FINAL COUNTDOWN eller SLUTET Mordet på ... - Bakom kulisserna

16
universum tyckte Jurij när han rusade ut på startplattan med nedböjt
huvud för att förena sig med Generalmajor Anton Petrov och chefen
som redan satt fastspända i den tunga attackhelikoptern. Piloten
fick klartecken från tornet och de lyfte sakta för att fara mot bunkern
vid skjutfältet. Det var chefen som ringt Anna och sagt att
mötet skulle äga rum en dag tidigare och i den tvåmeterstjocka betongbunkern
i bortre ändan av skjutfältet till tonerna av raketbeskjutning
från attackflyget. Chefen ville nämligen vara säker på att
KGB hölls utanför det militära tänkandet. Politik var ju en sak men
verkligheten eller sanningen en helt annan.
De landade på bunkerns tak och skulle klara av den konspiratoriska
konferensen innan skjutövningarna började. Via spiraltrappan på
baksidan av bunkern kom de till entrén och där saluterade en värnpliktig
korpral med automatkarbin och påsatt bajonett. Jurij såg att
korpralen var en ung kvinna och genast glömde han baksmällan
men bara till dess han såg barskåpet i den mörka mahognybokhyllan
i bunkerns konferensrum. De tre officerarna gjorde det bekvämt
för sig och Alexander tog till orda med myndig stämma:
-Jag har beställt raketbeskjutning från attackflyget. Det blir några
robotar också så vi kan räkna med fyrverkeri om en stund. Helikoptern
hämtar oss så vi alla hinner hem till middan.
Jurij såg frågande på sin far.
-För din del blir det kalkon, låter din fru Vera hälsa, log Alexander
mot Jurij och pekade samtidigt mot barskåpet.
Jurij fattade vinken och tog fram tre glas och två flaskor, en flaska
vodka och en fiskleverolja. Ingen av herrarna rörde oljan. De skålade
för flaggan och drack ur på stående fot.
Alexander fyllde på sitt glas och sa åt Jurij att börja med en sammanfattning.
Jurij tvekade. Han hade behövt en sup till i andra benet.
Alexander kände vibrationen och räckte honom ett nytt glas vodka.
Jurij svepte åtta centiliter vodka i ett drag, harklade sig och sa:
-Indien kommer att köpa svenska kanoner. Olof Palme och Ravij
Gandhi är så att säga kära i varandra. De är blinda för politiska realiteter
och vissa styrkeförhållanden.
-Det är inte möjligt, stönade generalmajor Anton Petrov.
Det blev helt tyst i rummet. Det var som om betongväggarna tappade
andan. Alexander fyllde på glasen under tystnad men höjde sedan
rösten: