15804_Leva till varje pris_smakprov.pdf - Isaberg Förlag

den förlamande skräcken från mardrömmen åter var över
honom. En färgbild på en rödhårig man i halvfigur täckte
halva sidan.
Moses.
Det var Moses som hade varit den gamle Joels stora skräck
och det var inte utan anledning. Moses hade tillsammans
med Dragan organiserat den knarksmuggling som i slutänden
hade lett fram till att den gamle Joel hade krockat och
att hans kropp hamnat på universitetssjukhusets akutmottagning
samtidigt med Birger. Någonstans längs E4:an hade
Joel lämnat väskorna med knark. Joels gamla kompisar hade
blivit mördade för att de inte kunde hitta dem.
Nåja. För honom själv hade allt ordnat upp sig. Birgers
gamle vän, polisen Robert Gladh, hade hjälpt honom och nu
satt Dragan i fängelse. Joel vände sig på sidan och fortsatte
att läsa. Ögnade förbi ett reportage om Kumlaanstalten.
Mindes att Robert en gång hade berättat att Dragan inte
längre satt inlåst där. Fanns visst på något liknande säkerhetsfängelse
i Serbien. Livstid och därefter utvisning. Så
hade domen blivit. Enligt Robert Gladh hade han på egen
begäran blivit förflyttad till sitt gamla hemland. Det borde
väl knappast vara bättre än Kumla…
Moses hade blivit skjuten och hans hjärna förstörd. Samma
läkarlag som räddat livet på Joel och Birger hade opererat in
en ny hjärna i Moses. Den här gången kom hjärnan från en
kvinna, så Gudrun hette numera Gunnar och var en känd
feministisk politiker på vänsterkanten. Ofta såg man bilden
av den rödhårige jättemannen i tidningarna och varje gång
kramade skräcken hårt om Joels hjärta.
Sportsidornas rosa skimmer intresserade inte Joel i nattens
sena timme. Bara fotboll och ishockey. Enligt det här numret
av Aftonbladet fanns det inga andra sporter.
Han bläddrade tillbaka till artikeln om Gunnar S. Den här
gången handlade det till och med om transplantationen och
hur Gunnar nu såg på sig själv. Intressant. Visst fanns det
14