FINAL COUNTDOWN eller SLUTET Mordet på ... - Bakom kulisserna

50
USA
-Jag åker iväg en stund, sa överste Joe Billings till sin sekreterare
miss Nellie.
-Kan jag anteckna någon tid när du kommer tillbaka, sa hon och
rynkade pannan.
-Nej jag blir nog borta resten av dagen och för övrigt är jag anträffbar
enbart för president Ronald Reagan. Han har numret till biltelefonen,
sa han lite stressigt.
-Det var värst är det något jag skall gratulera till? sa hon skämtsamt.
-Knappast, sa han och log sitt pojkaktiga leende. Klockan var elva
på förmiddagen och han hade som vanligt varit på plats klockan
08.00. Men nu hade det chiffrerade meddelandet från Anna Pavlova
kommit från ambassaden i Moskva och det innebar att den sovjetiska
militära säkerhetstjänsten GRU hade något riktigt ruskigt på
gång.
Han lämnade byggnaden och satte sig i bilen och det var inte förrän
han vred om tändningslåset med bilnyckeln som reaktionen kom.
Han upptäckte att han skakade i händerna. Det hade aldrig hänt honom
förut.
-Gode Gud hjälp mig nu, sa han högt för sig själv och körde ut från
parkeringsplatsen för att fara hem till villan i förorten och dechiffrera
meddelandet från Anna Pavlova i Leningrad.
”Jag undrar om det handlar om Skandinavien”, tänkte han. Inom
försvarshögkvarteret gick det vissa rykten om att ryssarna borrade
hål i urberget i Östersjön i syfte att där placera atombomber. Bomberna
skulle sedan kunna bringas att detonera på elektronisk väg.
Det hela var uppbyggt så att ryske Överbefälhavaren kunde sitta i
Kreml och trycka på knappen och så detonerade atombomber på
olika platser i svenska skärgården.
Hela projektet fortskred med stadig kurs och arbetet utfördes under
vattnet, med hjälp av grodmän och ubåtar.
-Med fräckhet och brutalitet kommer man långt tydligen, muttrade
Joe Billings och erkände att det var svårt att kartlägga den sovjetiska
ubåtsverksamheten i Östersjön. Ryssarna använde sig av välbekanta
avledningsmanövrar. De gick upp i övervattensläge och sedan
såg de till att någon av skärgårdsbefolkningen i Sverige observerade
ubåten, men själva sabotagearbetet utfördes av miniubåtar och
grodmän på helt andra platser åtskilliga mil därifrån och det innebar
att när det svenska ubåtslarmet gick så kunde undervattensarbetet