Jämlik vård - Sahlgrenska Universitetssjukhuset

sumagasinet 

sahlgrenska universitetssjukhusets tidning 

2/2009 

Jämlik vård 

– hur ser det ut hos oss? 

Varumärket 

stöps om 

sidan 24 

Tänk efter 

före mötet 

sidan 6 

Nya tider 

för Barbro 

sidan 14

ild: michael bJörck 

katarina Hallingberg 

redaktör, sumagasinet 

sumagasinet 

i redaktionen 

katarina S Hallingberg 343 27 47 

redaktör 

kerstin Fredin 343 27 51 

Ann louise leikin 343 21 00 

Göran Samuelsson 343 27 52 

grafisk forM oCh laYout 

monica Havström 

maria Nordberg 343 27 48 

ansvarig utgivare 

Göran Ekstedt 343 27 50 

e-Post 

redaktionen.su@vgregion.se 

Postadress 

sUmagasinet 

Avdelningen för information och 

kommunikation 

Sahlgrenska Universitetssjukhuset 

Torggatan 1a, 431 35 mÖlNdAl 

trYCk 

Cela Grafiska AB 

du kan också läsa SUmagasinet på 

www.sahlgrenska.se och intranätet. 

Uppgiftslämnare skyddas. den som lämnar 

upplysning till en tidning har laglig rätt att 

vara anonym. redaktionen får inte röja uppgiftslämnares 

identitet och myndigheter 

får inte forska efter den. 

Citera oss gärna – men ange källan. 

oMslagsBild 

Göran Samuelsson testar tillgänglighet på SU 

Bild: Erik Yngvesson 

Vågar vi släppa in det annorlunda? 

”Varför ska handikappade ha arBete när inte riktiga människor får jobb?” Den frågan ställde 

redaktionssekreteraren på Dagens Nyheter när en kollega och jag försökte sälja in en reportageidé om 

funktionshindrade ungdomars stora problem att få arbete. Det var i mitten av 1980-talet och lågkonjunkturtider. 

Uttalandet var så mycket mer än ett avfärdande av själva artikeluppslaget. Det gav uttryck 

för en människosyn som inte var förväntad bland upplysta och samhällsmedvetna människor. Det var 

ett vi och dom-tänkande som kändes ovärdigt den kår jag just utbildats till. Vi journalister skulle ju 

vara de små människornas röst mot makthavarna. 

Senare i livet, och i yrkeslivet, har jag stött på samma attityder i många skilda sammanhang och gällande 

olika grupper av människor – invandrare, homosexuella, åldringar, sjuka … I vissa fall räcker det 

att ha fel kön! Det är så lätt att fj ärma sig från andra genom att kalla dem ”dom”, ”en annan sort”, 

”inte som vi”. Det kräver mer att släppa en annan människa in på livet, att acceptera de olikheter som 

fi nns och att se att kontakten kan ge något tillbaka. ”Ligger vår trygghet i det kända eller vågar vi 

bjuda in folk som är annorlunda?” frågar Jeanette Olsson under utbildningsdagen för thoraxoperations 

personal. Här har vi bemötandet i ett nötskal. Men det går att arbeta med de här frågorna, det visar 

reproduktionsmedicin som ställdes inför en helt ny situation när lesbiska par fi ck rätt att skaff a barn 

för några år sedan. 

Alf Lernestam, varumärkesstrateg på sjukhuset, talar om att gå från ett jag AB till vi AB och känna 

stolthet över att vara en del av Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Det tycker jag att man känner när 

man läser om de medarbetare på sjukhuset som på sin fritid åker till Etiopien för att under torftiga 

medicinska och sanitära förhållanden utföra avancerade ingrepp. Det är tecken på sann medmänsklighet 

– bortom tänkandet om vi och dom. 

Katarina S Hallingberg 

innehåll 

4 En hjärtefråga att göra 

vården jämställd 

6 Alla besökare ska få 

känna sig välkomna 

7 Säkrare i mötet 

med lesbiska par 

8 Hur tillgängligt 

är sjukhuset? 

9 Tanklöshet ger 

onödiga hinder 

11 vården kan ha hjälp 

av mobilbilder 

12 Göteborgsteam 

räddar liv i Etiopien 

14 50 år i sjukvårdens 

tjänst för Barbro laurin 

16 Ja till tobak, nej till 

nylonstrumpor 

18 rörposten ett av alla 

roliga minnen från förr 

21 läkande miljö kring nya 

rättspsykiatrin 

23 krönikan: Eftertanke 

och omtanke gör skillnad 

24 varumärket finns 

i folks medvetande 

26 Hemsjukvård 

även för de allra minsta 

28 Bästa mackan 

serverar Pyttans kiosk 

31 Nytt system länkar samman 

olika vårdgivare 

Förändringsexpert gästar 

kvalitetsveckan 2010 

32 Ortopedi är nummer ett 

för läkarstuderande Julia 

välkommen på temadag 

om jämlik vård – 22 mars 

All vårdpersonal är välkommen 

på temadag om jämlik vård, 

den 22 mars 2010 på Sahlgrenska 

sjukhuset. Bemötandefrågor 

står i fokus. Arrangör är 

arbetsgruppen Jämlik vård. 

Ur programmet: 

Gör det jämt i praktiken – goda 

exempel. 

livet rullar vidare – om en rullstolsburen 

patients möte med 

vården. 

Jämlik vård ur två perspektiv – 

om möte med homo-, bi- och 

transpersoner. 

Och många fler … 

mer information och anmälningsblankett 

kommer i januari 

på intra.sahlgrenska.se. 

vill du ha informationen direkt 

till din e-post? maila din e-postadress 

till katarina.hallingberg@vgregion.se 

sumagasinet 2/2009

sumagasinet 2/2009 


och jämställt sjukhus 

Får kvinnliga och manliga patienter lika mycket uppmärksamhet 

på avdelningen eller mottagningen? Hur känner sig kvinnan som 

lever i ett samkönat förhållande när vi i inskrivningssamtalet frågar 

om ”maken” ? Och varför tänker vi inte på rullstolsburna, rullatoranvändare 

och synskadade när vi ställer cykeln utanför jobbet? 

På följande sju sidor vänder och vrider vi på begreppet jämlik vård 

och diskuterar hur vi alla kan dra vårt strå till stacken 

för att skapa ett sjukhus för alla. 

bilder: marie ullnert, erik yngvesson och björn larsson rosvall 

3


EN HJÄRTEFRÅGA att göra vården jämställd 

– det är ett kul arbete och lätt att få ett engagemang för frågan, både bland chefer och medarbetare, 

tycker lars Ekström, områdeschef på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. 

För flera verksamheter inom området har Gör det jämnt inneburit konkreta förbättringar. 

text: katarina s hallingberg bild: måns langhjelm illustration: maria nordberg 

För Lars Ekströms del skedde uppvaknandet i 

jämställdhetsfrågan när han 2005 hamnade i 

styrgruppen för Gör det jämnt. 

– Det var spännande att höra hur chefer 

från vitt spridda verksamheter i Västra Götalandsregionen 

tänkte i frågan. 

När sedan hela ledningsgruppen för 

dåvarande område Hjärta-Kärl deltog i en utbildning 

i jämställdhet blev det den tändande 

gnista som behövdes för att börja ta sig an de 

egna verksamheterna. 

Efter kartläggningen stod det klart att 

kvinnor med misstänkt hjärtinfarkt fick sämre 

behandling än män. Kvinnorna fick vänta 

längre på ambulans därför att man på larmcentralen 

och i ambulanserna prioriterade 

männen och på akutintaget fick kvinnorna 

inte lika snabbt vård. 

– Det var givetvis inte en medveten 

bortprioritering. Analysen visade att det brast 

Program Gör det 

jämnt, 2005-2007, 

var ett samarbete 

mellan västra Götalandsregionen, 

vGr, 

och länsstyrelsen. 

Nu pågår Program 

Gör det jämt, lett av 

vGr och Sveriges 

kommuner och 

landsting, Skl. 

4 

I flera år har det pågått ett målmedvetet 

arbete med att införa jämställdhetsaspekten 

i all verksamhet 

inom Västra Götalandsregionen. 

Intresset för frågan har allmänt ökat, 

anser Lena Gunnarsson, processledare 

för Program Gör det jämt. 

– Jag är förvånad över hur lätt det 

i kunskap om kvinnors symtom vid hjärtinfarkt, 

som ju skiljer sig från männens, säger 

Lars Ekström. 

Det i sin tur ledde till att kvinnorna inte 

lika ofta kördes direkt till hjärtintensiven, inte 

fick lika snabb behandling och därmed inte 

likvärdig vård som männen. 

– Det var naturligtvis intressant. Det 

visade sig dock att det inte var någon skillnad 

för inneliggande patienter eller patienter som 

blev remitterade till kranskärlsröntgen. I de 

fallen fick kvinnor och män lika snabb diagnos 

och likvärdig behandling. 

Kartläggningen och analysen ledde till 

ett handlingsprogram där Lars Ekström gav 

cheferna för de aktuella verksamheterna i 

uppdrag att utbilda personalen kring mäns 

och kvinnors symtom vid hjärtinfarkt. Män 

får ont i bröstet och förändringen syns tydligt 

med EKG medan kvinnor oftare beskriver 

varit denna gången att 

hitta verksamheter som 

vill delta i programmet. 

Vad Lena Gunnarsson 

jämför med är starten 

av Program Gör det 

jämnt för fyra år sedan. 

– Då fick vi dammsuga 

regionen efter 

intresserade verksamheter. 

Idag är attityden en 

annan. 

Västra Götalandsregionens 

hållning är att jämställdhet 

ska vara en naturlig del av all 

verksamhet i regionen. ”Det innebär 

att kvinnor och män får likvärdig tillgång 

till resurserna och att man tar 

hänsyn till deras specifika behov och 

livsvillkor” står det på Gör det jämnts 

hemsida. 

Kunskap har spridits bland annat 

via de utvecklingsprojekt som deltagit i 

det tidigare programmet och som pre- 

trötthet, illamående, ont i magen och olustkänslor. 

– Eftersom kvinnor har en mindre mängd 

hjärtmuskler är inte utslaget på EKG heller 

lika märkbart. 

Rent konkret har nu direktinläggningen 

på hjärtintensiven utökats så att fler patienter 

med misstänkt hjärtinfarkt än de som uppvisar 

typiskt manliga symtom läggs in. 

En annan effekt av deltagandet i Gör det 

jämnt är en kartläggning, som kvalitetscheferna 

svarar för, av hur patienter med bröstsmärtor 

handläggs utifrån jämställdhetssynpunkt. 

Avsikten är att få fram en standardvårdplan 

för både kvinnor och män. 

– Jämställd vård är en fråga om verksamhetsutveckling, 

slår Lars Ekström fast. 

– Om vi jobbar så kommer vi att ge bättre 

vård och samtidigt utnyttja våra resurser mer 

kostnadseffektivt. 

Allt fler vill vara med 

senterades i skriften Gör det jämnt i 

praktiken. I höst har 20 nya projekt 

startats inom vitt skilda verksamheter i 

regionen. 

– Patienten eller kunden är i fokus, 

säger Lena Gunnarsson. 

– Med den synvinkeln märker man 

att gruppen patienter ser väldigt olika 

ut. Men idag har vi inte ens alltid tillgång 

till statistik uppdelad på kön. 

De krav som ställs på verksamheterna 

som ska vara med är att de måste 

vara intresserade av utvecklingsarbete 

och se jämställdhet som ett förbättringsområde. 

Man har också önskat en 

spridning av verksamheternas innehåll 

och geografiska läge. Med de verksamheter 

som anmält sig skrivs ett avtal. 

– Cheferna måste avsätta tid för 

projektet, det ska slå igenom från ledningsnivå 

och genom hela verksamheten, 

säger Lena Gunnarsson. 

Alla ledningsgrupper i de verksam- 

sumagasinet 2/2009

Utvecklingsfråga. Att arbeta med jämställdhet bland patienter inom hjärta-kärlverksamheten har givit mersmak. Områdeschef Lars Ekström ser 

åldersdiskriminering som ett annat område där stora vinster kan göras. Äldre med hjärtinfarkt får inte tillgång till bästa behandling i tillräckligt hög grad. 

heter som deltar i utvecklingsarbetet 

får utbildning i att integrera jämställdhet 

i budgetprocessen och andra styrmedel. 

Arbetet för de deltagande 

utvecklingsprojektens del börjar med 

en kartläggning utifrån en specifik frågeställning. 

Från Sahlgrenska Universitetssjukhuset 

deltar psykosavdelning 

244 som ska titta på permissionsmönster, 

hembesök, vårdtillfällenas längd, 

mediciner med mera ur ett könsperspektiv. 

Geriatriken inom område 6 

ska undersöka hur kvinnor och män 

inom palliativ vård upplever bemötandet 

från personalen. 

I analysfasen står verksamhetsföreträdarna 

för den medicinska kompetensen 

medan Lena Gunnarsson och 

hennes kollega, projektledaren Jeanette 

Bäfverfeldt, består med kunskapen i 

genusanalys. 

– Det är viktigt att påpeka att det 

handlar om likvärdig vård, inte lika 

vård. För att viss vård ska bli likvärdig 

för män och kvinnor måste den ibland 

vara olika. 

Lena Gunnarsson menar att det här 

med hur män och kvinnor är ligger 

djupt sociokulturellt förankrat och att 

det är nyttigt att skärskåda sig i sin 

yrkesroll. Det gör man bland annat i 

de tvärgrupper projekten emellan som 

skapas. Det är mycket enklare att prata 

om professionen och verksamheten jag 

befinner mig i än mina personliga attityder 

och värderingar. 

Det är också viktigt att se att jämställdhet 

inte är en kvinnofråga. Både 

män och kvinnor förlorar på den dans 

av konstruerade könsskillnader som 

pågår, menar Lena Gunnarsson. 

– Vi målar in båda könen i trånga 

hörn. Jämställdhet är i själva verket en 

människofråga. 

”Men vi gör ju inte olika, vi 

behandlar alla lika” är ofta verksamheternas 

spontana reaktion i början. 

– Det är frapperande att höra hur 

de efter några månader upptäcker att 

de faktiskt bemöter kvinnor och män 

helt olika när de kommer till mottagningen. 

De pratar kanske mer med 

kvinnorna medan de skjutsar männen 

rakt in i på undersökningen. 

När analysen är klar gör verksamheten 

en handlingsplan för att genomföra 

förbättringar. Denna måste vara 

förankrad hos ledningen. Processen 

avslutas med en utvärdering av den 

direkta effekten och av processen, ”vad 

har vi lärt oss”. 

Alla resultat är dock inte mätbara, 

påpekar Lena Gunnarsson. 

– Att man går från att bara tala om 

jämställdhet till att man satt på sig 

genusglasögonen och faktiskt fått en 

annan syn – det är svårmätbart. Här är 

chefer på alla nivåer nyckelpersoner 

som kan göra förbättringsarbetet möjligt 

i den praktiska verksamheten. 

katarina s hallingberg 

Kunskapscentrum 

för jämställd vård 

är unikt i sitt slag i 

Sverige. kunskapscentrum 

som tillhör 

västra Götalandsregionen, 

har till uppdrag 

att initiera 

forskning och införa 

forskningsresultat i 

den praktiska verksamheten. 

kunskapscentrum 

har forskare på deltid 

knutna till sig. 

