M4 344-576.pdf - Socialdemokraterna

Rätt att färdas väl genom livet 

Motionerna nummer 344 – 576 

Motioner i huvudsak om 

Vårt val av välfärdsmodell (344-367) 

Barnen främst (368-398) 

En skola som ger kunskap och trygghet åt alla (399-458) 

Ett liv i hälsa (459-548) 

Allt äldre – och allt friskare (549-576) 

Socialdemokratiska partistyrelsen överlämnar härmed till partiets 34e ordinarie 

kongress, den 5-11 november 2001 i Västerås, i stadgeenlig ordning inlämnade 

motioner samt partistyrelsens utlåtanden och övriga förslag. 

Denna bok är utgiven av Socialdemokraterna 

Tryck: EO print, Stockholm, 2001 

Layout & produktion: AiP Sidverkstad, 2001 

Omslag: Hjärtsjö Reklambyrå 

ISBN: 91 532 0509 X 

3

4 

Vårt val av välfärdsmodell 

MOTION 344 

MALMÖ ARBETAREKOMMUN 

Den generella välfärden 

Det var de, som nu är äldre, som byggde upp den generella välfärden. Det 

svenska systemet studerades och beundrades av andra länder. 

Trygghetssystemen var så täta att knappast någon föll genom maskorna. 

När maskorna i vårt gemensamma skyddsnät blir allt glesare, faller de 

äldre, som byggde upp välfärden under stora uppoffringar, genom maskorna. 

Äldrevården måste stå överst på listan för förbättringar. 

Många i arbetsför ålder klarar sig inte på de ersättningar som betalas 

ut av a-kassan och sjukförsäkring. 

Den generella välfärdspolitiken är det medel med vilket vi vill skapa 

lika möjligheter för alla medborgare. Den generella välfärdspolitiken, där 

bland annat omsorgerna, hälso- och sjukvården och socialförsäkringarna 

ingår - skall vara så utformade att de omfattar alla medborgare och inte 

bara dem som har de bästa resurserna och privata försäkringar. Detta 

synsätt leder till att alla medborgare får del av god sjukvård, bra sjukförsäkring 

och förhoppningsvis goda pensionsvillkor. 

Tankarna om ett gott liv för alla medborgare är att alla medborgare ska 

ha lika villkor utan att någon förlorar på detta. Alla har ett intresse av ett 

jämlikt och solidariskt samhälle. Men den generella välfärdspolitiken 

som utgångsläge, bör vi ta itu med de återstående bristerna. 

Vi måste ägna kvarboendefrågorna mer uppmärksamhet. 

Under miljonprogrammets dagar var huvudmotivet att bygga bort 

bostadsbristen i Sverige. Nu, trettio - fyrtio år senare har kraven på en bra 

bostad ökat. Målet måste vara att alla kan bo kvar i sina lägenheter livet 

ut. Ingen skall behöva flytta för att man inte orkar gå i trappor. 

Ålderskrämpor eller andra handikapp skall inte behöva leda till att man 

skall flytta från sin bostad som man kanske bott i sedan ungdomen. 

Hela nittiotalet har Sverige levat med upprivna trygghetssystem. 

Socialdemokratin har tidigare stått som garant för den generella välfärden, 

det parti som bäst klarat att sköta sjukvården, äldreomsorgen, pensioner, 

sjukförsäkring och a-kassa. 

Ingen har vetat hur sjukförsäkringen, a-kassan, äldreomsorg, bostadsbidrag, 

sjukvårdstaxor eller pensionen skall se ut från halvår till halvår 

från månad till månad. Detta skapade en stigande misstro. Det säljs idag 

fler privata "välfärdsförsäkringar" än någonsin tidigare. De privata försäkringsbolagen 

vädrar morgonluft, men vittring på en marknad som 

beräknas kunna omsluta kanske femtio miljarder årligen, i den mån

nedrustningen av det generella välfärdssystemet fortsätter. 

Vill svenska folket överge en av hörnstenarna i det som kommit att 

kallas den svenska modellen? Vi vill gå in i ett samhälle där allt fler ordnar 

sin sociala trygghet på egen hand, medan de som inte har råd får nöja 

sig med en andra rangens välfärd? Det blir dessutom svårare att motivera 

de som själva har klarat sin trygghet, att betala skatt till de gemensamma 

trygghetssystemen. 

Vill vi inte ha den utvecklingen så gäller det att agera i tid! 

Den sociala skälet är uppenbart. Man förebygger segregationen och 

växande klassklyftor. Sjukvård och äldrevård styrs av behov och inte av 

hur mycket den ene eller den andre betalat i privata försäkringar. Det 

finns också ett samhällsekonomiskt motiv. De allmänna, obligatoriska 

försäkringssystemen är faktiskt billigare. Kostnaderna för administrationen 

blir lägre per individ, samordningsvinsterna blir stora. 

Den generella välfärden måste åter rustas upp, när nu ekonomin åter 

börjar komma i balans. Ersättningarna måste upp i en nivå som gör det 

ointressant med privata tilläggsförsäkringar. Men det brådskar! Tiden 

håller på att rinna ut för förtroendet för regeringens förmåga. 

Låt vallöftet inför 2002 års val bli: 

Socialdemokratin slår vakt om den generella välfärden! 

Vi kräver: 

1) att kongressen beslutar att slå vakt om den generella välfärden 

2) att äldrevården måste stå överst på listan för förbättringar 

3) att ersättningarna måste upp i en nivå som gör det ointressant med 

privata kompletteringsförsäkringar 

Livs avd 5 i Malmö S-klubben 

Oddmar Joensen. ordf 

Malmö Arbetarekommuns representantskap har vid sitt sammanträde 

den 3 maj beslutat att översända motionen till den 34:e ordinarie partikongressen 

som Arbetarekommunens egen. 

MOTION 345 

STOCKHOLMS ARBETAREKOMMUN 

Utveckla välfärden i stället för 

skattesänkningar 

En stark ekonomin ekologisk hållbar tillväxt, ett folk i arbete och utbildning 

är grundläggande förutsättningar för att vi skall kunna behålla och 

utveckla välfärdssamhället. 

1990 talet var ett förlorat årtionde. Ekonomisk kris och arbetslöshet 

5

6 

präglade så gott som hela decenniet. Efter tre katastrofala borgerliga år 

(91 - 94) tog vi socialdemokrater över makten igen. Vår första uppgift 

var att som vanligt att få ordning och reda på landets ekonomi. Detta 

lyckades har vi nu lyckats med. Detta arbete har inte skett utan uppoffringar 

från alla samhällslager. Höjda skatter, besparingar i kommuner och 

landsting samt försämrade vilkor i socialförsäkringssystemen har varit 

några av de åtgärder vi nödgats använda för att få landet på fötter igen. 

Idag är landet på fötter, vi har även lyckats med att få ned den öppna 

arbetslösheten till under 4 procent och målet är full sysselsättning. 

Sverige går bra fler arbetar och skattepengar strömmar in. Idag har vi 

överskott i statsfinanserna. 

Nu är det dags ställa frågan: Vilka områden ska vi prioritera, hur ska 

vi utveckla välfärden? 

Självklart så ska pengar till skola, vård och omsorg prioriteras. Men det 

är även viktigt att människor inte slås ut av ett många gånger stressigt 

och fysiskt krävande arbetsliv. Därför är det viktigt att man har råd att 

vara hemma när man är sjuk samt att privatekonomin inte raseras om 

man blir arbetslös eller arbetsoförmögen- där en följd i slutändan ändå 

blir ökade kostnader för kommuner och landsting. Därför är det viktigt 

att vi förutom den direkta verksamheten i kommuner och landsting även 

har ett socialt skyddsnät värdigt ett modernt välfärdssamhälle. 

Vi vill därför att kongressen beslutar: 

1) att socialdemokraterna under kommande mandatperiod prioriterar 

utvecklad välfärd framför skattesänkningar. 

2) att socialdemokraterna under den kommande mandatperioden prioriterar 

att genomföra solidariska reformer inom sjuk, arbetskadeoch 

arbetslöshetsförsäkringssystemen, som syftar till att människor 

säkras en skadefri ekonomisk försäkring enligt inkomstbortfallsprincipen. 

3) att ovanstående systemen ersätter inkomstbortfall med 90 procent. 

4) att inkomstbortfall ersätts från första sjuk/arbetslöshetsdagen. Det 

vill säja: Inga karrensdagar. 

5) att riksnormen för förbehållsbelopp skall vara miniminivå i landets 

kommuner. (se kronofogden). 

Kommunal Buss Socialdemokratiska Fackklubb 

SL Tjänstemännens Socialdemokratiska fackklubb 

SL Sossen/GM Johnny Sellmar 

Stockholms arbetarekommun antog motionen som sin egen.

MOTION 346 

LUNDS ARBETAREKOMMUN 

Mot privatisering av sjukvården 

Socialdemokraternas honnörsord har alltid varit - RÄTTVISA- 

JÄMLIKHET - SOLIDARITET - VÄRNANDET AV GAMLA, 

SJUKA OCH EKONOMISKT BEROENDE. 

Nu ser detta svenska välfärdssystem ut att urholkas totalt. Vi socialdemokrater 

kan inte stillatigande låta detta fortgå, ännu mindre medverka 

till detta. 

Sjukvården genomgår en sådan utveckling just nu och detta måste 

stoppas. Sjukhus skall privatiseras, primärvård och åldringsvård likaså. 

Alltså skall alla dessa grupper vi har värnat om i all år bli föremål för 

marknadens nycker, där det enda som betyder något i slutändan är utdelningen 

till aktieägarna. Hur blir det i framtiden? 

Skall vi betala marknadsmässiga hyror om vi läggs in på sjukhus, vem 

har råd till det? Följden blir att bara de som har råd till dyra försäkringar 

kommer att kunna gå till läkaren. Är detta en utveckling socialdemokraterna 

vill ha? Är det i linje med vår ideologi? 

Vi tycker inte att så är fallet och kräver krafttag innan det är för sent!!! 

En del menar att vården inte kan drivas effektivt om den inte är konkurrensutsatt. 

Vi menar att detta är fel, det går att driva offentlig verksamhet 

effektivt. 

Vi yrkar 

1) att Socialdemokraterna kraftfullt visar att vården är till för alla på 

samma villkor. 

2) att man verkar för en offentlig allmän sjukvård. 

Medlemsmötet beslutade att anta motionen som arbetarekommunens 

egen. 

MOTION 347 

KARLSKRONA ARBETAREKOMMUN 

Privatiseringar 

Partiet måste ta en klarare ställning mot den obalans som skett när det gäller 

marknaden och medierna. Marknaden har tagit över och politikerna 

tappar makt. Man måste ha en valfrihet så inte samhällets resurser flyter 

bort åt olika håll, det vill säga politisk kontroll över hur pengarna används. 

7

8 

Man konkurrensutsätter allt på bekostnad av vård och omsorg. Man 

privatiserar allmännyttan, säljer ut sjukhusen och öppnar friskolor. 

Vi socialdemokrater måste ta mera hänsyn till de enskilda människorna, 

alla ensamstående mammor, pappor, de lågavlönade barnfamiljerna, 

pensionärer med låg pension, arbetslösa, sjuka och handikappade, listan 

kan göras lång. 

Vi skall sträva efter jämlikhet, trygghet och gemenskap, vi skall värna 

om vår välfärd. 

Vi skall solidariskt finansiera tjänster som skola, vård och omsorg och 

ta upp kampen mot privatiseringsivern. 

Vi föreslår kongressen besluta: 

1) att verka för att skolor, vård och omsorg inte privatiseras 

2) att Karlskrona Arbetarekommun antar motionen som sin egen samt 

skickar den vidare till den Socialdemokratiska partikongressen 

RASP-gruppen LO-facken i Karlskrona 

Metall avd. 96 Karlskrona Byggnads Blekinge 

Bo Andersson Karl-Erik Håkansson 

Karlskrona arbetarekommuns medlemsmöte beslutade den 23 april 2001 

att anta motionen som sin egen samt att motionen sänds till partikongressen 

2001 

MOTION 348 

VÄXJÖ ARBETAREKOMMUN, ENSKILD 

Värna arbetare i ”lågstatusyrken”, 

motverka privatisering 

Under rubriken ”Lågstatusjobben måste gå att leva på” i tidskriften 

Aktuellt i Politiken (nr 49/00) framhåller skribenten Anne-Marie 

Lindgren vikten av att ”även de som finns i arbetaryrkena skall ha hyggliga 

villkor, kunna försörja sig och ge sina barn en bra start i livet”. 

Påpekandet manar till eftertanke. En del av de så kallade ”lågstatusyrkena” 

(huvudsakligen kvinnodominerade) återfinns än så länge i den 

offentliga sektorn men är i accelererande takt genom upphandling av 

tjänster på väg över till privat sektor. 

Löne-, anställnings- och arbetsmiljövillkor i offentlig anställning 

regleras utöver lagstiftning av kollektivavtal slutna mellan arbetsgivare 

(den politiska ledningen) och berörd facklig organisation. 

Vid egenregiverksamhet ligger ansvaret för utformningen av arbetsorganisationen, 

chefsurvalet, arbetsmiljö och övriga anställningsvillkor för 

personalen samt anskaffandet av medel för verksamhetens bedrivande på 

den politiska ledningen.

Konkurrensupphandling syftar till att pressa kostnaderna för verksamheten 

nedåt i förhållande till kostnaden för egenregiverksamheten. 

När avtal träffas med anbudsgivare finns inget arbetsgivaransvar kvar 

för den politiska ledningen och följaktligen ej heller någon påverkansmöjlighet 

beträffande organisation, chefstillsättning, arbetsmiljö eller 

personalens löne- och anställningsvillkor. 

I personalintensiva verksamheter som ju upphandlingen mestadels 

berör är personalkostnaden den dominerande delen (ca.75 – 80%). 

I personalintensiva verksamheter som ju upphandlingen mestadels 

berör är personalkostnaden den dominerande delen (ca.75 – 80% ). Det 

är väl en inte alltför djärv gissning att anta att anbudsgivaren måste pressa 

kostnaderna genom återhållsamhet med personal- och arbetsmiljöfrämjande 

åtgärder. 

På senare tid har larmrapporter rörande ökad sjukfrånvaro (såväl kortsom 

långtidssjukdom) duggat tätt. Samhällets kostnader för ohälsa har 

ökat med miljardbelopp. 

Arbetsmiljösituationen är således i dessa ”lågstatusyrken” redan nu 

alarmerande och risk föreligger för ytterligare påspädning vid en fortsatt 

accelererande konkurrensupphandling på bekostnad av minskad egenregiverksamhet. 

Med hänvisning till ovanstående föreslås: 

1) att förtroendevalda socialdemokrater på alla nivåer intensifierar sina 

ansträngningar att bibehålla egenregiverksamheten inom främst 

områdena skola, vård och omsorg. 

Växjö Arbetarekommun kan inte ställa sig bakom att socialdemokrater 

skall motverka alla försök till alternativa driftsformer. Därför beslutade 

representantskapet att sända motionen till distriktskongressen som 

enskild. 

MOTION 349 

JÖNKÖPINGS ARBETAREKOMMUN 

Socialdemokratins uppgift för den 

gemensamma välfärden 

Arbetarrörelsens värderingar sprungna ur socialdemokraternas och fackföreningsrörelsens 

gemensamma uppdrag, har i grunden omdanat vårt 

land till ett tryggare samhälle på arbetsplatser, som enskild i samhället, 

som barn, äldre och förälder. Livet har blivit lättare för de många människorna. 

Så upplevdes omdaningen från den tid alla genom rösträtten blev myndiggjorda. 

9

10 

Målet för socialdemokratin som politisk företrädare för arbetarrörelsen 

var och är att befria människor från tvång och förtryck. Att ge alla möjlighet 

att både längta och leva. 

Historiskt har arbetarrörelsens strävan efter de klassiska idealen om 

Frihet, Jämlikhet och Solidaritet strävat i två olika traditioner. 

Den mer frihetsorienterade, som utvecklat ABF, egna bibliotek, pensionskassor, 

kooperationen, tidningar och annat skilt från det borgerliga 

och kapitalistiska samhället. 

Den mer statsorienterade, som med parlamentarisk makt kunnat 

bygga likvärdig skola, arbetarskydd, pensionsförmåner och annat. 

Enligt vår uppfattning skapas ibland onödiga och oförstående uppfattningar 

kring dessa traditioner. Båda behövs. Men ingen av dem har varit 

i närheten av vinstintressets bejakande. Medlems och samhällsnytta har 

varit drivande. 

Under en tio och kanske tjugoårsperiod har socialdemokratin varit på 

reträtt och ideologiskt underläge i en rad centrala politiska frågor. 

Den politiska högerns misslyckande, eller medvetna handlingar, till 

ekonomiskt moras 76-82 och 91-94 skapade ett helt annat samhällsklimat 

i vårt land. 

Diskussionen om förbättringar för löntagare, som ofta var långsamma 

och tvekande, förbyttes till försämringar för att klara statsfinanser och 

mer långsiktiga mål. 

I grunden har vi ingen kritik mot detta. Arbetarrörelsen i Jönköping 

ställde upp för plågsamma och nödvändiga beslut. Historien är aldrig 

rättvis eftersom vi inte vet vad alternativet blivit. 

Men vi konstaterar att ett stort förtroendekapital för socialdemokratin 

såldes ut under denna period. 

Många medlemmar, såväl fackligt som politiskt upplevde sig svikna 

och avslutade sitt aktiva engagemang. Vi har fått uppleva det vidare i 

bristande rekrytering och aktivitet i arbetarrörelsens skilda organisationer. 

Detta beskrivna är i sig allvarligt, men kan återtagas i en annan politisk 

situation. 

Desto allvarligare är att socialdemokratin tappade den ideologiska 

debatten under krisåren och delvis lät högern få hela utrymmet. 

In i socialdemokratiska tankar och diskussioner började den gemensamma 

sektorn omformas till kunder och service i stället för medborgare 

och demokrati. 

I princip alla verksamheter fick prägel av att konsumenten jagade lägre 

eltaxa, teletaxa och annan taxa i en marknadsliberal tro om egen lycka. 

En oreflekterad avreglering och utförsäljning har satts igång. 

Vi konstaterar nu att en koncentration och monopolisering kommer 

medföra att förväntade taxesänkningar uteblir. 

Det ansågs också att anbudsförfarande eller vidare upphandling inom

välfärdssektorn skulle leda till ökad ekonomisk effektivitet. 

Vi konstaterar att det skapat otrygghet bland anställda och utflöde av 

resurser från det gemensamma till privata s k investerare i skola, vård och 

omsorg. 

Frågan om valfrihet, där diskussionen inom socialdemokratin ofta 

hänvisat till partiets frihetliga eller folkrörelseorienterade tradition, som 

vi tidigare nämnt, äger ingen relevans för den stora omdaningen av den 

gemensamt finansierade sektorn, som nu sker. 

Det är inte idéorienterade sammanslutningar utan företag verksamma 

som aktiebolag, med ett uttalat intresse, vinstmaximering, som övertar 

drift av gymnasieskolor, äldreomsorg och sjukvård. 

Valfriheten för den enskilde torde heller inte öka för att en annan 

huvudman driver sjukhuset eller äldreboendet. Om socialdemokratin 

accepterar att huvudmannaskapet är ointressant kommer vi inte heller 

klara nästa marknadsliberala angrepp, som blir att valfriheten endast kan 

skapas med ”värdecheckar” som den enskilde disponerar för att välja 

skola eller i äldreomsorg av valfri producent. En tid kan solidarisk finansiering 

upprätthållas i en sådan ekonomi, men den kommer malas ned 

genom krav på att egeninsatser skall tillåtas. Detta blir välfärdsstatens 

sammanbrott avseende rättvisa och fördelning. 

Det marknadsliberala samhället, som vi närmat oss har enligt vår uppfattning 

inget stöd hos folkopinionen. En väl fungerade gemensam skola, 

vård och omsorg har ett brett stöd hos svenska folket. 

Därför är det glädjande att socialdemokratin efter krispolitiken kunnat 

ta initiativ till mer resurser åt landsting och kommuner. 

Ett problem för den gemensamma och demokratiska sektorns trovärdighet 

på sikt är de alltför dåliga löne- och anställningsvillkor, som finns 

för stora kvinnodominerade grupper. Detta är naturligtvis en partsfråga 

mellan arbetsgivare och facklig organisation. Men en önskvärd förbättring 

av löne- och anställningsvillkor får direkta effekter på verksamhetens 

omfattning och kvalité om inte en resursöverföring sker till landsting 

och kommuner. Detta kan ske med olika teknik under förutsättning 

att resurser används till heltidsanställningar och lönevillkor. 

Våra uttryckta farhågor för utveckling inom den gemensamma sektorn 

finns också för socialförsäkringssystemen. De kompletterande försäkringar, 

som nu växer fram på grund av för låga ersättningsnivåer hotar 

legitimiteten för A-kassa och sjukförsäkring. Det är därför angeläget att 

genomföra förbättringar avseende främst s k tak, som onödiggör denna 

utveckling. 

Med ovanstående bakgrundsbeskrivning vill vi föreslå partikongressen 

besluta: 

1) att prioritera ytterligare satsningar på gemensam välfärd innan skattelättnader 

genomföres, 

11

12 

2) att gemensamt finansierade verksamheter i vård, skola och omsorg 

ej får ha vinstintresse i mening uttag av ekonomiska medel från 

verksamheten, 

3) att gemensamma sektorns behov av resurser för möjliggörande av 

förbättrade löne- och anställningsvillkor ges hög prioritet, samt 

4) att nivån i socialförsäkringssystemen förbättras i avsikt att minska 

behov av privata försäkringar. 

Peter Persson, ordf Jönköpings arbetarekommun, 

Conny Holm, ordf LO-facken, Jönköping 

Jönköpings arbetarekommun har vid representantskapsmöte den 3 mars 

beslutat översända motionen till partikongressen som arbetarekommunens 

egen. 

MOTION 350 

KUNGSBACKA ARBETAREKOMMUN 

Angående den femte driftsformen 

Det finns idag fyra driftsformer för offentligt finansierad verksamhet i 

Sverige: stiftelse, kooperativ, bolag och förvaltningsdrift. De är sprungna 

ur, eller som de ser ut idag, formade av industrisamhällets framväxt. De 

är anpassade efter den stora omvandling som steget från jordbrukssamhälle 

till industrisamhälle innebar. 

Samhället är i ständig förändring. Det betyder att vi idag behöver nya 

verktyg för att lösa de klassiska problemen, som att alla människor ska 

ges utrymme och möjlighet att utvecklas utifrån sina förutsättningar. De 

ska inte begränsas av när, var och av vem man är född. Inte av vilket kön, 

vilken klass eller vilken livsåskådning man tillhör. Men när vi söker dessa 

verktyg trevar vi runt i en gammal verktygslåda som innehåller dessa fyra 

välkända, beprövade men kanske också otidsenliga verktyg. De har alla 

sina nackdelar. Några har en struktur som inte öppnar sig för demokratisk 

insyn. Några har en inneboende drift mot allt större, oöverblickbara 

och svårstyrda enheter för verksamhet. Några riskerar att sluta sig i egennytta 

och suboptimering. 

Vi ser att nya mönster för samarbete och organisation nu börjar formas. 

En stor del av denna process sker i den kommersiella sektorn. Vi 

behöver nu söka nya organisationsformer som är väl formade för offentlig 

verksamhet. 

Några av de egenskaper som bör eftersträvas är: 

• Genomskinlighet. Organisationsformen ska gynna demokratiutveckling 

och ska öppna sig för demokratisk insyn och styrning, men också ge 

goda möjigheter till inflytande från brukare och personal. 

• Småskalighet. Organisationsformen ska gynna små, överblickbara

verksamhetsenheter i samarbete. 

• Decentralisering. Beslut skall fattas så nära vardagen som möjligt. 

• Samarbetsförmåga. Organisationsformen skall gynna samarbete över 

gränser och motarbeta uppbyggnad av hierarkier. 

• Effektivitet. Eftersom det är gemensamma resurser som används är 

det viktigt att de spenderas så eftertänksamt och effektivt som möjligt. 

• Långsiktig hållbarhet. Varsamhet med både medarbetare och miljö 

skall premieras av organisationsformens strukturella uppbyggnad. 

Vi kan konstatera att det i industrisamhällets framväxt fanns energi att 

frambringa de fyra driftsformer vi ännu idag är hänvisade till. Några av 

dem växte fram i arbetarrörelsens sammanhang. För oss som har en 

materialistisk samhällssyn – som tror att samhället formas av de ekonomiska 

krafter och organisationsformer det har – är det nödvändigt att 

söka former som på ett bättre sätt möter dagens behov. 

Vi yrkar därför 

1) att partiet initierar ett arbete för att utveckla nya organisationsformer 

för offentlig verksamhet. 

Anna Berger Kettner Bengt Ingvarsson 

Motionen antagen på arbetarekommunens medlemsmöte den 23 april 

2001 för Socialdemokraterna i Perstorp. 

MOTION 351 

BORÅS ARBETAREKOMMUN 

All verksamhet kan inte privatiseras 

Inför valet 1998 gav vi vallöften som skulle rätta till brister i välfärden 

som kampen mot nittiotalets kris skapat. Den nödvändiga saneringen är 

nu genomförd och vi kan påbörja byggandet av det nya folkhemmet. För 

oss socialdemokrater är välfärd att färdas väl genom livet och att välfärden 

finns där för oss när den behövs. De kommande tre åren kommer vi 

att öka resurserna med ytterligare 7 miljarder till skola, vård och omsorg. 

För oss socialdemokrater är det viktigt att dessa medel används så effektivt 

som möjligt och inte används som rena vinstpengar till privata företag. 

Därför anser vi: 

1) att all verksamhet inom skola, vård och omsorg skall drivas i offentlig 

regi. 

2 att utförsäljning och vinstsyfte inte får förekomma inom skola, vård 

och omsorg. 

13

14 

3) att konkurrensutsättning ej skall få förekomma inom skola, vård och 

omsorg. 

4) att motionen översänds till partistyrelsen för åtgärd. 

Rose-Marie L Andersson 

Sandered – Sjömarken socialdemokratiska förening. 

Borås arbetarekommun antog motionen som sin egen 

MOTION 352 


För ett solidariskt och sammanhållet samhälle 

Det finns många olika samhällen i världen. De rådande värderingarna är 

olika från land till land. I Sverige har den rådande uppfattningen varit att 

det är bra att hålla ihop samhället. Detta har gällt såväl ekonomiskt som 

socialt. 

Det har förts en politik som har strävat efter att utjämna ekonomiska 

skillnader, visserligen har vägen inte varit spikrak, men ändock. 

Attackerna mot denna utjämningspolitik har inte ändrat själva inriktningen. 

Det finns tydligen de som tror att samhället blir bättre med större 

skillnader – det tror inte vi. 

På det sociala området dit man bl a kan räkna boende, utbildning, vård 

och omsorg finns flera skillnader. Det talas om segregation utifrån boende, 

social bakgrund osv. Helst vill vi att sammanhållningen ökar, absolut 

inte blir mindre. Tyvärr finns flera olika inslag som på sikt minskar sammanhållningen. 

Vi ser hur delar av gemensamma angelägenheter privatiseras 

eller läggs ut på s k entreprenad. Hittills har våra gemensamma 

angelägenheter sköts av föreningslivet eller inom den gemensamma 

(offentliga) sektorn i bl a kommuner. Detta har gjorts bl a för att alla ska 

omfattas. Nu vill flera privata företag ta över. Varför, kan man fråga sig. 

Är det så alla marknadsandelar är intecknade när det gäller att tillverka 

och sälja saker samt tjänster? Är förklaringen att företagen behöver nya 

marknader för att få nya vinster? Troligtvis finns en del av svaret att söka 

i dessa orsaker. Men det finns även rent politiska skäl där vissa politiker 

driver denna linje stenhårt av ideologiska skäl. 

Värderingarna styr hur vi ser på vår omgivning och vilket samhälle vi 

vill ha. Ett samhälle som kan innehålla solidaritet och sammanhållning 

eller så lite av detta som möjligt. Dessa värderingar skaffar vi oss bl a 

genom kamrater, föräldrar och utbildning. Den som vill ha ett mer tudelat 

samhälle har inget att invända mot t ex att utbildning sköts av privata 

bolag eller skolor uppdelade efter religion osv. 

Vi tror på att vi får ett bättre samhälle där sammanhållning är ledstjärnan. 

Alla privatiseringar eller s k entreprenader motverkar detta på sikt.

Sakta, men säkert. Detta kan ske med avgiftskonstruktioner. Det sker 

också med sponsring där givaren själv väljer ut var belöningen ska 

hamna. Det sker också en likriktning av personalen på respektive ställe. 

Men framför allt kommer människorna att skiljas ut utifrån ekonomisk, 

eller religiös bakgrund. Detta leder inte till ökad förståelse för varandra. 


1) att vi ska verka för att vård och omsorg samt utbildning bedrivs i 

offentlig regi. 

Micael Svensson, Lennart Bäck, Yvonne Lundell Sjöquist 

Borås arbetarekommun beslutade att anta motionen som sin egen. 

MOTION 353 

HALLSBERGS ARBETAREKOMMUN 

Tydligt politiskt ställningstagande för 

gemensamt ansvar samt profilering av 

förskola, skola, vård och omsorg. 

Nu och då blossar debatten upp om friskolors positiva och negativa 

effekter för barnen, för skolan och för samhället. I debatten finns socialdemokrater 

för friskolor och socialdemokrater mot friskolor. Vi har svårt 

att se några positiva effekter, framförallt på lång sikt, av friskolor. 

Det är bra att ett parti kan hålla högt i tak och rymma många människor 

engagemang. Utan att förringa någons engagemang anser vi att det 

är dags att vi som parti tydligare tar ställning. I förslaget till partiprogram 

berörs alternativa driftsformer i flera avsnitt utan att tydligt ange vilken 

väg som partiet ska föredra. Nu är det dags. 

Vi instämmer i partiprogrammets beskrivning av människor som. å ena 

sida vill ha frihet att göra egna val, å andra sidan, starkt sluter upp bakom 

ett solidariskt samhälle. Till det vill vi koppla bilden av ett Sverige som 

brottas med att allt fler människor känner sig främmande eller i alla fall 

inte delaktiga i samhället. Vi vill påstå att det är inte mindre av solidaritet 

och gemenskap som människor behöver i ett socialdemokratiskt 

Sverige, utan mer. Vi anser att friskolor söndrar mer än de enar, om inte 

på kort sikt så framförallt på lång sikt. Vi vill fortsätta att bygga ett samhälle 

som präglas av gemenskap och solidaritet vilket kräver att vi ser den 

gemensamma kommunala skolan och även förskola, vård och omsorg 

som framtidens möjlighet. En möjlighet som förtjänar ett fortsatt tydligt 

socialdemokratiskt stöd då dessa verksamheter under gemensamt ansvar 

skapar ett mervärde till gemenskapen som vi anser är nödvändigt. Det är 

inte tillräckligt att hävda att en gemenskap, ett välfärdssamhälle för alla, 

byggs enbart genom att alla betalar skatt och alla får något i gengäld. Det 

15

16 

är visserligen grundläggande men för ett positivt delaktigt samhälle krävs 

mer för att känna gemenskap. I stället för friskolevägen vill vi att partiet 

ska välja profileringsvägen. Ett sätt att bibehålla något bra gemenskapsbyggande 

men också möta människor som vill ha frihet att välja. Partiet 

ska aktivt medverka till att utveckla den kommunala skolan, förskolan, 

vården och omsorgen genom att uppmuntra profilering. Uppmuntra och 

stödja att någon av kommunens förskolor arbetar utifrån exempelvis 

Montessoripedagogik, en annan arbetar med språket, en tredje med samspel. 

De föräldrar som vill välja kan då välja mellan olika kommunala förskolor 

med olika profilering. Ett annat exempel kan vara att stödja en av 

kommunens skolor att jobba med inriktningen musik och att tillse att 

barn inom kommunen får möjlighet att välja den skolan och inriktningen. 

Vi vill at partiet ska ta ett tydligt politiskt ställningstagande att stödja 

och berika ett gott system istället för att slå sönder detsamma. Det 

finns idag inga formella hinder för kommunens förskola, skola, vård och 

omsorg att profilera sig, det som krävs är politisk vilja. 

Vi föreslår därför kongressen besluta: 

1 att partiet med tydlig politisk vilja tar ställning för ett solidariskt 

samhälle som gemensamt tar ansvar för verksamheter såsom förskola, 

skola, vår d och omsorg, samt tar ställning för att utveckla verksamheterna 

genom profilering för att ge möjlighet till egna val. 

2) att partiet väljer att ta ställning för att berika ett gott system istället 

för att slå sönder detsamma. 

Hallsbergs arbetarekommunmöte den 3 maj 2001 beslutade att sända 

motionen till 2001 årssocialdemokratiska partikongress såsom arbetarekommunens 

egen. 

MOTION 354 

VÄRMDÖ ARBETAREKOMMUN 

Socialdemokratin och den tredje sektorn 

(den sociala ekonomin) 

Vi beskriver ofta Sverige som ett land som byggts upp av våra stora folkrörelser 

och där hundratusentals föreningar av olika slag spelat en viktig 

roll för såväl vår demokrati som för människors möjligheter att ta tillvara 

och utveckla sina intressen. Men alltför ofta beskriver vi detta främst 

som en historisk företeelse och bekymrar oss över att vi idag istället brottas 

med minskande engagemang och krympande medlemsantal i flera av 

våra klassiska folkrörelser och föreningar. 

Visst är det riktigt att vi inom stora delar av folkrörelse- och föreningssverige 

brottas med betydande problem, men genom att fokusera

enbart på detta riskerar vi att missa de stora dragen i samhällsutvecklingen 

och därmed lura oss själva. En annan sida är nämligen att föreningsengagemanget 

bland människor aldrig varit större än nu, och att det 

stadigt fortsätter att öka! Givetvis ser det idag delvis annorlunda ut än 

tidigare och det utvecklas hela tiden i takt med tidsandan och människors 

värderingar och intressen, precis som det alltid har gjort. Icke desto 

mindre är föreningssektorn - den tredje sektorn - även för framtiden en 

väsentlig kraft i vårt gemensamma samhällsbygge. För oss socialdemokrater 

är det viktigt att vi, som ett parti i tiden, förmår se den nya utvecklingen 

och sätta in den i vår politiska vision. 

Den tredje sektorn - den sociala ekonomin 

Genom Sveriges medlemskap i EU den 1 januari 1995 blev begreppet 

social ekonomi en officiell term också i vårt land. Inom EU har den 

använts sedan 1989 som en beskrivning på den tredje sektorn då den 

uppträder i form av framför allt ideella föreningar, kooperativa föreningar, 

allmännyttiga stiftelser och ömsesidiga bolag. Den praktiska betydelsen 

har främst varit vid fördelning av stöd ur EU:s strukturfonder, där 

behovet av att stödja den sociala ekonomins utveckling har ägnats 

särskild uppmärksamhet över hela Europa. 

I Sverige är det naturligt att föra samman arbetet med att stödja den 

sociala ekonomin med den svenska folkrörelsetraditionen. Av bl.a. detta 

skäl behövs en svensk definition av begreppet social ekonomi, vilken har 

formulerats på följande sätt: 

”Med social ekonomi avses organiserade verksamheter som primärt har 

samhälleliga ändamål, bygger på demokratiska värderingar och är organisatoriskt 

fristående från den offentliga sektorn. Dessa sociala och ekonomiska 

verksamheter bedrivs huvudsakligen i föreningar, kooperativ, 

stiftelser och liknande sammanslutningar. Verksamheter inom den sociala 

ekonomin har allmännytta och medlemsnytta, inte vinstintresse, som 

främsta drivkraft.” 

Runt om i landet bedrivits idag ett allt mer omfattande arbete för att 

starta och utveckla verksamheter inom den sociala ekonomin. Befintliga 

organisationer har vidgat sina verksamhetsfält och nya har startat. Detta 

har ofta skett tack vare stöd och rådgivning från de lokala kooperativa 

utvecklingscentra (LKU) som under senare år utvecklats till ett rikstäckande 

nätverk. Också idrottsrörelsen har under senare år gjort stora insatser 

för att markera sin tillhörighet till den sociala ekonomin, något som 

är särskilt viktigt för en verksamhet som annars riskerar att styras av 

kommersiella intressen. 

Särskilt framgångsrik har utvecklingen av den social ekonomin varit i 

län som Jämtland, Värmland, och Västerbotten men på senare år har det 

också skett en hel del framsteg i storstadsregionerna. Den sociala ekonomin 

omfattar också allt fler områden och traditionella föreningar spränger 

allt oftare sina gränser genom att driva kvalificerad verksamhet som 

17

18 

tidigare bedrevs av offentliga eller privata aktörer. Ett exempel är missbrukarvården 

där engagemanget från människor med egen erfarenhet 

visat sig vara vida överlägset andra alternativ. 

Offentligt eller privat? - Den tredje sektorn behöver sin egen plats! 

Den starka utvecklingen av den tredje sektorn/den sociala ekonomin 

leder till stora gränsdragningsproblem mellan å ena sidan den sociala 

ekonomin och å andra sidan den offentliga sektorn resp. den privata sektorn. 

Dessvärre saknar vi idag tillräckliga juridiska, ekonomiska och politiska 

instrument för att klara detta. 

En orsak är sannolikt att vi under lång tid ensidigt koncentrerat vårt 

synsätt till att det endast finns två samhällssektorer - den offentliga och 

den privata. Aktuella kartläggningar visar att detta synsätt genomsyrar 

vår samhällsadministration och beslutsapparat då det gäller bl.a. ekonomi, 

lagstiftning, utbildning, forskning och statistik. Därmed har det politiska 

arbetet koncentrerats så mycket på konflikten mellan privat och 

offentligt att vi glömt bort den samhällsresurs den tredje sektorn kan 

utgöra på en mängd olika områden. 

Utvecklingen inom den sociala ekonomin har därmed inte fått något 

eget självständigt utrymme. Då den har uppmärksammats har den ofta 

definierats som ”privatisering” med betydande identitetsproblem som 

följd. Detta är direkt missvisande, och har sannolikt varit en starkt bidragande 

orsak till socialdemokratins ambivalenta hållning gentemot 

utvecklingen av s.k. alternativa driftsformer. Detta är djupt olyckligt! 

Vårt alternativ till privatisering 

Under senare år har flera verksamheter övergått från att drivas av den 

offentliga sektorn till att drivas av den tredje sektorn/den sociala ekonomin. 

Den mest omfattande utvecklingen har skett inom barnomsorgen 

där ett stort antal föräldrakooperativ bidragit till en aktiv förskoleutbyggnad 

i landet. Likaså bedrivs allt fler typer av behandlingsverksamhet 

framgångsrikt inom den sociala ekonomin. Det är viktigt att denna 

utveckling inte blandas samman med den privatisering och kommersialisering 

som aggressivt drivs av moderaterna på en renodlat ideologisk 

grund. I själva verket drivs dessa två utvecklingstrender av helt olika 

motiv och utgör i praktiken varandras direkta motsatser. 

Moderaternas ideologiska privatiseringar syftar främst till att skapa nya 

kommersiella marknader och därmed minska det demokratiska inflytandet 

över verksamheter som är viktiga för att åstadkomma jämlikhet och 

rättvisa. I de privatiserade verksamheterna utgörs drivkraften av strävan 

efter vinst medan verksamheterna i sig är metoden för att åstadkomma 

denna vinst, en klassisk förklaringsmodell. När verksamhet däremot 

överförs till den sociala ekonomin, och därmed organiseras av medborgarna 

själva, är syftet att förbättra verksamhetens kvalitet och/eller fördjupa 

demokratin. I dessa verksamheter utgörs drivkraften av strävan att 

använda verksamheten för att på bästa sätt lösa sina gemensamma behov,

medan ekonomin är ett medel för detta. Här finns ingen koppling till att 

skapa någon ny kommersiell marknad. 

Däremot har den sociala ekonomin tydliga likheter med såväl privat 

som offentlig sektor. Ett sätt att beskriva den sociala ekonomin är att den 

försöker förena de bästa bitarna ur dessa båda. Å ena sidan bygger den på 

samma demokratiska ideal som den politiskt styrda offentliga sektorn, 

och å andra sidan förmår den ta tillvara människors privata engagemang 

i kollektiva former. Därmed förenar den demokratisk ambition med 

uppmuntran av engagemang och entreprenörskap. 

Socialdemokratin behöver en strategi för den tredje sektorn/den sociala 

ekonomin 

I Värmdö arbetarekommun, där vi lever i en kombination av 

storstadsmiljö och renodlad landsbygd, ser vi det som angeläget att socialdemokratin 

nu går vidare och formulerar en samhällsstrategi för den 

tredje sektorn/den sociala ekonomin. Vi ser det som viktigt att vi mer 

aktivt värdesätter den tredje sektorn, och utvecklar vårt politiska synsätt 

på den. Då skulle vi sannolikt också kunna lösa många av de problem 

som kommer upp då vi behandlar konflikten mellan privat och offentligt. 

I det vidare arbetet är det av central betydelse att ha en kärna som identifierar 

vad som är den tredje sektorn/den sociala ekonomin. I den svenska 

definitionen ligger tyngdpunkten på syftet, inte formen, med själva 

verksamheten. Om syftet är att åstadkomma vinst, t.ex. avkastning på 

satsat kapitel, så tillhör verksamheten inte den sociala ekonomin. 

Samtidigt finns det verksamhetsformer där vinstbegreppet inte längre är 

lika okomplicerat som den klassiska definitionen. Här krävs ytterligare 

arbete med såväl definitioner som att formulera en politisk strategi som 

ligger i takt med tiden. Uppgiften skulle kunna sammanfattas som att 

formulera en samhällsstrategi för gemensam och rättvis välfärd, med förmåga 

att ta tillvara människors engagemang och entreprenörskap men 

mot privatisering och kommersialisering! 

Mot bakgrund av ovanstående hemställer vi: 

1) att partikongressen uttalar sitt principiella stöd för det förhållningssätt 

till den tredje sektorn (den sociala ekonomin) som redovisats i 

motionen ovan 

2) att partistyrelsen får i uppdrag att utarbeta ett principprogram om 

den tredje sektorn (den sociala ekonomin) och dess möjligheter att 

bidra till välfärd, demokrati och tillväxt under 2000-talet. 

Styrelsen för Värmdö Arbetarekommun 

Vid medlemsmöte för Värmdö Arbetarekommun den 23 april 2001 

beslutades att motionen ska sändas till partikongressen som arbetarekommunens 

egen. 

19

20 

MOTION 355 

VÄSTERVIKS ARBETAREKOMMUN 

Välfärdstjänster 

Jag anser att valfriheten inom den offentliga är god och kan utvecklas 

samt att man där kan jämföra olika metoder och arbetssätt. 

Privata företag ska inte driva verksamhet med kommunala medel. 

Insyn från den kommunala sidan i det privata företaget som bedriver 

verksamheten är lika med noll. Utsortering av barn, mygel med bidrag, 

vanvård av äldre och påhittade barnomsorgsköer har förekommit. Om 

företaget skall gå omkull så får den offentliga sektorn rycka in. Detta ser 

jag som omoraliskt, men har oftast aldrig gått att göra något åt eftersom 

vi har de regler vi har idag i Sverige. 

Om jag hade velat ha en valfrihet i den offentliga sektorn hade jag 

istället valt något av de borgerliga partierna att engagera mig i. 

Jag anser att Socialdemokraterna framhäver partiets socialistiska ideologi 

och lämnar ny- liberalismen åt andra. 

Privata friskolor, privat barnomsorg eller privat äldreomsorg urholkar 

den offentliga ekonomin. Detta innebär att det är de som har tex. barn 

på offentliga skolor som drabbas av detta. Denna valfrihet skapar inget 

nytt! 

Jag anser att vi Socialdemokrater ska arbeta för en frihet för alla istället 

för valfrihet åt ett fåtal. Därför anser jag att meningen på sidan 39 

stycke 9 Välfärdstjänster, Styck indelning 3, stryks och även andra 

meningar som omfattas av denna liberala valfrihet omformuleras eller 

stryks i partiprogrammet. 

Därför anser jag 

1) att denna mening ska strykas ”Rätten till valfrihet innefattar också 

möjligheten till 

ekonomiskt stöd för verksamheter som drivs av annan huvudman än 

kommun/landsting, men villkoren är att följa samma regler som de 

kommunala. 

2) att lydelsen vidare i texten ska formuleras om i den andemeningen 

som motionen beskriver. 

3) att Socialdemokraterna ska skilja mellan privat verksamhet och 

offentliga medel. 

4) att privata företag inte ska driva vård, skola och omsorg med offentliga 

medel. 

5) att initiera till olika metoder /pedagogiker inom den offentliga verksamheten 

och ta vara på den kompetens som de anställda har. 

Björn Andersson

Med hänvisning till ovanstående föreslås representantskapet besluta 

att punkt 1 avslås samt att punkt 2 –5 tillstyrks samt 

att motionen antages som arbetarekommunens egen 

Västerviks Arbetarekommuns styrelse John Westby 

MOTION 356 

SÖDERHAMNS ARBETAREKOMMUN, ENSKILD 

Alternativa driftsformer 

Vård, skola omsorg är offentliga angelägenheter. Vi upplever att friskolor, 

privata vårdhem och sjukhus inte ger bättre ekonomi eller kvalitet. 

Självklart skall dessa få finnas men inte finansieras med skattemedel. 

De som av någon anledning väljer att använda dessa privata tjänster kan 

betala detta själv utan att belasta offentliga finanser. 

Istället för att privatisera så skall vård, skola och omsorg utvecklas och 

medarbetarnas engagemang och kreativitet bättre tas tillvara. 

Vi föreslår kongressen besluta, 

1) att ge partistyrelsen och riksdagsgruppen i uppdrag att verka för att 

skattemedel inte skall finansiera alternativa driftsformer inom vård, 

skola och omsorg. 

Åsa Lindestam Tommy Berglöf Hasse Källarsson Birgitta Tapper 

Söderhamns arbetarekommun beslutade att inte ställa sig bakom motionen, 

och att motionären skickar den som enskild. 

MOTION 357 

SÖDERHAMNS ARBETAREKOMMUN 

Allmänt ägd infrastruktur 

Telekommunikationer, elkraft, vägar, järnvägar, utbildningsväsende osv är 

exempel på infrastruktur som är av nationellt värde. Vi kräver att dessa 

strukturer skall vara i offentlig ägo. 

Vi föreslår kongressen besluta 

1) att kraftfullt beordra våra förtroendevalda agera för laglig stopp för 

utförsäljning av offentliga egendomar. 

Söderhamn april 2001 

Tommy Berglöf Birgitta tapper Åsa Lindestam Hasse Källarsson 

21

22 

MOTION 358 

STOCKHOLMS LÄNS PARTIDISTRIKT 

Socialdemokrati för fortsatt förnyelse av 

offentlig sektor 

Den framgångsrika saneringen av statsfinanserna under 1990-talet har 

en baksida vars effekter vi nu kan se tydligt i form av kraftfulla attacker 

mot den svenska välfärdsmodellen. Dessa attacker regisseras av krafter i 

samhället som ser möjligheter att skapa nya marknader på områden som 

tidigare varit helt dominerade av den offentliga sektorn. Det är inte förvånande 

att de kommer men en allvarlig utmaning för socialdemokratin. 

Under 90-talet fick välfärdens bärare, kommunerna och landstingen, 

genomföra en lång rad nödvändiga åtstramningar inom snart sett varje 

område. Alla medborgare berördes av saneringspolitiken och därför är 

det inte konstigt att kritiken och frustrationen var omfattande. Det är 

fullt förståeligt att ett missnöje mot den offentliga sektorns förmåga att 

erbjuda tjänster av god kvalitet spred sig. Därför var det också naturligt 

att partikongressen i Sundsvall 1997 mycket tydligt slog fast att när statsfinanserna 

successivt förbättras, är det allra viktigast att tillföra resurser 

till vården, skolan och omsorgen. 

När statsfinanserna successivt sanerats har också omfattande insatser 

gjorts för att återföra resurser till landsting och kommuner. Omfattande 

reformer som maxtaxa på dagis och högkostnadsskydd för äldre i tandvården 

är nu beslutade eller på väg. Sjukvården kommer de närmaste åren att 

få ökade statsbidrag. Socialdemokratin arbetar efter den dagordning som 

tidigare kongresser lagt fast, även om en del fortfarande återstår att göra. 

Däremot har socialdemokratin inte tillräckligt väl lyckats hantera den 

debatt som tagit fart under krisåren, och som handlat om den generella 

välfärdspolitikens utformning. I hägnet av saneringspolitiken har ett 

stort debattutrymme skapats för de krafter i samhället som vill ändra 

färdriktning i välfärdspolitiken. Från generella/gemensamma lösningar 

till individuella. Kännetecknande för alla debattvarianter på detta tema är 

att samtliga står för en idé om att den parlamentariska demokratin endast 

har som syfte att leverera ett visst urval av tjänster till medborgarna/kunderna. 

Politiken bör spela en mer nedtonad roll. Beklagligt nog har dessa 

krafter både satt dagordningen och valt formerna för diskussionen. 

I denna debatt har socialdemokratin haft svårt att positionera sig och 

fastnat i en intern diskussion om formerna för att driva verksamheterna 

i den offentlig sektorn. En följd av detta är att socialdemokratins diskussion 

om behovet av att utveckla verksamheternas innehåll och kvalitet 

har kommit i skymundan. Kritikerna tar – visserligen felaktigt, men likväl 

ändå högljutt – detta till intäkt för att socialdemokratin saknar visioner 

för framtiden.

Förändring och utveckling av verksamheterna pågår ständigt. 

Förtroendevalda politiker i kommuner och landsting arbetar målmedvetet 

med kvalitets- och verksamhetsutveckling men det som dominerar 

debatten är de förändringar som sker tydligast i Stockholmsregionen, 

men också i viss utsträckning på andra håll i landet. Allt mer av sjukvården, 

barnomsorgen och äldreomsorgen privatiseras och/eller upphandlas 

av privata entreprenörer. Friskolor etablerar sig i en allt högre takt. 

Socialdemokratin måste därför nu fokusera sitt intresse på hur vi vill 

utveckla skola, vård och omsorg kvalitetsmässigt. Hur skall vi hitta vägar 

för att skapa utveckling, klara uppföljning och samtidigt öka medborgarnas 

engagemang och inflytande? Och inte minst viktigt, hur skall den 

offentliga sektorn utvecklas för att vara en attraktiv arbetsgivare? Vi 

måste se till att medborgarna ser vår vision tydligt så att de krafter i samhället 

som vill byta färdriktning inte vinner ytterligare framgångar 

Några vägar till en ny debatt om fortsatt förnyelse 

Socialdemokratin, och dess företrädare, måste ändra förhållningssätt 

till den offentliga sektorns verksamheter. Allt är inte bra. 

Socialdemokratin ska alltid ta medborgarnas parti för behovet av förändring. 

Socialdemokratin måste bättre ta tillvara den förändringskraft som 

finns inom den offentliga sektorns verksamheter. Socialdemokratin 

måste vara samhällskritisk. 

Socialdemokratin måste föra dialog med medborgarna om fördelen med 

gemensam finansiering och fördelning efter behov. Socialdemokratin måste 

levandegöra poängen med ett sammanhållet samhälle, och bristerna med ett 

segregerat. Socialdemokratin måste samtala med medborgarna om såväl 

medborgerliga rättigheter som skyldigheter. 

Socialdemokratin måste gå i bräschen för ett förändringsarbete inom 

skola, vård och omsorg där fokus riktas mot medborgarnas veklighet och 

behov – och mindre hänsyn tas till etablerade hierarkier och rutiner i de 

stödsystem som byggts upp för att serva medborgarna. 

Socialdemokratin måste söka samarbete med goda krafter i politiken. 

Traditionell blockpolitik lämpar sig illa för att åstadkomma en stabil 

grund för förnyelsearbetet i den svenska välfärdmodellen. Ett gott exempel 

på detta förhållningssätt är den nationella planen för hälso- och 

sjukvården som riksdagen antog i bred enighet. 

Socialdemokratin måste definiera begreppet ”vinstintresse” när det 

används i debatten om möjliga driftformer. Socialdemokratin måste klargöra 

synen på ekonomiska drivkrafter som ett medel för att hushålla med 

gemensamma resurser eller åstadkomma bättre kvalitet, såväl inom 

offentliga verksamheter/bolag som inom privata. 

Socialdemokratin måste definiera skillnaden mellan å ena sidan de 

peng- och checksystem som införs i moderatledda kommuner och å 

andra sidan de resursfördelningsmodeller som används i socialdemokratiskt 

ledda kommuner. 

23

24 

Socialdemokratin måste ta initiativet till en kraftfull satsning på att 

utveckla den offentliga sektorn som arbetsgivare. Ta tillvara den förändringskraft 

som finns och skapa tydlighet i fråga om ansvar och befogenheter. 

Utveckla stimulerande arbetsmiljöer, satsa på kompetensutveckling 

och hitta system för att möjliggöra uppskattning av goda arbetsinsatser 

såväl individuellt som kollektivt. 

Socialdemokratin måste medverka till ökad variation inom den offentliga 

sektorn. Först och främst handlar det om att genomföra verkliga förändringar 

i de verksamheter som drivs i egen regi. Dessa måste inte se 

exakt lika ut eller fungera likadant överallt. Däremot måste utgångspunkten 

självfallet vara att alla medborgare skall garanteras en likvärdig 

kvalitet. Variationsrikedomen kan också öka genom att utveckla/pröva 

fler former för verksamheterna än ren förvaltningsdrift eller kommunala 

och/eller privata aktiebolag. Icke vinstgivande företag, stiftelser och ideella 

sammanslutningar kan vara en väg att pröva liksom den kooperativa 

idén som säkert kan utvecklas mer i detta sammanhang. 

Vi föreslår mot bakgrund av ovanstående: 

1) att partikongressen uppdrar till partistyrelsen att till förtroenderådet 

våren 2002 presentera ett förslag till inriktningsprogram för fortsatt 

förnyelse av offentlig sektor i enlighet med motionens anda 

MOTION 359 

ÖREBRO ARBETAREKOMMUN, ENSKILD 

Den offentliga sektorn 

Majoritetsskiften i riksdag, landsting eller kommuner innebär ofta att det 

sker stora förändringar inom den offentliga sektorn. Systemförändringarna 

kan variera mellan att välfärden skall privatfinansieras, att skolor, 

sjukhus, äldreboende, kommunala bostadsbolag – allt skall säljas ut 

och privatiseras – eller att allt skall bedrivas i samhällets egen regi. 

När moderater vill sälja sjukhus, skolor och kommunala bostadsbolag i 

Stockholm svarar många socialdemokrater med krav om ”stopplagar” 

eller förslag om att aktiebolag inom vård och utbildning inte får tjäna 

pengar på skattebetalarnas bekostnad. 

Men det är inte bara vid majoritetsskiften som komplikationer uppstår. 

De uppstår också när samhällsmedborgarna engagerar sig för att mindre 

”byskolor” eller när vissa skolor profileras och utvecklas till friskolor. Då 

träder ”statsbäraransvaret” fram i partiet. Då uppstår konflikter mellan 

samhällsmedborgare som vill engagera sig och ta ett eget – privat – 

ansvar. Då ställs detta mot socialdemokratins likställighets- och rättviseprinciper. 

Den parlamentariska situation som för närvarande råder förenklar 

heller inte problemen.

Problemen uppstår när socialdemokratin uppfattas att inte vara 

utvecklingsvänligt eller förändringsbenäget. När vi uppfattas att ”likformighetsinriktat” 

–att vi begränsar människors frihet att välja. Ibland 

uppfattas vi också som att vi mera försvarar samhällsinstitutionernas 

intresse än att vilja lyssna på människors behov och intressen. Självklart 

måste vi skapa förutsättningarna för alla att ha lika förutsättningar eller 

möjlighet att välja –men det gör vi inte genom att vara nej-sägare eller 

stifta förbudslagar. Vi får inte uppträda som om det vore inskrivet i 

grundlagen att socialdemokratin alltid har majoritet i riksdag, landsting 

och kommuner! Det får heller aldrig bli inskrivet! 

Kan det vara så att vi fastnat i den förvaltande rollen? Att vi byggt och 

organiserat välfärden inom samhällsorganisationen så att vi nu fungerar som 

förvaltare och försvarare av samhällets organisation och regelsystem? Har 

partiet så växt samman med samhällsorganisationen att vi slår vakt om dess 

bevarande i stället för att fundera över välfärdens finansiering och fördelning? 

På ett tidigt stadium gjorde vi upp om att statskapitalismen inte var 

förenligt med socialdemokratins värderingar. Statskapitalismen var sammankopplat 

med kommunismen. Socialdemokratin fann andra vägar för 

att påverka kapitalet. Men med uppbyggnaden av välfärdssamhället 

byggdes också de starka primär – och landstingskommunala drifts- och 

förvaltningsstrukturerna upp. Genom långvarigt regeringsansvar, genom 

ansvar i landsting och kommuner har partiet därigenom – mer eller 

mindre – också blivit en integrerat del i samhällets drifts- och förvaltningsorganisation. 

När och om något inte fungerar tillfredsställande i välfärdens drifteller 

förvaltningsorganisation är det ytterst sällan fokus riktas mot den 

driftsansvarige chefen eller förvaltningschefen. Oftast sker, med hjälp av 

massmedier, en snabb delegation uppåt i organisationsstrukturen så att 

ansvaret hamnar hos statsrådet, landstingsrådet eller kommunalrådet. De 

politiskt valda får därigenom också ikläda sig ansvaret – och tar många 

gånger på sig det – för frågor som man i realiteten inte har eller haft det 

avgörande inflytandet över. 

Kan det vara så att den förvaltnings- och driftsorganisation som byggdes 

upp när samhällsservicen utvecklades inte fungerar i det moderna 

service- och tjänstesamhället? Att myndighets-, tjänste- och servicekulturer 

inte är förenliga på samma sätt som vi tidigare trott? 

Om vår samhällsservice inte fungerar tillfredsställande? Om människor 

känner rädsla för att finansieringen av välfärden vacklar? Om människor 

tar privata försäkringar för att tillgodose sina behov? Skall vi då 

förbjuda det? Troligen inte. Däremot bör vi allvarligt fundera över hur 

det framtida välfärden skall finansieras och hur samhällsservicen skall 

organiseras så att den passar och fungerar för olika behov och för att alla 

skall kunna få del av den. Men också så att ansvar kan utkrävas av rätt 

instans och på rätt nivå. 

25

26 

Socialdemokratin måste, som komplement till partiprogrammet, formulera 

strategier och planer för olika samhällsområden. Det moderna, 

allt mer internationaliserade, samhället måste finna nya verktyg och former 

för att slå vakt om och utveckla välfärdssamhället. Det är viktigt att 

partiet framstår som ett reformvänligt parti som bejakar viljan till förändring 

och utveckling. Risken är annars uppenbar att vi hamnar i försvarspositioner. 

Positioner som riskerar att vi också hamnar i försvar för 

orättvisorna. På samma sätt som vi reformerar partiprogrammet och därmed 

politikens inriktning för att påverka och förändra samhället, bör vi 

också diskutera och reformera samhällets organisation och arbetsformer. 

Partistyrelsen bör därför ges i uppdrag att som komplement till partiprogrammet, 

dels analysera och diskutera välfärdens framtida finansiering. 

Dels också partiets förhållning till samhällets organisationsstruktur 

och därmed på vilka områden förändringar i den nuvarande strukturen är 

nödvändig. 

Analyserna och förslag till strategier bör sedan ligga till grund för en 

bred informations- och studiekampanj inom partiet. 

Kongressen föreslås besluta 

1) att ge partistyrelsen uppdraget att arbeta fram underlag och förslag 

i motionens anda. 

Örebro i februari 2001. 

Socialdemokratiska föreningen i City, Örebro. 

Örebro arbetarekommun beslutade att sända motionen som enskild till 

partikongressen 

MOTION 360 

ÖSTERGÖTLANDS PARTIDISTRIKT 

Tydligare medborgar- och behovsfokus i 

politiska riktlinjer och den politiska vardagen 

Vi vill lyfta fram något som vi anser återkommer som en genomgående 

brist, nämligen utgångspunkten för det politiska - och offentliga - uppdraget; 

medborgar - och behovsperspektivet. Många av oss (s)-politiker 

upplever fortfarande att vi allt mer kommit att ägna oss åt system- och 

organisationsfrågor, tjänster, hus och yrkestitlar. Vi ser också att många 

politiker ser det som sin uppgift att förvalta systemen och organisationen 

- inte ställa krav på dem utifrån deras uppdrag att möta medborgarnas 

behov, stödja deras egna resurser och med relevant kompetens och organisation 

bidra till den välfärd som vi socialdemokrater så ofta vältaligt 

återkommer till. 

Vi upplever tyvärr att detta system- och organisationsperspektiv ofta

finns representerat i förslag till program och riktlinjer. Även om det 

kanske egentligen inte är avsikten, och att våra system naturligtvis bör 

vara till för medborgarnas behov, anser vi inte att detta på ett tydligt sätt 

framgår. 

Samtidigt är det också angeläget att lyfta fram den oro som många 

politiker upplever över det glapp som finns mellan olika nivåer i vårt 

politiska system. Vi inser självklart behovet av nationella, och internationella, 

perspektiv på viktiga samhällsfrågor. Samtidigt upplever vi när vi 

möter de krav som ställs på oss i vår politiska vardag - från medborgare, 

patienter, barn och föräldrar i skolan, äldre och anhöriga i omsorgen, 

arbetslösa, långtidssjukskrivna och så vidare, behovet av ett utvecklat 

medborgarperspektiv. 

Den ökade kunskapen om människors behov, som inte är administrativt 

avgränsbara, har också lett oss till slutsatsen att det finns ett tydligt 

behov av att vi tillsammans utvecklar samarbete och arbetssätt över traditionella 

verksamhetsgränser. Detta gäller såväl politiker som i dag finns 

inom landsting och regioner mellan ”traditionell primärvård” och sjukhus, 

som våra politiska kamrater och verksamheterna inom kommunerna 

kring barn, ungdomar och äldre. 

Hälso- och sjukvårdens mål är en god hälsa åt hela befolkningen. Detta 

slås fast i vår Hälso- och Sjukvårdslag. Målet är alltså en god hälsa , inte 

landstingens egna organisationer. En av vägarna till god hälsa är det stöd 

och de insatser som görs av hälso- och sjukvårdens personal, med hjälp 

av teknik, behandlingsmetoder och läkemedel. För att utjämna ojämlikheten 

i hälsa är vårt demokratiska, och skattefinansierade systems styrka 

att den faktiskt når och påverkar hälsan i de grupper vars behov sällan 

eller aldrig kommer till tals. Det sker just på grund av att vi vågar prioritera 

, och att vi försöker ge röst, stöd och vår solidaritet till de som inte 

kan, vill, får eller har möjligheten att höras. 

Vår vardag, med ständigt nya utmaningar, har för oss alltså tydliggjort 

behovet av nya, samordnade och gemensamma arbetssätt och resursfördelningar; 

en uppgift för såväl lokala, regionala, som centralt placerade 

politiker. 

Vi är uppriktigt bekymrade över skillnaderna i hur vi socialdemokrater 

ser på och beskriver det offentliga åtagandet. Uppdraget till oss politiker 

är givet av och måste grundas på förtroendet bland medborgarna. Det är 

därför självklart att det är ett medborgar- och behovsperspektiv som bör 

genomsyra våra beslut. Men när det självklara blivit så självklart att det 

inte längre går att spåra, när system, position, makt och struktur ska ”ha 

sitt”, när vårt partiprogram försvarar system och struktur och när dialogen 

uteblir om människors behov - då känner vi oss tvungna att höja våra 

röster. 

Vi vill därför med denna motion initiera en diskussion om hur vi vän- 

27

28 

der perspektiv - från system och organisation till medborgare, dialog och 

behov. Detta påverkar, som vi ser det, på ett genomgripande sätt hur vi 

som parti ser på politiken, den offentliga, gemensamma verksamheten 

och hur vi använder och styr våra resurser. Det bör också innebära en 

större ödmjukhet inför vårt uppdrag som (s)-politiker; att förvalta vårt 

uppdrag som medborgarföreträdare och kravställare på verksamheten - 

inte som system- och organisationsbevarare. 

Det leder oss också till slutsatsen att det sektoriserade och organisationsfixerade 

sätt vi i dag har för fördelning av resurser, till hus, myndigheter 

och verksamheter, behöver ses och prioriteras i ett behovs- och 

medborgarperspektiv. Vi förstår att en övergång till en sådan behovsorienterad 

finansiering utmanar mångåriga strukturer på alla nivåer, inte 

minst bland oss politiker. För oss som står bakom denna motion är detta 

en demokratisk överlevnadsfråga och en fråga om medborgarnas förtroende 

för politikens möjlighet att förändra villkor för människor och samhälle. 

Det är därför vi ser behovet av och ställer kravet på att faktiskt 

utveckla vår politik efter nya och mer komplexa behov hos människor - 

inte att tvingas till försvar över ”gammaldags god politik” vars verktyg, 

ritning och betraktelsesätt inte längre är ändamålsenlig i alla lägen. 

Vi föreslår därför partikongressen besluta 

1) att utifrån motionens syfte disponera kongressens politiska riktlinjer 

så att ett behovs- och medborgarperspektiv införs och genomsyrar 

hela programmet 

2) att tillse att undanröja de systemhinder som, när det gäller resursfördelning 

hindrar oss som politiker, på olika nivåer, att möta medborgarnas 

behov. 

Distriktsstyrelsen i Östergötland 

Berndt Sköldestig, ordförande 

MOTION 361 

SOLLENTUNA ARBETAREKOMMUN, ENSKILD 

En bättre socialförsäkring 

Jag anser, att vår socialförsäkring måste förbättras för den enskilde, så att 

den blir mera begriplig och att risken att falla mellan maskorna minskas. 

Systemet som helhet ska innehålla krav. Men kraven ska vara vettiga och 

adekvata. Kraven bör också göras mer lika mellan olika aktörer inom 

socialförsäkringsområdet. Det får inte vara så, att den enskilde möts av 

en viss uppsättning krav hos t.ex arbetsförmedlingen och sedan av en helt 

annan uppsättning hos t.ex socialkontoret. Grunden för kravställandet 

ska naturligtvis vara, att den som är frisk ska arbeta.

Under den besparingsperiod, som vi har genomlidit, så har man sparat 

på ett område och som en följd av detta har kostnaden för samhället ökat 

på ett annat område. En innebörd av detta för den enskilde kan vara, att 

hans behov av stöd utreds av två förvaltningar istället för en och att det 

dröjer längre innan han får det stöd, som han anser, att han behöver. Mer 

behovsprövning är inte nödvändigtvis billigare för samhället i sin helhet. 

Vad gäller socialbidraget, så anser jag, att behövs en laglig definition av, 

vad man har rätt att få behålla och ändå få bidrag. Det får inte vara så, 

att man i den ena kommunen tvingar hjälpsökande att sälja bil och 

bostad, medan man i den andra inte gör det. Bedömningen av denna 

situation får inte vara överlämnad till den enskilde tjänstemannens tolkning 

av en målinriktad ramlagstiftning. Jag anser även, att man ska överväga 

att föra över kostnaden för socialbidraget och administrationen på 

staten. Hanteringen av bidrag till friska arbetsföra personer bör 

åtminstone flyttas till förslagsvis försäkringskassan. 

Jag yrkar därför 

1) att socialförsäkringssystemet utreds i syfte att göra det mera begripligt 

och tillgängligt för den enskilde och så att skillnader mellan 

olika aktörers krav och praxis minskas Man bör även överväga sammanslagning 

eller främjande av nära samarbete mellan olika aktörer. 

2) att det i socialbidragssystemet klart definieras minimirättigheter för 

den enskilde hjälpsökanden, vad gäller möjlighet att ej tvingas sälja 

bostad och bil. 

3) att man överväger att föra över hela eller delar av administration och 

kostnad för socialbidrag till statens område 

Sollentuna 2001-03-15 

Göran Eliasson 

Sollentuna arbetarekommun har vid medlemsmöte den 9 april 2001 

beslutat sända motionen som enskild. 

MOTION 362 


Översyn av myndigheters sektorsgränser 

På senare år har projekt genomförts där sjukvård, socialförsäkring och i 

vissa fall socialtjänst har samverkat. Medel från de olika verksamhetsområdena 

har lagts in i en gemensam pott som sedan kunnat användas fritt 

efter behov. Ett projekt t ex i västra Gästrikland medförde stora besparingar 

på kort tid, framför allt genom att man kunde nedbringa kostnaderna 

för sjukskrivningar och sjukpensioner. 

Projekten har utvärderats och därefter politiskt diskuterats. Resultaten 

29

30 

har hittills inte medfört några generella förändringar utan de olika sektorerna 

arbetar i stort sett som tidigare. Särskilda statliga medel anslås för 

utvecklingsarbete, till exempel sk Finsam-medel som fördelas av 

Försäkringskassan och landstinget på lokal nivå. 

Det finns stora humanitära och ekonomiska vinster i ett system där 

nuvarande socialförsäkringsmedel kunde användas för att åtgärda olika 

sjukdomstillstånd som medför sjukskrivning. Man kunde i så fall t ex 

utföra operationer tidigare än annars och på så sätt ge snabbare återgång 

i arbete. 

Det finns farhågor för att ett sådant system skulle medföra en sk 

gräddfil för patienter i yrkeslivet. Men det är med säkerhet möjligt att 

administrera vården så att turordningen inte påverkas på ett orättvist sätt. 

Sammantaget skulle alla tjäna på systemet – alla skulle få vård/operation 

tidigare. 

Man kan räkna med att liknande sektoriella gränsdragningar skapar 

onödiga problem och ger högre samhällskostnader än nödvändigt. 

Därför föreslås att partikongressen beslutar 

1) att kongressen ställer sig positiv till översyn av olika sektorsgränser 

och prövar huruvida dessa är funktionella. 

Lillemor Lööf 

Söderhamns arbetarekommun antar motionen som sin egen den 25 april 

2001. 

MOTION 363 

ENKÖPINGS ARBETAREKOMUN 

Utveckling av den lokala demokratin 

Demokrati är, som bekant, inte ärvd – den måste vinnas varje ögonblick 

när ”de mångas” företrädare bevakar samhällets utveckling inom 

det/de områden man är satt att förvalta och utveckla. Med väljarnas förtroende 

och ett vardagsperspektiv använder fritidspolitikern sina erfarenheter 

av människors gemensamma behov och överväger, tillsammans 

med andra, vad som är god/bra utveckling. 

Således är politik ett nödvändigt redskap för utveckling och demokrati, 

en förutsättning för att vårt samhälle ska gå åt det håll, som majoriteten 

av medborgarna önskar. Tillämpningen är en ständig kombination av 

hjärta - hjärna, mellan makt och hopplöshet. 

Utan mångas medverkan kan det inte fungera. Många gånger tycker vi 

olika och vill olika saker och med demokrati och delaktighet ger vi oss 

själva möjlighet att ”mejsla ut” förslagen/problemen till det, som blir bäst 

för de många människorna. Jag menar att, samtidigt som demokratin 

måste fördjupas, så måste människors möjligheter att deltaga i samhäll-

sarbetet och politiken förbättras, antalet förtroendevalda bli flera och 

möjligheter till inflytande och makt att forma arbetsliv och vardag utvidgas, 

inte minskas. Samhället ska formas av människor i demokratisk 

samverkan, vilket också demokratiutredningen slår fast. 

Försäkringskassor, med lång erfarenhet av lokalt demokratiskt direktinflytande 

hanterar människors trygghet ”från vaggan till graven” och 

betydelsen för den enskilda människans välfärd och livsbetingelser är 

mycket stor. 

Försäkringskassorna har i dag en bra balans mellan lokal/regional 

förankring, medborgarinflytande, tjänstemannaberoende och central 

styrning. Trots ambitioner om decentralisering av makt och inflytande i 

samhället i stort märks motsatta strävanden då det gäller försäkringskassorna. 

En utveckling av samhälleligt stöd för individen måste utgå från det 

lokala perspektivet, som kräver styrning med lokal förankring. De lokalt 

förtroendevaldas roll bör stärkas och ges utökade och bättre beslutsmöjligheter 

i en organisation som är en del i det lokala/regionala välfärdssystemet 

och som vilar på lokalt/regionalt självstyre. 

Jag hemställer om att kongressen beslutar 

1) att uttala sitt stöd för att behålla och utveckla försäkringskassornas 

lokala/regionala organisation. 

Kjell Hansson, Enköping 

Enköpings Arbetarekommun beslutade den 24 april 2001 att anta 

motionen som sin egen. 

MOTION 364 

KRISTIANSTADS ARBETAREKOMMUN 

Socialförsäkring 

Sjukförsäkringsutredningen föreslår i sitt slutbetänkande att sjukförsäkringens 

framtida organisation skall utformas som en statlig, för hela landet 

gemensam myndighetsorganisation. 

Förslaget är oerhört genomgripande och innebär att man bryter upp 

den lokala och regionala förankring som socialförsäkringen har idag. 

Bl.a. avskaffas de förtroendevaldas ansvar och medverkan i organisationen 

genom att styrelserna skulle försvinna. 

Enligt enmansutredaren Jan Rydh bör socialförsäkringen i fortsättningen 

styras och administreras från Riksförsäkringsverket. 

Argumenten för förändringen skulle vara att det inte är möjligt att förena 

lekmannainflytande genom de förtroendevaldas medverkan i administrationen 

med statlig makt och tjänstemannatraditionen. 

Utredningen går helt på tvärs mot dagens regionala utveckling. Det 

31

32 

strider också mot demokratiutredningens krav på ökade möjligheter för 

medborgarna att delta i och påverka samhälsutvecklingen. 

Samtidigt diskuteras en centralisering av handläggning av vissa förmånsslag 

till ett fåtal platser i landet. Det skulle innebära att man överger 

viktiga principer, nämligen att ärenden som sjukförsäkring, förtidspension, 

arbetsskador, handikappersättning etc. utreds och avgörs i närhet 

till de försäkrade. Det kommer också att få negativa effekter för de 

förtroendemannainflytande som sker genom socialförsäkringsnämnderna. 

Socialförsäkringen har stor betydelse för medborgarnas ekonomiska 

och sociala trygghet och kräver ofta att handläggaren har god kännedom 

omlokala förhållanden och de försäkrades situation. 

Koncentrerad handläggning har vissa fördelar och bör prövas regionalt 

i varje kassa. Utgångspunkten måste dock vara medborgarperspektivet 

och kravet på att upprätthålla en god service. 

Problemet med att försäkringen i vissa avseenden hanteras olika i landet, 

som utredaren anger, hänger definitivt inte samman med organisationsstrukturen, 

utan beror mera på faktorer som försäkringens starka 

inslag av skälighetsbedömning, brister i Rfv:s normgivning samt att Rfv 

inte förmått utveckla tillförlitliga metoder för att möta och följa upp 

resultaten. Till det som fungerar mindre bra hör också Rfv:s sätt att fungera 

i sin roll som tillsynsmyndighet. 

Riksdagen antog så sent som 1998 riktlinjer för socialförsäkringens 

administration (regeringens prop. 1997/98:41) där det klargörs bl.a. försäkringskassornas 

uppgifter och ansvar, styrelsens och kassaledningens 

ansvar, samt direktörens befogenheter. I det sammanhanget valde statsmakterna 

att stärka de förtroendevaldas roll i försäkringskassorna. 

Utifrån de nya riktlinjerna pågår det ett omfattande utvecklingsarbete 

i försäkringskassorna när det gäller att säkerställa likformighet, rättsäkerhet 

och kvalitet i handläggningen. Till försäkringskassornas viktigare 

uppgifter hör också att förebygga och minska ohälsa i syfte att minska de 

långa sjukperioderna samt aktivt arbeta med rehabilitering. Det måste 

ske i nära samverkan med andra aktörer på det lokal planet, som sjukvård, 

socialtjänst, arbetsmarknadsinstitut etc. Det talar även för decentraliserad 

regionalt förankrad organisation. 

Utifrån de mätningar som görs av verksamheten får försäkringskassan 

ett bra betyg av allmänheten för bemötanden, tillgänglighet samt service. 

Statens styrning sker idag genom att regering och riksdag anvisar 

resurser, fastställer effektmål för verksamhet samt beslutar om lagstiftningen 

på området. Riksförsäkringsverkets inflytande sket genom att 

svara för tillsyn av kassorna samt ekonomistyrning och normgivning. Rfv 

är dessutom ansvarig systemägare med allt vad det innebär enligt prop. 

Den nuvarande organisationen, som kombinerar en central statlig 

myndighet med formellt fristående organ, har stora fördelar i form av

lokal förankring och lokalt engagemang. Det ger dessutom en konkurrens 

inom organisationen som rätt utnyttjad ger stora fördelar när det 

gäller styrning och utveckling av en organisation. 

Hemställer att partikongressen beslutar 

1) att medborgarperspektivet och kravet på en god service skall vara 

utgångspunkten för socialförsäkringens administration. 

2) att bibehålla nuvarande organisationsstruktur för socialförsäkringens 

administration med starkt regionalt och lokalt inflytande. 

3) att de allmänna försäkringskassorna leds av en styrelse i enlighet 

med nuvarande regler. 

Börje Nilsson 

Kristianstads arbetarekommun har vid medlemsmöte den 23/4 2001 

beslutat att anta motionen 

som sin egen. 

MOTION 365 

UPPSALA ARBETAREKOMMUN 

Utveckla den lokala demokratin 

Demokrati är inte ärvd – den vinns i varje ögonblick när ”de mångas” 

företrädare bevakar samhällets utveckling inom det område som man är 

satt att förvalta och utveckla. 

Med väljarens förtroende och vardagligt perspektiv använder fritidspolitikern 

sina erfarenheter av vanligt folks gemensamma behov och gör 

överväganden – tillsammans med andra – om vad som är en bra utveckling. 

Politik är ett nödvändigt redskap. 

Demokrati är förutsättningen för att vårt samhälle skall gå åt det håll 

som majoriteten av medborgarna vill. Dess tillämpning är en ständig 

kombination av hjärta och hjärna, mellan makt och hopplöshet. Utan 

mångas medverkan kan den inte fungera. 

Vi tycker många gånger olika och vill olika saker. Demokrati och delaktighet 

ger oss möjlighet att mejsla ut det som blir bäst. 

Vi menar att samtidigt som demokratin måste fördjupas måste människors 

möjlighet att delta i samhällsarbetet och politiken förbättras. 

