FINAL COUNTDOWN eller SLUTET Mordet på ... - Bakom kulisserna

FINAL COUNTDOWN 

eller 

SLUTET 

Mordet på 

Olof Palme 

Första Boken 

Del 1 och 2 

Roman 

av 

Ronny Amberts

2 

Final Countdown Copyright 1998 © Ronny Amberts 

Kopieringsförbud 

Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen! Kopiering 

är förbjuden utöver vad som anges i kopieringsavtal. 

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas 

av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i 

upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till 

upphovsman/rättsinnehavare. 

Författare: Ronny Amberts 

© 1998 Ronny Amberts 

Förlag: Amberts Förlag, 

Box 286, 

114 79 Stockholm, 

Sweden. 

E-mail: RonnyAmberts@kurir.net

Final Countdown © 1998 Ronny Amberts. 1.a Boken. Mordet. 

Förord 

Det är min uppfattning att vi människor får ett antal liv 

att förvalta. Vi lever flera liv med olika personligheter 

men med samma själ och vi växlar mellan man, kvinna 

och ras. Vi får flera chanser att lära oss om GUD och 

GUD är kärlek. Vi skall lära oss kärlekens väsen. 

Jag tror att verkligheten om reinkarnationen har städats 

bort ur Bibeln. När nu Jesus säger, detta släkte, så 

menar han ett flertal inkarnationer fram till en viss 

gräns i tiden och sedan stängs porten plötsligt. 

Om Jesus Kristus har rätt, så finns det ett helvete som 

väntar och då är det bättre att konfronteras med sina 

handlingar innan det är för sent. 

För den Bibelintresserade hänvisar jag till Nya Testamentet 

och då framförallt Lukas 16:19 och Markus 

9:42. 

När jag började skriva den här berättelsen så trodde 

jag att den skulle handla om slutet för Olof Palme. 

Snart förstod jag att det handlade om slutet för Sovjetunionen. 

Nu när jag har skrivit färdigt så vill jag gå ett steg 

längre och hävda att min berättelse handlar om början 

på slutet för den här världen. 

Det är den slutliga nedräkningen till Harmagedon eller 

som det heter på engelska: The Final Countdown. 

Ett säkert tecken på närheten till slutet är Jesu återkomst. 

Jag hävdar att han har återkommit och jag har 

själv träffat honom. Läs själva så förstår ni vad jag 

menar. 

Jag har skrivit och redigerat den här berättelsen med 

sikte på filmatisering eller en Tv-serie. Materialet är 

3

4 

omfattande och det är mindre lyckat men nödvändigt i 

det långa loppet. 

Berättelsen omfattar 62 kapitel och är uppdelad på två 

böcker. 

Man brukar säga att den som följer sitt samvete sätter 

sig bokstavligen på trädets yttersta gren och så får det 

bära eller brista. Jag gjorde det och tappade fästet i 

tillvaron och blev uteliggare utan inkomst och bostad 

men det var inte så farligt att leva på samhällets botten. 

Jag var betydligt mer levande i rännstenen än vid bardisken 

på Café Opera. Jag överlevde kanske för att 

skriva den här berättelsen. 

Det som Ronny Andersson upplever i boken är naturligtvis 

autentiska händelser och för övrigt är det så att 

på frukten känner man igen trädet. 

Det mesta av innehållet i berättelsen har hemligstämplats 

och kallas statshemligheter med hänsyn till rikets 

säkerhet. 

Jag väljer att namnge fyra personer som i verkligheten 

ombesörjde mordet på statsminister Olof Palme. Jag 

gör detta för att åtminstone försöka förhindra att 

oskyldiga straffas och döms för mordet och inte för att 

få någon människa fälld i domstol. För övrigt skulle väl 

en riktig rättegång mot de inblandade i Palme-mordet 

vara så omfattande att det skulle behövas ett antal fotbollsplaner 

för att de åtalade skulle få plats samtidigt. 

Det var en statskupp där ledarna i maktens korridorer 

och även vissa inom socialdemokratiska verkställande 

utskottet agerade genom passivitet, något som självklart 

är lika kriminellt som aktivitet. 

Det är många som varnar för inbördeskrig i Sverige om


någon rättvisans kämpe försöker ställa de skyldiga till 

svars. 

Sanningen om mordet på Olof Palme: 

Stefan Svedbom: Sköt Palme i ryggen. 

F.d. kriminalinspektören Bill Blomquist: Hjärnan bakom planering 

och utförande. 

Polisinspektörerna Leif Tell och Tomas Pilz: Sambandsmän till Stockholmspolisen. 

De tog hand om vapnet och hjälpte gärningsmannen att 

fly. 

Sovjetunionen anstiftade och betalade för mordet. 

Stockholm i mars 1998 

Ronny Amberts 

Författaren 

5

6 

”Om Johannes döparen sade Jesus: Han är Elias, den som skulle 

komma”. 

Matt. 11:11. 

”Jag har fötts och kommit till världen för denna enda sak: att vittna 

för sanningen. Den som hör till sanningen lyssnar till min röst. Pilatus 

sade då till honom: ”Vad är sanning?” 

Joh. 18:37. 

”Om nu ljuset inom Er, är mörker... 

hur djupt är då inte mörkret” 

Jesus


Inledning 

Svenske Statsministern Olof Palme sköts på öppen gata i Stockholm 

den 28 februari 1986. 

Han blev ett av offren i det kalla kriget mellan Öst- och Västblocket 

eller mellan Warszawa-pakten och Nato. Världen var uppdelad i 

kommunistinfluerade länder och kapitalistinfluerade sådana något 

förenklat uttryckt. 

Sverige låg mellan blocken och var kanske nyckeln till seger i kalla 

kriget. Många historiker anser detta med facit i hand. Fortfarande anses 

det vara livsfarligt att berätta sanningen om Palme-mordet, eftersom 

utvecklingen i Ryssland är ytterst instabil. 

De flesta spionorganisationer i världen har pekats ut som ansvariga för 

mordet ... utom en ... den sovjetiska militära spionorganisationen som 

förkortas GRU ... och bland psykologer brukar man säga att det mest 

intressanta är det som inte sägs. I det nya Ryssland som kom efter Sovjetunionen 

lever naturligtvis GRU vidare. 

7

8 

FÖRSTA BOKEN 

Del 1 

MORDET


9

10 


Kapitel 1 

1985 

Måndag första veckan i juli klockan 09.15 

GRU 

Generalstabens underrättelseavdelning. 

Leningrad 

Sovjetunionen 

Jurij svettades i pannan. Det var kallsvett. Han lade försiktigt telefaxet 

på skrivbordet. 

-Det här är slutet, sa han högt för sig själv. 

32-Årige Jurij Ahromejev, överste och underrättelseofficer knäppte 

upp uniformsjackan och lättade på krage och slips. 

Han tog fram två flaskor. Det var mera av rutin. Den här gången 

skulle han inte dricka av fiskleveroljan som var till för att dämpa berusningen. 

Han gick direkt på vodkan. Nu ska han bli berusad och det 

snabbt. 

Han hade planen klar. Först ringa chefen, sen frugan och sist vänsterprasslet 

Anna Pavlova. Han tryckte ner tangenten till Olga medan han 

sa högt för sig själv: -En sak i taget. 

-Jaa Olga här?? 

-Koppla mig till chefen. 

-Han har tre höjdare hos sig och får inte störas, sa Olga. 

-Vilka är det? sa Jurij. 

-Gänget som har hand om vapenofferten till Indien, svarade hon. 

-Bryt och säg att det gäller hundmat. 

-Hundmat? 

-Ja, ja, hundmat. 

Chefen, och Jurij hade ett täcknamn för Indien och det var just hundmat. 

Tre sekunder tar det för Jurij att få i sig den första supen och sedan 

lyfta luren. 

-Chefen här? 

-Jurij på tredje avdelningen. 

-Säg hur bråttom det är och hur lång tid det tar, sa chefen, som hette 

Alexander Ahromejev och var far till Jurij.


-Vi måste träffas senast om två dagar och helst en eftermiddag på max 

fyra timmar, sa Jurij. 

-Tala med Olga, sa Alexander. 

-Ja, sa Jurij. 

Klick. 

”Perfekt”, tänkte Jurij. Han skulle supa sig full hos Anna redan om en 

timme och så plana ut baksmällan med två flaskor vin dagen efter och 

så framåt kvällen smälla i sig två sömntabletter och sova i minst tolv 

timmar allt medan Anna masserade honom överallt. Han behövde tänka. 

Trettio minuter senare lutar sig Jurij tillbaka i limousinen efter att 

sagt åt chauffören att hålla käft och köra till Anna Pavlova. Han tar en 

djup klunk ur vodkaflaskan och väser högt: 

-Vilken djävla sprätt. Vilken djävla sprätt. Vilken djävla sprätt! 

-Vem då? frågar chauffören en ung löjtnant. 

-Håll käften, ryter Jurij, men muttrar sedan sammanbitet: -Olof Palme. 

2 

62-årige generalen Alexander Ahromejev som med ålderns rätt var 

gråhårig och rund om magen, tog de tre politrukerna i hand och försäkrade 

dem alla att läget var under kontroll. Vapenaffären med Indien 

var så gott som i hamn. Ingen annan nation skulle våga sig in på deras 

marknad eller som han sagt inledningsvis när han redogjorde för 

det säkerhetspolitiska läget: 

-GUD finns inte. KANONER finns och det har vi massor av. Ha, ha, 

ha. 

När de tre hade gått ringde han på Olga. 

-Ja herr general? sa Olga. 

-Vad ville Jurij? frågade Alexander. 

-Er son kommer hit på onsdag klockan 13.00, sa Olga. 

-Om två och en halv dag!? Skicka in generalmajor Anton Petrov, avslutade 

han. 

Alexander Ahromejev stirrade på världskartan på väggen. Bredvid 

stod en byst av Lenin. Han tog av sig uniformskavajen och medan medaljerna 

skallrade så täckte han över Lenin med kavajen. 

Anton Petrov var något år yngre än Alexander men var lika gråhårig 

och kanske lite mer flintskallig men å andra sidan smalare om midjan 

och det berodde på att hans 19-åriga älskarinna vägrade att rida på 

11

12 

honom. Det var Anton som skulle ta henne och det gjorde han flera 

gånger i veckan. 

Anton kom in i rummet och såg kavajen som täckte Leninstatyn och 

rynkade pannan åt Alexander. 

-Jag ger faan i KGB, sa Alexander. 

-Såå? sa Anton med en frågande uppsyn. 

-Vi har problem i Afghanistan, sa Alexander. 

-Som om det var nyheter, sa Petrov. 

-Nej, men vi kan inte samtidigt ha problem med Indien ... 

-Vad har hänt? frågade Anton. 

-Jurij har dragit till Anna Pavlova och blir borta i två och en halv 

dag. 

-Det är din son, sa Anton lite retsamt. 

-Jurij är ytterst ansvarig för att Indien köper VÅRA kanoner, sa 

Alexander bekymrad. 

-Vem skulle våga sälja på våran bakgård? frågade Anton snoppet. 

-Palme! 

-Svensken? sa Anton nu verkligen förvånad och reste sig upp från 

stolen som han nyss hade satt sig i. 

-Ja, sa Alexander kort och militäriskt. 

-Omöjligt! Det vore självmord, sa Anton. 

-Han kanske är trött på livet, sa Alexander. 

-Anna bor en timme härifrån, sa Anton Petrov och menade att man 

kunde hämta Jurij för överläggningar. 

-Låt Jurij vara. Han behöver tänka, sa Alexander. 

-Du vet väl att Anna Pavlova blev kär i Joe Billings när hon genomgick 

geishautbildningen i Tokyo. 

-Översten i Pentagon? frågade Alexander fast han redan visste svaret. 

-Ja, sa Petrov. 

-Jurij vet vad han gör, sa Alexander och betraktade kartan över 

Skandinavien. 

-Hoppas det! sa Anton Petrov. 

-Kommer du onsdag klockan 13.00? Du vet vår strategi, sa Alexander. 

-Indien vasallstat, sa Petrov. 

-Precis och med ryska som modersmål. Alexander skrattade lätt och 

fortsatte: -Inte ett ord till KGB om Jurij. 

Anton blev ledsen. Han såg in i sin kollegas ögon. Den sista kom-


mentaren var onödig. Han var verkligen ingen tjallare. 

-Förlåt, sa Alexander och menade verkligen vad han sa. 

Generalmajor Anton Petrov nickade och log. Sedan lämnade han 

rummet. 

3 

Anna Pavlova 

Anna Pavlova trettiofem år fyllda lade på luren. 

”Måste vara något stort på gång”, tänkte hon. Jurij skulle vara här 

inom en timma. Hon drog borsten genom sitt långa eldröda hår. Jurij 

hade låtit desperat på rösten. Det kunde väl inte vara världskrig? 

I så fall borde hon ha hört från Joe Billings i Pentagon USA. 

”Skulle hon våga ta på sig högklackat?” Jurij var så oberäknelig. 

Hon var ju 180 cm lång och han bara 172. Med högklackat nådde ju 

hans näsa till hennes bröst så gott som. Men det var väl lika bra att 

följa rutinerna. Han hade ju inte sagt något annat. 

Hon tog en snabb dusch och tvättade underlivet noga. Sedan några 

stänk på venusberget av den japanska parfymen. Hon började fylla 

badkaret med hett vatten, slog fyra kilo havssalt och en deciliter 

olivolja i vattnet. Hon sköt fram bänken till badkaret och ställde dit 

två glas och en liter vodka. Ingen askkopp men väl rökelse som hon 

tände direkt. Hon ställde om belysningen i badrummet så att enbart 

de rosa och lila lamporna lyste dämpat. Bandspelaren slogs på och 

den mystiska indiska musiken skulle ljuda i tre timmar framåt. 

Anna tog på sig den vita behån. Den var ett nummer för liten. Den 

tunga fasta bysten vällde över kuporna. Jurij ville ha det så och 

strumpebandshållaren skulle vara svart men nylonstrumporna bruna 

med söm. Sist tog hon på sig kimonon som hon absolut inte fick 

knyta igen. Den måste vara halvöppen då hon mötte honom i dörren. 

Utan trosor. Naturligtvis. Trettio minuter kvar. Hon tände en 

cigarrett. 

4 

Jurij Ahromejev 

-Jag har ju sagt åt dig att inte köra för fort, skrek den vältränade och 

temperamentsfulle Jurij Ahromejev åt chauffören. 

Han tog irriterat telefonluren i bilen och slog numret till sin far, generalen 

Alexander Ahromejev, chefen för GRU. Olga svarade: 

-Olga?? 

13

14 

-Det är Jurij här fick Alexander kuvertet? 

-Han fick det för två minuter sedan, svarade Olga. 

-Koppla in mig. 

-Ett ögonblick. 

-Jurij?? sa Alexander. 

-Ja det är jag. 

-Det var som helvete, stönade Alexander. 

-Kan man säga! 

-Har du ringt din fru Jurij? 

-Nej, vill du be Olga ordna ett alibi. 

-Vad har man en farsa till!? 

-Jag tog med mig två pärmar, sa Jurij i ett försök att lugna sin far. 

-Du måste ha en lösning till onsdag. Generalmajor Petrov kommer 

också. 

-Bör gå. Hej då. 

-Hälsa Anna, retades Alexander. 

Jurij lade skrattande på luren. 

”Gubben har ett sjätte sinne”, tänkte han, då bilen bromsade in 

framför Anna Pavlovas port. 

-Hämta mig onsdag klockan 12.00! sa Jurij. 

-Javisst kamrat Överste, sa chauffören. 

Jurij mådde illa av att bli kallad kamrat men svalde förtreten denna 

gång och tog trapporna upp till andra våningen och behövde inte 

knacka. 

5 

Anna öppnade direkt och var klädd precis som han ville med kimonon 

halvöppen, vit behå, svart strumpebandshållare, bruna nylonstrumpor 

och svarta högklackade skor. Båda hade insett att sex 

var en allvarlig och nödvändig sak och ingen av dom var intresserad 

av något skitprat. Stående i dörröppningen stoppade han in högra 

handens långfinger i hennes slida. Annas näsborrar vidgades och 

Jurij sa: 

-Jag vill att du kontaktar Billings. 

Hennes puls ökade och ögonen smalnade. 

-Tänker du skjuta mig? flämtade hon. 

Han drog sakta fingret ur slidan och stoppade in det i hennes mun. 

Han log och sa: 

-Nej. Vi måste alla gardera oss och det är precis det jag tänker göra.


I det här läget är en kontakt i Pentagon ovärderlig. 

Han släppte henne, gick in och ställde ifrån sig väskan med pärmarna. 

Hon stängde dörren och låste den. Jurij klädde av sig naken 

under tystnad. Den indiska musiken från bandspelaren smekte trerumslägenhetens 

japanska inredning. Anna tog av sig skorna och 

kimonon men lät allt det andra vara på. De satte sig i var sin hörna i 

vattnet i det tre meter långa specialgjorda lilafärgade badkaret. Under 

tystnad tog de två supar vardera och såg varandra hela tiden in i 

ögonen alltmedan musiken förde tankarna till Indien. 

-Berätta! sa hon. 

-Jag har kommit hit för att jobba, sa han. 

-Ja men först kan jag väl få knulla dig litet, log hon. 

-Naturligtvis, svarade han smått generad. 

Tio minuter senare låg han naken på rygg på en tjock gummidyna. 

Anna smorde in hela hans kropp med väldoftande olja och masserade 

hans hårda lem som om den varit uttorkad. Sedan inleder hon 

det japanska tricket vilket var den samlagsställning hon fick lära sig 

i geishautbildningen. Hon sätter sig gränsle över hans svällande 

stånd och trycker till snabbt och hårt. Jurij blir lika förvånad varje 

gång han känner denna pulserande vällust från den första stöten. 

Anna särar på hans ben, lägger sig raklång mellan hans lår och har 

fortfarande den svällande penisen i slidan. Så för hon sina händer 

under hans knäveck och böjer upp hans lår och placerar hans vader 

mot sina axlar. 

Jurijs fotsulor pekar nu upp mot taket och hon låser honom i den 

här ställningen när kontakten mellan deras könsorgan är total. Så 

pumpar hon honom med våldsamma stötar och efter varje stöt förlorar 

han lite av sin manlighet och blir mer människa och släpper 

efter i passiv njutning. 

Hon vet precis var hon har honom och ökar stötarnas hastighet och 

styrka då han är i närheten av klimax. När det går för honom så ropar 

han: 

-Jag ger liv nu ... och sedan viskar han: -Jag ... ska ta liv senare. 

Jurij kämpar mot gråten som väller fram och Anna Pavlova torkar 

bort tårarna på hans kinder. 

De höll hårt om varandra och somnade. 

6 

Helikopterns tunga rotorblad skar sönder luften. Dånet gav eko i 

15

16 

universum tyckte Jurij när han rusade ut på startplattan med nedböjt 

huvud för att förena sig med Generalmajor Anton Petrov och chefen 

som redan satt fastspända i den tunga attackhelikoptern. Piloten 

fick klartecken från tornet och de lyfte sakta för att fara mot bunkern 

vid skjutfältet. Det var chefen som ringt Anna och sagt att 

mötet skulle äga rum en dag tidigare och i den tvåmeterstjocka betongbunkern 

i bortre ändan av skjutfältet till tonerna av raketbeskjutning 

från attackflyget. Chefen ville nämligen vara säker på att 

KGB hölls utanför det militära tänkandet. Politik var ju en sak men 

verkligheten eller sanningen en helt annan. 

De landade på bunkerns tak och skulle klara av den konspiratoriska 

konferensen innan skjutövningarna började. Via spiraltrappan på 

baksidan av bunkern kom de till entrén och där saluterade en värnpliktig 

korpral med automatkarbin och påsatt bajonett. Jurij såg att 

korpralen var en ung kvinna och genast glömde han baksmällan 

men bara till dess han såg barskåpet i den mörka mahognybokhyllan 

i bunkerns konferensrum. De tre officerarna gjorde det bekvämt 

för sig och Alexander tog till orda med myndig stämma: 

-Jag har beställt raketbeskjutning från attackflyget. Det blir några 

robotar också så vi kan räkna med fyrverkeri om en stund. Helikoptern 

hämtar oss så vi alla hinner hem till middan. 

Jurij såg frågande på sin far. 

-För din del blir det kalkon, låter din fru Vera hälsa, log Alexander 

mot Jurij och pekade samtidigt mot barskåpet. 

Jurij fattade vinken och tog fram tre glas och två flaskor, en flaska 

vodka och en fiskleverolja. Ingen av herrarna rörde oljan. De skålade 

för flaggan och drack ur på stående fot. 

Alexander fyllde på sitt glas och sa åt Jurij att börja med en sammanfattning. 

Jurij tvekade. Han hade behövt en sup till i andra benet. 

Alexander kände vibrationen och räckte honom ett nytt glas vodka. 

Jurij svepte åtta centiliter vodka i ett drag, harklade sig och sa: 

-Indien kommer att köpa svenska kanoner. Olof Palme och Ravij 

Gandhi är så att säga kära i varandra. De är blinda för politiska realiteter 

och vissa styrkeförhållanden. 

-Det är inte möjligt, stönade generalmajor Anton Petrov. 

Det blev helt tyst i rummet. Det var som om betongväggarna tappade 

andan. Alexander fyllde på glasen under tystnad men höjde sedan 

rösten:


-Politiker kommer och politiker går, men tjänstemännen består. 

Alexander pekade på Jurij och denne fortsatte: 

-Ravij Gandhi är nog inget problem. Där har vi tamiler och sikher 

som hatar honom. Det finns ganska omfattande grupper av potentiella 

självmordskandidater. Mot en ganska kraftig dollardonation till 

deras ideella kamper kan vi nog få en livvakt att spränga sig i luften 

inom tjugo centimeter från Gandhi. 

-Bra! sa Alexander och höjde glaset och såg männen i ögonen i tur 

och ordning. 

De bet av alla tre. Jurij tog upp de två pärmarna med material om 

svenske statsministern Olof Palme och han fortsatte sin föredragning: 

-Det finns ett antal ..., jag vill påstå tre hatgrupperingar mot Olof 

Palme. Med hatgrupperingar menar jag att det finns grupper inom 

det svenska samhället som hatar sin egen statsminister ... trots att 

landet kallas demokrati. De finns inom officerskåren, inom partiapparaten 

och inom polisen. 

-Har du hunnit gå igenom för och nackdelar, avbröt Alexander 

smått otålig ty han var en handlingens man ... men samtidigt orolig 

... eftersom han dragit bort Jurij från Anna en dag för tidigt. 

-Det lutar åt polisen i Stockholm, sa Jurij, men jag behöver kanske 

fem dagar för att skissa på detaljerna. 

-Du tar med dig familjen och kommer hem till mig och mamma nu 

på lördag klockan fem, så får du dra det för mig och Petrov i biblioteket 

medan damerna diskar, jag har köpt lite dubbade Kalle Ankafilmer 

åt ungarna. Vi slår bara på videon så är saken klar. Anton 

Petrov får bli din rådgivare när det gäller de andra av världens säkerhetstjänster, 

sa Alexander. 

Tystnaden sänkte sig. 

Jurij betraktade fundersamt Anton Petrov och sa: 

-Vi måste försäkra oss om att inte president Ronald Reagan går i 

krig för Sverige. 

Både Anton och Alexander nickade allvarligt mot Jurij. 

De tömde glasen. 

Telefonen ringde. 

-General Alexander Ahromejev, sa han barskt. 

-Det smäller om två minuter, sa övningsledaren. 

-Gott vi har uppfattat, sa Alexander. 

-Har jag klartecken? tvekade övningsledaren. 

17

18 

-Javisst. 

-Tack 

Klick. 

-Ska vi ta det på video eller periskop? sa Alexander. 

-Låt oss se döden i vitögat, sa Petrov. 

-Jag är intresserad av döden, sa Jurij. 

-Vi går upp på taket, sa Alexander. 

Detta var livsfarligt och typiskt för trion. De älskade faran men 

också sina familjer. 

Petrov som hade tagit fram tre kikare och tre hjälmar sa: 

-Det är dags för ett citat. 

-Och det är? sa Alexander. 

-Man lever bara två gånger, sa Petrov. 

Alla tre gick upp på taket iförda hjälm och kikare. 

-Vilka två gånger är det som man lever? sa Jurij till Petrov. 

-Den första gången är när man föds och den andra är när man ser 

döden i vitögat. 

-Var har du fått det ifrån? sa Jurij. 

-Gammalt japanskt ordspråk, sa Petrov. 

-Låt oss leva, sa Alexander. 

-Låt oss dö, sa Jurij och log. 

De riktade sina kikare mot horisonten och väntade. En av dem hade 

ett leende på läpparna och det var Jurij. Inte för att han var glad 

utan för att han var rädd för att dö. 

-Här kommer dom, sa Petrov med bister min. 

-Jag ser dom, sa Jurij och Alexander nästan samtidigt. 

Alla tre fångade in attackflyget i sina kikare. Migplanen försvann 

över deras huvuden och inte ett ljud hördes. De såg krevaderna från 

robotar och raketer. Det var en blandning av napalm och granatsplitter. 

De såg ett eldhav och det var alldeles tyst eftersom flygplanen 

attackerade i överljudsfart. När så ljudet kommer är det ett vrål 

och ett dån som hörs nästan ända till andra sidan Östersjön. De tre 

officerarna såg på varandra och de kittlades av tanken att undergången 

var nära. 

7 

Anna Pavlova visste vad hon måste göra. Några minuter efter det 

att Jurij kastat sig ut genom dörren och forcerat trapporna ner till 

den väntande limousinen hade hon öppnat fönstret och stängt det


och öppnat fönstret och stängt det, alltså två gånger, i snabb följd. 

En genialisk uppfinning aktiverade då litiumbatterierna i fönsterkarmen 

och gav kraft åt den lilla sändaren i den nedre delen av glasrutan 

och mikrovågorna for ut i rymden och fångades upp av Pentagons 

spionsatelliter. 

Hon gick in i duschen och ungefär samtidigt som hon vred på 

varmvattnet hördes piip, piip på Joe Billings armbandsur i Pentagon 

USA hundratals mil från Leningrad. 

Anna tvålade in sig noga. Brösten, under armarna, ansiktet och 

magen men när hon kom till underlivet så hejdade hon sig. Det var 

då hon insåg att hon glömt att sätta in pessaret i slidan. 

”Nej,” tänkte hon, ”sperman får vara kvar. Jag måste också gardera 

mig på alla sätt. Jag är ju i alla fall trettiofem år och barnlös”. 

Hon klädde sig lätt i en tunn mörkblå bomullsklänning, barbent 

och vita skor med halvhöga klackar. Hon tog en titt i spegeln och 

såg sig själv i helfigur: 

”Det syns inte”, tänkte hon. Hon hade inga trosor på sig och ingen 

skulle märka det. 

Hon låste dörren noga efter sig och kontrollerade för sista gången 

att hon hade papper och penna i handväskan. 

Anna promenerade i rask och energisk takt mot Leningrads järnvägsstation. 

Tjugofem minuter senare beställde hon in te och vodka 

på järnvägsrestauranten. Hon betalade med pengar hon fått av Jurij 

och tände en cigarrett. Hon drack ur vodkan och smuttade på teet. 

Efter tio minuter då hon konstaterat att hon inte var förföljd tog hon 

på sig de vita bomullshandskarna som matchade handväska och 

skor och gick in på damtoaletten. Väl där satte hon sig på toalettlocket 

och skrev etthundrafyrtioåtta sifferkombinationer på ett papper 

och vek ihop och tryckte in meddelandet bakom avloppsröret. 

Hon spolade och förvissade sig om att hon inte lämnat några fingeravtryck. 

Anna Pavlova gick ut i sommarvärmen och när en mild bris 

smekte hennes kvinnliga former log hon för sig själv och tänkte på 

den stilige översten Joe Billings, Pentagon USA. 

8 

KGB-chefen Viktor Primakov, nyss fyllda 58 år hade fått in oroande 

rapporter. Ingenting fick störa hans politiska karriär just nu. 

Han hade i stort sett hela gänget runt generalsekreteraren Michail 

19

20 

Gorbatjov under kontroll och i sin hand. När tiden var inne skulle 

han öppna luckan för Gorbatjov och själv sätta sig högst upp på 

samhällstoppen. 

Det var områdeschefen i Leningrad den 42-årige Andrej Tupolev 

som rapporterat om generalen Alexander Ahromejev som ansågs 

vara den verkliga makthavaren i Röda armén och i själva verket i 

hela Sovjetunionen eftersom ingen kunde bli generalsekreterare 

utan de väpnade styrkornas välsignelse. 

Rapporten tydde helt klart på att Alexander Ahromejev höll på med 

något privat utspel som var helt utanför den ideologiska kontrollen. 

Den militära spionorganisationen GRU var det hemligaste i hela 

Sovjetunionen och till stor del utanför KGB:s kontroll, så Primakov 

som anade faran hade varit på toppen av paranoia då han rutit till 

major Tupolev: 

-Ta in Anna Pavlova till förhör!! 

9 

Anna Pavlova promenerade glatt hemåt från järnvägsstationen där 

hon lämnat sitt meddelande och funderade som bäst på om hon 

skulle kontakta sin 23-åriga lesbiska väninna Eva Karenia som var 

judinna och få en riktig kroppsmassage eller om hon skulle gå hem 

och få något gott att äta. Skulle hon dricka vin eller kanske mineralvatten? 

Hon var trött på vodkan för tillfället. 

I nästa sekund gick en stötvåg av obehag genom hennes hjärta. 

Det kom från vänster sida när en svart Lada passerade henne. Det 

var hennes enorma intuition och känslighet som gjort att hon blev 

antagen bland tusentals andra kvinnliga sökande till geishautbildningen. 

”Mycket riktigt,” tänkte hon när bilen bromsade in femtio meter 

framför henne och två män med alldagligt utseende men bister min 

stiger ur bilen och närmar sig henne. 

Anna förstod att en likadan bil hade bromsat in bakom henne så 

utgången var given. 

-KGB, sa mannen och visade legitimation. 

-Vad står på? försökte Anna. 

-Följ med och stig in i bilen här genast. 

Det var bara att lyda och hoppas på det bästa. Hon fick sitta i baksätet 

och något senare körde de in genom en tung ekport och kom 

till en byggnad som påminde om en slaktad kyrka. Runt omkring


området reste sig en tre meter hög tegelmur med taggtråd på krönet. 

De steg ur bilen, gick in i den ombyggda kyrkan och ner i källaren. 

Hon ombads att sätta sig på en enkel trästol. Tre skarpa lampor riktades 

mot henne och bandspelaren slogs på. 

-Vi vill veta vad som pågår, sa KGB-majoren Tupolev. 

-Jag är på väg hem för att laga mat, sa Anna. 

-Rakt på sak Anna. Vad har GRU för sig? 

-Kamrat Andrej Tupolev. Du talar om min arbetsgivare, sa Anna. 

-Jaha? Hm. Det visste jag inte, sa Tupolev. 

-Det går bra att kontrollera, sa hon tvärsäkert och betraktade högerhanden 

på Tupolev för mellan tummen och pekfingret på denne 

fanns ett stort sår som av ett knivslagsmål. 

Det blev en pinsam tystnad och när de tre herrarna började viska 

sinsemellan så drog Anna upp kjolen ovanför knät till ungefär halva 

låret. Hon hade benen i kors och skulle snart sätta in den avgörande 

stöten. De tre KGB-männen beslöt sig för att fortsätta förhöret. 

-Vårt jobb är att skydda Sovjetunionen mot inre och yttre fiender 

och nu vill jag veta vad som försiggår kamrat Pavlova. 

-Kamrat generalsekreterare Michail Gorbatjov kan besvara den frågan, 

sa Anna Pavlova leende och växlar sakta de korslagda benen 

så att hela hennes blygd och venusberg blottas för karlarna i hela 

två sekunder. 

Männen flämtade till och förvandlades från aggressiva vakthundar 

till kåta hanhundar som började vifta på svansen. 

”Det här tricket fungerar alltid”, tänkte Anna. Det är något som 

varje kvinna borde lära sig att använda i trängda lägen. Det är det 

bästa vapen som finns i hela Universum. 

Förlägen tystnad. 

-Vill du ha skjuts hem Anna Pavlova? sa Andrej Tupolev något trevande. 

Han insåg att förhöret var slut. 

-Nej tack, sa Anna. -Jag promenerar gärna. Det påstås vara bra för 

låren och höfterna, retades hon. 

Väl ute i friheten såg hon upp mot en klarblå himmel och sa halvhögt: 

-GUD vet varför jag just i dag valde att gå utan trosor. ”Det blir nog 

att dricka vodka i alla fall”, tänkte hon tungsint och förstod att hon 

genast måste kontakta Jurij Ahromejev. 

10 

21

22 

-Nöden har ingen lag, sa Alexander Ahromejev till sin medarbetare 

generalmajor Anton Petrov. 

Alexander lyfte luren och slog Anna Pavlovas nummer. 

-Anna, svarade hon. 

-General Ahromejev här. 

-Herr general?? 

-Min bil hämtar er inom en timma. Ni är bjuden på middag här på 

min datja klockan 17.00. Ta på något passande för kvällen och 

medtag nattlinne och vardagskläder för morgondagen. Packa en 

väska, sa Alexander myndigt. 

-Men herr general, invände Anna som tyckte att det var opassande 

att konfronteras med Jurijs fru Vera och den övriga familjen. 

-Det är en order, sa Alexander något mjukt för att antyda att han 

visste. -Det är så att generalmajor Petrovs hustru måste se till sin 

sjuka mor ikväll så det fattas en bordsdam så att säga. 

-Jag förstår, herr general. 

-Dessutom måste jag tala med dig Anna innan jag flyger till Moskva 

måndag morgon för att ha lunch med min gode vän generalsekreterare 

Michail Gorbatjov och hans hustru Raisa. 

-Javisst herr general jag kommer. 

Klick. 

-Sådärja, sa Alexander och nickade till Anton. -Nu ska jag knäcka 

KGB-chefen Primakov åtminstone tillfälligt. 

-Lyssnar KGB på hennes telefon? 

-Det hoppas jag, skrattade Alexander. -Samtalet jag hade ... var lika 

mycket riktat till Primakov som till Anna ... Ha, ha, ha. 

-Vad är det som är så roligt, sa Anton. 

-Jurij frågade om GRU lyssnar på Anna Pavlova, sa Alexander. 

-Nåå? sa Anton. 

-Naturligtvis sa jag, ha, ha, ha. 

Anton Petrov föll in i skrattet och det knackade på dörren till biblioteket. 

-Herrarna har roligt förstår jag, sa Jurij lite avundsjukt och steg in 

klädd i mörk kostym och diskret slipps precis som de andra gentlemännen, 

kvällen och damerna till ära. 

-Anna är på väg, sa Alexander till Jurij. 

-Bra, sa Jurij och i ögonvrån såg han Anton Petrovs rynkade panna 

och då vände sig Jurij mot generalmajoren och sa lugnande: -Ingen 

fara Anton. Vera och Anna har träffats tidigare. För övrigt är det väl


ingen som blir klok på kvinnfolk? 

-Påminner om en kort anekdot men ni har kanske hört den, sa Anton. 

-Dra den du, sa Alexander och de skålade och smuttade på den milda 

kanadensiska whiskyn. 

Anton berättade: 

-Det var den gamle stöten som varit gift tre gånger och på sin ålders 

höst gift sig med en fjärde kvinna. Han hade 24 barn och 62 barnbarn. 

En av sonsönerna frågade sin farfar på 75-årsdagen: 

-Du farfar kan väl ge mig ett råd när det gäller kvinnor. 

-Det går inte, sa den gamle stöten till pojken. 

-Varför det farfar? 

-Jag förstår mig inte på dom, sa den gamle. 

Alla tre skrattade gott och Alexander knäppte på radion. Det var en 

amerikansk propagandasändning från Västtyskland och från bibliotekets 

fjorton högtalare hördes Glen Millers mjuka dansmusik som 

smekte böckerna i mahognybokhyllorna och där fanns allt såsom 

Sokrates, Platon, Aristoteles, Dostojevskij, Bibeln, Koranen, Inkafolkets 

religion, astrofysik, kärnfysik etc. En bok fattades definitivt 

och det var Das Kapital av Karl Marx. En kväll hade nämligen 

Alexander slängt in den boken i den brinnande brasan och ropat: 

-IDIOT!!! 

Alexander hade valt att lägga GRU:s högkvarter i Leningrad för att 

de viktigaste avlyssningsanläggningarna mot väst låg här i dessa 

trakter och att han kunde ha sin datja här vid Osjorkij med utsikt 

över Finska viken. Han hade havsutsikt, öppen spis och nära till 

jobbet. 

”Havet är sig aldrig likt och det är intressant och vilsamt att betrakta. 

Det liknar min egen själ om jag nu har någon”, tänkte Alexander. 

-Kom nu herrarna, ropade hans hustru Marja i snabbtelefonen. 

De reste sig och knäppte kavajerna och gick ut till salongen. Det var 

högt i tak och kristallkronorna var dämpade. Levande ljus här och 

där. Drinkarna var serverade. En stark dry Martini till damer och 

herrar och coca cola till barnen. 

Anna Pavlova hade kommit och Jurij tog henne i hand och hälsade 

på henne å yrkets vägnar naturligtvis. Jurij måste erkänna att hon 

hade klass. Vit sidenblus och en mörkgrå dräkt där kjolen gick en 

bra bit nedanför knät. Hon var klädd för att dölja sina behag och 

23

24 

med hjälp av ett rödbrunt hårspänne bildade hennes hår en tjock 

svans på ryggen. Hon påminde om en forskare eller lärarinna. 

”Folk skulle bara veta hur kåt hon är,” tänkte Jurij. 

Alexanders hustru, den korpulenta sextioåriga Marja, var naturligtvis 

familjens överhuvud, men det visade hon inte utåt. Hon höll i 

alla trådar och höll ihop släkten med järnhård hand. Det var hon 

som styrde och ställde bakom kulisserna. Hon hade full kontroll 

över gästerna vid matbordet. 

”Familjen Ahromejev tillhörde naturligtvis den absoluta överklassen 

i det absolut klasslösa Sovjetunionen,” tänkte Marja. Hon hade 

valt att genomgående servera fiskrätter. Herrarna drack snaps och 

damerna vitt vin. Konversationen var dämpad och man hade trevligt. 

Fönstren mot havet var öppna. 

Vågbruset avbröts då och då av måsar och havstrutar. Samtalen 

rörde sig om Gorbatjovs senaste utspel och om Raisas klädsel och 

om Ronald Reagans sätt att sköta sitt jobb. Nancy Reagans klädval 

berömdes förstås. Inte ett ord sades om kineserna. Man talade inte 

om den gula faran. Det var inte rumsrent. Sådana otrevligheter avhandlades 

i biblioteket bland herrarna och Marja kände att Alexander 

längtade dit. Trettiofem års äktenskap hade lärt henne en hel 

del. 

Jurij höll ett kort tal och tackade för maten. 

Alexander drog med sig herrarna till biblioteket och serverade Napoleon 

i riktiga konjakskupor. 

-Kör igång Jurij, sa Alexander. 

Jurij dämpade ljuset och drog ner den vita filmduken från taket 

och slog på stillbildsprojektorn. Han öppnade dokumentärportföljen 

och lade försiktigt den tjocka dossiern över svenske statsministern 

Olof Palme på det mörkbetsade tvåhundra kilo tunga ekbordet som 

var placerat mitt i biblioteket under den väldiga kristallkronan. Hela 

atmosfären utstrålade makt, respekt och försiktighet. Det som avgjordes 

i detta rum fick alltid långtgående konsekvenser. 

-Jag har tagit fram åtta personer som vi kan kalla Smålandsgänget. 

Varför vi bör använda oss av det här gänget för att få bort Olof 

Palme skall jag återkomma till men motiveringen finns i den sjusidiga 

promemoria som ni får. 

Jurij överlämnade ett PM till sin far och ett till Anton Petrov. 

-Jag har ett exemplar till Anna Pavlova men jag vill först ha ert 

samtycke till att hon får ta del av materialet.


De andra två nickade instämmande. 

-Redskap nummer ett: Bill Blomquist, sa Jurij. 

Bilden visades på duken. 

-Ser intelligent ut, sa Alexander. 

-Jag har en dossier på alla personer och ni får kopior men jag vill att 

ni skall begrunda och markera det ni anser Anna Pavlova får veta, 

sa Jurij. 

-Du tänker på överste Joe Billings i Pentagon förstår jag, sa Anton. 

-Ja, och jag föreslår att vi använder amerikanarna utan att de själva 

är medvetna om det. Vi har ju vår man John Ames i toppen på CIA 

så vi bör ha nästan totalkontroll över läget, sa Jurij. 

-Kan du kort beskriva den här Bill Blomquist, sa Anton. 

-Politiskt är han nog att betrakta som högerextrem, 44 år, frånskild 

med dålig ekonomi. Kallar sig patriot. Bland de bättre på polisskolan. 

Fick sparken från utlänningsroteln för fyra år sedan. Spritproblem. 

Fick sjukpension som kriminalinspektör. Han arbetade 

först inom ordningspolisen i centrala Stockholm. Han är våldsbenägen 

vid fylla påstår vissa polisbefäl. 

-Meriter som passar oss just nu? frågade Alexander. 

-Bill Blomquist förbigicks i karriären av socialdemokratiska fifflare 

inom polisen och det gjorde honom vansinnig. Men droppen som 

fick honom att börja supa det var att en av hans goda vänner och 

kollegor blev ihjälslagen i polishusets källare på Kungsholmen i 

Stockholm. 

-Vad hände? frågade Alexander. 

-Kollegan kom på att det socialdemokratiska polisgänget på bedrägeri-, 

stöld-, och narkotikarotlarna roffade åt sig av beslagtagna 

pengar och narkotika. 

-Hur dog han? sa Anton. 

-Han styckades och slängdes i soporna. Vem kollar sopbilen från 

polishuset? sa Jurij. 

-KGB, skrattade Alexander. 

De andra drog på munnen. 

-Kollegan efterlystes som försvunnen i tjänsten och dödförklarades 

så småningom. Änkan och två små pojkar fick en slant till tröst. Om 

man säger till en polis i Stockholm att han skall bli befordrad till 

cykelkällaren så vet alla att det är avrättning på gång, sa Jurij. 

-Så Bill Blomquist hatar socialdemokrater, sa Anton. 

-Ja, och speciellt statsminister Olof Palme, sa Jurij. 

25

26 

-Perfekt, sa Alexander. 

-Har Bill några speciella svagheter? sa Anton. 

-Ja tre stycken och de är i nu nämnd ordning: Ett är makt, två är 

bröst och tre är fitta, sa Jurij. 

Gapskrattet som följde ekade ut över havet. 

-Bäst vi är lite artiga, sa Alexander. 

Herrarna gick ut till kvinnorna och barnen. 

-Farfar, ropade 4-åriga Lena och 5-åriga Sergej och kastade sig i 

hans famn. 

-Har ni sett Kalle Anka? sa Alexander glatt. 

-Jaa, den ena var på ryska och den andra på engelska, sa lille Sergej 

som var döpt efter Alexanders bror generalstabschefen. 

-Förstod du något av engelskan? sa Alexander. 

-Det är inte så viktigt farfar, vi vill se mera, sa den lille Sergej. 

-Tala med farmor, sa Alexander och tittade roat på sin fru Marja 

och sedan slog han på TV-nyheterna. 

-Förlusterna i stupade och sårade ryska soldater har ökat kraftigt 

den senaste veckan, meddelade telegramuppläsaren och visade bilder 

från Afghanistan. 

Det var Michail Gorbatjov som efter samråd med sin hustru Raisa 

hade beslutat att öppenheten om verkligheten skulle öka. Krigets 

fasor skulle visas med undantag för egna truppers grymheter och att 

små barn lemlästades av sovjetiska truppminor fick absolut inte visas. 

Alexander ville vara artig mot damerna och bytte kanal vilket han 

lätt kunde göra tack vare sin parabolantenn som han som spionchef 

utnyttjade till fullo. På piratkanalen visades en kärlekshistoria med 

Marylin Monroe som både damer och herrar gillade. 

Han gick ut till sin fru Marja i köket och bad henne säga till Anna 

Pavlova att hon ensam skulle komma till biblioteket och dricka ett 

glas sherry om fem minuter. Marja nickade och såg frågande på honom. 

Hon förstod instinktivt att något smärtsamt var i antågande. 

Alexander mötte hennes blick och hans sorgsna ögon bekräftade det 

som hon befarade. Han gick ut till Anton Petrov i salongen och berättade 

att han tänkte ha ett kort samtal med Anna i biblioteket om 

fem minuter. Jurij såg sin far in i ögonen och han förstod att ett avgörande 

var på gång.


11 

Alexander gick ensam in i biblioteket och slog upp ett glas sherry 

till Anna och ett glas mineralvatten till sig själv. Han knäppte på radions 

propagandakanal från Västtyskland och ett rockband som 

hette Europe eller dylikt spelade och sjöng en låt som de kallade the 

Final Countdown, den slutliga nedräkningen till Harmagedon, den 

yttersta tiden inför domedagen. Det knackade försiktigt på dörren. 

-Stig in Anna, sa Alexander när han öppnade dörren för henne. 

-Tack herr general. 

-Privat lägger vi bort titlarna Anna. 

-Tack Alexander. Hon log mot honom. 

-Älskar du min son Anna? 

-Naturligtvis herr general ... förlåt Alexander menar jag. 

-Skulle du kunna tänka dig att föda fram hans barn Anna? 

Anna rodnade och teg. Hon hade per telefon berättat för Ewa Karenia 

att hon glömt sätta in pessaret när hon knullade med Jurij. 

-Jag är ledsen Anna men GRU måste avlyssna det som KGB avlyssnar 

så vi inte missar något. Du har självklart rätt till ett privatliv 

enligt mitt förmenande. 

-Jurij är vuxen, sa Anna. 

-Ja tyvärr, sa Alexander. 

De skålade. Tystnaden sänkte sig och bröts av Anna: 

-KGB plockade upp mig som du vet Alexander. 

-Ja. 

-Jag hänvisade till GRU och Gorbatjov som Jurij sagt att jag skulle 

säga. 

-Jag vet och nu är frågan: Vill du Anna att vi bandar din berättelse 

om KGB:s beteende eller vill du följa med till Gorbatjov i Kreml 

och berätta personligen för honom? 

-Vad tycker du Alexander? 

-Jag vill att du följer med. Michail kommer att ställa ut ett diplomatpass 

för dig så det är lika bra att du får träffa honom. 

Anna Pavlovas puls bultade av spänningen. Pulsen höll på att 

spränga hjärtat på henne. 

Alexander slog på stillbildsprojektorn och Bill Blomquist visade 

sig för henne på filmduken. 

-Vad känner du för den här mannen? sa Alexander. 

-Sympati och ömhet. Han har blivit orättvist behandlad och har en 

svår uppgift framför sig. 

27

28 

”Det var som helvete,” tänkte Alexander. Anna var kanske ett medium 

ändå som Jurij antytt. Hon kanske var en synsk kvinna och i 

så fall var det dumt att släppa henne till västvärlden. 

-Vad tycker du om Sovjetunionen som stat Anna? 

-Joe Billings hade ett uttryck som jag gillade. 

-Vad var det? frågade Alexander. 

-FUCK IT!! 

-Som betyder, sa Alexander fast han visste det redan. 

-ÅT HELVETE! sa hon. 

-Jaså! Alexander knäppte sina händer och såg drömmande ut över 

havet. 

De var tysta i en minut. 

-Vad blir mitt uppdrag Alexander? sa Anna otåligt vädjande. 

Han vände sig om och såg henne rakt in i ögonen: 

-Du skall resa till Stockholm och ge den här Bill Blomquist etthundratusen 

dollar och en revolver med hundra skott och se till och 

övervaka att svenske statsministern Olof Palme skjuts på öppen 

gata i Stockholm och att CIA och svenska högerkrafter inom stockholmspolisen 

misstänks för mordet. 

Lång tystnad. 

-Får jag någon bonus, flämtade Anna. 

-Tvåhundratusen dollar och en enkel biljett och medborgarskap i 

USA, sa Alexander. 

-Joe Billings? frågade Anna med märkbar nervositet. 

-Om han vill ha dig så har du krigsmaktens välsignelse ... 

-Vad är på gång Alexander? sa Anna nästan flämtande. 

-Vi får ta en sak i taget men i morgon eftermiddag skall vi dricka te 

hos biskopen Vladimir Nosenko och du kan få bikta dig och döpa 

dig om du vill. KGB har ingen makt över honom. 

-Tack Alexander. Jag vill gärna träffa honom, sa Anna sorgsen. 

-Jurijs fru Vera kommer att visa dej till ditt rum i kväll, allt i avspändhetens 

tecken. Om du vill ha något lugnande för natten så tala 

med Marja. 

-Varför är du så ledsen Alexander? sa Anna. 

-Vill du verkligen veta? sa Alexander så tyst att han nästan viskade. 

-Ja, sa Anna. 

-Vi kan ta Västeuropa redan i morgon. Vi kan gå in med trupper 

och segra. Det hela är över på mycket kort tid, sa Alexander sorgset.


-Men du vill inte? sa Anna med ett stänk av hopp i rösten. 

-Nej jag gillar Västeuropa, sa han med låg röst. 

-Det älskar jag dig för Alexander, sa Anna mjukt. 

-Tack Anna. God natt. Jag sitter kvar en stund, sa han dämpat. 

-God natt, sa Anna och reste sig och gick ut till de andra. 

Ett lugn sänkte sig över datjan. Nu var tärningen kastad ännu en 

gång. Ingen av de inblandade visste vad som drev dom till dessa 

ödesmättade handlingar. 

De trodde naturligtvis att de hade en egen vilja. 


29

30 

Final Countdown Copyright © 1998 Ronny Amberts 

Kapitel 2 

Leningrad 

Biskopen Vladimir Nosenko hade gråsprängt hår och buskiga 

ögonbryn. Han var 69 år och påminde om en pensionerad gruvarbetare. 

Han var smärt, muskulös och hade grova händer. Hans 

snälla gråblå ögon stämde väl överens med hans milda uppträdande. 

Det var många höga officerare som i smyg hade döpt sig hos honom. 

KGB antecknade noga i personakten om en människa lät döpa 

sig. Det betraktades som ett mindre förräderi mot staten. Gud fanns 

inte. Kommunistpartiet fanns och det räckte. Lenin skulle dyrkas 

som en Gud. Så var det bara. 

-Vad kan jag göra för dig min flicka, sa biskopen till Anna Pavlova. 

Hela familjen Ahromejev hade döpts i smyg av biskop Vladimir, 

hade Jurij sagt till Anna och när hon mötte biskopens stålgrå blick 

som trängde in i hennes själ och även hennes sköte på något förunderligt 

sätt, så ville hon bikta sig ... ja rent ut sagt ... hon ville spy 

upp allt som fanns i hennes själ ... och även sköte ... men hon kunde 

inte gärna visa sitt sköte för biskopen ... även om hon ville ... Gud 

förbjude ... och ibland hatade hon sin vagina som gav henne sådan 

njutning ... och hon trodde att Kristendomen förbjöd henne att njuta 

... av sex ... för ... så lärde väl kyrkan ... och hon var ständigt hungrig 

mellan benen och det var nog mest därför som hon hade fått 

jobbet som GRU-officer och lockbete. 

Gud skulle naturligtvis straffa henne för att hon var kåt och det var 

så hon kände när hon satt här hos biskopen och mötte hans blick 

och hon hejdade sig och ... undvek hans genomträngande blick ... 

hon förstod ingenting ... hon kände sig som en femårig liten flicka 

inför sin egen far som om hon hade gjort något bus ... men hon 

visste i djupet av sin själ att hon skulle bli förlåten ... men ... hon var 

nog inte riktigt klok ... för hon kunde inte låta bli att kolla om det 

buktade ut i gylfen hos biskopen när hon sa till denne: 

-Jag vill döpa mig utan att KGB får reda på det! 

Biskopen blev allvarlig och sa med mjuk stämma: 

-Ja det går väl bra. Visst får du döpa dig. Jag har ett andaktsrum här


bakom biblioteket. Där finns altare och dopfunt från 1600-talet. Är 

det något du vill säga dessförinnan? 

-Ja kanske det. 

Hon såg frågande på honom. 

-Finns Gud? sa hon rent ut. 

Vladimir såg hennes öppna, nakna och frågande ansikte och dröjde 

medvetet med svaret. 

-Ja tyvärr, sa han sorgset. 

Anna blev häpen över svaret. Hon svalde två gånger innan hon tog 

mod till sig: 

-Men varför tyvärr biskop Vladimir? 

-Livet skulle vara betydligt enklare om Gud inte fanns, men säg 

mig nu vad det är som tynger ditt hjärta. Endast vår himmelske Fader 

är vårt vittne. Alexander Ahromejev har sagt att du ville tala 

med mig och han begär inte att få veta vad vi talar om. 

-Det spelar egentligen ingen roll, sa Anna uppgivet. -Jag vet varken 

ut eller in längre. Som biskopen förstår så arbetar jag för GRU. 

-Ja Alexander sa det, sa biskopen och lade sin hand på hennes som 

för att trösta henne. 

-Från början var det meningen att jag skulle användas som lockbete 

gentemot främmande makters spionorganisationer ..., sa Anna prövande. 

-Ja det är en sådan värld vi lever i, suckade biskopen. 

-Krig är ju en sak, sa Anna. -Men får man döda en annan människa 

av t.ex. politiska skäl? 

Biskopen hade ett svar klart att servera till henne eftersom han ofta 

funderat över just den frågan. 

-Man får inte döda någon, sa han. -Men ... tja, det gjorde de judiska 

översteprästerna med Jesus, de dödade honom och de hade Guds 

tillåtelse. De hade som ursäkt att det är bättre att en man dör för 

folket än att hela folket förgås. De var rädda för romarnas vrede. 

Anna blev ivrig och sa: 

-Hur vet man det? Jag menar hur kan man veta att Gud gav dom 

tillåtelse att döda hans ende son? 

Biskop Nosenko behöll sitt lugn och sa eftertänksamt: 

-Jag skall slå upp det i Nya testamentet här, men jag måste påpeka 

att jag inte delar Bibelns uppfattning i alla avseenden och framför 

allt inte när det gäller uttryck som ende son eller enfödde son. 

-Har Gud fler barn då? sa Anna. 

31

32 

-Javisst har han det. Han har både söner och döttrar, men det kan vi 

prata om vid ett annat tillfälle. Vad jag vill att du skall försöka förstå 

är att Jesus var av Gud utvald för ett visst uppdrag. Han var en 

utvald son. 

-Vad var då hans uppdrag? sa Anna förbryllad. 

-Hans uppdrag den gången för tvåtusen år sedan det var att visa för 

människorna att vi aldrig dör, sa biskopen och fortsatte undervisande: 

-Det finns ingen död. Det är vad jag tror, men jag är nog ganska 

ensam om den uppfattningen bland prästerna. Vi går i själv verket 

in i en annan dimension när vi lämnar den fysiska kroppen. Jesus 

gick så att säga fram och tillbaka i den dimension som kallas Himlen. 

Anna funderade länge på vad Vladimir sagt och frågade sedan: 

-Och där finns han nu? 

-Inte så säkert, sa biskopen. -Han kan finnas på jorden fast vi inte 

förstår det. Han sa själv att han skulle återkomma som en tjuv om 

natten dvs. omärkligt och att vi troende liksom skulle sova sött och 

inte märka något. Vi kanske kommer att stå och se upp mot himlen 

och vänta, men då kan det vara så att Jesus står bredvid oss utan att 

vi är medvetna om det. 

-Osynlig? sa Anna. 

-Nej fullt synlig, sa biskopen och fortsatte: -Men han kommer inte 

att visa vem han är och inte ens uppträda under namnet Jesus som 

förresten är latin för det hebreiska namnet JEHOSHUA som betyder 

Gud räddar, utan han kommer att heta något annat som beskriver 

vem han är. Jag tror att han kommer ha namn som betyder: Ensam 

arvinge till Gudamakten och utvald och smord till Kung. Någonting 

i den stilen, tror jag. Få se nu, här är det i Johannesevangeliet 

19 kapitlet 10 och 11:e verserna. Vill du läsa själv kanske? Läs 

högt för mig är du snäll! 

Anna tog försiktigt Bibeln, harklade sig och läste högt med darrande 

röst: 

Då sade Pilatus till honom: -Svarar du mig icke? Vet du icke att 

jag har makt att giva dig lös och att jag har makt att korsfästa 

dig? 

Jesus svarade honom: -Du hade alls ingen makt över mig om 

den icke vore dig given ovanifrån. 

Anna gav Vladimir bibeln och torkade tårarna i ögonen. Hon fick 

låna en näsduk och torkade även näsan. Hon snyftade och varför vet


hon inte. 

-Ville han dö? undrade hon. 

-Nej förmodligen inte, men hans önskan att lyda Gud var större än 

hans egen vilja. Skall vi gå in till dopet då Anna? 

Vladimir öppnade dörren och bad henne stiga på. Ett stort fönster 

med färgat glas täckte den vägg som låg åt söder. Resten av väggarna 

var spegelklädda. I stället för tavlor och krucifix såg man bara 

sig själv. Även taket var helt täckt av en spegel. På golvet fanns 

en handknuten blålila matta. Gröna växter var utplacerade i varje 

hörn tillsammans med enmetershöga golvljusstakar. Stearinljusen 

var tända och det enda dagsljus som trängde in kom från den färgade 

glasrutan med blyinfattning. Där fanns regnbågens alla färger. 

Anna kunde känna mystiken men också allvaret. Vart hon än vände 

sig mötte hon sina egna ögon. Hon gissade att rummet var sju gånger 

sju meter stort och hon såg att altaret och dopfunten var placerat 

mitt i rummet. Hon tog av sig skorna vid dörren och böjde knä på 

en fotpall vid altaret. Biskopen tog fram en vit linnehandduk och 

placerade den på det blåsvarta marmoraltaret. Han höll vänster hand 

på hennes panna och med den högra tog han dopvattnet och hällde 

tre gånger över hennes huvud medan han sa: 

-Jag döper dig Anna Pavlova. I Faderns Sonens och Den Helige 

Andens namn. I Jesu Kristi namn förklarar jag att dina synder är dig 

förlåtna och du är nu upptagen i den kristna kyrkan och församlingen 

... Gå i frid Anna Pavlova och må Gud vara dig nådig! 

Han la handduken på hennes våta hjässa och sedan bjöd han henne 

att stiga upp. 

Tio minuter senare hade familjen Ahromejev och Anna lämnat 

biskopens lantställe. Vladimir hade satt sig i korgstolen ute i trädgården. 

Han bläddrade i bibeln och sökte i Uppenbarelseboken efter 

uttrycket Tjuv om natten. Han hittade det i 3:3 och 16:15 och började 

att läsa högt. Han tyckte att det prasslade i lövträden bakom honom 

men det var väl bara någon fågel ... Han läste: 

-Se, jag kommer såsom en tjuv, salig är den som vakar ... 

Biskop Vladimir Nosenko kom inte längre. Det första knivhugget i 

ryggen träffade honom i vänster lunga men han lyckades ändå viska: 

-Fader ... ske Din vilja ... 

Det andra knivhugget i ryggen gick rakt in i hans hjärta ... 

33

34 

2 

De åkte i två bilar. Anna, Alexander och Jurij i en limousin och 

Vera, Marja och barnen i den andra. Privatchaufförerna i båda bilarna 

var värnpliktiga kadetter. Efter 30 minuters färd ringde biltelefonen 

hos Alexander. Det var Olga, hans sekreterare: 

-Biskop Vladimir Nosenko hittades nyss död i sin trädgård. En kniv 

satt i ryggen mitt i hjärtat, flämtade Olga. 

-Jag förstår ... Jag återkommer senare, sa Alexander. 

Anna och Jurij tittade förvånat på honom då han bet ihop käkarna 

och muttrade: 

-KGB har mördat biskop Vladimir Nosenko! 

3 

Generalmajor Anton Petrov var egentligen politisk officer. Hans 

uppdrag var att bevaka chefen för den militära underrättelsetjänsten 

så att denne höll sig inom ramarna för det Marxistleninistiska tänkandet. 

Från början tog Anton order från KGB-chefen Viktor Primakov 

men det var Michail Gorbatjov som infört den nya ordningen. 

Nu rapporterade han direkt till generalsekreteraren men egentligen 

rapporterade han inte alls eftersom Alexander Ahromejev och 

han blivit ett team och de samarbetade som bröder i alla frågor. De 

struntade helt enkelt i KGB. 

Nu satt Anton här i biblioteket på datjan i Osjorkij och Alexander 

hade nyss ringt från bilen och sagt att biskopen Vladimir Nosenko 

var knivmördad. Anton Petrov hade behövt ett enda telefonsamtal 

för att få bekräftat att KGB-chefen Viktor Primakov hade givit order 

om mordet. Då fanns det bara en sak att göra och det var att 

svara med samma mynt och ge sig på Primakovs gullgosse ärkebiskopen 

i Moskva Anatolij Grischin. Det skulle kanske utbryta fullt 

krig mellan säkerhetstjänsterna GRU och KGB, men det politiska 

klimatet i landet hade blivit så infekterat att en urladdning förr eller 

senare måste komma till stånd. 

Anton hade därför, efter samråd med Alexander, slagit en signal 

till dennes två år yngre bror, som var chef för Generalstaben. Man 

kunde nästan säga att krigsapparaten drevs av släkten Ahromejev 

och det var när KGB hade lagt sig i styrningen av Afghanistankriget 

som saker och ting började gå åt helvete. Bara en sådan sak som att 

slänga ut minerade leksaker till småbarn som KGB ville att man 

skulle göra ... det var under officerskårens värdighet och den inter-


nationella avskyn hade inte låtit vänta på sig. 

Ärkebiskopen i Moskva, Anatolij Grischin, var en riktig dåre, 

tyckte Anton. Grischin lät folket bikta sig hos honom och sedan på 

slaget 12.00 varje måndag så åt denne förrädare lunch med KGBchefen 

Viktor Primakov i KGB-högkvarteret och där avslöjande 

han allt som han fått höra från de godtrogna människorna. Grischin 

var en djävulens tjänare och hade som mål att klättra i prästkarriären 

för att nå den absoluta högsta posten som Patriark i den Ryska 

Ortodoxa kyrkan. Och Grischin skydde inga medel och visste att 

man bara kunde komma dit med stöd av KGB. 

General Sergeij Ahromejev, som var chef för generalstaben hade 

nyss per telefon givit sitt godkännande till att låta skjuta ärkebiskopen 

och det skulle inträffa i morgon måndag klockan 12.00 på trappan 

till KGB-högkvarteret och då skulle Jurij, Alexander och Anton 

redan sitta vid lunchbordet med Michail Gorbatjov. Hela mordet 

skulle videofilmas och Gorbatjov skulle förmodligen få ett telefonsamtal 

från en rasande KGB-chef mitt under lunchen. Generalsekreteraren 

hatade att bli avbruten mitt under en arbetslunch och det 

ingick i generalernas strategi att låta KGB-chefen irritera Gorbatjov. 

Anton Petrov suckade tungt när han hörde bilarna köra in på gården 

på datjan och han reste sig upp ur den ljusbruna skinnfåtöljen i 

biblioteket. Han gick ut på gården och mötte de andra. Anna Pavlova 

grät helt öppet och Jurijs fru Vera hade lagt armen runt hennes 

midja och försökte trösta henne. 

-Anton! Har du ringt generalstaben? sa Alexander. 

Anton böjde sig fram mot Alexander och viskade halvhögt i dennes 

öra så att damerna skulle besparas den råa verkligheten: 

-Ja vi skjuter ärkebiskop Grischin som hämnd för biskop Nosenko. 

Det blir på trappan till KGB-högkvarteret i morgon klockan 12.00 

och femton minuter dessförinnan skall vi sätta oss till bords med 

Gorbatjov ... så vi har alibi, sa Anton och smålog. 

-Perfekt! sa Alexander och höll tillbaka ett leende när han vände sig 

till sin son och gav följande order: 

-Jurij du får ta ena bilen och skjutsa hem Anna Pavlova så att hon 

får hämta sin uniform. Det är bäst att du tar med dig pistolen man 

vet aldrig vad den där galningen Primakov kan hitta på. Jag vill att 

vi alla bär uniform i morgon så att ett angrepp på oss blir ett angrepp 

på den sovjetiska krigsmakten, om nu någon skulle försöka ... 

35

36 

Anna Pavlova får ligga över här i kväll, sa Alexander Ahromejev. 

-Javisst chefen, sa Jurij och vände sig till Anna: -Jag kör själv Anna, 

så du får hoppa in i framsätet. 

-Jag skall bara skölja bort ögonskuggan, sa Anna som hade fått ränder 

i ansiktet efter tårarna. Hon kände sig plötsligt väldigt stressad 

och hade helst velat sitta nere vid stranden på datjan och sörja för 

sig själv och gråta och snyfta en timma eller två över biskop Nosenko 

men det här var officerarnas värld som hon frivilligt anslutit 

sig till och där allting skulle hända snabbt och effektivt. Hon spelade 

med för att få en chans att lämna diktaturen, lämna livet bakom 

järnridån, men det var bara hon själv som visste, trodde hon. 

4 

De åkte under tystnad den första milen och det var Anna som till 

slut frågade: 

-Vad skall det bli av oss egentligen Jurij? 

Denne svarade inte genast utan spände ögonbrynen koncentrerat 

och efter några sekunder som för Anna var en halv evighet, svarade 

Jurij lugnt och djupt allvarligt: 

-Sovjetunionen är på väg att falla samman och det enda som kan 

fördröja den processen, det är att vårt imperium expanderar. 

-Västerut? sa Anna. 

-Nja, nordväst över Sverige och sedan söderut över Indien, det får 

räcka, sa Jurij. 

-Varför har det blivit så bråttom? sa Anna bekymrat. 

Jurij tog ett djupt andetag och kramade hårt ratten när han parerade 

groparna i vägen och han bet ihop så att käkmusklerna spelade. 

Hans inre var i uppror men han lät ändå lugn och sansad när han sa: 

-Man kan nog säga att det beror på elektronikens rasande utvecklingstakt. 

Folk köper billiga videoapparater och radioapparater och 

TV-apparater på svarta börsen och informationsflödet från väst går 

inte att stoppa. KGB-chefen Viktor Primakov vill göra utrensningar 

och slakta delar av vårt folk precis som Stalin gjorde och på så sätt 

skrämma livet ur den stora massan när nu folket mer och mer inser 

att den marxist-leninistiska smörjan aldrig kommer att fungera och 

bara är tom propaganda för att lura folket. 

Anna förstod genast att den närmaste tiden kunde bli påfrestande 

för hennes fosterland och hon såg på Jurij och sa: 

-Vad säger generalsekreterare Michail Gorbatjov om utvecklingen?


-Det får vi veta i morgon, sa Jurij. 

När de var framme vid Anna Pavlovas lägenhet så sa Jurij: 

-Det är bäst att jag följer med dig upp för om något skulle hända dej 

nu så blir chefen ursinnig och jag ledsen. 

-Skulle du sörja mig lite Jurij? sa hon trevande. 

-Det vet du Anna, men nu är det så att jag har två barn med Vera 

och det är väl ödet kan jag tro. Vi skulle ha träffats tidigare då hade 

vårt förhållande haft en chans. Du får väl satsa på Joe Billings på 

det här cocktailpartyt på amerikanska ambassaden på lördag nästa 

vecka. 

-Kommer han dit? Annas hjärta gjorde en kullerbytta. 

-Enligt våra noteringar så att säga, sa Jurij och log försiktigt för han 

kände att man kunde inte vara säker på någonting längre. Han var 

inte ens säker på att han ville fortsätta att vara officer ... men det var 

nog bara han som visste ... 

Hon låste upp dörren till bostaden och de steg in och Jurij ställde 

sig vid köksfönstret bakom gardinen och iakttog bilen nere på gatan. 

Han tog fram pistolen och osäkrade den. 

-Hinner jag duscha? ropade Anna från sovrummet. 

-Neej helst inte, ropade Jurij tillbaka. 

-Skall jag ta på mig uniformen redan nu? 

-Ja gör det, ropade Jurij. 

Efter några minuter kom hon ut klädd i uniform. Hon var officer 

och löjtnant. Jurij ryckte till när han såg hur grann hon var i uniform 

med snäv kjol precis till knäna. Hon hade tagit på sig officersmössan 

och satt upp håret. 

Jurij säkrade pistolen och lade den på köksbordet och så drog han 

henne till sig och ställde sig på tå och kysste henne. Hon besvarade 

eldigt hans kyss och då sa han till henne. 

-Ta av dig skorna. 

Det gjorde hon och då vände han henne om och sa åt henne: 

-Böj dig framåt över köksbordet. Och så drog han upp den snäva 

kjolen på henne och drog ner trosorna med ena handen och med den 

andra tog han fram den styva lemmen och tryckte till och kom in i 

hennes fuktiga grotta. 

-Men Jurij då ... 

-Diskutera inte med en överordnad officer, sa han flämtande ... 

-Oh Jurij ... 

-Jag älskar din breda ända, stönade han ... 

37

38 

Det var över på mindre än 10 sekunder. 

5 

Måndag morgon flög Anna, Alexander, Anton och Jurij till Moskva 

i ett mindre passagerarflygplan speciellt byggt för den militära 

säkerhetstjänsten. Ombord på planet fanns direktkontakt med Generalstaben, 

med kärnvapenkommandot och med Kreml. 

Alexander hade beställt eskort av fyra Migplan. Två jakt- och två 

attackplan. Framför och under dom i luften låg 15 attackhelikoptrar 

i en plogformation. Arrangemanget var naturligtvis en övning men 

också en gardering om nu KGB-chefen skulle försöka sig på en 

statskupp. 

De landade 10.30 på ett militärt flygfält och där fanns mycket 

sträng bevakning. På marken väntade sju fordon. Tre stycken fordon 

skulle köra framför dem och tre bakom dem. Limousinen de 

satte sig i hade skottsäkra glas och bilen täcktes i övrigt av pansarplåt. 

De körde i en rasande fart i en timma i gräddfilen in till Kreml och 

när de var framme så omringades deras bil vid stora entrén av fem 

beväpnade säkerhetsvakter. De visades direkt in till stora salen och 

ombads att sitta ner och vänta. 

Anna Pavlova ropades in först av alla till generalsekreteraren. 

-Välkommen, sa Michail Gorbatjov till henne med ett äkta och gillande 

leende. 

-Tack, sa Anna och slog ner ögonlocken smått förlägen. 

-Först vill jag ge dig det här beslutet om befordran. Du är numera 

kapten. Gratulerar. Här är gradbeteckningarna. 

-Tack herr generalsekreterare, sa hon stolt. 

Gorbatjov verkade ha bråttom och gick direkt till saken när han sa: 

-Sedan är det bestämt att du skall vara sändebud i Washington i 

USA. Du är utnämnd till biträdande kulturattaché. Här är ditt diplomatpass. 

Du skall resa nästa måndag så att du kan vara på plats 

tisdag morgon. 

-Jag är verkligen hedrad herr generalsekreterare, sa hon med bultande 

hjärta när hon insåg att hon skulle få lämna tillvaron bakom 

järnridån. 

-Har du problem med KGB Anna? Är dom klumpiga i sitt uppträdande 

mot dig? Säg som det är! sa Gorbatjov. 

Anna som fått lära sig att aldrig gnälla i onödan eller lägga bördor


på makthavare som redan var tyngda av stora problem svarade så 

mjukt hon kunde: 

-Det var vid ett visst tillfälle herr generalsekreterare, men jag känner 

mig lite lugnare nu när jag har fått träffa er personligen herr generalsekreterare. 

Hon log osäkert mot Gorbatjov och denne log sitt bredaste leende 

tillbaka och sa med auktoritet: 

-De kommer inte att besvära dig mer. 

-Tack så mycket. 

-Lycka till med karriären i det stora landet i väster. 

-Jag är så tacksam, sa Anna. 

Michail Gorbatjov tog henne i hand och följde henne till dörren och 

sa: 

-Ha en trevlig lunch med min fru Raisa. 

6 

Klockan var nu fem minuter i tolv och Gorbatjov tryckte ner en 

knapp på skrivbordet och så gick han in i det lunchrum där Jurij, 

Alexander och Anton Petrov väntade. 

Han bjöd dem stiga fram till bords och på slaget 12.00 serverades 

förrätten. Man drack genomgående mineralvatten. 

De hade kommit en bit in på varmrätten och klockan var exakt 

12.22 då generalsekreterarens personlige rådgivare steg in i lunchrummet 

och viskade ett par ord i Gorbatjovs öra. 

-Han får vänta, sa Gorbatjov och vände sig sedan till Alexander 

Ahromejev: -Vad är det som händer min vän? Viktor Primakov 

tjuter som en stucken gris?! Någon är skjuten på hans trappa! På 

slaget tolv dessutom! 

Alexander tuggade färdigt på den excellenta laxforellen och svalde 

och torkade sig om munnen med den kritvita linneservetten och sa 

lugnt och eftertänksamt: 

-Inte ens Adolf Hitler försökte knäcka kyrkan. Han visste mycket 

väl att det var en kraft som sammanfogade folket till enighet, styrka 

och fosterlandskärlek. 

Gorbatjov såg ner i tallriken medan han också tuggade färdigt och 

funderade över dom orden. En furste, som han var ... faktiskt ... 

med makt över det väldiga Sovjetunionen och med makt att spränga 

jordklotet i luften och förinta mänskligheten inklusive sig själv ... 

visste att han var piskad att omge sig med ett fåtal medarbetare som 

39

40 

sa honom sanningen och att de kunde säga honom sanningen utan 

några som helst efterräkningar hur obehaglig sanningen än var. Det 

var egentligen hans fru Raisa som hade citerat Bibeln och Jesus och 

förmanat honom en kväll innan de skulle somna: ”Och sanningen 

skall göra er fria”. Vem ville inte vara fri? Vem ville vara furste 

över slavar? 

Han hade valt familjen Ahromejev till sina vänner och sanningssägare. 

Det var en gammal fin officerssläkt och de förlorade hellre 

sina liv än de förlorade sin heder. 

Gorbatjov spelade chef och med hög röst sa han: 

-Ligger du bakom mordet på ärkebiskop Anatolij Grischin på KGBhögkvarterets 

trappa klockan 12.00 i dag, Alexander? 

-Javisst Michail! sa Alexander och fortsatte: -Grischin var ju 

springpojke åt Viktor Primakov och den senare lät ju avrätta biskop 

Vladimir Nosenko ... i går eftermiddag ... och Nosenko var präst 

och själasörjare för vår familj. Och han var en man att lita på ... Han 

företrädde verkligen de högre makterna och han har dessutom döpt 

i stort sett hela min släkt ... inklusive mig själv. 

Michail Gorbatjov drog på munnen men han sa inte till de andra 

vad han tänkte, nämligen att han själv låtit döpa sig i smyg vid sitt 

besök i Sibirien för en månad sedan. Bara hans fru hade varit närvarande 

och hon hade förresten också låtit döpa sig vid samma tillfälle. 

Gorbatjov blev egentligen något paff över Alexanders raka och 

orädda uppträdande så nu fick han en mjukare stämma när han sa: 

-Alexander ... hade du förankrat ditt beslut om mordet på ärkebiskop 

Grischin hos dina kollegor? 

-Javisst hade jag det, sa Alexander. -Jag har hela generalstaben 

bakom mig och som du vet så är min bror Sergej chef för staben. 

-Vad har du att säga Anton Petrov? sa Michail. 

Anton hade svaret klart för länge sedan ty han visste att det måste 

komma en fråga och Alexander och han hade noga gått igenom den 

här lunchen som ett litet krigsspel i biblioteket på datjan. Nu sa 

Anton med myndig stämma: 

-Du bör sätta in en helt ny livvaktsstyrka närmast din person och 

din fru. Den bör handplockas ur de militära elitförbanden och om 

du vill så kan jag ta hand om det jobbet? 

Gorbatjov såg på Anton och svarade direkt utan krusiduller för han 

ville få saken ur världen:


-Hur behandlar vi KGB-chefen Viktor Primakov? 

Gorbatjov sneglade i smyg på Alexander. 

-Det finns ingen orsak att reta upp honom, sa Anton. -Han är lömskare 

än man kan föreställa sig. Hans favoritformulering är fortfarande: 

Det finns trafikolyckor. 

Michail Gorbatjov vände sig nu till Alexander och sa: 

-Vet du om Primakov är ute efter mitt ämbete? 

-Det bör du nog iskallt räkna med, sa Alexander. 

-Hmm, sa Gorbatjov. 

De hade i stort sett ätit färdigt och de lyfte mineralvattenglasen och 

skålade med varandra. 

-Är Du ute efter mitt ämbete Alexander Ahromejev? sa Michail 

Gorbatjov och log mot honom. 

-Nej du käre kamrat, sa Alexander. -Politik orkar jag absolut inte 

med. Då blir jag hellre präst direkt efter pensionen. Jag funderar 

mer och mer på dom där frågorna som finns i Bibeln. Biskop Vladimir 

Nosenko påstod att den levande Guden fortfarande verkar i 

människorna, med under och mirakler, men att upplevelserna genomgående 

tystas ner av politikerna över så gott som hela världen. 

Biskop Nosenko lärde mig dessutom hur man skall be och jag har 

börjat träna lite. 

Alexander log mot hela sällskapet. 

Gorbatjov verkade nöjd med svaret från Alexander och sa till denne: 

-Den debatten får vi ta hemma hos dig på datjan i biblioteket. 

Generalsekreteraren log mot allihopa och fortsatte: 

-Då är det väl bäst att Anton och Alexander genast ordnar med livvaktsstyrkan 

och till KGB får ni väl sända ut en promemoria att 

Kreml hotas av infiltratörer från utlandet och att militär bevakning 

är direkt underställd generalsekreteraren och GRU, så får jag väl 

tala ensam med Jurij här om vapenleveranserna till Indien. Skall vi 

säga så? 

-Det blir bra, sa Alexander. 

De reste sig från bordet alla fyra. Tystnaden som följde kändes 

naturlig och otvungen. Man upplevde att man var bland vänner och 

kunde skälla ut varandra om man ville. Utan efterräkningar. 

7 

Jurij och Michail gick in till arbetsrummet. 

41

42 

-Vad vill du ha att dricka Jurij? 

-Jag tar nog ett litet glas vodka om det går bra herr generalsekreterare. 

-Kalla mig Michail så vinner vi lite tid. Vi har en halvtimma på oss. 

Det pep till i högtalartelefonen och Michail tryckte ner knappen: 

-Jaa? 

-Viktor Primakov på telefon. Han har ringt fem gånger. Skall jag 

koppla in honom? sa sekreteraren. 

-Jag har inte tid, säg till honom att han skall fördubbla vakten på sitt 

högkvarter och att han får beställa tid till i morgon. Vi får ge honom 

fem minuter, röt Gorbatjov irriterat. 

Klick. 

-Idiot! sa Gorbatjov för sig själv och vände sig till Jurij och sa: 

-Häll upp en skvätt konjak till mig är du snäll. 

-Kan jag börja med föredragningen Michail? 

-Javisst! 

Jurij tog ett djupt andetag och blåste ur luften långsamt som för att 

samla sig och så sa han: 

-Sovjetunionen håller på att spricka och satellitstaterna i Östeuropa 

matas med en ständig ström av kapitalistisk propaganda. Jag vill 

påstå att världen går in i elektronikens fängelse och att det är omöjligt 

för oss att hålla ihop imperiet med den vanliga metoden alltså 

med propaganda och skrämseltaktik ... i vart fall på lång sikt. Den 

elektroniska utvecklingen går nu så snabbt att den tid är inte långt 

borta då amerikanerna kan sända långfilm på himlavalvet över hela 

Sovjetunionen. 

Det är inte omöjligt för dem att använda himlen till filmduk inom 

överskådlig framtid. Konsumtions- och informationssamhället är på 

språngmarsch. Jag menar se bara på de gula japanerna vad de håller 

på med inom elektroniken. Tänk dej Michail att behöva se Marylin 

Monroe på himlen om kvällarna? 

-Det skulle vara trevligt. Han skrattade. 

-Du ser, sa Jurij. -Vi tror ju inte själva på den marxist-leninistiska 

smörjan. Hur skall då folket kunna göra det. Vad säger din fru? Har 

hon inte doktorerat i filosofi förresten? 

Jurij försökte att få Gorbatjov att vackla en smula i dennes Leninistiska 

tänkande. 

-Mmm, sa Gorbatjov och blev osäker. Han vill inte diskutera sin fru 

med utomstående.


-Alltså, sa Jurij och fortsatte:. -Vi måste tänka om och släppa in kapitalismen 

i de ryska köken och göra hela Sovjetunionen västerländskt, 

men naturligtvis med en egen profil och vi måste ha fasta 

gränser och det är ju inte så märkvärdigt när även en vanlig bondby 

vet var gränsen går för dess utbredning. Jag menar, att för vår del 

handlar det numera inte om att frälsa världen från kapitalismen utan 

vad vi egentligen gör är att förtrycka världen med kommunismen. 

-Vad tycker du att vi skall göra? sa generalsekreteraren oroligt. 

-I bästa fall bestämma oss för imperiets utbredning redan nu och 

sedan införa en moderat kapitalism. Och varför inte införa ordet 

kärlek i det politiska programmet? 

-Kärlek???? ropade Michail förvånad. 

-Javisst den existerar ju eller hur? sa Jurij roat. 

-Ja förvisso, sa Michail drömmande. 

-Nåå?? 

-Vad har kärleken med Indien att göra ? 

Jurij svarade inte direkt på frågan utan sa: 

-Vi måste fram till Indiska oceanen innan vi bygger om det politiska 

programmet och det är naturligtvis kineserna jag fruktar. Vi vet 

ju genom vårt eget system att när censur införs i massmedia och yttrandefriheten 

inskränkes bland folket så växer tyranni och diktatur 

fram med en lavinartad hastighet. 

Vi har ju själva hamnat där. Och för att dämpa det inre trycket i 

imperiet så måste tyrannen expandera och det är ju det vi försöker 

göra genom Afghanistan, Pakistan och Indien och det lär vi väl få 

fortsätta med men vi måste stanna där och sedan reda upp det inre 

eländet och kanske måste vi då införa kärlek och harmoni mellan 

människorna i vårt samhälle. Men vad jag nu tänker på är att kineserna 

har samma dilemma som vi. 

-Hur menar du? 

-Vet du vad Karl Marx sa om censur? 

-Nja det har jag nog glömt ... 

-Det är en ond kraft. 

-Hoppsan, det var verkligen en läxa! Michail Gorbatjov blev fundersam. 

-Hur var det med kineserna nu då? 

-Är de våra bröder? sa Jurij. 

-Våra kommunistiska bröder är de väl? sa Gorbatjov. 

-Kan vi lita på dom? Jag menar finns det någon kärlek mellan folken? 

43

44 

-Naturligtvis inte! sa Gorbatjov. 

-Då ställer jag frågan en gång till: Kan vi lita på kineserna? 

-Nej! sa Gorbatjov nu mycket bestämt. 

-Just det och det är därför vi måste ha in Afghanistan, Pakistan och 

Indien i Imperiet, men vi kan inte tvinga på dom ryska språket med 

kyrilliska bokstäver. Det smartaste vi kan göra är att införa engelskan 

som huvudspråk i det Sovjetiska imperiet. Det blir så mycket 

lättare att göra affärer med andra länder i så fall. Och affärer måste 

vi göra för att få in ordentligt med mat till folket. Låt oss ge folket 

video och femtio kanaler på TV. Vem var det som sa: ”Ge folket 

bröd och skådespel?” Hade han inte rätt? 

-Förmodligen. 

-Alltså Kineserna ... Har dom Censur? Diktatur och Tyranni? Har 

de kinesiska ledarna behov av att expandera? Jag menar precis som 

vi ... för att lindra det inre trycket från det kuvade folket? 

-De behöver mer territorium för det växande folket, sa Michail. 

-Jo men de måste också expandera för att lugna den förtryckta massan. 

Det är ett välkänt fenomen genom historien och det uppstår i 

samma stund som censur införes. I vilken riktning skall Kina expandera? 

sa Jurij. 

-In i moder Ryssland och det är mardrömmen vi alla fruktar, sa Michail. 

-Ja, sa Jurij. -Men det finns också en annan mardröm och det är en 

ny Hitler i den framväxande Europeiska gemenskapen. 

Gorbatjov suckade tungt. Han behövde vila. Visserligen var klockan 

bara 13.15 och några centiliter konjak var ju lugnande, men han 

tålde egentligen inte sprit i vart fall inte mitt på dagen. De stora frågorna 

om ideologierna och imperiets expansion gjorde honom 

plötsligt dödstrött och han insåg att han måste vila sig en timma på 

direkten. 

Han tryckte ner knappen på snabbtelefonen och sa till sin sekreterare: 

-Flytta fram hela eftermiddagsprogrammet en timma. Jag kommer 

att vila mellan 14.00 och 15.00. 

-Javisst herr generalsekreterare. 

-Fortsätt Jurij Ahromejev men det här med en ny Adolf Hitler är väl 

inte akut eller hur? 

-Nej men jag är bara 32 år gammal och det är min skyldighet som 

officer att se 10-15 år framåt och det är viktigt att sträva efter att


Sovjetunionens gränser i nordväst är så strategiskt gynnsamma som 

möjligt, sa Jurij 

-Du tänker på Skandinavien förstår jag? 

Det blev tyst. 

Juri gick fram till världskartan på väggen rakt över det 200 år gamla 

barskåpet. Han pekade på Finland och Östersjön. 

-Här har vi kontroll. 

Sedan pekade han på Norge och sa: 

-Den här landremsan är som du vet NATO-område och kan i framtiden 

bli Hitlerområde eller rättare tyskt EU-område. Vi skall inte 

vara så korkade att vi inleder en direkt militär konfrontation med 

NATO, därför att västvärldens militära och politiska ledare då 

kommer att inleda det totala kriget med hänsyn till sin egen självrespekt. 

De vill helt enkelt inte tappa ansiktet inför folket. 

De blev återigen tystnad och båda två visste vad som skulle komma 

men ingen ville egentligen börja nysta i problematiken. Gorbatjov 

som ville få mötet ur världen så att han kunde få vila snarast 

möjligt harklade sig: 

-Hmm ... var så god och fortsätt Jurij. 

-Jo det gäller Sverige, sa han. 

-Jag har förstått det och vi vet båda två att det är en mycket het potatis, 

sa Gorbatjov irriterat ... 

-Vi måste vara realister, sa Jurij och fortsatte: -Om vi inte får kontroll 

över Sverige så kommer en framtida konfrontation med Nazityskland 

att äga rum på Sovjetiskt territorium precis som förra 

gången under andra världskriget ... 

-Nazityskland ? Det är väl att ta i, sa Gorbatjov. 

-Nja, förra gången kom tysken med Nazismen och nu kommer han 

med EU och den uppfattningen eller rättare sagt, det scenariot, är 

redan uppe som krigsspel i försvarshögkvarteret Pentagon i USA 

och vi måste inom den Sovjetiska krigsmakten förbereda oss redan 

nu. Får vi kontroll över Sverige så kommer en konfrontation med 

Tyskland eller NATO att ske på Svenskt territorium ... 

Tystnaden sänkte sig ånyo och efter ett tag tog Jurij fram den 

långa pekpinnen och placerade den på en ort och sa: 

-Göteborg! 

-Flottbas, sa Michail Gorbatjov. 

-Precis! Och där kan vi lägga kärnvapenbestyckade enheter inom 

marinen men vi har alltså ett problem som vi måste lösa ganska så 

45

46 

omgående. 

-Olof Palme, sa Gorbatjov. 

-Ja just det och enligt våra underrättelserapporter så kommer Gandhi 

i Indien att tacka nej till vår offert på kanonerna och det är en 

mycket stor order som vi förlorar och dessutom en betydande kontrollapparat 

i den indiska krigsmakten som vi blir utan, sa Jurij. 

-Så Frankrike tar hem den affären, sa Gorbatjov. 

-Nej det blir inte så, sa Jurij. Det blir något helt oväntat. 

-Ut med språket, sa Michail Gorbatjov. 

-Olof Palme och Sverige ... 

Jurij Ahromejev visste vad han gjorde. Han hade noga utvalt orden 

och sparat den avgörande stöten till sist och mycket riktigt... Michail 

Gorbatjov hoppade upp ur sin fåtölj och skrek som stucken av 

en kniv i baken: 

-DET HÄR GÅR ... INTE. 

Gorbatjov gick runt i rummet med knutna nävar och andades häftigt. 

Han hade snabbt fattat vidden av konsekvenserna. Olof Palme 

utgjorde nu plötsligt ett direkt hot mot Sovjetunionens expansion 

söderut och han var dessutom indirekt vapenhandlare åt amerikanska 

intressenter och han gick omkring och kallade sig fredsduva ... 

Han var egentligen amerikanarnas spjutspets på den indiska marknaden 

... 

-Du har rätt Jurij. Jag börjar förstå nu. Det mest akuta är en enda 

man ... och det är svensken ... Olof Palme ... och jag hoppas verkligen 

att du har en lösning på problemet för det är väl ditt jobb eller 

hur? 

-Naturligtvis men jag har en liten ödmjuk begäran och det är att vi 

håller KGB utanför. Det här är militärt tänkande och det begriper 

dom inte alltid och jag tycker att Viktor Primakov ofta ger uttryck 

för paranoida drag ..., sa Jurij. 

-Vad föreslår du? sa Gorbatjov. 