Program Gör det 

jämt är en del av 

kunskapscentrum 

för jämställd vård. 

sumagasinet 2/2009 5


alla ska vara 

välkomna 

text: katarina hallingberg bild: marie ullnert 

Personalen på thoraxoperation – operationssjuksköterskor, 

anestesisjuksköterskor och undersköterskor 

och deras chefer – har valt att lära sig mer om kulturmöten. 

Utbildningsdagen råkar infalla första dagen av 

ramadan. Marcus Nilsson, religionsguide och föreståndare 

för utställningen Gud har 99 namn, demonstrerar 

en väckarklocka i plast som ger ifrån sig höga böneutrop. 

Många skrattar men andra ser bekymrade ut, ljudet 

väcker starka känslor. 

– När man pratar om det mångkulturella Sverige är 

det lätt att tänka islam, säger Marcus Nilsson. 

– Men islam är en av sex världsreligioner, fortsätter 

han och guidar vårdpersonalen under eftermiddagen i 

religionernas vardag. Hur klär man sig? Vad äter man? 

Vilka saker är heliga? Hur ser man på döden? 

– Alla de här religionerna fi nns här, bland människor 

som bor i Göteborg, påminner Marcus Nilsson. 

Just nyfi kenheten på det annorlunda har under 20 år 

av vistelse i andra länder givit dagens andra föreläsare, 

Jeanette Olsson från företaget Kulturlänk, en gedigen 

kunskap om hur människor lever. 

– Vi vet vad som är grundvärdena – rätt och fel, normalt 

och onormalt. Men utanför den egna kulturen 

stämmer inte de. 

Genom att människorna i de kulturer hon besökt 

släppt in henne och delat med sig av de koder och 

mönster alla människor har med sig, men som inte syns 

utanpå, har det obegripliga kunnat bli mer begripligt. 

– Det de människorna gav mig kan jag aldrig återgälda 

dem. Men genom att berätta för andra vill jag 

medverka till att vi, kulturerna emellan, försöker hitta 

broar till varandra, säger hon. 

I hennes hemstad, Malmö, bor det människor från 

170 olika länder. Många har snabbt fått packa sina saker 

för att fl y till en helt annan kultur. 

– Hur skulle vi reagera i en sån situation? Hur 

mycket av vår kultur skulle vi göra avkall på och hur 

fort skulle vi ta till oss den nya kulturen? 

Det handlar om att bli insläppt, upprepar Jeanette 

Olsson, och berättar om sin vän Fatima i Yemen. När 

de möttes i Fatimas by kunde Jeanette bara några ord 

arabiska och för att söka kontakt sa hon ”vilket vackert 

barn” om Fatimas baby. 

– Jag sa det säkert tio-tolv gånger. Efteråt förstod jag 

att jag sagt något riktigt dumt – att berömma någons 

6 

Bakom symBolerna. Jeanette Olssons och Marcus Nilssons 

föreläsningar lockade till både skratt och eftertanke. 

Miniatyrskrift. Narkossjuksköterska Kajsa Strahl-Henriksson 

och Lena Kornegård Lundmark, operationssjuksköterska, 

passar på att studera de judiska torahrullarna. 

barn kan betyda otur för barnet. Ändå frågade Fatima 

om jag ville följa med henne in den där gången. Hon 

gav mig en andra chans. 

I vården möter vi ofta människor med en annan kulturell 

bakgrund. Ibland är det inte så lätt att 

kommunicera. 

– I mötet har man kanske inte alla ord och förklaringar. 

Men hur kan vi få det att kännas bra för den 

människan, att få henne att vara mindre rädd och att 

känna sig välkommen? Det var den utmaning Jeanette 

Olsson lät landa hos deltagarna. 

Liten ordlista 

Jämställdhet 

är ett tillstånd 

som kan anses 

råda när kvinnor 

och män har 

samma möjligheter,rättigheter 

och skyldigheter 

eller först 

när kvinnor och 

män har samma 

ställning och 

inflytande. 

(källa: Nationalencyklopedin) 

Jämlikhet 

är ett samlingsbegrepp 

som 

omfattar rättvisa 

gällande till 

exempel etnicitet,funktionshinder, 

kön och 

ålder. 

Genus 

avser det socialt 

och kulturellt 

konstruerade 

könet. 

Kön 

avser det biologiska 

könet. 

(källa: gordetjamt.vgregion. 

se) 

sumagasinet 2/2009


SÄKRARE 

i mötet med 

lesbiska par 

den 1 juli 2005 kom lagen om att lesbiska par har rätt till donation av spermier. 

På reproduktionsmedicin började telefonerna genast ringa. 

– vi kände ett stort behov av att lära oss mer, konstaterar Ann-louise Gejervall och Brita Olofsdotter. 

text: katarina hallingberg bild: björn larsson rosvall 

Hur kommer det att låta när vi ropar upp två 

kvinnonamn i väntrummet? Hur ser formulären 

vi använder ut? Vilka fördomar har vi 

med i bagaget? 

Frågorna radade upp sig i arbetslaget på reproduktionsmedicin 

inför den nya och ovana 

situationen med att lesbiska par skulle söka 

behandling för att få barn. 

– Det kom ju inte direkt som en överraskning. 

Vi hade haft många förfrågningar och 

visste att behovet fanns hos de här paren, säger 

barnmorskan Ann-Louise Gejervall. 

– Ja, vi hade också börjat prata om hur vi i 

personalen skulle förbereda oss, säger Brita 

Olofsdotter, som är vårdenhetschef. 

– Men trycket var mycket större än både vi 

och politikerna hade insett. 

Bland de par som besöker mottagningen 

för spermiedonation är 75 procent idag samkönade. 

– Det är väldigt motiverade par som väntar 

på behandling, konstaterar Ann-Louise Gejervall. 

För att lära sig mer om patientgruppen inbjöds 

professor Anna Westerståhl, läkare och 

forskare vid Göteborgs universitet, som i 

många år arbetat med bemötandefrågor. Hen- 

nes budskap är att samhället, och även vården, 

är starkt präglat av heteronormen. Var 

och en måste ställa sig frågor om vilka föreställningar 

man bär på och hur man uttrycker 

sig. Det ligger till exempel nära till hands att 

sjuksköterskan tar för givet i inskrivningssamtalet 

med en kvinnlig patient att närmast anhörig 

är hennes man, istället för att fråga om 

partnern är en man eller kvinna. 

För att ge möjlighet till samtal som sådana 

frågor bildades fokusgrupper på reproduktionsmedicin 

där personalen deltog på frivillig 

basis efter arbetstid. 

– På ett sätt var det kanske lättare för oss 

att ta till oss frågorna eftersom det alltid har 

funnits en etikdiskussion här inom reproduktionsmedicin, 

säger Ann-Louise Gejervall. 

I fotspåren av utvecklingen av olika tekniker 

för att ge barnlösa par möjlighet att bli 

föräldrar har de etiska frågorna funnits. 

Ibland har sådan sjukvård betecknats som 

”lyxsjukvård”, något som de två starkt tillbakavisar 

eftersom de erfarit det stora lidande 

som barnlöshet kan skapa. En av de senare 

debatterna har rört den etiska aspekten kring 

att könsbestämma foster som löper risk att få 

en könsbunden svår genetisk sjukdom. 


I mötet med de lesbiska paren handlade 

det också om praktiska frågor. Man började 

till exempel se över vokabulären och de formulär 

som användes. 

– Det var mycket arbete. Vi har en stark 

tradition av kvinna och man här. Men vi bestämde 

oss för att istället använda ordet partner 

över hela linjen, säger Brita Olofsdotter. 

Ann-Louise Gejervall exemplifierar situationer 

som kunde uppstå. Vid ett av de första 

tillfällena när hon satt med ett lesbiskt par 

tappade hon plötsligt bort vilken av kvinnorna 

som skulle hormonbehandlas i försök 

att bli gravid. 

– Jag hade så fullt upp med mig själv att 

jag tappade koncentrationen på paret och det 

kändes jobbigt att fråga, säger hon. 

– Sådant är viktigt att man kan ta upp i 

personalgruppen, så att man kan känna sig 

trygg i sin roll, inflikar Brita Olofsdotter. 

”Samtal över en kopp te” har varit ett tillfälle 

där personalen kunnat prata med avdelningens 

psykolog. 

– Det har fungerat bra. Numera är de lesbiska 

paren en naturlig grupp för oss medarbetare 

och det verkar inte som patienterna i väntrummet 

reagerar heller, summerar de båda. 

7


Hur tillgängligt 

är sjukhuset? 

2010 ska Sveriges offentliga miljöer vara anpassade för 

personer med funktionsnedsättning. det gäller allt ifrån lokaltrafiken 

till allmänna lokaler och inte minst sjukvården. 

Hur tillgängligt är Sahlgrenska Universitetssjukhuset? 

michael Björck och Göran Samuelsson var testpiloter 

på Sahlgrenska sjukhuset under en dag. 

text: monica havström bild: erik yngvesson 

De båda är överens om att nya vårdbyggnaden 

på Sahlgrenska sjukhuset är 

mycket genomtänkt och bra anpassad 

för rullstolsburna och synskadade. 

Hissar och dörrar har gott utrymme, 

skyltar är tydliga och har punktskrift. I 

golven finns räfflade markeringar som 

är lätta att följa med käppen. I hissen 

är panelen med knappar i rätt höjd så 

även en sittande når dem. 

– Men jag blev förbannad när de 

byggde trappan framför huvudentrén. 

Varför gör man onödiga trappsteg 

på ett sjukhus? Det begriper jag inte, 

säger Michael Björck. 

Det är en annan sak om man ska 

anpassa en äldre byggnad men i detta 

fall är entrén helt nygjord. 

Han vänder sig och om och pekar 

på entrén till gamla kvinnokliniken. 

– Där har de gjort en snygg lösning, 

anpassat trappan och dolt rampen 

bakom en häck. 

Även för Göran Samuelsson som 

är synskadad är trappor ett gissel. På 

vintern blir de ofta hala. 

– Och öppna trappor inomhus, 

som den till höger innanför nya entrén 

på Blå stråket 5, den ger mig rysningar. 

Stora svängdörrar är helt okej även 

om man kommer i rullstol, tycker 

Michael. Men vissa nafsar en i hälarna, 

konstaterar Göran. 

I äldre hissar sitter ofta panelen på 

höjden. Michael berättar om hur han 

var tvungen att ha med sig en pinne 

med gummituta för att kunna trycka 

sig upp till 15:e våningen där han jobbade 

en tid på 70-talet. 

När man ska till Gröna strå ket 8 

får man vara rätt kvick för att hinna 

8 

in. Den automatiska dörröppnaren är 

snabb på att stänga igen. Göran hinner 

in med nöd och näppe. Dessutom är 

det en dubbeldörr, där bara den ena 

öppnas, så för Michael i rullstol är passagen 

trång. 

I de äldre byggnaderna finns det 

flera exempel på bristande tillgänglighet, 

som logopedmottagningen på 

andra våningen på Gröna stråket 11. 

– Inte en chans att jag kan ta mig in 

i den här hissen, konstaterar Michael 

Björck, efter att ha testat och nära på 

fått ett slag över knäna av hissdörren 

som öppnades utåt när han tryckte på 

knappen. 

Korridoren är dessutom smal så det 

var svårt att backa undan i all hast. 

– Fullständigt oacceptabelt! 

Nu visar det sig att det finns en annan 

entré, på Gröna stråket 13, för den 

som ska besöka logopedmottagningen 

och kommer med rullstol, permobil 

eller barnvagn. Men då vill det till att 

man känner till det i förväg, att man 

har läst den informationen på nätet och 

klarar av att ta sig upp för backen. 

– Som handikappad måste man 

jämt vara förutseende och veta hur 

byggnaderna ser ut för att undvika 

att bli strandsatt. Det krävs nästan en 

byggritning ibland, säger Michael med 

ett leende som rymmer ironi. 

– Man borde ju kunna förutsätta 

att ett sjukhus är anpassat, och att man 

kan ta sig till alla mottagningar utan 

problem. 

Han och Göran är överens om att 

det är en bra bit kvar innan Sahlgrenska 

sjukhuset kan kalla sig fullt 

tillgängligt. 

Fel ställe. Under kastanjen framför entrén till Gröna 

stråket 8 får inte alla cyklar plats. Några står en bra bit ut på 

trottoaren. Så är det även vid cykelstället utanför huvudentrén, 

vilket är ett gissel för Göran Samuelsson. 

Gröna stråket 8 har fått behålla de vackra gamla pardörrarna. 

Men de är lite besvärliga för Michael Björck och Göran 

Samuelsson (bilden till höger). 

sumagasinet 2/2009

”Dörrmattorna är ett 

djävulstyg för mig. 

Markeringen jag följer i 

golvet försvinner 

in under mattan.” 

Göran Samuelsson 


Tanklöshet ger onödiga hinder 

vardagsokunnigheten är det största hindret för tillgängligheten 

för personer med funktionsnedsättning, menar planeringschef 

lennart ring och förtydligar sig: 

– det gäller både dem som designar byggnaderna och oss 

som använder dem. 

text: göran samuelsson 

Mattorna innanför huvudentrén på 

Sahlgrenska sjukhuset är sådant som 

Lennart Ring benämner ”enkelt 

avhjälpta hinder”, men som ändå är så 

förödande för personer med funktionsnedsättning. 

– Det är ett typexempel på att man 

inte tänkt till. Visst förhindrar mattorna 

att man drar in sand och smuts, 

men de täcker ju också över reliefplattorna 

innanför dörrarna, så synskadade 

inte hittar ut. 

Cyklarna är ett annat sådant vardagsproblem 

som dock blivit mycket 

bättre på senare år. 

– Ändå syns de där nonchalant parkerade 

cyklarna fortfarande lite här 

och där, säger Lennart Ring. 

”Sumpråttan”, ljudfyren utanför 

Sahlgrenska sjukhusets huvudentré, 

ska hjälpa synskadade att hitta till 

entrédörren. 


– Den stängdes av för att den 

störde, kommenterar Lennart Ring. 

Att anpassa hus, lokaler, entréer och 

utemiljön på hela Sahlgrenska Universitetssjukhuset 

är ett jättejobb. Att 

bygga bort trapporna vid nästan samtliga 

entréer till de äldre husen bara på 

Sahlgrenskatomten skulle innebära ett 

stort arbete där markytan på vissa ställen 

skulle behöva höjas närmare en 

halv meter, som nu planeras vid centralgården. 

– Jag tycker att trappan utanför 

huvudentrén, för att lösa höjdskillnaden, 

är en hyfsad kompromiss. 

Hela universitetssjukhuset är under 

om-, till- och nybyggnation men att 

allt kommer bli anpassat under 2010 

ser Lennart Ring som en omöjlighet. 

– Det här är som ett jättelikt dominospel 

som aldrig tar slut, men vi är 

medvetna om problemen och fortsätter forts. sid 10 >> 

9

10 


Att ta fram den perfekta dörren som passar 

alla funktionsnedsättningar är inte lätt 

renoveringen av Jubileumskliniken, 

Kvinnokliniken och Centralkomplexet 

med kringliggande låghusdelar. 

Att ta fram den perfekta dörren 

som passar alla funktionsnedsättningar 

är inte lätt. Är det en vanlig dörr eller 

gliddörr så måste den vara tillräckligt 

bred för en rullstol och heller inte 

stängas igen för snabbt. Synskadade 

gillar inte automatiken – åt vilket håll 

far dörren upp? En automatisk dörröppnare, 

som på dörren vid sidan av 

snurrdörren vid huvudentrén, har 

också en arbetsmiljöaspekt. Genom att 

den står uppe så länge drar en massa 

kall luft drar in och besvärar dem som 

jobbar innanför. Någon sluss finns det 

inte plats för. 