Antalet förtroendevalda blir fler, möjligheten till inflytande och makt att 

forma sitt arbetsliv och sin vardag utvidgas inte minskas. 

Samhället skall formas av människorna i demokratisk samverkan. 

Detta konstaterar också demokratiutredningen. 

Försäkringskassor, med lång erfarenhet av lokalt, demokratiskt direkt 

inflytande hanterar trygghet för människor ”från vaggan till graven”. 

33

34 

Betydelsen för den enskilde människans välfärd och livsbetingelser är 

mycket stor. 

Försäkringskassorna har en bra balans mellan lokal/regional förankring, 

medborgarinflytande, tjänstemannaberoende och central statlig 

styrning. 

Trots alla ambitioner om decentralisering av makt i samhället märker 

vi att motsatta strävanden vad avser Försäkringskassorna. 

Ännu en utredare har fått i uppgift att se över Försäkringskassornas 

organisation. 

En utveckling av samhälleligt stöd för individen måste utgå från det 

lokala perspektivet. Detta kräver politisk styrning med lokal förankring. 

Vi menar att man borde stärka de lokalt förtroendevaldas roll och ge 

utökade och bättre beslutsmöjligheter i en organisation som ingår i det 

regionala/lokala välfärdssystemet och som vilar på ett regionalt/lokalt 

självstyre. 

Vi vill att kongressen beslutar: 

1) att uttala sitt stöd för att behålla och utveckla förtroendemannens 

ställning inom Försäkringskassorna. 

Uppsala 18 februari 2001 

Anita Berger Matts Josefsson Birgitta Stein Åberg 

Uppsala arbetarekommun antog motionen som sin egen 

MOTION 366 

NORDMALINGSBYGDENS ARBETAREKOMMUN 

Översyn av arbetssättet vid tillämpning av 

socialförsäkringen och arbetssättet för 

Försäkringskassans förtroendeläkareroll 

Allt oftare framförs klagomål på försäkringskassans förtroendeläkare. 

Den sjukskrivne medborgaren upplever en överprövning av sina läkarintyg 

och att läkarutlåtande förs av försäkringskassans förtroendeläkare 

många gånger utan att kontakt tas med den enskilda personen. 

Även om det av bedömningens skäl måste finnas en läkare som ger 

medicinsk rådgivning till beslutande nämnd anser vi att kontakterna med 

den enskilde måste prioriteras. 

Den sjukskrivne har en mycket svår och utsatt situation. Kontakten 

mellan de olika myndigheterna är ofta en tidsödande vandring mellan 

olika handläggare. Den enskilde skall själv oavsett hur sjuk personen är 

ha kunskap om alla aktörers verksamhet och kunna bevisa och argumentera 

för att få sin sak prövad. Många gånger upplever den enskilde med-

orgaren att försäkringsläkarens utlåtande inte stämmer och att syftet är 

att spara pengar i socialförsäkringssystemet. 

Alla goda krafter skall hjälpa den enskilde att nå en värdig sysselsättning 

efter eventuella rehabiliteringar, ibland byte av arbetsplatsen ibland 

förtidspensionering. 

Vi föreslår: 

1) att den enskildes rättigheter stärks så att demokratisk delaktighet 

möjliggörs, 

2) att information ges där både överklagningsmöjligheter och möjligheten 

till information om de olika handläggningsrutinerna delges 

berörd person, 

3) att försäkringsläkarens roll utreds vad gäller arbetsrätt, informationsplikt 

och kompetens. 

Nordmaling den 26/3 2001 

Ulla-Maj Andersson David Mattsson 

Nordmalingsbygdens Arbetarekommun har behandlat motionen vid årsmötet 

den 26 mars 2001 och beslutat att anta motionen som sin egen 

MOTION 367 

ARBOGA ARBETAREKOMMUN 

Allas rätt till försäkringsskydd 

Idag finns det en rik flora av försäkringar förutom det generella socialförsäkringssystemet. 

Det finns avtalsförsäkringar, kollektiva gruppförsäkringar, 

företagsförsäkringar och privata försäkringar. 

Människor skaffar försäkringar för att kunna känna sig trygga vi sjuk- 

, olycks- och dödsfall, vid stöld, brand och egendomsskada samt för att 

få ett högre pensionsbelopp. 

I de flesta försäkringsvillkor finns regler om hälsodeklaration undantaget 

är avtalsförsäkringarna som arbetsgivaren betalar under förutsättning 

att det finns kollektivavtal på arbetsplatsen. 

Vissa försäkringsbolag hävdar att de inte kräver hälsodeklaration t ex 

under en viss tidsperiod i samband med att en kollektiv gruppförsäkring 

tecknas. Detta är emellertid en sanning med modifikation. 

I hälsodeklarationen ska man ange sitt allmäntillstånd, redogöra för 

vilka sjukdomar man har, vilka mediciner man tar och "om man är fullt 

arbetsför”. För att ta reda på om man är ”fullt arbetsför” ska man ange 

om man har förtidspension, sjukbidrag, handikappersättning eller lönebidrag. 

Har man av någon anledning fått något/några av dessa stöd - som 

ska göra tillvaron tryggare - så är man inte ”fullt arbetsför” o får i konsekvens 

med detta heller ingen försäkring. 

35

36 

Detta är djupt kränkande för människor med funktionsnedsättning, 

arbetssjukdom/arbetsskada eller andra problem som lett till att de t ex 

har en lönebidragsanställning. Samhällets stöd blir en black om foten för 

den redan utsatta individen. Människor som upplever att de genom samhällsstöd 

har fått en ny chans att ”göra rätt för sig” efter förmåga nedvärderas 

och reduceras till ”riskgrupper” som kan komma att behöva de 

försäkrings-premier som de har betalat in. Människor med en kronisk 

sjukdom t ex diabetes kan nekas en sjuk eller olycksfallsförsäkring trots 

att de "sköter sig", (tar medicinen, lever som de är ordinerade osv), och 

mår bra. 

Socialdemokratins grundsatser är frihet, jämlikhet och solidaritet 

utifrån tanken om alla människors lika värde. Dessa grundsatser tillåter 

oss inte att acceptera en djupt kränkande diskriminering och en otrygg 

livssituation för en stor grupp medborgare. 

Med ovanstående som bakgrund hemställer jag; 

1) att socialdemokratiska partiet tar initiativ till en utredning som syftar 

till att genom lagstiftning motverka diskriminering inom försäkringsområdet 

2) att socialdemokraternas partikongress år 2001 bifaller denna motion 

3) att Arboga arbetarekommuns medlemsmöte 2001-04-23 antar 

denna motion som sin egen och sänder den vidare till partikongressen 

år 2001 i Västerås. 

Arboga 2001-04-09 

Vid sitt Medlemsmöte 2001-04-23 beslutade Arboga Arbetarekommun 

att anta denna motion som sin egen och sända den vidare till 

Socialdemokraternas Partikongress 2001 i Västerås. 

MOTION 368 

UMEÅ ARBETAREKOMMUN 

Barnen främst 

Satsa på tidiga insatser för unga utsatta! 

Nuvarande socialtjänstlagstiftning är en lag som inte fungerar i verkligheten. 

Vårdnadshavarnas intressen går före det utsatta barnets intressen. 

Lagstiftningen omöjliggör i alltför många fall tidiga upptäckter av över-

grepp, vanvård och psykisk misshandel genom att föräldrarnas intressen 

är överställda barnets bästa. Det räcker idag med att den ena föräldern 

motsätter sig insatser, så möjliggör lagen ett förlängt lidande tills tillräckliga 

bevis kan prövas rättsligt. En process som kan ta åratal innan 

bevisföringen håller i rätten. Dessa förlorade år hos ett barn utmynnar 

senare i ett plågsamt lidande hos såväl den enskilde och anhöriga. Inte 

minst har samhällets insatser fått mångdubblats i ekonomiska och personella 

resurser för att vi tillåtit grundlägga en ¨kronisk¨ dålig självbild och 

beteenden, som kräver år av hårt engagemang för att rätta till 

I framtiden måste barnets rättigheter sättas främst vid tidiga upptäckter 

och insatser från samhället. I denna skärpning av barnens rätt krävs 

bättre och större samverkan mellan dels landstinget (BUP och mödravård) 

och kommunens socialtjänst/skola och dels mellan olika yrkesgrupper. 

Som det ser ut idag kan följande personalgrupper vara medansvariga 

under ett antal år på ett eller annat sätt: barnskötare – förskollärare 

– lärare – fritidspersonal – skolpsykolog – kurator – skolsköterska – 

primärvården – BUP – polis – åklagare och inte minst socialtjänsten som 

har det formella huvudansvaret att vidta insatser. Detta i kombination 

med en sekretess som man kan fråga sig, om den alltid sätter barnets 

behov av trygghet främst. 

Vi vill understryka vikten av en utvecklad kompetens för de som arbetar 

med dessa frågor i framtiden. 

Det är hög tid och gå från medlidande och tyckande till verklig handling 

och sätta utsatta ungdomar barns bästa först och det är bråttom. 

Varje dag vaknar tusentals barn och ungdomar till ett kaos utan varken 

ett föräldra- eller vuxenstöd på grund av bland annat en lagstiftning som 

inte räcker till. 

Mot bakgrund av ovanstående yrkar vi: 

1) att framtidens socialtjänstlag möjliggör snabba upptäckter och tidiga 

insatser till utsatta barns bästa 

2) att sekretessen skall inte utgöra ett hinder för barns bästa 

3) att samarbetet mellan landsting och kommuner fördjupas samt mellan 

de olika yrkesgrupper som i enlighet med den nya socialtjänstlagens 

intentioner skall hjälpa de barn som har behov av stöd. 

Umeå arbetarekommun har vid sitt representantskapsmöte 2000 11 18 

behandlat motionen och beslutat att tillstyrka motionen samt att anta 

den som sin egen. 

37

38 

MOTION 369 

ÖREBRO ARBETAREKOMMUN 

Barn har rätt! stärk stödet till barn och föräldrar 

med behov av särskilt stöd 

Många föräldrar lever idag i utsatta situationer och behöver stöd i sitt 

föräldraskap. Barnens första levnadsår är grundläggande för utformande 

av deras empatiska förmåga, och när föräldrarna av olika skäl har svårigheter 

att ensamma stödja sina barns utveckling i tidiga år saknas idag ett 

väl utvecklat skyddsnät. 

Vi yrkar därför 

1) att samhällets sociala skyddsnät i denna del ses över i syfte att komplettera 

de åtgärder som behövs för att tillförsäkra alla barn samma 

möjligheter till en bra barndom. 

Elvy Wicklund 

Örebro arbetarekommun beslutade att anta motionen som sin egen. 

MOTION 370 

LERUMS ARBETAREKOMMUN 

Gemensam vårdnad där fadern misshandlar 

sina barns mor 

I föräldrabalken regleras om gemensam vårdnad om barnen vid skilsmässa. 

I en passus står det att om fadern utsatt modern/hustrun för misshandel 

så skall gemensam vårdnad inte utdömas. Alla som följer frågan 

vet idag att så sker. Trots misshandel av både kvinnan och ofta barnen så 

döms till gemensam vårdnad i allt för många fall. Nu finns till och med 

ett förslag om att även föräldrar som aldrig bott tillsammans eller varit 

gifta skall ha automatisk gemensam vårdnad. Gemensam vårdnad i fall 

med misshandel är ett övergrepp på kvinnan och hennes barn då våldsmannen 

genom sin gemensamma vårdnad av barnen fortsatt har full 

makt och kontroll över moder och barn och helt ohindrat kan fortsätta 

sin misshandel och sina övergrepp. Modern kan inte göra någonting ty 

då riskerar hon att förlora barnen då hon som det heter ”försvårar 

umgänget”. Alla, från polisen, sjukvården, kvinnojourer, socialvården, 

politiker och medmänniskor är inte snara att säga till en kvinna som blir 

utsatt för misshandel i hemmet ”LÄMNA HONOM”. När hon till slut 

gör det så slår samhällets absurda lagar till och dömer till gemensam 

vårdnad vilket för kvinnan och hennes barn är att döma till fortsatt misshandel 

och övergrepp, men nu, sanktionerat av samhället.

Idag är det papporna som avgör om och när de vill umgås med sina 

barn när de av olika skäl inte sammanbor med barnen. Det finns inga 

konsekvenser för eller sanktioner mot pappan om han avstår. Om en 

mamma däremot inte lämnar sitt barn för umgänge till en pappa för att 

skydda det från övergrepp som skett från pappans sida så riskerar hon 

både böter eller fängelse. När lagförslaget kom hade regeringen dessutom 

en grupp som diskussionspartner och det var en pappagrupp, någon 

mammagrupp var det aldrig tal om att samtala med. 

Forskning visar att våldsutövande män utnyttjar barnen för att fortsätta 

förföljelsen av kvinnan. Forskning visar också att våldet mot kvinnor 

och barn ofta fortsätter vid umgängestillfällena (Kvinnomisshandel och 

umgängesrätt i England och Danmark av Marianne Hester/Lorraine 

Bradford) (Fadersrätt Kvinnofrid och barns säkerhet av Gunilla 

Nordenfors). 1999 dödades 27 kvinnor i Sverige av en närstående man. 

Det är en siffra som håller sig ganska konstant genom åren. Den man 

som dömts för våld mot kvinnan, barnens mor, har förverkat sin rätt att 

ha vårdnaden om barnen. Vem frågar barnen? För vem finns 

Rättssäkerheten? 

När man ser konsekvenserna av denna lag och hur den drabbar misshandlade 

kvinnor och barn och dessutom vet att drygt 80% av alla skilsmässor 

slutar med att föräldrarna själva väljer och beslutar om hur vårdnaden 

skall vara utan vare sig rättegång eller annat kan man förundras över hur 

man kan skriva en lag mot de kvinnor och barn som i drygt 15% går till rättegång 

för att slippa dela vårdnaden med en ofta våldsutövande man. 

Vi föreslår kongressen uttalar krav om: 

1) att det tillsätts en mammagrupp för att utvärdera den nya lagen om 

gemensam vårdnad, 

2) att ingen ändring av lagen sker när det gäller automatisk gemensam 

vårdnad för ogifta utan de föräldrarna själva får besluta om de kan 

ha gemensam vårdnad eller ej, 

3) att lagstiftningen skärps vid skilsmässa så att inte automatisk 

gemensam vårdnad gäller om fadern utsatt modern för misshandel. 

En skärpning och ett förtydligande av lagreglerna, 

4) att varje län skall ha minst en professionell utredningsenhet bestående 

av socionomer, barnpsykologer, polis och kvinnojour. Enhetens 

uppdrag skall vara att utreda på vilket sätt barn kommer till skada i 

samband med pappors misshandel av mammor., 

5) att kongressen uttalar att en pappa som misshandlar och våldtar sina 

barns mor inte är en lämplig vårdnadshavare till sina barn. 

Anna Lena Mellquist, Lerums Socialdemokratiska Arbetarekommun 

Motionen antagen som sin egen vid medlemsmöte i Lerums 

Socialdemokratiska Arbetarekommun den 23 april 2001. 

39

40 

MOTION 371 


Barn har rätt! Konkretisering av begreppet 

vad som är bäst för barn 

När begreppet infördes i svensk lagstiftning sades inget till konkretion av 

begreppet, vilket medfört att det idag finns många olika uppfattningar 

hos domare och nämndemän – och även hos vårdnadsutredare. Det gör 

att likartade fall inte behandlas likartat, vilket ändå är en av grundpelarna 

i svensk rättsskipning. Detta syns inte minst i det insamlande av vårdnadsdomar 

som Socialstyrelsen tagit initiativ till. Även 

Barnombudsmannen har samlat in och jämfört hur denna typ av mål 

handläggs i olika domstolar, med skrämmande resultat. 

Mot denna bakgrund kräver vi 

1) att begreppet utreds särskilt, för att riktlinjer för hur barnets bästa 

skall bedömas i familjemål och sociala mål samt 

2) att utredningen även tar ställning till om Familjedomstolar med 

särskild kompetens bör inrättas för att bättre säkerställa särskild 

barnkompetens hos dem som skall döma i sådana mål. 

Elvy Wicklund 

Örebro arbetarekommun beslutade att anta motionen som sin egen 

MOTION 372 

SOLNA ARBETAREKOMMUN 

Uppföljning av domstolars beslut om 

gemensam vårdnad 

Genom en lagändring i föräldrabalken1998 blev det möjligt för domstolar 

att besluta om gemensam vårdnad även om en av föräldrarna motsätter 

sig detta. Social-styrelsen kommer att i mars 2001 presentera en sammanfattning 

av hur många sådana beslut som togs. 

Det tycks däremot inte finnas planer på en uppföljning hur familjerna 

som fått dessa beslut, har det. 

Det skulle vara av stor vikt att följa upp dessa familjer med barnet i 

fokus. Har denna lag verkligen satt barnet i fokus? Hur blev vardagen för 

barnet, blev det en negativ eller positiv förändring. 

Det är svårt att veta att lagen blev till för ”barnets bästa” om man inte 

gör en uppföljning och tar reda på fakta om hur familjens vardag blev. I 

och med beslutet om att ha gemensam vårdnad, kan man bl a ställa sig

frågorna, om konflikterna minskade och kommunikationen förbättrades? 

Vilket är en förutsättning för att gemensam vårdnad ska fungera. 

Uppföljningen skulle förslagsvis genomföras, via intervjuer med familjer, 

föräldrar och barn som fått beslutet gemensam vårdnad trots att en av 

parterna motsatt sig detta. 

Men anledning av ovanstående föreslår vi partikongressen besluta 

1) att uppdra åt den socialdemokratiska riksdagsgruppen att en uppföljning 

sker av domar i den anda som beskrivs i motionen. 

Solna den 16 mars 2001 

Anki Gustafsson K G Svenson 

Solna Arbetarekommun beslutade vid medlemsmöte 2001-04-26 att 

anta motionen som sin egen. 

MOTION 373 

ESKILSTUNA ARBETAREKOMMUN 

Lagändring av vårdnadsfrågan i samband 

med mord 

Nyligen har ett mord begåtts av en man mot sin före detta hustru. De 

före detta makarna hade ett gemensamt minderårigt barn som modern 

efter skilsmässan hade ensam vårdnad om. Efter mordet övergick vårdnaden 

automatiskt till fadern trots att han begick mordet på modern. 

Genom detta fall har vi återigen uppmärksammats på att lagstiftningen 

inte är tillfyllest och att den strider mot det allmänna rättsmedvetandet. 

Det kan aldrig ha varit lagstiftarens mening att en förälder som mördat 

den andra föräldern automatiskt får vårdnaden av gemensamma barn. 

Vi anser att lämpligheten som vårdnadshavare är förverkad i och med 

att den ena föräldern mördat den andra. 

I debatten efter mordet har det tydligt framgått att den rådande 

lagstiftningen inte är försvarbar ur något perspektiv. 

Det kan aldrig vara godtagbart för ett barn att bo och leva med den 

förälder som har berövat barnet rätten till den andra föräldern. Hur skall 

vi i vuxenvärlden kunna förklara för ett barn, som genom ett brott förlorat 

sin ena förälder, att barnet måste leva med förövaren? Vi tror inte att 

det går att förklara varken när barnet befinner sig i den aktuella situationen 

eller när barnet har växt upp. Det är ett svek från vuxenvärlden 

gentemot barnet. 

Vi anser därför att lagstiftningen med det snaraste bör andras så att 

vårdnaden inte automatiskt övergår till den förövande föräldern. Om den 

förövande föräldern har vårdnaden, då skall vårdnaden fråntas föräldern. 

41

42 

Vi föreslår därför 

1) att partikongressen besluta att lagstiftningen skall ändras enligt förslaget 

i motionen. 

Kristina Eriksson Marianne Jonsson 

Representantskapet beslutar att anta motionen och sända den till kongressen 

som sin egen. 

MOTION 374 


Barn har rätt! ekonomiskt ansvar för barn 

som bor växelvis 

RFV:s generaldirektör Anna Hedborg har aviserat en översyn av reglerna 

för utbetalning av barnbidrag, som idag automatiskt utgår till barnets 

mamma om föräldrarna är sambor. När det gäller separerade föräldrar så 

utgår barnbidraget till den av föräldrarna som barnet är folkbokfört hos, 

men föräldrarna kan även idag komma överens om att bidraget istället 

skall utgå till den andre föräldern. Föräldrar som vill dela på barnbidraget 

har förstås möjligheter att göra detta om de är överens, då den förälder 

som får bidraget kan skicka halva bidraget vidare till den andre föräldern. 

Föräldrar som är överens kan oftast också komma överens om hur det 

ekonomiska ansvaret för barnet skall fördelas, men eftersom lagstiftningen 

idag ger möjlighet för domstolar döma ut såväl gemensam vårdnad 

som växelvis boende mot den ena förälderns vilja ökar den grupp av föräldrar 

som inte är ense om hur det ekonomiska ansvaret för barnet skall 

fördelas. Den förälder som barnet är folkbokfört hos uppbär då dels barnbidrag, 

dels ett högre bostadsbidrag. Ibland utgår även s k utfyllnadsbidrag. 

Det ekonomiska ansvaret för barnet, såsom inköp av kläder, dagisavgifter 

osv, kommer då att vila på folkbokföringsföräldern, vilket naturligtvis 

är praktiskt i de fall där föräldrarna inte kan samarbeta. 

Om nu Försäkringskassan skulle kunna dela på barnbidraget mot den 

ena förälderns vilja finns en risk för att barnets grundläggande ekonomiska 

behov inte skulle kunna tillfredsställas. 

Vi yrkar nu: 

1) att innevarande barnbidragssystem samt rutiner för utbetalning av 

barnbidrag bibehålls i den form de har idag. 

Elvy Wicklund 

Örebro arbetarekommun beslutade att anta motionen som sin egen

MOTION 375 

OSKARSHAMNS ARBETAREKOMMUN 

Rätta till systemet 

Barnbidraget är ett av de bästa inslagen i den svenska välfärden. Ingen 

väljer sina föräldrar och inga barn kan heller rå för vilken ekonomisk situation 

de föds in i. Barnbidraget gör att barn och ungdomar får bättre 

chanser att ta till vara sina möjligheter till utveckling och självförverkligande 

oberoende vilken tjocklek på plånboken deras föräldrar har. 

Bidraget är också till mycket stor nytta för många barnfamiljer som inte 

skulle klara sig utan det. Det är alltså enkelt att konstatera att barnbidraget, 

som dessutom till mångas glädje har höjts, är mycket bra. Vi är 

mycket stolta över barnbidraget, särskilt eftersom vi vet att det främst är 

en socialdemokratisk bedrift. Men eftersom vi anser att systemet för barnbidraget 

inte är så rättvist som det skulle vara är vi inte helt nöjda. 

Mellan årskurs 9 på högstadiet och årskurs 1 på gymnasiet råder inte 

rättvisa regler för att få barnbidrag. Fyller man 16 år under vårterminen 

i åk. 9 får man inget barnbidrag under sommarlovet, vilket man får om 

man fyller 16 år under höstterminen i åk.1 på gymnasiet. Detta finner vi 

mycket märkligt och dagens system innebär också problem för många 

ungdomar och deras familjer. Det självklara borde vara att alla ungdomar 

bör få barnbidrag fram till att höstterminen startar det år då man fyller 

16 . Barnbidraget ersätts då av studiebidraget. Eftersom alla från grundskolan 

inte fortsätter till gymnasieskoaln ser vi att problem kan uppstå 

eftersom ingen hösttermin då inträder. Därför anser vi att barnbidraget 

ska tillgå alla till och med juli det år man fyller 16 år. Vi skall inte ta från 

de som fyller 16 år efter juli månads utgång och som inte börjar gymnasiet, 

rätten till att få barnbidrag fram till det att de fyller 16. 

Därför bör de undantas regeln. Denna grupp ungdomar bör få barnbidrag 

fram till det att de fyller 16 år. 

Därför yrkar vi: 

1) att barnbidraget ska tillgå alla till och med juli det år man fyller 16, 

undantaget de som fyller 16 år efter juli månads utgång och inte 

börjat gymnasiet. 

2) att de som fyller 16 år efter juli månads utgång och inte börjar gymnasiet 

får barnbidrag fram till det de fyller 16 år. 

Laila Naraghi 

Oskarshamns arbetarekommun beslutade på sitt årsmöte att bifalla 

motionen. 

43

44 

MOTION 376 

SVENLJUNGA ARBETAREKOMMUN 

Angående rätten att få behålla barnbidragshöjningen 

vid uppbärande av socialbidrag 

Flera utredningar har konstaterat att barnfamiljerna har varit den grupp 

som farit mest illa under de tuffa besparingsåren på 90-talet. Det är av 

den anledningen som vi socialdemokrater nu satsar mest resurser just till 

denna grupp, med t ex höjt barnbidrag och maxtaxa på dagis. 

De barn som har det allra sämst ställt ekonomiskt i vårt samhälle i dag, 

är de barn vars föräldrar är beroende av socialbidrag. Dessa barn får inte 

del av barnbidragshöjningen som alla andra barn får del av, beroende av 

att höjningen räknas in som ökad inkomst i beräkningsunderlaget till 

socialbidraget. På så sätt ökar klyftorna ännu mer i samhället för barn 

vars familj är beroende av socialbidrag, och de som inte är det . 

Jag anser att detta är helt fel. Det stämmer inte med ett socialdemokratiskt 

sätt att se på solidaritet och rättvisa. 

Mot bakgrund av ovanstående önskar jag att partikongressen beslutar: 

1) att ändra reglerna för beräkningen av socialbidrag så att förändringar 

av barnbidraget inte påverkar socialbidragsnivån. 

Stefan Carlsson 

Vid medlemsmöte den 23 april med Svenljunga arbetarekommun beslutade 

mötet att anta motionen som sin egen och sända den till partikongressen. 

MOTION 377 

SVEDALA ARBETAREKOMMUN 

Angående att barnbidraget inte skall räknas 

in vid beräkning av socialbidragsnormen 

Barnbidraget är ett bidrag som inte är behovsprövat. Alla med barn är 

berättigade till bidraget. Vårdnadshavare med god ekonomi får lika stort 

barnbidrag som de som har dålig ekonomi. Idag räknas bidraget in som 

en del av inkomsten vid beräkning av socialbidragets storlek. Detta innebär 

att en höjning av barnbidraget kan resultera i att socialbidraget sänks 

för familjer som är beroende av denna typ av bidrag. Detta innebär att 

familjer med god inkomst får ett tillskott i plånboken när barnbidraget 

höjs medan familjer med dålig ekonomi inte får en krona mer. 

Vi anser att barnbidraget skall komma alla barn till godo, oavsett 

familjens ekonomi. Vi anser att det är ett rättvisekrav att alla barnfamil-

jer får lika stora bidrag i realiteten. Om barnbidraget räknas som inkomst 

kan regelsystemet äta upp bidragshöjningar vilket leder till orättvisor. 

Vi föreslår 

1) att barnbidraget inte skall räknas in som inkomst i socialbidragsnormen. 

Eva Ragnarsdotter Lantz Lars Lundgren 

Svedala arbetarekommun tar motionen som sin egen. 

MOTION 378 


Barnbidraget en generell förmån utan 

inkomstprövning 

Under hösten 2000 och vintern 2001 har barnbidraget som generell och 

icke inkomstprövad förmån kommit i skottgluggen genom att barnfamiljer 

som uppbär socialbidrag/försörjningsstöd har fått sitt bidrag reducerat 

med samma belopp som barnbidraget har höjts. Vi har i Sverige 

tidigare betraktat barnbidraget som ett viktigt fördelningsinstrument 

mellan familjer med barn och familjer utan barn, den generella förmånen 

som har utgått utan inkomstprövning har också varit en viktig princip. 

Det är mycke sorgligt att de familjer som har den sämsta ekonomin 

skall drabbas av att barnbidrag inkomstprövas och det lär ge upphov till 

att de som är motståndare till omfördelningar i samhället kommer att 

använda det till att argumentera för att göra barnbidraget som en 

inkomstprövad förmån. Jag anser att barnbidraget är ett så viktig instrument 

i familjepolitiken att det inte får förstöras av en märklig debatt om 

försörjningsstöd. 

Jag hemställer att partikongressen skall besluta 

1) att barnbidraget fortfarande skall vara generellt och utan inkomstprövning 

för alla familjer och att de justeringar som behövs i socialbidragsnormer 

och andra regelverk justeras så att barnbidraget fortsättningsvis 

blir generellt och utan inkomstprövning. 


som sin egen. 

45

46 

MOTION 379 

NORRKÖPINGS ARBETAREKOMMUN 

Barnbidragshöjningen 

När barnbidraget höjs – låt detta komma alla barn till nytta. 

Barnkonventionen, som tar sin utgångspunkt i det enskilda barnet, har 

fyra viktiga grundprinciper. Den första är att barnets bästa ska sättas i 

främsta rummet. Den andra är att barnet ska skyddas mot alla former av 

diskriminering. Den tredje att barn har rätt till liv och utveckling. Rätt 

till utveckling innebär att barnet har rätt att få sina grundläggande behov 

tillgodosedda. Det innebär att barnet har rätt till omvårdnad och skydd, 

rätt till kärlek och trygghet samt ett stabilt och varaktigt förhållande till 

föräldrarna. Barnet har också rätt att få utvecklas i en miljö som tillgodoser 

dess behov av stimulans och att få lära sig sätta gränser för sitt 

handlande. Barnet har också rätt att få ta ansvar och påverka sin situation 

i relation till ålder och mognad och att efterhand frigöra sig från föräldrarna. 

I den svenska socialpolitiken under 1900-talet har stödet till barnfamiljerna 

varit en hörnsten. Inte minst stödet till den ensamma modern 

och hennes barn haft en stor, för att inte säga avgörande betydelse för att 

kvinnor själva kunnat ta hand om sina barn. Bland de fortsatta reformerna 

för att stärka familjen kan nämnas barnbidrag, olika former av 

bostadsstöd och föräldrapenning. Den generella välfärdspolitiken är därför 

ett av de viktigaste instrument för att stödja och hjälpa barn. 

Den 1 januari år 2000 höjdes därför barnbidraget med 100 kronor per 

barn och månad. Ett uttryck för en politisk vilja att ge barnfamiljer resurser 

för nödvändig konsumtion. Men som försörjningsstödet fungerar, riskerar 

dock familjer att inte få denna höjning av barnbidraget, utan i stället 

minskas försörjningsstödet med samma summa. 

”Vi sätter barnen i centrum för politiken” var rubriken på en artikel av 

Göran Persson som presenterades i media i slutet av december år 2000. 

Han skrev här bland annat: ”Sverige ska förbli världens bästa land för 

barn och ungdomar att växa upp i. Det finns nu pengar att omfördela. 

Det är tid för reformer. För andra året i rad höjs barnbidraget med 100 

kronor. Flerbarnstilläggen återinförs. Vi satsar också fem friska miljarder 

ytterligare på skolan. Och fullt utbyggt ger detta 67,6 miljoner till 

Norrköping. Detta motsvarar lönekostnaden för närmare 200 fler vuxna 

i skolan. Utöver detta har regeringen kraftigt höjt de generella statsbidragen 

till kommuner och landsting med 25 miljarder. Ytterst handlar 

familjepolitiken, skriver Göran Persson, om att ge barn och ungdomar en 

bra uppväxt i vårt land. Det kräver både ekonomiska insatser riktade 

direkt till föräldrarna och en god samhällsservice i form av skola, vård 

och omsorg.”

Med anledning av ovanstående föreslår, uppmanar, kräver vi den socialdemokratiska 

partistyrelsen 

1) att barnnormen i försörjningsstödet höjs så att alla barnfamiljer får 

behålla barnbidragshöjningarna 

Hans Lindberg Lars Lackemo 

Norrköpings Arbetarekommun beslutade vid sitt representantskap den 

23 april 2001 anta motionen som sin egen. 

MOTION 380 

MÖLNDALS ARBETAREKOMMUN 

Frågan om barns förmögenheter kopplade 

till olika bidrag 

Det är inte ovanligt att barn kan ha en personlig förmögenhet t ex som 

följd av arv eller gåvor. Om förmögenheten överstiger 100.000:- kr medtages 

15 % av denna vid beräkning om hushållet är berättigat till bostadsbidrag. 

Detta kan vara ett rimligt ställningstagande om kapitalet får disponeras 

(efter samråd med överförmyndare). Men i många fall kan ett 

barns tillgångar vara spärrade upp till en viss ålder, vanligen myndighetsdagen. 

Då uppstår den orimliga situationen att hushållet inte kan ha en 

levnadsstandard som man annars skulle varit berättigad till. 

Förmögenheten blir, kanske under många år, en belastning för barnet. 

Detta kan knappast varit lagstiftarens mening. 

Med hänvisning till ovan föreslås kongressen besluta: 

1) att uppdra åt riksdagsgruppen att verka för en regeländring så att 

barns spärrade förmögenheter inte medräknas vid t ex bostadsbidrag. 

Mabel Hagman 

Mölndals socialdemokratiska arbetarekommun. 

MOTION 381 

UMEÅ ARBETAREKOMMUN, ENSKILD 

Föräldraförsäkringen 

Födelsetalen sjunker i nästan hela världen och inte minst i Sverige. Detta 

är ett stort hot mot människans överlevnad och trygghet. Med stora skevheter 

i befolkningspyramiden kommer det att bli oerhört svårt att klara 

välfärdssamhället. 

Varför vi fått denna utveckling finns det många orsaker till. Det som 

verkar vara de viktigaste orsakerna är att de materiella värdena blivit allt 

47

48 

mer dominerande och därigenom har ekonomin blivit mycket viktig, 

otrygghet i stort (miljö, krig, våld) och i vardagen (ökade krav i arbetslivet) 

m.m. 

Många politiker pratar om hur viktigt det är att vi gör något åt detta , 

inte minst har vår partiordförande varit aktiv i den debatten. Vissa åtgärder 

har ju också vidtagits när det gäller barnfamiljernas situation t ex. 

höjda barnbidrag men det räcker inte. Vi vet att de unga barnfamiljerna 

är de som idag har den absolut sämsta ekonomiska situationen i Sverige. 

Vi föreslår därför att ytterligare stimulans ska ges genom att ersättningarna 

höjs i samband med att man ska vara hemma då man blivit förälder. 

Detta för att inte de akuta ekonomiska läget ska vara ett skäl för att 

inte skaffa barn. Ett annat skäl till att höja ersättningarna är att med 

nuvarande nivåer blir det den som tjänar sämst av föräldrarna som stannar 

hemma för att begränsa den ekonomiska förlusten. Eftersom det ofta 

är mamman blir detta helt fel ur jämställdhetssynpunkt. 


1) att ge partistyrelsen i uppdrag att verka för att ersättningen höjs i 

samband med barns födelse ( 10 dagar) till 100%, 

2) att föräldrapenningens nivå höjs till 95 %. 

Metalls S-fackklubb Umeå 


behandlat motionen och beslutat skicka den som enskild. 

MOTION 382 

ALVESTA ARBETAREKOMMUN 

Förändring och förbättring av föräldraförsäkringen 

Det föds allt för få barn i Sverige i dag. Svenska kvinnor föder 1,5 barn i 

genomsnitt, den lägsta siffran i Sverige som observerats. Detta är ingen 

slump utan hänger delvis ihop med de förändringar som skett på arbetsmarknaden 

de senaste åren. Under samma period som barnafödandet 

sjönk med en fjärdedel ner till dagens rekordlåga nivå ökade de ”korta 

jobben” i arbetslivet kraftigt. Tillfälliga vikariat, prov- och projektanställningar 

är i dag vardagsmat och de hårdast drabbade är gruppen unga 

kvinnor i barnafödande ålder, mellan 25-34 år. 

Otrygga jobb ger färre barn. Många kvinnor får frågan på anställningsintervjuer 

om de tänker skaffa barn och tvingas ibland skriva på hemliga 

kontrakt med arbetsgivaren. Föräldralediga blir uppsagda och småbarnsföräldrar 

går miste om högre befattningar och lönehöjningar. De

flesta av problemen drabbar kvinnor därför att det är kvinnorna som i dag 

till största delen tar ut föräldraledledigheten. 

Föräldraförsäkringens konstruktion gör att många familjer inte har råd 

att låta pappan ta ut föräldraledigheten Trots de försök som gjorts under 

åren för att få papporna att ta ut föräldraledigheten har inte några större 

förändringar skett. Till 80% är det kvinnorna som tar ut den mesta delen 

av försäkringen. Kvinnomaktutredningen visade att i 69% av barnfamiljerna 

tog pappan inte ut någon föräldraledighet alls. Det finns både attitydmässiga 

och ekonomiska hinder som förklaring till detta. Den ekonomiska 

handlar om ”taket” i föräldraförsäkringen. Att inkomst över 7,5 

basbelopp inte är ersättningsgrundande , innebär att i många familjer där 

mannen har högre inkomst, anses det av ekonomiska skäl bäst att mamman 

är hemma. Om hela lönen utgör grund för ersättning från 

Försäkringskassan, skulle det leda till att fler män tar föräldraledigt. 

Vi föreslår därför att partikongressen beslutar: 

1) att aktivt verka för att taket i föräldraförsäkringen tas bort. 

Tommy Mases Carina A Elgestam 

Alvesta Uppvidinge 

Motionen är behandlad av Alvesta arbetarekommun den 12 april 2001 

och tillstyrkt. 

MOTION 383 

KROKOMS ARBETAREKOMMUN 

Kontaktdagar 

Skola och lärare ropar allt högre på fler vuxna i skolan. För några år sedan 

fanns 2 kontaktdagar per barn och år att ta ut för besök i skola. Detta 

innebar att man som förälder kunde vara med sitt barn i skolan en hel 

dag varje termin eller 2 halvdagar. Det skulle ge fler vuxna i skolan. Det 

skulle också ge föräldrarna mer insyn i skolarbetet. 

Vi föreslår därför: 

1) att dessa dagar med ersättning från försäkringssystemet återinförs 

igen. 

Styrelsen Offerdals S-förening 

Motionen antagen av Krokoms Arbetarekommuns representantskapsmöte 

24/4 –01 som sin egen. 

49

50 

MOTION 384 

VÄXJÖ ARBETAREKOMMUN 

Fler pappamånader och höjt tak i föräldraförsäkringen 

Barn har rätt till och behöver båda föräldrarna Föräldrars rätt att vara 

hemma och ta hand om sina barn under de första levnadsåren är ett viktigt 

steg mot ett mer barnvänligt samhälle. Det är viktigt att bägge föräldrarna 

tar ansvar för och aktivt deltar i arbetet i hemmet och med barnet. Detta 

grundlägger ett bra förhållande mellan bägge föräldrarna och barnet. Men 

en stor ojämlikhet kvarstår inom föräldraförsäkringens område, en ojämlikhet 

som cementerar gamla könsroller och inte hör hemma i ett modernt 

samhälle. Få män tar ut sin rätt till föräldraledighet. 

Den bristande jämställdheten i hemmet och arbetslivet får naturligtvis 

konsekvenser. Ett hem med en pappa hemma skulle sannolikt leda till att 

barnen upptäcker att pappaliv och mammaliv inte är så väldigt olikt. 

Samtidigt leder det till att kvinnors roll på arbetsmarknaden stärks, eftersom 

de inte, som idag, skulle ses som ensamt ansvariga för barnen. 

Kvinnan/mamman är fortfarande normbildande i familj och hem, liksom 

mannen i samhälle och arbetsliv. Det räcker inte med att enbart bryta den 

manliga rollen, det handlar även om att våga låta män vara fäder och föräldrar 

på heltid under barnets första år. Det är viktigt inte minst med tanke 

på att familjernas sammansättning skiftar. Föräldrar väljer att gå skilda vägar 

men med fortsatt gemensamt ansvar för gemensamt barn. 

Föräldraförsäkringen bör därför successivt byggas ut med fyra månader 

med ersättning motsvarande förälderns sjukpenninggrundande inkomst, 

där sex månader på sikt är särskilt vikta för den förälder som inte tagit ut 

sin del av föräldraförsäkringen. 

Föräldraförsäkringen är, till skillnad från de andra socialförsäkringarna, 

en försäkring som samhället vill uppmuntra föräldrarna att utnyttja. 

Därför bör också nivåerna i försäkringen, dvs taket, successivt höjas. 

Med hänvisning till ovan hemställer S-kvinnor i Växjö: 

1) att föräldraförsäkringen successivt bör byggas ut med fyra månader 

med ersättning motsvarande förälderns sjukpenninggrundande 

inkomst, 

2) att på sikt sex månader av föräldraförsäkringen är vikta åt vardera 

förälder och inte går att överlåta till den andre, 

3) att taket i föräldraförsäkringen successivt höjs för att locka fler, läs 

män, att ta ut sin del av föräldraförsäkringen. 

Ruth Piatek-Karlsson/ordförande 

S-kvinnor i Växjö

Växjö Arbetarekommun har på medlemsmöte 01-04-23 beslutat att 

bifalla motionen och anta den som sin egen. 

MOTION 385 

JÄRFÄLLA ARBETAREKOMMUN 


Barn har rätt till och behöver båda föräldrarna. Föräldrars rätt att vara 



tar ansvar för och aktivt deltar i arbetet i hemmet och med barnet. 

Detta grundlägger ett bra förhållande mellan bägge föräldrarna och 

barnet. Men en stor ojämlikhet kvarstår inom föräldraförsäkringens 

område, en ojämlikhet som cementerar gamla könsroller och inte hör 

hemma i ett modernt samhälle. Få män tar ut sin rätt till föräldraledighet. 


konsekvenser. Ett hem med en pappa hemma skulle sannolikt leda 

till att barnen upptäcker att pappaliv och mammaliv inte är så väldigt 

olikt. Samtidigt leder det till att kvinnors roll på arbetsmarknaden stärks, 

eftersom de inte, som idag, skulle ses som ensamt ansvariga för barnen. 


mannen i samhälle och arbetsliv. Det räcker inte med att enbart 

bryta den manliga rollen, det handlar även om att våga låta män vara 

fäder och föräldrar på heltid under barnets första år. Det är viktigt inte 

minst med tanke på att familjernas sammansättning skiftar. Föräldrar 

väljer att gå skilda vägar, men stod fortsatt gemensamt ansvar för gemensamt 

barn. 



där sex månader är särskilt vikta för den förälder som inte tagit ut sin del 

av föräldraförsäkringen. 



Därför bör också nivåerna i försäkringen, dvs taket, successivt höjas. 

Därför hemställer vi följande; 



inkomst. 

2) att sex månader av föräldraförsäkringen är vikta åt vardera förälder 

51

52 

och inte går att överlåta till den andre. 


män, att ta ut sin del av föräldraförsäkringen 

Lotta Håkansson Harju Agneta Karlsson 

Arbetarekommunen beslutade att anta motionen som sin egen. 

MOTION 386 

LUDVIKA ARBETAREKOMMUN 

Fortsatt satsning på kontaktdagar i skolan 

I regeringsförklaringen 2001 står det följande: ”Barns och ungdomars 

villkor idag är avgörande för hur framtidens Sverige kommer att se ut. En 

framtidsinriktad politik kräver att barnen står i centrum”. Det håller jag 

fullständigt med om och det är med glädje jag tagit del av att kontaktdagarna 

återinförs i juli 2001. Totalt sex dagar införs och de skall tas ut med 

två dagar per läsår från barnets första till tredje klass. Kontaktdagarna 

införs för att föräldrar skall kunna vara delaktiga i sina barns skolgång. 

Jag anser att det är lika viktigt att förälder eller annan anhörig får möjlighet 

att vara med i skolan även på mellan- och högstadiet. Med ersättning 

från försäkringskassan. Vi föräldrar och vuxna som ansvarar för barnet 

behövs även efter tre år. Föräldrar eller vårdnadshavare behöver ha 

kännedom om barnets vardag och vilka villkor som gäller under barnets 

”arbetsdag”. När vi har gemensamma upplevelser kan vi stärka varandra, 

påverka och hjälpas åt med att sätta barnen i centrum. Jag anser vidare 

att dagarna skall kunna disponeras mer fritt av föräldern. Det kan vara 

obligatoriskt med en dag per läsår, men att den övriga dagen kan användas 

då barnet kan ha det extra jobbigt i skolan, på olika sätt, och behöver 

stöd av en förälder eller om familjen exempelvis byter bostadsort och 

skola. 

Jag föreslår därför: 

1) att kontaktdagarna utökas från sex dagar på lågstadiet till att omfatta 

även mellanstadiet och högstadiet. Det innebär totalt 18 dagar 

per barn i grundskolan. 

2) att en dag per år skall tas ut då barnet går i grundskolan, men att nio 

av dessa dagar kan användas då barnet har eget behov av en förälder 

i skolan. 

Catarina Bergman 

Socialdemokraterna Ludvika 

Ludvika arbetarekommuns styrelse och representantskap antog motionen 

som sin egen. 

Gunilla Nygren, ordförande

MOTION 387 



Barn har rätt till och behöver båda föräldrarna. Föräldrars rätt att vara 



tar ansvar för och aktivt deltar i arbetet i hemmet och med barnet. Detta 

grundlägger ett bra förhållande mellan bägge föräldrarna och barnet. Men 

en stor ojämlikhet kvarstår inom föräldraförsäkringens område, en ojämlikhet 

som cementerar gamla könsroller och inte hör hemma i ett modernt 

samhälle. Få män tar ut sin rätt till föräldraledighet. 


konsekvenser. Ett hem med en pappa hemma skulle sannolikt leda till att 

barnen upptäcker att pappaliv och mammaliv inte är så väldigt olikt. 

Samtidigt leder det till att kvinnors roll på arbetsmarknaden stärks, eftersom 

de inte, som idag, skulle ses som ensamt ansvariga för barnen. 


mannen i samhälle och arbetsliv. Det räcker inte med att enbart bryta den 

manliga rollen, det handlar även om att våga låta män vara fäder och föräldrar 

på heltid under barnets första år. Det är viktigt inte minst med tanke 

på att familjernas sammansättning skiftar. Föräldrar väljer att gå skilda vägar 

men med fortsatt gemensamt ansvar för gemensamt barn. 



där sex månader är särskilt vikta för den förälder som inte tagit ut sin del 

av föräldraförsäkringen. 



Därför bör också nivåerna i försäkringen, det vill säja taket, successivt 

höjas. 

Avantgarde Stockholm vill med ovanstående hemställa: 

att Stockholm Arbetarekommun antar motionen i sin helhet som sin 

egen till Socialdemokratiska partikongressen i Västerås i november 

2001. 



inkomst. 

2) att sex månader av föräldraförsäkringen är vikta åt vardera förälder 

och inte går att överlåta till den andre. 

53

54 


män, att ta ut sin del av föräldraförsäkringen. 

Avantgarde Stockholm 

Stockholms arbetarekommun antog motionen som sin egen. 

MOTION 388 


Kompensation i föräldrapenningen vid 

föräldraledighet 

Under de senaste åren har det fötts färre och färre barn. Ny statistik visar 

att det i landet föds 1, 63 barn per kvinna och medelåldern är ca 28 år för 

förstföderskor. I Eskilstuna är befolkningsutvecklingen negativ om man 

bortser från de som är inflyttade och födelsetalet är 1,47 barn per kvinna. 

Skälet till att det föds färre barn kan vara många, en aspekt kan vara 

jämställdheten. Mycket av den forskning som bedrivs visar att det fortfarande 

är kvinnan som har huvudansvaret för hem och barn, samtidigt 

som fler kvinnor vill satsa på yrkeslivet och karriär. Detta är en ekvation 

som rimmar dåligt. För att få kvinnor att föda fler barn, måste det finnas 

bättre incitament för att få männen att ta mer ansvar. Ofta är man och 

kvinna jämställda i ett förhållande innan de får barn, för att sedan förändras 

till att det är kvinna som tar ett större ansvar. 

En anledning som ofta anges som skäl till varför männen inte tar sitt 

ansvar och är hemma med sina små barn är ekonomin. Fortfarande är det 

oftast mannen i familjen som har högst inkomst och därför väljer familjen 

av ekonomiska skäl att kvinnan skall vara hemma med barnet. Detta 

förhållande främjar inte jämställdheten och innan samhället har lyckats 

uppvärdera de kvinnodominerade yrkena och dessa arbetens löner, bör 

andra åtgärder vidtas. 

Jag hemställer därför: 

1) att främja jämställdheten och barnafödandet genom att verka för att 

även anställda över föräldrapenningens inkomsttak garanteras 80 % 

av lönen under föräldraledigheten. Det innebär att arbetsgivaren 

betalar skillnaden mellan den faktiska föräldraledigheten och 80 % 

av lönen. 

Socialdemokratiska kvinnoklubben Q 

Representantskapet beslutade att anta motionen och sända den till kongressen 

som sin egen.

MOTION 389 

ARVIKA ARBETAREKOMMUN: ENSKILD 

Angående reglerna i föräldraförsäkringen 

Det är varken naturen som sådan eller den svenska människans (bevisligen) 

påtvingade ovilja till att föröka sig som sätter stopp för möjligheten 

till ökade födelsetal – den mest effektiva bromsklossen till ett även för 

landet välbehövligt ökat barnafödande återfinns ingen annanstans än i 

dem, i praktiken, barnbegränsande reglerna i föräldraförsäkringen. 

För att det ska förmås födas fler barn i landet måste därmed dessa regler 

ändras. 

Som föräldraförsäkringssystemet ser ut idag kan familjers ekonomi 

förändras katastrofalt om inte nuvarande regler följs till punkt och pricka. 

Alltså: om man följer systemets regler idag så är man ¨uppmanad¨ att 

skaffa barnen tätt och sedan så snabbt som möjligt återgå till förvärvsarbetet. 

Detta regelverk passar (bevisligen) inte alla familjer. 

Många föräldrapar måste därmed få större utrymme i det egna ansvaret 

för när barnen ska skaffas. Och tillerkännas en utökad valfrihet vad 

gäller tidslängden på det arbete som det faktiskt är att var hemma med 

barn. Systemet behöver bli mer flexibelt. 


1) att alla ska garanteras en föräldraförsäkring med skälig levnadsnivå, 

oavsett om man har studerat eller arbetat innan barnet föddes. 

2) att 1-års regeln som säger att man måste göra något (igen) på heltid 

då barnet fyllt 1 år, och om inte det görs åker man ut ur systemet 

– och blir utan SGI. Denna regel bör slopas 

3) att regeln om att man får behålla SGI om ett syskon föds inom2,5 

år, efter födseln av det första, ska ändras till att gälla inom 5 år 

4) att tjänstledigheten från arbetet ska ändras i förhållande till hur 

dessa SGI-regler görs om 

Susanne Jonasson, Arvika 

Arvika arbetarekommuns representantskap beslutade den 17 april 2001 

att låta motionen gå insom enskild motion. 

MOTION 390 

STORUMANS ARBETAREKOMMUN 

Överlåtelse av dagar 

Motionen gäller rätten till att överlåta tillfällig föräldrapenning. 

I Föräldraförsäkringen står : 

55

56 

Rätten till tillfällig föräldrapenning kan överlåtas till annan person 

som, i stället för föräldern, stannar hemma från sitt arbete för att vårda 

barnet. Det innebär att föräldern fortsätter sitt förvärvsarbete och en 

annan försäkrad avstår från förvärvsarbete för att vårda barnet i förälderns 

ställe. 

Dagar kan överlåtas när barnet är sjukt eller smittat. 

För barn som är under 12 år, i vissa fall under 16 år, kan dagar överlåtas 

även när den som brukar ha hand om barnet är sjukt eller smittad. 

Överlåtelse av dagar gäller inte för ensamstående föräldrar ex.vis om 

fadern är engelsman och bor i England. Jag tycker att det är sådana 

ensamstående föräldrar som verkligen behöver kunna få ta hjälp av annan 

person. 

Vi tar ett exempel. Om den ensamma föräldern blir sjuk och inte kan 

ta hand om sitt barn , inte kan följa det till dagis osv. så kan i dagsläget 

inte ex. mormor eller moster ta ledigt förvård av barnet. För att få den 

möjligheten måste det gå att överlåta dagar från föräldraförsäkringen. 

Om det fanns två föräldrar vore inte situationen akut men när man är 

ensam och kanske sängliggande är situationen synnerligen akut. 


1) att ett tillägg i föräldraförsäkring införs enligt följande: Annan person 

i stället för föräldern ska kunna utnyttja föräldraförsäkringen för 

att, i stället för föräldern stanna hemma och ta hand om barnet, om 

barnet eller föräldern är sjukt eller smittat. Alternativt att den som 

tar hand om barnet kan ta ut egna sjukdagar. 

Christine Wallin,Storumans S-förening 

Motionen har behandlats och antagits av Storumans s-förening och vid 

representantskap av Storumans arbetarekommun. 

MOTION 391 


Kunskapssamhället ställer nya krav på välfärden 

Grunderna i det svenska välfärdssamhället överlevde den ekonomiska 

krisen i början av nittiotalet. Den ekonomiska saneringspolitiken drabbade 

visserligen många enskilda och stora grupper, vissa hårt och andra 

mindre allvarligt, men det vi i allmänt tal brukar kallar för välfärdssamhälle 

lever kvar. Och idag när budgetunderskottet har vänts till ett överskott 

socialdemokratin åter diskutera hur resurser kan frigöras för att öka 

rättvisan och tryggheten igen. 

Det är viktigt att socialdemokratin när reformutrymmet växer stannar

upp och analyserar samhällsorättvisorna ordentligt för att staka ut rätt 

väg in i framtiden. Det är inte säkert att de orättvisor vi upplevde i början 

på 90-talet är de allvarligaste inför 2000-talets första årtionden. 

Kanske är det rent av så att välfärdssamhällets utformning måste ifrågasättas 

för att komma tillrätta med vår tids stora orättvisor. 

Ungdomar är 90-talets förlorare 

Bokslutet över de senaste årtiondenas välfärdsutveckling visar att ungdomar 

och då särskilt ensamstående föräldrar har haft en påtagligt sämre 

inkomstutveckling än deras föräldrageneration och deras far- och morföräldrar. 

Välfärdsbokslutet konstaterar att generationsgapet har ökat 

långsiktigt, i samband med allt längre ungdomsutbildning, ökande ungdomsarbetslöshet 

(på 90-talet) och att senare och osäkrare inkomster 

bland yngre. 

För socialdemokratin är det viktigt att se att detta inte bara är en tillfällig 

trend helt styrd av ungdomsarbetslösheten utan också en strukturell 

välfärdsfråga. I takt med att ungdomar väljer att studera allt fler år 

innan man träder ut i arbetslivet så uppstår en ny grupp som ofrivilligt 

och oförskyllt ställs utanför stora delar av välfärdssamhället. På samma 

sätt drabbas människor som invandrat till Sverige och som diskrimineras 

på arbetsmarknaden och som lätt hamnar i ett socialt utanförskap. 

Arbete ger välfärd 

Den svenska välfärdsmodellen är uppbyggd kring principerna om solidarisk 

lönepolitik, generell välfärd och inkomstbortfallsprincipen i trygghetssystemen. 

Grunden för välfärd och tillväxt har för socialdemokratin 

i alla tider hetat arbete. Det är genom arbete den enskilde människan 

vunnit sin ekonomiska frihet och det är genom arbete den enskilde intjänat 

sin trygghetsförsäkring vid sjukdom, arbetslöshet eller ålderdom. 

Inkomstbortfallsprincipen skänker människor som får tar del av a-kassan 

och socialförsäkringssystemen en slags snäckskalets ekonomiska 

trygghet som ger den enskilde möjlighet att i stort sett bibehålla sin standard 

även om olyckan, arbetslösheten eller sjukdomen skulle drabba 

familjen. På 90-talet urholkades värdet av denna inkomsttrygghet bland 

annat av att det så kallade taket och ersättningsnivån i socialförsäkringarna 

sänktes vilket innebar att var femte heltidsarbetande får ut mindre 

än 80 procent av lönen när de är sjuka, föräldralediga eller arbetslösa. Det 

är inte i första hand kronor och ören som välfärdsstaten i och med detta 

misslyckas med att leverera – utan trygghet. Nu måste socialdemokratin 

återigen höja taken för att återskapa försäkringarnas generalitet. Men jag 

tror också att det är viktigt att se att skyddet också urholkas av andra 

orsaker. Allt fler ungdomar och människor som kommit till Sverige från 

andra länder lämnas utanför de etablerade trygghetssystemen för att de 

inte kvalar in i försäkringssystemen. 

Det är viktigt att välfärdssystemens utformning anpassas till dagens 

verklighet. För alla som är hänvisade till olika former av tidsbegränsade, 

57

58 

prov-, projekt- eller visstidsanställningar är steget in i a-kassan och socialförsäkringssystemen 

allt för stort. Trösklarna och inträdeskraven måste 

därför sänkas. Den vägledande och naturliga principen borde vara att 

hela inkomsten ska utgöra grund för ersättning. 

Kunskapssamhällets nya krav på trygghet 

I kunskapssamhället räcker inte alltid det ekonomiska skyddsnätet till 

för att ge individen trygghet. I dagens samhälle krävs också en vingarnas 

frihet för att känna sig trygg inför en allt mer föränderlig framtid. 

Låt mig ge ett enkelt exempel; Lång anställning och yrkeserfarenhet är 

inte längre tillräckligt för att skapa trygghet i att få behålla jobbet inför 

framtiden. En allt snabbare strukturomvandling gör att vissa verksamheter 

helt enkelt läggs ner och att hela yrkeskategorier försvinner även när 

det går bra för företaget. Kunskaper och färdigheter blir på ett mer påtagligt 

sätt än tidigare en färskvara som snabbt blir för gammal. Tidigare var 

utbildning och kunskap viktigt för att komma in på arbetsmarknaden – 

nu är det minst lika viktigt för att kunna stanna kvar i arbetslivet eller att 

kunna gå vidare i arbetslivet. 

Socialdemokratin måste därför göra frågan om varje människas rätt till 

utbildning genom hela livet till en prioriterad välfärdsfråga. Det handlar 

om allt från förskolan, till grund och gymnasieskolan, över till högskolan 

och sedan vidare till rätten till kompetensutveckling i arbetslivet. Vi 

måste ta strid för principen om ett utbildningssystem utan återvändsgränder, 

där val gjorda i tidig ålder inte begränsar möjligheterna att gå 

vidare och där det aldrig är för sent att välja nya vägar. 

Studier måste värderas lika högt som arbete 

Mot denna bakgrund blir det svårförståeligt när dagens välfärdssamhälle 

missgynnar de som vill utveckla sina vingars frihet genom att studera. 

Det är inte bara de ungdomar som utan studieavbrott går från gymnasiet 

vidare till högskolan som drabbas av att aldrig kvala in i systemen. 

Också många av dagens vuxenstuderande som lämnar arbetslivet för att 

studera in gymnasiekompetens eller för att omskola sig drabbas genom 

att den sjukpenning-grundande inkomsten beräknas på den senaste 

inkomsten och inte på den inkomst personen hade i arbetslivet. 

Få studenter är säkerligen medvetna om att de om de blev långvarigt 

sjuka antagligen skulle tvingas leva på socialbidrag eftersom de ännu inte 

har kvalat in i socialförsäkringssystemet. Ännu färre har säkerligen funderat 

över vad som skulle hända om de av någon anledning blev sjukpensionär 

utan några pensionspoäng. Däremot är det ganska många äldre 

studenter som har blivit medvetna om att man samma år man fyller 30 

år förlorar rätten till bostadsbidrag och att studenter på sommaren inte 

räknas som studenter utan som arbetssökande, trots av de av någon 

anledning inte få ut någon a-kassa även om de har rätt till det. 

Sammantaget är dagens välfärdssamhälle dåligt anpassat till kunskapssamhället.

Möjlighet att kombinera barn och studier 

Att ungdomar drabbades hårt av den ekonomiska krisen på 90-talet 

genom arbetslöshet och osäkra anställningsförhållanden är säkerligen en 

orsak till det låga barnafödandet. Men en minst lika viktig förklaring är 

nya värderingar. Allt fler ungdomar väljer att studera vidare på universitet 

och högskolor och drömmer om att resa utomlands för att se världen. 

Att precis som sin egen föräldrageneration skaffa barn tidigt i livet upplevs 

därför av många som ett hot mot den egna friheten. 

Frågan är om inte denna värderingsförskjutning till stor del är påtvingad. 

Många ungdomar tvingas idag göra ett avgörande livsval – studera 

vidare på högskolan eller skaffa barn. Med tanke på de kunskapskrav som 

ställs och som kommer att ställas på framtidens arbetsmarknad är det 

inte konstigt att många väljer studierna. Men vill vi verkligen att ungdomar 

ska göra ett sådant val? 

Historiskt sett har familjepolitiken nästan helt inriktat sig på att ge 

yrkesarbetande kvinnor större möjligheter att skaffa barn. Genom maxtaxan 

och förlängd föräldraförsäkring underlättar regeringen nu ytterligare 

för den gruppen. Men socialdemokratin har försummat en stor och 

i framtiden ännu större grupp. Om målet är att fler ska ges ekonomisk 

möjlighet att skaffa barn borde landets 340 000 studenter vara en prioriterad 

grupp. 

Vi måste inse att dagens barnpolitik måste anpassas till 

Kunskapssamhällets verklighet som innebär att inträdet på arbetsmarknaden 

sker allt senare och att allt fler människor lämnar arbetslivet temporärt 

för att utbilda sig vidare. På samma sätt som socialdemokraterna 

under alla år drivit kravet att det ska vara möjligt att kombinera förvärvsarbete 

och barn måste det nu bli möjligt att kombinera barn och studier. 

Det kan dessutom finnas fördelar med att unga män och kvinnor har 

möjlighet att skaffa barn redan under studietiden eftersom det kan 

underlätta utträdet på arbetsmarknaden och undanröja delar av den 

könsdiskriminering som möter främst kvinnor som söker arbete. 

”Världens bästa föräldraförsäkring” måste därför byggas om för att 

omfatta fler än enbart de förvärvsarbetande. Riksdagens planerade höjning 

av garantibeloppet i föräldraförsäkringen från dagens 60 kronor är 

ingen långsiktigt hållbar lösning. Det som krävs är ett helt nytt sätt att se 

på försäkringssystemen som innebär att hänsyn tas inte bara till intjänad 

inkomst utan som också värderar studier högre än idag. 

Föräldraförsäkringens ersättning, till studenter, borde istället beräknas på 

en schabloninkomst. 

Med anledning av ovanstående kräver jag: 

1) att en utredning tillsätts med uppgift att skyndsamt studera och 

lämna förslag till hur föräldraförsäkringen ska anpassas till kunskapssamhället 

krav, i enlighet med motionens intentioner, 

59

60 

2) att utredningen också bör studera vilka andra delar av trygghetssystemen 

som bör förändras för att möta kunskapssamhällets krav. 

Mikael Damberg 



MOTION 392 

UPPSALA ARBETAREKOMMUN, ENSKILD 

Föräldrapenning för studerande 

Det föds allt färre barn i Sverige. Under år 1999 föddes 88 000 barn. 

Under 1990 var antalet 124 000. Utan ett invandringsöverskott skulle 

befolkningen minska. 

Det minskade antalet barn är oroväckande. Orsakerna kan vara flera. 

Den höga arbetslösheten under början och mitten av 1990-talet, som 

särskilt drabbade ungdomar, kan vara en förklaring. Försämringar inom 

familjepolitiken drabbade barnfamiljerna. Trots en bättre arbetsmarknad 

och förbättringar i ekonomiska stöd är barnafödandet fortsatt lågt. 

Bostadsbrist och alltför höga bostadskostnader är nu också ett faktum i 

storstadsområdena. 

För att upprätthålla och utveckla vår välfärd behöver barnafödandet 

öka i Sverige. För att stimulera unga att föda fler barn och kanske också 

planera för barn i tidigare ålder behövs säkert en hela rad av åtgärder. Låt 

mig bara peka på några. 

Samhället behöver en välutbildad befolkning och stora insatser har gjorts 

för att öka möjligheterna för fler att skaffa sig högskoleutbildning. Många 

unga genomför sin högskoleutbildning under den tid i livet då det också kan 

vara naturligt att bilda familj och föda barn. Det studiestöd och den föräldrapenning, 

som erbjuds är dåligt anpassade för att kombinera studier och 

barnafödande. Föräldrapenning ersätter bortfall av inkomst, men inte bortfall 

av studiemedel under föräldraledighet. Den studerande som inte har 

förvärvsarbetat före studierna och har en s k vilande sjukpenningsgrundande 

inkomst, får under sin föräldraledighet endast 60 kronor per dag, s k 

garantinivå. Det säger sig självt att en sådan ordning inte stimulerar studerande 

att planera för barnafödande under sin studietid. De som ändå väljer 

att föda barn, får det mycket ekonomiskt kärvt och kan tvingas att gå tillbaka 

till studierna efter en mycket kort föräldraledighet. 

För att förbättra familjeekonomin för studerande föräldrar och stimulera 

barnafödande bör föräldrapenningen förändras. I första hand föreslås 

att studiemedel räknas som föräldrapenningsgrundande inkomst för de 

som inte har en vilande sjukpenningsgrundande inkomst som överstiger 

studiemedel. I andra hand föreslås att garantinivån i föräldrapenningen 

höjas väsentligt.

Den socialdemokratiska partikongressen föreslås besluta: 

1) att uttala att föräldrapenning för studerande förbättras i enlighet 

med motionens förslag. 

Uppsala den 27 februari 2001 

Anita Berger, Gamla Uppsala socialdemokratiska förening 

Uppsala arbetarekommun beslutade att insända motionen som enskild 

MOTION 393 


Möjlighet till adoption och insemination 

för homosexuella 

Den nuvarande adoptionslagstiftningen är fördomsfull. I ett modernt 

och demokratiskt samhälle ska en persons förutsättningar som adoptivförälder 

utgå från dess samlade egenskaper, inte dess sexuella läggning. 

Homosexuella har barn. Antingen från tidigare heterosexuella förhållanden 

eller så har bögar och lesbiska t ex gemensamt fått barn. 

Lagstiftningen tar däremot inte hänsyn till detta och hindrar därmed 

homosexuella i sin roll som föräldrar och ger barnen ett sämre rättsskydd 

än barn till heterosexuella. 

Homosexuella och heterosexuella är lika bra som föräldrar. Den utförda 

forskningen visar med god samstämmighet att homosexuella föräldrar 

inte skiljer sig från heterosexuella föräldrar, och att barn till homosexuella 

föräldrar inte skiljer sig från barn till heterosexuella föräldrar. Barn till 

homosexuella blir inte oftare själva homosexuella. Barn till homosexuella 

har inte mer psykiska eller sociala problem. Barn till homosexuella 

utsätts inte oftare för övergrepp. Den avgörande faktorn för trygga relationer 

mellan barn och föräldrar är kvaliteten i umgänget mellan föräldrar 

och barn och den beror ej av föräldrarnas kön eller sexuella läggning. 

Homosexuella som ingått registrerat partnerskap får inte adoptera 

barn. Lagstiftningen förbjuder däremot inte ensamstående homosexuella 

att adoptera barn, men det finns idag inget känt fall där en öppet 

homosexuell man eller kvinna fått social-nämndens medgivande för att 

adoptera. Endast homosexuella som dolt sin sexuella läggning har kunnat 

adoptera. Lagstiftningen förhindrar på detta vis till exempel att bögar 

och lesbiska kan adopterar sin partners barn från en tidigare relation, och 

gör det därmed omöjligt för dessa barn att ha båda föräldrarna som vårdnadshavare 

vilket inte kan vara för barnets bästa. 

Ibland hävdas det att homosexuella inte borde få adoptera barn från 

andra länder med argumentet att föräldrarnas homosexualitet skulle bli 

en extra börda för ett barn som redan måste hantera situationen att vara 

född i ett annat land. Detta hindrar oss naturligtvis inte att tillåta andra 

61

62 

grupper som t ex handikappade, judar, romer eller kommunister att ansöka 

om adoption, och bör heller inte vara ett argument mot att homosexuella 

får rätt att ansöka om adoption. 

Ett annat argument som framförts mot adoption från andra länder är 

att givarländerna skulle stoppa all adoption till Sverige. Detta vore att 

vika sig för andra länders fördomar. Sverige är ett demokratiskt land som 

inte förändrar samhället utifrån vad andra länder tycker utan vad landet 

befolkning anser vara rätt. Sen att det kan vara svårt att få till stånd adoptioner 

till homosexuella i Sverige är en annan sak. Det finns dock länder 

som skulle kunna vara möjliga för adoption, t ex Island och ett antal 

delstater i USA. 

Lesbiska kvinnor har inte rätt till professionell hjälp vid insemination. 

I lagen om insemination står det att insemination endast får utföras om 

kvinnan är gift eller bor tillsammans med en man under äktenskapsliknande 

förhållanden. Insemination av sperma får endast utföras vid allmänna 

sjukhus. Det är dock tillåtet att genomföra insemination i hemmet, 

och detta förekommer också bland lesbiska kvinnor, inte sällan med 

bögar som blivande fäder. Lagen förhindrar alltså inte insemination, men 

den utesluter homosexuella från professionell hjälp. 

Det pågår nu en parlamentarisk utredning om barn i homosexuella 

familjer som ska redovisa sitt uppdrag senast den 1 januari 2001. 

Utredningen ska ta ställning i frågorna om adoption för homosexuella, 

dock inte frågan om insemination för lesbiska. Det är dock viktigt att vi 

själva tar ställning i dessa frågor nu så att vi är förberedda och kan påverka 

riksdagens beslut när det ska fattas. Genom att ta ställning nu kan vi 

också stödja de socialdemokratiska ledamöterna i utredningen i deras 

arbete. 

Barn till homosexuella föräldrar bör ges samma rättigheter och trygghet 

som barn till heterosexuella föräldrar. Homosexuella bör inte diskrimineras 

som föräldrar på grund av sin sexuella läggning. Varken heteroeller 

homosexuella har rätt att adoptera, men både hetero- och homosexuella 

borde ha rätt att få bli prövade som adoptivföräldrar. För det är barnens 

bästa som står främst. 

Med anledning av ovanstående föreslår distriktsstyrelsen att partikongressen 

beslutar: 

1) att ställa sig positiv till närstående- och fjärradoption och insemination 

för homosexuella, samt ge homosexuella möjlighet till att ta 

ansvar som fosterföräldrar och vårdnadshavare. 

Michael Simonsson Silkesjöö 

Nacka arbetarekommun 

Motionen antogs som Stockholms läns partidistrikts egen.

MOTION 394 


Alla människors lika värde – homosexuellas 

rätt att bli prövade som adoptivföräldrar 

Idag har barn som lever i homosexuella familjer inte samma rättigheter som 

barn som lever i heterosexuella familjer. Den biologiska förälderns partner av 

samma kön kan idag inte ha gemensam vårdnad om barnet och inte heller 

utses till särskild förmyndare för barn. En partner av samma kön som sörjer 

för den dagliga omsorgen om barnet, det vill säga den faktiska vårdnaden, och 

som av barnet betraktas som sin förälder, har alltså inga rättsliga skyldigheter 

eller förpliktelser mot barnet. I dag finns det i Sverige 40.000 barn som har 

minst en homosexuell förälder. Eftersom barnen i dessa familjer rättsligen särbehandlas 

i förhållande till barn med heterosexuella föräldrar har lagstiftaren 

uppenbarligen inte sett till barnets bästa. 

Homosexuella har inte rätt att bli prövade för adoption av barn. 

Homosexuella kan inte heller komma ifråga för styvbarnsadoption eller 

närståendeadoption. Det vill säga att den homosexuella sambon eller partnern 

inte har rätt att bli adoptivförälder för sin älskades biologiska barn. 

Insemination och befruktning utanför kroppen får vid svenskt sjukhus 

bara göras om kvinnan är gift (äktenskap) eller lever i ett heterosexuellt 

samboförhållande. Kvinna som lever ensam eller i ett lesbiskt förhållande 

kan alltså inte få en sådan behandling utförd. 

Homosexuella har samma längtan efter barn som heterosexuella. Därför 

finns homosexuella föräldrar. Den parlamentariska kommittén som utrett frågan 

om homosexuella och barn har förslagit att homosexuella bör får möjlighet 

att bli prövade som adoptivföräldrar, så väl som närstående- som fjärradoption. 

Det är en majoritet i utredningen, bestående av s, v, mp, fp säger ja till 

möjligheten för homosexuella. Endast m och kd säger nej. 

Med anledning av ovanstående hemställer vi: 

1) att Järfälla Arbetarekommun antar motionen i sin helhet som sin 

egen och skickar det till Socialdemokratiska partikongressen i 

Västerås i november 2001. 

2) att homosexuella får rätt till att bli prövande som adoptivföräldrar 

för såväl närstående- som fjärradoption. 

3) att homosexuella får rätt till gemensam vårdnad av barn, att lesbiska 

par jämställs med heterosexuella par när det gäller möjlighet till 

insemination och befruktning utanför kroppen. 

Lotta Håkansson Harju Agneta Karlsson 

Arbetarekommunen bifaller att-satserna 1 och 2 samt avslår att-satsen 3. 

63

64 

MOTION 395 


Alla människors lika värde – Homosexuellas 

rätt att bli prövade som adoptivföräldrar 

I dag har barn som lever i homosexuella familjer inte samma rättigheter 

som barn som lever i heterosexuella familjer. Den biologiska förälderns 

partner av samma kön kan idag inte ha gemensam vårdnad om barnet 

och inte heller utses till särskild förmyndare för barn. En partner av 

samma kön som sörjer för den dagliga omsorgen om barnet, det vill säga 

den faktiska vårdnaden, och som av barnet betraktas som sin förälder, har 

alltså inga rättsliga skyldigheter eller förpliktelser mot barnet. I dag finns 

det i Sverige 40.000 barn som har minst en homosexuell förälder. 

Eftersom barnen i dessa familjer rättsligen särbehandlas i förhållande till 

barn med heterosexuella föräldrar har lagstiftaren uppenbarligen inte sett 

till barnets bästa. 

Homosexuella har inte rätt att bli prövade för adoption av barn. 

Homosexuella kan inte heller komma ifråga för styvbarnsadoption eller 

närståendeadoption. Det vill säga att den homosexuella sambon eller partnern 

inte har rätt att bli adoptivförälder för sin älskades biologiska barn. 

Insemination och befruktning utanför kroppen får vid svenskt sjukhus 

bara göras om kvinnan är gift (äktenskap) eller lever i ett heterosexuellt 

samboförhållande. Kvinna som lever ensam eller i ett lesbiskt förhållande 

kan alltså inte få en sådan behandling utförd. 

Homosexuella har samma längtan efter barn som heterosexuella. 

Därför finns homosexuella föräldrar. Den parlamentariska kommittén 

som utrett frågan om homosexuella och barn har förslagit att homosexuella 

bör får möjlighet att bli prövade som adoptivföräldrar, så väl som 

närstående- som fjärradoption. Det är en majoritet i utredningen, bestående 

av s, v, mp, fp, säger ja till möjligheten för homosexuella. Endast m 

och kd säger nej. 

Avantgarde Stockholm vill med ovanstående hemställa: 

1) att homosexuella får rätt till att bli prövande som adoptivföräldrar 

för såväl närstående- som fjärradoption. 

2) att homosexuella får rätt till gemensam vårdnad av barn, 

3) att lesbiska par jämställs med heterosexuella par när det gäller möjlighet 

till insemination och befruktning utanför kroppen. 

att Stockholm Arbetarekommun antar motionen i sin helhet som sin 

egen till Socialdemokratiska partikongressen i Västerås i November 

2001. 

Stockholms arbetarekommun antog motionen som sin egen.

MOTION 396 


Internationella adoptioner - ska det bli en 

klassfråga? 

De personer som adopterar barn måste vända sig till auktoriserade adoptionsorganisationer. 

För en adoption tar t ex Adoptionscentrum 67 000 –110 000 kr i förmedlingsavgift. 

Förutom detta innebär adoptionen kostnader som de som adopterar 

själva måste bekosta. Dessa kostnader består bl a av följande: 

• Översättning 3 700-5 000 kr 

• Intyg från bank och läkare 

• Lön till Notarius Publicus för att intyga äktheten i dokumenten 

ca 1 500 kr 

• Resa för att hämta barnet eller eskort av barnet ca 30 000 kr 

Adoptionsbidraget består av 40 000 kr men adoptionsorganisationerna 

har också de senaste åren höjt sina avgifter. Adoptionsbidraget delas ut 

efter att adoptionen är klar. Det innebär att föräldrarna måste ligga ute 

med hela summan tills adoptionen är färdig 

Ytterligare en kostnad är att de som adopterar måste ta ledigt eller ta 

semester för att hämta barnet. Ibland är adoptivföräldrar tvungna att 

stanna i landet en viss tid, ibland upp till en månad. Föräldrapenning får 

inte tas ut förrän föräldrarna har fått barnet i sin vård. 

Bidrag till barnfamiljer ges för att garantera att barnet ska få en trygg 

ekonomi. Ett adopterat barn i Sverige kommer däremot till ett hem som 

med största sannolikhet tagit lån. Lånet har inte tagits för att få någon 

materiell standardhöjning utan för att få bli en familj. Adoptivbarn kommer 

med andra ord till ett hem som står på minus. Ännu tydligare blir 

detta när barnet kommer till en förälder som burit alla kostnader själv. 

Par får gratis göra försök att få barn på klinisk väg samt sjukvård i 

samband med havandeskap och förlossning. Adoptivfamiljer bör 

erbjudas samma ekonomiska förutsättningar även om satsningen läggs på 

andra saker när man adopterar. 

Med ovanstående som bakgrund föreslår jag partikongressen besluta; 

1) att föräldrapenning ska kunna tas ut i samband med att 

föräldern/föräldrarna hämtar barnet 

2) att se över adoptionskostnaderna för de som adopterar så att kostnaderna 

minskar för dem 

att Partikongressen bifaller denna motion 

65

66 

att Arboga Arbetarekommun antar denna motion som sin egen och 

sänder den vidare till Partikongressen 2001 i Västerås. 

Arboga 2001-04-19 

Sandhya Randberg 

Arboga Arbetarekommun 

Vid sitt Medlemsmöte 2001-04-23 beslutade Arboga Arbetarekommun 

att anta denna motion som sin egen. 

MOTION 397 

SKÖVDE ARBETAREKOMMUN 

Ge barnlösa ekonomiska förutsättningar att 

kunna adoptera 

- Det finns många i Sverige som är ofrivilligt barnlösa. 

- Krig katastrofer, fattigdom och sjukdomar har lett till att det idag finns 

närmare 40 miljoner övergivna barn i världen som skulle behöva en 

mamma och en pappa. 

- I Sverige behövs fler barn än som föds i Sverige idag. 

