FINAL COUNTDOWN eller SLUTET Mordet på ... - Bakom kulisserna

48
Final Countdown Copyright 1998 © Ronny Amberts
Kapitel 3
Anna Pavlova och resan till Leningrad
Anna Pavlova hade plötsligt blivit en mycket viktig person. Redan
måndag eftermiddag c:a tre timmar efter lunchen med generalsekreterarens
fru så hade hon fått limousin, privatchaufför och två livvakter
som var elitsoldater från sabotageförbanden Specnaz. Nu
skulle hon hem och packa och hon njöt av bilfärden. Det var en
ganska lång bilfärd hon hade framför sig och bilvägen mellan Moskva
och Leningrad var det inte många ryssar som fick uppleva på
grund av visumtvånget inom landet.
Hon kände sig faktisk som en riktig prinsessa men att prinsen var
amerikan och hette Joe Billings det var nog inte många som visste.
”Bara inte Gorbatjov får veta det,” tänkte hon. GRU visste ju allt
redan men KGB skulle inget få veta hade Jurij Ahromejev lovat.
Anna och livvakterna skulle övernatta på en liten lantgård efter halva
sträckan och den ene av dom, han som satt i förarsätet var en
riktig goding, tyckte hon. Han brukade titta på henne bakifrån och
framförallt när hon böjde sig framåt ibland och han var nog en riktig
liten busunge när det gällde kvinnor. Hon log för sig själv och
tänkte på Jurij, hur han hade tagit henne bakifrån över köksbordet.
GRU-chefen Alexander Ahromejev skulle nog inte gilla om hon
tog en snabbis med livvakten. Det var nog bäst att vänta till hon
kom hem och då skulle hon ringa sin väninna Ewa Karenia. Hon
mindes samlaget med Joe Billings i Tokyo. Han kunde verkligen ta
henne så att hon exploderade. Kanske var det för att Joe var så förskräckligt
välförsedd därnere så att säga ... Hon kände faran komma
smygande när hon upptäckte hur blöt hon var mellan benen. Hon
måste försöka hålla sig i skinnet nu när friheten var så nära. Hon
måste försöka låta bli att ligga med den där livvakten som satt i
framsätet. Fast hon ville väldigt gärna och nu på direkten egentligen.
Hon måste skärpa sig ...
De var nu mitt ute på landsvägen och skönheten i sommargrönskan
var bedövande. De kom ut på en raksträcka och tvåhundra meter
framför sig såg de en vägspärr. Det var en vägbom och taggtråd
rakt över vägen. Fyra vakter med automatkarbiner väntade där