Men snurrdörren är heller ingen 

perfekt lösning. Som rullstolsburen 

måste man sikta rätt och att hitta 

”hålet” kan vara nog så svårt även för 

en synskadad. Och nog gäller det att 

vara snabb och ha bra balanssinne för 

att klara sig helskinnad igenom! 

Olika intressenter ska sköta sin del 

av anpassningen på sjukhustomterna. 

Sahlgrenska Universitetssjukhuset och 

Västfastigheter, som båda är en del av 

Västra Götalandsregionen, ansvarar för 

husen och tomten. Men fler intressenter 

finns. Folk ska ju till och från sjukhuset 

och då är det bil eller kollektivtrafik 

som gäller. Taxi och Färdtjänst 

kan pricka in rätt entré med hjälp av 

GPS och släppa av sin kund på plats. 

Lennart Ring tycker att nu när spårvagnar 

och bussar fungerar bättre för 

funktionshindrade borde möjligheten 

förbättras, att ta sig från spårvagnen till 

entréerna, särskilt på Sahlgrenska sjukhuset. 

– Här behövs också en helhetslösning 

där vagnar och bussar kan 

Hörselvården vid Gröna 

stråket 11 är inte precis 

anpassad för personer med 

rörelsenedsättning, märkte 

vår medarbetare Michael 

Björk, som varken kom in 

eller ut ur hissen. 

– Här borde det inte 

finnas vårdmottagningar 

för patienter. Lokalerna 

passar egentligen bara för 

administration, säger 

planeringschef Lennart 

Ring. 

komma närmare sjukhusentréerna. 

Helst skulle jag vilja att genomfartstrafiken 

på Per Dubbsgatan försvann. 

Lennart Ring bedömer anpassningen 

för personer med funktionsnedsättning 

inom hela sjukhuset. 

Östra sjukhuset med barnsjukhuset 

tycker han fungerar bra och bättre blir 

det med den nya entrén på Östra. På 

Mölndals sjukhus är vårdbyggnaderna 

godkända men de gamla bostadshusen, 

som används till administration, är riktigt 

dåliga. Högsbo sjukhus är den fula 

ankungen i sammanhanget. Husen, 

som är gamla och ofta har trappsteg in, 

har dålig standard med tanke på funktionsnedsättning. 

– Det största problemet är att vi 

inte riktigt har bestämt hur vi ska 

använda Högsbo i framtiden. 

Sahlgrenska sjukhuset har också 

många utmaningar, men inget är 

hopplöst, enligt Lennart Ring. 

– 2010 är vi inte klara med anpassningen 

här på Sahlgrenska sjukhuset, 

men vi har gjort så mycket vi kan. 

2012, då låghusbyggnaden och höghuset 

i Centralkomplexet är renoverade 

och fina, då ska du se på grejor. 

sumagasinet 2/2009

Vården kan ha hjälp av mobilbilder 

varje år ringer cirka 300 000 personer till sjukvårdsrådgivningen med frågor om synliga 

förändringar på huden. Eftersom det är svårt att bedöma via telefon rekommenderas 

dessa att söka vårdcentralen. 

– det kan fi nnas en möjlighet att en hudläkare i framtiden kan göra en första bedömning 

av hudförändringer genom ett foto i mobiltelefonen, säger läkaren Alexander Börve. 

text: göran samuelsson bild: adam ihse 

Alexander Börve arbetar som ortopedläkare 

på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. 

Att hans uppfi nning att använda 

modern mobiltelefoni som ett hjälpmedel 

att bedöma åkommor testats 

just inom hud är en ren tillfällighet. 

Enligt honom själv skulle tekniken 

kunna användas inom många olika 

medicinska områden. 

Idén kom redan 2005 då han 

tjänstgjorde som AT-läkare i Jönköping. 

Han hade lagt märke till att 

patienter som kördes till akuten i 

ambulans medföljdes av en enkel 

polaroidbild från olyckstillfället. ”Varför 

skulle inte ambulanspersonalen 

kunna skicka ett MMS direkt från 

olycksplatsen så skulle vi på akuten 

vara mycket bättre förberedda”, tänkte 

Alexander Börve. 

Han presenterade sin idé för ett 

utvecklingsföretag som stöttade kreativa 

idéer ekonomiskt. Han lade ned 

massor med fritid på projektet och till 

slut var han nöjd. Nu skulle idén bli 

verklighet och han såg fl era verksamheter 

där bildtekniken kunde användas. 

Hudsjukvård, ortopedi och akutsjukvård 

är några exempel. 

Alla var till en början positiva, men 

vårdapparaten är stor och där fanns alltid 

parter som bromsade. I samma 

veva fl yttade han till Göteborg och 

började som ST-läkare på ortopeden. 

MMS-fotoidén levde vidare. 

Skam den som ger sig! Arbetet hade 

givit honom massor av nya kontakter, 

bland annat inom Västra Götalandsregionens 

”Vården på webben”-projekt. 

Här möttes han äntligen av intresse 

och entusiasm. Ett forskningsprojekt 

pågår nu med Hud- och könssjukvården 

på Sahlgrenska Universitetssjukhuset 

och Backa vårdcentral, för att se 

om man i framtiden kan använda 

mobiltelefonen, främst vårdgivare 

emellan, men även i en egenremiss. 

”Fotokonsultationerna” bedöms av två 

hudläkare på Sahlgrenska sjukhuset 

som sedan följer upp patienterna. 

– Dessutom används tekniken i ett 

projekt inom Västra Götalandsregionen, 

inom Vården på webben. Syftet är 

att för att se om 200 MMS-meddelanden 

kan fungera som ett komplement 

till dagens sjukvårdsrådgivning, berättar 

Alexander Börve. 

Av de hundra första konsultationerna 

visar det sig att cirka 70 procent 

misstänkta visuella förändringar kunde 

få medicinsk information som inkluderade 

en möjlig diagnos, information 

och egenvårdsråd. Resterande hänvisades 

till en vårdcentral eller hudläkare. 

Alexander Börve ser också andra 

möjligheter. 

– Det här är en ny form av egenremiss 

där man tar en bild på det som 

man oroar sig för, lägger till en kort 

beskrivande text hur länge det pågått, 

om man behandlat åkomman och hur 

man upplever situationen. Bilden kan 

också sändas då man är på semester 

någonstans i världen med ett snabbt 

svar om man behöver uppsöka läkare 

på plats, om man kan vänta tills man 

kommit hem eller om man kan göra 

något själv. 

Hudläkaren Ann-Marie Wennberg på 

Sahlgrenska Universitetssjukhuset, idag 

områdeschef för område 2, har tänt på 

idén men garderar med att forskningsprojektet 

ännu inte kommit igång. 

– Det är därför svårt att bedöma 

nyttan. Men om misstänkta hudförändringar 

snabbt kan bedömas med 

den här metoden skulle det kunna 

korta väntetiderna för dem som verkligen 

behöver ett specialistbesök. 

multimedia 

messaging 

service, mmS, 

är en vidareutveckling 

av 

SmS, som gör 

det möjligt 

att skicka 

multimediemeddelanden 

mellan mobiltelefoner, 

som digitala 

fotografier. 

Allt som sänds med tidskrävande remisser till hudkliniken kan bedömas med ett snabbt MMS-foto, 

kopplat till en beskrivande text, utan sjukhusbesök, är Alexander Börves vision. 

Intressant tycker hudläkaren Ann-Marie Wennberg. 


”När hjärtlungmaskinen 

var igång 

försvann 

strömmen. Då 

gäller det att 

inte drabbas 

av panik.” 

12 

Utmaning. Att operera och samtidigt utbilda landets personal ger effekter för framtidens sjukvård i Etiopien, menar 

Åsa Haraldsson och Linus Hansson i gruppen från Sahlgrenska Universitetssjukhuset, här tillsammans med nyopererade Belaynish. 

Göteborgsteam räddar liv i Etiopien 

– vi har sått ett frö. man måste börja någonstans, säger thoraxkirurgerna lars Wiklund 

och Ulf kjellman. vid två tillfällen det senaste halvåret har ett operationsteam från 

Sahlgrenska Universitetssjukhuset varit i Etiopien och opererat svårt hjärtsjuka patienter. 

text: kerstin fredin bild: lars wiklund 

För drygt ett år sedan inbjöds Lars 

Wiklund som föreläsare till ett möte 

om hjärtsjukvård i Addis Abeba. Den 

som stod för inbjudan var Dr Fikru 

Maru, överläkare på St Görans sjukhus 

i Stockholm. Doktor Fikru Maru, utbildad 

stridspilot i Etiopien, flydde till 

Sverige för 30 år sedan undan förtryck 

och utbildade sig till kardiolog i Stockholm. 

På senare år har han startat det 

första hjärtsjukhuset i Etiopien, Addis 

Cardiac Hospital, och etablerat bland 

annat pacemakerbehandling och PCI, 

ballongvidgning, för första gången i 

landets historia. 

Lars Wiklund fick genom detta 

möte upp ögonen för det enorma 

behovet av hjärtkirurgi i Etiopien. 

Unga patienter som sökt vård för svåra 

klaffel lämnades åt sitt öde att dö då 

ingen hjälp fanns att tillgå. 

– Jag föreläste om hjärtkirurgi men 

Etiopien saknar all kunskap och resurser 

för att bedriva hjärtkirurgi. 

I denna del av världen är reumatisk 

feber vanlig och den drabbar ofta unga 

människor. Sjukdomen beror på en 

halsinfektion som då den är obehandlad 

kan leda till att hjärtklaffarna 

förstörs. 

– Jag reste hem, engagerade några 

av de bästa medarbetare vi har i vår 

organisation för att genomföra hjärtkirurgi 

i Addis, säger Lars Wiklund. 

Teamet har en sammanlagd erfarenhet 

av mer än hundra år av att arbeta 

med hjärtkirurgiska patienter. Det 

som genomfördes var ett mästerstycke 

i planering där det gällde att förbereda 

allt på hemmaplan, för inget material 

går att få tag på i Addis Abeba, berättar 

Lars Wiklund. Efter ett halvår var 

gruppen redo att resa ner. Väl på plats 

ställdes de inför stora utmaningar, inte 

minst att genomföra kirurgi under 

sumagasinet 2/2009

dessa enkla förhållanden. Vid den 

andra resan opererades en mycket svårt 

klaffsjuk ung sjuksköterska. Ulf Kjellman 

opererade med lyckat resultat. 

Men det krävdes en massiv insats på 

intensiven av intensivvårdssjuksköterska 

Linus Hansson och narkosläkarna 

Åsa Haraldsson och Klaus Kirnö för 

att patienten skulle överleva. Efter fem 

dygn kunde hon lämna intensivvården 

och återhämtade sig. 

– Vid vårt avsked gav hon oss alla 

ett personligt tackbrev som rörde 

oss djupt. Däremot var de tre ovan 

nämnda alldeles utmattade efter att i 

princip arbetat fem dygn i sträck, dag 

som natt. 

Gruppen genomförde också den 

första bypassoperationen i Etiopiens 

historia. Det som är vardagsmat 

hemma rönte stor uppmärksamhet 

där med sändningar i TV, deltagande i 

talkshows och tidningsartiklar. 

Majoritetsägaren i Addis Cardiac 

Hospital är Swedfund, som sorterar 

under svenska utrikesdepartementet. 

Intäkterna kommer från patienter 

som betalar för sin vård. Ungefär fem 

miljoner etiopier beräknas kunna 

betala för sin operation. Genom att 

operationerna görs i landet istället 

för utomlands sprids kunskapen som 

ringar på vattnet. Etiopien är ett av 

jordens fattigaste länder och en önskan 

är att även detta i en framtid ska få ta 

del av hjärtkirurgi. 

– Ja, vi ser vårt arbete och de 

svenska insatserna som ”hjälp till själv- 


hjälp”. Vi vill att vårt frö ska växa till 

ett självgående sjukhus med inhemsk 

personal så småningom, säger Ulf 

Kjellman. 

Arbetsmiljön på det etiopiska 

sjukhuset skiljer sig påtagligt från den 

som Sahlgrenska Universitetssjukhusets 

medarbetare är vana vid. Utanför 

operationssalens fönster breder en 

kåkstad ut sig, uppbyggd av plåttak, 

träbitar och lera. Arbetslösheten är 

hopplöst hög och de sanitära förhållandena 

fruktansvärda. Föreställ er 

att tvätta sig inför en operation utan 

rinnande vatten. Det är en prövning 

för svensk operationspersonal med 

siktet inställt på att allt ska vara sterilt. 

Inte blir det bättre av alla flugor runt 

operationsbordet. 

– När vi höll på med den första 

operationen och hjärt-lungmaskinen 

var igång försvann strömmen. Då 

gäller det att inte drabbas av panik. 

Syrgas och tryckluft fick vi genom 

separata tuber och när det var dags 

att starta ventilatorn hände ingenting. 

Tryckluften var slut. Då krävs att man 

har kontroll på sina nerver och kan 

arbeta rationellt. 

När det svenska operationsteamet 

kommer ner får de ha allt med sig. 

– Här nere finns inget att tillgå, 

saknas en koppling är det kört. Det 

som slog oss var att ofullständig och 

i några fall helt fel apparatur skickats 

ner. Ett övervakningsskåp utan sladd 

eller sprutpump utan fästanordning är 

här helt oanvändbara. 

Ofta måste operationsteamet 

improvisera med de möjligheter 

och enkla medel som står till buds. 

Ändå måste man ibland säga nej till 

patienter. Svåra fall som kan komma 

att kräva extra intensivvårdsresurser 

som dialys, förlängd respiratorvård 

eller mekanisk pumpbehandling kan i 

dagsläget inte behandlas. 

– Just nu har vi en mycket svårt 

hjärtsjuk 37-årig kvinna som har ett 

klaffel på grund av reumatisk feber 

men vi bedömer operationsrisken som 

för hög. I Sverige hade vi kunnat rädda 

henne, säger Ulf Kjellman och Lars 

Wiklund tillägger: 

– Den stora utmaningen för framtiden 

kvarstår. Lyckas man mobilisera 

tillräckligt med kunnig personal som 

vi kan lära så mycket att de själva kan 

bedriva hjärtkirurgi, som trots allt 

tillhör den mest utvecklade form av 

vård som vi idag kan erbjuda? Det är 

avgörande för fortsättningen. 

Anestesiköterska 

Brita Stark, intensivvårdssjuksköterska 

Linus Hansson, 

narkosläkare Åsa 

Haraldsson, kirurg 

Lars Wiklund, 

operationssköterska 

Barbro Carlström, 

kirurg Ulf Kjellman 

och perfusionist 

Mostaffa Ghaffari 

(saknas narkosläkare 

Klaus Kirnö). Foto: 

Lena Kjellman 

Vy från operationssalen.Bostäderna 

är byggda 

av plåt, trä och 

lera. 

13

14 

Informationssäkerhetens drottning. Efter 50 år i sjukvårdens tjänst har nu Bt mer tid för familjen. 

alla lämNar sPår 

Patientens integritet har förbättrats påtagligt genom åren, anser Barbro laurin. 

Som före detta informationssäkerhetschef på Sahlgrenska Universitetssjukhuset 

har hon följt utvecklingen på data området från dess början. 

