15804_Leva till varje pris_smakprov.pdf - Isaberg Förlag

28 mars
Robin Karlsson låg nerbäddad i sin säng. Vanligtvis brukade
han vara tidigt uppe, men idag hade han ingen tanke på
att stiga upp trots att det började närma sig lunchtid. Han
var sjuk. Igår hade han varit som vanligt, men under natten
hade halsen börjat svullna. Nu hade han dessutom en
elak, slemmig hosta. Vad det betydde visste han mycket väl.
Minst en vecka i sjuksängen. Dessa förbannade infektioner.
Han uppfattade hur det slog i ytterdörren och hörde Lenas
ivriga röst från hallen.
– Vad blir det för mat?
Otåliga steg dunkade i trappan och ett huvud stack in
genom sovrumsdörren.
– Jag är vrålhungrig.
– Jag är sjuk, jag trodde att du skulle ta med dig mat från
restaurangen.
– Och jag jobbar faktiskt. Det är din tur att fixa mat den
här veckan.
Lena Lööf var minst sagt livrädd för allt vad hushållsarbete
hette, och det föll på Robin att göra det mesta i hemma i
villan. Nåja, inte var det så mycket de måste utföra själva nu
för tiden. Bara beställa mat från restaurangen, ställa disken i
plastbacken i köket när de ätit färdigt och lägga smutstvätt
i tvättkorgen. Vidare fick de själva hänga in de nytvättade
och nystrukna kläderna i garderoben, byta tandborstar när
de var utslitna samt ringa vaktmästaren eller städansvarig om
det var något som var sönder eller behövde göras. Huset
städades av personal från Nobelsjukhuset. Allt utom ett rum,
deras gemensamma arbetsrum. Lena hade bestämt att ingen
annan än de själva fick gå in där. Följden blev att just det
rummet hann bli både väldigt dammigt och rörigt mellan
de gånger Robin släpade dit dammsugaren.
Robin vände sig på sidan i sängen och suckade uppgivet.
22