Många av de ofrivilligt barnlösa paren önskar inget högre än att få ett barn. 

Två möjligheter finns då, antingen att adoptera ett barn eller att försöka med 

utnyttja de metoder sjukvården kan erbjuda, så kallad IVF-behandling. 

Mellan de två alternativen är en stor ekonomisk skillnad. Samhället 

investerar idag över 300 miljoner i de ca 1 500 barn som föds som resultat 

av IVF. När det gäller adopterade barn satsar man totalt ca 22 miljoner 

för 834 barn. Ska man uttrycka det i andra siffror satsar samhället 

220 000 kronor på ett par som vill bli föräldrar via IVF medan man satsar 

ca 26 000 kronor på ett par som väljer adoption. 

Att adoptera har på grund av det höga kostnaderna blivit en klassfråga. 

Det måste vara möjligt att trots låga inkomster eller arbetslöshet 

kunna finansiera en adoption. Det måste vara möjligt att adoptera när 

föräldrarna är unga. 

Är man godkänd som adoptivförälder av den kommunala utredaren så 

är man lämplig förälder och då bör samhället kunna stödja familjen så att 

de ekonomiskt kan klara adoptionen. 

En adoption kostar idag runt 100 000 kr. Ett bidrag på 40 000 kr finns 

att söka hos Försäkringskassan. Det andra får gratis måste de ofrivilligt 

barnlösa betala själva. 

Vi föreslår därför: 

1) undersök möjligheten att ge samma stöd till adoptivföräldrar avseende 

föräldrautbildning, läkarkostnader i utlandet som andra svenska 

familjer,

2) undersök möjligheten att öka stödet för att adoptera barn. 

Skövde Arbetarekommun 

Åke Jönsson 

Medlemsmötet beslutade att anta motionen 

MOTION 398 

FALKENBERGS ARBETAREKOMMUN 

Namnlagen 

Barn till föräldrar med gemensamt efternamn förvärvar vid födelsen det 

namnet. I dag är det vanligt att kvinnor vid giftermål behåller även sitt 

flickefternamn. Detta beror många gånger på att man vill att ett släktnamn 

skall leva vidare. Ibland finns det endast dotter/döttrar i en familj, 

och om då denna/dessa gift sig före barnafödandet och antagit makes 

efternamn upptill sitt eget får inte barnet båda efternamnen. Detta får 

endast om föräldrarna inte är gifta när barnet föds. Möjlighet att senare 

eventuellt byta till moderns efternamn finns i dag, men detta medför 

onödiga kostnader och besvär. 

Därför yrkar jag: 

1) att man i namnlagen gör en ändring, så att barn till gifta föräldrar 

vid födelsen kan få bådas efternamn om så önskas, då modern har 

båda efternamn. 

Lena Dygården 

Falkenbergs arbetarekommun behandlade på möte den 23 april motionen 

till ordinarie partikongressen 5-11 november 2001. Mötet beslöt 

att anta motionen angående namnlagen som sin egen. 

Hans Hoff 

ordförande 

67

68 

En skola som ger kunskap 

och trygghet åt alla 

MOTION 399 


Avgiftsfri förskola 

I utkastet till Socialdemokraternas partiprogram sägs bl.a att förskolan 

skall vara en del av den generella välfärdspolitiken och bilda grunden för 

det livslånga lärandet. 

I föreskriften till läroplan för förskolan Lpfö 98 står att läsa. ¨Genom 

att förskolan nu får en läroplan omfattas utbildningssystemet av tre läroplaner: 

en för förskolan (Lpfö 98) en för obligatoriska skolan (Lpo 94) 

samt en för de frivilliga skolformerna (Lpf 94) Avsikten är att de tre läroplanerna 

skall länka i varandra utifrån en gemensam syn på kunskap, 

utvecklig och lärande.¨ 

I partiprogrammet står att grundskolan och gymnasieskolan skall vara 

avgiftsfri. 

På grund av de höga avgifterna till förskolan tvingas många av ekonomiska 

skäl att avstå från förskoleplats. Detta innebär att alla inte kan få 

del av den generella välfärden samt att föräldrar tvingas avstå från att tillgodose 

sina barn med grunden till ett livslångt lärande. 

Med anledning av ovanstående hemställer jag: 

1) att Socialdemokraterna arbetar aktivt för att förskolan skall vara 

avgiftsfri, 

att Umeå arbetarekommuns årsmöte tillstyrker motionen och 

att Umeå arbetarekommun med ett tillstyrkande skickar motionen 

vidare till partidistriktets årskongress. 

Umeå den 18 februari 2001 

Britta Mukkavaara 


behandlat motionen och beslutat att tillstyrka motionen samt att anta 

den som sin egen.

69 

MOTION 400 


Förskola skola 

I förslaget till nytt socialdemokratiskt partiprogram på sid 56 får undertecknad 

fästa kongressens uppmärksamhet på nedanstående och föreslå 

en del redaktionella ändringar och förslag. 

Rubriken Barn och ungdomsskolan är inte ett adekvat ord för att 

beskriva det programmet avser att beskriva under denna rubrik. Den bör 

ändras till Förskola – Skola. Som en konsekvens av detta bör i första 

meningen under denna rubrik infogas ordet förskola före ordet skola på 

två ställen. 

I enlighet med tidigare kongressbeslut har riksdagen beslutat att förskolan 

numera tillhör utbildningssektorn under utbildningsdepartementet 

och har egen läroplan i likhet med grund och gymnasieskolornas läroplaner. 

Förskolan är med andra ord det först viktiga steget i utbildningssystemet 

på ett livslångt lärande. 

Av partiprogrammet föreligger förslag att grund och gymnasieskolan 

skall vara avgiftsfri. Detta till trots att gymnasieskolan är frivillig skolform 

i likhet med förskolan. Som en konsekvens av detta bör även förskola 

på sikt, vara avgiftsfri. 

Undertecknad föreslår kongressen: 

1) att rubriken och texten på sid 56 ändras enl ovan 

2) att förskolan, på sikt, skall vara avgiftsfri 

Odd Skyllberg 

Kristianstads arbetarekommun har vid medslemsmöte den 23/4 2001 

beslutat att antaga motionen som sin egen. 

MOTION 401 


Det bästa för barnen 

All forskning under senare år visar att det är bra för alla barn, även de 

minsta, att vistas på förskolan i trygga grupper. Barn som börjat förskolan 

i ettårs åldern klarar skolans första år bättre och lättare. 

I många familjer blir förskolans vara eller icke vara en fråga om ekonomi. 

Vi vet idag att barnfamiljer har ett kärvt ekonomiskt läge, och 

många gånger är de förlorare. 

För att gynna våra barn och ge dem bästa möjliga uppväxt med ett rikt 

liv skulle alla barn få tillgång till förskola, och den ska vara avgiftsbefriad.

Vi föreslår partikongressen besluta, 

1) att verka för en avgiftsbefriad förskola för alla barn från ett års ålder 

2) att avgiftsbefrielsen ska vara fullt utbyggd till år 2006 

3) att förskolan från ett års ålder ska tillhöra den grundskolan 

4) att varje förskolegrupp ska bestå av maximalt 18 barn 

Åsa Lindestam Eva-Britt Rönnbäck 


2001. 

MOTION 402 


Ett kunskapssamhälle för alla 

Det kunskaps- och informationstäta samhället är här, och dessvärre ser 

vi i spåren av utvecklingen prov på nygamla klyftor som debattörer länge 

varnat för. Utbildning blir allt mer avgörande såväl för hur människor 

kan hävda sig i yrkeslivet, som för demokratin, hur väl man kan göra sin 

röst hörd. Om vi ska nå vad som i ordens bästa bemärkelser verkligen är 

ett kunskapssamhälle för alla, behövs insatser på breda områden. 

Tillgång till utbildning under hela livet behöver bli inte bara en rättighet, 

utan framför allt en reell möjlighet för alla människor. Det är kanske 

den viktigaste jämlikhetsfrågan idag. Socialdemokratin har redan tagit 

många goda initiativ för att förverkliga visionen om kunskapssamhället. 

Flera av dem – till exempel Kunskapslyftet eller högskoleplatserna - visar 

också hur satsningar på utbildning bidrar till flera viktiga mål – såväl 

självförtroende, kunskap och färdigheter för individen som utveckling för 

samhället i stort. 

Ett kunskapssamhälle för alla måste omfatta en förskola som befordrar 

nyfikenheten och lusten att lära. Det måste vidare handla om en grundoch 

gymnasieskola som bygger upp solidaritet och demokrati, där alla får 

plats, får fullvärdiga kunskaper och färdigheter och utvecklar sitt självförtroende. 

Högskola och universitet bör få en allt mer självklar roll och 

snedrekryteringen brytas genom tillgänglighet i hela landet och studiestöd 

för rimlig försörjning. Vuxenutbildningen och utbildningen i 

arbetslivet ska kunna ge påfyllnad under yrkeskarriären. Folkbildningen 

och kulturen ska säkra att utbildningen inte bara blir instrumentell, utan 

också handlar om en bildning som ger makt och inflytande. I utbildningens 

och bildningens alla delar måste vi dessutom uppmärksamma människors 

olika kulturella och språkliga bakgrunder, värden som är viktiga 

att ta tillvara. 

Grund- och gymnasieskolan – en skola för alla 

• Allas rätt till fullvärdig skolgång 

70

71 

Den svenska skolan står sig väl i internationella jämförelser. Detta är 

viktigt att hålla i minnet, när kritiken kommer och kommunala skolor 

utmanas av privata friskolor. Utmaningarna för skolan ställs idag på sin 

spets av flera skäl. Kraven på och behovet av kunskap och utbildning 

växer. Skolans arbetsmetoder behöver utvecklas då mångfalden ökar i 

elevernas bakgrund. Socialdemokratin kan inte vara nöjd förrän vi i verklig 

mening har en skola för alla. 

I socialdemokratins program, i läroplaner och skolplaner beskrivs skolans 

uppgifter på ett bra sätt. Ändå kan konstateras att många lämnar 

skolan utan godkända betyg i basämnen. Andelen underkända elever i 

landets olika kommuner säger också en hel del om klyftorna i samhället 

– dystra fakta för ett parti som vill ge alla barn likvärdiga förutsättningar. 

Att skolan inte klarar detta sitt viktigaste uppdrag, att ge alla sina barn 

kunskaper, färdigheter och självförtroende, visar att den inte är anpassad 

till individernas olika behov. En skola för alla är inte en skola där alla ska 

göra samma sak, utan en skola där alla får möjlighet att utvecklas utifrån 

sina egna förutsättningar. Därför är individualiserade planer för varje elev 

en nyckelfråga om vi ska få en skola för alla. Nya pedagogiska metoder 

måste dessutom prövas, metoder där man uppmärksammar alla barn. 

Skolans måldokument räcker långt. Det gäller snarare att förverkliga 

dem. Därför behöver skolans inre arbete stå i fokus, med stöd till lärarna 

och pedagogiken i centrum. Istället för diskussioner om huvudmannaskap 

behöver vi öka valfriheten genom högsta kvalitet i de kommunala 

skolorna. I ett sådant utvecklingsarbete bör också försök med profilering 

av kommunala skolor ingå, utifrån den inriktning som elever, föräldrar 

och skolans personal själva väljer. 

• En skola för alla 

En skola för alla ska vara en mötesplats för människor med skilda bakgrunder. 

På detta sätt är skolan en viktig del av demokratin - här lär vi 

oss under viktiga barn- och ungdomsår tolerans och respekt för olikheter. 

En garant för detta har den kommunala skolan varit, där alla barn 

träffats, fått likvärdig undervisning och lärt sig att i vår demokrati, 

Sverige, är vi alla lika värda och deltar i vårt gemensamma skolsystem, 

oavsett ursprung eller ekonomiska förutsättningar. 

Friskolorna kan vara komplement till den kommunala skolan, men det 

finns stor anledning av överväga utvecklingen just utifrån behovet att 

värna en skola för alla. Vi känner stor oro för tendenserna till segregation. 

Frihet för de starka får inte leda till ofrihet för andra. Hur utbildning 

bedrivs för barn och ungdomar är det viktigaste som finns. Det ska inte 

finnas skillnader i utbildning beroende på vem man är eller var man 

kommer ifrån. Alla har rätt till en kvalificerad utbildning. För att bevara 

likvärdighet och öppenhet behövs mer likartade villkor mellan den kommunala 

skolan och friskolorna. Friskolorna ska till exempel inte kunna

neka barn som är resurskrävande en plats. Att friskolor på gymnasienivå 

kan ta ut en terminsavgift, utestänger också elever som inte ha råd. 

Högskola och universitet 

• Det mångkulturella samhället 

Eftergymnasial utbildning blir allt mer nödvändig och de senaste årens 

satsningar på högskoleplatser har varit viktig för att bidra till målet ett 

kunskapssamhälle för alla. Utvecklingen med fler högskoleplatser, nya 

universitet och distansutbildning har redan visat sig ha betydelse också 

för att minska den sociala snedrekryteringen och öka jämställdheten 

mellan könen. 

Det mångkulturella Sverige behöver också uppmärksammas i utformningen 

av den högre utbildningen. Det är viktigt att de som arbetar med 

människor ser det positiva med mångfald och förstår nödvändigheten av 

ett integrerat samhälle. I många av högskolans utbildningar behövs därför 

inslag om detta. 

Rätten till ett arbete och möjligheten att kunna försörja sig och sin 

familj, är grunden för ett jämlikt och solidariskt samhälle, där alla individer 

kan bidra till den gemensamma försörjningen, ta ansvar för sin egen 

utveckling och förverkliga sina drömmar. Ekonomiskt oberoende främjar 

integration. För dem som har en utländsk akademisk utbildning 

måste metoderna att värdera denna samt möjligheterna att snabbt komplettera 

med svensk behörighet utvecklas. 

• Avgiftsfri högskola 

Frågan om en avgift för högskole- och universitetsstudenter med 

arbetslivserfarenhet har aktualiserats, bland annat av en utredning med 

Storbritanniens nya regler som förebild. Studenter med arbetslivserfarenhet 

har ofta stor försörjningsbörda då de flesta är över 25 år, en ålder 

då många börjar bilda familj. Att införa avgifter skulle starkt avvika från 

linjen att främja utbildning för alla, och riskera att bidra till den sociala 

snedrekryteringen. 

Studiestödet 

• Totalbeloppet 

Den 1 juli 2001 förbättras studiemedelssystemet, främst genom att det 

så kallade fribeloppet höjs och bidragsdelen ökar. Detta är en mycket viktig 

reform. Det totala utbetalade studiemedelsbeloppet har dock inte 

höjts. Antalet utbetalningstillfällen ökar till även december och maj, men 

det totala utbetalda beloppet är oförändrat på årsbasis, och har varit oförändrat 

sedan 1989. Prisökningar kompenseras inte i studiemedelssystemet, 

vilket det gör i andra former av stöd. Detta riskerar att förstärka den 

sociala snedrekryteringen. 

• Barntillägget 

Tack vare Kunskapslyftet har många vuxna, ofta med arbetarbakgrund, 

sökt sig till universitet och högskolor. Bara vid Örebro universitet är mer 

än hälften av studenterna över 25 år, ofta personer med familj och för- 

72

73 

sörjningsbörda. En mycket hög andel är ensamstående kvinnor med 

barn. 

I kommunerna ökar kostnaderna för socialbidrag/försörjningsstöd då 

många studerande med familj har svårt att klara försörjningen med gällande 

studiestödsnivåer. En ensamstående vuxen med barn har samma 

summa för sin och sina barns försörjning som en 20-åring som fortfarande 

bor hemma hos föräldrarna. Att fribeloppet har varit alldeles för 

lågt har också varit ett problem, då den enda möjligheten för många studenter 

med barn har varit att arbeta extra. 

Människor behöver dräglig ekonomi även under studierna för att orka 

ända fram till en examen. Det kan inte vara meningen att barn ska ha så 

mycket sämre förutsättningar för att man har en förälder som studerar. 

Vi föreslår partikongressen att besluta 

1) att utvecklingen av de kommunala skolorna prioriteras, att barn och 

ungdomars lärande sätts i fokus och att de kommunala skolorna ska 

ha möjligheter att profilera sig, 

2) att partistyrelsen arbetar för pedagogiska centra för vidareutbildning 

och stimulans för lärare, 

3) att regelsystemet ses över, så att friskolorna också i praktiken är 

öppna för alla, och att läroplan och lagar/förordningar i övrigt görs 

gemensamma för olika huvudmän, 

4) att kommunernas övertar tillståndsgivning för friskolorna, och att 

skolverket utvecklar sin tillsynsroll, 

5) att partistyrelsen initierar en översyn av huruvida huvudmän med 

vinst som överordnad målsättning ska uppbära offentliga bidrag, 

liksom skolor med snäv ideologisk, religiös eller etnisk inriktning. 

6) att högskolans utbildningar ses över för att förbereda de studerande 

att arbeta i ett mångkulturellt samhälle, 

7) att underlätta för personer med utländsk utbildning att få denna 

kompletterad för svensk behörighet, 

8) att avgifter inte införs för högre studier vid svenska högskolor och 

universitet, 

9) att partistyrelsen i samband med översyn av studiemedelssystemet 

ser över möjligheterna att öka totalbeloppet, och åstadkomma en 

mer regelbunden uppräkning, 

10) att barntillägget i det statliga studiemedelssystemet snarast återinförs. 

Örebro arbetarekommun beslutade att anta motionen som sin egen.

MOTION 403 


Skolan och friskolornas roll 

Skolan är givetvis den viktigaste spjutspetsen mot framtiden. Den svenska 

skolan är bland de bästa i världen, men det kan vi förstås inte slå oss 

till ro med utan det finns många saker vi vill utveckla. Det finns också 

stora möjligheter till det – hindren är oftast brist på idéer och initiativkraft. 

Ledarskapet är av stor betydelse, såväl det politiska som på den 

enskilda skolan. Det är också avgörande hur väl man lyckas ta vara på 

erfarenheter och idéer från elever och föräldrar och verkligen åstadkommer 

en demokratisk skola. En viktig uppgift är också att återupprätta 

självförtroendet hos den kommunala skolan. 

Debatten om skolan handlar idag väldigt mycket om huruvida fristående 

skolor är det stora Hotet mot skolan eller Lösningen på de flesta problem. 

Väldigt lite handlar om innehållet i skolan. Den största politiska uppgiften 

när det gäller skolan är att se till att samhällets åtagande klaras – alltså att se 

till skolans innehåll och resultat. Tyvärr riskerar debatten om skolans struktur 

och ägandeformer att ta överhand, vilket är olyckligt. 

Men skolans struktur har naturligtvis betydelse för resultatet. Den 

snabba utvecklingen när det gäller fristående skolor gör det viktigt att 

diskutera hur vi kan bidra till att friskolorna kan spela en positiv roll och 

inte riskerar att öka klyftorna eller urholka den kommunala skolan, som 

är basen för att ge alla barn och ungdomar likvärdiga förutsättningar. 

Framväxten av olika alternativ inom förskolan och skolan har haft 

positiva effekter. Det är viktigt att konstatera, innan vi går in på problemen 

i sammanhanget, att fristående skolor har kommit för att stanna och 

att de spelar en viktig roll i skolsystemet, idag och i framtiden. Valfrihet 

och alternativa, fristående skolor uppskattas av många elever och föräldrar 

och kan bidra till en positiv utveckling, under förutsättning att villkoren 

blir rättvisa. 

Vi ser emellertid exempel på moderatledda kommuner som drivs av en 

ideologisk förblindning och överlåter stora delar eller t.o.m. hela skolverksamheten 

till privatägda fristående skolor t.o.m. i strid med föräldrar 

och personal. Vi ser hur skillnaderna i villkor är stora mellan de kommunala 

skolorna och de fristående. De fristående skolorna kan optimera sin 

organisation och säga nej till elever utöver det. Elevantalet är ofta lägre 

vid fristående skolor och kravet på pedagogisk utbildning finns inte för 

vare sig lärare eller rektor. De har rätt att avvisa elever med stora behov 

av särskilt stöd, om det blir alltför ekonomiskt kännbart. De har ofta en 

mer frikostig ekonomisk ersättning än den kommunala skolan och på en 

del håll får de tillgång till alla nya fräscha skollokaler. De har också fördelen 

att alla elever är där genom ett aktivt val, som är ett uttryck för såväl 

engagemang som kunskaper från föräldrarnas sida. 

74

75 

Den kommunala skolan har alltid skyldighet att ta emot alla elever 

oavsett praktiska och ekonomiska konsekvenser. Kommunen måste också 

tillhandahålla övergripande administration för skolväsendet. Det kräver 

andra marginaler, och kostnaden för den här beredskapen kan uppskattas 

till 5-10% enligt en undersökning gjord på uppdrag av socialdemokraterna 

i Stockholms Stadshus. Konsekvensen, av de skilda villkoren 

och förutsättningarna mellan kommunala och fristående skolor, blir att 

den kommunala skolan urholkas på resurser – i värsta fall såväl pengar 

som personal och resursstarka elever. Då riskerar det att bli en accelererande 

ond cirkel, som drabbar de elever som har störst behov av ”den 

bästa skolan”. Vi ser tendenser till en sådan utveckling i vissa bostadsområden 

i storstadsregionerna. 

Det finns också en otydlighet i ansvarsförhållanden beträffande de fristående 

skolorna. Vem har egentligen ansvaret för kvaliteten och de uppnådda 

resultaten? Skolverket, som gett tillstånd och ska utöva tillsyn? 

Huvudmannen, som ska uppfylla skollag, läroplan m.m.? Föräldrarna, 

som valt just denna skola för sitt barn? Har kommunen alls något ansvar 

för barn och ungdomar som valt bort den kommunala skolan, om de inte 

gör anspråk på att komma dit? Varför är kommunerna skyldiga att ta 

fram en förskole- och skolplan för den kommunala skolan, när den inte 

på något sätt behöver påverka de fristående skolorna inom kommungränsen? 

Vilket ansvar har egentligen kommunen för alla sina barn och 

ungdomar? 

För att lösa dessa otydligheter är det viktigt att sätta fokus på barnen 

och ungdomarna och hur deras behov ska tillgodoses. Det måste vara 

utgångspunkten för vilka krav som ska ställas på skolan och dess organisation. 

Idag har man en känsla av att utgångspunkten snarare är antingen 

att värna den kommunala skolorganisationen eller att värna om marknaden 

och konkurrenssituationen för skolföretagen. 

Vi vill ha en skola som ger alla barn och ungdomar lika förutsättningar 

inför vuxenlivet; till fortsatta studier, arbete och delaktighet i samhället. 

Utöver kunskaper ska skolan också bidra till elevens personliga 

utveckling och ge demokratisk fostran och se till att elever och föräldrar 

får inflytande och blir delaktiga. Eftersom alla barn och ungdomar inte 

har samma förutsättningar kan inte resurserna heller fördelas lika utan 

efter behov, så att alla också i verkligheten får samma chans. Det innebär 

t.ex. att skolorna i vissa områden, med stora problem och stor risk för att 

många inte ska uppnå skolans mål utan särskilda insatser, måste få extra 

resurser som inte automatiskt ska inräknas i kommunens medelkostnader 

för skolan, och därmed i tilldelningen till fristående skolor. 

Fristående skolor kan vara ett bra pedagogiskt komplement till den 

kommunala skolan. Basen i skolväsendet är ändå den kommunala skolan, 

som garanterar likvärdig undervisning för alla barn och ungdomar. Den 

måste då också kunna vara en mötesplats för barn och ungdomar från alla

delar av samhället – i verklig mening vara en skola för alla. Det innebär 

att den kommunala skolan måste få möjlighet till utvecklingsarbete, 

arbetsmiljösatsningar och en löneutveckling som gör den attraktiv för 

personal. Det ska finnas en kommunal skola i närheten för alla, som tycker 

det är det bästa och tryggaste alternativet. Man ska kunna vara säker 

på att få en bra skola för sitt barn utan att vara tvungen att sätta sig in i 

en massa olika pedagogiska idéer, personalpolitik, ekonomi m.m. för att 

kunna välja ”rätt”. Kommunen måste ha möjlighet att planera för sitt 

uppdrag att ansvara för att alla barn och ungdomar får skolgång. 

Kostnader för t.ex. nödvändig gemensam administration, insatser för 

barn med behov av särskilt stöd, marginalkostnader för ”beredskapsplatser” 

m.m. får inte ”drabba” bara den kommunala skolan, eftersom de elever 

som finns där då får sämre förutsättningar. 

För att ge alla barn och ungdomar likvärdiga förutsättningar, oavsett 

om de har föräldrar som valt en fristående eller kommunal skola åt 

dem – eller om de har föräldrar som inte velat eller kunnat välja, föreslår 

vi partikongressen besluta: 

1) att basen i skolverksamheten är den kommunala skolan, som ska finnas 

tillgänglig för alla barn och ungdomar i närheten av bostaden, 

2) att ett utvecklingsarbete initieras för att varje skola ska kunna ta tillvara 

kunskaper och engagemang från såväl personal som elever och 

föräldrar för att forma skolan och stärka självförtroendet hos den 

kommunala skolan, 

3) att kommunen har ansvar för alla sina barns och ungdomars skolgång 

oavsett om de valt en kommunal eller fristående skola, 

4) att kommunen därför ska ha ett avgörande inflytande över vilka 

skolor som etablerar sig i kommunen och ha ett ansvar för tillsyn av 

dem, 

5) att kommunens mål i förskole- och skolplanen också omfattar de 

fristående skolorna, 

6) att betalningsansvaret till de fristående skolorna anpassas efter att 

kommunen har kostnader för hela skolväsendet, för en beredskap att 

ta emot alla elever och ett särskilt ansvar för att ge likvärdiga möjligheter 

för skolorna i områden med särskilda behov, 

7) att de fristående gymnasieskolorna inte automatiskt blir riksrekryterande 

utan blir det på samma premisser som kommunala gymnasieskolor, 

samt 

8) att en ordentlig utvärdering görs av hur fristående skolor påverkar 

fördelning av elever i olika grupper, områden och samhällsklasser. 

Stockholms läns partidistrikt 

76

77 

MOTION 404 


"Uppmuntra kommunala friskolor" 

1. Problemet 

Antalet fristående skolor växer, särskilt i storstadsområdena. Inom vårt 

parti finns en mängd olika åsikter om detta är positivt eller negativt. 

Denna motion tar inte ställning för eller emot fristående skolor, utan tar 

sin utgångspunkt i drivkrafterna bakom ökningen av de fristående skolorna. 

Socialdemokratin betjänas inte av att ytterligare förknippas med 

stopp och förbud. Istället bör vi peka på alternativen till de fristående 

skolorna, och hur den kommunala skolan kan utvecklas i riktning mot 

ökat självstyre. Vi vill med denna motion peka på alternativen till såväl 

kommunal monopol som privata oligopol. 

Ökat inflytande, mindre byråkrati och kortare beslutsvägar är några av 

de anledningar som nämns av skolpersonal och föräldrar som valt fristående 

skolor. I undersökningar gjorda av Lärarförbundet anger 3 av 4 lärare 

att de skulle kunna tänka sig att arbeta i en fristående skola, samtidigt 

som 9 av 10 lärare anser att fristående skolor kan få en segregerande 

effekt. De som tidigare arbetat i kommunala skolor, och som valt att starta 

en fristående skola, har dock sällan angett som motiv att slippa vara 

kommunalt anställd, eller att de inte vill tillhöra den kommunala organisationen 

i fråga om fortbildning, resursenheter och kvalitetsutveckling. 

Föräldrar som väljer fristående skolor antyder ofta att de väljer sig bort 

från en kommunal skola där de inte upplever sig ha något medinflytande. 

Många uppger också att de väljer en speciell pedagogisk inriktning. 

Det kan till exempel handla om utökad matematikundervisning, undervisning 

på engelska eller montessoripedagogik. På senare år har stora 

aktiebolag visat ett ökande intresse för att starta fristående skolor, men 

fortfarande är huvuddelen små företag, har en pedagogisk idé snarare än 

ekonomiska vinstmotiv. 

Det finns onekligen en konfliktdimension i kommunernas ansvar som 

skolhuvudmän, och utsikten att hela stadsdelar eller kommuner i framtiden 

kan stå utan kommunala skolor. Går det att kombinera föräldrars, 

barns och lärares intresse för fristående skolor, och det kommunala 

ansvaret för skolan? 

2. Möjligheten 

Ja, vi menar att det är fullt möjligt. De kommunala skolorna kan, 

genom att de ges ökat självstyre, ta upp konkurrensen med de fristående 

skolorna. Kommunala skolor kan, genom att drivas med starka lokala 

styrelser, få ett långtgående eget ansvar för pedagogik, budget och lokaler. 

Lokala styrelser där rektor, föräldrar, lärare och elever och/eller representanter 

från det omgivande lokalsamhället kan ingå får då beslutanderätt. 

Resurserna till skolorna kan fördelas i en del som följer varje elev,

och en del vars storlek är beroende av hur mycket av den centrala kommunala 

administrationen skolan vill utnyttja. Skolan ska kunna styra sin 

resurstilldelning genom att själva avgöra om de vill köpa in städtjänster, 

skolmåltider, administrativa tjänster etc genom kommunen, eller om de 

vill ordna det själva genom att anställa egen personal eller upphandla 

tjänsterna. De kommunala friskolorna kan ges möjlighet att öka sina 

intäkter genom att t ex hyra ut sina lokaler på tillfällig eller mer permanent 

basis, låta lärare med specialkompetens hålla kurser och föreläsningar 

för andra kommuners lärare el dyl. 

Styrningen av de kommunala friskolorna kan renodlas och begränsas. 

De kommunala friskolorna kan ges frihet att självständigt utforma sin 

pedagogik och sina arbetsformer, under förutsättning att de uppfyller 

skollagen och målen i läroplaner och kursplaner. De ska inte behöva 

omfattas av den statliga timplanen (som på sikt ändå håller på att försvinna). 

Kommunen bör dock ha full insyn i de kommunala friskolornas 

arbete och skolorna skall delta i de gemensamma kvalitetsredovisningarna 

och utvärderingarna. Genom centrala resurscentra för elever med 

behov av särskilt stöd kan man se till att stödresurser fördelas rättvist, och 

att specialpedagogisk kompetens inte splittras och försvagas. På detta sätt 

behåller kommunen sin helhetssyn över utbildningen, och ansvaret för 

tillstånd, tillsyn och uppföljning hålles samman i den kommungemensamma 

organisationen. 

3. Varför? 

Genom att skapa möjligheter för kommunala friskolor ges personalen 

möjlighet att fortsätta att vara kommunalt anställd, ha kvar sin anställningstrygghet, 

och kunna ingå i kommunens kvalitetsutvecklingsarbete 

och kompetensutveckling. Goda idéer behöver inte bli affärshemligheter, 

utan kan spridas inom kollegiet, samtidigt som utvecklingsmöjligheterna 

och chanserna att öka sitt ansvar och inflytande ökar betydligt. 

I och med att eldsjälarna inom skolan ges friare handlingsutrymme 

kommer skolans pedagogik utvecklas. Men det behöver inte handla om 

att ha en specialinriktning - utan att profilera sig som en skola där man 

till exempel: 

• kan låta eleverna ta ut flexibla lov vilket underlättar för ensamstående 

föräldrar samtidigt som det ger möjlighet till extraundervisning för att 

snabbare nå kunskapsmålen 

• erbjuder flexibel starttid på morgnar och/eller läxläsningstid före eller 

efter den schemalagda skoldagen 

• satsar på dagliga lästimmar (både högläsning och enskild) för att förbättra 

språkinlärningen 

• har en folkhälsoinriktning och till exempel erbjuder ekologiska skolmåltider 

samt utökad idrottsundervisning. 

Men en del skolor måste profilera sig ytterligare för att klara konkurrensen 

i områden där allt fler väljer att låta sina barn gå i skolor med en 

78

79 

egen profil. Till exempel efterfrågar familjer med invandrarbakgrund ofta 

utökad undervisning på engelska eller i de naturvetenskapliga ämnena, 

och väljer därför friskolor. För att kunna konkurrera med dem måste de 

kommunala skolorna kunna anpassa sig efter invånarnas önskemål så 

länge läroplanen följs och alla elever är välkomna. Ett undantag är därför 

skolor som genom språk eller religiös inriktning utestänger en majoritet 

- de kan inte bedrivas i kommunens regi. 

4. Framtida problem? 

Barn är olika, och varje barn har rätt att känna sig bekräftat och stimulerat 

i skolan. Men varje barn har också rätt att träffa barn med andra 

erfarenheter och förutsättningar än de egna. Hindras man från det, blir 

det svårare att förstå samhället man lever i. De kommunala friskolorna 

får därför inte bidra till segregationen, utan måste motverka den. 

Särskilda elitskolor kan aldrig höra hemma bland de kommunala friskolorna 

- alla elever har i alla skolor rätt till undervisning på sin egen kunskapsnivå 

oavsett vilken ålder de har. Det står sedan länge i läroplanen, 

men efterlevs tyvärr inte överallt. (Undantag från "alla skolor" finns självklart 

då det gäller exempelvis barn med behov av särskoleundervisning 

eller barn med vissa handikapp). 

Ett annat problem är att erfarenheter från Danmark visar att skolstyrelser 

ibland drivs av några få mycket aktiva och starka föräldrar. Därför 

vill vi än en gång understryka hur viktigt det är med stöttning och utbildning 

av de elever, föräldrar och personal som åtar sig att arbeta med att 

utveckla och ansvara för sin skola. 

Kommunala friskolor kan öka skillnaderna mellan skolorna, det är 

sant. Men en skola för alla betyder inte samma skola för alla. Skolorna 

måste vara likvärdiga men de måste inte vara likadana. Under alltför lång 

tid har vi blandat ihop dessa två begrepp. 

Med hänvisning till ovanstående föreslår vi partikongressen besluta 

1) att kommunala skolor ska få möjlighet att utvecklas i riktning mot 

att driva egna pedagogiska inriktiningar och mot större ekonomiskt 

självstyre, det vill säga att bli "kommunala friskolor" 

2) att skolan ska kunna erbjuda en mångfald av arbetssätt och inriktningar 

3) att lokala skolstyrelser erbjuds utbildning och stöd för att kunna ta 

ansvar för skolornas drift, budget och inriktning. 

Johanna Graf Nina Wadensjö 


anta motionen som sin egen.

MOTION 405 

DANDERYDS ARBETAREKOMMUN 

En offensivare socialdemokratisk skolpolitik 

En fördel som Sverige haft och har i den internationaliserade ekonomin 

är den breda spridningen av baskunskaper i befolkningen. Denna bildning, 

eller kompetens, gör oss både till flexibel arbetskraft och orädda 

konsumenter och bidrar därmed till tillväxten och välfärden. 

Den skola som skapat denna konkurrensfördel för Sverige var fram till 

1990-talet i stort sett densamma för alla. Att alla svenska skolor var bra 

var en självklarhet. Akademikerbarn och arbetarbarn gick i samma skola 

om de bodde i samma grannskap, utan att någon var orolig för kvaliteten. 

Denna gemensamma skola var kommunal. 

Så här ser det fortfarande ut i större delen av Sverige. Men i storstäderna 

är den gemensamma skolan ett minne blott. Den unika skapelse 

som visat sig så värdefull för Sverige i den internationella konkurrensen 

är på väg att raderas ut. 

Detta vore inte ett problem om den ersattes med någonting ännu bättre. Men 

istället ser vi en utveckling där föräldrar och lärare med engagemang och idéer 

överger den kommunala skolan för att få utlopp för sin energi i privat form. Det 

innebär ofrånkomligen att den kommunala skolan dräneras på kraft. 

Vi socialdemokrater har låtit detta hända. Vi har köpt språkbruket att 

privata skolor är ”friskolor”, utan att reflektera över om de kommunala 

därmed är ”tvångsskolor” eller ”ofria skolor”. Och vi har uppenbarligen 

inte förmått ta tillvara engagemanget och idéerna hos den medelklass vår 

samhällsmodell har skapat. Men bättre sent än aldrig. Det är dags att 

aktivt ta itu med möjligheterna till valfrihet och flexibilitet i den kommunala 

skolan. Det är dags att återupprätta målsättningen att den kommunala 

skolan ska vara tillräckligt bra och lyhörd för att locka även barn 

till engagerade föräldrar som har andra valmöjligheter, och lärare som vill 

vara med och påverka verksamheten. 

Därför yrkar jag 

1) att en huvudinriktning i det skolpolitiska arbetet ska vara att 

utveckla den pedagogiska mångfalden och valmöjligheterna i den 

kommunala skolan i syfte att tillgodose alla medborgares krav på 

valfrihet och påverkansmöjligheter, och 

2) att en handlingsplan för hur föräldrars, elevers och lärares inflytande 

över den lokala skolan ska öka tas fram. 

Lotta Fogde 

Danderyds arbetarekommun har vid medlemsmöte 2001-04-19 behandlat 

motionen och beslutat anta och skicka den till partikongressen som 

sin egen. 

Karin Löfdahl, ordförande 

80

81 

MOTION 406 


En mer individualiserad skola 

En av de största uppgifterna för den framtida skolan i Sverige är att den 

måste börja se människor som individer. Det går inte att som idag förvänta 

sig att alla barn och ungdomar skall kunna avverka grund och gymnasieskola 

på exakt lika lång tid. Samtidig är skolsystemet helt uppbyggt 

på den naiva tanken att alla människor skall skaffa sig grundläggande 

behörighet för högskolestudier, trots att vi faktiskt är olika som individer. 

Skolan bör arbeta helt med individuella studieplaner där varje elev får 

ta så kort eller lång tid som krävs för att hon eller han skall anses ha uppnått 

målen för att kunna gå vidare. Viktigt är också att skolan inte bromsar 

de elever som vill och kan arbeta fortare. Att göra detta är det i särklass 

effektivaste sättet att ta död på den gnista av nyfikenhet och jakt på 

nya utmaningar som de flesta av oss har när vi börjar skolan. För att 

genomföra en sådan reform på allvar i svensk skola krävs en rejäl attitydförändring 

i såväl skolan som samhället. Vi kan inte längre se barn som 

inte klarar av grundskolan på nio år som onormala, vi är helt enkelt olika. 

Det bör finnas alternativa vägar inom det offentliga utbildningssystemet, 

det går inte att räkna med att alla som uppnått målen för nionde 

klass direkt vill gå vidare till gymnasiet eller till högskolan efter avslutat 

gymnasium. Skolsystemet bör innehålla möjligheter till att lämna studerandet 

i vanlig bemärkelse för att istället prova på arbetsmarknaden och 

olika yrken etc. Många är de elever som valt gymnasiet bara därför att de 

inte hade något annat val, och resultaten blir därefter också. Menar vi 

dessutom något med det livslånga lärandet måste det finnas goda möjligheter 

att fortsätta med utbildning när motivationen kommer tillbaka. 

Det offentliga skolväsendet bör också stimuleras till att arbeta på andra 

sätt. Personalen skall känna sig fria att våga prova och utbilda sig i alternativa 

pedagogiker. Detta för att öka valfriheten hos eleverna och deras 

föräldrar, så att de kan hitta en skola som passa just dem. Det är viktigt 

att arbeta med denna mångfald inom det offentliga. Om vi som socialdemokrater 

vill värna om en lika bra skola för alla så måste de offentliga 

skolorna stimuleras till att verkligen konkurrera med de privata alternativen. 

Annars kommer rätten till en likvärdig utbildning att urholkas. 

Med anledning av ovanstående yrkar vi: 

att Eskilstuna arbetarekommun antar motionen som sin egen 

att motionen sänds till socialdemokraternas partikongress 

1) att kongressen beslutar utveckla skolpolitiken i motionens anda 

Fristadens s-förening har antagit motionen som sin egen. 


som sin egen.

MOTION 407 

VÄRMDÖ ARBETAREKOMMUN, ENSKILD 

Skolan 

Som det är idag så sköts skolan i kommunal regi. Det kan säkert finnas 

både fördelar och nackdelar med det. I våran kommun är det nog i stort 

sett bara nackdelar. Dessutom så sköts skolan av ett antal fritidspolitiker 

som inte alltid har tid och ork att ta itu med de problem som uppkommer 

i deras uppdrag. Jag tycker att skolan borde skötas av personer som 

har tid att lösa problemen inom skolan. De enda politiker som skulle ha 

tid med det är heltidsarvoderade politiker. Det enda stället där alla är 

politiker är på riksnivå. Därför så tycker jag att staten ska ta över regin av 

skolan. Det för att rädda undervisningen för dem som (barnen) som ska 

ta över efter oss. Om vi inte sköter skolan, så kanske de drar in på 

äldreomsorgen när de tar över. Då skulle alla nu styrande protestera vilt 

skulle jag tro. 

Med detta som grund yrkar jag: 

1) att staten tar över ansvaret för skolan 

2) att motionen tillsänds berörda instanser. 

Fredrik Rådberg 

Värmdö Arbetarekommun har vid sitt medlemsmöte 2001-04-23 beslutat 

översända motionen till kongressen som enskild. 

MOTION 408 


Politik för jämlikhet och kvalitet i skolan 

Under senare år har diskussionen om kvalitén i skolan varit häftig eftersom 

besparingarna drabbat skolan hårt. En del pengar tillförts skolan 

men fortfarande är problemen stora. Allt för många elever lämnar skolan 

med bristfälliga kunskaper. Vi socialdemokrater kan inte bara se till att 

barnen har formellt lika möjligheter i sin skolstart. Det är en liberal syn. 

Socialdemokratins uppdrag är jämlikhet i resurser för att reellt ge lika 

möjligheter samt jämlikhet i utfallet. 

Staten bör avsätta mer pengar till de skolor som har extra stora behov. 

Idag finns ett problem, nämligen att vissa kommuner minskar sina insatser 

till skolan när staten skjuter till mer resurser till kommunerna. Staten 

kan inte vara anslå större resurser till kommuner som inte vill föra en 

politik för jämlikhet. 

Staten måste ställa krav på skolorna att uppnå en lägsta nivå när det 

gäller elevernas kunskaper i basämnen. Staten måste ställa krav på kom- 

82

83 

munerna vad de ska prestera och se till att eleverna ges lika förutsättningar. 

Skolorna behöver inspekteras av staten. Statens roll blir att utvärdera 

och se att skolorna når likvärdiga resultat. 

Inför specialdestinerade statsbidrag till skolan. Eleverna ska ha rätt till 

samma resurser oavsett var i landet de bor. Kravet på skolorna och kommunerna 

ska vara att inga elever får lämna skolan utan ordentliga kunskaper 

i basämnena. 

Segregationen måste minska. Barn och ungdomar ska ha lika villkor 

oavsett föräldrarnas plånbok, bostadsort, politisk majoritet i kommunen 

eller den sociala och etniska strukturen i kommunen. Antalet friskolor 

har ökat kraftigt de senaste åren. Friskolor bör finnas, flera har en intressant 

pedagogik. Men antalet kan diskuteras. Viktigt är att alla skolor, 

kommunala eller privata arbetar under samma villkor. Kommunerna ska 

ha rätt att säga nej till nya friskolor som det innebär att resurserna till de 

kommunala skolorna blir mindre per elev. 

Jag föreslår den socialdemokratiska partikongressen besluta: 

1) att staten avsätter större resurser till skolan, speciellt till skolor med 

extra stora behov 

2) att statens inspektion av skolorna ökas för att se att eleverna ges 

lika förutsättningar 

3) att specialdestinerade statsbidrag införs, t ex till lärare och läromedel, 

för att eleverna ska ges samma resurser oavsett bostadsort 

4) att alla skolor, kommunala eller privata, ska ha samma regler för vad 

som är grundläggande resurser 

5) att skolor ej får ta avgifter som avskräcker. Ej heller avgift för skolmat, 

fritidsaktiviteter eller kurser 

6) att enskild skola ej ges rätt att diskriminera vid inträde utifrån samhällsklass, 

kön, etnisk bakgrund eller religion 

Lennart Hallengren 

SEKO S-förening i Malmö 




MOTION 409 

LILLA EDETS ARBETAREKOMMUN, ENSKILD 

Insatser för barn med särskilda behov 

Enligt skollagen ska undervisningen anpassas till elevens individuella 

behov och förmåga.Varje elev har rätt till individuellt anpassat stöd för

att tillgodogöra sig undervisningen och i de senare årskurserna också 

erhålla betyget godkänt. 

I dag kan skolan erbjuda undervisning med särskilt stöd, men utan att 

skolan har ansvar för att den personal som ger detta stöd har kompetens. 

De elever som bäst behöver skolans stöd lämnas till ett godtyckligt 

omdöme av skolans rektor! 

Det finns massor av duktiga och kompetenta människor som kan ge 

dessa elever stöd utan att ha lärarexamen. Tyvärr så ses uppgiften som 

assistent eller specialpedagog som något man sköter med vänsterhanden. 

Vad kan en förälder göra när skolan erbjuder en resurs som inte kan 

klara uppdraget? Vilka möjligheter till att överklaga ett sådant beslut 

finns? Inga alls. 

Våra barns bästa ska sättas i främsta rummet. Vi har antagit FN:s barnkonvention. 

Vi har socialtjänstlagen som har stärkt barnens intresse de 

senaste åren. Men det har inte nått genomslag i verkligheten, den verklighet 

som våra barn lever i skolans värld. 

Med hänvisning till ovanstående föreslår jag partikongressen: 

1) att möjliggöra en överprövningsrätt till insatser för barn med 

särskilda behov 

Lödöse 2001-04-12 

Madeleine Dahlgren, Lödöse s-förening 

Lilla Edets arbetarekommun beslutade att sända in motionen som 

enskild till kongressen 

MOTION 410 

HALMSTADS ARBETAREKOMMUN 

Gärna en friskola men först ett rejält 

kommunalt inflytande 

En diskussionsgrupp inom Östers socialdemokratiska förening i 

Halmstad har under en tid arbetat med frågan kring friskolors etablering 

och verksamhet. Gruppen har utöver internt arbete haft kontakter med 

såväl den kommunala skolan som med representanter för friskolor. 

Vi menar att friskolor som komplement till den kommunala skolan har 

ett antal fördelar. En annan eller annorlunda driven pedagogik skulle stimulera 

till utveckling även inom kommunal verksamhet. Vägar till ett 

engagemang hos omgivningen skulle kunna ge exempel till utveckling av 

en bättre samhälls- och/eller föräldrarkontakt. Detta skulle inte bara 

beröra elever som går i aktuell friskola utan även eleverna i skolan i stort. 

Det sistnämnda är en grundförutsättning till en positiv syn på friskolor. 

Grunden för att fördelarna skall uppstå är att den friskola som etableras 

84

85 

har en pedagogisk idè som är utvecklingsdrivande och ett brett engagemang 

på det lokala planet. Fördelarna ser vi försvinna om skolan skulle 

bygga på exempelvis en kommersiell, religös etisk eller partipolitisk 

grund. 

Vi tror att grundläggande regler och normer skall fastställas på riksplanet 

precis som för övrig skolverksamhet. Utöver ovan beskrivna tankar 

om vem som skall kunna bedriva en friskola måste regler för resurstilldelning, 

antagning, tillsyn och eventuellt återkallande av tillstånd finnas 

med. 

Den viktigaste punkten för att gå vidare är emellertid möjligheten till 

kommunalt inflytande i frågan. Det är alldeles orimligt att den instans 

som har det stora ansvaret i att skolverksamhet bedrivs inte har det avgörande 

inflytandet vid etablering av friskoleverksamhet. Det är alldeles 

uppenbart att någon med det totala planeringsansvaret, kommunen, 

måste få avgöra om och hur mycket verksamhet som är möjlig att bedriva 

vid sidan av den kommunala. Skulle exempelvis en friskola lägga ner 

verksamheten av ett eller annat skäl är ju kommunen skyldig att erbjuda 

eleverna alternativ. Detta är ett av många starka skäl till att en kommun 

måste se till att en balans råder. Även lokalkostnadsbiten väger här tungt. 

Som en ytterligare del i det kommunala inflytande som följer av beskrivet 

ansvar är tillsynsrätt över friskoleverksamhet 

Mot bakgrund av ovanstående föreslår vi den socialdemokratiska partikongressen 

besluta: 

1) att etablering och tillsyn av samt resurstilldelning till friskolor skall 

vara ett kommunalt kompetensområde 

2) att ett grundläggande centralt regelverk skall vara grunden för att 

etablera, bedriva och finansiera friskoleverksamhet samt 

3) friskoleverksamhet som bedrivs på kommersiell-, religös-, etiskeller 

partipolisk grund ej kan ingå i ett samhällsfinansierat skolsystem 

Diskussionsforum Öster 

Halmstads arbetarekommun behandlade motionen vid möte 2001-04- 

21 och beslutade att översända motionen till partikongressen som arbetarekommunens 

egen. 

Jan-Olof Johansson/ordförande 

MOTION 411 


Friskolorna 

Låt alla skolor bli friskolor säger moderaterna, och vill med detta dela 

upp Sveriges skolungdom till ett A och B-lag.

Problemet med friskolorna är att konkurrensen mellan den och kommunala 

skolan inte sker på lika villkor, friskolorna är tillåtna att ha ett 

kösystem, vilket innebär att de fritt kan bestämma hur många elever de 

kan ta emot, de kan därför påverka sin situation i positiv riktning vad det 

gäller antal elever. 

Vi ser nu varje dag hur allt flera kommuner får problem med ekonomin 

p.g.a. att det ges obegränsat tillstånd på bekostnad av den kommunala 

skolan. 

Den kommunala skolan är skyldig att ta emot alla, även de som inte 

friskolan tog emot. Den kommunala skolan kommer därför i underläge, 

den kan t.ex. inte planera för hur många lärare som behövs under en termin, 

då risken finns att elever som anmält sig till friskolan kommer tillbaka. 

Vem tar ansvar när det har blivet så många friskolor så att någon kommunal 

skola måste läggas ner. 


1) att kommunerna måste ha det ansvaret hur många friskolor som 

kommunen kan ha utan att äventyra den gemensamma kommunala 

skolan 

att Karlskrona Arbetarekommun antar motionen som sin egen samt 





Karlskrona arbetarekommuns medlemsmöte beslutade den 23 april 

2001att anta motionen som sin egen samt att motionen sänds till partikongressen 

2001 

MOTION 412 

VÄSTERNORRLANDS SOCIALDEMOKRATISKA PARTIDISTRIKT 

Fristående skolor 

Utvecklingen med alltfler fristående skolor innebär med nuvarande 

regelverk ett antal problem för kommunerna, framförallt i kommuner 

med minskande befolkningsunderlag. 

Kostnaderna måste omfördelas från verksamhet till lokaler. 

Kommunen kan inte anpassa lokalstorleken och personalvolymen optimalt. 

Planeringsförutsättningarna försvåras. Hur stor över överkapacitet 

är rimligt att ha? Vad innebär detta i kostnader? 

Risk för segregation finns! Vem väljer aktivt? Väljer man till eller från? 

86

87 

Det finns en risk att vår målsättning, -en skola för alla- sätts ur spel. 

Kommunerna kan idag mycket lite påverka Skolverket i beslut om att 

godkänna eller inte godkänna en ansökan om fristående skolor. 

Därför yrkar vi på: 

1) att större hänsyn tas till kommunernas yttrande över ansökningarna 

att få starta fristående skolor 

2) att bidragssystemet ses över och tydliggörs för att ge likvärdiga möjligheter 

3) att fristående skolor skall ha samma skyldighet som kommuner och 

landsting att använda lärare, förskollärare och fritidspedagoger som 

har formell utbildning för verksamheten 

4) att utbildningen skall vara avgiftsfri 

5) att fristående skolor ej skall kunna drivas som vinstutdelande företag 

6) att samma krav på uppföljning, utvärdering och kvalitetsredovisning 

ställs på de fristående skolorna som på de kommunala 

Styrelsen för Västernorrlands socialdemokratiska partidistrikt 

2001-04-25 

Elvy Söderström 

MOTION 413 


Friskolor 

Antalet friskolor ökar snabbt och utgör nu ibland ett hot mot enskilda 

kommuners egna skolor. Det är främst i storstäderna och i större kommuner 

som privata företag funnit det vara lönsamt att starta friskolor. 

Detta kunde vara bra om de nya skolorna tillförde utbildnings-väsendet 

något nytt vilket inte alltid är fallet. I stället riktar man sig till elever som 

har de bästa förutsättningarna och som inte behöver några extra insatser 

när det gäller stöd och hjälp. 

Eftersom dom behöver färre stödpersonal så kan dom också betala 

högre löner och på det sättet locka till sig de allra bästa lärarna och skaffa 

bättre utrustning. 

De kommunala skolorna får alltså med krympande resurser undervisa 

de dyrare eleverna och på så sätt få allt mindre möjligheter att utveckla 

undervisningen och pröva nya pedagogiker. 

Med den ensidiga massmediabevakning som finns i stora delar av landet 

innebär det också att man i lokalpressen kan framhålla de fria skolorna 

och göra stor sak av det minsta problem som man kan finna i de

kommunala och på så sätt påskynda utvecklingen i en för Moderater och 

Folkpartister önskvärd utveckling. 

Denna utveckling hotar att slå sönder möjligheterna för våra ungdomar 

att få en likvärdig utbildning oberoende av bakgrund och bostadsort. 

Skolverket verkar godkänna de flesta ansökningar oberoende av vad 

kommunerna säger. Kan detta anses vara förenligt med kommunalt självbestämmande? 

Det borde åtminstone finnas en vetorätt om kommunerna 

kan visa att en friskolestart får orimliga konsekvenser för de kvarvarande 

kommunala skolorna. Denna vetorätt skall då också kunna användas 

av berörda kranskommuner. 

Med hänvisning till det ovan anförda föreslås kongressen besluta: 

1) att det införs en kommunal vetorätt vid etablering av friskolor. 

Motionen antagen vid medlemsmöte i St. Lundby socialdemokratiska 

förening den 9/4 2001 

Jan Karlsson 

Motionen antagen som sin egen vid Lerums Socialdemokratiska 

Arbetarekommuns medlemsmöte den 23 april 2001. 

MOTION 414 

TÄBY ARBETAREKOMMUN 


I den socialdemokratiska ideologin ingår en omtanke om alla människors 

möjlighet att känna trygghet och tillit, alla skall kunna ha en inkomst 

man kan leva på, alla bör ha en bostad, men varför har vi inte i partiprogrammet 

varit tydligare vad vi vill med våra barn? 

Varför har inte kommunerna större möjlighet att stoppa ansökningar 

om fristående skolor? Idag tvingas kommunerna se på när rektorer ansöker 

till Skolverket om att få bilda fristående skola och i många fall är 

ansökningarna mycket bristfälliga när det gäller t.ex. mål, ekonomiska 

analyser mm. Kommunen har mycket små möjligheter att förhindra etableringen 

även om konsekvenserna för de kvarvarande kommunala skolorna 

blir svåra att hantera. 

I en kommun som Täby där moderaterna är i absolut majoritet får 

rådande system till konsekvens att föräldrar, personal och elever i skolorna 

är förtvivlade över den utveckling som pågår, där möjligheten att välja 

kommunal skola minskar i snabb takt, men den opinionen kör moderaterna 

över. 

Om vi skall ha en rättvis skolpolitik i detta land och återerövra förtroendet 

bland alla dem som förväntar sig en radikal rättvisepolitik som tar 

sig an de nya klassklyftorna som denna skolpolitik innebär då måste 

kommunernas möjlighet till kontroll av de fristående skolorna förstärkas. 

88

89 

Exempelvis bör inte fristående skolor ensidigt kunna avstå från att 

delta i en drogvaneundersökning! 

Oansvariga kommuner kan åstadkomma ett oerhört segregerat samhälle, 

där vi delar upp barnen efter social tillhörighet . Skolan är och förblir 

en marknad och föräldrar och elever kunder. De kommunala skolorna 

blir okattraktiva i förlängningen, därför att de kan inte konkurrera på 

samma villkor om lärare, löner, förutsättningar i arbetsmiljö, frihet från 

politisk klåfingrighet mm. 

Jag yrkar därför: 

1) att skolverkets tillståndsbedömning blir restriktivare när det gäller 

fristående skolor, 

2) att en betydligt tydligare kvalitetsredovisning åläggs fristående skolor, 

tillsammans med att kommunen får möjligheter att kontrollera 

fristående skolor. 

3) att fristående skolor skall ha obligatorisk intagning av elever på 

samma villkor som de kommunala, och om man använder prov före 

intagning skall dessa vara offentliga. 

4) att regeringen ger tydliga anvisningar om vilka frihetsgrader som 

gäller för fristående skolor. 

Borit Drougge 

Täby arbetarekommun har beslutat anta den som sin egen. 

MOTION 415 



Antalet ansökningar om att få starta fristående skolor har under senaste 

tiden ökat i omfattning. Friskolorna erbjuder inte bara alternativ pedagogik 

eller profilinriktad undervisning utan det finns också skolor som 

vilar på etnisk eller konfessionell grund. Vissa skolor drivs som aktiebolag, 

där vinstmaximering är målet. 

En kommuns yttrande med avslag på ansökan, med motiveringen att 

det tar pengar från den kommunala skolbudgeten, vinner sällan gehör 

hos Skolverket vid prövningen av ansökan och det räcker inte som skäl 

för avslag. 

Det resurstilldelningssystem som används vid bidragsgivning till gymnasieskolorna 

har inneburit högre kostnader för de flesta kommunerna. 

Många friskolor har därför större resurser per elev än vad den kommunala 

skolan har. Detta innebär ofta att en del friskolor kan erbjuda

mindre klasser, andra förmåner som t ex bärbara datorer, gratis körkortslektioner 

eller andra förmåner. 

I Jönköpings kommun får exempelvis en friskola, som drivs som aktiebolag, 

ca 25.000:- mer (under den treåriga utbildningen) för en gymnasieelev 

på el-programmet, än vad det kommunala gymnasiet får. 

Den kommunala skolan får kämpa hårt med att upprätthålla en god 

kvalitet med bristande resurser, samtidigt som de fristående skolorna 

arbetar under helt andra och bättre villkor. 

Enligt skollagens 9 kap 8 § punkt 2 står fristående skolor öppna för alla 

elever som inte ”medför betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter”. 

Detta innebär att en friskola kan avvisa elever som behöver 

mycket stöd i sin undervisning eller har svårigheter på grund av sociala 

problem och därför kräver stora insatser. Friskolan kan hävda att en elev 

medför betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter, vilket i 

sin tur betyder en social skiktning av eleverna. 

Ovanstående visar att skolans allmänna mål om rätten till en likvärdig 

utbildning - på lika villkor, liksom värdet av en sammanhållen skola är på 

väg att brytas upp. 

Betydelsen av att skolan ska vara en mötesplats där barn och ungdomar 

från olika miljöer möts och lär känna varandras förutsättningar, levnadsförhållanden 

och värde-ringar kan inte nog betonas och bör vara 

vägledande för framtiden om vi menar något med våra integrationssträvanden. 

Mot bakgrund av ovanstående föreslås distriktskongressen besluta 

1) att de allmänna målen om en likvärdig skola, om jämlikhet och 

rättvisa, om integration och hur segregation motverkas ska vara styrande 

i friskoledebatten. 

2) att kommunernas inflytande över beviljandet av friskolestart kraftigt 

ökas. 

3) att elevbidragen till fristående skolor ej ska överstiga kommunens 

kostnader för motsvarande utbildning. 

4) att tillstånd till friskolor som bedrivs med vinstintresse ej beviljas. 

5) att uppdra åt länets riksdagsmän, ledamöter i partistyrelsen m fl. att 

ta upp och driva dessa frågor på riksplanet. 

Jönköping 2000-10-17 

Håkan Sandgren 



egen. 

90

91 

MOTION 416 

ARBETAREKOMMUNERNA I TORSBY NORDVÄRMLAND, SUNNE, 

HAGFORS OCH MUNKFORS 

Skolverkets regelverk som grund för 

bedömning 

I många kommuner pågår en översyn av skolorganisationen och antalet 

skolor. Detta är främst orsakat av tre betingelser. Ett är balanskravet, ett 

annat är barnantalet och att befolkningen minskar. Ett tredje är att det är 

svårt att upprätthålla kvalitetskraven med få elever och svårigheter att 

rekrytera utbildad lärarkraft. Detta orsakar naturligtvis både diskussioner 

och protester. Vi ifrågasätter starkt att Skolverket på sådana grunder ger 

Friskolor möjlighet att starta och att de regelverk som nu styr Skolverkets 

bedömningar inte överhuvudtaget tar hänsyn till de betingelser som gäller 

för kommunerna. Många gånger visar det sig också att Skolverkets 

beslut om ett kommunalt bidrag, efter förhandlingar blir dyrare beroende 

på hur överenskommelsen om genomsnittskostnad hanteras. 

Frågan är vad det remissvar som kommunerna avger till Skolverket 

egentligen har för betydelse i tillståndsgivningen? Det kan inte vara 

meningen att enbart hotet om en nedläggning av en skola ska vara motivet 

till att starta en friskola i samma lokaler. Kraven på en alternativ skolform 

måste vara högre ställda än så och med alla barns bästa för ögonen. 

Som systemet nu används så urholkar det möjligheten att göra kvalitetsökningar 

och nödvändiga förändringar i den kommunala skolan. 

Dessutom är upptagningsområdet för friskolan oftast inte geografiskt 

större än det var för den kommunala skolan, och därmed inte heller barnunderlaget 

större. 

Därför föreslår vi 

1) att Skolverkets regelverk som grund för bedömning görs mer 

restriktivt. 

2) att barn - och befolkningsunderlag utgör viktig bedömningsgrund. 

3) att hänsyn tas till kommunens ekonomiska utveckling kopplat till 

befolkningsutveckling vid beviljande av kommunalt bidrag. 

Torsby Nordvärmlands arbetarekommun 

Eva-Lena Gustavsson ordf. Birgitta Halvarsson kommunalråd 

Sunne arbetarekommun Hagfors arbetarekommun 

Lars Jonsson ordf. Mikael Dahlqvist ordf. 

Munkfors arbetarekommun 

Björn-Ove Hallberg ordf.

MOTION 417 

CENTRALA GÖTEBORGS ARBETAREKOMMUN, ENSKILD 

Friskolor 

Friskolor har tidigare godkänts av följande skäl: 

Om skolan kunnat bidraga till den pedagogiska utvecklingen, som 

även kan komma den samhällsdrivna skolan till godo. 

Om föräldrarna av religiösa skäl önskar en viss inriktning på barnens 

utbildning. 

De friskolor, som idag startas görs ofta av kommersiella skäl. 

I förslaget till nytt partiprogram framhålls vikten av att alla människor 

får en likvärdig utbildning, som ger en god start i arbetslivet och möjlighet 

att deltaga i det demokratiska samhällslivet. Utbildningen är den viktigaste 

jämlikhetsfrågan. 

Det ökande antalet friskolor är ett hot mot denna jämlikhetstanke. 

Men det är samtidigt viktigt att de samhällsägda skolan blir mer flexibla. 

I programförslaget betonas vikten av de elever, som har lyckats 

sämre i grundskolan skall få speciella resurser för att klara gymnasiestudierna. 

Det är också viktigt att de elever, som har goda möjligheter att 

taga till sig utbildningen också stimuleras i sina studier. Detta kan 

undanröja många föräldrars krav på friskolor och därmed undanröja den 

kommersiella grunden för att starta friskolor. 

Vi föreslår att kongressen beslutar: 

1) Att ge partistyrelsen i uppdrag att verka för att samhället är restriktivt 

att godkänna start av gymnasiefriskolor och verkar för att de 

samhällsdrivna gymnasierna är så flexibla att även kan stimulera de 

begåvade elevernas studier. 

Styrelsen för Göteborgs Socialdemokratiska Förening 

Centrala Göteborgs Arbetarekommun beslutade på medlemsmöte 18 

april 2001 att sända motionen till partikongressen som enskild. 

MOTION 418 


Friskolor underminerar det kommunala 

självstyret! 

Det hävdas i alla sammanhang kommunernas suveränitet. Att besluten 

ska tas där pengar och kunskap finns. 

Därför blir också beslutsförfarandet omstritt och tvivelaktigt när kommun/stadsdel 

säger nej på ansökan om etablering av friskola men efter 

92

93 

överklagande till Skolverket godkännes etableringen. Skolverkets beslut 

grundar sig i att se om en friskola uppfyller skollagen samt följer läroplanen, 

och inget annat. De har ingen kunskap om de lokala förutsättningarna 

såsom om de kriterier som friskolan hävdar redan uppfylls i den 

offentliga skolan på den orten. 

Ett godkännande av Skolverket – utan hänsynstagande för det kommunala 

beslutet - är förödande för självstyret i kommunen där många 

andra faktorer har vägts in innan beslut och eventuellt avslag/godkännande 

ges. 

Ett sådant beslut undergräver också kommunens reella möjlighet att 

uppfylla de mål, och kvalitetskrav som kommunen lokalt har satt för de 

offentliga skolornas verksamhet. Det är dessutom kommunen som är 

ytterst ansvarig för att alla barn får sin rätt till utbildning tillgodosedd. 

Ingen ska tvingas välja bort en dålig skola. 

Det kommunala självstyret är en hörnpelare i den svenska demokratin. 

Suveränitet bygger på lokalkunskap. Där pengarna finns ska också 

besluten tas! 

En kommuns övervägande/beslut grundar sig på flera ställningstagande, 

bl a: 

• Kan en friskola med en viss inriktning komplettera den kommunala 

skolan? Eller finns det redan i den kommunala skolan? 

• Följer de, förutom skolplanen, kommunens lokala fastställda mål, och 

resurser? 

Vi menar att närhet och överblick ger möjlighet till ansvar och delaktighet, 

som i sin tur leder till ökad effektivitet. 

Det drabbar också barnen i de kommunala skolorna orättvist när friskolor/privatskolor 

när det gäller ersättningssystemet. I värsta fall kan det 

minimera den kommunala skolans handlingsfrihet, då medel saknas. 

Mindre pengar kan i ett värsta scenarium betyda mindre resurser för den 

kommunala skolan vilket kan innebära att lärartätheten minskar, att det 

blir sämre förutsättningar för restaurering av skollokaler och sämre möjligheter 

till inköp av nya läromedel etc. 

Ska vi se det från den mörkaste sidan så kan en kommun hamna i att 

tvingas avveckla istället för att utveckla den kommunala skolan. 

Ett sådant agerar undergräver, i det långa perspektivet, barnens förtroende 

för de vuxna, och inte minst det politiska systemet. Barn & 

Ungdomar tar intryck, inte vad vi säger, utan vad vi gör. Ett misstroende 

kan i sämsta fall leda till ökar klassklyftor. 

Vi yrkar 

1) att kommunernas självbestämmande – och lokala kunskap bättre tas 

tillvara 

2) att partistyrelsen får i uppdrag att klargöra kommunernas roll kontra 

Skolverkets och under året verka för beslut i denna riktning

att Malmö arbetarekommun antar motionen som sin egen och översänder 

den till partikongressen 2001 

3) att Partikongressen 2001 antar motionen som sin egen och översänder 

till den socialdemokratiska riksdagsgruppen för verkställighet 

Sylvia Björk Preben Andersson Preben Karlsson 

Gun-Britt Lagerkvist Georg Olsson Birgitta Tügel 

Ingvar Johansson Michael Rosdahl 




MOTION 419 

VARBERGS ARBETAREKOMMUN 

Fristående skolor, sk friskolor 

Vi delar grundtanken bakom friskolor, nämligen att skolor i alternativa 

driftsformer som komplement till den kommunala skolan kan vara positivt 

för skolans utveckling i stort. Förutsättningen är dock att alla skolor 

är öppna för alla barn på samma villkor. Så är det i praktiken inte idag, 

trots att skollagen gör detta gällande. 

Statens uppgift är att ange målen för skolan, medan kommunerna har 

helhetsansvaret för planering av skolan utifrån lokala behov och förutsättningar. 

Denna rollfördelning har satts ur spel när det gäller friskolorna. 

Kommunen måste ha ansvaret för alla barns skolgång. Det bör alltså 

kommunen och inte staten som ska besluta om en fristående skola får 

inrättas eller inge, och om bidrag ska utgå eller inte. Kommunen bör ha 

den fulla kontrollen och fatta alla beslut självständigt. 

En fristående skola ska vara ett komplement till den kommunala skolan, 

vilket idag inte är en självklarhet. Den får inte drivas av företag med 

vinst som mål, och den ska vara avgiftsfri och öppen för alla barn. 


1) att det är kommunen som ska besluta om etablering av och bidrag 

till fristående skolor som komplement till kommunens egna skolor, 

2) att en fristående skola inte får drivas med privata vinstintressen, 

3) att alla fristående skolor ska vara avgiftsfria. 

För S-kvinnor Varberg 2001-04-09 

Solveig Randelid Inga-Lill Pehrson 

Varbergs arbetarekommun beslutade vid medlemsmöte 26/4-01 att antaga 


94

95 

MOTION 420 

NYNÄSHAMNS ARBETAREKOMMUN 

Skolans roll i det demokratiska Sverige 

Skolan idag är en unik mötesplats i vårt samhällsliv. Det är enda platsen 

där hela befolkningen under den mest formbara tiden av sitt liv sammanstrålar. 

Därmed står det klart att skolan har unika möjligheter att 

utveckla respekt för alla människors lika värde, träna samarbete även med 

skilda utgångspunkter i social och etnisk bakgrund, att utveckla respekt 

för demokratins värde och regler. 

Den sammanhållningen skolan hittills representerat – och som utgör 

en smältdegel för att forma ett närmande mellan människorna – är hotad 

sedan de borgerliga i regeringsställning vid 90-talets början öppnade 

porten på vid gavel för tillkomsten av friskolor av alla de slag. Kraven för 

att starta friskolor är minst sagt beskedliga från samhällets sida. Som en 

följd har etableringar för dessa skolor ökat markant och det särskilt i 

storstadsområdena, på senaste tiden mer och mer som en ”business” som 

ska ge avkastning till ägarna och så småningom till aktieägarna. 

Vi ifrågasätter inte skolor med välunderbyggda pedagogiska intentioner 

som kan vara av stort värde för skolans utveckling men väl skolor som 

genom sina inriktningar leder till utbildnings– och kultursegregering 

och i sin förlängning till nya klassgränser. 

Den uppsplittring av skolan vi nu upplever står i strid med allt vi socialdemokrater 

står för: 

Rätt till lika utbildning oberoende av bostadsort och inkomstförhållanden 

i en skola för alla. 

Vi håller med den ungdom som i en insändare beskriver sin friskola så 

här: 

Vad vår friskola i första hand erbjöd var avskildhet från störande element 

men även från ”vanliga” ungdomar. Man tvingas aldrig träffa bråkiga 

kamrater med särskilda behov och behöver inte sätta sig in i deras 

problem. Han skriver: ”Nej, en kommunal skola med mer stöd åt dem 

som behöver det, hade varit en bättre lösning även för oss flitiga egoister”. 

Med hänvisning till vad som här anförts hemställer vi hos partikongressen: 

1) att reglerna för tillståndsgivning för friskolor skärps 

2) att kommunernas ställning och inflytande stärks vid beslut om tillståndsgivning 

för friskolor 

3) att resurstilldelningen ses över så att den allmänna skolan inte missgynnas

4) att den demokratiska insynen i friskolors verksamhet stärks 

Nynäshamn 2001-02-23 

Sanna Hjelm Stephanie Listerdal 

Nynäshamns Arbetarekommun har på sitt årsmöte beslutat att anta 

motionen som sin egen samt att översända motionen till partikongressen. 

Tore Åkerbäck Carina Bäcklund 

MOTION 421 


Privatisering inom skolan kan leda till lagbrott 

I grundlagen står att alla aktörer som har hand om offentliga tjänster 

skall iaktta saklighet och opartiskhet. Det betyder att all särbehandling är 

otillåten. Om privatisering till exempel leder till ökad segregation är brott 

mot grundlagen. Erfarenheterna visar på att social och etnisk segregation 

ökar när ett fritt skolval infaller. Detta skapar risker för att vissa skolor får 

sämre kvalitet än andra. 

Vi vill påstå att det går inte att införa marknadens krav på ekonomisk 

effektivitet och att valfrihet skall få råda. 

Vi föreslår att motionen översänds till partistyrelsen för följande 

åtgärd. 

1) att all skolverksamhet skall bedrivas i offentlig regi. 

2) att utförsäljning och vinstsyfte ej får förekomma inom skolan. 

3) att konkurrensutsättning ej skall få förekomma inom skolan. 

Borås 2001-03-12 

Rose-Marie L Andersson, Sandared-Sjömarkens socialdemokratiska förening 

Borås arbetarekommun antog motionen som sin egen 

MOTION 422 

HÄSSLEHOLMS ARBETAREKOMMUN 

Friskolor 

Den svenska socialdemokratin har alltid värnat om att barn och ungdomar 

förenas i samma skolform, vilket har bidragit till att stärka jämlikheten 

och den sociala rättvisan. 

Dagens stora expansion av olika friskolor orsakar problem både för 

samhället och individen. Friskolorna ger automatiskt ett spänningsfält i 

samhället mellan t.ex. fattiga och rika, olika religiösa samfund, begåvade 

och mindre begåvade. 

96

97 

Det finns tendenser till att vissa fristående skolor, med en klart uttalad 

profil, inte blir en öppen mötesplats där olikheter kan mötas. Skolans 

demokratiskt fostrande roll har därmed försatts i ett helt nytt läge med 

helt nya förutsättningar. Friheten att välja skola, som i sig kan ses som en 

demokratisk rättighet, kan om mångfalden beskärs, få konsekvenser på 

skolans möjlighet att arbeta med det demokratiska uppdraget och bidra 

till att öka segregationen i vårt samhälle. Några hävdar att konkurrensen 

genom att marknadskrafterna får styra, höjer kvalitén i de kommunala 

skolorna. Detta är en vacker teori för dem som vill tro på den, men den 

löser inte de grundläggande problemen då marknadskrafterna alltid gynnar 

de starkaste och de på alla sätt redan privilegierade. 

Vi föreslår partikongressen arbeta för: 

1) att kommunens självbestämmanderätt råder vid möjligheterna att 

starta friskola. 

2) att införa ett totalt förbud för avgifter i friskolor. 

3) att samma antagningsregler skall gälla vid ansökan till gymnasiefriskola 

som kommunal gymnasieskola. 

4) att all eventuell vinst skall tillfalla berörd kommun och kommunens 

revisorer granskar friskolans ekonomi och verksamhet. 

5) att friskolan skall ligga under det kommunala regelsystemet. 

Hässleholm 2001-04-23 

Socialdemokraterna i Hässleholm 

Rolf Delcomyn, ordförande 

Hässleholms socialdemokratiska arbetarekommuns medlemsmöte den 

24 april 2001 ställer sig bakom motionen och antar den som sin egen. 

MOTION 423 


Lika villkor fristående skolor – kommunala skolor 

Skolan styrs av en nationell läroplan som Riksdagen beslutar om. 

Kommunerna ansvarar för framtagandet av en lokal skolplan samt för 

skolans ekonomi och organisation. Undantaget är de fristående skolorna 

där staten genom skolverket ansvarar för tillstånd vid etablering samt tillsyn. 

Når en fristående skola vill starta i en kommun ansöker skolan hos 

skolverket om tillstånd, den aktuella kommunen ges då möjlighet att 

avge ett yttrande till skolverket. När den fristående skolan erhållit sitt 

tillstånd reduceras kommunens roll till att ekonomiskt finansiera elevplatserna 

vid den fristående skolan.

Erfarenheterna visar att skolverket endast i ett fåtal fall tagit intryck av 

kommunernas yttrande. Alltför ofta uppstår gökungeffekten genom att 

en merkostnad uppstår som den kommunala skolan får betala. 

Vår övertygelse om värdet av att beslut fattas så nära medborgarna som 

möjligt var bärande när skolan kommunaliserades i början av 90-talet. Den tid 

som sedan följde med ekonomiska åtstramningar försvårade självfallet själva 

genomförandet men generellt kan kostateras att det kommunala självstyret 

har varit avgörande för utvecklingen av den lokala demokratin. 

Nu när såväl staten som kommunerna har bättre ekonomisk utveckling, 

föreligger förutsättningar för att förbättra styrning och ledning för 

skolväsendet i sin helhet. Det är högst rimliga krav att våra skolor, de 

kommunala såväl som de fristående, behandlas lika ur ett styrperspektiv. 

Fristående skolor styrs av samma lagar och förordningar som gäller för 

kommunala skolor. Skollagen gäller t ex inte genomgående för fristående 

skolor. Således har vi olika regler och krav vad gäller läroplan, lärarbehörighet 

samt rättigheter för elever med behov av särskilt stöd. 

Beträffande läroplanen så gäller den till alla delar för den kommunala 

skolan men för de fristående skolorna anges i skollagen att utbildningen 

ska ge kunskaper och färdigheter som till art och nivå väsentligen svarar 

mot de som grundskolan skall förmedla. I denna skrivning medges alltså 

avvikelser från läroplanen. 

Beträffande lärarbehörighet anger skollagen tydliga behörighetskrav 

för den kommunala skolan medan motsvarande krav helt saknas för de 

fristående skolorna. 

Beträffande elever med behov av särskilt stöd kan placering vid fristående 

skola äventyras genom att skollagen föreskriver följande för en fristående 

skola: 

Att skolan står öppen för alla barn som enligt denna lag har rätt till 

utbildning inom motsvarande skolform i det offentliga skolväsendet, med 

undantag för sådana barn som vilkas mottagande skulle medföra att betydande 

organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för skolan. 

Partiets förtroenderåd beslutade våren 2000 att kommunernas inflytande 

och ansvar skulle förstärkas. 

Mot denna bakgrund föreslås 

1) att kommunerna åläggs ansvaret att besluta om tillstånd vid etablering 

av fristående skola 

2) att kommunala och fristående skolor i övrigt, i enlighet med motionens 

anda, ges lika villkor. 

Heléne Svensson 

Kristianstads arbetarekommun har vid medlemsmöte beslutat att antaga 


98

99 

MOTION 424 

PARTILLE ARBETAREKOMMUN 

Motion till partikongressen 2001 

Friskolor bör jämställas med kommuner när det gäller att ta ansvar för 

eleverna. Vid konkurser eller annan stängning eller neddragning vid sina 

egna skolor skall friskolorna tillsammans stå för kostnaderna som blir 

följden därav. 

Härmed föreslår jag: 

1) att kongressen kräver att friskolorna skall fondera medel som täcker 

egna skolors förluster. 

Trygve Torstensson 

Partille-Jonsereds socialdemokratiska förening 

Partille Arbetarekommun har antagit denna motion som sin egen 2001- 

04-24. 