– i de digitala system som används idag kan visserligen många gå in 

men alla lämnar spår efter sig. 

text: katarina s hallingberg bild: erik yngvesson 

Det har gått ett knappt halvår sen Barbro 

Laurin gick i pension. När SUmagasinet 

ringer upp för en intervju blir 

samtalet omkopplat till utlandet och 

en glad röst svarar i andra änden – 

”ring mig om en vecka”. 

Nu sitter vi i vardagsrummet i hennes 

hus som ligger i Paradiset, en 

naturskön och högt belägen del av Partille. 

På bordet står nybakat bröd och 

Barbro berättar att hon nyligen varit 

ute tillsammans med sju andra damer 

och båtluffat i Grekland i två veckor. 

– För fem år sedan svarade jag på en 

annons som sökte ensamstående, 

yrkesarbetande kvinnor. Under åren 

har vi träffats varje månad och gjort 

saker tillsammans, berättar Barbro 

medan hon serverar kaffet. 

Nu är det främst hennes yrkesliv 

som vi ska tala om. Det som började 

den 3 juni 1959 på Sahlgrenska och 

slutade sommaren 2009, på samma 

ställe. Ja ni räknade rätt – Barbro Laurin 

har varit sjukhuset trogen i 50 år! 

– Det är ju lönemässigt inte direkt 

något man kan rekommendera, säger 

hon med ett snett leende. 

Två barnledigheter har hon haft 

och en operation för 30 år sedan. Men 

annars inte enda sjukdag. 

– Ja det låter ju lite otroligt. Men vi 

har varit väldigt friska vi 40-talister så 

sumagasinet 2/2009

det är inget jag personligen ska ha credit 

för. 

Hon var 17 år när hon började som 

sjukvårdsbiträde och blev sedan elev på 

centrallaboratoriet på Sahlgrenska 

sjukhuset. Labbmiljön gav mersmak 

och Barbro utbildade sig inom området, 

där det hänt mycket genom åren. 

I början räknade man celler i mikroskopet 

manuellt och man skapade sina 

egna apparater. Den första autoanalysen 

installerades egenhändigt av professorn 

själv. 

Efter 25 år i labbvärlden – de sista 

på centrallab – började Barbros arbetsuppgifter 

alltmer ligga åt det administrativa 

hållet. Hon har betat av titlar 

som instruktionssköterska (som skulle 

lära andra), sektionschef, avdelningsföreståndare 

och klinikföreståndare. Till 

meritlistan kan också läggas facklig 

aktivitet inom SHSTF, Svenska hälso- 

och sjukvårdstjänstemäns förbund. 

När dåvarande sjukhusdirektören 

Rein Roseniit gav Ragnar Nordberg, 

doktor i fysiologi, uppdraget att starta 

en dataavdelning blev Barbro Laurin 

dess administratör. Här arbetade hon 

tillsammans med tre disputerade civilingenjörer 

och Ragnar Nordberg. 

– Vi tyckte att det var så fantastiskt 

när vi var ute och pratade om hur 

många meter kablar vi dragit. 

Avdelningen växte snabbt. Barbro 

betecknar det som roliga år med en 

nybyggaranda där inte arbetstidsbegreppet 

kändes särskilt relevant. 

– Ragnar var en stor optimist som 

lovade guld och gröna skogar. Det blev 

många arbetstimmar men också stor 

frihet att uvecklas – och många fester, 

ler Barbro och visar bilder av glad 

samvaro. 

Hon kan inte annat än prisa hur 

arbetsmijön förändrades av datoriseringen 

– från de manuella rutinerna, 

där det som inte stämde hamnade i en 

hög, till PAX patientadministrativa 

system. Det blev konkurrens mellan 

sjukhusen om att införliva systemen 

och man köpte IT-tjänsterna av 

IT-avdelningen. 

– Vi gick med vinst och kunde åka 

på dyra konferenser. När det sedan 

blev fri nyttjanderätt förändrades arbetet. 

Då uppstod istället ett behov av 

kunskap om hur man skulle sitta vid 

datorn, hur ljuset skulle komma in och 


om hur viktigt 

det var att alla 

följde med i 

datoriseringen. 

Barbro 

menar att om 

man främst uppmuntrade 

de unga att ta del av datorutvecklingen 

riskerade de som höll fast 

vid pärmsystemet att bli dyra omplaceringsfall 

när de manuella uppgifterna 

försvann. 

– Många insåg för sent att de pärmar 

de hållit fast i faktiskt skulle försvinna 

– för alltid. Det var viktigt att 

det fattades beslut som omfattade alla, 

betonar Barbro. 

Så småningom kom hon in på det 

område som många av oss förknippar 

henne med – informationssäkerhet. 

– Det var ett område som bara växt. 

Vi skrev regler för dataanvändning 

långt innan Västra Götalandsregionen 

ens fanns. 

2001 skildes säkerhetsavdelningens 

och IT-avdelningens vägar när säkerhetsavdelningen 

fl yttade till Mölndal. 

– Då tappade vi kontakten med 

verkligheten, säger Barbro lite dystert. 

Att vara informationssäkerhetschef 

är ett ensamjobb. Hon beskriver det 

som besvärligt och dyrt – i alla fall sågs 

det så inom organisationen. Barbro var 

också personuppgiftsombud, utsedd av 

styrelsen och svarande mot den för att 

kunna ha en kritisk distans. 

– Jag var sjukhusets off entliga person 

dit patienter, anhöriga och personal 

vände sig med frågor om det skett 

en kränkning, säger Barbro som under 

åren fi ck mycket kontakter med personer 

i frågor som rörde elektroniska 

journaler och sekretess lagstiftningen. 

Behovet av kunskap inom ämnesområdet 

var omättligt. Hon genomförde 

säkert hundra föreläsningar om 

off entlighetsprincipen, sekretesslagen 

och journaldatalagen. 

Ytterligare en lag skapades inom 

hennes område bara något år innan 

hon slutade – patientdatalagen. Enligt 

den ska patienten själv kunna reglera 

vad olika vårdgivare kan få ta del av i 

journalen. Barbro menar att det är en 

omöjlig lag – hur ska systemet klara av 

om en patient ena dagen tillåter att 

vårdgivaren tittar, nästa gång förbjuder 

det? 

– Det är en jättebra 

lag men den 

måste anpassas 

efter verkligheten, 

slår hon fast. 

Något som 

också förändrats under hennes 

tid inom sjukhusorganisationen är 

beslutsvägarnas längd. Förr var det ett 

öppnare klimat och kortare vägar. Nu 

har det blivit fl era led till högsta 

instans. Barbro passar på att varna för 

att budskap kan bli förvanskade utmed 

vägen om inte varje led har tillräcklig 

kunskap. 

– Om man är riktigt elak kan man 

kalla det viskeleken, ler hon knipslugt, 

väl medveten om sin nyvunna frihet 

att ta bladet från munnen. 

Pensioneringen var inget hon såg 

fram emot även om hon accepterade 

fattade beslut. 

– Jag kan ju faktiskt inte gå med 

rullator i korridorerna, ler hon. 

På väggen i sovrummet har hon bilder 

av barn och barnbarn som fi nns 

utspridda i världen. Ett fi nt gammalt 

sommarhus fi nns på Orust. En hel 

drös med vänner har gått i pension. 

Kvinnliga diskussionsklubben och 

Senioruniversitetet står till buds – trots 

allt verkar Barbro nöjd med tillvaron! 

Namn: Barbro laurin 

Ålder: 67 

Familj: Två barn och fyra 

barnbarn 

Bor: i Paradiset i Partille 

Yrke: F d informationssäkerhetschef 

för Sahlgrenska 

Universitetssjuk huset. idag 

pensionär. 

Gör: massor – promenerar, 

hälsar på barnen, bakar, läser … 

Senast lästa bok: Svek av 

karin Alvtegen 

Barbro Laurin fi ck 

en egen kod av sina 

arbetskamrater när 

hon slutade. 

”Om man är 

riktigt elak 

kan man 

kalla det 

viskeleken” 

Barbro laurin om 

dagens långa 

beslutsvägar 

15

”Vi har fått ett förstklassigt kommunalt sjukhus med stor kapacitet med relativt sett låga 

driftskostnader och lång livslängd samt tillika förnämlig utbildningsanstalt för de medicine 

studerande som i framtiden ska svara för sjukvården i vår stad och i landet.” 

Ur skriften Centralkomplexet på sahlgrenska sjukhuset, utgiven 1959 

16 

Ja till tobak, 

nej till nylon- 

strumpor 

1959. På Jubileumsklinikens 

balkonger och längs 

gatan framför 

Sahlgrenska sjukhuset 

väntade stora 

skaror på konungens 

ankomst. 

text: göran samuelsson 

arkivbild: medicinhistoriska museet i göteborg 

I och med invigningen av Centralkomplexet 

den 18 september 1959 tog 

sjukvården ett stort kliv framåt. 

Sahlgrenska sjukhuset hade 

uppförts på sin nuvarande plats runt 

sekelskiftet. Sjukhusets nav var den 

280 meter långa korridoren som knöt 

samman Per Dubbs-entrén med sjukhuskyrkan 

som man kan skönja idag 

innanför Vita stråket 12. Från denna 

centrala gång strålade paviljongbyggnader 

ut åt båda hållen. 

Efter 30 år insåg man att paviljongerna 

inte räckte till, att smittorisken 

mellan olika avdelningar och operation 

var för stor och att de lokala hygieniska 

kraven var för dåliga. Därför hade 

psykiatriska kliniken och Jubileumskliniken 

byggts på 1930- och 40-talen. 

I och med dessa nybyggen minskades 

antalet patienter per sal från 25 

till högst fyra och korridorerna blev 

kortare. 

Men verksamheten växte och 

kostymen blev återigen för trång. 

1952 startade därför bygget av ett 

modernt centralkomplex, ritat av G. 

Birch-Lindgren & Lohk Arkitektur, 

Göteborg. 

När Centralkomplexet togs i bruk 

sju år senare förbands de 16 våningarna 

över jord och de två under med 15 

sänghissar och 11 personhissar. Den 

sammanlagda golvytan blev nu 

61 000 kvadratmeter, med över fem 

kilometer korridorer och dessutom 

6 000 meter rör för det innovativa 

rörpostsystemet. 

Före byggnationen hade Sahlgrenska 

sjukhuset 1 293 vårdplatser, och 

när Centralkomplexet stod färdigt 

innehöll Sahlgrenska 1 818 platser. 

På senare år har förkortade vårdtider 

förändrat behovet. Idag finns det 

2 145 vårdplatser på hela Sahlgrenska 

Universitetssjukhuset, varav 851 på 

Sahlgrenska sjukhuset. 

Ett exempel på hur värderingar av 

sumagasinet 2/2009

miljön har skiftat på 50 år är texten 

i det informationshäfte som togs 

fram inför invigningen. Rökningen 

ansågs som en trivselfaktor och varje 

avdelning hade sitt speciella rökrum. 

”Rökförbudet och smygrökningens 

tid är här för alltid förbi. Man gör inte 

större ingrepp i patientens vanor än 

vad sjukvården kräver.” 

Utveckling skedde också inom röntgen 

och operation under byggtiden. 

1937 fanns sex operationssalar och två 

cystoskopisalar. I och med tillkomsten 

av Centralkomplexet ökades antalet 

operationssalar till 26. Röntgenutrustningen 

kostade lika mycket som hela 

den övriga sjukvårdsutrustningen. 

Byggkostnaderna skenade iväg och 

blev efter flera revideringar 75 miljoner 

kronor. 

En av alla nyheter var att poliklinikerna 

flyttade in på sjukhuset. På 

bottenvåningen och en trappa upp låg 

exempelvis de medicinska och kirur- 


giska poliklinikerna. Här fanns även 

urologiska och neurologiska polikliniker. 

Huset innehöll också moderna 

laboratorier, fler röntgenmöjligheter 

och ett större antal operationssalar 

Den andra halvan av översta 

våningen var sterilcentralen. Tidigare 

hade sterilverksamheten skötts på 

respektive avdelning, men i och med 

byggandet av centralkomplexet centraliserades 

verksamheten hit. Sköljrummens 

brister var påtagliga i de gamla 

paviljongerna, där golven var asfalterade 

och för att komma till toaletten fick 

man passera de illaluktande kärlen där 

urinmätning och sterilisering gjordes. I 

det nya huset var de hygieniska kraven 

mycket större med apparatur för effektivare 

rengöring och hygien. 

En annan nyhet var ”uppvaket” 

efter operation. Patienten hade tidigare 

körts direkt tillbaka till sin vårdavdelning 

med allt det extrajobb det förde 

med sig för avdelningspersonalen. 

Kung Gustaf VI Adolf och drottning Louise under invigningen 

i september 1959. Många var på plats för att höra hans tal. 

Kungen hann även med många studie besök denna septemberdag, 

bland annat på röntgenavdelningen. 

Postop-avdelningen innebar en stor 

avlastning för vårdavdelningarna. 

Bostadssituationen för dem som 

arbetade på sjukhuset löstes tidigare 

ofta inom sjukhusområdet. I och 

med byggandet av Centralkomplexet 

förändrades detta. Det blev i stort sett 

bara sjuksköterskeeleverna som bodde 

kvar på sjukhusområdet. Sjukvården 

gjorde avtal med Göteborgs stads 

bostadsbolag om att bygga sju hus som 

sjuksköterskebostäder på Guldheden. 

”Bostäderna har nämnts för att erinra 

om att det i våra dagar inte bara går 

att ordna sjukvården genom goda och 

välutrustade sjukhus. Det måste också 

skaffas bostäder åt dem som ska sköta 

sjukvården.” 

Nylon, orlon och konstsilke samt 

gummiskor var förbjudet att använda 

då man såg en risk i att statisk 

elektricitet skulle bildas som kunde 

antända narkosgaserna, framför allt på 

operation. 

källa: Centralkomplexet 

på Sahlgrenska 

sjukhuset, 

informationshäfte 

utgivet 1959 

17

Andra tider. Du hette ”doktor Aurell” och jag ”syster Ulla” på den tiden. Det ändrades först en bra bit in på 1960-talet. Patienterna titulerades 

alltid ”herr” och ”fru”, säger Ulla Sterning till Mattias Aurell. De ler åt rörposten som användes för att skicka provsvar – och glass! 

18 

rörposten ett av alla roliga minnen 

– det var en strålande vacker dag när Centralkomplexet på Sahlgrenska sjukhuset invigdes. 

kommer du ihåg det, Ulla? frågar mattias Aurell. 

– Jodå, nickar Ulla Sterning instämmande. 

– riktigt fint, med kunglig pompa och ståt. 

text: göran samuelsson bild: björn larsson rosvall 

Från 1952 till 1994 arbetade Ulla 

Sterning som sjuksköterska och klinikadministratör 

på Sahlgrenska sjukhuset. 

Mattias Aurell började 1954 med 

läkarstudierna och slutade 1999 som 

pensionerad överläkare och professor i 

njurmedicin på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. 

Idag träffas de för att 

uppliva 50 år gamla minnen. 

– Det var mycket stök inför invigningen 

av Centralkomplexet. De kom 

sista veckan med en färdig gräsmatta 

som rullades ut med en väldig fart och 

gjorde det fint. Kungen skulle ju 

komma, erinrar sig Mattias Aurell och 

fortsätter: 

– Mitt på planen placerade sig 

Bojan Kastman i full ornat med Sahlgrenska 

sjuksköterskeskolas högtidsdräkt 

och den går inte av för hackor! 

Hon var sjuksköterska i botten och 

även föreståndare för centralförrådet. 

Senare blev hon hedersdoktor för sitt 

arbete med Medicinhistoriska museet. 