-GRU har redan ordnat ett cocktailparty på amerikanska ambassaden 

nu på lördag. Bara högre officerare kommer att vara närvarande. 

Dit kommer också ett militärt sändebud från Pentagon. Vi har ju 

hela ambassaden avlyssnad i väggarna eftersom den är byggd även 

av ryska arbetare. Vi kommer att agera smått aggressivt beträffande 

Skandinavien och på så sätt känna dom på pulsen. Via vår avlyssningsapparatur 

får vi reda på hur dom reagerar ... Vi måste ta reda 

på om Nato tar strid för Sverige ...


-Perfekt, sa generalsekreterare Michail Gorbatjov. 

-Men KGB måste hållas utanför, sa Jurij. 

-Du har mitt ord, dundrade Gorbatjov. 


47

48 


Kapitel 3 

Anna Pavlova och resan till Leningrad 

Anna Pavlova hade plötsligt blivit en mycket viktig person. Redan 

måndag eftermiddag c:a tre timmar efter lunchen med generalsekreterarens 

fru så hade hon fått limousin, privatchaufför och två livvakter 

som var elitsoldater från sabotageförbanden Specnaz. Nu 

skulle hon hem och packa och hon njöt av bilfärden. Det var en 

ganska lång bilfärd hon hade framför sig och bilvägen mellan Moskva 

och Leningrad var det inte många ryssar som fick uppleva på 

grund av visumtvånget inom landet. 

Hon kände sig faktisk som en riktig prinsessa men att prinsen var 

amerikan och hette Joe Billings det var nog inte många som visste. 

”Bara inte Gorbatjov får veta det,” tänkte hon. GRU visste ju allt 

redan men KGB skulle inget få veta hade Jurij Ahromejev lovat. 

Anna och livvakterna skulle övernatta på en liten lantgård efter halva 

sträckan och den ene av dom, han som satt i förarsätet var en 

riktig goding, tyckte hon. Han brukade titta på henne bakifrån och 

framförallt när hon böjde sig framåt ibland och han var nog en riktig 

liten busunge när det gällde kvinnor. Hon log för sig själv och 

tänkte på Jurij, hur han hade tagit henne bakifrån över köksbordet. 

GRU-chefen Alexander Ahromejev skulle nog inte gilla om hon 

tog en snabbis med livvakten. Det var nog bäst att vänta till hon 

kom hem och då skulle hon ringa sin väninna Ewa Karenia. Hon 

mindes samlaget med Joe Billings i Tokyo. Han kunde verkligen ta 

henne så att hon exploderade. Kanske var det för att Joe var så förskräckligt 

välförsedd därnere så att säga ... Hon kände faran komma 

smygande när hon upptäckte hur blöt hon var mellan benen. Hon 

måste försöka hålla sig i skinnet nu när friheten var så nära. Hon 

måste försöka låta bli att ligga med den där livvakten som satt i 

framsätet. Fast hon ville väldigt gärna och nu på direkten egentligen. 

Hon måste skärpa sig ... 

De var nu mitt ute på landsvägen och skönheten i sommargrönskan 

var bedövande. De kom ut på en raksträcka och tvåhundra meter 

framför sig såg de en vägspärr. Det var en vägbom och taggtråd 

rakt över vägen. Fyra vakter med automatkarbiner väntade där


framme. Limousinen stannade när det var 100 meter kvar och den 

ene livvakten som satt i högra framsätet gick ur bilen med ett sånt 

där automatvapen med kikarsikte och han lade sig i diket och riktade 

vapnet mot vägbommen medan den andre ... godingen eller 

chauffören, som hon ville ligga med, han tog helt enkelt en lugn 

promenad fram till vägspärren och började samtala med vakterna 

där framme. 

Det gällde kontroll av inrikespass och hindret var ganska snabbt 

överstökat. Hon tänkte: ”Det här är vansinne. Man får inte ens resa 

fritt i sitt eget hemland. Jag måste genomföra det här uppdraget så 

att jag kan gifta mig och få barn med överste Joe Billings i USA. 

Jag undrar om Gud Fader i himlen förlåter mig för att jag medverkar 

till mordet på den här mannen Olof Palme i Sverige. Det känns 

ruskigt. Han har väl förmodligen fru och barn och kanske till och 

med en älskarinna? Varför måste han dö? Jag förstår mig inte på 

politik.” 

Ett dygn senare låg hon i sin säng tillsammans med Ewa Karenia. 

De hade pratat och pratat i nästan fyra timmar och ätit och druckit 

champagne dagen till ära. Livvakterna hade förbjudit Anna att lämna 

lägenheten, så Ewa hade fått komma hem till Anna i stället. De 

hade nu givit varandra en sån där härlig oljemassage och de låg 

nakna och tätt omslingrande med händerna på varandras kön. I 

sängen var det Ewa som bestämde så det var bara för Anna att lyda 

och låta saken få ha sin gång. Efter en stund satte sig Ewa gränsle 

över Annas ansikte och tryckte försiktigt sitt varma, fuktiga sköte 

över Annas mun och nyfikna tunga. Anna särade spontant på sina 

ben riktigt ordentligt så att Ewa kom åt att slicka hela hennes längtande 

sköte. Kvinnorna exploderade nästan samtidigt och livvakterna 

på madrasserna ute i köket vaknade ur sin halvslummer när Anna 

skrek ut sin vällust mitt under orgasmen. 

Vakterna blev genast klarvakna slet upp sovrumsdörren och rusade 

in med dragna vapen och undrade vad som hade hänt. 

-Kärleksfulla lekar, svarade Ewa Karenia. 

Anna Pavlova rodnade lätt och bad om ursäkt för sitt oljud. 

Livvakterna skakade på huvudet, säkrade vapnen och återgick till 

en förmodad sömnlöshet. 

2 

Försvarshögkvarteret Pentagon 

49

50 

USA 

-Jag åker iväg en stund, sa överste Joe Billings till sin sekreterare 

miss Nellie. 

-Kan jag anteckna någon tid när du kommer tillbaka, sa hon och 

rynkade pannan. 

-Nej jag blir nog borta resten av dagen och för övrigt är jag anträffbar 

enbart för president Ronald Reagan. Han har numret till biltelefonen, 

sa han lite stressigt. 

-Det var värst är det något jag skall gratulera till? sa hon skämtsamt. 

-Knappast, sa han och log sitt pojkaktiga leende. Klockan var elva 

på förmiddagen och han hade som vanligt varit på plats klockan 

08.00. Men nu hade det chiffrerade meddelandet från Anna Pavlova 

kommit från ambassaden i Moskva och det innebar att den sovjetiska 

militära säkerhetstjänsten GRU hade något riktigt ruskigt på 

gång. 

Han lämnade byggnaden och satte sig i bilen och det var inte förrän 

han vred om tändningslåset med bilnyckeln som reaktionen kom. 

Han upptäckte att han skakade i händerna. Det hade aldrig hänt honom 

förut. 

-Gode Gud hjälp mig nu, sa han högt för sig själv och körde ut från 

parkeringsplatsen för att fara hem till villan i förorten och dechiffrera 

meddelandet från Anna Pavlova i Leningrad. 

”Jag undrar om det handlar om Skandinavien”, tänkte han. Inom 

försvarshögkvarteret gick det vissa rykten om att ryssarna borrade 

hål i urberget i Östersjön i syfte att där placera atombomber. Bomberna 

skulle sedan kunna bringas att detonera på elektronisk väg. 

Det hela var uppbyggt så att ryske Överbefälhavaren kunde sitta i 

Kreml och trycka på knappen och så detonerade atombomber på 

olika platser i svenska skärgården. 

Hela projektet fortskred med stadig kurs och arbetet utfördes under 

vattnet, med hjälp av grodmän och ubåtar. 

-Med fräckhet och brutalitet kommer man långt tydligen, muttrade 

Joe Billings och erkände att det var svårt att kartlägga den sovjetiska 

ubåtsverksamheten i Östersjön. Ryssarna använde sig av välbekanta 

avledningsmanövrar. De gick upp i övervattensläge och sedan 

såg de till att någon av skärgårdsbefolkningen i Sverige observerade 

ubåten, men själva sabotagearbetet utfördes av miniubåtar och 

grodmän på helt andra platser åtskilliga mil därifrån och det innebar 

att när det svenska ubåtslarmet gick så kunde undervattensarbetet


utföras i lugn och ro av Warszawapakten. 

Enligt de absolut färskaste rapporterna så hade Sovjetunionen 

minst femtio ubåtar i Östersjön och de hade fortfarande en kärnvapenbestyckad 

ubåt liggande omedelbart söder om Gotland i undervattensläge. 

De hade alltid en liggande just där och det hade de haft 

de senaste sex åren. 

Världens största flottenhet var placerad i Murmansk i norra Sovjetunionen 

och nu kom rapporter om att sovjetiska flottan flyttade 

Kiloubåtar med kärnvapen därifrån till Östersjön. Antalet landstigningsfartyg 

ökade också kraftigt i de baltiska och polska hamnarna. 

Tecknen tydde verkligen på en militär aktion mot Sverige och det 

var bara att hoppas att den stannade där och inte fortsatte in på Natomark 

i Norge. Då fanns ingen återvändo. Inom Pentagon var man 

helt på det klara med scenariot; Tredje världskriget kunde förloras i 

Östersjön. 

Överste Joe Billings körde in bilen i garaget, gick in i villan och 

låste noga om sig. Han bodde ensam. Det var nu fyra år sedan hans 

hustru dött en för tidig död i cancer. Det var då han hade gått ur 

mormonkyrkan, men det var också tack vare mormonkyrkan som 

han hade fått jobbet som presidentens personlige observatör i försvarsfrågor. 

Ronald Reagan hade sagt att mormonerna hade en speciell 

känsla för sanningens ande och därför var pålitliga tjänstemän. 

Presidentens skräck för infiltratörer inom försvarsmakten och inom 

säkerhetstjänsten CIA var berättigad. Helt nyligen hade en infiltratör 

inom CIA avslöjats. Man måste hålla rent framför ranchen hade 

Reagan sagt. 

Joe tog ett glas rött vin och slog genast på tv:n förstås. Han hade 

ständigt nyheterna på när han var hemma och det ingick i jobbet. 

Han jobbade dygnet runt som alla andra underrättelseofficerare i 

dessa tider. Det var skönt att han gick ur kyrkan så att han kunde 

supa sig full om han ville utan att smussla. Och så var det Anna 

Pavlova som han hade legat med i Tokyo. Han hade berättat för 

biskopen om sin inställning till sex utanför äktenskapet nu när han 

blivit änkeman. Biskopen förklarade att kyrkan krävde avhållsamhet 

utanför äktenskap och att den inställningen var till för att skydda 

kvinnan eftersom hon som väsen i regel blir väldigt fäst vid en man 

då de är intima. Joe hade förklarat både för biskopen och presidenten 

att han nog kunde ställa upp på kärleksbudskapet i Bibeln och 

att han utan att skämmas kunde vända både hjärta och ansikte till 

51

52 

Gud Fader i Himlen. Men nu sedan hans fru Ester hade gått bort så 

ville han ta sig ett glas och även ta sig en kvinna ja till och med en 

ung hora om han kände för det. Han var ju i alla fall 42 år fyllda 

och tog ansvar för sina gärningar både inför Gud och presidenten. 

Överste Joe Billigs slog in koden på kassaskåpet som var placerat 

bredvid barskåpet. Han tog fram den lilla anteckningsboken som 

innehöll nyckeln till dechiffreringen av meddelandet från Anna 

Pavlova. Han slog upp fyra cl bourbon och svepte den. Det värmde 

gott i magen. Han uttolkade meddelandet och där stod: 

Älskar dig. Problem med Sverige. Kan bli isolerat överraskande 

anfall. Olof Palme och Gandhi sluter avtal om vapenleverans. Kanoner 

till Indien. Sovjetiska generalstaben måste ha kontroll över 

Indien den dag Kineserna börjar röra på sig. Kyssar. Anna. 

Han slog upp en whisky till och svepte den och så slog han ett 

speciellt telefonnummer till Vita Huset i Washington och beställde 

tid hos president Ronald Reagan. Han fick tid klockan 10.00. Om 

två dagar. Nu måste han förbereda sig. 

3 

Vita huset 

Washington D.C. 

Joe Billings satte sig ner i presidentens väntrum 5 minuter i 10.00. 

Han hade mörkgrå kostym, ljusblå skjorta och diskret enfärgad gråblå 

slips. På slaget 10.00 visades han in till Ronald Reagan i ovala 

rummet. De blev helt ensamma. 

-Välkommen Joe. 

-Tack Mr. President. 

-Har du papper och penna med dig? 

-Ja naturligtvis Mr. President. 

-Bra då sköter du protokollet och tar med det härifrån och lägger 

det i ditt kassaskåp som vanligt. Kör igång Joe. Lite godis kanske? 

-Ja tack. En karamell blir bra. Hmm ... alltså om vi börjar med Afghanistan 

så skulle vi nog kunna slå fast att vapenleveranserna till 

gerillan går alldeles utmärkt. Vi har lyckats få in robotar som enbart 

kräver två man på marken och de skjuter ner helikoptrar och attackflyg. 

Det otäcka är emellertid att eftersom ryssarna möter så hårt 

motstånd på landsbygden, så har dom gett sig på småbarnen ... 

-BARNEN? ropade presidenten. 

-Ja, de flyger lågt med helikoptrar och slänger ut leksaker till dom


små liven. 

-Ja men det är väl bra med leksaker, sa Reagan. 

-Visst men leksakerna är minerade och så fort barnet tar i leksaken 

så slits armen av och ofta förlorar de synen också. 

-Men Herre Gud vad skall han säga i sin Himmel? sa president Reagan 

-Säg det, domen blir nog inte nådig, sa Joe. -Men om vi fortsätter 

med Libyen så har nog inget speciellt förändrats. Värre är det nog 

med norra flanken dvs. Skandinavien. Olof Palme ror hem den stora 

kanonaffären med Indien framför näsan på ryssarna. De är ursinniga. 

De menar att de vill ha kontroll över Indien därför att de fruktar 

kineserna. Indien är deras bakgård. 

-Vi levererar väl en massa datorer och vapensystem till Sverige? sa 

Reagan. -Det betyder väl att vi får en del av kakan? 

-Jovisst indirekt har vi självklart ett finger med i spelet, sa Joe. 

-Vad föreslår du i det här läget, sa Reagan. 

-Jag har fått sådan information direkt från GRU att jag fruktar ett 

överraskande isolerat angrepp på Sverige, sa Joe och fortsatte fundersamt: 

-Jag tror att sovjetiska generalstaben i Röda armén, hade 

velat vänta med ett sådant utspel men Olof Palme ligger risigt till 

inrikespolitiskt och oppositionsledaren den folkpartistiske och liberale 

Bengt Westerberg har vind i seglen och denne har gått ut i 

massmedia och sagt dels att Michail Gorbatjov borde bytas ut och 

ersättas med en fredsälskande politiker och dels att Sverige omedelbart 

bör gå med i Nato. Det innebär att Sverige går med i Nato 

om Palme förlorar och Bengt Westerberg blir statsminister ... 

Reagan tog en godisbit, lutade sig tillbaka i läderstolen och stirrade 

en kort stund i taket och sen sa han: 

-Då förlorar ryssarna kontrollen över Skandinavien och den sovjetiska 

expansionen upphör och den kanske upphör även i söder mot 

Indiska oceanen, vad händer då? 

-När tyrannen inte expanderar, så blir det inbördeskrig säger den 

gamle filosofen Platon, sa Joe. 

-Det innebär att Sovjetunionen faller samman, sa Ronald Reagan. 

-Ungefär så ja, sa Joe 

-Vad föreslår du? sa Reagan. 

-Ett cocktailparty på den amerikanska ambassaden i Moskva med 

bara toppmilitärer inbjudna dvs. sovjetiska generalstaben och höjdarna 

inom militära underrättelsetjänsten. Och målet måste var att 

53

54 

förhindra sovjetisk invasion av Sverige och att försöka hålla Olof 

Palme vid liv så att han förlorar valet så småningom. KGB bör hållas 

utanför jag gillar dom inte, sa Joe och betraktade allvarligt presidenten. 

-Vi gör som du säger, sa Ronald Reagan. 

Presidenten kallade in stabschefen och gav denne informationer och 

att Joe Billings skulle få den hjälp han behövde. 

-När åker du ? 

-Jag flyger i morgon bitti med 09.00 till Moskva. 

-Du hade redan beställt resan? sa Ronald Reagan. 

-Naturligtvis ... och redan arrangerat cocktailpartyt, skrattade Joe 

Billings. 

Presidenten skrattade, tog i hand och sa: 

-Du borde ställa upp i presidentvalet Joe. 

-”Mitt rike är nog inte av denna världen”, som Jesus sa, citerade 

Joe, lite skämtsamt. 

Skrattsalvorna som hördes även utanför ovala rummet fick livvakterna 

att dra på munnen. 

”Så får jag äntligen träffa Anna Pavlova”, tänkte Joe Billings när 

han satte sig i bilen och lämnade Vita Huset. 

4 

Cocktailparty på USA:s Ambassad 

Dagarna gick fort och plötsligt var lördagen inne då cocktailpartyt 

på amerikanska ambassaden i Moskva skulle äga rum. Anna hade 

ordnat allt med sin bostad i Leningrad och Ewa Karenia hade fått 

nyckeln och stränga instruktioner att inte öppna ett visst fönster. Fyra 

väskor hade hon packat in i limousinen till Moskva och det var 

kläder för alla möjliga tillfällen där borta i Washington. Vem vet 

det kanske blir en galamiddag i Vita Huset med president Ronald 

Reagan hade hon tänkt. 

I natt skulle hon bo i Kreml så det skulle väl inte bli något kärleksmöte 

med Joe Billings men några kyssar måste hon få av honom 

... det skulle hon kräva ... helt enkelt ... men det kanske var 

bäst att skynda långsamt så att hon inte skrämde bort sitt äktenskapliga 

offer. Hon log för sig själv när hon kände att det låg en 

spänning i luften ... som krävde urladdning ... som alla spänningar 

för eller senare kräver. 

Hon hämtades av limousinen klockan 16.45. Det var Anna, Jurij


och Anton som åkte tillsammans. Alexander och Sergej Ahromejev 

åkte tillsammans med fyra andra generaler i generalstabens stora 

limousin. KGB-folket var bannlysta den här kvällen och avlyssningscentralen 

hade plötsligt övertagits av militär personal på direkt 

order av Gorbatjov. KGB-chefen Viktor Primakov var rasande. 

Partyt skulle vara mellan 16 och 18.00 och sedan skulle Gorbatjov 

ha middag i Kreml klockan 20.00 och där var ambassadörer och 

militärattachéer med damer inbjudna. Till partyt var Anna klädd i 

uniform men på kvällen skulle hon vara klädd i lila aftonklänning. 

Hon var så stolt över att hon hade blivit befordrad till kapten och de 

nya gradbeteckningarna var naturligtvis ditsatta. 

På slaget 16.00 stannade limousinen utanför amerikanska ambassaden 

och hela sällskapet slussades in i det stora mottagningsrummet. 

En mindre violinorkester hade redan börjat spela dämpad konversationsmusik. 

Utanför grindarna stod kanske 15 limousiner. Ingen 

bevakning var synlig tänkte Anna då de hade stigit ur bilen. 

Kanske var det som Jurij hade sagt: Verklig bevakning syns inte. 

Det var Jurij som hade fått uppdraget att konversera med överste 

Joe Billings och det var också han som skulle erbjuda Joe att bli kavaljer 

åt Anna Pavlova på kvällen. Sällskapet blandades snabbt och 

alla hade redan ett litet glas i handen. Det dröjde inte länge förrän 

Joe Billings visade sig i sin välskräddade officersuniform och han 

närmade sig snabbt Anna och Jurij. 

Annas hjärta bultade våldsamt. ”Den här mannen är mitt öde”, 

tänkte hon. 

-Goddag Anna Pavlova och välkommen till den amerikanska ambassaden. 

Jag måste få gratulera din befordran till kapten, sa Joe. 

-Tack så mycket, sa Anna leende och rodnade. Hon tryckte lätt hans 

framsträckta hand. 

Joe vände sig nu till Jurij: 

-Välkommen överste Jurij Ahromejev. Vi får väl byta några ord 

hoppas jag? 

-Ja, det går bra om c:a fem minuter, sa Jurij. -Under tiden kan du 

väl vara vänlig och konversera Anna Pavlova här. Jag är strax tillbaka. 

-Så gärna, log Joe. -Skål Anna. 

-Skål Joe, sa Anna och slog ner blicken. 

De såg varandra in i ögonen i ett par sekunder som verkade vara en 

evighet. 

55

56 

-Jag har saknat dig väldigt mycket Anna. Vad skall vi göra med vår 

kärlek? Jag kan ju inte flytta hit till Sovjetunionen. Det vore ett 

straff värre än döden. 

-Det jag har att säga får väl bli vår förlovningspresent då, sa Anna. 

-Vad menar du min kära? 

-Jag flyger till Washington måndag morgon. 

-Men varför det? Vad har hänt? Är det sant? Skall jag bli glad? 

-Jag är utsedd till biträdande kulturattaché i Washington. Hon såg 

på honom och log. 

-Men Anna så underbart. Jag som har bett till Gud så många gånger 

... 

-Jag får betala ett mycket högt pris skall du veta ..., sa Anna. 

-Jag hjälper dig självklart att betala. Jag har en liten förmögenhet 

efter mina föräldrar ... 

-Kanske det. Flyger vi med samma plan på måndag? sa Anna men 

hon hann inte få något svar för när hon såg att Jurij närmade sig så 

förstod hon vad klockan var slagen ... och hon sa: 

-Hej så länge Joe. Vi ses i Kreml i afton. Jag kanske får en dans? 

-Jag är nog inte bjuden tyvärr, sa Joe sorgsen. -Jag är bara militär 

rådgivare åt presidenten. 

-Det är nog inte så bara, sa Anna och vände sig om. Hon gick mot 

utgången som självaste Askungen. 

-Ja skål då, sa Jurij till sin amerikanske kollega. 

-Skål på dig, sa Joe. -Det är synd att man inte får dansa med Anna 

Pavlova i kväll jag är ju kär i henne som du vet, om vi nu skall vara 

ärliga oss spioner emellan. 

-Ja vi spioner skall väl vara ärliga mot varandra, skrattade Jurij. - 

Och du kan vara lugn. Du är bjuden ikväll till middagen i Kreml 

och du skall dessutom vara kavaljer till kapten Anna Pavlova. 

-Vad har hänt? Har jag vunnit högsta vinsten? Vad blir min insats? 

Det gäller väl inte Skandinavien? sa Joe skämtsamt. 

-Du är verkligen tillmötesgående. Har du hört talas om 4:e protokollet 

med tillägg? frågade Jurij. 

-Naturligtvis. Warszawapakten och Nato-alliansen har förbundit sig 

skriftligen att inte placera ut små lättgömda atombomber på varandras 

territorium, sa Joe Billings. 

-Just det, sa Jurij. -Men Sverige tillhör väl inte Nato? 

-Så du menar att ni har placerat ut små söta atombomber där då? sa 

Joe och hans puls ökade i hastighet och styrka så att pulsslagen


kändes i öronen. Han höll på att sätta drinken i halsen. 

-Vi gör väl som vi vill på vårt eget territorium? Vi betraktar självklart 

Sverige som Sovjetiskt territorium, sa Jurij och uppträdde så 

nonchalant han kunde för att kolla Joe Billings reaktioner i den här 

avgörande frågan ... 

Båda två såg utforskande på varandra och mätte varandra med 

blicken ... 

Jurij höll glaset i vänstra handen och med höger hand tog han upp 

inbjudningskortet till Kreml och sa: 

-Var så god det är skrivet både på ryska och engelska och undertecknat 

av Michail Gorbatjov. Du åker väl med amerikanske ambassadören 

eller vill du ha en egen limousin? 

-Jag tar gärna en egen bil, sa Joe. -Det kanske blir en kvällspromenad 

med Anna Pavlova? 

-Då så. Då är saken klar, sa Jurij och höjde glaset till en avskedsskål 

och Joe höjde sitt glas och de skålade. 

Joe visste att han var tvungen att säga några väl valda ord som Jurij 

väntade på och han sa, så fundersamt han kunde: 

-Om det nu är så att Sverige är sovjetiskt territorium så är det väl 

bäst att Nato tar bort sina små atombomber därifrån, fast jag kan ju 

inget lova ... 

-Du är en värdig motståndare Joe, sa Jurij leende och vände sig om 

och lämnade ambassaden. 

5 

Överste Joe Billings och kapten Anna Pavlova dansade tillsammans 

hela kvällen och pratade och kysstes halva natten. 

Joe var väldigt ivrig med att erbjuda sig att hjälpa till att betala det 

höga pris, som Anna påstod att hon måste betala för att få komma 

till väst. 

-Du vet att jag hjälper dig med pengar, sa Joe. 

-Det kanske inte handlar om pengar, sa Anna. 

-Vill dom att du skall bli spion? Det är du redan för USA och det 

vet dom väl? Om du vill kan vi gömma dig och så får du ny identitet. 

-Jag vill vara en fri människa Joe. 

-Skall du döda någon? frågade Joe bekymrad. 

-Nej jag skall inte döda någon! 

-Då så då känns det lite lättare och då behöver du inte vara orolig. 

57

58 

Jag har mäktiga vänner över hela världen, sa Joe.. 

-Jag kanske behöver mäktiga vänner i Himlen!? sa hon ....-Hur som 

helst så vill jag inte diskutera det hela. Det gäller livet. Tids nog får 

du veta ... Hon såg på honom i medlidande och ömhet och nu var 

det han som sänkte blicken. 

De hade tagit en promenad i ljumma sommarnatten och i kanten 

av den stjärnklara himlen syntes siluetterna av Kremls kupoler. De 

stannade upp och kysstes. 

-Varför älskar jag dig så mycket Anna? 

Hon såg upp i hans gråblå ögon och svarade: 

-Det är nog bara vår Herre som vet. 

De vandrade sakta vidare med armarna om varandras midjor. 

-Jag har en present till dig Anna? 

Hennes hjärta flög upp i halsgruppen och hon tänkte: ”Bara han inte 

ger mig någon ring. Inte nu. Jag vill vara ren då. Inte förrän uppdraget 

är klart. Då får vi se om han vill ha mig.” 

-Tänk om jag inte vill ta emot någon present just nu? sa hon. 

-Det måste du nog, sa Joe. 

-Vad är det för present då? 

-Jag flyger till USA på måndag med samma plan som du, sa han 

och spelade likgiltig. 

Hon kastade sig om halsen på honom och höll hårt ... länge ... 

länge. 

6 

Leningrad 

De tre toppmilitärerna Anton Petrov, Jurij och Alexander Ahromejev 

samlades för genomgång på datjan i Osjorkij vid Finska viken. 

De hade precis vinkat av Anna Pavlova och Joe Billings på flygplatsen. 

-Nå Jurij, vad fick du för uppfattning om Gorbatjov? sa Alexander 

och sneglade samtidigt på Anton. 

-Jag fick den uppfattningen att vi har fria händer beträffande Olof 

Palme, men att Michail Gorbatjov inget vill veta, sa Jurij. 

-Han stoppar huvet i busken? sa Anton. 

-Eller också har han förtroende för oss, sa Alexander. 

-Han lovade att hålla KGB utanför, sa Jurij. 

Tystnaden sänkte sig ner över det tunga biblioteket. 

-Vad skall vi dricka? sa Alexander.


-Jag föredrar en kopp te, sa Jurij. 

Anton nickade till förslaget och Alexander beställde te på snabbtelefonen 

och sedan sa han vänd till sin son: 

-Fortsätt Jurij! 

Jurij tog fram tre dossierer omfattande, Anna Pavlova, Smålandsgänget 

med Bill Blomquist och Olof Palme. 

Han började med Anna. 

-Pavlova kommer att få ett nytt pass i USA ... På vår ambassad ... i 

Washington. Där får hon en alternativ identitet ... nämligen Anna 

Mc Clusky. 

Hon skall ha en täckmantel under sitt uppdrag i Sverige och hon 

måste uppträda som amerikansk medborgare, undersökande reporter 

och CIA-agent. 

-Förklara turerna en gång till, sa Anton. 

-Anna skall installera sig i Washington och det tar 2-3 månader. 

Därefter försvinner hon till ett uppdrag i Sverige under namnet Anna 

Mc Clusky. 

Inför svenska myndigheter är hon undersökande reporter från 

USA men inför Bill Blomquist och Smålandsgänget så är hon CIAagent 

med journalistyrket som täckmantel. Hon kommer att ge Bill 

Blomquist en revolver och 100 skott och halva belöningen dvs. 

50.000 dollar. Resterande 50.000 dollar får Bill efter mordet. 

-Vem utfärdar identitetshandlingar för Anna? 

-Vi har en spion inom CIA ... John Ames ... och han har slagit in 

henne på datan som anställd av CIA. Foto och fingeravtryck av 

henne finns redan i deras databank. Om nu svensk säkerhetspolis 

kontrollerar Anna med CIA-avdelningen på amerikanska ambassaden 

i Stockholm så får de klartecken från högkvarteret i USA och 

att hon är i Sverige för att hjälpa till med kartläggning av sovjetiska 

militära underrättelseagenter. 

-Skall hon ta in pengar och vapen? sa Alexander som bekymrade 

sig för Anna. Hon var som en dotter för honom. 

-Nej. Pengar och vapen tas in genom den vanliga kanalen i en ny 

Lada-bil som transporteras på långtradare, sa Jurij och gick fram till 

kartan och pekade: 

-Via Helsingfors i Finland och över Haparanda i Sverige. Vi måste 

göra så för att undvika KGB och Sovjetiska ambassaden i Stockholm. 

Den preparerade bilen transporteras till en bilfirma på Valhallavägen 

i Stockholm som har agenturen för VAZ och LADA. 

59

60 

Där hämtar Anna godset och ger det till Bill Blomquist och denne 

har redan fått ett brev från CIA ... att Anna Mc Clusky ska kontakta 

honom ... Bill väntar ivrigt på att få kontakt med henne ... det har vi 

kontrollerat via våra spioner inom svenska säkerhetspolisen SÄPO. 

Två GRU-officerare, som tas in via Finlandsfärjan Helsingfors- 

Stockholm, skall biträda och skydda Anna. De två är specialtrimmade 

i engelska språket med amerikansk accent. De skall uppge sig 

vara från Ohio i USA och naturligtvis låtsas vara CIA-agenter. Man 

ser det man vill se ... och Bill vill se ett stöd från västblocket ... att 

skjuta Palme. Det är mycket viktigt att Smålandsgänget och svensk 

säkerhetspolis och militär får intrycket att mordet är beordrat av 

USA. 

Jurij drog efter andan och suckade men fortsatte: 

-Efter mordet och inför världsopinionen plockar vi då politiska poäng 

och kan flytta fram våra positioner ... Det absolut bästa är naturligtvis 

om vi kan få gärningsmannen placerad i sovjetisk TV där 

han erkänner att han sköt Palme och betalades av CIA. Jurij sökte 

sin fars blick och Alexander nickade gillande så Jurij avslutade sitt 

anförande med orden: 

-Alltså ... Först få Palme ... skjuten och sedan ... få mördaren att erkänna 

i Sovjetisk TV ... att han fick uppdraget ... och pengarna ... av 

CIA ... sen invaderar vi Sverige ... Det är det hela. 

Alexander vände sig till sin kollega Anton och sa: 

-Så här långt verkar det vettigt ... Vad säger du Anton? 

-När vill du ha honom skjuten ? sa Anton till Jurij. 

-Det bästa är så nära det inplanerade Moskva-besöket som möjligt. 

Månadsskiftet februari-mars blir bra, sa Jurij. 

-Det får bli så, sa Alexander och slog näven i det stora tunga biblioteksbordet. 

-Nu har jag ett möte med Generalstaben som väntar. 

De reste sig upp samtidigt alla tre. 

7 

Chefen Alexander Ahromejev lutade sig bekvämt bakåt i limousinen. 

Han kände sig relativt nöjd eftersom han skötte sitt jobb och 

några större problem som inte kunde lösas syntes inte. Tvärtom låg 

Warszawapakten några steg före NATO när det gällde kontroll över 

Skandinavien som blivit det mest akuta. Han tog fram sin svarta 

anteckningsbok ur innerfickan och skrev medan bilen mjukt susade 

fram mot mötet med generalskollegorna:


”Vi har placerat ut små atombomber i Sverige och Jurij gjorde ett 

bra jobb när han lät överste Joe Billings förstå att Sverige tillhör 

Sovjetunionen. Den stund är inte långt borta då sovjetiska attackflyget 

kunde starta från småländska höglandet eller Gotland. Finland 

var redan klart och Norge skulle styrkorna i Murmansk ta hand 

om. 

Genom spioner i NATO och CIA och genom avlyssning av amerikanska 

ambassaden i Moskva vet vi att Ronald Reagan inte går i 

krig mot Warszawa-pakten för Sveriges skull. 

Det viktiga är terrorbalansen. Kärnvapenhotet är överspelat i och 

med USA:s hot om stjärnornas krig, dvs. laserkanonkriget i rymden. 

Det kunde ingen vinna och nu hade intresset åter hamnat på 

marken. Laserkanoner på marken är det nya och där ligger Sovjetunionen 

långt framme. Plötsligt handlar terrorbalansen om styrka i 

konventionell krigföring ... Ännu en gång. Baser i Sverige medför 

att vi har möjlighet till kniptång mot Västeuropa och det är en balansförskjutning 

till vår fördel. Detta tvingar med nödvändighet till 

politiska eftergifter av NATO. 

Nu gäller problemet de svenska flygstridskrafterna. De är inte att 

leka med. Deras Viggenplan är som små stridsvagnar i luften med 

våldsam eldkraft. Svenskarna skulle bara veta vad våra långtradare 

gör på deras landsbygd. Det projektet har nu kommit så pass långt 

att en provskjutning med den nya laserkanonen är förestående”. 

Limousinen körde in på det militära flygfältet utanför Leningrad 

och attackhelikoptern var redo för avfärd. Rotorns dånande påminde 

om jordens undergång. 

Några timmar senare omfamnade bröderna Ahromejev varandra. 

De två hade verkligen den militära makten i sina händer. Alexander 

var chef för den militära underrättelsetjänsten GRU och Sergej var 

chef för Generalstaben. 

-Broder var vill du ha det första testet? Från marken eller från vattnet? 

sa Sergej. 

-Jag har funderat på det ordentligt. Eftersom vi måste plocka Viggenplanen 

en i taget och de flesta tillfällena ges på land, så tycker 

jag att vi börjar i vattnen utanför Gotland från en ubåt. 

Då riskerar vi inte att röja någon fast anläggning på marken, sa 

Alexander. 

-Bra. Då får vi ta och skjuta ner en Viggen från flygflottiljen i 

Norrköping. De spaningsflyger på låg höjd sträckan Norrköping - 

61

62 

Visby. 

8 

Anna Pavlova och Joe Billings höll varandra hårt i handen när 

planet lyfte från Moskvas stora flygplats. De var på väg till USA 

och de fattade knappt att det var sant. De två tillsammans äntligen. 

Jurij och Alexander Ahromejev hade vinkat av både Anna och Joe. 

”Det var anmärkningsvärt att de två toppmilitärerna var så vänliga 

mot honom”, tänkte Joe Billings. 

Egentligen borde varningsklockorna ringa i bakhuvudet på honom, 

men det gjorde de inte. 

Han hade verkligen saknat en kvinna vid sin sida och han skulle 

skydda henne från allt ont, det hade han lovat sig själv. 

Nu skulle Joe rapportera om sin resa till president Reagan i Vita 

Huset. 

9 

Vita huset Washington 

Joe blev ensam med presidenten. 

-Sitt ner Joe, sa Ronald Reagan. 

-Tack Mr. President. 

Reagan sköt fram en liten kristallskål i glas och den var full av 

smågodis. 

-Lite godis Joe? 

-Ja tack Mr. President. 

Det var inte många som vågade tacka nej till en godisbit. Det visste 

hela makteliten runt Reagan. 

-Hur gick det på cocktailpartyt på den amerikanska ambassaden i 

Moskva? sa Reagan. 

-Jag håller fortfarande på och kollar vissa bitar ... men i klartext så 

blir mitt svar: Bra och dåligt! 

-Det dåliga först, sa Reagan. 

-OK. De har atombomber utplacerade på svenskt territorium ... 

-Det var dåliga nyheter Joe. 

-Ja vi får inte släppa Sverige till Sovjetunionen då har vi inte en 

chans i en framtida konfrontation och det påverkar det kalla kriget 

till vår nackdel i allra högsta grad. 

-Då tar vi dom bra nyheterna, sa Reagan. 

-Överste Jurij Ahromejev förklarade att Sverige var sovjetiskt ter-


ritorium och då svarade jag: 

”Då är det kanske bäst att NATO tar bort sina atombomber från 

Sverige, men jag kan inget lova”, sa Joe till Presidenten. 

-Vad svarade han? sa Reagan ivrigt och det märktes att denne var 

spänd på svaret. 

-”Du är en värdig motståndare överste Joe Billings”, sa Joe. 

-Enastående! HA, ha, ha. 

Reagan skrattade gott och Joe log. När munterheten lagt sig forsatte 

Joe: 

-Det bästa är naturligtvis att lägga dit några atombomber med vissa 

svenska officerares goda minne. Statsminister Olof Palme bör naturligtvis 

hållas utanför, eftersom han predikar om en kärvapenfri 

zon i Norden, sa Joe. 

-Bra vill du ta hand om det? Jag får väl dra det i staben? Så du får 

det folk och det materiel du behöver? sa president Reagan. 

-Ja gör det Mr. President. Det är nog bara bra om det läcker lite ... 

Det sprider en hälsosam oro och osäkerhet hos fienden. 

Joe Billings tog presidentens framsträckta hand och lämnade Vita 

Huset. 

10 

Nu hade Joe bråttom till middagen med Anna. De hade hyrt en fyrarummare 

med varsitt arbetsrum och gemensamt sovrum. Pentagon 

betalade. Joe hade villan kvar och drog sig tillbaka dit ibland då 

arbetet krävde hemliga överläggningar. 

Anna hade blivit riktigt god vän med Raisa Gorbatjova och efter ett 

telegram till henne så hade Anna fått tillstånd att bo med sin älskade 

Joe, utanför sovjetiska ambassadområdet. Det normala vore att 

KGB kontrollerade hennes boende ... men generalsekreteraren hade 

givit stränga order om hennes totala frihet. 

Joe satte nyckeln i låset och steg in genom ytterdörren. Det doftade 

gott från köket och från vardagsrummet hördes Glen Miller spela 

Moonlight-serenade. 

-Hallå är det någon hemma? ropade Joe. 

Anna hörde honom ropa och gick ut till hallen för att möta honom. 

Hon bar en svart japansk sidenklänning med broderade eldröda drakar. 

Klänningen slutade strax ovanför knät och på varje sida av låret 

var klänningen slitsad så att man kunde få en skymt av de svarta 

strumpebanden om man var uppmärksam. De svarta högklackade 

63

64 

skorna gjorde att hon blev lika lång som han. Hon mötte honom bärande 

på en silverbricka med två drinkar. 

-Välkommen hem älskling, sa hon och räckte honom glaset och tog 

det andra själv. -Hur gick det hos president Ronald Reagan? -Vi tar 

väl drinken i ett svep Joe? 

-Javisst min kära. 

Joe och Anna tömde glaset samtidigt i ett svep. 

-Oooooooaaaaahhhhh, skrek Joe. 

-Men Joe då, sa Anna och skrattade. 

-Det var för starkt, sa Joe med hes röst. -Vad var det för rävgift Anna? 

-Absolut vodka från Sverige ... femtio procent ... tror jag ...? 

-Svensk? sa han med en frågande min. 

-Ja. Jag vill gärna åka till Sverige, sa Anna. 

-Vem vill inte det? sa Joe. -Har du något att skölja ned vodkan 

med? 

-Vi går till matsalsbordet. Det är serverat, sa hon och blinkade flirtigt 

med ena ögat. 

Där fanns levande ljus och rysk kaviar var redan serverad på små 

assietter och naturligtvis fanns en flaska rosa Champagne i ishinken. 

Hon slog genast upp två glas. 

-Skölj ner vodkan med det här min skatt ... och var så god och sitt ... 

ät nu lite kaviar. Det är den absolut högsta kvalitet som finns att få. 

Jag tog med mig en burk på flyget från Moskva, sa hon. 

-Det var stark vodka, sa Joe lite förläget. 

-Jag vill ha det så. Det kanske är mitt ryska blod? 

Hon log retsamt. 

De smakade på kaviaren. 

-Vill du åka till Sverige? sa Joe. 

-Ja gärna. Jag har hört att det är ett vackert land. 

De blev tysta och funderade lite i egna tankebanor medan de njöt av 

det smygande ruset. 

Vodkan flöt tungt i blodet på båda och Joe beslutade sig för att gå 

till angrepp: 

-Hör du Anna ... När kommer Sovjetunionen att genomföra ett 

överraskande anfall mot Sverige? För ... det blir väl ett sådant? 

Anna kontrade med en motfråga: 

-När skall vi åka Joe? 

-November skulle passa. Jag har en del jobb att sköta först.


-Då är det nog ingen fara. Olof Palme skall ju åka till Moskva i 

april nästa år. 

Till varmrätten, sjötunga Walewska, drack de ytterligare en flaska 

rosa Champagne. 

”Hon kan laga mat också,” tänkte Joe, log för sig själv och sa: 

-Vi åker väl gemensamt till Sverige i november Anna? 

-Naturligtvis det lovar jag. Anna skrattade och skålade. 

-Du svarade inte på min andra fråga, sa Joe. 

Hon tänkte efter och dröjde något med svaret ... och hon sa tveksamt: 

-Du menar ... om det blir ett överraskande anfall mot Sverige? 

-Just det, sa Joe. 

-Det blir det säkert ... men jag tror att mina kollegor skjuter Palme 

först ... De skär huvet av kroppen så att säga. 

-Vet du något? 

-Nej ... sånt får inte jag veta, ... ljög hon. 

Joe reste sig upp och gick runt bordet. Han fattade hennes hand och 

reste henne upp. 

-Vi hoppar över dansen, sa han. 

-Aha, sa hon. 

Han drog in henne i sovrummet ... slet av henne trosorna och tog 

henne direkt och våldsamt. 

Anna log. Hon kände sig riktigt kvinnlig. 


65

66 


Kapitel 4 

Flyflottiljen F 13, Norrköping, Sverige. 

07.00 kysste stridspiloten Lars-Eric Hummelgren sin hustru på kinden. 

-Sov du en stund till, sa han. 

-Mmm, sa hans fru Kerstin. -Du glömmer väl inte att köpa en present 

till Jonas? Vår son fyller 9 år i morgon. 

-Sånt glömmer inte en officer och gentleman, sa han och tittade på 

klockan. Han måste sticka. Det tar 20 minuter att åka till flygflottiljen 

F13 och han måste vara på plats och omklädd i flygoverallen 

07.35 och några minuter senare började föredragningen av underrättelseofficeren 

i incidentrummet. Han vred om tändningsnyckeln i 

sin snabba SAAB och funderade som bäst på vad han skulle köpa 

till sin son. Det får nog bli ett modellflygplan. Pojken vill ju gå i 

pappas fotspår. 

Tjugo i åtta var han på jobbet och kapten Sven Danielsson tog till 

orda framför kartan över Östersjön. 

-Vi har under natten fått in rapporter från Försvarets Radioanstalt 

och Gotlands Militärkommando. Det rör sig om främmande 

ubåtsverksamhet i sektor 23 alltså vattnet nordväst om Visby. 

Kapten Danielsson pekade på området utanför Gotland på den sektorsindelade 

kartan. 

-Det är ditt område löjtnant Hummelgren. 

-Ja, svarade Lars-Erik och svalde. Pulsen ökade. En känsla av obehag 

infann sig i magen. 

Att vara stridspilot i fredstid var ju en sak, men med spänningen i 

Östersjön var läget annorlunda. Det var inte roligt längre. 

-Ta du ett par svep i sektor 23 och sedan fortsätter du till sektor 48 

och går utmed den sovjetiska gränsen. Låt kameran gå i båda sektorerna. 

Du bör vara tillbaka här i rummet klockan 09.00. Utgå! 

-Ja kapten. 

Lars-Eric gick ut och satte sig i planet. Flygteknikerna gjorde klartecken. 

08.00 drog han på full gas i sin spaningsViggen och kastades upp i 

luften. Han var nervös. Varför visste han inte. Han skakade lätt i


knäna. 

08.15 var han i sektor 23. Det var blå himmel och soligt. Inte ett 

moln. Han gick ner till 20 meter och slog på video och stillbildskamera 

som tog tjugo bilder i sekunden. 

Allt fungerade perfekt. 

08.17 small det till i planet. Han förlorade kontrollen. Två sekunder 

senare slog han i vattnet och allt blev mörkt. Han kände ingen 

smärta när han dog. Hans sista tanke var presenten till pojken. 

2 

08.20 

Gotlands Militärkommando 

Sverige 

Sekreteraren ropade i snabbtelefonen: 

-Du har flygflottiljen F13 på telefon, skall jag koppla in? 

-Ja gör det, sa örlogskapten Valter Pero och lyfte telefonluren. 

-Kapten Sven Danielsson, är det Pero jag talar med? 

-Tjenare Sven. Ja det är Valter. Vad har du på hjärtat? 

-Vi förlorade radio och radarkontakt med vår spaningsViggen 08.17 

i sektor 23. 

-Jag slår larm direkt och ringer från helikoptern, sa Valter. 

Klick. 

08.35 satt han i Vertolhelikoptern och hade radiokontakt med Sven 

på F13. Valter hade sjökortet i knät och prickade in flygsträckan. 

Han kontaktade minsveparen och angav ungefärlig position och 

plötsligt såg han bränslefläckarna på vattenytan. Han meddelade sin 

position och finkammade området efter piloten. Ett tyst och öde hav 

mötte honom vart han än sökte. 

-Farväl min vän, sa han till den försvunne piloten Lars-Eric Hummelgren. 

Valter förstod att piloten satt död i planet på havets botten. 

Klockan var fem minuter i 12 när befälhavaren på minsveparen 

ringde. 

-Valter Pero. 

-Planet ligger på 25 meters djup. Skall vi ta upp det i kväll eller i 

morgon? 

-I kväll, sa Valter. 

-OK. 

Klick! 

Valter reste sig upp och gick in till sekreteraren: 

67

68 

-Jag går ner till mässen och äter lunch. Jag tar någon sup till maten. 

Ring Viola och säg att hon får ta bilen. Jag tar en taxi ut till landet 

direkt efter lunchen. Du har numret. 

I mässen beställde han en sillsmörgås, en flaska starköl och två 

sexor snaps av märket Skåne. Ingen kom fram till hans bord. Kollegorna 

kände på sig att han ville vara för sig själv. 

Framme vid lantstället betalade han taxin och gick in i köket och 

öppnade kylskåpet. Han tog fram ett fat med köttbullar och åt direkt 

utan tallrik och bestick. Viola var på jobbet och skulle komma efter. 

Han hade fem timmar på sig och packade ner lite tilltugg, en flaska 

rödvin och en skvätt whisky. Han tog fram cykeln, körde ner till 

stranden, satte sig ner på filten, hällde i sig whiskyn och stirrade ut 

över det ödsliga havet. Han tänkte: 

”Flyghaveriet och ubåtskränkningen i sektor 23 hör ihop. Varför 

måste Sovjetunionen mörda för att få mer territorium? De har ju så 

det räcker. Det här är sjukt. Det är meningslöst”. 

Han grät. 

3 

Generalstaben Moskva 

-Det var en lyckosam nedskjutning; sa Sergej och syftade på spaningsViggen 

som de hade skjutit ner över Östersjön. 

-Piloten följde med planet ner till botten, sa Alexander. 

-Ja det går snabbt med laser och dessutom är den här varianten 

osynlig, sa Sergej. 

-Vad är det som slås ut på maskinen? frågade Alexander. 

-Strålen träffar i turbinen så att metallflisor trasar sönder rotationen. 

Det blir tvärstopp, sa Sergej och drog på munnen. 

-Piloten följde med planet, upprepade Alexander sorgsen. 

-Vad är det med dig? Börjar du bli blödig? Sergej blev irriterad. 

-Jag har en son i den åldern ... Jurij ... och det är din brorson ... Jaa 

... jag vet inte vad det är med mig ... jag börjar bli blödig ... du har 

rätt ... något håller på att hända med mig ... kanske håller jag på att 

bli tokig, sa Alexander. 

-Vet Jurij om det här? frågade Sergej allvarligt. 

-Nej jag vill hålla honom utanför och han har blivit förändrad sedan 

han fick småbarn. Han börjar känna avsky för att döda andra människor. 

-Men han är ju soldat! ropade Sergej.


-Han är en människa och inte en maskin, sa Alexander. 

-Är det den där Anna Pavlova som har vridit nacken på honom? 

Sergej försökte med en sexuell anspelning och han smålog. 

-Oh nej! Anna och Jurij är som småsyskon. De roar sig och njuter 

av livet. Det är en ny generation som växer fram förstår du Sergej ... 

Det är som om de vädrar jordens undergång och de tar varje tillfälle 

i akt för att fly in i ett känslorus ... och glöm inte att Stalins 

skräckvälde är stenåldershistoria. Ingen vettig människa går på den 

där skiten längre. Och ett samhälle måste byggas på vettiga människor 

... inte på skräck. 

-Vem har satt dom här grillerna i huvet på dig? Biskopen Vladimir 

Nosenko? sa Sergej irriterat. 

-Nej absolut inte. Det är nog mera mina barnbarn, sa Alexander 

drömmande ... 

-Vad säger din politiske officer Anton Petrov? sa Sergej. 

-Han ligger långt före ... och han sticker till mig några böcker från 

väst då och då? Nu log Alexander lite när han tänkte på sin gode 

vän och kollega Anton Petrov. 

-Och generalsekreterare Gorbatjov? sa Sergej och såg allvarlig ut. 

Han började förstå att storebror Alexander hade stakat ut en ny kurs 

... 

-Han och hans fru Raisa kommer ut till mig på datjan tredje veckan 

i november. Vi kommer att gå igenom ideologierna tillsammans 

med Petrov och hans fru. Du kan nog räkna med att vi skissar på ett 

nytt partiprogram. ”Ondskans imperium” är inte särskilt smickrande 

att vara chef för, svarade Alexander. 

-Men för helvete broder. Vi måste som yrkesofficerare fortsätta att 

sköta vårt arbete ... Vi håller på med att utveckla en alldeles ny laserteknik. 

Tänk dig själv vad framtiden har i sitt sköte: Datorstyrda 

stridsflygplan. Vår nya teknik slår ut datorerna och det skulle innebära 

att piloten hinner hoppa. Vi förstör varken planet eller piloten. 

Vi ser till så datorerna slutar fungera ... En mera klinisk krigföring 

... Blir du nöjd då? ... Sergej log prövande mot sin bror. 

-Jag mår genast bättre, sa Alexander. 

-Och Palme då? Har du blivit blödig där också? sa Sergej nu mycket 

allvarlig. 

-Nej han är så gott som död. Anna åker till Sverige med Joe Billings 

i november månad. Hon kommer då att överlämna vapen och 

pengar. Det bör gå som på räls, sa Alexander lite butter och fort- 

69

70 

satte: -Det här är det bästa tillfället vi har i vår 1000-åriga historia 

att komma ut i Atlanten och få en isfri hamn i Västeuropa. Sverige 

måste infogas och sedan gör vi hela Sovjetunionen kapitalistiskt. 

Kontrollsystemet med KGB är genomsjukt. Det måste bort. Helst 

ska vi ner till Indien också. Ja jag tänker på kineserna .., sa Alexander 

och försjönk i sina egna tankar. 

-Hmm ... Ja ... Nu tar vi en sak i taget ... Svenskarna håller på att 

utveckla ett nytt stridsflygplan ... Datoriserat ... Sergej log. 

-Du tänker väl skjuta ner ett sånt också förstår jag, sa Alexander ... 

-Ja men då vill jag ha publik ... ... Men var inte orolig piloten kommer 

att få tid att hoppa. Och laserstrålen är ju osynlig. Sergej skrattade. 

Alexander smålog och skakade på huvudet. Han reste sig och bestämde 

sig på stående fot för att genast återvända till biblioteket på 

datjan i Osjorkij. Han ville supa sig full och lyssna på Glenn Miller. 

Det brukade hjälpa. 

4 

Gotlands militärkommando Sverige, Örlogskapten Valter Pero. 

-Det är nog bäst att jag tar en titt, sa Valter Pero. Han lade på telefonluren. 

-Jag åker in till stan en stund, sa han till sin fru Viola. 

Hon höll på med frukosten och klockan var åtta. Det var en strålande 

sommardag utan ett moln på himmelen. Luften var ljummen och 

behaglig. Efter förra veckans regn var grönskan ännu grönare om 

det nu var möjligt. Det var nästan en paradisisk tillvaro på deras 

lantställe som låg nära havet på Gotlands östra sida. De hade havsutsikt 

och de visste att på andra sidan Östersjön låg Sovjetunionen 

farligt nära men ännu så länge på betryggande avstånd. 

-Var det jobbet som ringde? frågade Viola. 

-Jo, sa Valter. Han valde att vara fåordig. 

-Vi har semester, sa Viola försiktigt förebrående. 

-Jag är tillbaka till lunch. Vi får hitta på något trevligt resten av dagen. 

-Jaha, sa Viola resignerat. Hon hade lärt sig att inte pressa honom 

på detaljer. De hade grälat hundratals gånger över att hon aldrig 

fick veta något så att hon kunde förstå honom. Ibland begrep hon 

ingenting som till exempel när han kunde vara borta i flera dygn


och sedan komma hem utan att säga någonting utan bara supa sig 

asfull och sova i 24 timmar. Det var prövningar för en hustru och 

livskamrat. På festerna med de andra officersparen kallades hennes 

man skämtsamt för spionchefen för att han var så hemlighetsfull. 

Viola hade tagit efter detta och när hon blev förbannad på honom så 

skrek hon hemlige Pero. Hon ställde sig och skrek rakt ut där i köket: 

-Hemlige Pero! 

Valter hade slagit igen ytterdörren och hörde inte Viola ropa. Han 

satte sig i bilen och körde ut genom grindarna på lantstället. 

”Även jag har en datja”, tänkte Valter som lärt sig ryska på Militärhögskolan. 

Han visste att spänningen låg på topp i det kalla kriget och nu hade 

plötsligt en kärnvapenbestyckad sovjetisk ubåt lagt sig i ytläge vid 

territorialvattengränsen utanför Gotland rakt österut. VB, som var 

förkortningen för vakthavande befäl, hade sagt per telefon alldeles 

nyss: 

-Uppgifter tyder på att u-båten ligger på svenskt vatten. 

Det var helt klart en kränkning av territoriet och måste stävjas direkt 

både av militära och politiska skäl. 

Det var emellertid inte själva kränkningen som gjorde honom förbryllad 

utan det var mera en serie av händelser som sammantaget 

fick hans hjärna att gå på högvarv. 

Svenska signalspaningen hade uppsnappat en oväntad skarpskjutningsövning 

med det sovjetiska attackflyget. Den skarpa ammunition 

som gick åt i form av robotar och raketer var säkert värt en 

million dollar och det blev ju några datjor i vart fall på Gotland. 

Han hade också fått utskrifter från nervösa KGB-telefonsamtal 

som avlyssningsanläggningen på gotländska Faludden uppsnappat. 

Den elektroniska anläggningen på denna Gotlands östligaste udde 

påminde om ett isberg eftersom den största delen var dold under 

ytan i en väl tilltagen betongbunker. Pentagon, USA hade här investerat 

en miljard dollar i datorer etc. Det var inte bara Sveriges 

ögon och öron mot Warszawa-pakten som låg här utan även 

NATO-högkvarterets tentakler vilket självklart förnekades officiellt. 

-Sverige är ju neutralt, suckade Pero. Han var dödstrött på det politiska 

hycklandet. 

Örlogskapten Valter Pero parkerade utanför militärkommandots 

71

72 

huvudbyggnad och låste upp porten med id-kortet. Han tog hissen 

tre trappor ner i bunkern. Flygfotona på u-båten var tagna i överljudsfart 

av spaningsViggen och de låg redan på hans skrivbord tillsammans 

med en promemoria innehållande positionsangivelse och 

som bekräftade att den ryska ubåten låg på svenskt yttre vatten och 

att den var kärnvapenbestyckad. 

-Vad göra? sa VB en pensionerad överstelöjtnant som ryckte in på 

semestertider. 

-Ge mig fem minuter, sa Valter. Intuitionen sa honom att det handlade 

om politik och inte om en militär operation. Han slog på videon 

så att han fick se u-båten ligga där i vågskvalpet. Den visade 

inga tecken på strid. 

-”Hmm,” tänkte Valter högt. 

-Vad säger du Valter, sa vakthavande befälet som hette Karl-Eric. 

-Ligg lågt. Faxa över materialet till högkvarteret och skicka kopior 

till försvarsdepartementet. Kör den öppna kanalen ... 

-Är det allt? 

-Jaa ... ligg lågt. Ingen höjd beredskap. Nato får kopior via staben. 

Jag återvänder till hängmattan i trädgården på min datja, skrattade 

Valter. 

-Ok, sa Karl-Eric som samtidigt undrade hur Valter kunde vara så 

iskall. 

Valter lämnade jobbet och tog bilen direkt till lantstället. Hans fru 

blev förvånad när han dök upp så pass tidigt. 

-10.30, så tidigt? sa hon retsamt. 

-Mmm, sa Valter och gick direkt till barskåpet. Han hällde upp tio 

centiliter gin och slog på en skvätt tonic och några isbitar blev kronan 

på verket i ett tunt glas av kristall. 

-Så tidigt? sa hon ännu mer retsamt och såg menande på drinken. 

-Vi har semester eller hur? sa Valter och svepte halva drinken. Han 

skrattade lätt. 

-Vad ska vi ha till lunch Valter? sa Viola och hällde upp ett glas vit 

vermouth. 

-Vi kan väl grilla lite i trädgården, sa Valter försiktigt. Det skulle 

innebära att han fick hälla i sig en helflaska rödvin för sig själv och 

sen ta en tupplur i hängmattan. Med sin fru ville han diskutera politik. 

Det var hon bra på. 

-Tar du fram köttet ur frysen då Valter? 

-Jaa ... och sedan går jag och gör i ordning grillen, log han och kän-


de sig genast bättre. Vädret var fint och fåglarna kvittrade. 

När Viola gick ut mellan vinbärsbuskarna för att hämta färska 

grönsaker till salladen så smet Valter in till barskåpet och slog upp 

ytterligare åtta centiliter gin till sig själv som han svepte direkt i 

lönndom så att säga ... och sedan slog han upp varsin sexa i två glas 

och sa till Viola när hon kom med famnen full av grönsaker: 

-Vill du ha en drink före maten älskling? Jag tänker öppna och lufta 

vinet nu. 

-Ja tack gärna, sa hon. 

De skålade och tog varsin djup klunk. 

-Jag går ner i källaren och hämtar vinet, sa Valter. 

-Gör du det, sa hon och hade älskling på tungan men hejdade sig. 

Så lätt skulle han inte få komma undan. Idag skulle hon pumpa honom. 

Valter hade sagt älskling till henne vilket innebar att problemen 

inte var långt borta. Hon skulle lirka med honom genom att vara 

tyst. Då skulle han tvingas ställa frågor till henne och det var genom 

frågorna han avslöjade sitt själsliv för henne. 

”Det är priset man får betala” tänkte Valter. Hans sätt att arbeta 

tog nämligen musten ur honom. Han gick helt på sin intuition och 

den skar ofta rakt igenom intellekt och logik. Hans kollegor och 

överordnade hade till en början skakat på huvudet åt hans analyser 

och tolkningar. 

Underrättelsetjänsten i Sverige handlade om att tolka signalerna 

från östblocket så att man fick veta om man skulle rekommendera 

allmän mobilisering eller inte. Alla insatta personer visste att 

mänskligheten stod inför det totala kriget som kunde bryta ut när 

som helst. 

Att Valter helt förlitade sig på intuitionen kunde medföra och hade 

många gånger medfört att han fått hela det politiska och militära 

etablissemanget mot sig, men han hade hittills gått segrande ur striden 

och fått den respekt han förtjänade. Han var så gott som oumbärlig 

vilket inte visade sig i lönekuvertet. Intuitiva beslut tog så 

mycket på hans krafter att han föredrog att supa sig full för att gå 

ner i varv och känna sig fri. Det var skönt att supa och nu hade han 

lärt sig tricket att ta två sömntabletter och sova bort baksmällan och 

ibland sov han i nästan tjugo timmar. 

Viola ropade plötsligt ner till källaren: 

-Vill du hör nyheterna klockan är 12.30? 

-Nej tack men lyssna du, ropade han tillbaka. Den sista groggklun- 

73

74 

ken hade gjort att han nu låg på toppen av välbefinnande. Han gav 

fullständigt faan i nyheterna. Nä ... här skulle plockas fram ett riktigt 

gott rödvin. Han älskade att vara berusad och umgås med sig 

själv och sin fru. Viola var ett riktigt vilddjur i sängen ... och det var 

nog bara han som visste. 

Viola slog på radion och nyhetsuppläsaren tog till orda: 

”Statsminister Olof Palme har vid dagens presskonferens understrukit 

att nedskärningarna i försvarsbudgeten måste fortsätta. 

Statsministern sa också att vid ett skärpt läge och krigsutbrott så 

kommer Gotland inte att försvaras varför besparingar skall och 

måste göras med hänsyn härtill. De styrkor som tidigare varit vikta 

för att transporteras till Gotland vid ett krigsutbrott skall därför 

bortrationaliseras. 

Enligt statsministern har u-båtskränkningarna upphört vilket gör 

att de vänskapliga banden med Sovjetunionen bör kunna stärkas. 

Från regeringskansliet Rosenbad meddelas också att förhandlingar 

på mycket hög nivå pågår om att statsminister Olof Palme under 

våren 1986 skall göra ett statsbesök i Moskva för att samtala med 

generalsekreterare Michail Gorbatjov.” 

Äkta paret Pero var nu ute i trädgården vid grillen. 

-Ubåtskränkningarna har upphört, sa Viola. 

Valter reagerade inte utåt och vände sakta köttet på grillen. 

-Säger du det, sa han och drog på munnen och fortsatte något trevande: 

-Vem säger det då? 

-Olof Palme ... enligt nyheterna nyss. 

-När då? 

-Alldeles nyss förstås ... 

-Mm ... sa han något mer? 

-Att Gotland inte ska försvaras om Sovjet anfaller ... 

-Mmm ... har någon ringt? 

-Telefonen ringer hela tiden ... men jag satte på telefonsvararen. Vi 

har ju semester? sa Viola lite retfullt. 

-Mmm ... Han höjde vinglaset och skålade med sin fru. Köttet var 

så gott som genomgrillat. 

-Om du vill kan jag kolla vem som ringt ... så äter vi sen? sa Viola. 

-Ja ... gör det, sa Valter och spelade ointresserad. 

”Underbart”, tänkte han. ”Här fick jag fly från Estland i en liten båt 

som sjuåring för 46 år sedan när ryssarna tog mitt hemland. Släkt


och vänner till vår familj sköts ihjäl eller kördes upp till Sibirien. 

Hela mitt vuxna liv har jag strävat efter att komma till den här positionen 

och för att bekämpa vansinnets utbredning ... och så får man 

höra att Sveriges folkvalde ledare vill kapitulera inför hot och politiskt 

rävspel och släppa just den del av landet där jag bor, arbetar 

och har min datja. Hela min tillvaro skall offras en gång till. Är det 

inte underbart?” tänkte han småleende. 

Viola kom med en lista och läste: 

-Överbefälhavarens sekreterare har ringt fyra gånger och försvarsstabschefen 

har ringt åtta gånger. 

-Och min plånbok är tom, sa Valter, skrattade och smuttade på vinet. 

-Var lite allvarlig, sa Viola. 

-Jo ... nu äter vi. 

De satte sig vid trädgårdsmöbeln. Valter smakade på salladen och 

berömde den och sa sedan fundersamt: 

-Karl Marx ... hade vissa teorier ... som alltså Lenin tillämpade och 

i vars namn Stalin mördade kanske tjugo millioner sovjetiska medborgare 

... dessa teorier ... går ut på att arbetare och bönder skulle få 

makten. De breda massorna skulle själva få hand om fabriker och 

landområden och staten ... ja staten ... den skulle vittra sönder av sig 

själv eftersom ... fortfarande enligt Karl Marx ... staten är ett instrument 

för förtryck och diktatur ... Tycker du att staten har försvunnit 

i Sovjetunionen? 

-Skämtar du? sa Viola. 

Båda njöt av det grillade köttet och den färska salladen i en fundersam 

tystnad. 

-Har vi demokrati i Sverige? sa Valter. 

-Vi har ju socialdemokrater, sa Viola fullt allvarlig. 

-Bra svarat, skrattade Valter. 

De åt färdigt, skålade och småpratade lite. Därefter tog de sig en 

tupplur i en varsin hängmatta. Det var på tidiga eftermiddagen med 

25 grader i skuggan och en sval bris smekte lövträden och Valter 

och Viola blev tysta. 

På kvällen skulle de ta upp näten och rensa fisken och kanske gå 

över till grannen. De sov gott en stund och Valter vaknade först två 

timmar senare. Han smög sig in till telefonen och slog numret till 

överbefälhavaren och det var som han trodde: 

-Grillparty hos ÖB på dennes lantställe på Gotland lördag kväll 

75

76 

klockan 19.00, kvittrade sekreteraren. 

-Jaha ... jo vi ska försöka komma, sa Valter. 

-Ska vi skicka en bil? sa sekreteraren. 

-Ja tack. Halv sju blir bra ... 

”Spelet kan börja, så känns det”, tänkte Valter. 

Han gick ut i köket och satte på kaffebryggaren. Därefter gick han 

in i arbetsrummet, slog på datorn och stoppade in disketten isolerat 

överraskande anfall. Det första sökord som kom upp var Afghanistan 

och det andra var Andersson Ronny. 

”Hmm”..., tänkte Valter och så läste han promemorian han själv 

skrivit om Ronny: Juristen Ronny Andersson besökte Gotlands militärkommando 

14 augusti 1984. Denne kom för att besöka överstelöjtnant 

Karl Eric Bergström och bara hälsa på för en pratstund. 

Karl-Eric hade varit skolchef då Ronny fullgjorde sin värnpliktiga 

befälsutbildning på Gotland år 1961. Efter att de båda samspråkat 

tyckte Karl-Eric att Ronny borde få träffa underrättelse- och säkerhetsofficeren 

Valter Pero och så skedde: 

Ronny Andersson hade varit ytterst orolig och rent av nervös och 

han hade ordagrant sagt: 

-Det blir ett isolerat angrepp mot Sverige och jag tror att den politiska 

ledningen går med skygglappar. 

V.P. frågar: -Varifrån har du fått den informationen? 

-Jag vet det bara, sa Ronny och pekade på sitt bröst. 

Slut på P.M. 

Valter stängde den filen och öppnade den andra med sökordet Afghanistan: 

och där stod att den Sovjetiska invasionen föregicks av 

mord på kommunistledaren och att mordet utfördes av KGB men 

att den muslimska gerillan beskylldes för mordet. Det var en förevändning 

för Röda armén att gå in med trupp och ”Rädda socialismen” 

i landet. 

”Jaha”..., tänkte Valter. ”Är det kanske så att socialistledaren i Sverige 

... Olof Palme ... skall skjutas av ryssarna före en invasion? 

Och så skyller man mordet på Nato ... Den klassiska metoden”. 

Final Countdown Copyright 1998 © Ronny Amberts



Kapitel 5 

Grillparty hos ÖB 

Gotland 

Örlogskapten Valter Pero drack tjugo centiliter olivolja på fastande 

mage. Klockan var 18.20 och bilen skulle komma om tio minuter. 

Hans fru Viola ropade från köket att han genast måste komma och 

dricka en dry Martini innan de åkte. Det var dagens första drink. 

Grillparty hos ÖB väntade. 

-Tar du med dig en väska till tröjorna, något regn blir det nog inte. 

Vi tar med två flaskor rött vin och en helflaska vodka. Det bör 

räcka. Den här boken tar jag med. Jag tänker visa ÖB några sidor. 

Skål då Viola. 

-Tack älskling, sa hon och menade det verkligen Hon älskade att gå 

på dom här officersfesterna. Att få klä upp sig lite festligt, lägga håret 

och måla sig med de senaste innefärgerna för läppar och 

ögonskugga och att få träffa de andra officersfruarna och höra lite 

skvaller och eftersom Valter behandlades med största respekt så 

kände hon sig nästan lite kunglig ibland. 

Bilen körde in på gården och gav en lätt signal. Valter slog på telefonsvararen 

och kände efter att han hade nyckel och plånbok i fickorna. 

-Ja då går vi då, sa Valter. 

De satte sig i baksätet på den svarta Volvon. 

Chauffören, en ung värnpliktig pansarsoldat visste var de skulle 

åka. På bilens framskärmar satt ÖB:s flagga. De satt tysta och njöt 

av den lummiga grönskan utmed vägen. Blomsterprakten var strålande. 

Färden skulle ta 20 minuter och efter halva vägen sa Viola: 

-Blir det mycket folk? 

-Jag är rädd för det. Hoppas bara att journalisterna håller sig borta. 

-Varför det, sa Viola och kollade läppstiftet i den lilla spegeln. 

-Vi har ju semester, sa han retsamt och log. 

De var framme och sex polisbilar var utplacerade runt ÖB:s lantställe. 

Poliser med hundar patrullerade i skogsområdet Även säkerhetspolisen 

var närvarande och Valter morsade på dom. En värnpliktig 

sergeant gjorde honnör och öppnade grindarna för paret 

77

78 

Pedro. 

-Jag trodde det skulle vara lite mer privat. Ta inte upp flaskorna för 

dom har vi bättre användning för hemma. Det är tydligt att försvarsdepartementet 

betalar notan, sa Valter till Viola. 

Hon tog med sig väskan och gick direkt in till ÖB:s kök och kramade 

värdinnan och Valter gick bort till herrarna vid grillen som redan 

hade glödande kol. På grillspetten hängde fyra nyslaktade Gotlandsfår. 

Militärattachéerna från Västtyskland, England, Frankrike och 

USA hade redan kommit. 

-Valter vad vill du ha att dricka, ropade ÖB Lennart Ljung. 

-Whisky, sa Valter och drog på munnen. ”Jag undrar om det är fler 

än jag som bäddar med olja i magen före festen,” tänkte han och 

han var känd för att kunna hälla i sig en hel del men aldrig bli full 

eller spåra ur. 

-Varsågod, sa ÖB. -Jag har precis fått en muta. En hel låda whisky 

från den amerikanske ambassadören. Ha, ha, ha. 

Valter skrattade med och ÖB lade vänster arm runt hans axlar och 

drog honom åt sidan utom hörhåll för de andra gästerna. 

-Något nytt? Valter vad är på gång? sa ÖB Lennart Ljung. 

-Mord, sa Valter och gapskrattade. Whiskyn värmde redan gott i 

magen. ÖB föll in i skrattet och hela sällskapet med trettio höga 

militärer vände avundssjukt sina blickar mot de två nyckelfigurerna. 

-Vi får ta några minuter i ditt arbetsrum, ska vi säga om fem minuter, 

sa Valter. 

-Det blir bra, sa ÖB. -Gå nu runt och hälsa på de andra grabbarna så 

länge. 

Valter gick runt och hälsade och skålade och när han kom till Jack 

Powell, den amerikanske militärattachéen, så sa denne diskret: 

-Vi måste byta några korta ord på tu man hand. 

-Naturligtvis, sa Valter och så gick han in till Viola i köket bland de 

andra damerna. Han nöp henne försiktigt i baken. 

-Valter din buse, sa hon leende. 

-Var har du väskan Viola? 

Hon pekade och Valter gick fram och tog upp boken och så gick 

han in i ÖB Lennart Ljungs arbetsrum utan att knacka. 

-Vad har du där sa Lennart och pekade på boken. 

-ATT BRYTA MED MOSKVA. Skriven av Arkadij Sjevtjenko och 

han tillhörde i många år den innersta konsultkretsen i Kreml och 

fick som Andrej Gromykos personlige assistent djupa insikter i den


politiska beslutsprocessen och även insikter i hur de högsta sovjetledarna 

resonerar ... 

Boken är precis utkommen och är nyöversatt till Svenska. 

-Har du läst den? 

-Naturligtvis jag har ju semester och du får ta mitt exemplar för jag 

vet ju hur otålig du är men jag vill ha trehundra kronor så jag kan 

köpa en ny. Du vet hur dyr spriten är. 

Lennart tog upp plånboken och gav honom 300 kronor och sa: 

-Jag ska säga till min fru Emma att Viola skall ha en flaska whisky 

till erat barskåp blir det bra? 

-Du är så förstående, retades Valter ... -Så här är läget: I registret på 

sidan 400 hittar vi namnet Olof Palme och han är omnämnd på sidan 

191 och så slår vi upp den och vad hittar vi där? Jo följande: 

I politbyrån förekommer också ingående studier av större frågor. 

Under min tid som Gromykos rådgivare ledde sådana diskussioner 

till beslut som förblev STRÄNGT BEVARADE HEMLIGHETER ... 

och så lite längre ner: 

Den sovjetiska ledningens typiskt tveeggade sätt att behandla viktiga 

utrikespolitiska frågor demonstrerades då man godkände en 

plan att sända ubåtar för att sondera längs de svenska och norska 

kustområdena, strax efter det statsminister Olof Palme besökt Moskva 

och mottagit försäkringar om att Sovjetunionen avsåg vidga det 

vänskapliga samarbetet med Sverige. 

-Olof Palme är lurad, sa ÖB. 

-Vi är lurade allihop, sa Valter. -De tillämpar den Assyriska stormaktens 

metodik som började användas nästan 1000 år före Kristus. 

Assyrierna erövrade sina grannstater i guden Assurs namn, med 

våldsam grymhet. De mjukade upp ett land som var i tur att erövras 

med hot, mord och terror. Det är därför jag tror att de kommer att 

skjuta Olof Palme. Vem kommer till exempel efter honom om han 

skjuts mitt i en mandatperiod? 

-Ingvar Carlsson, sa Lennart. 

-Precis och han är ingen direkt stjärna som vi vet. Han är betydligt 

mer följsam än Olof Palme och betydligt mera vänsterorienterad 

och extremt ateistisk vilket innebär att det inte innebär några större 

svårigheter för ryssarna att få Ingvar Carlsson att dyrka guden Lenin. 

Allt de behöver göra är att rikta några kanoner mot Sverige så gör 

Ingvar Carlsson i byxorna. 

79

80 

-Skall vi tala med Palme? 

-Ingen idè. Han är den som vet bäst i allting och som du vet har han 

avskaffat utrikesdepartementet, det sköter han helt själv. Nej här 

krävs ett nytt tänkande och jag föreslår helt enkelt att vi går bakom 

ryggen på den politiska ledningen. Jack Powell vill tala med mig i 

enrum där ute i trädgården och jag måste ge honom någonting. 

Pentagon och Vita Huset måste få direktiv, vi är verkligen illa ute. 

-Vad föreslår du? 

-Vi öppnar dom alternativa flygbaserna för Natoflyget på stubinen. 

-Då får det bli så, sa ÖB och slog näven i bordet. 

-Bra, sa Valter. -Vi tar in dom nattetid och lägger dom på Gotland 

och Småländska höglandet, samt i Uppland och Lappland. Palme 

måste hållas utanför. Det här begriper han inte. Han går omkring 

och tror att han är en världsfrälsare genom att pussa Arafat, Castro 

och Sandinisterna i Nicaragua på kinden. Ryssarna har skrattat åt 

honom bakom ryggen men nu är dom förbannade på honom för vapenaffären 

till Indien. De tycker att han saknar omdöme. 

-Hur var det med Assyrierna? Det var länge sedan jag läste om det 

på Krigshögskolan, sa ÖB 

-Det är bäst om du läser själv om dom i en utmärkt populärvetenskaplig 

pocket. Den kostar bara lika mycket som en sup på krogen, 

sa Valter. 

ÖB öppnade nedre skrivbordslådan och tog upp en flaska vodka 

och två snapsglas. Han hällde upp två snapsar och räckte den ena 

till Valter och sa: 

-Här har du supen. Låt mig få låna boken i två dagar. Du har den 

väl på lantstället? 

-Ja. Skål! 

-Skål ... Då så, lämna den till chauffören när ni kommer hem, sa 

ÖB. 

-Tar du hand om försvarsstabschefen? Jag menar så att försvarsgrenscheferna 

blir informerade? sa Valter. 

-Och inga papper? sa ÖB. 

-Inga protokoll! Jag för anteckningar på datorn och lägger disketter 

i mitt kassaskåp dels här på landet och dels i våningen inne i Visby. 

Och avslutningsvis vill jag bara understryka assyriernas politiska 

insikt. Under sin expansion gick de nämligen försiktigt fram. De 

bröt ner allt motstånd i områdena närmast riksgränsen och det gjorde 

de så att säga gradvis och så plötsligt upptogs dessa områden


som provinser ... Först när detta skett sattes en motsvarande process 

i gång i avlägsnare områden som dittills stått i ett löst vasallförhållande 

till riket. Ungefär som en stor boaorm som långsamt slukar 

sitt byte. På så sätt sköts gränsen långsamt framåt i västlig riktning 

ända till assyrierna nått fram till Medelhavskusten. Känner du igen 

Sovjetunionen? 

-Naturligtvis. Afghanistan, Pakistan och så Indien till Indiska oceanen. 

-Och Finland, Östersjön och Sverige inkluderande hamnstaden 

Göteborg fram till Atlanten i den nordvästliga riktningen. 

-Kristallklart. Nu går vi och äter det slaktade fåret, sa ÖB. 

De reste sig upp och gick till trädgården. 

-Där fanns en assyrisk härskare på 800-talet före Kristus och han 

påstås vara den störste av dem alla och han hette visserligen Sardur 

den förste, men gissa vad han kallade sig? 

-Gud? 

-Nej men Konungarnas Konung, Världshärskaren, sa Valter. 

-Låter som Messias? sa ÖB. 

-Det judiska folket väntar fortfarande på Messias, sa Valter. -Tror 

du att Jesus kommer tillbaka? 

-Ingen aning ... Men du som vet allt Valter, log ÖB. -Vem är den 

störste drömmaren mellan Jesus Kristus och Karl Marx? 

-Tja ... judarna anser visserligen inte att Jesus var den utlovade 

Messias ... alltså Fridsfursten ... men personen Jesus insåg att bara 

ett Gudomligt ingripande kan skapa fred på jorden, så det får nog 

bli Karl Marx, som är den störste drömmaren. Visste du förresten 

att Karl Marx bannlyste all censur? sa Valter. 

-Vaa? utropade en förvånad ÖB. 

-Ja han ansåg att censur är en ond kraft, sa Valter 

-Det vore något att stoppa i halsen på Gorbatjov, ha, ha, ha. ÖB 

skrattade gott och dunkade Valter i ryggen och båda tog tag i jobbet. 

Valter samlade militärattachéerna runtomkring sig och Lennart informerade 

de svenska officerarna om strategin med Nato-flyget. 

När det var klart gick Valter in mellan fruktträden för att få vara för 

sig själv en stund och han såg upp mot den stjärnklara himmelen 

och sa halvhögt: 

-Det är något som inte stämmer. 

Han skulle gå bort till damerna, men stötte ihop med en 25-årig 

81

82 

blond servitris med yppiga bröst. 

-Förlåt, sa han ... 

-Så gärna, sa hon med ett inbjudande leende. 

”Märkligt,” tänkte Valter. ”Den där tjejen stöter på mig. Jag tycker 

att hon har kollat på mig hela kvällen. Bäst att man sköter sig så att 

man inte får en snyting av Viola. Den här unga servitrisen kanske 

tror att jag har en massa makt. Kvinnfolk blir ju så förbaskat kåta av 

makt.” 

Kvällen flöt lugnt fram till midnatt i fredens tecken och i baksätet 

på bilen hem fnittrade en salongsberusad Viola: 

-Kyss mig Valter. 

Han kysste henne ömt. 

2 

Södertälje 

Ronny Andersson 

Han var 43 år, orolig och nervös och det kanske var därför som han 

inte gick upp i vikt trots att han drack en hel del rödvin och njöt av 

bordets läckerheter. Hans oro drev honom att röra sig mycket ... 

ofta och länge ... 

Han var av medellängd med cendréfärgat hår som hade självfall. 

Ögonen var gråblå och snälla ... tyckte vissa ... framförallt kvinnor. 

En del kvinnor påstod att han hade ett stänk av grön färg i ögonen 

... själv hade han svårt att se det ... eftersom ... han hade svagt färgseende 

... och det var därför han inte klassades som elitsoldat vid 

mönstringen ... trots att läkaren sa att han aldrig varit med om make 

till syn eller hörsel ... Det var nog inte meningen att han skulle bli 

elitsoldat ... men det visste han inte då för över tjugo år sedan ... 

Hans uppdrag var betydligt större än att vara verksam inom krigsmakten 

... men det visste han inte ens nu ... året 1985 ... Någonting 

skulle hända med honom det kände han ... och han visste inte hur 

rätt han hade. 

... Han var rädd för framtiden ... han visste vad framtiden bar i sitt 

sköte och ändå visste han det inte ... Han bara kände det inombords 

... rent intuitivt ... om han nu visste vad det ordet innebar ... Det var 

en känsla han hade inombords ... att framtiden var skrämmande ... 

Han var livrädd för framtiden. 

Han satt i trerummaren och det var högsommar. Bostadsområdet 

hette Geneta och var ett invandrarghetto. Som svensk tillhörde han


den tvåprocentiga minoriteten i området. Resten var flyktingar och 

invandrare från Sydeuropa. 

Ronny slog på ekonyheterna på radion klockan 12.30. 

-Ett Viggenplan från F13 i Norrköping störtade i havet några kilometer 

nordväst om Visby, vid 08.30-tiden i morse. Piloten, hemmahörande 

i Norrköping, befaras ha omkommit omedelbart. Någon 

förklaring till olyckan finns inte. En haverikommission är tillsatt ... 

Det högg till i hjärtat på Ronny: 

-Sovjetunionen, sa han högt för sig själv och tittade i spegeln in i 

sina egna ögon. 

Han slog en signal till sin kompis Bill Blomquist, men fick inget 

svar, så han fortsatte att skriva för hand på Försvarslotto ... ett försök 

till en debattbok om mer pengar till försvarsmakten ... Det var 

mitt under kalla kriget och Sovjet härjade som bäst i Afghanistan. 

Ronny hade precis funnit en utredning om att finländska företag 

hade börjat köpa upp svenska företag i Sverige och det var livsfarligt 

för Sverige. Sovjetiska ambassaden i Helsingfors bestämde vem 

som skulle sitta i den finska regeringen ... och så vidare. 

Visserligen var det passfrihet mellan Finland och Sverige och 

Finland låg i Norden och allt det där men landet hade ett vänskapsoch 

biståndsavtal med Sovjetunionen. Om ryssarna blev förbannade 

på den finländska politiken så skickade de en diplomatisk not och 

krävde omedelbara konsultationer med hänvisning till vänskapsavtalet. 

Finnarna kunde inte göra mycket som ryssarna ogillade. 

I praktiken var det alltså Sovjetunionen som köpte upp de svenska 

företagen. 

Helt nyligen hade den nyutnämnde sovjetiske överbefälhavaren 

över norra militärområdet inspekterat finska försvarsanläggningar i 

norra Finland. Anläggningarna var byggda för att skydda Finland 

och Sovjetunionen mot attacker från väst. De hade således gemensamt 

försvarsintresse ... 

Genom sina kontakter i regeringskansliet visste Ronny att skräcken 

för ryssen och KGB i det närmaste var panikartad. Vad gjorde 

svenske industriministern Thage G. Pettersson åt ryssarnas förtäckta 

uppköp av svenska företag? Stoppade han huvudet i buskarna 

av skräck? 

Ronny skrev ner i sina anteckningar: 

”De finländska företagens inmarsch i Sverige har varit rekordartad 

det senaste året. Finland är numera den 20:e största arbetsgivaren. 

83

84 

Juha Saarinen vid Finlands exportutbildningsstiftelse har undersökt 

orsakerna till att finländska företag etablerar sig i Sverige. Saarinen 

konstaterar att de finländska företagen helst satsar på svenska 

krisindustrier eller tar över företag i samma bransch som moderbolaget 

verkar i Finland ... ” 


-Ja hej det är Bill Blomquist. 

-Hej hej, sa Ronny till sin gamle dryckesbroder. 

Bill och han brukade svepa några bägare på restauranten Tennstopet 

i Stockholm och där prata säkerhetspolitik och det var mitt under 

kalla kriget så det var högaktuellt. Bill hade påstått att han fått ett 

brev från CIA och att jänkarna ville bli av med Olof Palme. 

-Hur är läget? sa Bill. 

-Ja jag sitter och skriver på en debattbok om försvarsutgifterna kallad 

Försvarslotto, sa Ronny. 

-Det kanske inte behövs ... Jag har fått ett nytt brev från våra vänner 

i väst, sa Bill. 

-Vad säger dom då? sa Ronny. 

-Kan inte säga på telefon men jag kommer att få träffa folk i november 

månad. Då får jag se om det är allvar ... Vi ses på Tennstopet 

i morgon kväll vi tiotiden ... Var rädd om dig ... 

-Ja du med, sa Ronny. 

Klick. 

”Jag får väl fortsätta att skriva”, tänkte Ronny. Men varför visste 

han inte. Någon bok skulle det nog inte bli. Det kändes så. Helst 

skulle han vilja gå på restaurant och äta gott och dricka gott ... 

Dygnet runt ... Det kändes meningslöst. Han var varken officer eller 

politiker. Varför skulle han bry sig? Han fick inte ens betalt och 

pengarna började ta slut. Meningslöst ... 

3 

Stockholm 

Harry var psykiater och Ronnys gamle granne på Odenplan i 

Stockholm. 

Den här förmiddagen tog Ronny en promenad från Centralstationen. 

Han hade kommit med pendeltåget från Södertälje och gick nu 

Sveavägen upp mot Odenplan för att konsultera Harry och snacka 

lite om sina grubblerier. Harry hade visserligen semester men hade


en timma ledigt så det skulle gå bra. 

Ronny hade upplevt en del övernaturliga fenomen ... och funderade 

på om det var hallucinationer ... ja ... om han höll på att bli tokig 

helt enkelt ... Han trodde att Harry som var sextiofem år fyllda och 

hade en lång erfarenhet som psykiater borde kunna märka patologiska 

tendenser ... eller upptäcka en sjukdom ... och till och med 

början på en sinnessjukdom. 

Trots att Ronny varken var yrkesmilitär eller politiskt engagerad 

så hade han nästan som ett sjukligt tvång att följa med i massmedia 

dygnet runt under den här perioden. Han hade en malande känsla av 

att Sovjetunionen var på väg att invadera Sverige och att den svenska 

utrikespolitiken var alltför undfallande mot Moskva. Plötsligt 

hade Sverige blivit som en liten darrande mus inför den ryska björnen. 

Det var finlandisering på gång ... Genom hot och speciella 

olyckor för nyckelpersoner ... skulle de svenska makthavarna tvingas 

till den ena eftergiften efter den andra. 

Det hade gått så långt att Ronny inte gjorde annat än följde med i 

massmedia och pratade säkerhetspolitik med folk. De flesta svenska 

medborgare hade förtroende för makthavare och militär ... men det 

hade inte Ronny ... Han hade blivit misstänksam och trodde att allt 

inte stod rätt till ... Frågan var nu om han var sjukligt misstänksam 

... och det skulle Harry få ta ställning till. Ronny tänkte lägga alla 

kort på bordet hos Harry. 

Det bästa vore om Harry kunde övertala Ronny att släppa det här 

med ryssarna så att han kunde sätta igång och tjäna pengar och vara 

allmänt social. 

Hade han ett sjukligt tvång? ... Det var frågan ... och ett dilemma 

... för att enbart följa med i massmedia och sedan snacka om ryssen 

... natt och dag ... kunde bara medföra tom plånbok och ett snyltande 

på andra ... 

För några år sedan hade han konsulterat en psykolog kontinuerligt 

under en längre period och sökte där hjälp för sin oro och på slutet 

av psykoterapin hade han fått rådet av den kvinnliga psykologen: 

”Gör vad du vill men resultatet blir ändå detsamma. I stort är ditt 

liv bestämt innan du ens var född.” 

Det var hårda ord. Hade han ingen egen vilja och var det meningen 

att han skulle gå här som en byfåne och inte tjäna några pengar? 

Vad han inte visste då, var att han var värdefull för en speciell 

makt eftersom han inte hade några kopplingar till etablissemanget. 

85

86 

Han hade fria händer så att säga. 

Ronny ringde på hos Harry och denne öppnade och sa välkommen 

och så slog de sig ner i en varsin fåtölj och hade ett vackert soffbord 

i glas mellan sig. På bordet fanns färsk frukt och en del utländska 

veckotidningar. 

De talade om det underbara vädret och så sa Ronny: 

-Ska jag börja då? 

-Ja kör igång, sa Harry. 

-Rent ut sagt så har jag hört en röst i mitt inre och den rösten är inte 

min egen. 

Harry smakade på de ord som kom från den orolige mannen bredvid 

honom. Som specialist på sinnessjukdomar visste han att det 

hos de sjuka fanns liksom en slöja över ögonen ... över blicken ... 

De sjuka var på något sätt frånvarande ... men Ronnys blick var intensiv, 

klar och närvarande och Harry sa till honom: 

-Har du lust att berätta om händelsen? 

-Javisst ... jo ... min förra fästmö Johanna och jag for alltså till Kanarieöarna 

över jul och nyår. Som du vet så hade vi en besvärlig 

situation den sista tiden. 

-Ja ... jag har träffat henne, sa Harry. 

-Jaså ... hmm ... Vi satt där på Teneriffa och det var på balkongen 

med utsikt över Atlanten. Vi drack varsin Fernet Branca och starköl. 

Det var nyårsdagen och klockan var ungefär 11.00 på förmiddagen. 

Vi blev lite glada i hatten och drog oss in mot soffan och jag 

lägger mig över henne och vi ska precis kyssas men vi hinner inte 

så långt för jag avbryts av en röst som ropar med myndig stämma: 

”HON ÄR INTE DIN KVINNA ... MEN HON SKALL HJÄLPA 

DIG!” 

-Kan du beskriva rösten? sa Harry. 

-Ja det var en mansröst, oerhört stark och myndig, med en mycket 

hög volymstyrka, sa Ronny. 

Harry betraktade Ronny fundersamt och sa: 

-Varifrån kom den? Från väggen eller taket? 

-Den kom från hjärttrakten här, sa Ronny och pekade på sin bröstkorg. 

-Men samtidigt kom den från mitten av Universum ... så kändes 

det. 

-Kom den från två håll samtidigt? 

-Ja just det. 

-Och Johanna hörde ingenting?


-Nej ingenting, sa Ronny. 

-Hur tog du det här? sa Harry. 

-Jag blev skräckslagen ... och ställde mig upp och gallskrek och 

grät. 

-Du blev förtvivlad eller hur? 

-Kan man säga. 

-Vem var det som talade i ditt inre? 

-Jag vet inte, men jag har mina misstankar ... Jag tror att det var 

Gud. 

-Varför inte? sa Harry. -Det tror jag också. 

-Hur kan du säga så? sa Ronny. -Du driver väl inte med mig? 

-Nej då, sa Harry. -Vi kan ta ett gammalt exempel men det finns 

flera. Låt oss ta profeten Jesaja i Gamla Testamentet. Han upplevde 

Guds röst och den väckte ‘förundran och fruktan’ hos honom. På 

latin heter det ”mysterium tremendum et fascinosum” och på 

svenska blir det ‘ett fruktansvärt och fängslande mysterium’. Det är 

fruktansvärt eftersom det kommer som en svår chock ... ja du ställde 

dig upp och grät och skrek ... vilket jag mycket väl kan förstå ... 

och det är dessutom fängslande eftersom det paradoxalt nog utövar 

en oemotståndlig dragningskraft, sa Harry. 

-Där slog du huvudet på spiken. Det är precis så jag känner det, 

men varför jag beslutade mig för att konsultera dig som läkare ... 

Ronny tvekade och fortsatte inte ... i stället såg han Harry in i ögonen 

och sökte hjälp. 

Harry log lugnande och sa: 

-Fortsätt ... Du är inte galen ... 

-Jag kanske lider av storhetsvansinne, sa Ronny. 

Harry höjde på ögonbrynen och rynkade pannan och sa lugnande: 

-Neej ... inte alls. Jag upplever att du har en ödmjuk inställning ... 

och distans till din upplevelse ... Det är ingen fara. 

Ronny fortsatte med viss tvekan. 

-Nå då så ... Ett halvår senare vaknade jag mitt i natten när en röst 

ropade i mitt inre ... och det kom från hjärttrakten: ”DU SKA BLI 

LEDARE FÖR HELA VÄRLDEN”. 

Ronny såg nu prövande på Harry och denne lät orden sjunka in i sitt 

medvetande och så sa han: 

-Hmm ... Det kan vara en hallucination ... men jag är inte säker ... 

-Hoppas att det var en hallucination, sa Ronny. -För ... jag är inte 

Jesus precis ... 

87

88 

-Nej det kan nog vara en hallucination ... men man vet aldrig. Hallucinationer 

kan uppstå när trycket blir för stort ... och det är inte så 

farligt ... det kan drabba vem som helst ... men å andra sidan ... det 

finns i historien exempel på personer som har haft övernaturliga 

kontakter och varit fullt friska. 

-Vilka då? 

-Tjaa ... ta och läs lite om Heliga Birgitta, Jeanne d’Arc och Abraham 

Lincoln. 

-Den amerikanske presidenten? 

-Ja han är en av många som hade övernaturliga kontakter, sa Harry. 

-Jag får väl göra det ... men sen var det en annan sak, sa Ronny. - 

Jag följer med mycket i massmedia ... och det är som ett tvång ... 

det är som om någon har tagit mig i nacken och leder mig till ett 

visst beteende ... och om jag inte lyder så mår jag förskräckligt dåligt 

... varför vet jag inte... 

-Jag följer också med i massmedia, sa Harry. -Det gäller världspolitiken 

och det kalla kriget. Det verkar otäckt. 

-Skönt att höra Harry. Jag misstänker att Sovjetunionen är på väg 

att invadera vårt land ... men jag trodde att jag var paranoid. 

-Nej då ... privat umgås jag både med bankdirektörer och präster 

och annat fint folk och de har också den uppfattningen. 

-Det känns lugnande ... Kan det vara så att Gud vill att jag ska följa 

med i massmedia och att det ingår i ett uppdrag som jag ännu inte 

förstår ...? 

-Kan mycket väl vara så ... ingen fara ... men den där känslan du har 

... om en slags våldtäkt på din själ ... den drabbade även profeterna i 

Gamla Testamentet, sa Harry. 

-Så Gud är inte död då? 

-Förmodligen inte, sa Harry och log. 




Kapitel 6 

Stockholm 

Bill Blomquist 

Bill hade ringt till Ronny och ändrat tiden. De skulle ha träffats tio 

på kvällen men han hade fått förhinder. Han sa att det var ett viktigt 

möte med Smålandsgänget. Nu skulle de träffas klockan tre på eftermiddagen 

i stället. 

Efter mötet med Harry hade Ronny några timmar över och han 

gick runt på stan och njöt av det vackra vädret och de lättklädda 

kvinnorna. 

De skulle träffas på restaurant Tennstopet i Vasastan i Stockholm. 

Det var ett sobert ställe med mahognyfaner på väggarna och välbesökt 

av journalister. Det var kvarterskrog för Bill och Ronny under 

den tid de bodde i trakten. 

Halv tre gick Ronny in på krogen och satte sig i baren i ena hörnet. 

Det var dämpad belysning för att få en mysig atmosfär trots att det 

var strålande solsken ute. 

Bill skulle dyka upp om en halvtimme och Ronny satt och funderade 

över gåtan Bill Blomquist. Ryktet sa att han hade fått sparken 

från polisen för att han söp för mycket, men själv berättade han den 

här versionen: 

När han var vid ordningspolisen så tog han och kollegan polisbilen 

och åkte och köpte ut sprit. Sedan plockade de upp några horor från 

gatan och åkte ut i skogen och levde rövare och hade fortfarande 

uniformerna på sig. Naturligtvis körde han bil onykter i tjänsten 

men det var han inte ensam om menade han. Efter några år inom 

kriminalpolisen tröttnade han på polisyrket efter som han ansåg att 

det fifflades mer inom kåren än bland allmänheten. Så påstod han 

att en kollega till honom hade blivit ihjälslagen i polishusets cykelkällare 

av några poliser med socialdemokratisk partibok. Han hatade 

socialdemokraterna inom polisväsendet. De var de värsta lögnarna 

och fifflarna ansåg han. 

En dag gick han till polisväsendets företagsläkare och spelade upp 

en scen. 

-Hur står det till här då? sa läkaren. 

89

90 

-Jo det är katterna, sa Bill. 

-Vilka katter? 

Bill fiskade upp ett trettiotal vykort med katter och kattungar och 

bredde omsorgsfullt ut korten på läkarens skrivbord och pekade på 

morrhåren på samtliga katter och sa: 

-Det där är inte morrhår ... 

-Vad är det då? sa läkaren. 

-Antenner! 

Läkaren studerade noga sin patient och sa: 

-Jaha det är antenner och vad ska det vara bra för? 

-Stjärnorna, sa Bill. 

-Stjärnorna? sa läkaren och tog av sig glasögonen och höjde ögonbrynen. 

Denne tyckte att den här patienten var intressant. 

-Ja katterna har kontakt med rymden via sina antenner, sa Bill och 

började svettas. 

-Och hur kommer du in i bilden då? sa läkaren. 

-Katterna vill att jag ska lyssna på dom i stället för att vara polis. 

Jag får ingen lugn och ro. Dom jamar i mitt huvud så förskräckligt 

på nätterna och nu har dom börjat på dagarna också ... så jag kan 

inte jobba ... 

-Ni skojar väl? sa läkaren. 

-Katten ... titta katten i ögonen så förstår doktorn vad jag menar ... 

de har helt tagit makten över mig ... jag måste få hjälp ... förstår 

doktorn det? Jag måste få hjälp. 

Läkaren blev orolig när Bill spelade sin roll så väl att denne till slut 

själv trodde på vad han sa: 

-Nu ska vi ta det lugnt, sa läkaren. -Jag skriver ut en remiss så får ni 

besöka en kollega till mig och han är verkligen intresserad av katter 

och rymden också ... förstås. Hm ... ja ... förlåt ... att jag frågar ... 

men hur har ni det med spriten egentligen? 

-Den kan jag inte vara utan, sa Bill mycket bestämt. 

-Jag förstår ... ni kanske vill ha något lugnande till natten? 

-Tack doktorn ... 

Fjorton dagar senare klättrade Bill Blomquist ut från den psykiatriska 

kliniken med ett läkarintyg där det stod att han led av en Paranoid 

psykos och han blev sjukskriven ett år i taget. 

Det var för över två år sedan. En halv timma försenad dök Bill 

äntligen upp på Tennstopet. Han var av medellängd, fylletjock och 

nästan flinskallig och var svettig och törstig. Han var så bakfull att


han skakade och det ingick i hans strategi att vara så bakfull hos läkaren 

att han skakade fullt synligt. 

-Gick det bra? sa Ronny. 

-Jodå, sa Bill och vinkade till sig bartendern och beställde: -Tre 

sexor whisky och en starköl. Vill du ha något Ronny? Jag bjuder. 

-Ge mig en whisky då ... 

-Berätta nu, sa Ronny otåligt. 

-Vänta lite, sa Bill. 

De satt tysta och väntade på drickat. När bartendern ställt fram glasen 

tog Bill och svepte det ena glaset efter det andra. När han skulle 

ta den tredje whiskyn så sa han: 

-Skål för friheten och död åt ryssen. 

-Skål, sa Ronny och drack i ett svep han också. 

Först nu kunde Bill berätta: 

-Läkaren frågade hur jag mådde och då svarade jag så ärligt jag 

kunde nämligen att jag är fullkomligt vansinnig och ville inte bli 

frisk ... för jag orkar inte med den friska världen. Kan du gissa vad 

han sa? 

-Nähä? 

-Jag orkar inte heller med den friska världen sa han och gapskrattade 

... Bill flinade för sig själv och höll handen för munnen. 

Ronny skrattade med och frågade sedan: 

-Hur gick det med pensionen då? 

-Inga problem sa läkaren. Jag får full pension livet ut. Jag är fri att 

göra vad jag vill ... och så frågade han hur det stod till med spriten 

och då höll jag bara fram mina skakande händer ... Jag får så mycket 

nervtabletter och sömntabletter att jag kan sälja till knarkarna och 

göra mig en förmögenhet ... men nu ska du få se på faan, sa Bill. 

-Jaså vad är det nu då? 

-Ryssarna har lagt om taktiken och de kör för fullt i Indien och Turkiet 

med flera länder. 

-Så vi kan känna oss trygga i Sverige då? 

-Nej, nej! De kör med ett punktsystem ... numera. De tar bara vissa 

platser som är strategiska. Den nya politiken kallas på engelska för 

points for ten lands. 

-Tio länder? 

-Just det. Ryssarna har byggt tunga stridsvagnförband som torskar 

på bränsletillförseln. Stridsvagnsköret är för sårbart vilket de har 

upptäckt i Afghanistan som är mycket av ett experimentkrig och nu 

91

92 

har de insett att det bästa är Pointsystemet. De tar bara vissa strategiska 

platser i Sverige. De vet att de inte kan ta och hålla hela landet. 

-Vet du vilka platser det är? 

-Inte än men vi måste förbereda oss redan nu. 

Bill var så upphetsad att han skakade och ropade till bartendern efter 

ytterligare tre whisky till sig själv. 

De två dryckesbröderna surrade ett tag till om hur man skulle stoppa 

ryssen och vad man skulle göra åt statsminister Olof Palmes 

krypande för Sovjetunionen. 

-Enda raka är att skjuta Palme, sa Bill. 

-Men det går inte. Han har livvakter, sa Ronny. 

-Jag har jobbat inom livvaktsstyrkan, sa Bill. 

-Har du? Det har du inte berättat. När var det? 

-Jag var livvakt åt den svarte amerikanske ambassadören Holland 

och i dennes villa på Djurgården lånade jag toaletten och då jag hade 

en så våldsam fyllångest ... ställde jag mig där på muggen och 

onanerade. 

-Men det var väl ingen som såg? sa Ronny. 

-Joo ... det fanns en bevakningskamera på toaletten ... osynlig ... så 

jag fick sparken ... men som du förstår så har jag mina kontakter 

och kompisar kvar på livvaktsgruppen. De kommer också från 

Småland och hatar även Olof Palme ... precis som jag. 

Bill flinade och höll för munnen ... 

-Så ni är ett gäng poliser från Småland, sa Ronny. 

-Just det och får vi bara klartecken från högre ort ... så drar vi in 

livvakten för Palme eller också antyder vi genom säkerhetspolisen 

att hotbilden mot Palme är obefintlig. 

-Vad menar du med högre ort? 

-Det är nog ingen som vet ... det kommer bara signaler från toppen i 

hierarkin, sa Bill och nu verkade han bekymrad. 

-Har ni smålänningar inom säkerhetspolisen också? sa Ronny. 

-Du skulle bara veta var dom finns, ha, ha, ha. 

-Varför hatar smålänningarna Olof Palme? sa Ronny. 

-Det började när han som minister gick i det där fackeltåget med 

den nordvietnamesiske ambassadören. Dom gick från Humlegården 

här i Stockholm. Tv-bilderna gick ut över hela världen att Palme 

ställde sig på kommunisternas sida i Vietnamkriget. Tre millioner 

småländska ättlingar såg Palmes förräderi på CNN. Det var ett rus-


kigt krig ... där Nordvietnam gjorde hela befolkningen till självmordssoldater. 

-Förklara varför smålandsättlingarna i USA hatar Palme då. Det var 

väl inte för fackeltåget? 

-Du förstår inte ... deras söner dog i kriget ... i kampen mot kommunismens 

utbredning. De dog naturligtvis i amerikansk uniform ... 

de var födda i landet. De flesta av dom kom från Minnesota. 

-Nu börjar jag förstå ..., sa Ronny. 

Bill och Ronny lämnade Tennstopet. Det var vid halvfemtiden och 

de tog en promenad upp mot Fridhemsplan. En solig sommardag 

med nästan trettio grader i skuggan. Bill hade säkert hällt i sig fyrtio 

centiliter starksprit men tog inga snedsteg. Han tålde hur mycket 

som helst. 

De gick tysta bredvid varandra. 

Bill hade berättat för Ronny att han kände till spelet bakom kulisserna 

och att han inte var imponerad. Genom sina kontakter inom 

säkerhetspolisen hade Bill kunnat följa makthavarnas klavertramp 

och därför var han inte särskilt rädd för auktoriteter. Han bokstavligen 

sket i dom. 

Nu den här dagen när Bill och Ronny hade promenerat en bit bortom 

S:t Eriksplan så var trafikljusen bortkopplade. Folk satt i sina 

bilar med fönstren nedvevade och försökte andas i hettan. Bilarna 

skulle ut ur stan och köerna var oändliga. Det var nästan tvärstopp. 

Bill stiger plötsligt rakt ut i gatan. Där gör han polismans stopptecken 

mot trafiken. Bilarna stannar. Så ... mitt i gatan ... drar han 

ner byxorna ... och sätter sig ner och skiter en stor präktig hög. Bilisterna 

tutar som vansinniga eftersom han hindrar trafiken, men 

Bill fortsätter lugnt att skita till dess att han klämt ut det sista. 

Sedan reser han sig upp, knäpper byxorna ... och gör polismans 

klartecken att trafiken kan fortsätta. Med ett hånflin vinkar han fram 

trafiken och ropar allt han orkar: 

-DJÄVLA SOSSE-PACK ... HOPPAS RYSSARNA TAR ER ... ! 

Ja ... han sket i allt utom ryssen och Palme. 

Ronny såg en kvinna stå på andra sidan gatan och videofilma händelsen 

och sa till Bill: 

-Var det verkligen nödvändigt? 

-Jag har förlorat allt ... och förresten är det verkligen meningen att 

Olof Palme i lugn och ro ska få lämna över det här landet till ryssarna? 

Jag bara frågar ... Vad säger du Ronny? 

93

94 

-Naturligtvis inte. Du blev filmad när du satt på gatan såg du det? 

-Ja ... jag såg det. Hoppas att det var CIA ... vi behöver deras hjälp 

... 

Bill och Ronny skildes vid Fridhemsplan. 

De skulle hålla kontakten. 

2 

Nästa dag 

Södertälje söder om Stockholm 

Det var en het sommardag och Ronny Andersson slog upp ögonen 

klockan 10.00. Trots att han druckit sprit dagen innan tillsammans 

med Bill Blomquist, så hade han sovit djupt. Han mindes gårdagens 

pinsamma händelse, när Bill hade dragit ner byxorna och stoppat 

trafiken och satt sig mitt på gatan. ”Man bör kanske välja sitt sällskap”, 

tänkte Ronny men insåg också att människan Bill var nära 

ett sammanbrott. 

”Jag är inte läkare”, tänkte han vidare och steg in i duschen. 

”Jaha nu är man bakfull igen. Det blir väl att springa ut i skogen här 

i närheten för att få ordning på nerverna. En joggingrunda skulle 

göra gott. Ja rentav så pass gott att man kunde hälla i sig en flaska 

vin innan Marta kommer hem från jobbet. Alltså först jogga och sedan 

hälla i sig en flaska vin och sedan in till Stockholm och vandra 

runt lite. Se på folk. Åjo nog skulle han tvingas skaffa sig ett jobb 

och bli social så småningom. Han hade lite pengar kvar efter det att 

han hade sålt Juristfirman, och ingenting var akut. Visserligen 

gnällde Marta, hans sambo, att han drack för mycket och borde 

sätta igång med att klättra i karriären och starta upp en ny firma och 

tjäna grova pengar på juridiken, men det kändes inte brådskande.” 

Så långt hade Ronny kommit i sin tankar när han plötsligt mindes 

vad som hade hänt mitt i natten. Han hade sovit och då hade Rösten 

kommit tillbaka och ropat i hans inre: 

JAG FINNS I ALLA MÄNNISKOR OCH ALLA MÄNNISKOR 

FINNS I MIG ... JAG FINNS I UNIVERSUM OCH UNIVERSUM 

FINNS I MIG ... DET STORA FINNS I DET LILLA ... OCH DET 

LILLA FINNS I DET STORA ... 

Det var någon som hade väckt honom, och vem visste han inte, var 

det Gud eller inte ... och i så fall vad ville han ...? Kanske var det 

meningen att han aldrig skulle glömma dom orden som han hört i 

sitt inre. Det kändes så.


”Varför höll rösten på så här? Är det meningen att jag skall bli tokig? 

Varför ger han sig på just mig? Dricker jag för mycket? Jag 

har läst någonstans att man blir paranoid av för mycket supande. 

Det blir hjärnskador faktiskt. Jag måste ta det lite lugnare med alkoholen, 

men inte än. Det var ju sommar. Drick och var glad och 

sjung: Oh Jerum, Jerum Jerum. En gammal fyllesång från studenttiden”. 

Ronny gav sig joggande av bortåt skogen utanför bostadsområdet 

som kallades Geneta. I dessa trakter hade försvarsdepartementet 

placerat Ing 1, ingenjörstruppernas regemente, och FN-skolan. Det 

var alltså här som blivande FN-soldater fick sin utbildning och träning. 

Här hade också Sovjetunionen placerat ett handelsföretag som 

de kallade Matreco och det var själva agenturen för sovjetiskt tillverkade 

personbilar, traktorer, lastvagnar och även jordbruksredskap. 

På stora inhägnade industritomter stod kanske ettusen fabriksnya 

fordon parkerade. 

Det var så gott som 30 grader varmt i skuggan, klockan var 11.00 

på förmiddagen och solen stod högt. Ronny joggade ut på fältet 

närmast den stora trafikleden där E3 passerade. Mitt på fältet i det 

vildvuxna halvmeterhöga gräset gick en smal grusväg och den slutade 

vid en liten betongbunker. Ronny följde grusvägen den sista 

biten och kom fram till bunkern. Avloppspumpstation nr 3 stod att 

läsa på en tilltufsad dörr. 

Dörren var uppbruten och en av pumparna stod stilla. Där fanns en 

mängd elektriska instrument och kranar och hela anläggningen 

skulle nog vara rätt så farlig för äventyrslystna skolbarn. Ronny 

stängde försiktigt till dörren men låset fungerade inte. Han joggade 

vidare över järnvägen och tog upp joggingspåret i den riktning som 

gick till ingenjörtruppernas regemente. Han ömsom gick och ömsom 

sprang och en mild bris svepte över träden. Han var tunt klädd 

i shorts och T-shirt och svettades lätt då han närmade sig ett skogsområde 

som liknade ett träsk ty där fanns döende träd dränkta i 

vatten. Och då hände något märkligt: 

”Vad är det där? Vad är det frågan om?” En två meters lång, bredaxlad 

och smidig man reser sig upp ur ormbunken 25 meter framför 

Ronny. Mannen var klädd i kamouflageuniform som liknade 

den som de sovjetiska sabotageförbanden Specnaz brukade använda 

på de journalfilmer som Ronny sett. Han hade en ljusgrå näsduk 

eller liknande för att dölja håret men han verkade vara rätt så ljus- 

95

96 

hårig på sidorna av huvudet. Mannen sprang 10 meter och sedan 

gömde han sig i ormbunken. Ronny gömde sig bakom ett träd. Efter 

några sekunder reste mannen sig upp och sprang c:a 10 meter igen. 

”Det här är farligt,” tänkte Ronny. ”Om den här soldaten ser mig 

så kanske han slår ihjäl mig. Det är nog bäst att inte sticka fram 

näsan en gång till.” 

Ronny hoppade in i ett busksnår och ville stanna där i fem minuter. 

”Är jag feg? Vaddå feg! Var realist. Framför mej har jag en människa 

som egentligen är en stridsvagn. Om jag håller mig undan så 

överlever jag. Så enkelt är det.” 

Soldaten hade haft två tydligen tunga axelremsväskor. En på varje 

axel och placerade så att axelremmarna bildade ett kors mitt på ryggen. 

Själva väskorna var spetsiga upptill och väldigt breda nedtill. 

De såg ut som svarta trianglar. Det verkligt avvikande var emellertid 

att när han sprang så höll han armarna rakt ner och låste fast 

väskorna vid låren och på händerna hade han stora svarta tumhandskar 

i den 30-gradiga värmen. Det måste vara skyddshandskar 

och i så fall sysslade soldaten med elektricitet eller möjligen radioaktivitet. 

På fötterna hade han kraftiga svarta kängor och skaften 

gick upp till halva vaden. Han hade stoppat ner kamouflagelångbyxorna 

i kängorna. 

När han sprang så lyfte han låren väldigt högt och det var kanske 

för att inte trampa ner den halvmeterhöga ormbunken och undvika 

att lämna spår efter sig. 

Så småningom tog nyfikenheten överhanden och Ronny följde 

joggingspåret med bultande hjärta. Han sprang med jämna steg och 

var beredd på det värsta men där fanns ingenting förrän han kom 

ner till insjön. Där satt en mörkhårig man med slaviskt utseende och 

han log urskuldande. Han satt och såg ut över sjön och njöt av den 

heta sommardagen och på sig hade han långbyxor, grova skor och 

en tjock svart skinnjacka och dragkedjan på den var uppdragen ända 

till halsen i den 30-gradiga värmen. 

”Bäst att sticka härifrån”, tänkte Ronny och ökade takten och 

fortsatte att springa till dess att han kom ut på fabriksområdet och 

såg byggnader och människor. Först då började han gå i stället för 

att springa och han gick förbi det Sovjetiska handelsföretaget Matreco 

med dess mycket stora industritomt. På grindarna till det inhägnade 

området stod en skylt att läsa: 

Bilarna från HAPARANDA ställes längst bort till vänster i fål-


lan. 

”Varför kommer bilarna från Haparanda, tänkte Ronny och fortsatte 

promenaden in på en stig för att komma till bostaden och just 

där i början av stigen ser han en liten katalog ligga på marken. Han 

plockar upp häftet och läser på pärmomslaget: 

Service och försäljningsställen för VAZ och LADA 1985 nr 1. 

Ronny slår upp första sidan och de olika orterna är uppräknade i 

bokstavsordning och börjar med: 

Abborrträsk. 

Så bläddrar han vidare och inser till sin förvåning att nästan tvåhundra 

orter är uppräknade. 

”Kan det verkligen finnas så stort behov av sådan spridning på serviceverkstäder 

för de sovjetiska personbilarna VAZ och LADA? 

De finns utspridda över hela landet från norr till söder.” 

Väl hemma ställde han sig i duschen och funderade. 

”Allt har sin tid. Att duscha har sin tid och att dricka vin har sin tid 

och att ringa telefonsamtal har sin tid och att promenera i Stockholm 

har sin tid.” 

Han bestämde sig för att sätta sig på balkongen och dricka ur en 

flaska vin och låta tankarna komma och gå. 

”Vad har jag med Sovjetunionen att göra? Visserligen hade Ronald 

Reagan i ett TV- tal till Nationen kallat Sovjetunionen för 

ONDSKANS IMPERIUM men vad hade jag med det att göra? 

Fanns där inte yrkespolitiker och yrkesmilitärer som skötte om de 

frågeställningarna? 

I själva verket är jag bara en arbetslös jurist eller hur? Det är bara 

att titta i spegeln så får jag ett direkt och klart besked.” 

Örlogskapten Valter Pero i Visby på Gotland hade sagt till honom 

att ringa på stubinen om han märkte något som kunde ha betydelse 

för bedömningen av risken för en sovjetisk militär ockupation. 

Valter hade också sagt att om Ronny vände sig direkt till det militära 

högkvarteret i Stockholm med information så skulle den informationen 

stanna där och inte komma till Gotland i första taget. Det 

fanns en viss konkurrens mellan underrättelseofficerare. 

”Jag bör nog hålla mig till Gotland,” tänkte Ronny. ”Men det gäller 

samtidigt att ha något på fötterna så att säga. Men varför ska jag 

överhuvudtaget syssla med det? Nyfikenhet? Har jag råd med det? 

Svaret är Nej. Men varför litar jag inte på politikerna? Och varför 

ska jag bry mig?” 

97

98 

Två timmar senare stod Ronny utanför regeringskansliet Rosenbad 

och betraktade övervåningens fönster där Olof Palme hade sitt 

kontor som statsminister. 

”Vad är det som händer därinne egentligen?” 

En kraftig stötvåg av obehag träffade honom i nacken. Det var inte 

något fysiskt slag som träffade honom där utan mera som en elektrisk 

vibrationsstråle som gick rakt in i nacken. Han vände sig om 

och mötte statsminister Olof Palmes ögon. Avståndet mellan Ronny 

och Olof var kanske 20 meter men något märkligt inträffar då Olof 

Palmes ögon liksom flyttar sig inpå Ronny och avståndet blir enbart 

någon decimeter. De kändes som om de båda två gick in i en annan 

dimension och att de kände igen varandra från den dimensionen. 

Efter några sekunder bryts förtrollningen och de båda ler mot varandra 

och hälsar: 

-Hej, sa Ronny Andersson 

-Hej, hej, sa Olof Palme och halvsprang in i regeringsbyggnaden. 

Det var tydligen ett ärende som brådskade. Han rusade upp för de 

första trappstegen. 

Ronny lämnade förbryllad området. Han tog en promenad upp till 

restaurant Tennstopet för att dricka en stor kall starköl. Det kunde 

han behöva ... 

3 

Ronny och Marta 

-Hallå, ropade Marta i dörröppningen. Hon tänkte att hon skulle få 

hjälp med de tunga matkassarna. Inget svar. Hon drog igen dörren 

bakom sig. Kaffe först. Mat sedan. Det låg en lapp på skrivbordet: 

Marta 

Vad sägs om en bilsemester på en vecka med tält och sovsäck? 

Kanske upp till ABBORRTRÄSK? 

Hemma senast 19.00. 

Kram 

Ronny 

”Tja varför inte”, tänkte Marta. ”Men varför just Abborrträsk och 

var ligger det? Vi får väl höra sedan. 

Nu är det mat som gäller. Panerade kotletter med ärter morötter och 

potatis. Brunsås får det bli och mjölk att dricka. Jag tänker ta mig 

faan hålla för näsan på honom och hälla i honom mjölk. Jag är så 

trött på att se honom pimpla det där vinblasket. Jag borde nog ha


valt en annan kille om jag nu har något val. 

Det har nu gått nästan tre år sedan jag var i kontakt med spåtanten 

och det är min lilla hemlighet och ingen skall få veta vad hon sa 

förrän efteråt. Just då var jag förlovad med Krister och spåtanten sa 

att jag skulle träffa en ny kille och det är väl Ronny förstås och med 

honom skulle jag få barn och det är väl på tiden för om ett och ett 

halvt år är jag trettiofem år. Jag har försökt få barn i 15 år och det är 

en tragedi faktiskt. 

Efter läkarundersökningen så grät jag i tre hela dagar och det är nu 

10 år sedan. Den kvinnliga läkaren sa att ena äggledaren låg fel och 

att insemination av sperma till ägget skulle bli nödvändigt. Ett 

krångligt sätt med andra ord och det krävde äktenskap och så kallade 

ordnade förhållanden. Fast anställning för man och hustru och 

villa och två garage till två bilar och lantställe icke att förglömma. 

Hon hade sagt till Ronny att han inte behövde skydda sig med 

kondom och hon använde inte piller och något barn skulle det inte 

bli utan läkarhjälp. Det var bara att spruta rakt in i hela härligheten. 

Båda hade skrattat hjärtligt, då de diskuterade en eventuell graviditet. 

Spåtanten hade också sagt att det var något stort och väldigt på 

gång med barnet hon skulle föda, så det lät lovande. Men det var 

ingen ordning på Ronny rent karriärmässigt alltså. Han läste 5-6 

dagstidningar per dag och varje heltimma och ibland nästan dygnet 

runt så lyssnade han på nyheterna och dessutom såg han allt han 

kom över på TV-nyheterna och ibland även utländska sådana. Han 

var nog en av dom som visste om allt som hände både inom Sverige 

och även utomlands. En gång hade han sagt att massmedia i Sverige 

styrdes med Järnhand av Makthavarna. 

-Vad letade han efter egentligen? Karlar var knepiga. De sköt till 

och med ihjäl varandra och hade ingen respekt för livet. Hur ofta 

hör man talas om kvinnliga djurplågare egentligen? Bara för att ta 

ett exempel? Ibland var hon så trött på ondskan i världen att hon 

funderat på att hoppa av hela skiten. 

Vinblask förresten. Hon drack hellre ett par rejäla supar. Så det tog 

ordentligt direkt. Vore kanske inte så dumt att ge sig ut på camping 

med tält, sill och potatis och rent brännvin. Att älska i ett tält ute i 

naturen var faktiskt riktigt stabiliserande för psyket. Tända en brasa 

vid älven och äta i skymningen. Myggolja, vi får inte glömma myggolja.” 

99

100 

Marta log för sig själv. Hon hade redan bestämt sig. Det skulle bli 

camping. Ut på äventyr. Hon älskade skogen och när hon var riktigt 

ledsen så talade hon med träden och helst med stora granar. De var 

så förstående och gav energi och kraft att orka vidare i denna onda 

värld. Hon suckade. 

-Hallå, det luktar mat. Ronny smällde igen ytterdörren och slängde 

ifrån sig minst fyra dagstidningar på bordet i hallen. Han gick fram 

till Marta i köket och kysste henne i nacken. 

-Det är strax klart, sa Marta. -Du kan ta fram mjölken. Vi äter på 

balkongen. Ronny luktade pilsner men han var inte särskilt påverkad. 

-Något nytt? 

-Ja, jag tog en öl på Tennstopet och snackade med en fastighetsmäklare 

om en kontorslokal. Vi får se om jag nu skall starta upp en 

juristbyrå igen. 

-Hur är det med ryssarna då? retades Marta. Ibland undrade hon 

faktiskt om han inte var lite paranoid. 

-Skratta du bara, sa Ronny. -Kan du förklara för mig varför hundratals 

sovjetiska långtradare åker omkring på svenska landsbygden 

utan last? Lastbilarna och släpvagnarna är tomma men ändå plomberade. 

Vad är förklaringen? 

-Sköter inte militären om sånt? försökte Marta. 

-MILITÄREN??? Vi har en värnpliktsarmé som skall mobiliseras 

och rycka in vid ett krigsutbrott och det tar väl ett halvår för krigsmakten 

att fungera. Militärens uppgift i fredstid är att utbilda soldater 

och har ingen annan egentlig uppgift. En handfull specialutbildade 

officerare i Analysgruppen bedömer hotet som kommer mot 

landet utifrån och de rapporterar till ÖB och gissa vem som ÖB 

rapporterar till? 

-Regeringen, sa Marta. 

-Ja och vem är Regeringen? 

-Olof Palme, sa Marta. 

-Och han väljer sina ministrar och lyssnar på dom om han vill eller 

inte vill. 

-Försvarsministern då? 

-Roine Carlsson! En murare med partibok som enda merit, sa 

Ronny. 

-Men säkerhetspolisen då? 

-Rapporterar till Regeringen dvs. till Olof Palme, sa Ronny. 

-Men har inte Olof Palme varit i Moskva och fått försäkringar från


ryssarna om deras vänskapliga avsikter och dessutom ett löfte om 

en kärvapenfri zon i Norden? 

-Jo mycket riktigt, sa Ronny. 

-Och vad fick han med sig från Moskva? 

-Förslag om ökat handelsutbyte och naturligtvis försäkran om att 

några ubåtskränkningar inte förekommer. 

-Och du tror att han blev lurad? 

-Det känns så! Vill du ha hit den Sovjetiska diktaturen? Tänk dig att 

du måste gå till polisen i Södertälje och ansöka om ett inrikespass 

för att få resa 4 mil till Stockholm och över huvudtaget vistas där. 

Tänk dej att polisen tar 6 månader på sig för att behandla din ansökan 

och att du kan förkorta ansökningstiden med hälften om du betalar 

en hel månadslön i muta. 

-Hur länge gäller passet, skrattade Marta. 

-I hela 12 timmar, ropade Ronny. 

De skrattade gott båda två och började att äta av den väldoftande 

maten. ”Laga mat det kunde hon”, tänkte Ronny. 

-Så Olof Palme har makten, sa Marta. 

-Och han är demokratiskt vald av folket, sa Ronny. 

-Och han lägger munkavle på sina medarbetare, säkerhetspolis och 

militär, sa Marta. 

-Och massmedia, sa Ronny. 

-Hur kan han det? Har vi inte yttrandefrihet? Vi lever väl i en demokrati? 

-Socialdemokratiskt tillsatta politruker i nyckelpositioner i massmedia 

stoppar information och yttranden som inte är bra för makten 

med stort M. 

-Olof Palme? 

-Igen! 

-Vi har ingen demokrati, sa Marta. 

-Vi har en socialdemokrati, sa Ronny. 

-Vad innebär det? 

-Gissa vad Lenins Parti hette när han startade upp omkring 1898? 

-Säg det inte, sa Marta. 

-Jo, sa Ronny. -Socialdemokratiska partiet. 

-Så Sverige är på väg att bli Lilla Sovjetunionen, sa Marta eftertänksamt. 

-Olof Palme säger att samarbetet med ryssarna måste öka och att de 

svenska militära utgifterna skall skäras ner, sa Ronny och tog fram 

101

102 

häftet med serviceverkstäderna. -Hur många rysktillverkade personbilar 

av märket VAZ och LADA har du sett den senaste veckan? 

-Inga hurså? 

-Sovjetunionen har 200 serviceverkstäder spridda över hela Sverige 

och jag undrar om de är strategiskt placerade med hänsyn till en 

militär ockupation av Sverige. 

Marta öppnade häftet och läste: 

-Abborrträsk! Det är därför du vill att vi skall åka dit? 

-Jaa, jag vill veta vad som är så intressant för ryssarna i det området. 

-Nu börjar jag förstå ditt paranoida tänkande. 

-Det kommer mer ... 

-Nu skulle man ha haft brännvin, sa Marta 

-Det tar vi med oss, sa Ronny. -Personbilarna Vaz och Lada tillverkas 

i Volgograd och de körs med tåg till Leningrad och så med fartyg 

till Stockholm kunde man tro ... 

-Men? 

-De lastas på långtradare och körs norrut genom hela Finland och så 

över Haparanda in i Sverige ner till Södertälje. 

-Jag har kollat hur mycket dyrare det blir mot att ta dom på färjan 

över Östersjön ... 

-Och? 

-Tjugo gånger dyrare. 

-Oppsan! Då måste vägvalet vara viktigt. 

-Javisst och gissa vad som dessutom tillverkas i Volgograd? 

-Retas inte, sa Marta. 

-Stridsgas och handeldvapen tillverkas där också. 

Det blev tyst. Ronny lät orden sjunka in. Han ville inte nämna något 

om den sovjetiske soldaten han hade sett på förmiddagen. Han kände 

Marta. Hon var kaxig men också livrädd vid verklig fara och det 

här var en verklig fara och Ronny ville komma iväg så han avslutade 

samtalet med följande: 

-I en demokrati så väljer folket sin ledare och får den ledare det 

förtjänar. Man kan väl säga att folket har en viss makt eller hur? 

-Så är det väl menat, sa Marta. 

-Den som har makt har väl också ansvar, sa Ronny. 

-Du menar att folket har det yttersta ansvaret, sa Marta. 

-Och vi, du och jag är en del av folket, sa Ronny. 

-Och du och jag har en del av det yttersta ansvaret, fyllde Marta i. -


Du borde bli politiker ... 

-Nja, sa Ronny. -Inte politiker, men möjligen folkledare. Det är en 

viss skillnad. Han log retsamt mot henne och då böjde hon sig över 

det lilla matbordet där på balkongen och körde in sin tunga i hans 

mun och vispade runt en ganska lång stund. Ja stunden var så lång 

att de förflyttade sig in till stora soffan framför TV:n. 

-Det är nyheter snart, sa Ronny. 

-Det får vänta, sa Marta. 

Nästa dag skrev Ronny ett brev till örlogskapten Valter Pero: 

Broder! 

Observerade en mystisk figur i kamouflagekläder klockan 11.20 på 

förmiddagen den 14.7.1985. Se bifogade skiss, kopia på karta och 

särskild beskrivning av mannen. 

Jag har kollat med regementet Ing 1 och FN-skolan huruvida en 

övning genomfördes just då men har av vakthavande befäl fått veta 

att hela området har semesterstängt. 

Jag bifogar också en kopia på ett häfte innefattande uppräkning av 

försäljningsställen och serviceverkstäder för sovjetiskt tillverkade 

personbilarna VAZ och LADA. Som du ser har Sovjetunionen placerat 

4 verkstäder på Gotland och en på Fårö alldeles bredvid det 

militära skyddsområdet. Det är väl där du har dina karameller, jag 

menar sjömålsrobotbatterierna? 

Åker och campar med min sambo Marta. Vi sticker nu på fredag 

kväll upp till Abborrträsk (se kopian på häftet). 

Jag ringer till ditt lantställe nästa vecka. Ha det bra i hängmattan. 

Hälsningar. 

Ronny Andersson. 

4 

Fredag kväll klockan 19.00 var bilen färdigpackad och tanken full. 

Två helflaskor vodka och en back lättöl var noga placerat inne i bilens 

baksäte. Tält och sovsäckar och nyinköpt campingkök och en 

fullpackad kylväska med mat. De hade kokat två kilo färsk potatis 

så det skulle bli sill och nubbe redan första natten. Marta hade inget 

sagt om myggoljan och myggsprayen. Det skulle bli en överraskning. 

Hon hade lagt det längst ner i handväskan. 

De körde i tre timmar och stannade första natten i Hälsingland. De 

steg upp vid 06.00 nästa dag och körde i ett sträck hela dagen och 

103

104 

sent på eftermiddagen var de framme vid Vindelälven och kom till 

en underbar plats mitt i skogen som kallades Trollforsen. De fick 

bära ner packningen till stranden och ett härligt dån omslöt dem och 

det kom från den strida forsen. 

-Reser du tältet Ronny så dukar jag upp maten på filten. Hon hade 

tagit med sig små röda lunchbrickor så att snapsglasen skulle stå 

stadigt. Efter ett tag kom svordomar från Ronny och de kom tätare 

och tätare och han ropade högre och högre och till slut tog han av 

sig alla kläder och hoppade i älven med skorna på. 

-Hur är det fatt, ropade Marta retsamt fast hon redan visste. 

-Här kan vi inte stanna jag blir uppäten av myggen, sa Ronny. 

-Det är väl för att du har sprit i blodet, sa Marta. 

-Det är faktiskt allvar. Jag klarar inte det här, sa Ronny. 

-Ta på digdet här så går det bättre, sa Marta och tog upp 

myggsprayen ur handväskan och höll upp den mot honom så att han 

kunde se. 

-Din häxa du har redan skyddat dig! 

-Kanske det. Hon gapskrattade. 

Något senare i skymningen, mätta och i ett alldeles lagom vodkarus 

och med en alldeles lagom liten brasa sa Ronny: 

-Vad mer kan man önska sig? 

-Ett barn, sa Marta och log. 

Ronny svarade inte. Han bara såg på henne och log han också. 

De gick upp i gryningen nästa dag. Inte för att de var utvilade men 

fågelkvittret var så våldsamt att de kunde lika gärna sätta på lite 

kaffe och dessutom var de väldigt nyfikna på vad de skulle hitta i 

Abborrträsk. Efter kaffe och skinksmörgåsar bröt de lägret och stuvade 

in packningen i bilen. 

De körde i två timmar och kom så fram till den angivna adressen: 

Renstigen nr 12 och mycket riktigt så satt på en liten redskapsbod 

en skylt där det stod.: Serviceverkstad för VAZ och LADA. De 

körde kanske 50 meter till och passerade en avtagsväg och de stannade 

framför den och vände blickarna mot de tremetershöga 

järngrindarna: Militärt område. Tillträde förbjudet för obehöriga. 

All fotografering förbjuden. Bakom grindarna såg de radarmasterna 

och landningsbanan. Det var ett militärt flygfält. 

De fortsatte med bilen kanske hundra meter till och där på vänster 

sida såg de den första bunkern. Explosiva ämnen. Livsfarligt vid 

brand.


-Ammunitionsdepå, sa Ronny. 

Lite längre fram låg ytterligare militära byggnader: 

-Mobiliseringsförråd, sa Ronny. 

-Vad handlar det om, sa Marta 

-Sovjetunionen skickar sina tekniker och ingenjörer till sina märkesverkstäder 

för att laga trasiga bilar till en mycket ringa kostnad. 

-Men ... Marta väntade i tio sekunder på nästa mening. 

-Det kan också vara välutbildade sabotageförband som låtsas vara 

tekniker och ingenjörer, sa Ronny. 

De lämnade området under tystnad och skulle dra till kusten för att 

sedan sakta men säkert fara söderut. Till tryggheten? De visste inte. 


105

106 


Kapitel 7 

Försvarsstaben 

Ronny Andersson visste vad han skulle göra, när Marta och han 

kom tillbaka till Södertälje. 

Han tänkte inte ringa och meddela sin ankomst. Han skulle till 

Försvarshögkvarteret och eftersom ryssarna för länge sedan hade 

skickat folk ut i rymden och samtalat med dom där så borde det inte 

vara så svårt att göra en trådlös avlyssning av de telefonsamtal, som 

kom till och från Försvarsstaben. Han gick fram till vakten vid entrén 

och visade sin legitimation och sa: 

-Det gäller uppgifter om främmande makts verksamhet på Svenskt 

territorium. Ja det gäller eventuellt spioneri rent ut sagt. 

-Ett ögonblick här: Vakten ringde ett speciellt nummer och sa några 

ohörbara ord. 

Det var en tjock glasskiva mellan vakten och Ronny och de talade 

med varandra genom mikrofoner. -Gå in genom entrén och fram till 

dörren där det står Besök. Gå in där och slå det här numret. Vakten 

skrev ner några siffror på en papperslapp. 

Ronny gick in i rummet och lyfte telefonluren och slog 3489. 

-Nilsson här! 

-Jag heter Ronny Andersson och har med mig en katalogförteckning 

över försäljningsställen och serviceverkstäder för sovjetiskt 

tillverkade personbilarna VAZ och LADA. 

-Jaha. 

-Orterna verkar vara strategiskt utplacerade med hänsyn taget till en 

möjlig sovjetisk invasion. 

-Jaså! 

-Jag har själv varit uppe vid Abborrträsk som är första orten i katalogen 

och precis bredvid ett militärt flygfält så ligger en serviceverkstad 

för bilmärket VAZ. 

-Ojdå! 

-Jag har också fått bekräftat att personbilarna som tillverkas i Volgograd 

körs direkt till Leningrad med tåg och där lastas om på stora 

lastbilssläp. 

-Jaha.


-Det naturliga är att transportera fordonen med färjan via Helsingfors 

och Stockholm, till generalagenturen Matreco i Södertälje, men 

så sker inte. 

-Inte? 

-Nej bilarna körs genom hela Finland och ner till Södertälje via Haparanda. 

-Vad skall det vara bra för? sa Nilsson. 

-Det är nog inte av ekonomiska skäl, sa Ronny. 

-Hur mycket dyrare är det att ta fordonen över Haparanda då? 

-20 gånger 

-Jag kommer ner, sa Nilsson. 

Ronny förstod att han träffat rätt. Efter 2-3 minuter stiger Nilsson in 

genom dörren iförd mörkgrå kostym. Han var helt civilklädd och 

sträckte fram handen, hälsade och sa: 

-I dom här kretsarna vill vi helst vara anonyma så det är bra om du 

inte nämner mitt namn och utseende utanför det här rummet, det 

måste du lova mig. 

-Det lovar jag, sa Ronny och lämnade över den lilla katalogen. 

Nilsson bläddrade igenom den och var mycket fundersam. Båda var 

helt tysta i flera minuter. 

Ronny förstod att försvaret inte kände till ett dugg om Matrecos lokala 

verkstäder och han tog fram den medhavda kartan över Sverige 

och sa: 

-Det är märkligt vilka orter de har placerat verkstäderna på. Han 

pekade ut fyra orter på Gotland som han visste var superkänsliga 

försvarsområden. 

-Jag känner inte till orterna, sa Nilsson och antecknade noga var 

servicekatalogen var tryckt och av vem. 

-Titta hur det ser ut omkring Ljungbyhed i Skåne. Fyra små orter 

omringar Krigsflygskolan som är belägen där, sa Ronny. 

-Varför tar de bilarna över Haparanda, sa Nilsson förbryllad. 

-De kanske är preparerade, sa Ronny. 

-Med vad då? 

-Det vet jag inte. 

-Det verkar lite knepigt alltihop, muttrade Nilsson koncentrerad. 

-Det finns ett försäljningsställe för VAZ-bilar c:a fyrahundra meter 

härifrån och c:a 200 meter från Militärhögskolan. 

-Det verkar faktiskt lite oroande, sa han och rynkade pannan. -Det 

är nog bäst att jag går upp till avdelningen nu direkt. Ring genast 

107

108 

om det är något mer. Tack skall du ha. 

De skakade hand i en atmosfär präglad av djupaste allvar. 

Ronny tog pendeltåget ner till Södertälje och fick en ingivelse att 

han skall bege sig ner till hamnen för att kolla vilka fartyg som låg 

inne och mycket riktigt så låg där ett sovjetiskt fartyg och lossade 

skrot. Den sovjetiska flaggan med hammaren och skäran vajade 

sakta i sommarbrisen. Han ställde sig tjugo meter från landgången 

och tittade fundersamt upp mot kommandobryggan. 

Plötsligt kommer en sjöofficer ut och betraktar Ronny. Han går 

snabbt fram och tillbaka och verkar hypernervös. Snart kommer 

ytterligare ett sjöbefäl ut och riktar en kikare mot Ronny. 

”Herre Gud! Avståndet är tjugo meter och jag blir fotograferad. 

Varför är de så nervösa?” tänkte han. 

”Det är nog bäst att sticka snabbt innan jag blir skjuten. Det kändes 

så. Poff, Poff med en ljuddämpare så var saken klar. Är jag inte lite 

överspänd? Kanske det men varför är besättningen så nervös? De 

lossar ju bara lite järnskrot eller gör de i själva verket något annat? 

Bäst att ringa örlogskapten Valter Pero på Gotland. Han gick förbi 

systembolaget och köpte ut en flaska rödvin. Han behövde dricka 

en flaska för att få lite självförtroende och fatta telefonluren. För det 

kunde väl inte vara så att han och ingen annan märkte vad som var i 

görningen på svenskt territorium? Hur långt hade de sovjetiska 

krigsförberedelserna framskridit? Inne i själva landet?” 

Han fortsatte sitt funderande medan han knallade hem. Han stannade 

i ett par buskar och tog en djup klunk ur rödvinsflaskan. 

”Alltså... på svenska landsbygden... så hade svenska försvaret mobiliseringsförråd 

dit man skulle sticka vid en krigsmobilisering eller 

vid en repitionsövning och allt det där stod att läsa i min krigsplaceringsorder. 

Tänk nu om ryssarna också har mobiliseringsförråd i 

bilverkstäderna och där har sprängämnen och vapen. När de beslutar 

sig för ett överraskande anfall så spränger de våra mobiliseringsförråd 

i luften och det här har svenska försvaret inte förstått? 

Säkerhetsofficeren Nilsson på Försvarsstaben verkar ju ha blivit tagen 

på sängen!” 

Hos Valter Pero på Gotland ringde telefonen. 

-Hallå Pero? 

-Det här är Ronny Andersson! 

-Tjenare!! Det var ett tag sedan och tack för ditt brev. 

-Va bra att du fick det. Jag har precis återkommit från en liten bil-


semester. Först åkte vi upp till Abborrträsk och sedan pejlade vi söderut 

och utforskade ett tiotal orter neråt landet. 

-Hittade du något? 

-Ja i Abborrträsk hittade jag ett vackert flygfält men det var avspärrat 

och där rådde fotograferingsförbud. 

-Det brukar vara så vid sådana anläggningar. 

-Ja och den typen av anläggningar fanns också på de andra platserna 

vi undersökte. 

-Då är väl saken ganska klar ... 

-Jag tycker det och det kommer väl ett litet brev till dej med några 

detaljer beträffande lite saker i den riktningen ... 

-Alldeles utmärkt?! 

-Ja jag har observerat en del nervösa beteenden hos intressanta personer. 

-Verkligen?! 

-Ja det verkar vara något allvarligt på gång i lönndom så att säga, sa 

Ronny. 

-Jag förstår?! 

Ronny kunde förnimma rent intuitivt att Pero ville ha så mycket information 

som möjligt och så snabbt som möjligt. Det var som om 

att när Pero sa Jag förstår, så menade han i stället: Jag behöver mer 

information och det snabbt. Men Ronny beslutade sig för att ta resten 

per brev. 

-Det var allt just nu, sa Ronny. 

-Tack skall du ha! 

-Ha det bra! 

-Samma, samma, sa Pero. 

2 

Örlogskapten Valter Pero var inte överraskad av Ronnys telefonsamtal 

men det var bra att få bekräftat det som han misstänkte 

nämligen att serviceverkstäderna var rena mobiliseringsförråd för 

sovjetiska sabotageförband. 

Han lyfte luren och slog en signal till kriminalinspektör Svante 

Larsson på säkerhetspolisen i Visby. 

Valter hade nu fått en stor del av de pusselbitar som han visste 

saknades. Man fick ta en bit i taget. Ja problemet med sovjetiska 

långtradarna som till synes utan anledning åkte runt i landet fick 

man väl hålla ett öga på. Vem vet kanske Ronny Andersson skulle 

109

110 

knäcka nöten? 

I telefonluren hördes: 

-Hallå Svante Larsson! 

-Valter Pero, tjenare. 

-Valter din gamle räv, vad har du nu i kikarn? 

-Ett par groggar kanske? 

-På officersmässen? sa Svante. 

-Nja, har du lust att komma ut på landet ett tag ikväll? 

-Jag dyker upp vid 19.00. Får jag ta med mig frugan du vet ju hur 

dom är? 

-Det blir bra då får Viola lite trevligt sällskap, sa Valter. 

-Vi säger så, sa Svante. 

-Hej. 

-Vi får några gäster i kväll, sa Valter till sin fru Viola. 

-Vad trevligt vem då? sa Viola och spelade ointresserad fast hon 

gillade att ha lite fest då och då. 

-Svante Larsson med fru. 

-Säkerhetspolisen! Är det i jobbet? sa Viola. 

-Finns det något annat i mitt huvud? Ha, ha, ha. 

-Valter din skojare, vad skall vi äta då? sa Viola och såg sig i spegeln. 

Hon undrade om hon skulle måla sig lite på läpparna. Svantes 

fru Sigrid hade en liten modebutik i Visby och hon var noga med 

makeupen. 

-Sill, potatis och snaps! 

-Snaps? Då bränner det väl till i magen, retades hon. 

-Gud så skönt, sa Valter och skrattade. 

Svante och Sigrid dök upp vid 19.00 och den färska dillkokta potatisen 

var klar och det doftade gott i hela köket. 

Efter hälsningsceremonierna, sa Valter till Svante: 

-Ni kan ligga kvar om Ni vill, så får vi ta en sup allihopa. Men du 

vill kanske ha hem bilen i kväll? 

-Jag kan nog klassa det här som tjänsteärende, så får ordningspolisen 

köra oss och bilen hem, för det är väl jobb förstår jag? 

-Javisst. Tacka faan för det! Finns det något annat? Ha, ha, ha. 

De skrattade gott båda två. 

-En drink före maten? sa Valter. 

-Ja, ja kör på, sa Svante. 

-Ja det är bäst att passa på. Det kan smälla när som helst.


-Har du hört något? 

-Vi tar det efter maten du och jag under äppelträden medan damerna 

tjattrar och då tar vi oss en bamsegrogg. Jag har hittat ett nytt 

groggvirke som du absolut måste smaka. Ha, ha, ha. 

Skrattsalvorna ekade ännu en gång över nejden. 

De åt och drack gott och skojade friskt med varandra och berättade 

roliga historier. Naturligtvis diskuterades det kalla kriget, ubåtskränkningarna 

och Ronald Reagan och stjärnornas krig. 

Hur skulle Gorbatjov reagera på Reagans utspel om ondskans imperium 

och stjärnornas krig? 

-Det blir väl med stridsgas, sa Viola. 

-Det kallas väl fattigmans atombomb, sa Svantes fru Sigrid. 

-Vad säger du Valter? sa Viola retsamt. Hon visste att han aldrig 

diskuterade detaljer eller analyser med kvinnfolk. 

Blickarna vändes försiktigt mot Valter som sa: 

-Det här brännvinet är verkligen välkryddat, skål mina vänner! 

-Kryddat? Det är ju renat, sa Viola. 

-Är det? Då kanske jag måste ta en till i andra benet så att det blir 

rent där också. 

Alla skrattade och tog en snaps till. 

Lite senare satt Svante och Valter ensamma i trädgården under äppelträden 

och smekte de stora tunna grogglasen i kristall. 

-Ja vad har du på hjärtat då? sa Svante. 

-Jo det har dykt upp en sak som kan vara mycket intressant att titta 

närmare på. 

Valter berättade om utplaceringen av de sovjetiska serviceverkstäderna 

och visade listan han fått från Ronny Andersson. Svante såg 

förbryllad ut. 

Valter tog fram vägkartan han brukade ha i bilen och vek ut den. 

Han hade redan prickat in alla orter och numrerat dem och sedan 

tog han fram en liten svart anteckningsbok och läste: 

1. Militärt flygfält, ammunitionsförråd, mobiliseringsförråd, radaranläggning. 

2. Pansarregemente 

3. Artilleriregemente. 

4. Flygflottilj. 

5. Alternativ krigsflygbas. 

6. Stridsledningscentral vid krig. 

7. Kustartilleri och sjömålsrobotbas. 

111

112 

8. Oljereservdepå för krigstid. 

-Ja så fortsätter det hela vägen ... 

-Fy helvete, vad gör vi Valter? sa Svante och tog en djup klunk. 

Valter svarade inte utan var förlorad i sina egna tankar. 

-Det var gott groggvirke Valter vad är det för något? 

-Det är en ny läsk som heter Russchian, sa Valter och log. 

-Man glömmer inte jobbet precis, sa Svante. 

-Näh! skååål. 

Valter tog också en djup klunk och så tog han till orda: 

-Som du vet så har vi lite känsliga anläggningar vid Fårö och du ser 

att vi har en serviceverkstad för VAZ och Lada där i närheten. Vet 

du vem som driver den? 

-Det är en polack och han betraktas som lite knepig. Han håller sig 

mest för sig själv. 

-Är han gift? 

-Nej, frånskild, sa Svante. -Fru och barn har flyttat tillbaka till Polen. 

-Tillbaka till Polen? In bakom järnridån? Frivilligt? sa Valter. 

-Just det! Officiellt var det frivilligt ... 

-Hmm. 

Valter tvekade en sekund men sedan drog han på full gas så att säga 

och sa: 

-Jag vill att du gör en husrannsakan där! 

-På vilka grunder då? 

-Narkotikalangning. Amfetamin. 

-Är han knarklangare? sa Svante. 

-Det vet jag inte men det tror jag inte ... 

-Hur skall vi då kunna gå in? 

-Vi får lägga dit en påse, sa Valter. 

-Och sedan låta narkotikaroteln gå in med knarkhundar efter ett 

anonymt tips? 

-Ja då blir han väl anhållen och då kan vi undersöka stället och 

spärra av i fem dagar men det viktiga är att vad vi än hittar så får vi 

fotografera men absolut inte röra någonting. Jag vill inte väcka den 

ryska björnen. 

-Vem av oss skall lägga dit påsen då? sa Svante. 

-Om du ger mig knarket så lägger jag dit det, sa Valter. 

-Hur bråttom är det? sa Svante. 

-Vad tycker du själv?


-Du får knarket imorgon men jag måste ringa ett samtal. Vi får nog 

skicka efter det från fastlandet. Är din telefon säker? 

-Ja den röda i arbetsrummet kan du ta jag skall bara slå på en 

strömbrytare. 

De drack ur den sista skvätten och gick in till Valters arbetsrum. 

Svante slog ett nummer på telefon och bytte några ord. Samtalet tog 

c:a 2 minuter och när han lade på luren, sa han till Valter: 

-Flyget landar C:a 13.00 så efter ett i morgon kommer jag hit och 

då kan vi väl åka upp gemensamt och stoppa dit det ... Klockan 

15.00 kan jag nog ringa till knarkspan och 17.00 kan vi slå till ... 

Det innebär att vi kan spärra av området och göra en husrannsakan i 

morgon kväll runt 18.00. 

-Perfekt ta fram ordentlig fotoutrustning och två videokameror med 

bra ljudupptagning, så drar jag till Försvarsstaben med 08.00-flyget 

i övermorgon. 

-Nu tar vi kaffe och bara en liten konjakrackare så att vi kan köra 

bil i morgon eftermiddag. 

-Är du säker på att vi hittar något, sa Svante 

-Det måste vi. Annars blir jag tokig för då är vi verkligen illa ute 

och det är bara något som jag känner på mig. 

Valter sov oroligt den natten och hade mardrömmar om att det 

tredje världskriget bröt ut och att hela Gotland stod i lågor. Han 

vaknade genomsvettig 08.00. Starkt kaffe och frisk luft fick honom 

att piggna till. Viola vaknade och han sa: 

-God morgon min kära. Vill du ha lite kaffe nu eller vill du vänta? 

Jag cyklar ner till havet och tar ett dopp. 

-Ge mig en kopp i sängen är du snäll, sa en gäspande Viola. 

Femton minuter senare klev Valter ner i den friska Östersjön. Han 

var naken så när som på ett par kraftiga sandaler som han använde 

som badskor. Bara helt nyligen hade han insett ett mycket enkelt 

faktum. Man behövde inte en fin sandstrand. Man behövde ett par 

badskor som skydd mot dom vassa stenarna på bottnen. Han dök 

rakt ut i vågorna och tänkte: ”Det här är verkligen livskvalitet. Sån 

tur att jag inte jobbar på staben i Stockholm.” 

Klockan 18.00 alltså ungefär tio timmar senare satt en förvirrad 

polack vid namn Andreij, med handbojor i baksätet på en polisbil. 

Han var gripen och misstänkt för grovt narkotikabrott. 

På bilverkstans garageport satt en stor skylt i blått och vitt: Serviceverkstad 

för VAZ och LADA. Hela området var avspärrat med 

113

114 

polisens brandgul-vita plastband och skyltar var upphängda med 

texten: Avspärrat jämlikt Rättegångsbalken. Tillträde förbjudet för 

obehöriga. 

Valter och Svante och fyra säkerhetspoliser och fyra civilklädda 

militärer började genast genomsöka byggnaderna. 

Valter ledde den ena gruppen och Svante den andra. Till sin hjälp 

hade de en busslast teknisk utrustning. Efter ett tag ropade Svante: 

-Valter kan du komma här ett tag. 

-Ja jag kommer! 

-Ta en titt på det här. 

På en lång trälåda med stort hänglås hade teknikerna skruvat bort 

gångjärnen och lyft på locket. 

Mellan 35 och 40 långsmala nymålade skyltar med ryska bokstäver 

var placerade i lådan. 

Valter tog på sig handskarna och lyfte upp en skylt. 

-Det är gatunamn på ryska, sa han. 

-Vad står det på den skylten du håller i, sa Svante. 

-S:t Hansgatan, sa Valter och fortsatte med nästa skylt: -Norra 

Ringmurens väg och sedan Östra Ringmurens väg och sedan 

Hamngatan ... 

-Det är alltså Visbys gatuskyltar på ryska, sa Svante. 

-Ja de spiller verkligen ingen tid, sa Valter. -Nu gör vi så här. Jag 

lyfter upp en skylt och så läser jag högt, först på ryska och sedan på 

svenska. Du tar in teknikerna och videofilmar med två kameror och 

samtidigt tar vi stillbilder på varje skylt. 

En bilsignal hördes ute på gården och samtidigt ropade en säkerhetspolis 

efter Svante. De hade hittat något i smörjgropen under 

spilloljan. 

-Det är visst låssmeden som har kommit. Jag kommer snart, sa 

Svante och gick in till smörjgropen och där under bottengallret i 

spilloljan hade de hittat ett kraftigt hänglås på en järnlucka. 

-Vänta ett slag. Det kan vara minerat, sa Svante. 

De sög upp spilloljan och frågade låssmeden vad han kunde göra åt 

hänglåset. 

-Det bör gå, sa han tveksamt. 

Valter kom in och tittade på luckan och låset. 

-Be teknikerna göra en magnetundersökning. Kolla om någon elektrisk 

spänning ligger under locket ... Sen får låssmeden ta på sig 

hjälm, ansiktsskydd och splitterskyddsväst.


Vi andra går ut i skydd och ber en bön. Ropa när det är klart. Vi får 

hoppas att det inte smäller. Valter frågade låssmeden: 

-Hur mycket riskpengar har du blivit lovad för det här uppdraget? 

-Tretusen kronor ... 

-Vill du ha mer? 

-Ja, tack! 

-Då beviljar jag det dubbla. Lycka till. Vi väntar där ute ... 

Efter fem minuter ropar låssmeden: 

-Då var det klart! 

De halvsprang in och tittade ner i den öppna luckan. Det var mörkt 

men man kunde skymta en aluminiumstege som gick ner i ett underjordiskt 

rum. 

-Ordna en kraftig ficklampa, sa Valter. 

-Varsågod. Efter Er min Herre, retades Svante. 

-Den störste idioten går först, sa Valter och klättrade ner. 

Det blev tyst och när nästan 10 minuter hade gått utan ett knysst 

från Valter så ropade Svante ner i mörkret: 

-Valter ... lever du? 

Långt borta hördes en röst: 

-Jaa ... Du kan komma ner nu ... 

Svante fick en kraftig ficklampa och klättrade nerför den tre meter 

höga stegen. Han orienterade sig genom att belysa den närmaste 

väggen och såg ryska Kalashnikow automatkarbiner i långa rader. 

Därpå följde ryska ammunitionslådor, ryska minor, ryska handgranater, 

rysk stridsgas och gasmasker men svenska officersuniformer 

etc. 

Längst bort i korridoren stod Valter och undersökte några sovjetiska 

bärbara fältradioapparater med sändare och mottagare. 

-Allt verkar vara i topptrim. Färdigt för strid, sa Valter. 

-Vad gör vi nu? sa Svante. 

-Fotograferar och videofilmar hela skiten. Jag vill ha bilder och videokasetter 

vid flygfältet senast 07.45 i morgon. Du får ta hand om 

det. Jag går och ringer Viola så får hon ta fram lite kött från frysen 

och tända grillen. Jag har ett utmärkt israeliskt rödvin som du bara 

måste smaka. Skall Viola hämta Sigrid? 

Svante nickade tyst. 

-Då så! Nu går jag och ringer och så super vi till eller hur? 

-Jaa, för helvete, sa Svante. 

-Se bara till att vi inte lämnar några spår. Du kan redan i kväll se till 

115

116 

att det beslagtagna knarket byts ut mot vetemjöl och så kan jag 

återlämna det riktiga på försvarsstaben i morgon om du skickar dit 

en man. Se till att grabbarna släpper polacken i morgon bitti och så 

lägger vi en illegal avlyssning på polackens telefon så får vi se ... Vi 

måste lägga locket på. Det slarvas med säkerheten överallt som du 

vet. Politikerna måste hållas utanför ... 

-Vad faan skall vi göra, sa Svante. 

-Den som det visste, sa Valter. -Jag går och ringer till Viola och 

åker i förväg. Jag måste ringa ÖB så jag får träffa honom direkt i 

morgon bitti. Ropa ner fotograferna nu. 

En timme senare hade Valter petat i sig den första groggen och var 

inne på den andra när han vände på köttet på grillen ute i trädgården. 

Han muttrade för sig själv: 

-Oh fy helvete. När jag får pension så skall jag sova. Ja sova i ett 

helt år. Det skall bli förbannat skönt att slippa ansvaret. 

Valter drack ur groggen som om det vore vatten. Han började genast 

känna sig bättre. 

-Valter! 

-Här är jag! 

Svante gjorde en lätt honnör mot de uniformerade polismännen som 

tack för hjälpen och så steg han ner i trädgården till Valter. 

-Tjenare, sa Valter. 

-Ge mig ett par järn och det snabbt, sa Svante. 

-Passa köttet du då, så går jag in och hämtar drickat. 

-Fy faan, sa Svante medan han vände köttet. 

Efter en stund som verkade som en evighet så kommer Valter med 

en lunchkorg i rotting och ur den tar han fram ett stort dricksglas 

och håller upp 10 centiliter ren sprit och sträcker drinken till Svante 

och denne sveper innehållet direkt och under tiden färdigblandar 

Valter en grogg med 8 cl ren sprit och 4 cl läsk och Svante vill svepa 

det glaset också. Han dricker ur alltihop och utbrister: 

-Valter vi är nära världskrig! 

-Just det och om du andas lugnt en minut till så hinner spriten verka 

och du känner dig bättre. Lita på mig jag har erfarenhet. 

3 

Ronny Andersson hade nu nästan blivit besatt av tvånget att följa 

med i massmedia angående utvecklingen av det kalla kriget mellan 

Warszawapakten och Nato. Han hade förstått att politikerna i de


olika länderna ofta talade med varandra via massmedia. Framförallt 

om man ville skrämma eller varna varandra. Från Moskva kom nu 

allt tätare angrepp med varningar och hot och i den senaste nyhetsuppläsningen 

så hade korrespondenten på TASS i Stockholm, Nikolai 

Vukolov låtit svenska folket få veta följande: 

-USA vill dra in Sverige i NATO och NATO struntar fullständigt i 

de nordiska ländernas säkerhetsintressen, genom att trappa upp sina 

militaristiska förberedelser där. 

Från Vita huset i Washington kunde man allt oftare höra utfall mot 

världskommunismen såsom varande Ondskans imperium. 

Ronny ringde upp Bill Blomquist för att känna honom på pulsen. 

Bill brukade alltid svara ”E-son”, med skånsk dialekt och ifall han 

inte ville prata med den som ringde upp så svarade han: ”Ni har 

kommit fel.” Och ringde man en gång till så svarade han inte. 

-E-son! 

-Tjenare Ronny Andersson! 

-Ja men tjenare, tjenare. Nu är ryssarna helt galna, sa Bill. 

-Jaså. Vad då? 

-Jaa, det får jag veta i kväll då jag skall träffa smålandsgänget. Vi 

håller nog på till framåt 21.00. Skall vi ses på Tennstopet vid 

22.00? 

-Det blir bra, sa Ronny. -Då ses vi då. 

Ronny funderade ett slag över det rådande läget och tänkte att om 

nu folket har makten i en demokrati så har folket också ansvaret 

och om jag nu är en del av folket så har jag också en del av ansvaret 

och då är det bäst att jag trycker på i en viss riktning. Han lyfte på 

luren och slog numret till säkerhetspolisen. 

-Säkerhetspolisen, kommissarie Lundgren!? 

-Ja hej. Jag heter Ronny Andersson och bor i Södertälje. Jag brukar 

jogga förbi det sovjetiska Handelsföretaget Matreco AB och jag har 

observerat en del mystiska saker och händelser därnere, sa Ronny 

-Jaha, vi har en man som sysslar med sådana frågor men han är inte 

inne just nu. Om du ger mig din adress och telefonnummer så ringer 

han upp dig så får ni komma överens om ett möte, sa kommissarie 

Lundgren. 

-Ja det blir bra, sa Ronny och lämnade uppgifterna. 

Ronny åkte i god tid till restaurant Tennstopet och svepte den första 

ölen prick 20.00. 

Det var ganska mycket folk i baren och bredvid honom den här 

117

118 

kvällen stod en medelålders man klädd i en diskret rutig kostym 

med väst, kritvit skjorta med diskret slips, starka glasögon, slätkammat 

hår och blankpolerade svarta skor. Han drack whisky och 

såg ut som en lurig skolpojke när han log. 

-Skål! sa mannen och höjde whiskyglaset i lätt rörelse. 

-Skål, sa Ronny och höjde ölglaset och snuddade med blicken i 

mannens ögon. 

Så började kallpratet. Mannen hette Kalle och var finlandssvensk. 

När han sa Kalle lät det ungefär som Galllle. En härlig dialekt. 

-Vad jobbar du med, sa Kalle. 

-Jag har arbetat som jurist men har hoppat av den banan åtminstone 

tillfälligt, svarade Ronny på mannens fråga. 

-Ja jag arbetar på Handelsbanken och reser världen runt och säljer 

aktieportföljer, sa Kalle. 

-Hur är det egentligen med Åland? sa Ronny. 


-Ja är det en strävan mot självständighet eller mot Sverige eller 

Finland? 

-Förbjudet att undervisa i finska språket på Åland. Man måste tala 

svenska i skolan där. 

De tog en varsin djup klunk av drickat. 

-Hur är det med Finland och ryssen då? sa Ronny. 

-För sent för Finland! Bråkiga finnar körs upp till Sibirien, det är 

över på 14 dagar. Sovjetunionen har den största reguljära väpnade 

styrkan i världen på 3,4 millioner man. Försök att rädda Sverige om 

det går, sa Kalle. 

-Vad vill ryssarna med Sverige då? sa Ronny. 

-Göteborg. Ta en titt på kartan över Europa och Norden så syns det 

tydligt. På det nyöppnade sovjetiska konsulatet i Göteborg har ryssarna 

en personalstyrka på 45 man och de flesta är officerare i 

GRU. 

-Vad tycker du om vår svenske statsminister Olof Palme då? sa 

Ronny. 

-Han har det inte lätt. Han har inrikes problem och har dessutom 

retat amerikanarna och nu också Sovjetunionen. 

-På vilket sätt har han retat ryssarna? 

-Olof Palme säljer svenska kanoner till Indien och sparkar ut ryssarnas 

inflytande över den indiska krigsmakten. Försök att hålla 

honom vid liv till valet 1988 så att han i demokratisk ordning förlo-


rar valet för det kommer han att göra med tanke på den där Harvard-affären. 

Han kommer att fällas för skattebrott och jag har talat 

med en hel del höga jurister i Sverige och de gnuggar händerna i 

väntan på att få sätta dit honom, sa Kalle. 

-Vad menar du med att hålla honom vid liv? 

-Oppositionspartierna i Sverige vill gå med i NATO och det är nog 

enda chansen för det här landet, men det är tre år kvar till det valet 

och jag tror nog att ryssarna gör som dom gjorde i Afghanistan ... 

-Berätta! 

-KGB sköt den tillsatte ryske marionetten på trappan till det kommunistiska 

högkvarteret i Kabul. Och sedan gick de upp till generalsekreterare 

Leonid Brezjnev, som vid den tiden gick på fyllan 

dygnet runt, och visade upp falska rapporter som sa att den muslimska 

gerillan hade skjutit kommunistledaren. En full Brezjnev slog 

näven i bordet och skrek: INVASION. Det blir nog samma sak i 

Sverige. Ryssarna skjuter Palme och skyller mordet på CIA och så 

kan du räkna med att de invaderar landet. Vi måste rädda våra socialistiska 

bröder i Sverige, kommer de att säga. Det är över på 14 

dagar det också. 

-Så ryssarna kommer att skjuta Palme? 

-Ja de kommer aldrig att tillåta att det här blir NATO-område, men 

om ni fyrdubblar livvakten på Palme så har han nog en chans. 

-Det var som tusan, sa Ronny. 

-Ja, lycka till nu måste jag vidare, sa Kalle. -Tycker du att jag verkar 

onykter? Jag har ett ganska viktigt möte på Sheraton om en 

timme. 

-Neej, det tycker jag inte. Det skall nog gå bra. Hej då ... 

Det här är verkligen upp och nedvända världen tänkte Ronny. Här 

har Olof Palme gått ut och sagt att Norden skulle bli en kärnvapenfri 

zon och så hade han gått ut och sagt att handelsutbytet med 

Sovjetunionen skulle öka och som tack för det så skulle ryssarna 

skjuta honom. Dessutom hade Palme nästan fått halva svenska folket 

emot sig för att de ansåg att han spelade under täcket med ryssarna 

angående ubåtskränkningarna. ”Stackars Olof Palme”, tänkte 

Ronny och fick en dunk i ryggen av Bill Blomquist som sa: 

-Nu ska du få se på faan. Nu har svenska säkerhetspolisen fått varningar 

från CIA om att Palme är rysk springpojke och kommer att 

sälja ut hela Sverige när han åker till Moskva våren 1986. 

-Hur vet du det? sa Ronny. 

119

120 

-Kriminalinspektör Frank Svensson i Smålandsgänget. Han jobbar 

på SÄPO och han har hört det från en kollega på Ryssroteln. 

-Vad är ryssroteln för något? 

-Det är den avdelning inom säkerhetspolisen som sysslar med hotet 

från Sovjetunionen och Warszawa-pakten, sa Bill. 

-Vad jobbar Frank Svensson med då? sa Ronny. 

-Hotet mot regeringen och Olof Palme! 

-Och Frank Svensson hatar Olof Palme? 

-Det kan du ge dej på och nu har en ny grej kommit upp ... 

Bill var så upphetsad att han skakade men inte på grund av baksmälla 

för han hade hällt i sig en hel del redan, nej det här var verkligen 

upphetsning. 

-Polis och militär har haft ett toppmöte i polishuset i Norrköping 16 

mil härifrån och de har utarbetat en plan för att få bort Olof Palme 

och en av kommunalpolitikerna har tjallat och skickat ett brev till 

SÄPO för att varna de som har hand om säkerheten kring Olof 

Palme. 

-Så polisinspektör Frank Svensson, som hatar Palme, är varnad nu 

då? sa Ronny. 

-Just det. Ha, ha, ha. Bill gapskrattade. 

-Men brevet måste väl registreras och diarieföras och skickas vidare 

till regeringen ... ? 

-Det tar Bertil Svaneberg hand om. Han är chef för polisarkivet ... 

Han låter vissa papper försvinna ... 

-Och han hatar Olof Palme han också? 

-Naturligtvis. Ha, ha, ha. Bill skrattade så att han storknade. 

De tog några djupa klunkar av starkölen och såg sig omkring. Det 

började bli tjockt med folk i baren och kvinnfolken började dyka 

upp. 

Ronny funderade över läget. Kalle som nyss hade gått hade ju låtit 

förstå att ryssarna var ute efter svenske statsministerns liv. Tänk om 

de hade en rysk spion på säkerhetspolisen i Sverige som planterade 

ut att Olof Palme var sovjetagent? Tänk om ryssarna även hade en 

sovjetagent på hög post inom CIA? Han beslöt att lite försiktigt 

antyda den möjligheten till Bill: 

-Tänk om ryssarna har en spion inom SÄPO och att han har fått order 

att sprida ut att Palme är landsförrädare och jobbar för Sovjet. 

-Det skiter jag väl i, sa Bill. Han skall bort till varje pris. Jag har 

hatat Palme sedan den första gången jag såg honom på TV. Nu skall


han skjutas och jag har mäktiga krafter bakom mig ... 

Bill tog upp ett hopvikt brev ur bröstfickan på den ljusblå kortärmade 

skjortan. Han vecklade ut brevet och gav det till Ronny. Det 

var skrivet på maskin med versaler: 

BILL BLOMQUIST 

VI BEHÖVER DIN HJÄLP. VÅR AGENT ANNA MC CLUSKY 

KOMMER ATT KONTAKTA DIG. DU FÅR BRA BETALT. 

HÄLSNINGAR 

CIA. 

4 

Det var Torsdag med stort T och Bill Blomquist skulle träffa 

Smålandsgänget. De hade fått hyra en liten lokal bakom varuhuset 

PUB i centrala Stockholm. Han skulle vara där klockan 17.00 och 

klockan var nu 11.00. Sex timmar kvar att göra ingenting förutom 

att återställa vätskebalansen. Han hade sparat en burk starköl i kylskåpet 

och en stor sup av den polska vodkan fanns i flaskan under 

kudden. Han hade blivit ytterst försiktig om de sista dropparna för 

det var ett helvete att vakna utan en sup på morgonen. Han måste ha 

en för att komma igång och kunna tänka klart. 

Helt naken gick han ut i det lilla köket och hämtade starkölen. 

Inga glas till drickat och framförallt inte till vodkan. 

”Tänk om jag skulle försöka hälla i spriten i ett snapsglas, när jag 

skakar så här. Jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag spillde en 

enda droppe. Såja. Först en klunk öl. Det var gott. Och så halva supen. 

Brrrr! Och så en gång till. Först öl och sedan supen. Jahhh, där 

satt den ... Och nu måste jag till systemet och handla vodka. Tack 

gode Gud för att Stefan fanns.” 

Han hade fått låna pengar av Stefan, även kallad GuldStefan från 

Småland. Han var den ende smålänning i gänget som inte var inom 

polisen, men han var hedersmedlem för han hade ordnat lokalen 

och dessutom hade han gott om pengar, ärvda pengar visserligen, 

men pengar var ju pengar ... 

”Duscha?? NäNä. Vodka först. Kanske en sillbit och några vitamintabletter 

till lunch.” 

Bill kände efter i skjortans vänstra bröstficka och hittade sedlarna. 

Han drog en suck av lättnad. Det skulle räcka till en hora. Han fick 

ta en billig sådan. Han gav fullständigt faan i könssjukdomar. Dagen 

efter fyllan var han så där förbannat kåt. Kanske var det så att 

121

122 

han söp för att bli bakfull och få fyllångest och bli fyllekåt som dom 

sa i Småland. Ödets ironi. Han hade fått hyra den här lilla ettan av 

en kåkfarare som han hjälpt till att bura in. Det fanns till och med 

en telefon så att han kunde sätta in en annons i Dagens Nyheter under 

rubriken Dödsbon köpes. Det var där pengarna låg och han hade 

börjat läsa små häften om antikviteter. Det var som polis på bedrägeriroteln 

han hade förstått hur lätt det var att lura människor i 

just den branschen. Det var väl inte brottsligt för någon att göra en 

bra eller dålig affär? 

Bill slog igen ytterdörren och gick med raska steg mot spritbutiken. 

Han skulle klara det på fem minuter och det måste han för 

spriten gick snabbt ur kroppen. Det är för djävligt att få sparken 

från polisen. Jag har kanske 20 aktiva år kvar. Hur skall jag orka? 

Det bästa vore naturligtvis om jag kunde öppna en antikvitetsaffär 

men det krävdes åtminstone tvåhundratusen och det ställde inte 

GuldStefan upp med. 

Det var inte mycket folk i butiken och några minuter senare stod 

han ute i parken bland uteliggarna och halsade precis som dom. När 

han druckit ur halva vodkaflaskan så torkade han sig om munnen 

och sa till sina fyllebröder: 

-HEIL HITLER! Bill gjorde Hitlerhälsningen och de andra drog på 

munnen och gjorde likadant. Bill tog en sup till och tömde resten av 

pilsnerflaskan. 

Han lämnade parken och hejdade en taxi. Det fick kosta vad det 

ville. Han orkade inte med att gå ner i tunnelbanan och buss tog för 

lång tid. 

-Regeringsgatan till hororna, sa han till chauffören och halsade en 

sup till. Han kom på sig med att ha börjat säga en massa sanningar 

till dom människor han stötte ihop med, som till exempel expediten 

i spritbutiken: 

-Får man dricka ur flaskan här inne också? Han pekade på den lilla 

soffgruppen i rotting som fanns i butikslokalen. Här fanns luftkonditionering. 

Ute var det så stekande hett att man knappt kunde andas. 

-Nej, nej det går inte, sa expediten 

-Varför inte det? Jag har ju köpt flaskan här? 

Expediten skakade på huvudet och Bill visste att där gick gränsen 

för om han hade fortsatt att gaffla om den proceduren så hade hans 

kollegor från polisen varit där inom en mycket kort stund.


Han vevade ner fönsterrutan på sin sida i taxibilen och funderade 

över gänget han skulle träffa sent på eftermiddagen. 

Där hade vi Ludvig Storm från ordningspolisen vid Norrmalms 

polisdistrikt. Han var numera polisinspektör och skydde inga medel 

för att komma tillrätta med buset på stan. Han betraktade de utslagna 

som judepack och de vore bättre att kasta in dom i den brinnande 

ugnen direkt. 

Och så hade vi polisinspektör Frank Svensson från Säkerhetspolisen 

och han kom också från VD 1 eller som man sa vid högtidliga 

sammanhang: Stockholmspolisens vaktdistrikt nr 1, Norrmalm. 

Frank Svensson var den som hade högst anseende i gruppen eftersom 

han hade en biinkomst från den sydafrikanska säkerhetspolisen. 

Och en del av dom pengarna brukade man festa för i Smålandsgänget. 

Sen hade vi den lille elake Leif Tell, polisinspektör och människoslaktare 

från VD1 ... och hans släptåg ... den långe gorillaliknande 

polisinspektören Tomas Pilz också han slaktare av människor och 

från VD1. De här två busarna höll ihop nästan dygnet runt och var 

så aggressiva att inte ens polisledningen vågade kritisera dom. 

Men det var Bill som satt inne med de bästa korten. Han var 

mycket god vän med chefen för polisarkivet Bertil Svaneberg. En 

högt utbildad akademiker, med säte i många fina herrklubbar i 

Stockholm och han visste precis vad som hände i polishuset och 

ledningscentralen. Vart enda ärende som dök upp fick han gå igenom 

och det hade gått så långt att han visste också när man fifflade 

med registreringen av något ärende med hänsyn till någon poliskollega 

eller en tacksam politiker. 

Det var också han som fick hjälpa till när några handlingar bara 

skulle försvinna i hanteringen och det omfattade även säkerhetspolisens 

handlingar. Bertil Svaneberg var en spindel i nätet och han 

hade utsett Bill Blomquist till sin speciella skyddsling för de hade 

en sak gemensamt: De hatade Olof Palme 

Ja så hade han Stefan Svedbom i sin ficka. Stefan var i topptrim. 

Han hade varit med och vunnit Svenska Mästerskapen i fjärilssim. 

Stefan simmade flera mil varje dag och det var inte många som 

hängde med honom i bassängen. Bill och Stefan brukade supa ikapp 

och diskutera politik och det var förvånansvärt hur påläst Stefan var 

både i inrikes- och utrikespolitik. 

Stefan som alltså noga följde nyheterna varje dag, hade sagt rent 

123

124 

ut, att något radikalt måste göras för att rädda landet: 

-Olof Palme måste avgå. Så enkelt är det. Vi måste rädda landet 

från att sugas upp av världskommunism. Olof Palme har tappat 

greppet. Han kan vara utsliten och han märker det inte själv för han 

är så berusad av makten, brukade Stefan säga. 

Stefan hatade inte Olof Palme. Han hatade inte någon. Han tyckte 

bara att om inte Olof Palme avgick frivilligt så fick man väl skjuta 

honom. Stefan erbjöd sig att göra jobbet. Ja fick han bara klartecken 

från samhällstoppen så var saken klar. 

-Det är bättre att en man dör för folket än att hela folket förgås, 

skrattade Stefan när han citerade Bibeln. 

-Blir det bra här? sa chauffören. 

De var framme på Regeringsgatan men ingen av hororna var synliga. 

-Kör runt lite, sa Bill. -Åk runt kvarteret in på Malmskillnadsgatan. 

Bill sneglade på taxametern och kände sig lugnare. Pengarna skulle 

räcka. Så fick han syn på en sliten amfetaminhora. Hon var omkring 

25 år och till hälften tandlös, men han kände henne sedan tidigare 

äventyr och hon kunde sina saker. -Kör fram till henne, sa Bill och 

pekade åt chauffören. Han vevade ner rutan ända ner och lutade sig 

ut mot henne: 

-Hej, hej. Nu är det dags igen. Kommer du ihåg mej? Vilde Bill? 

-Javisst gullet. 500 spänn vill jag ha. 

-Du får 400 och vi åker hem till mej vid Fridhemsplan. Du har ju 

varit där förr och jag betalar taxin. 

-500 spänn lilla gullet. 

-Sist sa du ju att vi poliser får rabatt. 

-Jaså är det du ... Jag kände inte igen dej först. Det är klart att du 

skall få rabatt, lilla hjärtat. 

Bill steg ur bilen och öppnade bildörren och bockade överdrivet 

artigt så att kvinnan kunde stiga in i bilens baksäte. Han kände sig 

plötsligt iakttagen och där på andra sidan gatan till hälften dold 

bakom en bil stod den där kvinnan igen och filmade. Det var hon 

som filmade när han sket på gatan. Han vinkade åt henne och ta mej 

tusan. Hon vinkade tillbaka. 

”Hoppas det är CIA då skulle min lycka vara gjord,” tänkte Bill. 

De åkte hem till ettan och han bjöd henne på en sup och de skålade. 

-Kom nu hjärtat, sa horan och drog honom in till tvättstället och


knäppte upp gylfen och tog fram organet på honom. Hon tvålade in 

lemmen och sköljde med ljummet vatten. Han fick stånd direkt. Ja 

det lilla snöret förvandlades till ett stekpanneskaft, tyckte kvinnan. 

Hon tog honom i handen som en liten skolpojke och förde honom 

till sängen. 

Han fick lägga sig på rygg med jeansen neddragna till knäna. Hon 

sög lemmen i 20 sekunder. Mycket proffsigt med sträv tunga över 

ollonet. Därefter drog hon upp den svarta, korta och snäva kjolen 

och satte sig grensle över honom och tryckte till. Hon hade skorna 

på och hon drog upp T-shirten så att han fick krama hennes bröst. 

Hon började guppa upp och ner och det räckte med 10 gånger, sen 

gick det för honom. 

Bill var verkligen kåt den här dagen. Hade pengarna räckt så hade 

han hämtat ett luder till. 

Nästan 4 timmar kvar till mötet med Smålandsgänget. Hur skulle 

han klara av dom timmarna? 

Det blev väl att köpa ut en liten flaska till och han kände sig ju lite 

lugnare efter utlösningen. 

”Det skulle nog ordna sig ...” 


125

126 


Kapitel 8 

November 1985, Washington, Anna och Joe. 

Anna Pavlova och Joe Billings levde som gifta. De hade till och 

med hunnit gräla. Över en bagatell visserligen. Joe tyckte att den 

svenska vodkan var för stark, men Anna hade insisterat på stark 

vodka. Hon ville ha honom vild i sängen och han blev helt galen av 

åtrå när han drack stark vodka på fastande mage. 

-Ditt rätta jag kommer fram då, sa hon till honom. 

Anna hade fått ett en blödning i underlivet, men det visste bara hon 

och det var graviditeten med Jurij som hade upphört. 

Hon fick ett missfall. Joe fick aldrig veta att hon varit gravid ... 

”Det fanns gränser för sanningen”, tänkte hon. 

Joe sa nu: 

-Måndag morgon 3:e veckan denna månad flyger vi till Stockholm. 

Vi blir borta i en vecka. Det är 10 dagar kvar. Har du kollat med ditt 

schema Anna? 

-Ja det skall nog gå! 

Hon gick och hämtade sin fickalmanacka. De satt vid frukostbordet 

klockan 07.00. En riklig amerikansk frukost med pannkakor, 

bacon, rostat bröd, mängder av färskpressad apelsinjuice och starkt 

kaffe. Anna tyckte det var småmysigt med det amerikanska TVprogrammet 

”God morgon Amerika”. De läste tidningar, pratade 

lite och åt frukost och lyssnade på TV:n med ett halvt öra. Anna 

brukade ta bussen till jobbet och Joe blev hämtad av livvakter och 

limousin. Hon tyckte att det var skönt att vara anonym och smälta 

in bland människorna. Hon älskade faktiskt att åka buss och se på 

folk. 

-Nu skall vi se ... Ja tredje veckan i november är bra. Vet du att Michail 

Gorbatjov sitter vid Finska viken hos Alexander Ahromejev 

den veckan. 

-Jaså vad gör han där då? sa Joe och spelade ointresserad. Pulsen 

ökade hos honom. 

-Jag fick brev från Jurij. Det kom till ambassaden. De arbetar fram 

ett nytt politiskt program. Den här beskyllningen om ondskans imperium 

har tagit hårt på partitoppen.


-Det var intressant. Det blir nog president Reagan glad att höra. 

Tack skall du ha ... 

Det var dags för Joe att åka till jobbet. Bilen stod redan och väntade 

på gatan. Han nöp henne i baken som en god äkta make bör göra 

på sin hustru. Hon log och följde honom till ytterdörren och de 

kysstes eldigt. En halvtimme senare tog Anna en uppfriskande 

promenad till busshållplatsen. ”Aldrig mer Sovjetunionen”, tänkte 

hon. ”Jag dör hellre”. 

Vita Huset 

2 

-Välkommen Joe, sa Ronald Reagan. -Lite godis kanske? 

Presidenten sköt fram godisskålen mot Joe Billings. 

-Ja tack Mr. President, sa Joe. 

När han tog godisbiten och stoppade den i munnen så gjorde presidenten 

likadant. Det var en ceremoni som fick honom att känna 

gemenskap med Reagan. De åt samma godis samtidigt. 

-Är det något särskilt innan jag kallar in grabbarna? sa Reagan. 

-Nja bara det att Gorbatjov kommer att fila på ett nytt kommunistiskt 

partiprogram tredje veckan i november. 

-Vem har han till sin hjälp? sa Reagan. 

-Chefen för den militära underrättelsetjänsten GRU, general Alexander 

Ahromejev. 

-Skall jag bli orolig? 

-Nja tvärtom skulle jag vilja säga. De har tagit väldigt illa vid sig 

över att kallas för ledare för Ondskans imperium. De tänker bli 

mjukare i sin framtoning och det får väl räknas som en seger i det 

kalla kriget. 

-Enastående Joe. Du och din dam måste komma hem till ranchen 

och grilla lite när du kommer tillbaka från Sverige. Har du din egen 

kalender med dig? 

-Javisst Mr. President. 

Ronald Reagan tryckte in knappen på snabbtelefon och ropade in 

Irma med kalendern. Hon kom in direkt och han skrev ner några rader 

i den stora kalendern. 

-Irma vill du förbereda min fru på att vi har gäster på Ranchen den 

där helgen ... 

-Javisst Mr. President, sa Irma och kilade ut. 

-Såja Joe då kallar vi in grabbarna. Vill du ha med vicepresidenten 

127

128 

George Bush? Han är ju gammal CIA-chef som du vet. 

-Helst inte i det här skedet. Yrkesmilitärer har en helt annan hederskodex 

än spioner. Det är inget angrepp på honom personligen 

naturligtvis. Men det bästa är att han blir informerad av Pentagon i 

efterhand, det är bara personliga reflexioner ... Mr. President. 

-Då så ... då kallar vi in kavalleriet, sa Reagan och gav order på 

snabbtelefonen. 

Ett antal höga officerare kom in och satte sig. 

Joe Billings reste sig upp och hälsade militärerna välkomna. 

-Ordet är ditt, sa Joe till amiralen. 

Amiral Steve Allen gick fram till världskartan och tog pekpinnen. 

-Vi har fyra platser på havsbottnen klara, sa Steve Allen, nickade 

mot presidenten och fortsatte. 

Nummer 1: Mittemellan Gdansk och Karlskrona på internationellt 

vatten har vi placerat en atombomb som är anpassad för att ge minimala 

strålningsskador på landområdena i närheten. En sovjetisk 

invasionsflotta från Kaliningrad kommer definitivt att stoppas och 

smulas sönder. 

Nummer 2: Mittemellan Klaipeda och Ljugarn på Gotland ligger 

nästa atombomb på internationellt vatten. Den stoppar en invasionsflotta 

från Klaipeda. 

Bomberna under 1.och 2. skall kunna utlösas elektroniskt från både 

Karlskrona och Visby. 

Nummer 3: I vattnen söder om Göteborg har vi placerat en kraftig 

atombomb. Den ligger i Askimsfjärden. Om Sovjetunionen skulle 

lyckas ockupera Sverige och så småningom lägga sin Atlantflotta 

där så kan vi spränga den i luften från London på elektronisk väg. 

Nummer 4: I norra Kvarken mitt emellan Umeå och Vasa på havsbottnen 

ligger två stycken. Vi kan räkna med omfattande helikopterattacker 

därifrån. Bomberna bör kunna utlösas elektroniskt från 

Umeå ... 

-Jaha, men vi har väl tagit hänsyn till strålningen Steve? sa Reagan. 

-Hela tiden Mr. President. Laddningarna är avpassade och är enbart 

till för att stoppa invasionsförsöken. Då är jag klar så länge Joe, sa 

amiralen. 

-Tack Steve. Då kan general Richard Emerson ta över. Går det bra 

Mr. President? sa Joe Billings. 

-Varsågod Richard, sa Reagan. 

-Tack Mr. President. Det finns några flygflottiljer som vi bör lägga


atombomber på. Fördelen med dessa är att områdena är inhägnade 

och ständigt bevakade. De tre första är norrifrån räknat Luleå, Söderhamn 

och Norrköping. Vi bör undvika Uppsala med hänsyn till 

att kärnkraftverket Forsmark ligger i närheten. Vi har dessutom 

några alternativa flygbaser typ Jokkmokk och Abborrträsk och så 

vidare. De är också inhägnade och delvis bevakade. Utplaceringen 

på svensk fast mark är naturligtvis inriktad på det scenariot att 

Sovjetunionen genom överraskande anfall lyckas ta hela Sverige 

och startar tredje världskriget med konventionella vapen. De skall 

naturligtvis enbart användas i yttersta nödfall. 

Därutöver vill jag placera och gräva ned en kraftig atombomb på 

fast mark 5 km norr om Bofors dvs. vid den svenska vapenfabriken. 

-Är inte det lite riskabelt? sa Reagan. 

-Jovisst Mr. President ... men det går att lägga ett elektroniskt tjuvlarm 

kopplat till säkerhetspolisen på den lokala orten och den här 

atombomben är egentligen en gåva, sa general Richard Emerson. 

-Gåva! Reagan reste sig upp och lutade sig över skrivbordet. -Till 

vem? 

-Sovjetunionen, sa Richard iskallt. 

-Ryssarna! ropade Reagan högt och tog en näve godis och sedan 

pekade han nervöst på överste Joe Billings som hade ansvaret för 

operationen. 

Den senare tog till orda för att förklara och lugna: 

-Gåvan skall överlämnas till en representant för Sovjetunionen vid 

ett verkligt krisläge. Den visar vår överlägsna teknik på området 

och att vi kan ha gömt flera sådana atombomber var som helst på 

svenskt territorium. De har således ingen glädje av att ockupera 

Sverige. Röda Armén kommer att utplånas ... det är själva budskapet 

... kopplat till ... gåvan. 

-Enastående Joe. Enastående! Jag drar mig tillbaka för lunch. Du 

får ta över Joe. Kom in till mig och ät sedan. Det är dukat för två. 

Ni andra cowboys äter i rummet bredvid. Är det OK grabbar? 

-Ja Mr. President, sa alla i kör. 

Lite senare kallades Joe in till Presidentens privata lunchrum. 

-Sitt ner Joe. Vill du dricka ett glas med mig före maten? Det här 

talet om atombomber gör mig nervös. 

-Naturligtvis. Mycket gärna tar jag ett glas med Er Mr. President. 

-Vi tar den väl rent Joe? Som riktiga Cowboys eller hur? 

-Naturligtvis Mr. President. 

129

130 

-Ja skål då Joe. 

-Skål Mr. President. 

De tömde glasen. 

-Oooooooooaaaaaaaaaahhhhhhh, skrek Joe. 

-Vad är det för fel Joe. Skall jag ringa på läkare? sa presidenten 

oroligt. 

-Ingen fara. Det var så förbaskat starkt bara, vad är det för vara? 

-50% Absolut vodka från Sverige, sa presidenten. 

-Det ante mig, sa Joe Billings. 

3 

Anna Pavlova 

Sovjetiska Ambassaden, Washington. 

-Här har du ditt amerikanska pass och visum till Sverige Anna Mc 

Clusky. 

Militärattachén Ivan Glazkov på sovjetiska ambassaden i Washington 

lämnade över handlingarna. 

Anna Pavlova öppnade passet och såg fotografiet på sig själv. Hon 

fick kväljningar i halsen. 

Det här var ett äkta pass men med falsk identitet. Hur gärna hade 

hon inte velat ha ett äkta amerikanskt pass. Hon ville vara en äkta 

kvinna och en äkta människa. Hon var plötsligt gråtfärdig och hon 

kämpade mot gråten. Ivan Glazkov tog hennes hand och sa: 

-Var inte ledsen Anna vi får alla bära vårt kors. Det kommer en dag 

när vi skall slippa ljuga och mörda. 

-Tror du verkligen det Ivan, snyftade Anna. 

-I mitt hjärta känner jag så, sa han. -Ta nu den här legitimationen 

och 50 stycken visitkort. 

Hon betraktade fotot på legitimationen. Det var samma som i passet. 

På baksidan satt hennes fingeravtryck av vänster och höger 

tumme. Under fotot kunde hon läsa: 

Agent Anna Mc Clusky 

Central Intelligence Agency 

CIA 

United states of America. 

-Har du några frågor Anna? 

-Nej jag tror inte det. Inte just nu ... Jag har 10 dagar på mig att läsa 

in handlingarna som finns i akten. Det är 30 sidor. Jag skall ju lära 

mig det hela utantill så jag får återkomma om det är något ...


-Lycka till Anna! Jag finns här om du behöver mig. Hoppas Gud är 

med Dig! 

Hon ryckte till och flämtade. 

-GUD!? ... Vad har hänt med Vladimir Lenin? Den store guden Lenin? 

-Vem är det? sa militärattaché Ivan Glaskov och log. 

Hon log tillbaka. 

”Det kanske finns hopp", tänkte hon. 

Anna tog hissen upp till sitt rum. Klockan var nu 11.30 och hon 

tog fram den medhavda salladsskålen och petade lite i maten. Hon 

borde äta men var inte hungrig. Hon började läsa handlingarna i 

akten. Det fanns två intressanta grupperingar i Sverige. Först och 

främst var där en beskrivning över Smålandsgänget. De var poliser 

som växt upp i ett landskap som låg 30 mil söder om Stockholm 

men nu arbetade de på olika polisdistrikt i Stockholmsområdet. Där 

fanns också en grupp som var ytterst högerextrem med vapenfixering 

och hitlerhälsning på sina möten. De hyrde en lokal i gamla 

stan. 

Många av poliserna i Smålandsgänget ingick också i den gruppen. 

Bill Blomquist besökte båda gruppernas möten och Anna hade klara 

direktiv att rikta in sig på honom. Där fanns också den blonde Stefan 

Svedbom, som inte var polis, men kom från samma trakter i 

Småland som de högerextrema poliserna. Stefan var elitsimmare 

och hade en järnfysik. Som liten pojke drabbades han av polio i 

fötterna och det gjorde att han som vuxen hade svårt att gå. Han 

fick en vaggande gång och när han sprang kunde man tro att det var 

en elefant, men i simbassängen kallades han torpeden. Det gick inte 

att stoppa honom i bassängen. Han simmade en mil och sedan klev 

han upp som om ingenting hade hänt. På Restaurant Tennstopet hade 

Stefan helt nyligen visat upp ett guldmynt med samma utseende 

på båda sidorna. Normalt skulle det vara klave på ena sidan och 

krona på andra sidan. Men det var krona på båda sidorna. Han brukade 

ta fram det när han singlade slant med någon. Han var dessutom 

förmögen. Han kunde inte köpas. Under oktober månad hade 

Stefan börjat gå på fyllan och bland folk på Tennstopet skröt han 

med att han skulle gå till historien. Han skulle offra sig. Han skulle 

gå till historien etc. 

Förmodligen hade Bill Blomquist och Stefan Svedbom singlat 

slant om vem som skulle skjuta Olof Palme. Stefan hade då använt 

131

132 

sig av det liksidiga guldmyntet. Det var ett rykte som gick inom 

Smålandsgänget ... 


-Anna Pavlova? sa hon. 

-Jurij Ahromejev från Leningrad här. 

-Jurij Älskling ... Vad jag har saknat dig ... 

-Tack detsamma. Hur har du det bland de kapitalistiska svinen? 

-Underbart! Jag vill gärna bli ett kapitalistiskt svin, skrattade Anna. 

-Vakta din tunga, skrattade Jurij. 

-Ville du något särskilt? sa Anna. 

-Bara höra så att det flyter. Några frågor? 

-Nää. Jag håller på att läsa in materialet. Jag åker till Sverige 3:e 

veckan nu i november. Jag ringer dagen innan jag åker. Joe Billings 

och jag åker tillsammans. Han hade visst en del folk han skulle träffa 

där för NATO:s räkning. 

-Mmmm, sa Jurij. 

-Annars flyter det väl på som det ska. Vem vill inte ha lite bonus? 

-Lenin. Han är ju död. 

-Har du druckit Jurij? 

-Dygnet runt. 

-Men varför? Vad säger din pappa om det? 

-Sup min pojke medan du kan. Snart kommer den stygga kinesen. 

-Du bara skämtar. 

-Lycka till Anna. 

-Tack Jurij 

Klick. 

4 

Väl hemma i lägenheten förberedde Anna middan. Hon kryddade 

köttbitarna och luftade rödvinet. Hon blandade till en varsin dry 

Martini. 

När Joe kom hem ville han genast ha ett stort glas apelsinjuice. Det 

skulle han få. 

Hon duschade och drog på sig blå jeans och rutig sportskjorta och 

sportskor. 17.00 dök han upp. 

-Någon hemma? 

-Här älskling. Hon tog apelsinjuicen och gav honom glaset i hallen. 

De kysstes. 

Han drack genast ur juicen.


-Maten är förberedd och drinken är blandad. Hoppa in i duschen nu 

så att vi kommer ut på kvällspromenaden. Vi tar väl drinken efter 

promenaden som vanligt? 

-Javisst mamma lilla! 

-Mamma? 

-Blivande hoppas jag! 

-Kyss mig igen Joe! 

De gick en rask promenad i ett stort parkområde. Anna samlade 

mod. Anfall är bästa försvar. 

Joe gick i sina egna tankar. 

-Jag har ordnat visum till Sverige för mig, sa Anna. 

-Inga problem? 

-Nej kontakter löser mycket ... 

-Jag reser på diplomatpasset till Sverige, sa Joe. 

-Ja det gör inte jag så vi får väl gå i olika passkontroller, eller hur? 

-Tyvärr, det är så det fungerar, sa Joe. 

”Nu måste jag säga det”, tänkte Anna. 

-Joe ... Jag har en fråga till dig ... 

-Visst min älskling ... 

-Det jobb du gör i Sverige får du väl inte diskutera eller hur? 

-Neej som du vet ... Vill du veta något? 

Han såg på henne och såg road ut ... 

-Nej absolut inte. Jag vill bli din hustru och föda våra barn. Det är 

allt. Jag vill inget veta. Men tänk om CIA vill att jag skall kolla 

några saker åt dom i Sverige? 

-Vill dom det? sa Joe nyfiket ... 

-Om så vore fick jag väl inte berätta det. Inte ens för dig? 

-Förmodligen inte ... Min älskade behöver du hjälp? Du vet att du 

kan lita på mig? 

-Inte just nu Joe, men jag säger till om det blir så ... Var så säker. 

Hon log mot honom. 

Flygresan till Stockholm i business class var behaglig. På planet 

drack de mineralvatten och handlade tullfritt till hotellrummet. Anna 

beställde en stor flaska av sin favoritvodka. Joe grinade medvetet 

illa när han såg etiketten och betraktade henne sedan småleende. 

Själv beställde han en flaska av den milda kanadensiska whiskyn. 

Väl framme tog de en taxi till centrala Stockholm och tog in på 

Grand Hotel som låg vid vattnet. De checkade in som Joe Billings 

med fästmö. Anna skrev Mac Clusky i hotelliggaren men det såg 

133

134 

inte Joe. Hon gick en balansgång och hon hade nödlögnen klar om 

han skulle komma på henne. 

De slängde in väskorna på den breda dubbelsängen och kysstes 

framför den vackra utsikten. Ett amerikanskt örlogsfartyg låg i 

hamnen och pulsen ökade på både Anna och Joe när de såg den 

amerikanska flaggan. 

Det spöregnade ute och klockan var 15.00. De kompromissade om 

drinkarna. Anna hällde upp en vodka och Joe en mild whisky. De 

skålade och skrattade. Joe slog numret till den amerikanska ambassaden 

och bestämde tid för mötet 09.00. 

-Jag måste jobba i morgon, sa Joe. 

-Va bra! 

-Vad menar du stygga flicka? Han skrattade. 

-Jag skall bara vara turist och gå igenom den här turistbroschyren 

... Sova länge och ta en härlig oljemassage av någon tjusig man som 

är välutrustad både här och där ... 

-Ha, ha, skrattade Joe. -Ser du de gamla husen där? 

-Du menar vid slottet? 

-Ja precis vid slottet. Det kallas Gamla stan. Vi promenerar dit och 

äter pizza och dricker rödvin. 

-Direkt, sa Anna. 

De tog på sig grova skor, och ytterrockar. Joe hade ett stort paraply. 

-Vänta lite, sa Anna. Hon tog en vodka till ... 

Joe log mot henne. 

Förälskade med armarna runt varandra gick de tätt tillsammans 

under det stora svarta paraplyet i spöregnet på den svenska jorden 

... 

-Vi är inte långt från kärnvapnen, sa Joe och nickade mot det amerikanska 

örlogsfartyget. 

-Usch, sa Anna och kröp ändå närmare Joe om det nu var möjligt. 

5 

Nästa dag. 

Joe stängde genast av väckarklockan när den ringde 07.00. Han 

ville inte väcka sin blivande hustru och gled snabbt och tyst in i duschen. 

Mörk kostym, ljusblå skjorta och blågrå enfärgad slips. Han 

skrev en lapp: 

Ambassaden tel. 649357 

kyssar


Joe. 

Anna var vaken men låtsades sova. 07.45 slog Joe igen dörren och 

då kastade hon sig upp ur sängen och in i duschen. 08.30 stod hon 

färdigklädd bakom den genomskinliga gardinen och såg Joe gå in i 

taxin efter att ha ätit frukost i matsalen. Hon tog trapporna ner. Gick 

in i matsalen och beställde in frukost. Hon hade anteckningsblock 

och karta med sig. 09.15 satt hon i taxin och gav chauffören några 

adresser. De åkte först mot Valhallavägen och hon följde noga med 

på turistkartan. 

”Mycket riktigt”, tänkte hon. Där låg den beskrivna märkesverkstaden. 

En bilfirma för VAZ och LADA. 

-Var vänlig och stanna här, sa hon till Chauffören. Hon talade engelska. 

Det var svenskarnas andra språk hade hon fått veta. 

Anna steg ur bilen och gick fram till skyltfönstret. Där stod den 

lilla bordsflaggan i blåvitt tyg. I akten hade hon läst noga instruktioner 

om just den flaggan. Det var en liten märkesvimpel som de 

flesta företag har. Den här hade bokstäverna VAZ i blått på vit botten. 

Det fanns tre lägen på avståndet mellan flaggstångens topp och 

flaggan. Halv stång betydde ”katastrof”, avbryt hela operationen. 

Tre kvarts flaggning betydde ”varning”, avvakta vidare instruktioner. 

Om flaggan var hissad i topp så var läget ”kusten klar”: Flaggan 

var i läge varning. Hon vände sig om för att gå in i taxins baksäte 

och då såg hon kameran i den svarta Volvon på andra sidan 

gatan. Hon blev fotograferad. 

”Svenskarna är verkligen vakna,” tänkte hon. 

Enligt instruktionerna skulle hon nu låta sig bli förföljd till hotellet. 

Hon sa till chauffören: 

-Kör ganska långsamt är ni snäll. Jag vill njuta av färden. 

De fortsatte färden och mycket riktigt, den svarta Volvon hakade 

på. I tur och ordning passerade hon Försvarsstaben, Militärhögskolan, 

Krigshögskolan, TV-huset, radiomasten Kaknästornet och 

Amerikanska ambassaden där hon stannade bilen och bad chauffören 

vänta. Anna gick fram till vakten och bad att få låna telefonen. 

Hon visade sitt amerikanska pass. Hon blev genast insläppt och 

ringde numret hon fått av Joe. Han satt tre trappor upp i ambassaden 

och kom rusande ner. 

-Kära Anna vad är det som har hänt? Han var andfådd och ärligt 

oroad. 

-Skall vi ha middan ihop ikväll åtminstone? Hon log. 

135

136 

-Naturligtvis. Jag ville inte väcka dig i morse. Du sa ju att du ville 

sova ut. Men det var väl inte därför du kom? 

-Neej, sa hon och tog fram passet. Jag har ett uppdrag för CIA som 

jag inte kan diskutera. 

Han studerade passet och log mot henne. 

-Har du något mer ess i rockärmen, Anna? 

-Ja faktiskt, sa hon och visade honom legitimationen. 

Han tog den och läste högt: 

Agent Anna Mac Clusky 

Central Intelligence Agency 

CIA 

United states of America 

Han vände på kortet och såg tummavtrycken. Han log och rynkade 

pannan: 

-Välkommen till gänget, är det meningen att jag skall kyssa dig nu? 

-Nej, sa hon jag vill att du följer mig ut till taxin och kysser mig på 

gatan. Ser du den där svarta Volvon på backkrönet? ... Den förföljer 

mig. Är det KGB så är jag verkligen illa ute. 

-Jag följer dig ut och tar bilnumret. Det är nog bäst att jag behåller 

din CIA-legitimation till i kväll. 

De gick ut, omfamnade varandra och kysstes. I ögonvrån noterade 

Joe Billings bilnumret DEA 123. 

Anna lät sig villigt fotograferas av den svenska säkerhetspolisen. 

Hon var ju i armarna på överste Joe Billings, president Ronald Reagans 

militäre rådgivare. 

-Åk genast till hotellet. Jag ringer dig om en halvtimma, sa Joe. 

-Tack min älskling. 

Hon for till hotellet med den svarta Volvon i släptåg och betalade 

taxin med amerikanska dollar. Hon fick en hyfsad kurs på dollarn. 

Ett meddelande fanns i receptionen i postfacket när hon hämtade 

nyckeln. På kuvertet stod kort och gott ”Anna Mac Clusky”. Ingen 

avsändare. 

Hon kastade sig in genom rumsdörren och halvsprang till vodkaflaskan. 

Det första glaset var svårt. Det andra gick bättre ... Telefonen 

ringde. 

-Hallå Anna? Det är Joe. 

-Jaaahhhh. 

-Du låter andfådd? 

-Ja jag har precis tagit lite vodka för att lugna mig lite och sedan


sprang jag till telefonen. 

-Ta det lugnt. Jag har kollat bilnumret. Det är svenska säkerhetspolisen 

och inte KGB, tursamt nog. Svenske utrikesministern Sten 

Andersson och jag har precis talat med varandra. Han beklagar klavertrampet 

och har bjudit dig och mig på lunch på Torsdag. Det blir 

väl bra? På fredag kväll är vi bjudna på middag hos amerikanske 

ambassadören. Hallå är du kvar? 

-Jaa älskling det blir bra. 

-Du låter frånvarande? 

-Ja, jag skall nog vila lite. När kommer du? 

-Beställ ett bord i matsalen till klockan 20.00 så äter vi något riktigt 

gott till middan. 

-Det blir bra. Jag tar nog en promenad på eftermiddagen. 

-Gör det men undvik tunnelbanan. Jag vill inte att KGB skall knuffa 

ned dig på spåret. 

-Usch så du säger ... 

-Det är en hård värld. Hej så länge. 

-Hej då. 

Klick. 

Anna tvekade. Hon ville hoppa av. Hur skulle hon kunna föda 

fram ett barn och se det barnet i ögonen om hon med sig själv visste 

att hon medverkat till att ta en annan människas liv? Det skulle alltid 

finnas en skugga över hennes ögon. 

Biskopen Vladimir Nosenko som hade döpt henne hade ju sagt att 

inget mord sker utan Guds tillåtelse. Jesu död var Guds vilja. Det 

hade Biskopen noga förklarat. Hon ställde sig på knä framför dubbelsängen 

och knäppte händerna och blundade och bad: 

-Min Gud om du finns så ta ifrån mig det här uppdraget. Jag ber 

Dig snälla Gud. Låt mig få slippa. Ske Din vilja. Amen. 

Hon såg det vita kuvertet som väntade på henne. Hon gick fram 

till vodkaflaskan och tog en drink till. Hon packade ner en resecheck 

på tusen dollar och det amerikanska passet och några visitkort. 

På den ena typen av visitkort stod att läsa: ”Reporter” och på 

den andra ”Central Intelligence Agency, USA”. Hon grep det oöppnade 

kuvertet och tog hissen ner. 

Ute var det blåsigt och kallt men uppehållsväder. 

Anna gick till banken och löste in resechecken. När det var klart 

gick hon in i en öppen kyrka, Klara kyrka och satte sig på en bänk. 

Där fanns en kyrkomålning längst fram bakom altaret. Det var 

137

138 

kvinnor som tog hand om Jesus efter korsfästelsen. Hon måste öppna 

kuvertet. Hon öppnade det: 

Gå genast till Bill Blomquist i möbelkällaren. Surbrunnsgatan 19. 

Ge honom den här bilnyckeln. Det är en begagnad Mercedes EFG 

403. Bilen är betald och köpt i namnet Antika Möbler AB och står 

och väntar hos bilfirman Hornsgatan 51. Ge honom tvåtusen dollar 

till bilförsäkringspremie och bensin. Lös in bifogade check. Visa 

honom ditt visitkort från CIA. Säg att bilen är en gåva och att han 

får den om han är beredd att lyssna på ditt förslag. Säg att han får 

behålla den i vilket fall som helst. 

Vi återkommer 

Hälsningar OHIO. 

Anna tog fram turistkartan och orienterade sig. Det var ju bara att 

göra det. ”Om Du vill Gud ... så stoppa det här. Jag litar på Dig”, 

tänkte hon. Hon bestämde sig och bet ihop käkarna. Klockan 12.30 

gick Anna Pavlova ner i möbelkällaren på Surbrunnsgatan. 




Kapitel 9 

November 1985, Möbelkällaren, Stockholm. 

Bill Blomquist var nu illa ute. Han väntade och under tiden söp han 

kraftigt. Han sov för sig själv i möbelkällaren. Han söp och sov, och 

väntade på kontakt. Han hade fått flera brev från CIA. Han skulle 

infinna sig på Tennstopet varje dag mellan 14-15.00 och kvällstid 

20-21.00 under hela november månad. 

Någon av dagarna skulle han kontaktas. Han hade lyckats skrapa 

ihop lite möbler i ett gammalt garage på Surbrunnsgatan i västra 

Stockholm. Han hade lockat några halvskumma finansiärer med 

löften om stora klipp i framtiden. Men den verkliga sparken uppåt 

väntade han otåligt på. Den skulle komma från USA med härliga 

friska dollar. Han visste inte hur mycket han skulle få. Han drömde 

om millioner ... 

När han visade brevet från CIA för Smålandsgänget så blev de eld 

och lågor. Även chefen för polisarkivet Bertil Svaneberg, gnuggade 

sina händer. 

”Äntligen tar vi den djäveln” viskade halva poliskåren i polishuset 

på Kungsholmen. De jublade när de hörde att USA kallade Olof 

Palme för Sovjetagent. Han måste skjutas. Tänk om han skrev på ett 

vänskapsavtal med Sovjetunionen? Skulle Sverige bli ett nytt Finland? 

Halva poliskåren litade inte på Olof Palme. 

Men nu började man tappa sugen. Fyllbulten Bill Blomquist gick 

nog inte att lita på. Ingenting hände. Bill bara drack och mer än halva 

november hade gått ... 

Bill Blomquist satt i det lilla kyffet inne i affären. Tomma vodkaflaskor 

och ölburkar överallt och på väggarna hängde flera bilder av 

änglar och Jesus på korset. Prylar, böcker, papper och tidningar låg 

utspridda på golvet. Nu var klockan 12.30 och han slog på radion 

för att få höra nyheterna. Nyhetsuppläsaren började alltid med den 

viktigaste nyheten: 

-Ubåtsjakten i Stockholms skärgård fortsätter. Statsminister Olof 

Palme understryker att han fått försäkringar från Sovjetunionen om 

vänskapliga förbindelser ... 

Bills medarbetare Hans Müller kom plötsligt in till kyffet och ro- 

139

140 

pade ivrigt: 

-Bill. Det är en dam där ute. Hon gav mig det här kortet. 

Bill tog kortet och läste högt: 

-Anna Mac Clusky, reporter. -Ohhh fy helvete. Jag har inte duschat 

på en vecka. 

Han var halvfull men började ändå skaka i händerna och drack ur 

de resterande 12 centilitrarna av vodkan och blev genast nykter. 

Den stora supen liksom rätade upp honom. Han såg sig i spegeln 

och stoppade en stark halstablett i munnen. 

-Men hon väntar ju därute, sa Hans Müller nervöst. 

-Det här går aldrig, sa han till spegeln och gick ut i affären för att 

möta henne. 

Bill studsade ... liksom till ... Det var det grannaste kvinnfolk han 

sett på evigheter. Hon höll kappan över armen. Hennes bröst stod 

rakt ut under den lilafärgade sidenblusen. 

”Mellan dom brösten vill jag lägga mitt huvud i dödsögonblicket”, 

tänkte han spontant. 

Han sträckte fram handen och de hälsade. 

-Anna Mac Clusky, sa hon och log ... -Är det Mr. Blomquist? 

-Jaa ... hmm, sa Bill och rodnade när han såg beundrande på henne. 

Deras ögon möttes och de tyckte att de kände varandra sen tidigare. 

Båda såg sorgen i den andres ögon. Anna tog upp det andra visitkortet 

ur handväskan och gav honom det. 

-Tack, sa Bill och läste högt texten på visitkortet: Anna Mac Clusky, 

Central Intelligence Agency, USA. 

-Kan vi tala i enrum? sa Anna. 

-Jah, ehh, javisst, ... men ... 

-Har jag kommit till fel person Mr. Blomquist? sa Anna mycket bestämt. 

-Nej men jag har faktiskt inte städat på ganska länge ... 

-Jag hjälper Er Mr. Blomquist, sa Anna. 

Hon tog honom under armen och förde honom till det rum han 

kommit från. 

-Oh min GUD! ropade Anna när hon fick se röran. 

Bill försökte le urskuldande. 

Hon plockade upp tomflaskor och tomburkar på nolltid och slängde 

dom i några stora plastpåsar. Hon torkade en stol med näsduken 

men lade dit en tidning på sitsen för säkerhets skull och satte sig 

ner. Anna korsade benen så att strumpebanden syntes inne i kjolen.


Hans blick var naglad vid hennes lår. 

-Vi vill ha hjälp med Olof Palme, sa Anna och tog fram en hopvikt 

kopia på Bill Blomquists avgångsbetyg från polisskolan och gav 

honom det. 

Han tog emot betyget och tittade förvånat. 

-Men det här är ... mitt betyg? 

-Ja, jag vill vara säker på att jag har kommit till rätt person. Ditt 

ordningssinne och din organisationsförmåga är väl dokumenterad. 

Det är därför vi erbjuder dig jobbet att skjuta Olof Palme. Han är i 

klorna på Sovjetunionen som du förstår. 

-Ja det vet ju svenska säkerhetspolisen också, sa Bill. 

-Du får hundra tusen dollar. Mer får du inte. Det finns andra som 

vill göra jobbet billigare, men vi anser att du är den bäste. 

-Ja, jag accepterar naturligtvis. 

-Bra! Men vi får diskutera detaljer i morgon. 

-När och var? Bill kände sig spik nykter och sugen på att sätta i 

gång. 

-Vi vet var du finns. Var inte orolig! sa Anna och tog upp bilnyckeln 

och två tusen dollar. -Du får den här Mercedesbilen av oss som 

gåva. Hon gav honom nyckeln, registreringsnumret och adressen på 

bilfirman. -Du kan hämta den från och med nu. Även om du tackar 

nej till uppdraget så får du behålla bilen som ersättning för att vi besvärat 

dig. Här är dessutom tvåtusen dollar till bilförsäkring och 

bensin ett tag framöver. 

-Hur vet jag att det inte är en fälla? sa Bill lite förläget. 

-Jag företräder den amerikanska regeringen och bor på Grand Hotel. 

Du får naturligtvis inte komma dit, men du kan säkert diskret 

kontrollera mina uppgifter. Vi vet ju båda två att du jobbade som 

livvakt åt vår amerikanska ambassadör Jeremy Holland. Du har dina 

kontakter kvar inom säkerhetspolisen, eller hur? 

-Jag är imponerad, sa Bill. Han började känna sig smått historisk 

redan nu. Han kände hur hjälteglorian växte. 

-Du kommer att få 50.000 dollar denna vecka plus naturligtvis en 

revolver med ammunition. 

-Jag tar uppdraget. Jag har alltid gillat Ronald Reagan, sa Bill djupt 

allvarligt. 

-Vem gör inte det? Anna log och sträckte fram handen. Vi ses i 

morgon Mr. Blomquist. 

Han följde henne fram till trappan och fick chansen att njuta av 

141

142 

hennes bakdel och välsvarvade ben. Hon hade bruna nylonstrumpor 

med söm. 

För Bill var himmelriket nära. Han jublade invärtes och rusade till 

banken och växlade in dollarsedlarna. Han fick 12 tusen sköna 

svenska kronor i hundralappar. Två tusen kronor skulle nog bilförsäkringen 

kosta. Alltså tio tusen kronor kvar. Han skrattade för sig 

själv och gick in på närmaste spritbutik och köpte två flaskor vodka 

som skulle vara bra att ha om något gick fel. 

Han gick ner i möbelkällaren och hällde i sig ett dricksglas vodka. 

Han kände att det var bråttom så han tog en taxi till Tennstopet och 

där beställde han en snabblunch med starköl och snaps. Efter lunchen 

blev det taxi till Hornsgatan och han bad chauffören att vänta 

på gatan. I bilfirmans garage stod den kopparfärgade Mercedesen 

och bara väntade och det var som han trodde ... en härlig 450 SE 

automatic. 

Saken var klar. Han fick ett inbetalningskort på försäkringen av 

bilförsäljaren och sa att han hämtade bilen i morgon på eftermiddagen. 

Med taxin fortsatte Bill till Stefan Svedbom på jobbet: 

-Hej Stefan! sa Bill. 

-Tjenare Bill har det hänt något? 

-Ja CIA var nere och lämnade uppdraget till oss att skjuta Palme. 

Jag fick tolv tusen spänn plus en Mercedes värd hundra tusen. Jag 

får vapen och femtiotusen dollar denna vecka. Här är visitkortet. 

Jag skall kolla henne via säkerhetsavdelningen ... ... ja 

....SÄPO.....alltså. Men nu måste du ge mig några sömntabletter. 

Jag har supit så skallen håller på att spricka. Jag måste få sova. 

Stefan nickade leende och sa: 

-Här ... Ta nyckeln och åk hem till mig. Du har en burk i badrumsskåpet. 

Jag hämtar nyckeln i möbelkällaren sedan. Om du sover då 

... kan du ge den till Müller. 

Klockan 16.00 tog Bill fem sömntabletter och ett stort glas vatten. 

Han skulle sova ruset av sig i minst sexton timmar. 

Det dröjde inte länge förrän han snarkade gott i skrubben på möbelkällaren. 

2 

Efter mötet med Bill i möbelkällaren tog Anna Pavlova en lång 

promenad på Sveavägen ner till Sergels torg. Där vek hon av och 

fortsatte till Sheraton Hotel och åt en sen lunch. Hon njöt av att


smälta intrycket från mötet med Blomquist. Hon kände på sig att 

denne Bill hade svalt betet. Det kanske skulle ordna sig. Hon kanske 

skulle lyckas. Då skulle hon få amerikanskt medborgarskap, 

gifta sig och bli respektabel. Adjö diktaturen ... Adjö kommunismen. 

Adjö Sovjetunionen. 

Hon promenerade vidare till Grand Hotel och väl där gick hon 

fram till receptionen. Hon frågade efter nyckeln och fick den tillsammans 

med ett nytt kuvert som hon genast stoppade ner i handväskan. 

-Finns det möjlighet att bada bastu och få massage här? sa Anna. 

-Naturligtvis damen. Ta hissen en trappa ner så finns allting därnere. 

Om ni vill ringa från rummet så är numret 332. 

-Tack så mycket. 

-Nöjet är på vår sida. 

Hon gick upp på rummet och ringde till badet och hon skulle få 

massage om en timma. Det gick som smort. Hon skulle vara utvilad 

och fräsch till middan med Joe klockan 20.00. 

Joe Billings var dödstrött vid middagen och var lite frånvarande. 

Det var stora tunga beslut som vilade på hans axlar. De drack ett 

gott fylligt rödvin till oxfilén. Till dessert tog de friterad camembert 

med hjortronsylt. 

-Hur har du haft det min älskling? sa han. 

-Förmodligen bättre än vad du har min käre man. Du verkar helt utschasad. 

Det är något som har sugit musten ur dig ... 

Anna beslutade sig för en attack. 

-Du har väl kollat min legitimation med högkvarteret på CIA. Så att 

jag inte är lurad? sa Anna vädjande. 

-Ja, naturligtvis. Både för din och min skull eller skall jag säga för 

familjens skull? Han log. 

-Hur gick det? 

-Dåligt! 

-Dåligt? Hjärtat flög upp i halsgropen på Anna ... 

-Ja de talade om för mig vad du sysslade med och det hade jag inte 

bett dom om. Jag ville bara veta att det var en korrekt anställning 

och inte en dragning av KGB. 

-Vad är mitt uppdrag då? frågade Anna nervöst och hon blev plötsligt 

svettig i handflatorna och svetten började också rinna under 

armhålorna på henne. 

-Kolla upp några GRU-officerare i Sverige ... eller hur? 

143

144 

-Usch ... Jag känner mig avklädd, sa Anna och log lättad. 

-Det blir bra till natten, sa Joe och kramade hennes hand. 

Höstmörkret vilade tungt över Stockholm och tröttheten hos Anna 

och Joe drog dem långsamt mot den breda dubbelsängen. 

3 

När Anna vaknade 09.00 hade Joe för länge sedan gått till jobbet. 

Hon kastade sig ur sängen, rusade fram till handväskan och slet upp 

kuvertet: 

Anvisningar för onsdagen. 

Ta en taxi till Odengaraget, Gyldéngatan 8 nära Odengatan i 

Stockholm. Var där klockan 14.00. I nedre planet står en stor ljusgrå 

Van av märket Plymouth med registreringsnummer LAC 903. 

Vi väntar på dig i den bilen. 

Innan dess: Ge det här maskinskrivna meddelandet till Bill Blomquist. 

Senast 11.00. Han sover i möbelkällaren om nätterna. Läs 

meddelandet själv först. 

OHIO. 

Anna vecklade upp papperet som Bill Blomquist skulle få: 

Kom till parkeringsplatsen omedelbart utanför amerikanska ambassaden, 

på Djurgårdsbrunnsvägen. Vi finns där i en ljusgrå Van 

Plymouth LAC 903. Onsdag, Torsdag, Fredag 15.00-15.30. Ta med 

Stefan Svedbom. Åk i Mercedesen och skaka av er eventuella förföljare. 

Om ni inte kan komma någon av de tre dagarna så avblåses 

hela operationen. I så fall behåll bilen och lycka till med livet. 

Anna tittade ängsligt på klockan och såg siffrorna 09.10 och hon 

tänkte: ”Jag måste duscha. Jag vaknar inte annars”. 

Hon lyfte telefonluren. 

-Hallå det här är Anna Mac Clusky, kan jag få rumsservice. 

-Rumsservice? 

-Rum 506. Kan jag få upp en kontinental frukost 09.30? 

-Naturligtvis. 

-Tack. 

Prick 10.00 gick Anna ut genom entrén på Grand Hotel. 

Hon fotograferades av folk i den svarta Volvon på andra sidan gatan. 

”Det är som det ska, att svensk säkerhetspolis blir övertygade 

om, att jag jobbar för CIA”, tänkte hon med bultande hjärta. 

4


På dörren till möbelkällaren satt en skylt. ”Öppet 11-18”. Det var 

en kvart kvar men dörren stod på glänt. Hon gick in och ropade: 

-Hallå är det någon här? 

Medarbetare Müller kom fram och log ursäktande: 

-Han sover. 

-Då väcker jag honom. Anna gick med snabba steg in i skrubben 

där han låg och snarkade. 

-Hallå Mr. Blomquist vakna. Hon ruskade på hans axel. 

-Va? Vad är klockan? Åhhhh Anna Mac Clusky, förlåt jag tog 

sömnmedel. Har jag missat något? 

-Nej var god och läs det här genast och nicka om ni har förstått innehållet. 

Han läste noga i fem minuter. 

-Ja, ja. Det är OK. 

-Bra då går jag nu. 

Hon lämnade honom åt sitt öde. 

5 

Exakt 15.00 gled Mercedesen fram till den ljusgrå Plymouth Van 

utanför amerikanska ambassaden. Bill och Stefan steg in i skåpet på 

bilen som visade sig var ett litet kontor med fem stolar och ett litet 

bord. På bordet var en mindre svart väska placerad. 

De skakade hand med Anna och de två männen. Den ene som tydligen 

ledde mötet sa: 

-Jag heter Arthur och det här är min medarbetare Robert. Vi är båda 

från OHIO. Du Bill känner ju redan Anna? 

Anna och Bill log mot varandra. 

-Till saken, sa Robert. -Olof Palme måste bort. Han bör skjutas på 

öppen gata så att Sovjetunionen förstår att det inte är någon idé att 

ockupera det här landet. Händelsen bör äga rum runt månadsskiftet 

februari-mars nästa år men ni kommer att få anvisningar hela tiden. 

Tystnad ... 

Bill och Stefan nickade allvarligt. 

Robert tog mycket demonstrativt på sig ett par svarta handskar. Han 

öppnade väskan och lyfte upp den splitternya stora tunga amerikanska 

revolvern och fem askar patroner med 20 skott i varje. 

-Det bör räcka till övningsskjutning också, sa Robert. 

Så tog han upp bunten med tusendollarsedlar och sa: 

-Detta är femtiotusen dollar och en timme efter Olof Palmes offici- 

145

146 

ella dödförklaring utbetalas resterande femtiotusen dollar av vår 

agent Anna Mac Clusky här. Nu får ni inte hoppa av. Vi litar på Er. 

Robert stoppade ner allting i väskan och gav den till Bill. 

-Några frågor Mr. Blomquist? 

-Nej absolut inte. Hade jag haft gott om pengar så hade jag gärna 

betalat för att få göra jobbet åt Amerika, skrattade Bill. 

Alla log. Robert reste sig upp och sa avslutningsvis: 

-Världsfreden måste räddas. Vi hör av oss. Det här mötet har aldrig 

ägt rum. Nu måste ni gå Mr. Blomquist. Oh, ja ... jag glömde ... 

Varsågod Mr. Blomquist. Innehållet i det här kuvertet tillhör Er 

personligen. Adjö så länge. 

6 

Bill och Stefan tog sina uppdragsgivare i hand och for iväg i den 

lyxiga Mercedesen. Den åttacylindriga motorn spann som en katt. 

Efter fem minuters bilfärd körde Bill in på en parkeringsplats och sa 

till Stefan: 

-Öppnar du kuvertet är du snäll. Jag törs inte. Tänk om det är en 

brevbomb ... 

Stefan utmanade ödet och nervöst slet han upp kuvertet. 

-Det är fotografier på dina barn och dina föräldrar. Är det en varning 

Bill? sa Stefan och blev lätt skärrad. 

-Det är det minsta man kan säga. -Har du någon antabus hemma 

Stefan? sa Bill med ett hårt tag om ratten. Han hade bestämt sig. 

Han skulle inte ta en droppe förrän den fähunden Palme var skjuten. 

Att supa har sin tid och att skjuta Sveriges statsminister har sin tid. 

Nu var det nykterhet som gällde. När det gäller. Då gäller det. 

-Ja faktiskt jag har en burk hemma. Oöppnad. Jag fick dom av läkaren. 

Men jag simmar hellre 10.000 meter. Jag vill ha friheten att supa 

till när det surrar i huvudet. Själens bastubad som du vet. Du kan 

få dom nu direkt. 

-Det är lika bra ... Om jag schabblar nu så blir jag väl själv skjuten. 

-Antagligen, sa Stefan. 

-Det är lika bra att jag kör loppet ut. Har du mer sömnmedel hemma? 

Jag menar så att jag inte ligger och grubblar? 

-Jag har flytande sömnmedel. Men det är väldigt starkt. En droppe 

räcker för att söva en häst 24 timmar om du förstår vad jag menar ... 

-Jag tar hälften om du vill ha betalt så får du väl ta tusen dollar ... 

-Pengar är det minsta jag behöver, sa Stefan.


-Vad behöver du då? sa Bill. 

-Frid i själen. 

-Den frid som inte pengar kan ge. Jag vet vad du menar. På ett sätt 

beundrar jag Jesus. Han spottade Pontius Pilatus i ansiktet, sa Bill. 

-När då? sa Stefan. 

-Hmmm, sa Bill och hans grep om ratten hårdnade. -Om jag tar en 

antabustablett så kan jag inte supa på tre dagar. 

-Jaså. Hur reagerar du om du tar en sup? sa Stefan. 

-Jag blir helt flammig i ansiktet men det otäcka är hjärtat ... det 

pumpar för högtryck. Jag tror det går sönder ... då blir jag verkligt 

rädd ... 

-Finns det inget motmedel då? sa Stefan leende. 

-Jo höga doser koncentrerad C-vitamin och mängder av bananer. 

-Bananer? Det var intressant, sa Stefan. 

-Jag läste någonstans att en del forskare tror att bananplantan har 

sitt ursprung i ett annat solsystem i Universum, sa Bill. 

-Varför? 

-Det är något egendomligt med plantan jag minns inte riktigt, sa 

Bill. 

7 

-En smäll i rotorn ... bak i planet ... verkar vara ett laservapen ... 

Plötslig yttre åverkan inuti turbinen” lyder haverikommissionens 

rapport angående den nedskjutna spaningsViggen, sa Valter Pero 

och tillade: -Några frågor? 

Kollegorna vid sammanträdet sa inte mycket. De nickade tyst och 

insåg att nu var det blodigt allvar. Planet var nedskjutet men ingen 

hade hört eller sett något skott. Det var ett mysterium. 

Det var torsdag och stressigt värre på jobbet. Ubåtslarmen duggade 

tätt runt Gotlands militärkommando. Dessutom hade konstaterats 

säkra observationer av ... och spår från främmande attackdykare. 

Delar av sovjetiska soldaters reservproviant, kex och choklad hade 

upphittats på norra Gotlands stränder och på Fårö. Ryssarna var 

förmodligen ute efter de svenska sjömålsrobotarna. 

Sekreteraren Kerstin Nilsson kom in och sa: 

-Valter ... ÖB är på telefon kan du komma? 

-Ja, jag kommer ... Jag är strax tillbaka. Han nickade åt sina kollegor, 

gick ut och tog luren på sitt rum. 

-Valter Pero? 

147

148 

-ÖB här! 

-Tjenare Lennart. Har inte ryssarna skjutit dej än? Ha, ha, ha. 

-Ha, ha, ha, skrattade Lennart med. 

Det var ett befriande skratt som ekade på Försvarsstaben i Stockholm. 

”Till och med tjänstemännen i avlyssningscentralen på Sovjetiska 

ambassaden drog väl nu på munnen”, tänkte ÖB Lennart 

Ljung och sa: 

-Du måste hjälpa mig nu Valter!? 

-Måste jag? Han skrattade lätt. -OK skjut får vi se om du träffar. 

-I morgon kväll är det middag med dam hemma hos amerikanske 

ambassadören. Militärattachéerna från väst och svenske ÖB är ditkommenderade. 

Det är lite känsligt för mig att gå eftersom jag 

måste rapportera till Olof Palme direkt. Det är bättre att du går så 

rapporterar du till mig i två olika versioner. En officiell och en inofficiell. 

Hänger du med? 

-Mycket väl, sa Valter småleende. 

-Hjälp mig nu Valter. Vi är ju i alla fall dryckesbröder? ÖB vädjade. 

-Det skall väl vara därför då. Han skrattade. -Hur dags är det? 

-19.00! 

-Då får jobbet betala Violas damfrisörska och en ny aftonklänning. 

Du vet ju hur dom är. 

-Utpressare! ... OK jag ordnar formaliteterna. Du och Viola får bo 

på Grand Hotel här i Stockholm. Kom förbi staben 15.00 så får vi 

dricka kaffe. 

-Nöjet är helt på min sida, retades Valter. 

Klick. 

Båda Valter och Lennart tyckte att Gotland var betydligt behagligare 

att jobba på. Ingen nervös storstadstrafik här inte ... 

8 

Hoppfull och dödstrött åkte Anna Pavlova med sina ryska kollegor 

från GRU till Odengaraget. Hon ville inte veta deras rätta namn. 

Robert och Arthur räckte bra. De tyckte att det var bra att ingen såg 

att de var tillsammans alla tre och därför skulle hon släppas ut ur 

bilen i mörkret i garaget och sedan ta hissen upp till dagsljuset och 

friheten. Hon skulle få vidare instruktioner genom sovjetiska ambassaden 

i Washington. 

Väl ute på gatan beslutade hon sig för att promenera hela vägen


till Grand Hotel. Det fanns inget bättre sätt för henne att gå ner i 

varv. Långpromenader hjälpte och vodkan lindrade bara den själsliga 

smärtan tillfälligt. 

”Nu vill jag sova i ett dygn,” tänkte hon. ”Hur skulle det bli mellan 

Joe Billings och henne när han fick reda på sanningen? Hon skulle 

aldrig kunna föda fram hans barn om hon inte var helt naken i själen. 

Inget fick stoppa henne. Bara GUD,” tänkte hon segervisst. 

”Förresten ... vad gjorde Joe på dagarna? Vad har han för fuffens 

för sig på neutrala Sveriges jord? Var han egentligen så ädel och 

ren som hon föreställde sig? ... Naturligtvis inte och han var nog 

inte så stark som han låtsades vara. Han skulle nog behöva en stark 

och utvilad kvinna vid sin sida. Hon skulle minska vodkadrickandet 

och börja äta extra vitaminer och mineraler. Hon gick genast in på 

ett apotek. som låg i hennes väg. I fortsättningen var det hon som 

gick upp allra först på morgonen och tog hand om sin man så han 

orkade göra henne med barn.” Hon log ... 

När hon hämtade nyckeln i receptionen låg en lapp från Joe Billings 

i postfacket: Middag hos amerikanske ambassadören, fredag 

kväll. Köp en lång klänning. Beställ tid hos frissan. Kyssar Joe. 

Fredag kväll, fem i sju, anlände Anna och Joe till ambassadör 

Gregory Newels villa inte långt från ambassadområdet. Det var 

nordiskt novembermörker, men uppehållsväder. Kanske var det så 

att himmelen höll andan. Limousiner och taxibilar kom i en jämn 

ström. Journalister var portförbjudna genom en diskret polisavspärrning. 

Eleganta damer med långa aftonklänningar eskorterades 

av män i uniform eller mörk kostym. 

Joe föredrog kostym den här kvällen och det gjorde även Valter 

Pero skulle det visa sig. 

Man skulle kunna tro att det var en vanlig fest för att underhålla de 

diplomatiska kontakterna, men så var icke fallet. Det som skulle 

avhandlas med drinkar i handen var utplacering av atombomber på 

svenskt territorium. Det visste inte Valter och ej heller den amerikanske 

ambassadören Newel. Det var bara Joe Billings som hade 

alla korten och han var ute efter en enda person och det var den 

man som svenske ÖB hade skickat, nämligen underrättelsechefen 

på Gotlands militärkommando Valter Pero. 

Joe Billings såg honom direkt. Valter hade en säkerhet och en utstrålning 

av gemytlighet som gjorde att flera toppmilitärer såg honom 

som den verklige militäre ledaren i Sverige. Inga viktiga för- 

149

150 

svarsbeslut klubbades igenom utan hans inofficiella godkännande. 

-God afton Valter Pero. Jag heter Joe Billings och är president 

Ronald Reagans så att säga ”privata” militäre rådgivare. 

-God afton. Jag har hört talas om Er. Välkommen till Sverige. 

-Tack kan vi gå en trappa ner till gillestugan så att vi kan prata i 

fem minuter före maten ... ? 

-Det går bra. Jag skall bara säga till min fru Viola. 

I gillestugan stod sex mörkbruna tunga skinnfåtöljer och ett mörkbetsat 

kraftigt ovalt soffbord i ädelträ. De satte sig bredvid varandra 

och Joe vecklade ut den karta han hade haft i innerfickan. Han hade 

markerat ett antal orter. 

-Vi vill placera ut ett antal laddningar på svenskt territorium. Varje 

laddning är inte större än en ordinär resväska. -Vi skulle vilja lägga 

dom på några flygbaser som är bevakade dygnet runt. 

-Vad är det för laddningar? sa Valter. 

-Det är en helt ny teknik med stor sprängkraft och väldigt lite volym 

på laddningen, sa Joe. 

-Javisst Joe Billings men vad är det för laddning? Vilket material är 

det rent kemiskt alltså? 

-Atombomber! sa Joe. 

Valter Pero hade lyft glaset och tagit en mun av den svaga dry 

Martinin. Han satte drinken i halsen och började hosta. Han fick 

några vänskapliga dunkar i ryggen. 

-Hur många vet om det här? sa Valter. 

-I Sverige är det nog bara du. Vi vill att du håller i hela operationen. 

Femton laddningar ligger på skeppet här ute vid stadsgårdskajen. Vi 

kommer att gå ut och bunkra lite i Visby hamn och då får vi göra en 

omlastning. Då får ni själva ta hand om ”resväskorna”. Helst nattetid 

förstås. 

-Vad gör vi nu? sa Valter. 

-Inväntar ditt godkännande, sa Joe Billings och höjde glaset mot 

Valter. 

Denne lyfte sitt glas till skål och sa: 

-Du har mitt godkännande. 

-Bra. Jag har en dokumentärportfölj klar i kassaskåpet på ambassaden. 

Instruktionerna är både på engelska och svenska. Du få den i 

morgon. Vi kanske kan äta lunch med damerna innan du flyger tillbaka 

till Gotland. Vilket hotell bor du på? 

-Grand Hotel, sa Valter.


-Välkommen till gänget, sa Joe och reste sig. Då går vi upp till 

middan och damerna. 

Valter fick Anna till bordet och Joe Billings fick Viola Pero till 

bordsdam. De hade mycket att prata om, ja det var nästan som om 

de kände varandra från en tid som de inte längre mindes. 

-Sovjetunionen verkar förbereda krig mot Sverige, sa Valter och log 

mot Anna. 

-Usch då, sa Anna leende, lyfte glaset och skålade. -Har det någon 

betydelse om vi dricker vodka eller whisky i det här landet då? sa 

Anna och anspelade på ryssarnas vodkadrickande och amerikanarnas 

whiskypimplande. 

Valter förstod mycket väl vad Anna menade så han sa till den vaksamma 

bordsdamen: 

-Kära Anna. Jag dricker båda sorterna men jag uppskattar att själv 

få ha friheten att välja mellan de två sorterna. 

De såg varandra in i ögonen och kände att de hade något gemensamt. 

De visste inte vad. 

Viola pumpade naturligtvis Joe Billings på information om Nancy 

och Ronald Reagan och fick till sin glädje reda på var Nancy köpte 

de flesta av sina snygga kläder. 

”Det skulle bli suveränt att berätta för väninnorna,” tänkte Viola. 

En sextett spelade upp en stillsam vals efter desserten och Valter 

bjöd upp Anna. Hon var lite längre än han och Valter passade på att 

beundra utsikten. Naturligtvis hade Anna en väl tilltagen urringning 

och hon älskade kavaljerernas uppmärksamma blickar. 

Efter festen åkte de två paren i gemensam taxi till hotellet. De 

skulle få mycket att göra med varandra konstaterade Valter och Joe 

och damerna nickade leende till sina kavaljerer. 

När de steg in i hissen i foajén på bottenvåningen fick de sällskap 

av ett annat par som också skulle åka uppåt. Det visade sig vara 

statsminister Olof Palme och den amerikanska skådespelerskan 

Shirley Mac Laine. Klockan var två på natten. Valter och Olof Palme 

nickade hjärtligt åt varandra. De hade båda lantställen på Gotland 

och kände varandra från jobbet. 

”Outgrundliga är Herrens vägar”, tänkte Anna Pavlova med sorg i 

hjärtat när hon där i smyg i hissen betraktade statsminister Olof 

Palme. 

9 

151

152 

Ronny Andersson sjönk djupare ned i meningslösheten och inte 

blev det bättre av att han hällde i sig vinflaska på vinflaska. För 10 

månader sedan hade han varit på Kanarieöarna och supit. En natt 

hade varit värre än de andra. Han ställde sig på knä på golvet. Det 

var vid vargtimmen 04.00 på morgonen. 

Han kunde inte sova och han kunde inte vara vaken. Han höll på 

att gå sönder inombords. Han knäppte händerna och bad. 

-Gode Gud! Jag lovar att skriva Försvarslotto och engagera mig i 

försvarsfrågan bara jag får sova ... Som av ett under hade han somnat 

fem minuter senare och sovit i åtta timmar i sträck. Det var då 

han för första gången började ana att han inte hade någon egen vilja. 

Nu satt han här och söp för sig själv i ettan på söder i Stockholm 

då telefonen ringde: 

-Ronny! svarade han 

-Är det här Ronny Andersson? sa rösten. 

-Ja det är det! 

-Det här är kriminalinspektör Roland Olsson på säkerhetspolisen i 

Stockholm. 

-Ja hej! 

-Du hade visst något att berätta om Matreco i Södertälje? 

-Det sovjetiska handelsföretaget jaa. 

-Passar det om jag kommer förbi torsdag klockan 14.00, sa Olsson. 

-Alldeles utmärkt! sa Ronny. 

-Då så. Hej. 

-Hej. 

Klick. 

Den prydlige Olsson kom punktligt till mötet. Med viss tvekan visade 

han sin polislegitimation. Han ville vara diskret och det ingick 

i jobbet. 

-Var så god och sitt, sa Ronny till kriminalinspektör Roland Olsson. 

-Tack, sa Olsson och ställde dokumentärportföljen en bit ifrån sig. 

Lite närmare Ronny faktiskt. Portföljen hade sifferkombinationslås 

men Olsson öppnade den inte. -Ja, det är jag som har kontrollen 

över Matreco, sa Olsson. -Du visste något särskilt eller hur? 

Ronny berättade hela historien men inte om sin kontakt med örlogskapten 

Valter Pero. Det var hård konkurrens mellan säkerhetspolis 

och militär underrättelseverksamhet i vart fall i Stockholmsområdet. 

Olsson rörde inte ett finger och antecknade således ingenting. Han


visade inte det minsta tecken på intresse eller förvåning förrän 

Ronny sa: 

-Personbilen VAZ tillverkas i Volgograd. 

-Ja, sa Olsson neutralt. 

-I Volgograd tillverkas andra saker, sa Ronny. 

-Ja, sa Olsson fortfarande neutralt. 

-I Volgograd tillverkas stridsgas, sa Ronny. 

-Vaa?? 

Olsson reste sig upp och flämtade och när han kom på att han visat 

känslor så satte han sig ner och sa så ointresserad han kunde: 

-Det visste jag inte. 

Olsson tittade på klockan. Efter några minuters kallprat reste han 

sig upp och ursäktade sig. Han hade bråttom men han försökte dölja 

det. 

-Ring gärna om det är något mer Ronny. 

-Det skall jag göra, sa denne. 

Kriminalinspektören lämnade lägenheten och Ronny lyfte luren 

och slog numret till Bill Blomquist i möbelkällaren. 

-E-son ... ? 

-Det är Ronny 

-Tjenare, tjenare, sa Bill avvaktande. 

-Säkerhetspolisen var här i en hel timme. Han har precis gått ... 

Bills hjärta slog en volt och han fick panik ... 

-Hallå är du kvar? sa Ronny. 

-Ja ursäkta mig ... Jag har lite ont i hjärtat ... 

-Har du supit? 

-Bara lite grann. 

-Marta åker till Norrland på lördag. Skall vi ta några glas på kvällen? 

Jag köper med mig lite vodka och sen går vi på Tennstopet och 

snackar lite och tittar på folk? 

-Det blir bra kom vid 16.00! 

-OK. 

Klick. 

10 

Bill Blomquist ringde till Frank Svensson på Säpo. Det var lördag 

morgon klockan 10.00. 

-Frank Svensson. 

-Ja hej det är Bill. 

153

154 

-Hejsan. 

-Jag har fått problem med bilen, kan vi ses? 

-Kom till OK-macken om en timma. 

-Ja, vi säger så. 

Bill körde norr om Stockholm mot Arlanda. Han hade fortfarande 

en svart Volvo bakom sig. Hur de hittade honom begrep han inte. 

Han åkte till bensinstationen som hade uthyrning av ”gör det själv 

verkstäder”. Man kunde där byta olja och fixa själv med bilen så att 

man slapp stå på gatan i snöblasket. Där fanns också en domkraftsanläggning. 

Man kunde hissa upp bilen och kontrollera underredet 

och eventuella rostangrepp. 

När Bill svängde in på macken så försvann den svarta Volvon. 

Prick 11.00 dök en solbränd Frank Svensson upp. Han var 42 år 

gammal och vältränad av medellängd och mörkhårig. Idag var han 

klädd i svart skinnjacka, blå jeans och svarta armékängor med stålförstärkta 

tåspetsar. En spark i huvet av honom så dog man på 

fläcken. Frank tog av sig solglasögonen och sa: 

-Var sitter problemet? 

-En svart Volvo förföljer mig. Dom hittar mig överallt. 

-Hissa opp han då! 

Bill gick fram till kommandopanelen på domkraften och tryckte på 

UPP. 

-Tack det räcker, sa Frank och gick direkt till bensintanken ... Kom 

får du se Bill! 

Han gick bort till Frank och fram till bensintanken och såg sändaren 

plus en stor magnet. 

-Det var som tusan, sa Bill. 

-Ja det här är grundläggande saker vi får lära oss på SÄPO. Låt den 

sitta kvar så länge. När du vill slippa bevakning så tar du bort den 

bara. Låt den sitta kvar annars får du bara en ny av grabbarna på 

tekniska. Var det något annat? 

-Ja den där juristen Ronny Andersson du vet ... 

-Ja han jobbar för den militära underrättelsetjänsten vi har starka 

uppgifter om det ... 

-Han ringde i torsdags och sa att en SÄPO-kille var hemma hos honom 

i en hel timme ... 

-Då är vi verkligen illa ute, sa Frank. Redan förberedelse till mord 

är ju straffbart och när det dessutom gäller statsministern så är det 

ingen förmildrande omständighet precis. Du måste ta reda på vilken


polisman det är. Vi måste kanske blåsa av hela operationen. Försök 

att droga honom och strax innan han tuppar av så pumpar du honom 

... Har du något preparat att ge honom ... ? 

-Jag har någon skit som man söver hästar med, sa Bill. 

-Fy faan ... Det blir riskabelt. Vi får kanske gräva en grop i skogen 

om han stryker med ... 

-När kommer han? 

-Han dyker upp vid 16.00. 

-Ring mig genast du har pumpat honom. Jag åker till jobbet och 

hämtar personalförteckningen. 

11 

Det spöregnade på lördagen så Ronny tog en taxi till möbelkällaren. 

Bill och Ronny flinade åt varandra när de möttes. Bill kunde inte 

dölja sin nyfikenhet: 

-Vad ville SÄPO veta ? 

-Lugna dej. Skall vi ta något glas eller inte, sa Ronny. 

Han ställde fram flaskan på det smutsiga bordet och Bill tog fram 

två dricksglas, hällde upp och gav Ronny det ena och sa skål. De 

förde glasen till munnen och Ronny smuttade på vodkan. Han ville 

ta det lite försiktigt, men det hjälpte honom föga. Den sträva bismaken 

träffade honom i gommen och något främmande medel gick direkt 

ut i blodet. Det måste ha varit en kraftig dos. Ronny började 

genast försvinna i ett töcken. 

-Nämndes mitt namn, ropade Bill. 

-Nej, nej, flämtade Ronny. 

-Vad hette han, ropade Bill förtvivlat. 

-Vem ... då? Ronny kände sig helt viljelös. 

-SÄPO-killen ... 

-Larsson, ljög Ronny. Han var nu kristallklart medveten om att han 

blivit livsfarligt drogad och att han var i allvarlig fara. 

-Förnamn? 

-Sa han inte ... 

Sen blev det kolsvart och mörkt för Ronny. Han förlorade medvetandet. 

När Bill hade drogat Ronny i möbelkällaren så gick han till en telefonautomat. 

-Frank!? 

-Bill här. Han hette Larsson, det var allt jag fick veta. 

155

156 

-Ett ögonblick ... Det finns ingen Larsson i personalmatrikeln. Kan 

han ha bluffat? 

-Mycket möjligt, sa Bill och blev iskall inombords. 

-Vi får hålla ett öga på Ronny, sa Frank. 

-Vi får göra det, sa Bill. 

12 

Ronny slog upp ögonen 36 timmar senare. Torr i munnen. Var befann 

han sig? Mörkt. Han låg på någon form av säng nästan förlamad. 

Efter en evighet började rörelseförmågan återvända och han 

kunde urskilja möblerna. Han slocknade igen och vaknade upp senare. 

Han såg sig ånyo omkring. Han var kvar i möbelkällaren, 

kunde röra sig men inte resa sig och var fortfarande sträv i gommen. 

Han låg kvar när taklamporna tändes långt senare. Ronny 

lyckas ta sig upp och möter Bill Blomquists hånfulla och överlägsna 

leende, som denne försöker dölja. 

-Är du kvar här? sa Bill 

-Jag somnade visst, sa Ronny. -Har du lust att ge mig lift söderut? 

-Visst, visst, sa Bill. -Jag skall hämta bilen och slänga in några småsaker 

i bagaget. Vi ses på gatan om fem minuter. Vänta här så 

länge. 

De kallpratade i bilen och båda höll masken. Ronny förstod nu taktiken 

som Bill använde. Han spelade fullare än han var och spelade 

bakfullare än han var. Ronny körde nu med samma teater: 

-Helvete vilken baksmälla. Oj, oj, oj jag blev visst ordentligt full ... 

-Kan man säga. Ha, ha, ha ... 

Längre tystnad. Bill parerade skickligt i storstadstrafiken och den 

åttacylindriga motorn var tystgående. Det var måndag förmiddag 

klockan 10.00 och regnigt och mörkt. Ögonvitorna var kritvita på 

Bill och Ronny förstod att han inte kan ha druckit en droppe på flera 

dagar. 

-Jag tror att jag tuppade av i lördags av all vodka, ljög Ronny. 

-Det måste du ha gjort, sa Bill. -Plötsligt var du bara borta. 

Bill såg hela tiden rakt fram och i ögonvrån såg Ronny hur hans 

grepp om ratten hårdnade så att knogarna vitnade. 

Båda höll god min i elakt spel. När de var framme sa Bill: 

-Du skall fortsätta att skriva Ronny. Skriv om Försvarslotto. 

-Tack skall du ha och tack för skjutsen ... 

Bilen for iväg och Ronny var förbryllad och besviken. Vad menade


Bill med att droga honom på det här sättet? Obegripligt! 

13 

Det var förnedrande att bli behandlad så där av Bill Blomquist. Att 

bli drogad som ett djur före slakten ... så kändes det. Var det ett av 

Bills dåliga skämt eller var det något riktigt ruskigt stort på gång? 

Hade han petat i områden som var explosiva? 

Ronny Andersson stod inför ett vägval. Han visste det. Han var 

tvungen att lita på att det han såg och upplevde var verkligt. Det var 

nu ett och ett halvt år sedan han lämnade psykoterapirummet hos 

leg. psykologen Mari Lundvall. 

”Ja då är terapin klar hade hon sagt.” 

I hela tre år hade han gått hos henne. Ibland flera gånger per vecka. 

Orsaken till att han sökt upp henne var ångest- och skuldkänslor. 

”Jag vet inte var ångesten och skulden kom ifrån”, tänkte han. 

Behandlingen var effektiv och kallades Symboldrama. Han fick berätta 

om sina nattliga drömmar och om sina dagliga ångestkänslor. 

Som oftast låg han på en säng och gav efter för fria associationer. 

Mari styrde honom försiktigt i fantasivärlden och väldigt starka 

upplevelser fick han måla i olja på duk. Färger och färgvalet var 

viktigt när det gällde att analysera och bearbeta de själsliga konflikterna. 

Ronny och Mari arbetade sig sakta men säkert igenom hans lagrade 

skuld- och ångestkänslor, men sorgen kom de aldrig åt. Den låg 

förmodligen väldigt djupt i själen. 

”Man kan inte gråta på beställning”, hade Mari sagt. ”När gråten är 

mogen, då kommer den som en befrielse. Du får se tiden an.” 

Att bli kvitt skuld och ångest medförde en annan sak som var 

oväntad. Ronny blev av med sina skygglappar och såg livet såsom 

det verkligen var. När Mari sa: 

”-Då är terapin klar,” så innebar det att han kastades naken ut i den 

hårda verkligheten. Om han tidigare hade supit för att lindra ångest 

och skuldkänslor så var det nu dags att supa för att fly från verkligheten. 

Det tuffaste av allt var kanske att han var ganska ensam om 

att gå utan skygglappar. 

Det fanns en massa människor runt omkring honom och framför allt 

i samhällstoppen som såg men ändå inte såg vad som höll på att 

hända. 

”Jag återvänder nog aldrig till juridiken”, tänkte han. 

157

158 

”Rättvisan är en illusion” hade han plötsligt insett. Vad skulle han 

göra? Psykologen Mari hade givit honom några avskedsord: 

-Kom ihåg Ronny att vad du än gör så lyssna på din inre röst! Det 

är det enda och förmodligen bästa råd jag kan ge dig. Alla människor 

har en inre röst och du måste lyssna på Din. 

Så enkelt skulle jag vilja säga att det är. De stora bitarna i ditt liv är 

nog förutbestämda vilket innebär att du gör vad du vill men resultatet 

blir ändå detsamma. Med andra ord ... Ta det lugnt. Ta en dag i 

sänder och lyssna på din inre röst! 

”Det är ju just det jag är rädd för”, tänkte Ronny. 

Så länge han kunde minnas hade en inre visshet funnits hos honom 

och det var att han en dag skulle bli politiker eller folkledare. Han 

visste bara inte hur det skulle ske. Att gå med i något av de etablerade 

partierna var otänkbart för honom och att starta upp ett helt 

nytt parti var nog ganska så kapitalkrävande och förresten, hade han 

dom stora pengarna i sin ficka så skulle han nog bara resa jorden 

runt och strunta i politiken ... Ett visste han och det var att han var 

trött på juridiken ... 

”Jag måste ta mig samman och försöka pröva den där metoden som 

Mari berättade om. Jag måste fråga min inre röst och ta fram papper 

och penna”. 

Det gjorde Ronny och skrev en dialog mellan sig själv och en fantiserad 

inre röst: 

-Hallå där inne! Finns det någon där? 

-Jag är här! 

-Jag skall alltså bli folkledare? 

-Ja. 

-För Sverige? 

-Nej. 

-För vad då? 

-För hela världen! 

-Omöjligt. 

-Jo det blir så. 

-För hela världen? 

-Ja 

-Du vet tydligen allt om mej. 

-Jag vet allt som har hänt dig och allt som skall hända dig i framtiden 

... 

Det räckte för Ronny. Han kastade ifrån sig pennan och hällde upp


en sup och muttrade: 

-Detta är vansinne. Ledare för hela världen ... Då måste jag vara Jesus 

och det är jag inte. 

Jesus skulle återkomma i den yttersta tiden och ta makten över 

världen och uppträda som konungarnas Konung. 

”Nu har jag inget kvar”, tänkte Ronny. ”I tre år gick jag hos psykologen 

och det slutade med att jag skulle lyssna på min inre röst 

och från den kommer budskapet ”Ledare för hela världen” ... 

”Det finns alltså ett vägval,” tänkte han. 

”Antingen supa så att jag når inte botten utan själva marken dvs. 

jorden och att ta fram en spade och börja gräva ... Att gräva tills 

hjärtat stannar och sedan ligga kvar där i den gropen för att aldrig 

mer resa mig. 

Den andra vägen är att ta en ordentligt nykter period i kanske 

hundra dagar och om den inre rösten slutar med grillerna om 

”världsledare” så har det varit fylldille och hallucinationer. 

Vi får se. Jag tar en sup till ... När tiden är mogen så är den ... Ledare 

för hela världen det måste vara fylldille ... Jag är inte Jesus ... Jag 

är Ronny.” 

Han söp sig präktigt full och somnade ... och ... han ... hade ... mardrömmar 

om ... tredje världskriget. 


159

160 


Kapitel 10 

Början av januari 1986 

Södertälje 

Ronny och Marta 

-Varför dricker du om du inte vill? sa Marta. -Du får ursäkta men 

jag tycker nog att det verkar lite galet ... jag menar att en människa 

gör en sak som hon inte vill göra ... Titta på hundarna. Det dom inte 

vill göra, det gör dom inte heller ... Är inte du smartare än en hund 

... ? 

-Du röker ju! Har du sett en hund röka? ... Nja jag skojar. Jag vet 

hur svårt det är att sluta röka. Nikotinet är tio gånger starkare nervgift 

än alkoholen ... ja starkare än Heroin faktiskt ... när det gäller 

abstinensen. Det känns som om jag inte har någon egen vilja, sa 

Ronny. 

-Vems vilja råder över dig då? Flaskans? Passa dej så att inte flaskan 

dricker ur dej i stället, sa Marta. 

-Bra sagt. Neej jag vill bedöva mig för att jag inte har någon egen 

vilja. Det känns som om en övernaturlig kraft har tagit kommandot 

i min tillvaro. Jag måste kanske lyda någon annans vilja ... 

-UFO eller utomjordingar? Hur som helst det blir inte bättre av att 

dricka. Du måste ta tag i problemet, sa Marta mycket bestämt. 

-Du har naturligtvis rätt. Om några dagar fyller jag år och då har vi 

en liten fest eller hur? Sedan kör jag 100 dagar utan en droppe alkohol 

och skriver färdigt det här Försvarslotto så att jag blir av med 

det ... och vet du vad? Jag har ju den där fängelsedomen för rattfylleri 

kvar att avtjäna. Om jag skulle försöka göra den nu direkt efter 

födelsedagen så skulle jag få lugn och ro att skriva och vara tvungen 

att vara nykter, jag skulle till och med få betalt för att vara nykter, 

man får fickpengar ... Vad säger du? 

-Ja kör på bara det är lika bra att få det överstökat så att vi kan planera 

litet ... 

-Visste du förresten att ett måttligt intag av rödvin kan minska risken 

för hjärtsjukdomar? sa Ronny. 

-Kanske vore något för mig, sa Marta. 

-Hur menar du ... har du ont i hjärtat?


-Nej men jag röker ... och det är inte bra för hjärtat. Då måste jag 

dricka rödvin för att balansera gifterna ... sen tycker jag om att ta en 

snaps för att det är roligt ... man måste ha lite roligt också ... Det är 

bra för hjärtat att ha roligt. Marta skrattade högt. 

-Det står i tidningen här att kemikaliet Reservatrol som finns i vindruvans 

skal har förmågan att förhindra blodproppar och lindra inflammationer. 

Det ringer på ytterdörren. 

-Öppnar du Marta? 

-Javisst! sa hon. 

Marta går och öppnar och släpper in Bill Blomquist. 

-Tjenare Ronny. Får man slå sig ner en stund? 

-Javisst Bill välkommen, var så god och sitt. 

Marta hälsade på Bill och gick sedan ut i köket för att diska. 

Bill var välklädd och prydlig och hade nerverna under kontroll. 

Inga skakningar på händerna. Ögonvitorna var kritvita. Han hade 

verkligen skärpt till sig. 

-Vill du ha någonting att dricka Bill? sa Ronny. 

-Nej, nej, jag kör bil och har en kompis som väntar därnere. Jag vill 

bara se hur du mår och höra hur det går med skrivandet. Har du någon 

kontakt med militären nuförtiden? 

-Mycket dåligt. Men jag räknar med att få kontakt när den här 

skriften publiceras. Jag menar att vi kan väl inte i det här landet 

rusta ner försvaret när vår store granne och fiende i öster förbereder 

sig för krig mot oss? sa Ronny 

-Det är bra Ronny, fortsätt och skriv du. Det kanske är vår enda 

chans såvida inte CIA skjuter Palme åt oss ..., sa Bill. 

-Har du hört något? sa Ronny. 

-Nej, nej men man kan ju alltid hoppas ... Jag måste sticka. Jag har 

folk i bilen ... Ring om du hör något från militären ... 

-OK. Hej då Bill ... 

Ingen av de båda dryckesbröderna tog upp det känsliga ämnet ... att 

Bill hade drogat Ronny under Julhelgen. 

På gatan i bilen satt Frank Svensson från Säkerhetspolisen samt 

slaktarna och polisinspektörerna Leif Tell och Tomas Pilz från 

Norrmalms polisdistrikt VD1. De var beväpnade och beredda att ta 

hand om Ronny på direkten om han skulle utgöra något hot mot deras 

samarbete med CIA. Världsfreden skulle kräva att Ronny offrades. 

161

162 

-Ingen fara, sa Bill till de andra tre i Smålandsgänget. Ronny skriver 

och super. Han var inte nykter ... Han verkar inte känna till något. 

Vi låter honom vara, så att inte saker och ting krånglas till ... 

-Vi bör testa honom på något sätt, sa Frank. 

Två timmar senare ringde det hos Ronny och Marta. 

Hon svarade och ropade: 

-Det är till dig Ronny. 

Ronny reste sig från soffan som var omsluten av ett berg av dagstidningar. 

-Hallå det var Ronny. 

-Goddag. Jag kan inte säga mitt namn, bara att jag arbetar inom säkerhetstjänsten 

i Sverige. 

-Jaha, goddag. 

-Det gäller en viss Bill Blomquist och jag vet att ni umgås och känner 

varandra väl. 

-Just det. Det är ingen statshemlighet precis. 

-Hmm. Jag har en fråga till dig och du behöver inte svara om du 

inte vill, sa mannen som talade med myndig stämma. 

-Varsågod och fråga. 

-Vet du om Bill Blomquist håller på med någon konspiration mot 

rikets säkerhet. Är han spion eller agent för främmande makt? 

Ronny kände faran och förstod att Bill låg bakom ... Varningsklockorna 

ringde ... så han sa: 

-Hör nu min bäste herre. Sånt håller jag inte på med. Har ni någon 

fråga i den delen tycker jag att ni ska kontakta Bill direkt och ställa 

frågan. Adjö. 

Klick. 

Ronny ringde Bill till Möbelkällaren. 

-E-son? 

-Det är Ronny. En man från säkerhetstjänsten ringde och frågade 

om du var spion. 

-Bra att du ringde Ronny, vad svarade du? 

-Att han får ringa dig och fråga. Jag håller inte på med sånt. 

-Skönt att höra. Du är en verklig vän Ronny. Jag har kunder vi hörs 

senare, sa Bill och la på luren och höll för munnen med högerhanden 

och flinade mot sina kollegor i Smålandsgänget. 

Tomas Pilz som hade ringt och spelat myndighetsperson sa nu: 

-Det var Ronny va? Vad sa han?


-Han ringde och varnade mig, sa Bill. 

-Då så. Vi har ett problem mindre åtminstone tillfälligt, sa Frank. 

-Vi skulle ha slagit ihjäl honom. Det hade varit bättre, sa den våldsamme 

och psykotiske Leif Tell. 

2 

Fångvårdsanstalten Skenäs. Öppna paviljongen. 7:e dagen i 

februari 1986 

När Ronny hade sett hur fräsch Bill Blomquist hade varit så bestämde 

han sig genast. Om Bill kunde skära bort spriten och glida 

omkring i Mercedesbilen så skulle Ronny också ta sig samman. I 

mitten av januari hade han gått in mellan grindarna för en månads 

inlåsning. Han fick verkligen skriva därinne i lugn och ro halva dagarna 

och den andra halvan av dagen fick han gå en kurs som hette 

”Rattfällan”. Ett trettiotal olycksbröder och han fick lära sig farorna 

med alkoholen. Beroendeframkallningen som drabbar både fattig 

och rik och faran med att släcka baksmällan med ytterligare drinkar. 

Bilkörning och alkohol var livsfarligt för medtrafikanterna. Nu hade 

Ronny visserligen kört bil på landsbygden vid sommarstället och 

haft oturen att låta en granne få reda på att han inte var spik nykter 

en dag när han skulle åka och handla men inget hade ju hänt, men 

några pilsner räckte tydligen ... Det hade varit alkohol kvar i blodet 

från gårdagens fest. Det var över tre år sedan. 

Nu satt han alltså här i fängelset om man nu skulle kalla det för 

fängelse. Han hade eget rum, skrivbord och bokhylla, tidningar 

böcker och mat och fickpengar och trevliga olycksbröder och daglig 

telefonkontakt med Marta. Det fanns flera TV-apparater så att han 

alltid kunde följa med på nyheterna. Kanske var det här han började 

studera Bibeln på allvar. 

Han hade alltså varit spik nykter i över tjugo dagar och nu skulle 

väl inte den där inre rösten besvära honom längre ... Och kom den 

tillbaka nu så skulle han bli tvungen att ta den på blodigt allvar ... 

Det fanns tydligen två olika sorters inre röster ... Dels den egna men 

sedan den andra ... den mäktiga ... 

Han fick tid att fundera och det var då han insåg att han ville ta livet 

av sig ... I själva verket hade han haft lust att supa ihjäl sig och 

det var för att han kände starkt inombords att han hade någon form 

av uppdrag att utföra men han visste inte vad det var eller när det 

skulle dyka upp. Han kände som om han hade suttit i ett rum fyllt 

163

164 

av vakuum. Han hade supit och väntat och när han förstod att han 

skulle sätta igång så hade han tvekat och han tänkte: ”Var mitt uppdrag 

att skriva Försvarslotto? Var det inte större än så? Att kämpa 

med en skrift som förmodligen aldrig skulle publiceras? Vore det 

inte bättre att gå tillbaka till tomrummet och supa ihjäl sig?” 

Det var sista lördagen i fängelset och sjunde dagen i februari 1986. 

Snart skulle han släppas ut till nya grubblerier. Han skulle tvingas 

grubbla nykter i många dagar till. Det hade han lovat sig själv och 

Marta. Han hade gått en promenad inom fångvårdsanstaltens 

skogsområde. Det var mitt på dagen och efter den tidiga lunchen. 

Han hade lagt sig ner för att vila och han befann sig i ett övergångsland 

mellan vakenhet och dröm, då rösten väckte honom. Han 

såg sig inte omkring för rösten kom inte utifrån. Den kom inifrån 

hjärttrakten och hade en ekoeffekt. Den var tydlig och klar och sa 

myndigt och bestämt men också med några stänk av kärleksfullhet: 

DU SKALL INTE TA LIVET AV DIG ... DU KOMMER ATT 

FÅ HÖRA FRUKTANSVÄRDA SAKER OM 

STATSMINISTERN. 

3 

Olof Palme. Februari 1986. 

Olof Palme la på luren och avslutade därmed grälet med fackföreningsfolket 

i Småland. Klockan var nio på förmiddagen. 

”Varför bråkar dom så där nere i Småland? Herre Gud det där demonstrationståget 

mot kriget i Vietnam kan väl inte ligga och gro 

längre i folks medvetande! Det borde dom väl begripa att jag inte är 

för kommunistisk diktatur? Det var mot själva kriget som jag demonstrerade.” 

-Lars Dalberg är på telefon, sa sekreteraren. 

-Koppla in honom, sa Palme. 

-Krigsmaterielinspektör Algernon är rädd att han blir mördad om 

han inte stoppar vapenaffären till Indien, sa Dalberg. 

-Hur kan han vara det? Säg till honom att det är jag som har ansvaret. 

Om någon skall dö så är det jag!! Palme slängde på luren. 

Senare ... 

-Shirley från USA är på telefon, sa Sekreteraren. 

-Jag tar det! 

-Olof? 

-Hej Shirley. Hur har du det?


-Det vore trevligt att träffas, sa hon. 

-Jag vet inte hur jag skall klara problemen. Jag håller på att gå upp i 

atomer, sa han. 

-Hallå Olof är du kvar? sa hon. 

... 

-Mm ... 

-Håll inte på med grubblande!! sa Shirley. 

-Vet du vad det är för likhet mellan Waterloo, Watergate och Harvarduniversitetet? 

-Nej ... Ok, vad är det för likhet då? 

-Katastrof. Alla tre begreppen betyder katastrof. Jag fick ett obeskattat 

arvode från Harvarduniversitetet, Boston i USA. Jag är slut 

Shirley! Det blir åtal för skattefusk ... 

-Ta en sömntablett Olof! 

-OK! 

Klick. 

Nästa morgon bestämde han sig för att reparera äktenskapet. Inga 

mer amerikanska äventyr. Nu skulle han umgås med familjen och 

satsa på den. Gå på bio med fru och barn till att börja med ... Lasta 

över problemen på underhuggarna. 

”Jag ger faan i inrikespolitiken. Det är helt enkelt för tråkigt. Jag får 

göra någon form av kontrakt med motståndarna. Jag avgår om jag 

får en internationell post. Så får det bli. FN väntar. Det måste bli så 

... Jag tar itu med det nu genast på morgonen. Familjen får gå före 

allt annat.” 

4 

Regeringskansliet Rosenbad 

-Du ville tala med mig, sa statssekreteraren Lars Dalberg och slog 

sig ner framför Palmes skrivbord. 

Statsministern sa: 

-Vill du köra in i kalendern att min fru och jag går på bio den 28 

och att vi vill ha lite privatliv då. 

-Vill du ha bevakning? 

-Nej för faan. Skydd ja. Bevakning nej. Finns det något hot mot 

mej? Från ryssarna till exempel? Lars det är ditt jobb att hålla reda 

på sånt? 

-Finns inget hot! 

-Bra, sa Palme. 

165

166 

-Dom har ringt från Sovjetiska ambassaden. Vill träffa dej, sa statssekreteraren. 

-Angående att jag skall gå på bio med min fru? Dom vet allt. Ha ha. 

-Nej Olof, det gäller förmodligen vapenaffären till Indien. Du skall 

träffa militärattachén!! 

-Mmm ... Är de hotfulla? 

-Ja ryssarna är inte att leka med! 

-Borde väl du veta som jobbar för dom? sa Olof Palme. 

-Gör jag? 

Lång tystnad ... 

-Nu skall vi inte krångla till saker och ting, sa Olof. Han kände att 

luften stod stilla och dallrade. Detta var farlig mark och han ville 

inte sätta sin fot på den marken. Den kunde vara minerad. Det var 

bättre att låta saker och ting vara orörda. När en frukt är mogen så 

plockar man den eller också låter man den hänga kvar och ruttna. 

Telefonen räddade honom ... 

-Det är justitieministern. Han vill träffa dej genast, sa sekreteraren. 

-Skicka in honom då! 

Palme nickade mot Dalberg och denne reste sig och lämnade rummet 

i samma stund som justitieministern anlände. 

-Hej Olof, sa Sven Stenbom. 

-Sitt ner. Sven jag har bråttom och skall upp till Sovjetiska ambassaden 

på direkten. Kanske vi kan prata i bilen i stället? 

-Det är nog lika bra. Vi ses på gatan om fem minuter då ... Jag 

hämtar ytterrocken. 

Lite senare i bilen. 

-Nåå rättvisans väktare Sven Stenbom vad ville du? Du vet att jag 

har ett pressat program och är mycket stressad. Egentligen borde 

jag avgå på direkten eftersom alla är efter mig. Till och med min 

fru låter piskan vina över mitt stackars huvud. Var skall jag finna 

ro? 

-Tja jag har en ganska pinsam historia att besvära dig med ... 