MOTION 425 

STRÖMSUNDS ARBETAREKOMMUN 

En skola för alla eller ett parallellskolesystem 

– ett ideologiskt ställningstagande 

Socialdemokratin har en stolt tradition när det gäller demokratisering av 

skolan – alltifrån 1940 års skolutredning, 1946 års skolkommission, 1957 

års skolberedning, 1962 års grundskolereform till Lgr 80 – den enda 

verkligt radikala läroplanen för grundskolan. Dessa steg ledde till ett 

avskaffande av det gamla parallellskolesystemet och inrättandet av vad vi 

brukar kalla ”en skola för alla”. 

När riksdagen 1991 – på förslag av den socialdemokratiska regeringen 

– beslutade att utvidga ”rätten” att välja skola, kom den ideologiska kollapsen. 

Med det nya bidragssystemet, ”skolpengen”, bäddade man för de 

konservativa friskolefantasternas framfart efter regeringsskiftet hösten 

1991 då moderaterna tog över hela skolpolitiken. 

Den s k valfrihetsrevolutionen inleddes och den borgerliga regeringen 

övertog både Margret Thatchers slagord ”Europas bästa skola” och hennes 

segregationsmodell . Systemskiftet innebar att man snabbt och utan 

diskussion bytte utbildningsideologi. Medan grundskolereformen på sin 

tid växte fram under ett par decennier, under en lång demokratisk process 

med stora utredningar och en livlig offentlig debatt, ersattes grundskolans 

jämlikhetsideologi efter endast några få år av borgerligt maktinnehav 

av den moderata elitideologin. 

De ideologiska motiven för en demokratisk, gemensam skola för alla

arn, som beskrevs av Fridtjuv Berg, Ellen Key och andra visionärer 

redan för hundra år sedan var nu inte längre passande. Nu skulle medborgarskolan 

raseras och parallella s k friskolor med både kommunala 

bidrag och vinstintresse, introduceras på marknaden. 

Idag vet vi att introduktionen av s k friskolor redan har inneburit att vi 

i vissa områden fått en social skiktning – en segregation. 

Låt oss lämna de ideologiska bevekelsegrunderna för en stund och titta 

på den moderata valfrihetsrevolutionen ur pedagogisk synvinkel. Leder s 

k valfrihet och konkurrens mellan skolor till högre kvalitet? Vad säger 

forskningen? Sverker Lindblad, professor i pedagogik vid Uppsala universitet, 

svarar så här på en fråga i Lärartidningen: 

”Tvärtom, de negativa effekterna är så påtagliga att vi inte kan blunda 

för dem. Det är anmärkningsvärt att de ivrigaste valfrihetsförespråkarna 

inte tar till sig de internationella erfarenheter som finns.” 

Professor Lindblad menar att vi har en hel del att lära av andra länder, 

som England, Skottland, USA och Australien. I England har man gjort 

omfattande fältstudier kring vad som egentligen händer i praktiken när 

marknadskrafterna får råda. För det första ökar segregationen, man får 

mer konventionell undervisning därför att ”marknaden”, alltså den grupp 

föräldrar som utnyttjar den nya valfriheten kräver det. Kampen för överlevnad 

i de studerade skolorna gör att man tvingas överge tidigare ambitioner 

och ideal, man försöker undvika att få elever med problem och 

svårigheter och sådana som ger skolan dåligt rykte o s v. 

Hur såg då omvärlden på den borgerliga regeringens omläggning av 

skolpolitiken i Sverige? Ja, OECDs dom var hård. Man varnade för att 

regeringens utbildningspolitik med en splittring av grundskolan i sin förlängning 

skulle innebära ökade sociala och regionala orättvisor och skapa 

ett elitistiskt skolsystem och frågan ställdes varför Sverige, som redan 

hade ett väl fungerande skolsystem, ville göra de här förändringarna på 

skolområdet. Idag ser vi att OECD hade rätt – segregationen ökar efter 

friskolornas intåg i Sverige! 

Genom beslutet om ett bidragssystem med s k skolpeng har privata frizoner 

skapats inom det offentliga skolväsendet där börsnoterade företag 

kan inkassera allmänna skattemedel och driva utbildningsföretag som 

genererar vinster till ägarna. 

Det är dags för ett ideologiskt uppvaknande! Vi måste inse att vi håller 

på att förlora det vi en gång kunde kalla ”en skola för alla”, mångfaldens 

skola – mötesplatsen för barn från olika kulturer, klasser och miljöer. 

Det är hög tid att nu släppa på prestigen och reparera misstaget från 

1991 genom att återställa skollagens tidigare formuleringar. Det behövs 

inga bidrag till privata alternativ för att öka mångfald och valfrihet. 

Redan idag kan föräldrar och elever påverka verksamhetens uppläggning 

i den kommunala skolan och det är fritt fram för lärare och elever att välja 

den pedagogiska modell som passar de egna behoven och förutsättning- 

100

101 

arna. I den kommunala skolan kan vi idag möta lärande enligt Maria 

Montessori, Celestin Freinet, Paulo Freire, Portfoliometodiken o s v, så 

varför ska vi låta marknadskrafterna styra över ett politiskt och nationellt 

så viktigt område som skolan? Skolan borde inte vara till salu! 


1) att socialdemokraterna i riksdagen tar initiativ för att åstadkomma 

en sådan ändring i skollagen gällande bidragssystemet inom det 

obligatoriska skolväsendet att dagens utveckling mot ett gemensamt 

finansierat parallellskolesystem med kommunala och fristående 

grundskolor bryts och att vi åter får en sammanhållen grundskola 

där alla barn möts. 

Sven-Erik Sveed, Backe s-förening 

Strömsunds Arbetarekommun har behandlat motionen den 24 april 

2001 och beslutat att anta den som sin egen. 

MOTION 426 


Införande av skydd för elever som verkar 

i elevrådsverksamhet 

Lagen om arbetsmiljö gäller även för våra grundskole- och gymnasieelevers 

skyddsombud vilka får utbildning i frågan. Elevrådets företrädare är 

elever som fått förtroendet från sina skolkamrater att företräda dom i de 

frågor som handläggs i elevrådet och därmed i diskussionen med lärare 

och rektor i skolfrågor. Det är flera frågor som är förknippade med stora 

problem som förekommer i arbetsuppgifterna för elevrepresentanter bl.a. 

mobbningsförebyggande verksamheter och att delta i mobbningsteam. 

Då det kan förekomma trakasserier mot elevrådsrepresentanter som agerat 

mot mobbning och rasistiska uttryck, behöver vi finna former för att 

förbättra tryggheten och "höja statusen" på förtroendeuppdraget att vara 

ledamot i en elevrådsstyrelse. 

Därför föreslår jag att kongressen ger våra riksdagsledamöter i uppgift 

att verka för: 

1) att elevrådsstyrelseledamot i viss utsträckning jämställs med en 

facklig förtroendevald och därmed skyddas av lag/förordning med 

lagen om facklig förtroendevald som modell i tillämpliga delar. 

Björn Mellquist Lerums socialdemokratiska arbetarekommun 

Motionen antagen som sin egen vid medlemsmöte i Lerums 

Socialdemokratiska Arbetarekommun den 23 april 2001.

MOTION 427 


Om att bli demokrat 

Ingen föds demokrat och inte heller tolerant. Att var det – att uppföra sig 

demokratiskt ställer stora krav på människans inneboende kraft, en stor 

potion av intelligens och ännu större av mognad. Varje människa, varje 

samhälle och varje demokratiskt land behöver då och då på ett rationalistiskt 

sätt pröva grunden för att bibehålla olikheterna och för att aktivera 

dom instrument som behövs för att bli pluralistisk. Det går absolut 

inte att marknadsföra demokratin som en vara eller företeelse. Demokrati 

är mer än en lektion på 40 minuter i en skola eller att läsa en bok som 

man för övrigt inte orkar läsa till slut. Demokratin är inte heller något 

som går att exportera till något annat land som till exempel en del av 

bistånd eller kanske…delar av vapen eller ammunition. Inte heller kan 

man påtvinga ett folk att vara demokratiska. Förnuftet kan inte påtvingas 

massorna…. Möjligen någon enskild. En intelligent, demokratiskt 

tänkande människa gillar inte vapen och slåss aldrig. Däremot argumenterar 

han/hon ihärdigt utan demagogi, ty det är sakfrågan han/hon har i 

tanken. 

Med anledning av det ovan sagda hemställer vi härmed: 

1) att kongressen uttalar sig för införandet av demokrati och pluralism 

som obligatorisk del av skolplanen från årskurs 1 – 9 

LO-Facken i Lilla Edets facklig/politiska klubb 

Lilla Edets arbetarekommun beslutade att sända motionen som enskild 

till kongressen. 

MOTION 428 

SOLNA ARBETAREKOMMUN, ENSKILD 

Med barns ögon 

” Människorna är inte bara sig själva: 

de är också trakten där de är födda, 

lägenheterna i staden, 

eller gården på landet där de lärde sig gå, 

lekarna de lekte som små, 

sagorna de lyssnade till, 

maten de åt, skolorna de gick i, 

idrotten de utövade, 

poesin de läste, den gud de trodde på” 

WILLIAM SOMERSET MAUGHAM 

102

103 

Ett annorlunda perspektiv 

Den här motionen handlar om barn och ungdomar. Och om hur politiken 

måste ändra perspektiv från ett ensidigt vuxenseende till ett mer 

plirigt barnperspektiv. Det är sorgligt att barn och ungdomars livsvillkor 

enbart hamnar i politiken centrum när ett vuxenproblem, akut eller framtida 

diskuteras. 

Detta blir tydligt i debatten om barnafödandet. Företrädare för regeringen, 

forskare och ekonomer varnar för att det föds för få barn i Sverige. 

Hur ska vi då klara omsorgen om de gamla? Hur ska vi få några pensioner? 

Vi socialdemokrater förklarar att vi tror att det kan bero på att unga 

människor känner sig ekonomiskt pressade. Därför måste vi förbättra 

villkoren för barnfamiljerna. Logiken är enkel att följa. Men det är de 

vuxnas behov av framtida pensioner som till slut landar i barnfamiljernas 

pressade ekonomiska situation. 

På samma sätt verkar det vara i skolans värld. De senaste årens debatt 

om skolframgångar och skolmisslyckanden visar på oförmåga att se barns 

vardag och verklighet som den är. Det är mycket allvarligt att var femte 

barn idag får betyget icke godkänt i något ämne. Men alla de som hävdar 

att skolan blivit oerhört mycket sämre på senare år svamlar. Den 

verklighet barn och ungdomar alltid levt i har istället blivit tydlig för fler. 

Betyget icke godkänt motsvaras av de äldre betygen 1 och 2 i den tidigare 

femgradiga betygsskalan. I det relativa betygssystemet skulle enkelt 

uttryckt en tredjedel av eleverna få ”underkända” betyg i varje ämne. Men 

på den ”gamla goda” tiden sågs skolans misslyckande i högre grad som ett 

individuellt problem (och en personlig skam). Nu formuleras betygsproblemet 

tydligt som skolans - vuxenvärldens – tillkortakommanden och 

plötsligt har det blivit viktigt! 

Eller se på hur stödet till barn med särskilda behov verkar styras av 

vuxnas behov. Hur kan man annars förklara att de helt övervägande samhällssatsningarna 

görs för att stödja utåtagerande barn, när forskning 

visar att de allra största hoten mot barns och ungas liv och hälsa finns i 

en annan typ av svårigheter; nämligen de inåtriktade? De barn som lider 

mest skada och är i störst risk är de tysta, ofta sorgsna barnen. Bristen på 

stöd och hjälp åt dessa barn kan rimligen inte förklaras på något annat 

sätt än att det är de ”stökiga” utåtagerande barnen som skapar större problem 

för de vuxna. De tysta barnen stör inte vuxna och råkar därför ut för 

”syns inte, finns inte”-syndromet. På detta område måste insatserna öka 

så att alla barn också får det stöd de behöver. 

De politiska perspektiven måste förändras! Socialdemokratin måste 

skaffa sig nya verktyg för att fördela resurser mer rättvist till barn utifrån 

barns och ungdomars egna behov. Vår politik måste baseras på barns 

egna livsupplevelser. För att klara det måste de utvärderingar vi gör 

mycket mer fråga efter berörda barns erfarenheter och åsikter. Ett typiskt 

exempel på motsatsen är att insatser mot mobbning ofta följs upp med

utvärderingar som tar fasta på vuxnas arbete (Dvs vilka antimobbingmetoder 

som använts) och inte på barnens upplevelser – till exempel hur 

många som är rädda för mobbning eller mobbas. 

Använd alltid en barn-checklista 

En konkret metod för att utveckla sin egen syn på barns vardag och 

livsvillkor kan vara att införa en enkel checklista om barns behov i samband 

med alla beslut i politiska och samhälleliga institutioner. Det vill 

säga en enkel frågeblankett fogad till varje beslutsärende med frågor om 

och hur barns intressen satts i främsta rummet. Vi menar att detta barnperspektiv 

måste få ett självklart utrymme i de komplexa och ofta tidspressade 

beslutssituationer som präglar dagens politik och samhällsliv. 

Redan här bör också former för utvärdering som vänder sig till barn och 

unga som berörs av besluten planeras. 

Barnen och de vuxnas ekonomiska frihet och stress 

Många barn och ungdomar har drabbats hårt av den ekonomiska krisen 

på 90-talet. Föräldrarnas arbetslöshet eller oro över framtiden har på 

olika sätt påverkat våra barn och ungdomar. Vuxna som bär på ständigt 

oro och känner uppgivenhet inför sina möjligheter att få jobb påverkar 

sina barn. Många barn har fått växa upp i ett 90-tal där familjen aldrig 

rest på semester, många barn har växt upp med det ofta plågsamma 

tvånget att ärva storebror eller storasysters omoderna kläder och tvingats 

avundsjukt se på när andra barn åkt till äventyrsbadet nästan varje helg. 

Särskilt drabbade är de barn som växer upp med ensamstående föräldrar 

eller föräldrar som studerar utan att tidigare förvärvsarbetat. Allt för sällan 

beskriver vi socialdemokrater barnfamiljernas ekonomiska verklighet 

utifrån dessa barns perspektiv. 

Från Maxtaxa till Nolltaxa 

Det ekonomiska utrymmet att öka rättvisan i Sverige måste i första 

hand riktas så att barnens och ungdomarnas behov står i centrum. 

Införandet av maxtaxan och de höjda barnbidragen bör följas av ytterligare 

fördelningspolitiska insatser. 

Förskolan är en plats som erbjuder möten med kompisar, träning i 

gemenskapens svåra konst, lek som lär för livet. I förskolan erbjuds en 

unik pedagogisk miljö som tar fasta på det sociala samspelet och språkutveckling. 

Därför blir förskolan i allt större utsträckning ett viktigt 

första steg i det livslånga lärandet för barn. Därför måste förskolan bli en 

rättighet som erbjuds alla barn i praktiken och inte bara i teorin. Oavsett 

föräldrarnas ekonomiska situation måste barnens rätt att gå på dagis försvaras. 

I valet mellan olika fördelningspolitiska insatser väljer vi därför att 

a ta steget från maxtaxa till nolltaxa i barnomsorgen. Fördelen med reformen 

är dubbel; dels får alla barn samma möjlighet att delta i den pedagogiska 

verksamheten och dels förbättras barnfamiljernas ekonomi direkt 

genom avgiftssänkningen och indirekt genom att fattigdomsfällor kan 

undvikas. 

104

105 

Mer egen tid 

Bristen på tid och den ständiga jakten att hinna är ett allt större problem 

både för barn och vuxna. Många barn tvingas väntar flera timmar i 

veckan på att de vuxna ska komma hem eller hinna hämta på dagis mer 

eller mindre i onödan. Timmar de och deras föräldrar kunde ha haft tillsammans 

om tiden och brist på tid varit en prioriterad fråga när beslut 

om väg- och kollektivtrafik, regionplanering och byggande eller arbetsrätt 

tagits. Eller när man planerat och organiserat arbetet på den enskilda 

arbetsplatsen. 

Förlängd föräldraförsäkring är i detta perspektiv en viktig pusselbit för 

att ge de vuxna mer tid med barnen när de är små. Det är viktigt att göra 

det möjligt, också ekonomiskt, för den i familjen som tjänar mest (oftast 

männen) att vara hemma med barnen. Också små barn har rätt att umgås 

med vuxna män. Tyvärr är det vanligt att både kvinnor och män som väljer 

att prioritera sina barn på olika sätt straffas för det av sina arbetsgivare. 

All diskriminering på arbetsmarknaden till följd av barnansvar måste 

bekämpas med kraft. 

För att minska barnfamiljernas vardagsstress är det viktigt att korta 

arbetstiderna men fram för allt ge anställda större makt att påverka sin 

egen arbetstid och fritid. Många föräldrar är låsta av stela arbetsscheman 

som inte gör det möjligt att anpassa arbetstiden efter barnens och familjen 

behov. LO, TCO och SACOs gemensamma arbetstidsförslag bör 

utgöra vägvisare för den socialdemokratiska politiken. Kortare och friare 

arbetstid kan ge ett större livsutrymme. 

Ge barn mer egenmakt 

Är det någon på skolan som vet om det förekommer mobbning eller 

rasism, som känner mögellukten i omklädningsrummen, som drabbas av 

korkad schemaläggning eller som vet vilka lärare som fungerar bra och 

vilka som inte gör det, är det eleverna. Det måste bli självklart att elever 

och lärare gemensamt planerar, sätter upp mål och utvärderar undervisningen 

och att eleverna även måste ges möjlighet att utvärdera sina lärare 

utan risk att det kommer surt efter. Barn och ungdomars makt i skolan 

bör öka i takt med att de blir äldre. 

För oss socialdemokrater måste denna demokratiuppgift för skolan 

vara central. Barn och ungdomar som tidigt får makt och ansvar kommer 

senare i livet att ställa samma självklara krav på inflytande på jobbet och 

i samhället i övrigt. Många av exemplen i denna motion kommer från 

skolans värld. Men respekten för barn måste börja tidigare. Redan i 

mycket unga år måste barns förutsättningar att utvecklas till självständiga 

och demokratiskt medvetna personer stimuleras. För små barn (liksom 

för de flesta av oss, kanske) handlar det i grunden om några faktorer 

som krävs om man ska kunna växa sig stark: trygghet, att bli sedd och 

uppskattad för den man är och att få utvecklas från sina egna förutsättningar.

Barn i förskolan ska efter förmåga få ta ansvar för sina egna handlingar 

och för miljön. Delaktighet är grunden för barns förståelse för demokrati. 

I grundskolan ska barn och ungdomar få ett reellt inflytande på 

utbildningens utformning och i gymnasieskolan är inflytandet över studiernas 

innehåll och form viktiga principer. Barns och ungdomars rätt till 

inflytande är lagfäst i Skollagen och i läroplanerna. Men hur ser egentligen 

verkligheten ut? 

Under år 2000 gjorde SSU en granskning av skolan där man bland 

annat frågade över 3000 elever hur de ser på elevers möjligheter till inflytande. 

88% tycker att elever och lärare ska planera och utvärdera undervisningen 

tillsammans men hela 42% säger att de idag har ganska eller 

mycket små möjligheter att påverka beslut som rör skolan. Elever vill 

alltså vara med och ta ansvar för sitt lärande och sin skolmiljö men nästan 

hälften känner att de inte har någon möjlighet. 

Att känna att man har makt att påverka och förändra sin vardag och 

känna delaktighet är lika viktigt för barn och ungdomar i skolan som för 

alla andra i samhället. Den elev som känner delaktighet tar ett större 

ansvar för sina studier, sina kamraters välbefinnande och sin arbetsmiljö. 

Elever måste få makt över sin egen skolsituation och vara delaktiga i de 

beslut som rör såväl undervisning som arbetsmiljö. Elever ska ha egenmakt. 

Ett exempel på detta är de försök med elev- och föräldramajoritet i 

lokala skolstyrelser som påbörjats i många kommuner. Möjligheten att 

inför lokala skolstyrelser bör göras permanent. Om en majoritet av eleverna 

vill inrätta en lokal skolstyrelse ska så ska. Gymnasieelever bör 

garanteras inflytande över läraranställningar och rektorstillsättningar. 

Men elever ska inte bara finnas med i den lokala skolans beslutsprocess 

utan också finnas representerade i den nämnd som handhar skolfrågorna. 

På gymnasienivå så ska eleverna ha en representant som fungerar som 

de representanter som de fackliga organisationerna har. 

Men vi har inte råd att låta frågan om barns inflytande enbart lösas 

genom inrättandet av lokala skolstyrelser. I många måldokument beskriver 

vi hur alla ska ha rätt att växa upp till ansvarstagande, fria och självständiga 

människor. Det är inte bara viktigt för individerna. Hela samhällsutvecklingen 

är beroende av det. Ser man bakåt kan man konstatera 

att det gamla auktoritära samhället hade ett helt batteri av verktyg för att 

forma människor till nyttiga kuggar i maskineriet som viste sin plats. Det 

genomsyrade alla delar av samhället – allt från amningsregler via den 

auktoritära skolan till lagstiftningen. Det demokratiska samhället måste 

inom sig ha medvetenheten om att demokrati inte är något som bara 

uppstår i en människas hjärna på 18-årsdagen. Demokrati måste slå rot i 

en personlighet mycket tidigare genom egna erfarenheter. Till exempel 

vore det lika naturligt att alla verksamheter som arbetar med barn fick 

visa hur de arbetar med barns delaktighet och egenmakt i vardagen som 

106

107 

hur de skött sin ekonomi när årsredovisningen ska göras. 

Vägra sänka kunskapskraven 

I alla tider har det hävdats att det finns barn som inte är begåvade nog 

att klara kunskapskraven i skolan. Också i vår tid reses krav, inte minst 

från folkpartiet i Stockholm, att elever som studerar på yrkesförberedande 

program inte ska behöva studera så mycket teoretiska ämnen. De är ju 

studietrötta! Underförstått gör man klart att dessa elever inte är smarta 

nog att klara kunskapskraven. Det är en farlig syn på människor och 

bildning som socialdemokratin måste bekämpa. Vår utgångspunkt måste 

vara att skolan ska ge en bred kunskapsbas för alla men samtidigt öppna 

många olika dörrar inför framtiden. Den måste ha förmåga att möta varje 

elev, också de skoltrötta – och locka fram nyfikenhet. Framför allt måste 

skolan fungera bättre när det gäller att inte släcka den nyfikenhet barn 

bär med sig in i skolan. Det är oftast skolan som orsakat skoltröttheten. 

Vi ser stora pedagogiska poänger med att varva praktik med teori inte 

minst för att skapa en större förståelse för hur de teoretiska kunskaperna 

ska användas i livet utanför skolan. Men det betyder inte att värdet av de 

teoretiska kunskaperna blir mindre betydelsefulla. Vi vill se en modern 

lärlingsutbildning som innebär att det införs gymnasieprogram där praktik 

utgör grunden för utbildningen. För att inte gå miste om kärnämnena 

och därmed högskolebehörigheten borde det bli möjligt att läsa gymnasieprogrammet 

på fyra år. 

Barn och ungdomar med svåra skolproblem har alltid funnits. Men 

tidigare etiketterades de som bråkstakar eller obegåvade. Många lyckades 

tiga sig igenom hela skoltiden i dåtidens mer auktoritära skolsystem. De 

märktes inte och uppfattades därför inte som ett problem för skolan. Idag 

har vi emellertid bättre kunskap och allt större förutsättningar att förstå 

varför vissa barn har svårt att fungera i skolan. Låt oss komma ihåg att 

det bara var någon generation sedan barn med hörselnedsättning regelmässigt 

klassades som obegåvade. Med möjligheten att se och förstå ökar 

också kraven på stöd och hjälp. Vår tids så kallade ”bokstavsbarn” måste 

få självklar rätt till diagnos, stöd och undervisning utifrån sina egna 

förutsättningar. 

För att underlätta för dessa barn måste stöd och hjälp sättas in tidigt. 

Kommunen måste se till att samordna insatserna kring barnet och inte 

med utgångspunkt från förskolan, skolan, fritids eller socialen. Allt för 

ofta förvandlas föräldrarna till det egna barnet både till advokat och 

svartmålare för att få kommunen att inse att barnet behöver hjälp. Ingen 

förälder borde tvingas genomlida detta. Barn och föräldrar borde ha rätt 

till en egen mentor eller vägvisare som samordnar och företräder barnet. 

Alla myndighetskontakter bör ske på ett och samma ställe. Det handlar 

ytterst om att sätta barnet och inte myndigheternas förvaltningar i 

centrum för verksamheten. 

Kunskap – genom lek och nyfikenhet – inte konkurrens och utslagning

Barn utvecklar ny kunskap och personlig utveckling främst genom lek. 

Det gäller ganska långt upp i åldrarna. Vuxna har ibland svårt att komma 

ihåg hur det var och vill gärna att barn ska lära på samma sätt som vuxna. 

Här krävs mer anpassning från vuxenvärlden till barns verklighet och 

behov. Leken och lekfullheten måste få mycket större utrymme långt upp 

i skolklasserna. Det ställer stora krav både på pedagoger, planerare, politiker 

och - inte minst - lokaler. 

Det är viktigt att vi inte med begreppet "livslångt lärande" introducerar 

vuxenmetoder för lärande allt längre ner i åldrarna. Istället behöver vi 

ta begreppet livslångt lärande på största allvar och dra slutsatser av det. 

Då blir lärandets start utgångspunkt istället för leken och det nyfikna 

sökandet. Något som också många vuxna lärosituationer skulle må bra av 

att återknyta till. Att skolan ska vara en plats för nyfikenhet och lek ställer 

krav på förändrade arbetsmetoder och utvärderingsinstrument. 

De allra flesta elever vill veta hur man ligger till i skolan. Men är betygen 

ett bra sätt att mäta elevens kunskaper? Förutom att betygen leder 

till stress och oro så är betyg en onyanserad bedömning som i bästa fall 

sporrar eleven, men som ofta riskerar att knäcka självförtroendet och 

minskar lusten att lära. Var någonstans kommer det att framgå att eleven 

är en bra kompis, eller har lätt för att samarbeta med andra, eller att har 

varit aktiv på klassråden? Att få ett papper med bokstavskombinationer 

säger väldigt lite om vem eleven är och vad eleven kan. Inte heller säger 

det hur eleven tillsammans med de vuxna ska jobba för att kunskapsmålen 

ska kunna uppnås. Därför måste dagens betygssystem minska i betydelse. 

Vi föreslår att betygsintaget till gymnasieskolan avskaffas. 

Utvecklingssamtalet är ett bra verktyg där eleven, föräldrar och lärare 

gemensamt kan resonera kring hur målen ska kunna uppnås. Detta kan 

också kombineras med skriftliga omdömen som beskriver en helhet, både 

elevens sociala och kunskapsmässiga utveckling. 

Skolrätt istället för skolplikt 

Ett sätt att styra resurser till elever med särskilt behov av stöd och hjälp 

är att knyta rättigheter till de barn och ungdomar som skolan idag försummar. 

Låt oss ge ett exempel. Skolplikten gäller i Sverige alla barn 

mellan 7 och 16 år. Barn som inte deltar i skolundervisningen skulle rent 

principiellt kunna hämtas till skolan med polis (något som tack och lov 

ytterst sällan händer). Kommunerna har ansvar för att ordna en bra skola 

för alla barn. Men så sker inte idag. Det finns till och med barn som 

nekas inträde i skolan och som inte heller får undervisning någon annan 

stans. Förklaringen är oftast att de inte passar in i skolans värld. Vi får 

aldrig acceptera sådana ursäkter eller bortförklaringar. Skolan måste 

anpassas till barnet och inte tvärtom. 

Vi menar att skolplikten måste vara ömsesidig. Skolplikten får inte 

enbart rymma krav på eleven att närvara ett visst antal timmar i skolan 

utan omformuleras till en kunskaps- och trygghetsgaranti för eleverna. 

108

109 

Alla barn måste få ha rätt att lära sig det de behöver för att klara sig i livet 

och känna trygghet i skolan. För ett barn som mobbas kan skolplikten 

liknas vid ett straff. 

Ett sätt att åstadkomma detta vore att koppla ett ansvars- och rättighetsdokument 

till skollagen som reglerar vilka rättigheter barn och ungdomar 

har som inte når upp till kunskapsmålen. Samtidigt som kommunen 

och skolan ska ha en tydlig skyldighet att bygga upp undervisningen 

så att det passar alla barn. Rättighetsdokumentet skulle kunna innehålla 

garanterad rätt till extra stödundervisning och hjälpmedel, rätt att 

byta klass, rätt att välja lärare och eller rätt att få sitt betyg prövat av 

annan lärare. 

Vi vet att skolan är i behov av ökade ekonomiska resurser men att det 

samtidigt är så att vissa skolor trots knappa ekonomiska resurser klarar 

sig utmärkt. Förklaringen är ofta bra ledarskap som motiverar både lärare 

och elever att göra sitt yttersta. Om vi menar allvar med ett kvalitetslyft 

i den svenska skolan måste därför lärarna ges rätt och möjlighet till 

kompetensutveckling och inspiration i en helt annan omfattning än idag. 

Barn i skolan måste ha rätt att slippa utslitna och oinspirerade lärare. 

Se till varje barn och inte antalet timmar 

Sedan folkskolan infördes på mitten av 1800-talet och fram till 1994 

så har skolan varit regelstyrd. Under en lång tid präglades skolan av 

lärandesituationer där läraren stod framme vid tavlan och lärde ut medan 

eleverna utan att ifrågasätta antecknade och i bästa fall memorerade kunskaper. 

Alla elever skulle göra samma sak samtidigt. Idag är skolan 

målstyrd och varje elev har rätt till individualiserad undervisning. 

Skolans mål ska uppfyllas, men vägen dit ser olika ut. Trots detta så finns 

det fortfarande en timplan som reglerar hur många timmar som ska 

ägnas åt varje ämne. Denna tydliga motsättning mellan målstyrning och 

timplan måste bort. För att förverkliga visionen om ett individualiserat 

lärande så måste timplanen slopas! 

Vi tror tyvärr att det kvarvarande timplanstänkandet bromsar pedagogisk 

utveckling av skolans värld. Låt oss ge några enkla exempel på reformer 

som borde genomföras; 

1. Att servera frukost före skoldagens början är, både enligt forskning och 

praktiska erfarenheter ett otroligt kostnadseffektivt sätt att förbättra skolmiljön 

och arbetsförutsättningarna i skolan. Man tjänar ofta relativt direkt igen 

de kronor man satsat. Ändå är frukost i skolan mycket ovanligt. 

2. De flesta barn skulle må mycket bättre av att få skoldagen framflyttad 

någon timme - något som inte borde vara ett stort organisatoriskt 

problem nu, då skiftgång i skolan blivit mer sällsynt. Andra skolor löser 

det redan idag genom att inför flextid vilket också öppnar upp för nya 

pedagogiska lösningar. 

Familjepolitiken måste vara till för barnen 

Barn behöver sina familjer för att ges en trygg och god uppväxt. En av

de viktigaste faktorerna i barns liv är hur familjen fungerar. Det avgör 

ofta om uppväxten blir ett plus eller ett minus i barnets liv. 

Familjepolitikens uppgift måste vara att stödja familjer så att vuxna verkligen 

har bra förutsättningar att ta sitt ansvar för barnen. 

Den traditionella kärnfamiljen med en mamma och en pappa + barn är 

en form som ofta fungerar bra. De flesta barn växer också upp i denna 

familjemiljö. Men en familj är inte alltid detsamma som en mamma och 

en pappa + barn. Därför är det viktigt att familjepolitiken inriktar sig på 

att stödja alla olika sorters familjer. Hur familjen ser ut på ytan är egentligen 

oväsentligt och oviktigt, det viktiga är hur den fungerar. Oberoende 

hur familjen ser ut så måste samhället ge förutsättningar så att barnen får 

en stödjande och varm uppväxtmiljö. 

Familjepolitiken är ett typiskt område där vuxnas behov dominerat. 

Debatten har handlat mycket om vuxnas ekonomi, val av livsform och normer 

– men väldigt lite om vad dessa vuxenval betyder för barnen i praktiken. 

Hittills har den svenska familjepolitiken haft en viss sorts familj som norm. 

Familjepolitik är inte helt enkelt inte anpassad för barn som bor i andra typer 

av familjer. Den måste utvecklas så att den stärker varje familjen i sitt sammanhang. 

Vi vill göra upp med en allt för kollektivistisk och kärnfamiljsanpassad 

familjepolitik. Familjepolitiken måste erbjuda lika många lösningar 

som det finns sätt att leva på. Vi måste göra upp med lösningar som utestänger 

och underkänner familjer som inte passar in i mallen. Därför krävs 

en genomgång av familjepolitikens lagstiftning och praxis. 

Barnen måste kunna lita på vuxensamhället vid skilsmässor 

När livet blir skört och går sönder är stödet från människor runt 

omkring och från samhället extra viktigt. När till exempel ett äktenskap 

spricker och det blir aktuellt att lösa frågor runt vårdnad av gemensamma 

barn måste samhället finnas där för att stödja föräldrarna så att de kan 

ta ansvar för barnens bästa. Idag hamnar barnen ofta i kläm mellan föräldrarna 

i smärtsamma vårdnadstvister. Beslut om delad vårdnad ger idag 

alldeles för stort utrymme för att föräldrar i praktiken rövar barnen från 

varandra. Ur barns perspektiv brådskar det att skapa bättre ordning och 

säkerhet på detta område. Att vi vuxna är att lita på, att vi finns kvar för 

barnet oavsett uppbrott i familjen är något oerhört viktigt. 

Paradoxalt nog är lagstiftningen och samhällets skydd mer utbyggt gällande 

materiella saker som egendom, än för barnens välbefinnande. Vi 

tycker inte att reglerna för delad vårdnad idag på ett bra sätt stöder vuxna 

att ta sitt gemensamma ansvar för barnen. De vuxna lämnas ensamma i 

en av livets svåraste och smärtsammaste faser - skilsmässan. 

Lagstiftningen på området måste utvecklas från ett barnperspektiv så 

att samhället förpliktigar sig att erbjuda alla föräldrar som genomgår en 

skilsmässa stöd i arbetet att skapa stabila förutsättningar för långsiktigt 

hållbara lösningar runt vårdnaden av barn. Dessa lösningar måste ge barnen 

tillgång till båda sina föräldrar och hela sitt vardagsnätverk så långt 

110

111 

det bara är möjligt. De måste också innebära vardagslösningar för barn 

och vuxna som kan fungera långsiktigt, känslomässigt, socialt, praktiskt 

och ekonomiskt. 

Vid situationer – skilsmässor eller i familjens vardagsliv – där en vuxen 

valt att bokstavligen slå sönder sin familj med våld måste starka krafter 

värna både den andra vuxne och barnen. Våldet måste stoppas och kvinnors 

rädsla tas på allvar. 

Med anledning av ovanstående föreslår vi partikongressen besluta; 

1) att ytterligare förbättringar av barnfamiljers ekonomiska situation i 

första hand ska ske genom att maxtaxan omvandlas till en nolltaxa 

så att barnom-sorgen/förskolan blir helt avgiftsfri, 

2) att minska barnfamiljernas vardagsstress genom att förverkliga LOs, 

TCOs och SACOs gemensamma arbetstidsförslag, 

3) att en utredning tillsätts för att dels gå igenom familjepolitikens 

lagstiftning och tillämpning generellt från ett barnperspektiv, och 

från perspektivet att alla sorters familjer ska ges likvärdiga förutsättningar 

samt att reglerna för gemensam vårdnad ses över ur ett barnperspektiv, 

med fokus på samhällsstöd och regler för långsiktigt 

uthålliga vårdnadsöverenskommelser. 

4) att en utredning tillsätts för att utreda på vilket sätt ett rättighetsdokument 

i enlighet med motionen skulle kunna kopplas till skollagen 

för att reglera den enskilde elevens rättigheter i skolan, 

5) att timplanen för skolan slopas, 

6) att betygsintaget till gymnasieskolan avskaffas 

7) att ett nytt kompetensutvecklings och stimulansprogram utvecklas 

för den svenska lärarkåren 

8) att försöket med lokala skolstyrelser med elevmajoritet görs permanent, 

9) att rekommendera att en barn-checklista alltid används inför beslut 

som påverkar barn och ungdomar, 

En gång gjorde du det 

Du släppte taget om tingen omkring dig 

Du kastade dig ut 

Och började gå 

Gör om det! 

Gör om det! 

Mikael Damberg, Solna AK 

Anna Berger-Kettner, Stockholms AK 

Sara Heelge Vikmång, Norrköpings AK 


sända in motionen som enskild.

MOTION 429 


Skolans värdegrund 

I Läroplanen för såväl det obligatoriska skolväsendet som de frivilliga 

skolformerna anges under avsnittet Skolans värdegrund och uppdrag: 

”Skolan har en viktig uppgift när det gäller att förmedla och hos eleverna 

förankra de grundläggande värden som vårt samhällsliv vilar på. 

Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors 

lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män, samt solidariteten 

med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta och förmedla. 

I överensstämmelse med den etik som förvaltas av kristen tradition 

och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till 

rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande." 

1994 års läroplan fastställdes då de borgerliga partierna hade majoritet 

i riksdagen. Samtliga borgerliga partier ställde sig bakom begreppen 

”kristen etik och västerländsk humanism” efter hårda påtryckningar av 

kristdemokraterna. Socialdemokraterna föreslog i en partimotion en formulering 

av värdegrunden som inte innefattade ”kristen etik och västerländsk 

humanism” och tog i riksdagsdebatten entydigt ställning mot 

majoritetens förslag. 

Sverige är obestridligt ett land som präglats av kristendomen. Den 

kristna religionens inflytande återfinns på många områden i namn, tideräkning, 

arkitektur, konst, musik, litteratur och inte minst högtider och 

traditioner. 

I Sverige har emellertid allt fler barn och ungdomar ett annat kulturarv 

än enbart det svenska. Om 10 år beräknas vart 3:e barn som föds ha 

minst en förälder som är född i annat land. I Malmö har redan nu ca 40 

% av alla barn och ungdomar minst en förälder född i ett annat land. 

Skolan skall inte vara värdeneutral. Skollagen slår fast att verksamheten 

skall utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska 

värderingar. Man kan emellertid inte i ett mångetniskt samhälle hävda en 

trosläras monopol vad gäller etik. De värden som skolans verksamhet 

bygger på skall utgöra allmänmänskliga värden som vunnit bred anslutning 

bland människor med olika övertygelser och trosuppfattningar 

Med hänvisning till ovanstående föreslås 

1) att ”den etik som förvaltas av kristen tradition och västerländsk 

humanism” stryks i läroplanen 

att Malmö Arbetarkommun antar motionen som sin egen och sänder 

den vidare till partikongressen 

att Partikongressen ställer sig bakom motionen 

Ann-Margret Walfrid 

112

113 




MOTION 430 

LERUMS ARBETAREKOMMUN. 

Konsumentkunskap i skolundervisningen 

Flera undersökningar visar att ungdomar tycker att dom får för lite 

utbildning i konsument-kunskap i skolan. Deras kunskaper i ämnet visar 

också, i samma undersökningar, stora brister. Hemkunskap är det ämne 

som i grundskolans läroplan tilldelats de lägsta timantalet och i gymnasieskolan 

finns det bara i något enstaka program. Man utgår i stället från 

att rektor och lärare skall vara så intresserade av frågorna så att man ser 

till att de kommer in under andra ämnen. Detta trots att det inte längre 

finns några hemkunskapslärare och övriga lärare inte har fått någon 

utbildning. 

Det talas ofta, bl.a. i förslaget till nytt partiprogram, om nödvändigheten 

av starka kunniga konsumenter som motkraft till de allt mer fria och 

aggressiva marknadskrafterna. Om detta skall kunna infrias så måste det 

första kravet vara att våra ungdomar, när dom lämnar skolan, skall kunna 

göra en enkel hushållsbudget, veta hur man reklamerar en vara och förstå 

de dagliga handlingarnas och vanornas betydelse för ekonomi, miljö, 

hälsa och välbefinnande. 

Med hänvisning till det ovan anförda föreslås kongressen besluta: 

1) att hem- och konsumentkunskap får fler garanterade timmar i 

grundskolan, 

2) att hem- och konsumentkunskap införs som nytt obligatoriskt ämne 

i gymnasiet, 

3) att konsumentkunskap blir ett kunskapsområde i lärarutbildningen. 

Jan Karlsson St. Lundby socialdemokratiska förening 

Motionen antagen som sin egen vid Lerums Socialdemokratiska 

Arbetarekommuns medlemsmöte den 23 april 2001. 

MOTION 431 

HEDEMORA ARBETAREKOMMUN 

Införande vardagsjuridik på skolschemat 

Vi har myndigheter främst för att alla ska vara lika inför lagen. Det ska 

råda ordning och reda. Socialtjänsten känner ofta efter, tänker, analyse-

ar, sammanträder och funderar för mycket och uppträder alltmer handlingsförlamat. 

Flyttar du ihop med en man eller kvinna, hamnar man automatiskt 

under sambolagen, man hamnar i en falsk trygghet. Har man inget skrivet 

sinsemellan så mister den ena parten allt när något händer. 

Det finns så många lagar och förordningar, men hur många vet vad 

man har för rättigheter och skyldigheter, dels för gifta med barn/särkullbarn, 

sambos i arvsfrågan. 


1) att vardagsjuridik läggs in på skolschemat fr o m högstadiet så att 

ungdomar får klart för sig vad lagen säger när man flyttar ihop med 

en partner. 

Husby Stjärnsunds s-förening 

Hedemora Arbetarekommun beslutade den 23 april 2001 att anta 


MOTION 432 


Förändring av nuvarande betygssystem 

Betyg har genom alla tider varit ett omdiskuterat ämne i vårt parti. 

Samtliga betygssystem som förekommit har haft sina fel och brister. Det 

som tydligt visar sig med det nuvarande målrelaterade systemet är att allt 

för många elever inte når upp till godkänd nivå. 

Detta rimmar dåligt med den demokratiska värdegrunden i läroplanen 

och andra styrdokument, där det uttalas att undervisningen skall tillgodose 

alla elevers olika behov och förutsättningar. 

För elever som inte når målen har fokuseringen på de tre kärnämnena 

fått en orimligt stor betydelse på bekostnad av de mer praktiskt inriktade 

ämnena. Detta innebär att elevens starka sidor inte uppmuntras, vilket 

resulterar i bristande studiemotivation och dålig självkänsla. Skolan 

och lärandet skall enligt styrdokumenten vara lustfyllt, en förutsättning 

för att tillgodogöra sig kunskap. Alla elever har olika intressen, förmåga 

och behov, en del är duktiga i praktiskt/estetiska ämnen och andra i mer 

teoretiskt inriktade. I vårt samhälle behövs båda dessa som komplement 

till varandra, där det ena ej är mer värt än det andra. 

Skall vi som socialdemokrater medverka till och leda utvecklingen i 

skolan åt ett håll som ökar skillnaderna mellan barn och ungdomar och 

slår ut de som har sämre förutsättningar. Vi anser att betygssystem ej får 

medföra ovanstående effekter, vilket stressar både elever och lärare. Detta 

medför att segregeringen ökar alltmer och barn och ungdomar sorteras 

ut med olika diagnoser och placeras i särskolan. 

114

115 

Vad innebär det för ett barn att få etiketten icke godkänd? 

Med hänsyn till ovanstående föreslår vi partikongressen: 

1) att initiativ tar för att skapa ett för eleven fungerande och rättvist 

betygsystem. 

2) att arbeta för att förstärka de praktiskt/estetiska ämnena i grundskolan. 

Socialdemokraterna i Hässleholm, Rolf Delcomyn, ordförande 



MOTION 433 


Fysiska aktiviteter 

Barnen (och de vuxna) lever i en stressmiljö som leder till ohälsa. Vi har 

överflödsproblem som leder till övervikt. Med stress och övervikt följer 

hjärt- och kärlsjukdomar, sjukhusvistelser och sjukskrivningar. Med 

öppna ögon bevittnar vi hälsoproblemen och protesterar samtidigt mot 

sjukhusköerna och svårhanterliga kostnadsökningar. 

Barn behöver inte bara god och näringsriktig kost utan också mer av 

fysiska aktiviteter. Den schemalagda tiden för idrott och häls är i dag 

densamma som under 1940-talet. Den teoretiska delen, som behövs, har 

ökat på den fysiska aktivitetens bekostnad. Stillasittandet har ökat. 

Samarbetet mellan lärarna i kök, idrott och hälsa behöver utvecklas 


1) att idrott, kost och hälsa får ett utökat utrymme inom den obligatoriska 

undervisningen. 

Allan Frödin, Reneé Sylvan, Inga-Lill Hallgren, Carina Linde Rahr, Kent 

Stenhammar, Bo Karlsing och Hûgo Martinsen 

Kungsbacka arbetarekommun har vid medlemsmöte den 2 maj 2001 

behandlat motionen och beslutat ställa sig bakom motionen och översända 

den till partikonkongressen som sin egen. 

MOTION 434 


Idrottens betydelse för barnen i skolan 

Barnens rätt till sjukvård är en självklarhet och en av hörnstenarna i en 

demokrati. Lika självklar som rätten till skolgång för alla som bor i 

Sverige.

Skolan har egentligen aldrig varit jämlik men skolan har alltid ställt 

upp och försökt att kunskaper och olika färdigheter till barn med olika 

bakgrund. Barnen kan ha en mycket varierande ekonomisk bakgrund. 

Skolan har varit där för kunskapshungriga barn men också en spelplan 

för sociala kontakter, dvs vad man idag kallar social kompetensutveckling. 

Man respekterade skolan som institution, man gick till skolan i tid 

i förväntan om att det skulle hända något spännande, något nytt varje 

dag. Man lärde sig att respektera och uppmuntra varandra i olika faser av 

livet. 

Håller skolan fortfarande sin ställning som det forum som gör att barn, 

ungdomar, elever kan assimileras in i samhället på ett demokratiskt sätt? 

Finns det andra krafter som gör att skolan inte lever upp till sina åtaganden? 

Vilka är dessa motkrafter+ Kan man förbättra grundskolan till 

att bli vad den alltid varit. Nämligen en tummelplats för barn med olika 

bakgrund men med en stark vilja att lära sig något, en nyfikenhet som är 

typisk för alla växande barn. 

Det krävs energi vid lärandet! Ungdomar orkar inte hålla sig aktiva på 

lektioner eller vara stilla för att då somnar dom p g a för låg aktivitet eller 

för dåligt näringsintag. Med flera idrotts/ motionspass så skulle det bli 

möjligt att aktivera de studerande under lektionerna. 

Möjlighet till motion minst 3 ggr i veckan kan göra att hjärnan blir 

syresatt och kan börja fungera normalt d. vs. Utifrån var och ens förutsättningar. 

Ett viktigt skäl till att idrott måste få en mera framskjuten plats på 

schemat är inte minst folkhälsoaspekten. Muskler som tillbakabildas hos 

tonåringar kan inte accepteras som en tidstypisk företeelse.Övervikten är 

och kommer framför allt att bli ett gigantiskt folkhälsoproblem för samhället. 

Skall staten eller vem som står som huvudman för vårdapparaten 

om 10-15 år ha en rimlig chans att möta vårdbehovet som väntar in på 

2010- 20, så måste nästa generation tränas i daglig motion/idrott. Precis 

på samma sätt som vi lärt oss läsa, räkna och t. om. cykla och simma. 

Det är lätt att avfärda samhällets ansvar och låta individen sköta sin 

hälsa men det är naturligtvis inte så lätt för en ung människa att göra 

något som hon aldrig fått lära sig eller ens fått klart för sig varför det 

finns ett samband mellan sjukdom och frånvaro av folkhälsoinsatser. 

Åtskilliga studier visa samband mellan fysisk träning och minskad 

sjukfrånvaro. Bara en förväntad ökning av benskörheten skulle i sig motverka 

fler timmar av motion i skolan. Kanske är det rent av å att den psykosociala 

stimulans som ett träningspass kan utgöra ger förbättrat studieresultat. 

Låt unga människor förbli friska genom att dom under sin utbildning 

lär sig mer om kroppens funktioner och bättre förstår sambanden mellan 

motion- hälsa-kondition-prestation-välmående-trygghet. 

116

117 

Motionsförslag: 

1) Att öka idrotts -hälsoundervisnigen i grundskolan så att sambandet 

mellan motion- hälsa- kondition- prestation och trygghet uppfattas 

och kan ge individen en gedigen hälsogrund att leva vidare på 

i ett samhälle som hela ökar tempot på arbetsplatsen. 

Hans Johansson 

Borås arbetarekommun antog motionen som sin egen. 

MOTION 435 


Rörelseglädje och idrott en demokratifråga 

Med tanke på samhällets utveckling vad avser rörelse blir tendenserna 

allt tydligare i samhället. Från att gå och cykla till bilåkande, från lek och 

spontanidrott till stillasittande framför Tv och datorer, från ett rikt föreningsliv 

till ett smalare elitinriktat föreningsliv. Dessutom har även 

idrottstimmarna i skolan blivit teoretiska och färre. Detta leder till att 

barn och ungdomar får allt, sämre kondition, mindre styrka och fetma i 

tidig ålder, men framför allt leder det till att den motoriska färdigheten 

hos barn inte utvecklas. 

Detta innebär att barnen i skolan varken har ork eller förutsättningar att 

ta emot det som är det primära i skolans roll, nämligen att förmedla kunskap. 

För åldersdiabetes är den lägst uppmätta åldern tolv år. Ungdomar har 

förslitningsskador innan de ens har börjat sitt yrkesliv. Allt mindre yrkesverksamma 

personer ska ta hand om allt fler overksamma personer. Hur ska 

vårt generella välfärdssamhälle kunna bära denna kostnad? 

De barn och ungdomar som i tidig ålder har en omgivning som förstår 

rörelsens betydelse för individens utveckling har ett stort försprång 

genom livet. Skillnaden på aktiva och inaktiva individer skapar förutsättningar 

för segregation. Därför är det en ytterst allvarlig demokratifråga. 

Vilka ska ha tillgång till ett livslångt aktivt liv både vad gäller rörelseglädje 

och kunskapsglädje? 

Var skapar vi bäst den arena som ger alla barn förutsättningarna och 

möjligheterna till ett livslångt aktivt liv både vad gäller rörelseglädje och 

kunskapsglädje? 

Förskola/skola är den plats där man når alla barn. En av skolans viktigaste 

uppgift måste vara att skapa ett mångfasetterat utbud för att öka 

och ge ett naturligt intresse för aktivt liv. Därför bör idrottstimmarna 

utökas och helst ha statusen kärnämne. 

Dessutom måste närmiljön inbjuda till rörelse. Asfalt, betong och 

inspirationslösa klätterställningar är oftast inget alternativ. Gröna oaser 

som ger barnen inspiration och utmaningar för att möta det vuxna livet 

är att föredra.

Med hänsyn till ovanstående föreslår vi partikongressen: 

1) att initiativ tas för att veckotimmarna för idrott och hälsa i skolan 

utökas 

2) att initiativ tas för att medel anslås för att bygga närmiljöanläggningar/skolgårdar 

som uppmuntrar till spontan idrott med lek och 

rörelse. 

Ingrid Nyman, Margareta Sundin 

Hästveda S-förening 



MOTION 436 

LUDVIKA ARBETAREKOMMUN 

Mer idrott i skolan 

Vi påminns ständigt av forskningsresultat som beskriver hur dåligkondition 

våra barn har. Idrott har blivit en klassfråga. Barnen delas upp i 

passiva och aktiva. Idag är en tredjedel av dagens ungdomar fysiskt inaktiva. 

De är stillasittande både i skolan och på fritiden. Den spontana 

idrotten på fritiden har minskat och ersatts av stillasittande aktiviteter. 

Det är därför viktigt att vi i skolorna satsar mer på idrott. Vi är i Sverige 

bundna i läroplanen att ha en timme idrott per vecka. Vi är med denna 

timme näst sämst i Europa när det gäller idrott i grundskolan. Samtidigt 

har skolans idrottstimmar minskat sedan 1994. 

Forskare är idag rädda för att barnen och ungdomarna i framtiden inte 

kommer att ha så god fysik att de kan ha krävande arbeten inom vården 

eller andra kroppsarbeten. Vid planeringen av nya bostadsområden 

behövs det lekområden inplanerade där barnen kan leka fritt utan rädsla 

för trafik. Trafikmiljön till fritidsaktiviteter behöver förbättras så att barnen 

och ungdomarna kanta sig till aktiviteter utan att de skjutsas av sina 

föräldrar beroende på rädslan för osäkra vägar. Det går också att med 

enkla medel planera för aktiviteter i bostadsområden genom att exempelvis 

spola upp en isplan på vintern. 


1) att skolans idrottstimmar blir fler i grundskolan och på gymnasiet. 

2) att kommunerna får bättre kunskaper om vad som är viktigt för att 

underlätta för barn och ungdomar att föra sig naturligt på sin fritid. 

Catarina Bergman 

Ludvika arbetarekommun antog motionen som sin egen. 

118

119 

MOTION 437 


Tvång, hot och kränkning riktad mot flickor 

med invandrarbakgrund 

Enligt kvinnofridslagen, stiftad 1998 är kvinnofridskränkning när flickor/kvinnor 

utsätts för fysisk-psykisk eller tvångsrelaterad hot. Ett stort 

samhällsproblem är de alltför vanliga övergrepp unga invandrarflickor 

utsätts för av fäder-bröder eller annan manlig släkting. Det sker oftast 

när flickorna vill leva och forma sitt eget liv, helt i enlighet med den jämställdhet 

mellan könen som råder i vårt samhälle. Denna typ av övergrepp 

måste man från samhällets sida bemöta med lagar och upplysning 

på flera plan. Ingen kvinna skall genom hot och förtryck hindras i sin 

utveckling till ett fritt och jämställt liv. Att hindra unga kvinnor i deras 

frigörelse strider mot jämställdhet och bör därför tydligare finns med i 

Kvinnofridslagen. 

Falkenbergs S-kvinnor hemställer därför att den socialdemokratiska 

partikongressen beslutar: 

1) att en översyn av Kvinnofridslagen görs för att få lagen förstärkt 

2) att en bred satsning görs på skola och fritidssektorn samt sociala 

myndigheter så att bättre möjligheter till samordning tillskapas för 

att fånga upp och stödja utsatta flickor i samverkan med familjen 

3) att ge mer ekonomiska resurser så att berörd personal kan ges fördjupad 

kunskap om utsatta invandrarflickors situation 

4) att initiativ tas för att tillsammans med myndigheter och organisationer 

genomföra en kampanj som belyser denna del av det kvinnoförtryck 

vi alla måste bli medvetna om för att kunna förändra. 

Antaget på S-kvinnors årsmöte 

Falkenberg 2001-02-21 

Goldy Farland, ordförande 


till ordinarie partikongressen 5-11 november 2001. Mötet beslöt att 

anta motionen angående tvång, hot och kränkning riktad mot flickor 

med invandrarbakgrund som sin egen. 

Hans Hoff, ordförande

MOTION 438 

VÄSTERÅS ARBETAREKOMMUN 

Förstärkt utbildning och kompetens för att 

förebygga läs- och skrivsvårigheter 

Människors förhållningssätt och medvetenhet är av stor betydelse för ett 

barns utveckling och skriftspråket. Till skillnad från talet är skriften en s 

k ”onaturlig” process, som inte utvecklas spontant på samma sätt som 

talet. Det krävs med andra ord särskild insikt och kompetens för att stimulera 

själva skriftspråket. 

Det är oerhört angeläget med en tidig upptäckt av barn i riskzonen när 

det gäller läs- och skrivsvårigheter. Dels för att minska de negativa konsekvenserna 

av att inte klara själva läs- och skrivinlärningen. Dels för den 

påverkan det har på självkänslan och möjligheterna att utvecklas inom 

andra områden. ”Att känna att man duger”. Det är av stor betydelse att 

insatser görs på ett tidigt stadium, eftersom hjärnan då är mer formbar. 

Det är vetenskapligt dokumenteras, att graden av språklig medvetenhet 

hos barn är avgörande för hur deras läs- och skrivutveckling kommer 

att gestalta s ig. Språklig medvetenhet kan övas upp med hjälp av systematiskt 

upplagda språklekar, som till exempel Bornholmsmodellen. 

(Metoden riktar sig mot barn i förskoleklass 6 år till och med år 1 i 

grundskolan. 

Det är ovanligt att det finns stora skillnader i barns ordförståelse och 

ordförråd när det börjar skolan. Språkutvecklingen börjar ”på skötbordet” 

(kanske redan i moderlivet). Människorna i barnets närmiljö har stor 

betydelse kvalitetsmässigt för barnets utveckling. Avgörande är dock 

deras förmåga att samspela med barnet. 

Därför är det oerhört viktigt att man redan från skötbordet, genom 

förskolan och de första skolåren har språkutvecklingen som en röd tråd 

för ögonen. En god start skulle nämligen förebygga sådan svårigheter 

som senare kan uppstå på grund av att man missat denna viktiga, tidiga 

grundutveckling, som skapar en oersättlig grund för det livslånga lärandet. 

Språklig medvetenhet och tidig skriftspråksutveckling är grundstenar 

för att lära sig läsa och skriva. Hjärnans utveckling under förskoleåldern 

och småbarns lärprocesser bör vara vägledande i ett sådant arbete. 

Språklig kompetensutveckling ger förutsättningar för ökad jämlikhet och 

därigenom även minskar snedrekryteringen till högre utbildningar. 

Mot bakgrund av ovanstående är det nödvändigt med tydlig fokusering 

på språklig medvetenhet inom bland annat förskolan. Vidare är 

det nödvändigt med en kompetens-utbildning av förskolepersonal avseende 

skriftspråksutvecklingen under förskoleåldern. 

120

121 

Därför föreslår vi: 

1) att arbetet med språklig medvetenhet blir obligatoriskt i förskoleklass 

2) att det skapas en ökad medvetenhet om skriftspråksutvecklingen 

3) att det sker en kompetensutveckling av bland annat förskolepersonal 

avseende språklig medvetenhet och skriftspråksutveckling som är 

systematisk och kontinuerlig 

4) att det utarbetas en handlingsplan om hur blivande föräldrar kan 

informeras om skriftspråksutvecklingen i förskoleåldern 

Västerås Broderskapsgrupp 

Greta Ågren Lars Persson 

Västerås arbetarekommun har vid sitt representantskapsmöte 2001 04 24 

beslutat att bifalla motionen och anta den som sin egen. 

MOTION 439 

UDDEVALLA ARBETAREKOMMUN 

Hemspråksundervisning 

Vi lever i en alltmer globaliserad värld. Som i så många sammanhang när 

man vill förbättra det samhälle vi lever i, behöver vi få tillstånd attitydförändringar. 

De invandrare vi har i Sverige och deras respektive språk bör vi se som 

tillgångar. Även om det i många fall gäller små språkområden, kommer 

vi att i fortsättningen ha nytta av dem. Dessa människor blir oftast kvar 

här och kan då i förlängningen bli en länk mellan Sverige och de gamla 

hemländerna. Detta kan utnyttjas i skilda sammanhang såsom turism 

men också handel och andra verksamheter. 

Att behärska sitt modersmål är en nödvändighet för den egna identiteten 

och för självkänslan, människovärdet. Det är också en förutsättning 

för att kunna tillgodogöra sig andra språk. 

Därför har vi också i Sverige hemspråkundervisning för dem som 

kommer hit från andra länder. Men denna undervisning sker numera för 

skolbarnen på deras fritid. Efter skoldagen skall de alltså gå till en ny lektion. 

Vi menar att de bör få sin hemspråksundervisning på skoltid för att 

bästa resultat skall uppnås. 

Detta är också positivt för hemspråkslärarna, som därigenom får dels 

en bättre status, dels får ingå i ett arbetslag, ett kollegium. Därmed får de 

också ta del av den kompetensutveckling som kommer övrig lärarpersonal 

till del. 

Hur skall vi då få plats med hemspråk i läroplanen? Ett sätt är att göra 

det till ett andraspråk i paritet med de språk som i dag räknas som andraspråk. 

På så sätt förrycks inte undervisningen ändå.

Med stöd av ovanstående hemställer vi: 

1) att hemspråksundervisningen för skolbarn skall ske under skoltid. 

2) att hemspråket får status av andraspråk. 

Uddevalla i april 2001, Herrestads s-förening 

Tyra Johansson, ordförande. 

Arbetarekommunens behandlade motionen på sitt representantskap den 

3 maj och beslutade att översända motionen till partikongressen som 

arbetarekommunens egen. 

Uddevalla Arbetarekommun 

Åke Hansson, sekreterare 

MOTION 440 

VALDEMARSVIKS ARBETAREKOMMUN 

Satsa på modersmålet 

Det finns många åsikter om värdet av skolans modersmålsundervisning 

för barn med utländskt ursprung, det som tidigare kallades hemspråk. 

Debatten, som gick som hetast på 90-talet men som till stor del lever 

kvar idag, har inte alltid präglats av välgrundade åsikter och inlägg. 

Denna debatt och 90-talets besparings karusell har tyvärr negativt påverkat 

modermålsundervisningen på många sätt. 

Ett missförstånd som länge funnits är att modersmålsundervisningen 

på något sätt går ut över barnen och ungdomarnas möjlighet att lära sig 

svenska. All relevant forskning visar att det är tvärt om. Den som deltar 

i modersmålsundervisningen har oftast högre genomsnittsbetyg, behärskar 

svenskan bättre och uppvisar ett mer harmoniskt förhållande till sina 

båda kulturer och krockarna som kan uppstå däremellan, för att nämna 

några rön. Dessa förutsättningar stärker givetvis barnens och ungdomarnas 

självförtroende och deras självbild. 

Vi befinner oss i ett samhälle som mer och mer globaliserats på all 

områden. Breddade språkkunskaper är då en otrolig tillgång för Sverige 

som nation. Det handlar då inte bara om språk som engelska, franska och 

tyska. Det behövs också människor som behärskar språk som urdu och 

zwahili, för att inte tala om ryska och kinesiska. 

Som det mesta annat som handlar om undervisning är det bäst att satsa 

så tidigt som möjligt. Modersmålsundervisningen bör därför erbjudas 

redan på förskolan. Det är viktigt för att barn och ungdomar med 

utländsk bakgrund ska få möjlighet att utveckla en väl fungerande tvåspråkighet. 

En tidig modersmålsundervisning är en god investering för Sverige på 

många sätt. 

122

123 

Med ovanstående som grund föreslås därför att partistyrelsen får i 

uppdrag 

1) att verka för att modersmålsundervisningen också omfattar förskolan 

2) att uttala sitt stöd för vikten av en väl fungerande modersmålsundervisning 

inom det svenska skolväsendet. 

Helen Johansson Kokkonen, Gusums S-förening 

Valdemarsviks arbetarekommun har vid sitt medlemsmöte 2001 04 26 

beslutat att anta motionen som sin egen. 

MOTION 441 

SUNDSVALLS ARBETAREKOMMUN 

Reformera betygssystemet! 

Det är viktigt att alla barn och ungdomar får känna att de duger som 

människor, även om de inte uppnått godkänd i något skolämne. 

Idag hör vi ofta att elever får betyget icke godkänd. Tyvärr förväxlas 

ofta elevens prestation med eleven som individ. 

Därför måste vi förändra vårt nuvarande betygssystem. Vi kan inte ha 

ett betygssystem som gör att våra ungdomar uppfattar sig själva som 

misslyckade individer. Tänk Dig själv att få bedömningen icke godkänd. 

Smaka på ordet en stund och försök att särskilja dig själv som person 

till att gälla en teoretisk del av dig själv. 

Om vi vill ge våra ungdomar en positiv syn på sig själva och om vi vill 

ge dem förtroendet att ta över vårt samhälle en dag kan vi inte bedöma 

dem som om de inte vore godkända människor. Det måste finnas bättre 

sätt att mäta kunskap på än nuvarande. 

Det optimala vore att inte ha något betygssystem alls utan hitta andra 

former för urval till vidareutbildning än det nuvarande betygssystemet. 

Med anledning av ovanstående yrkar vi att kongressen ställer sig 

bakom ett beslut om: 

1) att göra en översyn av nuvarande betygssystem, och utreda möjligheterna 

till en förändring. 

Lena Österlund 

Mona Palander 

Sundsvalls arbetarekommun beslutade vid representantskapsmöte 2001- 

03-29 att antaga motionen som sin egen. Kenneth Westin, mötessekreterare

MOTION 442 

VÄSTERÅS ARBETAREKOMMUN: ENSKILD 

Garanterad gymnasial utbildningsplats 

Varje människa ska ha lika möjligheter att föda, forma och förverkliga 

sina drömmar. En tung grundsten för att kunna förverkliga sina mål är 

en god utbildning. Den är av avgörande betydelse för individens välbefinnande 

i livet, både i yrket och privat. 

För socialdemokraterna är en av grundpelarna för gymnasieskolan att 

ungdomarnas eget förstahandsval av inriktning och utbildning ska vara 

styrande. Gymnasieskolan ska så långt som möjligt ha utbudet anpassat 

till ungdomarnas eget önskemål och val av program och kurser. 

Varför väljer då över 20 procent av eleverna att avbryta sina gymnasiala 

studier i förväg? Många tappar bort sin viktigaste resurs på vägen mot 

målet dvs sin ambition att vilja studera då de inte får möjlighet att 

komma in på den utbildningslinje de själva valt. De får istället en plats på 

sitt andra- eller tredjehandsval och därmed går all motivation till fortsatta 

studier i botten. Det är inget underligt med det. 

För att bryta denna oacceptabla trend måste det här till nya grepp dvs 

omprövning och förnyelse när det gäller metoderna. 

Jag föreslår därför att partikongressen ger partistyrelsen i uppdrag: 

1) att verka för att alla elever med behörighet får möjlighet till ett 

garanterat förstahandsval vilket då också får till följd att gymnasiet 

blir en del av skolans grundutbildning 

Västerås 2001-03-05, Staffan Jansson 


beslutat att motionen insändes som enskild 

Kerstin Berglund/mötessekreterare 

MOTION 443 


Utvärdering av arbetet i skolan samt försök 

att avskaffa graderade betyg i grundskolan 

I arbetet med att förändra samhället till det bättre, i överensstämmelse 

med våra grundläggande värderingar, är skolan ett av de viktigaste verktygen 

inför framtiden. Omsorgen om barnen visas tydligt i det engagemang 

som finns i skolan, för skolan och i den offentliga debatten om 

skolan. För socialdemokratin är det därför ytterst angeläget att på nytt ta 

initiativet i skolutvecklingsfrågorna. 

Bilderna av skolan är skiftande. Dels har det påvisats i internationella 

124

125 

undersökningar att svenska elever i stort lyckas bra i skolan i förhållande 

till andra länder. Men det framlägges också rapporter som visar att 

omkring en fjärdedel av eleverna i årskurs 9 i grundskolan saknar godkända 

betyg i ett eller flera ämnen. Olikheterna är dock mycket stora 

skolorna emellan. I Malmö finns en stark bostadssegregation med sociala 

och etniska olikheter. Detta ger starka utslag också i skolorna, deras 

arbetsförhållanden och även kunskapsresultat. 

Vittnesbörd kommer också från skolor om stress, vantrivsel, mobbning 

och bristande arbetsro. 

Det råder i debatten olika uppfattning om hur problemen i skolan ska 

lösas och hur undervisningen i olika skolor bör bedrivas för att bättre 

skolresultat för alla ska kunna åstadkommas. Det finns två grundläggande 

olika synsätt på hur förhållandena i skolan ska kunna förbättras. 

Det ena synsättet som mest har företrädare inom borgerliga partier 

menar att det bör bli mer prov, kontroll och betyg även i de lägre årskurserna. 

Eleverna framstår här huvudsakligen som objekt för de vuxnas 

kontroll och styrning. Det är ganska gammaldags principer om "piska 

och morot" som man förlitar sig på, och tron är låg på att eleverna kan 

utveckla ett äkta kunskapsintresse. 

Det andra synsättet som företräds av Malmö Arbetarkommun är att 

resultaten i skolan skulle bli bättre om elevernas intresse och medansvar 

för studierna på olika sätt kunde stärkas. Vi menar att skolans arbete 

enligt läroplanens mål försvåras av det nuvarande betygssystemet. Det 

begränsar möjligheten till en undervisningsplanering som utförs i nära 

samarbete mellan lärare och elever och som tar vara på olika elevers erfarenheter 

och intressen. Viktiga mål i läroplanen som kreativitet, samarbetsförmåga 

och självständighet blir svårare att tillgodose. 

En motion till Malmö Arbetarkommun angående betygens avskaffande 

ledde till att det tillsattes en arbetsgrupp som mera allsidigt granskade 

hela skolans problematik särskilt med utgångspunkt i förhållandena i 

Malmö. 

En analys gjordes av det nuvarande systemet med graderade betyg och 

dess verkningar framför allt i grundskolan. Resultatet blev bedömningen 

att det på flera sätt försvårar en undervisning som är till fördel för alla 

elever. Det påvisades hur behoven av många återkommande prov under 

de sista skolåren leder till en alltför mekaniskt utformad undervisning 

utan större möjligheter för eleverna att ha inflytande över sina studier. 

Det framhölls också hur skadligt för självkänslan det måste vara för den 

stora elevgrupp som inte kunnat få godkända resultat. Även elever som 

lyckats få bra betyg kommer i ett skadligt beroendeförhållande till läraren. 

Det kan också leda till en felaktig syn på studiernas syfte, vilket kan 

snedvrida valet av senare studier och yrke så att det inte motsvarar djupare 

liggande behov. Analysen bekräftas från flera håll bl a av 

Kvalitetsgranskningsgruppen inom Skolverket.

Med anledning härav anser Malmö Arbetarkommun att tiden är 

mogen för en genomgripande nationell granskning av de hittillsvarande 

erfarenheterna av betygssystemet. Det behöver förutsättningslöst utredas 

hur man kan finna mera allsidiga former av bedömning av elevernas prestationer 

i skolan och även av skolornas sätt att arbeta. 

1995 års Skolkommitté om skolans inre arbete gjorde i sitt slutbetänkande 

(SOU 1997:121) en granskning av betygssystemet och kom därvid 

till liknande slutsatser. Behovet av graderade betyg som nu finns i 

både årskurs 8 och 9 i grundskolan och i gymnasieskolan ifrågasattes. En 

begränsad försöksverksamhet föreslogs med andra former för urval, 

bedömning och skriftlig information till elever och föräldrar än graderade 

betyg i grundskolan. Senare kom detta förslag från kommittén inte att 

bli medtaget. 

Malmö Arbetarkommun vill avslutningsvis framhålla att kritiken mot 

det nuvarande graderade betygssystemet inte får uppfattas som ett 

uttryck för en önskan om kravlöshet i skolan. Vi finner det mycket angeläget 

att alla elever får en god förmåga att läsa, skriva, räkna och behärska 

främmande språk. Men en ensidig inriktning på enkelt mätbara 

slutresultat på bekostnad av andra viktiga mål begränsar möjligheten att 

utveckla skolarbetet så att det bygger på vad pedagogisk erfarenhet och 

vetenskaplig forskning har visat om vad som ger barn och ungdomar 

bestående kunskaper och beredskap att lära nytt. 

Det måste utvecklas bättre mått på vad som är framgång i skolan när 

det gäller att ge alla elever förutsättningar att klara sig bra som vuxna i 

det framtida samhället. Det behövs en fördjupad debatt om vad som kan 

förväntas vara de viktigaste kunskaperna, färdigheterna och förhållningssätten 

i det framtida samhälle som går att överblicka. Det nuvarande 

betygssystemet med gradering försvårar en sådan framtidsinriktad 

utveckling av skolarbetet. 

Vi föreslår sammanfattningsvis att partikongressen kräver: 

1) dels att en statlig utredning tillsätts med uppgift att allsidigt granska 

utvärderings- och bedömningssystemen inom hela skolväsendet 

med inriktning att finna mer nyanserade former för värdering av 

elevernas prestationer än det nuvarande graderade betygssystemet 

samt utveckla former för skolornas egen granskning av sitt sätt att 

arbeta i överensstämmelse med uppsatta mål, 

2) dels att försöksverksamhet anordnas i ett antal kommuner med andra 

former av urval, bedömning och skriftlig information till elever än graderade 

betyg i grundskolan. Erfarenheter av sådan försöksverksamhet 

bör successivt tillföras den ovan angivna statliga utredningen. 

Malmö Arbetarekommuns utbildningspolitiska arbetsgrupp 

Susanne Jönsson, ordf 

126

127 




MOTION 444 

STRÖMSUNDS ARBETAREKOMMUN 

Traditionella tester och betyg som fokuserar 

på det enkla, ytliga och mätbara 

Skolborgarrådet i Stockholm, Jan Björklund, (fp) kräver skriftliga 

omdömen i alla årskurser i grundskolan. Han vill kunna flytta på ”störande” 

elever och ordna profilklasser för ”duktiga” elever o s v. Björklund 

är en god representant för en märklig sorts skoldebattörer som alla har 

den egenskapen att de gärna diskuterar betyg och kunskap i skolan utan 

att själva äga ens en gnutta kunskap om mätmetoder och inlärning. 

Utan förmåga (eller vilja?) att ta till sig resultaten av modern forskning 

kring inlärning och utvärdering, går de ut med teorier som härrör från 

taylorismens metoder i tron att tester och flitigt mätande befordrar 

undervisnings- och lärandeprocesserna. 

Idag vet vi att både utveckling och lärande primärt är sociala processer 

– att kunskap utvecklas i socialt samspel. Utvärderingen i skolan ska vara 

en källa till insikt och hjälp i stället för, som Björklund vill, vara ett tillfälle 

för utmätning av belöningar och straff. Dessutom ska utvärderingen 

vara en integrerad del i skolarbetet och inte avskild och åtskild från 

undervisningen. 

Insikten att utveckling och lärande primärt är sociala processer innebär 

att vi måste skapa lärandesituationer där alla elever känner sig trygga och 

kan utveckla sina kognitiva förmågor i socialt samspel. För att lyckas med 

detta måste vi kasta gamla statiska teorier om intelligens överbord. Jag 

vet utifrån egen lång erfarenhet att alla elever kan lära. Det handlar om 

bemötande och en insikt om att vi har olika inlärningsstilar. 

Skolborgarrådets idéer om särskilda profilklasser för ”duktiga” elever 

bygger på gamla tankar om att bara en elit av elever kan bemästra svåra 

ämnesstudier. Ett engagemang för lika chanser till lärande för sinsemellan 

olika elever bygger däremot på vetskapen om att skapandet av nya 

lärandemiljöer, nya lärandesituationer och förändrade provbetingelser ger 

elever med olika inlärningsstilar den chans till upprättelse som de hittills 

fråntagits. 

Vi vet att många lärare är skickliga pedagoger, har en positiv elevsyn 

och erbjuder en väl fungerande undervisning. Samtidigt vet vi att det på 

många håll i skolan också råder en brist på kunskaper om inlärningsprocessen 

– en brist som i kombination med anbefallna utvärderingssystem 

medför en grym utslagning av många elever i grundskolan. Detta för i sin

tur med sig upplevelser av upprepade misslyckanden både hos lärare och 

elever. 

Samhället stämplar idag, genom ett ålderdomligt utvärderingssystem, 

tusentals elever i grundskolan som icke godkända. Meddelandet: Du är 

icke godkänd! kan drabba den mest ambitiöse eleven i en klass på grund 

av att provbetingelserna är felaktiga och att skolarbetets uppläggning inte 

passar elevens inlärningsstil. 

Att på dessa bristfälliga grunder ge våra barn i det obligatoriska skolväsendet 

beskedet att de inte duger i samhällets ögon är, enligt min 

mening, liktydigt med att kränka och psykiskt misshandla dessa elever. 

Särskilt graverande är att denna utsortering av barn sker i en miljö som 

enligt skollagens s k portalparagraf (1 kap 2 § skollagen) ”skall främja 

aktning för varje människas egenvärde”… och …”aktivt motverka alla 

former av kränkande behandling…” 

Jan Schoultz, lärarutbildare vid Linköpings universitet, visar i sin avhandling 

”Att samtala i och om naturvetenskap” att mångdubbelt fler elever vid 

samtal kring en skriftlig uppgift kan resonera korrekt om resultatet och 

klara uppgiften än när de ställs inför ett traditionellt skriftligt papper- och 

pennatest. Redan 1995 ifrågasatte forskaren Roger Säljö den nationella 

utvärderingen i NO, som han menade aldrig kom åt elevernas verkliga förståelse. 

Allt fler forskare hävdar idag att det blir missledande att studera tänkandet 

i artificiella provsituationer, exempelvis genom skriftliga test. Ofta 

förstår inte eleverna vilken typ av svar som förväntas av dem och den som 

rättar provet drar slutsatsen att eleverna saknar den önskade förståelsen. 

Rita Dunn, professor vid St John´s University i New York och hennes 

make professor Kenneth Dunn vid Queen´s College i New York, har 

under 30 år bedrivit omfattande forskning inom området inlärningsstilar. 

De har kunnat visa att varje individ tar till sig ny och svår information på 

sitt speciella sätt. Vi har olika inlärningsstilar – är begåvade på olika sätt. 

Kunskapen om elevernas olika inlärningsstrategier är avgörande för hur 

vi lyckas i vår målsättning att varje elev ska kunna uppleva sin skoltid som 

meningsfull. 

Betygen konkretiserar för mig en motsättning i mitt uppdrag som 

handledare för eleverna. Jag ska vara både pedagog och domare. Betygen 

motiveras i hög utsträckning genom skriftliga prov, de innehåller i hög 

utsträckning personligt tyckande, godtycke, bedömningar av elevernas 

personlighet, uppförande o s v och är föga lämpade som urvalsinstrument 

till gymnasiet. De slår hårt mot minoriteter och barn som kommer från 

familjer i svåra sociala situationer. Varför överhuvud taget ha betyg i 

grundskolan? Alla måste ju p g a skolplikt gå där! Det finns ett mycket 

bra alternativ till de traditionella betygen: en portfölj (portfolio) där eleven 

under sin skoltid har samlat sina bästa arbeten. Många skolor arbetar 

redan idag enligt den s k portfoliometoden. Med den metoden 

stämplas ingen som icke godkänd! 

128

129 

Med hänvisning till ovanstående hemställer jag att kongressen beslutar: 

1) att det socialdemokratiska partiet ska verka för att de nuvarande 

betygen avskaffas i grundskolan och att de ersätts av utvärderingsstrategier 

som ger en mer allsidig, saklig och rättvis information, 

avseende elevens utveckling, till eleven själv, föräldrar, utbildningsinstitutioner, 

framtida arbetsgivare och övriga berörda, samt 

2) att partiet verkar för att denna utvärdering blir en integrerad del i 

skolarbetet. 

Sven-Erik Sveed, Backe s-förening 

Strömsunds Arbetarekommun har behandlat motionen den 24 april 

2001 och beslutat att anta motionen som sin egen. 

MOTION 445 

OSKARSHAMNS ARBETAREKOMMUN 

En bättre gymnasieskola för alla 

Även om dagens lagstadgade skolplikt endast omfattar grundkolans nio 

första år har också gymnasieskola fått karaktär av att vara obligatorisk. 

Trots att det är en frivillig skolform fortsätter nästan alla grundskoleelever 

till gymnasiet. Detta sker i takt med att samhället och arbetslivet 

numera betraktar gymnasiekompetens som grundläggande och fler än 

någonsin har tillgång till högre utbildning. Att utbildning är en rättighet 

och att alla människor ges möjlighet till vidare studier efter grundskolan 

är viktiga ståndpunkter att utgå ifrån i den socialdemokratiska utbildningspolitiken, 

i tanken om det livslånga lärandet Ambitionen att generellt 

höja kunskapsnivån hos hela befolkningen är en av de viktigaste rättvisefrågorna 

vi som parti måste fortsätta att driva för att öka jämställdheten 

i samhället och ge människor makt över sina liv. En satsning på 

utbildning för alla är en satsning på människor och på framtiden. 

Idag ligger elevernas betygsresultat från grundskolan vanligtvis till 

grund för intagningen till gymnasiet. Betygen avgör därmed vilket program 

eleven blir antagen till, om det blir första -, andra- eller tredjehandsvalet. 

Betygen är i sig otillräckliga som utvärderingsinstrument och 

svarar inte rättvist mot de kunskaper man som elev besitter. Idag fungerar 

grundskolebetygen som en sorteringsmaskin inför gymnasiet då man 

på ett enkelt sätt kan dela upp elever på olika utbildningsplatser utan att 

behöva tillgodose elevens egna önskemål. I princip alla som söker får en 

plats på gymnasiet men inte alla får studera det man valt i första hand. 

Studieresultaten speglar motivationen, varför man lyckas bättre när 

man får studera något man är intresserad av. Att få välja utbildning borde 

därför vara en förutsättning . Arbetet med att öka elevernas inflytande är 

tandlöst när något så grundläggande som rätten att välja utbildning inte

är verklighet. Genom att tillgodose elevernas önskemål om förstahandsval 

skapar man en bättre studiemiljö och låter lusten att lära bli den viktigaste 

drivkraften i inlärningen. 

För att bättre kunna möta elevers efterfrågan på utbildning går det inte 

längre att ha generella program där alla läser samma sak. Skolan måste 

bättre kunna möta elevernas önskemål på kurser och ämnesområden att 

studera. Idag finns inslag av fria val av kurser men vi vill att man tar steget 

fullt ut låter eleverna själva plocka ihop sin gymnasieutbildning. 

Genom att låta kärnämnena fortsätta var obligatoriska men i övrigt 

lämna fritt för elevens egna val av kurser, får vi en gymnasieutbildning 

som bättre svarar mot elevers intresse och önskemål samtidigt som kärnämnena 

lägger en bra och viktig grund för alla att klara sig i vidare studier, 

i arbetslivet och i vardagen. Med ett kursgymnasium får vi en bättre 

utbildning för alla där intresse och mångfald motiverar elever till goda 

resultat och fortsatt lust att lära. 


1) att det ska vara betygsfri intagning till gymnasiet 

2) att man inför kursgymnasium 

Stefan Adolfson Laila Naraghi 

Oskarshamns arbetarekommun har vid sitt årsmöte beslutat anta motionen 

som sin egen. 

MOTION 446 

NÄSSJÖ ARBETAREKOMMUN 

En betygsfri grundskola 

Grundskolan har två uppdrag, dels att förbereda för fortsatta studier 

genom de kunskapsmål som är uppsatta, och dels att vara en förberedelse 

för livet som medborgare i en demokrati. Den värdegrund vi som 

demokratisk nation står för ska dessutom genomsyra all verksamhet i 

skolan, d.v.s. även när vi arbetar med kunskapsmålen. Det ska synas i 

vardagsarbetet att eleverna går i en skola som står för demokrati. När så 

elever lämnar grundskolan utan betyg innebär det följaktligen att de inte 

heller är godkända för ett liv i en demokrati. Det strider enligt vår uppfattning 

mot den människosyn vi har i vårt parti. Alla ska naturligtvis 

vara godkända som demokratiska medborgare med de rättigheter och 

skyldigheter det innebär. 

Göran Persson sa vid partidistriktskongressen i Jönköpings län att vi 

med tanke på framtiden behöver alla för att kunna klara av de krav som 

vi kommer att ställas inför i det kommande samhället. Att då redan i 

grundskolan marginalisera en del elever med den risk för utslagning och 

130

131 

uppgivenhet detta kan medföra har vi inte råd med. 

I de granskningar som Skolverket har gjort har det kunnat konstateras 

att betygen inte har den roll de hade tidigare. Vid intagningarna till gymnasieskolan 

kommer eleverna in på i stort sett de program man önskar, 

förutom de som inte har nått godkäntnivån i svenska, matematik och 

engelska. De erbjuds istället mer eller mindre dåliga alternativa utbildningar 

i en skral kommunal ekonomi. Skolverkets kvalitetsgranskningsnämnd 

föreslår därför att betygen tas bort. Betygssystemet i kombination 

med behörighetskraven till gymnasiet har också medfört att vi fått en 

treämnesskola i åk 7-9 där de enda mål som styr på en del skolor är godkäntnivåerna 

i svenska, matematik och engelska. Värdegrundsmålen 

drunknar i detta i strid mot skolans uppdrag enligt styrdokumenten. Vi 

har en bra läroplan med strävansmål som väl stämmer med våra värderingar, 

men de styr inte verksamheten på grund av det betygssystem som 

vi har infört. 

Information till elever och föräldrar kan idag inom systemet ges i 

många olika former där utvecklingssamtalet har en framträdande roll. 

Om man har en kontinuerlig dialog mellan lärare, elev och förälder om 

elevens utveckling genom individuella utvecklingsplanen kan elevens 

utveckling i inlärnings- och socialisationsprocessen följas upp på ett bättre 

sätt. Det innebär också att både elevens och föräldrarnas möjligheter 

till inflytande och delaktighet ökar. En förändring av systemet förutsätter 

också att lärarkårens professionalisering inom området utvecklas. På 

så sätt kan en förbättrad dialog mellan hemmet och skolan bli ett bra 

instrument som ersätter dagens betygssystem. 

Med hänvisning till ovanstående föreslår Nässjö arbetarkommun kongressen 

1) att partistyrelsen får i uppdrag att ersätta dagens betygssystem med 

en utvecklad kontakt mellan skolan och elev/föräldrar där inflytande 

och delaktighet förbättras. 

Kurt Johansson 

Motionen behandlades på Arbetarekommunens möte den 24 april 2001 

samt beslutades att motionen antas som vår egen 

MOTION 447 

ÖSTRA GÖINGE ARBETAREKOMMUN 

Införande av nationellt lärlingsprogram 

Arbetsmarknaden ställer allt högre utbildningskrav på den enskilde individen, 

olika typer av vidareutbildning är också en nödvändighet för att 

hänga med den snabba utvecklingen som i dag råder inom många områden.

Det finns människor som av olika skäl har svårt att tillgodogöra sig den 

traditionella utbildningsformen som erbjuds i dag, arbetet med att finna 

lösningar på problemet måste därför ha högsta prioritet. 

Införandet av ett nationellt lärlingsprogram skulle vara ett av flera 

verktyg för att nå de uppsatta sysselsättningsmålen. 

Att efter en fastställd utbildningsplan lära sig ett yrke ute på arbetsplatserna, 

där man efter avslutad lärlingstid kan genomgå en validering för 

den yrkeskategori lärlingsprogrammet är utformat för. Detta skulle innebära 

en möjlighet för de som i dag upplever att dörren till arbetsmarknaden 

är stängd. För att ge legitimitet åt lärlingsprogrammet är det viktigt 

att utformningen av det samma sker i nära samarbete med de fackliga 

organisationerna på arbetsplatsen. 

Motionären föreslår kongressen beslutar 

1) att SAP tillsammans med LO utreder möjligheten av införandet av 

ett nationellt lärlingsprogram 

2) att SAP med utredningen som grund inom utbildningspolitikens 

område verkar för ett införande av ett nationellt lärlingsprogram. 

Karl-Erik Innala , Östra Göinge Arbetarekommun 

Arbetarekommunen i Östra Göinge har vid medlemsmöte 20010410 

beslutat att ställa sig bakom motionen 

MOTION 448 

ARBETAREKOMMUNERNA I TORSBY NORDVÄRMLAND, HAGFORS, 

MUNKFORS OCH SUNNE 

Fristående skolor och deras rekrytering 

Frågan om de fristående gymnasieskolorna och deras rekrytering måste 

ses över. Enligt socialdemokratiska principer vad gäller utbildningssystemet 

har grunden alltid varit att skolorna, oavsett huvudman ska ha likvärdiga 

förutsättningar. Gymnasieverksamheten är konkurrensutsatt, alla 

kommuner tävlar om eleverna! Det som nu börjar växa fram är fristående 

gymnasieskolor som på sikt hotar kommunernas gymnasieskolor. De 

mest utsatta skolorna är de i glesbygdskommunerna som ofta dessutom 

har ett vikande elevunderlag. 

Idag har fristående gymnasieskolor automatisk riksrekrytering, en 

"konkurrensfördel" som kommunala skolor inte har. Menar vi som socialdemokrater 

allvar med grundprincipen "lika villkor" måste vi överväga 

om riksrekrytering bör regleras lika, oavsett huvudman. 

Vi anser att det är rimligt att de fristående gymnasieskolor som ansöker 

om tillstånd inte längre automatiskt ska få räkna med rätten till riksrekrytering. 

132

133 


1) att frågan om rätten till riksrekrytering ska prövas på samma sätt 

som för kommunala gymnasieskolor och på så sätt skapa lika villkor 

för skolorna. 

Torsby Nordvärmlands arbetarekommun 

Eva-Lena Gustavsson, ordf 

Hagfors arbetarekommun 

Mikael Dahlqvist, ordf 

Munkfors arbetarekommun 

Björn-Ove Hallberg, ordf 

Sunne arbetarekommun 

Lars Jonsson ordf 

MOTION 449 


Det livslånga lärandet 

2000-talet kommer att kretsa kring kunskap- och upplevelsesamhället. 

För att våra barn och ungdomar skall ha en bra grund att stå på efter 

avslutad gymnasieutbildning krävs att skolan har ett flexibelt arbetssätt 

och en helhetssyn som sätter eleven i centrum. Allmän förskola för alla 

från 4 års ålder är första steget mot ett livslångt lärande där varje barns 

förutsättningar skall tas tillvara och utvecklas på ett tidigt stadium. 

En samlad åldersintegrerad utbildning från förskola till årskurs nio är 

positiv för eleverna. Med en sådan inriktning har förskollärare, fritidspedagoger 

och lärare möjlighet att följa eleverna genom åren och eleverna 

känner personalen genom de olika stadierna(den röda tråden). 

För att eleverna skall nå kunskapsmålen inför gymnasiet, är det nödvändigt 

att skapa en miljö som ger eleven stimulans och motivation till 

ett lustfyllt lärande. Skolan skall präglas av ett förhållningssätt som gör 

att alla elever känner trygghet och förtroende för vuxenvärlden. 

För många elever i tonåren är livet kaotiskt. Man lämnar grundskolan 

för att möta en okänd och mer krävande situation i gymnasiet. 

Samarbetet mellan grundskolan och gymnasiet fungerar inte i alla delar 

på ett tillfredsställande sätt idag. För att få den övergång mellan stadierna 

som är önskvärd behöver den "röda tråden" löpa på ett naturligt sätt 

in i gymnasiets olika program. Inträdet i gymnasiet skall kännas som en 

möjlighet och bygga på elevens egna förutsättningar. 

Socialdemokraterna har alltid stått för alla människors lika värde och 

därmed alla barn/ungdomars möjlighet att inhämta kunskaper utifrån 

vars och ens egna förutsättningar.

Mot bakgrund av detta, föreslår jag: 

1) att övergången mellan grundskolan och gymnasieskolan görs stadielös 

2) att gymnasiet blir obligatorisk för alla 

3) att samtliga nationella program blir individuella. 

Uddevalla 2001 04 03 

Monica Westlund 


3 maj och beslutade att översända motionen till partikongressen som 

arbetarekommunens egen. 

MOTION 450 


Släpp 16-åringarna loss 

En förutsättning för att även våra landsbygdslän runt om i landet skall 

utvecklas är att våra ungdomar, dvs nästa vuxengeneration, ges den bästa 

uppväxtmiljö. Fortfarande med hemmets och hembygdens trygghet, men 

föreningsliv och möjligheten att knyta kontaktnät för livet. 

I åldrarna 16-19 år händer mycket som danar resten av livet och gymnasietiden 

lägger grunden både för studiemotivation och för det sociala 

innehållet i vuxenlivet. Därför är det viktigt att vi kan erbjuda våra gymnasieungdomar 

att bo kvar så länge som möjligt i sin hembygd och kunna 

välja de allra bästa gymnasieprogram som finns inom rimliga tidsavstånd 

i regionen. 

Möjligheterna att uppfylla dessa mål är att släppa på gymnasieskolornas 

koppling till respektive kommungräns och istället koppla ihop gymnasieutbildningen 

i regionens alla delar med en fungerande kollektivtrafik 

och ett bra boende. 

Idag ser många kommunpolitiker fortfarande gymnasieskolan som en 

kommunal angelägenhet, som en viktig arbetsplats för lärarkåren och 

med ambition att kunna ha egen gymnasieskola med de flesta slag av 

programutbud. Vissa kommuner bildar gymnasieförbund vilket ger en 

gradskillnad i mängd och kvalitet av programutbud, men som ändå kan 

bli en början till ett fritt gymnasielandskap. 

Våra 16-åringar är fångade i ett kommunalt revirtänkande som hindrar 

många ungdomar att redan tidigt finna studiemotivationen i attraktiv 

grundutbildning i hemmaregionen. I många fall väljer de troligen ett 

neutralt program istället för ett speciellt program som ett led i en långsiktigt 

högre yrkesutbildning eller högskolestudier. 

Mindre än 40 procent av våra ungdomar i Södra Dalarna går exempelvis 

vidare till högskolestudier från gymnasieutbildningen. Detta kan bara 

delvis förklaras i brist på studietradition i våra industrisamhällen. Till 

134

135 

stor del kan de låga procenttalet bero på dålig studiemotivation, allmänt 

traditionella och tröttande gymnasiemiljöer och en upplevelse av att studier 

på hemmaplan inte fungerar på ungdomarnas egna villkor och önskemål. 

Vi socialdemokrater måste på allvar ta våra ungdomar som uppdragsgivare 

i vår regionalpolitik och inte behandla dem som brickor i kommunala 

och mellankommunala monopolspel. 

Förutsättningen för en långsiktigt hållbart utbud av gymnasieutbildning 

är att alla gymnasieskolor beviljas en riksrekrytering. Alla gymnasieskolor 

utsätts då för konkurrens vilket leder till behov av samarbete och 

krav på fördjupning och kvalitet av de program som varje gymnasium vill 

erbjuda både sin region och i vissa fall för riksrekrytering. Detta innebär 

samtidigt att alla gymnasier inklusive friskolor åläggs att ta emot behöriga 

sökande. 

Förutsättningen för att gymnasier i en större region skall fungera i ett 

system utan kommungränser och länsgränser är att kollektivtrafiken 

utvecklas och samordnas till fungerande gymnasieområden som delar av 

naturliga arbetsplatsområden och serviceområden på regional nivå. 

Förutsättningen för att våra ungdomar skall välja att stanna kvar i sin 

hembygd under gymnasietiden är att boendet fungerar, antingen frivilligt 

i barndomshemmet eller ie tt eget boende. Detta ställer krav på en kommunal 

bostadsförsörjning med billiga och trivsamma bostäder utrustade 

med bredband, med socialt fungerande lokalsamhällen med service och 

ett berikande föreningsliv. Även tankar om attraktiva högskolestudier på 

distans eller på reseavstånd i regionen från den egna hembygden både för 

unga och vuxenstudenter kan kopplas till utvecklingen av studier i större 

regioner än den som den egna kommungränsen erbjuder. 

Boendet kopplat till kommunikationer kopplat till utbildningsmöjligheter 

på olika nivåer är tre viktiga förutsättningar som samtidigt måste 

finnas och som på lång sikt kan ge våra regioner ökade möjligheter för 

våra gymnasieungdomar att välja att studera i sin hemregion. 

Kongressen föreslås besluta: 

1) att stödja ett reformarbete där alla kommunala gymnasier arbetar 

utan kommungränser i naturliga gymnasieregioner och att gymnasieutbildning 

i framtiden i landet i princip blir riksrekryterande. 

Hedemora arbetarekommun den 2 april 2001 

Jan Burell 

Motionen togs som Hedemora arbetarekommun egen vid möte i Folkets 

Hus, Garpenberg den 23 april 2001.

MOTION 451 

HALLSBERGS ARBETAREKOMMUN 

Utbildningspolitiken 

I partiprogrammet finns ansatsen till hur en socialdemokratisk vision om 

vad kunskap är och om allas rätt till denna kunskap. Avsnittet 

Kunskapssamhället känns tyvärr bristfällig på många punkter. Där saknas 

också konkreta förslag till hur visionen ska bli verklighet. 

Idag upplever vi 

• att allt fler ungdomar lämnar grundskolan utan godkända resultat 

• att ett alltför stort antal ungdomar väljer gymnasieskolan individuella program 

• att antalet ungdomar som går direkt från gymnasieskolan till den 

kommunala vuxenutbildningen ökar. 

Det är inte enbartbrister i ekonomiska resurser som skapat dessa förhållanden. 

Vi är övertygade om att orsakerna till vårt misslyckande också 

finns i den kraftiga teoriseringen och oförmågan att bryta ungdomarnas 

skoltrötthet genom en utvecklad pedagogik/metodik som möter dem där 

de är och ger dem chansen att lyckas! 

Vi vill ha ett rejält omtänkande när det gäller både hur och när och i 

vilken omfattning utbildningsstoftet ska möta gymnasieeleverna. Och vi 

vill ha en lärarutbildning och fortbildningsmöjligheter som gör att vi kan 

nå våra politiska mål! 

I partiprogramsförslaget står att skolan har en kulturskapande roll. Det 

är mycket bra. Vi vill dra de praktiska konsekvenserna av denna uppfattning. 

Låt oss därför se till att barns och ungdomars eget kulturskapande 

blir en integrerad del av läroplanen. 

Vill vi att alla barn och ungdomar ska få möjlighet till ett eget kulturskapande 

måste de estetiska ämnenas roll stärkas. Genom en sådan 

åtgärd skulle många fler barn och ungdomar få chansen att lyckas! 

Allas väg till kunskap måste få utrymme i skolan. För en del går vägen 

genom musiken, dramatiken, bilden, rörelsen! 

Med stöd av ovanstående hemställer vi 

att arbetarekommunen antar motionen som sin egen 

1) att partikongressen beslutar att en översyn med sikte på ett rejält 

omtänkande när det gäller hur, när och i vilken omfattning utbildningsstoftet 

ska möta gymnasieeleverna 

2) att lärarutbildningen och fortbildningsmöjligheterna granskas och 

förändras så att vi – också i verkligheten - får en skola för alla 

3) att de estetiska ämnenas roll och utrymme stärks. 

Östansjö 2001-02-25 

Christina Johansson Siv Palmgren 

Motionen sändes till 2001 års socialdemokratiska partikongress såsom 

Arbetarekommunens egen. 

136

137 

MOTION 452 

MARIESTADS ARBETAREKOMMUN 

Studiebidrag 12 månader/år 

Idag får alla barn ett barnbidrag som utbetalas varje månad tills det barnet 

fyllt 16 år. Därefter, när barnet börjar gymnasieskolan, utbetalas ett 

studiebidrag som är på samma belopp som barnbidraget, men utgår 

endast under skolterminerna, d v s 9 månader/år. Detta innebär att under 

sommarens tre månader utgår inget bidrag till ungdomarna. 

Detta bör verkligen omprövas eftersom flertalet av ungdomar under 18 

år ej har någon möjlighet till att få sommarjobb och därmed egen 

inkomst. För en ensamstående lågavlönad förälder eller föräldrar är detta 

ett stort avbräck i hushållskassan eftersom ungdomarna kostar minst lika 

mycket under sommarlovet som under skolterminerna. 

Med hänvisning till ovanstående hemställer jag 

1) att partikongressen beslutar om att studiebidraget skall likställas 

med barnbidraget, vilket innebär att bidraget utbetalas under årets 

samtliga månader. 

Mariestad i februari 2001 

Linnéa Wall 

Mariestads arbetarekommun har på årsmötet beslutat att anta motionen 

och översända den till partikongressen som arbetarekommunens egen. 

Kenneth Nygren/sekreterare 

MOTION 453 


Inackorderingstillägg 

1987 var nivån på inackorderingstillägg för gymnasieelever 905:- 

/månad.Ett boende för en elev kostade strax under 1000-lappen. 

2001, fjorton år senare, är nivån på inackorderingstillägget 1220:-, 

baserat på samma beräkningsgrund som 1987. Ett boende med samma 

standard som 1987, kostar idag det dubbla eller drygt 2000:-. 

Resekostnaderna har ökat med 200 %. 

Man behöver inte vara matematiskt geni för att förstå att detta tillägg 

har tillåtits en eftersläpning utan motstycke. Ungdomar i små kommuner 

som inte kan erbjudas samtliga utbildningar, drabbas helt oförskyllt 

av en besparingsiver som är oförsvarbar. Istället för att underlätta studier 

av varierande slag och efter intresseinriktning så hindrar man effektivt 

detsamma. 

I dagens Sverige borde alla ungdomar ha rätt till samma utbildning 

oavsett bostadsort.

Med nuvarande system blir de övertygade om, redan vid ansökan till 

gymnasiet att det är meningslöst att bo och vara skriven i en liten kommun. 

Är detta meningen med den socialdemokratiska regionalpolitiken? 

Det finns inget försvar för att dessa ungdomar och deras föräldrar ska 

straffas så enormt ekonomiskt jämfört med de som bor i ”rätt” kommun. 

För ensamstående föräldrars barn är studier på annan ort en näst intill 

ouppnåelig dröm. I arbetslivet skulle det sannolikt lyda under beteckningen 

”Kränkande särbehandling”, vilket i lag är straffbart. Med 

bestörtning kan konstateras att endast ungdomar med välbärgade föräldrar 

kan få debet och kredit att gå ihop p g a den låga nivån på inackorderingstillägget. 

Sedan när, blev det förenligt med socialdemokratisk ideologi? 

Därför yrkar jag med ovanstående som bakgrund: 

1) att SAP snarast arbetar för en justering av inackorderingstilläggen 

för studerande ungdomar på gymnasienivå, så att de blir rimliga och 

står i proportion till dagens kostnadsnivåer avseende bostäder, resor 

och övriga levnadsomkostnader. 

att Arboga arbetarekommun antar motionen som sin egen. 

att SAP-kongressen bifaller denna motion. 

Arboga den 20 mars 2001 

Agneta Andersson 

Arboga arbetarekommun beslutade vid sitt medlemsmöte 2001-03-26 


Socialdemokraternas ordinarie Partikongress 2001 i Västerås. 

Stefan Arnoldsson/ordförande 

MOTION 454 

VÄSTERÅS ARBETAREKOMMUN 

Studiebidrag 

Sverige går bra. Det märker vi på att vi kan återinföra, eller till och med 

förbättra många av de sociala skyddsnät som försvann eller förändrades 

under 90-talet. Vi tänker då på bostadsbidrag, barnbidrag, socialbidrag, 

förslag på max-taxa för både barnsomsorg och äldrevård. 

Något som vi inte reflekterar över är ungdomar (eller snarare föräldrarna 

till dem) som studerar på gymnasiet uppbär studiebidrag från det 

de fyllt 16 år med samma bidragsstorlek som barnbidraget (för närvarande 

950 kronor/månad). Studiebidraget som endast utbetalas under 

nio av årets tolv månader! 

Detta upplevs som orättvist, men fram för allt ologiskt då dessa ungdomars 

familjer fortfarande har samma kostnader under sommartid då 

det gäller mat, husrum och så vidare. 

138

139 

Därför hemställer jag till det socialdemokratiska partiet: 

1) att studiebidrag utbetalas till ungdomar som studerar på gymnasiet 

under alla årets 12 månader. 

Marie Lönn 


beslutat att bifalla motionen och anta den som sin egen. 

Kerstin Berglund/mötessekreterare 

MOTION 455 

LINDESBERGS ARBETAREKOMMUN 

Studiebidrag hela året 

I år har vi sagt att barnen ska vara i centrum. De är vår framtid. Då tycker 

jag att vi ska ändra ett bidragssystem som jag tycker är orättvist. 

Varför ska inte studiebidraget för gymnasieelever betalas ut tolv månader 

om året? Upp till man fyllt sexton år får man det hela året, sedan 

reduceras det till att enbart gälla nio månader. Alla ungdomar har inte 

förutsättningar att jobba till sig pengar under sommarmånaderna. Alla 

föräldrar har heller inte möjlighet att fylla det tomrum som blir. 

Jag vill att partiet verkar för: 

1) att studiebidraget betalas ut tolv månader om året så länge som ungdomarna 

går på gymnasiet. 

Irja Gustavsson 

Lindesbergs arbetarekommun har vid möte 2001 04 10 beslutat ställa sig 

bakom motionen. 

MOTION 456 

SOLNA ARBETAREKOMMUN, ENSKILD 

Studiemedel för gymnasieelever under 

sommarlov 

Under svåra tider drabbas nästan alla medborgare men allra mest de svagaste 

i samhället. Socialdemokraterna är väl medvetna om detta, varför 

en rad förbättringar har genomförts från regeringens sida de senaste åren 

för att stärka skyddsnätet för de svaga i samhället. Beslutet om max - 

taxan är en åtgärd och höjningen av barnbidraget från januari 2001 är en 

annan. Även höjningen av studiemedlen har gjorts just i syfte att förbättra 

den ekonomiska situationen för både ungdomar och barnfamiljer. 

Det är allmänt känt att studiemedel för eleverna på gymnasiet betraktas 

som ett förlängt barnbidrag för de barn mellan 17 – 18 år som går i

skolan. Ungdomarnas ekonomiska situation är inte den bästa, samtidigt 

som deras behov som påverkas av trender kan vara kostsamma även för 

en välbeställd förälder. Barn som inte har råd att besöka ett kafé eller gå 

på bio tillsammans med sina kamrater eller ha sko av samma märke som 

andra eller inte kan unna sig en Big Mac mår inte bra. Han/hon försöker 

hela tiden hålla sig undan. Ungdomarna är väl medvetna att föräldrarna 

inte har råd. 

Dagens samhälle erbjuder inte särskild mycket åt ungdomarna på deras 

fritid, och det som erbjuds av kommunala fritidsaktiviteter är mindre 

attraktiva samtidigt som avgifterna inom den kommunala verksamheten, 

i synnerhet i de borgerligt styrda kommunerna, har höjts till oskäliga 

nivåer. 

Jag tycker att det är hög tid att socialdemokraterna genomför ytterligare 

en reform som riktar sig till ungdomarna nämligen att gymnasieelever 

ska bibehålla studiemedel under sommarlovet. Jag tycker att den 

lyckosamma ekonomiska politiken som regeringen har drivit gör det 

möjligt att unna ungdomarna detta. Medan gymnasiestudierna som 

pågår i tre år gör korta uppehåll, tar ungdomarnas behov inget lov. 

Reformen om studiemedel under sommarlovet kommer att välkomnas 

inte bara av ungdomarna på gymnasiet utan också av deras föräldrar och 

andra anhöriga. 

Med hänvisning till ovan yrkar jag 

1) att kongressen ger i uppdrag till socialdemokratiska riksdagsgruppen 

att skyndsamt undersöka de ekonomiska förutsättningar för att 

studiemedel till gymnasieeleverna ska utbetalas även under sommarlovet 

till de elever som fortsätter med sina studier. 

2) att reformen genomförs under hösten läsåret 2002/3. 

Nazar Nashat, Huvudsta socialdemokratiska förening. 


sända in motionen som enskild. 

MOTION 457 

LINDESBERGS ARBETAREKOMMUN, ENSKILD 

Körkortsutbildning till alla gymnasieelever. 

Idag är det en klassfråga vilka av våra ungdomar som får körkort. De som 

inte har de rätta förutsättningarna får aldrig ett körkort. På grund av att 

kostnaderna har blivit så stora för den enskilde så måste fler och fler avstå 

sitt körkort. För mig är det en rättvisefråga, pengar ska inte få styra en 

sådan sak som för alla borde vara en möjlighet. Ett körkort är idag nästan 

ett måste! 

140

141 

Jag vill att partiet verkar för: 

1) att körkortsutbildning införs på gymnasieskolorna för de elever som 

så önskar. Åtminstone en grundutbildning, teori samt några lektioner. 

Resten får man sedan ta på de obligatoriska körskolorna. 

Irja Gustavsson 

Lindesbergs arbetarekommun har på sitt möte 2001 04 10 beslutat att 

sända motionen till kongressen som enskild. 

MOTION 458 

BOLLNÄS ARBETAREKOMMUN 

Körkortsutbildning som en obligatorisk del 

av ungdomsgymnasiet 

Ett körkort betyder så mycket för en ung människas självkänsla och är en 

viktig del av den unges identitet. Det är för många en nödvändighet inför 

arbetslivet. Många familjer har ej möjlighet eller saknar ibland motivation 

för att ge den unge det ekonomiska stöd som krävs för den ganska 

kostbara utbildningen. Resultatet blir en social skiktning som även förstärker 

övrig social gruppering. 

Under folkhälsoåret arbetar stat och kommun på olika sätt för at öka 

den allmänna folkhälsan. Att minska ungdomars bruk eller missbruk av 

alkohol eller andra droger är självklart ett viktigt område. 

En körkortsutbildning under skoltiden skulle rimligen öka motivationen 

till att vara mer restriktiv eller helt avstå från olika stimulantia. 

Angelägenheten för nykterhet grundläggs. Ett erhållet körkort förstärker 

rimligen en önskad utveckling. Kopplingen mellan helnykterhet - 

tonårstid/skoltid – körkort skall förhoppningsvis bli en självklarhet för 

alla ungdomar. Rent praktiskt bör en reform enligt ovan kunna genomföras 

med hjälp av befintliga körskolor. Och med en aktiv upphandling 

bör man kunna sänka kostnaderna avsevärt för ett körkort. 

Resultatet kan bli en minskad social skiktning, minskat missbruk och 

förstärkt självkänsla. Ungdomar blir bättre förberedda förarbetsliv eller 

fortsatta studier. Förhoppningsvis får vi en ökad trafiksäkerhet med ungdomar 

som grundlägger senare och sundare alkoholvanor. Säkert med 

minskade kostnader för alkoholrelaterade skador och sjukdomar som 

följd. Det bör samtidigt minska kostnaderna för andra samhällsinsatser. 

Utifrån ovanstående underlag yrkar vi 

1) att den socialdemokratiska partikongressen uppdrar till regeringen 

att planera för en allmän körkortsutbildning inom ramen för ungdomsgymnasiet. 

I budget anvisa de kostnader reformen medför. 

Rolf Lindholm Jonas Westberg 

Antagen av Bollnäs Arbetarekommun på möte 2001 04 25.

142 

MOTION 459 

ÖREBRO LÄNS PARTIDISTRIKT 

Ett liv i hälsa 

Medicinska framsteg kräver nya resurser 

Sjukvården måste ges en högre andel av våra gemensamma resurser för 

att alla ska ha rätt till bästa tänkbara vård också i framtiden. 

Det gemensamma ansvaret för och finansieringen av sjukvården har 

lett till att vårt land kunnat erbjuda varje medborgare den bästa tänkbara 

sjukvård utifrån hans eller hennes behov. I få länder sker så många kvalificerade 

operationer och behandlingar per invånare, som i vårt land. 

Behoven och inte plånboken styr människors rätt till sjukvård 

Banbrytande medicinska framsteg leder till att det nu går att bota sjukdomar, 

som tidigare var obotliga. Hög ålder är inte längre något hinder 

för att genomgå avancerade behandlingar. Det leder till ökad välfärd, 

men också ökat tryck på sjukvården. Samtidigt växer nya läkemedel fram. 

Samhällets kostnader för läkemedel har ökat dramatiskt på senare år. 

Individuellt anpassade läkemedel kan få livsavgörande betydelse för 

många. Detta måste alla – inte bara de, som har gott om pengar – få tillgång 

till. Därför måste det skapas politisk beredskap för att successivt 

öka det samhällsekonomiska utrymmet för gemensamma insatser inom 

sjukvården. 

Sverige avsätter idag cirka 8 % av BNP till sjukvården mot runt 10 % 

eller t o m högre i flera OECD-länder. En förhållandevis effektiv organisation 

har lett till att vårt land trots detta kunnat erbjuda ett rikt 

sjukvårdsutbud. Den kraftiga ökningen av möjligheter för sjukvården och 

därmed också efterfrågan leder till att vi måste vara beredda att avsätta 

ytterligare resurser till vården under de år vi har framför oss. För behovet 

av prioritering av sjukvården talar dels de akuta ekonomiska problem i 

stora delar av landstingssektorn, dels köer och otillfredställda behov, men 

också tendenserna till att alltfler resursstarka grupper nu skaffar sig 

tilläggsförsäkringar. Risken är stor att det på sikt kan erodera det solidariska 

engagemanget för sjukvården. 

Ett första steg för att öka resurserna till sjukvården togs av regeringen 

i samband med försvarsöverenskommelsen. Nästa politiska beslut i 

samma riktning har varit vårpropositionens 3,75 miljarder för att mins-

143 

ka köerna till sjukvården. Vi är övertygade om att dessa prioriteringar 

måste följas att ytterligare om Sverige fullt ut ska kunna behålla och 

utveckla en samhälleligt finansierad och styrd sjukvård, där sjukvård ges 

på lika villkor till alla och de mest angelägna behoven måste komma 

först. 

Behoven inom sjukvården förstärks dessutom av en kraftig ökning av 

antalet medborgare i hög ålder. I takt med ökad ålder ökar antalet sjukdomar. 

Samtidigt ger nya kunskaper tidigare helt okända möjligheter att 

bota sjukdomar och lindra lidande. Detta sammantaget har lett till både 

en stark ekonomisk press på landstingen och i vissa fall köer till ett antal 

behandlingar, i många fall till behandlingar, där det tidigare inte kunde 

ges lindring eller bot. Många landsting brottas nu med stora underskott 

till följd av det ökade kostnadstrycket. Borgerliga sjukvårdspolitiker har 

mot sin vilja demonstrerat att det inte finns några enkla lösningar om 

man vill tillgodose sjukvårdsbehoven nu och i framtiden. 

För oss socialdemokrater finns ett viktigt vägval inom sjukvårdspolitiken. 

Om vi inte är beredda att avsätta tillräckliga resurser är risken stor 

att politiken tvingas in på en väg, som leder till tilläggsförsäkringar och 

privata lösningar inom sjukvården i stället för den generella välfärdspolitiken. 

För oss socialdemokrater måste valet vara självklart. Det får aldrig 

vara plånboken, som styr rätten till en god sjukvård. 

Vi föreslår 

1) att partikongressen beslutar att uppdra åt Partistyrelsen att verka 

för att resurserna till sjukvården i Sverige successivt ökas med sikte på att 

10 i stället för dagens cirka 8 % av BNP avsätts till sjukvård. 

Örebro läns socialdemokratiska partidistrikt 

Inger Lundberg 

MOTION 460 

PARTIDISTRIKTEN I NORRBOTTEN, VÄSTERBOTEN, 

VÄSTERNORRLAND, JÄMTLAND, GÄVLEBORG, DALARNA OCH 

VÄRMLAND 

Hälso- och sjukvård i glesbygdslän 

– speciella förutsättningar och behov 

Bakgrund 

En av socialdemokratins viktigaste hörnpelare i välfärdsbygget är en solidariskt 

finansierad och demokratiskt styrd hälso- och sjukvård. 

Situationen för hälso- och sjukvården i glesbygdslänen uppvisar några 

speciella drag, som gör att vi känner oro inför möjligheten att bedriva 

hälso- och sjukvård på lika villkor i hela landet. Vi menar att det är oerhört 

viktigt att sjukvården uppfattas vara säker, trygg och tillgänglig var-

helst man bor. Detta måste vi solidariskt slåss för. 

Andelen äldre ökar i snabbare takt i våra län än i riket i övrigt, framför 

allt på grund av utflyttning av yngre befolkning. Befolknings- och 

åldersutvecklingen gör att vårdbehoven fortsätter att öka trots minskande 

totalbefolkning. 

Personalsituationen i vården är besvärlig. Vi har, i konkurrens med 

storstadsregioner och stora utbildningscentra, allt svårare att rekrytera 

personal med medellång och längre utbildning. Våra vakanser är också 

mer omfattande än i andra delar av landet. 

Negativ befolkningsutveckling och svagare näringslivsutveckling gör 

att skatteunderlaget sviktar och befolkningsrelaterade statsbidrag minskar. 

Utjämningssystemet förmår inte att kompensera för den regionala 

obalansen. 

De ekonomiska förutsättningarna för att kunna ge en god vård på lika 

villkor för hela befolkningen blir därför alltmer ojämlika. Det är inte rimligt 

att befolkningen i våra län skall ha en betydligt högre landstingsskatt 

än i andra delar av landet för att få tillgång till vård av samma omfattning 

och kvalitet. Eftersom kommunerna i våra län har en hög utdebitering är 

utrymmet för skattehöjningar litet. 

Riktlinjer för vårdens utveckling läggs fast i den nationella handlingsplanen 

för hälso- och sjukvården (prop.1999/2000:149). Planen innehåller 

också ett utvecklingsavtal och utökade statsbidrag till vården för 

åren 2002-2004. De speciella problem som är förknippade med situationen 

i våra län är inte speciellt uppmärksammade Det är därför viktigt 

att tillämpning av handlingsplan och avtal får utformas utifrån lokala 

förutsättningar i varje landsting och sjukvårdsområde. 

Vi tror att man måste hitta nya vägar för att möta dessa utmaningar. 

Genom bättre samverkan mellan primärvård och specialiserad vård 

och samverkan mellan olika sjukhus och sjukvårdshuvudmän (landsting 

och kommuner) vill vi uppnå minskade köer, bättre kvalitet till lägre 

kostnader. Nyckelorden är; Samverkan, helhetssyn och flexibilitet. 

Dessa åtgärder är inte tillräckliga. För att garantera våra innevånare en 

god vård på lika villkor krävs också ytterligare insatser från den nationella 

nivån. 

Finansiering 

De växande vårdbehoven och de medicin-tekniska landvinningarna 

kommer att ställa anspråk på mer resurser till hälso- och sjukvården. Den 

nationella hälso- och sjukvårdspolitiken förutsätter en god vård på lika 

villkor i hela landet. I våra landsting blir finansieringen av en jämlik vård 

alltmer problematisk. 

Det vikande skatteunderlaget försvårar för oss att på någorlunda jämlika 

ekonomiska villkor upprätthålla en vård på lika villkor. Vi måste 

finna vägar att hantera den ekonomiska ojämlikheten så att denna inte 

går ut över tillgängligheten och vårdkvaliteten. 

144

145 

De befolkningsbaserade statsbidragen, inklusive skatteutjämningssystemet, 

bidrar till finansieringsproblemen Kostnaderna för sjukvården 

i våra län minskar inte i takt med den minskande befolkningen. 

Utflyttning sker i huvudsak av yngre frisk befolkning med begränsade 

vårdbehov. Antalet äldre och personer med omfattande vårdbehov ökar 

dock i samma omfattning som på andra håll. 

Socialdemokratisk politik måste ge möjlighet att upprätthålla en nationellt 

jämlik vård till rimligt likartade kostnader per innevånare. 

Vi måste våga söka och finna långsiktigt hållbara lösningar för en solidarisk 

finansiering av vård på lika villkor. I avvaktan på detta vill vi föreslå 

vissa förändringar av finansieringsformerna. Olika tekniska lösningar 

är naturligtvis tänkbara. 

Vi måste få ett framtida, långsiktigt hållbart system för ekonomisk 

utjämning mellan landets olika delar. Den ekonomiska obalansen mellan 

landets olika delar måste upphöra. Vi vill ha ett utjämningssystem som 

uppfyller följande mål: 

• Likvärdiga ekonomiska förbättringar i landets alla delar. 

• Ett enkelt, långsiktigt hållbart och värdesäkrat system. 

• Ett system som är förankrat och accepterat. 

• Ett system som minskar eller eliminerar striden mellan storstäder och 

landsort. 

Personalsituationen 

Vi har problem att rekrytera personal till våra verksamheter. Framför 

allt gäller det extern rekrytering från andra delar av landet. I ökad 

utsträckning måste vi själva, i respektive län, utbilda den personal som vi 

kommer att behöva. 

Läkarrekryteringen grundläggs i stor utsträckning vid de studerandes 

val av orter för AT- och ST-tjänstgöringarna. I dag sker en ”överanställning” 

av AT-läkare på studieorterna. Här har man flera sökande till varje 

block och anställer fler än vad som motsvaras av antalet block. I våra län 

har vi inte ens det antal sökande som motsvaras av utannonserade block. 

En fördjupad samverkan på nationell nivå behövs för att skapa en mer 

solidarisk läkarförsörjning. En ökad decentralisering, i samverkan med 

de medicinska fakulteterna, av delar av den utbildning som nu sker 

centralt vid fakulteterna och universitetssjukhusen kan öka intresset för 

anställningar utanför de stora studieorterna. En fortsatt utbyggnad av 

regionala och lokala forskningsmöjligheter bidrar också till detta. 

Ytterst är det dock vår egen förmåga att skapa goda utbildningsmöjligheter 

och arbetsvillkor som avgör våra möjligheter att rekrytera och 

behålla läkare. 

Även sjuksköterskor håller redan på att bli en bristyrkesgrupp i våra 

län. Genom fortsatt ökad satsning på platser för vårdutbildning vid våra 

högskolor kan detta motverkas. Stimulerande utbildningsoch forskningsmöjligheter 

behöver också tillskapas bl a genom att den vetenskap-

liga nivån stärks med forskartjänster och forskarhandledning. 

Ytterst gäller även här att landstingen som arbetsgivare måste skapa 

sådana kreativa arbetsmiljöer som medger verksamhetsutveckling och 

utveckling av den egna yrkesrollen. 

Lokal handlingsplan för utveckling av hälso- och sjukvården 

Riksdagens beslut om en handlingsplan för utveckling av hälso- och 

sjukvården syftar till att lösa problemen ”med bristande tillgänglighet 

och kvalitet och med ett hårt tryck på personalen”. Anpassningen till 

lokala förhållanden är viktig och sker i form av handlingsplaner framtagna 

i varje landsting. 

Planen innehåller med ett par undantag inga normerande bestämmelser 

för hur landstingen skall genomföra denna utveckling eller vilka organisatoriska 

lösningar som skall väljas för att åstadkomma en bättre vård. 

Vi har frihet att forma verksamheten efter lokala förutsättningar. Det 

är självklart att den inte kan se ut på samma sätt i tätort som i glesbygd. 

Befintliga resurser, tillgång till privata alternativ och hur långt man redan 

kommit i arbetet med att skapa en väl fungerande verksamhet, gör att 

utvecklingsinsatserna måste formas på olika sätt. 

Statsbidraget 

Statens fördelning av de ekonomiska resurserna sker efter samma 

norm till alla huvudmän, oberoende av hur långt man redan kommit i att 

uppfylla handlingsplanens mål och oberoende av på vilken nivå kostnaderna 

för primärvård och psykiatri befinner sig. För landsting som redan 

har en mer utbyggd primärvård och psykiatri kan statsbidraget behöva 

användas också för andra ändamål än en fortsatt primärvårds- och psykiatriutbyggnad. 

Detta måste bedömas av varje huvudman, beroende på 

hur den nuvarande verksamheten ser ut i förhållande till regeringens 

avsikter. Det avgörande måste vara att resurserna används så att handlingsplanens 

mål nås. 

Läkartäthet 

Riksdagen har fastslagit att en genomsnittlig nationell läkartäthet, 1 

specialist i allmänmedicin på 1500 invånare skall var uppnådd år 2008. 

Tillämpningen av denna norm måste få variera mellan landstingen och 

även mellan olika sjukvårdsområden inom ett landsting. Det politiska 

uppdraget till primärvården och tillgänglighetskravet blir avgörande för 

vilken läkartäthet som kommer att krävas. Läkarbehovet påverkas också 

av hur vårdteamen är sammansatta och vilken arbetsfördelning man valt 

lokalt mellan olika vårdnivåer och specialiteter. Ett visst antal invånare 

per läkare är inte ett mål i sig, utan ett medel. 

Med hänvisning till ovan anförda föreslår vi att kongressen beslutar: 

1) att fördjupa arbetet med att finna långsiktig hållbar solidariskt 

finansierad sjukvård i hela landet. 

2) att under tiden avsätts medel för riktade statsbidrag som utgår efter 

146

147 

förhandlingar i enlighet med ovan föreslagna riktlinjer, i avvaktan på 

en översyn och långsiktig lösning av finansieringen av en hälso- och 

sjukvård på lika villkor. 

3) att statsbidragen som är knutna till den nationella handlingsplanen 

tidigareläggs, så att nivåhöjningen med 4 miljarder görs redan 2002. 

4) att en utökning av grundutbildningen av läkare, sjuksköterskor och 

tandläkare sker så att personalförsörjningen garanteras i hela landet 

samt att en inriktning sker mot ytterligare decentralisering av 

läkarutbildning och klinisk medicinsk forskning. 

Norrbottens partidistrikt Västerbottens partidistrikt 

Björn Rosengren Carin Lundberg 

Västernorrlands partidistrikt Jämtlands partidistrikt 

Elvy Söderström Berit Andnor 

Gävleborgs partidistrikt Dalarnas partidistrikt 

Raimo Pärsinen Peter Hultqvist 

Värmlands partidistrikt 

Tommy Ternemar 

MOTION 461 


Solidarisk finansiering av hälso- och 

sjukvården 

Allemansrätten i den svenska sjukvården är en omistlig tillgång. Hälsooch 

sjukvården, inklusive äldreomsorgen, står idag inför mycket stora 

utmaningar. För att klara dessa behövs det mer pengar och resurser till 

sjukvården. Vårt solidariska sjukvårdssystem med allas lika rätt till vård 

efter behov är en hörnpelare i det svenska välfärdssystemet. Men den 

gemensamt finansierade hälso- och sjukvården måste utvecklas och förbättras 

för att kunna leva upp till människors förväntningar och behov. I 

dag känner sig medborgarna mer och mer osäkra på om de kommer att 

få den vård de behöver när behovet uppstår. 

Lön och organisation 

Hälso- och sjukvården är unik på så sätt att de som arbetar där har 

högre utbildning än inom något annat område på arbetsmarknaden. De 

flesta har högskoleutbildning och många har även forskarbakgrund. Vid 

internationella jämförelser ligger dock lönerna lägre än i jämförbara länder. 

Vår uppfattning är att löneläget på sikt måste förbättras jämfört med 

andra grupper på arbetsmarknaden. Detta är angeläget för vi ska kunna 

behålla och rekrytera nya medarbetare till vården och omsorgen. Vi ska 

visa att sjukvården är den framtidsbransch som alla talar om. 

Vi måste också skapa en modern arbetsorganisation som attraherar

människor att börja jobba inom hälso- och sjukvården. Som socialdemokrater 

har vi ett ansvar att visa detta i praktisk politik. För att nå en verklig 

kvalitetsutveckling av vården behöv vi förutom ökade resurser också 

verka för en effektivisering av arbetssätten så att det inte försvinner resurser 

på grund av föråldrade organisationsstrukturer. 

Snabb utveckling 

Det sker idag en snabb utveckling på det medicinska området. Hälsooch 

sjukvården kan idag göra allt mer för sjuka och allt äldre människor 

än det finns pengar till. Nya verkningsfulla läkemedel dyker upp. Runt 

hörnet väntar skräddarsydda behandlingar och terapier. Bioteknik kommer 

att öka antalet möjliga behandlingar. Den demografiska förskjutningen 

där allt färre ska försörja allt fler skapar ytterligare problem. 

Äldrevården- och omsorgen kommer i framtiden kräva kraftigt ökade 

resurser om vi ska kunna leva upp till löften om en värdig vård för de 

äldre. För att behålla vår trovärdighet inom hälso- och sjukvårdfrågorna 

måste patienternas ställning stärkas. De måste känna att vi står på deras 

sida. Sammantaget utgör en växande och alltmer differentierad efterfrågan 

liksom ökade möjligheter och behov en väldigt stor påfrestning på 

den solidariskt finansierade vården. 

Försäkringsbolagen vädrar morgonluft 

Det är inte realistiskt att tro att dessa utmaningar kan lösas genom 

skattehöjningar lokalt och regionalt, eller genom prioriteringar som väljer 

bort behandlingar eller patienter. Ambitionen för den gemensamt 

finansierade vården är hög men resurserna följer inte utvecklingen. 

Därför behövs det mer pengar till hälso- och sjukvården. I dagens samhällsutveckling 

går det att urskilja ett tydligt vägval: 

Den ena vägen står de privata försäkringsbolagen för. Åtminstone om 

vi ska tro de som hävdar att vi inte kommer att klara att betala hälso- och 

sjukvården gemensamt, utan måste komplettera tryggheten till vård och 

omsorg med egna privata försäkringar. Vi socialdemokrater säger nej till 

lösningar som bygger på privata försäkringar. Sådana lösningar skulle 

skapa stora orättvisor i samhället mellan de som har råd och de som inte 

har råd att själva betala. Människors otrygghet skapar förutsättningar för 

en ny marknad. Här vädrar försäkringsbolagen morgonluft! De ser en 

chans att tjäna pengar på denna osäkerhetskänsla. 

Denna osäkerhetskänsla om den offentliga vårdens kvalitet och tillgänglighet 

har också banat vägen för den moderatledda majoriteten i 

Stockholms läns landsting. I snabb takt genomför de en rad oåterkalleliga 

förändringar. I enlighet med sin ideologiska övertygelse vill moderaterna 

öppna upp alla delar inom hälso- och sjukvården för en marknad 

som mäter resultat i avkastning på avsatt riskkapital. Genom att generera 

ett enormt underskott i budgeten håller de dock fortfarande vården 

flytande och opinionen stången. Det borgerliga skuldberget uppgår nu 

till sammanlagt 3 291 miljoner kronor för mandatperiodens första hälft 

148

149 

och den dag närmar sig snabbt då möjligheten att övervältra underskotten 

på framtiden är uttömd. 

Försäkrings- och aktiebolagens vinstintressen riskerar att leda till ett 

sjukvårdssystem som är djupt orättvist. Vi socialdemokrater måste därför 

se till att alla medborgare känner sig förvissade om att de alltid kan få den 

vård de behöver utan försäkringar. 

Tydligt vägval 

Det är också därför vi står för en annan väg. Alla medborgare ska ha 

samma rätt till en god sjukvård. Vi vill prioritera hälso- och sjukvården 

och äldreomsorgen före annat. Vårdens andel av våra gemensamma kostnader 

måste öka så att man kan tillgodose både behoven och den medicinska 

och medicintekniska utvecklingen. Detta skulle vara en prioritering 

som vi väljer att betala gemensamt och solidariskt. 

Eftersom hälso- och sjukvården redan idag är underfinansierad måste 

vi välja väg snarast. Medborgarna känner sig mer och mer osäkra på om 

de kommer att få den vård de behöver den dag behovet uppstår. Denna 

oro möter vi nästan dagligen, hos människor i alla åldrar. Vi vill vara 

mycket tydliga med var vi står i vägvalet. Kongressen 1997 lade fram tydliga 

riktlinjer för hälso- och sjukvården. Då slogs det fast att kvaliteten i 

vård och omsorg måste förbättras och tillgängligheten måste öka. 

Psykiskt funktionshindrade skulle få bättre service, stöd och vård och 

tandvårdsförsäkringen måste vara allmän och ge bättre stöd till utsatta 

grupper. 

Vi har kommit en bit på väg. Genom försvarsuppgörelsen mellan socialdemokraterna 

och centern kommer vården och omsorgen få ett välbehövligt 

tillskott. Regeringens senaste extra insatser för att öka tillgängligheten 

och korta vårdköerna runt om i landet välkomnas också. Men 

det räcker dessvärre inte för att hotet från försäkringsbolag och andra 

aktörer med vinstintressen ska undanröjas. 

Det är hög tid att vi som socialdemokrater faktiskt fullföljer tidigare 

kongressbeslut genom att prioritera vård och omsorg framför andra 

angelägna välfärdsreformer. 

Med anledning av ovanstående föreslår vi kongressen besluta: 

1) att hälso- och sjukvården liksom äldreomsorgen finansieras solidariskt, 

2) att hälso- och sjukvårdens liksom äldreomsorgens andel av våra 

gemensamma kostnader ökar så att vi kan tillgodose behoven på ett 

tillfredställande sätt. 

Stockholms läns partidistrikt

MOTION 462 

KARLSKOGA ARBETAREKOMMUN 

Hälso- och sjukvård 

Vi vet, och oberoende undersökningar visar, att Sveriges hälso- och 

sjukvård håller en mycket hög kvalitet. Äldre människor och människor 

med behov av sjukvård och omsorg har kunnat ges en god och säker vård. 

Idag står vården under en svår ekonomisk press. Merparten av de svenska 

landstingen visar upp stora underskott. Vi är farligt nära gränsen där 

kvaliteten för patienterna försämras i form av växande vårdköer, sämre 

omvårdnad och en minskad beredskap för att klara den närmaste framtidens 

utmaningar inom vårdområdet. Sen början av 1980-talet har hälsooch 

sjukvårdens andel av BNP sjunkit i Sverige till ca 7 procent. Under 

samma tidsperiod har andra länder ökat sin andel. 

Behovet av hälso- och sjukvård kommer att öka eftersom befolkningen 

i Sverige blir äldre. De snabba förändringar på arbetsmarknaden riskerar 

att leda till att fler människor kommer att behöva vård. Örebro läns 

landsting arbetar tillsammans med försäkringskassa i länet kring den allt 

mer ökande problematiken kring stressrelaterade sjukdomar. 

Kartläggning visar att patienter som kommer till det ”stressteam” som 

finns i Lindesberg, i stor utsträckning är personal som arbetar i vård- och 

omsorgssektorn. Människor med diffusa symptom som är svårdiagnostiserade 

blir också allt mer vanligare i sjukvården. Landstinget i Örebro har 

gjort en folkhälsorapport som beskriver hälsoutvecklingen i länet. 

Rapporten bekräftar att hälsan är en klassfråga. 

Den medicintekniska utvecklingen går nu mycket snabbt, Örebro läns 

landsting har exempelvis satsat på filmlös röntgen. Datorisering av patientjournaler 

och telemedicin utöver röntgen är på stark frammarsch. Genom 

nya metoder inom kirurgin kan fler operationer göras polikliniskt. Nya 

mediciner minskar behovet av operationer. Den snabba utvecklingen kräver 

ständig kunskaps- och kompetensutveckling av personalen, så att de klarar 

av att handskas med det ”nya” på ett för patienten säkert sätt. Både positiva 

och negativa bilder av framtidens sjukvård kan målas upp, gemensamt för 

dem är dock att kostnaderna för vården kommer att öka. 

Den offentliga hälso- och sjukvårdens åtagande måste ligga på en hög 

nivå så att människor känner trygghet och tilltro till den. Risken är att vi 

får en sjukvård för välbeställda människor och en annan för dem som 

inget har. De välbeställda kan köpa sig privata alternativ för att snabbt får 

sin åkomma behandlad. Detta kan också leda till ovilja att betala skatt för 

vård man inte utnyttjar. Privata tilläggsförsäkringar medför också stora 

risker för viljan att betala till den gemensamma välfärden. 

De viktigaste målen för en socialdemokratisk hälso- och sjukvårds 

politik måste vara vård på lika villkor och en solidarisk finansiering av 

densamma. 

150

151 

Om sjukvårdens resurser inte tillåts öka kan man fråga sig följande: 

Hur ska det snabbt växande antalet gamla tas om hand på ett värdigt 

sätt, om sjukvårdens resurser inte tillåts att växa? Hur ska vi klara att ta 

till oss ny medicinsk teknik? Vad står vi socialdemokrater för? Vill vi inte 

behålla den fina sjukvård som vi har i Sverige idag? 

Partikongressen föreslås att besluta: 

1) att hälso- och sjukvårdens resurser måste ökas under den närmaste 

fem års perioden så att vården andel av BND uppgår till minst 10 

procent. 

Marie-Louise Forsberg-Fransson 

Britt-Marie Karlsson 

Karlskoga arbetarekommun tillstyrker motionen. 

MOTION 463 


Angående BNPs andel till sjukvården 

I dag går blott 8.2 % av BNP till sjukvården i Sverige. För några år sen 

låg den siffran på strax över 10%. 

Antalet äldre personer ökar stadigt. Därmed krävs ökade anslag och 

resurser till vår gemensamma sjukvård. 

Nya mediciner och tekniska hjälpmedel vid bland annat operationer 

kräver också sin tribut. 

Mot denna bakgrund får jag föreslå: 

1) att kongressen ger partistyrelsen i uppdrag att verka för en rejäl höjning 

av den procentandel av BNP som skall anslås till landets 

sjukvård. 

Ola Gentzel 

Borås arbetarekommun beslutade att anta motionen som sin egen. 

MOTION 464 

NORA ARBETAREKOMMUN 

Hälso- och sjukvårdens resurser 

Vi vet, och oberoende undersökningar visar, att Sveriges hälso- och 

sjukvård håller en mycket hög kvalitet. Äldre människor med behov av 

sjukvård och omsorg har kunnat ges en god och säker vård. Idag står vården 

under en svår ekonomisk press. Merparten av de svenska landstingen 

visar upp stora underskott. Vi är farligt nära gränsen där kvaliteten för

patienterna försämras i form av växande vårdköer, sämre omvårdnad och 

en minskad beredskap för att klara den närmaste framtidens utmaningar 

inom vårdområdet. Sedan början av 1980-talet har hälso- och sjukvårdens 

andel av BNP sjunkit i Sverige till cirka sju procent. Under samma 

tidsperiod har andra länder ökat sin andel. 

Behovet av hälso- och sjukvård kommer att öka eftersom befolkningen 

i Sverige blir äldre. De snabba förändringar på arbetsmarknaden riskerar 

att leda till att fler människor kommer att behöva vård. Örebro läns 

landsting arbetar tillsammans med försäkringskassan i länet kring den 

alltmer ökande problematiken kring stressrelaterade sjukdomar. 

Kartläggning visar att patienter som kommer till det ”stressteam” som 

finns i Lindesberg, i stor utsträckning är personal som arbetar i vård- och 

omsorgssektorn. Människor med diffusa symptom som är svårdiagnostiserade 

blir också allt vanligare i sjukvården. 

Landstinget i Örebro har gjort en folkhälsorapport som beskriver hälsoutvecklingen 

i länet. Rapporten bekräftar att hälsan är en klassfråga. 

Den medicinska utvecklingen går nu mycket snabbt. Örebros läns 

landsting har exempelvis satsat på filmlös röntgen. Datorisering av patientjurnaler 

och telemedicin utöver röntgen är på stark frammarsch. 

Genom nya metoder inom kirurgin kan fler operationer göras polikliniskt. 

Nya mediciner kräver ständig kunskaps- och kompetensutveckling 

av personalen, så att de klarar av att handskas med det ”nya” på ett för 

patienten säkert sätt. 

Både positiva och negativa bilder av framtidens sjukvård kan målas 

upp, gemensamt för dem är dock att kostnaderna för vården kommer att 

öka. 

Den offentliga hälso- och sjukvårdens åtagande måste ligga på en hög 

nivå så att människor känner trygghet och tilltro till den. Risken är att vi 

får en sjukvård för välbeställda människor och en annan för dem som 

inget har. De välbeställda kan köpa sig privata alternativ för att snabbt få 

sin åkomma behandlad. Detta kan också leda till ovilja att betala skatt för 

vård man inte nyttjar. Privata tilläggsförsäkringar medför också stora risker 

för viljan att betala till den gemensamma välfärden. 

De viktigaste målen för en socialdemokratisk hälso- och sjukvårdspolitik 

måste vara vård på lika villkor och en solidariskt finansiering av densamma. 

Om sjukvårdens resurser inte tillåts öka kan man fråga sig följande: 

Hur ska det snabbt växande antalet gamla tas om hand på ett värdigt 

sätt, om sjukvårdens resurser inte tillåts växa? Hur ska vi klara att ta till 

oss ny medicinsk teknik? Vad står vi socialdemokrater för? Vill vi inte 

behålla den fina sjukvård som vi har i Sverige idag? 

Partikongressen föreslås besluta: 

1) att hälso- och sjukvårdens resurser måste ökas under den närmaste 

152

153 

femårsperioden så att vårdens andel av BNP uppgår till minst tio 

procent. 

Nora och Karlskoga 2001-02-16 

Marie-Louise Forsberg-Fransson Britt-Marie Karlsson 

Nora arbetarekommun har behandlat motionen på medlemsmöte den 23 

april 2001 och ställer sig enhälligt bakom motionen. 

MOTION 465 

ÖSTERGÖTLANDS PARTIDISTRIKT 

Utgångspunkter för en socialdemokratisk 

vårdpolitik 

En väl fungerande sjukvård är ett av de viktigaste inslagen i välfärdssamhället. 

Tilltron till den svenska sjukvården är mycket hög, medborgarnas 

vilja till mobilisering för att värna om vården när den upplevs hotad är ett 

starkt stöd för den socialdemokratiska sjukvårdspolitiken. För att vidmakt 

hålla och utveckla vården med sikte på tiden efter 2010 krävs en 

politisk inriktning som å ena sidan baseras på den vård vi har idag men 

samtidigt offensivt tar sig an de stora utmaningar vi redan lever med och 

som kommer att bli än tydligare under det kommande decenniet. 

Vi vill därför att följande avsnitt inarbetas i kongressens inriktning för 

politiken de kommande åren: En vård på lika villkor baserad på den 

enskildes behov kräver politik 

Socialdemokraterna vill föra en politik som grundas i tanken om allas 

lika värde. En politik som garanterar allas rätt till en god hälsa och till en 

vård som ges på lika villkor utifrån behov. Ännu har inte alla medborgare 

god hälsa utifrån sina förutsättningar. Det finns fortfarande problem med 

att ge medborgarna den vård de har behov av. För att åstadkomma en förändring 

behövs politisk styrning. Genom de allmänna valen skall medborgaren 

kunna rösta för hur hälso- och sjukvården skall utformas , men 

också kunna utkräva ansvar. Socialdemokraterna vill finansiera vården 

med skatter som betalas av alla efter inkomst och inte efter vårdbehov. 

Socialdemokraterna vill utforma politiken med kunskap som grund. Vi 

ser som vår uppgift att känna till medborgarnas hälsosituation och om 

deras behov av vård i olika former. Vi vill ta initiativ till åtgärder som 

befrämjar hälsan och tar bort orättvisa skillnader. Vi vill fatta beslut om 

insatser av vård inom de områden där behoven är angelägna och eftersatta. 

Medborgarna skall kunna lita på att socialdemokraterna ser behoven 

grundat på fakta och analys, inte grundat på enskildas eller gruppers 

samhällsställning och röststyrka. 

Socialdemokratisk vårdpolitik måste handla om mål, prioriteringar och 

resurser.

Trots stora resurser i form av pengar, medarbetare, lokaler och utrustning 

kommer inte vården att kunna tillgodose alla behov fullt ut. Än 

mindre kommer vården att motsvara allas krav och önskemål. Medicinsk 

utveckling de kommande åren kommer att göra motsättningen ännu tydligare. 

Prioriteringar kommer att behöva göras. Vi socialdemokrater vill 

ta vårt ansvar för de prioriteringar som ankommer den politiska nivån. Vi 

kommer att ge vårt stöd för det prioriteringsarbete som olika medarbetare 

i vården måste bedriva. Vi vill att prioriteringarna sker öppet med 

angivande av sakskäl och de värderingar som ligger till grund för olika 

beslut. 

För oss socialdemokrater bygger politikens utformning på långvariga, 

djupa och ödmjuka samtal samt diskussioner med medborgarna. Många 

av de svåra frågor och utmaningar hälso- och sjukvården står inför de 

kommande åren måste kunna diskuteras under lång tid. De beslut som 

tas, de mål som formuleras, de prioriteringar som görs skall vara väl 

kända och förankrade hos både medborgare och medarbetare. 

Medborgarna skall ha goda kunskaper om vad man kan kräva av vården, 

men också om var samhällets åtaganden slutar. Det skall vara tydligt vad 

man kan förvänta sig av vård och omsorg, men också om vad man kan 

avstå. Socialdemokraterna är öppna för åsikter och vill vara tydliga i var 

vi står när besluten väl fattats. 

Resurserna till vården måste öka de kommande åren inte minst för att 

möta den medicinska utvecklingen i växelverkan med en förändrad 

befolknings sammansättning. Hälso- och sjukvårdens andel av BNP 

behöver år 2010 vara minst 10 % för att ge förutsättningar till att både 

upprätthålla tilltron för sjukvården hos folkflertalet men samtidigt styra 

resurser till medborgargrupper med eftersatta vårdbehov. Trots att 10 % 

kan förefalla som en rejäl höjning från dagens nivå, det är viktigt att vara 

klar över att stora delar av utrymmet redan är intecknat inte minst för att 

kunna möta de ökade kostnaderna för läkemedel. Sammantaget kommer 

det att ställas stora krav på en fortsatt stram hushållning med resurserna 

Patientens rättigheter skall stärkas och samhällets ansvar vara tydligt 

Under 1990-talet stärktes patientens ställning med ett antal åtgärder bl 

a rätten att välja distriktsläkare, rätten till en andra bedömning, rätten att 

välja vårdgivare i annat landsting och uttalade ambitioner om väntetider 

för undersökning och behandling. Detta var viktiga och nödvändliga 

åtgärder, nu är det dags att gå vidare. Då behöver patientens rättigheter 

mera aktivt användas för att stärka patientgrupper med eftersatta vårdbehov, 

detta utan att införa olika former av selektiv rättighets lagstiftning. 

Stärkandet av patienternas rättigheter måste vidare utgå från de 

principer riksdagen har antagit för prioriteringar inom vården. Exempel 

på sådana åtgärder , riktade till särskilda behovsgrupper, kan vara 

• Rätt till personlig kontaktperson oberoende från vårdgivaren 

• Rätt tillskriftlig individuellt planerad vårdplan som omfattar mål och 

154

155 

insatser och klargör olika vårdgivares ansvar 

• Utarbetande av lokala och regionala vårdprogram för långvariga, kroniska 

eller svårartade sjukdomar som kräver särskilda insatser och uppföljning 

under lång tid 

• Fast avgift för patienter som omfattas av särskilda vårdprogram på 

500kr per år oavsett vård insatsernas omfattning 

Samtidigt som ett stärkande av patientens rättigheter skall ske i ett 

behovs- och prioriterings- perspektiv behöver vården beskrivas för medborgaren 

med utgångspunkter från vad var och en rimligen skall kunna 

kräva som patient eller anhörig. Goda socialdemokratsiska principer och 

ambitioner bör vara att var och en – låt oss kalla dom Sven och Svea – 

skall kunna kräva att: 

•Sven och Sveas delaktighet förutsätts, deras vilja att ta ett eget ansvar 

• De har gott stöd för olika former av egenvård. 

• Sven och Svea möts med värme och respekt i vården. 

• Sven och Svea kan alltid få kontakt med sin vårdcentral vars öppettider 

innebär att de inte alltid behöver ta ledigt från jobbet för ett besök. 

• Sven och Svea kan få sina tillfälliga och enkla behov snabbt tillgodosedda, 

men avstår då från närhet och kontinuitet 

• Om Sven och Svea inte själva kan stärka sin hälsa eller formulera sina 

vårdbehov får de aktiv hjälp att ta tillvara sina behov. 

• Sven och Svea har valt en fast kontakt med en vårdcentral. En trygg 

och förtroendefull relation som är Sven och Sveas vägvisare och fasta 

punkt när behov finns av andra vårdgivare. 

• Sven och Svea vet att de kan välja en annan vårdcentral om de, av 

någon anledning, inte känner förtroende och trygghet för sin vårdcentral. 

• De blir som patienter informerade om undersökningar, behandling 

och rehabilitering. När det finns olika alternativ får de kunskaper att själva 

kunna ta ställning 

• Sven och Svea vet att de kan välja att få en stor del av sin sjukvård i 

hemmet om de så behöver. 

• Sven och Svea får en egen plan över hela vårdens förlopp, där de 

medverkar i uppläggningen. 

• Sven och Svea märker inte av några övergångar mellan olika former 

av vård. 

• Sven och Svea får, direkt vid besöket hos sin allmänläkare, om de så 

behöver, tid för specialistbesök, röntgen och laboratorieundersökningar 

• Deras anhöriga engageras genom information och kunskap, att de får 

tillgång till stöd. Detta gäller särskilt om Sven och Svea själva inte kan 

tillvarata sina behov 

• Om de har långvariga och kontinuerliga behov av vård och kontakter 

med vården möts de av medarbetare i vården som de känner igen och har 

förtroende för.

Individens integritet och rätt måste förstärkas 

Framtidens sjukvård innehåller många utmaningar och fantastiska 

möjligheter. Vården påverkas starkt av en ökad internationalisering och 

de snabbt förbättrade möjligheter som informationsteknologin ger i 

detta omfångsrikare samhälle blir individens integritet och rätt viktigare 

att värna. Inte minst genteknikens möjligheter innehåller svåra värderingsmässiga 

och etiska överväganden. Därför skall varje enskild individs 

genetiska information skyddas för insyn och utnyttjande genom ett 

tillägg i grundlagen 

En god vård på lika villkor kräver samverkan och lokal anpassning 

Många av de angelägna och eftersatta vårdbehov som finns kan inte 

tillgodoses enbart på sjukhus eller vårdcentraler. Det krävs i stället en 

bred samverkan mellan landstinget och kommunerna. Den enskilde skall 

inte känna av några gränser mellan olika samhällsorgans ansvar. 

De grupper som har de mest eftersatta behoven av vård har ofta diffusa 

och sammansatta behov och är osynliggjorda som både individer och 

grupp. De har ofta svårt att hävda sina vårdbehov och samhället har ett 

särskilt ansvar för att tillgodose deras behov. Behoven behöver mötas 

med en mångfald av insatser. Några av de tydligaste exemplen på sådana 

grupper och deras behov är; 

• För barn och ungdomar som lever i utsatta miljöer och far illa eller 

riskerar att fara illa, måste samhället säkerställa skydd, trygghet, hälsa och 

utveckling. Samhället måste också garantera rätten till åsiktsfrihet och 

medbestämmande. Insatser som behövs skall ges tidigt och stärka det 

sunda och friska. Stöd och hjälp skall ges i vardagsmiljöer och skapa 

trygghet för familjen och barnet. 

• För äldre och långvarigt sjuka med flera, svårartade sjukdomar och 

funktionshinder krävs en vårdplanering med särskilda krav på helhetssyn. 

Det är av särskild vikt att vården här utformas med trygghet och delaktighet. 

Vården i livets slutskede skall präglas av värdighet. 

• För de som nyinsjuknar i allvarlig psykisk sjukdom krävs kraftfulla, 

tidigt insatta åtgärder. Personer med långvarig, psykisk funktionsnedsättning 

behöver insatser som anpassas efter det egna behovet. Insatserna 

skall tillgodose personens behov av vård, men också präglas av att kunna 

utveckla den egna förmågan till rehabilitering och att kunna delta i ett 

aktivt socialt liv. 

Gemensamt för dessa grupper är att vården inte ensam tillgodoser 

deras behov och berättigade krav på goda livsvillkor, utan det är genom 

samverkan mellan olika samhällsaktörer som de bästa resultaten uppnås 

För att minska sjukskrivningar och förtidspensioneringar vill vi socialdemokrater 

fördjupa samverkan mellan vården och sjukförsäkringen. För 

att skapa förutsättningar för detta behöver sjukförsäkringen reformeras. 

Reformerna kan sammanfattas i följande principer 

• Rätt till en individuell rehabiliteringsplan senast efter tre månader. 

156

157 

• Rätt till en personlig handläggare oberoende från arbetsgivare och 

vårdgivare. 

• De lokala försäkringskassorna skall ingå i det regionala självstyrets 

ansvar som där med kan anpassa och avväga rehabiliteringsinsatser mot 

mera passiva bidrag 

• Riksförsäkringsverkets roll renodlas till kassafunktionen, som med 

fördel kan samordnas och effektiviseras med andra liknande myndigheter, 

samt ett ansvar för försäkringsvillkoren. 

Vården måste förnyas 

Socialdemokraterna har en stark tilltro till en vård i offentlig regi och 

utan vinstintressen. Samtidigt vill vi, när det är lämpligt, använda entreprenörer 

och bejaka personalövertagande av verksamhet. Vår tilltro till 

den offentliga verksamheten gör att vi kommer att vara de främsta i att 

kräva kvalitet, effektivitet och patientfokusering i all verksamhet som 

ytterst ägs av medborgarna. 

Detta innebär att en kraftig förnyelse måste fortsätta inom vården, förnyelse 

och förändringsarbete måste baseras på decentralisering utifrån 

klara mål och uppgifter, krav på lokal anpassning. En fortsatt orientering 

till att se patientens hela behov; sett över tiden, mellan olika vårdgivare, 

behov av både sociala och medicinska insatser. Därför vill socialdemokraterna 

skapa förutsättningar för; 

• Driftformer som baserar sig på ett långsiktigt starkt och utvecklande 

offentligt ägande utan vinstintressen och avkastningskrav men samtidigt 

en mera fristående ställning från huvudmannen. Detta kräver ny 

lagstiftning för t ex rörelsedrivande stiftelser. 

• Möjligheter för anställda i kommuner och landsting att överta verksamhet 

och erhålla avtal med olika huvudmän. Särskilt inom primärvård 

ser vi det som den främsta vägen att skapa ett mera mångfaldigt ägande 

• Möjligheter för kommuner och landsting att gemensamt bilda produktionsenheter 

neutrala mellan huvudmännen med uppgifter från två 

håll baserade på nuvarande huvudmannaskaps fördelning. Exempelvis att 

en vårdcentral samordnas med särskilt boende och olika former av hemsjukvård 

inom ett geografiskt område 

Avgörande för vårdens kvalitet, effektivitet och att vården utgår från 

patienternas behov är medarbetare som är engagerade och kunniga. Vi 

socialdemokrater vill utveckla medarbetarskapet i vården. 

Medarbetarskapet utgår från de krav som medborgarna ytterst ställer, 

gemensamt i de allmänna valen och dagligen i mötet mellan patient och 

vårdgivare. Kraven på medarbetarskapet är att varje enskild medarbetare: 

• känner till och förstår mål och uppgifter för hälso- och sjukvården i 

stort. 

• är inställda på ständiga förändringar och ett livslångt lärande. 

• är kompetenta och professionella; därmed trygga i sitt yrkesutövande.

• kan lyssna, fråga och känna av. De fångar upp patienternas behov och 

respekterar dom. 

• tar det svåra samtalet med patienten om sjukdomens innebörd och 

om möjligheter och begränsningar i olika behandlingar. 

• kan sin verksamhet och känner också till vårdgrannarna. Man bryr 

sig om var patienten kommer ifrån och vart patienten sedan tar vägen. 

• diskuterar vårdens värderingar om etik; det påverkar deras agerande i 

arbetet. 

För att kunna leva upp till de krav som medarbetarskapet kräver måste 

alla vårdgivare föra en modern och aktiv personalpolitik. Alla medarbetare: 

• stöds av ett bra ledarskap. 

• får ett årligt utvecklingssamtal, en egen utvecklingsplan och ett eget 

kompetenskonto. 

• känner att deras kompetens tas tillvara och att de får använda sig av 

allt de kan. 

• har ett ansvar att utveckla och sprida kunskaper till andra, utöver att 

utföra det egna arbetet. 

• känner att arbetet är mer än en inkomstkälla. De värdesätter gemenskap 

och kamrater. 

• har en lön som påverkas tydligt av utbildning, kompetens och ansvar, 

där så är lämpligt även av de prestationer som utförs. 

Vi föreslår 

1) att ovanstående avsnitt inarbetas i de politiska riktlinjerna 

Distriktsstyrelsen i Östergötland 

Berndt Sköldestig 

ordförande 

MOTION 466 


Cancerpatienter 

Innan 1996 hade personer som fick strålbehandling fri vistelse på den ort 

som strålbehandlingen utfördes.Från 1996 får dessa personer betala 

avgift på sjukhus med 70 kr per dag. 

Strålbehandling görs bara på ett fåtal platser i landet. De som bor nära 

och kan åka dagligen har fri resa. Strålbehandlingen är oftast en lång 

behandling som stäcker sig över flera veckor. 

Äldre personer och de som får starka stråldoser orkar inte åka varje 

dag, vilket betyder en kostnad på 2.000 - 2.500 kr i avgifter, kanske ännu 

mer. De har dessutom sina egna kostnader för bostad på hemorten. 

158

159 

Vi anser att sådan behandling är så psykiskt påfrestande att man inte 

också ska behöva oroa sig för ekonomin 


1) att verka för att de som får strålbehandling skall ha fri vistelse på 

den ort som strålbehandlingen utförs på. 


skickar den vidare till en Socialdemokratiska partikongressen 





att anta motionen som sin egen att motionen sänds till partikongressen 

2001. 

MOTION 467 


Sjukvård och tandvård till alla 

I denna bistra ekonomiska saneringspolitikens släptåg har systemförändringar 

i form av olika egenavgifter smugit in och hotar undergräva det 

generella trygghetssystemen. 

Avgifter för tandvård, sjukvård och mediciner har förändrats och innebär 

en kostnadsökning för varje enskild medborgare. Detta är mycket 

kännbart för människor med lägre inkomster. 

Vi Socialdemokrater måste slå vakt om den generella välfärden som vi 

finansierar solidariskt med rättvisa skatter. 

