FINAL COUNTDOWN eller SLUTET Mordet på ... - Bakom kulisserna

22
-Nöden har ingen lag, sa Alexander Ahromejev till sin medarbetare
generalmajor Anton Petrov.
Alexander lyfte luren och slog Anna Pavlovas nummer.
-Anna, svarade hon.
-General Ahromejev här.
-Herr general??
-Min bil hämtar er inom en timma. Ni är bjuden på middag här på
min datja klockan 17.00. Ta på något passande för kvällen och
medtag nattlinne och vardagskläder för morgondagen. Packa en
väska, sa Alexander myndigt.
-Men herr general, invände Anna som tyckte att det var opassande
att konfronteras med Jurijs fru Vera och den övriga familjen.
-Det är en order, sa Alexander något mjukt för att antyda att han
visste. -Det är så att generalmajor Petrovs hustru måste se till sin
sjuka mor ikväll så det fattas en bordsdam så att säga.
-Jag förstår, herr general.
-Dessutom måste jag tala med dig Anna innan jag flyger till Moskva
måndag morgon för att ha lunch med min gode vän generalsekreterare
Michail Gorbatjov och hans hustru Raisa.
-Javisst herr general jag kommer.
Klick.
-Sådärja, sa Alexander och nickade till Anton. -Nu ska jag knäcka
KGB-chefen Primakov åtminstone tillfälligt.
-Lyssnar KGB på hennes telefon?
-Det hoppas jag, skrattade Alexander. -Samtalet jag hade ... var lika
mycket riktat till Primakov som till Anna ... Ha, ha, ha.
-Vad är det som är så roligt, sa Anton.
-Jurij frågade om GRU lyssnar på Anna Pavlova, sa Alexander.
-Nåå? sa Anton.
-Naturligtvis sa jag, ha, ha, ha.
Anton Petrov föll in i skrattet och det knackade på dörren till biblioteket.
-Herrarna har roligt förstår jag, sa Jurij lite avundsjukt och steg in
klädd i mörk kostym och diskret slipps precis som de andra gentlemännen,
kvällen och damerna till ära.
-Anna är på väg, sa Alexander till Jurij.
-Bra, sa Jurij och i ögonvrån såg han Anton Petrovs rynkade panna
och då vände sig Jurij mot generalmajoren och sa lugnande: -Ingen
fara Anton. Vera och Anna har träffats tidigare. För övrigt är det väl