-Skjut för helvete jag har bråttom! Jag har millioner saker i huvudet 

som måste redas ut. Jag skall till Moskva i vår och sätta de barbariska 

ryssarna på plats, sa Palme och sedan fortsatte han i en monolog: 

-Sen kanske jag avgår ... Då är mitt verk fullbordat ... Jag måste få 

ta det lite lugnare ... Det här är inte roligt längre ... Makten ska inte 

göra mig defensiv ... Jag måste få makt på något annat område ...


Det går att förändra världen eller hur? Tror du på ondskan som fenomen? 

Varför ger dom sej på mej om Harvardarvodet? Det är väl 

inte något medvetet skattefusk? Det begriper du väl att jag bara 

skulle göra som vilken far som helst. Hjälpa sin son ... Vem kan 

klandra mig? Inte svenska folket ... Då är det fel på lagstiftningen ... 

Kom ihåg att jag kan låta huvuden rulla ..., avslutade Olof Palme 

och sneglade på sin justitieminister ... 

Sven Stenbom suckade och sa: 

-Hela den offentliga makteliten inom rättsväsendet i Stockholm, 

polischefer, åklagarna, domarna och krigsmaterielinspektören Algernon 

och Justitieombudsmannen och Justitiekanslern. Ja allihop 

till och med chefen för Stockholms tingsrätt ... 

-Carl Anton? Min pålitlige lagman? sa Olof. 

-Just han och många av de andra juristerna ... 

-Vad har hänt? sa Olof. 

-De är grundlurade, sa Stenbom. 

-På vilket sätt? 

-Diamanter! sa Justitieministern. 

-Diamanter? Palme höjde rösten. 

-Ja alla har investerat sina sparkapital i Diamantbörsen. De skulle 

tredubbla pengarna på 12 månader. De hade rådgivare från de 

främsta bankpalatsen i Stockholm. 

-Och nu är de blåsta? sa Olof 

-Ja Diamantbörsen har gått i konkurs. 

-Oh, Herre Gud! sa statsminister Olof Palme. -Är de utblottade? 

-Totalt! Allihop, sa Sven Stenbom. 

-Ha, ha, ha. Den girigheten ... Den girigheten. Ha, ha, ha. -Den som 

gapar efter mycket. Ha, ha, ha. Palme skrattade så att privatchauffören 

vände sig om och log. 

-Jo, jo, sa Sven. 

-Vad vill dom att jag skall göra? Blunda och klappa dom på axeln? 

Ha, ha, ha ... 

-Nej betala, sa Stenbom allvarligt. 

-BETALA? skrek Olof Palme. 

-Ja inte personligen förstås ... 

-Nähä? Palme var förbryllad över att den prydlige justitieministern 

besvärade honom med suspekta antydningar. -Har du någonsin gått 

mot rött ljus? sa Olof. 

-Verkligen inte! Jag har fått parkeringsböter en gång men det över- 

167

168 

klagade jag och fick rätt. De hade gjort fel. Jag är laglydig. Absolut. 

-Du vill att jag ska stjäla ur statskassan, sa statsministern. 

-Jag ser det inte så, sa justitieministern. 

-Jag vill veta hur du ser det, sa Palme och tänkte: ”Det här skulle bli 

intressant. Det var obruten mark. En vit fläck på kartan. Nyfikenheten 

är bättre än brännvin. Aha, där ligger mitt problem. Jag är inte 

nyfiken längre ... Möjligen på statsbesöket i Moskva. Gorbatjov är 

lika äcklig som sina företrädare. Ska bli intressant att se om han 

lyckas dölja sin ondska.” 

Stenbom harklade sig och sa: 

-Det är skillnad på politik och juridik. 

-Folket stiftar lagen, sa Palme. 

-Nja, så enkelt är det nog inte, sa Stenbom. -På papperet är det så, 

men inte i verkligheten. 

-Du kan väl inte mena att staten skall betala juristernas spelskulder, 

sa Palme. 

-Vad händer annars? Vad händer om rättskipande jurister till varje 

pris måste ha fram pengar? 

Vi behöver inte diskutera självmorden det får prästerna ta hand om, 

sa Stenbom. 

-De hamnar i klorna på narkotikasyndikaten, sa Palme. 

-I bästa fall! 

-I BÄSTA FALL! Palme skrek. -Vad är då det sämsta? 

-Warszawapakten, sa Stenbom nästan viskande. 

Då for en ilning genom blodet på Palme. Han blev iskall. Avgrunden 

öppnade sig. Han hade fått en uppvisning på Försvarsstaben 

helt nyligen. En ny avlyssningsteknik med hjälp av datorer och laser. 

Allt som sades i Sverige kunde avlyssnas. Warszavapakten 

visste allt redan. Ryssarna väntade med penningpungen. De skulle 

köpa rättvisan. Kanske Högsta domstolen. 

Han sa till sin minister: 

-Jag kommer att åtalas för skattebrott. 

Stenbom svarade inte på detta. Naturligtvis måste ett byte ske på 

något sätt. Juristerna fick sina pengar och utredningen mot Palme 

lades ner. Enkelt. Han sa till sin chef: 

-Det får bli ett momsbedrägeri. Finansministern är införstådd. 

De var framme vid Sovjetiska ambassaden och grindarna öppnades 

automatiskt. Ryssarna ville stoppa Boforsaffären till Indien. Det 

visste Olof och han sa till Stenbom:


-Vänta här i bilen. Först måste jag sätta Ivan på plats i vapenaffären 

och sen ska du få mitt svar. 

5 

Militärattaché Ivan Kalinin hade strategin klar sedan 6 månader. 

Sovjet skulle ge Palme en chans ... att få leva om denne höll tassarna 

borta från den indiska krigsmakten. 

Han log mot Palme och bad honom sitta ner. Två tjänstemän placerades 

bakom ryggen på Palme. Den ene skötte ljudupptagning och 

den andre filminspelning av Palmes reaktioner under samtalets 

gång. De ville dokumentera mötet. Ivan tyckte att det var bra att de 

stod bakom Palme så att offret kände skräcken i nacken. 

-Något att dricka? sa Ivan. 

-Jag tar samma som du Ivan. Palme log. 

Två små glas vodka serverades omgående på silverbricka. De pratade 

engelska men skålade på ryska. 

-Skål för världsfreden, sa Ivan. 

-Skål för den svenska vapenaffären till Indien, sa Palme och svepte 

vodkan. 

Ivan visade inte en min inför dom orden. Svensken var modig. Det 

var ryssarnas svaghet. De älskade modiga människor. Ivan spelade 

mjuk och underdånig, när han sa: 

-Kommer Svenska försvaret att hjälpa Sovjetunionen och Indien 

den dag kineserna behöver större yta och börjar röra på sig? 

-Det är stort avstånd till konflikthärden i så fall? sa Palme. 

-Just det, sa Ivan. 

-Indien är världens största demokrati och skall så förbli, sa Palme. 

-Det finns inga demokratier och det räcker om jag nämner ett enda 

sammansatt ord, sa Ivan. 

-Gör det då, sa Olof och log. 

-Kennedymordet. 

Först var de båda männen väldigt allvarliga, men efter tio sekunders 

spänd tystnad då de hela tiden såg in i varandras ögon, så 

sprack båda ut i ett leende som gränsade till skratt. 

-Jag tror jag tar en vodka till, sa Palme. 

-Javisst 

De skålade stående och tog varandra i hand till ett farväl. De gillade 

varandra. 

När grindarna öppnades för den svenska statsministern och Vol- 

169

170 

von började rulla ut på svenskt territorium så kände Olof Palme en 

isande kyla i nacken. ”Så djävliga kan de väl ändå inte vara,” tänkte 

han. ”Inte kan dom väl skjuta mig för en konkurrerande vapenaffär? 

Boforskanonerna var bättre än de ryska. Det visste alla.” 

6 

-Du har verkligen hurtiga medarbetare, sa Stenbom och pekade på 

en joggare som sprang utmed sovjetiska ambassaden ner mot vattnet. 

-Ser du vem det är? 

-Lars Dalberg i Statsrådsberedningen. Han joggar mellan Regeringskansliet 

Rosenbad och Sovjetiska ambassaden alltid på samma 

tid och stannar alltid vid samma bänk och där knyter han alltid 

samma skosnöre, suckade Palme. 

-Hur vet du allt det här? 

-Säpochefen har informerat mig ett antal gånger. Det finns inga 

protokoll om saken. 

-Vad betyder det? sa justitieministern förvånat. 

-Just idag betyder det nog att jag skall gå på bio om 14 dagar med 

Lisbet utan särskild bevakning och att det går bra för ryssarna att 

skjuta mig då! sa Palme. 

-Du skämtar! 

-Naturligtvis. 

-Hur gör vi med juristernas ekonomi, sa Stenbom. 

-Kan du förklara detaljerna lite närmare. 

-Vi öppnar ett aktiebolagskonto och fixar en falsk faktura på utbetald 

moms och bolaget har därför ett krav på att återfå momspengar 

från momsenheten dvs. skattemyndigheterna. Det gäller inköp av 

fartyg där momssumman ingick i priset. Bolaget äger rätt att genast 

återfå sina pengar. 

-Hur mycket pengar skall staten luras på? 

-Femtio millioner kronor, sa justitieministern. 

-Det ante mig att det rörde sig om så stora pengar. Går brottet att 

spåra? sa Palme. 

-Polischefer och chefsåklagare är ju inblandade. Massmedia har vi 

under kontroll. Alla uppgifter försvinner på datan. Alla spår försvinner 

ut i Universum. Vi skyller på ett internationellt brottssyndikat 

och att vi måste lägga locket på med hänsyn till rikets säkerhet. 

Längre tystnad. 

-Mitt svar är nej och det är definitivt, sa Olof Palme.


-Det var synd, sa Sven Stenbom. 

-Blir jag skjuten nu Sven? 

-Det här är Sverige och vi lever i en demokrati. Sånt förekommer 

inte här, sa Stenbom. 

De sa inte ett ord till varandra under resten av bilfärden. Båda funderade 

i sina egna tankebanor. 

7 

Väl inne på kontoret rusade sekreteraren May-Britt fram till honom 

och lämnade ett telefonmeddelande från socialborgarrådet Ingrid 

Båvner det löd: 

”Olof! En sovjetisk flykting bosatt i Sverige besökte mig och varnade 

för att den amerikanska spionorganisationen CIA har planerat 

att genast låta döda dig. 

Hans namn är Vladimir Skrepo. Hälsningar Ingrid Båvner.” 

-May-Britt vill du ringa upp Försvarsstaben och söka chefen för 

underrättelsetjänsten överste Samuelsson, sa statsministern. 

-Ja ett ögonblick, sa sekreteraren. 

-Överste Samuelsson här. 

-Tjenare det är Olof Palme. 

-Politikern själv. Den sluge. Vad har du på hjärtat? Brännvinet är 

slut i min skrivbordslåda. 

-Bråka inte nu ... jag har problem, sa Olof. 

-Till er tjänst Ers Majestät, sa översten. 

-Det gäller en sovjetisk flykting vid namn Vladimir Skrepo. 

-Vi känner till honom. Han är officer och utbildad jaktpilot på ett 

sovjetiskt hangarfartyg. Vi misstänker att han har ett nära samarbete 

med Röda armén. Han lever över sina tillgångar. Vi har ett mycket 

gott öga till honom. Vad har hänt? sa chefen för den militära underrättelsetjänsten. 

-Kurt! Lyssna noga nu. Han har gått till myndigheterna här i Stockholm 

och spridit ut att CIA skall skjuta mig. Vad tror du? Olof 

Palme vädjade. De hade båda sommarställe på Gotland och umgicks 

ofta privat. 

-Det skulle jag nog ta mycket allvarligt på, sa överste Samuelsson. - 

Inte så att jag tror att USA vill ha bort dig. Tvärtom de hoppas att 

du tar ryssarna i rumpan. Jänkarna anser att Sovjet har en viss respekt 

för dig. Nej det här låter som en klassisk desinformation. Det 

är nog så att ryssarna är ute efter dig. De gillar inte att förlora sitt 

171

172 

inflytande i den indiska krigsmaskinen. De har jobbat hårt för att få 

kontroll över den indiska militära säkerhetstjänsten osv. Det här är 

ett typiskt utspel från den sovjetiska militära säkerhetstjänsten 

GRU. 

-Vad gör jag Kurt? 

-Det kan vara ett led i en större operation och jag råder dig att genast 

låta ÖB och Säpo-chefen gå igenom hotbilden, sa översten. 

-Tack Kurt och hälsa frugan! sa Olof och la på luren. 

Han ropade till sin sekreterare: 

-May-Britt jag tar ledigt resten av dagen ... 




Kapitel 11 

28 februari 1986, Stockholm, Anna Pavlova. 

Anna Pavlova fick panik när väckarklockan ringde 08.00. Hon var 

på Grand Hotel i Stockholm och låg ensam i samma säng som hon 

legat med sin älskade överste Joe Billings för några månader sedan. 

Joe var kvar Washington och hade mycket att göra på jobbet. Han 

hade berättat för Anna att han for som en oljad blixt mellan Pentagon 

och Vita Huset. Nato hade fått in oroande rapporter om sovjetiska 

vapenleveranser över Östersjön till Sverige. Sovjetiska statsägda 

handelsfartyg från de Baltiska provinserna gick i skytteltrafik 

till svenska småhamnar. Mycket sprängmedel och automatkarbiner. 

Underrättelserapporter tydde på att Warszawapakten förfogade 

över flera tusen väntande civilklädda soldater på svenskt territorium. 

Där fanns också rapporter från svensk säkerhetspolis och från 

den militära underrättelsetjänsten som var helt färska och som tydde 

på att sovjetiska militära spionorganisationen GRU hade långt 

framskridna planer på ett attentat mot svenske statsministern Olof 

Palme. 

Anna Pavlova hade tagit flyget till Berlin och övernattat där. Nästa 

morgon flög hon till Köpenhamn och därifrån tog hon färjan till 

Malmö och den svenska jorden. Hon hade ljugit för Joe när hon sa 

att hon skulle vara i Berlin några dagar i egenskap av sovjetisk 

kulturattaché. På tåget till Stockholm hade hon ätit en god middag 

och strax innan hon skulle gå in i sovhytten kom en man fram till 

henne och presenterade sig. 

-Samuel Goldstein från Mossad. 

-Så trevligt Mr. Goldstein. Vad är Mossad för något? sa Anna. 

-Den israeliska spionorganisationen i utlandet, sa han. 

-Jag heter Anna Mac Clusky och är reporter från Washington. 

Trevligt att träffas. Ursäkta men jag har en ansträngande dag i morgon 

... 

-Vad ni än skall skriva om så har ni det israeliska folkets välsignelse 

... 

-Tack och godnatt Mr. Goldstein. Hon öppnade dörren och gick in i 

hytten och strax innan hon skulle stänga dörren sa den israeliske 

173

174 

spionen Goldstein. 

-God natt. Anna Pavlova. 

Anna frös till is. Hon låste dörren och kastade sig över vodkaflaskan. 

Hon var avslöjad. Efter tre klunkar upphörde hon att skaka och 

började i stället frysa. Det var inte kallt i hytten. Det var en inre 

kyla som inte ville släppa. Efter ytterligare tre klunkar kunde hon 

börja le åt situationen. Kanske var det så att Jerusalem ville bli av 

med Olof Palme, eftersom denne brukade pussa PLO-chefen Arafat, 

när de två träffades. Kanske judarna hade retat sig på Palme. 

Spionernas värld var den äckligaste av alla världar. 

Hon låste in sig på hotellet i Stockholm och drack vodka framtill 

midnatt den 27:e februari. När nu klockan ringde hade hon druckit 

vodka i fem dygn. Detta var dagen hon haft mardrömmar om. I 

kväll skulle Olof Palme skjutas och hon hade inte sovit ordentligt 

på länge. Om Joe inte vill ha henne efter detta så skulle hon ta livet 

av sig. Det fick bli som det ville men då skulle hon lämna jordelivet 

på något sätt ... 

Anna Pavlova var riktigt illa ute. Hon tvekade nämligen om hon 

skulle medverka till mordet på svenske statsministern. Om hon 

backade ur skulle hon få ett helvete och tvingas leva kvar i Sovjet 

och om hon genomförde uppdraget skulle hon kanske ta livet av 

sig. 

I USA hade hon fått låna några böcker i ämnet reinkarnation. I de 

skrifterna påstods att alla människor hade levat flera liv tidigare. 

Själen dör aldrig. Den fick en ny kropp när den gamla var förbrukad. 

Hon läste också att det finns vissa kosmiska lagar man inte fick 

bryta mot. Man fick inte döda en annan människa. 

Dessutom hade hon hört skvaller om att Olof Palme och Shirley 

Mac Laine hade varit gifta med varandra i tidigare liv. 

Anna nästan kröp till det lilla barskåpet två meter från sängen. I den 

tomma ishinken slog hon en halv flaska champagne och lite konjak. 

Det blev en bubblande kejsargrogg. Hon drack två djupa klunkar direkt 

ur hinken och sparade resten till senare. Sakta men säkert började 

hon få kontakt med sin kropp och kunde tänka någorlunda 

klart. Hon kontrollerade med receptionen och fick besked att massagen 

öppnade om en timme. Ett brev väntade på henne och hon 

bad att det skulle tas med till rummet på frukostvagnen. Hon ställde 

sig naken på knä och bad: 

-Gode Gud. Ske Din vilja. Inte min. Förlåt mina synder. Ta mitt liv


när du vill. Amen. 

Hon reste sig upp och gick in i duschen och när hon kom ut därifrån 

hade hotellpersonalen rullat in frukostvagnen i rummet. Det 

vita brevet lyste oroande. Hon torkade bort vattnet från ansikte och 

händer. Hon tog ett djupt andetag och suckande slet hon upp kuvertet 

från sina ryska kollegor: 

Offret går på bio i kväll. Var i närheten. Gå först till B. vid 

lunchtiden och se till att allt flyter. Berätta för honom att han får 

resten av pengarna i möbelkällaren i natt efter mordet. I kväll 

klockan 18.00 kommer en polack till hotellbaren. Han ger dej en 

bok och i den ligger femtiotusen dollar. 

OHIO. 

2 

Hela Smålandsgänget hade samlats hos Stefan i går kväll. Frank 

från säkerhetspolisen rapporterade att Olof Palme hade börjat knarka. 

Att Frank ljög visste inte de andra i gänget. De svalde hela betet. 

-Vi kan inte ha en knarkare till statsminister, sa Stefan och slog näven 

i bordet. 

Alla hade enats om att Stefan skulle skjuta. Han var den störste och 

tappraste patrioten av dom alla. Frank Svensson sa: 

-Vi kan inte släppa iväg en knarkare till Moskva. Jag har klara direktiv 

från kollegor och militärer. Toppdirektörerna i näringslivet är 

skakade och har vänt sig till säkerhetspolisen. Du behöver inte 

frukta något straff Stefan. Jag har sådana garantier att du kan räkna 

med 200 millioner kronor om du tvingas ta straffet. Det finns en 

hopsamlad pott från dom verkligt tunga gossarna. Men det är ingen 

fara. Du blir hjälte och går till historien. 

Det var nu morgonen den 28:e februari och Bill Blomquist låg och 

sov och drömde. Han skrek när bödlarna tvingade ner huvudet på 

stupstocken ... 

Han skulle halshuggas och när han från sidan såg yxan komma farande 

mot nacken så ropade han sina sista ord: 

-Ordet är skarpare än svärdet! 

Det var en mardröm och han vaknade med ett ryck. ”Var befann 

han sig? Hemma hos Stefan på soffan. Det var idag Palme skulle 

skjutas ... Vad var klockan? 09.00 och Stefan sov fortfarande.” Han 

175

176 

hörde snarkningarna från sovrummet. 

”Det här skulle inte gå men det måste gå.” 

Problemet med Stefan var att han söp en timma och sov två timmar. 

Han blev plötsligt så berusad. Det hade nog med cigarretterna att 

göra. 

Bill försökte skaka liv i Stefan: 

-Stefan. Gå upp nu. Det är i dag det skall ske. Jag måste ner till firman 

och ta emot Anna Mac Clusky. Tänk på att vi kanske själva 

blir skjutna om vi spårar ur. 

-Jag sover ett tag till, sa Stefan. 

-Du får sova om du först går upp och dricker vatten och tar några 

valium. Starka och lugnande så att du inte ger dej på spriten. Du 

måste dricka vatten så att du får i gång njurarna. 

-Okej, okej. Hjälp mig upp då. Hämta vattnet och tabletterna. Stefan 

reste sig sittande upp i sängen. Han svettades och skakade. 

-Se här. Hundra milligram Valium och en halv liter vatten. Ta bort 

händerna. Du skakar så vattnet hamnar i sängen. Jag håller i glaset. 

Drick nu. 

Bill var bestämd mot Stefan. Han stoppade in tabletterna i munnen 

på honom och hjälpte till med vattenglaset. -Jag går ner till firman 

och tar emot CIA. Du har själv läst breven. Det är i dag det smäller. 

Bill pekade mot Stefan som för att varna honom och fortsatte: -Inte 

en droppe sprit förrän jag kommer tillbaka. 

-När kommer du? 

-Sent på eftermiddan när allt är under kontroll. Jag ställer en karaff 

vatten här vid sängen. 

-Ja hej då, sa Stefan. 

-Jag drar ur telefonjacket och tar med din dörrnyckel så jag kommer 

in sen. 

-Ja, ja, sa Stefan och drog täcket över huvudet. 

Kriminalinspektör Frank Svensson på säkerhetspolisen putsade sina 

svarta armékängor inför den blodiga kvällen. ”Nu skulle den fähunden 

skjutas. Ända sen han såg Palme gå i det där demonstrationståget 

med en brinnande fackla hade han kokat av hat. Hur kunde 

svinet gå med kommunisterna? Och inte nog med det. Han hade 

bjudit in den där nordvietnamesen och gick och flinade med honom 

i fackeltåget. All right det var ett tag sedan Vietnamkriget tog slut 

men hade inte Palme egentligen hjälpt den kommunistiska diktaturen 

att vinna kriget? Självklart hade fähunden gjort det sveket mot


den fria världen. Nu skulle han få sona sitt brott.” 

Frank ställde undan de färdigputsade kängorna och tog fram automatgeväret 

med kikarsikte. Han smekte vapnet och kysste det. -I 

kväll skall du få jobba min ”Pulla”, sa han förtjust till sitt vapen. 

Han placerade det på köksbordet tillsammans med två stora magnumrevolvrar 

modell 357. Poliserna Leif Tell och Tomas Pilz från 

VD1 ville inte använda sina egna tjänstevapen och de skulle snart 

dyka upp och hämta ”kanonerna” och två walkie-talkies-apparater. 

Frank hade verkligen en skaplig vapenarsenal och drog på munnen 

åt vissa andra i Smålandsgänget. De som söp och jagade brudar. 

”Vilka idioter. Det gällde att vara i topptrim för världsfreden och 

USA”. 

Det ringde på dörren och han släppte in sina kollegor. 

-Tjenare grabbar, sa Frank. 

Polisinspektörerna skakade bort snöblasket från sina svarta skinnjackor. 

Det var ruskväder ute den här dagen. Två grader kallt, och 

en mulen svartgrå himmel. Tomas Pilz ”Gorillan” var den äldre. 

Han hade överarmar som nästan var lika stora som kvinnolår. Han 

var dessutom två huvuden längre än Leif Tell, men det han fått extra 

i kroppslängd hade tagits från hans förstånd och det gjorde att 

hans kollega Leif hade ett visst övertag när det gällde den inbördes 

rivaliteten. Leif Tell hade en egenhet. Han trivdes med att vara elak. 

Han föredrog ondska. Kollegorna kallade honom ”Elaka Måns”. 

-Var har ni Ludvig Storm? Han ska få ett vapen av mig. Vi måste 

alla vara beredda att skjuta om Stefan missar, sa Frank. 

-Han sköter telefonavlyssningen i Hägersten, sa Tomas. -Vi ska åka 

dit med mat senare. 

-Ja vi måste ha koll om det blir några förändringar, sa Leif Tell. 

-Avlyssnar ni fortfarande Palmes bostad? sa Frank. 

-Fram till 11.00. Då går vi över till att avlyssna kontoret och det gör 

vi till 17.00. Sen går vi tillbaka och fortsätter med bostaden, sa Leif 

Tell. 

-Vi räknar med att börja visuell bevakning av bostaden 17.30. Vi 

släpper honom inte ur sikte, sa Tomas Pilz. 

-Jag har kollat vapen och walkie-talkies. Allt fungerar som det ska, 

sa Frank. -Du Tomas kan väl kolla sambandet med Ludwig Storm 

nu på direkten. Ring Bill också. 

-Okey, sa Tomas Pilz och slog numret till Bill i möbelkällaren. 

Bill satt som på nålar vid telefonen och vaktade. När det äntligen 

177

178 

ringde klockan 11.30 behandlade han telefonluren som en skör 

blomma och sa försiktigt: 

-E-son. 

-Är det Lilla Pentagon, sa Tomas Pilz. 

-Tjenare. Tjenare. Jag väntar på kontakt, sa Bill. 

-Har du Stefan under kontroll, sa Tomas. 

-Jag har gett honom Valium och några liter vatten. Jag vet hur han 

fungerar. Ingen fara. Jag ska dit på eftermiddan och ge honom några 

hamburgare. 

-Va bra. Ring så fort du får kontakt med Amerika, sa Tomas. Han la 

på luren och ringde upp Ludwig Storm i den speciella avlyssningslägenheten 

i Hägersten. 

-Jaa, sa Ludwig. 

-Kollar sambandet. Något nytt? sa Tomas. 

-Neej. Fortfarande är det bio klockan 21 som gäller. 

-Bra. Då återkommer jag, sa Tomas. 

Klick. 

3 

Klockan fem minuter före tolv på förmiddagen gick Anna Pavlova 

sakta men bestämt nerför trapporna i möbelkällaren på Surbrunnsgatan. 

Bill Blomquist väntade ivrigt på henne. Med USA som partner 

i mordkomplotten mot Palme fanns ingen återvändo. 

Anna utstrålade självsäkerhet men den kom inte från själen. Den 

kom från en måttlig dos av kokain. Det var en lång trappa ner till 

kontorsbåset och den nedre halvan av väggen bestod av masonit 

och den övre av fönsterglas. Kontoret såg ut som en liten låda placerad 

på källargolvet. Därinne fanns telefonen och där satt Bill som 

en hök och väntade på CIA och Anna Mac Clusky. 

När Anna var i slutet av trappan fick hon ögonkontakt med Bill. 

Hon stannade upp, tog av sig den svarta pälsfordrade yllekappan 

och skakade av snöflingorna. 

Bill kunde inte undgå att se hur hon spände ut brösten och hans 

fantasi skenade in under den vita blusen. 

Leende gick hon fram de sista meterna. Hon sträckte fram handen 

och hälsade. Hennes svartröda nagellack uppmuntrade syndfulla 

tankar. 

-Mr. Blomquist. Trevligt att träffas igen. 

-Nöjet är på min sida, sa Bill och bugade sig underdånigt leende. -


Vill Anna Mac Clusky ha en kopp kaffe. 

-Tack men jag är helt nöjd. Hon la benen i kors så att han fick en 

skymt av svarta strumpeband mot mjölkvit hud. Hon hade honom 

verkligen på gaffeln. 

Båda visste att han var i hennes våld. De log mot varandra flera sekunder. 

Hon tog fram sitt Id-kort från CIA som hade tummarnas fingeravtryck 

fotograferade på baksidan. Nu la hon det med framsidan uppåt 

så att Bill tydligt kunde se statsvapnet med örnen, hennes foto och 

två namnteckningar. Det ena namnet var hennes och det andra CIAchefens. 

Bredvid Id-kortet la hon visitkortet där det stod att hon var reporter. 

Hon tog fram en liten stämpeldyna med blått bläck. 

Hon vände på Id-kortet där hennes fingeravtryck fanns och så 

tryckte hon höger tumme på stämpeldynan så att tummen färgades 

av bläcket. Hon visade honom den blåfärgade tummen och sa: 

-Mr. Blomquist. Den fria världen är oroad över Warszawa-paktens 

aggressiva signaler. Olof Palme är i mycket dålig kondition. Vi 

fruktar att han tvingas skriva på ett vänskapsavtal med Moskva. 

-Det måste förhindras, sa Bill sammanbitet. 

-Tack Mr. Blomquist. 

Anna satte högertummen på visitkortet och tryckte till. Hon sköt 

över fingeravtrycket till Bill. 

-Man åtalar inte en stat för mord. Man kan väl inte åtala USA för 

medverkan eller anstiftan till mord eller hur? sa Bill. 

-Exakt Mr. Blomquist. Mitt fingeravtryck kan kontrolleras hos min 

arbetsgivare vid tveksamhet om min identitet. 

-Vad händer nu? sa Bill. 

-Vi finns i närheten och iakttar allt som sker. 

-Ses vi senare, sa Bill som ville ha mer pengar. 

-Klockan ett i natt kommer jag hit med en taxi. Du får då de resterande 

pengarna alltså femtio tusen dollar. De ligger i en bok. 

-Åt vilket håll ska vi fly? Vi bör väl gömma oss ett tag, sa Bill. 

-Österut mot Finland i 14 dagar, precis som ni redan har planerat 

eller hur? sa Anna och log. Hon reste sig upp och tog på sig kappan. 

Brösten spände över blusen ... 

-På återseende Mr. Blomquist. 

Hon svängde extra på bakdelen när hon gick uppför trappan och 

hans blickar brände i hennes skinkor. 

179

180 

När hon försvunnit kastade han sig på telefonen. Hans händer skakade 

när han slog numret. 

-Frank Svensson här? 

-Lilla Pentagon, sa Bill. 

-Har det hänt nåt? sa Frank. 

-Amerika har precis gått ... Vi får lite fickpengar klockan ett i natt. 

-Perfekt. Kolla Stefan direkt så att han inte super till, sa Frank. 

-Jag ska försöka få i honom lite mat. Hej så länge, sa Bill. Han gick 

upp på gatan för att få lite frisk luft. Det hade slutat snöa. Det var 

mörka moln på himlen. 

-Det känns som en dröm, sa han högt för sig själv. 

4 

Bill Blomquist tog bilen till Stefans bostad. Han låste upp med 

nyckeln till sjutillhållarlåset. Det fanns bara en nyckel och den hade 

Bill. Stefan var inlåst av säkerhetsskäl. Inget fick gå snett nu. Bill 

tänkte: 

”Om jag vore i Stefans kläder så skulle jag försöka hoppa av genom 

att supa mig asfull. Att snacka om att skjuta landets statsminister 

var en sak och att verkligen skjuta var en helt annan sak. Det verkade 

gå som på räls och det var oroande. Någon läcka i deras plan 

måste det väl ändå finnas. Någon i etablissemanget måste ha hört 

något. Varför blir vi inte stoppade? Går vi i en fälla? Tur att Stefan 

håller i vapnet.” 

-Vakna Stefan det är Bill! 

-Hmm, ja, ja. Stefan mumlade från en annan värld. 

-Kom igen nu. Idag blir du hjälte och går till historien, ropade Bill i 

hans öra. 

-Hmm, ja, ja, ... kanske det, muttrade Stefan med slutna ögon. 

-Jag kör dej till badhuset så att du får simma, sa Bill. 

De orden väckte Stefan. Han älskade att glida fram i vattnet i ett rasande 

tempo. Han satte sig spikrak upp i sängen och sa: 

-Vad är klockan? 

-Fyra på eftermiddagen, sa Bill. 

-Vi måste sno oss på. Dom stänger klockan sex. Har du något kött? 

sa Stefan. 

-Javisst. Tre stora hamburgare utan bröd, sa Bill. 

-Vad får jag att dricka? 

-Du får en stor sup vodka och två burkar öl. Mer får du inte förrän


efter simturen. 

-Ta hit supen, sa Stefan. 

-Hamburgare först, sa Bill. 

Tuggorna växte i munnen på Stefan och han tiggde om vodkan. 

-Du måste inse allvaret. Du får ingen alkohol förrän du ätit köttbitarna, 

sa Bill. 

-Ja, ja, sa Stefan. Ge mig lite vatten åtminstone ... 

Valiumtabletterna hade gjort honom torr i munnen. 

-Du får en kvarter vodka innan du skjuter Palme, sa Bill. 

-Det blir bra, sa Stefan 

När badhuset stängde två timmar senare hade Stefan simmat tusentals 

meter i ett rasande tempo. Han var på ett strålande humör och 

han sa leende till sin småländske gamle lekkamrat Bill Blomquist: 

-Nu skall fähunden skjutas. 

5 

Statsminister Olof Palme 

-Olof Vakna. Du har telefon, sa Lisbet. 

-Hmmm. 

Han sov och han ville fortsätta sova. 

-Vakna det är Säpo-chefen i telefonen. Hans fru skakade honom i 

axeln. 

-Be att han ringer i morgon, sa Olof. 

-Det är morgon, sa hon. 

-Vad är klockan? Han mumlade. 

-Sju. 

-Be att han ringer till jobbet klockan elva. 

Hon går bort till telefonen och byter några ord och sedan går hon 

tillbaka till sin man och ropar: 

-Han säger neej. 

-Vad säger han mera, sa Olof. 

-Att han kommer hem till oss genast, sa hon. 

-God natt, sa Olof Palme och försökte sova vidare. Han kände sig 

trött och utbränd. Det surrade av tankar i skallen. ”Harvardaffären 

... Otack är världens lön. Vad har jag inte gjort för dessa människor. 

Tredje världen. Sydafrika. Palestina. Kampen mot kommunistdiktaturer. 

Ubåtskränkningar i den svenska skärgården. Sovjetiska 

långtradare med mystiska resvägar på svenska landsbygden. Att 

hålla i rodret på den här svenska skutan kräver sin man. Vi står på 

181

182 

gränsen till världskrig. Begriper inte folk det? Det kalla kriget ligger 

farligt nära en urladdning. Ryssarna är opålitliga ... Jag vill sova 

... Javisst ja. Vi skall gå på bio i kväll. Gud så underbart. Att få vara 

en vanlig Svensson. Familjefar och äkta make. Det ringer en klocka 

i mitt huvud. Vad vill Säpo-chefen? Det måste vara ryssarna dom 

hatar mig. Jag känner det på mig. Dessa äckliga kommunister. 

Skulle jag spela under täcket med ett sånt gäng? Dom har verkligen 

lyckats infiltrera allt och alla. Dom pengarna. Dom pengarna. Hur 

länge ska pengarna kräva att människor sprattlar som marionetter? 

Det här kommer inte att gå. Världen går mot en katastrof. Mot avgrunden. 

Javisst. Ja ... Jag ska spela tennis nu på morgonen ... med 

Harry Schein ... fixaren.”. 

-Lisbet ge mig kaffe. 

-Nej Olof, du får komma ut i köket, svarade hon. 

-Åhhh. Hmmm. Han stönade. 

-Nåå kom nu annars häller jag ut kaffet, sa hans fru mycket bestämt. 

”Dom sista orden tog som ett piskrapp”, tänkte statsministern. 

”Tänk att få vara på lantstället på Fårö i sommar. Ingen telefon. 

Vinden. Vågorna. Naturen. Tystnaden. GUD, ja Den Store Anden.” 

De sista fjorton dagarna hade han känt en närvaro av något oförklarligt. 

”Någon sitter i mitt bröst och iakttager mig. Denne någon 

sitter bakom andningen. Om jag slutar andas så finns denne någon 

kvar där. Bakom andningen ... Vem är du ... ? Bäst att lyda Lisbet. 

Jag vill gärna ha en stark kopp kaffe. Jag är verkligen illa ute. Vem 

ska jag be om hjälp ... ?” 

-Lisbet jag går in i duschen nu. Han sneglade på klockan. Halv åtta. 

Det ringde på dörren hos makarna Palme. Lisbet öppnade och 

släppte in Säpo-chefen Arvid Hjälmroth. 

-Han sitter i köket. Gå in du och försök att få honom på fötter, sa 

hon. 

Arvid var egentligen administratör och inte så mycket snok eller 

spion. Han hade fått in oroande rapporter från grabbarna ute på fältet. 

Han kände sig helt enkelt tvingad att varna sin chef statsministern 

och det snarast möjligt. 

-Hej Olof. Jag måste söka upp dej så här privat. Jag är verkligen 

oroad. Det har hänt en hel del ... 

-Låt mig gissa ... Ryssarna är ute efter mig, sa Olof. 

-Rätt gissat, sa Arvid förvånad.


-Vissa saker känner man bara på sig, sa Olof. 

-Ja så här är det ... Vi har en man som bevakar och avlyssnar GRU, 

den Sovjetiska generalstabens underrättelsetjänst. De har några aktiva 

agenter i vårt land och en av dem avlyssnades i går. 

-En illegal avlyssning eller hur, sa Olof småleende. 

-Javisst men vad gör man när det är så mycket läckor överallt. Arvid 

rynkade pannan. 

-Jag står på din sida. Fortsätt! 

-Vi har spårat en GRU-agent vid namn Vladimir Nirchinsky. Han 

bor på söder här i Stockholm, sa Arvid. 

-Hur länge har ni känt till honom. Palme såg förbryllad ut. 

-I över en månad ... tror jag. Han avlyssnades för att vi misstänker 

att han styr dom sovjetiska ubåtskränkningarna på något sätt. 

-Gör han det? sa Olof. 

-Förmodligen men vi kan ännu ingenting bevisa. Vi jobbar hårt på 

den biten men det finns andra saker han sa som jag tycker du genast 

måste få veta. 

-Som vad då? Olof kände skräcken komma krypande utefter ryggraden. 

-Sovjetiska generalstaben har beslutat döda dig och de har redan 

utsett folk för jobbet. 

Olof blev mycket illa berörd. Han hade hoppats att det han kände på 

sig var inbillning. 

-Jah ... Eh ... Hmm ... Det är förmodligen Boforsaffären som spökar 

i deras sjuka hjärnor. Dom tål inte att vi säljer kanoner till Indien. 

Olof suckade. -Hur går dom tillväga tror du Arvid? 

-Enligt alla tänkbara handböcker i politiska mord så blir det ett stort 

avstånd mellan den som beslutar om mordet och själva gärningsmannen. 

-Typ Kennedymordet, sa Olof och skrattade. 

-Det är inget att skämta om, sa Arvid. 

-Det är min begravning. Palme log mot Säpo-chefen och böjde sig 

framåt över köksbordet som för att understryka förtrolighet. -Vad 

heter tjänstemannen som avlyssnade denne Vladimir från GRU? 

-Vår man heter Tore Forsberg, sa Arvid. 

-Skicka upp honom till mej på kontoret genast. Du får spåra upp 

honom med helikopter om det behövs. Jag måste tala med honom i 

dag. Förstått? 

-Javisst. När är du på kontoret? sa Arvid och reste sig upp för att gå. 

183

184 

-Klockan elva. Först ska jag spela tennis med Harry. 

När Arvid lämnat lägenheten tog Olof fram whiskyn. Han höll i 

flaskan och såg på den men lät korken vara på ... 

6 

Regeringskansliet. 

Olof Palme hade ett långt samtal med Tore Forsberg, kriminalinspektör 

på säkerhetspolisen. 

Statsministern fick bekräftat att ryssarna skulle skjuta honom. 

-Vad gör vi? sa Olof. 

-Det enda vi kan göra är att sätta in varenda man vi har och bevaka 

och avlyssna allt som finns i ryssväg, sa Tore. 

-Hur mycket folk kan du avsätta? sa Olof. 

-Hundra man räcker nog, sa Tore. 

-Gör det direkt. Jag ska ordna med justitieministern så att du får de 

extra anslag du behöver. Det finns en särskild fond för oförutsedda 

händelser. Han sträckte fram handen och avslutade samtalet. 

Palme kallade in sin sekreterare och bad henne hämta justitieministern 

och säpo-chefen. 

Två timmar senare tyckte han att läget var under kontroll. 

Det började redan mörkna. En journalist och en fotograf från tidningen 

Arbetet kom in i arbetsrummet. Intervjun var planerad sedan 

länge. Palme och journalisten hade ett förtroligt samtal om arbetaruppror 

i Småland och Dalarna. 

De pratade även om de märkliga hatkänslor som vissa enstaka personer 

och grupper hade mot statsministern personligen. 

Fotografen ville ta en bild av Palme stående vid fönstret. 

-Nej inte vid fönstret, sa journalisten. -Det kan vara farligt. 

Palme flyttade sig mot soffan och så sa han och nickade mot fönstret: 

-Ja jag undrar vad som finns där ute ... 

Det var de sista ord han yttrade till massmedia i det här jordelivet. 

Resten av dagen hade han ett långt telefonsamtal med sin partisekreterare 

Bo Toresson. De gick igenom de politiska problemen och 

beslutade om akuta åtgärder. Samtalet tog nästan två timmar och till 

sist tog Bo Toresson upp ett mycket känsligt ämne. 

-Du Olof vi måste hjälpa åklagarna, domarna och polischeferna 

med dom där momspengarna. Du vet vad jag menar. 

-Ja ett momsbedrägeri med direkt stöld ur statskassan, sa Palme.


-Vi har ju själva fifflat inom partiet ibland. Det vet du Olof. Partisekreteraren 

vädjade. 

-Det är slut med det nu, sa Olof och bröt samtalet. 

Strax efter 18.00 tog han den sista promenaden från jobbet till bostaden 

i Gamla stan. Han kände sig lite sorgsen och varför visste 

han inte. 

7 

GRU 

Nedräkningen för Olof Palme gick med stadig kurs. Dödsögonblicket 

var inte långt borta. På GRU-högkvarteret i Leningrad 

strömmade rapporterna in varje halvtimma och Generalstaben hade 

detaljplanen klar för nästa steg. En upptrappning av ubåtskränkningar 

i den svenska skärgården. De flesta av generalerna i Röda 

armén ville känna lukten av krutrök, men Alexander Ahromejev 

höll igen: ”Att segra utan strid är soldatens främsta uppgift”. 

8 

Gotlands militärkommando 

Örlogskapten Valter Pero gick fram och tillbaka på Gotlands östra 

strand. Det var mörkt och blåsigt och kallt. Han kände oro inombords 

när han riktade sina blickar mot andra sidan Östersjön. Mot 

Sovjetunionen. Valter hade ringt ÖB och fått försäkringar om att 

varenda person i Sverige med anknytning till Warszawa-pakten 

stod under bevakning. Extra personal var inkallad. Valter Pero var 

oroad trots alla försäkringar. Varför visste han inte. 


185

186 


Kapitel 12 

Kvällen 28 februari 1986, Ronny Andersson och TV:n. 

Vid åttatiden på kvällen drack Ronny Andersson en flaska mineralvatten 

på Tennstopet. Han hade klarat av sin fängelsevistelse och 

var fortfarande spik nykter. Det fanns visserligen all anledning att 

fira frigivningen från fängelset men han var ståndaktig. Spik nykter 

i 100 dagar, så var det bara. Nu var det nästan hälften av tiden kvar 

och då kunde han börja supa till våren. För några timmar sedan hade 

han besökt en lägenhetsinnehavare som hade ett stort och vackert 

rum att hyra ut. Det hade utsikt över Vasaparken och låg alldeles 

bredvid Tennstopet. Hyran var hyfsad och han skulle använda det 

som skrivarlya. 

-Vad ska du ha rummet till? sa Lars som var en ingenjör i 60årsåldern. 

-Jag håller på att skriva en bok som handlar om Olof Palme, ubåtskränkningar 

och brist på pengar till försvaret. 

-Visst är det märkligt, sa Lars fundersamt. 

-Hur då? sa Ronny. 

-Ja att Palme vill skära ner i försvarsbudgeten när det är så oroligt i 

Östersjön. 

-Det är precis det jag skriver om, sa Ronny. -Men det verkar som 

om det är ett grovt lagbrott att kritisera Palmes politik offentligt. 

-Hur ska det sluta? sa Lars. 

-Säg det, sa Ronny. När kan jag få besked om rummet? 

-Slå en signal i morgon eftermiddag. Då har jag talat med min fru. 

Hon hade visst en arbetskamrat som är först i tur. 

Ronny lämnade Tennstopet kvart över åtta på kvällen och 22.15 

släckte Marta och han sovrumslamporna i Södertälje. 

En naturlig trötthet tog ut sin rätt. De hade en liten färg-TV i sovrummet 

men ingen av dem orkade se på den. Ögonlocken var allför 

tunga. De somnade så gott som genast. 

Plötsligt vaknar Ronny av att TV:n brusar. Det är som ett dån i 

hela sovrummet. Marta sover tungt bredvid honom. Ingen av dem 

har slagit på TV:n och ingen annan finns i lägenheten. Den har satt i 

gång av sig själv. På TV:n finns ett digitalur som visar tiden.


Klockan är exakt 23.21. Ronny stänger av TV:n och somnar om. 

2 

Valter Pero 

Örlogskapten Valter Pero kunde inte sova. Han kände på sig att något 

låg i luften. Klockan var 22.15. Igår hade en ny ubåtskränkning 

inträffat inte långt från Östra marinkommandot söder om Stockholm. 

Viola låg redan avklädd i dubbelsängen och läste en bok och 

Valter skulle precis ta på sig pyjamasen och naturligtvis ringde telefonen. 

Han visste redan innan han lyfte luren att det var jobbet. 

-Pero, sa han trött och uttryckslöst. Det var en psykisk trötthet. 

-Löjtnant Carlgren här. 

-Ja hej, sa Valter uppgivet. Han fruktade det värsta. 

-Nio Sovjetiska krigsfartyg har lagt sig vid Sveriges vattengräns 

rakt öster Visby. 

-Jag kommer direkt. Sätt på kaffe! sa Valter. Han hade tio minuters 

gångväg till jobbet. Bostaden låg i centrala Visby. 

Klick. 

-Vad händer Valter? sa Viola. 

-Ryssarna trycker på. Jag går upp och kollar läget. Sov du. Jag får 

ringa ÖB. Jag är helt slut. När jag kommer tillbaka drar vi ur telefonsladden. 

Jag ger dom max en timme. Värm lite mjölk åt mig i 

termosen är du snäll. 

-Vill du ha den vid nattduksbordet? sa Viola. 

-Ja tack. I natt ska jag ta mej faan läsa Bibeln. Jag är trött på alltihop. 

Valter slog igen dörren och gav sig ut i vinterkylan. Ryssmössan 

kom väl till pass i blåsten. Framme på jobbet gick han igenom radarskärmarna 

och läste rapporterna från spaningsflyget. Ett särskilt 

noga förseglat kuvert låg och väntade på honom. Han visste att det 

kom från Nato även om där inte fanns någon avsändare. Han slet 

genast upp övre kanten med en penna och mumlade för sig själv när 

han läst innehållet: 

-Dom skjuter honom ... 

-ÖB är på linjen, sa Carlgren. 

-Bra! sa Valter och tog luren: -Pero här! 

-Valter är du på benen? sa ÖB försiktigt. 

-Ja sen 24 timmar, suckade han som en förmaning till ÖB. 

-Jag vet. Ge mig bara ett råd och gå och lägg dig sedan. Jag skickar 

187

188 

nytt folk med helikopter till nattskiftet. 

-Ja skjut då, sa Valter. 

-Vi har tio Sovjetiska krigsfartyg rakt öster om Stockholms skärgård, 

sa ÖB. 

-Ja, jag ser dom på skärmen men du ser inte vad vi har. 

-Jag ringer hemifrån, sa ÖB. 

-Vi har nio fartyg rakt öster Visby, sa Valter. 

-Fy helvete! Vad gör vi? 

-Jag har några fax från Nato här, sa Valter. 

-Vad säger dom? sa ÖB. 

-Ryssarna är ute efter Palme! 

-Jag vet och det är säkerhetspolisens bord. Vi kan inget göra ... ÖB 

blev tyst. 

-Kalla in Hemvärnet, men gör det diskret, sa Valter. 

-OK, sa ÖB. God natt då! 

-Jag drar ur jacket till 07.00. Vill ni något så får ni knacka på dörren. 

Jag är värdelös när jag är så här trött. 

-Det blir bra. God natt Valter. 

-God natt, sa han och gick ut i den mörka vinternatten. Det blåste 

iskallt från nordost. 

3 

Anna Pavlova 

Grand Hotel, Stockholm. Kl. 22.15. 

-Hallå, sa Anna. 

-Det här är Jurij Ahromejev som talar. 

-Jurij min älskade ryske buse. Jag saknar dig, sa Anna glädjestrålande. 

-Samma här. Får beklaga missfallet, sa Jurij. 

-Så du visste om det? sa Anna. 

-Mitt jobb är att veta så mycket som möjligt, sa han. 

-Det var ditt barn Jurij, men fostret var bara några månader, sa Anna. 

-Det är det som bekymrar mig, sa Jurij. Min säd är mycket stark och 

livskraftig. 

-Vad ska jag säga? sa Anna. 

-Att du tar båten från Värtahamnen i Stockholm 02.00 i natt. Den 

går till Helsingfors och du kan flyga till Västberlin därifrån. 

-Var är du någonstans? sa Anna.


-Västberlin, sa Jurij. -Jag är på väg till Stockholm som militärattaché. 

-Du tänker väl inte ta mig tillbaka bakom järnridån Jurij? flämtade 

Anna. 

-Så korkad är jag inte, sa Jurij. 

-Vad är det då? 

-Det tar hus i helvete efter skotten i natt. KGB har egna planer för 

Olof Palme. De blir snuvade på konfekten. Jag vill att du sticker 

fort som faan. 

-Tack Jurij. 

-Vi ses i Berlin, sa han och la på luren. 

Anna kontaktade receptionen och beställde samtal i första hand till 

bostaden i Washington och sedan till Joe Billings på jobbet. 10 minuter 

senare hör hon hans ljuva stämma: 

-Anna? sa Joe. 

-Joe! Det börjar bli otäckt här. Jag sticker i natt. 

-Var är du någonstans? 

-Grand Hotel Stockholm, sa Anna urskuldande. 

-Du skulle ju till Västberlin, sa Joe. 

-Jag har också chefer, sa Anna. 

-Jag vill att du lämnar agentbanan Anna, sa Joe. 

-Jag skall träffa Jurij Ahromejev i Västberlin i morgon kväll. Sen 

kommer jag hem och då sätter vi igång och gör bebisar på heltid. 

-Det tycker jag, sa Joe. -Vad gör Jurij i Berlin? 

-Han är på väg till Stockholm för att bli militärattaché, sa Anna. 

-Det var som tusan. Tack för tipset. Sa han något mer? sa Joe. 

-Att jag måste sticka. KGB kommer att explodera i ursinne när som 

helst, sa Anna. 

-Hhm ... Packa väskan flicka lilla! 

-Tack min älskling ... Joe be en bön för mig är du snäll! sa Anna 

med gråten i halsen. 

-Det vet du Anna. 

-Tack Joe. 

Klick. 

Anna började packa i en rasande fart. Hon slängde allt i den stora 

resväskan. Klockan 23.05 gick hon ner i baren för att ta en drink. 

Statsministern 

4 

189

190 

Lisbet och Olof Palme pratar under middagen om biobesöket och 

de diskuterar filmen ”Bröderna Mozart” som visas på biografen 

Grand. Olof ringer till sonen Mårten och får veta att Mårten och 

hans Ingrid redan har köpt biljetter. 

-Vi ses utanför biografen Grand då, säger Olof till sin son Mårten. 

Klockan är då 20.15. Han lyfter luren och söker kontakt med livvaktsgruppen 

på SÄPO. 

-Jag vill ha skydd av två livvakter, säger han. 

-Allt folk är utlånat. Sånt måste man säga till om i god tid, svarar 

Säpo-jouren. 

-Hm, ja ... tack då! 

Klick. 

Olof Palme har ett par sista telefonsamtal med partisekreteraren 

Bo Toresson och en f.d. minister, Sven Aspling. Samtalet med 

Aspling avbryter Olof Palme och ursäktar sig med att Lisbet redan 

står med kappan på. Klockan är då 20.32. och klockan är 20.36 då 

Lisbet och Olof Palme lämnar bostaden. De går Västerlånggatan 

och vidare Yxsmedsgränd till Gamla stans T-banestation. På perrongen 

rör sig ett 20-tal personer. 

Tåget på linje 17 är fullsatt och paret får stå under färden till Rådmansgatan. 

Det är lätt att följa efter dem utan att märkas. 

5 

Smålandsgänget 

De två polisinspektörerna Tomas Pilz och Leif Tell höll vakt utanför 

Palmes bostad i Gamla Stan. 

De hade kontakt med resten av gänget via walkie-talkies-apparater 

som var kraftiga nog att klara av stora avstånd och höga stenhus. 

Polisinspektören Ludwig Storm som skötte telefonavlyssningen slår 

larm till de andra fem gärningsmännen att makarna Palme var på 

väg till biografen Grand på Sveavägen och medan polisinspektörerna 

Tell och Pilz följer efter Palme på tåget så kallas Stefan, Bill, 

och Frank till biografen. Ludwig kommer efter. Klockan är 20.50 

när makarna Palme kommer till bion. 

Bill Blomquist är först på plats och har redan helt nyligen hällt i 

sig en liten flaska vodka och piskat upp sitt humör till ursinne. I 

samma ögonblick som Bill får syn på Olof Palme får han en fråga 

av en ung dam som tydligen väntade på sin pojkvän. 

-Vet du vad klockan är? frågar hon vänligt leende.


-Det har du inte med att göra, skriker Bill ursinnigt och i ögonvrån 

ser han Olof och Lisbet gå fram till sin son Mårten och dennes 

flickvän. 

Statsministern med följe går ganska snart in och sätter sig i biosalongen. 

Föreställningen kan börja. 

När Bill förvissat sig om att Palme gått in på bion ser han sig om 

och upptäcker att Ludwig Storm sitter i Volvobilen på andra sidan 

gatan. Framför honom står Toyota-bussen med Frank Svensson vid 

ratten. Inom en halvtimme är alla sex samlade i bussen som har 

mörka rutor. 

-Han har inga livvakter, sa Bill. 

-Vi har heller inte upptäckt några, sa Tomas Pilz och såg menande 

på sin kollega Leif Tell som nickade instämmande. 

-Är det en fälla? sa Leif Tell och sneglade på Frank Svensson från 

SÄPO. 

-Nja, sa Frank. Det är egentligen världens pådrag rent säkerhetsmässigt. 

-Hur menar du? sa Ludwig. 

-Det kan vara desinformation från CIA:s sida, men Palme har faktiskt 

begärt särskild bevakning av varenda ryss som finns i Sverige. 

Han tror att ryssarna skall skjuta honom. 

-Han skulle bara veta, fnissade Bill och höll sig för munnen. 

Fem par ögon vände sig nu mot Stefan som skakade våldsamt i 

händerna. Det var en tjurig och gråkall kväll. Det var minus sex 

grader och blåste 4 meter i sekunden. Folk småfrös och det rann väl 

ur näsan på de flesta. Folk skulle nog undvika att promenera efter 

bion och det innebar att det blev tjockt med folk i tunnelbanan. Alla 

i gänget insåg att det var riskabelt att skjuta i närheten av Palmes 

bostad. Man visste inte om Palme hade privata säkerhetsgrupper 

från socialdemokratiska partiet. 

-Det kan vara riskabelt att skjuta om han har någon annan än Lisbet 

i sällskap, sa Stefan och försökte med ett leende. Han hade ännu 

inte fått sin dos av den utlovade vodkan. Det skulle han få först en 

halvtimma innan bion slutade dvs. 22.45. 

-Det beror naturligtvis på vem det är, sa Frank. 

-Det får absolut inte vara något hinder, sa Bill med Gestapouppträdande 

och pekade på Stefan. 

Frank ingrep och sa lugnande: 

-Låt oss se klart. Det är under alla förhållanden en komplikation 

191

192 

med en massa folk i närheten, men Stefan måste själv få avgöra och 

sedan får vi täcka upp honom utmed flyktvägen till Volvon, sa 

Frank. 

Stefan nickade tyst och sa: 

-Jag skjuter fähunden. 

De fortsatte att väga för och emot och kom fram till att Olof Palme 

skulle skjutas i nedgången till tunnelbanestationen vid Rådmansgatan 

och att flyktbilen skulle finnas norr därom i riktning mot möbelkällaren 

Lilla Pentagon. Om Palme gick åt ett annat håll fick 

man improvisera ... 

-Frank! Klockan är 22.15. Det är bara en timma kvar. Nu får du 

dela ut paketen, sa Bill. 

-Javisst, sa Frank. 

-Och du Ludwig håller ett öga på biografen så att han inte smiter ut, 

sa Bill. 

-Hur länge? sa Ludwig. 

Bill såg frågande på Frank. 

-30 minuter, sa Frank och delade ut paketen. 

Stefan öppnade sitt först. Det var bråttom. Han ville göra sig i 

ordning så att han kunde vara klar när vodkan serverades. Där fanns 

revolvern. En amerikansk magnum 357. Magasinet var laddat med 

sex skott. Han tog ut en patron och kollade. Det var riktiga grejor. 

Pulsen ökade. ”Att tala om mord är en sak. Men att göra det?... 

Puh!” Stefan hade på sin höjd dödat en fisk när han metade abborre. 

Det var trettio år sedan. Innerst inne räknade han med att slumpen 

skulle rädda honom från att utföra mordet, men han hade inget 

sagt till de andra. 

Ur paketet plockade han sedan fram svarta handskar, mörkblå 

stickad luva, svart peruk och en vändbar två nummer för stor anorak 

som var mörkblå på ena och klarröd på den andra sidan. Slutligen 

låg där ett par pilotsolglasögon vars glas blev mörka vid ljus 

och tvärtom vid mörker. Det skulle bli svårt att se hans ögon.. 

-Titta här, sa Frank och höll upp en metallring med femtio huvudnycklar 

och ett trettiotal låsdyrkar. -Jag kan ta mej in överallt i hela 

länet. 

-Har du användning för dom nu? sa Bill. 

-Jaha, jag går bort till Adolf Fredriks kyrka och kollar om jag 

kommer in, sa Frank. 

-Skall du be? sa Leif Tell hånfullt.


-Nä. Jag ska se om jag kommer upp till kyrktornet. I så fall täcker 

jag Stefan den vägen. Man kan alltid skjuta någon i benet eller 

stoppa en hetsig polisbil som hotar världsfreden. 

Det blir bra utsikt därifrån. 

-Ljuddämparen är guld värd nu, sa Bill. 

-Kikarsiktet också, sa Frank, klappade sin AK-4 och stack iväg med 

walkie-talkien och låsgrejorna i en mörkblå liten axelremsväska. 

Stefan skulle precis sätta på sig den svarta peruken då Bill sa: 

-Vänta lite. Så tog han fram puderdosan och pudrade Stefan i ansiktet, 

nacken och på halsen. Därefter målade han Stefans ögonbryn 

kolsvarta. Den blonde solbrände vikingen Stefan Svedbom förvandlades 

till en svarthårig sydeuropé med blek ansiktsfärg. Han 

liknade en turk eller kurd. -Vill du låna den här också Stefan? Bill 

höll upp en stor svart buskig mustasch som han tryckte fast på sin 

egen överläpp. 

-Nej tack. Man skall inte överdriva, sa Stefan och skrattade. 

-Bra, sa Bill. Jag vill gärna ha den själv. Han började omsorgsfullt 

sminka sig så att varenda rynka i ansiktet försvann. Han förvandlades 

från en 45-årig mellanblond nersupen och avskedad polisinspektör 

med kraftiga påsar under ögonen till en 35-årig sydeuropé 

med svart hår, svarta ögonbryn och en svart yvig mustasch. Man 

kunde ta honom för en turk eller kurd. 

Klockan 22.40 kommer Frank tillbaka och ler mot Bill och Stefan 

när han ser deras maskering. 

-Ni båda har gett mig en bra idé, sa Frank och började plocka ner 

sina saker i den stora avlånga och mörkblå sportbagen. Sist la han 

ner AK-4:an som han smekte försiktigt och viskade: 

-Min lilla ”Pulla” ikväll ska du få värpa guldägg. Frank tänkte på de 

pengar han skulle få från topparna i näringslivet. Han hade inget berättat 

för de andra i gänget. Till dem hade han sagt att han jobbade 

ideellt för världsfreden eftersom ”Frihetsgudinnan” stod bakom 

mordet. 

-Jag har varit uppe i tornet och kollat, sa Frank. -Jag sticker dit och 

täcker Stefan i ryggen och räknar med att kunna få iväg fem sex 

skott innan förföljare kan spåra elden. 

Ludwig Storm kom tillbaka från bevakningspasset, nickade åt de 

andra och fick sig en sup och sa lugnt och sansat till Bill: 

-Läget är under kontroll och jag ser entrén från bilrutan här också. 

-Kolla här, sa Frank och visade upp en ask som såg ut att innehålla 

193

194 

en hopvikt klarinett. 

-Vad är det, sa Bill. 

-Ett lasersikte som vi håller på att prova ut, sa Frank. 

-Vem är vi? sa Stefan och tittade nervöst på klockan. 

-Det vet inte ens jag. Frank log inåtvänt. 

-Klockan är kvart i, sa Stefan och såg vädjande på Bill. 

Då pekade Bill som en yrkesmilitär med hela handen mot Frank 

och denne tog genast fram ytterligare en mörkblå axelremsväska 

och plockade fram en plasttillbringare, en 37 centiliters flaska polsk 

vodka, fyra hela citroner och en burk coca cola. Att citronerna var 

preparerade med narkotika det visste bara Frank och Bill. Den senare 

tog fram en stilett och skar sönder citronerna och pressade ner 

saften i enliterstillbringaren. På citronsaften hällde han vodkan och 

sist en halv burk coca cola. Han räckte tillbringaren till Stefan och 

sa: 

-Drick några klunkar var femte minut så att du är klar till 23.10. 

Inga cigaretter. Hör du! Absolut inga cigaretter! Du får röka efteråt. 

-Ja, ja, sa Stefan följsamt och tog emot tillbringaren. Efter tre djupa 

klunkar log han. Det värmde gott i magen. De andra fem slappnade 

av och log mot varandra när de såg att Stefan slutat skaka. 

-Jag sticker till kyrkan nu, sa Frank. Kollar vi sambandet 23.05? 

-Ok, sa Bill och vände sig till Ludwig: 

-Du kör Volvon och jag sitter i baksätet på den. Han vände sig sedan 

till Tell och Pilz: -Öster om oss uppe vid Johannes kyrka och 

parallellt med Sveavägen så har vi polispiketbuss 3250 och dom 

täcker däruppe. Ni vet vem som är chef för den styrkan. Väster om 

Sveavägen täcker några andra poliser reträtten. De vill vara anonyma. 

-Vad gör vi? sa Tomas Pilz. 

-Ni två följer efter Stefan på passande avstånd och är i beredskap att 

ta emot vapen och peruk när han skjutit. Täck upp hans flykt ... Om 

någon privatperson försöker gripa honom så visar ni bara polisbrickan 

och drar vapnet ... Stick sen till ”Lilla Pentagon” och lämna 

vapnet där. Ta en buss till Surbrunnsgatan om ni måste, men lämna 

området så snabbt som möjligt. Vapnet måste bort på direkten!! Jag 

följer Stefan med bil hela tiden så att han kan hoppa in i den om det 

är lämpligt. Om han får problem måste jag ingripa och skjuta. -Har 

alla förstått sin uppgift? 

-När blir festen? sa Tomas Pilz


-Jag får pengar klockan ett, sa Bill. Vi sticker ner till Värtahamnen 

direkt. Därifrån går en Sovjetisk färja till Helsingfors klockan 

02.00. 

Det hördes ett brus i Bills walkie-talkie och det kom en signal från 

Frank i kyrktornet. 

-Hur är det där uppe? sa Bill. 

-Kallt och blåsigt som faan, sa Frank. 

-Sambandet klart, sa Bill. 

Klockan 23.06 pekar Bill på Stefan. 

-Gå ut och ställ dej bredvid bion på höger sida vid entrén. Stå så att 

du direkt får hans ryggtavla i blickfånget när han börjar gå mot tunnelbanan. 

-Hur många meter bör jag ha mellan mig och honom? sa Stefan. 

-5-10 meter. Inte för nära det kan verka misstänkt, sa Bill. 

-Hur nära ska jag skjuta? sa Stefan. 

-Några decimeter bara. Rakt i hjärtat bakifrån, sa Bill. 

-Var finns flyktbilen? sa Stefan. 

-10 meter bortom T-banenedgången men jag åker inte förrän Palme 

börjat gå i den riktningen. 

-På vilken sida av bilen ska jag sitta? sa Stefan. 

-Höger bak. Vi kör till möbelkällaren. Du har väl passet kvar därnere? 

Bill blev orolig. 

-Det ligger på skrivbordet, sa Stefan och log. 

-Då kör vi. Om vi måste improvisera så ta dej till möbelkällaren. 

Glöm inte att torka bort färgen på ögonbrynen, sa Bill. 

-Jag har den våta trasan i vänster ficka och revolvern i höger. Extra 

skott i vänster byxficka, sa Stefan. 

-Då så! sa Bill. 

-Jag går nu ... ? sa Stefan. 

De såg på varandra och log. 

Stefan hoppades att det var en lek och Bill hoppades att det var en 

dröm. 

Bill sänkte blicken och Stefan klättrade ur bussen och gick med 

bestämda steg till biografen. 

6 

Statsministern 

Olof Palme och Lisbet skrattade gott i biomörkret. De höll varandra 

i handen och båda upplevde filmen som småmysig, humoristisk och 

195

196 

med några stänk av allvar. Vid en scen blev Olof sorgsen: Man 

hörde kyrkklockor i bakgrunden och en främmande röst ropar ”Det 

är Moskva som ringer”. Det högg till i hjärtat på honom. 

Precis när filmen slutar vänder han sig till Lisbet: 

-Jag behöver lite luft. Vi kan väl gå en hållplats? 

-Ja gärna då får jag titta lite i skyltfönstren, säger hon. 

7 

Skottet 

23.15 slår kyrkklockan i Adolf Fredrik. Det var ingen som räknat 

med och kanske var det ett tekniskt fel i urverket. 

BBOOOIIINNNNNGG!! 

Frank gallskriker och faller omkull. Han trodde att han var träffad 

av ett skott. Han hade inte räknat med kyrkklockan. 

-Vad händer? skriker Bill i walkie-talkien. 

-Kyrkklockan, viskar Frank. 

-För helvete Frank dom kommer nu, skrek Bill. 

-Jah, jah, stönar Frank och kravlar sig upp. 

Stefan har händerna i fickorna och kramar revolvern. Ibland ställer 

han sig på tå och letar efter den stora ryssmössan och den svarta 

ytterrocken. Lisbet skulle bära en brun mockapäls. 

”Där kommer dom”, tänker Stefan och han ser att makarna Palme 

pratar med Mårten och hans tjej och tar farväl av dom. 

Stefans puls ökar och spränger nästan trumfhinnorna. 

Så vänder dom och Stefan förstår att hans offer ... kommer rakt mot 

honom ... 

Stefan får gråten i halsen. Han törs inte se på dom ... 

Han vänder sig genast om och stirrar in i skyltfönstret. Det svartnar 

nästan för ögonen på honom. Han är på gränsen till att spy eller 

svimma han vet inte vad., men bakom de fysiska besvären känner 

han sig kolugn och förstår att han blivit drogad. 

Han hör dem prata ... Han håller andan ... 

”Detta är min stund på jorden, men pulsen slår så förbannat hårt, 

tänker han. 

Från ögonvrån smygtittar han och låter dom passera 10-15 meter. 

Sedan vänder han sig sakta om och börjar följa efter. 

Plötsligt går de ut på den öde Sveavägen och korsar den. 

Han tvekar men låter dom passera tills de nått trottoaren på andra 

sidan ... då följer han efter. Ett tag ryckte det i revolverhanden ...


-För helvete! ... Palme går åt fel håll, skrek Bill till de andra i walkie-talkien. 

-Lugn bara ... Jag har honom på kornet, kom det från Frank i kyrktornet. 

-Vad gör vi?? ropade en hysterisk Leif Tell. 

-Följ efter parallellt Sveavägen. Luntmakargatan rakt söderut, 

skrek Bill. Spring allt vad du orkar!!!!! ... -Ludwig!!!!!! -Vänd och 

följ efter fort som faan. -Kör så det ryker!!!!!!! 

Efter 15 sekunder verkar Bill ha läget under kontroll. Från bilfönstret 

ser han hur Stefan på betryggande håll följer efter makarna 

Palme. Det är nästan folktomt så när som på ett vinglande fyllo. 

Lisbet och Olof stannar och tittar vid ett skyltfönster ... Stefan närmar 

sig ... Han går förbi... makarna Palme ... 

Volvon är nu i jämnhöjd med Stefan och den breda Sveavägen är 

emellan dom. 

-Kör fram till hörnet vid Tunnelgatan! ropar Bill till Ludwig ... - 

Sväng runt och stanna här utanför postkontoret! 

-Vad gör vi nu? flämtar en uppjagad Ludwig. 

-Vänta här! Gör ingenting! Jag går ut och visar mig för Stefan ... 

Bill ställer sig i hörnet och viftar med armarna. Stefan ser honom 

inte ... 

Stefan går med nedböjt huvud, framåtlutad med händerna i fickorna. 

Vid färghandeln Deckorima stannar han upp och går runt hörnet 

och gömmer sig bland skuggorna från gatubelysningen. Då får han 

se Bill stående på andra sidan gatan ... 

Han ser hur Bill pekar uppåt och bakom honom. Stefan vänder sig 

om och då ser han trapporna, en perfekt flyktväg. 

Han nickar bekräftande till Bill men behåller händerna i fickorna ... 

... 

Nu kommer Palme. Stefan tvekar ... Han ser på Bill som pekar med 

högerhanden. 

Han läser Bills tankar: ”Skjut för helvete”. 

”Jag vill inte,” tänker Stefan tillbaka ... så ... så ... går ... han liksom 

i en dimma fram med snabba steg ... Han spänner hanen ”Klick”. 

Han tycker att det ekar i Universum ... Han är nu bakom Olof ... 

Med vänster hand tar han tag i Olof Palmes axel och ropar: 

-SATANS ... FÄHUND!!!!! 

Så trycker han av och Olof faller ihop. 

Stefan blir förvånad. 

197

198 

”Han stöp som en oxe”, tänker han lugnt. Han vänder ansiktet mot 

Bill på andra sidan gatan och denne pekar mot trapporna. 

Stefan förstår vinken och börjar jogga i lagom takt. Han är törstig. 

Klockan är 23.21. 




Kapitel 13 

Stefan tar en öl 

Stefan lufsade iväg uppför trapporna efter att ha avfyrat skottet i 

ryggen på Olof Palme. 

”Han stöp som en oxe”, tänkte han ännu en gång. Uppe på krönet 

sprang han rakt ner mot Birger Jarlsgatan. Efter att ha joggat i lugn 

takt i ett kvarter får han sällskap av polisinspektörerna Tomas Pilz 

och Leif Tell... 

-Ge hit vapnet, skrek Tomas. 

-Ta genast av dig peruken och ge mig den, flämtade Leif Tell. 

De fick som de ville och Stefan tog upp den fuktiga trasan och torkade 

av sig den svarta färgen på ögonbrynen. De andra rusade före 

honom neråt och Tomas ”Gorillan” Pilz ropar springande till Stefan: 

-Glöm inte att vända på jackan!!!!! 

Stefan stannade upp och tog av sig jackan och nu blev den röd i 

stället för mörkblå. 

Klockan 23.23 får två polispiketer riktade anrop från ledningscentralen. 

Den ena bussen 3250 från Södermalms polisdistrikt befinner 

sig öster om Sveavägen vid Johannes kyrka. Den andra bussen från 

Norrmalms polisdistrikt befinner sig väster om Sveavägen bakom 

Adolf Fredriks kyrka. De hade till uppgift att i samarbete med Bill 

Blomquist och Smålandsgänget täcka upp reträtten. Om någon ivrig 

förföljare tog upp jakten på gärningsmannen skulle denne hejdas av 

poliserna. Anropet från Hans Kochi på ledningscentralen lyder: 

-Skottlossning på Sveavägen. 

Det var en upplysning om att dådet utförts. Ingen positionsangivelse 

fanns med. Inget krav att de skulle åka dit. Bara en enkel 

upplysning om att det varit skottlossning. Ingen av de två bilarna 

rörde sig ur fläcken. Polismännen i bilarna bet ihop käkarna och 

log. 

Polisinspektörerna Tomas Pilz och Leif Tell springer ner mot Birger 

Jarlsgatan och kastar sig in i Stockholms lokaltrafiks buss 

nummer 43 som skall ta dem till möbelkällaren på Surbrunnsgatan 

där Bill ska ta emot vapnet. En av passagerarna TV-producenten 

199

200 

Leo Karpe stirrar på dom. Han tycker att han känner igen de två 

från den så kallade ”Baseball-ligan” ett gäng poliser från Vaktdistrikt 

nummer 1, Norrmalmspolisen. 

De lydde under polismästaren Hans Holmér som han hört säga: ”Ta 

bort buset från gatan med alla medel”. Leo Karpe tyckte att de 

uppträdde konstigt. Det var som om det sprutade andrenalin om 

dom. Det gick otäcka rykten om deras våldsamma framfart ... 

Väl nere vid Birger Jarlsgatan hade Stefan förvandlats till den 

blonde vikingen igen och han vek av till höger och ställde stegen 

till restaurant Monte Carlo i hörnet av Kungsgatan och Sveavägen. 

När han passerade korsningen vände han blicken mot mordplatsen 

och såg folksamlingen och anhopningen av poliser. Han var törstig 

och gick in i restauranten och drack en stor starköl och sedan ringde 

han Bill i Möbelkällaren: 

-Hallå! Ja nu är Olof Palme död! sa Stefan. 

-Jaså! Vad har jag med det att göra, svarade rösten i andra änden av 

tråden. 

Stefan hade slagit fel nummer. Klockan är 23.38. 

2 

Sveavägen 

Gösta Söderström 

En sak kunde Poliskommissarie Gösta Söderström vara stolt över 

nu när han snart skulle gå i pension och det var att ha uppfyllt sina 

plikter mot sitt samvete. Att inte ljuga och att inte fiffla. Vid sextio 

års ålder var han nu familjär med livet inom ordningspolisens arbetsområde. 

Människor slog helt enkelt ihjäl varandra och motivet 

var ofta bara någon bagatell. Det var beklämmande att se alkoholoch 

drogmissbruk. Visst kunde han ta sig några järn ibland och nog 

kunde han uppleva en otäck baksmälla men där gick gränsen. Det 

gällde att vara i god form när plikten kallade. Han mötte vrak som 

en gång hade varit människor. Många gånger hade han känt uppgivenhet 

inför det tilltagande våldet i samhället. Innerst inne trodde 

han på den goda kraften hos människan. Den måste bara finnas men 

för varje dag som gick kände han sig mer främmande på detta jordklot. 

Han hörde inte hemma här och många mörka vinterkvällar hade 

han längtansfullt och vädjande betraktat den gnistrande stjärnhimlen 

... 

Gösta Söderström var jourhavande befäl i cityområdet och befin-


ner sig i befälsbilen 150 meter österut på Kungsgatan i närheten av 

Kungstornen. Han har förmodligen sett Stefan komma gående i 

riktning mot hörnet Sveavägen och Kungsgatan. Men eftersom Stefan 

gick lugnt och balanserat väckte han inga som helst misstankar 

om något olagligt. 

Plötsligt kommer en man springande. Han viftar med armarna och 

stoppar polisbilen: 

-Jag är taxichaufför ... Det har kommit larm över taxiradion att det 

har varit skottlossning på Sveavägen vid Tunnelgatan ... 

-Kör så det ryker! säger Gösta till sin kollega polismannen Ingvar 

Widén som sitter vid ratten och denne slår på blåljuset. Klockan är 

nu 23.29.40. 10 sekunder senare när befälsbilen är i höjd med restaurant 

Monte Carlo så kommer larmet från ledningscentralen och 

Hans Kochi: 

-Områdesanrop till bilarna i City. Vi har fått ett meddelande från 

taxi att någon är skjuten på Sveavägen ... 

Klockan är således 23.29.50. 

Rösten från ledningscentralen hade verkat lugn och sansad!? Gösta 

antecknade klockslaget i dagboken. Han tittade först på sin egen 

klocka och sedan på klockan i bilen. Gösta blev orolig över exakta 

klockslaget. Varför visste han inte. Han frågade sin kollega som 

körde bilen: 

-Vad är din klocka? 

-23.30, svarade polisinspektören lugnt efter att ha sneglat på sitt 

armbandsur. 

-Min går visst en minut efter ... 23.29 ... Vi får kolla senare ..., sa 

Gösta. 

10 sekunder senare kliver Gösta ur bilen vid mordplatsen och han 

ser en man som ligger på rygg och blöder kraftigt. Han ligger i en 

stor blodpöl med blod över bröstet och i ansiktet. Mannen har vidöppna 

ögon och stirrande blick. Inga reflexer. ”Den här mannen är 

död”, tänker Gösta. 

Han ser två människor som håller på med upplivningsförsök och 

han uppskattar att 10-15 personer stod i en rund ring och ”glodde”. 

En man kommer fram till Gösta och pekar upp mot trapporna: 

-Dom sprang ditåt! 

Polispiketen 3250 som varit österut vid Johannes kyrka och varit 

beredd att skydda Stefan mot förföljare kommer nu sakta glidande 

och polismännen klättrar ur. Gösta ger order: 

201

202 

-Ta upp förföljande ... efter springande person ... Uppför trapporna 

... 

Gruppbefälet polisinspektören Kjell Östling tvekar och säger avvärjande: 

-Vi springer inte utan skyddsvästar ... Vi måste invänta skottsäkra 

västar. 

Gösta Söderström blir urförbannad och skriker: 

-Det skiter jag i ... Nu springer ni och det är en order ... 

Polismännen rör sig upp mot trapporna med dragna pistoler och nu 

börjar låtsasjakten. Det är i själva verket en del av mördargänget 

som jagar Stefan Svedbom som de har till uppgift att skydda. Mördargänget 

jagar mördaren på låtsas. 

Gösta tittar på sin egen klocka 23.31 och kyrktornet på Adolf Fredrik 

visar 23.32. 

Han tar kontakt med ledningscentralen och säger: 

-Jag är på plats och eftersök har påbörjats ... Kom. 

-Uppfattat. Kom 

-Slut. 

Gösta ser sig omkring och en hysterisk ”kärring” springer omkring 

och skriker: 

-Ni måste rädda min man!!!!!!!!!! Ni måste rädda livet på min man 

... 

Gösta försöker lugna henne för att få ett signalement på gärningsmannen 

men damen är helt hysterisk och har en stirrande blick. Han 

försöker tala henne tillrätta och då utbrister hon: 

-Är du inte klok? ... Jag är Lisbet Palme ... Det är min man som ligger 

där. 

Gösta böjer sig över mannen och torkar bort blodet från hans ansikte. 

Då upptäcker han den skjutnes identitet. Statsministern. 

En ambulans stannar till och två män i vita skyddskläder använder 

syrgasutrustningen på den nerblodade Olof Palme. 

En minut senare klockan 23.35 tar Gösta kontakt med ledningscentralen 

och säger: 

-Är det bekant vem brottsoffret är? Kom? 

-Svar nej, kom! 

-Det är statsministern. Jag upprepar statsministern. Kom! sa Gösta. 

-Sa du statsministern? Kom! 

-Svar ja. Slut, sa Gösta. 

Poliskommissarie Söderström ser den avlidne Olof Palme fara iväg


med ambulansen. Klockan är 23.36. 

Gösta Söderström kände som ett hugg i bröstet, det kom nära 

hjärtat. Han satte sig ner på sätet i polisbilen och drog några djupa 

andetag och lyfte på luren och kontaktade sin fru. Han skulle bli 

försenad. 

Söderström ombesörjde att fyra presumtiva vittnen fördes till kriminalpolisen. 

De skulle förhöras snabbast möjligt. Bandspelarna 

stod och väntade och sekreterare hade kallats in. 

Gösta gick in till ledningscentralen för att lämna sin redogörelse. 

Han får klart för sig att ett protokoll redan är upprättat och där står 

att han anlände till mordplatsen klockan 23.23 samtidigt som larmet 

gick. För övrigt finns i protokollet ingenting som tyder på att Gösta 

Söderström agerat eller sagt något på mordplatsen. Han har plötsligt 

blivit en icke-person som till varje pris skulle nonchaleras. Han 

lyfter luren till poliskommissarie Hans Kochi som för befälet från 

den så kallade hästskon i ledningscentralens övre del. 

-Ja det är Gösta Söderström. Det måste ha blivit något fel här. Larmet 

gick åtminstone fem minuter senare än vad som står här och jag 

kom till mordplatsen 10 sekunder efteråt. Det blir omkring 23.30. 

-23.23 skall det vara, sa Kochi. 

-Men det stämmer inte, sa Gösta och började bli förtvivlad. 

-23.23 är det som gäller. Så är det bara, sa Kochi. 

-Vad har hänt med de andra fem minuterna då? sa Gösta. 

Klick. 

Poliskommissarie Hans Kochi slängde luren i örat på sin kollega 

poliskommissarie Gösta Söderström. 

Nu började den stora mörkläggningen om polisers inblandning i 

Palmemordet. Hans Kochi var en av de skyldiga. Han skulle 

egentligen inte ha jobbat den här kvällen. Han hade bytt skift. Under 

hans ledning blockerades alla telefoner, larmnummer blev felaktiga 

och i ”röran” som han själv skapade struntade han i att gå 

ut med rikslarm om mordet. Han lyckades fördröja larmet i två och 

en halv timma ända till 02.05. 

Poliskommissarie Åke Rimborn befann sig i Stockholmspolisens 

sambandscentral när beskedet kom från Gösta Söderström om att 

mordoffret var självaste statsministern. Han får då direkt order av 

Kochi att åka till sjukhuset och ta kontakt med anhöriga. Han ser att 

tiden 23.35 dateras in på datorn. Åke Rimborn talar så småningom 

personligen med Lisbet Palme på sjukhuset och hon säger: 

203

204 

-De som gjorde det här var de som var utanför vår bostad i Gamla 

Stan. De strök omkring där nere. En av dom var den som sköt ... 

Så småningom dyker polispiketbussen från VD1, Norrmalm upp 

vid mordplatsen och de poliserna tar handgripligen tag i mörkläggningen 

redan här. Ett vittne vid namn Stefan Glanz hade försökt 

återuppliva Olof Palme med hjärtmassage och konstgjord andning. 

Han går fram till polismännen från VD1 och säger: 

-Jag vill lämna uppgifter om några mystiska iakttagelser i närheten 

av mordplatsen. 

-Försvinn härifrån! säger en av polismännen. 

-Jamen jag är ju vittne ..., säger Stefan Glanz förvånad. 

-Har ingen betydelse ... Försvinn härifrån, säger polismannen hotfullt. 

Glanz blir först skrämd men sedan förbannad och går därifrån i vredesmod. 

-Ska faan hjälpa polisen, muttrar han. 

Också två ynglingar i 20-års åldern kommer fram till de uniformerade 

poliserna och säger: 

-Vi såg några män med Walkie-talkies här omkring före skottet. 

-Här får ni inte vara. Det pågår en mordutredning, säger polisen 

hotfullt. 

-Men vi är vittnen till en del mystiska saker, säger den andre pojken. 

-Ni stör ordningen, svarade polisen och intog en ännu mer hotfull 

attityd. 

Ynglingarna fann det klokt att ge sig iväg. De hade hört rykten att 

polisen slog ihjäl folk i smyg och att poliserna aldrig straffades för 

detta ... 

Klockan 02.05 drar polisledningen igång ett rikslarm om mordet. 

Det går ut över telexnätet till landets samtliga polisstationer. Där 

talas om två gärningsmän från den jugoslaviska Ustasja-rörelsen. 

3 

Rosenbad 

Klockan 23.21, i mordögonblicket, satte vice statsminister Ingvar 

Carlsson sin nyckel i dörren till sitt radhus på Myggdalsvägen i Tyresö.


Han kom tillbaka från en resa till Göteborg. Där hade han hållit tal i 

sin egenskap av miljöminister. Han har precis gått och lagt sig och 

är på väg att somna då telefonen ringer. Han tänder lampan vid 

nattduksbordet och betraktar väckarklockan. Den visar 00.04. 

”Måste vara viktigt,” tänker han och lyfter på luren. I andra ändan 

av luren talar en välbekant röst: 

-Det är statssekreterare Ulf Dahlsten. 

-Jaah? 

-DE HAR SKJUTIT OLOF!!! 

-LEVER HAN? 

-NEJ! 

-TA OCH ... SAMMANKALLA ... EN BESLUTSFÖR ... 

REGERING ... 

Vice statsminister Ingvar Carlsson anländer i taxi till regeringskansliet 

Rosenbad för att få information om det säkerhetspolitiska 

läget. Han har kört i ilfart från sin bostad omgiven av två polisbilar 

med blåljus och två bilar från säkerhetspolisen. Ingvar Carlsson är 

ateist trots att hans dotter är djupt engagerad i Pingströrelsen. Ingvar 

tror inte på ödet eller Gud. Den som har större makt än han har 

... är också ... skickligare än vad han är. Det är så han resonerar. 

Eftersom Olof Palme skötte utrikespolitiken så vet Ingvar inte riktigt 

det utrikespolitiska läget. En sak visste han dock med säkerhet 

och det var att man absolut inte fick reta Sovjetunionen och ryssarna. 

De kunde gå in i vilket litet land som helst typ Ungern, Tjeckoslovakien 

och Afghanistan. 

Visst hade han hört rykten om att ryssarna i själva verket var fega 

men vad hjälpte det. De ställde sig helt enkelt bakom sina kanoner 

och sköt urskillningslöst på allt som fanns inom räckhåll. Kanoner 

hade de massor av. Ja de hade så att de kunde bada i dem. För att 

inte tala om stridsvagnarna. Vad hjälper det en människa att komma 

och vifta med en vit flagga om soldaterna har order att utplåna ett 

helt land och dess folk för att sedan bygga upp det med ryska människor 

och ryska språket. 

På håll såg Ingvar Carlsson två personer stå i mörkret utanför Rosenbads 

ingång. 

Han hade väntat sig ett stort polispådrag och att regeringsbyggnaden 

skulle vara avspärrad. Han duckade i baksätet av rädsla för att 

205

206 

bli skjuten. 

Två man stod alltså utanför ingången. Den ene av männen var journalisten 

Per Wendel från tidningen Expressen och den andre var Ulf 

Dahlsten som nu tog emot Ingvar Carlsson i själva entrén på Rosenbad. 

. 

-Verkligen tragiskt det här Ingvar, sa Ulf. 

De tog hissen upp till Palmes rum. Ingvar svarade inte. Han sa ingenting 

förrän de kom in i rummet och de satte sig i soffgruppen. 

-Har du ringt statsråden Ulf? 

-Jag har fått tag på alla utom utrikesminister Sten Andersson. Han 

är uppe i fjällen och åker skidor. Jag håller på att spåra honom ..., sa 

Ulf. 

-Bra! Jag vill att du håller Sten borta ett tag. Om han ringer får du 

vilseleda honom. Som vice statsminister har jag väl befälet nu eller 

hur Ulf? 

Ingvar såg uppfordrande på Ulf Dahlsten. 

-Naturligtvis Ingvar. Naturligtvis! Jag är helt på din sida. Du kan 

räkna med mig. I alla lägen ... Ingenting är mig främmande Ingvar. 

Och jag kan hålla tyst det kan du räkna med. 

-När dödförklarades han? sa Ingvar. 

Han hade redan tagit på sig den myndiga attityden som landets ledare. 

Ulf tar fram anteckningsblocket och läser högt: 

-Doktor Claes Wallin förklarar Olof Palme död klockan 00.03. 

-Något mer? sa Ingvar mycket bestämt. 

-Tidningarnas Telegrambyrå, TT, har skickat ut en så kallad flash 

med texten ”Olof Palme död”. 

-Hmm. Har Sveriges radio gått ut med något? sa Ingvar. 

-Nej vår man Ove Joansson på ljudradion väntar på klartecken om 

formuleringen, sa Lars. 

-Hitta på något diskret och försök få ut något kortfattat så får vi 

följa reaktionerna, sa Ingvar. 

-Visst, visst, sa Ulf ... -Nu eller? ... 

-Är det något mer jag måste veta genast? sa Ingvar. 

-Olof Palme hade ett nummerkonto i Schweiz, ... sa Ulf lite tveksamt. 

-Varför det? Ingvar rynkade pannan och koncentrerade blicken på 

sin nye medarbetare?


-Boforskanoner till Indien ... etc. 

-Tack det räcker .... Jo du förresten. Du som har reda på allt som 

sker och är bästis med toppdiplomaten Sverker Åström ... Vem har 

skjutit? ... Och på vems uppdrag? ... 

-Jag har hört vissa rykten ... men från säker källa ... Högerextrema 

svenska poliser ligger bakom det dödande skottet ... men ... 

-Nåå ... ? 

Ingvar spände ögonen i honom och Ulf spelade nervös för att övertyga 

sin nye chef: 

-Uppdraget kom från CIA ... och ... Pentagon. Ja Ronald Reagan 

helt enkelt. 

-Är du säker på detta? 

-Till 99%! 

-Oh fy Satan. Om ryssarna får reda på detta ... går de in i Sverige 

med trupper, suckade Ingvar. Hans händer började skaka. 

-Varför ville USA ha bort Palme? sa Ingvar. 

-Man fruktade ett vänskapsavtal med Sovjetunionen ... liknande det 

Finländska. 

-Fanns det sådana planer från Olofs sida Ulf? 

-Ja, sa Ulf på fullaste allvar och kände att han rodnade. 

-Oj, oj, oj ... Kalla hit chefen för säkerhetspolisen och se till att försvarsministern 

får med sig en promemoria från militären ... och 

även ett P.M. från ... Försvarets Radioanstalt ... FRA alltså ... hmm. 

-Kan jag gå nu? sa Ulf. 

-Ring dina samtal men kom hit om fem minuter. Jag ska skissa på 

upplägget ..., sa Ingvar. 

Den ”nye statsministern” började fundera med pennan i handen. 

Han skrev: 

1. Partiets verkställande utskott måste sammankallas och jag måste 

väljas innan utrikesminister Sten Andersson kommer tillbaka från 

fjällen. Han kommer förmodligen att rekvirera en helikopter och det 

måste förhindras. 

2. En ”pålitlig” chef för polisens mordutredning. Socialdemokraten, 

länspolismästaren och förre chefen för säkerhetspolisen Hans 

Holmér? 

Ingvar Carlsson skakade på händerna när han insåg det fasansfulla 

i hur nära en sovjetisk invasion de var. Han kunde i sin fantasi höra 

mullrandet från KREML: 

”USA har mördat den fredsälskande socialistiske brodern och kam- 

207

208 

raten Olof Palme. Vi det Sovjetiska folket måste hjälpa våra socialistiska 

bröder från amerikansk invasion.” 

”Hur som helst måste regeringen ha kontroll över polisutredningen 

och mörkläggningen måste genast komma igång.” Ingvar suckade 

och betraktade plågad vinternatten. Så mindes han Olofs whiskyflaska 

i bokhyllan. Han hällde upp två glas och drack det ena och 

det andra. 

Ulf Dahlsten kom in och sa: 

-Dom går ut i radion nu tio över ett alltså 01.10. 

-Slå på, sa Ingvar. 

-Det här är Sveriges Radio kanal tre. Vi avbryter sändningarna och 

får meddela att Sveriges Statsminister Olof Palme har avlidit. Enligt 

uppgifter från polisens ledningscentral sköts han i ryggen 

klockan 23.21 av en okänd gärningsman i hörnet av Sveavägen och 

Tunnelgatan i Stockholm. Döden torde ha varit ögonblicklig och 

han dödförklarades klockan 00.03 på Sabbatsbergs sjukhus, efter 

åtskilliga upplivningsförsök. Vi återkommer så snart vi vet mera. 

4 

Försvarsstaben 

1 mars klockan 01.15 

Telefonen ringer. 

-VB ... Vakthavande befäl! 

-Ja god kväll. Det här är Sveriges försvarsattaché i Washington. 

-God kväll! 

-Vi har fått in uppgifter här att svenske statsministern Olof Palme är 

skjuten. Kan jag få uppgiften bekräftad från Försvarsstaben? 

-Nej jag har inte hört något!? sa VB. 

-OK, tack då. 

Klick. 

VB Överstelöjtnant Cedergren ringde FRA, försvarets radioanstalt. 

-Vakthavande? 

-Det här är VB överste Cedergren, Försvarsstaben. Jag fick en förfrågan 

från försvarsattachén i Washington om statsministern. Är 

han skjuten? Mördad? 

-Ja vi fick det precis från Sveriges Radio, sa Vakthavande. 

-Åh faan. När då? sa Cedergren. 

-Han sköts 23.21 på Sveavägen och dödförklarades på Sabbatsbergs 

sjukhus 00.03.


-Tack och hej, sa Cedergren. 

VB tog fram en speciell nyckel och öppnade ett skåp i väggen. Han 

tryckte in knappen på ringklockan. Larm om kuppberedskap gick 

över hela Sverige, och Krigsledningen blixtinkallades. Beredskapsförbanden 

fick order om skarpt läge. Svenska ubåtar la sig i strategiska 

positioner. 

ÖB var inte hemma. Han var på middag men spårades snabbt och 

var på plats c:a 02.00. 

Ryssarna låg som vanligt utanför gränsen vid yttre vattnet och markerade 

sin närvaro. De hade inte rört på sig. Inte än, ... som man sa 

inom beredskapsförbanden. 

5 

Ledningscentralen 

De tillfälliga mordutredarna i ledningscentralen förstod att den 

måste göra något för att inte bli avslöjade som medskyldiga, så man 

beslutade att göra svep i den undre världen. Uniformerad polis 

gjorde razzior mot kända tillhåll för det så kallade skumrasket. Ett 

av målen var den illegala spelklubben Oxen som låg i närheten av 

mordplatsen. Klockan var då 01.15 och fem minuter hade alltså gått 

sedan ljudradion hade gått ut till svenska folket och världen i övrigt. 

Naturligtvis hittade polisen inget man kunde vilseleda med, dvs. 

någon person som skulle kunna plockas in som misstänkt och det 

hade vissa polisbefäl ej heller räknat med. Något gjorde man dock 

vilket skulle dämpa kritiken som man visste skulle komma från icke 

införstådda poliser och jurister. 

6 

SÄPO 

På säkerhetspolisens nattjour som kallades SÄPO-jouren beslutade 

man efter kontakt med vice statsminister Ingvar Carlsson och försvarsministern 

Roine Carlsson att förstärka bevakningen av kungafamiljen 

som befinner sig i fjällstugan i Storlien. Det var det privata 

vaktbolaget ABAB som skötte vakthållningen och de fick den informationen 

att de kunde räkna med ett kuppförsök av sovjetiska 

specialförband. Säkerhetspolisen befarade det värsta. Klockan var 

nu 01.30 på mordnatten c:a två timmar efter skotten. 

7 

209

210 

Regeringen 

01.45 åker Ulf Dahlsten, Ingvar Carlsson och två statsråd till Sabbatsbergs 

sjukhus dit Olof och Lisbet Palme förts. De far i en 

mörkblå SAAB med poliseskort. 

Under tiden sköter partisekreterare Bo Toresson regeringskansliet 

men iskall effektivitet. Han ansåg att statsråden snabbt måste enas 

om en efterträdare till Olof Palme för att värna om demokratin. Han 

låter alla förstå att det blir Ingvar Carlsson som tar över statsministerposten. 

Toresson har sin bostad inte långt från mordplatsen och 

han tillhörde den innersta kretsen. Det ansågs rent allmänt att han 

visste allt som rörde partiet ... före alla andra. Han kände självfallet 

till att Palme hade ett åtal för skattebrott att vänta ... och att ett åtal 

mot partiordföranden vore dödsstöten för socialdemokratiska partiet. 

Nu gnuggade Toresson sina händer. Partiet hade fått sin martyr 

... och inte nog med det ... nu skulle de utblottade juristerna ... de 

som hade förlorat hela sin ekonomiska tillvaro genom diamantspekulationer 

... nu skulle domarna, polischeferna och åklagarna få sina 

pengar genom stöld ur statskassan ... och så länge dessa rättsvårdande 

tjänste- och ämbetsmän ... levde skulle de äta ur handen på 

socialdemokratiska verkställande utskottet och dess partisekreterare. 

Nu skulle han själv få statsrådslön även om han formellt skulle 

kallas: Ordförande i Svenska Jägarförbundet. 

De andra statsråden som droppade in under natten ... de undrade hur 

Bo Toresson kunde vara så effektiv ... och lugn ... nästan som om 

han vore förberedd ... väl förberedd ... 

Klockan 03.07 sammanträder regeringen. Tretton ledamöter är då 

på plats. 

Ingvar Carlsson harklar sig och inleder med orden: 

-Som ni förstår är denna tragedi handlingsförlamande ... men vi 

måste ändå sköta vårt jobb som landets högsta ledning ... 

Den röda telefonen ringde i sammanträdesrummet och Lars Dalberg 

från statsrådsberedningen har nu blivit Ingvar Carlssons närmaste 

man när det gäller utrikes ärenden i samband med mordutredningen. 

Han får därför ett nickande klartecken från Ingvar Carlsson 

att svara i telefonen: 

-Hallå ni har kommit till Lars Dalberg från statsrådsberedningen? 

-Ja det var Rikspolischefen Holger Romander. Går det att få tala 

med Ingvar Carlsson?


-Ett ögonblick, sa Lars Dalberg och såg på sin nyblivne chef och 

höll handen över luren och sa dämpat: 

-Det är rikspolischefen. 

-Jag tar luren här vid bordet men du kan väl lyssna på vårt samtal, 

sa Ingvar. 

Lars nickade och tog bort handen från sin lur. 

-Ja det är vice statsminister Ingvar Carlsson som talar. 

-Förfärligt sorgligt det här Ingvar, men jag föreslår att vi utfärdar ett 

Gränslarm. Vi vet inte vad vi skall leta efter ... men det höjer åtminstone 

vaksamheten hos polis och tulltjänstemän. 

Ingvar såg på Lars som alltså lyssnade i den andra telefonen och 

denne nickade bifallande. 

-Gör det Holger och kom sedan hit vid 10.00. Jag skall försöka sova 

några timmar och gör det du också. Jag tror vi har läget under kontroll 

... men håll kontakten med säkerhetspolis och försvarsdepartement 

och var hela tiden tillgänglig för dom. 

-Var finns du när du sover? sa Holger. 

-Jag far hem några timmar och Lars Dalberg sköter telefonen och 

filtrerar informationen, sa vice statsministern. 

De avslutade telefonsamtalet. 

Klockan 3.09 beordrar således rikspolischefen att Gränslarm skall 

sändas ut och 03.30 anländer försvarsministern och ansluter sig till 

de övriga regeringsledamöterna. Han begär ordet och för snyftande 

statsråd drar han det militära säkerhetsläget: 

-Warszawa-pakten och även NATO har höjt sin beredskap avsevärt. 

Så vitt vi kan bedöma har vi ett uttalande från ryssarna att vänta, 

där de beskyller CIA för mordet. Åtskilliga krigsfartyg från båda 

militärblocken är på väg in i Östersjön ... Högsta krigsledningen är 

sammankallad och Hans Majestät Konungen avbryter sin skidsemester. 

Överbefälhavaren Lennart Ljung kommer om tio minuter 

och kräver tillsammans med mig ett enskilt samtal med vice statsministern. 

Ingen statssekreterare tillåtes närvara ... Försvarsministern 

såg på Lars Dalberg som sänkte blicken och rodnade. 

-Chefen för säkerhetspolisen Arwid Hjälmroth hämtas med eskort 

från försvarsmakten enär vissa rapporter från den militära säkerhetstjänsten 

tyder på att svenska poliser kan vara inblandade i ett kuppförsök, 

avslutade försvarsminister Roine Carlsson. 

Statsråden utropade förvåningar och började prata i munnen på 

varandra. De ansåg krigsrisken vara överhängande och var rädda 

211

212 

för att bli skjutna av sovjetvänliga förrädare inom polisen. 

Många av dem blev halvt hysteriska och ville ringa hem och varna 

sina anhöriga för attentat. Ingvar Carlsson slog näven i bordet och 

sorlet upphörde. Fårskocken behövde en herde. 

-Nu tillträder jag som tillförordnad statsminister, skrek Ingvar 

Carlsson. 

De blev helt tysta och tillrättavisade. Skolklassen väntade på nästa 

kommando. 

-Räck upp en hand om ni röstar på mig! skrek Ingvar Carlsson. 

-Utrikesminister Sten Andersson har inte kommit än, sa Justitieministern 

försiktigt. 

-Vi kan inte vänta på honom, sa Ingvar Carlsson ilsket och fortsatte 

och spände ögonen i Justitieministern: -NÅÅ?? 

Samtliga räckte upp handen utom Justitieministern, men när han 

såg de andra fann han det för gott att också räcka upp handen. 

-Enhälligt regeringsbeslut. Upprätta ett protokoll och anteckna att 

utrikesministern inte behagade infinna sig i denna sorgens stund då 

nationens öde står på spel. Han pekade på Lars Dalberg som ödmjukt 

bockade sig och skred till verket. 

-Nu tar vi paus och det går bra att ringa hem och säga att ingen fara 

råder. 

8 

ÖB och SÄPO-chefen 

03.40 anländer ÖB och SÄPO-chefen så gott som samtidigt. Fyra 

personer låser in sig i biblioteket. Ingvar Carlsson tar fram en silverbricka 

och på den ställer han fyra glas till whiskyn och fyra glas 

till vattnet. Han häller upp drinkarna under tystnad och Roine, försvarsministern 

hjälper till med vattnet. Ingen säger något. Alla tar 

sitt whiskyglas i höger hand och vattenglaset i vänsterhanden. 

-För Olof Palme! ropar Ingvar och lyfter glaset med whisky. 

-FÖR OLOF PALME, ropar de andra i kör. 

De sveper allihop whiskyn i ett enda drag. De biter ihop och grinar 

illa. Alla utom ÖB sköljer ner med vatten. 

-Vad gör vi? sa Ingvar. 

-Vi är verkligen illa ute, säger ÖB. -Om ni tillåter? 

-Javisst, säger de andra tre. 

-En första fråga då. Vem svarade för livvaktsskyddet? 

Hjälmroth kände sig träffad men han sänkte blicken och sa inget.


Det var Ingvar som räddade honom: 

-Statssekreterare Ulf Dahlsten ansvarar för säkerheten för statsministern 

och alla statsråd och för regeringens olika byggnader. Han 

delegerar ansvaret till rikspolischefen i det här fallet Holger Romander. 

Säkerhetspolisen med livvaktsgruppen lyder under Romander. 

Hjälmroth harklade sig och sa: 

-Vi hade vissa indicier som tydde på att ryssarna var ute efter Palme. 

Våra resurser sattes därför in på bevakning av öststatsagenter i 

landet. Olof Palmes närmaste man Lars Dalberg sa till oss att inget 

hot fanns mot Palme den här kvällen han skulle på bio och det var 

han som gjorde den samlade bedömningen och inte påyrkade något 

skydd. 

-Mycket intressant, sa ÖB. -Vi har rapporter från NATO, att ryssarna 

var ute efter Palme. Om det nu är så att Sovjetunionen går ut i 

massmedia ... Ja via TASS alltså ... med uppgifter om att CIA ligger 

bakom mordet ... Då kan vi nog vara säkra på att dom själva ligger 

bakom mordet på Palme ... Det är så dom jobbar med desinformationen. 

Det blev tyst och blickarna riktades mot Ingvar Carlsson som stirrade 

ut genom fönstret i den mörka vinternatten. Ingvar kände 

trycket från tystnaden och beslutade sig för att ta bladet från munnen. 

-Olof Palmes närmaste man och nu min rådgivare i utrikespolitiska 

frågor, statssekreteraren Lars Dalberg som finns där ute bland statsråden 

... berättade för mig nyligen att han från säker källa fått information 

att svenska högerextrema poliser skötte om avrättningen 

på order av CIA. 

De andra gapade av förvåning. 

-Vi måste utreda det här och det är bäst att försvarsmakten sköter 

utredningen, sade försvarsministern. 

-Jag håller med, sa ÖB. -Vi kan avlyssna allt och alla med vår nya 

teknik. Några domstolsbeslut behövs inte. 

-Lars Dalberg måste utredas av oss, sa SÄPO-chefen Hjälmroth. 

-Jag får väl ta hand om Ulf Dahlsten som hade ansvaret för livvakterna. 

Vi måste få honom att erkänna om främmande makt påverkade 

honom, sa Ingvar. 

-På vilket sätt ska du pumpa honom? sa ÖB. 

-Jag sparkar honom snett uppåt. Han får bli chef för postverket. Han 

213

214 

kommer att bli som en hund mot husse och äta ur min hand, sa Ingvar. 

-Vi måste lägga locket på. Warszawa-pakten och NATO har börjat 

gå in i Östersjön. Det här påminner om skotten i Sarajevo. Inledningen 

till första världskriget när ärkehertig Ferdinand och hans 

maka grevinnan sköts på gatan. De hade inga livvakter den dagen 

märkligt nog, fast de hade haft det dygnet runt i flera år dessförinnan, 

sa ÖB. 

-Jag anser att vi bör ha en låtsasutredning om mordet för att lugna 

ryssarna, sa Ingvar. 

-Då kan vi inte ha de ordinarie mordutredarna. De löser nog mordet, 

sa Hjälmroth. 

-Jag föreslår länspolismästare Hans Holmér. Han har varit lojal i tidigare 

mörkläggningar. Vad säger ni? sa Ingvar. 

De andra nickade tyst och man tog sig en whisky till under tystnad. 

De sa inget när de höjde glasen. 

ÖB tog till orda: 

-Vi har kuppberedskap så jag får väl gå ut i en kommuniké till landets 

beredskapsstyrkor. Vi kan således betrakta mordet som polisiärt 

men att vi ändå behåller höjd beredskap i övningssyfte eller hur? 

-Det blir bra! sa Ingvar. 

Mötet avslutades och ÖB kontaktade försvarsstaben över en 

”avlyssningssäker telefon”. Klockan är två minuter före 04.00. 

-Försvarsstabschefen här!? 

-Ja det är ÖB. Skicka ut en kommuniké till förbanden med följande 

lydelse: ”Jag konstaterar att hittills tyder informationen på att mordet 

på statsministern är ett polisiärt ärende”. 

-Det är uppfattat! 

-Behåll kuppberedskapen i två dygn till och invänta ytterligare order. 

Jag kommer direkt, sa ÖB. 

-OK. 

Klick. 

Ingvar tog Lars Dalberg i armen och sa åt honom: 

-Kontakta TV:s Rapport och säg att vi inget vet. Skicka sedan hit 

länspolismästaren Hans Holmér till klockan tio. Säg åt statsråden 

att de kan åka hem. Jag åker till radhuset. 

-Javisst. Godnatt Ingvar, sa Lars Dalberg småleende. 

-Tack, sa Ingvar Carlsson. 

Klockan är 04.00 när den första sändningen från TV:s Rapport


kommer. 

Statsråden lämnade uppgifter om sin vistelseadress under helgen 

och de fick försäkringar från Lars Dalberg att polisen skötte 

mordutredningen på ett tillförlitligt sätt. 

Visby 

9 

Örlogskapten Valter Pero tittade på klockan. 08.45. Det bultade 

våldsamt på ytterdörren. Viola och han hade sovit gott och dragit ur 

telefonjacket kvällen innan. -”Det måste vara världskrig”, tänkte 

han. Man bultar på min ytterdörr som om helvetet brutit löst. Viola 

hade redan fått på sig morgonrocken och kommer tillbaka till dubbelsängen 

med en rynkad panna. 

-En fänrik står i ytterdörren och vill lämna ett meddelande. Det 

måste lämnas personligen säger han. Du får gå upp och ta emot honom. 

Se här ta på dig morgonrocken! 

-Hmm. OK! Sätt på kaffe är du snäll och fyll badkaret med varmvatten 

älskling. 

-Naturligtvis Ers Höghet. Hon log. 

-Örlogskapten Valter Pero. Det här måste kvitteras av Er personligen, 

sa fänriken. 

-Javisst! Han skrev snabbt under handlingen, bröt kuvertet och läste: 

Slå på TV:n . Ring mig sedan. ÖB. 

Det gjorde Valter och bilderna visade ett avspärrat område på Sveavägen. 

Snart får han klart för sig det fruktansvärda som inträffat. 

Palme är skjuten. 

Pulsen ökar markant. Det spränger åt tinningen. Han går direkt ut i 

barskåpet och häller i sig en stor whisky. Det vill inte lätta. Han 

känner yrsel. Han mår illa. Det svartnar för ögonen. Han skakar på 

huvudet och böjer sig framåt så blodet rusar till i hjärnan. Trycket 

lättar och han tänker någorlunda klart. Han slår upp en whisky till 

och sveper den. Blodkärlen börjar vidgas och han är redo att agera: 

-Tjenare ÖB. Det här är Valter Pero 

-Valter! Min trogne spionchef och dryckesbroder. Du hade alltså 

rätt! Jag har kallat in reservofficerarna ... ? 

-Då kan jag ta en whisky till i tredje benet ... ? Valter skrattade lätt. 

-När kommer du till jobbet? sa ÖB. 

-Jag tar först ett varmt bad och en stadig frukost. Då håller jag 24 

215

216 

timmar till. Han log. 

-Kan jag få en lägesrapport och analys om en timme?? ÖB vädjade. 

-Det ska nog gå bra. Men jag vill inte bli stressad. Du känner ju 

mig. Vid verklig fara blir jag kolugn. Kanske vill jag dö? sa Valter. 

-Vänta med att dö så får jag följa med. Vi måste reda ut det här 

först broder ... ?! 

-Om en timma, sa Valter. 

-Bra!! 

Klick. 

10 

Mörkläggaren utses. 

Klockan blev 10.00 och Ingvar Carlsson och Hans Holmér drack 

kaffe i biblioteket. De var helt ensamma. 

-Jag vill att du tar över mordutredningen, sa Ingvar. 

-Javisst Ingvar, men vad säger jag till åklagarna och kriminalarna 

på mordroteln? 

-Jag har ett regeringsbeslut här ... med hänsyn till rikets säkerhet ... 

som går ut till åklagarna och säkerhetspolisen och mordroteln ... att 

du blir chef för utredningen ... Ja vi vill förstås ha en statssekreterare 

hos dig som fortlöpande tar del av allt material. 

-Jaha och varför det? sa Hans Holmér. 

-Vi ligger farligt nära tredje världskriget! Slaget om Sverige och 

Östersjön går in i ett avgörande skede, sa Ingvar. 

-Vad har jag som polis med det att göra? 

-Högerextrema Stockholmspoliser ligger bakom mordet på Palme, 

sa Ingvar. 

-Oppsan! Ja då är väl saken klar då, sa Holmér. 

-Inte så säkert, sa Ingvar och bet ihop tänderna så att käkmusklerna 

spelade. -Det var ett betalt uppdrag från CIA. 

-Oj då! Var Palme ryssarnas man? sa Holmér förvånat. 

-Nej, nej det är nog mer komplicerat än så ... men om vi håller oss 

till det scenariot att svenska poliser grips för mordet och de berättar 

att de fått uppdraget från CIA och betalt dessutom ... Ja då kan vi 

nog räkna med sovjetisk invasion här ... ”De måste rädda sina socialistiska 

bröder från CIA:s slaktare”. 

-Är vi inte socialister då? sa Holmér. 

-Bråka inte! Du vet vad jag menar, sa Ingvar. 

-Ja du vill ha en mörkläggning ..., sa Holmér leende.


-Och en misstänkt ensam förvirrad person skall sitta anhållen under 

begravningen. Vi måste hålla färgen inför de prominenta begravningsgästerna 

från hela världen, sa Ingvar. 

-När ska jag börja? 

-Nu direkt. Ta det här regeringsbeslutet och sätt i gång. 

Ingvar Carlsson sköt över papperet. 

-Jaha, sa Holmér och skakade hand med nye statsministern. 

Nu började jakten på oskyldiga människor med hänsyn till rikets 

säkerhet. 


217

218 

Slut på första delen.


Final Countdown 

Del 2 

219

220 


Kapitel 14 

Klockan 10.50 

1 mars 1986 

Polishuset. Kungsholmen. 

-Meddela alla poliser och åklagare i Sverige att jag tagit över 

mordutredningen. 

Länspolismästare Hans Holmér röt åt sina medarbetare. Han var 

ursinnig och han visste inte varför. Kanske var det så att han var 

förbannad på sig själv. Han hade hela sitt verksamma liv arbetat 

med att avslöja brottslingar på både låg och hög nivå. Nu skulle han 

emellertid jaga oskyldiga människor och försöka sätta dit dom. I 

och för sig med ädla avsikter nämligen att rädda fosterlandet från 

sovjetisk invasion men det var väl också faan vilket skitgöra. Uppdraget 

stämde väl överens med hans livsfilosofi att vissa människor 

inte har något människovärde och därför helt enkelt kunde trampas 

ihjäl. 

Men sådana saker fick väl de patrullerande knektarna ta hand om. 

Några repressalier från rättsväsendet skulle han icke räkna med. 

Tvärtom hade han fått försäkringar från högsta möjliga politiska nivå 

att om han lyckades med konststycket att sätta dit en lämplig 

oskyldig gärningsman så kunde han nog räkna med justitieministerposten. 

I annat fall skulle han få något internationellt åtagande med 

hög lön och sedermera hög pension. 

Länspolismästaren hade egentligen fått muntliga försäkringar om 

en kraftig dusör, en stor summa pengar om han kunde begrava eller 

så länge som möjligt dölja stormakternas inblandning i mordet. Han 

skulle kanske ... för sitt samvetes skull, aldrig kunna återvända till 

den svenska rättvisan, ... nu när han skulle göra allt ... för att missbruka 

den. Han skulle tjäna en massa pengar och göra allt för att 

förhindra att Sverige sögs in i Östblocket, ja rädda fosterlandet från 

ryssen, men han skulle kanske förlora sig själv, sin själ. Han skulle 

tvingas sätta en oskyldig människa i fängelse. ”Det är bättre att en 

människa dör än att hela landet förgås”. Var hade han hört det förut? 

I Bibeln? Sån tur att inte Gud fanns. I vart fall hade han som jurist 

aldrig stött på fenomenet ... och så mindes han en dikt från sin


vilda ungdom ... ja han hade fått den från den där ljusa snygga tjejen 

med de stora brösten ... han kom ihåg slutet på dikten: ”Den 

som räddar livet på en enda människa, har räddat hela världen”. 

”Men nu till jobbet ... Vi måste ha en anhållen misstänkt person 

under begravningen, det var det första delmålet”, tänkte länspolismästare 

Hans Holmér. Han hade ett antal pålitliga medhjälpare som 

helhjärtat kunde jobba för ”Orättvisan”. 

En av de tre utredningsmännen var som en skänk från ovan och 

han hette Börje Wingren, en kriminalkommissarie från Helsingborg. 

Denne hade först sökt anställning hos narkotikaroteln i Stockholm 

och där hade man helt enkelt vägrat anställa honom. Börje 

Wingren hade ett sällsynt dåligt renommé som förhörsledare. Han 

förvrängde sanningen på ett så iögonfallande sätt att kollegor, åklagare 

och domare skakade på huvudet. Börje Wingren gjorde allt för 

att sätta dit en oskyldig om han hade minsta chans därtill. Han 

struntade fullkomligt i den så kallade objektivitetsprincipen, dvs. att 

även omständigheter som talade för den misstänktes oskuld skulle 

utredas. 

Han förvrängde och ljög och att han fick behålla jobbet var en gåta 

för många inom rättsväsendet. I det här läget var Börje Wingren föremål 

för en intern polisutredning. Han hade ljugit och förvrängt 

vittnesuppgifter i en mordutredning och riskerade åtal och avsked. 

Nu hade han alltså inte fått anställning på narkotikaroteln men han 

fick det på våldsroteln i Stockholm och när Hans Holmér fick reda 

på detta så gnuggade denne händerna och utropade: 

-Perfekt! 

Det knackade på dörren och Börje Wingren steg in på länspolismästarens 

kontor. De omfamnade varandra. Det var första arbetsdagen 

klockan 12 mitt på dagen den första mars 1986. Det var således 

lördag. 

-Vi har en öppning, sa Börje. 

-Fortsätt, sa en leende Hans Holmér. 

-För någon tid sedan ringde en österrikare vid namn Kramm och lovade 

att han skulle ta livet av dig. Han ringde till Stockholmspolisens 

våldsrotel och vi har honom på band, sa Börje och nu var det 

han som log. 

-Nu blir jag nyfiken. 

-Det blir du säkert när jag också berättar att han befann sig i Palmemördarens 

flyktväg några minuter efter mordet, sa Börje. 

221

222 

-När och var? sa Holmér ivrigt. 

-23.30 kom han in på restaurant Karelia på Snickarbacken bara några 

minuters promenad från mordplatsen. 

-Han betraktas väl som farlig eller hur, sa plötsligt en mycket allvarlig 

länspolismästare. 

-Absolut. Han har ett gediget register som en straffad våldsverkare. 

En otäck typ och kapabel till vad som helst, sa en triumferande 

Börje. 

-Underbart! Plocka in honom! ropade Holmér. 

-Han sitter redan. Han greps i morse 07.30 och TT gick ut med ett 

telegram 08.32 att en känd våldsverkare gripits för statsministermordet. 

-Har du något mer på honom? sa en flämtande Holmér som vädrade 

blod. 

-Palmes son Mårten fick se ett foto av honom i morse och ... 

-Och!!! ... skrek Holmér. 

-Kramm liknar den man som stod utanför bion och väntade på makarna 

Palme, sa Börje triumferande. 

-Himmelska makter och alla kjoltyg på jorden ... detta är för bra för 

att vara sant. Holmér klappade händerna. -Vilken åklagare är han 

lottad på? 

-Chefsåklagare K.G. Svensson ... tyvärr, sa Börje. 

-Aj då ... en tjurig djävul den där K.G, sa länspolismästare Hans 

Holmér. 

-Jag skulle dra ”hotet mot dig” för åklagaren nu på måndag den 3:e 

men nu har så att säga statsministermordet kommit emellan så jag 

tänkte ringa åklagaren nu direkt. 

Efter en stund satt de två poliserna Holmér och Wingren framför 

den strame K.G. Svenssons skrivbord. Åklagaren var som vanligt 

klädd i mörk kostym och diskret slips. Han var i 60-årsåldern och 

inget att leka med. De mörka och kraftiga glasögonbågarna förstärkte 

hans allvarliga syn på sina arbetsuppgifter. Han släppte 

”ingen djävul” över bron och med det menade kollegorna att han 

var extremt noga med att inte åtala någon oskyldig. Nu var det så 

att K.G. som var förkortningen på Karl Gerhard hade blivit utsedd 

av Överåklagaren Claes Zeime att leda förundersökningen i jakten 

på Olof Palmes mördare. I det svenska rättssystemet hade åklagaren 

en mycket viktig roll och stackars den åklagare som alltför många 

gånger förlorade målen i domstolen. Han kunde säkert räkna med


att själv bli åtalad för tjänstefel. 

-Vi har en klar statsministermördare gripen och honom måste vi utreda 

grundligare, domderade spaningsledaren Hans Holmér. -Han 

är en galen österrikare som heter Kramm och han har dessutom hotat 

att ta livet av mig i egenskap av länspolismästare. Jag ser mycket 

allvarligt på det här ... 

-Jaså, sa K:G. 

-Jaså ... är det allt du har att säga, sa en upprörd Holmér. -Jag har 

regeringsbeslut här, som du vet ... Jag är spaningsledare och försök 

inte med några fördröjande trix för att sabotera mitt arbete. 

-Vad vill du då? sa K.G. lugnt. -Och förresten vad tycker regeringen 

att det är för fel på den vanliga mordroteln? Är de rädda för att 

mordet ska lösas? 

-Prata inte skit ... K.G. Se till att vi får ett anhållande och det genast 

och sen är det bara att häkta honom. Vi kan inte ha en galen mördare 

springa lös när de prominenta gästerna från utlandet kommer till 

begravningen. 

-På vilka grunder skulle jag anhålla honom? sa K.G. och log. 

-Wingren här ... har förhört Mårten Palme som har pekat ut Kramm 

på foto. Mårten såg honom utanför biografen Grand 23.15. Han 

stod och väntade på Palme, sa Holmér. 

-Är det riktigt Wingren? sa K.G. roat. 

-Ja för tusan, sa Börje ivrigt. -Och sedan följde han efter makarna 

Palme ... 

-Och Palme sköts 23.21? sa K.G. 

-23.21, sa båda polismännen samtidigt. 

-Hur långt är det till Slussen från mordplatsen? sa chefsåklagare 

K.G. Svensson 

-Bilvägen blir det väl några kilometer, sa Holmér som var hemmastadd 

i Stockholm. 

-Hmm, sa K.G. 

-Till saken nu! Vi har en hel del att göra. 

Holmér höjde rösten och stirrade K.G. rakt in i ögonen. 

Åklagaren svarade lugnt: 

-En polispatrull har av en ren tillfällighet kontrollerat Kramm vid 

slussen klockan 23.20. Det betyder att han varit vid Slussen när 

mordet inträffade. 

K.G. kostade på sig sitt bredaste leende. 

-FÖRBANNAT! ropade Holmér. 

223

224 

Nu var handsken kastad. Djup fiendskap skulle råda mellan åklagare 

och polis ett bra tag framöver. Holmér tänkte att han nog måste 

begära politisk hjälp ... för att köra över åklagaren. 

-Vi får ta nya tag. Rota fram ett annat offer det är bråttom, sa 

Holmér till Wingren. 

-Ge mig en timme, sa Börje Wingren ... 

2 

Poliskommissarie Gösta Söderström som var förste polis på mordplatsen 

blev kontaktad av massmedia för ett uttalande om de första 

minuterna och han sa: 

-Mördaren fick minst tio minuters försprång och inga avspärrningar 

gjordes. Klockan är ungefär 22.35 när ambulansen kommer till 

mordplatsen. 

Journalisterna antecknar febrilt ... och så fortsätter Gösta sin berättelse: 

-Strax därefter hör jag hur så kallade spärrplaner upprättas i centrala 

Stockholm i ett försök att hindra mördarens flykt. Då har närmare 

20 minuter gått sedan mördaren försvann Tunnelgatan bort. Han har 

fortfarande många öppna flyktvägar att välja bland. 

Klockan 00.40 sätter polisen in extra spanare vid Stockholms centralstation. 

Fram till dess har två tåg hunnit gå sedan mordögonblicket. 

Det ena klockan 23.30 till Göteborg, det andra 00.35 till 

Uppsala. 

I övrigt avgick en handfull lokaltåg till Stockholms kranskommuner. 

Bevakningen vid Stockholms utfarter, särskilt tullarna, höjs mellan 

00.50 och 01.00. Inga spärrar sätts upp, polisen nöjer sig med att 

öka tillsynen av den utgående trafiken. 

Rikslarmet gick ut klockan 02.05 alltså över två och en halv timma 

efter mordet. Samtliga landets flygplatser, hamnar och gränsövergångar 

sattes först då under extra skärpt kontroll ... 

Nu tar Gösta ett djupt andetag och avslutar sin berättelse för journalisterna: 

-Ledningsgruppen, som ansvarar för jakten på gärningsmannen påstår 

att man blev tagen på sängen när Olof Palme mördades och att 

man kom i gång lite för sent. Men det är inte sant. Det är lögn. Det 

är något som inte stämmer, eftersom det finns klara, noga utarbetade, 

skriftliga instruktioner för sådana här lägen ...


3 

På presskonferensen med Hans Holmér nästa dag pressas denne 

med anledning av Gösta Söderströms uppgifter. 

-Poliskommissarien Söderström hävdade i går att det förflöt tio minuter 

från mordet till dess polisbilarna var på plats. Dementerar 

Hans Holmér den uppgiften? frågade en journalist. 

-23.23 gick larmet och det finns registrerat i vårt datorsystem. 10 

sekunder senare var polisen på plats. Du får själv bedöma trovärdigheten 

i de olika tidsangivelserna, sa Holmér med bister min. 

-Påstår du att Söderström ljuger? sa journalisten. 

-Jag har besvarat frågan, sa Holmér och reste sig och lämnade 

presskonferensen. 

Några timmar senare kablades ett meddelande ut till stockholmspolisen: 

-Ingen enskild polisman tillåtes uttala sig för massmedia avseende 

statsministermordet. 

Spaningsledare 

Hans Holmér. 

4 

Stefan och Bill stod vid relingen på däck när fartyget rörde sig ut 

från kajen i Värtahamnen i Stockholm. Det var mitt i natten och 

polispådraget efter Olof Palmes mördare hade precis kommit i gång 

ordentligt. 

-När vi har kommit ut en bit kastar jag vapnet i sjön, sa Bill. 

-Jag räknar till hundra, sa Stefan. 

De höll båda symboliskt i mordvapnet och släppte det så småningom 

i det mörka djupa vattnet. 

De gick in i fartygets trygga värme. 

-Ser du där, sa Stefan och pekade diskret. 

-Ja det är CIA. Grabbarna från OHIO. 

-De ser ut som matroser ... är de utklädda? 

-Gud vet! ... Tänk om dom kastar oss överbord? sa Bill. 

-Var är kvinnan Anna Mc Clusky? 

-Hon sitter i baren. 

-Hon är grann, sa Stefan. 

-Ja. Jag vill ligga med henne. 

-Får du det? 

225

226 

-Jag tänker fråga! sa Bill. 

-Hm ... När då? 

-När jag är lagom berusad. 

-Tänk om hon säger Neej! 

-Det är inga problem. Att inte fråga är en dödssynd, sa Bill. 

-Ja. Ja! sa Stefan och tog en djup klunk ur starkölen. 

-Problemen börjar om hon säger jaah ... 

-Varför det? Stefan höjde på ögonbrynen. 

-Jag gör vad som helst för henne och det vet hon. 

För en stund var de tysta och kunde höra fartygets arbetande maskineri. 

De var på väg ut genom Stockholms skärgård. Bill tömde glaset 

och log. 

-Du ler, sa Stefan. 

-Ja. Jag fantiserade lite. 

-Kom igen nu dela med dig, sa Stefan. 

-Jag fantiserade om att jag låg naken på rygg och hon satte sig på 

mig och tryckte till. Hon började rida mig. 

-Så ska det vara, sa Stefan. 

-Inte bara det. 

-Krångla inte till sakerna nu, sa Stefan. 

-Jooo ... Vill du veta eller inte. 

-Skål!!! sa Stefan. 

-Hon ... ger mig ... samtidigt som hon rider ... en revolver ... Hon 

vill att ... jag ska skjuta mig ... i huvet ... medan hon sitter på mig ... 

-Kanske det, sa Stefan och skrattade nervöst ... 

De blev tysta. 

-Tror du att vi överlever den här resan? sa Stefan. 

-Har det någon betydelse? sa Bill och sneglade mot baren. Annas 

kjol täckte bara halva låren. 

Längre tystnad. 

-Vill du inte veta? sa Stefan. 

-Veta vad då? sa Bill och blev allvarlig. Han visste vad som skulle 

komma. 

-Hur det kändes att skjuta honom? 

-Jag vill helst inget veta men det är lika bra att ta det nu ... 

-Han stöp som en oxe! 

-Hur menar du? sa Bill 

-Jaaaaah ... Om du tänker dig hur dom slaktade svart där nere i byarna 

i våra hemtrakter. Jag smygtittade ibland när jag var liten


grabb. Jag blev så förvånad hur snabbt oxen dog och blev liggande 

på sidan av ett enda skott i pannan av slaktmasken. Det tog knappast 

en sekund. 

-Då vet jag hur du menar, sa Bill. 

Det blev en allvarlig tystnad och de funderade på livet och döden. 

-Vad är en politiker för något? sa Stefan. 

-Den som det visste ... 

-Du bara kollar hennes lår hela tiden. 

-Så du märker det? 

-Ja men du Bill! Gjorde jag rätt som sköt honom? Stefan rynkade 

pannan ... 

-Det är över nu Stefan! 

-Jaaaa ... men gjorde jag rätt? 

-Du gjorde vad du måste! 

-Gjorde jag rätt? Han var väl en knarkare eller hur?... Stefan var 

orolig. 

-Han var ett nödvändigt ont ... 

-Jag förstår dig inte ..., sa Stefan. 

-Finns det någon som gör det? Förstår mig alltså? sa Bill småleende. 

Stefan började bli lite småfull och sentimental och halvhögt muttrade 

han nästan för sig själv: 

-Vem förstår hur det kändes att skjuta Olof Palme ... 

-Inte jag, sa Bill som uppsnappade varje ord som kom från Stefan. 

-Vem? ... Är jag helt ensam om att förstå? 

-Jag skiter i alltihopa. Just nu är det bara hennes lår som gäller, 

suckade Bill. 

5 

Anna Pavlova anade att Bill Blomquist skulle göra en framstöt. 

Hon mötte inte hans blick, men kände att han stirrade på hennes lår. 

Hon hade kjolen uppdragen så att halva låren syntes för den som 

ville titta och hon gissade att Bill skulle närma sig när han hällt i sig 

tillräckligt mycket av den billiga vodkan som serverades i baren på 

båten. Anna kände suget i magtrakten och hon visste att hon var 

fuktig mellan benen. Hon förstod inte sig själv. Hon skulle satsa allt 

på sin amerikanske överste Joe Billings och för att äktenskapet 

skulle lyckas måste hon vara ärlig mot honom. 

Och här satt hon nu och var på väg till sin blivande make i USA 

227

228 

samtidigt som hon var upphetsad av den där svensken Bill. Hon 

kunde inte för sitt samvetes skull ligga med honom. Hennes kropp 

sa ja, men intellektet nej. Anna började förstå vad hon måste göra. 

Om Joe får veta sanningen om hennes del i Palmemordet då vore 

kanske den här Bill en tillfällig reträtt. Vad händer om Joe Billings 

sparkar ut henne? Hennes gamle älskare översten Jurij Ahromejev 

var nog ett kört kapitel. I hans ögon var hon förbrukad och det hade 

hon förstått. 

-Anna Mc Clusky! sa Bill. 

Han stod en halv meter bakom henne. På artigt avstånd. På gränsen 

mellan intimitet och fientlighet. 

Anna visste att om hon helt avvisade honom så skulle hon såra 

honom förfärligt och hon ville absolut inte ha den här mannen till 

fiende. Bill Blomquist hade organiserat och framgångsrikt genomfört 

Palmemordet. Vem vet? Kanske GRU har större uppgifter för 

honom i framtiden? 

-Jaah! sa Anna. Hon smålog som en blyg skolflicka. 

-Jag vill ligga med Er här i kväll på båten, sa Bill. Han var högröd i 

ansiktet. 

-Jag förstår Mr. Blomquist. Det blir nog svårt. Jag är så gott som 

förlovad med en annan man. Vilken hytt har ni Mr. Blomquist? 

-32 

-Om en halvtimma i Er hytt. Se till att vara ensam. 

-Tack Anna Mc Clusky. 

Bill gick tillbaka till bordet där Stefan satt ivrigt väntande. 

-Hon kommer till hytten om en halvtimme, sa Bill. Han skakade på 

händerna när han lyfte vodkaglaset. 

-Får du ligga med henne? 

Stefan var överrumplad över den snabba utvecklingen och rynkade 

pannan till ett tvättbräde. 

-Kanske! Har vi någon vodka i hytten? 

-Jag har lagt varsin literflaska under våra kuddar, sa Stefan. 

-Bra framförhållning! Jag börjar tro att jag har underskattat dig, sa 

Bill. 

-Tackar, tackar. Stefan lyfte glaset och log. 

-Jag går ner i hytten och duschar. Kom ner om en timma. Vi bör vara 

klara då. 

-Ska jag komma så tidigt? 

-Ja. Hon kanske tar livet av mig. Vem vet? För KGB räcker det med


ett förgiftat knappnålsstick, sa Bill. 

-Men Anna Mc Clusky är väl inte KGB? 

-Nej men CIA vet väl det mesta om KGB, sa Bill. 

-Det förstås, sa Stefan och nickade fundersamt. 

Bill gick ner i hytten och duschade noga. Han stänkte väldoftande 

rakvatten både här och där och hällde sedan upp nästan 20 cl vodka 

i plastglaset. Han drack ur hälften. Det var som vatten. Det tog inte, 

trots att flaskan utlovade 45 %. Han drack ur resten. Det fick räcka. 

Inte värt att bli för full. 10 minuter kvar. Han väntade. 

Även Anna gick ner i hytten och duschade. Hon hade planen klar. 

Några stänk av den dyra franska parfymen. Ett par små, tunna, vita 

och genomskinliga trosor gjorde att rosenbusken kunde skymtas 

men inte betraktas. Ingen BH. Hennes bröstvårtor var redan styva 

och skulle så förbli till dess att hon fick orgasm. I den delen kände 

hon sig själv. Hon tog på sig den svarta kimonon och knöt den så att 

halva brösten syntes. De svarta tofflorna med halvhöga klackar var 

smakfullt broderade med eldröda drakar. ”Detta får bli mitt sista 

jobb”, tänkte hon. ”Hoppas jag får mina pengar av Jurij i kväll i 

Berlin.” 

Hon ställde sig på knä framför spegeln som fanns på insidan av 

duschdörren. Hon såg in i sina ögon: 

-Gode Gud. Du som finns ... Hjälp mig ... och ... förlåt mig ... Gör 

också så ... att ... Joe Billings ... förstår ...mig. Låt mig få bli lycklig 

med honom ... Amen. 

Det knackade på dörren till hytt nr 32. 

Hjärtat slog en volt på Bill när han såg hur grann hon var. 

-Lite vodka Anna? 

-Ja tack ... eh ... Bill. 

Kimonon hade glidit isär upptill. Hennes styva bröstvårtor pekade 

rakt in i Bills pupiller. 

”Det här går aldrig, mitt hjärta kommer att explodera,” tänkte Bill. 

De såg varandra in i ögonen och skålade och det var Anna som först 

tog till orda: 

-Tror du på sanningen Bill? 

-Vad är sanning? 

Bills svar kom så snabbt att han blev förvånad. Men inte bara det 

utan också att orden ekade i hans inre när han sa dom, som om han 

uttalat dom tidigare, för mycket länge sedan. Visserligen hade den 

där Pontius Pilatus ställt just den frågan till Jesus strax före kors- 

229

230 

fästelsen, men vad hade han med det att göra? 

-Att Olof Palme är död är sant eller hur Bill? sa Anna. 

-Förvisso ... Ja ... då måste jag tro på sanningen, sa Bill. 

Anna smuttade på vodkan, harklade sig och tog sats: 

-Sant är att jag vill ligga med dig Bill, ... men ... att jag inte tänker 

göra det. Jag är kär i en man, som jag skall gifta mig med ... och få 

barn med. 

Tystnaden som följde kryddades med fartygets trygga maskinljud. 

Det var som en klocka i Universum. Donk ... Donk ... Donk. 

-Vad gör vi då med vår längtan? sa Bill och log. 

Han anade att spelet ändå inte var förlorat. 

-Jag vill vara din vän och inte din fiende. Jag vill ge dig något som 

du minns med glädje när du tänker på mig. 

-Jag förstår, sa Bill och drog på munnen. 

-Det är framförallt om du hamnar i en svår situation som du skall 

minnas mig med glädje. 

-Lojalitetskonflikt menar du? sa Bill allvarligt. 

-Exakt, sa Anna leende. 

Bill såg bekymrat på henne men följde sedan med i leendet. 

-När börjar vi? sa han. 

-Nu! ... Lägg dig på rygg ... på sängen ... och ... ta av dig byxor och 

kalsonger. 

Hon tog av sig kimonon och blottade sina behag. Trosorna kunde 

inte dölja hennes rödhåriga venusberg. 

6 

Anna Mac Clusky-Pavlova kastar sig i armarna på GRU-översten 

Jurij Ahromejev. Transithallen på flygplatsen var som vanligt packad 

med människor av olika nationaliteter. ”Varannan är väl spion”, 

tänkte Anna då Jurij plötsligt viskar i hennes öra: 

-Min kåta ryska! 

-Stopp där! skrattade Anna. -Inga fler samlag oss emellan. Om du 

är orolig och spänd, så kan jag smeka och massera dig men det får 

räcka ... Hon såg på honom i medlidande. 

-Nog finns det horor här i Västberlin, hotade Jurij leende. 

-Men ingen som jag? sa Anna och höjde ögonbrynen. 

-Så sant. Så sant, suckade Jurij. -Ska vi ta ett glas Anna ? 

-Ja gärna men har du inte fått tillräckligt Jurij? 

-Det får bli Champagne. Det är både upp-piggande och lugnande, sa


han. 

-Den perfekta drycken då? 

Hon såg utforskande på honom och undrade om det här var sista 

gången hon träffade honom. 

”Jag vill glömma allt som har med det kalla kriget att göra”, tänkte 

hon. 

-Vi går upp till restauranten. Däruppe kan vi se flygplanen komma 

och gå. Människor åker hit och människor åker dit. Vad är meningen 

Anna? 

-Har du mina pengar med dig Jurij? 

-Lugn bara. Jag har allting här i väskan. 50.000 dollar kontant och 

200.000 dollar på bankonto i Zürich. På ett nummerkonto. Jag 

visste inte vilket namn du ville använda. Mc Clusky eller Pavlova? 

-Var kommer pengarna ifrån? sa Anna försiktigt. 

-GRU har tagit hand om en stor bit av den statliga diamantförsäljningen 

till Sydafrika. Dina pengar kommer således från den ryska 

jorden. 

-Aha. Den fåfänga rika västvärlden betalar för GRU:s arbete? 

-Ungefär så. Är det inte fantastiskt? Jurij skrattade. -Pappa Alexander 

hälsar förresten, sa han och såg ömt på henne. 

-Hur är det med honom? 

-Bra! Förutom att han mer och mer fördjupar sig i de religiösa 

skrifterna. 

-Är det inte bra då? sa Anna. 

-Bra för honom som människa, men dåligt för Sovjetunionens utbredning. 

-Vem vill leva i Sovjetunionen? sa Anna. 

-Ingen ... Inte ens Gorbatjov. 

De gapskrattade gemensamt och folk vände sig roat om där de kom 

promenerande i armkrok. 

Framme vid restauranten fick de ett bord i hörnet med utsikt över 

flygfältet. Varm hummersoppa och gravad lax passade bra till två 

flaskor Champagne. 

Nästan varannan minut startade eller landade ett jetplan. Jurij satte 

sig bredvid Anna. De hade båda ryggen mot väggen. Han öppnade 

dokumentärportföljens kombinationslås med siffrorna 777. 

-Varför just dom siffrorna Jurij? 

-777? Det är fullbordat! sa Jurij. -Det sjätte sinnet anar allt, men det 

sjunde sinnet vet allt. 

231

232 

-Du talar i gåtor Jurij. 

-Jag gör mitt jobb Anna. Du är väl född den första maj 1950? 

Han visade henne kontanterna och insättningskvittot på banken i 

Zürich. Nummerkontot visade sig vara hennes födelsedatum två 

gånger i följd plus 1986, alltså innevarande år. Hon läste högt: 

19500501-19500501-1986. 

Jurij stängde väskan och gav den till henne. Nu var han djupt allvarlig. 

-Jag säger inte tack Anna för jag vet ... att ... du ... ogillar vad du 

gjort. Jag säger i stället lycka till! 

De höjde champagneglasen och såg in i varandras ögon. Jurij kunde 

inte låta bli att fråga: 

-En sista natt Anna? 

-Nej Jurij min älskling. Låt oss vara vänner. Fast jag är smickrad! 

Anna skrattade lätt. 

-Kanske i nästa liv då? sa Jurij. 

-Kanske det! Vad menar du förresten? Reinkarnation? Joe Billings 

har börjat läsa avancerade forskningsrapporter om sånt. Själv har 

jag bara läst några populära pocketböcker. 

-Generalmajor Anton Petrov läser också! Det sprider sig som en 

löpeld inom GRU. Man forskar också inom hypnos. Det går tydligen 

att föra ner vilken människa som helst till hennes tidigare liv. 

Alla upplevelser lagras i själen och själen är tydligen odödlig. 

-Usch! sa Anna. 

De tömde glasen nästan som två yrkesfyllon. 

-Ja då blir jag ensam i natt då? sa Jurij. 

-Det tror jag inte. Du fixar säkert något med dina Nato-kollegor. 

För egentligen är dom väl inte dina fiender? sa Anna. 

-Neej ... mera som lekkamrater. 

Jurij skrattade och hällde upp de två sista glasen. Han placerade 100 

dollar på notan. De lyfte på glasen igen. 

-Får jag berätta allt för Joe Billings? frågade Anna. 

-Du är fri nu Anna. Fri att göra vad du vill. Jag avundas dig, sa Jurij. 

-Tack överste Jurij Ahromejev. 

Han följde henne till taxin. 

-Sheraton Hotel! sa Anna till chauffören. 

De vinkade åt varandra. Anna Pavlova höll hårt i väskan med pengarna.


7 

-De har lurat mig, snyftade Viktor Primakov. 

-Vem då? frågade hans fru Irma. 

-Militären! stönade han och grät hejdlöst. 

Irma Primakov trodde varken sina öron eller ögon. Var detta verkligen 

den mäktige KGB-chefen som hon var hustru till? Hon samlade 

sina krafter och frågade honom rent ut: 

-Vad har egentligen hänt min älskling? 

-GRU sköt den svenske statsministern Olof Palme mitt framför 

ögonen på mig ... Vi inom KGB hade redan förberett statsbesöket i 

Moskva. Han skulle komma i mars ... 

-När inträffade mordet? sa hans fru. 

-I går kväll 23.21 och jag har inte sovit sedan dess. 

-På vilket sätt har dom lurat dig min älskling, vädjade hon. 

-Palme och Sverige skulle ingå ett vänskapsavtal med Sovjetunionen. 

Vi hade alla papper klara. Sverige skulle kontrolleras av sina 

sovjetiska bröder. Som skydd mot de kapitalistiska svinen. På 

samma sätt som ... vi ... skyddar ... Finland ... med ett vänskapsavtal. 

Viktor Primakov försökte kväva gråten som vällde fram. 

De två livvakterna som stod bakom honom trampade nervöst och 

skämdes över sin mäktige chef. 

-Vad gör vi nu? sa Irma trevande. 

-Vi åker till landet som du och barnen så gärna vill. För tillfället 

skiter jag i det här med Sverige. Han började gråta igen. 

Irma gick fram och höll om sin man Viktor den store och mäktige 

KGB-chefen ... 

Det knackade på dörren till KGB-chefens innersta kammare. Det 

hemligaste av de hemliga rummen i KGB:s hjärta. Det var hans 

sekreterare som anmälde att generalsekreterare Gorbatjov oväntat 

hade kommit på besök. 

-Släpp in honom då! sa Primakov och snöt näsan. 

Gorbatjov kom in och gapade och höjde ögonbrynen när han såg 

den hårdnackade KGB-chefen i tårar och utbrast. 

-Kamrat Viktor Primakov! Inte är det väl för Palmes skull du gråter? 

-Naturligtvis inte, fräste Primakov. 

-Nej det förstås. Man gråter alltid för sin egen skull som min filoso- 

233

234 

fiska hustru brukar säga. 

-Michail! Har du med mordet att göra ... då ... ja ... då vet jag inte 

längre hur vi skall sköta kampen mot kapitalister och fascister ...? 

-Så, så, så, sa Gorbatjov. -Min fru och jag kommer ut till din datja i 

kväll så får vi reda ut det här. Blir det bra? 

-Ja det vore väl trevligt. Han såg mot sin fru som nickade och log. 

-Under tiden skall du veta att vi höjt beredskapen i Östersjön i fall 

Nato och CIA ligger bakom det här. Vi ses i kväll. 

-Ja, ja, smålog Primakov och gav order om att hans egen bil skulle 

köras fram. Nu skulle han bokstavligt talat ta strupgrepp på generalsekreteraren. 

Viktor hade nämligen snappat upp vissa saker men de 

korten skulle han spela ut senare ... 

Gorbatjov lämnade KGB-skrapan och klättrade in i baksätet på sin 

limousin. Den hade mörka rutor. Det var omöjligt att se generalen 

Alexander Ahromejev och generalmajor Anton Petrov som väntade 

därinne i baksätet. De var spända av nyfikenhet. Hur hade Primakov 

reagerat på Palmemordet? 

8 

-Kör, sa Gorbatjov och hissade upp glasväggen till framsätet så att 

de kunde tala ostörda. 

-Nåå? sa Alexander. 

-Han gråter som ett barn, sa Michail. 

-Han blev snuvad på sitt ”godis”, sa Anton och smålog. 

-Tror ni att Palme hade skrivit på ett vänskapsavtal? sa Michail och 

studerade noga deras ansiktsuttryck. 

-Aldrig i livet, dundrade Alexander. 

-Palme var reservofficer och duvhök. Han sålde vapen med ena 

handen och släppte ut fredsduvor med den andra, sa Anton. 

-Jag kan se bilden, sa Michail. -Vi är likadana själva och det är en 

intressant liknelse. Tänk er att stå på ett högt berg. Med vänster 

hand släpper jag en duva och med höger hand avfyrar jag pistolen 

och skjuter duvan ... Vad är det för mening? ... Anton ... du som läser 

mycket? 

-Det är ingen som vet ännu, men det intressanta med livet börjar när 

ingen fiende finns. Vad gör vi då? Vi kanske super oss fulla till en 

början ... Men vad gör vi sedan? sa Anton. 

-Vi börjar betrakta oss själva i en spegel, sa Alexander leende. 

-Ja ungefär så, sa Anton.


-Så spegeln är svaret, sa Michail. 

-Nja snarare så att där börjar frågan ..., skrattade Anton. 

De andra föll in i skrattet. 

-Alexander! Hur är reaktionerna i Washington? sa Michail. 

-Dämpade! Men Nato har höjt beredskapen. Flera fartyg är på väg 

in i Östersjön. Det blir en spännande utveckling. Jag tror att det 

kalla kriget avgörs inom två år, sa Alexander sorgset. Han ville inte 

vinna kriget men det berättade han inte för de andra ... 

En tidig lunch i Kreml väntade. 

9 

Primakov såg sig själv i spegeln och blev förbannad. ”Hur i helvete 

kunde jag vara så dum att jag inte tog hand om släkten Ahromejevs 

tidigare. Han hade skickat iväg Irma och barnen i helikopter. 

Henne hade han givit en minkpäls och då hade hon genast blivit 

lugnare och trevligare. Ungarna hade fått amerikanska leksaker och 

allt var köpt från diplomatbutiken som inte det fattiga ryska folket 

hade tillgång till. 

-Dåre! Skrek han åt spegelbilden när han såg sig själv. Han menade 

naturligtvis general Alexander Ahromejev. 

Nu skulle Primakov hålla tal. Han rättade till slipsen och drog en 

kam genom det tunna håret. 

Det var Sovjetunionens partikongress och det nya partiprogrammet 

skulle antagas. Såsom varande KGB-chef hade han i sista minuten 

blivit utnämnd till dagens sessionsordförande. Primakov 

skulle öppna mötet med ett kort anförande till de femtusen delegaterna 

och hundratals utländska gäster. De blev omkring sextusen 

personer. Sorlet tystnade när han steg upp i talarstolen: 

-Sovjetmedborgare, kamrater och ärade gäster! 

Svenske statsministern Olof Palme är död. Han blev skjuten i ryggen 

i sin hemstad Stockholm i går kväll. Han blev mördad. 

Ett plötsligt sorl från de sextusen personerna dånade i den stora 

kongressbyggnaden och efter en minuts konstpaus fortsatte Primakov: 

-Olof Palme var en framstående statsman och politiker som gjort 

mycket för att utveckla goda grannskapsförhållanden mellan Sverige 

och Sovjetunionen ... 

Såsom medlem av politbyrån framför jag å centralkommitténs och 

den sovjetiska regeringens vägnar mitt djupa beklagande till det 

235

236 

svenska folket och till det svenska socialdemokratiska partiet. 

Vi känner oss kränkta och skakade av det gemena mordet på denna 

framstående statsman och politiker som var känd över hela 

världen för sin kamp för fred, för folkens självständighet och för ett 

brett samarbete mellan alla stater till gagn för mänskligheten. 

Vi kommer aldrig att glömma hur mycket Palme gjorde för att utveckla 

goda grannförbindelser mellan sitt land och Sovjetunionen. 

-Vi hedrar nu hans minne med en tyst minut ... 

De nära sextusen personerna reste sig nu i sina platser och hyllade 

Palme med en tyst minut. 

När KGB-chefen gjort sitt lämnade han mötet och for med helikopter 

till datjan. Han skulle förbereda mötet med Gorbatjov. 

10 

När KGB-chefen Primakov och generalsekreterare Gorbatjov 

möttes med sina fruar på familjen Primakovs datja så haglade beskyllningarna. 

Båda uppträdde som uppretade hanhundar och visade 

tänderna. De skällde, gapade och skrek på varandra och när det 

var gjort så utarbetades ett gemensamt uttalande som de skickade ut 

över den sovjetiska nyhetsbyrån TASS. 

Svenska tidningen Dagens Nyheters korrespondent Harald Hamrin i 

Moskva, ramlade bokstavligen av stolen. Han kastade sig omedelbart 

över teleprintern och fick iväg en sammanfattning till Stockholm 

och Sverige: 

Antydan från Tass: 

CIA bakom mordet. 

Den sovjetiska nyhetsbyrån Tass antydde indirekt i en kommentar 

sent på lördagskvällen att den amerikanska underrättelseorganisationen 

CIA låg bakom mordet på Olof Palme. 

Efter de första allvarliga och värdiga sovjetiska uttalandena tidigare 

på dagen kom den officiella nyhetsbyråns kommentar på lördagskvällen 

som något av en svårförståelig antiklimax ... Tass uppger 

att det inte är någon hemlighet att Palme föll offer för en terrorattack 

och erinrar om Palmes engagemang mot ”det smutsiga kriget 

i Vietnam” och säger att CIA ända sedan den tiden haft Palme 

under ständig bevakning ... 




Kapitel 15 

Överste Joe Billings var ensam i våningen. Tidigare hade ensamheten 

varit hans bäste vän. Men nu när Anna Pavlova och han hade 

levat som gifta så hade han blivit beroende av hennes närhet. Det 

behövdes kort tid för gemenskapen att träda fram. Han höll på med 

bibelstudier i nya testamentet Lukas 12:7. Det var några gamla 

skrifter han hittat i källaren på Vita Husets arkiv. 

I de böckerna påstods att Påvekyrkan i Rom ändrat i texterna. Allt 

som handlade om reinkarnation hade sopats bort. Från början hade 

texten varit: ”Innan du ens var född så var dina hårstrån på ditt huvud 

räknade” men den lydelsen hade ändrats till ”Dina hårstrån på 

ditt huvud är räknade”. Katolska kyrkan hade tagit bort orden 

”Innan du ens var född”. 

Joe Billings fortsatte med Lukas 12:25 och där stod: ”Vem av Er 

kan med sina bekymmer lägga en enda halvmeter till sin livslängd? 

När ni nu inte ens förmår så lite, varför bekymrar ni Er då om allt 

annat?” 

Joe började skriva i sin anteckningsbok: Var människolivet på jorden 

i själva verket både till innehåll och i tid bestämt i förväg? I 

Himlen? 

Han kom inte längre och blev smått irriterad då den röda direkttelefonen 

från President Ronald Reagan i Vita Huset gav signal. Joe 

tyckte att den skrällde obehagligt. 

-Ja det är Joe Billings? 

-Du måste komma hit direkt. En bil plockar upp dig om fem minuter. 

Det var stabschefen hos Reagan som kraxade med ovanligt hes röst. 

-Vad har hänt? 

-Svenske statsministern är skjuten på öppen gata. Vi tror att ryssarna 

ligger bakom mordet. 

-Är president Reagan där? 

-Han är på ranchen. Helikoptern är på väg att hämta honom ... Ta 

med tandborste. Du får nog ligga över i natt. 

-OK. 

Klick. 

237

238 

”Så de lyckades ändå”, tänkte Joe och betraktade sina pupiller i 

spegeln ovanför barskåpet. ”Ett glas vin som tröst? Eller en whisky?... 

Får nog vänta ... eller? Bara inte Anna Pavlova är inblandad 

... Då rasar min tillvaro ... Jag måste be en bön på något sätt ... Kan 

jag inte ta bara lite vin ändå? Reagan bryr sig inte ... Bäst jag väntar 

... Överste Jurij Ahromejev är naturligtvis inblandad och denne är 

inget att leka med ... Ryssarna var experter på att vilseleda.” 

Joe hade noga studerat handlingarna när det gällde mordförsöket 

på Påven för några år sedan. Ryssarnas metod att lägga ut villospår 

var redan en klassiker inom spionvärlden. Han tog luren och ringde 

upp en av sina kollegor på militärhögkvarteret i Pentagon: 

-Överste Ray Clifton här, svarade rösten sävligt. 

-Jaah ... Det är Joe Billings ...!? 

-Förstod att du skulle ringa. Vi har faxat över rapporterna till Stabschefen 

i Vita Huset, sa Ray Clifton. 

-Bra!... Och ... annars ...? 

-Vi genomför enligt det uppgjorda krigsspelet. Fartyg går in i Östersjön 

och trupp flygs in i Norge. Trupperna är civilt klädda. All 

materiel finns i förråden på norskt territorium. 

-Då så! ... Jo du Ray oss emellan? ... Har du hört något skvaller om 

Anna Pavlova? Något rykte eller så? 

-Nja, bara att en förfrågan från svensk militär gått in till CIA. De 

ville veta vilket mandat hon hade ... Ja under sin Sverigevistelse vid 

tiden för mordet, alltså 23.21 svensk tid, sa Ray. 

-Vet du vilken svensk officer det var som frågade om henne? 

-Ja ... ett ögonblick ... har en anteckning här ... Örlogskapten Valter 

Pero! 

-Hmm, suckade Joe, kliade sig i nacken och tackade för tipset. 

Bilen väntade på gatan. 

2 

President Ronald Reagan gick ut i ett TV-Tal: 

-Jag känner stor chock och sorg över Olof Palmes död. 

Den svenske statsministern var en av världens mest respekterade 

ledare. 

Olof Palme var en man, under vilken medkänsla, blev utmärkande 

för den svenska politiken. 

Världen kommer att minnas honom för hans hängivenhet till demokratiska 

värden och hans outtröttliga strävanden för att värna om


freden. 

Jag sänder därför mina djupaste beklaganden till Olof Palmes familj 

och till det svenska folket i deras sorgestund. 

Vita Husets presstalesman meddelade också att president Reagan 

skickat ett särskilt meddelande till Kung Karl Gustaf och med sin 

fru Nancy skickade han ett särskilt budskap till änkan Lisbet Palme. 

Innehållet i dessa speciella budskap från den amerikanska regeringen 

är inte officiellt. 

Tidningen Washington Posts huvudledare handlade om den döde 

svenske statsministern under rubriken. ”OLOF PALME”. 

Där hette det bland annat att Palme ”var en av dem i världen som 

bestämde sin tids debattfrågor och han gjorde det med en energi 

som gör hans död dubbelt chockerande”. 

”Palme hade alltid en åsikt som han framförde med kraft och som 

ofta retade amerikanerna. Ibland kunde han vara lite naiv, men han 

var alltid engagerad i de stora frågorna”. 

Och tidningen fortsatte med att skriva att Palme var under sin tid 

som statsminister fram till 1976 en av de främsta kritikerna av Vietnamkriget 

och en av de främsta talesmännen för välfärdsstaten. 

Sedan valsegern 1982 var omständigheterna annorlunda bland annat 

varnade han Sovjetunionen för dess intrång i svenska vatten. 

3 

Överste Joe Billings mötte henne på flygplatsen. Anna Pavlova 

kastade sig i hans armar. Hon frös i sitt inre. I sin själ. 

Joe kände att hon skakade. 

-Min älskade Anna, nu släpper jag dej aldrig. 

Han höll henne ömt i sina armar och vaggade henne lätt i sidled. 

Jäktade människor rusade förbi dem och många log försiktigt när de 

såg den stora kärleken. 

De hämtade ut hennes bagage och gick till snackbaren och tog ett 

glas mild kanadensisk whisky med en liten sandwich som tilltugg. 

Joe hade förberett middagen hemma och köpt lite ny spännande 

musik. Han skulle spela den nyinköpta skivan av Mozart till maten. 

Den hette ”Dödsmässan” och var kompositörens sista verk. Sen dog 

han utfattig. 

Joe hade ”klurat ut” att Anna eventuellt, på något diskret sätt, var 

inblandad i det storpolitiska Palmemordet. Joe visste att CIA på 

mordnatten hade skickat över personal som var experter på elektro- 

239

240 

nisk avlyssning. 

I kväll skulle det gamla begravas och något nytt skulle börja, med 

levande ljus och den stora överraskningen, den öppna spisen som 

han låtit installera utan hennes vetskap. 

De tog en taxi från flygplatsen och det var varmt och skönt i bilens 

baksäte. De höll varandra i handen. De for under tystnad. Taxichauffören 

hade radion på och musik strömmade dämpat ut till baksätet. 

Båda lyssnade spänt på texten från rockgruppen Europe: 

”It’s the Final Countdown”. Detta är slutet. 

”I vart fall början på slutet”, tänkte Joe. 

”Tidsresan mot Harmagedon går nu i ett allt snabbare tempo och 

den kristna världen väntade på Jesu återkomst.” 

Han betalade taxin och tog hennes resväskor. Inne i lägenheten 

kysste han henne lätt på munnen. Det var mera en läpparnas beröring 

och han ville gå försiktigt fram. Joe gick till badrummet och 

kollade temperaturen i skumbadet. 50 grader Celsius var helt i sin 

ordning. Han skulle ha skickat in henne direkt i badet men det var 

för sent. Anna hade redan smygtittat på den brinnande brasan. 

-Men Joe så underbart. Den levande elden gör mig lugn och harmonisk. 

Hon strålade av glädje. 

-Seså in i badkaret nu ... och ropa när jag ska massera din vackra 

ryggtavla. 

Han gick ut i köket och öppnade ugnen. Steken var klar. ”En dag 

måste också jag lära mig att döda ett djur om jag nu skall äta det”, 

tänkte han. 

Han kollade också temperaturen på det fylliga rödvinet och tyckte 

att det borde vara någon grad varmare. Han tände därför stearinljusen 

och ställde flaskan så nära ljusen han kunde. Snart skulle han 

sätta på dödsmässan och de nya dolda högtalarna skulle bli en överraskning 

för henne. 

-Nu kan du komma älskling, ropade Anna från badkaret. 

-Jag kommer. 

Joe Billings gick till garderoben och hämtade paketet och tog det 

med sig till badrummet. 

-Vad har du där? sa hon försiktigt leende. 

Han tvålade in hennes rygg under tystnad och retades med henne. 

-Joe!! 

-Du får veta sedan flicka lilla. Det är ett enkelt plagg och du ska bära 

det utan bh och utan trosor.


-Tänker du göra mig med barn i kväll Joe? 

-Är du rädd för det Anna? 

-Jahh ... ehh ... Det är så mycket jag vill berätta först, sa hon prövande. 

-Det blir inget berättande i kväll Anna. 

-Men ... 

-Inget får komma emellan oss Anna och då menar jag inget. 

-Skyll dig själv då min älskling, sa Anna och såg menande på honom. 

-Jag går in i duschrummet och tar på mig lättare kläder. Sätt dej i 

soffan framför brasan när du är klar. 

Joe tog en snabbdusch, stänkte på sig herrparfym både här och där 

och öppnade sitt paket. Han hade köpt en present till sig själv. Tur 

att inte officerarna på jobbet såg honom nu. 

En lång lila sidenskjorta med eldröda bårder. Han valde att kalla det 

skjorta trots att den räckte till fotknölarna. Han var naken under. 

Det var ett sånt plagg som användes under antiken av grekerna. 

Ute var det mörkt och tunga blöta snöflingor seglade in under gatubelysningen. 

Klockan var runt åtta på kvällen. Hajfensoppan stod 

redo i skålen på bordet och värmeljusen flämtade av förväntan. Han 

släckte resten av det elektriska ljuset och gick ut till henne. 

Hon satt och väntade, drömmande i soffan framför brasan och hade 

tagit på sig presenten, en glänsande vit hellång sidenklänning 

med rosa bårder. Hon var naken under och när hon fick se honom 

utropade hon retsamt: 

-Men Joe ... är du ... min lilla lesbiska väninna? 

-Retas inte ... det här är ett manligt plagg ... från antikens Grekland 

och mycket lämpligt vid befruktning. Han serverade henne en porlande 

drink i ett glas av tunn kristall. 

-Vad är det för något? sa hon. 

-Kejsardrink! Hälften konjak och hälften champagne. Jag känner 

mig som en kejsare i kväll och du är min kejsarinna. 

-Eller tvärtom? 

Hon blinkade retsamt mot honom. 

De tog båda en djup klunk ur drinken och han slog på musiken. 

Dödsmässan av Mozart började sakta smygande och dödsbringande 

och Anna grät genast. 

Lågorna från den öppna spisen viskade till deras själar:” I natt sker 

undret”. 

241

242 

Det var hon som började och medan hon fortfarande snyftade, tog 

hon hans lem i sin mun. Så satte hon sig gränsle över honom i den 

breda soffan och fullföljde det japanska tricket. Hon vek upp hans 

ben och lade sig raklång mellan honom. Hon pumpade honom våldsamt 

medan dödsmässan ekade i högtalarna och lågorna från elden 

uppmuntrade jakten på orgasm. 

-ANNAHHHH, utbrast Joe, då han gav sin säd till henne. 

Hon höll honom hårt medan hennes sköte pulserade i kramper och 

svalde de gudomliga dropparna. Anna kände hur en mjuk smäll 

ekade i djupet av hennes underliv. ”Tack gode Gud, nu blev jag 

med barn”, tänkte hon. 

De åt under tystnad och skålade i det mjuka rödvinet. Inte ett ord 

kom över deras läppar under hela måltiden. Tonerna från Dödsmässan 

ljöd fortfarande överallt i rummet. 

Efter maten la han mera ved på elden och satte på en annan typ av 

musik. Den var producerad av nordamerikanska indianer och den 

kallades ”Regndansen”. Det var en musikalisk bön till ”Den store 

Anden” om det välsignade regnet som befruktade den uttorkade 

jorden. De dansade och rörde sig mjukt till de pulserande indiantrummorna. 

Anna fick välja drink efter maten och hon valde den starka svenska 

vodkan med allvarlig beräkning. 

Mycket riktigt. Efter tre glas vodka varvid Joe för varje glas ropade: 

-OOAAHH, så tände han till och slet in henne i sovrummet och tog 

henne i raseri till de extatiska indiantrummornas mullrande. Han 

var helt i hennes våld och hon njöt av sin makt över honom när han 

ännu en gång kom i henne och det märkliga var att även den här 

gången kände hon hur en mjuk knall ekade djupt inne i sitt underliv. 

”Det blir nog tvillingar”, tänkte hon och log. 

Joe somnade utmattad och Anna smög ut till soffan och la benen 

högt med tre kuddar under ryggslutet. Inte en droppe säd fick förspillas. 

Hennes farmor hade berättat för henne hur man gjorde. Elden 

höll henne sällskap. ”I morgon berättar jag allt”, tänkte hon. 

4 

Nästa morgon 

Han ställde frukostbrickan vid sängen och smekte lätt hennes kind. 

Hon vaknade av beröringen. 

-Vi måste prata idag Joe Billings, sa hon och gäspade.


-Ja bilen hämtar oss om en timme. 

-Om en timme? Vart ska vi? Ska du inte jobba? Hon satte sig käpprak 

i sängen. 

-Du ... blir jobbet. Vi ska åka tjänstebil till Pentagon och därifrån 

flyger vi med helikopter till Atlantkusten. 

-Ska jag bli rädd nu Joe? 

Hennes puls blev alltför hög när hon tänkte på sista GRU-jobbet. 

-Nej min flicka. Inget får stoppa vårt giftermål. Och då menar jag 

inte ens ett statsministermord i Sverige, sa han leende och såg på 

henne. 

Hon sänkte blicken och ville inte möta hans ögon just nu. 

-Jag duschar före frukost. Vad ska jag ta på mej? sa hon. 

-Jeans och varma sportkläder. Jag får låna en tjänstevilla vid havet 

och vi kan prata medan vi går utmed den öde stranden ... till vågornas 

brus. 

-Jag har gjort mitt sista jobb för ryssarna Joe ... Du kanske inte vill 

ha mig nu ... Hon försökte ta tjuren vid hornen. 

-In i duschen nu och för övrigt ... Ske Guds vilja, sa han och nöp 

henne i baken. 

De packade ner varma kläder i två stora sportväskor. 

-Mat och dryck då? sa hon som blivande husmor i familjen. 

-I strandvillan finns det mat och sprit för 20 personer som räcker för 

dessa i tjugo år framåt, sa Joe. 

-Måste vara en viktig villa? sa Anna. 

-Ja den används för att gömma ryska avhoppare. 

Han såg på henne och blinkade och Anna tog upp handduken från 

sängen och kastade den i ansiktet på honom. 

Tjänstebilen, en mörkblå Chevrolet, med en fänrik som chaufför 

tutade nere på gatan. En halvtimme senare satt de fastspända i helikoptern 

och lyfte mot den halvstormiga Atlantkusten. En särskild 

landningsplatta för helikoptern låg bara 50 meter från enplansvillan. 

Inte en enda granne så långt ögat kunde se och sandstranden var 

helt öde så när som på några skrikande måsar. 

-Var är grannarna? sa Anna. 

-Militärt område, sa Joe och blinkade retsamt åt henne. 

Efter grillad kyckling och rött vin klädde de sig varmt och började 

den två timmar långa promenaden i kyla och blåst. De gick arm i 

arm och Joe öppnade det ödesmättade samtalet: 

-Varsågod och berätta nu flickan min ... 

243

244 

-Jag har fått min frihet nu Joe ... men det kan kosta mig vårt förhållande. 

-Det återstår att se ... men jag tror det inte. 

Han la armen om hennes axlar. 

-Jag fick tvåhundrafemtiotusen amerikanska dollar för jobbet, sa 

Anna. 

-Får man låna lite? sa Joe skämtsamt. 

De betraktade båda den vredgade Atlanten under lång tystnad. 

Nästa mening var avgörande för deras gemensamma framtid. Om 

där fanns en endaste lögn mellan dom skulle de aldrig kunna nå 

varandra helt och fullt. 

-Palme-mordet! sa hon plötsligt rakt ut i den kyliga luften. 

Det blev så tyst i deras själar att man kunde förnimma hur änglarna 

i Himlen höll andan. 

Överste Joe Billings, president Ronald Reagans militäre säkerhetsrådgivare, 

lät hennes ord sjunka in i tio sekunder och svarade henne 

lugnt: 

-Jag har förstått det. Var det du som sköt? 

-Oh nej! Usch så du säger. 

-Ligger CIA bakom? sa Joe. 

-Nej ... GRU! 

-Jurij Ahromejev? 

-Ja och Alexander med sovjetiska generalstabens välsignelse eller 

order ... 

-Gorbatjov då? sa Joe mycket spänt. 

-Svårt för mig att säga men Gorbatjov gjorde ingenting för att stoppa 

GRU. 

-Hur kommer du in i bilden? 

-GRU kartlade högerextrema Palmehatare inom Stockholmspolisen. 

-Men svenska högerextremister hatar väl också allt som ryssarna 

står för? 

-Ja det problemet löste Jurij Ahromejev med en falsk förbindelseagent 

till CIA. 

-Du? Ropade Joe. 

-Ja, jag visade dom legitimationen och gav dom ett tummavtryck. 

Det kunde kontrolleras med högkvarteret i USA. 

-Så svenska poliser trodde att CIA ville ha bort ryssvännen Palme, 

sa Joe. 

-Precis och genom mig fick dom vapnet och hundra tusen dollar.


-Det var billigt. 

-Dom hade nog gjort det gratis. Det var mera en symbolisk summa, 

sa hon. 

-Hmm ... Instinktivt kommer jag att tänka på Kennedymordet och 

högerextremister från operation Grisbukten. Kanske GRU-folk gav 

sig ut för att vara FBI- agenter och lurade amerikanska högerextrema 

patrioter ...? 

-Jag har också tänkt i dom banorna och jag ska fråga Jurij om jag 

träffar honom igen, sa Anna. 

-Vet Jurij om att du berättar det här för mig Anna? 

-Javisst. Jag frågade rent ut om jag fick berätta allt för dig och då 

svarade han att jag var fri att göra vad jag ville, sa hon. 

-Han spelar schack på den storpolitiska arenan, sa Joe. 

-Och du spelar poker, sa Anna. 

-Just det ... ha, ha, ... just det ... bra sagt ... du blir en värdig hustru, 

sa Joe. 

-Men det finns ett problem till, sa hon. -Jurij jobbar som militärattaché 

i Stockholm nu och han tänker kidnappa gärningsmannen till 

Moskva och sätta honom i TV ... 

-Elegant, mycket elegant, sa Joe. -Jag kan tänka mig resten. I rysk 

TV skall han erkänna mordet och säga att han fick betalt av CIA att 

skjuta Palme. Herre min skapare. Då har Gorbatjov världsopinionen 

med sig att invadera Sverige. 

-Jag är rädd för att det är GRU:s planer, sa Anna. 

-Men hur ska ryssarna få gärningsmannen att verka trovärdig i TV 

när han erkänner? 

-Han smalfilmades från tre håll samtidigt i skottögonblicket av 

GRU-folk på Sveavägen. En speciell teknik med infrarött ljus tror 

jag det är. Det går inte att ta miste på gärningsmannens utseende 

och inte på Palme med fru heller. 

-Nu blir jag verkligen imponerad av överste Jurij Ahromejev. Han 

är en värdig motståndare, sa Joe. 

-Han är väl din lekkamrat förstår jag? 

Hon såg roat på honom. 

-Bråka inte kvinna ... Det här är uppå-och-nervända världen. Vi 

måste alltså skydda mördaren. Vad heter han? 

-Stefan ... Jag har alla uppgifter med foto. Du får ta hela akten. Den 

ligger hemma bakom byrån i sovrummet. 

-Stefan ... av Stefanos ... den förste martyren ... och ... Paulus ... såg 

245

246 

på när Stefanos stenades till döds ... 

Joe blev förlorad i Nya testamentet för några sekunder. 

De gick nu tysta i den pinande blåsten på den öde stranden. Det 

var snöblandat regn i dom tunga mörka molnen. Joe sneglade hastigt 

på armbandsuret ... Ett par minuter i tolv mitt på dagen. Han 

måste genast kontakta presidenten i Vita Huset. 

-Du glömmer en sak, sa Anna. 

-Ja förlåt men vi får väl gå tillbaka. Jag måste redovisa för president 

Reagan. Det kan vara bråttom Anna. 

-Du glömmer en sak Joe. Hon log mot honom. 

-Förlåt mig Anna. Jag är så klumpig. Naturligtvis älskar jag dig. 

Det här förändrar ingenting ... Han kysste henne passionerat och 

hon svarade mjukt mot honom. -Vi gifter oss så fort jag talat med 

Reagan. Han log och menade vad han sa. 

-Min stackars man du glömmer fortfarande en sak. 

-Ok min flicka. Fram med det nu då! 

-Ryssarna har en spion i CIA. Mannen som gav mig CIAlegitimationen 

visste att jag var GRU-officer. Den spionen har en 

mycket hög post inom CIA. Men det är klart om ni låter honom vara 

ett tag under uppsikt så kanske ni fångar hela spionstimmet och 

vinner det kalla kriget, sa Anna. 

-Tusan också. Anna du är en ängel ... En mordängel ... visserligen. 

Hon skulle precis klippa till honom, men han duckade ända ner till 

knäna och han tog henne om livet och låste hennes armar. Han ville 

kyssa henne och sa: 

-Låt oss supa oss fulla! 

-För min del blir det bara lite rödvin. Jag är nog med barn. 

-Inbillning, sa Joe, log sitt bredaste leende och kysste henne varsamt. 

5 

Camp David 

-Lite godis Anna? sa Ronald Reagan. 

-Ja tack Mr. President, sa Anna Pavlova förläget leende. 

Hon hade blivit informerad av Joe att det vore en dödssynd att tacka 

nej till presidentens godisskål. 

-Vad vill du ha att dricka Anna? sa presidenten leende. 

Han gillade den här kvinnan och hon var av rätta virket. Från motståndarsidan 

visserligen ... men ack vilken trevlig motståndare.


-Bara lite rött vin utspätt med lite vatten, sa hon mjukt och slog ner 

ögonlocken. 

Reagan harklade sig nervöst när han såg att hon rodnade lätt. Han 

hade alltid svårt att prata med kvinnfolk och för honom var det lättare 

att betrakta kvinnobröst än kvinnoögon ... 

-Du har väl ordentligt med kläder på dig flicka lilla? Vi tänkte grilla 

lite här i det fria. När jag är på ranchen vill jag vara ute så mycket 

som möjligt, sa Reagan. 

-Oh ja, sa Anna och rodnade ännu mer när hon kände hur presidenten 

betraktade hennes byst. 

-Nå ... då så. Vi kan väl prata lite om det här med CIA då? sa Reagan. 

-Gärna Mr. President, sa Anna mycket bestämt. 

-Du säger att det finns en storspion inom CIA? 

-Ohhh. Jaaa! Den man som ordnade min agentlegitimation är nog 

den mannen, sa Anna allvarligt. 

-Vi har spårat honom och vet att han heter John Ames. Han och 

hans fru lever betydligt över sina tillgångar och han har en mycket 

hög position inom underrättelsetjänsten. Känner du till namnet? sa 

Reagan. 

-Nej Mr. President. Jag vet inget namn tyvärr. 

-Hmm, du har alltså beslutat dig för att hoppa av till väst Anna? 

-Ja. Jag har den sovjetiska krigsmaktens välsignelse. 

-Hoppsan det visste jag inte. Vet Joe Billings om det? sa Reagan 

fundersamt. 

-Nej vi har inte hunnit med. Det var så bråttom att få tala med Er 

Mr. President, sa Anna förläget. 

-Hur kan du ha krigsmaktens välsignelse? Svävar du inte i livsfara 

Anna? 

-KGB vill nog döda mig men inte generalen Alexander Ahromejev 

som är chef för den militära underrättelsetjänsten. 

-Chefen för GRU? Han är väl den mäktigaste mannen i Röda armén? 

sa Reagan. 

-Förmodligen i hela Sovjetunionen anses det rent allmänt av makteliten. 

Man blir inte generalsekreterare utan hans personliga samtycke. 

-Så Gorbatjov dansar efter hans pipa? sa Reagan. 

-I ett trängt läge är det nog så. 

-Sååå ... Alexander vill att vi ska avslöja deras spion inom CIA? 

247

248 

-Ja han vill inte vinna kriget om Europa. 

-Inte? Varför det Anna? Är det inte hans jobb? 

-Neej. Han vill inte. Han gillar Västeuropa. 

-Enastående min flicka. Enastående, sa Reagan och höjde whiskyglaset 

och skålade med henne. 

Presidenten insåg plötsligt att den här kvinnan Anna Pavlova var 

en gåva och en hälsning från generalen Ahromejev och att hon därför 

måste skyddas och vårdas ömt till varje pris. 

-Hur är det med Gorbatjov då? gillar han också Västeuropa och den 

fria världen? 

-Ja, sa Anna. Men trycket från KGB gör nog att han måste försöka 

invadera Sverige innan Sovjetunionen lägger ner vapnen. Gorbatjov 

vill införa ett systemskifte men utifrån en maktposition och inte ett 

söderfallande imperium. 

-Och Sverige är nyckeln då? sa Reagan. 

-Det är så Gorbatjov ser det och han gör det tillsammans med 

överste Jurij Ahromejev som nu är militärattaché i Stockholm, sa 

Anna. 

-Känner du denne översten Jurij Ahromejev? 

-Ja han är den ende sonen till GRU-chefen och min före detta chef 

och älskare. 

Anna slog ner ögonlocken och rodnade och Reagan var inte sen att 

ånyo beundra den yppiga bysten. 

-Hmm, sa Reagan. -Följ med här nu så får min hustru Nancy se till 

att du får allt du behöver. Hon kan berätta allt om modebutikerna 

och även tipsa om kläder för blivande mödrar, sa Reagan, blinkade 

med vänstra ögat och log roat. 

6 

Joe och Reagan 

Grillköttet var precis färdigt och man skulle hugga in på de saftiga 

stekarna under bar himmel på Camp David. De hade tur med vädret 

och skymningen sänkte sig sakta över ranchen. 

Joe Billings och Ronald Reagan skålade i den starka svenska vodkan 

och Joe bet ihop som en sann patriot och hängde med på noterna. 

-När åker den nye svenske statsministern till Moskva, frågade Reagan. 

-Ingvar Carlsson? Han är där på statsbesök från den 14 april och 4


eller 5 dagar framåt. Man vet inte vad Gorbatjov har i beredskap för 

den svenske statsministern, sa Joe Billings. 

-Nåja, sa Reagan. -De har använt Amerika som en bricka i Palmemordet 

och jag gillar det inte. Här krävs en styrkedemonstration. 

Har du något förslag Joe? 

-Ja Mr. President. Vi måste göra klart för Gorbatjov och KGB att vi 

inte accepterar att den nye statsministern knyter några vänskapsavtal 

med Sovjetunionen och det bör bli en militär operation. 

-Men var Joe? Var? 

-Libyen Mr. President, sa Joe. 

-Khadaffi? Enastående Joe. Enastående. 

-Ja vi bör bomba Khadaffis bostad men ... det är ett problem ... 

-Jahhh? sa Reagan. 

-Visserligen har Sovjetunionen och framförallt KGB använt sig av 

Libyska terrorister i sitt smutsiga dödande men jag gillar inte metoderna 

..., sa Joe. 

-Men vi jobbar väl inte som KGB? 

-Nej Mr. President och vi bör föra krig på det amerikanska sättet 

och inte döda folk hit och dit. Jag föreslår att vi varnar Khaddafi innan 

bomberna faller, sa Joe. 

-Hmm du tänker på hans familj förstås. 

-Ja och på min egen ... Min fästmö och blivande fru ... Anna Pavlova 

frågade visserligen sin dåvarande och framlidne biskop Nosenko, 

tror jag han hette ... om man fick döda en annan människa av 

politiska skäl. 

-Vad fick hon för svar? sa Reagan. 

-De judiska översteprästerna lät döda Jesus av politiska skäl och det 

skedde med Guds godkännande Mr. President. 

-Hur vet man det då? 

-Jesus säger det själv i Nya Testamentet. 

-Usch ja. Det där är knepigt, men vem ska nu förvarna Khaddafi? 

Vad har vi för kanaler i Libyen? sa Reagan. 

-Inga. Vi får be Israelerna, sa Joe. 