Vi kan inte tillåta att systemet urholkas och försämras så att de som har 

större ekonomiska förutsättningar väljer att ordna sin egen trygghet. 

Sjukvård, mediciner och tandvård används av alla människor på olika 

sätt. 

Vi Socialdemokrater kan och vill inte att någon av ekonomiska skäl 

måste avstå från att gå till läkare, tandläkare eller att ta ut sin medicin. 

Med hänvisning av vad som här anförs hemställer vi vid partikongressen: 

1) att egenavgifter för läkarbesök ses över och sänks 

2) att tandvårdsförsäkringen sänks och förbättras 

3) att på sikt tandvård likställs med övrig sjukvård. 

Stephanie Listerdahl Sanna Hjelm


motionen som sin egen samt att översända motionen till partikongressen. 


MOTION 468 

MÖLNDALS ARBETAREKOMMUN 

Samordna resurser inom psykvården 

Det går bra för Sverige på det ekonomiska planet. Kommuner och 

Landsting får större resurser via höjda statsbidrag och s k Perssonpengar. 

Vi kan åter möta våra väljargrupper med högburet huvud. Men det finns 

fortfarande en del småsprickor i fasaden på välfärdsbygget. 

Det gäller de psykiskt sjukas ställning och möjligheter inför framtiden. 

Detta är en av våra stora folkhälsofrågor. I den stora psykiatrireformens 

spår finns en del samordningsproblem som snarast måste åtgärdas. 

Enligt socialtjänstlagen (SoL) har varje kommun skyldighet att medverka 

till särskild behandling för dem som till följd av psykiska svårigheter 

behöver ett professionellt stöd. Detta ansvar omfattar inte läkarvård 

som är Västra Götalandsregionens ansvar. Det är dock kommunens 

ansvar att se till att de som är beroende av sådan vård verkligen får det. 

Den psykiatriska specialistsjukvården sker som regel huvudsakligen i s k 

öppen vård. Endast de svårast sjuka brukar läggas in på en psykiatrisk 

klinik. Den öppna psykiatriska vården finns inom den lokala hälso- och 

sjukvårdens psykiatriska sektorer. 

Den psykiatriska vården ges som regel på psykiatriska kliniker vid våra 

större sjukhus, på öppenvårdsmottagningarna och ibland även i hemmet. 

Om någon person behöver dygnet runt-vård under längre tid, brukar 

detta erbjudas på de psykiatriska behandlingshemmen där individuellt 

anpassad vård kan erbjudas. 

Under senare tid har kostnaderna för kommunernas åtagande när det 

gäller psykvården ökat. Det finns klara belägg för detta. Kommunernas 

familjestödsenheter tvingas ofta konstatera att de anslagna medlen i allt 

större utsträckning hamnar i de privata vårdgivarnas företag. Just därför 

behövs en ordentlig genomlysning av de samordningsfördelar som redan 

finns, mellan kommunerna och Västra Götalandsregionens resurser. Det 

kan inte vara förenligt med god ekonomisk planering att kommunerna 

skall känna sig mer eller mindre tvingade att anlita psykologer från privata 

vårdgivare till en timkostnad mellan 700-800:-/timma, när Västra 

Götalandsregionen kan genomföra samma behandling till en sannolikt 

lägre kostnad. 


160

161 

1) att partikongressen beslutar att mer resurser skall tilldelas psykvården 

för att anställa fler psykologer. 

Mölndal 010324 

Inga-Lill Görloff Ralf Lorentzon. 

Mölndals arbetarekommun har beslutat att bifalla motionen 

MOTION 469 


Den psykiska hälsan 

Den psykiska hälsan måste uppmärksammas mera och att barn och ungdomspsykiatrin 

får ökade resurser. 

Klasskillnaderna i hälsa är betydande och verkar inte att minska. Den 

psykiska hälsan har blivit sämre, särskilt bland ungdomar. Det konstaterar 

forskarna i ett välfärdsbokslut för 90-talet. 

Hälsan följer tydligt samhällsutvecklingen. Befolkningens allmänna 

hälsotillstånd försämrades påtagligt under första delen av 90-talet, en 

period som präglades av kris i ekonomin med påföljande hög arbetslöshet. 

Sedan har folkhälsan blivit något bättre, men det gäller inte alla. 

Oro och ångest drabbar allt fler. 20-40% av den vuxna befolkningen i 

Sverige uppger någon form av psykiska besvär enligt intervjuundersökningar. 

Bland barn och ungdomar uppger 15-40% olika psykosomatiska 

besvär som huvudvärk, ont i magen eller sömnproblem. (Källa: Behov av 

Hälso- och sjukvård i Bergslagen 2010). 

Vår nuvarande vårdapparat har trots kunnande och hög utvecklad teknologi 

stora svårigheter att hjälpa patienter med dessa problem. Förutom 

lidande för individen har detta ekonomiska konsekvenser för samhället. 

I enlighet med ovanstående hemställes om att partikongressen bifaller 

följande yrkanden: 

1) att den psykiska hälsan måste uppmärksammas mera 

2) att barn och ungdomspsykiatrin får ökade resurser 

3) att det måste bli mera vanligt att psykologer och kuratorer ingår i 

vårdcentralernas behandlingsteam 

Hedemora S-kvinnor den 20 april 2001 

Agneta Andreasson-Bäck 

Motionen togs som Hedemora Arbetarekommuns egen vid möte i 

Folkets Hus, Garpenberg måndag den 23 april 2001. 

Lars Westlund/Vice ordf.

MOTION 470 


Psykisk ohälsa bland barn och ungdomar 

Under år 2000 sökte drygt 36 000 barn och ungdomar hjälp hos psykiatrin. 

Det är en fördubbling av antalet hjälpsökande under den senaste tioårsperioden. 

Barnens problem har blivit allt svårare och allt yngre barn 

tvingas söka vård. 

Tyvärr är väntetiderna mycket långa och ibland handlar det om år. 

Ofta är det endast de mest akuta fallen som får hjälp i rimlig tid. Det 

innebär att det som från början var ganska lätta problem hinner förvärras 

och blir ibland livshotande. Varje år tar ett stort antal barn och ungdomar 

sina liv – en situation som vi inte har uppmärksammat tillräckligt. 

Orsaken till den uppkomna situationen är ej klarlagd men många anser 

att de kraftiga meddraganingar som skett inom barnomsorg, skola och 

skolhälsovård under nittiotalet har haft stor betydelse. 

Helt klart är den psykiska ohälsan bland barn och ungdomar mycket 

alarmerande och måste tas på stort allvar. Stöd och vård till unga måste 

givetvis ha en mycket hög prioritet. 

Med anledning av vad som här framförts föreslår jag kongressen att 

besluta 

1) att ge partistyrelsen i uppdrag att skyndsamt verka för att barn och 

ungdomar som söker vård inom psykiatrin får den hjälp som 

erfordras 

Britt Olauson 

Valdemarsviks arbetarekommun beslöt vid sitt möte den 26 april 2001 att 


MOTION 471 

NACKA ARBETAREKOMMUN 

Behovet av en standardförbättring och 

utveckling av den psykiatriska vården 

Det finns en grupp i samhället som ofta inte har kraft eller resurser för 

att hävda sina behov och rättigheter. Det är gruppen av människor som 

har olika former av psyksiska funktionshinder. Inom den somatiska vården 

görs ständiga utvärderingar och kvalitetsförbättringar. Patienter som 

är i behov av vård ställer rättmätiga krav på effektiv, modern, snabb och 

högkvalitativ vård och den svenska vården ligger ofta i topp i världen. 

Inom den psykiska vården är läget sorgligt nog ofta ett annat. 

162

163 

Allför länge har den psykiatriska vården eftersatts, både resursmässigt 

och utvecklingsmässigt. Det är inte längre acceptabelt, med tanke på det 

stora mänskliga lidande det åsamkar. Många vårdsökande dör en för tidig 

död pga bristande resurser, bristande samverkan mellan kommun/landsting 

eller beroende på att patienten inte fått rätt hjälp i rätt tid. Det får 

inte längre vara så att människors psykiska hälsa eftersätts och nedprioriteras 

på detta vis. Ett utvecklingsoch kvalitetsarbete måste komma i 

gång inom hela det psykiatriska området. Blivande läkare måste stimuleras 

till att välja den psykiatriska läkarbanan. Forsknings-, kvalitets- och 

uppföljningsprojekt måste starta och initieras, så att Sverige även inom 

detta område blir ett av de ledande länderna i världen. Unga människor 

med psykiska problem som får tidig behandling och adekvat vård har 

ofta en mycket god prognos och slipper bli kroniskt psykiskt funktionshindrade. 

Unga kvinnor måste få bättre hjälp i behandlingen av anorexi 

och bulimi, på alla orter i landet. Den allmänna psykiska kompetensen 

inom kroppssjukvården måste höjas så att sjukvårdspersonal tidigt fångar 

upp signaler på depressioner hos människor för undvikande av självmord 

och psykisk ohälsa. En mycket hög procent av de patienter som 

söker hjälp vid allmänläkarmottagningar söker för diffusa kroppsproblem 

som många gånger bottnar i psykisk ohälsa eller besvär. Alarmerande 

siffror under senare år visar att allt fler barn och unga mår psykiskt dåligt 

och är i behov av kvalificerad vård och hjälp. De kan få vänta i årslånga 

köer på PBU eller inte få den hjälp som de är i behov av. Det behövs en 

stor satsning på psykiska specialister med inriktning på barn och unga. 

Hela vårdsituationen inom psykiatrisektorn behöver analyseras, utredas 

och förbättras. Prestige och gränser mellan verksamheter får inte 

längre vara ett hinder för en bra och progressiv psykisk vård. Fler liv får 

inte gå till spillo. Alla människor oavsett psykisk status, har rätt till ett 

värdigt liv vilket också inkluderar ett anständigt boende. I dagens läge ser 

vi att de hemlösa och de med missbruksproblem, har en stor del obehandlade 

psykiska problem. Hur gott och civiliserat ett samhälle är beror 

på hur vi tar hand om de mest svaga och utsatta. Vi har fortfarande 

mycket kvar att göra här. 

Vi föreslår kongressen att besluta 

1) att partiet skyndsamt tillsätter en arbetsgrupp för att kartlägga vilka 

områden av den psykiatriska vården som behöver förstärkas och 

utvecklas 

2) att därvid särskilt uppmärksamma behovet av insatser för krigsskadade 

och torterade barn och behovet av mer insatser till barn- och 

ungdomspsykiatrin BUP, 

3) att utbildningsväsendet ges resurser att särkilt uppmärksamma och 

stimulera blivande läkare att utbilda sig till psykiatriker och särskilt

med inriktning på barn och ungdom 

4) att särskilda medel avsätts inom forsknings- utvecklings- och samverkansområdet 

för psykiatrin 

5) att regeringen anslås kraftigt ökade medel till hela psykiatrisektorn. 

Christina Ståldal Anders Nordmark 

Nacka arbetarekommun har vid medlemsmöte den 26 april 2001 beslutat 

att efter första att satsen skjuta in nedanstående att-sats: 

att därvid särskilt uppmärksamma behovet av insatser för krigsskadade 

och torterade barn och behovet av mer insatser till barn- och ungdomspsykiatrin 

BUP, samt att i övrigt bifalla motionen. 

MOTION 472 

TRELLEBORGS ARBETAREKOMMUN 

Högspecialiserad sjukvård 

Enligt hälso- och sjukvårdslagen har alla rätt till vård på lika villkor. Det 

är de medicinska behoven som ska vara avgörande för behandling. För 

mig som socialdemokrat är det därför självklart med offentligt finansiering. 

Riksdagen beslutar omlagstiftning för hälso- och sjukvård samt om 

statsbidrag till kommuner och landsting. Kommuner och landsting är 

huvudmän och beslutar om hälso- och sjukvårdens innehåll och hur den 

ska organiseras. De ansvarar helt enkelt för genomförande av insatserna. 

Kommuner och landsting har också beskattningsrätt för att finansiera 

hälso- och sjukvården. 

De senaste tio åren har flera huvudmannaskapsförändringar skett vad 

gäller vård och omsorg. Det innebär bl a att allt mer sjukvård utförs av 

kommunerna och allt mer av den vården är kvalificerad samt ges till patienter 

i hemmet. Färre vårdplatser finns på sjukhusen, dels p ga ekonomiska 

åtstramningar, dels beroende på nya behandlingsmetoder som inte 

kräver sjukhusvistelse. På sjukhusen utförs fler operationer än någonsin 

av ”rutinkaraktär” samtidigt som det sker ökad specialisering inom ”nya” 

områden. 

Enastående forskning och utveckling har lett till att vi kan diagnostisera 

fler sjukdomar och framförallt behandla allt fler diagnoser. 

Konstateras kan också att det sker en otroligt snabb medicinteknisk 

utveckling. Detta innebär nya avancerade behandlingsmetoder och läkemedelsforskning 

gör hela tiden nya framsteg. Många patienter är också 

mer kunniga om ”sina” sjukdomar och efterfrågar de senaste behandlingsalternativen 

för sin del. Detta tillsammans innebär att sjukvården är mer 

specialiserad än någonsin. Sjukvården är idag i vissa delar att betrakta 

som en högspecialiserad verksamhet. 

Eftersom sjukvårdsutbudet har ändrat karaktär väldigt snabbt finns det 

164

165 

skäl att överväga om dagens huvudmannaskapsgränser är tillfyllest för att 

ge lika vård på lika villkor i hela landet. Sverige är ett till ytan förhållandevis 

stort land. Samtidigt har vi till den ytan få invånare. Vi har va 20 

landstingsområden som ansvarar för den högspecialiserade sjukvården. 

De olika landstingsområdena är till sin karaktär väldigt olika vad gäller 

geografisk storlek och befolkningsunderlag. En del samarbete sker mellan 

olika landsting för att kunna erbjuda olika typer av vård och behandling 

till befolkningen. 

Jag menar att det finns skäl att utreda och överväga nya regionala gränser 

för utövandet av högspecialiserad sjukvård. Det bör också utredas 

möjligheterna till ökad samordning och nationell planering vad gäller 

högspecialiserad sjukvård. Vad som är högspecialiserad sjukvård kommer 

naturligtvis att ändra sig över tiden beroende på forskning och utveckling. 

Jag anser att vi idag har för många sjukvårdshuvudmän med ansvar 

för högspecialiserad sjukvård. Det får till följd att svårigheterna ökar att 

erbjuda lika vård och behandling till befolkningen. Det är också en kvalitetsrisk. 

Mer vanligt förekommande är att läkare, sjuksköterskor och 

undersköterskor påpekar att de har svårt att upprätthålla sin kompetens 

på sitt specialistområde eftersom patientunderlaget är för litet. De träffar 

helt enkelt för sällan patienter med ovanliga diagnoser. För att hålla sig 

ajour på området krävs att man kontinuerligt kan diagnostisera, behandla 

och utvärdera behandlingsresultat. Läkare vittnar om att det inom 

vissa specialistområden finns för många behandlingscentra i Sverige. Det 

leder till för litet patientunderlag och därmed kvalitetsrisker. Ovanligt är 

dock att chefer eller landstingspolitiker tar initiativ för att lägga ner sin 

verksamhet till förmån för utökning av verksamhet på annat ställe i landet 

och därmed som resultat nå ökad koncentration av patienter av viss 

typ av behandling. 

Som patient vill man ha den bästa tänkbara sjukvården. Som patient är 

man beredd att söka sjukvård där ”det bästa finns”. Samtidigt är det 

angeläget att den ”vardagliga” sjukvården präglas av närhet och hög tillgänglighet. 

Idag konkurrerar den viktiga förebyggande hälso- och 

sjukvården med högspecialiserad sjukvård. Trenden har också varit de 

senaste åren att resurser till just förebyggande hälsovård har fått stå tillbaka 

till förmån för mer specialiserad vård. Det är naturligtvis ingen 

önskvärd utveckling. 

Självklart i sammanhanget är att nämna att s k privatisering av höspecialiserad 

sjukvårdsverksamhet är helt uteslutet. En s k privatisering kan 

på sikt leda till att sjukvårdshuvudmännen får svårighet att erbjuda vård 

till sina invånare då vinstintresset lockar producenter att sälja vård till den 

som betalar bäst och inte den som behöver det mest. För att nå tillgänglighet 

och kvalité krävs inte konkurrens utan ökad samordning. 

Med anledning av ovanstående föreslår jag därför att den socialdemo-

atiska partikongressen beslutar att ge partistyrelsen i uppdrag att 

verka för 

1) att utreda och överväga behovet av annan regional indelning än 

nuvarande landstingsområde för att utövande av huvudmannaskap 

för högspecialiserad sjukvård, 

2) att utreda behovet av och möjligheterna till ökad samordning och 

nationell planering vad avser högspecialiserad sjukvård, 

3) att utreda eventuella för- och nackdelar med ett statligt huvudmannaskap 

för högspecialiserad sjukvård, 

4) att utreda behovet av ökad samverkan och planering inom Norden 

vad avser sjukvårdstransporter och uppbyggnad av högspecialiserad 

sjukvårdsverksamhet samt 

5) att överväga förslag till huvudmannaskapsförändringar för den 

högspecialiserade sjukvården för att säkerställa kunskapsnivån och 

kompetensutveckling för professionen inom den högspecialiserade 

sjukvården och därmed också nå bästa möjliga kvalité för patienterna. 

att Trelleborgs arbetarekommun ska anta motionen som sin egen. 

Catrine Persson 

Trelleborgs arbetarekommun har beslutat insända motionen som arbetarekommunens 

egen. 

MOTION 473 

SVENLJUNGA ARBETAREKOMMUN 

Rätten till jämställd vård 

Inledning 

Hälso- och sjukvårdens förmåga att anpassa bemötande och behandling 

efter kvinnors och mäns specifika behov och förutsättningar har brister i 

många avseenden. Detta hänger delvis samman med att de könsspecifika 

behoven är otillräckligt studerade och dokumenterade. Därutöver saknas 

könsuppdelade kunskaper om effekter av olika vårdåtgärder. 

Avsaknaden av könsspecifik kunskap, bemötande och behandling 

påverkar hälso- och sjukvårdens möjligheter att prestera goda resultat. 

Det är t ex inte tillfredsställande att kvinnor behandlas efter manlig 

norm. 

Ända in på 70-talet var det självklart att mannen var norm inom den 

medicinska forskningen. Under senare år har dock forskningen börjat 

komma till insikt om att nyttan, riskerna och kostnadseffekterna kan 

skilja mellan könen. Men fortfarande finns det forskare som utesluter 

kvinnor i sina medicinska studier. Anledningarna är flera, exempelvis: 

• En stor del av grundforskningen har utförts på hanråttor och därmed 

166

167 

har man lärt sig mycket om handjurets fysilogi. 

• Det saknas forskning och kunskaper om kvinnors metabolism 

(ämnesomsättning) och fysiologi. 

• Uppfattningar om att kvinnans menscykler stör resultaten eller att 

man säger sig vilja skydda fertiliteten. 

Att forskningen ensidigt gagnar kunskapsframväxt med hänsyn till 

vissa grupper är oacceptabelt, både ur rättvisesynpunkt och ur etisk synvinkel. 

Jämlikhet och jämställdhet inom forskningen förutsätter att: 

• Urvalet i projekten är representativt i förhållande till befolkningen i 

stort. 

•Urvalet är representativt till den patientgrupp som är föremål för studien. 

Jämställd vård – olika vård på lika villkor 

I utredningen – Jämställd vård, olika vård på lika villkor (SOU 

1996:133) – föreslås därför bl a: 

• Att alla projekt som söker medel för forskning inom medicin, 

omvårdnad eller hälso- och sjukvårdsforskning hos Vetenskapsrådet, 

Socialvetenskapliga forskningsrådet eller Forskningsnämnden, i sin 

ansökan redovisar studiepopulationens könsfördelning i förhållande till 

fördelningen i befolkningen eller i den aktuella patientgruppen. 

• Att de etiska kommittéerna för forskning i sina bedömningar granskar 

att forskaren följt dessa principer. 

• Att forskningsråden årligen sammanställer och redovisar statistik om 

könsfördelningen i projekten. 

• Att de berörda forskningsråden prövar om det finns behov av att utarbeta 

riktlinjer för att inkludera kvinnor i den forskning som finansieras 

av råden. 

• När det gäller tillstånd att påbörja klinisk prövning av läkemedel, bör 

Läkemedelsverket ställa samma krav på inklusion av kvinnor som föreslås 

i forskningsråden. Även i den del av forskning som finansieras av 

olika stiftelser och genom sjukvårdshuvudmännens FoU-medel bör 

finansiärerna ställa krav på att kvinnor inkluderas. 

Behovet av genusforskning 

Genusforskningen vill lyfta fram maktanalyser och få en diskussion 

kring teoribildning. Genusforskningen bygger på att forskningen inte är 

objektiv. Både frågeställningar i en studie, metoder och val av population 

påverkas av forskarens bakgrund. Motståndet till att anlägga ett könsperspektiv 

inom medicinsk forskning beror delvis på att män dominerar 

området, kvinnliga och manliga forskare har olika intressen när de väljer 

forskningsområden samt att finansiärerna intresserar sig mer för manliga 

forskare. Detta mönster måste brytas så att fler kvinnor får likvärdig 

möjlighet att utföra forskning. 

Ett exempel på att det råder en obalans mellan könen är fördelningen 

av kliniska forskarmånader. De s k ALF- eller LUA-medlen spelar en

etydande roll för genomförande av forskningsprojekt nära patienter. För 

många forskare är dessa medel den enda möjligheten för att få tid till klinisk 

forskning. En undersökning som publicerats i Läkartidningen, visar 

att det saknas statistik över könsfördelningen av medlen. Det har också 

visat sig att det finns en könsmässig snedfördelning vid tilldelning av 

dessa forskarmånader. Vid en klinik fick t ex fyra av tolv sökande kvinnor 

tid till kliniskt forskning medan nio av elva män fick tilldelning. 

Idag finns emellertid en medvetenhet om genusforskning som tidigare 

saknades. På Umeå universitet har man t ex beslutat att all genusforskning 

ska genomströmma hela läkarutbildningen. Det ställs numera 

också krav i vissa utbildningsnämnder och på medicinska fakulteter att 

integrera ett genusperspektiv i utbildningen. (Se artikel i tidningen 

Landstingsvärlden 5/01.) 

I förlängningen bör detta leda till att genusperspektiv införs på samtliga 

läkar- och vårdutbildningar, samt att alla projekt som söker medel för 

forskning inom medicin, omvårdnad, hälso- och sjukvård redovisar studiepopulationens 

könsfördelning. 

Exempel: östrogenbehandling 

I Sverige skrivs östrogen ut till 40 procent av alla kvinnor i klimakteriet 

och denna förskrivning ökar snabbt. Behandlingen lindrar effektivt 

klimakteriebesvär och sägs även förebygga benskörhet, hjärtinfarkt, stroke 

och Alzheimer. Samtidigt kommer varningssignaler om östrogenbehandlingens 

betydelse för uppkomsten av bröstcancer. Summan av risker 

och nytta hos den enskilda kvinnan är m a o relativt okänd. Kvinnor 

utsätts för historiens kanske största medicinska fullskaleförsök utan kontroll, 

uppföljning och utvärdering. De långsiktiga hälsoeffekterna av 

östrogenbehandling i klimakteriet behöver därför ytterligare klargöras 

genom mer forskning. 

Exempel: hjärt- och kärlsjukdomar 

I Socialstyrelsens förslag till nationella riktlinjer för hjärtsjukvården, 

sägs bl a att män bör gå före i köerna till hjärtoperationer. Anledningen 

är att kvinnor har tunnare blodkärl och att operationer på kvinnor ofta 

leder till komplikationer. Trots detta föreslår inte Socialstyrelsen någon 

satsning på forskning och metodutveckling för hjärtoperationer på kvinnor. 

I stället anser man att det finns skäl för sjukvården att inta en avvaktande 

hållning inför hjärtoperationer på kvinnor. 

Exempel: Missbruk ur ett könsperspektiv 

Kvinnor med alkoholproblem riskerar att identifieras på ett sent stadium. 

Utvärdering och forskning behövs om olika behandlingars effekter 

ur ett könsperspektiv. En fråga som bör ställas är om den behandling som 

används på män ”går att översätta på kvinnor” eller om det behövs speciella 

program för kvinnor. Idag är hälso- och sjukvården i för liten 

utsträckning anpassad efter den missbrukande kvinnans behov. 

168

169 

Exempel diabetes: Om bemötande inom vården 

Ett annat exempel på rådande könsskillnader inom vården är behandling 

av diabetes. I flera studier rapporterar kvinnliga diabetiker ett sämre 

hälsotillstånd och livskvalitet än manliga diabetiker. En större andel 

kvinnor är missnöjda med bemötande inom vården och vårdens medicinska 

innehåll. En delstudie visar att kvinnor har större benägenhet att 

acceptera att de blivit diabetiker, att de tar ett större ansvar för egenvård 

och ställer högre krav på sjukvården. Sociala mönster och klassbakgrund 

förefaller betyda mer för riskerna att avlida i diabetes för kvinnor än för 

män. En förklaring kan vara att lågutbildade kvinnor inte får det stöd och 

den utbildning som de behöver för att förstå sin sjukdom, medan män för 

mer stöd av anhöriga. Både när det gäller allmänt bemötande, medicinskt 

och omvårdnadsmässigt omhändertagande och dödlighet i diabetes, är 

det angeläget att studera förhållandet mellan kön, ålder och social bakgrund. 

Med hävisning till ovan förda föreslås: 

att Svenljunga arbetarekommun antar motionen som sin egen och sänder 

den till SAPs kongress, 

1) att genusperspektiv ska genomsyra all medicinsk forskning, utbildning 

och bemötande av patienter, 

2) att samtliga ansökningar för forskning inom medicin, omvårdnad 

och hälso- och sjukvårdsforskning redovisar studiepopulationens 

könsfördelning i förhållande till fördelningen i befolkningen eller i 

den aktuella patientgruppen, 

3) att statistik inom medicinsk forskning könsuppdelas, 

4) att det årligen förs statistik över hur forskningsresurserna fördelas 

mellan könen. 

Sonja Fransson 

Vid medlemsmöte den 23 april 2001 med Svenljunga Arbetarekommun 

beslutade mötet att anta motionen som sin egen och sända den till partikongressen. 

Per Andersson, vice ordf. 

MOTION 474 


Könsstympning 

Bakgrund 

Könsstympning (tidigare kallad omskärelse) finns av olika slag. 

1. Sunna: klitoris prickas eller yttersta spetsen av klitoris skärs bort.

2. Klitoridektomi: klitoris tas bort liksom de inre blygdläpparna. 

3. Infibulation: man skär bort såväl klitoris som inre och yttre blygdläpparna. 

Vulvan sluts sedan samman över vagina och sys ihop. Ett hål av 

ett pennskafts storlek lämnas kvar för urin och menstruationsblod. En 

liten träpinne kan t ex stickas in för att hindra total sammanväxt. 

Ungefär 30 miljoner kvinnor är enligt beräkningar könsstympade. Det 

är främst på den Afrikanska kontinenten som kvinnlig omskärelse förekommer. 

Ca 25 procent av kvinnorna blir enligt undersökningar sterila 

efter ingreppet. I Sverige finns sedan 1982 en lag som förbjuder 

könsstympning av kvinnor: 

1§ Ingrepp i de kvinnliga yttre könsorganen i syfte att stympa dessa 

eller åstadkomma andra bestående förändringar av dem ( könsstympning) 

får inte utföras, oavsett om samtycke har lämnats till ingreppet 

eller inte. 

2§ Den som bryter mot 1 § döms till fängelse i högst fyra år. Om brottet 

har medfört livsfara, allvarlig sjukdom eller i annat fall inneburit ett 

synnerligen hänsynslöst beteende skall det bedömas som grovt. För grovt 

brott döms till fängelse, lägst i två år och högst i tio år. För försök, förberedelse 

och stämpling samt underlåtenhet att avslöja brott döms till 

ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. 

Trots lagen förekommer olika typer av könsstympande ingrepp också i 

Sverige. Inte minst handlar det om att könsstympade kvinnor som föder 

barn i Sverige och som inför förlossningen får sina stygn avlägsnade efter 

förlossningen åter sys ihop. Detta ingrepp strider mot ovannämnda lag. I 

förarbetena till lagen finns tydligt uttryckt att också ingrepp som syftar 

till att sy ihop nyförlösta omskurna kvinnor faller in under lagens §1. 

För att svensk sjukvård inte under några omständigheter ska förmås 

medverka till att utföra sådana ingrepp krävs dels en intensifierad upplysning 

och utbildning av sjukvårdspersonalen, dels en stark , medveten 

och vaksam allmän opinion. 

Mot bakgrund av ovanstående hemställer vi: 

1) att Socialdemokratiska Arbetarpartiet verkar för att väcka opinion 

mot könsstympning av alla slag och i alla sammanhang. 

2) att Socialdemokratiska Arbetarpartiet arbetar för att förstärka 

utbildningen av all sjukvårdspersonal i Sverige kring frågor om 

könsstympning. 

3) att Socialdemokratiska Arbetarpartiet arbetar för ökat stöd till 

mödra- och barnavårdscentraler i deras arbete, dels med konsekvenserna 

av könsstympning, dels för att motverka nya ingrepp 

S-kvinnor i Nynäshamn SSU i Nynäshamn 


motionen som sin egen samt att översända motionen till partistyrelsen. 


mötesordf mötessekr 

170

171 

MOTION 475 

HUDIKSVALL ARBETAREKOMMUN 

Friskkontroller 

Jag fick en fråga från en bekant: Varför genomförs det inte regelbundna 

besiktningar av oss människor, när vi gör det med äldre bilar? 

Varför inte? 

Argumenten för är, att förebyggande frisk- och hälsovård spar lidande 

för den enskilde samt pengar för det offentliga. För att uttrycka det lite 

krasst. 

Mera allvarligt är att det faktiskt vore mycket bra om man kunde upptäcka 

t.ex. vis prostatacancer i ett tidigt skede. Jämför med oss kvinnor 

som blir kallade till både cellprov och mammografi. 

En fördel är att man kunde ge råd och en liten kick till oss vad gäller 

att ändra på våra ohälsosamma vanor, ex. vis att gå lite mer och sluta att 

röka. 

En sådan här reform kostar mycket, men skulle ”spara” mycket också. 

Hur den skulle genomföras och utföras får andra fundera på, men tanken 

är väckt! 

Därför föreslår jag: 

1) att partikongressen uttalar sig positivt för ett förslag om regelbundna 

friskkontroller 

att Hudiksvalls Socialdemokratiska Förening antar motionen som sin 

egen att föras vidare till SAP kongressen 2001 

Hudiksvalls i februari 2001 

Carina Holm 

Beslutat att bifalla motionen och anta den som sin egen 

Hudiksvall Socialdemokratiska Arbetarekommun 

Sven Erik Joelsson, ordförande 

MOTION 476 


Krafttag måste till för att främja hälsan hos 

våra barn och ungdomar 

Framtidens blommor planteras i dag och överför man detta talspråk till 

våra barn och ungdomar och tar del av Socialstyrelsens folkhälsorapport 

och barnombudsmannens årsrapport finns skäl att känna oro. 

Allt fler unga lider av stressymtom, allergier och diabetes. Mellan 15 

och 40% av barn i årskurserna 5,7 och 9 säger att de har huvudvärk, ont

i magen eller har svårt att sova. Stress är ett stort problem för barn i förskolan 

och skolan. Det här är saker som borde vara lättåtgärdade, bara 

man lyssnade på barnen. Det handlar inte om nya pengar, nya resurser 

eller ny lagstiftning, utan om planering, säger Lena Nyberg, ny barnombudsman. 

Fler och fler unga prövar på alkohol och narkotika. Antalet elever i 

årskurs 9 som berusar sig rejält minst en gång i månaden har ökat kraftigt. 

Ökat stillasittande och mer godis och läsk leder till överviktiga barn 

och unga. 

Under de senaste 30 åren har antalet överviktiga mönstrande 18 åringar 

ökat från 7 till 18 %. Det här kommer att innebära svårigheter att klara 

av ett fysiskt krävande arbete för många, vilket redan i dag börjar märkas. 

De sociala skillnaderna i hälsa är stora och om man ser till vilka som 

varit de stora förlorarna under 90-talet så är det de ensamstående mammorna 

med barn. 

Ann-Britt Grünewald som har arbetat många år i fängelse säger att 

hon har sett att fattigdom är farligt. ”Fattigdomen är den starkaste 

gemensamma nämnaren för internerna”, säger hon. 

Hon är förvånad att vi har låtit samhället utvecklats på det sättet. 

”Vi slår ut en grupp människor, vilket gör samhället otryggt och farligt 

för alla”. 

Trots rådande högkonjunktur så har detta inte avspeglat sig i bättre 

hälsa hos våra barn och ungdomar. 

Med hänvisning till ovanstående hemställes om att partikongressen 

bifaller följande yrkande: 

1) att en kraftsamling på våra barn och ungdomars hälsa får högsta prioritet 

i partiarbetet framöver. 

Hedemora S-kvinnor 

Agneta Andreasson-Bäck 

Motionen togs som Hedemora Arbetarekommuns egen vid möte i 

Folkets Hus, Garpenberg måndag den 23 april 2001. 

MOTION 477 

NACKA ARBETAREKOMMUN 

Folkhälsoutvecklingen kräver 

ett handlingsprogram 

Ett nytt synsätt håller på att utvecklas när det gäller hälso- och sjukvårdens 

inriktning. Intresset begränsas inte längre till möjligheten att bota 

sjukdom för att på så sätt vinna hälsa. En samhällsdebatt har inletts om 

behovet av ökade insatser för att förebygga sjukdom och ohälsa, Den 

172

173 

Nationella folkhälsokommittén har beskrivit hälsoutvecklingen i landet 

och lagt förslag till mål och riktlinjer för hur den kan förbättras (SOU 

2000:91 Hälsa på lika villkor – nationella mål för folkhälsan). Det handlar 

om förändringar i levnadsvanor, om kostens och matvanornas betydelse 

för hälsan, om hälsoeffekterna av fysisk aktivitet och motion och 

om sambanden mellan hälsa och fysisk, psykisk och social miljö. 

Hälsa är inte endast en medicinsk fråga utan gäller också sociala förhållanden. 

Hälsan följer klassgränser och social position. Lågutbildade 

arbetare löper femtio procents större risk att dör i förtid än högre 

tjänstemän. Klassgränserna när det gäller risk för förtidig död slår med 

stor tydlighet igenom i nära nog alla folksjukdomar. 

De regionala skillnaderna i hälsa är också stora – mellan storstäder och 

glesbygd, mellan fattiga och rika kommuner men också mellan norra och 

södra Sverige. Dödligheten i hjärt- och kärlsjukdomar är t ex betydligt 

högre i norra Sverige än i södra. (Socialstyrelsens Nationalatlas för svenska 

folkhälsa.) 

Kost och motion, konsumtion av alkohol och tobak har avgörande 

betydelse för folkhälsan. Men möjligheterna att välja och hålla fast vid 

goda hälsovanor beror i hög grad av de sociala och ekonomiska villkoren. 

Ungdomar, invandrare och ensamstående föräldrar är grupper med svaga 

resurser. Hälsoutvecklingen är också en kulturfråga: hur värderar människor 

hälsans roll för ett bra liv. 

En folkhälsopolitik i samverkan mellan kommuner och landsting 

Folkhälsoarbetet håller på att utvecklas inom kommuner och landsting. 

Vissa landsting har inrättat egna folkhälsolandstingsråd. Inom 

många kommuner har folkhälsoråd bildats, som på högsta politiska nivå 

har till uppgift att initiera och samordna folkhälsoarbetet inom kommunen. 

Också de privata företagen har intresse av att driva ett eget hälsooch 

friskvårdsarbete. Det pågår en organisationsutveckling och stommen 

är kommuner och landsting. Men det råder en oklarhet om ansvaret. 

Folkhälsoarbetet upplevs som allas ansvar men ingens uttalade skyldighet. 

Folkhälsokommitténs förslag att kommuner och landsting utformar 

egna handlingsplaner ger förutsättningar för ett effektivare förebyggande 

hälsoarbete och öppnar för en dialog med medborgarna. 

Investera i hälsa 

Folkhälsoarbetet kräver en väl fungerande organisation. Det handlar 

om ett tvärsektoriellt strategiskt utbildningsoch informationsarbete 

som behöver stödjas av medicinsk, samhällsmedicinsk och social forskning. 

Det kräver ekonomiska resurser. Enligt folkhälsokommitténs förslag 

beräknas kostnaderna för de föreslagna insatserna under en trefemårsperiod 

till omkring 290 miljoner årligen; en investering både för 

människors hälsa och för samhällsekonomin. Beloppet bör jämföras med 

den samhällsekonomiska kostnaden för ohälsan som socialstyrelsen uppskattade 

till ca 300 miljarder år 1999.

En hållbar miljö- och hälsoutveckling 

Mellan miljö och hälsa råder starka samband av växande betydelse. 

Luft- och vattenföroreningar, giftiga ämnen i livsmedelsproduktion och 

hantering, radon i inomhusmiljön är exempel på sjukdomsframkallande 

miljöproblem. Hälso- och miljöeffekter behöver integreras och ingå både 

i kommunernas/landstingens hälsoplaner och miljöprogram. 

Förslag 

Folkhälsoutvecklingen i landet påverkar såväl individens livssituation 

och därmed den sociala utvecklingen som samhällsekonomin. 

Folkhälsoarbete i kommuner och landsting behöver förankras i en folkhälsopolitik 

som tar ansvar för att hälsoplaner utarbetas och för de insatser 

som behövs för att genomföra dem. Den nationella folkhälsokommitténs 

förslag till ”nationella folkhälsomål och strategier”, ger förutsättningar 

för den kraftsamling som behövs kring en folkhälsopolitik i kommuner 

och landsting. Insatserna skall bl a inriktas mot att förebygga 

ohälsa, förhindra förtidig funktionsnedsättning, sjuklighet och död och 

minska hälsorisker. Nationalkommitténs förslag är banbrytande för ett 

intensifierat förebyggande folkhälsoarbete. Regeringen bör därför snarast 

ta ställning till förslagen och sammanfatta dem i ett program som inbegriper 

deras finansiering. 

Jag föreslår 

1) att folkhälsoarbetet i kommuner och landsting förankras i politiska 

beslut som tar ansvar för att hälsoplaner utarbetas och för de insatser 

som behöv för att genomföra dem, 

2) att regeringen snarast tar ställning till folkhälsokommitténs förslag 

och redovisar ett program för hur det skall genomföras och finansieras. 

Ingrid Lundahl 

Nacka arbetarekommun beslutade att anta motionen som sin egen. 

MOTION 478 

ENKÖPINGS ARBETAREKOMMUN 

Insatser för att motverka osteoporos 

(benskörhet) 

Osteoporos (benskörhet) har blivit en folksjukdom som till stor del drabbar 

kvinnor. Varannan kvinna och var fjärde man över 50 år befinner sig 

i riskzonen. Många yngre tillhör också riskgrupperna att drabbas av frakturer. 

Orsaken är andra sjukdomar och biverkningar av olika läkemedel. 

Sjukdomen osteoporos innebär för många ett onödigt livslångt lidande 

med kronisk smärta och svårigheter att klara sin vardag. Mer än hälf- 

174

175 

ten av de med t ex höftledsfrakturer får bestående funktionsnedsättning. 

Social isolering är inte ovanligt. Många tvingas också flytta för tidigt till 

särskilt boende inom äldreomsorgen. 

I Sverige inträffar varje år 70 000 frakturer p g a benskörhet. Detta gör 

att vi befinner oss bland de ledande i den internationella statistiken. En 

samlad nationell insats måste till för att minska denna dystra utveckling. 

I dag kan osteoporos diagnostiseras genom bl a bentäthetsmätning. 

Läkemedel har också utvecklats och kan användas i behandlingen. 

Dessvärre används befintlig teknik och kunskap i alltför ringa utsträckning 

inom den svenska osteoporosvården. Detta framgår tydligt i den 

enkätundersökning Riksföreningen osteoporotiker (ROP) nyligen låtit 

göra där 400 vårdcentraler och 28 ortopedkliniker från hela landet deltog. 

Hela 84% av ortopedklinikerna gör ingen bentäthetsmätning på patienter 

man vet tillhör riskgrupper. Mer än hälften anser att det är ovanligt 

eller mycket ovanligt att diagnos ställs vid första frakturen. Fyra av 

fem vårdcentraler har inga rutiner för att undersöka om patienter tillhör 

riskgrupperna. De har inte tillgång till bentäthetsmätare. Endast 14% av 

patienter med fraktur erbjuds bentäthetsmätning. 

Från ansvarigt håll tycks alltför många ha uppfattningen att det räcker 

med att motionera, ändra vanor och livsstil. Detta har ju inte visat sig tillräckligt 

utan måste följas upp med mer omfattande information, diagnostik 

och behandling. 

Genom mer heltäckande insatser kan man bespara riskgrupperna onödigt 

lidande, minska antalet frakturer och därmed sänka kostnader dessa 

medför samhället. 

Mot bakgrund av ovanstående är det nödvändigt att regering och riksdag 

tar ansvar och snarast avsätter öronmärkta medel för att motverka 

och förhindra utvecklingen av osteoporos. 

Jag hemställer härmed om att kongressen beslutar 

1) att riksdag och regering avsätter medel för mer heltäckande insatser 

och analys i syfte att motverka och förhindra utvecklingen av folksjukdomen 

osteoporos. 

Solwieg Sundblad, Enköping 

Enköpings Arbetarekommun beslutade den 24 april 2001 att anta 


MOTION 479 


Glasögon 

Många människor är helt beroende av glasögon. Det gäller såväl unga 

som gamla. Skolungdomar erhåller gratis glasögon, men i övrigt är de

allra flesta tvingade att själv bekosta sina glasögon. Jag ser det så att 

glasögon i många fall är ett nödvändigt verktyg för att klara de dagliga 

göromålen. Det finns andra, lika nödvändiga hjälpmedel som tillhandahålls 

gratis. 

Jag föreslår 

1) att nödvändiga, av läkare ordinerade glas, ingår i försäkringsskyddet. 

Observera, bågarna för inte ingå i detta skydd. 

att Söderkulla S-förening tar denna motion som sin egen samt översänder 

den till Malmö Arbetarekommun för vidare befordran till 

partikongressen. 

Allan Lind 




MOTION 480 

SANDVIKENS ARBETAREKOMMUN 

Spelberoende 

Undertecknad Alf Ljungkvist vill med denna motion uppmärksamma 

alla partikamrater på den tickande behandlingsbomb, som ett allt större 

spelberoende bland våra medborgare kan komma att utlösa. 

Den partikamrat som ännu inte har förstått hur spelet om pengar i vårt 

land som en lavin brett ut sig de sista årtiondena, borde faktiskt ta sig en 

tankeställare kring detta problem som undan för undan allt mer drabbar 

alla människor i olika samhällsskikt, inte minst de kommande generationerna. 

Problemet kommer ytterligare att drabba de redan ekonomiskt 

tyngda kommunala socialförvaltningarna, enär kostnaderna för sådana 

behandlingar kan komma upp i samma nivå som dagens övriga behandlingar 

av missbruk. 

Med anledning av ovan nämnda föreslår jag: 

1) att vi Socialdemokrater skall verka för att en rikstäckande kampanj 

startas, där det informeras om riskerna med ett spelberoende. 

Alf Ljungkvist 

Sandvikens arbetarekommun har behandlat motionen på årsmötet 29 

mars 2000 och beslutat att anta motionen som sin egen. 

176

177 

MOTION 481 


Spelmissbruk 

Forskning har visat att människor med spelberoende finns i alla samhällsklasser, 

oberoende av både ålder, yrke och kön. Ungdomar med dålig 

ekonomi spelar kanske med förhoppning att kunna betala en räkning för 

vinsten. Oftast blir deras ekonomi ännu sämre på kuppen. Den vuxne 

mannen som gör yrkeskarriär och har hög lön spelar kanske för att han 

är deprimerad. Det finns likheter mellan spelberoende och alkoholism. 

Både den spelberoende och alkoholisten är missnöjda med sig själv och 

söker snabba förändringar i sitt sinnestillstånd. De har problem som de 

försöker lösa genom att spela eller dricka. Undersökningar från andra 

västländer visar att 1,5 - 4% av den vuxna befolkningen är beroende av 

spel. Men precis som när det gäller alkoholism är det är inte bara missbrukaren 

själv som blir lidande av sitt problem. En persons spelmissbruk 

drabbar ofta ytterligare 7-8 personer, bland andra familjen och de som 

lånat ut pengar till spelaren. En internationell forskargrupp har under 

ledning av professor Sten Rönnberg kartlagt spelberoendet i Sverige. 

Undersökningen visar följande: 

1. 80-90% av Sveriges befolkning spelar någon gång 

2. 150 000 svenskar har någon form av spelberoende. 

3. Spelproblem finns i alla åldrar i hela landet. 

4. 7% av ungdomar i åldern 15-17 år är spelberoende. 

5. 3,4% av männen och 1,1% av kvinnorna är spelberoende. 

6. Invandrare drabbas oftare. 

7. Svenskarnas favoritspel: olika lotterier, bingolotto och tips. 

8. Yngre föredrar kasino medan äldre föredrar hästspel. 

Staten har idag ett stort ansvar för att förebygga spelberoende eftersom 

man samtidigt tjänar stora pengar på spelandet. Spelberoende ska inte 

göras till ett individuellt problem. Den drabbade behöver stöd och hjälp 

och att påstå att det beror på att det är något fel på den enskilde individen 

eller att det är en speciell sorts människor som drabbas är inte lösningen 

på problemet spelberoende. Varje rehabiliterad spelare skulle 

innebära en stor vinst för samhället, för att inte tala om den mänskliga 

vinsten bland familj och vänner. 

Med anledning av ovanstående föreslår jag: 

1) att stöd ges till spelberoende och anhöriga till att etablera självhjälpgrupper. 

2) att en nationell rådgivningscentral med ett gemensamt telefonnummer 

införs. 

3) att stöd ges till forskning om spelberoende.

4) att stöd ges till professionell behandling av spelberoende. 

5) att samarbetet ökar mellan branschens alla parter och de myndigheter 

som är satta att kontrollera spelmarknaden. 

6) att Folkhälsoinstitutets roll att bedriva förebyggande arbete och 

utbildning för att minska de negativa konsekvenserna av spel tydliggörs. 

7) att kampanjer för att informera om spelandets negativa sidor 

genomförs och finansieras. 

8) att Lotteriinspektionens möjligheter att kraftfullt kontrollera att 

lagar och förordningar efterföljs utökas. 

att Malmö arbetarekommun ställer sig bakom motionen och skickar in 

den som sin egen till SAP:s kongress. 

Daniel Persson, ordförande Unga socialdemokrater 




MOTION 482 


Införande av läkemedelskort 

Kostnadsutvecklingen inom läkemedelsområdet är oroande och kan därför 

på sikt leda till försämringar inom andra områden av hälso- och 

sjukvård. Samtidigt får vi inte glömma läkemedlens positiva effekter 

särskilt under de senare åren. Tidigare har det krävts vårdinsatser med 

operativa insatser som har varit mycket kostnadskrävande men som nu 

ersatts av läkemedel t ex. Losec. 

Läkemedel är emellertid en del av marknaden och starka kommersiella 

krafter verkar och påverkar förskrivning och användande av preparaten. 

Det är därför angeläget att läkare och apotek blir ännu mera kostnadsmedvetna 

än för närvarande och erbjuder likvärdiga men billigare 

läkemedel. 

Inom läkemedelsområdet finns många exempel på att recept utskrivits 

utan att patienten meddelat läkare och läkaren inte heller kontrollerat att 

patienten använder annat läkemedel som till och med kan vara skadligt 

tillsammans med det nya utskrivna preparatet. Det finns också exempel 

på personer som genom förskrivningar från flera olika läkare överkonsumerar 

läkemedel. 

Det finns ett annat och lika stort problem och det gäller att patienter 

av olika skäl inte använder den medicin som utskrivits av läkare. 

Av dessa här angivna skäl men också andra skäl, bör genomföras ett 

system med läkemedelskort för varje person som fått receptbelagt läke- 

178

179 

medel utfärdat och där läkare och apotek genom uppgifter på kortet kan 

utläsa vilka medel som utskrivits för patienten.Vid akuta sjukdomsfall 

och olyckor av olika slag kan det vara en fördel att läkare kan se vilka 

läkemedel som patienten brukar använda. 

Med ovanstående som grund föreslås att partikongressen beslutar: 

1) att initiativ tas för att läkemedelskort införes som ett led i att förhindra 

överkonsumtion eller annan skadlig form av förskrivning av 

läkemedel. 

Sven Larsson 

Arboga Arbetarekommun 

Arboga Arbetarekommun beslutade vid sitt medlemsmöte 2001-03-26 


Socialdemokraternas ordinarie partikongress 2001 i Västerås. 

Stefan Arnoldsson 

ordförande 

MOTION 483 


Läkemedelsstöd 

Kostnadsutvecklingen av läkemedel har ökat dramatiskt under 1990talet 

och måste bromsas så väl kort som långsiktigt. 

Den 1 januari 1997 trädde det i kraft ett nytt förmånssystem inom 

läkemedelsområdet som i de grundläggande principerna skulle uppfattas 

som rättfärdigt och ge ett gott skydd till människor med stora behov av 

läkemedel och annan sjukvård. 

Den 1 juni 1998 höjdes högkostnadsskyddet från 1300 till 1800 kronor. 

De förändringar som har genomförts beträffande läkemedelsförmånerna 

berör oss enskilda på ett påtagligt sätt. Många avstår från att ta ut 

sitt ordinerade läkemedel, många väntar tills lön/pension utbetalas och 

många drar sig för delbetalning med konsekvensen att sätta sig i skuld. 

Under det senaste året har det tillkommit läkemedel som mer syftar till 

att höja patientens livskvalitet än att direkt bota/lindra sjukdom och som 

lett till läkemedelskostnader som det inte finns någon motsvarighet till. 

Det har under det första halvåret i år sålts läkemedlet Viagra för 88,8 

miljoner kronor och Xenical för 210,5 miljoner kronor. 

Ur hälso- och rättvisesynpunkt är det angeläget att se över systemet för 

prissättning, bota/lindra och livskvalitetshöjande läkemedel. 

Med utgångspunkt från ovanstående föreslås att partikongressen 

beslutar:

1) att arbeta för att högkostnadsskyddet återföres högst till den tidigare 

nivån, 

2) att arbeta för ett bättre system för prissättning av läkemedel 

bota/lindra och livskvalitetshöjande medel. 

Arboga den 7 december 2000 

Pirjo Karlsson 

Arboga Arbetarekommun beslutade vid sitt Medlemsmöte 2001-03-26 

att anta denna motion som sin egen och sända den vidare till socialdemokraternas 

ordinarie partikongress 2001 i Västerås. Stefan Arnoldsson 

ordförande 

MOTION 484 

TROLLHÄTTANS ARBETAREKOMMUN 

Införande av läkemedelskort 

Kostnadsutvecklingen inom läkemedelsområdet är oroande och kan därför 

på sikt leda till försämringar inom andra områden av hälso- och 

sjukvården. Samtidigt får vi inte glömma läkemedlens positiva effekter 

särskilt under de senaste åren. Tidigare har det krävts vårdinsatser med 

operativa insatser som har varit mycket kostnadskrävande men som nu 

ersatts av läkemedel till exempel Losec. 

Läkemedel är emellertid en del av marknaden och starka kommersiella 

krafter verkar och påverkar förskrivning och användande av preparaten. 

Det är därför angeläget att läkare och apotek blir ännu mera kostnadsmedvetna 

än för närvarande och erbjuder likvärdiga men billigare 

läkemedel. 

Inom läkemedelsområdet finns många exempel på att recept skrivs ut 

utan att patienten meddelat läkaren och läkaren inte heller kontrollerat 

om patienten använder annat läkemedel som till och med kan vara skadligt 

tillsammans med det nya utskrivna preparatet. Det finns också exempel 

på personer som genom förskrivning från flera olika läkare överkonsumerar 

läkemedel. Det finns ett annat och lika stort problem och det 

gäller att patienter av olika skäl inte använder den medicin som utskrivits 

av läkare. 

Av dessa här angivna skäl, men också andra skäl, bör genomföras ett 

system med läkemedelskort för varje person som fått receptbelagt läkemedel 

utfärdat och där läkare och apotek genom uppgifter på korten kan 

utläsa vilka läkemedel som utskrivits för patienten. Vid akuta sjukdomsfall 

och olyckor av olika slag kan det vara en fördel att läkare kan se vilka 

läkemedel som patienten brukar använda. 

180

181 

Med ovanstående som grund föreslås: 

1) Att det snarast utreds om möjligheterna till att läkemedelskort införes 

som ett led i att förhindra överkonsumtion eller annan skadlig 

form av förskrivning av läkemedel. 

Trollhättan i januari 2001 

Lars Jonsson Sten Sandberg 

Trollhättans arbetarekommun beslutar på medlemsmöte 2001-04-18 att 

bifalla motionen samt att sända den som sin egen. 

MOTION 485 


Beträffande läkemedelsstöd 

Kostnadsutvecklingen av läkemedel har ökat dramatiskt under 1990talet 

och måste bromsas såväl på kort som lång sikt. Den 1 januari 1997 

trädde det i kraft ett nytt förmånssystem inom läkemedelsområdet som i 

de grundläggande principerna skulle uppfattas som rättfärdigt och ge ett 

gott skydd till människor med stora behov av läkemedel och annan 

sjukvård. Den 1 juni 1998 höjdes högkostnadsskyddet från 1300 kronor 

till 1800 kronor. 

De förändringar som har genomförts beträffande läkemedelsförmånerna 

berör oss enskilda på ett påtagligt sätt. Många avstår att ta ut sitt ordinerade 

läkemedel, många väntar tills lön/pension utbetalas och många 

drar sig för delbetalningar med konsekvensen att sätta sig i skuld. Under 

det senaste året har det tillkommit läkemedel som mer syftar till att höja 

patientens livskvalité än att direkt bota/lindra sjukdom och som lett till 

läkemedelskostnader som det inte finns någon motsvarighet till. Det har 

under första halvåret 2000 sålts läkemedlet Viagra för 88,8 miljoner kronor 

och för Xenical för 210,5 miljoner kronor. 

Ur hälso- och rättvisesynpunkt är det angeläget att se över systemet för 

prissättning bota/lindra och livskvalitetshöjande läkemedel. 

Med utgångspunkt av ovanstående föreslås att partikongressen beslutar: 

1) att arbeta för att högkostnadsskyddet återföres högst till den tidigare 

nivån. 

2) att arbeta för ett bättre system för prissättning av läkemedel 

bota/lindra och livskvalitetshöjande medel. 




bifalla motionen samt att sända den som sin egen.

MOTION 486 


Läkemedelskostnader 

Läkemedelskostnaderna har skjutit i höjden och mänga människor med 

låga inkomster har inte råd att hämta ut sin medicin p.g.a. ökade kostnader. 

Den 1 juni 1999 höjdes högkostnadsskyddet från 1300 kr. till 1800 

kr. per år. Socialdemokraterna har varit kända för att jämställa alla människors 

lika rätt till olika samhällstjänster oavsett Inkomster. Denna rätt 

är på väg att urholkas. 

Vi föreslår kongressen besluta 

1) att högkostnadsskyddet för läkemedel återställs till 1300 kr. per år. 

2) att nuvarande rabattrappa bibehålls. 

Halmstad den 15 mars 2001 

Motionen är antagen av Metalls Socialdemokratiska Fackklubb 



egen. 


MOTION 487 


Fria läkemedel för barn upp till 18år 

Förbrukningen av läkemedel innebär en hög kostnad, både för landstingen 

och för de enskilda patienterna. Det finns många anledningar till 

att minska dessa kostnader. Nyligen presenterades en utredning, populärt 

kallad "Edhags förslag", som föreslår ett antal förändringar inom läkemedelsområdet 

sominnebär förbättringar och försämringar för den 

enskilde. 

Det förmånssystem som nu föreslås prioriterar dem som har de störstabehoven. 

Det går inte att i detalj redogöra för utredningens innehåll 

idenna motion, men en av de viktigaste förändringarna som föreslås är att 

det maximala högkostnadsbeloppet, dvs den summa den enskilde måste 

betala innan man får ett frikort, sänks från 4 300 kr till 1 800 kr, dvs den 

sk trappkonstruktion tas bort. När det gäller barnfamiljernas kostnader 

så föreslås att en övre gräns sätts på 900 kr för samtliga barn i en familj. 

Utredningen föreslår också att en expeditionsavgift införs på 40 kr. Även 

här skall det finnas ett "tak", vilket innebär att det högsta belopp någon 

182

183 

behöver betala är 1 000 kr. Det totala beloppet för en vuxen blir alltså 

2 800 kr, därefter får man ett frikort. Utredningen föreslår också att de 

grupper som förut fått gratis medicin tex. diabetikerna skall jämnställas 

med övriga patientgrupperna och fråntas de fria läkemedlen. 

Motionären ställer sig bakom de förslag som utredningen presenterar. 

Jag ser med tillfredsställelse att de förslag som den innehåller innebär 

konstruktiva, rättvisa lösningar avseende en svårhanterlig kostnad, både 

för den enskilde och för landstingen. 

I utredningen är det emellertid en grupp jag saknar ett utvecklat resonemang 

kring, och det är barnen. Framför allt kronikerbarnen är en 

utsatt grupp och saknar ofta en förespråkare. Det finns också en risk, vilket 

har påtalats inte minst i media, att dessa barn kan riskera att bli utan 

välbehövliga läkemedel om inte familjen har råd att betala dessa. 

Barnens totala livssituation skulle med all sannolikhet förbättras 

betydligt om de och/eller deras föräldrar inte behövde fundera på läkemedelskostnaderna 

som en del av det dagliga livet. 

Med anledning av ovanstående kräver undertecknad : 

1) att SAP kongressen beslutar om att alla läkemedel ska vara fria för 

barn upp till 18 år, 

2) att den kostnad som det blir för landstingen löses via statsbidragen, 

3) att det är ett frivilligt åtagande för de landsting som vill införa 

ovanstående. 

Ingrid Liljegrääs 

Sandvikens Arbetarekommuns möte den 23 april 2001 beslutade att 

bifalla motionen och antaga den som sin egna. 

MOTON 488 

SOLLENTUNA ARBETAREKOMMUN 

Patientkostnader för livsnödvändig medicin 

Jag anser, att man ska överväga att återinföra fri medicin för livsnödvändig 

medicin till fler patientkategorier. Det finns uppgifter, att många inte 

använder sin medicin av ekonomiska skäl. Detta oroar mig. Jag undrar, 

hur mönstret av inkassoärenden inom detta område ser ut. Det finns 

uppgifter, att många inte klarar av att betala sin medicin. Om det är så 

att många av dessa är svårt sjuka eller handikappade, så är det faktiskt illa. 

Det borde inte vara svårt att förstå, att man kan ha svårt att prioritera 

medicinutgifter bland alla andra prioriteringar, när den ekonomiska 

ramen är trång och man kanske inte är helt klar i sin tankeförmåga. 

En detalj i detta att fundera över är, hur fort subventionen ska inträda. 

För människor i svårighet kan det vara svårt att betala fullt pris för medi-

cin i något läge. De torde alltså vara med betjänta av ett mera likformigt 

införande av subventionen i området mellan 0 och frikort. 

Jag yrkar därför 

1) att sjuka och handikappades förmåga att klara sina medicinkostnader 

utreds 

2) att man överväger att införa/återinföra fri medicin för livsnödvändig 

medicin till fler patientkategorier. Därvid bör man börja med de 

som har behov av livsnödvändig medicin och har annat svårt handikapp 

eller svår sjukdom. 

Sollentuna 2001-03-15 

Göran Eliasson 

Sollentuna arbetarekommun har vid medlemsmöte den 9 april 2001 

beslutat att anta motionen som sin egen samt sända motionen vidare till 

partikongressen. 

MOTION 489 


Läkemedelskostnader 

Statens kraftigt ökade utgifter för läkemedel är ett stort problem. Inte 

bara för den offentliga ekonomin utan även för de medborgare som 

behöver läkemedel. Risken är stor att det i slutändan blir de som får betala 

en del av de ökade kostnaderna genom försämrat högkostnadsskydd. 

Det finns dock ett annat sätt som är både enkelt och effektivt att få ner 

kostnaderna. Det går ut på att göra en förändring i läkarnas förskrivningsrätt 

av mediciner innebärande att läkarna ska skriva ut den billigaste 

medicinen när flera likvärdiga alternativ finns. Det är nämligen mycket 

vanligt att olika läkemedelsföretag marknadsför identiska produkter 

med olika varunamn och olika priser. Att inte billigaste alternativet väljs 

ökar givetvis de offentliga kostnaderna för läkemedel genom subventionssystemet. 

Läkemedelsföretag som satsar stora resurser på reklam och 

marknadsföring ofta direkt till läkarkåren kan skaffa sig ett försteg på 

marknaden och därmed öka sina vinster. 

För patienten är det svårt att orientera sig i den djungel av olika läkemedel 

med olika namn som finns. Detta är läkarens jobb. Därför bör 

läkaren i de fall där alternativ finns skriva ut den produkt som, utan att 

ge avkall på avsedd medicinsk verkan, är billigast för staten och därmed 

patienterna. 

Detta skulle bidra till ett bättre etiskt förhållande mellan läkemedelsföretag 

och läkare. 

Experiment på det här området har med gott resultat utförts i region 

184

185 

Skåne. Detta räcker inte. Alla som får läkemedelsrecept utskrivna bör 

garanteras möjligheten att få billigast verksamma produkt. Detta är en 

rättvisefråga för folket och en ekonomisk fråga för staten. 

Jag vill 

1) att läkarnas förskrivningsrätt för mediciner skall innebära att den 

billigaste skall skrivas ut i de fall där likvärdiga preparat finns. 

att motionen antas som Malmö arbetarekommuns egen och skickas 

till Partikongressen. 

2) att Partikongressen antar motionen och skickar den till regeringen 

och riksdagsgruppen för verkställande 

Hillevi Larsson 




MOTON 490 


Vaccination mot influensa 

När höstmörkret faller kommer, lika säkert som amen i kyrkan, larmet 

om en hotande influensaepidemi. Samtidigt uppmanar genom massmedia, 

Socialstyrelsen att man ska vaccinera sig mot influensan. Särskilt 

uppmanas äldre och svaga människor till detta. Kostnaden härför är cirka 

150 kronor. Kanske ingen hög summa, men för denna målgrupp i många 

fall ett betydande belopp, sett till deras ekonomiska situation, och många 

avstår därför. 

Jag föreslår: 

1) att denna vaccination mot influensa räknas in i högkostnadsskyddet 

för läkarvård 

att motionen antas som Söderkulla S-förenings egen och att den via 

Malmö Arbetarekommun och Skånes soc.dem.partidistrikt med 

instämmande vidarebefordras till Socialdemokraternas partikongress 

Allan Lind 



som Arbetarekommunens egen.

MOTION 491 

KUMLA ARBETAREKOMMUN 

Högkostnadsskyddet för inköp av medicin 

Jag anser det vara oacceptabelt såsom systemet i dag fungerar för de 

sämst ställda grupperna i vårt samhälle. Dessa grupper består av pensionärer, 

långtidssjuka, arbetslösa, ensamstående föräldrar med barn m fl. 

Vad jag menar med de sämst ställda pensionärerna är de människor 

som bara har pension med pensionstillskott. Denna grupp samt de övriga 

uppräknade måste , för att överhuvud taget klara sin medicinkostnad, 

lägga upp en avbetalningsplan. Detta innebär att man aldrig eller mycket 

sällan kommer i åtnjutande av frikort. 

Som ett exempel kan nämnas att efter en hjärtoperation kommer 

medicinkostnaden att ligga på 2 000 kr/år lågt räknat, beroende på vilken 

medicin som måste sättas in för ett tillfrisknande. 

Jag anser att här måste radikala åtgärder komma till stånd för att dessa 

grupper skall slippa känna otrygghet utifrån det sätt systemet i dag fungerar. 

Här är det många gånger gamla och sjuka människor som en gång 

varit med om att bygga upp vårt ”välfärdssamhälle” som drabbas hårdast. 

Med anledning av detta anser jag att dessa grupper inte ekonomiskt 

skall bestraffas på ett sätt som i nuläget innebär att om personen ifråga 

inte klarar att betala av sin amorteringsplan så blir den på sikt ett fall för 

kronofogdens register. Är det så vi socialdemokrater vill behandla våra 

sämst ställda grupper? 

Med anledning av ovanstående föreslår jag som socialdemokrat: 

1) att högkostnadsskyddet för mediciner sänks från nuvarande 1 800 kr 

till 1 000 kr. 

Kjell Hellberg 

Kumla Arbetarekommun har beslutat att anta motionen som sin egen. 

MOTION 492 

HOFORS ARBETAREKOMMUN 

Gratis läkemedel för barn och ungdomar 

Vi föreslår att det ska vara fria läkemedel för alla barn och ungdomar upp 

till och med 18 år. Det vi främst vill värna om är kronikerbarnen vilka är 

en utsatt grupp och ofta saknar förespråkare. Det finns också en risk, vilket 

har påtalats inte minst i media, att dessa barn kan riskera att bli utan 

välbehövliga läkemedel om inte familjen har råd att betala dessa. 

Ändrade familjeförhållanden ställer också till besvär vid uthämtande av 

läkemedel, där barnen samt biologiska- och styvföräldrar ska förklara 

186

187 

familjeförhållandena, vilket kan vara kränkande i många fall. 

För våra barn med långvariga sjukdomar, samt deras familjer skulle 

detta innebära ett välbehövligt stöd och inget barn utan livsviktiga läkemedel. 

Vi från Hofors Socialdemokratiska arbetarekommun föreslår partikongressen: 

1) att besluta om fria läkemedel för barn upp till och med 18 år 

Hofors den 2 april 2001 

Ewa Zakrisson Pärssinen 

Hofors Socialdemokratiska arbetarekommun antog motionen som sin 

egen. 

MOTION 493 

KRISTINASTADS ARBETAREKOMMUN 

Högkostnadsskyddet – medicin 

Många av våra LO-medlemmar tvingas äta medicin för att få ett friskare 

liv, vi har många som har kroniska sjukdomar vilket medför medicin 

hela livet. Detta medför höga kostnader för våra medlemmar som inte 

tillhör de högavlönade. 

Regeringens beslut om förändringar i högkostnadsskyddet får svåra 

ekonomiska följder, flera hamnar hos kronofogden då de inte klara av att 

betala sina mediciner. 

Vi skall inte tvingas att på apoteket bli förödmjukade med att inte 

kunna betala hela medicinkostnaden vid utlösandet. Det är förödmjukande 

för LO:s stolta yrkesgrupper. 

Vi kräver av kongressen 

1) att verka för att högkostnadsskyddet återställes till den tidigare 

nivån 

Ulf Peter Nilsson 

Kristianstad arbetarekommun har vid medlemsmöte den 23/4 2001 


MOTION 494 

HULTSFREDS ARBETAREKOMMUN, ENSKILD 

Tandvårdsförsäkringen 

Det förekommer allt mer att människor i dag inte har råd med tandvården. 

Det förekommer i många fall att man får göra en avbetalning för

större ingrepp och att det sedan går till utmätning via kronofogdemyndigheten. 

Det är en djup beklaglig situation som har inträffat under senare 

år. Oavsett det (dukade bordet) efter de borgerliga regeringsåren med 

besparingar. Detta har även drabbat tandvården genom besparingar 

inom/ på regeringsnivå. Det måste anses som en social rättighet och skall 

betraktas som en sådan socialförsäkring. 

Därför att det drabbar de ekonomiskt svaga i samhället. Det är en rättighet 

att få detta fullt ut. Med en bättre tandvårdsförsäkring som överförs 

till socialförsäkringsområdet. Med de klart bättre åtgärderna och att 

det även en tänkbar tandvårdsförsäkring som i likhet med den nuvarande 

läkemedelstaxan- att få betala med de rabattsystem och upp till 1800 

kr /år och tandvård över 1800 kr. Ungefärlig kostnad för regering och 

riksdag är en tänkbar kostnad på c:a 10-12 miljarder /år. 

Detta innebär: 

1) att en tandvårdsförsäkringen överförs till socialförsäkringssystemet 

2) att det införs en tandvårdsförsäkring i samma ”modell” som finns för 

läkemedel 

3) att denna motion behandlas positivt och att den socialdemokratiska 

riksdagsgruppen för beslut i riksdag och regering. 

Peter Norrby 

Motionen som beslutades sändas som enskild till partikongressen är 

behandlad vid möte den 26 april med Hultsfreds Arbetarekommunen 

representantskap. 

MOTION 495 

SÖDERHAMNS ARBETAREKOMMUN, ENSKILD 

Naturmedel till barn med ADHD/DAMP 

Barn med diagnosen ADHD/DAMP medicineras idag med en ytterst 

liten dos Amfetamin. Efter att jag deltagit vid en föreläsning av Ralph 

Minnema , Åkersberga, samt efter ett antal samtal per telefon med föräldrar 

till barn med ovanstående diagnos, har jag förstått att en hel del av 

barnen inte blir bättre av Amfetamin. De svarar däremot mycket bra på 

medicinering med naturmedlet Gurkörtsolja. Eftersom naturmedel inte 

ingår i Högkostnadsskyddet, så ställer sig denna medicinering mycket 

dyr för föräldrarna. Samhället spar oerhörda resurser på att dessa barns 

symptom medicineras med medicin som hjälper dem, må vara naturmedel 

eller inte. 

Jag hemställer således kongressen 

1) att besluta att ge riksdagsledamöterna i uppdrag att naturmedlet 

188

189 

gurkörtsolja, antas som läkemedel som ingår i högkostnadsskyddet. 

Inger Rusthoi-Källarsson 

Söderhamns arbetarekommun beslutade att inte ställa sig bakom motionen, 

och att motionären skickar den som enskild. 

MOTION 496 

KARLSKOGA ARBETAREKOMMUN 

Alternativt läkemedelsföretag 

Läkemedelskostnaderna skjuter i höjden. Den svenska sjukvården börjar 

digna också under dem. Läkemedelsindustrierna slås ihop och blir globala 

storföretag. Vinstmaximering är nyckelordet. Människors hälsa 

mindre viktig. 

Forskningsresultat, som skulle leda till att miljoner människor botades 

från dödliga sjukdomar, utvecklas inte till mediciner därför att de inte är 

ekonomiskt lönsamma för aktieägarna. 

Ett upprörande exempel på detta kunde man se i ett TV-program hösten 

2000. Två amerikanska forskare hade upptäckt ett vaccin mot bilharzia 

som varje år dödare tusentals människor i u-länder. 

Läkemedelsindustrin var inte intresserad eftersom man ansåg att de 

drabbade inte skulle kunna betala för vaccinet. 

När så får- och boskapsfarmares boskap i västvärlden drabbas av liknande 

symtom är det genast intressant att ta fram botemedel. Farmarna 

betalat vad det kostar för att hålla sina djurbesättningar friska. Endast det 

som är ekonomiskt mest lönsamt har chansen att utvecklas till läkemedel. 

Många människor dör i onödan av denna cynism medan man i stället 

satsar på västvärldens boskap. 

Ett annat problem är att läkemedelsföretagens krav på vinstmaximering 

hindrar det fria forsknings. Och kunskapsutbytet. De tar patent på 

forskares rön och sålunda hindras nya kunskaper att spridas på t ex läkarstämmorna. 

Det är för mig alldeles uppenbart att det måste sättas motkrafter mot 

den globala läkemedelsindustrins vinsttänkande. En möjlighet vore ett 

folkligt uppror världen över. Parlamentsledamöter och EU-parlamentariker 

skulle kunna ta initiativ till att en världskooperation för ett läkemedelsföretag 

med etiskt acceptabelt tänkande startade. Folkrörelser, ideella 

organisationer och kooperativa företag skulle kunna inbjudas att delta. 

Ett företag bildas, vilket utgör ett alternativ till de vinstkrävande multijättarna, 

och där det fria kunskapsutbytet sätts i fokus. 

En annan möjlighet är att läkemedelsindustrierna erlägger en avgift 

baserad på all försäljning och använder den till att finansiera s k olönsamma 

mediciner och vaccinationer.

Mot bakgrund av vad ovan sagts, hemställer undertecknad: 

1) att partiets riksdagsledamöter och EU-parlamentariker i olika sammanhang 

arbetar i enlighet med motionens anda 

att södra socialdemokratiska stadsdelsföreningen och Karlskoga 

arbetarekommun tar motionen som sin egen fvb till partikongressen. 

Solveig Olsson 

Uttalande från Karlskoga arbetarkommun: I näst sista stycket på första 

sidan kan man lätt få uppfattningen att det är vi som ska bilda detta bolag 

som ska utgöra alternativet. Karlskoga arbetarekommun tillstyrker därmed 

motionen med denna reservation. 

MOTION 497 

BERGS ARBETAREKOMMUN 

Rättvisare sjukförsäkringssystem 

Det har under senare delen av 90-talet diskuterats om höjda ersättningsnivåer 

i sjukförsäkringssystemen. Enligt uppgift arbetas det i 

Socialdepartementet med denna fråga. Dagens ersättning baseras på 7.5 

basbelopp ( 36900 X 7.5 = 276700/12 = 23 000 kr/mån)och sjukersättning 

på maxbelopp om 23 000 kronor utfaller då 80% . Om nu basbeloppet 

ökas och beräkningar görs som tidigare med 80% så hjälper inte 

de den grupp som tjänar 12 000 – 16 000 kronor/mån. Inom 

Socialdemokratin har vi sedan urminnes tider arbetat med att utjämna 

skillnader i samhället. Detta är en uppgift för partiet att ta tag i, om det 

är så att man endast höjer högsta gräns så bygger vi in ett systemfel! 

Tanken är att man i stället räknar upp basbeloppet i trappsteg likt 

Mazlows behovs trappa. Inkomster upp till 5 basbelopp erhåller 100% 

sjukersättning, mellan 5-10 basbelopp utgår 80% sjukersättning och från 

10 basbelopp och uppåt utgår 60% sjukersättning. Att man även skall 

kunna dra av 20 % på ersättningen om man ej går in i ett rehabiliteringsprogram 

som föreskrivs av det aktuella försäkrings kontoret för en 

snabbare återgång till arbete. 

Detta skulle vara en rättvis fördelning för den som tjänar mindre eftersom 

den gruppen är mer utsatt för plötslig yttre ekonomisk påverkan än 

en som har en mycket hög inkomst! 


1) att tillsätta en utredningsgrupp som utreder motionens intentioner 

Mörsil 12 mars 2001 Svenstavik 3 april 2001 

Micael Hålén Stefan Esbjörnsson 

190

191 

Motionen behandlades på Åre Arbetarekommuns styrelsemöte den 5 

april 2001. Motionen antogs då som arbetarekommunens egen. 

Thomas Hägg ordf. 

Motionen behandlades på Bergs Arbetarekommuns styrelsemöte den 17 

april 2001. Motionen antogs då som arbetarekommunens egen. 

Stefan Esbjörnsson ordf. 

MOTION 498 

HALMSTADS ARBETAREKOMMUN, ENSKILD 

Slopandet av karensdagen vid sjukdom. 

På extra partikongressen godtogs en motion gällande slopande av karensdagen 

vid sjukdom. Då regeringen ännu inte lagt något förslag om slopandet 

hemställer jag att frågan tas upp till ny behandling vid årets kongress. 

Yrkande: 

1) att partikongressen ställer sig bakom att karensdagen slopas snarast. 

Halmstad 2001-04-01 

Snöstorp / Breareds Socialdemokratiska Förening 

Ingegerd Svensson 


21 och beslutade att översända motionen till partikongressen som enskild 

motion. 


MOTION 499 


Karensdagen 

Enligt Lagen om Allmän Försäkring, Lagen om Sjuklön, så utges inte 

sjuklön för första dagen för vilken sjuklön kan utges. Detta anser vi för 

med sig att många arbetstagare med arbetsgivarens goda minne tar ut 

annan ledighet t.ex. semester för att undvika en ekonomisk förlust. 

De arbetstagare som sjukskriver sig och får en karensdag, tror vi är 

sjukskrivna längre än de nödvändigtvis behöver. Detta för att inte bli 

sjuka igen och därigenom riskera få en ny sjukskrivning med ny karensdag. 

Vår uppfattning är att samhället rent ekonomiskt inte tjänar eller sparar 

något genom att ha en karensdag i Lagen om Sjukförsäkring. 

Men även att medborgarna, kanske speciellt många låginkomsttagare

minskar ner på sina semesterdagar som de så väl behöver för att vila upp 

sig och få andra intryck utanför sin arbetsplats. 


1) att verka för att karensdagen i Lagen om Sjuklön snarast tas bort. 







att anta motionen som sin egen samt att motionen sänds till partikongressen 

2001 

MOTION 500 

KUMLA ARBETAREKOMMUN 

Slopande av karensdagen i sjukförsäkringen 

Vår förening vill att det ska arbetas för att få bort karensdagen i sjukförsäkringen. 

Vi vill här framföra några motiveringar till detta. 

I dag är det många som går till arbetet med feber och ont i leder m m 

och förvärrar därför framförallt sina egna krämpor men kan också i samband 

med detta sprida smitta till arbetskamrater. 

Det finns också de som tvingas vara hemma p g a sin sjukdom och dessutom 

av ekonomiska skäl då tar ut semesterdagar i stället för att sjukskriva 

sig. Går man till sitt arbete med feber kan det grundlägga arbetsskador 

som t ex ledbesvär i nacke och axlar p g a de påfrestningar man 

utsätter sig för när man arbetar med feber i kroppen. Det finns här stor 

anledning att titta på detta p g a att arbetsskadorna tenderar att öka på 

ett oroväckande sätt. Det finns många positiva välfärdsaspekter på fördelen 

med att inte ha någon karensdag vid sjukdom. Det kan också vara 

bra att driva denna fråga i samband med valet 2002 för att skapa debatt 

och bl a se skillnader mellan olika partier i denna fråga. 


1) att karensdagen i sjukförsäkringen tas bort före utgången av år 2002. 

Sten Persson, Kumla s-förening 

Kumla Arbetarekommun har beslutat att anta motionen som sin egen. 

