Avlastning eller merbelastning

li förstådd, som många informanter ger uttryck för, är känslan av att kunna vara sig
själv utan att bli kritiserad, ifrågasatt eller misstänkliggjord. Om de upplever att
vårdpersonalen har en välvillig och förstående inställning gör detta det möjligt för dem
att prata mer fritt och öppet även om sådant som känns svårt. Tre citat från olika
informanter som exemplifierar detta:
16
”Ja, på något sätt så fick jag en känsla av att de förstod Elin. […] Och jag tycker
att de var väldigt lugna och de lyssnade och de förstod och de tog in och
behandlade oss föräldrar med respekt.”
”Jag kunde prata utan att … jag kunde berätta allting, va. Jag hade ingen … man
kan ju känna rädsla, man har ju brister och problem, men jag har aldrig tänkt att
om jag säger så här till er att det ska liksom … att ni skriver ner. Jag struntade i
det alltså. Jag litade på er till hundra procent.”
”Jag kände på något sätt att här är människor som inte ifrågasätter Tilda, eller oss
som familj, utan faktiskt accepterar att vi har det här, att vi söker hjälp och att det
är liksom allvarligt. Men som vill försöka hjälpa på något sätt. Så kände jag det.”
Välvilja och engagemang
Upplevelsen av att vårdpersonalen vill vara till hjälp, olika uttryck för välvilja, ett
positivt emotionellt engagemang, är en annan aspekt som framstår som betydelsefull i
informanternas berättelser inom detta tema. Uppskattade egenskaper från personalen
som framkommer i berättelserna är t ex entusiasm, engagemang, ansträngning,
omtänksamhet. En viktig aspekt som flera informanter lyfter fram när det gäller
vårdpersonalens relation till ungdomarna är vikten av att de inte bara ser till
svårigheterna utan även förmedlar ett hopp och en tilltro till att förändring är möjlig.
Två citat som ger uttryck för detta:
”Alltså de var jättefina personer. Kontakten var jättefin och … de gav mig hopp
om att hon skulle bli bra.”
”Och sedan när man kommer hit så hör man att: ‘Nej, men gud. Vilken fin person,
Adam, Vilka resurser!’. ‘Va? Har han resurser?’. Alltså, de såg hans, det här som
du säger också, som han verkligen har då, positiva sidor. Och de såg liksom …
jag kände att de såg möjlighet att han skulle kunna bli bättre”
Flera informanter beskriver också hur viktigt det varit för dem att vårdgivarna visat
engagemang för deras egen situation och visat förståelse för deras egna behov som
föräldrar. Flera informanter lyfter fram exempel där de upplevt det som att personal har
gjort lite mer än vad som egentligen krävts utifrån deras profession; även en lite gest av
medmänsklighet kan bli betydelsefull för informanterna. I det avslutande citatet nedan
beskriver en informant hur upplevelsen av ett positivt engagemang från vårdpersonalen,
och en därmed sammanhängande känsla av hopp, möjliggjorde en acceptans för
ungdomens diagnos som inte funnits tidigare:
”Det var ju helt outhärdligt allting. Och då kom det fram en jättegullig tjej där och
liksom, ett biträde, som klappade om mig lite grann och så. Gav mig en liten
klapp.”