-Judarna nu igen! Vad kostar det oss Joe? 

-Förmodligen utökad hjälp till deras kärnvapenprogram Mr. President. 

-Oj, oj, oj, ... ja, ja, ja ... vad var det nu Jesus sa om ondskan ... 

skulle man inte vända andra kinden till ... Det går väl inte? sa Reagan. 

249

250 

-Det var nog inte så han menade. Man vänder ondskan ryggen, sa 

Joe. -Man nedlåter sig inte till att använda samma metoder som 

djävulen gör ... Det är bättre att be till Gud om hjälp. 

-Sätt igång och be Joe. Sätt igång och be. Den här chansen att krossa 

Sovjetunionen som jag kallar ”Ondskans Imperium” får vi inte 

missa. 

-Javisst, Mr. President. 

-Förresten Joe! Varför kunde inte de judiska prästerna själva döda 

Jesus? Varför vände de sig till Romarriket och Pontius Pilatus? 

-De sa att den mosaiska lagen förbjöd dem att döda, sa Joe. 

... 

-Hmmm ... men Joe, det är väl att hyckla? 

-Om man uttrycker sig försiktigt så! sa Joe. 

-Om man säger det rent ut då? sa Reagan smått road. 

-Feghet! Mr. President. 

-Hmmm ... Se nu till att den här svenske gärningsmannen som lurades 

att skjuta Olof Palme ... vad han nu hette? sa Reagan. 

-Stefan Svedbom! sa Joe. 

-Ja ... att denne Stefan får beskydd. Vi får inte låta KGB ta honom 

till Moskva. I värsta fall får vi kidnappa honom och skydda honom 

med ny identitet. Det amerikanska sättet! Eller hur Joe? 

-Naturligtvis! Mr. President. 

-Enastående lösning Joe och skål, sa Reagan och höjde vodkaglaset. 

-Skål! Mr. President, sa Joe och log. 




Kapitel 16 

Ronny Andersson vaknar till sin inre väckarklocka. Inget ringande. 

Inget pipande. Ingen som skakar hans axel. Bara ett långsamt 

stigande till medvetandets yta. Klockan är 08.30. 

Marta är i tvättstugan. Han slår på radion. Svenske statsministern 

Olof Palme är skjuten och mördad på Sveavägen i Stockholm 

klockan 23.21 i går kväll. 

”Men det var exakt den tid TV:n slogs på av någon oförklarlig orsak”, 

tänkte Ronny. 

Nu slår han på TV:n. Av egen kraft. Således är det ingen övernaturlig 

kraft som slår på TV:n åt honom, den här gången. Mycket 

riktigt. Nyhetssändningen visar den avspärrade mordplatsen på 

Sveavägen. Det stämmer alltså ... På med kläderna. Hinner inte tala 

med Marta. Snabbt iväg mot pendeltåget och Sveavägen i Stockholm. 

Tidningarnas löpsedlar skriker redan ut: STATSMINISTERN 

MÖRDAD. 

Väl framme vid mordplatsen ställer han sig nära avspärrningen 

och liksom ”känner av” området. Intuitivt går han sedan ner i tunnelbanan 

och åker i riktning Sovjetiska ambassaden. Han kommer 

dit och ställer sig utanför entrégrindarna av järn. Han ”känner efter” 

och mycket riktigt kommer en bekräftelse inifrån ambassaden. Han 

känner starkt: De skämdes därinne, och ville ... bli avslöjade. 

Sovjetunionen ligger bakom mordet och på måndag skulle han gå 

upp till säkerhetspolisen och tala med kriminalinspektören Olsson 

som han träffat tidigare angående det sovjetiska handelsföretaget 

Matreco i Södertälje. 

Ronny Andersson återvände till Marta sent på eftermiddagen. Han 

var fortfarande spik nykter vilket förvånade henne. 

-Det här var nästan väntat, sa hon. 

-Jo, sa Ronny och kastade ifrån sig sex dagstidningar och de flesta 

hade redan tagit in mordet. 

Polisen hade kommit till mordplatsen 23.23 kunde Ronny läsa. 

Mördaren hade bara två minuters försprång men lyckades ändå 

undkomma. Polisen hade ett klart signalement av gärningsmannen 

och ett gripande var att vänta. 

251

252 

En del tidningar förde fram konspirationsteorier. Där fanns vittnen 

som sett folk med walkie-talkies. Svenska folket var chockat. TVkanalerna 

sände kontinuerligt kommentarer och visade bilder från 

den avspärrade mordplatsen. 

Ronny gick och hämtade sina anteckningar från bokmanuskriptet 

”Försvarslotto”. Han tog fram kapitlena 10 och 11. 

-Läs här, sa han och pekade på några rader i 10:e kapitlet. 

Marta tog det maskinskrivna arket och läste högt: 

-”Den inre rösten sade till Ronny: -Du kommer att bli ledare för 

hela världen”. 

-Ja, sa Ronny. -Och sedan här lite längre ner i 11:e kapitlet. 

Han pekade och Marta läste högt igen: 

-”Den inre rösten talade ånyo till Ronny och sade: -Du skall inte ta 

livet av dig. Du kommer att få höra fruktansvärda saker om statsministern.” 

Marta svalde och utropade: 

-Fy faan! Rent ut sagt! 

-Det är det minsta man kan säga. Förstår du vilket grubblande det 

här innebär för mig? Och för att inte tala om de ekonomiska problem 

som kan komma? 

-Hur menar du sa Marta? 

-Jo det mesta verkar förutbestämt och en övernaturlig kraft känner 

till framtiden. 

-Vad har det med ekonomi att göra? Förresten är det Gud vi talar 

om? 

-Vem vet? ”Rösten” har aldrig sagt ”Jag är Gud.” Det visar sig nog. 

Beträffande ekonomin är de ju så att jag tänkte skriva den här boken 

om Försvarslotto för att få sinnesfrid. Jag hoppas även kunna 

tjäna en slant. Men nu vet jag inte ... Ja så tänkte jag eventuellt gå 

tillbaka till juridiken ... Det finns en hel del pengar att hämta. Vi är 

båda vana vid en viss lyx eller hur?? 

-Tack så mycket. Jag lever gärna lyxliv, skrattade Marta. 

-Jag med. Men vad har ”Rösten” i beredskap? En osynlig makt som 

känner till framtiden och som finns i mitt bröst? Förstår du vilken 

torsk jag är ? Vilken fälla jag sitter i? 

-På vilket sätt? sa Marta och tände en cigarrett. 

-Jag kommer i fortsättningen att gå och vänta på order inifrån och 

vad än ”Rösten” säger så måste jag lyda?! 

-Varför det? sa Marta.


-Ja, säg det, sa Ronny. 

De skrattade båda och höll om varandra och senare på kvällen när 

de låg i dubbelsängen och småpratade: 

-Det blir nog ingen bok, sa Ronny. 

-Varför det? Om det finns en chans att tjäna en slant?! sa Marta. 

-Men boken skulle vara ett angrepp på Palmes vägran att skjuta till 

mer pengar till militären ... alltså felaktig försvarspolitik ... och nu 

är han död, sa Ronny. 

-Ja men själva principen i Försvarslotto är väl bra. ”Ta chansen och 

bli millionär, spela på Försvarslotto. Pengarna går oavkortat till 

försvaret,” sa Marta. 

-Vad tänker du på? 

-Jag tänker på att vi kan även ha åldringsvårdslotto, sjukvårdslotto, 

och arbetslösas lotto osv. Folk spelar ju ändå ... Om dom visste var 

pengarna gick skulle de spela med rent samvete, kanske rent av 

med glädje, sa Marta. 

-Ett nytt skattesystem menar du? Det är just det som är problemet. 

-Problem? sa Marta. 

-Ja politikerna skulle tvingas acceptera att det spelande folket fick 

makt över pengarna. De flesta politiker i toppen släpper inte en 

millimeter av sin makt till folket. 

-Har vi inte demokrati? 

-Verkligen inte, sa Ronny. 

Klockan var omkring 23.00 och de försökte sova utmattade av de 

omtumlande upplevelserna. 

-En sista fråga, sa Marta. 

-Jaa? 

-Har du fått reda på varför Sovjetunionen transporterar personbilarna 

Vaz och Lada över Haparanda? 

-Neej ... Militär och säkerhetspolis är överrumplade. 

-God natt då! 

-God natt och sov gott, sa Ronny och tänkte: ”Sömnen är min bästa 

vän och den kommer som en befriare”. 

Ronny vaknade några timmar senare. Det var någon i sovrummet. 

Han tände försiktigt nattlampan vid sin del av sängen. Det fanns 

ingen i rummet. Plötsligt hör han en röst i skallen. Det var mera en 

tankeöverföring från en varelse som var osynlig. 

”Jag kunde väl åtminstone ha fått åka till Moskva först ... Jag kunde 

väl fått åka till Moskva ... Varför fick jag inte åka till Moskva 

253

254 

...?” 

Det var Olof Palme som via tankeöverföring talade med Ronny 

och han svarade honom med sina egna tankar: 

”Jag hade ingenting med det beslutet att göra. Du får tala med någon 

annan.” 

”Jag ville ju bara åka till Moskva,” tänkte Olof Palme in i Ronnys 

skalle. 

”Jag kan inte hjälpa dig tyvärr,” tänkte Ronny tillbaka och kände 

hur Olof Palme drogs upp genom taket och hur hans närvaro långsamt 

upphörde. 

Nästa morgon vaknade Ronny först och han gav Marta kaffe på 

sängen. 

-Hoppsan, sa hon leende. 

Han beslöt sig för att inte säga något om det så kallade besöket från 

Olof Palmes ande. 

Det finns en gräns för vad människor orkar med. Det var söndag 2 

mars 1986. TV:n sände oavbrutet rapporter om mordet. 

-Vad säger du Marta skulle du kunna hjälpa mig renskriva Försvarslotto? 

-Förstod att det var något, eftersom du gav mig kaffe på sängen. 

Hon smålog mot honom. 

-Kom igen nu. Jag antyder i manuskriptet att Sovjetunionen kommer 

att likvidera honom och jag har också angett motivet. Det kan 

vara till hjälp för polisen ... 

-Det kanske blir belöning, sa Marta. 

-Javisst! Nåå ... ? 

-OK! men då får det bli ordbehandlaren på jobbet och helst redan i 

dag. Det är söndag och blir inga nyfikna frågor från arbetskamrater. 

-Jag följer med. Jag tror jag ska gå runt mordplatsen och mördarens 

flyktväg. Men först går jag nog på högmässan i kyrkan. 

-Kyrkan? 

-Javisst. Jag måste be GUD om hjälp så jag inte grubblar ihjäl mig, 

sa Ronny allvarligt. 

-Jag blir kallsvettig när du nämner ordet GUD. Jag får ångest. 

Marta såg vädjande på Ronny. 

-Jag ska försöka undvika det ordet i din närvaro. Jag vill inte att du 

skall gå kallsvettig i din egen bostad. 

-Tack! sa Marta. 

De tog bussen in till pendeltåget som förde dom till Stockholm.


2 

Väl framme gick Ronny till Storkyrkan. Där var så mycket folk att 

han enbart fick en ståplats. Människor snyftade. Där var verkligen 

uttryck för landssorg. Landets ledare hade bragts om livet. De flesta 

av människorna hoppades att det var en ensam galnings verk. Helst 

en rättshaverist. Ronny uppsnappade lite här och där. Folk samtalade 

med varandra som aldrig förr. Det kunde väl inte vara början på 

något större? Ett världskrig? Var ryssarna på marsch? 

Varför får folket inget veta? Och varför hade statsministern ingen 

bevakning av säkerhetspolisen? Var polisen inblandad? Människorna 

sökte sig till kyrkan för att kanske få tröst och svar på sina frågor. 

När gudstjänsten och Högmässan började med psalmsången 

sjöng folket med kraft och alla reste sig upp i bänkarna när ärkebiskopen 

gjorde entré i sorgeskrud. I sin predikan underströk biskopen 

vikten av sammanhållning i sorgens stund: 

-Vi måste hålla samman och tro att något gott ändå kan komma ur 

detta fasansfulla. Gud är med oss i de mest outhärdliga stunder fast 

vi inte tror det. När Jesus dog på korset så ropade han med hög röst 

”Min Gud, Min Gud varför har Du övergivit mig!? 

Men de utropade orden hade inget med hans egen smärta att göra. 

Nej de var inledning på en sång i Psaltaren nämligen 22:e psalmen 

som handlar om den rättfärdiges lidande och härlighet. Psaltaren 

skrevs förmodligen 200 år före Kristi födelse men ändå beskrivs där 

Jesu lidande på korset. Jag vill därför påminna om några verser och 

jag börjar med den 17 versen: Ty hundar omgiva mig. De ondas hop 

har kringränt mig. Mina händer och fötter har de genomborrat. 

Och så lite längre ner i den 19 versen: De dela mina kläder mellan 

sig och kasta lott om min klädnad. 

Jesus försöker alltså här i sin dödskamp citera den profetia som 

skrevs ner 200 år före hans födelse. Men inte nog med det. I sitt 

omtöcknade tillstånd ber han om något att dricka. Han säger Jag 

törstar. Och då kan vi i den 69:e psalmen 22:a versen läsa: De gav 

mig galla att äta och ättika att dricka, i min törst. När nu Jesus 

upplevt de tre sakerna som jag nämnt ovan nämligen korsfästelsen 

och att de romerska soldaterna kastade lott om hans kläder framför 

korset samt att de gav honom surt ättiksvin att dricka då han hängde 

på korset så säger han i sin förtröstan på GUD: 

-Det är fullbordat! Fader i Dina händer befaller jag min ande ... 

255

256 

Därefter ger han upp andan. 

Guds kärlek är total och oändlig men outgrundliga är hans vägar 

och nu säger jag till Er. Om nu Jesus Kristus inte ens då han hängde 

på korset slutade att tro på sin himmelske faders kärlek, varför ska 

då vi svenska män och kvinnor misströsta när vi förlorat vår statsminister? 

Låt oss därför be Fader Vår. 

Då vände sig Ronny om och lämnade kyrkan. Han hade aldrig förstått 

den bönen. En massa ord som rabblades utan känsla eller möjlighet 

att förstå. 

3 

Han begav sig till mordplatsen och följde mördarens väg. 

Uppför trapporna ... Rakt ner mot Birger Jarlsgatan. In i Humlegården, 

Karlavägen och sedan till Valhallavägen i riktning mot Militärhögskolan. 

Han undersökte samtliga papperskorgar utmed vägen 

och tyckte det var märkligt att inte polisen gjorde detsamma. Inom 

spaningsledningen rådde tydligen handlingsförlamning eller i vart 

fall passivitet. Frågan gällde om polisen var inkompetent eller om 

den var medvetet passiv. Polismyndigheten hade en absolut hierarki 

med regeringen i toppen och de flesta höga poster tillsattes således 

politiskt. 

Kanske var det så att högste chefen dvs. resterna av regeringen, 

hade givit order om att mordutredarna skulle ligga lågt så att mördaren 

skulle hinna komma undan. Olof Palme hade varit en envåldshärskare 

där de övriga regeringsledamöterna betraktades som 

springpojkar åt specerihandlaren. 

Vid Karlavägen fick Ronny ett visst napp. I en papperskorg fann 

han en plånbok innehållande busskort och legitimation. Den tillhörde 

en ung studentska. Både adress och telefonnummer fanns och 

han skulle kontakta flickan och ge henne plånboken. 

Nästa napp var också i en papperskorg och nu lite längre upp på 

Valhallavägen. Ronny hittade ett inbjudningskort till en svensk 

överste Sune Wretberg. Det var en mottagning och cocktailparty på 

Belgiska ambassaden fredagen den 28 februari klockan 19.00, alltså 

på mordkvällen. På baksidan av kortet stod antecknat: Du får post i 

morgon lördag. Ronny blev smått förtvivlad vid tanken att svensk 

militär kunde vara inblandad. Det fick inte vara så ... 

Han visste att en hel del svenska vapenexportaffärer gick via Belgien. 

Både lagliga och olagliga.


Han promenerade tillbaka och passerade möbelkällaren för att se 

om Bill var hemma. Han bodde därnere. Det var stängt så han fick 

gå dit i morgon för att se Bills Blomquists reaktioner. Han var väl 

glad nu? Han hatade ju Olof Palme! 

Ronny gick vidare till Östermalmstorg. Några trappor upp satt 

Marta och skrev så att de maskinskrivna arken sprutade fram. Det 

skulle behövas sju kvällar till sa Marta så först nästa vecka kunde 

manuskriptet kopieras och delas ut. 

4 

Resandet till och från Södertälje tog på krafterna. Det var utmattande. 

Först T-bana och sedan pendeltåg och sist buss. Nästan två 

plus två timmar fram och tillbaka. 

I bostaden sjönk de ner framför TV-nyheterna. 

-Inget nytt, sa Marta. 

-God natt, sa Ronny klockan 21.30. 

Även den här natten vaknade Ronny någonstans mellan 02-03.00. 

Det var Rösten som kom och väckte honom: ”-Här ligger lösningen 

på Palmemordet.” I en syn visades en vajande flagga. Den var lik 

den Finska Örlogsflaggan. Ett mörkt kors mot vit botten med ett vitt 

fält i korset. Ändarna på korset var bredare än centrumdelen. Ronny 

begrep ingenting och somnade ganska snabbt. Utan alkohol var 

sömnen en gudagåva. 

Nästan morgon blev han väckt 07.45 av Marta. Hon satt redan på 

jobbet och ringde därifrån. Han avskydde att bli väckt och mådde 

bäst av att följa den biologiska inre klockan, men nu hade han bett 

henne ringa så att han snabbt fick komma igång med det han måste 

göra. 08.05 och således måndagen den 3:e mars slog han direktnumret 

till Pero på Gotlands militärkommando. 

-Örlogskapten Pero här! 

-Ronny Andersson från Fastlandet. 

-Tjenare, tjenare. Ja det händer saker ...? 

-Ja, jag tror att ryssarna ligger bakom mordet. Det känns så. Jag var 

uppe vid Sovjetiska ambassaden. Det kom en bekräftelse därifrån. 

Det var någon form av känslomässig vågrörelse ... på det intuitiva 

planet och de ville bli avslöjade ... 

-Hmmm. Jag känner till fenomenet ..., sa Valter Pero. 

Valter och Ronny hade en sak gemensamt. De hade båda en stark 

intuition. De visste inte varifrån den kom. Den fanns där bara. 

257

258 

-Jag fick en form av övernaturligt meddelande i natt. En inre röst 

sa: ”Här ligger lösningen på Palmemordet” och så visades jag en 

flagga. Ronny beskrev flaggan och Valter kommenterade. 

-Jo det kan vara den Finska Örlogsflaggan ... så spåret leder österut? 

Hmm! 

-Jag skickar ett brev med några andra saker och så slår jag en signal 

onsdag eftermiddag, sa Ronny. 

-Det blir bra, sa Valter. 

Klick. 

Valter Pero 

Valters puls ökade. Det började spränga åt huvudet. Han hade fått 

vissa rapporter om den Sovjetiska färjan som gick Stockholm- 

Helsingfors-Tallinn alltså till hans hemland Estland. 

Han kände på sig att mördaren for till Tallin. ”Bara det inte är en 

estländare”, tänkte han. Huvudvärken ökade. Det small till någonstans 

vid tinningen och det svartnade för hans ögon. Han tyckte att 

han föll ner i ett djupt mörker. Valter förlorade medvetandet. 

6 

Ronny ringde Olsson på säkerhetspolisen och fick tid klockan 

14.00. Han ringde Marta så att de kunde åka tillsammans till Södertälje 

med pendeltåget. I mötet med Olsson sa han direkt. 

-Sovjetunionen ligger bakom mordet på Olof Palme. 

-Och det säger du så tvärsäkert. Olsson log inte. Han var betänksam. 

Han avfärdade inte Ronnys påstående men var överraskad av 

dennes beslutsamhet. 

Avslutningsvis lovade Ronny att Olsson skulle få en kopia på manuskriptet 

om Försvarslotto och de skulle höras nästa vecka. 

7 

Han tog sedan en rask promenad till Surbrunnsgatan. Möbelkällaren 

var öppen och den östtyske medarbetaren visade märklig nervositet 

när han förklarade att Bill Blomquist var bortrest på semester utomlands 

och att han skulle återkomma om c:a 14 dagar. Ronny 

fortsatte till stadsbiblioteket och läste dagstidningarna. Två timmar 

senare satt Marta och han tillsammans på pendeltåget. 

8


Viola Pero fick olycksbudet om sin make 09.00. Han var nu på 

väg i ambulans och hon ombads att komma till sjukhuset genast. 

Allt hon fick reda på var att Valter förlorat medvetandet på jobbet. 

”Bara det inte är hjärtat,” tänkte hon. 

En timma senare satt hon hos honom på intensivvårdsavdelningen 

och höll hans hand. 

Hon irriterades av alla slangar som tycktes gå ut och in i hennes 

älskade makes kropp. 

”Så dålig får han inte vara,” tänkte hon. 

De hade allting förspänt och Valter väntades klättra i karriären. 

Inte kunde väl ödet vara så grymt att Valter skulle förvandlas till ett 

förlamat kolli i rullstol. Som de hade kämpat? Hon visste nu att han 

hade fått en hjärnblödning. Läkarna studerade fortfarande röntgenplåtarna 

och övervägde operation men de ville avvakta. Det är alltid 

riskfyllt att borra hål i skallen och peta i hjärnan. 

Efter sex timmar vid sin makes sida började Viola gråta hejdlöst. 

Valter hade ännu inte öppnat ögonen. Han var fortfarande medvetslös. 

En läkare kom in och la sin hand på hennes axel. 

-Fru Pero skall nog gå hem och vila sig lite. Vi måste ta nya plåtar 

och läget får betraktas som stabilt. 

-Men han är medvetslös, snyftade Viola. -När vaknar han? 

-När han själv vill, svarade läkaren lugnt. 

-När han själv vill? 

Det var ett nytt tänkande för Viola. Hade Valter en vilja fast han låg 

i koma? 

-Ja. Han har förmodligen fått en chock av hjärnblödningen och behöver 

vänja sig vid det inträffade, sa läkaren. 

-Kommer han att kunna gå? Viola vred händerna och rynkade pannan. 

-Det är för tidigt att uttala sig. Vi måste ge honom en chans att vakna 

först ... 

På onsdagseftermiddagen två dagar senare ringde telefonen hemma 

hos Pero. Viola hade tagit ledigt från jobbet och vakade dels vid 

telefonen hemma och dels på intensiven. Valter låg fortfarande i 

koma. När det nu ringde fruktade hon det värsta. 

-Ja det är Viola Pero? 

-Hej jag heter Ronny Andersson och skulle ringa Valter på jobbet i 

dag och där sa man att han är sjuk. Jag hoppas att det inte är något 

allvarligt? 

259

260 

-Han har fått en hjärnblödning, skrek Viola och började storgråta. - 

Han är i koma. 

-Du måste nämna mitt namn, skrek Ronny tillbaka. -Du måste 

nämna mitt namn, så vaknar han. 

Ronny kände inte igen sig själv. Hur kunde ett sådant uttalande 

komma från hans mun? Hans namn hade väl ingen magisk kraft? 

Neej det var nog mera så att det hade med flaggan att göra. Den beskrivna 

flaggan hade exploderat i Valter. Spåret som ledde österut 

mot Helsingfors ... och ... Tallin. 

-Jag ska försöka, snyftade Viola. 

Ronnys ord lämnade ingen ro i henne och hon tog en taxi till sjukhuset 

för att mot all logik viska i hans öra. Först kontaktade hon 

jourhavande läkare och fick klartecken och han tröstade henne och 

sa: 

-Det forskas inom fenomenet att medvetslösa kan höra allt som sägs 

när man talar till dom. Vi kan ännu inte förklara ... men allt tyder på 

att de hör allt som sägs i deras närhet ... Vetenskapen har också fått 

bekräftelse på att vissa totalt blinda människor kan beskriva färgerna 

helt korrekt i sin omgivning. De har ett inre öga som vi vet väldigt 

lite om ... 

Viola gick in till Valter och vek försiktigt undan en slang och viskade 

i hans öra: 

-Min älskade Valter. Jag vill att du vaknar. Du kan inte bara lämna 

mig så här ... 

Ingenting hände och då suckade hon och tog mod till sig och sa 

med lite högre röst: 

-Ronny Andersson ringde. Han sa till mig att jag måste nämna hans 

namn för dig och att du då skulle vakna ... Så det gör jag nu ... 

Ronny Andersson ... Ronny Andersson ... Ronny Andersson. 

Efter tio sekunder ryckte det i Valters ögonlock och han slog upp 

ögonen. Han log mot henne och sa: 

-Var är jag någonstans? 

Han rörde på benen och ville stiga upp men Viola höll honom försiktigt 

kvar. Hon kunde inte hålla tillbaka glädjetårarna och kramade 

honom hårt. Hon grät som aldrig förr och om det fanns en Gud 

så tackade hon honom av hela sitt hjärta. 

9 

Efter samtalet med Viola Pero gick Ronny in i Stadsbiblioteket


och letade bland uppslagsböckerna. Han fann vad han sökte nämligen 

”Stora Namnboken”. 

Hur kunde han vara så stor i korken och säga till Viola. ”Du måste 

nämna mitt namn, så vaknar han”? Ronny hade inte menat att namnet 

var viktigt i sig utan mera en koppling till händelsen strax före 

hjärnblödningen och det var så han ville att Viola skulle tolka hans 

ord. Vad betydde egentligen hans namn rent symboliskt? 

För att inte helt tappa kontakt med verkligheten så slog han upp 

Adolf och han tänkte på Adolf Hitler men också sin egen far som 

hette Sven Adolf Andersson. 

Adolf: kom från tyskan och betydde helt enkelt ädel varg. Det 

gällde nog för hans far men knappast för Adolf Hitler såvida inte 

denne utförde sina vidrigheter på gudomligt uppdrag. Att försöka 

förstå och utreda en människas uppdrag på jorden med ledning av 

namnets symboliska betydelse var nog lite långsökt. 

Men så läste han den Hebreiska ordboken och där stod att namnet 

även kan ha den motsatta betydelsen. 

Vad betydde då Josef Stalin som hade en hel del blod på sina händer? 

Josef: Må han föröka. Det kunde väl gälla för den bibliske Josef 

men knappast för slaktaren Stalin. 

Det här med namnet skulle nog inte tas på allvar även om man 

gjorde det i de gamla skrifterna. Det påminde om lite hokus pokus. 

Nyfikenheten drev emellertid Ronny att utreda sina egna namn. 

Hans fullständiga namn var Leif Ronny Christer Andersson och han 

började med efternamnet. 

Anders: av Andreas som kom av Andro som betydde människa. 

Med lite god vilja skulle man få Andersson till människas son eller 

människoson. Ja då hade vi en hel del människosöner både i Sverige 

och i USA eftersom många utvandrat till Nordamerika. Sedan 

slog han upp Ronny: Smeknamn för Ronald som betyder väldig konung. 

Ronald kunde också härledas bakåt till det tyska Reinhold 

som betydde Konung med gudamakt. 

Hoppsan! 

Ja då hade vi det tredje förnamnet Christer: kommer från Kristus 

eller betyder kristen. Kristus var grekiska för det hebreiska Messias 

som betydde smord och utvald till kung. 

Hoppsan igen! 

Avslutningsvis slog Ronny upp det första förnamnet Leif: fornnordiska 

av Elof som betyder ensam arvinge. Men EL var ofta 

261

262 

namnet på Gud i de gamla skrifterna. 

Ja med lite god vilja och humor kunde Leif Ronny Christer Andersson 

förvandlas till: 

Guds ensamma arvinge. Väldig konung med Gudamakt. Utvald 

och smord till kung. Messias och människoson. 

Ronny drog på munnen, men samtidigt kände han sorg i sitt inre. 

Varför visste han inte. 

Klockan tolv mitt på onsdagen den 12:e mars skulle en tyst minut 

hållas i Sverige på grund av mordet. All trafik skulle stå stilla och 

Ronny hade begett sig till mordplatsen och knäppte händerna när 

kyrkklockan slog. ”Jaha nu ska man väl tänka något passande”, 

tänkte han och då kom ”Rösten” med ett myndigt uttalande i hans 

inre: 

”Ske Din vilja!” 

Ronny blev förbluffad. Var mordet verkligen sanktionerat i Himlen? 

Då måste det handla om ännu större saker än ett politikermord. 

10 

Ronny Andersson och Marta började glida isär trots att de gillade 

varandra och kände samhörighet. Marta höll sig på jorden och hade 

ett fast arbete. Ronny svävade i det blå och väntade på budskap 

”från ovan”. 

När hon överlämnade fyrtio kopior på Försvarslotto del 1, till 

Ronny sa hon: 

-Testa nu det här och se om det finns pengar att hämta. 

-Javisst, sa han och ljög. 

Ronny var inte intresserad av pengar just då. Han var så fullkomligt 

övertygad om att himmelska krafter styrde och ställde på jorden att 

han inte för en sekund var bekymrad över tillvarons grundläggande 

behov. Mat, kläder, bostad, arbete och hälsa eller ansvar för sina 

närmaste medmänniskor, allt detta fick komma i andra hand. 

Hade inte ”Rösten” sagt till honom att ”Du kommer att få höra 

fruktansvärda saker om statsministern”? Och fick han inte det meddelandet 

14 dagar före mordet? Och hade inte ”Rösten” sagt till honom 

att” Du skall bli ledare för hela världen”? 

Ronny gick in i ett våldsamt grubblande och han log på ett sätt 

som mycket väl kunde tolkas som psykotiskt eftersom han ”visste”. 

Han visste nog att där fanns ”krafter” och hade inte dessutom TV:n 

slagits på klockan 23.21 dvs. i den sekund som Palme dog? Han


kände sig således särskilt ”utvald” av ”Himmelska Makter” och bekymrade 

sig inte om födan. Marta jobbade och det fick räcka. Själv 

hade han nog med att följa världsutvecklingen och spaningarna efter 

Olof Palmes mördare. 

En sak var han verkligt rädd för och det var att ånyo ta kontakt 

med ”Rösten” i sitt inre. Han vågade absolut inte göra det nykter. 

Ronny var rädd för det som kunde komma från hans inre. Tänk om 

han höll på att bli tokig? 

”Ledare för hela världen” kunde han inte bli och det ville han inte 

heller eftersom den kristna världen väntade på Jesu återkomst och 

det var denne ”Guds son” som skulle leda och rädda världen. 

Han tittade i almanackan och bestämde sig för att bryta nykterheten 

den 15 april och alltså hade han då varit utan sprit i något mer 

än 115 dagar. Först då skulle han dricka en flaska vin, och ta fram 

papper och penna och börja skriva: 

-Hej ”Rösten”. Vad händer nu? 

Och han skulle få svar. Han visste det ... i djupet av sitt hjärta. ”Om 

jag uttrycker mig försiktigt så är min situation lite knepig”, tänkte 

han. 

11 

Ronny gick upp till SÄPO med ett exemplar av Försvarslotto. 

Därefter gick han till USA:s ambassad, svenska Försvarsstaben och 

Bill Blomquist men denne var fortfarande bortrest. 

Naturligtvis postade han ett exemplar till örlogskapten Valter Pero 

på Gotlands militärkommando med hälsningar och förhoppningar 

om ett snabbt tillfrisknade. Efter några dagars funderande skickade 

han exemplar till regeringen och de andra partiledarna. 

Två dagar före statsministerns begravning hade han som vanligt 

vaknat vid 09.00 och en timme senare lämnat bostaden och passerade 

några buskar. Han var nervös och skärpt och visste att han inte 

skulle våga vara i Stockholm under statsbegravningen. Ryssarna 

skulle nog inte missa en sådan chans till attentat mot västvärldens 

ledare. 

Han går denna förmiddag i rask takt mot busshållplatsen och ser att 

det rör sig i buskarna till vänster. Han rycker till vid synen. En stor 

rovfågel, en duvhök sitter med gapet över halsen på en svart 

koltrast. Bytet lever och Ronny tar en pinne för att försöka få loss 

den svarta fågeln. 

263

264 

Höken lämnar bytet på marken och flyger upp och sätter sig i trädet 

och betraktar Ronny. 

Det verkar vara svårt att rädda koltrasten och överspänd som han är 

i dessa dagar frågar han sig själv: ”Vilken symbolisk betydelse har 

detta”? Svaret kommer smygande i hans inre. 

”Allan Boesak”. Den svarte och kristne sydafrikanske ANCledaren. 

”Naturligtvis”. Denne skulle hålla tal på Sergels torg i 

Stockholm om fred och fredskämpen Olof Palme. Om han skjuts på 

order av KGB så skulle de svarta kommunisterna i Sydafrika få en 

martyr och få vind i seglen. ”Uppror och inbördeskrig” helt i ryssarnas 

smak. 

Det fanns en hel del råvarutillgångar i Sydafrika som skulle passa 

även Sovjetunionen. För att inte tala om att de därifrån kunde stoppa 

handelssjöfarten för västimperialisterna. Kapstaden väntade på 

att erövras? 

Ronny tog fram papper och penna och skrev till SÄPO och lämnade 

brevet i receptionen. Texten löd: 

”Bevaka pastor Allan Boesak särskilt noga. Det skulle vara 

smaskigt för KGB om han blir skjuten nu i Sverige. Se också till att 

genast kontrollera hans blodgrupp om han behöver blodtransfusion 

vid en eventuell skottskada. 

Hälsningar 

Ronny Andersson.” 

På begravningsdagen går han runt i Stockholm där uniformerade 

poliser formligen väller in från övriga landet. 

Skräcken stiger. Han känner en isande kyla i atmosfären. ”Det går 

åt helvete”, tänker han och sätter sig på pendeltåget ner till Södertälje. 

Det får räcka med Tv;s direktsändning, men innan han bänkar 

sig framför Tv;n tar han en promenad till Matreco. Precis som han 

trodde: Sju Lada-personbilar i olika färger är parkerade utanför 

kontorsbyggnaden. Det är inte arbetsdag men några sovjettrogna 

har samlats för att gemensamt följa begravningen på Tv. ”Varför är 

jag så säker på att ryssarna ligger bakom?” tänker han. 




Kapitel 17 

Klockan 17.00, 28 februari 1986, Stockholm. 

33-årige Victor Gunnarsson ansåg sig själv vara kristen och trodde 

de flesta människor om gott. Han hade rest runt i världen och sett 

en del elände och fattigdom. Att vara född och bo i Sverige ansåg 

han vara nästan som en gudagåva. Här fanns trygghet, välfärd, frihet 

och rättvisa. Det var de kristna hörnstenarna sanning och rättvisa 

som han uppskattade allra mest. Det gav medborgarna en grundtrygghet 

i den svenska vardagen. Om världen i övrigt hade haft 

denna förnäma kristendomsundervisning i skolan som han och hans 

föräldrar hade fått, då skulle mycket lidande inte ha funnits. 

Nu hade Victor fått tag på den här boken ”Sovjet hotar Sverige”, 

skriven av en sovjetisk avhoppare. I boken kunde han läsa om långt 

framskridna sovjetiska invasionsplaner mot de nordiska länderna. 

Det var en hetsig debatt i det svenska samhället om den överhängande 

krigsrisken. 

Victor Gunnarsson tog tunnelbanan in till city och Kungsgatan. 

Vid 18.00-tiden slog han sig ner på caféet Mon Cheri. Han gick ofta 

hit. Det var ett av hans favoritnöjen att sitta så här efter jobbet och 

läsa lite, titta på folk och dricka kaffe. Ofta träffade han helt nya 

människor som han kunde diskutera det mesta med. Biografen Rigoletto 

låg precis bredvid caféet och 23.30 skulle han se Rocky 4 

med Sylvester Stallone. Filmen slutade vid 01.00-tiden och då 

skulle han åka hem och sova gott. Det fanns inget bättre sömnpiller 

än bio sent på kvällen. Efteråt sov han som en liten prins. 

Han försjönk in i boken och det var verkligen skrämmande läsning. 

Blod skulle flyta på Stockholms gator och först skulle nog 

ryssarna skjuta statsminister Olof Palme och den övriga ledningen. 

Kungafamiljen skulle tas som gisslan eller avrättas. 

Plötsligt upptäckte Victor tre snygga unga välklädda flickor vid 

närmaste bordet. De kom i samspråk om boken han läste och han 

framförde sina åsikter och farhågor när han sa: 

-Jag undrar om Olof Palme verkligen inser ryssarnas avsikter. Tänk 

om han tar för lätt på de signaler som trots allt kommer från dom? 

-Jag ska be att få tala om att jag faktiskt är släkt med statsministern, 

265

266 

sa den ena flickan. 

-Jaså, jaha ... visst är han en ovanlig person och säkert mycket kunnig 

och intelligent ... 

-Han har gjort stora insatser för världsfreden, sa den andra flickan 

och sträckte på halsen och sköt fram hakan. 

-Jag tycker nog att han kunde skälla lite på ryssarna om Afghanistan 

eller törs han inte det? sa Victor. 

-Du hatar honom? sa den tredje flickan. 

-Nej, nej jag har fått en kristen uppfostran och har bara mina funderingar 

om Palmes råskällande på USA och hans tystnad gentemot 

Sovjetunionen. Det kan förstås vara diplomatisk taktik vad vet jag? 

sa Victor. 

Diskussionens vågor gick höga och timmarna rann iväg. Efter ett 

tag gick de fnittrande flickorna och Victor kom i samspråk med 

några grabbar som också tyckte att Palme var för slapp mot ryssen. 

Den ene var till hälften polack och hade hört från släkten om Stalins 

terror. Hitler bleknade nog i sin himmel när han såg vad Stalin kunde 

åstadkomma med sin ondska, sa halvpolacken. 

Victor gick in på Mc Donalds alldeles intill biografen. Han smällde 

snabbt i sig en hamburgare och gick sedan in på bion. Klockan 

var runt 23.25. 

Filmen slutade vid 1-tiden och han gick ånyo in på Mc Donalds 

för ytterligare en hamburgare. 

Några ynglingar försökte få igång ett samtal men han var trött. Så in 

i norden trött. Han visste inte varför. Normalt skulle han ha surrat 

runt lite. Gått på ställena runt Hötorget och pratat med alla om allt. 

Kanske var det en lätt förkylning som gick över i en allvarlig infektion. 

Det var som om han ville ... men inte kunde. Den här plötsliga 

tröttheten var något nytt för honom. Något främmande. Han kände 

det som om han inte hade någon egen vilja. Bara hem och sova. Det 

var det som gällde. 

Han gick Kungsgatan upp och precis innan Sveavägen gick han 

ner i tunnelbanan för att invänta tåget. Det kom inte. ”Jag somnar 

snart”, tänkte han. 

Victor kollade tidtabellen på skyltarna och upptäckte att han måste 

gå bort till T-centralen för att komma med rätt tåg och så snabbt 

som möjligt komma till sängen. 

Efter någon timma stöp han i säng. 

Telefonen ringde sex timmar senare. Det var hans pappa:


-Vet du inte vad som hänt i Stockholm min pojke. 

-Oh nej, jag var så trött igår efter bion. Jag har inte hunnit med nyheterna 

på radion. Jag somnade som en stock när jag kom hem. 

-Olof Palme har mördats på öppen gata i Stockholm! 

-Vaa? ... Är det sant? 

-Ja tyvärr, sa pappan. 

-Då är ryssarna på gång ... Jag har läst en bok om det ... Först skär 

dom av huvudet på kroppen ... För att handlingsförlama landet ... 

-Vad gör vi nere i Blekinge för att förbereda oss, min son? 

-Bunkra upp med mat ... jag återkommer senare ... Hälsa mamma 

och mormor. Jag ska försöka kolla lite. Hej så länge pappa, sa Victor 

Gunnarsson. 

-Hej då min pojke. Akta dig för mörkrets makter. 

-Ingen fara pappa. Gud är med oss det vet du ... Hej, hej. 

2 

Under de första dagarna i mars kom det in tips om en 33-årig man. 

Ja det var inte så att det var de enda tipsen, men de verkade passa 

på det som länspolismästaren letade efter. Tipsen var lite svävande 

och hade ingen direkt anknytning till platsen för mordet. Det handlade 

om en 33-årig Victor Gunnarsson som påstods vara Palmehatare 

och hade en revolver. Han skulle också ha skrutit med att han 

försökt få utbildning av CIA i USA. 

Det kom också in ett tips från två flickor i tjugoårsåldern vid namn 

Diana och Jessica. 

De hade mordkvällen gått och sett filmen ”Morrhår och ärtor” på 

biografen Saga på Kungsgatan. Föreställningen börjar klockan 

23.00 och nästan mitt under filmen observerar de en man som 

kommer in i salongen och snabbt och tyst sätter sig ned. Mannen 

verkar stressad och jagad. 

Jessica tipsar polisen om iakttagelsen redan under mordnatten. Senare 

under veckan hörs väninnan Diana av polisen. 

Nu får Börje Wingren och Hans Holmér nys om ”Saga-vittnena”. 

Hade inte Kennedy-mördaren Oswald smygit in på bio strax efter 

presidentmordet? Jo visst hade han det och förmodligen hade Palme-mördaren 

gjort likadant. 

Efter en framställan hos chefsåklagaren K.G. Svensson fick de 

klartecken den 6:e mars att hämta Victor Gunnarsson till ett rutinförhör. 

267

268 

Redan samma dag hade polisen skickat ut en fantombild på mördaren. 

En tecknerska har sett honom springa flyktvägen och med 

ledning av andra kompletterande vittnesuppgifter har en speciell 

datamaskin hos polisen i Västtyskland tagit fram en trolig bild på 

gärningsmannen. Fantombilden har ingen mustasch men Victor 

Gunnarsson har en svart buskig mustasch som det tar månader att 

odla. Detta förhållande struntar Holmér & Co fullständigt i och de 

vet var han bor och de vet att han lever som vanligt men de hämtar 

honom inte förrän två dagar senare lördagen den 8 mars ... på morgonen. 

3 

Ringklockan dånade infernaliskt. Det var som hämtat ur en mardröm. 

-Det är från polisen. Öppna! 

”Jaha nu letar dom väl efter knarkare. Det fanns mycket knark i området”, 

tänkte Victor Gunnarsson. 

-Släpp in oss omedelbart. Det är bråttom. 

Rösten verkade halvt hysterisk. Tänkte dom inte på grannarna? 

Gunnarsson gick och öppnade och tre män viftade med sina legitimationer. 

De kastade sig över gamla anteckningar och adressboken. 

De började rota i garderoben och plockar fram en rock, ett par 

handskar och en mössa. De ska ta med sig plaggen. 

-Vad handlar det här om grabbar det måste vara någon form av 

missförstånd. Ingen knarkare har varit härinne ..., sa Gunnarsson 

med ett milt leende. 

-Klä på dej. Du skall följa med, sa en av männen. 

-Får jag lite kaffe och frukost först? 

-Nej vi skulle egentligen ha kommit tidigare, sa en i gruppen. 

-Ni kan väl berätta varför jag ska följa med. 

-Det får du snart veta. Nu går vi ner till bilen ... 

De körde i alltför hög hastighet till polishuset på Kungsholmen 

och efter en halvtimme började förhöret: 

-Vad gjorde du den 28 februari? Vi vill ha en fullständig redogörelse! 

-Javisst få ni det. Jag jobbar som lärare och det var en vanlig arbetsdag 

på skolan. Det kan ni väl kontrollera ... Sen gick jag till café 

Mon Cheri på Kungsgatan ...Jag var väl där vid sextiden på 

kvällen och satt och läste och pratade med folk. Jag tog en ham-


burgare på Mac Donalds före och efter bion som började 23.30. Bion 

slutade vid ett-tiden och jag var väl i säng runt kvart över två. 

Jag var dödstrött och somnade direkt. 

-Vilken film såg du? sa förhörsledaren. 

-Rocky 4 på Rigoletto, sa Victor. 

-Var du inte på SAGA-biografen och såg ”Morrhår och ärtor”? 

-Neej absolut inte. Sådana filmer gillar jag inte ... 

-Det finns folk som har sett dig där, sa förhörsledaren. 

-Då måste dom ha sett fel, men det är väl mänskligt? 

-Hm, kanske det .., sa förhörsledaren och antecknade på ett block. 

Så här höll det på i två timmar med ett evigt malande om biobesöket 

och Gunnarsson fattade ingenting. Han fick sitta en halv timma 

i korridoren och vänta och så hörde han klappret av träskor och det 

var kriminalinspektör Börje Wingren som var i antågande. Nu 

skulle Gunnarsson utsättas för psykisk tortyr, eftersom ett uttröttat 

och plågat villebråd var lättare att fälla: 

-Vad gjorde du 20 över elva på kvällen fredagen den 28 februari? 

-Jamen det har jag just berättat för din kollega och vad är jag misstänkt 

för egentligen? 

-Du är inte misstänkt för något, sa Wingren. 

-Vad gör jag då här? 

-Jag vill bara veta vad du gjorde på biografen Saga den här kvällen 

klockan 23.45? 

-Jag har aldrig varit där. 

-Hur kan det då komma sig att nära bekanta till dig har sett dig där 

vid den tiden? sa Börje. 

-Folk kan väl ta fel. Vad vet jag? 

-Var har du pistolen? 

-Vilken pistol? Jag är ju vapenvägrare och det kan ni kolla med 

värnpliktsverket. 

-Sitt inte och ljug längre. Vi vet att du är en Palmehatare. 

-Palmehatare? Det var det värsta jag hört. Nu får ni allt ge er ... 

Victor Gunnarsson började frysa. Han blev plötsligt väldigt rädd i 

djupet av sin själ. Det var ingen mardröm. Polisen försökte snärja 

honom att erkänna mordet på Statsminister Olof Palme ... I sanningens 

och rättvisans Sverige ... 

Malandet från polisen fortsatte i åtta timmar till och många poliser 

kom in i förhörsrummet och betraktade honom som ”Palmemördaren”. 

De var nyfikna på ”apan i buren”. 

269

270 

Helt utmattad får Gunnarsson veta att han skall underkastas konfrontation. 

Han går då över i ett chocktillstånd. ”Detta händer inte i 

Sverige”, tänker han. Som i en dvala upplever han hur han får en 

nummerlapp på bröstet ... Ingen bandspelare är påslagen ... trots att 

han begär det och någon försvarsadvokat får han inte kontakta. ”Det 

här går inte pappa. Nu har mörkrets makter övertaget”, tänker han 

uppgivet. 

4 

Kriminalkommissarie Börje Wingren har beslutat om spegelkonfrontation 

med de två flickorna från biografen Saga. På ena väggen 

i rummet finns en halvgenomskinlig spegel. ”Offret” ser bara en 

spegel men vittnena ser en glasruta och kan betrakta offret Victor. 

Flickorna Diana och Jessica tas in vid olika tillfällen och den senare 

börjar. 

Victor och sju intagna från häktet får gå runt i en ring. Jessica säger 

att två man delvis liknar mannen som kom in på bion. Det var ju 

nattsvart på bion och filmen var intressant att titta på. Man sitter ju 

inte och tittar på publiken. Det är inte därför man går på bio. Nu 

hakar Wingren på och han styr flickan i ”rätt” riktning. 

-Det är lördag kväll och här vill du väl inte vara hela natten. Visst är 

det väl den här 33-åringen som du sett på bion eller hur? 

-Jag vet inte. Det kan nog vara han ... åtminstone delvis, tvekar Jessica. 

-Det är han ... nu har du varit duktig och skall få en hamburgare av 

poliserna därute. 

Den andra flickan Diana blir en stor besvikelse för Wingren. Hon 

pekar ut en av de häktade med stor säkerhet. Alltså någon helt annan 

än 33-åringen. 

-Men den här mannen satt häktad här i polishuset den 28 februari. 

Han var inte ens utanför cellen. Man ska inte leka med polisen. Det 

kan vara farligt. 

Winberg uppträder hotfullt mot flickan som blir skrämd. Hon vill ut 

därifrån så fort som möjligt. 

Börje Wingren för ut henne till ett bord och visar ett stort foto på 

33-årige Victor Gunnarsson. 

-Det var han eller hur? 

-Jaså? Jaha! Det var väl de då ... Jag vill åka hem nu ... 

Diana börjar gråta och hon får en hamburgare med pommes frittes


till tröst. 

-Nu har du varit duktig! 

Han klappar henne faderligt på huvudet. Hon börjar rysa av obehag. 

Den första flickan Jessica kallas nu in till Wingren och får se ett 

stort foto på Victor. 

-Din väninna Diana har pekat ut 33-åringen. Visst var det väl han 

som kom in på bion? 

-Jamen ... Jessica tvekar. 

-Påstår du att din väninna ljuger? 

-Jag vill åka hem ... 

-Det här är en mordutredning och vi kan hålla dig kvar hur länge 

som helst Jessica. 

Nåå? 

-Kanske det var han då? 

Flickan börjar gråta av det hotfulla uppträdandet. 

-Då så. Det var alltså han. Nu får du skjuts hem ... 

5 

Wingren konfererade med Holmér och de beslöt sig för att ta jacka, 

mössa och handskar i beslag för att som de sa ”leta efter befintliga 

krutstänk och om där inte fanns några på kläderna så skulle de hjälpa 

rättvisan och plantera lite”. 

Omkring klockan 23.00 fick chefsåklagare K.G. Svensson en föredragning: 

-Holmér och jag är övertygade om att han var på Sagabiografen 

enär flickorna tveklöst har pekat ut honom, sa Wingren. 

-Jaså, sa K.G. 

-Jaså? sa Wingren. 

-Släpp honom, sa K.G. 

-Ska vi släppa mördaren? 

-Vilken mördare? Jag gillar inte vilseledande frågor vid konfrontationerna. 

Det är rättsvidrigt. Man blir inte en statsministermördare 

för att man går på bio ... 

-Men Kennedymördaren Oswald gjorde likadant ... Gömde sig på 

en bio efter mordet, sa Wingren. 

-Oswald blev aldrig åtalad för mordet på Kennedy och alltså inte 

fälld i någon domstol och är således ingen presidentmördare och 

dessutom betalade han inte biljetten när han gick in på bion varför 

biografvaktmästaren ringde efter polisen. Om man flyr från polisen 

271

272 

så betalar man nog biobiljetten ... Släpp nu Gunnarsson. God natt 

Wingren. 

Kriminalkommissarien rusade nu ner till Holmér. Han var bestört 

och ropade ut sin vrede om åklagaren. Holmér bara log och nästan 

skrattade. 

-Du skrattar. Här har jag slitit i ett dygn för att få dit honom och du 

skrattar, sa Wingren. 

-Men förstår du inte. Vi behåller hans jacka och på den hittar vi 

krutstänk. Så är det bara. Det och lite annat smått och gott ... gör att 

vi anhåller honom över statsbegravningen. Det lugnar folket och de 

inbjudna världspolitikerna kommer att nicka belåtet, eller hur? 

-Naturligtvis ... 

Wingren nickade och log. 

6 

12 mars 1986 

Polishuset. Kungsholmen. 

Länspolismästare Holmér höll presskonferens. Ronny Andersson 

släpptes in och blandade sig med journalisterna. Han filmades av 

den svenska TV-kanalen Rapport. Kanske var han en katt bland 

hermelinerna. De flesta stora internationella TV-bolagen var representerade. 

Alla väntade på något resultat av mordspaningarna. Något 

måste komma före begravningen ansåg de flesta. Regeringarna 

över hela världen väntade med att utse sina representanter till dess 

att något hänt i mordutredningen. Terroristattacker var inte uteslutna 

av något lands säkerhetstjänst i detta vakuum av information om 

mordet. 

-Ett ljus har tänts i tunneln, sa Holmér. 

Han höll upp en amerikansk magnumrevolver. 

-Ett sånt här vapen ändade statsministerns liv. 

Sedan haglade frågorna från journalisterna och länspolismästaren 

kontrade: 

-Inga kommentarer ... Kan varken bekräfta eller dementera ..kan 

icke uttala mig med hänsyn till den pågående utredningen. 

-Hur tänker ni lösa säkerheten vid begravningen, sa en journalist. 

-Vi inkallar folk från hela landet. Det största säkerhetspådraget i 

landets historia. Det blir en ceremoni i stadshuset med representanter 

från 120 länder. Därefter kommer stoftet från statsministern att i 

procession föras till Adolf Fredriks kyrkogård för att med enbart de


närmaste anhöriga närvarande, jordfästas och vigas till den sista 

vilan, sa länspolismästaren. 

Ronny Andersson rafsade ner några rader på ett papper. Han ville 

varna Holmér: 

Observera att raket- och granatbeskjutning kan utföras av terroristgrupper 

över vattnet söder om Stadshuset från Söder Mälarstrand. 

Observera också att prickskyttar kan tänkas beskjuta begravningsprocessionen 

från tornet i Adolf Fredriks kyrka. 

Hälsningar Ronny Andersson. 

Jurist i Stockholm. 

Ronny lämnade meddelandet till en av livvakterna när mötet avslutades 

och på grund av denna åtgärd blev han utestängd från 

Holmérs framtida presskonferenser. Han förstod inte varför förrän 

några år senare. 

7 

Samma kväll får chefsåklagaren K.G. Svensson en föredragning av 

kommissarie Wingren: 

-Det gäller 33-årige Victor Gunnarsson. 

-Jaså, sa K.G. -Vad har hänt nu då? 

-Vi har hittat krutstänk på kläderna. Här en kopia på protokollet, sa 

Wingren. 

-Och det är äkta vara? 

K.G. log roat. 

-Javisst och så har vi analyserat krutet och det anses komma från en 

revolver, sa Wingren. 

-Har du något mer? sa K.G. mindre roat. 

-Ja några protokollerade vittnesförhör. Tre flickor från Caféet Mon 

Cheri och en flickbekant i adressboken. Alla har oberoende av varandra 

helt samstämmigt uppgivit att Victor sagt och jag citerar: 

”Palme står överst på dödslistan och blod ska flytta på Stockholms 

gator”. 

-Hmm, sa en bister åklagare. -Vad gör vi nu Wingren? 

-Vi bör nog analysera fler av hans kläder och eftersom han påstår 

att han är vapenvägrare så verkar det misstänkt, sa Wingren. 

Telefonen ringde hos åklagaren. 

-K.G. Svensson? 

-Ja hej det är riksåklagare Magnus Sjögren. Regeringen och jag har 

273

274 

fått protokoll från länspolismästaren om 33-åringen.”Blod skall 

flyta på Stockholms gator och krutstänk på kläderna från en magnumrevolver”. 

-Jaha? 

-Vi kan inte ha honom springande lös under begravningen. Du får 

anhålla honom och utreda i fem dagar eller hur? 

-Jaha, sa åklagaren irriterat. 

-Och det här samtalet har aldrig ägt rum, sa riksåklagaren. 

-Nähä, sa K.G. 

-Vi måste alla betala våra räntor på villalånen, sa riksåklagaren. 

-Säger du det! 

K.G. la på luren och skrev ut ett hämtande och anhållande av 33åringen. 

Kommissarie Wingren tog gapskrattande emot handlingen och rusade 

till Hans Holmér. 

8 

Vittnet Beno 

Länspolismästare Hans Holmér hade problem med att få sin vilja 

igenom gentemot chefsåklagare K.G. Svensson. Två dagar efter begravningen 

alltså måndagen den 17 mars gick anhållningstiden ut 

för den misstänkte 33-årige Victor Gunnarsson. ”Den ensamme 

galningen” hade tjänat sitt politiska syfte men länspolismästaren 

ville sätta dit honom för gott! 

Det var inget att knussla med ansåg Holmér. Hade inte polisen fria 

händer från den politiska ledningen? Jovisst hade dom det och 

kommissarie Wingren var med på noterna till 100%. 

Wingren är fast besluten att få fram de avgörande ”bevisen” så att 

åklagaren inte släpper 33-åringen. Under helgen den 15-16 mars 

ordnar den ”utvalde” kommissarien två konfrontationer med ett 

vittne som mordkvällen hade kommit åkande nära mordplatsen. 

Vittnet hade stoppats av en flyende man som sagt: ”Kör mig 

vartsomhelst. Du får betalt hur mycket som helst”. 

Vittnet är en färgad man och invandrare från det lilla västafrikanska 

landet Benin. Polisen ger honom smeknamnet ”negerBeno” och 

betraktas som en skänk från ovan. Ja inom spaningsledningen är 

man så munter att man skämtar om att importera ”negrer” för att 

ställa en i varje gathörn som en lyktstolpe för lagens långa arm. 

På eftermiddagen den 14 mars ryter Wingren till en patrull bestå-


ende av två polismän: 

-Ta det här fotografiet på den här gruppen av åtta personer där 33årige 

Gunnarsson ingår och visa det för ”negern Beno”! 

-Aldrig! Då ”bränner” vi vittnet, säger polismännen och skakar på 

huvudet. 

-Det här är ett nödläge. Det gäller rikets säkerhet och därför ska ni 

göra som jag säger ... 

Wingren har blivit riktigt förbannad! 

De lommar iväg och får tag på negern först på lördagen den 15 

mars. Denne visas fotografiet och säger självsäkert: 

-Jag tror det var nummer 4 eller möjligen nummer 8. Han sneglar 

på polismännen för att se om han pekat rätt. De har låtit honom förstå 

att en viss belöning väntar. 

-Nummer 5( Gunnarsson ) då? säger en av polismännen. 

-Nja det tror jag inte, säger Beno och väntar på beröm från polisen. 

-Tack då får vi återkomma! säger polisen och ger sig iväg. 

När Wingren blir informerad om ”nitlotten” så beslutar han om att 

negerBeno ska hämtas till en konfrontation med levande människor. 

Detta sker på söndagen och Beno förklarar på bruten svenska: 

-Nummer 4 och kanske nummer 8. 

Det är de personer han pekat ut tidigare och Wingren får nästan panik 

men på ett mästerligt sätt grundat på mångårig träning ... styrs 

vittnet in på ”rätt” man. 

-Vad är det för fel på nummer 2 ( Gunnarssons nya nummer) då? 

-Ja kanske han är lik också? Beno ser frågande på Wingren som han 

vill hålla sig väl med. 

-Ja där har du helt rätt. Nu har du varit duktig, säger Wingren och 

ler. 

-Ja det måste vara han? säger Beno nästan tvärsäkert. 

-Nu är du 100% säker och ska ha stort tack. 

De skakar hand. 

9 

Wingren och Holmér bestämmer en föredragning för åklagaren. 

-Nu är det bevisat bortom allt rimligt tvivel att Gunnarsson är mannen 

som kom in på biografen Saga efter mordet och att han hejdade 

vittnet Beno på Döbelnsgatan innan han sprang in på bion. Gunnarsson 

ville ha lift med honom ”vart som helst” och ”till vilket pris 

som helst”, sa Holmér. 

275

276 

-Jaså, sa K.G. Svensson. 

-Nu får du gå till häktning, sa Holmér. 

-Vi får se i morgon då anhållningstiden gått ut, sa K.G. 

Holmér och Wingren drar en suck av lättnad på måndagen när åklagaren 

beslutar att göra en häktningsframställan till tingsrätten som 

genast meddelar förhandlingsdatumet 20 mars klockan 09.00. 

Chefsåklagaren har nu nästan 3 dagar på sig att syna polisen i 

sömmarna och han låter sin kollega kammaråklagare Lage Carlström 

bege sig till Stockholmspolisens våldsrotel för en rutinmässig 

genomgång av de förhör som hållits. Efter en halvtimmas läsning 

blir Lage Carlström bestört därför att polisutredningen som ska ligga 

till grund för domstolsförhandlingen är rättsvidrig och lögnaktig. 

-Det här går inte. Dom har tydligen ljugit ihop någon historia för att 

sätta dit en oskyldig, sa Lage. 

-Hämta hit Holmér även om du måste ta honom i ambulans, sa K.G. 

En timma senare hos chefsåklagaren. 

-Vad är detta för lögner och regelbrott Holmér? sa K.G. med kylig 

röst. 

-Lugna dig K.G. det är inte så noga i det här läget. Jag vet vad jag 

gör! sa Holmér inställsamt. 

-Du vet vad du gör? Jag vet också vad jag inte gör. Jag medverkar 

inte till justitiemord! sa K.G. 

-Det finns en politisk ledning, sa Holmér. 

-Vad menar du? Är inte lagen lika för alla? 

K.G. blev röd i ansiktet av ilska och fortsatte: 

-Jag kommer själv att förhöra det här vittnet Beno! 

En stund senare beslutade K.G. att släppa 33-årige Gunnarsson i 

brist på bevis och häktningsförhandlingen inställdes. 

Spaningsledaren Holmér ställs inför fullbordat fiasko och redan 

nästa dag kontaktar han K.G.s närmaste chef: ”Det är väl också 

självaste faan”, muttrar Holmér när han slår numret till överåklagaren 

Claes Zeime. 

-Zeime här? 

-Ja det är Holmér. Du får flytta på K.G. 

-Varför det nu då? 

-Han håller inte måttet. 

-Nähä men på vilket sätt? Du vet att han är ytterst meriterad för 

uppdraget, sa Zeime. 

-Han har inte tillräckligt med ”is i magen” för att fullfölja sitt upp-


drag. 

-Jag ska tala med honom, sa Zeime och la på luren. 

Överåklagaren kontaktar K.G. Svensson och de ses på lunchen över 

en matbit. 

-Du ville något särskilt, sa K.G. 

-Ja Holmér vill ha bort dig. 

-Jag förstår det ... men se justitiemord medverkar jag inte till. 

-Nej det är klart, sa Zeime. Han var den äldre av de två och betydligt 

rödare om näsan. Hans kopiösa drickande hade satt sina spår 

och överkonsumtionen hade börjat för några år sedan när han som 

en blixt från en klar himmel hade insett att han själsligen måste prostituera 

sig för att få behålla jobbet. ”Jag är en HORA”, tänkte han 

för sig själv vid kvällsgroggarna som blev fler och fler. 

-Vad gör vi? sa K.G. 

Zeime dröjde med svaret ... och ... efter det att han sköljt ner den 

”lilla” lunchsnapsen kom först en djup suck från honom innan han 

sa uppgivet: 

-Nu kommer ett våldsamt politiskt tryck och vi får försöka hålla 

emot så mycket som möjligt och så länge som möjligt. 

-Vet du vad det handlar om? sa K.G. 

-Jag vet bara att det är stort som faan och att det inte handlar om juridik, 

sa överåklagare Zeime. 

-Jag har förstått det och jag tänker ta loss den oskyldige Victor 

Gunnarsson innan jag tvingas bort. 

-Gör du det är du bussig. 

Dagen efter och således den 21 mars ringer Zeime upp Hans 

Holmér. 

-Tjenare det var Zeime. Jag har närmare undersökt K.G.s ställning 

och kan ... i det här läget ... inte göra något ... enligt gällande bestämmelser 

i rättegångsbalken. 

-Då får jag gå längre upp. 

-Just det, sa Zeime irriterat och slängde på luren. 

10 

Hans Holmér beslutar sig för att ta till ”storsläggan” och tar genast 

kontakt med Ingvar Carlsson i regeringskansliet Rosenbad och beviljas 

ett möte i smyg. 

-Det är inte bra att vi ses så här Hans, sa statsministern. 

-Ska jag mörklägga eller inte? Jag är motarbetad överallt. 

277

278 

-Såja! Vi måste vara lite diskretare om du förstår vad jag menar. 

-Har jag fria händer eller inte? sa Holmér. 

-Naturligtvis! Naturligtvis! sa Ingvar Carlsson och i den sekunden 

beslutade han sig för att ta bort Holmér från spaningsledningen ... 

men först ... skulle denne få göra sig omöjlig inför massmedia. Därefter 

skulle det inte finnas någon återvändo för Holmér. 

-Får jag någon hjälp? sa Holmér. 

-Vi gör så här att du får en budbärare av mig som du kan använda 

efter eget huvud. 

-Vem blir denne budbärare då? sa Holmér och rynkade pannan. 

-Vad sägs om Harald Fält? Han är statssekreterare i justitiedepartementet. 

-Vad ska han göra då? sa Holmér. 

-Låt honom ge sig på riksåklagaren och tjata om att K.G. måste bort 

eller bytas ut. Då kommer riksåklagaren att vända sig till mig och 

jag förklarar för denne att jag har stort förtroende för dig Hans, sa 

Ingvar med sitt falska leende. 

-O.K. vi kör på det, sa Holmér, som i de här sekunderna blev 

grundlurad men det begrep han inte förrän senare då han själv blev 

åtalad. 

11 

När spaningsledaren kom tillbaka till kontoret rusar hans närmaste 

medarbetare Hans Wranghult fram och stammar nästan av skräck: 

-Vi ..måste .. ta itu med den där TV-producenten ... 

-Vilken då? 

-Han som tjatar om polisspåret. .Han som såg polisinspektörerna 

Tell och Pilz på bussen nära mordplatsen minuterna efter mordet, sa 

Wranghult. 

-Hhmm, sa Holmér. 

-Han tjatar om ”Baseball-ligan” från Norrmalms polisstation VD 1. 

-Ja jag vet. Han var på mig i Tv-studion och visade foto på dom, sa 

Holmér. 

-Vad hände? 

-Dom är kollegor svarade jag och vände honom ryggen. 

-Nåå? Wranghult såg menande på sin chef. 

-För helvete bråka inte. Dom gjorde en del av grovjobbet. Så är det 

bara .., sa Holmér med bister min. -Går det inte att skrämma den här 

TV-producenten?


-Svårbedömt! 

-Då får vi förgifta honom ... i värsta fall ... om han inte är tokig ... 

får vi göra honom tokig. Du vet hur det går till? Holmér såg på 

Wranghult med allvarlig och hotfull min. 

-Ja, ja, sa Wranghult. -Vi får se, han skrattade nervöst och tog det 

sista förslaget som ett skämt. 

-Jo du Wranghult. Se till att rummet som åklagarna lånar på kriminalavdelningen 

buggas! sa Holmér. 

-Buggas? Ska vi bugga K.G. Svensson? Åklagaren? 

Wranghult hade tappat hakan. 

-Just det och det är bråttom. Sätt igång. 

Holmér vände sig om och öppnade en burk starköl. Han sveper den 

och beger sig sedan till en sen presskonferens. Han svarar undvikande 

på journalisternas frågor och avslutar med att citera Winston 

Churchill: 

”Det här är inte slutet. Det är inte ens början på slutet. Men det är 

slutet på början”. 

När Holmér kom till bostaden och började stirra i taket för att få 

sova dök tankarna upp. Ett nytt problem hade dykt upp. Hans egen 

privatchaufför under mordnatten ... den som visste att han passerade 

mordplatsen i skottögonblicket (tillsammans med en av topparna i 

socialistlägret, ambassadören i Frankrike Carl Lidbom som var den 

verklige hjärnan bakom en del av den svenska mordkomplotten och 

som ansåg att juridiken var enbart ett politiskt redskap) ... denne 

chaufför läckte sin vetskap till massmedia ... och det blev en massa 

dumheter ... och chauffören måste omedelbart försvinna ... det bästa 

vore en hjärtattack ... 


279

280 


Kapitel 18 

Mars 1986. Bill återkommer. 

-Ser ni nu att jag är fullkomligt vansinnig. Jag är tokig förstår ni 

det? Bill Blomquist pekade på väggarna i skrubben. Han hade krucifix 

överallt blandade med bilder på målningar av Jesus hängande 

på korset. 

-Jag älskar Jesus, skrek han. 

Inte var han nykter och det skulle dröja länge innan han blev det. 

Han var skitig, berusad och vimsig. Han hade spritt tidningar böcker, 

papper, ölburkar och vodkaflaskor överallt. Man kunde betrakta 

hans så kallade bostad som en avskrädeshög. Det enda som fattades 

var en icke tömd potta ... 

-Jag är tokig och vill vara tokig förstår ni det? ropade han flämtande. 

Hjärtat jobbade för högtryck. 

Pensionerade kriminalkommissarien Torsten Perborn skakade på 

huvudet och sa: 

-Känner du till något om Palmemordet måste jag få veta det! 

Bill och Torsten kände varandra sedan tidigare år inom polisen. 

Torsten jobbade då som chef för stöldroteln i Stockholm och Bill på 

bedrägeriroteln. Torsten hade varit frivillig soldat i finska vinterkriget 

mot ryssarna. Han hade partibok och direkta kanaler in till socialdemokratiska 

partitoppen. 

-Bill kom igen nu, vem sköt statsministern? sa Torsten uppfordrande. 

-Skål, sa Bill. -Oj, oj, oj ... Dessa fylleresor! 

Bill spelade fullare än han var, något som Ronny Andersson kände 

igen sen tidigare och han förstod att Bill hade något att dölja. Det 

här var första gången som Ronny och Torsten möttes men inte den 

sista. De skrattade gott åt Bill när han berättade om sin fylleresa till 

Tallin i Estland som låg bakom järnridån. 

-Är Palme död? sa Bill. 

-Visste du inte det? sa Torsten. 

-Det pratas så mycket. Ja, det pratas mycket och dricks för litet! 

Han halsade ur vodkaflaskan. Det rann som vatten ner i strupen och 

han torkade munnen med baksidan av vänsterhanden. Han rapade


och fortsatte: 

-Har du någon saltgurka med dig Torsten? 

Bill gungade fram och tillbaka och stönade: 

-Oj, oj, oj! Jag törstar, som Jesus sa på korset. 

-Bill! Ge oss ett tips nu! Jag vet att du har en fot i många läger. Du 

måste ha hört något, sa Torsten. 

Ronny såg och lyssnade koncentrerad på den skådespelande Bill. 

-Är Palme skjuten? Kan man skaka liv i honom? Jag vill gärna 

skjuta honom själv! Men jag måste fråga Jesus först! 

Bill pekade mot bilderna på väggen och blev plötsligt dödstrött: 

-Jag måste sova ... 

Han halsade en djup klunk till och behandlade vodkan som ett stort 

dricksglas med vatten. Lite av spriten rann bredvid munnen ner på 

halsen och skjortan. 

-Bill hjälp mig nu. Jag har hjälpt dig flera gånger, sa Torsten. 

-Kurder, sa Bill. 

-Kurder? 

-Ja en grupp kurder utskickade av ryssarna. 

-Inte CIA? sa Torsten. 

-Nej, nej. Absolut inte. Kurder och ryssar. Ut med packet från fosterlandet 

... 

Han la sig ner på rygg med ytterrock, yllemössa och kraftiga läderstövlar. 

Snart snarkade han. 

Bill hade gjort allt för att supa sig medvetslös. Han hade lyckats. 

Ronny och Torsten pratade sinsemellan. 

-Jag tror faktiskt att ryssarna ligger bakom mordet. Jag har varit uppe 

på SÄPO och talat med dom, sa Ronny. 

-Min fru jobbar som sekreterare där, sa Torsten. 

-Och kurder? sa Ronny. 

-Politiskt mord genom ombud? sa Torsten och fortsatte: -Det kan 

stämma. Vissa vittnesuppgifter tyder på att turkar eller kurdliknande 

personer varit runt omkring mordplatsen i dödsögonblicket. 

-Ja polisens fantombild liknar en sydeuropé, sa Ronny. 

-Vi får hålla kontakten. Du kan ringa om du får höra något, sa 

Torsten. 

2 

Bill Blomquist och Ronny Andersson träffades sporadiskt i mars 

månad men den 29:e hände något extra. Ronny gick som vanligt ner 

281

282 

till möbelkällaren på Surbrunnsgatan för att byta några ord med 

Bill. En reslig man i övre medelåldern var på besök. Denne var 

oklanderligt klädd i diskret kostym och välputsade svarta skor. 

-Där är han, ropade Bill och pekade på Ronny. -Det är han som 

skrivit Försvarslotto. 

Ronny log inåtvänt och sträckte fram handen och hälsade på höjdaren 

från Rikspolisen. Inom hela polishuset på Kungsholmen i 

Stockholm debatterades nu skriften Försvarslotto och höjdarna förundrades 

över klarsynen i analysen om det livsfarliga i Palmes situation. 

Ronny hade påstått att Palme hotades från två håll. Dels 

Sovjetunionen och dels svenska högerextremister. Nu hade polisledningen 

kontaktat Bill för att få lite mer information om 

”författaren Ronny”. 

Vid 12-tiden sa Bill: 

-Ronny, låt oss ta en promenad. 

De två gick neråt Sveavägen och det var mitt under lunchrusningen. 

När de kom till mordplatsen möttes de av ett berg av blommor med 

centrum på den meter där blodpölen varit. Olof Palmes hjärteblod. 

-Oj, oj, oj, sa Bill. 

-Vad är det nu? sa Ronny. 

-Han är begravd nu, men jag måste kanske gräva upp honom. 

-Varför det? 

-Han måste skjutas en gång till. 

-Du är tokig. 

-Jag hoppas det, sa Bill och fortsatte: -Vi går upp för backen här vid 

Apelbergsgatan jag ska visa dig något. Efter några meter pekade 

Bill på en dörr med skylten ”Kurdiska bokkaféet”. 

-Jag tror mördaren sprang in här och gömde sig för polisen, sa han. 

-Hmm, sa Ronny och sneglade på den hånflinande Bill. 

Över deras huvuden dånade spaningsViggen från flygflottiljen F13 

i Norrköping. De hade fått uppdrag från spaningsledaren och länspolismästaren 

att med värmekameror försöka spåra mordvapnet. En 

helikopter flög också över hustaken och Bill sa: 

-Den där förföljer mig. 

-Varför det? sa Ronny. 

-Jag tror dom misstänker mig för mordet. 

-Har dom anledning då? 

-Det visar sig, skrattade Bill. 

Bill förde stegen in på Johannes kyrkogård och visade Ronny plat-


sen där svenske generalen von Döbeln var begravd. På gravstenen 

kunde man läsa Plikt ansvar vilja. Där stod också något som liknade 

en urna med lock. Vid urnan vilade en nyligen ditlagd krans och 

på det vita bandet var skrivet i blodröd färg: Sällskapet fosterlandets 

vänner. 

-Jag tror mordvapnet är gömt i den urnan, sa Bill. 

-Säger du det, sa Ronny och nickade fundersamt. 

3 

Den 1 april ”av en tillfällighet” stöter Holmér ihop med K.G. 

Svensson på polishusets gård ute i det fria. 

-Tjenare Hans! Hör du ! Det här med Wingren är inte bra, sa K.G. 

-Inte bra? Han är min bäste man! 

Holmér fnyser åt K.G. 

-Han ljuger och förfalskar bevisning, sa K.G. 

-Det här begriper du inte. Och för övrigt vore det bättre om du lämnar 

ditt uppdrag som förundersökningsledare. Du är inte tillräckligt 

flexibel. Det handlar om ett statsministermord, sa Holmér. 

-Just det. Har du äntligen insett det Hans. Alltså ett statsministermord 

och inte ett justitiemord. 

-Far åt helvete! sa Holmér och lommade iväg. 

Några dagar senare, efter en lunch med Zeime, går K.G. till angrepp 

mot Holmér och kallar honom till ett möte på åklagarmyndigheten. 

-Jag tänker hålla ett slutförhör med 33-årige Victor Gunnarsson den 

28 april. Det innebär att utredningen mot honom läggs ner, sa K.G. 

med barsk och myndig stämma. 

Holmér som redan fått kännedom om K.G.s avsikter via olaglig 

avlyssning av åklagarrummet, skrattar honom rakt i ansiktet och säger 

spydigt: 

-Slutförhör?! I så fall ska Gunnarsson konfronteras med ett antal 

personer i samband med förhöret så att det står bortom all rimlig 

tvivel att han är oskyldig. 

-Vi är båda jurister Holmér och du vet att åklagaren har bevisbördan 

i västerländska rättsystem. Det här är inte Sovjetunionen där 

den misstänkte ska bevisa sin oskuld, sa K.G. 

-Låt oss för helvete se till att vi får vara kvar i västerlandet då K.G. 

... Det här är för stort för dig ..., sa Holmér och började muttra för 

sig själv: ”Det är bättre att en man dör för folket, än att hela folket 

förgås”. 

283

284 

-Va sa du? 

K.G. blev förvånad och undrade om han hade en galning framför 

sig där vid skrivbordet. 

-Ingenting. Jag tänkte högt, sa Holmér. 

-Hur många konfrontationer har du tänkt dig egentligen Hans? 

-74 personer, sa Holmér leende. 

-74 ... ? Är du inte klok? 

-Jag är nog den klokare av oss. Du kan alltid kontakta rikets högsta 

ledning och få svar på vem av oss som har den ”mentala balansen”, 

sa Holmér. 

-Det här är vårt sista möte Holmér. En av oss måste bort, sa K.G. 

-Må bäste man vinna, sa Holmér och lämnade åklagaren med ett leende 

på läpparna. 

Överåklagare Zeime och K.G. Svensson ses över lunchen och nu 

kommer en suck från den senare. Han hade under hela sitt verksamma 

liv som åklagare arbetat i den villfarelsen att han levde i en 

rättsstat. 

-Du suckar, sa Zeime. 

-Jamen det begriper du väl att Holmérs utspel om 74 konfrontationer 

inte kan vara en seriöst menad utredningsåtgärd, sa K.G. 

-Nä, nä, naturligtvis inte. Holmér vill förhala och sabotera och han 

har statsministerns klartecken ... 

-Vad handlar det egentligen om? sa K.G. 

-Förmodligen Ingvar Carlssons Moskva-resa nu den 14 april. 

-Vad har det med svenska rättvisan att göra? sa K.G. 

-Ingenting egentligen ... men skräcken för ryssarna gör att vi måste 

ha en oskyldig svensk att jobba med ett tag. 

-Jag går med på låt oss säga 20 konfrontationer. Jag vill inte förlöjligas 

även om jag måste lämna över tömmarna i den här smeten ..., 

sa K.G. 

-Ja kör på det sättet är du bussig. Vi kommer nog att bli överkörda 

av riksåklagaren i alla fall, sa Zeime resignerat. 

Spaningsledaren Holmér kontaktar statssekreterare Harald Fält i 

justitiedepartementet: 

-Du får ta bort K.G. Svensson. 

-Vad gäller saken nu? sa Fält. 

-Jag vill ha 74 konfrontationer och åklagaren betraktar mig som tokig, 

sa Holmér.


-Hmm, sa Fält. -Jag återkommer till dig så får vi se vem som är tokig. 

Du eller han. 

Harald Fält som alltså är Ingvar Carlssons förlängda arm ger sig nu 

på Riksåklagaren Magnus Sjöberg. Han tar en taxi till dennes bostad 

och avbryter honom mitt i kvällsmaten. 

-Det är brådskande åtgärder som behövs nu Magnus! sa Harald. 

-Jag vägrar medverka till något som är brottsligt, sa riksåklagaren. 

-Det gäller rikets säkerhet och statsministern ska till Moskva. 

-Du menar att 33-åringen inte får frias från misstankar ännu? sa 

Magnus Sjöberg. 

-Nej just det. Inte förrän efter Moskva-besöket och därför måste 

Holmér få sina konfrontationer, sa Fält. 

-Hur många är dom då? 

-74. 

-Men det är skrattretande för en jurist att hålla på så här Harald. 

-Vill du ha ryssen här då? Sovjet trycker på med upptrappning av 

ubåtskränkningar. 

-Är det så illa? sa Magnus nu på gränsen till att skaka på händerna 

av rädsla. 

-Det är nog värre än så, men jag får inte veta allt, sa Harald. 

-OK. Jag ska försöka få honom till 50 konfrontationer och går han 

inte med på det så gör jag en överprövning och slår näven i bordet. 

Två dagar senare har K.G. en skrivelse i handen vid sitt skrivbord. 

Det är ett beslut från riksåklagaren om att 50 konfrontationer ska 

göras med 33-åringen. 

”Det här håller spaningsledningen sysselsatt i ett par månader, såvida 

jag inte kan få fram folk som ger 33-åringen alibi för sekunderna 

då skottet brann av”, tänker K.G. och ringer upp sin kollega kammaråklagare 

Lage Carlström. 

-Lage här? 

-Ja det är K.G. Det ska finnas två pojkar som kan ge 33-åringen alibi 

för mordögonblicket. Jag har sagt till spaningsledningen att efterlysa 

och höra dom, men som du vet struntar Holmér i detta. 

-Vi får ta saken i egna händer, sa Lage. 

-Bra! Och så snackar vi inte om utredningen per telefon. Jag tror vi 

är buggade, sa K.G. 

-Är det möjligt? 

-Jo, sa K.G. 

-Det måste vara stort det här. 

285

286 

-Ja för vanliga åklagare i alla fall, sa K.G. Svensson. 




Kapitel 19 

14 april 1986 

Statsminister Ingvar Carlsson spände fast säkerhetsbältet när flygvärdinnan 

i den ljusblå SAS-uniformen log vädjande mot honom. 

Lars Dalberg, hans utrikespolitiske rådgivare från statsrådsberedningen, 

satt bredvid honom med promemorian om statsbesökets väsentligaste 

frågeställningar. 

Planet taxade ut till startplatsen och motorerna rusades. Så kom den 

välbekanta ”Hästsparken” när bromsarna släppte och piloten drog 

på full gas. De kastades upp i luften och då fick Carlsson handlingarna 

av sin medarbetare: 

-Läs promemorian högt för mig är du snäll, sa Statsministern. 

-Javisst, sa Lars och började med de olika punkterna. 

Punkt 1: 

Det viktigaste är att inte reta ryssarna. Vissa eftergifter måste vi nog 

göra och dom är, 

A. Vi erkänner att vi vägrar ta emot flottbesök från NATO där 

kärnvapenbestyckade fartyg ingår. 

B. Vi diskuterar inte kränkningar av sovjetiska ubåtar. 

C. Vi diskuterar inte kränkningar av sovjetiska stridsflyget. 

D. Vi diskuterar inte sovjetiska långtradares trafik på den svenska 

landsbygden. 

Punkt.2 

Vad vi framförallt bör trycka på är, 

A. Sveriges absoluta neutralitet gentemot NATO. 

B. Att vi känner samhörighet med socialistiska bröder över hela 

världen. 

C. Vi är tacksamma över Marx och Lenins oerhörda betydelse för 

det svenska arbetande folkets framgångar. 

Punkt 3 

Vad vi med kraft måste understryka: 

A. Vårt absoluta förtroende för svenska polisens seriösa arbete att 

finna Olof Palmes mördare. 

B. Att om CIA ligger bakom mordet så måste vi markera vårt avståndstagande 

till USA genom ett närmande till Sovjetunionen. 

287

288 

C. Vi är tacksamma över Olof Palmes socialistiska arbete och att 

vi fortsätter i hans anda med strävan efter en kärnvapenfri zon i 

Norden. 

D. I vilket fall som helst måste vi lugna dom genom att lova utökad 

handel med omedelbar verkan. 

Lars Dalberg slog igen akten och statsministern bet ihop tänderna 

innan han trött i sinnet konstaterade innehållet med en retorisk fråga: 

-Är det så illa Lars? 

-Ja tyvärr. Vi får nog krypa till korset om vi inte vill slaktas som 

ungrarna i Budapest 1956 etc., sa Lars. 

-Jag minns en bild från TV, sa Ingvar. -Det var en brödkö i Budapest. 

Unga och gamla. Kvinnor och barn och alla helt civila. Så kör 

en stridsvagn fram och skjuter rakt in i brödkön ... 

-Rena slakten, sa Lars. 

-Ja, sa Ingvar. 

De var nu ordentligt uppe i luften och nedanför SAS-planet fanns 

bara Östersjön. ”Fredens Hav”, tänkte Ingvar. 

Han knäppte upp säkerhetsbältet och sa ursäktande: 

-Jag går på toaletten. 

Väl där tog han fram det vita kuvertet från innerfickan som han fått 

av det amerikanska sändebudet innan avfärden från regeringskansliet. 

Där stod: 

Ingvar Carlsson 

Privat 

Bör öppnas på planet till Moskva. 

Han läste nervöst: 

Bäste Ingvar 

Försök att stå emot trycket från den ”Ryske Björnen”. 

Vi från andra sidan Atlanten knäpper våra händer och ber till den 

Barmhärtige Guden att ”Ondskans Imperium” må krossas. Under 

ditt möte med Michail Gorbatjov kommer vi att visa vår förmåga att 

slåss för den fria världen. 

Ronald Reagan 

president 

USA 

”Oh fy helvete, vad har dom nu hittat på”, tänkte Ingvar. 

Han gick tillbaka till platsen och beställde ett glas vodka och hal-


stabletter. 

-Vill ni ha den starka vodkan, sa en leende flygvärdinna. 

-Ja tack, naturligtvis, sa Ingvar förstrött. 

-Jag tar ett glas apelsinjuice, sa Lars Dalberg. 

De lyfte glasen och skålade. 

-Oh fy ..., sa Ingvar, grep snabbt och brutalt apelsinjuicen från Lars 

och sköljde bort vodkan från strupen. 

-Vad är det för rävgift? sa Ingvar. 

-Exportvodkan ... Jag har hört att den dricks i Vita Huset av självaste 

presidenten, sa Lars. 

-Reagan? Konstigt att du nämnde hans namn. 

Ingvar kände reflexmässigt på innerfickan där brevet från Reagan 

låg och tryckte mot hjärtat. 

”De hade det bra amerikanerna som hade en Gud att förlita sig på”, 

tänkte han. 

2 

SAS-planet landade i Moskva och rullade fram till musikkåren och 

hedersvakten. När Ingvar Carlsson steg nerför trapporna i den iskalla 

snålblåsten spelades en aggressiv militärmarsch som fick blodet 

att frysa till is i ådrorna. 

Han steg ner och skakade hand med premiärministern Nikolaj 

Ryzjkov som han redan träffat på Palmes begravning. 

Ingvar kände sig som en marionett utan egen vilja i detta aggressiva 

stormaktsimperium med galna fyllhundar i maktapparatens 

översta skikt. När inspektionen av hedersvakten var klar ställde sig 

premiärministern och Ingvar i givakt till tonerna av den svenska 

nationalsången: ”Du gamla du fria , du fjällhöga nord, du tysta, du 

glädjerika sköna ... ”. 

Så småningom och när Ingvar vinkat åt ett hundratal Moskvabor 

som viftade välregisserat med svenska och sovjetiska pappersflaggor, 

steg de två politikerna in i baksätet på Zil-bilen och militärorkestern 

spelade upp ”Internationalen” på ett raskt och aggressivt 

sätt: 

”Upp till kamp emot kvalen. Sista striden är här”. 

”Jo nog känns det som sista striden”, tänkte Ingvar Carlsson och 

undrade om han skulle komma levande därifrån. En kyla fanns i 

luften och en kyla fanns också i den så kallade ”vänskapliga andan”. 

Kanske hade Reagan rätt. Detta är ”Ondskans imperium”. 

289

290 

-I morgon klockan 09.00 har du sammanträde med generalsekreterare 

Gorbatjov i två och en halv timma. Här är några frågor som 

står på dagordningen. Du kan läsa det senare. Idag hoppas jag få visa 

dig vår vackra stad och våra vackra ryskor ..., sa Nikolaj. 

-Det vore trevligt, sa Ingvar. 

Han kände sig lättad. Det var kanske inte så farligt med ondskan. 

Skönt att slippa prata politik ... 

-Du tar väl ett glas med mig Ingvar? Det är kallt ute, sa Nikolaj 

Ryzjkov. 

-Ja naturligtvis, sa Ingvar. 

Premiärministern hällde upp vodka från sin fickplunta av silver. De 

små bägarna var också av silver och säkert ett par hundra år gamla. 

Vodkatraditionen bland makteliten var omöjlig att undfly. De skålade 

för socialismens utbredning och tömde bägarna ... 

Tisdagen den 15 april 1986 klockan 09.00 satte sig Michail Gorbatjov 

och Ingvar Carlsson till rätta vid kaffekopparna och några 

manliga sekreterare kom genast fram med två läderpärmar om ett 

avtal för undertecknande. Ingvar darrade på manschetten när han 

läste avtalets svenska text som han omedelbart måste underteckna: 

AVTAL 

Vi det arbetande folket i rådsrepubliken Sovjetunionen och vi det 

arbetande folket i konungariket Sverige sluta härmed följande avtal; 

Vi värnar gemensamt om socialismens idéer och utbredning och 

skyddar gemensamt våra folk mot socialismens fiender. 

Vi utökar härmed våra handelsförbindelser 

Moskva den 15 april 1986 

Generalsekreterare Michail Gorbatjov 

Statsminister Ingvar Carlsson 

”Det här är kapitulation”, tänkte svenske Statsministern och såg 

över axeln mot Lars Dalberg. ”Varför hade han inte fått veta något 

om detta”? Lars nickade som om det bara var att skriva på. 

Två armégeneraler kom in i rummet. Deras medaljer skallrade 

som svansen på skallerormar. Det var en laddad situation. Carlsson 

började svettas i pannan. Det blev dödstyst ... 

Den ene generalen gick fram till Ingvar Carlsson med en penna utan 

att säga ett ord.


Gorbatjov såg menande på Ingvar och sa iskallt: 

-Vi måste hjälpas åt. Om CIA har skjutit vår socialistiske fredskämpe 

Olof Palme så behöver Sverige hjälp. 

En isande tystnad sänkte sig. Ingvar höll pennan i handen och såg 

vädjande på Lars Dalberg men fick inget stöd därifrån. Statsministern 

satt i en fälla och sa: 

-Det är brukligt att avtal av detta slag gås igenom med utrikesdepartementets 

experter på ambassaden här i Moskva. 

-Det är bara ett principavtal herr statsminister, sa Gorbatjov. 

Kallsvetten forsade i pannan på Ingvar Carlsson och hans händer 

skakade. 

Då öppnades dörren och en överste rusar in till Gorbatjov och viskar 

i dennes öra: 

-USA har startat krig i Medelhavet och bombat Libyen. 

