M4 344-576.pdf - Socialdemokraterna

18
tidigare bedrevs av offentliga eller privata aktörer. Ett exempel är missbrukarvården
där engagemanget från människor med egen erfarenhet
visat sig vara vida överlägset andra alternativ.
Offentligt eller privat? - Den tredje sektorn behöver sin egen plats!
Den starka utvecklingen av den tredje sektorn/den sociala ekonomin
leder till stora gränsdragningsproblem mellan å ena sidan den sociala
ekonomin och å andra sidan den offentliga sektorn resp. den privata sektorn.
Dessvärre saknar vi idag tillräckliga juridiska, ekonomiska och politiska
instrument för att klara detta.
En orsak är sannolikt att vi under lång tid ensidigt koncentrerat vårt
synsätt till att det endast finns två samhällssektorer - den offentliga och
den privata. Aktuella kartläggningar visar att detta synsätt genomsyrar
vår samhällsadministration och beslutsapparat då det gäller bl.a. ekonomi,
lagstiftning, utbildning, forskning och statistik. Därmed har det politiska
arbetet koncentrerats så mycket på konflikten mellan privat och
offentligt att vi glömt bort den samhällsresurs den tredje sektorn kan
utgöra på en mängd olika områden.
Utvecklingen inom den sociala ekonomin har därmed inte fått något
eget självständigt utrymme. Då den har uppmärksammats har den ofta
definierats som ”privatisering” med betydande identitetsproblem som
följd. Detta är direkt missvisande, och har sannolikt varit en starkt bidragande
orsak till socialdemokratins ambivalenta hållning gentemot
utvecklingen av s.k. alternativa driftsformer. Detta är djupt olyckligt!
Vårt alternativ till privatisering
Under senare år har flera verksamheter övergått från att drivas av den
offentliga sektorn till att drivas av den tredje sektorn/den sociala ekonomin.
Den mest omfattande utvecklingen har skett inom barnomsorgen
där ett stort antal föräldrakooperativ bidragit till en aktiv förskoleutbyggnad
i landet. Likaså bedrivs allt fler typer av behandlingsverksamhet
framgångsrikt inom den sociala ekonomin. Det är viktigt att denna
utveckling inte blandas samman med den privatisering och kommersialisering
som aggressivt drivs av moderaterna på en renodlat ideologisk
grund. I själva verket drivs dessa två utvecklingstrender av helt olika
motiv och utgör i praktiken varandras direkta motsatser.
Moderaternas ideologiska privatiseringar syftar främst till att skapa nya
kommersiella marknader och därmed minska det demokratiska inflytandet
över verksamheter som är viktiga för att åstadkomma jämlikhet och
rättvisa. I de privatiserade verksamheterna utgörs drivkraften av strävan
efter vinst medan verksamheterna i sig är metoden för att åstadkomma
denna vinst, en klassisk förklaringsmodell. När verksamhet däremot
överförs till den sociala ekonomin, och därmed organiseras av medborgarna
själva, är syftet att förbättra verksamhetens kvalitet och/eller fördjupa
demokratin. I dessa verksamheter utgörs drivkraften av strävan att
använda verksamheten för att på bästa sätt lösa sina gemensamma behov,