Bojan såg oerhört stilig ut, minns 

Mattias Aurell. Kungen gick fram och 

hälsade på henne. Själv stod läkarkandidat 

Aurell vid matsalen. 

– Jag kunde röra mig runt lite – det 

var ju inga entrébiljetter eller så och 

där var fullt av människor. 

Kung Gustav VI Adolf och drottning 

Louise förrättade invigningen av 

Centralkomplexet den 18 september 

1959. Själva invigningen ägde rum i 

huvudentréhallen. Sjuksköterskeelever 

stod i parad ovanför på balkongen 

samt längs gatan utanför, ända fram 

till matsalen. 

sumagasinet 2/2009

– Vi hade en sjuårig flicka inneliggande 

på vår avdelning. Hon ville 

gärna se kungen och drottningen. Jag 

tog med henne till medicinpolikliniken, 

där det var fin utsikt genom 

fönstret. Där kom kungaparet från 

matsalen mellan leden av elever. Det 

var så vackert att se. Men flickan blev 

besviken. Kungen och drottningen 

hade ju inga kronor, säger Ulla 

Sterning. 

Bygget av Centralkomplexet, som 

började 1952, krävde ett väldigt pålningsarbete 

då marken var en gammal 

älvfåra bestående mest av blålera. 

– Pålningen höll på ett helt år. Mellan 

sju på morgonen och fyra på eftermiddagen 

låg patienterna och hoppade 

i sina sängar av vibrationerna, säger 

Mattias Aurell och illustrerar ljudet. 

– Stockarna bara försvann ner i blåleran. 

Man skojade och sade att huset 

en vacker dag nog skulle glida ner i 

Änggården, likt Titanic i havets djup. 

En annan god historia är den kring 

golvmaterialen i Centralkomplexet. 

Under byggtiden byggdes en provisorisk 

korridor vid sidan av den gamla 

som revs. Här testades olika golvbeläggningar 

för att se skillnaden mellan 

olika material och hur de höll för 

påfrestningar. Nya plastmaterial 

utvecklades och det lades in en väldigt 

fin korkmatta. Det sades att det under 

tiden försvann bitar av den som senare 

kunde återfinnas i många sommarstugor 

runt Göteborg. 

Bland nymodigheterna nämner de 

före detta medarbetarna särskilt rörposten. 

Det var ett sex kilometer långt 

system där man kunde skicka papper, 

prover och journaler mellan avdelningar, 

polikliniker, laboratorier, röntgen 

med flera stationer. Materialet 

lades i en bomb, en behållare, som sögs 

iväg till angiven station. Det fanns 

även en station i källaren tillhörande 

kiosken. 


– En del skickade efter glass i rörposten. 

Det hände ibland att det blev 

stopp i röret med resultatet att glassen 

smälte och fördärvade bomben. Detta 

sätt att använda rörposten förbjöds 

senare, berättar Ulla Sterning leende. 

– När Centralkomplexet med sina 

16 våningar stod klart verkade det så 

stort och pompöst för det ersatte ju 

låghusbebyggelse på bara några 

våningar. Men överbeläggningarna 

blev vi ändå aldrig av med. 

På det översta våningsplanet fanns 

drag av de gamla tbc-sjukhusen. Där 

fanns en jättelik vädringsbalkong dit 

patienterna skulle skjutsas för att få 

ligga ute och andas frisk luft. 

– Det måste ha 

varit en rest från det 

gamla sjukhustänkandet 

från 1930-talet, 

funderar Mattias 

Aurell. 

Utrymmet hade en 

imponerande utsikt, 

men det visade sig 

vara väldigt blåsigt 

och några patienter 

kom aldrig dit. Det 

byggdes snart om för 

kontor och det blev 

snabbt platsbrist igen. 

Ulla Sterning fick tjänsten som 

avdelningssjuksköterska för avdelning 

24 som låg på fjärde våningen i 

höghuset. 

– Hon var en utomordentligt stilig 

avdelningssköterska som jag som 

underläkare respekterade, berömmer 

Mattias Aurell och Ulla Sterning 

minns hierarkin: 

– Bland avdelningssköterskorna 

fanns några riktigt elaka – ”Stora Helvetet” 

och ”Lilla helvetet” var två av 

dem. Om man under elevtiden kom 

till deras avdelningar var det bäst att 

passa sig. 

Sjuksköterskorna tyckte det var nytt 

För den stora massan 

patienter som kom 

från Annedal, 

Majorna, Masthugget 

och Haga var det 

rena himmelriket 

inne på det nya 

sjukhuset 

och fint i centralkomplexet även om 

lite av trivseln och den familjära stämningen 

gick förlorad. 

Många nyheter introducerades på 

avdelningsnivå. I varje vårdrum fanns 

syrgas och sug uttag monterat på väggen. 

I köket fanns diskmaskin och i 

sköljrummet spolap- 

parat för desinfektion 

av bäcken och rostfria 

kärl i väggen att samla 

urin i. 

– Sköljrummet 

hade fönster som för 

det mesta stod öppna 

för det luktade illa 

från pottorna som 

man sparade urinen i. 

Även sterilisering av 

instrument, genom 

kokning, gjordes där i 

sköljrummet. Men 

trots att det var så ohygieniskt hade 

vi inga infektioner, säger Ulla 

Sterning. 

I samma tid som Centralkomplexet 

kom till utvecklades specialistvården 

och under den alla subspecialiteterna, 

från tidigt 1960-tal och framåt. 

För den stora massan patienter som 

kom från Annedal, Majorna, Masthugget 

och Haga var det rena himmelriket 

inne på det nya sjukhuset. 

Här fanns det utrymme, rinnande 

varmt och kallt vatten, tvättmöjligheter 

och moderna toaletter. Hemma i 

lägen heterna kunde utan vidare tio 

personer bo i en etta med dass på sva- 

Mattias Aurell 

Född: 1934 

Yrke: Började läsa 

medicin 1954 

i Göteborg. 

Blev professor 

i njurmedicin 

och överläkare 

på njurkliniken 


sjukhuset 

Ulla Sterning 

Född: 1929 

Yrke: Började studera 

till sjuksköterska 

1948 i Göteborg. 

Arbetade 


sjukhuset som 

sjuksköterska, 

avdelningssköterska 

och senare 

klinikadministratör 

på administrationen 

len, dålig värme och badkar i källaren. forts. sid 20 >> 

19

Ulla Sterning och Mattias Aurell har upplevt en spännande utveckling 

av sjukhuset i Göteborg. 

20 

Barnsjukhuset firade 150 år 

Tolv sängar fanns det på barnsjukhuset 

i Göteborg när det öppnade för 

150 år sedan. ”Sängservisen är av bästa 

beskaff enhet, sängställena av jern med 

fl ätade stolfj eders bottnar. De äro alla af 

en storlek långa nog för 12-14 års barn 

och ganska breda. Detta har tillåtit att 

vid starkare tillopp af patienter intaga fl er 

än tolv, då tvenne barn utan olägenhet 

kunna rymmas uti en säng.” Så står det i 

den första årsberättelsen omfattande tiden 

från öppnandet i november 1859 till 

december påföljande år. 

Vid Drottnings Silvias barnoch 

ungdomssjukhus 150-årsjubileum 2009 

trycktes en faksimil av skriften för att 

spridas till besökarna. Barnsjukhuset 

hyrdes i början in i centrala Göteborg, 

närmare bestämt där Medicinhistoriska 

museet idag ligger på Östra Hamngatan. 

Bemanningen var blygsam. Det 

krävdes en läkare, en förestånderska, en 

”De avslutande årtiondena 

på 1900-talet var medicinens 

guldålder alla kategorier” 

På 50 år har det hUnnit ändra sig 

igen. Nu är lägenheterna i stadsdelarna 

renoverade och lyxutrustade i mångmiljonklassen 

medan centralkomplexet 

har fått stå pall för många förändringar 

och verksamhetsbyten och är i starkt 

behov av renovering. 

– När man nu tittar på de 50 åren 

som centralkomplexet funnits, framstår 

huset som en startsignal för den 

nya tiden, säger Ulla Sterning och 

Mattias Aurell fyller i: 

– Ja, jag tycker att de avslutande 

årtiondena på 1900-talet var medicinens 

guldålder alla kategorier. 

Minnena bubblar och namn och 

människor, tekniska innovationer och 

händelser kommer till ytan. Men en 

viss tröghet i utvecklingen har också 

alltid funnits. 

Mattias Aurell kommer ihåg när han 

skulle introducera ultraljudet, som är 

en svensk uppfi nning, på röntgen på 

kökspiga, två sjuksköterskor, en tvätterska 

och en portvakt för att driva barnsjukhuset 

och vårda 100 små patienter under ett 

år. Idag har sjukhuset 120 000 öppenvårdsbesök 

och 12 000 inläggningar per 

år och en personalstyrka på cirka 1 850 

medarbetare. 

Redan 1860 planerade man för expansion 

och även för god miljö och lekplats 

för de sjuka barnen. Dessa tankar lever 

kvar. 150 år senare inviger Drottning 

Silvia ett läkande rum på barnsjukhuset, 

som sedan tio år tillbaka bär hennes 

namn. Det nyskapande rummet som 

fi nns på hjärtavdelning 323 är utformat 

av Eva Erwander och Emilia Wärff på 

företaget Kontor Kontur. 

En färgglad hage, ritad på golvet, leder 

in i själva sjukrummet. På en lång bänk 

vid fönstret med kuddar i olika färger 

kan besökarna sitta. Bänken rymmer 

också en extrasäng för en förälder. I en 

Sahlgrenska. ”Det kan väl hända att det 

här är bra, men en sak ska du ha klart 

för dig – ultraljud kommer aldrig in på 

vår institution” fi ck han ofta höra. 

– Nu fi nns undersökningarna med 

ultraljud överallt och det kostar nästan 

ingenting. 

Sahlgrenska har alltid ansetts vara 

ett fi nt forskningssjukhus och många 

välkända namn och människor har 

passerat förbi paret Aurell och Sterning 

under åren. 

– Det var inget dåligt gäng som 

fanns inom Göteborgs sjukvård. Alla 

de här människorna hade aldrig kommit 

hit om inte Göteborg satsat på sin 

sjukvård. Tillkomsten av högskolan 

1954 betydde också mycket för den 

positiva utvecklingen. Det blev en viktig 

korsbefruktning mellan sjukhus, 

utbildning och forskning som är lika 

betydelsefull idag, säger Mattias 

Aurell. 

bild: ann-sofie Petersson 

Under jubileet fi ck Nalle Puh prova hur det 

kändes att bli stucken i tassen. 

liten trappa kan man sitta och prata. 

De tråkiga uttagen för syrgas och annan 

apparatur är dolda genom en extra vägg. 

En whiteboard i barnets nivå med många 

färgpennor och magneter lockar kreativiteten 

liksom laptopen som står öppnad 

på sängbordet. 

Rummet tillfaller hjärtsjuka barn från 

hela Sverige eftersom barnhjärtkirurgin 

på Drottning Silvias barnoch ungdomssjukhus 

är utsedd riksspecialitet av 

Socialstyrelsen. 

sumagasinet 2/2009

Placeras i Rågården. Bakom fasaden skapas en hemlik miljö. Lokalerna har stor betydelse för den rättspsykiatriska vården. 

läkande miljö kring nya rättspsykiatrin 

i början av 2010 startar bygget av den nya vårdbyggnaden för rättspsykiatrisk vård på en 

vacker naturtomt i rågården. 

– det blir ett fantastiskt sjukhusområde med en bra anläggning och många fiffiga lösningar. 

säger verksamhetschef Frances Hagelbäck Hanson. 

text: ann louise leikin bild: white arkitekter 

Arbetet med att hitta en lämplig plats 

för rättspsykiatriska vårdkedjan i Göteborg 

har pågått sedan våren 2000. Det 

har funnits flera förslag på tomt, men 

kringboende har protesterat och beslut 

har överklagats. Valet föll slutligen på 

den nu aktuella 16 hektar stora tomten 

i Rågården i östra Göteborg. 

– Från början såg vi inte den här 

tomtens potential. Men när vi blivit 

tilldelade den, upptäckte vi tillsammans 

med arkitekten dess möjligheter 

med sin varierande natur och nivåskillnader. 

Förhoppningsvis kan allt stå 

klart till våren 2012, säger Frances 

Hagelbäck Hanson. 

Utformningen av lokalerna betyder 

mycket för att kunna ge bästa möjliga 

vård. Tanken är att patienterna ska 

kunna leva så normalt som möjligt i 

hemlik miljö. 

– Lokalernas betydelse för den rätts- 


psykiatriska vården kan jämföras med 

avancerad teknisk utrustning i den 

somatiska vården, säger projektledare 

Elsa Ivarson. 

– Vårdtiderna är långa, ofta flera år, 

och vi måste motverka att patienterna 

blir hospitaliserade, betonar Frances 

Hagelbäck Hanson. Vi ska hjälpa dem 

att ta till vara sina resurser och hantera 

sina svagheter. Det kräver tid och tålamod 

av både personal och patienter. 

Då är det viktigt att även arkitektur 

och vårdmiljö blir till stöd i behandlingen 

och hjälper patienterna att bli 

aktiva i vardagen. 

Vårdbyggnaden ska innehålla akutvård 

och rehabilitering. Patienterna ska 

bo i mindre boendegrupper där man 

tillämpar självförvaltning och uppmuntras 

att ta allt större ansvar i sitt 

eget liv. Den dagliga träningen innebär 

att laga mat med stöd av personalen, 

fixa med hygien, tvätt, städning och 

planering. Naturens läkande inverkan 

ska tas till vara genom exempelvis trädgårdsarbete, 

arbete i ett hunddagis och 

en liten verkstad. Med hundens hjälp 

kan motivationen till promenader öka 

och bli en träning i att ta ansvar och 

följa rutiner. 

– Vår största förhoppning är att de 

nya lokalerna ska leda till att patienterna 

blir mer delaktiga i vardagen och 

rehabiliteringen för att kunna skrivas 

ut och leva i samhället, säger biträdande 

verksamhetschef Sanna Richter. 

Patienten får eget rum med möjlighet 

att möblera på olika sätt och skapa 

en ombonad miljö i den privata sfären. 

Eget hygienutrymme hör också till. Var 

och en kommer att kunna låsa om sig, 

vilket inte minst är viktigt för kvinnor. 

Som kvinna inom rättspsykiatrisk vård 

är man i minoritet och mera utsatt. 

"Förhoppningsvis 

kan 

allt stå klart 

till våren 

2012” 

forts sid 22 

21

”vi är en främmande fågel i sjukvården” 

– rättspsykiatrin är något av en främmande fågel i sjukvården. En del 

tycker att verksamheten borde placeras långt från vanlig bebyggelse. 

de har nog inte tänkt på att patienterna ska anpassa sig till ett normalt 

liv, och kanske en dag klara att bo granne med dem själva. 

text: ann louise leikin bild: white arkitekter 

22 

nya rättspsykiatrin 

Det säger Frances Hagelbäck Hanson, verksamhetschef 

för Rättspsykiatriska vårdkedjan 

inom Sahlgrenska Universitetssjukhuset. 

Hon konstaterar att verksamheten har många 

fördomar att tampas med, både hos allmänheten 

och inom övrig sjukvård. 

– Vi har ett krävande vårduppdrag, som 

fordrar stor kunskap och personlig mognad 

hos personalen. 

Att arbetet ställer krav på personalen 

innebär inte att det är farligt. Här är patienterna 

under kontroll och välmedicinerade. 

Det är ovanligt att personal skadas, men det 

förekommer hot. 