192

193 

MOTION 501 

KALIX ARBETAREKOMMUN 

Sjukförsäkringen 

Vid sjukskrivning får man idag ingen ersättning för förta dagen i sjukperioden, 

en karensdag. De följande dagarna erhåller man ersättning motsvarande 

80% av lönen. Detta ger ett för stort inkomstbortfall och många 

anser sig inte ha råd att vara sjuk varför vi vill att karensdagen skall plockas 

bort. 


1) att den socialdemokratiska partikongressen beslutar, verka för att 

karensdagen i sjukförsäkringen slopas. 

Kalix arbetarekommun biföll motionen 

MOTION 502 

SÖDERTÄLJE ARBETAREKOMMUN 

Avskaffande av karensdagen 

När 1990-talets lågkonjunktur tog vid och besparingar i statsbudgeten 

efter de borgerliga åren var ett faktum var vi tvungna att förhandla i krisuppgörelsen 

om karensdagarna i sjukförsäkringen. I stället för de två 

karensdagar som den borgerliga regeringen ville genomföra blev det en 

dag, vilket är en dag för mycket. 

I debatten inför denna karensdag hävdade många att sjukskrivningarna 

kommer att bli längre och dyrare för samhället. Det hade erfarenheterna 

i andra länder visat och så har det också blivit i Sverige. 

Sjukskrivningar kostar idag för samhället stora summor. Men speciellt 

kostar denna karensdag mycket för låginkomsttagare, ensamstående föräldrar 

som ofta är kvinnor inom den offentliga sektorn. 

När en arbetstagare blir sjuk under eller före arbetsdagen får han ingen 

ersättning från försäkringskassan eller arbetsgivaren. Denna regel drabbar 

speciellt anställda inom LO-kollektivet. Tjänstemännen har ofta 

möjlighet att arbeta hemifrån eller andra villkor som gör att man inte 

behöver anmäla sig sjuk om man känner sig dålig. Det har inte folk på 

”golvet”. 

Eftersom ersättning sedan är 80 procent av lönen under de 14 dagarna 

som arbetsgivare står för gör det i dag att de flesta i verkligheten förlorar 

ännu mer. Åttio procent av lönen är i dag i själva verket ca 60 procent 

på grund av att taket för dagpenning är så lågt. 

Nu när det går bättre för Sveriges ekonomi och arbetslösheten blivit 

lägre borde samhället har råd att ta bort denna karensdag som gör att folk

som blir sjuka kommer trots det till jobbet, smittar andra och är en risk 

både för sig själv och andra när olycksrisken ökar. Dessutom varar sjukdomen 

ofta längre och blir svårare att rehabilitera när man inte stannar 

hemma då det behövs. 

Därför föreslår vi: 

1) att karensdag vid sjukdom tas bort antingen helt eller delvis, 

2) att man undersöker möjligheten att höja den lägsta ersättningsnivån 

och höjning av taket 

Södertälje den 1 mars 2001 

Södertälje finskspråkiga soc.dem. förening 

Esko Avarre, ordförande 

Socialdemokraterna i Södertälje beslutade vid årsmöte 0100324 att bifalla 

motionen. 

MOTION 503 

SUNDSVALLS ARBETAREKOMMUN 

Sjukpenninggrundande inkomst 

För att öka din sjukpenninggrundande inkomst får du anmäla din aktuella 

lön eller de ”generella” löneökningar som varit på det avtalsområde som 

du arbetar inom. Vissa avtalsområden har löneökningar i form av lönepotter 

som räknas fram på företaget eller i branschen, dessa får ej räknas enl. 

försäkringskassan. Eventuell löneglidning får ej heller räknas in. 

Detta är ett stort problem för de som varit arbetslösa en längre tid men 

aldrig varit sjuk och därför ej anmält ändrad inkomst på tio år. Det vore 

därför rättvisare att där det finns tillgänglig statistik, använda den som 

underlag för sjukpenninggrundande inkomst. 

På många avtalsområden finns så kallad partsgemensam statistik som 

går att använda, men där det inte finns har i allmänhet de fackliga organisationerna 

en god förmåga att ta fram de uppgifter som behövs för att 

ge inividen en rättvis sjukpenning. 

Jag föreslår därför kongressen besluta ge partistyrelsen i uppdrag att 

verka för: 

1) att tillgänglig lönestatistik skall kunna utgöra underlag för sjukpenninggrundande 

inkomst. 

Metallsossen Olle Åkerlund 

Sundsvalls arbetarekommun beslutade vid representantskapsmöte 2001- 

03.29 att antaga motionen som sin egen. Kenneth Westin/mötessekreterare 

194

195 

MOTION 504 

ÖRNSKÖLDSVIKS ARBETAREKOMMUN 

Rätt till sjukskrivning vid anhörigvård inom 

missbruksvården 

Dagens missbruksvård bygger i många fall på det så kallade 12- stegsprogrammet 

utarbetat av Anonyma Alkoholister i Minnesota USA. 

Programmet menar att missbruk är en behandlingsbar sjukdom som ofta 

leder till döden om man ej behandlar. Ansvaret att tillfriskna ligger hos 

den enskilde och behandlingen syftar till att ge redskap att hantera och 

förstå sjukdomen. Detta är vikigt för att ta bort skam och skuld kring 

missbruket. 

I de flesta fall nås det bästa resultatet när man behandlar inte bara den 

som missbrukar utan även den som är medberoende, ex make/maka. 

Barn till missbrukare erbjuds också hjälp i speciella barngrupper och 

detta är bra förebyggande arbete. 

Den som går till behandlingen blir sjukskriven under tid som behandlingen 

pågår. Däremot har en anhörig ej rätt att bli sjukskriven när den 

deltar i anhörigdelen i programmet. 

Erfarenhet visar att det är viktigt och ger bra resultat när en anhörig får 

kunskap. Man kan som anhörig välja att gå in på anhörigvård och på så sätt 

få kunskap hur man ska förhålla sig till den som missbrukar. Oftast ger det 

som resultat att den som missbrukar kommer till vård eftersom den anhörige 

ej blir behjälplig i det fortsatta missbruket utan sätter gränser. 

Många anhöriga kan ej delta eftersom det innebär inkomstbortfall. 

Kostnaden för att även den som är anhörig får vara sjukskriven under 

anhörigvården är försumbar i förhållande till vad det kan ge. 

Därför yrkar jag: 

1) att rätt att uppbära sjukpenning för anhörig som deltar i anhörigvård 

inom missbruksvård införs i sjukförsäkringen. 

Lena Näslund 

Örnsköldsviks Arbetarekommun beslutade vid sitt representantskapsmöte 

den 25 april 2001 att anta motionen som sin egen och överlämna den 

till partikongressen 2001. 

MOTION 505 


Tandvårdsstöd 

Tandvården bör betraktas som en del i hälso- och sjukvården och tandvårdsstödet 

bör därför ingå som en del i sjukförsäkringen med samma

villkor som läkarvård. Tänderna är en del av kroppen och därför är tandhälsan 

lika angelägen som vår hälsa i övrigt. 

Tyvärr har under senare år tandvårdsförsäkringen steg för steg försämrats. 

Denna trend behöver brytas, och har delvis gjort detta. 

För personer som bor i särskilda boendeformer för service och omvårdnad 

och för personer som behöver tandvård som ett led i en sjukdomsbehandling 

under begränsad tid gäller den öppna sjuk- och hälsovårdens 

avgiftsregler. Undan för undan bör tandvårdsstödet förbättras. I avvaktan 

på en mera genomgripande reform är det nödvändigt att sänka karensbeloppet 

för att förhindra att personer med bristande ekonomiska möjligheter 

till kostnadskrävande behandling avstår från behandling. 


beslutar: 

1) att arbeta för att karensbeloppet minst halveras för att förhindra att 

personer med små ekonomiska möjligheter till kostnadskrävande 

behandling avstår från densamma, 

2) att förbättringen på sikt av tandvårdsstödet genomförs med inriktningen 

att tandvården inordnas i hälso- och sjukvården och tandvårdsförsäkringen 

blir en del i sjukförsäkringen med samma villkor 

som för läkarvård. 

Sven Larsson 

Arboga Arbetarekommun beslutade vid sitt Medlemsmöte 2001-03-26 


Socialdemokraternas ordinarie partikongress 2001 i Västerås. 

Stefan Arnoldsson /ordförande 

MOTION 506 


Tandvårdsreformen 

Tandvårdsreformen trädde i kraft 1 januari 1999. Det reformerade tandvårdsstödet 

är uppdelat i två delar, dels tandvård som administreras av 

försäkringskassorna (tandvårdsförsäkringen) dels tandvård som administreras 

av landstingen (sk landstingsvård). Vidare innebar reformen att 

prissättningen blev fri, etablerings-kontrollen upphörde, garantireglerna 

för omgörning av protetiska arbeten ändrades och möjligheten att erbjuda 

abonnemangstandvård infördes. 

Reformeringen av tandvårdsstödet har i allt väsentligt varit lyckosam. 

Den negativa tandhälsotrenden har brutits och de allra flesta aktörer i 

tandvårdssverige förefaller anse att principerna i stödet är bra. Det till- 

196

197 

skott som nu kommer i budget-propositionen för åtgärder inom tandvården 

är glädjande och kommer att kunna förbättra situationen ytterligare. 

Trots detta kan Riksförsäkringsverket i rapporten Tandvårdsstödet. 

Utvärdering av det reformerade tandvårdsstödet 1999, det första året, 

konstatera att 15% av den vuxna befolkningen uppger att de inte har råd 

att besöka tandläkaren även om de skulle behöva det. En stor andel övriga 

anser även att tandvårdskostnaden är en mycket stor belastning på 

familjeekonomin. 


1) att det långsiktiga målet bör vara att även tandvården innefattas i 

sjukvårdens avgiftssystem och jämställs med annan hälso- och 

sjukvård. 

Lena Sandlin-Hedman Andreas Pettersson 

Ålidhems S-förening Tomtebo/Innertavle S-förening 

Umeå arbetarekommun beslutade vid representantskap 2000-11-28 att 

bifalla motionen. 

Eva Andersson/ordförande 

MOTION 507 

SOTENÄS ARBETAREKOMMUN 

Bättre tandvårdsförsäkring 

Sverige har länge haft den bästa tandhälsan i världen. Bakgrunden till det 

är att det 1074 infördes en allmän tandvårdsförsäkring vars syfte var att 

göra den nödvändiga och förebyggande tandvården tillgänglig för alla. 

Undersökningar visade att det fanns en tydlig klasskillnad i människors 

tänder och ett behov av att göra något åt situationen då tandhälsan generellt 

sett var mycket dålig. Genom tandvårdsrörsäkringen fick vi en 

mycket god tandhälsa. Antalet människor som högt upp i åldrarna hade 

sina tänder kavar ökade och barns tandhälsa blev näst intill klasslös 

genom floursköljningar och gratis folktandvård. 

Men inte heller tandvården klarar sig undan nedskärningar i krisens 

spår. 1994 infördes ett karensbelopp i tandvårdsförsäkringen dvs. kostnaden 

för tandvården måste uppgå till ett visst belopp innan försäkringen 

börjar gälla. Karensbeloppet fortsatte att stiga de närmaste åren och uppgick 

1998 till 1 300 kronor och därefter en ersättning i procent. Även de 

procentuella ersättningsbeloppen minskade. För flertalet människor 

innebar detta en avsevärd utgiftsökning. Att gå till tandläkaren hade blivit 

dyrt för vanligt folk. 

Enligt forskningsrapporter är vi på väg tillbaka till den tid när tandsta-

tusen visade vilken samhällsklass man tillhörde. Orsaken till detta resultat 

är de besparingar som gjorts och fortfarande görs i våra sociala trygghetssystem. 

Forskarna visar på ett samband mellan parodontit och andra sjukdomar 

som hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes. På tandläkarhögskolan i 

Lund har konstaterats att stress kan leda till tandlossning. 

I propositionen som regeringen avlämnade till riksdagen 1998 gällande 

tandvårdsförsäkringen erkänner man att 1999 års tandvårdsreform är 

beslut som tar avsteg även från den principiella hållningen om allas möjlighet 

till en bra bastandvård som tidigare funnits. Sammantaget innebär 

det förslaget en avsevärt dyrare tandvård för den enskilde individen. 

Systemet innehåller också allt fler selektiva delar särskilt stöd ges till vissa 

grupper efter prövning. I och med att den förebyggande tandvården tas 

bort för vuxna ur försäkringen och att det sker en fri prissättning amtidigt 

som ersättningen är en fast summa kommer den svenska tandvården 

bli allt mer segregerad. 

Vi anser att tänderna måste ses som en del av den övriga kroppen och 

därmed måste också tandvårdsförsäkringen ändras så att alla får möjlighet 

till en god tandstatus. 


1) att ge partistyrelsen i uppdrag att verka för att kostnaderna för tandvård 

radikalt sänks och 

2) att ett högkostnadsskydd införs som på sikt tillämpas på samma sätt 

som vid övrig sjukvårdande behandling. 

Jan-Olof Larsson 

Motionen är behandlad och antagen på Sotenäs Arbetarekommuns 

medlemsmöte 2001 03 28 

MOTION 508 

TROLLHÄTTAN S ARBETAREKOMMUN 

Tandvårdsstöd 

Tandvården bör betraktas som en del i hälso- och sjukvården och tandvårsstödet 

bör därför ingå som en del i sjukförsäkringen med samma villkor 

som läkarvård. 

Tänderna är en del av kroppen och därför är tandhälsan lika angelägen 

som vår hälsa i övrigt. Tyvärr har under senare år tandvårdsförsäkringen 

steg för steg försämrats. Denna trend behöver brytas och det har delvis 

gjorts. Personer som bor i särskilda boendeformer för service och 

omvårdnad och för personer som behöver tandvård som ett led i en sjukdoms-behandling 

under begränsad tid gäller den öppna sjuk- och häl- 

198

199 

sovårdens avgiftsregler. Undan för undan bör tandvårdsstödet förbättras. 

I avvaktan på en mera genomgripande reform är det nödvändigt att 

sänka karensbeloppet, för att förhindra att personer med bristande ekonomiska 

möjligheter till kostnadskrävande behandling avstår från 

behandling. 


beslutar: 

1) att arbeta för att karensbeloppet minst halveras för att förhindra att 

personer med små ekonomiska möjligheter till kostnadskrävande 

behandling avstår från densamma. 

2) att förbättringen av tandvårdsstödet snarast genomförs med inriktning 

att tandvården inordnas i hälso- och sjukvården och tandvårdsförsäkringen 

blir en del i sjukvårdsförsäkringen med samma 

villkor som för läkarvård. 




bifalla motionen samt att sända den som sin egen. 

MOTION 509 


Angående tandvården 

Tandvårdskostnaderna har ökat katastrofalt de senaste åren för svenska 

folket, vilket har fått till följd att människor med svag ekonomi tvingas 

avstå från tandvårdande behandlingar. 

Detta har blivit en klassfråga, vilket vi anser oacceptabelt. Tänderna är 

en del av kroppen och skall jämställas med övrig hälso- och sjukvård. 

Vi yrkar därför: 

1) att all tandvård ska ingå i hälso- och sjukvårdens högkostnadsskydd. 

Upphärads Socialdemokratiska förening 

Ingela Eriksson Ordförande 


bifalla motionen samt att sända den som sin egen.

MOTION 510 

HALMSTADS ARBETAREKOMMUN, ENSKILD 

Klasskillnader i samhället 

Ett av Socialdemokraternas viktigaste mål var och är att avskaffa 

klasskillnader i samhället. Trots att vi har kämpat för att avskaffa dessa 

skillnader mellan samhällsmedborgarna så finns dom kvar. 

Löneskillnaderna varierar mellan könen, trots att man utför samma 

sorts arbeten på en arbetsplats. 

Medborgarna får inte sin ekonomi att gå ihop, trots att dom arbetar 

och står i. 

Pensionärer som har dålig ATP har det svårt att få det att gå ihop. 

En annan orättvisa är att medborgare som har hamnat i Kronofogdens 

register har det ännu svårare att komma upp igen. Detta kan yttra sig i 

att man inte får en bostad hos de kommunala bolagen eller i den privata 

delen, såvida inte en borgenär kan finnas i bakgrunden. 

Med anledning av ovan skrivet föreslår vi från Andersbergs soc.dem 

förening i Halmstad: 

1) att partiet verkar för att utjämna löneskillnaderna i den privata och 

den offentliga sektorn i Sverige; 

2) att partiet verkar för att kompensera dom sämst ställda pensionärerna 

med t.ex. gratis tandvård m.m.; samt 

3) att partiet verkar för att betalningsanmärkningssystemet som 

Kronofogdemyndigheten använder sig av ses över, så att det inte slår 

ut möjligheten till en lägenhet för personer som har hamnat i detta 

register. 

Andersbergs socialdemokratiska förening 

Jan Classon ordförande 


21 och beslutade att översända motionen till partikongressen som enskild 

motion. 

MOTION 511 


Tandvårdsförsäkring 

Folkhälsan har en hög prioritet i det svenska samhället. Det är därför viktigt 

av sociala skäl att munnens sjukdomar värderas likvärdigt med kroppens 

övriga delar. Det har länge varit känt att en rad allmänna sjukdomar 

kan påverka munhälsan på ett negativt sätt. Det har också framkommit 

200

201 

att vanliga tandsjukdomar som tandlossning kan påverka allmänsjukdomar 

som hjärtkärlsjukdomar på ett negativt sätt. Allt mer ifrågasätts om 

inte munnens sjukdomar som ex. tandsjukdomar skall jämställas med 

övriga sjukdomar i kroppen i den allmänna sjukförsäkringen. 

Vi vill föreslå regeringens tillsatta utredningsgrupp avseende tandvårdsförsäkring. 

1) att i första hand se över de grupper som har kroniska sjukdomar i 

kroppen, inklusive munnen, som nu inte omfattas av den allmänna 

sjukförsäkringen. 

2) att man på sikt jämställer munnens sjukdomar inklusive tandsjukdomar 

i den allmänna sjukförsäkringen. 

Halmstad den 15 mars 2001 

Motionen är antagen av Metalls Socialdemokratiska Fackklubb årsmöte 



egen. 


MOTION 512 

LUNDS ARBETAREKOMMUN 


När Sverige befann sig i ekonomisk kris och drogs med stora utlandsskulder 

så gjordes försämringar i bl.a. tandvårdsförsäkringen. Idag, när ett 

antal år har gått, börjar de negativa resultaten av beslutet att visa sig. 

Naturligtvis är det som vanligt de svaga i samhället som drabbas av 

besparingarna. Pensionärer, lågavlönade, deltidsarbetande och arbetslösa 

har inte råd att betala tusentals kronor för lagning av tänder. Följden blir 

att man inte sköter sina tänder och får försämrad status i munhålan och 

i förlängningen en dålig hälsa. Om man inte tar detta på allvar så kan det 

bli ett folkhälsoproblem. Socialdemokraterna växte sig starka en gång i 

tiden på grundtanken att värna om de svaga i samhället genom solidaritet. 

Nu när valresultat och opinionssiffror sviktar är det dags att bestämma 

på vilken sida man står i samhället - de svagas eller marknaden. 

Visar man att man står för solidaritet och inte egoism så är vi säkra på 

att man gör ett mycket bättre val nästa gång. 

Vi yrkar: 

1) att Socialdemokraterna verkar för en tandförsäkring som ger alla 

möjlighet till en bra tandvård

Medlemsmötet beslutade att anta motionen som arbetarekommunens 

egen. 

MOTION 513 


Tandvårdsförsäkring. 

Under flera år har tandvårdsförsäkringen försämras så att de som har 

dålig ekonomi har inte haft råd att gå till tandläkaren, utan får en försämrad 

tandhälsa. Tandvården är självklart lika viktig som övrig sjukvård 

det är något konstigt att tänderna inte räknas in i övriga kroppen hos 

människan och ingår i den vanliga sjukvården. 

Citat från Göran Persson på LO-kongressen 2000 – Min uppfattning 

är att när tandvårdsförsäkringen blivit så dålig att man ser vilken samhällsklass 

folk kommer ifrån när de öppnar munnen, då har vi vridet 

klockan tillbaka. Tandhälsan får inte bli ett klassmärke som den en gång 

i tiden var –. 


1) att Tandvårdsförsäkringen skall ingå i sjukförsäkringen 

att Karlskrona Arbetarkommun antar motionen som sin egen samt 


RASP-gruppen LO-Facken i Karlskrona 

Metall avd 96 Karlskrona Byggnads Blekinge 



att anta motionen som sin egen att motionen sänds till partikongressen 

2001. 

MOTION 514 

TÄBY ARBETAREKOMMUN, ENSKILD 

Angående tandvård för pensionärer 

Jag hade tänkt förbli socialdemokrat så länge jag kunde ”tugga hårt 

bröd”! Det blir svårare med åren. Inte på grund av misskötsel, men på 

grund av att tänder, precis som annat material åldras. Vår herre gav oss 

bara en uppsättning att slita på och tänkte väl inte på att människan skulle 

leva långt efter pensioneringen. Som det nu är uppstår s k sekundärkaries, 

bitar faller ur, emaljen spricker och missfärgas etc. Tandvården 

förr var ofta smärtsam och tänderna fylldes med amalgam. Hur många 

202

203 

hade råd att vara förutseende nog att sätta in jacketkronor? Och fluorsköljningen 

togs bort av någon anledning. 

Vi (pensionärer) har växt upp i en något tuffare tid än dagens (började 

med krig och elände). 

Vi hjälpte till i industrin, i byggsvängen. På vägarna, i försvaret mot 

förmodade inkräktare mm, mm. Vi fick också hjälpa till med ekonomin, 

genom att gå ut i arbetslöshet och betala bankernas missgrepp och utstå 

marknadens flin. 

Låt oss slippa bli förnedrad om vi får anledning att le eller skratta 

någon gång. Vi har inte råd att lägga undan pengar till reparationer i 20- 

30 000 kronors klassen. 

Tandläkare jag talat med tycker att man kan överleva på soppor och 

mjukt bröd. 

Javisst! I grottorna (jfr Ronja Rövardotter) fick de gamla hålla sig borta 

från köttgrytorna och nöja sig med att suga och slicka på avgnagda ben 

som kastades in i de mörka vrårna. Är det åt det hållet vi är på väg? 

Förslag till kongressen, som en vänlig och tacksam gest till pensionärerna: 

1) att vi snabbt och omedelbart tillåter avdrag för tandvård i deklarationen. 

Kostnaderna skall vara reella och styrkas med kvitto. Åtgärderna 

skall var sanktionerade av Försäkringskassan. 

Bo Jonasson 

Täby AK har vid medlemsmöte den 26 april 2001 beslutat skicka motionen 

som enskild till partikongressen. 

MOTION 515 


Tandvård 

Ett starkt bevis på välfärd är en god tandstatus. Utgångspunkten för den 

allmänna tandvårdsförsäkringen då den infördes 1974 var att den skulle 

gälla alla vuxna och omfatta alla behan dlingar. Försäkringen var inriktad 

på att göra många behandlingsåtgärder på kort tid och till en rimlig kostnad, 

men åtgärderna blev för kostsamma för staten. 

Under den förra mandatperioden hade vi en besvärlig ekonomisk situation 

och det låg ett stort sparbeting på tandvården. Tandvården skulle 

bara få kosta 1 miljard. Den arbetsgrupp som tillsattes kunde snabbt 

konstatera att denna miljard i stort sett bara räckte till tandvård för de tre 

grupperna, äldre, sjuka och handikappade. Senare anslogs ytterligare 400 

miljoner samt ytterligare 500 miljoner för att införa ett visst högkostnadsskydd. 

Den nya tandvårdsförsäkringen som trädde ikraft 1999 har för utsatta

grupper inneburit en förbättring, men för alltför många också inneburit 

betydligt ökade kostnader. 

De senaste årens forskning visar ett samband mellan parodontit och 

andra sjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes. Forskare på 

Tandhögskolan i Lund har konstaterat att stress kan leda till tandlossningssjukdomar. 

Det finns också ett samband mellan gravida kvinnors 

dåliga tandhälsa och för tidigt födda barn. 

Lars Engqvist, vår socialminister, menar vid ett utspel att tandvårdsförsäkringen 

inte är bra, att högkostnadsskyddet är för dåligt och att en 

ny utredning måste tillsättas. Han menade vidare att vi måste se till att 

tandvården blir en del av sjukvården och innefattas av det högkostnadsskydd 

som finns för läkarvård. Samtidigt skapades förväntningar hos 

många väljare, de som har en besvärlig ekonomisk situation och tycker att 

tandvården är en stor kostnad. 

Förväntningarna att det skulle komma mer pengar till tandvården är 

stor, inte minst nu när statens ekonomi bara blir bättre, och det finns 

utrymme att återigen förbättra för dem som har haft det absolut besvärligaste 

under besparingsperioden. 

Munhålan är en del av kroppen och därför bör munhålans sjukdomar 

jämställas med annan hälso- och sjukvård och inordnas i högkostnadssk 

yddet. Kostnader för detta beräknas till över 10 miljarder kronor. 

Gränna socialdemokratiska förening hemställer därför 

1) att en successiv förbättring sker i den nya försäkringen, 

2) att vi sakta men säkert närmar oss målet, 

3) att munhålan är en del av kroppen och att sjukdomar i munhålan 

jämställs med annan hälso- och sjukvård och på sikt inordnas i 

sjukvårdens avgiftssystem. 

Gränna den 10 januari 2001 



egen. 

MOTION 516 


Tandvården som en del av den allmänna 

sjukvården 

1973 infördes i Sverige en tandvårdsförsäkring. Under de 27 år som den 

funnits har den dels försämrats, dels fanns inte en del av de tandtekniska 

åtgärder som nu är möjliga med försäkringen. 

Regeringen tillsatte november –00 en enmansutredare (Anders 

204

205 

Sundström) för att se över tandvårdsförsäkringen i första hand för de 

äldre. Men det är inte bara bland de äldsta invånarna i vårt land som 

tandvårdskostnaderna är orimligt höga, ja så höga att det blir omöjligt för 

en vanlig löntagare att behålla sina tänder. Tekniken finns, man kan med 

hjälp av t. ex. titanskruvar möjliggöra att permanenta tänder kan behållas 

långt upp i åren. Men, när man på folktandvården får höra summor 

som 50 000 till 100 000 kronor för att ha kvar tänderna då inser man lätt 

att detta är ingenting för en vanlig människa. Så skall det inte behöva 

vara. 

Jag instämmer till fullo med Anders Sundströms uttalande när han 

åtog sig utredningsförslaget: ”Alla skall ha råd med en bra tandhälsa i vårt 

land. Den nya tandvårdsförsäkringen skall utjämna orättvisor mellan 

olika grupper i samhället. Min ambition är att lägga fram ett förslag som 

lägger grunden för ett heltäckandetandvårdsstöd som gör att vi stärker 

människors tandhälsa.” För att uppnå det Anders Sundström strävar 

efter vill jag hävda att det blir nödvändigt att inlemma tandvården i den 

allmänna sjukvården. 

Mot bakgrunden av ovanstående yrkar jag att Örebro arbetarekommun 

ställer sig bakom kraven på att arbeta för 

1) att tandvård jämställs med övrig sjukvård och ingår i den allmänna 

sjukvårdsförsäkringen. 

att motionen skickas till partikongressen 

att motionen skickas till partidistriktets kongress 

att motionen överlämnas till länets riksdagsledamöter 

Inger Knutar 

Örebro arbetarkommun beslutade att anta motionen som sin egen. 

MOTION 517 

PITEÅ ARBETAREKOMMUN 

Partiprogrammet avsnitt 8 – Social trygghet 

I förslaget till nytt partiprogram avsnitt 8 Social trygghet sid. 71 sägs att: 

”Den som är sjuk ska ha rätt till vård, omsorg och rehabilitering i all den 

utsträckning som sjukdomen eller skadan motiverar. Barn ska ha rätt till 

fri tandvård och fri sjuk- och hälsovård. Men åtgärder för att på olika sätt 

förebygga och förhindra skador och sjukdomar är en lika viktig del av 

hälso- och sjukvårdspolitiken” 

Vi instämmer i detta, men menar att konsekvensen av ovanstående 

skrivning borde vara att munhålans sjukdomar räknas in på samma sätt 

som övriga delar av kroppen. Varför betraktas inte tandvård på samma 

sätt som annan hälsovård och omfattas av samma högkostnadsskydd som

gäller i övrigt inom hälsovården? Dåliga tänder är inte bara en utseendefråga 

utan spelar också en roll för hur kroppen i övrigt fungerar. Dåliga 

tänder brukar inte sällan leda till sjukdomar i t.ex. matsmältningsorganen. 

Det är också viktigt att hälsostatus inklusive tandstandard, inte blir 

ett nytt klassmärke. 

Mot bakgrund av ovanstående förslås: 

1) att tandvård jämställs med övrig hälso- och sjukvård. 

Piteå den 19 april 2001 

För Piteå arbetarekommuns studiegrupper angående nytt partiprogram 

Inge Stålnacke, Kjell Rögde 

Piteå Socialdemokratiska arbetarekommuns representantskapsmöte 

2001-04-25 behandlade motionen och beslutade att anta motionen som 

sin egen och sänder den vidare till partikongressen. 

MOTION 518 


Bättre tandvårdsförsäkring 

Sverige har länge haft den bästa tandhälsan i världen. Bakgrunden till det 

är att det 1974 infördes en allmän tandvårdsförsäkring vars syfte var att 

göra den nödvändiga och förebyggande tandvården tillgänglig för alla. 

Undersökningar visade att det fanns en tydlig klasskillnad i människors 

tänder och ett behov av att göra något åt situationen då tandhälsan generellt 

sett var mycket dålig. Genom tandvårdsförsäkringen fick vi en 

mycket god tandhälsa. 

Men inte heller tandvården klarar sig undan nedskärningarna i krisens 

spår. 1994infördes ett karensbelopp i tandvårdsförsäkringen dvs. kostnaden 

för tandvården måste uppgå till ett visst belopp innan försäkringen 

börjar gälla. Karensbeloppet fortsatte att stiga de närmare åren och uppgick 

1998 till 1.300 kronor och därefter en ersättning i procent. Även de 

procentuella ersättningsbeloppen minskade. För flertalet människor 

innebar detta en avsevärd utgiftsökning. Att gå till tandläkaren hade blivit 

dyrt för vanligt folk. 

Forskarna visar på ett samband mellan parodontit och andra sjukdomar 

som hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes. På tandläkarhögskolan i 

Lund har konstaterats att stress kan leda till tandlossningssjukdomar. 

I propositionen som regeringen avlämnade till riksdagen 1998 gällande 

tandvårdsförsäkringen erkänner man att 1999 års tandvårdsreform är 

beslut som tar avsteg även från den principiella hållningen om allas möjlighet 

till en bra bastandvård som tidigare funnits. Sammantaget innebär 

förslaget en avsevärt dyrare tandvård för den enskilde individen. I och 

206

207 

med att den förebyggande tandvården tas bort för vuxna ur försäkringen 

och att det sker en fri prissättning samtidigt som ersättningen är en fast 

summa kommer den svenska tandvården bli allt mer segregerad. 

Vi anser att tänderna måste ses som en del av den övriga kroppen och 

därmed måste också tandvårdsförsäkringen ändras så att alla får möjligheten 

till en god tandstatus. 


1) att ge partistyrelsen i uppdrag att verka för att kostnaderna för tandvård 

radikalt sänks 

2) att ett högkostnadsskydd införs som på sikt tillämpas på samma sätt 

som vid övrig sjukvårdande behandling. 

Henry Carlsson 


3 maj och beslutade översända motionen till partikongressen som arbetarekommunens 

egen. 

Uddevalla Arbetarekommun 

Åke Hansson/sekreterare 

MOTION 519 

BORLÄNGE ARBETAREKOMMUN 

Tandvård 

Den gamla klasstämpeln i form av gluggar i munnen börjar återigen göra 

sig synlig ute i samhället. I takt med neddragningar av trygghetssystemen 

så har fördyringarna även drabbat tandvårdsförsäkringen. De mindre 

bemedlades möjligheter att skaffa sig en hygglig tandvård har försvårats 

de senaste åren. 

I valet mellan en billigare tandutdragning eller rotfyllning går plånbokens 

storlek segrande ur striden och luckan i garnityret är ett faktum. 

Mer kvalificerad tandvård blir allt mer en utopi för arbetarklassen, den 

blir för dyr. 

Medlemmar i vår fackförening SEKO kräver allt oftare, att vi i SEKO 

Dalarna i likhet med vissa andra fack måste skaffa oss en egen försäkring. 

För att på så vis täcka våra egna medlemmars behov, det är förståeligt. 

Men det som har varit, och förhoppningsvis fortfarande är socialdemokratisk 

politik. Är att vi valt de generella lösningarna för att välfärden 

skall komma alla till del. Så bör vi även göra i framtiden. 

Det som oroar är, att i takt med allt fler privata försäkrings lösningar 

blir den politiska frestelsen stor. Att inte till fullo restaurera upp den 

generella tandvårdförsäkringen. Väljer vi den vägen, fortsätter vi att 

underminera det socialdemokratiska förtroendekapitalet. Med otydlighet

och svajiga lösningar, tappar vi förtroende hos de fattiga och minskar våra 

möjligheter att föra en tydlig arbetarvänlig politik. 

Vi vill påminna om att partiet gick till val 1973 med kravet på en allmän 

tandvårdsförsäkring. Val affischen med det kravet hängde på fackets 

anslagstavlor runt om i landet. Bilden föreställde en leende arbetare i 

omklädnings rummet på jobbet. Han behövde inte skämmas för sitt 

leende, där fanns det inga gluggar. Vi bör därför rusta upp tandvårdförsäkringen 

till nivåer där alla har råd att efterfråga kvalificerad tandvård. 

Jag hemställer därför att: 

1) att restaurera upp tandvårdsförsäkringen till respektabel nivå 

2) att jämställa tandvården med övrig sjukvård i samhället 

att arbetarkommunen instämmer i motionens anda och antar den 

som sin egen. 

att motionen tillställes partidistriktet att anta som deras egen 

att motionen tillställes partikongressen. 

Seko S-förening 

Svante Tysell 

På arbetarekommunens möte den 23 april 2001 beslutades i enlighet 

med styrelsens förslag att bifalla motionen. 

MOTION 520 


Tandvårdskostnaderna 

Jag refererar till vad Göran Persson skrev i sin bok "den som är satt i 

skuld är icke fri" om att han inte ville komma tillbaka till den tid när man 

kunde se i munnen på människorna vem som var fattig och vem som är 

rik. En god tandhälsa är viktig för alla människors välbefinnande. 

Tandvård är alltså en del av sjukvården och bör därför också räknas in i 

sjukförsäkringen och därmed också omfattas av högkostnadsskyddet. 

Jämför PRO:s krav till regeringen i denna fråga. 

I dag, med den nuvarande dåliga tandvårdsförsäkringen blir det alltfler 

pensionärer och låginkomsttagare som tvingas välja bort tandläkarbehandling 

därför att kostnaden är alldeles för hög. 

Jag vill därför: 

1) att en ny tandvårdsförsäkring som är en del av sjukförsäkringen snarast 

införes och 

2) att den omfattas av högkostnadsskyddet 

att Söderkulla S-föreningen tar motionen som sin egen 

208

209 

att partikongressen fattar beslut i enlighet med motionen 

Malmö i augusti 2000 

Allan Lind 




MOTION 521 


Tandvård/Sjukvård 

I ett land med så hög levnadsstandard som Sverige är det fånigt att säga 

att tänderna inte tillhör kroppen. 

Vi skiljer på sjukvård och tandvård både i beslut och budget, varför ska 

vi låta tänderna vara utanför kroppen? 

Det är inte alla som har löständer som kan tas ut! 

God politik vill det vara om våra pensionärer och barn får fri tandvård, 

men vad med låginkomsttagare och andra som inte har råd att betala ? 

Många vill säkert säga att mitt förslag kostar för mycket, men jag hävdar 

att med den tandvård vi har idag kommer kostnaderna att stiga och 

synas inom kort i sjukvården. 

Då allt som vi äter ska tuggas. Tuggas det inte, kommer följdsjukdomarna 

som pärlor på ett band. Kostnaderna kan täckas med att öka högkostnadsskyddet, 

ex. till kr 2000/ år 

Partikamrater visa att tänderna tillhör kroppen! 


1) att det socialdemokratiska partiet / kongressen beslutar att tänderna 

tillhör kroppen, och att man slår ihop sjukvården med tandvården 

till ett nytt vård område Hälsovård 

Hûgo Martinsen 

Kungsbacka arbetarekommun har vid medlemsmöte den 2 maj 2001 

behandlat motionen och beslutat ställa sig bakom motionen och översända 

den till partikonkongressen som sin egen. 

MOTION 522 


Tandvård 

Kroppen har många olika delar. Det finns armar. Ben. Det finns mängder 

av organ som vi inte set men dom finns där. Kroppen har en själ. Den

syns inte som en liten blindtarm, men den speglar hela din person. 

Dessa alla delar är vi rädda om. Vi är så rädda om dem, att vi gemensamt 

finansierar ett högkostnadsskydd för att det inte ska bli så dyrt för 

var och en av oss att serva, reparera, underhålla och eventuellt byta ut de 

delar som inte fungerar tillfredställande. 

På vår kropp finns det tänder. Tänder som är livsviktiga för att vi ska 

kunna äta och kunna fungera normalt och socialt. Men för tänderna är 

vår gemensamma solidaritet inte lika stor som för övriga kroppen! Trots 

att inga tänder kan göra att min själ mår dåligt. Då får jag hjälp med det 

men inte till orsaken, det vill säga tänderna. 

När tänderna gör ont och det krävs massor av läkemedel för att stilla 

smärtan får vi hjälp genom ett gemensamt finansierat högkostnadsskydd 

till medicinen som måste till för att lindra magsmärtorna som de 

smärtstillande tabletterna har som biverkning. 

Men det finns ingenting gemensamt mellan tänder och kropp om man 

ser till kostnaderna för att förebygga och sköta, vårda dessa på lika villkor. 

Det är pinsamt. 

Därför föreslår jag partikongressen: 

1) att tandvården införs i högkostnadsskyddet för läkarvård 

Lödöse 2001-03-18 

Madeleine Dahlgren, Lödöse s-förening 

Lilla Edets arbetarekommun beslutade att sända in motionen som 

enskild till kongressen. 

MOTION 523 


Tänderna hör både till kropp och själ 

I vår plattform till socialdemokratisk hälso- och sjukvårdspolitik uttalas 

att tänderna inte får bli en klassfråga igen. Idag är tänderna en klassfråga 

för arbetslösa, pensionärer, ungdomar, invandrare med fler. 

Sett ur ett befolkningsperspektiv är det helt nödvändigt att tänderna i 

hälso- och sjukvårdssammanhang jämställs kroppens övriga delar och 

organ. Vår uppgift som socialdemokratiskt parti är att verka för ändrad 

lagstiftning och försäkringssystem som undanröjer hindren att föra in 

tandhälsa och tandvård som en naturlig del av primärvården. Idag är folktandvården 

i en egen vårdsektor med skilda rutiner och lokaliteter i förhållande 

till primärvården och med starka kopplingar till privattandläkarnas 

villkor. 

Genom speciell lagstiftning och försäkringssystem finns ett helt annat 

synsätt på tandhälsa och tandvård än på vård och omsorg av övriga 

kroppsdelar som ögon, näsa, hals, armar, ben, knän, lever, hjärta, lungor, 

210

211 

rygg, skuldror, hjärna med flera urskiljbara kroppsdelar och organ. 

Det naturliga är att närsjukvården i våra lokalsamhällen integrerar 

distriktsläkarsystem och folktandvård inom samma team inom samma 

driftsorganisation. Inte minst för ett naturligt professionellt samarbete 

kring varje patient. 

Ur befolkningssynpunkt måste grundtryggheten i våra lokalsamhällen 

vara att hälso- och sjukvården tillsammans med respektive primärkommun 

skall utgå ifrån oss som hela människor både till kropp och själ. Inte 

som idag med en rad olika patientfall kopplade till skilda kroppsdelar, 

kopplade till skilda driftsorganisationer, kopplade till skild huvudmän, 

kopplade till skilda lagstiftning. 

Kongressen föreslås besluta: 

1) att partiet aktivt verkar för att tandvården i våra landsting integreras 

i hälso- och sjukvården så att en helhetssyn införs i primärvården 

som ser till varje människas hela hälsotillstånd 

2) att partiet aktivt verkar för att partiet på nationell nivå skyndsamt 

ser över lagstiftning och försäkringssystem så att våra tänder i en 

helhetssyn på människan jämställs med behandling av övriga 

kroppsdelar i all hälso- och sjukvårdspolitik i vårt land. 

Hedemora arbetarekommun den 2 april 2001 

Jan Burell 

Motionen togs som Hedemora arbetarekommun egen vid möte i Folkets 

Hus, Garpenberg den 23 april 2001. 

MOTION 524 

SALEMS ARBETAREKOMMUN 

Förbättrade villkor för tandvård 

Den tandvårdsreform som regeringen införde 1999 var inte tillräcklig för 

att ge alla människor en god tandvård. 

Tandvårdsförsäkringen ger ett dåligt skydd mot höga tandvårdskostnader. 

Även människor med normala inkomster avstår idag från att söka 

tandvård. Man skjuter nödvändiga behandlingar på framtiden, vilket 

medför ännu större ingrepp och kostnader för den enskilde än om 

behandlingen genomförts tidigare. 

I socialdemokraternas partiprogram står bl a följande: ”Ingen ska av 

ekonomiska själ tvingas avstå från nödvändig och angelägen tandvård…För 

socialdemokraterna är det självklart att förhindra att tandhälsan 

utvecklas till en klassfråga. I Sverige skall ingen kunna se i munnen 

på någon vilken ekonomi den har eller vilken samhällsklass den kommer 

ifrån.”

I Sverige idag är det många som har dåliga tänder eller inga tänder alls. 

Det innebär ett stort psykiskt lidande och skamkänslor för dem som inte 

har råd att söka tandvård. Sveriges ekonomi är idag bättre än på många 

år. Det borde därför vara ekonomiskt genomförbart att förbättra tandvårdsförsäkringen 

så att alla kan tillförsäkras en god tandvård. 

Vi föreslår därför följande: 

1) att tandvården införlivas i sjukvårdsförsäkringssystemet 

2) att besök hos tandläkare inte kostar mer än läkarbesök 

3) att besök hos specialisttandläkare inte kostar mer än besök hos specialistläkare 

4) att man inför kostnadstak som vid läkarebesök och medicin 

5) att motionen överlämnas till S-riksdagsgruppen 

6) att motionen översändes till socialdepartementet 

Birgitta Rönnblad 

Tumba socialdemokratiska kvinnoklubb har den 14 mars 2001 antagit 

motionen som sin egen 

Salems arbetarekommun har beslutat att ställas sig bakom motionen och 

anta den som sin egen, och därefter översända motionen till partikongressen. 

MOTION 525 

VARBERGS ARBETAREKOMMUN 

En värdig tandvårdsförsäkring 

Under 90-talet har kostnaderna för tandläkarbesök ökat enormt mycket. 

För många människor finns inte en chans att betala de pengar som 

undersökningar och lagningar hos tandläkaren kostar. Vi börjar åter se 

klasskillnader mellan människor genom att titta på deras tänder. 

Denna utveckling är helt ovärdig ett modernt samhälle. Det blir ännu 

mer orimligt att vi ser denna utveckling under en tid då vi har en socialdemokratisk 

regering och en ekonomi som faktiskt är ganska bra. Ingen 

människa i Sverige skall behöva gå omkring med trasig tänder eller gluggar 

i munnen. 

Tandvårdsförsäkringen bör på sikt jämställas med övrig sjukvård och 

försäkringen måste snarast ändras så att alla i varje fall har råd att hålla 

sina tänder friska. 

Jag föreslår kongressen besluta 

1) att snarast inrätta en tandvårdsförsäkring som innebär att alla människor 

i Sverige får en bra tandvård, 

212

213 

2) att uttala att tandvårdförsäkringen på sikt bör jämställas med övrig 

sjukvård. 

Varberg den 31 mars 2001 

Morgan Fagerström 

Varbergs arbetarekommun beslutade vid medlemsmöte 26/4-01 att antaga 


MOTION 526 


Parodontit – sjukdom eller inte? 

LO- kongressen hösten 2000 slog fast att tänderna tillhör den övriga 

kroppen. Dock är inte fallet så när det gäller sjukdomar i tänderna. Dessa 

klassas nämligen inte idag som sjukdomar av socialstyrelsen. 

Parodontit eller tandlossning är en av dessa sjukdomar. 30 procent av 

befolkningen i Sverige drabbas av parodontit i en lindrigare form och 10 

procent drabbas av grav parodontit. Orsaken till parodontit kan variera men 

forskningen kan påvisa ett genetiskt samband, en del av oss är helt enkelt 

sämre rustade när det gäller att behålla våra tänder livet ut. Rökning kan 

också vara en bidragande orsak. Dock kvarstår det faktumet att tandlossning 

är en kronisk sjukdom som man aldrig blir helt frisk ifrån. Man skall 

också tänka på att eftersom man vid parodontit har svår infektion i tandköttet 

så har patienten också lättare att få andra infektioner, särskilt under 

behandlingstiden, dvs. allmäntillståndet är inte den bästa. Dessutom har 

man svårt att äta riktigt allsidig kost och det förbättrar inte oddsen för den 

som drabbas av sjukdomen. 

Behandlingen av svår parodontit tar lång tid och är med dagens tandvårdsförsäkring 

oerhört kostsam för den drabbade. Grav tandlossning 

behandlas i första hand med kirurgiska ingrepp som utförs av specialister. 

Forskningen har även tagit fram mediciner som kan kombineras med de 

kirurgiska metoderna. Man kan t ex operera in ett membran som bilda stödjevävnad 

som har förstörts av sjukdomen. De patienter som är genetiskt 

bättre rustade kan bli bra av behandlingen men hos en del patienter gör 

detta ingen som helst verkan. Dessa mediciner ersätts dock inte av någon 

försäkring utan patienten måste själv stå för kostnaden vilket driver upp 

kostnaderna ytterligare. 

Många gånger blir det ändå så att inte ens alla operationer hjälper mer än 

under en kortare tid. Det enda som kvarstår för patienten är olika slags protetikmetoden 

som prövas av Försäkringskassan. Det är kassans förtroendetandläkare 

som bedömer vilken protetik skall användas utifrån röntgenbilder, 

den vårdande tandläkarens bedömning etc. Antingen försöker tandläkarvetenskapen 

bevara så mycket som möjligt och reparera tänderna med t 

ex bryggor av olika omfattning. I värsta fall gäller helprotes eller inplantat.

Det säger sig självt att kostnaderna för individen som drabbas blir väldigt 

höga beroende på hur sjuk man är. Vid de grava parodontitfallen kan 

kostnaderna sammanlagt hamna en bra bit över 50 000 kronor. Dagens 

tandvårdsförsäkring täcker inte speciellt mycket av dessa kostnader. 

Många tvingas avstå från behandlingar och följden är förstås att patienten 

tappar sina tänder en efter en. En del tvingas ta banklån för att klara 

av kostnaderna. Ett exempel är Kommunals medlemmar som i allt större 

utsträckning söker medlemslån för att kunna gå till tandläkaren. Och 

jag har svårt att tro att läget är annorlunda för andra låginkomsttagare 

Att ha friska tänder har därmed redan blivit en klassfråga. Många av t 

ex parodontitpatienter skulle kunna vara hjälpta om behandlingskostnaderna 

för sjukdomar i tänderna skulle täckas av sjukvårdsförsäkringen 

istället. 

Med anledning av ovanstående yrkar jag 

1) att socialdemokraterna verkar för att gränsen mellan förebyggande 

tandvård och sjukdomar i tänderna definieras, 

2) att socialdemokraterna verkar för att kostnaderna för behandling av 

sjukdomar i tänderna förs över till sjukvårdsförsäkringen, samt 

att Solna arbetarekommun antar motionen som sin egen och sänder 

den till kongressen. 

Solna 12 mars 2001 

Mirja Särkiniemi, K S socialdemokratiska förening 



MOTION 527 

LAHOLMS ARBETAREKOMMUN 


Före besparingar och sanering av statsskulden hade de flesta i samhället en 

skaplig chans att laga sina tänder med dåvarande tandvårdsförsärking. 

Sedan kom stor arbetslöshet och många invånare går fortfarande arbetslösa. 

Att gå arbetslös, i många fall år efter år, med låg A-kassa (80 procent) på 

en redan låg inkomst ger ingen chans till några besparingar och därmed 

ingen chans att vårda sina tänder. Det finns inga marginaler till det. 

Förslaget att förbättra tandvården för personer över 75 år är ett steg i 

rätt riktning. Men tandvård måste vara förebyggande och de som redan 

har dåliga tänder, har inga tänder kvar i munnen vid 75 års ålder. Med 

sämre tandvårdshälsa löper individen större risk att få hjärtinfarkt, andra 

kärlsjukdomar och även andra sjukdomstillstånd. 

214

215 

I skolan får vi lära oss att tänderna tillhör kroppen och så måste det 

också vara när det gäller tandvårdsförsäkringen, vården av tänderna. 

Vi kan redan nu se klasskillnader genom att se på invånarnas tänder. 

Detta är inte socialdemokratisk politik. 

Vi måste få tillbaka förtroendet för svensk välfärd. 

Jag föreslår kongressen besluta: 

1) att tandvården ska inräknas i sjukvårdens högkostnadsskydd. 

Stina Lindberg, Laholm 

Laholms Arbetarekommun har beslutat att anta motionen som sin egen. 

MOTION 528 



Förslag: En förbättrad tandvårdsförsäkring bör genomföras. 

Ett nytt tandvårdsstöd för vuxna infördes den 1 jan 1999. Detta består 

dels av den tandvård som administreras och finansieras av sjukvårdshuvudmannen 

( för vissa grupper betalar sjukvårdshuvudmannen kostnaderna 

helt eller delvis för tandvård) dels av den tandvård som administreras 

av de allmänna försäkringskassorna. Patienten betalar enligt tandvårdsförsäkringen 

hela kostnaden upp till 1300 kr, 65% av kostnaden 

mellan 1301 kr och 13500 kr och 30% av kostnader över 13500 kr. Hela 

kostnaden för ädelmetaller i protetisk behandling betalas av patienten. 

Många människor upplever idag kostnaderna för tandvård som 

betungande och till och med så att de avstår från behandling. Tandvård 

är enligt vår mening lika viktig som sjukvård och läkemedel och borde 

därför behandlas analogt. 

Vi vill i detta sammanhang citera PRO:s krav 2001 01 30 till partiledarna 

inför vårpropositionen 2001. ”Pensionärernas riksorganisation, 

PRO, vill inför regeringens vårproposition 2001 och riksdagens behandling 

av vårpropositionen framföra följande krav: Det krävs en rejäl förbättring 

av tandvårdsförsäkringen för att försäkringen ska vara en reform 

värd namnet. Riksdagen har beslutat att tandvårdsförsäkringen utöver de 

100 miljoner kronor som tillfördes försäkringen den 1 januari 2001 ska 

utökas med ytterligare 100 miljoner 2002 och 300 miljoner kronor 2003. 

PRO anser att försäkringen ska tillföras 400 miljoner kronor 2002 med 

inriktning på äldres behov av tandvård och att ytterligare medel ska tillföras 

försäkringen 2003. Många äldre avstår idag på grund av ekonomiska 

skäl från dyra men nödvändiga behandlingar.” 

Problemet gäller inte bara äldre utan alla personer över 20 år och är på 

väg att bli ett folkhälsoproblem.

Vi anser: 

1) att tandvårdsförsäkringen skall ändras så att patientens kostnad för 

tandvård per år – liksom för sjukvård och läkemedel – får ett utgiftstak 

om 1500 kr. 

Edvin Adell med flera 

Järfälla arbetarekomun har vid möte 25 april beslutat bifalla motionen. 

MOTION 529 

BOTKYRKA ARBETAREKOMMUN 

Förbättrade villkor för tandvård 

Den tandvårdsreform som regeringen införde 1999 var inte tillräckig för 

att ge alla människor en god tandvård. Tandvårdsförsäkringen ger ett 

dåligt skydd mot höga tandvårdskostnader. Även människor med normala 

inkomster avstår idag från att söka tandvård. Man skjuter nödvändiga 

behandlingar på framtiden, vilket medför ännu större ingrepp och 

kostnader för den enskilde än om behandlingen genomförts tidigare. 

I socialdemokraternas partiprogram står bl a följande: ”Ingen ska av ekonomiska 

skäl tvingas avstå från nödvändig och angelägen tandvård… För 

socialdemokraterna är det självklart att förhindra att tandhälsan utvecklas till 

en klassfråga. I Sverige skall ingen kunna se i munnen på någon vilken ekonomi 

den har eller vilken samhällsklass den kommer ifrån.” 

I Sverige idag är det många som har dåliga tänder eller inga tänder alls. 

Det innebär ett stort psykiskt lidande och skamkänslor för dem som inte 

har råd att söka tandvård. Sveriges ekonomi är idag bättre än på många 

år. Det borde därför vara ekonomiskt genomförbart att förbättra tandvårdsförsäkringen 

så att alla kan tillförsäkras en god tandvård. 

Vi föreslår följande: 

1) att tandvården införlivas i sjukvårdsförsäkringssystemet. 

2) att besök hos specialisttandläkare inte kostar mer än läkarbesök. 

3) att besök hos specialisttandläkare inte kostar mer än besök hos specialistläkare. 

4) att kostnadstak införs, som vid läkarbesök och medicin. 

5) att motionen överlämnas till S-riksdagsgruppen. 

6) att motionen översänds till Socialdepartementet. 

Birgitta Rönnblad 

Tumba socialdemokratiska kvinnoklubb har den 14 mars 2001 antagit 


Harriet Henningsson 

Ordförande 

216

217 

Även Norra Botkyrka kvinnoklubb har vid sitt årsmöte antagit motionen 

som sin egen. 

Socialdemokraterna i Botkyrka behandlade motionen på sitt medlemsmöte 

den 25 april och beslutade att anta motionen som sin egen. 

Mattias Lindgren 

Ombudsman Socialdemokraterna i Botkyrka 

MOTION 530 

ESLÖVS ARBETAREKOMMUN 



För många människor finns inte en chans att betala de kostnader som 




mer orimligt att vi ser denna utveckling under en tid då vi har en 

Socialdemokratisk regering och en ekonomi som faktiskt är ganska bra. 

Ingen människa i Sverige skall behöva gå omkring med trasiga tänder 

eller gluggar i munnen. 


försäkringen måste snarast förändras så att alla i varje fall har råd att hålla 


Jag föreslår kongressen besluta 


i Sverige får en bra tandvård. 

2) att uttala att tandvårdsförsäkringen på sikt bör jämställas med övrig 

sjukvård 

Metall av 66, Arne Dahlqvist 

Eslövs arbetarekommun har på medlemsmötet den 19 april 2001 beslutat 

att anta motionen som sin egen 

MOTION 531 


Tandvårdskostnaden inom högkostnadsskyddet 

Tandvårdskostnaderna har under de senaste åren stigit till en nivå, som 

för många blivit omöjlig att klara av. Detta har fått till följd att många 

människor väljer att avstå från regelbunden skötsel av sina tänder av eko-

nomiska skäl. På sikt kommer detta att få förödande konsekvenser för 

den allmänna tandhälsan. 

Barn och ungdomar har tandvård garanterad, men när man passerar 

20- årsgränsen och man ska stå för tandvårdskostnaden ryms inte denna 

kostnad inom familjebudgetens ram. 

Tandstatusen får inte vara en klassfråga, som är beroende av vilken 

ekonomisk situation man befinner sig i. Alla måste ha rätt till, och råd 

med att få sina tänder skötta på bästa sätt. 

Om man för ett logiskt resonemang så kan man inte komma ifrån att 

tänderna är en del av människokroppen. För sjukvårdskostnader som 

omfattar andra kroppsdelar har vi ett system som innebär fasta avgifter 

för läkarbesök på våra vårdinrättningar. För att den som drabbats av sjukdom 

inte ska råka ut för ekonomisk ruin har vi dessutom ett högkostnadsskydd 

som maximerar sjukvårdskostnaderna för den enskilde. 

Eftersom tänderna är en del av människokroppen måste det vara riktigt 

att tandvårdskostnaden för den enskilde ska omfattas av sjukförsäkringssystemet, 

vilket innebär att tandläkarbesöken ska likställas med 

övriga sjukbesök på vårdcentral eller sjukhus. 


1) att tandvårdskostnaden för den enskilde ska likställas med andra 

sjukvårdkostnader 

2) att tandvårdskostnaden för den enskilde ska omfattas av högkostnadsskyddet 

Sten Krigsman Kjell Pettersson 

Valdemarsviks (s) förening 

Valdemarsviks arbetarekommun beslutade att översända motionen till 

kongressen som sin egen. 

MOTION 532 

OXELÖSUNDS ARBETAREKOMMUN 


Lår oss göra en omprövning av försäkringen för att inte tänderna ska 

fortsätta vara en klassfråga. 

Den nuvarande tandvårdsförsäkringen har under år 2000 omprövats. 

Ersättningsnivåerna kommer att justeras/ har justerats. Men det räcker 

inte för att försäkringen bara täcker en mindre del av kostnaden. Varför 

är det så att våra tänder ska vara en avskild del av kroppen? 

Det berör oss mycket illa när familjer med svag ekonomi tvingas att gå 

till socialtjänsten för att få pengar till tandläkarbesök. Det blir alltså våra 

socialsekreterare i kommunerna som ska avgöra personens tandstatus. 

218

219 

Om det är så illa att de ska få ersättning och gå till tandläkaren eller om 

det kan vänta. 

Det känns inte tillfredsställande i ett välfärdssamhälle. 


1) att socialdemokraterna ska arbeta för att tandvårdsförsäkringen ska 

förbättras, framför allt för grupper med svag betalningsförmåga. 

Oxelösunds arbetarekommun beslutade att anta motionen som sin egen. 

MOTION 533 

NORRTÄLJE ARBETAREKOMMUN 

Tandvård 

Den allmänna tandvårdsförsäkringen infördes 1974 och syftet var att den 

skulle omfatta alla och vara förebyggande. Inte heller tandvårdsförsäkringen 

klarade nedskärningarna i de offentliga finanserna. Från och med 

1999 gäller ett helt nytt försäkringssystem avseende tandvården. 

Effekterna innebär att kostnaderna har ökat för den enskilde, ca 15 procent 

av den vuxna befolkningen avstår från tandvård av ekonomiska skäl 

trots att de anser att de har behov av detta. Dessutom utgår inte ersättning 

för förebyggande tandvård till de som är över 29 år. Tandvården har 

också blivit alltmer segregerad beroende på i första hand högre kostnader 

för den enskilde. 

Tänderna bör ses som en del av den övriga kroppen. För att återfå en 

generellt god tandhälsa måste försäkringen tillföras resurser och arbetet 

med att återställa tandvårdsförsäkringen måste snarast inledas så att alla 

har råd med att hålla tänderna i bra skick. 

Vi hemställer till kongressen att besluta 

1) att förbättra tandvårdsförsäkringen innebärande att tandvårdsförsäkringen 

jämställs med sjukvårdsförsäkringen. 

Motionen blev antagen vid Norrtälje arbetarekommuns representantskapsmöte 

MOTION 534 

TRELLEBORGS ARBETAREKOMMUN 

Förbättrat tandvårdsstöd 

Efter flera års utredande om tandvårdsstöd och olika förslag som det ej 

funnits majoritet för i riksdagen beslutade riksdagen i juni 1998 om ett nytt 

tandvårdsstöd. Nuvarande tandvårdsstöd gäller sedan 1 januari 1999.

Den ursprungliga tandvårdsförsäkringen infördes 1974.Utgångspunkten 

var att den skulle gälla för alla vuxna och omfatta alla slags 

behandlingar. Sedan början av 90-talet har samhällets ekonomiska stöd 

tilltandvårdsförsäkringen successivt trappats ned. Orsakerna har varit en 

kombination av den förbättrade tandhälsan och de allvarliga stadsfinansiella 

svårigheterna. Allt högre självrisk innebar att en allt mindre del av 

befolkningen fick stöd till sina tandvårdsbehandlingar. Endast ca 20% av 

befolkningen fick del av den tidigare tandvårdsförsäkringen. Tecken 

fanns på att det tidigare systemet med ett bra skydd enbart mot höga 

tandvårdskostnader tenderade att upprätthålla efterfrågan på dyrbara 

behandlingar och minska efterfrågan på den viktiga regelbundna s k bastandvården. 

Tandhälsan hos vuxna har över tiden haft en gynnsam utveckling. En 

stor majoritet av den vuxna befolkningen söker tandvård regelbundet. På 

senare år visar undersökningar dock förändringar i benägenheten att 

efterfråga tandvård. T ex kan noteras att yngre vuxna söker tandvård i 

minskad omfattning. Konstateras kan också att sjukdom, funktionshinder 

och allmän försvagning av fysiska och psykiska funktioner gör att den 

dagliga munhygienen blir eftersatt vilket dramatiskt ökar riskerna för 

tandsjukdomar. 

Mot bakgrund av bl a ovanstående tillsattes en utredning 1997 med 

utgångspunkt, dels att införa ett bättre stöd till personer som till följd av 

sjukdom eller funktionshinder har särskilda tandvårdsbehov, dels att ge 

övriga vuxna ett ekonomiskt stöd med en mer hälsoinriktad utformning 

än den dåvarande tandvårdsförsäkringen.’’ 

Målsättningen med det nu gällande tandvårdsstödet inom tandvårdsförsäkringen 

är naturligtvis att nå en bättre tandhälsa hos hela befolkningen. 

Tandvårdsstödet bör vara utformat på sådant sätt att det syftar 

till att minska tandvårdsbehovet på sikt och därigenom minskar samhällets 

och individens kostnader. 

Utmaningen i tandvårdspolitiken är att, dels ekonomiskt stödja de med 

behov av olika tandvårdsbehandlingar idag, dels ekonomiskt stödja och 

uppmuntra beteende som minskar tandvårdbehovet på sikt. Det nu gällande 

tandvårdsstödet tar sikte på båda inriktningarna. 

Den idag gällande tandvårdsförsäkringen innebär i huvudsak 

• bastandvård – stöd till alla vuxna med 30% av gällande arvode vid stödets 

införande för all vård med undantag för undersökningar och protetik 

• 20 – 29-åringar får ekonomiskt stöd även för undersökningar 

• högkostnadsskydd för mer omfattande åtgärder, i huvudsak protetiska 

åtgärder inklusive implantat 

• stöd till uppsökande tandvård och nödvändigt tandvård till äldre och 

funktionshindrade boende i särskilda boendeformer omfattar gratis 

munvårdsbedömning och tandvård motsvarande kostnader för den 

öppna hälso- och sjukvården – max 900 kr per 12-månadersperiod 

220

221 

• tandvård som led i sjukvårdande behandling – max 900 kr per 12månadsperiod 

• tandvårdsstöd vid väsentligt ökat tandvårdsbehov till följd av sjukdom 

eller funktionshinder – stöd med 60% av gällande arvode vid stödets 

införande för all tandvård 

• fri prissättning på tandvård 

• möjlighet för patienten till abonnemang på bastandvård 

Beredningen av den nuvarande tandvårdsförsäkringen skedde under en 

tid då kraven på kostnadssänkningar i stadsbudgeten var stora. Det innebär 

att det finns mycket meta att önska vad gäller tandvårdsstödet. 

Utvärderingar visat att det reformerade tandvårdsstödet har inneburit en 

förskjutning mot bastandvård vilket också var ett uttalat syfte med reformen 

. Som väntat är det också så att nuvarande tandvårdsstöd leder till 

höga kostnader för de som har behov av omfattande protetiska åtgärder 

som kronor, broar och implantat. Det således angeläget att öka tandvårdsstödet 

till denna typ av åtgärder. 

Utredningen Tandvårdsöversyn 2000 har i uppdrag att göra en samlad 

utvärdering av det reformerade tandvårdsstödet och lägga fram förslag 

om användning av det resurstillskott som riksdagen beslutat tillföra tandvården 

t o m år 2003. Utredningen skall även se över förutsättningarna 

för i första hand de äldre, analysera prisutvecklingen för tandvården 

sedan reformen infördes den 1 januari 1999 och göra en bedömning av 

kostnadsutvecklingen för de kommande fem åren. 

I ett delbetänkande (april 2001) föreslår utredningen en rad åtgärder 

som kraftigt ökar tandvårdsstödet till de äldre. Frågor om den framtida 

tandvården och om tandvårdsstödets mer långsiktiga inriktning och 

omfattning avser utredningen behandla i det slutbetänkande som ska 

lämnas till regeringen senast i mars 2002. 

Det praktiska med det statliga stödet i tandvårdsförsäkringen är att det 

är så konstruerat att det relativt enkelt får att skala av och bygga på. I 

nyligen (april 2001) avlämnat delbetänkande tillämpas samma principer, 

dvs när det finns ökat utrymme att fördela ska stödet enkelt kunna kompletteras. 

Vi socialdemokrater har återkommande på olika sätt, på olika nivåer i 

partiet och vid olika tidpunkter under längre tid hävdat att då det uppstår 

ett ökat ekonomiskt utrymme att fördela är tandvården ett angeläget 

område att satsa ytterligare medel på. Många olika förslag på angelägna 

kompletteringar av nuvarande tandvårdsstöd har uttalats. För att kunna 

göra prioriteringar anser jag att ytterligare förslag från tandvårdsutredningen 

bör avvaktas. Konstateras kan dock att de 500 miljoner som ytterligare 

ska tillföras försäkringen fram t o m år 2003 intecknas helt genom 

de förslag som finns i avlämnat delbetänkande och som i huvudsak riktar 

sig till personer som är 75 år och äldre. Av det skälet är dt ytterst 

angeläget att socialdemokraterna verkar för att ytterligare medel avsätts

i statsbudgeten för att medel ska finnas disponibla för åtgärder som kommer 

att föreslås i slutbetänkandet i mars 2002. 

Med anledning av ovanstående föreslår jag därför att den socialdemokratiska 

partikongressen beslutar att ge partistyrelsen i uppdrag att 

verka för 

1) att ytterligare medel avsätts i statsbudgeten för att förbättra tandvårdsstödet 

för att komplettera nuvarande tandvårdsförsäkring 

enligt de intentioner som beskrivs i det ovan anförda. 

Catherine Persson 

Trelleborgs arbetarekommun har beslutat insända motionen som arbetarekommunens 

egen. 

MOTION 535 

RONNEBY ARBETAREKOMMUN 


Efter den senaste tandvårdsreformen har kostnaderna för ett tandläkarbesök 

dramatiskt ökat. För människor med en redan hårt ansträngd hushållsekonomi, 

betyder ofta ett besök hos tandläraren stora utgifter. 

Klasskillnader mellan människor kunde tidigt under förra seklet utläsas 

på tandstatusen. Denna epok vill vi inte ha tillbaka! Utvecklingen är 

helt ovärdig ett modernt samhälle. Det blir än mer orimligt eftersom 

utvecklingen skett under en socialdemokratisk regering. Genom att statens 

finanser snart har förbättrats ska ingen människa behöva uppvisa 

trasiga tänder eller gluggar i munnen. 

Tandvårdsförsäkringen bör på sikt jämställas med övrig sjukvård. 

Försäkringen måste snarast förändras så att alla har råd att hålla sina tänder 

friska. 


1) att snarast besluta om en tandvårdsförsäkring där kostnaderna inte 

avskräcker från tandläkarbesök, samt 

2) att uttala att tandvårdsförsäkringen på sikt inordnas i sjukförsäkringen. 

Bo Johansson, Metalls avd 70 

Bengt-Christer Nilsson, Metalls s-förening Ronneby 

Ronneby Arbetarekommun har beslutat att anta motionen som sin egen. 

222

223 

MOTION 536 

TYRESÖ ARBETAREKOMMUN 

Tandvård 

En god tandhälsa har alltid varit ett prioriterat område för arbetarrörelsen. 

Den allmänna tandvårdsförsäkringen infördes 1974 med syftet att 

den skulle omfatta alla och vara förebyggande. För många har just den 

statligt reglerade och subventionerade tandvården inneburit att man 

sluppit förnedringen av att ha sämre tandhälsa än bättre bemedlade 

grupper. 

Men inte heller tandvårdsförsäkringen blev förskonade när saneringen 

av de offentliga finanserna genomförde under 90-talet. De statliga anslagen 

till tandvården hr under den perioden skurits ned vid flera tillfällen. 

1994 infördes karensbelopp och från 1999 gäller ett helt nytt system som 

både bygger på fri prissättning (utan tidigare pristak) samt en fast ersättning 

per ingrepp. Dessutom utgår inte ersättning för förebyggande tandvård 

till de som är över 29 år. För större ingrepp (som ligger utanför den 

så kallade bastandvården) som tandreglering och insättning av olika proteser 

gäller också ett karensbelopp på 3 500 kr. Det innebär alltså att 

kostnaden måste överstiga detta belopp innan ersättning börjar utgå. 

En väl fungerande tandvårdsförsäkring är viktig för alla, men framförallt 

för samhällets svagare grupper. Det skall inte vara möjligt att kunna 

se avspeglingar av klassamhället i munnen på medborgarna. Tänderna 

bör ses som en del av övriga kroppen. För att återfå en generellt god 

tandhälsa måste försäkringen tillföras resurser och arbetet med att förändra 

tandvårdsförsäkringen måste snarast inledas så att alla får råd med 

att hålla tänderna i bra skick. 

Med hänvisning till ovanstående yrkar vi att kongressen beslutar att 

SAP verkar för: 

1) att reformera tandvårdförsäkringen så att den jämställs med 

sjukvårdsförsäkringen, innebärande att kostnaderna för den enskilde 

inte blir högre än i annan sjukvård. 

Maria Patrikson Jose Blanco 

Thomas Henriksson Kalle Fransson 

Hans Sandberg Gunilla Carlsson 

Tyresö arbetarekommun beslutade att bifalla motionen och insända den 

som arbetarekommunens egen.

MOTION 537 

NORA ARBETAREKOMMUN 

Tandvård 

Att tänderna tillhör kroppen är vi nog alla överens om, men när vi har 

behov av att gå till hälso- och sjukvården eller till tandvården så gäller 

helt olika betalningssystem. 

En nyligen genomförd undersökning visar att omkring en miljon människor 

i Sverige avstår tandvård p g a att man inte har råd att betala. I 

vårt län har Örebro läns landsting nyligen genomfört en stor folkhälsoenkät, 

den visar tyvärr också att många människor lider av ekonomisk 

stress. Av svaren går att utläsa att när man som människa tvingas prioritera 

så sätts den egna hälsan och framför allt tandhälsan lägst. 

Vi socialdemokrater har mycket att vara stolta över vad beträffar tandvården. 

Alla barn och ungdomar upp t o m 19 års ålder har fri tandvård. 

Vissa sjukdomsgrupper har fått rejält reducerade kostnader för att upprätthålla 

god tandhälsa. Men gör vi inte något åt betalningssystemet i sin 

helhet så är vi snart tillbaka till den tid då det gick att se klasstillhörigheten 

genom att öppna munnen på människor. 

Det känns inte bra att som socialdemokrat säga till den unga tjejen 

som efter flera års lidande äntligen blivit fri från sjukdomen bulimi att – 

tyvärr, de resterande 50 – 60 tkr som det kostar att ordna med nya tänder 

kan vi inte hjälpa dig med . 

Vill vi fortsätta att vara stolta över att vi har bra tandhälsa i Sverige, så 

måste tandvårdsförsäkringen snarast reformeras. 

Vikers socialdemokratiska förening hemställer därför att kongressen 

beslutar: 

1) att socialdemokratiska partiet verkar för att all tandvård som ej är av 

kosmetisk karaktär jämställs med övrig hälso- och sjukvård. 

Vikers socialdemokratiska förening 2001-03-13 

Monica Sundberg Marie-Louise Forsberg-Fransson 

Nora arbetarekommun har behandlat motionen på medlemsmöte den 23 

april 2001 och ställer sig enhälligt bakom den. 

MOTION 538 



Tandvården en klassfråga! 90-talets nedskärningar har bl. a lett till att 

tandvårdsförsäkringen urholkats, så att många i dag inte har råd med att 

sköta sina tänder. Allt fler tvingas att i en skuldfälla för att få sina tänder 

224

225 

lagade. Tandlån har blivit en lysand affärsidé. Idag betalar den enskilde 

merparten av rutinbehandlingar upp till 3.500 kronor. På dyra lagningar 

därutöver subventioneras 60%. Det betyder att många människor måste 

betala tiotusentals kronor för att få sina tänder reparerade. 

Dåliga tänder drar även med sig andra medicinska skador vilket förorsakar 

ett stort lidande och nedsatt hälsa för den enskilde. Detta i sin tur 

innebär längre sjukperioder och därmed ökade kostnader för samhället. 

En skada eller infektion i tänderna måste jämföras med vilken annan 

skada eller infektion i kroppen. Staten måste ta ett betydligt större ansvar 

för den enskildes tandvårdskostnader. 

Undertecknad föreslår kongressen besluta: 

1) att taket för högkostnadsskyddet inom tandvårdsförsäkringen sänks. 

Odd Skyllberg 

Kristianstads arbetarekommun har vid medlemsmöte den 23 /4 2001 


MOTION 539 


En värdig tandvårdsförsäkring 


För många människor finns inte en chans att betala de kostnader som 




mer orimligt att vi ser denna utveckling under en tid då vi har en 

Socialdemokratisk regering och en ekonomi som faktiskt är ganska bra. 

Ingen människa i Sverige skall behöva gå omkring med trasiga tänder 

eller gluggar i munnen. 


försäkringen måste snarast förändras så alla i varje fall har råd att hålla 


Jag föreslår kongressen besluta: 


i Sverige har en bra tandvård 

2) att uttala att tandvårdsförsäkringen på sikt bör jämställas med övrig 

sjukvård. 

Metall Elvans S-fackklubb/Lars Olsson 

Kristianstads arbetarekommun har vid medlemsmöte den 23/4 beslutat 

att antaga motionen om sin egen.

MOTION 540 


Återställande av nivåerna i tandvårdsförsäkringen 

Det är av yttersta vikt att vi ser vad vi kan göra för att åter få en tandvårdförsäkring 

värd namnet. God eller dålig tandstatus är ett av de yttersta 

klassmärken vi har i samhället. Många av oss kanske minns människorna 

som aldrig log, för att inte visa sina dåliga tänder. 

Att gå till tandläkaren räknades som lyx för högavlönade, vi är på god 

väg tillbaka till denna klasskillnad. Tänderna tillhör kroppen och behövs 

för att vi skall må bra. 

Vi kräver därför av kongressen 

1) att verka för att tandvårdsförsäkringen återställes till den nivå som 

var vid införandet av försäkringen. 


Kristianstads arbetarekommun har vid sitt medlemsmöte 23/4 2001 

beslutat att antaga motionen som sin egen 

MOTON 541 


Återställande av nivåerna i tandvårdsförsäkringen 

Det är av yttersta vikt, att vi ser vad vi kan göra för att få en tandvårdsförsäkring 

värd namnet. God tandstatus eller dålig är ett av de 

yttersta klassmärken vi har i samhället. Dom av oss som är gamla nog 

minns gummorna som aldrig log. Dom som knöt schaletter över munnen 

när dom var ute bland folk i städer och byar. Dom hade inte mycket 

att le med. Dom vita tandraderna i annonsen med stomatol gällde inte 

dom. Att gå till tandläkaren räknades som en lyx för de rika. Låt det aldrig 

bli så igen. Tänderna tillhör kroppen och behövs om vi ska må bra. 

Jag kräver 

1) att tandvårdsförsäkringen återställes till den nivå som fanns vid 

införandet av försäkringen. 

2) att samma regler så småningom gäller för tandvård som för sjukförsäkringen 

i övrigt 

att denna motion antages av kongressen 

226

227 

3) att motion och beslutet sändes till socialministern och socialdemokratiska 

riksdagsgruppen 

Anna Lisa Jönsson 

Kristianstads arbetarekommun har vid sitt medlemsmöte den 23/4 

beslutat att anta motionen som sin egen. 

MOTION 542 

KALIX ARBETAREKOMMUN 


Många av Handels medlemmar har idag inte råd att gå till tandläkaren. 

Tänderna är en del av vår kropp och behöver regelbunden vård. Eftersom 

våra medlemmar inte har råd med besök hos tandläkaren annat än vid 

akuta problem så har detta blivit en klassfråga. Det är ofta viktigt att man 

besöker tandläkaren i tid för att kunna förhindra t ex tandlossning, osv. 

Vi vill att tandvård- och sjukförsäkringen skall gå hand i hand så att 

alla har råd att sköta sina tänder. 

Vi föreslår 

1) att den socialdemokratiska partikongressen beslutar, verka för att 

förändringar i tandvårdsförsäkringen, så det blir möjligt igen att gå 

till tandläkaren utan att riskera sin ekonomi 

Elisabeth Sandin Stig Carlsson 

Handels s-fackklubb i Kalix 

Kalix arbetarekommun beslutade att bifalla motionen. 

MOTION 543 

HUDDINGE ARBETAREKOMMUN 

Tandvård 

Den allmänna tandvårdsförsäkringen infördes 1974 och syftet var att 

den skulle omfatta alla och vara förebyggande. Inte heller tandvårdsförsäkringen 

klarade nedskärningarna i de offentliga finanserna. Från och 

med 1999 gäller ett helt nytt försäkringssystem avseende tandvården. 

Effekterna innebär att kostnaderna har ökat för den enskilde, ca 15 procent 

av den vuxna befolkningen avstår från tandvård av ekonomiska skäl 

trots att de anser att de har behov av detta. Dessutom utgår inte ersättning 

för förebyggande tandvård till de som är över 29 år. Tandvården har 

också blivit alltmer segregerad beroende på i första hand högre kostnader 

för den enskilde. 

Tänderna bör ses som en del av den övriga kroppen. För att återfå en

generellt god tandhälsa måste försäkringen tillföras resurser och arbetet 

med att återställa tandvårdsförsäkringen måste snarast inledas så att alla 

har råd med att hålla tänderna i bra skick. 

Vi hemställer till kongressen att besluta: 

1) att förbättra tandvårdsförsäkringen innebärande att tandvårdsförsäkringen 

jämställs med sjukvårdsförsäkringen. 

Motionen blev antagen vid Huddinge arbetarekommuns representantskapsmöte. 

MOTION 544 

SÖDERTÄLJE ARBETAREKOMMUN 

Tandvård för alla 

Sverige är en välfärdsstat och ett rikt land. Länge har vi kunnat skryta med 

världens bästa sjukvård, världens bästa sociala skyddsnät, världens bästa föräldraförsäkring, 

världens lägsta barnadödlighet mm. 