– Vår personal får utbildning i att hantera 

konfliktsituationer så att de inte leder till 

våldsamheter. 

Rättspsykiatrin bedriver sjukvård – alltså 

inte kriminalvård – för psykiskt störda 

lagöverträdare som dömts till rättspsykiatrisk 

vård. Verksamhetens uppdrag omfattar även 

krav på samhällsskydd. Vården ska rusta 

patienterna för att klara ett liv ute i samhället 

utan att återfalla i brottslighet. 

Rehabiliteringen ska leda till att patien- 

ten får ett bättre liv. Patienterna har i regel 

en komplex och sammansatt psykiatrisk 

problematik och ofta även missbruksdiagnos. 

Många har olika funktionshinder, 

till exempel kan stresstolerans, minnesfunktion, 

initiativ- och planeringsförmåga vara 

nedsatta. 

Det krävs speciell pedagogik och mycket 

praktisk träning för att få tillbaka förlorade 

funktioner och hitta sätt att kompensera 

eller öka nedsatta funktioner. Träningen sker 

bäst i vardagssituationer i en miljö som så 

långt det är möjligt liknar ett normalt liv i 

samhället. 

Vårdtiderna ligger på 4,8 år i genomsnitt. 

Rättspsykiatriska vårdkedjan omfattar både 

sluten vård och öppen vård. Länsrätten 

beslutar om permissioner och utskrivning. 

Beslutet om utskrivning föregås ofta av en 

successiv utslussning och en långvarig öppenvårdskontakt. 

Inför definitiv utskrivning ska Rättspsykiatrin 

visa att patienten kan klara ett liv ute 

i samhället och om det behövs ha fortsatt 

vårdkontakt med allmänpsykiatrin. 

Patientens frihet innanför ytterväggarna 

blir mycket större än den är vid 

nuvarande lokaler i Lillhagsparken. 

Alla vårdenheter ska finnas i markplan, 

och patienten ska när som helst kunna 

gå direkt ut på boendegruppens kringbyggda 

gård. 

Dessutom anläggs en stor inre park. 

Den individuella vårdplanen omfattar 

också fysisk träning och motion. 

Patienterna har ofta vanföreställningar 

om sin kropp och problem med viktuppgång 

som biverkan av läkemedel. 

Många är även kroppsligen sjukare än 

andra i samma ålder. 

Samtidigt är det viktigt att träningen 

är så skonsam som möjligt. Av 

medicinska skäl inrättas därför ett aktivitetscentrum 

och ett träningsbad. 

En stor utmaning i bygget av den 

nya rättspsykiatrin ligger i att hitta lös- 

Utformningen av lokalerna 

betyder mycket för att 

kunna ge bästa möjliga 

vård. 

sumagasinet 2/2009

ningar som förenar läkande miljö med 

säker vårdmiljö. Säkerheten ska vara 

hög, men dold och inte provocerande. 

Säkerhetskraven är till för att förhindra 

rymning, hot och angrepp utifrån, 

införsel av föremål, narkotika och 

annat. Byggnationen står för den yttre 

säkerheten, så att personalen kan fokusera 

på det renodlade patientarbetet. 

– Det är en förmån att få arbeta 

med ett sådant här projekt, säger alla 

tre. 

Elsa Ivarsson berättar att majoriteten 

av personalen och alla yrkeskategorier 

har deltagit i programarbetet tillsammans 

med arkitekten, Västfastigheter 

och olika konsulter. 

– Processen har präglats av nytänkande 

och en korsbefruktning mellan 

vår nuvarande verksamhet och framtida 

planer. 

Eftertanke 

och omtanke 

gör skillnad 

”det här är en artereovenös fistel”, 

säger doktorn till ett gäng frasande 

vita rockar. 

– Nej, jag heter Göran 

Samuelsson. 

Scenen utspelar sig någonstans 

på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. 

Personerna är utöver mig, en 

överläkare och ett följe av läkarkandidater. 

det extra tragikomiska är att 

jag är blind och att scenen föregicks 

helt utan presentation av sällskapet. 

de bara gled in likt ett spökfölje på 

mitt enkelrum. 

min turné runt om på Sahlgrenska 

Universitetssjukhuset, först som 

inneliggande under tre månader 

förra sommaren, och därefter under 

mina 20-tal besök i månaden har 

också glädjestunder. När man ligger 

och känner sig liten och skröpplig är 

det dem man lever på. 

På dåvarande 121:an fanns en 

ljuvlig nattskötare, som då han jobbade 

frågade om man ville ha ett 

glas isvatten till natten och så vände 

han och luftade kudden innan han sa 

god natt. På samma avdelning fanns 

en avdelningsläkare som så ofta han 

kunde kikade in vid 7-tiden på morgonen 

och undrade hur natten hade 

varit. Eller den ljuvliga handen som 

smekte min rygg då jag deprimerad 

satt och grät i nattmörkret på 

Högsbo. det är empati. 

den kanske inte var lika tydlig då 

jag som blivande dialyspatient skulle 

Krönikan 

få min kateter inopererad i bröstet. 

Jag som ”ny i gamet” lades på ett fyrbäddsrum 

tillsammans med två 

andra ”gröngölingar” i njurbranschen. 

i den fjärde sängen låg en garvad 

patient som gått igenom det 

mesta – njurbäckeninflammationer, 

bukhinneinflammationer, hjärtsvikt 

och ett otal andra njurrelaterade 

krämpor. 

Hans liv var inte muntert att höra 

om. mina nyligen insjuknade medpatienter, 

däribland en ung kille i 

20-årsåldern, och jag mådde inte bra 

av egna tankar, men den extremt 

sjuklige och deprimerade medpatienten 

fick oss inte precis att bli mer 

positiva. denna olyckliga sängplacering 

betydde mycket för valet av dialysform 

för mig. 

Ett annat bottennapp var en 

kvinnlig läkare som ville lära upp sin 

student om allt kring diabetikers sexliv. 

Som snäll patient ställde jag upp. 

Jag märkte att studenten tyckte frågorna 

var väl ingående där vi befann 

oss. rummet var ett trebäddsrum 

och mina medpatienter var två kvinnor! 

En tygvägg skiljde mig från mina 

rumskompisar. Frågorna handlade 

om erektion, utlösning, hur ofta och 

det mesta man kan ventilera om sex. 

Nog borde väl sådana här intimiteter 

avhandlas i enrum? men läkaren öste 

på och jag svarade snällt – dumt nog! 

Göran Samuelsson 

sumagasinet 2/2009 23 

foto: katarina hallingberg

24 

Samsyn. Alf Lernestam på avdelningen för information och kommunikation, visar sjukhusdirektör Jan Eriksson hur processen rör 

sig från medarbetarna till ledningen och tillbaka. 

vARUMÄRKET finns i folks medvetande 

– Ambitionen med Sahlgrenska Universitetssjukhusets varumärkesprocess är att mejsla ut en 

tydlig identitet och att försöka utkristallisera den värdegrund som ska fungera som ledstjärna, 

säger Alf lernestam, varumärkesstrateg på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. 

text: göran samuelsson och katarina s hallingberg bild: marie ullnert 

Idag arbetar allt fler organisationer, 

både i privat och offentlig sektor, med 

att stärka sina varumärken. Under 

projektet Vägen till SU 2015 pekade 

många på behovet av att förbättra 

Sahlgrenska Universitetssjukhusets 

namn och rykte, alltså varumärke. 

Sedan snart ett år tillbaka pågår 

därför en varumärkesprocess på 

sjukhuset. SUmagasinet sammanförde 

varu märkesstrateg Alf Lernestam med 

sjukhusdirektör Jan Eriksson och 

ställde några frågor. 

Vad är ett varumärke? 

Alf Lernestam: 

– Ett varumärke handlar inte om 

logotyper, det handlar om alla de 

tankar, känslor och associationer som 

dyker upp i människors huvud när de 

hör namnet Sahlgrenska Universitetssjukhuset. 

Ett varumärke kommer 

alltid att utvecklas till en uppfattning i 

människors medvetande, alla organisationer 

har ett varumärke vare sig de vill 

eller inte. 

– Varumärket har både en intern 

och externa sida. Internt betyder ett 

starkt varumärke att vi går från del till 

helhet. Ett starkt internt varumärke 

betyder också att vi tillsammans skapar 

en mental karta, en anda för Sahlgrenska 

Universitetssjukhuset, en kultur, 

som ökar samhörighet, stolthet och 

underlättar vardagliga beslut. 

– Externt betyder ett starkt och 

tydligt varumärke att våra intressenter, 

till exempel patienter, medborgare, 

politiker och kollegor på andra inrättningar 

vet vad vi står för, vilken som är 

vår gemensamma värdegrund. 

Jan Eriksson: 

– Det blir lätt att man lovordar renodlade 

marknadsföringsinsatser kring 

forskningsresultatet, nya investeringar 

eller beslut om att vi har fått ett nytt 

rikssjukvårdsuppdrag. För mig är det 

precis lika viktigt att vi har ett starkt 

varumärke när det gäller de verkliga 

VIP-kunderna – de små, de äldre, de 

sköra, de multisjuka patienterna. Där 

delas det alldeles för sällan ut stora 

guldstjärnor. 

sumagasinet 2/2009

Hur ser sahlgrenska 

Universitetssjukhusets 

varumärke ut idag? 

Jan Eriksson: 

– Externt håller synen på Sahlgrenska 

Universitetssjukhuset på att 

förändras till det positiva, förtroendet 

för oss ökar. Samtidigt står vi mitt 

uppe i en av de tuff aste ekonomiska 

utmaningarna på väldigt lång tid. Det 

kommer att påverka verksamheten under 

fl era år med tämligen långtgående 

eff ektiviseringar och prioriteringar, 

något vi får räkna med kommer att 

stänka negativt på varumärket. Men 

det här är inget vi är ensamma om – 

hela Sverige berörs. Min ambition är 

att att vi ska klara det här bättre än 

någon annan och vi är på rätt väg. 


–Vi har idag ett problem som jag 

kallar ”ett anarkistiskt synsätt”. Det 

betyder att medarbetarna identifi erar 

sig mer med sin arbetsplats än med 

organisationen som helhet. När lojaliteten 

är så stark med den egna enheten 

fi nns det risk för att fi entlighet och 

negativa attityder utvecklas mot andra 

enheter och mot ledningen. Klyftan 

mellan sjukhusledning och verksamheter 

måste krympa och det kan en aktiv 

varumärkesprocess åstadkomma. 

Hur kan ett starkt varumärke 

skapas på vårt sjukhus? 

Jan Eriksson: 

– Det goda varumärket skapas i 

dialog mellan chefer och medarbetare 

och genom hög kvalitet i arbetet. Om 

dialogen inte fi nns fungerar det inte. 

Chefer och medarbetare på alla nivåer 

ska engageras att komma med på tåget. 


Men det är medarbetarna som bär 

själva varumärket. Det handlar också 

om att organisationen måste prestera 

bra resultat i vårt kärnuppdrag – bra 

medicinsk kvalitet, korta väntetider 

och bra bemötande. Det skapar en 

stolthet och förtroende. Bra medicinska 

resultat är helt nödvändigt – men 

alltså inte tillräckligt. 


– Dialog är fundamentet för en 

varumärkesprocess. Uppifrån och ner 

och vice versa. Grundplattformen för 

våra kärnvärden, vår värdegrund hittar 

vi hos medarbetarna. Det är vi alla 

tillsammans som känner Sahlgrenska 

Universitetssjukhusets identitet eller 

DNA, för att tala i medicinska termer. 

Vi kommer genom varumärkesövningar 

att få fram Sahlgrenska Universitetssjukhusets 

grundvärden. Det är genom 

att förstärka vi-känslan som vi kommer 

att stärka vårt varumärke, vår identitet. 

– Ett starkt varumärke kräver 

medarbetarens engagemang men det 

kräver också att våra chefer står bakom 

processen. Det är mycket glädjande 

att konstatera att så också är fallet hos 

oss. Det fi nns ett ”tryck” efter det som 

en väl genomförd varumärkesprocess 

kommer att åstadkomma för oss alla. 

Vad konkret görs 

för att förbättra 

varumärket internt? 

Jan Eriksson: 

– Ledningsarbetet ”Från delar till 

helhet”, där vi arbetar för att närma 

organisationens nivåer och delar till 

varandra ska bidra till att stärka varumärket. 

Programmet innebär bland 

annat att vi chefer talar med varandra 

istället för om varandra. Vi vill skapa 

ett klimat, ett förhållningssätt och mötesplatser 

där chefer träff as för att hålla 

ihop uppdraget och organisationen. 

Mötesplatserna är fl era. Områdenas 

ledningsgrupper är viktiga precis som 

chefsmötena. 


– I varumärkesprocessen ställer vi 

frågor om vilken identitet vi har som 

sjukhus idag och var vill vara 2015. 

Det är något som medarbetarna tar 

fram i de varumärkesövningar som 

ingår i processen. Det vi gemensamt 

kommer fram till att vi vill stå för 

måste dock vara sant – det går inte 

att bara hitta på något käckt – för det 

ska förtjänas av medarbetarna varje 

dag och varje stund. Det är jätteviktigt 

att personalen står bakom detta. 

Det som framkommit förs upp till 

ledningen, som tillför synpunkter och 

fattar beslut. Därefter kommuniceras 

varumärkesplattformen ut till medarbetarna. 

Målet är att skapa ett sjukhus, 

en identitet, ett sammanhang där vi 

har förtroende för varandra och vill 

samma sak. 

Processen är en resa 

En varumärkesprocess är en resa där man tillsammans 

skapar de färdhandlingar som betyder att alla 

är överens om färdsätt, resväg och resmål. varumärket 

kan därför bara byggas genom medarbetarnas 

delaktighet och engagemang. 

det är viktigt att den varumärkesstrategiska 

gruppen får möjlighet att träffa så många enheter/ 

grupper/medarbetare, som möjligt. 

redan idag har man träffat ett drygt 25-tal 

grupperingar och berättat om varumärkets kraft 

och möjligheter. Nu börjar också efterfrågan på 

identitets- och varumärkesövningar att droppa in, 

berättar Alf lernestam och Cecilia Wallström. 

kontakta Avdelningen för information och kommunikation, 

Alf lernestam, tel. 070 – 611 44 14, 

343 27 55 eller Cecilia Wallström, 343 27 94. 

25

26 

HEMSJUKvÅRD 

även för de allra minsta 

– det var en helt annan känsla att få komma hem och få ha honom hela 

dygnet ”på riktigt”. man är avslappnad på ett annat sätt, och det måste 

vara bra för barnet att föräldrarna är lugna och trygga, säger Sofi e lindberg, 

mamma till Gustav, som föddes för tidigt. 

text och bild: ann louise leikin 

Gustav vårdades ett tag på neonatalavdelning 

210 på Mölndals sjukhus. 

Sofi e Lindberg och maken Per nappade 

direkt på förslaget att fortsätta 

vården hemma med stöd och hjälp av 

personal från neonatalvården. 

– De skickade inte hem honom förrän 

de var säkra på att han skulle klara 

det. Det har fungerat bra, säger Sofi e 

Lindberg. 

Barnsjuksköterskan Marie Engström 

är på sitt första hembesök hos 

familjen ett par dagar efter att Gustav 

kommit hem. Han sover gott i sin 

säng, vilande på en larmmatta som signalerar 

om han glömmer att andas. På 

ena kinden syns en fasttejpad tunn kateter, 

som via näsan leds till magsäcken 

och används för sondmatning. 

Marie Engström hör sig för med 

föräldrarna hur det gått, hur ofta han 

ätit och hur mycket mat han fått via 

sonden. Allt har gått fi nt, och nu blir 

det dags för viktkontroll. Den sovande 

gossen lyfts upp, blinkar yrvaket, kläs 

av och läggs på vågen. Marie konstate- 

Neonatalvården på Sahlgrenska Universitetssjukhuset 

vårdar nyfödda barn, som är sjuka 

eller för tidigt födda. Avdelning 316 på Östra 

sjukhuset svarar för neonatal intensivvård, och avdelning 

210 på mölndals sjukhus vårdar barn som 

inte behövt eller inte längre behöver intensivvård. 

Barn som fötts extremt för tidigt kan behöva flera 

månaders vårdtid. 

Marie Engström konstaterar att gossen 

följer viktkurvan som han ska. 

rar att han följer viktkurvan som han 

ska. Sedan tar hon tillsammans med 

föräldrarna en titt på naveln, som också 

ser fi n ut. Hon får några frågor, ger 

råd och tips, avtalar om att återkomma 

om två dagar och tar farväl. 

Många mammor har på grund av 

sjukdom vårdats på sjukhus under en 

stor del av graviditeten. Långa sjukhusvistelser 

är påfrestande för familjerna. 

– Vi började ett försök med hemsjukvård 

hösten 2007. Det slog så väl 

ut att vi har fortsatt med hemsjukvård 

sedan dess, berättar vårdenhetschef 

Marie Finizia, avdelning 210. 

Barnet kan få komma hem när det 

uppnått en ålder på cirka 34 graviditetsveckor 

och väger minst cirka 1700 

gram. Andning och cirkulation ska ha 

stabiliserats och barnet ska kunna hålla 

normal kroppstemperatur. Föräldrarna 

måste ha lärt sig sondmata barnet och 

även att hantera syrgas om det skulle 

behövas. 

Det fi nns stora fördelar med hem- 

sjukvården, menar barnsjuksköterskan 

Ewa Johansson. Barn och föräldrar får 

lättare att knyta an till varandra, något 

som är viktigt eftersom forskning visat 

att för tidigt födda barn har svårare att 

knyta an. Amningen underlättas och 

dessutom minskar risken för att barnet 

drabbas av infektioner som kan spridas 

på sjukhus. 

– För att amningen ska fungera 

bra krävs att mamman är närvarande, 

bor med sitt barn och ammar ofta. 

Annars måste personalen fl askmata de 

måltider mamman är frånvarande, då 

barnets sugbehov måste tillfredsställas, 

säger vårdenhetsöverläkare Elisabet 

Persson. 

Sjukhuset har traditionellt varit en 

miljö där personalen varit experter. 

Genom hemsjukvården har roller och 

arbetssätt ändrats, så att föräldrarna ses 

som primära vårdare inne på avdelningen, 

medan personalen ger råd och 

vägledning. Tyvärr har inte lokalerna 

för nyföddhetsvård ändrats för att 

möta den föräldramedverkan som 

idag ses som naturlig, och föräldrarna 

måste fortfarande lämna sina barn på 

sjukhuset i brist på föräldrarum. 

– Tack vare medicinska framsteg 

och utveckling av omvårdnaden kan 

även väldigt tidigt födda barn överleva. 

Så snart barnet är stabilt och inte ständigt 

måste övervakas av apparatur och 

personal, ska det vårdas av föräldrarna 

med stöd av personalen. Vi stöttar 

föräldrarna att våga lita på sig själva 

och på barnets signaler, säger Elisabet 

Persson. 

sumagasinet 2/2009

Gustav fi ck komma hem när personalen var säkra på att han skulle klara det. Per och Sofi e Lindberg tycker att det 

har fungerat bra. Barnsjuksköterskan Marie Engström är på sitt första hembesök hos familjen. 

Två barnsjuksköterskor i taget har 

under en sexveckorsperiod hand om 

hemsjukvården. En strävan är att en 

och samma sjuksköterska besöker 

”sina” familjer en eller fl era gånger i 

veckan. Barnet är inskrivet på neonatalavdelningen 

så länge hemsjukvården 

pågår och om det blir problem kan föräldrarna 

direkt komma in med barnet 

utan att behöva passera akutintaget. 

Vid hembesöken läggs fokus på 

barnets tillväxt och att det lär sig äta, 

så att matningssonden slutligen kan 

tas bort. För tidigt födda barn har inte 

kraft nog att suga i sig mjölken, och 

Pyttetäcken 

komponerade 

för de tidigt 

födda 

därför sondmatas alla i början. Det 

verkar dock som om barnen snabbare 

kommer upp i full amning när de 

vårdas hemma. 

– För säkerhets skull har de fl esta 

barnen larmplatta i sängen, som larmar 

om de skulle få ett andningsuppehåll. 

Oftast vaknar barnet självt av 

ljudet och kommer spontant igång 

med andningen. Om inte så vaknar 

föräldrarna, som lärt sig hantera dessa 

situationer, säger barnsjuksköterskan 

Carina Rikner. 

Antalet neonatalpatienter har ökat 

de senaste åren. 

Lapphexorna kallar sig en förening 

som syr lapptäcken till 

de för tidigt födda barnen. 

60-70 täcken om året delar 

föreningen ut. 

– Föräldrarna till de 

allra minsta barnen födda före 

vecka 34 får välja ett lapptäcke 

att ta med sig hem, berättar 

barnsköterskan Ann-Gerd 

Lindbäck, på neonatalavdel- 

– Hemsjukvården är en grundförutsättning 

idag för att vi ska kunna klara 

av den nya vårdsituationen, säger Marie 

Finizia. Vi kan ta hand om minst 

15 patienter i hemsjukvården, och det 

är nästan en hel avdelning till. 

– Patienterna skrivs inte ut senare 

än om de vårdas på sjukhus, snarare 

tidigare. Sedan sker en överlämning av 

hemsjukvårdens sjuksköterska till sjuksköterskan 

på BVC, så att det inte blir 

glapp i vårdkedjan, förklarar Elisabet 

Persson. 

ning 210, Mölndals sjukhus. 

De vackra färgglada, välkomponerade 

lapptäckena har 

skänkts av föreningen Lapphexorna 

i Göteborg. Föreningen 

bildades 1987 och har cirka 

300 medlemmar. De tycker att 

det är roligt att tillverka täcken 

till glädje för familjer som haft 

det jobbigt i samband med de 

små barnens sjukhusvistelser. 

– Familjen som fått ett 

täcke brukar skriva sitt tack 

och ofta även en liten berättelse 

i boken som hör till. 

Andra föräldrar kan också ta 

del av deras berättelser, säger 

Ann-Gerd Lindbäck. 

ann louise leikin 


Aptitretare. Kafépatrullen har testat sjukhusfikens köttbullsmackor. Välkryddade köttbullar och lagom med rödbetssallad på Vitsippans variant. 

BÄSTA MAcKAN serverar Pyttans kiosk 

vinnare av årets kafétest är Pyttans kiosk i centralkomplexet på Östra sjukhuset. de kammade 

hem segern genom de bästa smörgåsarna och ett starkt och gott kaffe. 

det blev resultatet när SUmagasinets testpatrull hade fikat sig igenom nio av de tolv kaféerna 

på de tre sjukhustomterna mölndal, Sahlgrenska och Östra. 

text: katarina s hallingberg och göran samuelsson bild: björn larsson rosvall 

28 

Pris för trevligaste 

miljö får nykomlingen på 

banan, Café Vitsippan i 

Vårdbyggnaden på Sahlgrenska 

sjukhuset. 

Jumbopris går till 

Bistro Amica på Mölndals 

sjukhus där kaffet, 

som det visat sig vid 

flera besök, inte hållit 

måttet. 

Billigast var utan tvekan 

JK-baren på Jubileumskliniken 


sjukhuset. Den 

stängdes dock i höstas på 

grund av renoveringen. 

matigaste och allra 

godaste mackorna 

Pyttans kiosk, 

Centralkliniken, 

Östra sjukhuset 

Att syssla med kaféverksamhet 

mitt i en byggarbetsplats är inte 

lätt! Det gör man innanför entrén 

till Centralkliniken på Östra 

sjukhuset. Bord och stolar är 

snygga och bekväma, men att 

sitta mitt i en byggarbetsplats 

med uppbrutet tak, dinglande 

ledningar, rör överallt och så 

damm … 

Pyttans kiosk är stället där man 

med särskild skylt markerar att 

”Obs! Vi tar kort!” Plus för det! 

Köttbullsmackan är gjord på 

en halvgrov kafékaka, bestyckad 

med fem stora delade köttbullar 

på en väl tilltagen bädd av rödbetssallad, 

dekorerad med salladsblad, 

två tomatbitar, två gurkbitar, 

en dillkvist och en 

apelsinklyfta. 

Köttbullarna var jättegoda. Den 

halvgrova brödkakan passade perfekt 

och var snyggt dekorerad 

med ”grönt” och apelsin. Mackan 

var så mäktig och vår testare inte 

orkade den på en gång! 

+ + + + 

Den dubbla ostmackan är en 

halvgrov brödbulle, som i sig får 

ett extra plus, med solrosfrön och 

groddar. Pålägget är två rejäla skivor 

ost, gurka och sallad. 

+ + + + 

Kaffet – gott men lite svagt! 

+ + + 

Köttbullesmörgås 45 kr. 

Ostsmörgås, dubbel 25 kr 

Kaffe 15 kr, påtår 3 kr 

sumagasinet 2/2009

Ett kafé med utsikt 

Gårdas goda/PK-caféet 

Psykiatrikliniken, 


Sahlgrenska Universitetssjukhusets 

förmodligen lugnaste kafé 

med blott fem bord ligger på 

tredje våningen i Psykiatrihuset 

på Östra sjukhusets område. Miljön 

är förträffl ig med utsikt ända 

ut till Bergsjön. Vi fi ck dessutom 

ett mycket trevligt bemötande. 

En känsla av snabbmatsställe 

infann sig dock då tallrikar och 

bestick var av engångstyp. Men 

inte kaff ekopparna, som tur var! 

Man kan inte betala med 

plastkort. 

Köttbullsmackan bestod av ett 

pinfärskt vitt två decimeter långt 

bröd av baguettetyp. Rikligt med 

fi nt skurna köttbullar, fyra till 

fem stycken, en klick rödbetssallad, 

inte för mycket, ett salladsblad, 

en tomatbit och två 

gurkbitar. 

+ + + + 

Ostfrallan, som egentligen är en 

ost- och skinkfralla, består av ett 

klassiskt vitt dubbelt rundstycke 

med vallmofrön med en ynka ostskiva, 

en halv skinkskiva, en gurkbit 

och en tomatbit. Ingen ren 

ostmacka fanns att erbjuda – ledsamt 

för veggisarna! 

+ + 

Kaff e, gott och starkt 

+ + + + 

Köttbullssmörgås 35 kr 

Ost/skinksmörgås 15 kr 

Kaffe 10 kr, påtår 5 kr 

SÅ GJORDES TESTET 

Två personer besökte alla 

kaféer under sensommaren 

2009. köttbullemacka, 

ostfralla och kaffe testades 

och bedömningen gällde 

kvalitet på smörgåsar respektive 

kaffe, vilket inbegriper 

såväl synintryck som 

smak, mysfaktor, bemötande 

och pris. 


stojig miljö 

och gott kaff e 

Norrlander-Strand café, 

entréhallen, 

Drottning Silvias barnoch 

ungdomssjukhus 

Trivsam miljö kryddas av alla 

glada barn som klättrar och tjoar 

runt kring skeppet vid entrén. 

Sittkomforten var väl inte den 

bästa, men det här kaféet sitter 

ingen och häckar på! 

Det rejält tilltagna halvgrova brödet 

var lite trôkigt men pålägget 

var välbalanserat med fyra köttbullar 

skurna i vardera minst tre delar, 

rödbetssalladen och inlagd smörgåsgurka, 

toppad med sallad, per- 

silja och den obligatoriska apelsinbiten. 

Lite väl mycket kletig 

majonnäs i rödbetssalladen drar 

ner poängen. 

+ + + 

Ostmackan var en dubbel fyrkantig 

sak med två ostskivor dekorerad 

med en paprikabit. 

Brödet var mediokert och osten var 

av trist standardtyp. Testets mest 

spartanska dekoration. 

+ + 

Det goda kaff et får fyra plus med 

råge. Kopparna var däremot inte så 

stora och så har de mage att ta 

betalt för påtåren! 

+ + + + 

Köttbullesmörgås 38 kronor, 

dubbel ostsmörgås 24 kronor, 

Kaffet 16 kronor, påtår 7 kr 

Nytillskottet. Café Vitsippan. 

Nyast, ljusast 

och fräschast 

Café Vitsippan, 

Sahlgrenska 

Sahlgrenskas senaste kafétillskott 

ligger i den nya vårdbyggnaden. 

Stora glasrutor och högt till tak 

gör miljön luftig och ljus med 

utsikt. 

Inte heller 

någon 

risk att 

man missar 

någon 

som passerar! 

Dessutom sitter man bekvämt och 

personalen (inga namnskyltar) är 

varmt trevlig. 

Köttbullssmörgåsen är gjord på en 

halv, vit tekaka och kunde vara 

grövre. Tre rejäla köttbullar i bitar 

som smakar hemmagjorda och är 

välkryddade. Rödbetssallad kanske 

väl majonnäsig, men den lagoma 

mängden gör att helheten är bra. 

Gurka, sallad, tomat, paprika, persilja 

och en apelsinbit. Snyggt 

arrangerad! 

Plus ska Vitsippan ha för att 

mackan lades upp på en rejält stor 

tallrik, som minskade risken för 

”mackjordskred” och onödigt söl 

på bordet. 

+ + + 

Dubbelostmackan, modell ”rundstöcke”, 

fi nns i både vitt och grovt 

utförande med två ostskivor, dekorerad 

sallad, tomat, gurka och 

persilja 

Det grova brödet, som vi här tog, 

är gott och saftigt. Osten är av god 

standard selection, det vill säga 

ganska smaklös. 

+ + + 

Kaff et är förträffl igt! 

+ + + + 

Köttbullesmörgås 35 kr 

Ostsmörgås 22 kr 

Kaffe 12 kr, påtår ingår 

forts. sid 30 >> 

29

30 

FORTS FRÅN SID 29 

ANDRA BULLAR HOS KAFÉER SOM SAKNAS 

Tre kaféer föll ur testet – de saknade köttbullssmörgåsar. det var 

Gastronomen mölndal och Gastronomen Östra samt kaféet vid 

huvudentrén på Sahlgrenska sjukhuset. det förstnämnda hade 

ett mycket påvert utbud medan Gastronomen Östra sjukhuset 

hade frestelser, såsom trippelpåläggssmörgåsar och läckra 

landgångar. vid huvudentrén på Sahlgrenska vankas kulinariska 

finesser och förmodligen universitetssjukhusets bästa kaffe, 

men tyvärr … 

Festlig fi ka 

för hela familjen 

Café Storken, 

Kvinnokliniken, 


Café Storken har sina sex bord på 

rad utefter väggen i Kvinnoklinikens 

korridor. Det är roligt att 

titta på folk som ilar förbi och här 

fi kar nyblivna föräldrar och deras 

anhöriga, med sina bebisar i de 

klassiska plastbaljesängarna på 

hjul. Charmigt! 

Synd att kaféet bara är öppet 

måndag till fredag. Plus i kanten 

för trevlig tjej bakom 

kassaapparaten! 