Krisåren på 90-talet kom som en kalldusch för Sverige, svenskarna och 

inte minst för det socialdemokratiska partiet. Vi var tvungna att acceptera 

försämringar inom i stort sett alla områden av vår gemensamma sektor. 

Det var dock aldrig tal om att den allmänna tillgängligheten, den offentliga 

finansieringen eller den demokratiska insynen av skola, vård och omsorg 

skulle begränsas. Det är det som är socialdemokratisk politik och att vi 

höll fast vid dessa nyckelord är ett av skälen till att vårt parti – om än inte 

utan skada – överlevde saneringen av svensk ekonomi. 

Med ovanstående kriterier ingår inte tandvården i den offentliga sektorn. 

Det är dyrt att genomgå behandlingar hos en tandläkare oavsett om man 

väljer privata alternativ eller folktandvården. Barn och ungdomar går gratis 

men det är inte tillräckligt. 

Det har nu gått så långt att man ser människor som saknar en eller flera 

tänder i sin mun för att de inte har haft råd att gå till tandläkaren. Det finns 

de som liksom Gustaf Vasa lever med daglig tandvärk (smärta) pga sin dåliga 

privata ekonomi. Socialbidrag kan man söka men det beviljas inte för 

fullgod behandling utan endast vid akuta smärttillstånd. 

Socialdemokraterna ska inte acceptera en sådan klasskillnad. Det ska inte 

vara ett privilegium att få tandvård, det ska vara en självklarhet, oavsett hur 

mycket pengar man har, precis som övrig sjukvård. 

Karies och tandlossning kan drabba vem som helst men av någon anledning 

är det lite vanligare bland dem som inte har så gott om pengar. Man 

kan se klara kopplingar mellan dålig ekonomi och dålig tandhälsa. 

Med hänvisning till ovanstående föreslår vi representantskapet att 

besluta: 

228

229 

1) att socialdemokraterna aktivt arbetar för att införa ett högkostnadsskydd 

för tandvård liksom vi har för medicinsk behandling och 

läkemedelskostnader 

2) att högkostnadsskyddets tak för tandvård inte överstiger den för 

medicinsk behandling eller för läkemedel inom allmänna sjukförsäkringen 

beslutade summan där högkostnadsskyddet träder in 

att med bifall sända motionen till Socialdemokraternas partikongress 

2001 för behandling 

Socialdemokraterna i Södertälje 

Styrelsen 

Socialdemokraterna i Södertälje beslutade vid årsmötet 010324 att bifalla 

motionen. 

MOTION 545 

NYKÖPINGS ARBETAREKOMMUN 


En av senare årtiondens viktigaste reformer har varit vår svenska tandvårdsförsäkring. 

Under de år den successivt byggdes ut var det en reform 

vi som socialdemokrater med rätta var stolta över. Äntligen skulle vi 

komma ifrån det klassmärke, som dåliga tänder under generationer har 

utgjort. Det har därför varit tunga år när det i stället gjorts nedrustningar 

av denna reform. 

Det är nu dags att åter göra denna försäkring till vad den var tänkt att 

vara: En försäkran om att alla ska ha råd till den vård av tänderna, som 

vi ursprungligen avsåg med reformen. Vi ska kunna möta varandra med 

ett leende utan risk för att behöva röja en dålig tandstatus. Det här är en 

stor jämlikhetsfråga och en förtroendefråga för vårt parti att snarast lösa. 

Tystberga s-förening yrkar: 

1) att partikongressen beslutar att uppdra åt partistyrelsen att verka för 

att tandvårdsförsäkringen snarast får en utformning och tilldelas 

sådana ekonomiska resurser att det lever upp till målet om en god 

tandstatus för alla. 

Tystberga s-förening 

Monika Ungerman 

Ordförande 

Nyköpings arbetarekommun antog motionen som sin egen

MOTION 546 


Parodontit- sjukdom eller inte? 

LO- kongressen hösten 2000 slog fast att tänderna tillhör den övriga 

kroppen. Dock är inte fallet så när det gäller sjukdomar i tänderna. Dessa 

klassas nämligen inte idag som sjukdomar av socialstyrelsen. 

Parodontit eller tandlossning är en av dessa sjukdomar. 30 procent av 

befolkningen i Sverige drabbas av parodontit i en lindrigare form och 10 

procent drabbas av grav parodontit. Orsaken till parodontit kan variera 

men forskningen kan påvisa ett genetiskt samband, en del av oss är helt 

enkelt sämre rustade när det gäller att behålla våra tänder livet ut. 

Rökning kan också vara en bidragande orsak. Dock kvarstår det faktumet 

att tandlossning är en kronisk sjukdom som man aldrig blir helt frisk 

ifrån. Man skall också tänka på att eftersom man vid parodontit har svår 

infektion i tandköttet så har patienten också lättare att få andra infektioner, 

särskilt under behandlingstiden, dvs. allmäntillståndet är inte den 

bästa. Dessutom har man svårt att äta riktigt allsidig kost och det förbättrar 

inte oddsen för den som drabbas av sjukdomen. 

Behandlingen av svår parodontit tar lång tid och är med dagens tandvårdsförsäkring 

oerhört kostsam för den drabbade. Grav tandlossning 

behandlas i första hand med kirurgiska ingrepp som utförs av specialister. 

Forskningen har även tagit fram mediciner som kan kombineras med 

de kirurgiska metoderna. Man kan t ex operera in ett membran som bilda 

stödjevävnad som har förstörts av sjukdomen. De patienter som är genetiskt 

bättre rustade kan bli bra av behandlingen men hos en del patienter 

gör detta ingen som helst verkan. Dessa mediciner ersätts dock inte av 

någon försäkring utan patienten måste själv stå för kostnaden vilket driver 

upp kostnaderna ytterligare. 

Många gånger blir det ändå så att inte ens alla operationer hjälper mer 

än under en kortare tid. Det enda som kvarstår för patienten är olika slags 

protetikmetodet som prövas av Försäkringskassan. Det är kassans förtroendetandläkare 

som bedömer vilken protetik skall användas utifrån röntgenbilder, 

den vårdande tandläkarens bedömning etc. Antingen försöker 

tandläkarvetenskapen bevara så mycket som möjligt och reparera tänderna 

med t ex bryggor av olika omfattning. I värsta fall gäller helprotes eller 

inplantat. 

Det säger sig självt att kostnaderna för individen som drabbas blir väldigt 

höga beroende på hur sjuk man är. Vid de grava parodontitfallen kan 

kostnaderna sammanlagt hamna en bra bit över 50 000 kronor. Dagens 

tandvårdsförsäkring täcker inte speciellt mycket av dessa kostnader. 

Många tvingas avstå från behandlingar och följden är förstås att patienten 

tappar sina tänder en efter en. En del tvingas ta banklån för att klara 

av kostnaderna. Ett exempel är Kommunals medlemmar som i allt stör- 

230

231 

re utsträckning söker medlemslån för att kunna gå till tandläkaren. Och 

jag har svårt att tro att läget är annorlunda för andra låginkomsttagare. 

Att ha friska tänder har därmed redan blivit en klassfråga. Många av t 

ex parodontitpatienter skulle kunna vara hjälpta om behandlingskostnaderna 

för sjukdomar i tänderna skulle täckas av sjukvårdsförsäkringen 

istället. 

Med anledning av ovanstående yrkar jag 

1) att socialdemokraterna verkar för att gränsen mellan förebyggande 

tandvård och sjukdomar i tänderna definieras 

2) att socialdemokraterna verkar för att kostnaderna för behandling av 

sjukdomar i tänderna förs över till sjukvårdsförsäkringen 

att Stockholms arbetarekommun tar motionen som sin egen och 

sänder den till kongressen. 

Mirja Särkiniemi, Husby socialdemokratiska förening 

Stockholms arbetarekommun antog motionen som sin egen. 

MOTION 547 

GOTLANDS ARBETAREKOMMUN 

Tandvårdsförsäkring bör likställas med 

sjukvårdsförsäkringen 

Den allmänna tandvårdsförsäkringen infördes 1974 med syftet att den 

skulle omfatta alla och alla behandlingar. Tandstatusen förbättrades stadigt 

i landet. Den förändrade tandvårdsförsäkringen som trädde i kraft 1 

januari 1999 har inneburit betydligt ökade kostnader för den enskilde. 

Trots en viss förbättring från 010101 så är det ännu alldeles för dyrt för 

den enskilde. 

Undertecknad avser att tänderna måste ses som en del av den övriga 

kroppen och därmed måste också tandvårdsförsäkringen ändras så att 

alla får möjligheten till en god tandstatus. 

Det är nödvändigt att vi omedelbart åtgärdar detta. Det finns forskningsrapporter 

som pekar på att vi är på väg tillbaka till den tiden när 

tandstatusen visade vilken samhällsklass man tillhörde. 

Jag föreslår: 

1) att tandvårdsförsäkringen ska omfattas av samma regler som den 

övriga hälso- och sjukvården som ges i Sverige och med samma 

avgifter för den enskilde. 

Kjell Österberg 

SEKO Gotlands s-förening

Att bifalla motionen så till vida att stödja motionärens uppfattning om 

behovet av en ytterligare reformering av tandvårdsförsäkringen. Årsmötet 

beslutade att bifalla motionen 

MOTION 548 


Billigare tandvård för alla 

Statsminister Göran Persson skriver i sin bok följande: 

”Jag växte upp i en tid då människors tandhälsa fortfarande var ett 

klassmärke. De med gott om pengar gick till tandläkaren, de andra fick 

efterhand allt sämre tänder och fick till slut dra ut tänderna. I den tidens 

samhälle var det lätt att se från vilken samhällsklass en människa kom, 

det avslöjades så fort en människa öppnade munnen”. 

I dagens samhälle ser vi också från vilken klass människorna kommer, 

just genom deras tandstatus. Många, inte bara pensionärer, har inte råd 

att laga sina tänder. Detta bör inte förekomma i ett land styrt av 

Socialdemokrater. 

Då tänderna tillhör kroppen, bör de behandlas likvärdigt all annan 

sjukvård och medicinering. 

Jag föreslår därför kongressen 

1) att besluta, att ge partistyrelsen och riksdagsledamöterna i uppdrag 

att ett högkostnadsskydd, (liknande det för övriga kroppen), införs 

även för tandvård. 

Inger Rusthoi-Källarsson 


2001. 

232

Allt äldre – och allt friskare 

MOTION 549 

BORLÄNGE ARBETAREKOMMUN 

Pensioner 

Det är omtvistat att pensionärernas värde har sänkts med 10 procent 

under nittiotalet. 

Det innebär att pensionärerna sedan 1999 årligen förlorar en månadslön. 

Denna förlust drabbar också de som t.o.m år 2002 blir pensionärer. 

Om inte pensionerna återställs till 1990:års värde blir förlusterna livslånga 

och pensionärerna kommer att ensamma leva kvar i nittiotalets 

kris! 

Denna verklighet beror på att basbeloppet – som är beräkningsgrunden 

för pensionerna – inte följt prisutvecklingen. För att återställa 

1990:års värde på pensionerna måste beräkningsunderlaget höjas med 

10,1 procent. 

När ATP - pensionerna infördes i början av sextiotalet lagstiftades det 

om att pensionerna måste värdeförsäkras för framtiden. Detta skulle ske 

genom skatter och att löntagarna avstod från lön(”egenavgifter”) till förmån 

för bildandet av pensionsfonder – de så kallade AP-fonderna. 

Den första tillämpningen av lagen om värdeförsäkrade pensioner skedde 

i slutet på åttiotalet. I samband med devalveringsproblemen ställde 

pensionärerna upp på besparande åtgärder genom sänkta pensioner. 

Detta kompenserades med att pensionernas värde höjdes 1987 och 1988. 

Vår dåvarande finansminister Gunnar Emanuel Sträng gladde sig åt att 

vara en av pådrivarna och grundarna av AP-fonderna som möjliggjorde 

detta skydd för pensionärerna. 

Kostnaderna för att återställa värdet på pensionerna till 1990:års värde 

är drygt 20 miljarder brutto. Ungefär hälften av detta belopp återgår till 

kommunerna, landstingen och staten i form av skatter. Nettokostnaden 

sänkts till under 10 miljarder om hänsyn tas till att höjda pensioner 

minskar det ekonomiska rycket på kommunerna, landstingen och staten. 

Det med 10 procent sänkta värdet på pensionerna innebär för Dalarna 

skatteförluster till kommunerna med 146,5 till landstingen 66,7 och till 

kyrkorna 5,6 miljoner kronor. Den planerade ökningen av pensionerna 

med 2 procent skall ske med skattelättnader vilket innebär ytterligare 

skatteförluster. 

233

234 

De garantifonder (AP-fonder) som lagstiftades för en i framtiden värdesäkrad 

pension innehöll 1999.12.31 757.000.000.000 – 757 miljarder 

kronor. 

Ur dessa fonder har två gånger 45 miljarder (nittio miljarder) kronor 

överförts till de som kommer att bli pensionärer. Detta är naturligtvis 

korrekt. De har ju också avstått lön för sina pensioner. 

Utöver detta belopp har cirka 160 miljarder överförts till statsfinanserna. 

Detta belopp har bland anat möjliggjort betalning av utlandslånen 

med en åtföljande kostnadsbesparing på cirka 50 miljarder för staten. 

Om beloppet inte använts till utlandslånen har de används till reformer 

(”återställare”) för andra samhällsgrupper än pensionärerna. 

Det skall påpekas att regeringen planerat göra en ny beräkning av APfondernas 

innehåll 2002 eller 2003 för att eventuellt föra över ytterligare 

kapital till statsfinanserna med likartat nyttjande som tidigare. 

Således är det – som pensionärerna nu har laglig rätt att kräva – ingen 

större påfrestning på de för ändamålet avsedda AP-fonderna. 

Regeringens utgiftstak kan därigenom bibehållas. 

Dessutom skall det påpekas att landets ekonomi inte har varit bättre 

sedan 1967- det märks bland annat på alla de ”återställare” som andra 

grupper fått och kommer att få. Ekonomerna beräknar att statskassans 

överskott för 2001 och 2002 blir mellan 35 och 90 miljarder. Det är inte 

för mycket begärt att pensionärerna också får sitt eftersom det kan finansieras 

genom pensionsfonderna. 

Nu måste vi S-politiker ta vårt ansvar inför lagar, tidigare utfästelser, 

iaktta etik och moral när vi bestämmer om pensionärernas dagliga och 

framtida ekonomiska situation – pensionernas värde måste återställas 

eller påbörjas före nästa val. 

Vi i partiet måste nu ”ta fajten” - vi har vid kommande val ”inte råd 

med”: 

att ytterligare förstärka och uppmuntra till pensionärernas politikerförakt 

och därmed äventyra kommande val!!! 

att låta pensionärerna ensamma leva kvar i nittiotalets kris fjärran från 

tidens reformer och förbättringar, sänkta skatter och återbetalningar av 

egenavgifter mm!!! 

att tro att pensionärerna inte förstår att regeringen, M, KD, FP och C 

samt senare MP och V utnyttjat nittiotalets kris för att stjäla en stor del 

av pensionärernas pensioner!!! 

att tro att pensionärerna är nöjda med att en planerad höjning av pensionerna 

med cirka 2 procent till förmån för de som saknar eller har låga 

ATP-poäng!!! 

Höjningen med två procent är otillräcklig och planerad att ske genom 

olika skattelättnader och hyresbidrag. De lagstiftade ATP pensionerna 

har finansierats genom att löntagarna avstått lön. Det innebär att pensionerna 

är en pensionslön och skall leva sitt eget liv. De pensionärer som

inte får ett liv med livskvalité efter att pensionernas värde återställts skall 

beredas detta med sociala insatser. 

Vi i partiet skall eller kan inte få pensionärerna att tro att dagens ekonomi 

inte har utrymme för att ge pensionärerna den pension som de 

skulle ha haft om nittiotalets kris inte inträffat – nämligen 10 procent 

högre. Om nittiotalets kris inte inträffat hade då pensionerna sänkts med 

motsvarande värde – 10 procent? Naturligtvis förstår pensionärerna att 

pensionerna inte har kunnat sänkas. I synnerhet inte med en blomstrande 

ekonomi av 1967-års modell. 

Pensionärerna känner inte igen sig i de beskrivningar som utser dem 

till nittiotalets vinnare. De har ingen svårighet att konstatera att pengarna 

inte räcker lika långt som tidigare, att kostnaderna för mediciner, 

tand- och läkarvård, äldreomsorg har ökat och fordrat avbetalningar. De 

kan också summera sina höjningar av pensionen under nittiotalet och 

finner att de fått minska på standard och aktiviteter som tidigare gett 

dem livskvalitet. 

Föreningssparbankens senaste utredning där de bland anat vägt in de 

kostandsökningar som är pensionärliga. Därvid har de konstaterat att 

pensionärerna är en strykgrupp. 

Ett av skälen till att pensionärerna utmålas som vinare är att de som 

har låga pensioner utan eller med låg ATP går ur tiden och systemet fylls 

på av pensionärer med högre pensioner med hög ATP. 

Det är ingen överdrift att påstå att det sänkta värdet på pensionerna 

har kostat pensionärerna minst 150.000.000.000 kronor – 150 miljarder 

under nittiotalet. 

Därmed har pensionärerna tagit sitt ansvar för nittiotalets kris Med 

dessa konstaterande kan pensionärerna inte övertygas om att alla andra 

grupper har drabbats mer under nittiotalet. 

Pensionärerna är och förblir pensionärer under resten av sitt liv. 

Pensionärerna kan inte – som de yrkesaktiva – påverka sin ekonomiska 

situation genom arbete eller få nytta av de ekonomiska förbättringar som 

tillfaller övriga grupper. 

Det är inte något tvivel om att de pensionärer som sökt och funnit sanningen 

om det sänkta värdet på pensionerna och därmed återställandet 

av detta till 1990:års värde har genomskådat regeringen och de fyra övriga 

partierna – M, KD, FP, och C. Nittiotalets kris har utnyttjas för att 

sänka pensionernas värde. 

Vi har inte råd med att vid nästa val äventyra en majoritet i riksdagen, 

landstingen och kommunerna genom att vara omoraliska, oetiska och 

nonchalera de cirka 2.100.000 röstande pensionärerna! 

Våra och många fler pensionärer mins besluten från extrakongressen 

1996. Vi detta tillfälle var beslutet entydigt #återställ värdet på de kraftigt 

urholkade pensionerna och bygg upp de reformer som raserats!” Nu 

är det dags att före kommande val vidtaga åtgärder mot att återställa vär- 

235

236 

det på pensionerna så att pensionärerna återfår tron på det 

Socialdemokratiska partiet. 

Med hänvisning till ovanstående föreslår vi: 

att pensionerna skall återställas till 1990:års värde. 

1) att åtgärder vidtages före nästkommande val så att pensionärerna 

återfår tron på partiet 

att dessa åtgärder inte skall påverka nuvarande särskilda tillägg och 

ersättningar som ger ifrågavarande pensionärer ett liv med livskvalité. 

Borlänge den 6 december 2000 

Roy Lundgren, Göte Johansson 

På arbetarekommunens möte den 23 april 2001 beslutades att bifalla 

motionens andra att-sats samt att i övrigt anse den besvarad. 

MOTION 550 


Revidering av pensionssystemet 

Dagens pensionssystem medför att den fattige förblir fattig från vaggan 

till graven. 

Vi, Eugenio från Latinamerika och Yusuf från Mellanöstern, har ett 

gemensamt problem nämligen livet efter det aktiva förvärvslivet, pensionen. 

Vi kommer från två länder som ligger utanför EU och vi har inget 

att hämta från våra forna hemländer. Vi kom båda i ganska hög ålder till 

vårt nya hemland vilket gör att vi inte hinner arbeta ihop så många pensionspoäng. 

Dessutom påverkas våra anställningar av hög- respektive lågkonjunkturer, 

så att vi får arbeta i högkonjunktur, men går ut i arbetslöshet i lågkonjunktur. 

Varje gång vi börjar en ny anställning hamnar vi i den lägsta 

lönenivån. Detta leder till en lång bana av låg lön i arbetslivet och ännu 

sämre ersättning när vi blir pensionärer. Vi är inte ensamma om detta 

problem, runt om i landet finns det hundra tusentals människor med 

samma bekymmer. 

Erfarenheten har lärt oss att livet inte alltid är lätt och rättvist, men 

erfarenheten har också lärt oss att inget är statiskt och allt går att förändra. 

Vi tror att socialdemokraternas kongress är rätt plats att ta upp frågan 

på nytt. Vi har ingen lösning att komma med, men vi vet att socialdemokratin 

har löst många tidigare samhällsproblem och kan lösa detta 

med.

Vi yrkar därför: 

1) att kongressen på nytt diskuterar pensionsfrågan, och 

2) att partistyrelsen får i uppdrag att hitta en medelväg, så att alla 

lågavlönade som drabbas av konjunkturcyklar och de nya medborgarna 

i vårt hemland får en dräglig pension. 

Yusuf Isik, Eugenio Palma 

Växjö Arbetarekommun har på medlemsmöte 01-04-23 beslutat att anta 

motionen och sända den som sin egen. 

MOTION 551 


Pensioner 

Varje år blir det diskussioner och klagomål på att pensionen för de sämst 

ställda pensionärerna inte räcker till. Vi anser att det finns fog för detta. 

Det är inte anständigt av oss att inte se till att alla pensionärer kan leva 

på en ekonomisk nivå som gör att dom int ska behöva vända på slantarna 

och till och med söka socialbidrag för att överleva. 

Att dessutom kommunerna tar ut avgifter för äldreboende som är oförskämt 

höga gör inte saken bättre. Principen för kommunernas avgifter 

verkar vara att inga pensionärer ska ha några pengar kvar när avgiften är 

betald. Argumentet att man ska betala efter hur mycket pengar man har 

eller att ”servisen” som tillhandahålls kostar, håller inte. Kommunerna 

kan ju inte budgetera denna verksamhet utifrån så presumtiva inkomster 

som eventuella besparingar som pensionärer kan tänkas ha. Dessutom 

har dessa medborgare arbetat och betalt skatt under hela sitt liv. 

I anständighetens namn hemställer vi härmed att kongressen beslutar 

att snarast genomföra nedan föreslagna åtgärder: 

1) att slopa skatten på den statlig pensionen 

2) att stifta en lag som gör att kommunerna inte kan ta ut hyror för 

äldreboende som är högre än vad motsvarande kvadratmeterpris 

är i de kommunala bostadsbolagen 

3) att frysa fastighetsskatten på den nivå den befanns vara när vederbörande 

går i pension 

LO-Facken i Lilla Edets facklig politiska klubb 

Lilla Edets arbetarekommun beslutade att sända motionen som enskild 

till kongressen 

237

238 

MOTION 552 

NYBRO ARBETAREKOMMUN 

Pensioner 

Den 21 dec. 1998 lovade dåvarande socialförsäkringsminister Maj-Inger 

Klingvall att från och med år 2001 skulle pensionerna följa löneutvecklingen 

i stället för prisutvecklingen i samhället. Då kommer också prisbasbeloppet 

att ersättas av ett inkomstbasbelopp, för att nå en följsamhet 

till löntagarnas inkomsthöjningar. Detta skulle ske samtidigt som det nya 

pensionssystemets ikrafttagande den 1:a januari 2001, där pensionens 

höjning är knuten till löneutvecklingen i samhället. 

Efter kontakt med nuvarande socialförsäkringsminister Ingela Thálens 

sakkunnige Einar Edvardsson på Socialdepartementet, så står det klart 

att någon följsamhet till löntagarkollektivet blir det inte från den 1:a 

januari 2001. På grund av oklarheter i regeringens direktiv till 

Riksförsäkringsverket har inget dataprogram kunnat upprättas för pensionernas 

utbetalande för 2001 och 2002????. Därför har beslut tagits av 

regeringen att följsamheten till löntagarnas inkomstutveckling skall gälla 

i sin helhet, först 2003. Detta betyder 2 förlorade år för dagens pensionärer. 

Detta kommer i första hand att drabba de ATP pensionärer som är 

födda 1938 och tidigare, och i andra hand de pensionärer som under en 

20-årsperiod fasas in i det nya pensionssystemet. 

Skillnaden skulle enligt Einar Edvardsson för dessa pensionärer röra 

sig om drygt 1 % för 2001 och minst lika mycket för 2002. 

Detta skulle betyda för en normalpensionär med 4 basbelopp ca 1000:för 

år 2001 och lika mycket för 2002 om nuvarande inkomstutveckling 

håller i sig. Sammanslaget för dessa 2 år skulle detta betyda ett par tusen 

kronor mera i pension. Detta är mycket pengar för en pensionär. 

Eftersom regeringen uppenbarligen har felat i denna för pensionärerna 

så viktiga fråga och inte hunnit att sjösätta denna förändring till 2001, 

därför yrkar Alsterbro Socialdemokratiska förening 

Förslag 

att Nybro arbetarekommun tar motionen som sin egen och skickar 

den vidare till partikongressen i november 2001 för beslut. 

1) att de pensionärer som berörs av denna försening kompenseras fullt 

ut den 1:a jan. 2003. 

Alsterbro den 17 januari 2001 

Nybro arbetarekommuns beslutade 2001-05-03 att anta motionen som 

sin egen.

MOTION 553 


Pensionärer med endast garantipension 

I dag går svensk ekonomi för högtryck. Tillväxten är stark och sysselsättningen 

ökar kraftigt samtidigt som arbetslösheten sjunker. Dagens 

situation är en stark kontrast till åren i början och mitten av nittiotalet. 

Efter tre år av borgerligt styre stod Sverige på randen av ekonomisk och 

social kollaps. Vi hade fått massarbetslöshet samtidigt som underskottet 

i statsfinanserna galopperade. Hade den utvecklingen fortsatt hade vi sett 

slutet på vårt nuvarande välfärdssystem. 

Den budgetsanering som inleddes av s- regeringen för att komma tillrätta 

med den akuta ekonomiska krisen har också varit framgångsrik. 

Målet om att halvera den öppna arbetslösheten är i praktiken nått, statens 

finanser är i gott skick och för första gången på länge har en regering 

kunnat genomföra reformer som förbättrar människors dagliga liv. 

Trots de framsteg som nåtts finns det dock fortfarande grupper i samhället 

som inte i tillräcklig utsträckning fått del av de goda tiderna. En 

grupp som definitivt hör hit är de med de lägsta pensionerna. 

Det skall sägas att den socialdemokratiska regeringen genomförde 

åtgärder som ligger i linje med socialdemokratins uttalade målsättning 

om att de som drabbats hårdast av budgetsaneringen skulle kompenseras 

först. Sedan 1999 har pensionsnivån höjts liksom exempelvis 

bostadstillägget för pensionärer. Den senare åtgärden direkt riktad mot 

de med lägsta inkomsterna. 

Oaktat detta är det dock otvetydigt så att det fortfarande finns pensionärer 

som inte i tillräcklig utsträckning fått del av de senaste årens 

goda ekonomiska utveckling. De flesta löntagare kan i år se sin disponibla 

inkomst öka med upptill 500 kronor i månaden (en del naturligtvis 

mycket mer). Detta eftersom den statliga inkomstskatten sänkts och 

grundavdraget höjts. Samtidigt som de flesta löntagare fått märkbara tillskott 

finns det pensionärer som fått sin pension höjd med några enstaka 

kronor i månaden. Det rör sig om de pensionärer d v s de som från och 

med 2003 kommer att omfattas av garantipensionen 

I det beslut som tagits om garantipension stipuleras att den fortsättningsvis 

skall följa prisindex. Med tanke på dagens situation är det inte 

tillräckligt. Idag råder en låg inflation samtidigt som de flesta löntagare 

kan räkna med reallöneökningar till följd av höjda löner samtidigt som 

skatten sänks. Fortsätter den utvecklingen, vilket naturligtvis är mycket 

bra, kommer de pensionärer med liten pension inte att bli delaktiga av ett 

allt mer välmående Sverige. Då sker ytterligare tudelning av vårt land 

239

240 

Med hänvisning till ovanstående vill vi att socialdemokraterna verkar 

för: 

1) att garantipensionen – när den träder i kraft år 2003- förutom att 

den är värdesäkrad skall följa andra gruppers reallöneutveckling 

alternativt utveckling av den disponibla inkomsten 

2) att pensionärer, födda 1937 och före, med endast folkpension och 

pensionstillskott kompenseras genom en månatlig höjning av pensionsnivå 

med vad som genomsnittligt gäller löntagare år 2001 och 

2002. 

3) att motionen skickas till de skånska riksdagsledamöterna för fortsatt 

behandling samt 

att arbetarekommunen i Kristianstad antar motionen som sin egen 

och skickar den vidare till det socialdemokratiska partidistriktet 

samt den socialdemokratiska partikongressen. 

Mikael Henriksson, Göran Wagermark 



MOTION 554 

HELSINGBORGS ARBETAREKOMMUN 

Ge de fattiga pensionärerna en 

bättre ekonomi! 

Bland pensionärerna finns stora ekonomiska skillnader mellan olika 

åldersgrupper; det beror inte endast på att inkomsterna under arbetsför 

tid har varit olika utan också på att man tillhör olika försäkringssystem. 

Man kan vara enbart folkpensionär med vissa tillägg, man kan vara 

ATP-pensionär med olika stort antal kvalifikationsår, man kan vara sammanboende 

eller ensam. Nationella inkomststatistiken visar att speciellt 

pensionärer över 75 år har halkat efter i inkomstutvecklingen i förhållande 

till de nyblivna pensionärerna, så att c:a 29% av åldersgruppen 75- 

84 år beskrivs som fattiga i sociala statistiken. Många i den åldern blir 

också ensamstående och får klara många fasta kostnader ensam, så även 

mellan sammanboende/gifta och ensamstående finns stora skillnader i 

levnadsstandard. Efter fasta kostnader som hyra, tele, transporter och 

el… 

Dessutom är många pensionärer tveksamma till att söka bidrag, som de 

egentligen har rätt till för att det blir ett individuellt ansökningsförfarande. 

Man har gjort flera förbättringar av bostadstillägg och pensionstillskott, 

men det som mest uppmärksammas och kritiseras är de små årliga

höjningarna av pensionsbeloppen för de ”fattigaste pensionärerna samt 

en del av höjningarna – ibland hela förbättringen slukas av höjd skatt”. 

I vår aktiva och diskussionsglada socialdemokratiska pensionärsförening 

diskuteras ofta detta. Vi har flera äldre. Äldre med många hårda 

arbetsår bakom sig, som lever på mycket små inkomster, och då kan det 

vara svårt att förklara och försvara ökade bidrag och minskade skatter till 

mera välbeställda grupper samt löneökningstrender till höga tjänstemän. 

Kompensationen för prisökningar på t.ex. livsmedel har på grund av 

låg inflation inte kostat staten så stora summor som tidigare. Istället är 

det starkt ökade kostnader för medicin, läkarvård och tandvård som ökat 

för pensionärerna och där har man fått låg priskompensation. 

Det vore tragiskt om vårt i övrigt fina pensionssystem på grund av bristande 

kompensation och uppföljning i förhållande till den ekonomisk 

svåra situation som många pensionärer idag upplever skulle komma i 

vanära. 

Vi önskar därför att partistyrelsen medverkar till: 

1) att man ser över förbättringarna av pensionerna för de äldsta pensionärerna 

och skapar bättre följsamhet till inkomstutvecklingen för 

denna lilla och minskade grupp av pensionärer. 

För S-pensionärsföreningen i Helsingborg/Grethe Lundblad, ordförande/ 

Motionen behandlad på Helsingborgs Arbetarekommuns medlemsmöte 

01-05-03. Mötet beslöt enhälligt att anta motionen och vidarebefordra 

denna till Partikongressen. 

MOTION 555 


Höjning av ålderspensionen 

Nu går det bra för Sverige har vi hört från riksdag och regering den 

senaste tiden. Detta är något som vi tar till oss med glädje och vår förhoppning 

är att även ålderspensionärerna skall få sin del av kakan. 

Det har under de mindre goda åren i slutet på 1900-talet tagits en del 

av pensionerna. Först var det basbeloppet som delades upp och sedan var 

det statsskulden som skulle minskas. Förmodligen nödvändiga åtgärder 

men ack så kännbara. 

Nu har ett tredje fenomen visat sig då årets höjda pensioner kom. Efter 

ett antal år med stopp för kommunala skattehöjningar var det många 

kommuner, tyvärr tvingade i många fall, som höjde det kommunala skatteuttaget. 

Följden blev att ålderspensionärerna i dessa kommuner fick knappt 

märkbara höjningar av pensionen, i vissa fall blev det ett minus. 

241

242 

För att gå tillbaka till Nu går det bra för Sverige anser vi det vara på sin 

plats 

1) att riksdag och regering snarast återställer de ekonomiska villkoren 

för den svenska pensionärskåren samt att pensionerna fortsättningsvis 

skall höjas i samma takt som löneökningarna i samhället. 

Ljusne socialdemokratiska förening 


2001. 

MOTION 556 


Bostadstillägg för pensionärer 

Efter flera år med hög arbetslöshet och svaga finanser har svensk ekonomi 

under de två senaste åren gått mycket bra. Tillväxten är i nivå med de 

bästa på sextiotalet samtidigt som sysselsättningen ökar och arbetslösheten 

sjunker. För första gången på mycket länge har också de flesta löntagare 

kunna se sin disponibla inkomst öka. Att de allra flesta har fått mer 

pengar i plånboken efter att skatten är betald är positivt och ett bevis på 

s-regeringen bedrivit en lyckosam ekonomisk politik. 

Samtidigt som de flesta löntagare fått det bättre finns det inom pensionärskollektivet 

fortfarande grupper som har det mycket knapert. Det 

är framförallt pensionärer med endast folkpension och pensionstillskott 

och/eller bostadstillägg. Eftersom vi vet att kostnad för hyra och bostad 

blivit en allt större ekonomisk börda i allmänhet och i synnerhet för de 

med små inkomster skulle en höjning av bostadstillägget direkt förbättra 

ekonomin för de sämst ställda pensionärerna. 

En höjning av bostadstillägget skulle dels innebära att de sämst ställda 

pensionärernas situation förbättrades och dels få till följd att även pensionärer 

med små inkomster skulle kunna börja efterfråga nyproducerade 

bostäder. Eftersom antalet nyproducerade bostäder i dag är mycket 

lågt skulle en sådan åtgärd vara positiv för samhällsekonomin. För en 

socialdemokratisk regering måste det anses so en prioriterad uppgift att 

dels stärka en utsatts grupps ställning i samhället och dels stimulera ett i 

dagsläget lågt byggande. 

Med hänvisning till ovanstående vill vi att socialdemokraterna verkar 

för: 

1) att det nuvarande taket på 4 500 kronor i månaden för 

bostadstillägg för pensionärer slopas 

2) att motionen skickas till de skånska riksdagsledamöterna för fortsatt 

behandling.

att arbetarekommunen i Kristianstad antar motionen som sin egen 

och skickar den till det socialdemokratiska partidistriktet samt den 

socialdemokratiska partikongressen 

Göran Wagermark 


beslutat att anta motionen som sin egen 

MOTION 557 


Förhindra att offentliga pensionssystem 

används i spekulationssyfte 

Förra året infördes ett pensionssystem där man skulle låta fonder förvalta 

våra kommande pensionspengar. Tanken var att de skulle ge högre 

pension. Istället har vinnarna varit fondbolag, banker, försäkringsbolag 

och tungviktarna bland kapitalisterna. De har fått ta hand om våra pengar 

utan att vi har ställt särskilt stora krav. Detta system har även medfört 

att man inte kan räkna fram sin kommande pension över huvud taget. 

Svenska folket blev i stort sätt lovade högre pensioner om vi införde 

detta system(PPM). Fram till slutet av Mars har vi sparat 56 miljarder 

kronor i PPM-fonderna men sparkapitalet har sjunkit till 49 miljarder. 

Spekulationen med våra framtida pensioner måste få ett slut och därför 

föreslår Snöstorp/Breareds socialdemokratiska förenings styrelse kongressen 

besluta: 

1) att partiet verkar för ett pensionssystem utan kortsiktig spekulation. 

2) att partiet verkar för pensionssystem som visar tydligt vilken pension 

man får. 

Snöstorp/Breareds socialdemokratiska förenings styrelse 

Ronny Robertsson Ordf 


21 och beslutade 

att översända motionen till partikongressen som arbetarekommunens 

egen. 


243

244 

MOTION 558 


Nya pensionssystemet 

Vi anser att man bör se över systemet med premiepension. Det kan inte 

vara meningen att metallare/vanliga människor utan kunskap om aktieplaceringar 

ska vara tvungna att delta i detta marknadsgyckel för att förhoppningsvis 

erhålla en dräglig ålderspension. Vi anser detta är spel och 

vi tycker inte att man ska spela med pensionspengarna. 

Vi anser också att det ska finnas ett anständigt golv/nivå i pensionssystemet. 

Även som äldre och pensionär finns behov av att känna 

trygghet och att kunna klara sig själva. 

Vi anser att det är fel att samhället avhänder sig ansvaret för kommande 

generationers pensionärer och överlåter det till marknadens aktörer. 

Vi föreslår kongressen beslutar uppdra till partistyrelsen att aktivt 

arbeta för: 

1) att konsekvenserna på den generella välfärden av premiepensionen 

analyseras, 

2) att lägsta pensionsnivå skall var 70 % av lön, 

3) att premiepensionsdelen tas bort och genom detta eliminera detmarknadsgyckel 

och spel som är ett riskmomenten för den enskilde. 

Tomas Kärnström 

Ordförande Metalls avd 135 Soc-Dem Fackklubb 

Sandvikens Arbetarkommuns möte 23 april 2001 beslutades att bifalla 

motionen och antaga den som sin egen. 

MOTION 559 


Premiepensionssystemet 

1913 infördes allmän folkpension. Det var ett system för att garantera 

alla den trygghet det innebär att klara de nödvändigaste materiella behoven. 

Folkpensionen gav denna trygghet för alla, men heller just inget mer 

än det allra nödvändigaste. 

Införandet av den Allmänna tilläggspensionen, ATP innebar ett 

enormt socialt framsteg. I strid mot de borgerliga krafterna i partipolitiken 

och på arbetsmarknaden lyckades socialdemokratin vinna kampen 

för ATP efter folkomröstning och dramatisk votering i riksdagen. 

Med ATP:n erbjöds folket en rik och meningsfull pensionstid på ett

sätt som den allmänna folkpensionen aldrig kunnat. Vissa principer med 

ATP:n var viktiga. Den var till del omfördelande inom och mellan generationer. 

Samtidigt var kopplingen till inkomsten under yrkeslivet viktig 

för att den skulle vinna stöd från olika inkomstgrupper och uppfattas 

rättvis. 

Med det nya pensionssystemet frångås viktiga principer från ATP:n. 

Istället för en förståelig och rättvis relation till inkomst skall en del av 

pensionen bero på utveckling av fonder som den enskilde väljer att förvalta 

den så kallade premiereserven i. 

Systemet är odemokratiskt då fondplacering kräver kunskap som alla 

inte har. Det är orättvist för att de olika fondernas utveckling trots allt 

styrs till stor del av slumpen. Ett odemokratiskt och orättvist pensionssystem 

bör aldrig socialdemokratin acceptera. 

Kapitalismen har ett intresse av att vanliga löntagare börjar tänka som 

kapitalister i stället för som löntagare. Kapitalismens frågor kommer på 

så vis på dagordningen och bredare grupper uppmärksammas för företagens 

så kallade problem. Med premiepensionssystemet, som gör alla till 

småkapitalister uppnås just denna effekt. Vanliga löntagare matas i dag 

fulla av ekonominyheter och börsrapporter. Kursutvecklingen på en irrationell 

aktiemarknad uppfattas som viktigare än löneutvecklingen och 

nivån på arbetslösheten. Premiepensionssystemet förstärker detta tänkande, 

där löntagarintresset skjuts i bakgrunden. Socialdemokratin bör 

inte försvara ett sådant system. 

Socialdemokratin bör verka för ett avskaffande av premiepensionssystemet 

till förmån för ett tryggt och rättvist pensionssystem som 

baseras på inkomsten under yrkestiden. 

Undertecknad yrkar: 

1) att socialdemokratin skall verka för ett avskaffande av premiepensionssystemet. 

Henrik Fritzon 



egen. 

MOTION 560 

JÖNKÖPINGS ARBETAREKOMMUN ,ENSKILD 

Pensionssystemet 

Det nya pensionssystemet har varit i stöpsleven i flera år. 

Huvudmålsättningen har varit att skapa ett stabilt system där kostnaderna 

för systemet är fasta och där utgifterna (pensionen) är rörlig. Systemet 

245

246 

ska också, för att vara stabilt, vara förankrat i majoriteten av de politiska 

partierna. 

En av socialdemokratins viktigaste hörnstenar är den generella välfärdspolitiken. 

Inom denna måste finnas ekonomiska miniminivåer och 

att ersättningar betalas efter inkomstbortfallsprincipen. I annat fall tappar 

systemen tilltro hos befolkningen och ersätts med system förhandlade 

med arbetsgivaren och därmed kommande krav om skattesänkning 

för dessa grupper. Därför är det också viktigt att ett nytt pensionssystem 

har ett brett stöd bland Sveriges befolkning. Det är numera väl känt att 

det nya pensionssystemet ger lägre pension än det gamla ATP-systemet. 

I det nya pensionssystemet är beslutat att fr o m år 1999 ska egenavgiften 

till pensionen om 6,95% räknas av från lönen innan den pensionsgrundande 

inkomsten fastställs. Detta innebär att en inkomst på 

200.000 kronor 1998 ger 200.000 kronor i pensionsgrundande inkomst, 

medan den för 1999 enbart blir 186.100 kronor eftersom egenavgiften på 

6,95% eller 13.900 kronor först räknas av. 

Motivet till avräkningen är svår att förstå, med tanke på att systemet 

redan före detta beslut ger lägre pension än tidigare. Skälet kan inte vara 

annat än att betala lägre pension till Sveriges pensionärer. 

Att en avgift som betalas sedan räknas av från bruttolönen torde vara 

unikt och öppna och öppna möjligheter för debatt och diskussion om att 

tillämpas på andra områden. Hur många avgifter betalar inte ett hushåll 

utan att få dessa avräknade på bruttolönen före skatteberäkning. 

Mot bakgrund av ovan föreslår vi kongressen: 

1) att egenavgiften till pensionssystemet ej räknas av från pensionsgrundande 

inkomst. 

Metall avd 85 Socialdemokratiska förening 

Jönköping, 2000-12-05 


beslutat översända motionen till partikongressen som enskild. 

MOTION 561 

NÄSSJÖ ARBETAREKOMMUN 

Pensionssystemet 

Det nya pensionssystemet har varit i stöpsleven i flera år. 

Huvudmålsättningen har varit att skapa ett stabilt system där kostnaderna 

för systemet är fasta och där utgifterna (pensionen)är rörlig. Systemet 

ska också, för att vara stabilt, vara förankrat i majoriteten av de politiska 

partierna. En av socialdemokratins viktigaste hörnstenar är den generella 

välfärdspolitiken. Inom denna måste finnas ekonomiska miniminivå-

er och att ersättningar betalas efter inkomstbortfallsprincipen. I annat 

fall tappar systemen tilltro hos befolkningen och ersätts med system förhandlade 

med arbetsgivaren och därmed kommande krav om skattesänkning 

för dessa grupper. Därför är det också viktigt att ett nytt pensionssystem 

har ett brett stöd bland 

Sveriges befolkning. Det är numera väl känt att det nya pensionssystemet 

ger lägre pension än det gamla ATP systemet. 

I det nya pensionssystemet är beslutat att fr.o.m. år 1999 ska egenavgiften 

till pensionen om 6,95 % räknas av från lönen innan den pensionsgrundande 

inkomsten fastställs. Detta innebär att en inkomst på 

200.000 kronor 1998 ger 200.000 kronor i pensionsgrundande inkomst, 

medan den för 1999 enbart blir 186.100 kronor eftersom egenavgiften 

på 6.95 % eller 13.900 kronor först räknas av. 

Motivet till avräkningen är svår att förstå, med tanke på att systemet 

redan före detta beslut ger lägre pension än det tidigare. Skälet kan inte 

vara annat än att betala lägre pension till Sveriges pensionärer. 

Att en avgift som betalas sedan räknas av från bruttolönen torde vara 

unikt och öppna möjligheter för debatt och diskussion om att tillämpas 

på andra områden. Hur många avgifter betalar inte ett hushåll utan att 

få dessa avräknade på bruttolönen före skatteberäkning. 

Mot bakgrund av ovan föreslår vi kongressen: 

1) att egenavgiften till pensionssystemet ej räknas av från pensionsgrundande 

inkomst. 

Metall avd 85 Socialdemokratiska Förening, Jönköping 

Bo Junefjäll 

Motionen behandlades på Arbetarekommunens möte den 24 april 2001 

samt beslutades att motionen antas som vår egen. 

MOTION 562 

OSBY ARBETAREKOMMUN 

Flexibel ålderspension 

Att fastställa pensionsålder som passar all kan vara en grannlaga uppgift 

och hart när omöjligt att få ålderspension vid ¨rätt¨ ålder för alla medborgare. 

Det har visat sig att individer slits ut i sina arbeten vid olika åldrar 

p.g.a. en mängd skiftande orsaker eller av någon anledning ställs utanför 

arbetsmarknaden. 

247

248 

Därför föreslår vi det socialdemokratiska partiet verka för: 

1) att införa flexibel ålderspension från 57 till 67 år, med ekonomisk 

möjlighet att försörja sig på pensionen om man väljer att gå tidigt. 

Sten Andersson, Monica Svensson 

Osby arbetarekommun har den 24 april antagit motionen som sin egen. 

MOTION 563 


Delpension 

Många av våra äldre medlemmar har under sitt arbetsliv varit utsatta för 

dåliga arbetsmiljöer både fysiskt och psykosocialt. Det har starkt bidragit 

till en försämrad hälsa och ork med svårigheter att klara av kraven, de 

ständigt ökande, på dagens ”stressade” arbetsplatser. 

Tidigare fanns möjligheten att ta delpension, ej förtida uttag av allmän 

pension, vilket innebar att flera klarade av att arbeta fram till ålderspension. 

Vi föreslår kongressen beslutar ge partistyrelsen i uppdrag: 

1) att med kraft verka för att rätten till delpension återinförs.. 

Tomas Kärnström 

Ordförande Metalls avd 135 Soc-Dem Fackklubb 

Sandvikens Arbetarekommuns möte den 23 april 2001 beslutade att 

bifalla motionen och antaga den som sin egen 

MOTION 564 

EMMABODA ARBETAREKOMMUN 

Pensionsåldern 

Trots att vi idag i Sverige har en god utveckling med allt fler medborgare 

i arbete så finns det fortfarande ett stort antal människor som har en 

lång tids arbetslöshet bakom sig. Den stora diskussionen om aktivitetsgarantin 

visar tydligt på att många upplever sig inte att vara behövda och 

oron finns för att aktivitetsgarantin ska bli ännu en åtgärd som inte leder 

till att man kommer i arbete. 

Vi vet också att många av LO:s medlemmar idag inte orkar arbeta till 

65 år. De är utslitna långt före sin 65-årsdag och den tilltagna stressen på 

arbetsplatserna gör att de inte orkar med det höga tempot utan måste 

lämna arbetslivet tidigare än vid ordinarie ålderspensionering.

Att då, samtidigt med att vi får redogörelser för hur arbetets form och 

innehåll sliter ut människor, säga att vi ska höja pensionsåldern till 67 år, 

upplevs lätt som ett hån. Det är sagt att det ska bli möjligt, inte obligatoriskt, 

att arbeta till 67 år. Vi är övertygade om att detta dessvärre kommer 

att leda till att människor i högre utsträckning än idag, klassificeras 

som mer eller mindre arbetsföra när diskussionen uppkommer inför en 

pensionering. Det kan innebära att de som inte bedöms kunna, vilja eller 

orkar arbeta efter 65 år, redan långt före 65-årsdagen inte får den utveckling 

och kompetenshöjning som övriga anställda får av arbetsgivaren. 

Detta i sin tur kan leda till större löneskillnader än tidigare och därmed 

i förlängningen till större klassklyftor. 

Det vore mest önskvärt att den gamla regeln om att man ska gå i pension 

vid 65 år ska gälla. 

Som det ser ut nu så är pensionsåldern flytande och det som står till 

buds om man behöver, av sjukdomsskäl, sluta arbeta tidigare än 65 år, är 

att få förtidspension. Eftersom det kommer att finnas fler alternativ när 

pensionsåldern närmar sig är det angeläget att denna fråga följs noggrant. 

Detta för att se att inte vissa grupper kommer att åsidosättas utbildningsoch 

utvecklingsmässigt i slutet av sitt arbetsliv. 

Vi yrkar på: 

1) att en omfattande studie för att följa konsekvenserna av det nya pensionsbeslutet 

snarast påbörjas. 

Per Sigvardsson och Ann-Marie Fagerström 

Emmaboda Arbetarekommun har antagit motionen som sin egen. 

MOTION 565 

UPPSALA ARBETAREKOMMUN 

Översyn av pensionssystemet för att få råd 

att delpensionera sig. 

Många skulle vilja trappa ner sitt arbete vid 61 års ålder och successivt 

fram till pensionering vid 65 års ålder. Det arbetsklimat som nu råder, 

och tyvärr tenderar att bli värre, med snabb teknikutveckling, flexibilitet, 

stress och utbrändhet som följd, så orkar de anställda inte arbeta heltid 

till 65 år. 

Många orkar inte heller arbeta så länge som till 65 års ålder utan den 

genomsnittliga pensionsåldern ligger under 60 år. Det kan inte heller 

vara rimligt att man måste arbeta heltid, d v s 100 % in i det sista för att 

få en pension som man kan leva på. 

Det nya pensionssystemet medger att man kan ta ut delpension, dock 

249

250 

med det stora problemet att det drabbar den anställdes framtida pension. 

Det är orimligt att pensionssystemet är utformat på sådant sätt att många 

faktiskt inte har råd att gå i pension tidigare och utnyttja systemet med 

flexibel pensionsålder. Istället har det här med att pensionera sig tidigare 

blivit en klassfråga. De med höga inkomster kan kompensera sig med bra 

pensionsförsäkringar så de får möjlighet att trappa ner tidigare. Andra 

kan med särskilda avtal med arbetsgivaren få gå tidigare. 

Det bästa skulle vara en översyn av pensionssystemet så att en person, 

som vill, har råd med delpension före 65 års ålder. Staten skulle tjäna på 

det här genom att fler blir kvar i yrkeslivet och inte slås ut och yngre skulle 

lättare få arbete. 

Med anledning av ovanstående yrkar jag: 

1) att pensionssystemet ses över så att en person, som vill, har råd med 

delpension före 65 års ålder. 

Anders Gustafsson 

Uppsala arbetarekommun beslutade att insända motionen som sin egen 

MOTION 566 


Bibehållen ATP-kompensation 

Många personer med funktionshinder drabbas hårt när de upptäcker att 

vid pensioneringens ingång de får ett halverat pensionstillskott. 

De som drabbas är ofta de som blivit funktionshindrade i unga år och 

erhållit kompensation för ingen eller låg ATP. 

Har man haft fullt pensionstillskott sänks detta från 40 000 kronor till 

20 000 kronor vid 65 års ålder. I samband med att det nya pensionssystemet 

införs kommer det att ersättas med ett grundskydd med 

viss utfyllnadsersättning för dem som har mycket låg inkomst/pension. 

Det är mycket orättvist att de som har funktionshinder får ekonomiska 

försämringar flera gånger i livet. 

Först vid erhållandet av förtidspension, sedan sänkt inkomst i samband 

med att arbetet upphör vid 65 års ålder samt dessutom en halvering av 

pensionstillskottet. 

Den som inte är funktionshindrad får endast en sänkning när arbetsinkomsten 

ersätts av ålderspensionen. 


1) att när det nya grundskyddet ersätter pensionstillskottet så skall det 

vara samma reella värde som nuvarande pensionstillskott, alltså 

ingen halvering.

Arbetarekommunens styrelse har behandlat motionen på mötet den 9 

oktober 2000 och beslutat att bifalla motionen, samt att anta den som sin 

egen. 

MOTION 567 

MARIESTADS ARBETAREKOMMUN 

Grundgaranti för pensionärer till boende, 

läkarvård, läkemedel och tandvård 

Den allmänna pensionen ålderspensionen, pensionstillskottet och ATP 

är så låg för en grupp pensionärer att de har svårt att klara betalningar av 

bostad, sjukvård och tandvård. Av tradition vill dessa pensionärer inte 

söka socialbidrag. 

Föreslås: 

1) att partikongressen beslutar att låta utreda förutsättningarna för att 

låta kommunerna införa grundgaranti enligt den s.k. 

”Borlängemodellen” för pensionärer med ålderspension, pensionstillskott 

och låg ATP. Denna grupp är begränsad. 

För Arbetarekommunens Pensionärsutskott 

Karl-Gunnar Johansson 

Mariestads arbetarekommun har på årsmötet beslutat att anta motionen 

och översända den till partikongressen som arbetarekommunens egen. 

Kenneth Nygren, sekreterare 

MOTION 568 


Tvåspråkighet i äldreomsorgen 

De närmaste åren kommer det att ställas stora krav på den kommunala 

organisationen och dess personal inom alla sektorer, där äldreomsorgen 

är en viktig del. Vi vet att andelen äldre kommer att öka och samhället 

måste klara att möta det ökade behovet. 

Under 50- och 60- talet kom många arbetskraftsinvandrare som jobbade 

hårt och var med och byggde upp landet. Även de blir äldre och är 

i behov av hjälpinsatser från kommunens hemtjänst när anhöriga inte 

orkar eller av andra skäl inte kan längre. 

När vi ska möta deras behov med de språksvårigheter som de kan ha 

av flera olika anledningar - åldersförändringar, demens etc. gör i många 

251

252 

fall att den äldre glömmer det senast inlärda språket - då är det viktigt att 

det finns människor i omgivningen som förstår och kan kommunicera. I 

vården och omsorgen av äldre ska språket inte vara ett hinder. 

Personer med invandrarbakgrund vill inte alltid på ålderns höst bli 

omhändertagna av sina barn och barnbarn, de behöver också anpassade 

lägenheter, servicehus och gruppboenden. Som i alla sammanhang bör 

största möjliga valfrihet eftersträvas. 

Kännedom om och inlevelse i behoven och önskemålen hos olika individer 

och respekten för enskilda kulturella värderingar måste finnas. 

Med hänvisning av ovanstående yrkar jag 

1) att ett integrationpolitiskt mål ska vara rekrytering och utbildning 

av tvåspråkig personal i vård och omsorg. 

Fisun Yavas, Hovsta - Lillåns kvinnoklubb 

Örebro arbetarekommun beslutade att anta motionen som sin egen 

MOTION 569 

MALUNGS ARBETAREKOMMUN 

Tak för äldreomsorgsavgifter. 

Undertecknad med socialdemokratiska värderingar anser det som fel att 

införa ett tak för äldreomsorgsavgifter. Ett av motiven för ATP var att 

när man blev gammal och behövde hjälp så skulle man kunna betala för 

sig. Vad man däremot bör göra är att införa så pass generösa förbehållsbelopp 

att det pensionären får kvar räcker till de utgifter som behövs och 

gärna kan möjligöra litet guldkant på tillvaron. 

Hänsyn bör också tas när en av makarna bor på institution. Den andra 

måste då kunna bo kvar i det gamla hemmet och inte av ekonomiska skäl 

tvingas flytta på grund av för höga avgifter på institutionen. 

Undertecknad hemställer därvid att kongressen ger partistyrelsen i 

uppdrag: 

1) att verka i motionens anda. 

T. Lars Larsson 

Malungs arbetarekommun har behandlat motionen och beslutat att anta 

den som sin egen.

MOTION 570 


Anhörigvårdares situation 

Många anhöriga tvingas bli vårdare åt nära anförvanter när sjukdom och 

handikapp drabbar dem. Det kan vara en hustru som vårdar maken efter 

en stroke eller en mamma som tar hand om handikappat barn, dotter 

som vårdare sina gamla föräldrar. Tusentals människor, övervägande 

kvinnor sköter anhöriga hemma. Det blir för många ett ensamt dygnetrunt 

arbete, med få tillfällen till avkoppling eller en hel natts sömn. 

Ett allt större ansvar har lagts på anhöriga, som i många fall arbetar 

gratis. Det är ovärdigt ett välfärdssamhälle att på detta sätt utnyttja anhöriga 

bara därför att de har en känslomässig bindning till de vårdar. 

Samhällets krympande resurser får inte bäras av dem som redan är hårt 

drabbade. 

Falkenbergs S-kvinnor hemställer att socialdemokratiska partikongressen 

beslutar: 

1) att ansvarig socialminister Lars Engqvist tillsätter en arbetsgrupp 

att se över socialtjänstlagen så att ”rätten till stöd för äldre i hemmet” 

stärks upp samt att onödigt krångliga regler som rör anhörigvården 

tas bort 

2) att projektpengar för anhörigvård permanentas till att vara ett riktat 

bidrag till kommunerna för att stärka anhörigvårdares status och 

situation. 

3) att kommunerna tydligare skall informera om tillgång av hemtjänst 

eller annan avlastning 

4) att anhörigvårdares ersättning räknas upp och att de som ej är 

anställda vårdare erhåller skälig ersättning för sin insats. 

Antaget på S-kvinnors årsmöte 

Falkenberg 2001-02-21, Goldy Farland, ordförande 


till ordinarie partikongressen 5-11 november 2001. Mötet beslutade 

att bifalla motionen med förändring i andra att-satsen. 

MOTION 571 

HANINGE ARBETAREKOMMUN, ENSKILD 

Äldreomsorgen 

Handens socialdemokratiska kvinnoklubb föreslår att årskonferensen 

antar motionen och överlämnar motionen till socialdemokratiska riks- 

253

254 

dagsgruppen för vidare behandling om att arbeta fram ett förslag till en 

äldreomsorgsreform. 

Sveriges befolkning har under de senaste åren blivit allt äldre och 

många har uppnått en aktningsvärd ålder på över 85 år och mer. 

Äldreomsorgen kostar kommunen mer för varje år. Det kommer att bli 

svårt att finansiera äldrevården med kommunalskatten i framtiden. Det 

kommer en stor grupp som föddes under 1940-talet och när dessa blir 

äldre och kräver omsorg, kan det bli mycket svårt för kommunerna att 

tillgodose deras behov genom kommunalskatten. En långsiktig planering 

krävs för att möte det växande behovet av äldreomsorg. För att alla ska 

kunna få del av en god omsorg krävs att vi gemensamt betalar detta med 

en ny socialförsäkring via den statliga skatten. Detta kan göras genom att 

omfördela de avgifter och skatter som vi idag betalar in via arbetsgivaravgifter 

eller att ta ut en extra arbetsgivaravgift för att finansiera denna 

äldreomsorgsförsäkring. 

Det finns en stor risk för att privata lösningar kommer ta över kostnadsansvaret. 

De som kommer att kunna betala till en egen försäkring, är 

de som har god ekonomi och en bra lön. Kvinnorna har oftast den lägsta 

lönen och kommer att få svårt att betala äldreomsorg. 

Maxtaxa inom äldreomsorgen ska införas och de kommer att öka kommunernas 

kostnader. Om ca 10-20 år kan det vara svårt att klara detta via 

kommunalskatten. Vi vet att den arbetande befolkningen är allt färre i 

förhållande till den växande äldre gruppen. Det betyder att allt färre ska 

försörja allt fler och det beror bl a på att barnafödandet har minskat 

under en följd av år. 

Detta är en rättvisefråga som vi socialdemokrater borde debattera och 

ställa krav på en socialförsäkringslösning som alla kan få del av. Den 

egna ekonomin får inte vara avgörande vilken omsorg som vi kan 

erbjudas. 

1) att alla ska få rätt till omsorg när behovet uppstår 

2) att den egna ekonomin inte ska vara avgörande vilken äldreomsorg 

som kan erbjudas. 

Haninge den 17 februari 2001, Christina Andersson 

Motionen har antagits av kvinnoklubbens årsmöte. 

Arbetarekommunen beslutade att motionen insändes som enskild.

MOTION 572 


Statsbidrag till start av särskilda boenden för 

äldre med utländsk bakgrund 

För en tid sedan blev jag kontaktad av en anhörig till en äldre kvinna med 

demens. Hon kommer ursprungligen från Latinamerika och bor i 

Sverige sedan många år tillbaka. Hon är gift med en svensk man. Nu har 

kvinnan förlorat sitt svenska språk och talar endast sitt hemspråk, spanska. 

Makarna kan inte längre kommunicera med varandra och situationen 

börjar bli ohållbar. Makarna behöver hjälp. Hemtjänsten i stadsdelen där 

hon bor har ingen spanskspråkig personal och i Stockholmstrakten finns 

såvitt känt inget spanskspråkigt äldreboende för dementa. Kan man 

tänka sig något värre som gammal än att vara dement och inte kunna 

kommunicera med sin omgivning? 

Antalet äldre (65+) födda utomlands uppgick 1999 till drygt 130 000 

personer, vilket motsvarar 8,6% av befolkningen i åldersgruppen. Inom 

en tioårsperiod väntas antalet öka till ca 170 000, vilket motsvarar10,3% 

(siffran är osäker). 

Alla äldre som invandrat har sin historia, sina speciella upplevelser och 

sina skäl att ha kommit hit. Många har kommit som unga och friska och 

erbjudit sin arbetskraft i bl a industrin, som då hade stort behov av nya 

anställda. Andra har kommit som flyktingar från en omänsklig situation 

i unga år eller som äldre. En del har drivits hit av sin längtan efter att 

återförenas med sina barn, som bosatt sig här. 

Att bli gammal i främmande land behöver naturligtvis inte medföra 

några särskilda problem. Men för många blir det bekymmer. Med språket 

man aldrig lärt sig eller förlorat under livets höst. Med den försvagade 

identiteten och längtan tillbaka till hemlandet. Med det sviktande 

självförtroendet i ett industrialiserat samhälle, där man som äldre har 

lägre status än man haft tidigare i livet. Att då under sina sista år, när man 

är som bräckligast, få leva bland andra, som förstår vad man säger, att få 

äta den mat man är van vid, att få fira sin högtider och med varandra 

skapa gemenskap är för många ovärderligt. 

I SOU-rapporten Invandrare i vård och omsorg – en fråga om bemötande 

sägs: 

Sedan 1970-talet har kommunerna och landstingen uppmanats att 

planera för att tillgodose invandrarnas behov av vård och omsorg./…/ 

Planer har upprättats på många håll i landet men långt ifrån i alla kommuner./…/ 

Medan de äldre invandrarna blir fler beskrivs den offentliga 

vårdens och omsorgens företrädare som - många gånger - ovillig att ta 

uppmaningen riktigt på allvar och börja göra något. 

Kommunförbundet gjorde under 2000 en kartläggning av etniska 

äldreboenden i landet. Den visar att det i 14 av kommunerna finns 20 

255

256 

särskilda äldreboenden för etniska minoriteter. Av dessa är 13 för finsktalande. 

Med tanke på hur stort behovet är och kommer att bli måste 

man säga att utvecklingen har gått och kommer att gå mycket långsamt. 

Flera av boendena drivs av invandrarföreningar eller församlingar och 

mycket tyder på att kommunerna väntar sig att invandrarföreningarna 

ska ta ansvaret för äldreomsorgen inom sin egen etniska grupp. Om man 

drar en parallell med de demenssjuka, som också är en grupp med speciella 

behov, motsvarar det synsättet att ”vi är positiva till särskilda boenden 

för demenssjuka men förväntar oss att Demensförbundet ska starta 

och driva verksamheten”. Ofta är det dock en överdriven tro på föreningarnas 

möjligheter och kapacitet. Däremot bör naturligtvis planeringen 

ske i långtgående samverkan med invandrarnas egna organisationer. 

Det har alltså visat sig att välmenande uppmaningar inte räcker för att 

en stor befolkningsgrupp ska få sina behov av anpassad äldreomsorg tillgodosedd. 

Det enda som kan få effekt är ekonomiska morötter. Det har 

visat sig att utbyggnaden av gruppboende för dementa har stimulerats 

kraftigt av de specialdestinerade statsbidrag kommunerna har kunnat 

söka för att starta sådana. På samma sätt borde riksdagen avsätta pengar 

för att stimulera tillkomsten av särskilda boenden för äldre med utländsk 

bakgrund. Hur utformningen av boendena ska se ut är en annan diskussion. 

(Det är naturligtvis inte nödvändigt att varje minoritet har sitt eget 

hus, man kan tänka sig särskilda avdelningar eller korridorer med tvåspråkig 

personal i anslutning till boende med svenskar eller andra minoriteter.) 

Med hänvisning till ovanstående föreslår jag partikongressen besluta 

1) att ställa sig bakom att statsbidrag anslås till start av särskilda boenden 

för äldre med utländsk bakgrund 

2) att överlämna motionen till riksdagsgruppen 

Gudrun Staf Torstensson 



MOTION 573 

HELSINGBORGS ARBETAREKOMMUN 

Införandet av statligt stöd för att i kommunerna 

utveckla verksamheten inom 

äldreomsorgen 

Införandet av statligt stöd för att i kommunerna utveckla verksamheten 

inom äldreomsorgen i syfte att förbättra kvalitén i form av nya metoder

och arbetsformer, organisation mm, innefattande bl a förkortad arbetstid 

Förra mandatperioden hade Helsingborgs socialdemokratiska styre. I 

syfte at förbättra kvalitén inom äldreomsorgen införde vi 1997 på försök 

ett utvecklingsprojekt innefattande bl a förkortad arbetstid på 

Fredriksdalshemmet. 

De borgerliga vann valet 1998 och tog över makten i staden. Något av 

det första de gjorde var att ifrågasätta försöksverksamheten på 

Fredriksdalshemmet. Efter diverse turer beslutade de borgerliga i mars 

2000 att lägga ner försöket, trots protester från oss socialdemokrater. 

Även om försöket var begränsat i tid kunde en viss utvärdering göras. 

Den sade bl a att personalen mådde bättre, att de gjorde ett bättre jobb 

och kände mer arbetsglädje, korttidsfrånvaron, a-kasseersättningen och 

bostadsbidragen minskade och att skatteintäkterna ökade. 

Av utvärderingen kan man konstatera att stora delar av vinsterna tillföll 

staten, medan kommunen fick stå för kostnaderna. Därför vore det 

enligt vår mening rimligt att staten stödjer denna form av utvecklingsoch 

försöksverksamhet, åtminstone under ett antal år i inledningsskedet. 

Vi får allt fler äldre som på olika sätt behöver stöd från samhällets sida. 

Därtill ser vi framför oss en risk att det kan bli svårt att rekrytera personal 

till äldreomsorgen. Bla p g a lönenivån, lågstatusstämpeln och att det 

många gånger är ett tungt och slitsamt arbete. 

För oss socialdemokrater är äldreomsorgen ett viktigt område. Därför 

bör vi lägga ner mycket gemensamma krafter för att få en bra äldreomsorg 

med hög kvalité över hela landet. Det är enligt vår mening rimligt att 

kommuner och staten tillsammans hjälps åt i detta arbete för att utveckla 

och förbättra landets äldreomsorg. 

Därför föreslår vi att partikongressen beslutar: 

1) att partiet verkar för att staten med ekonomiska medel stödjer kommunalt 

utvecklingsarbete inom äldreomsorgen, innefattande bl a 

förkortad arbetstid. 

Motionen behandlad på Helsingborgs arbetarekommuns medlemsmöte 

01 05 03. Mötet beslöt enhälligt att anta motionen och vidarebefordra 

denna till partikongressen. 

MOTION 574 

KRISTIANSTADS ARBETAREKOMMUN, ENSKILD 

Den framtida äldreomsorgen 

I Sverige liksom de flesta västerländer blir de äldre fler till antalet samtidigt 

som de blir allt äldre. Detta är en utveckling som vi haft sedan slutet 

på kriget och möjliggjorts av att vi fått öka kunskap på det medicins- 

257

258 

ka området. Det är idag möjligt att bota sjukdomar, som förr sågs som 

dödliga. Samtidigt har vi ett bättre sätt att leva och vi har inte längre 

stora epidemier skördar offer, som man tvingas att acceptera för bara en 

generation sedan 

För c:a sjuttio år sedan var medelåldern för oss kvinnor i Sverige ett 

par och sextio år och numera har samma medelålder passerat åttioårs 

gränsen. Detta innebär med stor nödvändighet, att resurser till service 

och vård måste delas av flera, för att inte kommunens kassakistor ska 

tömmas. Dessutom vet vi inte fullt ut hur sjukdomar och åldrande kommer 

att yttra sig inom denna starkt åldrande befolkning. 

Sjukdomspanoramat och den stigande mängden allt äldre gör, att det 

är svårigheter för kommunerna, som har ansvaret ör verksamheten och 

som måste sköta planering och genomförande av äldrevården och omsorg 

för dom stora grupper det gäller. Personalplanering, rekrytering och 

utbildning av personal kräver stora resurser och om inte övergripande 

åtgärder sätts in finns det kommuner som kommer på efterkälken och 

det är inte bra för den stora gruppen vårdtagare. 

Under det just gångna decenniet har vi haft dåligt med pengar, eftersom 

den stora arbetslösheten har gjort, att det har varit relativt sett ett 

minskat ekonomiskt utrymme. Detta har inneburit att vi har tvingats 

bromsa utbyggnadstakten och utvecklingstakt inom detta område såväl 

som andra verksamheter i kommunerna. Detta har skett trots att det 

råder stor enighet i samhället när det gäller folkets vilja att ha en tillräcklig 

omsorg om dom äldre och trots att viljan att ge omsorg ett innehåll 

och en kvalité som är den bästa tänkbara. 

Vi måste samtidigt se till att vi förbättrar och bygger ut utbildningen 

och fortbildningen, så vi inte får alltför stora rekryteringsproblem framöver. 

Samtidigt som vi gör detta måste vi se över organisation och arbetsformer 

i denna vård och ge detta område en prioritet och en status som 

det inte har idag. Arbetsvillkor, lön, tider, möjligheter till personlig 

utveckling måste ställas under debatt och adekvata utvecklingsprogram 

för personal tas fram och åtgärder vidtagas. 

Anhöriga gör stora insatser i dessa sammanhang och det blir med all 

sannolikhet nödvändigt att bestämma gränser mellan anhöriga och närstående 

och den personal, som är verksam i kommunen. Det kan inte 

vara meningsfullt att gamla och ofta sjuka, tidigare lojala skattebetalare, 

inte får den professionella vård, som kommer att finnas i kommunerna. 

Ett stort problem är att med stigande medelålder ökar förmodligen de 

demenssjuka till antalet. Kunskaperna om de olik sjukdomarna inom 

detta område behöver öka både hos allmänhet och hos dem som är yrkesverksamma. 

Forskningen inom detta specialitet måste i en framtid ges 

hög prioritet och om det är möjligt måste mera göras för att få diagnos, 

behandling och ev. mediciner, som kan fördröja utvecklingen av demens 

och därmed omhändertagande, som svarar mot den enskildes behov.

En grupp, verksamma i detta område som man borde se till att utbilda 

och informera bättre är de, som har påtagit sig den grannlaga uppgiften 

att vara gode män och förvaltare till dementa personer och som helt klart 

måste ha kunskaper om åldrandets sjukdomar och likaså om vilka möjligheter, 

som finns i den kommunala verksamheten. 


1) att vi på sikt får en rättighetslag, som garanterar att de äldre får den 

service och omvårdnad dom bör få för en god ålderdom 

2) att kommunerna, som har det yttersta ansvaret för den verksamhet 

som riktar sig mot dom äldre, får stöd för att arbeta fram ett bättre 

och mer verklighetsanknutet planeringsinstrument än det som finns 

idag. 

3) att kommunförbundet tillsammans med arbetsmarknadens parter, 

AMS och skolverket ges i uppdrag att kartlägga personalbehov, 

utbildningsbehov och rekryteringsfrågor för att på sikt planera och 

verkställa kraftiga insatser för att stärka rekryteringen av personal. 

4) att ge yrkesinspektionen i uppdrag att tillse att det år att tillskapa en 

godtagbar arbetsmiljö i de äldres bostäder, för att förhindra arbetsskador 

och förslitningar hos personalen. 

5) att tydligare markera gränssnitt mellan anhörigas/närståendes 

arbetsuppgifter och insatser från kommunal personal 

6) att kunskaper ålderdomens sjukdomar och behov sprids till större 

grupper både yrkesverksamma och allmänhet. En grupp, som skulle 

behöva en bättre kunskapsnivå i dessa frågor är gode män och förvaltare 

7) att underlätta att arbetstagare från andra yrkesområden slussas över 

till kommunens verksamhet 

8) att på sikt minska antalet yrkeskategorier, som rör sig i verksamheten 

9) att invandrartäta kommuner tillse att det finns särskild personal till 

de äldre som har problem med språk o.d. 

10) att kommunernas uppsökande verksamhet blir mera intensiv. 

11) att tillse att hjälpmedel och bostadsanpassning blir mera realistiska 

och att inte onödiga och byråkratiska regler förhindrar kvarboende. 

12) att de kunskaper och den erfarenhet och de forskningsresultat som 

finns samlas till regionala utvecklingscentra så att kunnande och 

tidigare rön tas till vara. 

13) att de begrepp, som myntas av en nödvändig ekonomisk ordning 

och som innebar att personer anses klinikfärdiga tas bort och att 

läkare avgör i varje enskilt fall var det är lämpligast att vårda personen. 

259

260 

14) att motionen antas av kongressen och beslutet och motionen översändes 

till socialministern, kommunförbundet, socialdemokratiska 

riksdagsgruppen och samtliga LO-förbund. 

Anna Lisa Jönsson 


beslutat att insända motionen som enskild. 

MOTION 575 

KRISTIANSTADS ARBETAREKOMMUN, ENSKILD 

Framtida äldreomsorgen 

I Sverige liksom de flesta västländer blir de äldre fler till antalet samtidigt 

som de blir allt flera. Detta är en utveckling som vi haft sedan slutet 

på 40-talet och möjliggjorts av att vi fått ökad kunskap på det medicinska 

området. I dag är det möjligt att bota sjukdomar, som förr sågs som 

dödliga. Vi har bättre sätt att leva och inga stora epidemier skördar offer. 

För cirka 70 år sedan var medelåldern för oss kvinnor i Sverige 60 år 

och numera har samma medelålder passerat 80-års gränsen. Detta innebär 

med stor nödvändighet, att resurser till service och vård måste delas 

av flera, så att inte kommunens kassakistor ska tömmas. Vi vet inte fullt 

ut hur sjukdomar och åldrande kommer att utvecklas i framtiden. 

Sjukdomspanoramat och det stigand antal äldre gör att det blir för kommunernas 

planering och genomförande av äldrevård och omsorg. 

Personalplanering, rekrytering samt utbildning av personal kräver stora 

resurser. Om inte övergripande åtgärder sätts in finns det kommuner som 

kommer på efterkälken 

Under det gångna decenniet har vi haft svag ekonomi bl.a på grund av 

stor arbetslöshet. Kommunerna har på grund av detta dragit ner på verksamheten. 

Anhöriga gör stora insatser i dessa sammanhang men ansvaret 

skall ligga hos kommunen och inte hos de anhöriga. 

Vi kräver därför av kongressen: 

1) att vi på sikt får en rättighetslag, som garanterar att de äldre den service 

och omvårdnad de bör få för en god ålderdom 

2) att kommunerna som har yttersta ansvaret för den verksamhet som 

riktas mot de äldre får stöd för en bättre verklighetsanknuten planering. 

3) att ge yrkesinspektionen i uppdrag att tillse att det år att tillskapa en 

godtagbar arbetsmiljö i de äldres bostäder, för att förhindra 

arbets/och förslitningsskador hos personalen

4) att tydligare markera gränssnitt mellan anhöriga/närståendes arbetsuppgifter 

och insatser från kommunal personal 

5) att kunskaper ålderdomens sjukdomar och behov sprids i större 

grupper både yrkesverksamma och allmänhet. En grupp som behöver 

detta är gode män och förvaltare 

6) att kommunernas uppsökande verksamhet blir mer effektiv 

7) att tillse att hjälpmedel och bostadsanpassning blir mera realistiska 

och att inte onödiga och byråkratiska regler förhindrar kvarboende. 



beslutat att insända motionen som enskild. 

MOTION 576 

TÄBY ARBETAREKOMMUN 

Inrätta en äldreombudsman – statlig och i 

varje kommun 

Äldreombudsmannainstitutet har visat sig vara en uppskattad och framgångsrik 

funktion i de kommuner där de inrättats. Det har visat sig i 

Stockholms Kommun t.ex. att anhöriga och äldre har haft mycket god 

hjälp av äldreombudsmannen , trots att man haft handläggare, biståndsbedömare, 

inspektörer m.fl. tjänstemän som haft ansvaret för servicen till 

de äldre. 

Nu kommer flera kommuner att inrätta kundval som innebär att den 

enskilde äldre själv skall teckna avtal med en vårdgivare. Behovet av en 

äldreombudsman har blivit ännu större idag. 

Man behöver följa upp hemtjänsten, sjukvården, omsorgen kontinuerligt 

och man behöver en oberoende instans att vända sig till när man inte 

är tillfreds och känner trygghet i den service man får . En oberoende 

instans som bevakar och följer upp verksamheterna och som både personal, 

anhöriga och den äldre kan vända sig till med önskemål eller bön om 

hjälp vid missförhållanden utan risk för repressalier är en väg att gå. 

En central statlig ombudsman för äldrefrågor skulle kunna bidra till 

att stärka utvecklingen av äldrefrågorna och också ge röst åt de äldres 

egna synpunkter och behov. Likaväl som det idag finns en barnombudsman 

som representant för barnens situation i hela landet anser jag att det 

bör inrättas en motsvarande funktion på riksnivå, som skulle kunna ge 

kommunala ombud ett stöd och stärka deras ställning. 

Hittills i Täby kommun har vi inte fått gehör för vårt förslag , som 

första gången lades 1997, för inrättandet av en kommunal äldreombudsman. 

Vi behöver ett genomslag av denna fråga på riksplanet för att 

kunna driva frågan vidare kommunalt. 

261

262 


1) att en äldreombudsman inrättas på statlig nivå och i kommunerna 

Borit Drougge 

Täby AK har vid medlemsmöte den 26 april 2001 beslutat anta motionen 

som sin egen.

M4 344-576.pdf - Socialdemokraterna

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?