Köttbullssmörgåsen är en två 

decimeter lång baguette innehållande 

tio små köttbullar och rödbetssallad, 

dekorerad med sallad, 

gurka, tomat, paprika och persilja. 

Även om man behövde vara 

en bredkäftad groda för att få in 

mackan i munnen var den väldigt 

god. Här fanns också testets 

godaste rödbetssallad – inte för 

mycket och inte för majonnäsig 

eller kladdig. 

+ + + + 

Den dubbla ostmackan var av 

grovt bröd, med två ostskivor 

dekorerad med gurka, sallad och 

paprika. 

+ + + 

Kaff et var för svagt men plus i 

kanten för rättvisemärkt. 

+ + 




magnummackor 

för de matglada 

Gastronomen café, 

matsalsbyggnaden, 

Sahlgrenska sjukhuset 

Lokalen kan vara trevlig om man 

tillhör det nyfi kna släktet – ”är 

det inte sjukhusdirektören som 

kommer där?” men stökig om 

man vill sitta i lugn och ro! 

Köttbullsmackan grundades 

med en halvmåneformad vit 

brödkaka, sex köttbullar delade i 

halvor toppad med rödbetssallad, 

dekorerad med krusig grönsallad, 

en tomatbit, färsk gurka, inlagd 

gurka och en apelsinklyfta. 

Denna gigant, benämnd ”Jobbare” 

på kvittot, var en magnummacka 

men ändå låg till pris. Passar 

bra till lastbilschauff örerna 

som passerar, men för oss andra 

dödliga väl mastig. Intrycket blev 

rätt kladdigt, då rödbetssalladen 

fl ödade över. 

+ + + 

Ostmackan var av modell större 

”Kaiserbröd” med vallmofrön, tre 

skivor ost, krussallad och paprika. 

Ostmackan fi ck extra plus för 

ovanligt smakrik ost och att själva 

brödet var saftigt och matigt! 

Minus var att brödet fanns bara i 

ljus variant vid vårt besök. Smörgåsen 

kunde också ha varit lite mer 

dekorerad. Bästa ostmackan 

hittills. 

+ + + + 

Kaff et blaskigt och inte tillräckligt 

varmt. 

+ + 


Ostsmörgås dubbel 20 kr, 


solskenet ruby 

och blaskigt kaff e 

Bistro Amica café, en 

trappa upp i huvudentrén, 

Mölndals sjukhus 

Först ett stort plus för Ruby, en 

utomordentligt trevlig tjej i kassan, 

som bjöd på ett strålande leende 

och gav kunderna ett väldigt trevligt 

bemötande. 

Sittkomforten är också lite utöver 

det vanliga och miljön ganska 

mysig, trots att den ligger i huvudstråket 

ovanför rulltrappan på 

Mölndals sjukhus. 

Köttbullsmackan består av en rund 

grov kaka, suveränt god. Rödbetssalladen 

blir tyvärr bara för mycket. 

De tre till fyra köttbullar är lite för 

fi nt skurna för att inte kännas som 

snåla. Toppingen är sallad, paprika, 

gurka och lite apelsin. 

Mackan ser trevlig ut! Men lär er 

göra en god rödbetssallad av kompisarna 

på Sahlgrenska! 

+ + 

Dubbelostmackan är gjord av ett 

vitt bröd, modell ”rundstycke”, 

som är lite ostgriljerad ovanpå. Två 

skivor vikt ost, sallad, gurka och 

tomat utgör pålägg. Förlorar poäng 

på att den bara fi nns i vitt bröd 

medan ost-skinkmackan även 

gjorts på grovt bröd. 

+ + + 

Kaff et får testets lägsta poäng - 

bedrövligt blaskigt! Svår konkurrent 

är här Pressbyrån som säljer 

hyfsat kaff e med donuts för 20 

kronor! 

+ 

Fem extra solskenspoäng för Ruby! 

Köttbullemörgås 43 kr 


Kaffe: 18 kr, påtår ingår 

Nytt, stort men bullrigt 

Bistro Amica café, Centralkomplexet, 

Sahlgrenska 

sjukhuset 

”Nya” Bistro Amica ligger strategiskt 

i huvudstråket på Sahlgrenska 

i en luftig fi n miljö som dock är 

lite bullrig och stökig under högtrafi 

k. Sittkomforten är klart 

godkänd. 

Köttbullssmörgåsen på ett halvgrovt 

rågbröd är välproportionerligt 

med god balans mellan de fyra 

halva köttbullarna, rödbetssalladen, 

samt dekorationerna – sallad, 

tomat, färsk gurka, inlagd gurka 

och paprika. Extra beröm förtjänar 

rödbetssalladen som smakade hemmagjord. 

Många olika sorters grönsaker 

som gjorde smörgåsen lite 

svåräten och ”svajig” av allt grönt. 

Vackert dekorerad! 

+ + + + 

Ostfrallan som är dubbel innehåller, 

fyra rejäla skivor ost, och är 

dekorerad med tomat, gurka, sallad 

och paprika. Extra plus för det 

rikliga pålägget och att det fanns 

fl era grovlekar på bröd att välja på. 

+ + + + 

Kaff et medelmåttigt 

+ + + 


dubbel ostsmörgås 26 kr 


IAKTTAGELSER 

varför kan man inte satsa 

på lite bättre ost i frallorna? 

Alla ostbitar i testet var 

ungefär som att sticka 

tungan ut genom fönstret 

– smaklösa och intetsägande. 

Och hur kan man 

snåla på kaffebönorna när 

man vill kalla sig kafé? är 

de möjligen så att den som 

lagar kaffet inte själv är kaffedrickare? 

misstanken 

finns. 

sumagasinet 2/2009

Nytt system länkar samman 

fl era olika vårdgivare 

När en patient som skickas hem från sjukhuset inte kan klara sig 

hemma utan hjälp, tar primärvård och kommunens hemsjukvård 

och hemtjänst vid. Tack vare ett internetbaserat system som införts 

på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i december blir kommunikationen 

mellan vårdgivarna nu både snabbare och säkrare. 

text: katarina s hallingberg 

KLARA-SVPL heter systemet som håller 

på att introduceras inom hela Västra Götaland. 

Det ersätter den stora mängd fax 

och telefonsamtal som tidigare krävts när 

en patient, som inte klarar sig i hemmet 

utan hjälp, skrivs ut från sjukhuset. 

I det gamla systemet gick mycket tid 

åt för sjuksköterskor och läkare att ta 

reda på vem som skulle kontaktas och att 

pricka in telefontider. 

– Inom Västra Götaland har vi haft 

minst sex olika rutiner i samband med 

samordnad vårdplanering, berättar 

Gisela Fridstedt, huvudprojektledare på 

Sahlgrenska Universitetssjukhuset. 

I våras blev det internetbaserade 

systemet KLARA SVPL klart och är nu 

infört i hela Västra Götaland. Den första 

december var det premiär för Sahlgrenska 

Universitetssjukhuset inklusive 

Göteborgs stad, kranskommunerna 

Mölndal, Härryda, Partille och Öckerö 

samt primärvården i Göteborg och Södra 

Bohuslän. I februari-mars kommer de 

privata vårdgivarna att anslutas. 

– Tills vidare får vi fortsätta att faxa 

till dem, säger Gisela Fridstedt. 

Under hösten har det varit full aktivitet 

på utbildningssidan. Utbildning har skett 

dels i den regiongemensamma rutinen, 

dels i IT-stödet KLARA SVPL. Systemadministratörer 

och superutbildare, som 

själva ska utbilda vårdpersonal i själva 

IT-stödet, har varit med i första omgången. 

Målet är att alla sjuksköterskor och 

läkare ska kunna den region gemensamma 

rutinen och få möjlighet att utbildas i IT- 

stödet KLARA SVPL. Två SVPL-ombud 

på varje vårdavdelning och akutmottagning 

inom sjukhuset, totalt 230 personer, 

fortsätter sedan utbildning av användare 

inom respektive enhet. 

– Utbildningen i den regiongemen- 

samma rutinen har skett tillsammans 

med primärvården och kommunerna för 

att det ska bli en bättre samverkan och vi 

ska få en större förståelse för varandras arbetssituationer, 

berättar Gisela Fridstedt. 

Marita Wiklund, som är delprojektledare 

för område 6, kan tydligt se nyttan 

med det nya systemet. 

– Tidigare har man fått hålla reda på 

vilka inom varje stadsdel eller kommun 

man skulle kontakta, beroende på var 

patienten bodde. Nu skriver man något 

som liknar e-post som man skickar till 

adresser i en katalog som fi nns i systemet. 

De olika vårdgivarna ska sedan kolla sina 

brevlådor minst två gånger om dagen. 

När mottagaren tagit emot meddelandet 

kvitteras detta så att det syns i avsändarens 

översikt. 

Än är systemet inte fixt och färdigt. 

Det är till exempel inte länkat till 

journalsystemet Melior eller Elvis, där all 

registrering av patientkontakter sker. Ett 

bekymmer kan också vara att få medarbetare 

att få tid avsatt för att lära sig 

IT-stödet KLARA SVPL. 

De båda projektledarna är dock 

eniga om att det nya systemet har stora 

fördelar. Det är säkrare än fax, där det är 

risk att man skickar till fel person. Det 

är lättare att skriva mer detaljerat om patientens 

behov i KLARA SVPL samtidigt 

som ny information kan kompletteras på 

ett enkelt sätt. 

– Ett annat plus är att varje part kan 

se vad de andra skrivit och hur länge 

ärendet pågått, säger Gisela Fridstedt och 

summerar: 

– Rätt information till rätt person 

i rätt tid och bättre samverkan, som 

tar mer hänsyn till patientens behov, 

kommer att resultera i bättre vård för 

patienten. 

Förändringsexpert 

årets gästtalare 

på Kvalitetsveckan 

Kvalitetsveckan 


Universitetssjukhuset 

anordnas 

för sjätte året i rad 

8-12 mars 2010. 

Bemötande är årets 

tema. 

Jim Easton, 

Jim Easton 

nationell chef för 

förbättring och effektivitet 

vid det engelska sjukvårdssystemet 

National Health Service, föreläser vid tre 

tillfällen. Han är en framstående expert på 

förändringar som krävs för att National 

Health Service ska kunna leverera bättre 

kvalitet och ökad eff ektivitet inom hälsooch 

sjukvård för 51 miljoner människor i 

England. 

– En viktig faktor för att lyckas är 

ledarskap. Vi kan mycket om teknik och 

utvecklingsmodeller men fokuserar inte 

tillräckligt på ledarskapsfrågor. Hur kan vi 

bli bättre ledare? frågar han sig. 

Jim Easton har funderat på problemen 

och kommit på och praktiserat en hel del 

lösningar. Han anlitas ofta internationellt 

att föreläsa om ledarskapets roll när det 

gäller systematiska kvalitetsförbättringar 

och hur man får hela organisationen med 

på resan. 

Temat för hans föredrag är Leading 

quality in healthcare in a cold climate. Det 

handlar om det arbete som krävs för att 

driva kvalitet som ledare för vård i tider av 

ekonomisk press. 

Under veckan presenterar verksamheter 

och enheter från sjukhuset sina forsknings-, 

utvecklings- och förbättringsarbeten. 

På programmet står föredrag, posterutställningar, 

dagliga lunchdebatter, prisutdelningar 

samt onsdagskvällens After Work 

med mingel, underhållning och överraskningar 

för sjukhusets personal. 

läs mer på 

www.sahlgrenska.se/kvalitetsveckan 

intra.sahlgrenska.se/kvalitetsveckan 


BEGräNsad EFTErsäNdNiNG 

vid definitiv eftersändning återsändes 

tidningen med ny adress till: 

SUmagasinet, Avdelningen för information 

och kommunikation, Sahlgrenska Universitets- 

sjukhuset, Torggatan 1a, 431 35 mölndal 

POSTTIDNING B 

ORTOPEDI är nummer ett för Julia 

– kirurgi är jättekul för man ser resultaten direkt. 

det är Julia magnussons utlåtande när hon nu gått in på 

sin åttonde termin av läkarutbildningen. 

text: katarina s hallingberg bild: marie ullnert 

Kanske inte helt oväntat. För en tävlande friidrottare, som Julia Magnusson, 

är det ju resultaten som räknas. Därmed inte sagt att det är 

som kirurg hon kommer att jobba i framtiden, betonar hon. 

– Slumpen kommer att spela in. Var man trivs bäst betyder 

mycket nu när vi är ute i verksamheten. 

I våras var Julia i Spanien under en termin. Avsikten var att hon 

skulle läsa en del av utbildningen på universitetet i Murcia inom 

ramen för utbytesprogrammet Erasmus, men planerna gick inte i lås. 

– Jag pluggade spanska i Valencia i stället och det var skönt med 

ett halvårs studieuppehåll, säger hon. 

Det är nu mindre än två år kvar till utbildningens slut. Hon kan 

alltså se horisonten bortom studierna och att hon faktiskt ska arbeta 

som läkare, något som tidigare känts väldigt avlägset och abstrakt. 

Att hon fått betydligt mer erfarenhet av sjukvård och av patienter 

spelar förstås in. Före Spanienresan var hon på Hud- och könskliniken 

i fem veckor och sedan var det internmedicin med basplacering 

på Östra sjukhuset. Det var hjärta-, gastro-, njursjukvård med mera 

och det ingick också sex veckors allmänmedicinsk placering på en 

avdelning på Mölndals sjukhus. 

– Det var en bra kurs, konstaterar hon, ler och säger att det 


Aktiv. Tempot ökar för 

läkarstudenterna på åttonde 

terminen, men nu får Julia 

Magnusson jobba med det 

hon sett fram emot. På 

Mölndals akutmottagning 

tar hon hand om Britt- 

Marie Levén. 

känns som om varje kurs hon går är roligare än de hon läst tidigare. 

Ända sedan början av studierna har Julia haft ortopedi som nummer 

ett. I och med ortopediblocket av kirurgikursen, som hon går nu, 

är hon där. Hon är dels placerad vid mottagningar och operationer på 

Sahlgrenska sjukhuset, dels vid akutsjukvården på Mölndals sjukhus. 

Vid intervjutillfället har det bara gått en vecka av det tre veckor långa 

ortopediblocket. 

– Så det känns väl tidigt att uttala sig, men hittills har det varit 

jätteintressant. Jag gillar att man får göra saker mer aktivt och arbeta 

med händerna och inte bara skriva ut medicin. 

Hur det känns att skära i en människokropp? Det är en standardfråga 

hon ofta får. Svaret är att Julia inte har problem med det. 

– Det känns bra faktiskt när vi övat. Vid operation assisterar vi så 

det är ju inte vi kandidater som lägger snitten. Det som hittills bjudits 

är att sy några stygn. 

Här är det inte lika mycket patientkontakt utan mera av teamwork. 

Vilket för samtalet in på sporten och fritiden, eller snarare 

bristen på fritid, eftersom den obligatoriska närvaron i skolan ökat 

högst påtagligt. 

– Vi ska vara där mellan 8 och 16, plus en del jourer. Sen ska man 

hinna läsa också. Man blir bra på att planera! 

Säger Julia, reser sig och tar sin träningsbag. Hon tävlar i 200 och 

400 meter löpning och tränar två timmar fem-sex kvällar i veckan. 

Dessutom dömer hon fotboll. 

– Det är utvecklande – man lär sig att ta beslut och klara av att 

alltid någon blir missnöjd.

Jämlik vård - Sahlgrenska Universitetssjukhuset

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?