4 

På planet hem från Moskva satt Ingvar Carlsson och Lars Dalberg 

åtskilda och tysta för sig själva. Det var Statsministern som ville ha 

det så eftersom han i lugn och ro ville summera händelseförloppet i 

sin privata dagbok. Var det ödet ? Han hade klarat sig från att skriva 

på det sovjetiska samarbetsavtalet med några sekunder. Meddelandet 

om Ronald Reagans attack mot Khaddafi var som skapt för 

att få Michail Gorbatjov ur balans. Dennes självsäkerhet var plötsligt 

som bortblåst och han var blek i ansiktet. Varför hade den sovjetiska 

generalstaben dröjt så länge med att informera Gorbatjov? 

Det var en gåta! 

När SAS-planet landat på Arlanda möttes de av svensk press, radio 

och TV och frågorna haglade: 

-Vilken var den viktigaste frågan? 

-Den sovjetiska ledningens vilja att respektera svensk neutralitetspolitik 

har uttalats på ett klarare sätt än tidigare. Partichef Michail 

Gorbatjov talade om en ovillkorlig respekt för den svenska neutralitetspolitiken, 

sa statsministern. 

-Är det en varning mot ett närmande till NATO? 

-Inga kommentarer, sa Carlsson. 

-Är förbindelserna med Sovjetunionen normaliserade? 

-Jag föredrar att tala om goda och stabila förbindelser ... vilka är 

bättre än för en vecka sedan ... vilka kan utvecklas vidare. 

-Diskuterades Olof Palme? 

291

292 

-Naturligtvis ... skall det fredsarbete fortsätta som ... Olof Palme 

påbörjade, sa Carlsson. 

-Ansåg Sovjetunionen att någon stat kunde ligga bakom mordet på 

Olof Palme? 

-Sverige och Sovjetunionen fördömer all form av statsterrorism och 

regeringen i Moskva har inställt det planerade toppmötet med USA 

nästa månad, sa Carlsson. 

-Vad anser du om polisutredningen i Palme-mordet. 

-Jag har fullt förtroende för polisen, sa Carlsson. 

-Och spaningsledaren Hans Holmér? 

-Jag har fullt förtroende för polisen ... nu får ni ursäkta mig, sa 

Carlsson. 

Han rörde sig mot utgången och den väntande bilen. SÄPO-männen 

plöjde vägen och han sa till chauffören att åka direkt till bostaden ... 

mot några drinkar i ensamhet. ”Några järn. In i dimman. Även en 

statsminister måste få komma ifrån plikterna ... någon gång”, tänkte 

han. 

5 

Nu hade dagen kommit då Ronny äntligen skulle bryta den absoluta 

nykterheten. Han hade varit spik nykter i 115 dagar och slagit 

ifrån sig allt vad ”inre röster” hette. Han hade beslutat sig för att ge 

rösten ett namn och kallade honom helt enkelt ”Gubben”. Nu skulle 

han ånyo ta kontakt med honom. Papper och penna låg redo. Han 

hällde upp ett glas vin och svepte det direkt. Han kände en behaglig 

värme i magtrakten. Han tittade på pennan och sedan glaset. 

Han tog ett glas till ... och ett till ... Ett härligt rus smekte honom i 

det uttorkade blodet. 

Pulsen ökade. Han såg allting mycket klarare. Tankeverksamheten 

skärptes. Han kände sig plötsligt trygg och mer än halva vinflaskan 

var urdrucken ... så tog han fram pennan och skrev: 

-Hej Gubben. Jag är tillbaka nu. 

-Välkommen. 

-Vad händer nu? 

-En baby. 

-Ett barn? ... Nej jag har tre stycken och dom försummar jag ... 

-Du skall ha ett barn till nu. 

-Nej det måste vara ett skämt Gubben. 

-Nej det är inget skämt och du kommer att få se ...


Han slängde ifrån sig pennan och slog igen anteckningsboken. 

”Vansinne,” tänkte han, drack ur resten av vinet och kollade plånboken. 

Det skulle räcka till två flaskor. Han stoppade ner tomflaskan 

i sportbagen och la dit en kaffekopp för att slippa halsa flaskan 

när han drack där på parkbänken. 

Marta och han bodde åtskilda ibland och då hade han det här inackorderingsrummet 

på Östermalm. 

Han tog en rask promenad till spritbutiken, köpte två flaskor vin 

och fyllde på kaffekoppen vid en parkbänk och drack ur på stört. 

”Ett barn”, tänkte han. ”Marta kunde inte få barn, sa hon. Vi får se. 

Hon hade sagt att min säd måste insemineras via läkarexpertis och 

något sådant är inte att tänka på utan ordnade förhållanden”. 

Han suckade och drack vin och vandrade runt i Stockholm. ”I morgon 

söker jag upp Bill Blomquist i Möbelkällaren”, tänkte han. 

6 

Vid 11-tiden på förmiddagen gick Ronny Andersson ner i möbelkällaren 

på Surbrunnsgatan. 

Bill hade TV:n på och där var extrautsändning från Rapportnyheterna. 

Bilder från de två amerikanska hangarfartygen ”Coral Sea” 

och ”America” visades oupphörligt i rutan. Det var president 

Ronald Reagan som hade förklarat krig mot terroristverksamhet 

varifrån den än kom. Utrikespolitiska kommentatorer ansåg att attacken 

mot Libyen och Khaddafi var en varning riktad till sovjetallierade 

arabstater och då främst Syrien och Libyen, men i själva 

verket också en varning riktad till Michail Gorbatjov: ”Håll fingrarna 

borta Mr. Gorbatjov”. 

Ett 30-tal attackflygplan från hangarfartygen i Medelhavet fick 

hjälp av 13 F-111-bombplan som startade från England och tankades 

i luften. 

Premiärminister Margret Thatcher försvarade hårdnackat tillståndet 

för amerikanerna att använda baserna i Storbritannien och sa: 

-Attackplanen F-111 var nödvändiga för denna operation eftersom 

de har precisionsvapen som kan undvika att man träffar annat än de 

utvalda målen och president Ronald Reagan försäkrade mig att operationen 

skulle begränsas till de mål som hade direkt anknytning till 

Libyens terroristverksamhet. 

Bill, Ronny och de andra medarbetarna följde spänt TV-rutan. 

-Nu blir det världskrig, sa Bill. 

293

294 

-Det är möjligt men det känns inte riktigt så ... inte än, sa Ronny. 

Då visades ånyo bilder från England och det var Labourpartiets utrikespolitiske 

talesman som tidigare varit försvarsminister. Han 

hette Denis Healy och angav en spydig ton mot Thatcher och Reagan: 

-Här kommer Reagan ridande som en annan cowboy med rykande 

pistoler. Premiärminister Thatcher har åter visat att hon är Reagans 

pudel. -Varje gång han säger ”Hoppa” ... så svarar hon: ”Hur 

högt?” 

Ronny och Bill skrattade åt det engelska skämtet och när de stängt 

av TV:n och ensamma gått in i skrubben som var Bills bostad vid 

den här tiden, sa Ronny rent ut: 

-Hur är det nu ... har CIA skjutit Palme egentligen? 

-Jag är rädd för det, sa Bill. 

-Kurderna då? sa Ronny. 

-Det är en annan historia, sa Bill och hånflinade. 

7 

Den känslokyla och elakhet som då lyste från den här människan 

Bill Blomquist gjorde Ronny väldigt nedstämd och han bestämde 

sig för att strunta fullständigt i det här med Palme-mordet. Det var 

bättre att följa utvecklingen på den världspolitiska arenan och inte 

tänka på sådana småsaker som ett politikermord i det lilla Sverige. 

Han tog tåget ner till Södertälje och inväntade Martas hemkomst 

från jobbet. Från TV-nyheterna i soffan kunde han konstatera att 

svenska regeringen ”kraftigt fördömde” Reagans attack mot Libyen. 

Michail Gorbatjov och Ingvar Carlsson intervjuades från Moskva 

och de hade ett gemensamt uttalande där de uttryckte ”stor oro” 

över utvecklingen i Medelhavet. 

När Marta kom hem, släpande på matkassar, gick han fram till 

henne och gav henne en kram och en kyss och sa: 

-Jag skiter i det här med Palme-mordet! 

-Det låter bra, sa hon och log försiktigt. 

De gick och la sig vid 22-tiden och somnade direkt båda två. Vid 

midnatt vaknar de och börjar ta på varandra och Ronny kom till 

henne med våldsam kraft. Efter några minuter somnar de om. En 

halvtimma senare vaknar han igen och tar henne på nytt och hon 

svarar hungrigt. Ännu en gång gav han sin säd till henne inom lop-


pet av en halvtimma och lika plötsligt som han vaknade, somnade 

han som ingenting hade hänt. Kanske var övernaturliga krafter inblandade 

under den här halvtimman men ingen av dem orkade fundera 

i dom banorna. 


295

296 


Kapitel 20 

Våren 1986 

Hos chefsåklagare K.G. Svensson var stämningen munter. Han och 

kollegan Lage Carlström hade äntligen lyckats få tag på de två pojkar 

som gav 33-årige Victor Gunnarsson fullständigt alibi för 

mordnatten. Pojkarna hade faktiskt suttit och pratat med 33-åringen 

på caféet då Palme mördades. Åklagarna utarbetade en 60-sidig 

skrift och tog god tid på sig. De hade arbetat helt utanför den ordinarie 

spaningsledningens kontroll och absolut undvikit att tala om 

händelseförloppet per telefon. De skulle använda sig av samma 

metoder som Holmér, nämligen en blixtattack i massmedia och utsåg 

ett lämpligt datum för rättvisebomben att explodera. 

Det blev den 16 maj som mattan rycktes undan för spaningsledaren 

Hans Holmér och denne blev totalt överrumplad. I TV, radio 

och alla stora dagstidningar får han höra samma sak om och om 

igen: 

-33-årige Victor Gunnarsson är totalt oskyldig och har utsatts för 

betydande rättsövergrepp och är berättigad till ett kraftigt skadestånd. 

Polisens bevis mot honom är fabricerade och förfalskade. 

Det tar en hel vecka för Holmér att resa sig och han håller sig undan 

för massmedia. Under tiden får rikskriminalens chef Tommy 

Lindström hålla ställningarna genom omfattande attacker mot K.G. 

Svensson. 

-Vi är från polisens sida mycket kritiska till att nu inte längre få utreda 

misstankarna mot 33-åringen men vi ser fram emot att utredningsansvaret 

nu läggs på riksåklagarnivå och det är viktigt att K.G. 

Svensson kopplas bort. Vi betraktar honom som en bromskloss för 

rättvisan, anser Tommy Lindström. 

33-åringens försvarsadvokat vänder sig tillsammans med chefsåklagaren 

omedelbart till JK, Justitiekanslern Bengt Hamdahl. 

Denne är regeringens juridiske ombudsman och rådgivare och bevakar 

statens rätt och övar tillsyn över domares och andra ämbetsmäns 

tjänsteutövning. Man kräver att han utreder spaningsledningens 

falsarier. 

Det råder alltså fullt krig i rättsväsendet och Hans Holmér kallas 

upp till statsminister Ingvar Carlsson.


-Det talas om betydande rättsövergrepp Hans, sa Ingvar. 

-Jag förstår att det inte är så bra men vi håller i alla fall ställningarna. 

Har du hört något mer från Moskva? 

-Ja minsta lilla antydan om att CIA ligger bakom mordet medför en 

rysk invasion, sa Ingvar. 

-Du förstår väl att det här inte är lätt för mig. Nu har K.G. Svensson 

vänt sig till Justitiekanslern också. Då är jag väl personligen illa ute, 

sa Hans. 

-Nej, nej, det är ingen fara. Jag har full kontroll över honom. Han 

har fått jobbet av socialdemokratiska partiet och det är likadant med 

riksåklagare Magnus Sjöberg. 

-Sitter jag säkert i sadeln då? 

-Utan minsta tvekan. Bry dig inte om juridiken. Det handlar om säkerhetspolitik, 

sa Ingvar. 

-Ja om det här kommer ut så kommer Sverige att skakas i sina 

grundvalar och då får vi alla avgå. 

-Ingen fara Hans. Vi få måste hålla ihop. Vem ska vi misstänka nu 

tycker du? Har du något lämpligt spår? 

-Vad sägs om Kurderna? PKK?, sa Holmér. 

-Bra Hans! Det blir bra! Hur länge ska vi utreda dom? 

-Ett par år kanske? sa Hans. 

-Men det är ju underbart. Du har mitt fulla stöd och bry dej inte om 

justitiekanslern. Jag kallar upp honom och ger honom direktiv. 

Och mycket riktigt. När justitiekanslerns utredning är klar så får 

Hans Holmér den utlovade upprättelsen. JK:s beslut slår fast att 

chefsåklagare K.G. Svensson har befriats från mordutredningen 

enär JK har kunnat konstatera chefsåklagarens mentala obalans. 

När K.G. Svensson tagit del av JK:s utredning får han en känsla av 

att Sverige är uppslukat av Sovjetunionen och han går förtvivlad 

upp till sin chef och säger med utredningen i handen: 

-Om ämbetsmannen i Sovjetunionen säger en sanning som är 

smärtsam för staten så anses han vara galen och spärras in. I det här 

landet ifrågasätter man tydligen ämbetsmannens mentala tillstånd. 

Skillnaden mellan Sverige och Sovjetunionen är nog inte så stor? 

-Var inte ledsen K.G. Jag har hört vissa rykten. Det handlar om säkerhetspolitik. 

Vi kämpar i själva verket för att slippa ett sovjetiskt 

maktövertagande ..., sa Zeime. 

-Och då är det bättre att en man dör för folket än att hela folket förgås 

... ? sa K.G. 

297

298 

-Ungefär så ja, men du har räddat livet på 33-åringen. 

-Tror du att dom kommer att ta någon annan oskyldig? 

-Så småningom blir det nog så, sa Zeime. 

2 

Sommaren närmade sig och Stefan Svedbom började nyktra till. 

Bill Blomquist hade försäkrat honom om och om igen: 

-Det blir inget åtal Stefan! Ta det lugnt. Sluta supa nu. 

Bill trodde nog inte själv på vad han sa och dessutom missförstod 

han Stefan som inte söp för att han skjutit Palme. I vart fall inte just 

då. Nej. Nej. I det här läget kände han sig som en sann patriot och 

vissa civila polischefer hälsade på honom med ett allvarligt leende 

och de nästa bugade sig för honom i djup respekt. 

Stefan betraktade sig som en smått historisk person som hade 

hjälpt den fria världen att förhindra ett sovjetiskt maktövertagande 

av Sverige. Olof Palme hade blivit beroende av narkotika och skulle 

bli ett lätt offer för ryssarna. Skottet på Sveavägen var en historisk 

nödvändighet. Det var så han såg det men när Hans Holmér envisades 

med att försöka fälla 33-årige Victor Gunnarsson så blev Stefan 

förtvivlad för han hade definitivt inte lust att gå omkring som en fri 

man om en annan människa skulle ta straffet i stället för honom. 

Stefan skulle aldrig klara av att en oskyldig människa ruttnade i en 

fängelsehåla för hans skull. 

När chefsåklagare K.G. Svensson äntligen släppte 33-åringen för 

gott, ja då drog Stefan en suck av lättnad. Och när han i tidningarna 

kunde följa utvecklingen av makthavarnas strategi, ja då log han för 

sig själv. Först kom detta ifrågasättande av K.G. Svenssons mentala 

hälsa och det var antytt av självaste Justitiekanslern. Och sedan 

kom spaningsledarens rasande jakt på kurder och PKK. ”Ja, ja han 

kunde känna sig trygg. Etablissemanget ville inte avslöja att CIA 

låg bakom mordet”, tänkte Stefan Svedbom, självaste mördaren 

som inte fick misstänkas. 

Nu var det verkligen sommar året 1986 och medan polisen låtsasletade 

mördaren bland kurderna gick Stefan till Vanadisbadet varje 

dag och solade och badade. Där stötte han ihop med juristen Ronny 

Andersson. Han visste att Bill och Ronny brukade ses på Tennstopet 

och prata säkerhetspolitik. Det var där han också hade snackat 

lite med Ronny och nu gick han fram i badbyxor och morsade: 

-Tjena Ronny!


-Ja, hej hej, sa Ronny Vad hette du nu igen? 

-Stefan! Stefan Svedbom ... Bill Blomquist du vet ... Tennstopet. 

-Ja, ja ... Nu ringer klockan ... Bill ja ... och Tennstopet. Hur är läget 

Stefan?! sa Ronny. 

-Rätt så bra faktiskt. Rätt så bra ... Ja det här med Olof Palme var 

märkligt, sa Stefan. 

-Jo men jag har min bestämda uppfattning. Det var ryssarna som 

låg bakom, sa Ronny. 

-Säger du det. Ja kanske det ja. Han var visst narkoman, sa Stefan. 

-Jaah, nog gick det rykten ... och en del påstår att han hade en stirrande 

och glasartad blick ... och det här med eventuellt åtal för 

skattefusk var väl dödsstöten för den politiska karriären ... men hade 

han fått fortsätta så hade nog socialdemokraterna varit borta för 

gott från makten, sa Ronny. 

-Säger du det. Ja, ja i dom banorna har jag inte tänkt men det kan 

nog stämma, sa Stefan. 

Ronny ursäktade sig. Han hade träff med Marta. Hon var nu gravid 

i 2:a månaden. Han hade lovat att följa med henne till byxaffären. 

Hon kunde inte knäppa jeansen i midjan. Hon var den stoltaste 

gravida kvinna han någonsin skådat. Hon gick i ett lyckorus. Det 

var den här natten som de varit tillsammans 2 gånger på en halvtimma 

som undret skett. 

Så här efteråt tyckte Ronny att det var nog ett gudomligt ingripande 

från en annan dimension. 

Marta blev lika förvånad när hon den här dagen för sex veckor sedan, 

blev så förtvivlat illamående helt utan anledning. 

-Jag begriper ingenting, sa hon. 

-Vad ska barnet heta, sa Ronny. 

-Blir det en pojke ska han heta Johannes som betyder Gud är nådig 

eller Nådegåva. 

Och blir det en flicka ska hon heta Janina som kommer från Jan 

som i sin tur kommer från Johannes. 

-Får jag vara med på ett hörn? sa Ronny. 

-Inte mycket, sa Marta och log sitt ljuvligaste leende. 

3 

Dagarna gick och Stefan Svedbom blev mer och mer förvånad 

över spektaklet i massmedia. Kurderna jagades med blåslampa och 

polisledningen hade vind i seglen. 

299

300 

Så fort det kom minsta lilla antydan om polisens inblandning i 

mordet så ryckte professionella desinformatörer ut och sopade rent 

på alla sådana groteska eller absurda tankebanor. Nä här var det parasiterande 

PKK-are som var den verkliga varbölden i det svenska 

och rena samhället. Enligt spaningsledningen hade kurderna talat 

om ”Bröllop” före mordet. Allt fanns inspelat på band av säkerhetspolisen 

och ”Bröllop” betydde inte giftermål utan tvärtom mord enligt 

Hans Holmér och chefen för säkerhetspolisen Arvid Hjälmroth. 

För varje dag som gick utökades kretsen av invigda i makteliten i 

det svenska etablissemanget. Det var den grupp som hade kännedom 

om det egentliga ”CIA-spåret” och antalet invigda fick sig en 

ordentlig skjuts då Stefan Svedbom öppnade sitt hjärta för sin styvfar 

Erik Zahlin. 

Den senare var aktiv officer och överste i Försvarsstabens FNavdelning. 

Erik Zahlin hade varit verksam som svensk FN-officer i 

Palestina eller Israel eller vad man nu skulle kalla landet. 

-Jag är glad att mamma träffade dig, sa Stefan till sin styvfar Erik. 

Denne hade ett alldagligt utseende, mörkt hår med begynnande 

flint och var 59 år fyllda. Kulmagen lyste med sin frånvaro vilket 

nog berodde på att han spelade badminton två gånger i veckan med 

kollegorna på Försvarsstaben. Efteråt blev det förstås bastu och en 

matbit på mässen och det var i bastun som det mesta skvallret klarades 

av. 

-Ja din mamma var väldigt ledsen och nedstämd flera år efter att din 

pappa gått bort och vi behövde tröst och gemenskap båda två. Jag 

var änkeman som du vet Stefan, sa Erik som hade judiskt blod i ådrorna. 

-Jo nog är jag glad att du tagit hand om mamma, sa Stefan och log 

men sedan fick han en bekymrad blick och rynkade pannan. 

Han skakade lätt på händerna. 

-Har du problem grabben min, sa Erik faderligt. 

Stefan tyckte att styvfadern hade en personlig inre resning som man 

fick förtroende för. Sådana officerare borde egentligen vara politiker. 

Den sorten skulle inte vika en tum för ett sovjetiskt invasionsförsök. 

-Nja. Jag vet inte om jag törs berätta det här ... men det kanske är 

lika bra, sa Stefan trevande. 

-Det du säger stannar hos mig såvida det inte gäller rikets säkerhet, 

skrattade översten Erik Zahlin.


-Ja det är det som är kruxet förstår du, att jag kanske måste berätta 

för dig med hänsyn till rikets säkerhet, sa Stefan. 

-Det låter allvarligt. 

-Först ska du veta att jag tror på reinkarnation. Man lever och man 

dör och man föds igen osv. Det tar aldrig slut, sa Stefan. 

-Det där är intressant. Jag har själv funderat i dom banorna, men 

eftersom man inte kommer ihåg vem man varit i tidigare liv så är 

den filosofien eller religionen kanske något av en återvändsgränd, 

sa Erik. 

-Jag sköt Olof Palme, sa Stefan på blodigt allvar. 

-Vad säger du grabben ... är det sant, sa Erik. 

-Ja tyvärr, sa Stefan och såg sin styvfar rakt in i ögonen. 

Det tog ett tag för Erik Zahlin att hämta sig. Hans första tanke var 

Rosita. Stefans mor och hans fru. Hur skulle hon klara en sån sak? 

Det skulle hon inte. Som officer hade han fått lära sig en kardinalregel 

och den satt i ryggraden så han tänkte genast reflexmässigt: 

”Gilla läget” dvs. acceptera rådande omständigheter och förbättra 

din situation ett steg i taget. ”Gilla läget” upprepade han i skallen 

och tog till orda: 

-Eh ... Hur många vet om det här Stefan? 

-Vi var några stycken från Småland som gjorde det? Jag sköt och 

Bill organiserade och fyra andra poliser hjälpte till. 

-Och säkerhetspolisen? sa Erik. 

-En man från SÄPO ingick i gruppen, kriminalinspektör Frank 

Svensson. Han satt i kyrktornet med en AK-4 och kikarsikte men 

behövde aldrig skjuta. 

-Och de andra poliserna? sa Erik. 

-Några kriminalinspektörer från VD1, norrmalm. De ingick tidigare 

i Baselball-ligan, sa Stefan. 

-Hans Holmérs gäng? sa Erik. 

-Ja. 

-Är Holmér inblandad? 

-Jag vet inte riktigt men hans folk var med så att säga och nu vet 

han allt. 

-Han vet allt och ändå jagar han kurderna? sa Erik. 

-Javisst. 

-Hm ... då måste det vara stort som tusan ... kanske ett insiderjobb 

från socialdemokratiska partitoppen? sa Erik förbryllad. 

-Man skulle kunna tro det och grannen från utrikesdepartementet, 

301

302 

han som bor två våningar över mig ... Oswald Corell, han är visst en 

sån där politiskt sakkunnig på UD, han påstår att Palme hade tappat 

greppet, ja fingertoppskänslan alltså och klampade på som en åldrande 

Brezjnev. 

-Oswald på UD? Jag har hört talas om honom. Det påstås att han 

har den utrikespolitiska makten i sina händer, sa Erik. 

-Jag har funderat på att tala med honom också ... att anförtro mig 

alltså ... med hänsyn till rikets säkerhet menar jag, sa Stefan prövande. 

-Nja är mordet inrikespolitiskt vill han nog inget veta ..., sa Erik. 

-Ja men vi fick uppdraget att skjuta Palme från främmande makt, sa 

Stefan och försökte med ett leende. 

-Såå ... från Kina? Erik försökte med ett skämt för att lätta upp den 

laddade atmosfären. 

-CIA! sa Stefan allvarligt. 

-Vad säger du grabben? Är detta möjligt? sa Erik bestört. 

-Ja det är så att vi kontrollerade CIA-agentens legitimation via 

Frank Svensson och SÄPO och med amerikanska ambassaden i 

Stockholm, sa Stefan. 

-Och? 

-Ingen tvekan om saken. Tummavtrycket på agentens legitimation 

stämde med avtrycket som fanns på högkvarteret i Langley. 

-Oj, Oj nu räcker detaljerna. Nu måste vi tänka klart Stefan. Vi är 

verkligen illa ute. Ryssarna vet säkert hela biten ... De kommer att 

invadera landet ... Jag måste få kontakta Försvarsstabens underrättelseavdelning. 

Får jag det Stefan? sa Erik. 

-Blir jag gripen då? sa Stefan tvekande. 

-Absolut inte. Ingen politiker vill ha en offentlig rättegång mot dig. 

Då får ryssarna vatten på sin kvarn. Tänk dig själv om världen får 

veta att USA betalat för Palmes död. Amerikanernas aktier skulle 

sjunka i botten ordentligt. 

-Kan jag utan risk tala med Oswald på UD då? sa Stefan som kände 

sig viktig. 

-Det bör du nog göra med hänsyn till rikets säkerhet och var försiktig. 

Människor trängda i ett hörn blir alltför ofta rasande vilddjur, sa 

Erik. 

-Kommer du att säga något till mamma, sa Stefan oroligt. 

-Absolut inte ... och inte du heller ... Det här klarar hon inte. Vissa 

saker begriper dom sig inte på ... oss karlar emellan, sa Erik och


blinkade. -Jo du Stefan. Vänta med att tala med UD-killen i fjorton 

dagar. Så att jag får stabilisera informationen i Försvarsstaben. Ska 

vi säga så? 

-Ja det gör vi, sa Stefan leende och lugnare. 

De skakade hand. 

4 

En sen kväll kom Frank från säkerhetspolisen hem till Stefan. 

-Släng på dig skorna. Jag ska visa dig något, sa Frank. 

De två gärningsmännen från Smålandsgänget tog den vita Saaben 

och for ner till Adolf Fredriks kyrkogård. De parkerade och i skydd 

av kyrkan gick de fram till Olof Palmes grav. 

Där såg de en man som gick och stegade. Han mätte gravens längd 

och bredd och gick ensam där i mörkret. 

-Vad gör du för något Bill? sa Frank. 

-Va? Oh! Jaså är de ni? Oj vad ni skrämde mig. 

-Hej Bill, sa Stefan och skrattade. -Vad gör du för något egentligen? 

Bill Blomquist flinade och höll handen framför munnen och fnissade. 

Det stank urin och gammal fylla från honom. 

-Jah. Eh ... Jag får panik ibland. Så fort jag somnar så drömmer jag 

att Palme vaknar och gräver sig ur graven. Jag måste kolla så att 

han inte sticker ... 

-Du måste sluta supa nu för helvete, sa Frank. -Vi i gänget är oroade 

över ditt beteende. I värsta fall sätter vi handbojor på dig och låser 

in dig i en stuga i djupaste Småland ... en längre tid. 

-Så, så, så, sa Bill. -Så farligt är det inte. Har du sömnmedel hemma 

Frank? sa Bill. 

-Nää. Har du Stefan? sa Frank. 

-Jaa. Jag har lite hemma. 

-Får man åka med? sa Bill. 

-Ja men du får sitta på några tidningar i bilen. Du stinker värre än 

en uteliggare, sa Frank. 

Några dagar senare blev läget allvarligt då Bill Blomquist lämnade 

skrubben 07.30 på morgonen. Spriten hade gått ur kroppen och 

han var på väg till kvartersbutiken för att köpa det alkoholsvaga ölblasket 

dom sålde. Han behövde ren sprit men det skulle dröja två 

timmar innan spritbutiken öppnade. 

Han söp för att han var rädd för att hamna under jord i bunkern på 

Hallfängelset. Han var rädd så han skakade inombords när han fick 

303

304 

vissa signaler från polisledningen att sammansvärjningen kanske 

måste upp till ytan och avslöjas. Som organisatör skulle han åka dit 

på anstiftan och medverkan. 

Han skulle få livstid. Han visste det. Livstid i bunkern. Det var 

inga småsaker precis. Han rusade in i kvartersbutiken och slet åt sig 

fyra folköl. Affären drevs av två syrier. De arbetade dag och natt ja 

mellan 7-23 ... Seven-Eleven kallades butikskedjan. Bill upptäckte 

att han glömt pengarna och stoppar tre burkar i fickorna och öppnar 

den fjärde i affären och häller i sig rubbet. 

-Jag betalar sen, skriker han hysteriskt åt den mörkhårige syriern i 

kassan. 

-Du betalar nu annars ringer vi polisen, ropar den andre syriern och 

pekar på Bill. 

-Hur vågar du peka på mig din svartmuskiga arab! 

Bill tar upp ett mynt, en krona från fickan och kastar det på syriern: 

-Här har du! Singla slant! Om fem minuter kommer jag med hammare 

och spik. En av Er ska jag korsfästa och spika upp på väggen. 

Hör ni det? En av Er ska jag korsfästa, djävla svartskallar. 

Han rusar ut med en enda tanke i huvudet. ”Korsfäst! Korsfäst!” 

Syrierna ringer polisen och fem minuter senare kommer en vansinnig 

Bill Blomquist med hammare och grova spikar. Nu skulle en 

svartskalle korsfästas. 

Bill övermannas av uniformerade poliser. De är gamla kollegor från 

VD1-tiden. Befälet kontaktar ledningscentralen: 

-Ja det är patrullen igen. Vi har gripit ”Vilde Bill.” Vad gör vi? 

-Fråga vad han vill, sa rösten från ledningscentralen. 

-Vad vill du Bill? sa befälet. 

-Jag vill ha brännvin och sedan sova, sa Bill något lugnare. 

-Ja jag hörde, sa ledningscentralen. Ordna brännvin och skicka hem 

han. Säg åt honom att lugna sig och kontakta goda vänner från 

Småland. 

En vecka senare samlas de sju i Smålandsgänget för att hjälpa Bill 

att komma över skräcken för bunkern på Hallfängelset. 




Kapitel 21 

Bill Blomquist fick ett ultimatum av Smålandsgänget efter omröstning. 

Stefan Svedbom la ner sin röst. Den senare tyckte inte att 

det var så farligt om Bill söp lite. Vad gjorde det? 

Nervpressen var enorm för samtliga. Men resten av gänget var 

obevekliga. Det var Frank Svensson från säkerhetspolisen som förde 

talan: 

-Antabustabletter en månad eller inlåsning i ett torp i Småland med 

hand- och fotbojor. Du riskerar våra liv och vår frihet. Tro inte att 

det är så säkert att vi i det här gänget kommer att ställas inför rätta, 

sa Frank. 

-Inte? sa Bill. 

-Nej du får räkna med att vi blir avrättade i lönndom. Det finns 

starka politiska krafter som vill sopa igen spåren ... 

-Jag tar antabusen en månad. 

När mötet var över for Frank och Bill i den vita Saaben till Dalagatan 

mittemot Vasaparken inte långt från Tennstopet. 

De stannade utanför en port och Frank pekade: 

-Ser du fönstren på 3:e våningen? 

-Ja de har reflekterande rullgardiner och galler för fönstren. 

-Javisst och det är svårt att avlyssna med ljudkanon utifrån. 

-Vem bor där? sa Bill. 

-ANC. Den sydafrikanska motståndsrörelsen, sa Frank. 

-Negrerna? Som Sossarna skänker miljardbelopp? sa Bill halvt förbannad. 

-Precis! Och det finns en lokal ledig i källaren. Jag vill att du hyr 

den i ditt namn och att vi på SÄPO får använda den, sa Frank. 

-Vem betalar? 

-Regeringen i Sydafrika. Den vita rasen för apartheid. 

-Så jag får nya uppdrag, sa Bill. 

-Det är väl det enda som kan hålla dig nykter, sa Frank. -Men du 

måste hålla dig nykter. Här är ett kuvert med tjugotusen. Gå till hyresvärden 

och betala 3 månaders hyra och säg att du skall förvara 

antika möbler inför en auktion. Köp dig en kostym. Men först. Här 

har du en burk antabus så du inte kan supa. Ta nu tre tabletter me- 

305

306 

dan jag ser på ... här har du en burk Coca cola ... Var så god och 

skölj, sa Frank och skrattade. 

-OK, sa Bill och svalde tabletterna. Han fick kväljningar i halsen. 

De for iväg i Saaben och Bill var nyfiken på jobbet. 

-Hur mycket betalar Sydafrika för avlyssningen? 

-Gissa vem som egentligen betalar, sa Frank. 

-CIA? 

-Nähä inte den här gången skrattade Frank. 

-Ryssarna då? flinade Bill. 

-Nä Sverige och svenska folket! 

-Det är omöjligt. 

-Närå. Kabinettssekreteraren på UD smugglar kontanter till London 

och betalar ANC där, sa Frank. 

-Pierre Schori? Honom gillar jag inte, sa Bill. 

-Säg någon som gillar honom! Möjligen ryssarna. 

-Vad händer i London då? 

-En agent från sydafrikanska säkerhetstjänsten har infiltrerat ANC 

och tar emot pengarna från Pierre Schori. 

-Och så går pengarna tillbaka till Sverige och ditt gäng på SÄPO? 

-Vi får tjugofem procent. 

-Men det här är rena cirkusen. 

-Kan man säga. Det är bara att hänga med, sa Frank och log. 

Bill Blomquist gjorde vad han skulle. Polisinspektörerna Tell och 

Pilz från VD1, besökte Bill var tredje dag och gav honom antabus 

så att han inte kunde supa. 

Han hade lovat nykterhet i en månad och under den tiden gymnastiserade 

han på en studsmatta och gick ner i vikt. Omfånget på fläskbuken 

minskade stadigt. Han hade fått nycklarna av hyresvärden på 

Dalagatan och installerade radion som användes till avlyssningen. 

När de drog mikrofonsladdarna hade han fått vara utklädd i uniform 

som anställd på televerket. 

2 

Efter den nyktra månaden hade Bill Blomquist ånyo flyt på tillvaron 

och han tyckte att det var underbart att få betalt av sydafrikanska 

säkerhetstjänsten med socialdemokratiska pengar. Nu hade han 

förtjänat att få gå och ta sig en starköl och det gjorde han på Tennstopet 

100 meter från ANC-kontoret. När han tagit den första klunken 

får han se en bekant komma in till bardisken.


-Tjenare Ronny Andersson, sa Bill. 

-Ja men hej Bill. Oj vilken snygg kostym. Har du fått den av CIA? 

sa Ronny skämtsamt. 

-Nej, nej, men inte långt därifrån ..., sa Bill och hånflinade. De två 

drack några öl och pratade rent allmänt om upptrappningen av ubåtskränkningarna 

och gåtan med de sovjetiska långtradarna som körde 

hit och dit på den skandinaviska halvön. 

-Jag tror fortfarande att ryssarna ligger bakom Palmemordet, sa 

Ronny. 

-Tror du mig inte om jag säger att jag vet att CIA ligger bakom, sa 

Bill. 

-Nej, sa Ronny. Min intuition har inte svikit mig tidigare. USA hade 

all anledning att hålla Palme vid liv så att han kunde förlora valet 

i demokratisk ordning år 1988. 

-Drick ur ska jag visa dig något 100 meter härifrån, sa Bill. 

De gick sakta utmed Dalagatan och in i porten där ANC hade kontoret. 

Bill öppnade med egen nyckel. 

-Ser du vad som står där? 

-ANC, sa Ronny. -Det var som tusan. Inte jobbar du väl för dom? 

-Inte mycket. Följ med ska du få se. 

De gick ner i källartrapporna. Han låste upp en dörr och tände lyset 

där inne. 

-Kom in snabbt så att ingen ser oss, sa Bill nervöst. 

Därinne i rummet fanns en del stolar, ett bord, en madrass och några 

kartonger. Man kunde ta utrymmet för en skräplokal om det inte 

vore för en stor radioapparat som stod placerad på källargolvet. 

Kontakten var i eluttaget och antennsladden påminde om en telefonledning 

och gick upp i källartaket till nästa våning. 

-Hur långt går den sladden tror du? sa Bill. 

-Till 3:e våningen in i ANC-kontoret. 

-Vem tror du jag jobbar för? 

-CIA, SÄPO eller sydafrikanska säkerhetstjänsten, sa Ronny. 

-Hmm ... 

-Men det du visar mig har ingen betydelse, sa Ronny. -Jag tror ändå 

att ryssarna ligger bakom mordet. 

-Vad grundar du den känslan på, sa Bill med allvarlig min. 

-Jo det var så att några dagar efter mordet kom ett övernaturligt 

meddelande till mig i drömmen och en röst sa ”här ligger lösningen 

på Palme-mordet” och så fick jag se en flagga. 

307

308 

Den påminde om den finska örlogsflaggan. Kanske att korset var 

mörkare i drömmen än i verkligheten. Mörkblått på gränsen till 

svart? Det innebär att spåret leder österut. Ett finskt fartyg är på något 

sätt inblandat. 

Ronny betraktade Bill och plötsligt såg han att denne var illröd i ansiktet. 

Han rodnade tydligen. 

-Du har ett sjätte sinne Ronny, sa han halvhögt och nedstämd. 

De lämnade lokalen och tog ytterligare en öl där i baren på Tennstopet. 

Bill tog upp nyckelknippan och lossade på en nyckel. 

-Ta den här nyckeln. Om du vill slippa ta tåget till Södertälje kan du 

alltid ligga över på madrassen där nere. 

-Va bussigt, sa Ronny och tog emot nyckeln med viss tveksamhet. 

Det kändes olustigt för honom. Det var något som inte stämde. 

3 

Länspolismästare Hans Holmér brottas med uppgiften att få misstankarna 

riktade mot kurderna. Han kommer ingenstans men plötsligt 

när han i sin bostad vid 19-tiden på kvällen tagit av sig skorna, 

lossat på slipsen och druckit ur halva ölen och tänker uppgivet ”Jag 

är nog Sveriges ensammaste människa. En polischef som låtsasletar 

en mördare”, då ringer telefonen från polishuset: 

-Det är krogbråk i gamla stan. Det är två kurder som ställer till bråk. 

De är beväpnade och en av dom har skjutit mot polisen. 

-Är någon skadad? sa Holmér. 

-Nej, sa Tommy Lindström. 

-Har ni fått tag på den som sköt? 

-Nej. 

-Bra ... Spärra av området och skicka bilar med livvakter för att 

hämta mig omedelbart. Slå på blåljuset och ring när jag ska gå ut. 

Holmér la på luren och såg in i spegeln på väggen: ”En gratischans. 

Jag tar en whisky och en halstablett. Jag sköljer munnen med vatten 

så att det inte luktar”. 

Han slog upp en stor whisky. Ett helt dricksglas fullt. Han fick ta 

den i tre omgångar. 

”Sånt här får elefanter att dansa”, tänkte han och i samma stund 

hörde han polisbilarna komma. 

De for i rasande fart till det avspärrade området och bromsar in 

med tjutande däck. Mediapådraget är enormt och ett trettiotal fo-


toblixtar bländar honom genast. Chefen för Rikskriminalen Tommy 

Lindström möter honom och kan inte låta bli att småle när han säger: 

-Vi har gripit kurden som sköt mot polisen. Vi har även hittat narkotika. 

-Inte ett ord till pressen om att vi gripit kurden. Vi gör razzior överallt 

mot kurderna. Vi börjar med ett tillslag mot PKK:s bokkafé, sa 

Holmér. 

-Vad ska vi leta efter? 

-Allt. Vapen, narkotika, bokföringspapper och sånt. Officiellt letar 

vi efter Olof Palmes baneman. 

-Och narkotikan då? 

-Vi får se. Ge den till kriminalinspektör Ture Nässén och hör vad vi 

kan få ut av det hela ... 

-Bra. Jag kör igång direkt. 

Holmér drog på munnen. 

4 

Operation Alfa 

-Ja nu har vi ”Operation Alfa” att genomföra. Några frågor? sa 

Holmér. 

-Har vi åklagarna med oss? sa Lindström. 

-Nej vi skiter i dom. Det här begriper dom inte. 

-Hur tacklar vi massmedia, sa Lindström. 

-Vi är nära en lösning men kan för övrigt inte kommentera, sa 

Holmér och log. 

Trettio polisbefäl nickade inställsamt. De hade noga studerat spaningspromemorian 

i en veckas tid. Varje befäl hade fyra poliser till 

sitt förfogande. Etthundrafemtio poliser och sjuttiofem polisbilar 

skulle slå till samtidigt på trettio olika adresser i Stockholmsområdet. 

Med ”Operation Alfa” ville Holmér gå till polishistorien. 

-Då ses vi här i kväll klockan 19.00. Utgå! ropade Holmér och kände 

sig som en fältherre inför det avgörande slaget. 

Att det hela var på låtsas hade väl ingen betydelse. 

Oskyldiga kurder slets ur sina sängar. Familjer splittrades och 

kvinnor och barn grät när fäderna hämtades med handfängsel. Polisen 

var bestämd och brutal med dragna pistoler. Hela Stockholmsområdet 

var i uppror med avspärrningar och blinkande blåljus 

309

310 

från polisbilar. 

Oroliga människor ringde polisen och undrade om det var krigstillstånd. 

Hysteriska utbrott här och där och paniken från stora folkgrupper 

var inte långt borta. 

Efter tre timmars kaos var tjugo kurder gripna och tolv av dem var 

PKK-anhängare. De gripna fick sitta i långa förhör hela dagen och 

behandlades förnedrande rent allmänt. Klockan 18.30 släpptes allihop 

men de fick anmälningsplikt hos polisen och kunde kallas till 

nya förhör varje dag. 

Vid genomgången i Palmerummet klockan 19.00 samlas Holmér, 

Lindström och trettio polisbefäl. Holmér tog till orda kort och militäriskt: 

-Det har varit en bra dag! Vi har fått tag på och förhört tjugo misstänkta 

och de resterande tio har vi spårat upp. Vi har gjort en del 

beslag av diverse handlingar och kläder som ska analyseras. Jag 

räknar med att analys av förhörsprotokoll etc. kommer att ta några 

månader. Men vi måste jobba på ... Vi ska inte ge oss ... Tack för 

idag! 

5 

Åklagarmyndigheten 

Överåklagare Claes Zeime slog näven i bordet. Han var inte ensam. 

Bakom sig hade han så gott som varenda åklagare i Stockholmsområdet. 

Nästan hela rättegångsbalkens bestämmelser nonchalerades 

av envåldshärskaren Hans Holmér. 

Förorättade och förolämpade kurder och invandrargrupper talade 

om att vända sig till Europadomstolen och FN och kräva sina 

mänskliga rättigheter. En del svenska jurister och advokater varnade 

åklagarna för att sådana här aktioner som ”Operation Alfa” kunde 

vara frö till väpnade oroligheter och rent av fröet till ett inbördeskrig. 

Man antydde också från politikerhåll att den stora massan i 

Sverige var oberäknelig och man befarade kravaller. Vid det oundvikliga 

mötet mellan åklagaren och mörkläggaren gick det hett till. 

-Lägg dig inte i det här, sa Holmér till Zeime. 

-Det kan du ge dig faan på att jag gör, sa Zeime. -Något anhållande 

eller åtal härifrån kan du inte räkna med. Jag står helt på de misstänktas 

sida och har talat med advokaterna. 

-Far åt helvete, sa Holmér och gick därifrån för att kontakta statsministern.


Men Zeime hade nu skaffat sig ordentligt på fötterna och tillsammans 

med ett tiotal åklagarkollegor hade han i över två timmar förhandlat 

med företagsläkare om mass-sjukskrivning av nästan hela 

åklagarkåren i Stockholmsområdet. 

Riksåklagaren fick göra en brandkårsutryckning till Zeime och på 

dennes kontor diskuterades situationen. 

-Kalla det vad du vill Magnus! Strejk eller sjukskrivning. Vi mår så 

... psykiskt dåligt på åklagarmyndigheten ... av att gällande lag ... så 

flagrant ... åsidosätts av spaningsledningen, sa Zeime till riksåklagaren. 

-Så ni lägger ner arbetet, sa Magnus Sjöberg. 

-Du får två veckor på dig Magnus, sa Zeime. -Vi har redan talat 

med facket. 

-Men det gäller rikets säkerhet, sa riksåklagaren. 

-Det skiter jag i. Då får regeringen ta fram en annan spaningsledare 

som har lite fingertoppskänsla. Holmér ska bort. Nu är det stopp. 

5:e februari går vi ut i strejk eller anmäler oss till företagsläkaren 

som psykiskt utmattade när vi nu har fått bekräftat rättsapparatens 

totalhaveri. Vi vänder oss till massmedia och då även ute i Europa. 

Den karamellen kan ju statsministern suga på. 

-Jag kontaktar statsministern redan idag. Undvik att tala med 

Holmér. Jag ska se om jag kan få bort honom. 

6 

När Magnus Sjöberg kom till väntrummet hos statsministern fick 

han sitta ner och vänta. Sekreteraren upplyste att ett brådskande 

ärende kommit före. 

-Törs man fråga vem som är därinne? sa riksåklagaren. 

-Javisst. Du får ändå se honom när han kommer ut. Det är länspolismästaren 

Hans Holmér. 

-Det ante mig, sa riksåklagaren och smålog. 

Inne hos statsministern haglade beskyllningarna. 

-Du är för klumpig Hans! skrek Ingvar upprört. 

-Det är inte så farligt. Det måste se ut som om vi jagar ett mördarpack, 

skrek Holmér tillbaka. 

-Jag kan väl för helvete inte tala om för åklagarna att poliser är inblandade 

i mordet. Det måste skötas diskretare Hans. Och klarar du 

inte det så ... ropade Ingvar. 

-Ssssåååååååååå? skrek Holmér och spände ögonen i statsministern. 

311

312 

-Lugna dig Hans. Det är klart att du får en slant och ett internationellt 

jobb för besväret. Nu handlar slaget om den stora gråa massan 

i Sverige. Om svenska folket börjar svikta i tron på rättsväsendet 

och om det kommer fram att regeringen mörklägger att CIA ligger 

bakom mordet då får ryssarna en gratischans. De får den allmänna 

opinionen på sin sida ... Riksåklagaren sitter därute. Vi får se vad 

han har att säga. Kanske måste vi kompromissa ... Ring mig hem 

ikväll vid 21.30 så vi vet hur massmedia har tacklat ”Operation Alfa”, 

sa Ingvar Carlsson. 

-OK, sa en sammanbiten länspolismästare och reste sig och gick ut i 

väntrummet. 

Han morsade småleende åt riksåklagaren som var näste besökare. 

7 

Statsministern och riksåklagaren 

-Var så god och sitt Magnus, sa Ingvar Carlsson. 

-Tack min vän, sa Magnus Sjöberg. 

Han hade fått jobbet av Ingvar och naturligtvis inte på juridiska meriter. 

Det hade varit fullt tillräckligt att antyda socialdemokratisk 

partitillhörighet. 

-Vad gör vi? sa Ingvar. 

-Hmm. Du kan räkna med omfattande sjukskrivningar och strejker 

bland åklagarna. Holmér måste bort! 

-Är det så illa? Oj då. Holmér är rasande som du förstår. Han tål 

inga mothugg. Han har satsat hela sin karriär. Ja hela sin tillvaro på 

att låtsas leta efter Olof Palmes mördare. 

-Ja nog är han väl en fighter och en hjälte men han går fram som en 

ångvält. Det sägs att han drömmer om ”Dirty Harry”, sa Magnus. 

-Clint Eastwood? Jo jag kan tänka mig att han liknar sig vid den 

tyste hjälten men han jobbar för genomskinligt. Vi måste ta bort 

honom till varje pris. Vi åberopar Juristkommissionens rapport och 

sedan köper vi en kommission till. Vad skall vi kalla den tycker du? 

-Varför inte ”Den parlamentariska kommissionen?” sa Magnus 

småleende. 

-Perfekt Magnus. Perfekt och den får rikta kritik mot både åklagare 

och polisledning och helt avfärda misstankar om att poliser varit inblandade 

och så börjar vi utreda på ny kula igen. Perfekt Magnus. 

-Hur får vi bort Holmér då? 

-Regeringen organiserar om hela köret. Riksåklagaren får ansvaret


när det gäller förundersökningen och rikspolisstyrelsen tar över 

spaningsledningen. 

Det innebär att du tar över ansvaret för mörkläggningen Magnus, sa 

Ingvar. 

-Det gör jag gärna. Jag hoppas att historikerna förlåter mig. Det 

gäller ju rikets säkerhet. 

-Ingen fara käre vän. Partiet har totalkontroll över polis och massmedia. 

-Tack Ingvar, sa riksåklagaren och var stolt över att få vara en äkta 

socialist. 

-Men vi kan inte focka Hans Holmér direkt. Vi får ge honom en 

undanskymd plats utan operativt ansvar. 

-I cykelkällaren? skrattade Magnus. 

-Något liknande. Då går han av sig självt. Sen får jag förhandla om 

priset, sa statsministern och tog riksåklagaren i hand. 

De gapskrattade båda två åt länspolismästarens väntade öde. Sekreteraren 

hörde skrattet genom väggen och hon drog på munnen och 

filade naglarna. 

8 

5 mars 1987 Palmerummet 

-Nu skiter jag i det här, skrek länspolismästare Hans Holmér. 

I en hel månad från den femte februari hade han suttit och sorterat 

inkommande tips. Och han hade fråntagits det operativa arbetet för 

mordutredningen. 

Klockan var tolv och han beställde fram en taxi. Tillsammans med 

sina gamla livvakter åt han en braklunch på stans flottaste krog 

Operakällaren. Välkänd som han var från massmedia ropade han till 

sig hovmästaren och skriver på notan och säger att den ska skickas 

till statsministern på regeringskansliet Rosenbad. 

På kvällen ringer han upp statsministern och skäller ut honom. 

De träffas 07.30 nästa morgon. 

-Hans lugna dig! Tids nog får svenska folket veta din heroiska insats. 

Jag hade gärna velat göra dig till justitieminister men det går 

inte för dagen, sa Ingvar Carlsson ilsket. 

-Jag blir behandlad som en misslyckad polischef. Hur tror du att det 

känns? fräste Holmér. 

-Såja. Vi får ta en sak i taget. Först och främst är det pengarna. Hur 

mycket ...? 

313

314 

-Inte under en million svenska kronor, skrek Holmér. 

-Jaså ... jaha ... jag hade tänkt mig fem millioner ... på konto utomlands 

..., sa Ingvar försiktigt. 

Holmér tappade hakan. 

-Fem? sa han totalt avväpnad. 

-Ja du måste förstå hur jag tänker. Det är inte lätt för dig ... men 

samtidigt vill jag ha dig i närheten om dina resurser behövs, sa Ingvar. 


-Om de ordinarie poliserna ... på mordroteln ... löser mordet ... då 

måste jag ha din hjälp som desinformatör. Det är inte lätt för mig 

heller. Jag har tryck från alla håll. Vi kan inte låta sanningen komma 

fram. Det förstår du väl? 

-Jo jag får väl ta min del av ansvaret, sa Holmér uppgivet. 

De satt tysta ett tag och nästan lite halvsvettiga efter vredesutbrotten. 

-Vi kommer nu att tillsätta en parlamentarisk kommission, som vi 

kallar Edenman-kommissionen. Den ska självklart dra slutsatser ur 

Juristkommissionens material. Ja du känner till metoden? sa Ingvar 

och log mot Holmér. 

-Jaa. Warren-kommissionen och Kennedy-mordet. Begravningen av 

sanningen, Holmér log tillbaka. 

-Precis. Det viktiga är att svenska folket och andra länder får intrycket 

av att vi gör allt som står i vår makt för att hitta mördaren, 

sa Ingvar nu allvarligt. 

-Vet du vad han heter? sa Holmér roat. 

-Ja, sa statsministern. -Om du säger förnamnet så säger jag efternamnet 

och födelseår. 

-Stefan, sa Holmér. 

-Svedbom född 1943, sa statsministern. 

De skrattade gott båda två och tog varandra i hand. När Holmér hade 

öppnat dörren och var på väg ut vände han sig om och ställde 

frågan: 

-Vad händer med Stefan Svedbom? 

-Det där är utrikesministern Sten Anderssons bord. Jag tror att han 

har börjat förhandla med ryssarna, sa statsministern. 

-Hmm, sa Holmér fundersamt. 

-Jo du förresten ... Du förstår väl att jag vet att några av dina grabbar 

är inblandade i mordet ... polisinspektörerna Leif Tell och To-


mas Pilz, dom som kallas ”Elaka Måns” och ”Gorillan” ... dom som 

slog ihjäl det där fyllot Maknoff i arresten, sa statsministern. 

-Jaha? sa Holmér. 

-Edenmankommissionen slår fast att det så kallade polisspåret saknar 

substans, sa Ingvar. 

-Gör den? Den är inte ens tillsatt och har inte börjat arbeta. Vad 

menar du? sa Holmér misstänksamt. 

-Allt styrs härifrån! sa Ingvar. 

-Va bussigt, sa Holmér och nickade på huvudet i tacksamhet. 

Senare på kvällen kunde svenska folket se på TV-nyheterna att 

Hans Holmér lämnat Palmeutredningen och med anledning härav 

gjordes en intervju med statsminister Ingvar Carlsson. 

-Ingvar Carlsson! Vad händer nu med polisutredningen? sa reportern. 

-Jag har fullt förtroende för polisen, sa Ingvar. 

-Holmérs avgång då? Har du tappat förtroendet för honom? sa reporten. 

-Jag har fullt förtroende för Hans Holmér och kan inte lägga mig i 

polisens arbete. Att han tar en paus i arbetet är nog av utredningstekniska 

skäl, sa Ingvar. 

-Vad betyder utredningstekniska skäl? sa reportern. 

-Jag har fullt förtroende för polisen, sa Ingvar. 

-Polisspåret då? sa reportern. 

-Allt kommer att gås igenom av den parlamentariska kommissionen 

och jag har fullt förtroende för polisen, sa statsministern. 


315

316 


Kapitel 22 

Juristen Barbro Lundgren jobbade egentligen på regeringskansliet 

Rosenbad som departementsråd. Hon hade haft nästan daglig kontakt 

med sin chef Thage G. Pettersson. Han var industriminister. 

När denne var i Moskva för att göra affärer med ryssarna så hade 

Barbro Lundgren ingått i styrkan. 

En sen kväll i Moskva hade industriministern tappat kontrollen och 

kunde inte hålla fingrarna borta från Barbros välformade bakdel. 

Hon var dock inte med på noterna utan slog honom på fingrarna. 

Intermezzot medförde totalkonfrontation mellan chefen och Barbro 

och när de kom hem från Moskvaresan satte hon tummen i ögat 

på industriministern och sa: 

-Nu vill jag bli sjukskriven för dessa sextrakasserier! 

Naturligtvis fick hon sin vilja igenom vilket innebar ett års betald 

vila och ledighet. 

När hon ånyo skulle börja jobba stötte hon ihop med sin gamle bekant 

Ronny Andersson. ”Av en tillfällighet”? 

Barbro var ett år yngre än Ronny men hade tagit sin juristexamen 

betydligt tidigare än vad han hade gjort. 

Hon var intelligensen personifierad och hade intensiva blågrå ögon. 

Hon var 160 centimeter lång med kortklippt mellanblont hår och 

uppkäftiga bröst. Hemma i lägenheten hade hon en flygel där hon 

spelade klassisk musik. TV:n hade ingen plats i hennes tillvaro. Just 

då levde hon solo med brevvänner över hela världen. Hon läste 

böcker, utländska dagstidningar, lyssnade på radion och pratade i 

telefon med sina utländska vänner. Hon gick på konserter, operaföreställningar, 

teatrar, bio och var älskarinna åt ett flertal politiker i 

de flest lägren. Några av hennes utländska älskare var sovjetiska 

GRU-officerare men det struntade hon i. Hon avskydde politiken 

och älskade konsten. -Men hej Ronny. Det var länge sen, sa Barbro. 

-Goddag, goddag Barbro. Hur står det till? 

-Jag har varit sjuk i ett helt år och ska börja jobba i morgon. Du då? 

-Ja säg det. Jag mår väl hyfsat men vet inte riktigt vad jag ska syssla 

med. Kanske blir det ett försök till författare. Jag har skrivit lite. 

Vill du läsa kanske? sa Ronny trevande.


-Ja gärna. Släng in en kopia i min brevlåda. Ring mig nästa vecka. 

Portkoden är 5193. 

-Ska bli, sa Ronny. -Kanske vi kan äta en lunch nästa vecka? 

-Hemskt gärna, sa hon. 

Barbro hade de intensivaste ögon man kunde tänka sig. 

2 

En tid senare: 

-Jag streckläste din skrift, sa Barbro Lundgren. 

-Försvarslotto? sa Ronny. 

-Jaa. Du har verkligen flyt på ditt skrivande. Tänker du publicera 

något? 

De hade träffats över en sen lunch på järnvägsrestauranten. Barbro 

hade nu kommit ordentligt in i selen igen. 06.30 ringde klockan och 

genast slog hon på de tidiga morgonnyheterna. Till kaffet läste hon 

den konservativa tidningen Svenska Dagbladet. Hon hade borgerliga 

rötter och avskydde socialistregeringen som hon arbetade för. 

Hon var en fast anställd tjänsteman och skötte kontakterna med näringslivet. 

Hon lämnade bostaden 07.15 och tog oftast en promenad 

till jobbet på regeringskansliet. 

Efter att ha tuggat färdigt svarade Ronny på hennes fråga: 

-Förmodligen inte eftersom storyn pågår fortfarande. Jag vet inte 

hur den slutar. Visserligen hade jag förutsett att Palme kunde skjutas 

av ryssarna men jag blev ändå tagen på sängen ... 

-Jag tror också att ryssarna ligger bakom, sa Barbro. 

-Jaså. Hur kan det komma sig? Har du hört något på jobbet? 

-Oh nej. Du är tokig. Det är absolut förbjudet att prata om mordet. 

Och skulle jag antyda till industriministern att ryssarna ligger bakom 

... ja då skulle hjärtat stanna på honom. Han skulle dö av skräck. 

Du anar inte så rädda ministrarna är för Sovjetunionen. 

-Statsministern också? sa Ronny. 

-Oh, ja. Han är mer vänstervriden än vad Palme var. Han är livrädd 

för ryska stridsvagnar. Han pressas till eftergifter varje vecka av 

ryska militärattachén ... Jurij Ahromejev tror jag att han heter, sa 

Barbro. 

-Usch då, sa Ronny. -Tror du att ryssarna tar Sverige då? 

-Utan minsta tvekan blir det så. Jag reser mycket som du vet och 

bland mina vänner i Danmark kallar man redan Stockholm för ”lilla 

Moskva”. Men det är väl inget att bry sig om. Jag har min musik, 

317

318 

mina klassiska romaner och vänner över hela världen. Jag är inte 

rädd för ryssarna, sa Barbro. 

-Inte? Hur kan det komma sig? 

-Dom gillar mig! 

Hon gav upp ett klingande skratt och lyfte rödvinsglaset. Hon drack 

alltid ett glas rött vin till lunchen. Det var bra för matsmältningen 

och bra mot tristessen på jobbet. 

-Där ser man, sa Ronny. -Varför tror du ryssarna ligger bakom då? 

... 

-Det hände en sak mordkvällen ... Eller ska vi säga att det började 

14 dagar före mordkvällen ... 

-14 dagar före? Det var då han bestämde sig för att gå på bio och 

det meddelade han statsrådsberedningen ... och Lars Dalberg, sa 

Ronny. 

-Jo jag vet. Jag gillar inte heller den senare. Det är något misstänkt 

med honom ... men som du vet har jag en hel del goda vänner över 

hela världen från ILO, International Labour Organisation. Jag utbildades 

där och var påläggsskalv och där drällde det av ungkommunister 

från satellitstaterna. Jag lärde känna två män och har fortfarande 

kontakt med dom ..., sa Barbro. 

-De blev dina älskare förstås? 

-Naturligtvis! skrattade hon förläget. 

De skålade i det italienska rödvinet. 

-Den ene heter Josef och är tjeck. Den andre heter Daniel och är 

polack. De arbetar båda för GRU, sa Barbro. 

-GRU? ... Den sovjetiska militära säkerhetstjänsten? 

-Jah? 

Barbro såg förvånat på Ronny. 

-Fortsätt gärna! sa Ronny och log. 

-OK. Det var polacken Daniel som ringde till mig två veckor före 

mordet och sa att han skulle komma till Stockholm den 28 februari 

1986. Alltså morddagen. Han frågade om han fick sova över hos 

mig och det fick han. Den 28:e på morgonen åkte jag ut till Arlanda 

och mötte honom. Han kom genom VIP-dörren och hade diplomatpass. 

I handen höll han ett paket och han sa att det var en bok. När 

jag ville känna på paketet ryckte han till och blev skärrad. Jag fick 

absolut inte röra paketet eller boken. Han vakade som en hök över 

bytet. Han fick en extranyckel till min lägenhet och besökte polska 

ambassaden under dagen medan jag var på jobbet. På kvällen ...


hemma hos mig tog han fram en flaska polsk vodka. Vi skulle ha 

det lite trevligt ... ja lite mysigt alltså ... Daniel hällde upp två drinkar 

och jag smuttade på glaset när vi skålade, sa Barbro med allvarlig 

min ... 

-Och? ..., sa Ronny. 

-Sen minns jag inte mer. 

-Vad var klockan? 

-Mellan åtta och nio på kvällen. 

-Hade ni ätit? sa Ronny. 

-Neej vi skulle ta drinken först och äta sedan ... och älska som dessert 

förstås. 

Hon gapskrattade förläget. 

-Hmm. Du blev drogad alltså! sa Ronny allvarligt. 

-Jag vaknade 12 timmar senare ... alltså klockan nio nästa morgon 

och slog på radion och det var då jag hörde om mordet. Daniel hade 

vaknat före mig. Olof Palme är skjuten, ropade jag till honom. 

-Hur tog han det då? sa Ronny. 

-Han sa inget. Han smålog eller kanske mera ... Han hånflinade. 

-Och han jobbar för GRU? 

-Jaha och han säger att militärdiktaturen i Polen med general Jaruzelski 

du vet ... Att generalen är bra för Polen ... men då tänker han 

mest på alternativet de ryska stridsvagnarna förstås, sa Barbro. 

-Vodkaflaskan som Daniel bjöd ur ... Har du den kvar? 

-Ja den står nästan tom kvar i kylskåpet märkligt nog. Du kan få 

den om du vill? 

-Va bra! Jag tror jag har en kanal inom polisen. 

3 

Den nya Palmeutredningen. 

Kriminalkommissarie Inge Reneborg kunde efter en hastig genomgång 

av läget konstatera att det inte fanns tillstymmelse till spår i 

mordutredningen. Han hade tagit över jobbet som spaningsledare 

efter Hans Holmér och gjorde det med rätta eftersom han var chef 

över våldsroteln i Stockholm. Det var Reneborg som skulle haft 

jobbet från början och han förstod snart att ett politiskt intrig- och 

rävspel på internationell nivå hade sopat bort eventuella spår av 

mördaren. 

Tillsammans med sin granne och förre kollega den pensionerade 

chefen för stöldroteln kriminalkommissarien Torsten Perborn satt 

319

320 

de hemma hos honom i bostaden sent på kvällarna och skummade 

den hitillsvarande polisutredningen. 

-Ingenting, sa Reneborg. 

-Jag håller med, sa Torsten. -Här finns ingenting. Antingen har någon 

städat i utredningen eller också har en kvalificerad desinformatör 

vilselett allihop. 

-Hmm. sa Reneborg. -Vi får börja från början vid mordplatsen. 

4 

Telefonen ringer hos Torsten Perborn och hans fru svarar: 

-Annika Perborn! 

-Ja hej det är Ronny Andersson. Jag söker Torsten är han hemma? 

-Han är ute i trädgården med hunden. Ett ögonblick ska jag hämta 

honom, sa Annika. 

-Tack så mycket, sa Ronny. 

Två minuter passerar och en andfådd Torsten svarar sedan: 

-Ja men tjenare Ronny. Det var länge sedan. Hur har du det? 

-Hyfsat, hyfsat ... Det går visst trögt i mordutredningen? 

-Ja min kollega och granne Inge Reneborg är spaningsledare nu 

som du vet! sa Torsten. 

-Jag hörde det på nyheterna. Vad anser han om läget? 

-Inte ett spår. Noll och intet. Det här med kurderna är löjligt tycker 

han, sa Torsten. -Och tack för det här med blodgruppen på den 

svarta ANC-ledaren vid Palmes begravning. 

-Ja för ett år sedan ja ...Jag såg att det var kraftig bevakning när han 

höll sitt tal på Sergels torg i anslutning till begravningsceremonin. 

-SÄPO bockar och tackar. De hade totalt missat att kolla hans blodgrupp 

inför ett möjligt attentat. 

-Hm, sa Ronny. 

-Hade du något särskilt på hjärtat? 

-Jo du sa för ett år sedan att jag kunde ringa om det var något särskilt, 

sa Ronny. 

-Javisst. Kör igång bara. Jag har mina kanaler rakt in i utredningens 

hjärta, sa Torsten. 

-Jag har en kvinnlig bekant och jurist på regeringskansliet. Hon 

blev drogad av en polack vid 20-tiden mordkvällen. Polacken jobbar 

för GRU. Och han kom hit på diplomatpass med ett mystiskt 

paket. Han gick rakt igenom tull och säkerhetskontroll. Han sov 

över hos henne och när hon vaknade nästa morgon och slog på ra-


dion och fick höra nyheten om Palme så hånflinade polacken mot 

henne, sa Ronny. 

-Det var som tusan. Det där kan vara något. Har du mer? sa Torsten 

ivrigt. 

-Ja möjligen ... Kvinnan som heter Barbro Lundgren är departementsråd 

åt industriministern och hon har vodkaflaskan kvar som 

polacken serverade ur. Kanske man kan analysera resterna av vodkan 

och se om där finns spår av något preparat? sa Ronny. 

-Javisst. Bra, bra, sa Torsten. -Jag ska ordna ett möte med spaningsledaren 

Reneborg. Ta med flaskan så får vi skicka den till 

Statens kriminaltekniska institut. Var kan jag nå dej? 

-Du kan ringa mig i Södertälje eller till Barbro. Jag får ligga över på 

hennes soffa när jag är i Stockholm. Vi är goda vänner sedan många 

år tillbaka, sa Ronny. 

-Det blir bra. Hej så länge ... Men du Ronny som står Bill väldigt 

nära ... Han ringer mig nästan varannan kväll och tjatar om att han 

har en smalfilm över mordet. Han påstår att han stått vid grillkiosken 

på Sveavägen och filmat skottögonblicket med en superåttakamera, 

sa Torsten. 

-Det låter som fyllsnack. 

-Kanske det men han tjatar så förbannat och påstår också att han 

murat in filmen i en stenvägg i närheten av Järna några mil söder 

om Södertälje. 

-Ja hans förra fru bor i dom trakterna. 

-Hmm, Han vill ha fem millioner för filmen och det får han av regeringen 

... Bara han tar fram filmen. 

-Jag kan ju alltid kolla ... Ja testa lite ... om det är fyllsnack eller 

inte ... 

-Gör det är du bussig, sa Torsten. 

5 

Marta hade planen klar. Hon väntade Ronnys barn men skulle betrakta 

det som sitt eget. Hon hade bara några dagar eller någon 

vecka på sig till förlossningen. Hon ringde efter honom och han 

kom till henne och sov där om nätterna. Ett tag hade hon tänkt berätta 

sin hemlighet men det var något inom henne som tog emot. 

Kanske var det taskigt mot honom. Men hon kände på sig att hon 

gjorde rätt. Hon hade ingen att förlita sig på. Inom socialförvaltningen 

hade de sagt åt henne att hon och barnet skulle placeras på 

321

322 

ett kommunalt eller statligt hem för ensamma mödrar, kanske bland 

kvinnliga missbrukare som ”råkat” bli gravida. 

Martas stora synd var att hon hade slutat betala hyran för lägenheten 

den dagen hon fick veta att hon var gravid. Hon hade lämnat 

ett urinprov för analys och fått klartecken. Det sjöng jubelsånger 

från Himmelen i hennes hjärta. 

Hyrespengarna la hon undan i ett kuvert i bankfacket. Hon och 

barnet skulle behöva en ny start någon annanstans men inte i det invandrargetto 

som Geneta i Södertälje var. Av Ronny fick hon inte 

ett öre. Han jobbade inte. Ibland fick han lunchkuponger av henne 

men dom växlade han in hos någon restaurant så att han kunde 

dricka sitt förbannade vinblask. Det måste bli ett uppbrott för hon 

skulle inte låta sitt barn växa upp bland alla dessa svartskallar. 

Marta kände sig väldigt isolerad i det här bostadsområdet och på 

två Svenssonfamiljer i kvarteret gick det trettio invandrarfamiljer 

som levde på bidrag från stat och kommun. Där fanns finska zigenare, 

turkar, syrier och konstiga araber. 

På socialförvaltningen hade man förklarat för henne att så fort 

barnet var fött skulle man byta lås på lägenheten och verkställa 

vräkningen. Hon hade inte talat om att hon var sambo och förlovad 

med Ronny och att han hade sina möbler och personliga tillhörigheter 

i bostaden. Hade hon berättat sanningen för socialen så hade 

Ronny övertagit kontraktet och då hade de ändå fastnat i området. 

En kväll vid sextiden gick fostervattnet för henne och hon ringde 

sjukhuset. 

-Har värkarna börjat? sa sköterskan. 

-Nej, sa Marta. 

-Återkom när de kommer regelbundet var 5:e minut eller något sådant, 

sa sköterskan. 

-Jaså! sa Marta och log mot Ronny. 

En halvtimma senare hördes ett iltjut från sovrummet när den första 

värken kom och när de kom var femte minut tog de en taxi till sjukhuset. 

Hon placerades i förlossningsbänken ganska omgående och 

Ronny fick ta på sig en vit rock. 

-Var hos mig Ronny, ropade Marta. 

-Jaa oroa dig inte. Jag finns här hela tiden. 

Timmarna gick och Marta skrek kontinuerligt. Hon blev sämre 

och sämre och andades häftigt. Ibland gallskrek hon av smärta och 

hennes krafter började sina. Sjukhuspersonalen verkade ta lätt på


förlossningsarbetet, men Ronny märkte att det inte var som det 

skulle. Han misstänkte plötsligt att hon inte skulle klara sig levande 

ur situationen och då ropar hon med hes röst: 

-Nu får du hjälpa mig Ronny det här klarar jag inte. 

-OK. Håll ut ett tag till ska jag tala med personalen, sa Ronny. 

Han spårade upp jourhavande barmmorska. 

-Min fästmö klarar inte det här. Ni får sätta in dropp och påskynda 

födsloarbetet med sprutor. Jag fruktar för hennes liv. Hon har bett 

mig om hjälp. Hon skulle aldrig be mig om hjälp om det inte vore 

blodigt allvar. Hon är förstföderska, sa Ronny. 

-Jag kommer med, sa barnmorskan. 

Barnmorskan lyssnade med stetoskop på magen och hjärtat. Därefter 

tar hon pulsen på Marta som andas häftigt med glasartad blick. 

Hon går genast ut och kommer tillbaka med tre läkare och ytterligare 

två barnmorskor. Ronny förstod att det var fara å färde och han 

var glad att ha slagit larm i tid. Men han var inte orolig. Hade inte 

”Rösten” sagt till honom att han skulle få ett barn till? Det måste 

vara ett viktigt barn och nu var det på väg. 

Barnmorskan tog Ronny i armen och sa: 

-Du kan åka hem ett tag. Sitt vid telefonen. Det kan bli operation ... 

Ja eventuellt kejsarsnitt. Vi ringer ... Det är bäst att du inte är i vägen. 

-Ok, sa Ronny uppgivet och gick fram till Marta. -Jag åker hem och 

vilar mig lite. Ingenting får hända dig och barnet. Hör du det? 

-Tack Ronny, viskade hon. 

I villervallan hade barnmorskan missat att Marta var förstföderska 

och 35 år fyllda. En riskabel ålder enligt statistiken. Senare skulle 

Ronny förstå att han genom att slå larm om hennes tillstånd kanske 

hade räddat livet på henne och barnet. 

Hemma hade han en flaska rött vin och innan han tog glaset såg han 

in i sina ögon i spegeln: 

-Gode Gud. Jag finns i dig och du finns i mig. Låt Marta och barnet 

få leva! 

För varje glas han tog upprepade han samma bön. När flaskan var 

tom ringde telefonen. Han var fullkomligt lugn då han lyfte luren. 

-Ronny här! 

-Ja det är barnmorskan ... får gratulera ... Det blev en son ... 

Välskapt förstås .... 

-Och mamman? sa Ronny. 

323

324 

-Hon har förlorat en hel del blod ... och får transfusion just nu ... 

och hon sprack upp ... men vi ska precis sy ihop henne ... Det går 

bra att komma nu. 

-Tack, sa Ronny. 

Han sköljde munnen med ett glas vatten och tackade Gud för hjälpen. 

På sjukhuset fick han inte komma in till Marta utan visades in till 

pojken som låg på magen i kuvös med luckan öppen. 

-Ta på honom då, sa en ung sköterska. 

Ronny sträckte in handen och strök honom över ryggen och upprepade 

om och om igen: 

-Hej Johannes. Det är jag som är din pappa ... Hej Johannes det är 

jag som är din pappa ... 

Barnet öppnade ögonen och försökte fokusera blicken. 

-Det går bra att gå in till frun nu, sa en annan sköterska. 

Marta hade återfått medvetandet och frågade efter barnet. Då kom 

systern in och la pojken mellan hennes bröst. Hon höll om honom 

och grät av lycka. 

6 

Nästa dag for Ronny till Bill Blomquist i Möbelkällaren ”Lilla 

Pentagon” och pumpade honom om ”filmen”. 

-Vad är det för film Torsten Perborn pratar om? sa Ronny. 

-Jag har en kopia på filmen där gärningsmannen skjuter. Det syns 

tydligt och klart vem det är som skjuter. Jag vill ha 5 millioner och 

en ny identitet. 

-Det är väl bara att lämna in filmen då! 

-Det är min livförsäkring ... Den ligger i en väl tillsluten glasburk. 

Inmurad, sa Bill. 

-Det är väl bara att börja förhandla då eller hur? 

-Det är min livförsäkring du förstår inte ... Om dom skjuter mig får 

dom inte filmen ..., sa Bill allvarligt. 

-Vem ska skjuta dig och varför? 

-Du vet inte allt Ronny ... Det kan bli ett massa skjutande i det här 

landet ... och Palme var inte den siste politikern som ska skjutas. 

-Hmm. Jaha. Du får väl säga till om du behöver hjälp med förhandlingarna 

om belöningen. 

-Torsten vill ha filmen. 

-Jo, jag vet. Ge honom den då, sa Ronny.


-Då blir jag skjuten av regeringen, sa Bill sorgset. 

7 

Ronny träffade Barbro på lunchen och fick polacken Daniels vodkaflaska 

och tog en rask promenad upp till spaningsledaren Inge 

Reneborg på polishuset. Hans uppgifter spelades in på band och 

protokoll upprättades. Reneborg tog mycket allvarligt på hans uppgifter. 

Det här var ett nytt spår, det så kallade ”Rysspåret” som var 

förbjudet att uttala i vart fall i massmedia som med järnhand kontrollerades 

av regeringen. Han tog sig några pilsner på Tennstopet 

och tyckte att det mesta i tillvaron var knepigt. Hur skulle det sluta? 

Bedövad av alkoholen och bedrövad av vilsenheten tog han pendeltåget 

till Södertälje. 

Han satte nyckeln i låset och den passade inte. Han kom inte in i 

bostaden. Någon hade bytt lås. Det var mörkt och kallt ute. 


325

326 


Kapitel 23 

-Ingen fara, sa Marta. -Jag vet vad jag gör. Följ mig och Johannes 

till tåget nästa vecka när jag blir utskriven från sjukhuset. Jag har 

ordnat allt i Hälsingland. Du får komma efter när du har gjort vad 

du ska härnere i Stockholm. Min mor eller ska jag säga en överlycklig 

mormor hjälper mig den första tiden. Hade du någonstans 

att sova i natt Ronny? 

-Ja av en slump blev jag inviterad till vin mat och en bäddad säng 

av en helt främmande människa här i Södertälje. Det känns lite styrt 

av ödet ... ja det som händer oss menar jag. Det finns nog en mening 

med allt, vad tror du? 

-Ja det är nog så och det förstår du väl att jag måste ta Johannes till 

en annan tillvaro? Till den friska luften i Hälsinglands skogar? 

-Ja, jag tycker du gör rätt. Jag får komma efter. Jag måste reda ut 

det här. Antingen är jag tokig eller också blir jag ledare för hela 

världen. Jag grubblar så ... och det här kan jag bara klara ensam ... 

som du förstår. 

-Du gör vad du måste göra ... och jag gör vad jag måste göra. 

De grät båda två och höll om varandra. 

2 

Det var så att säga Barbro Lundgrens tur att ta över stafettpinnen 

från Marta. Kvinnorna som hjälpte Ronny var som ett stafettlag. 

Han fick sova på hennes soffa och ställde in några kartonger i våningen. 

Han hjälpte Bill att bära möbler då firman behövde extrahjälp. 

Han fick ihop lite pengar till personliga utgifter och sedan 

gick han runt innerstaden och plockade tomburkar. Han behövde 

tänka och grubbla över sin situation, meningen med livet och det 

uppdrag på jorden som väntade på honom. Var apokalypsen eller 

undergången nära? Var detta slutet för mänskligheten? Han följde 

världsutvecklingen noga och var kanske en av de mest välinformerade 

personerna i Skandinavien. Han jobbade inte. Han följde nyheterna 

timma för timma och läste ett tiotal dagstidningar på biblioteket 

och dessutom fackliga tidsskrifter. Genom Barbro fick han 

också tillgång till skvallret i regeringskansliet.


-Att du inte tar upp juristbanan igen. Jag har hört en del skvaller. 

Du anses vara en respekterad och duktig jurist. En rättvisans förkämpe. 

-Just nu måste jag följa världsutvecklingen noga. Jag kan inte hjälpa 

det, sa Ronny. 

-Och Palmeutredningen? 

-Samma sak. Ett inre tvång där också ... Att följa med ... och påverka 

om jag kan ... Jag tror att det är en del av ett uppdrag som jag 

har. Ett jobb som styrs från en annan dimension. 

-Himlen? sa Barbro lite skämtsamt. 

-Ja och då menar jag inte den synliga världen utan den osynliga. Jag 

tror att det finns högre energier i Universum där människosjälen har 

sin boning. Det innebär att den synliga fysiska kroppen är mera som 

en kostym eller klänning som människan tar av sig när hon går över 

i den andra energidimensionen. I den senare råder monarki där 

GUD är Konungen ..., sa Ronny. 

-Och Jesus? sa Barbro. 

-Han är en kungason, sa Ronny. 

-Vem är du egentligen? sa Barbro. 

De skålade i det mjuka rödvinet. Ronny hade fått ihop några kronor 

på att samla burkar och flaskor och det räckte till en flaska vin 

av den billigare sorten. När den var urdrucken, då tog Barbro fram 

sin flaska av den dyrare sorten. De satt där tillbakalutade i hennes 

ljusa plyschsoffa med ryggen mot de tunna halvgenomskinliga vita 

gardinerna. Ett milt trafikbrus hördes från gatan utanför. 

-Och planeterna då? Månen, Mars, Venus och det där? sa Barbro. 

-Det där är inte så intressant, sa Ronny. -Det är lågfrekvent energi 

och väldigt tät materia. Jag tycker forskning och vetenskap är inne i 

en återvändsgränd. Vad hjälper det att hämta några gruskorn från 

Mars? De satsar miljarder och åter miljarder amerikanska dollar på 

återvändsgränder. 

-Och UFO? Flygande tefat? sa Barbro. 

-Mycket intressant. De kan vara en förbindelselänk till den högre 

dimensionen. Det är därför dom försvinner i tomma intet. Människor 

och farkoster ökar sina vibrationer så att dom blir tunna genomskinliga 

och osynliga, dvs. hastigheter bortom ljusets. 

-Jag förstår inte riktigt, sa Barbro. 

-Men du spelar väl piano? sa Ronny. -Slå an en baston. Då har du 

låga vibrationer på pianotråden. Sedan slår du ned tangenten på den 

327

328 

högsta tonen och då svänger pianotråden snabbare hit och dit eller 

upp och ner och antalet svängningar per sekund kallas med ett finare 

ord för frekvens. Nu är det så att ljud och ljus kan översättas från 

och till varandra. Om du till exempel säger högt och tydligt: Bä, bä 

vita lamm ... så transformeras ljudet in i en annan dimension till 

ljusstrålar av en viss färgkombination. För oss är det ljuset osynligt. 

-Men för änglarna är det synligt? sa Barbro. 

-Javisst. 

-Och hur kommer UFO och Jesus in i bilden? En del tror att han var 

en utomjording. 

-Varför inte? sa Ronny. -Han säger det själv faktiskt någonstans till 

sin lärjungar har jag läst: ”Ni kommer nerifrån, men jag kommer 

uppifrån”. 

-Uppstod han från de döda? 

-Det där är inte så märkvärdigt. Om nu kroppen är en kostym och 

själen är den verkliga människan, ja då fick han uppdraget att laga 

sin kropp eller kostym och ta på sig den igen och visa människorna 

på jorden sanningen om verkligheten, sa Ronny. 

-Är själen en fysisk verklighet? sa Barbro. 

-Jovisst och hörnstenen är elektronen. 

-Elektronen? sa Barbro förvånad. 

-Ja och i det här sammanhanget är ett namn mycket intressant och 

det är Abraham. Han hette från början Abram. Jag tror att i hebreiskan 

har man inga vokaler. Ta därför bort dessa och uttala resten då 

får du ... BRM. Säg det högt så får du en ljusstråle i Himmelen. 

BRRRMMM. Ta sedan det engelska ordet för bärnsten nämligen 

AMBER och gissa vad det heter på hebreiska ... just det ... samma 

ord AMBER. Ta bort vokalerna A och E så får du MBR och säg det 

högt MMMMBRRR. 

Man kan leka med orden och då blir Abraham början och Amber 

slutet. Gissa vad Amber heter på grekiska, sa Ronny. 

-Samma ord? sa Barbro. 

-Neej! men Elektron, sa Ronny och skrattade lätt. 

-Fy faan du leker med mig, ropade Barbro. 

-Jag hoppas det, sa Ronny och skrattade ännu högre. 

De lutade sig tillbaka och tog varsin klunk av det ljumma rödvinet 

och det var då det hände. Det oförklarliga. Man kan fråga sig om 

det var bra för Ronny eller om det var dåligt för honom. Var det 

kanske en injektion av tro, av hopp eller av kunskap? Och skedde


detta oförklarliga oberoende av hans vilja? Var han sinnessjuk eller 

var han en marionett och sprattelgubbe åt en annan dimension eller 

var han kanske utvald från den andra dimensionen? Detta är vad 

som hände: 

Han sjönk ner i soffan och lutade nacken mot överkanten av ryggdynan. 

Han betraktar lägenhetens vita välvårdade tak. Plötsligt är 

det som om en strömbrytare slås på. Det vita taket som han betraktar 

sänker sig mot honom i en långsam rörelse för att sedan dra sig 

tillbaka. 

Taket rör sig mot honom i en långsam vågrörelse fram och tillbaka. 

Fram och tillbaka. Han följer med intresse fenomenet och medan 

han är mitt uppe i händelsen ber han Barbro: 

-Vill du betrakta mina pupiller är du snäll. 

Det gör hon i fyra fem sekunder och säger sedan: 

-Dina pupiller är ... stora ... och ... mörka. 

Just som hon säger ordet Dina så slås en kamera på i hans inre. 

Han får röntgenblick. Han ser in i hennes huvud. Han ser skallbenet 

och det kortklippta håret som växer därpå. Men så ser han också de 

små partiklarna som far hit och dit som mikroskopiska snöflingor i 

en storm. Så fort hon talar ett ord och det nästa ordet pupiller då 

ökar partiklarnas hastighet. När hon sagt det sista ordet mörka så 

sjunker hastigheten på partiklarna men de blir aldrig helt stilla. De 

rör sig hela tiden i detta tomrum under skallbenet. Så ... lika plötsligt 

som det började ... slutar fenomenet. En kontakt, en strömbrytare 

vrids om. Det påminde om små eldflugor i Sydamerika men partiklarna 

var mörka och skallrummet var ljusgrått. De rörde sig hit 

och dit hela tiden ... 

-Jag måste gå ut en sväng, sa Ronny. 

-Jaa. Ha det så trevligt. Jag ska tvätta. Jag älskar att tvätta. Jag var 

nog en tvätterska i mitt tidigare liv, sa Barbro och skrattade lätt. 

Ute på gatan svär han högt för sig själv: 

-Helvete! Gud har utsett mig för ett viktigt uppdrag. Jag känner det 

på mig. Detta var tecknet. Helvete också! Jag som ville leva som en 

vanlig människa. 

3 

Bill Blomquist och Ronny Andersson umgicks alltmer privat. Ja 

de söp ihop helt enkelt. Kanske var det så att Ronny var utplacerad 

vid Bills sida för att stötta honom eller för att pumpa honom. Eller 

329

330 

var det kanske så att Bill hade pengarna och törsten efter spriten 

och Ronny hade inga pengar och var törstig han också? Bill visste 

att Ronny hade kontakt med Gotlands militärkommando. Spionchefen 

Valter Pero hade hjälpligt kommit tillbaka på halvtid efter 

hjärnblödningen och dennes militära karriär var krossad men Bill 

undrade varför Ronny och Pero hade telefonkontakt var tredje dag 

och ibland varje dag? 

Bill fick kontinuerligt rapporter från Frank Svensson på SÄPO och 

denne tyckte att det var bra om Bill höll Ronny under uppsikt. Bill 

hade kommit upp sig rent ekonomiskt och hade köpt in sig på ytterligare 

en möbelfirma vid S:t Eriksplan. Det lönade sig tydligen att 

köpa och sälja gamla möbler men det var ingen trevlig bransch. 

Folk låg och dog ensamma i sina lägenheter och det var många 

gånger ingen som saknade dom. De satt i sina bås och såg på TV, åt 

och drack och dog. Ibland kunde grannarna i våningen under klaga 

på att maskarna ramlade ner från innertaket då grannen ovanför legat 

död i flera månader. Det hände att det fanns maskar i möblerna 

och även bland gamla fotografier som berättade om ett händelserikt 

liv. Skräpet inklusive fotografierna slängdes i soporna med en axelryckning. 

Möbelhandlarna liknade mer och mer likplundrare. 

Framåt vårkanten 1987 skulle Barbro resa utomlands och Ronny 

fick ha lägenheten för sig själv. Bill hade stadig kontakt med Perborn 

och när regeringen var klar att betala ut 5 millioner till Bill ... 

Ja utrikesminister Sten Andersson stod praktisk taget med pengarna 

i näven ... då sa Bill: ”-NEJ, tack nu kostar det 10 millioner. Ni är 

inte tillräckligt snabba i vändningarna. Ni får 7 dagar på Er. 10 

millioner och ny identitet ute i Europa,” Så där höll han på och 

lekte med dom. 

Ronny och Bill käkade och festade på Tennstopet och en kväll 

gick de hem till Barbros lägenhet. I vanliga fall sov Bill i möbelkällaren 

av säkerhetsskäl. Han var rädd för att bli skjuten. Han 

visste för mycket. De tog några groggar av den svenska starka exportvodkan 

som Barbro fått av näringslivet. Hon hade skänkt några 

liter till Ronny. Bill ville höra religiösa sånger på grammofonen. 

Det var Jan Sparring som sjöng: 

”Någonstans i skuggorna står Jesus ... ” 

Bill var lycklig som ett barn och somnade med kläderna på i Barbros 

säng. Ronny somnade i soffan och snart tävlade deras snarkande 

med trafikbruset utanför.


Vi niotiden nästa morgon vaknar de bakfulla och törstiga. 

-Jag går och köper några flaskor vitt vin. Det finns en hyfsad sort ... 

Vin Blanc Demi Sec. Nästan tre flaskor för en hundring, sa Ronny. 

-Ja gör det. Här har du pengar, sa Bill. 

Han gav honom etthundratjugo kronor. Det skulle räcka till 3 flaskor. 

-Du kan ta en dusch om du vill, sa Ronny. 

-Nej jag törs inte, sa Bill. -Då kanske jag nyktrar till och jag vill 

inte bli nykter. Jag orkar inte med den här världen. Skynda dig och 

köp vinet nu. Jag skulle gått själv men jag orkar inte. Får jag låna 

hennes telefon? Jag måste ringa Stefan och höra om han lever ... 

-Är han dålig? sa Ronny 

-Han super så förbannat. Han är olycklig. Han är periodare. Han säger 

att han ska gå till historien och han orkar inte med det inre 

trycket. Det är en slags visshet som han har haft ända sen han var 

liten grabb ... att han ska gå till historien. 

-Ja, ja. Jag går nu. 

När han kom tillbaka med vinflaskorna låg Bill på sängen och stirrade 

i taket. 

-Jag satte på radion, sa han. -Jag hörde nyheterna. 

-Något särskilt? 

-Ubåtsobservationer på 4 olika orter inom två dygn. Nu är det 

främmande grodmän också. 

-Grodmän? sa Ronny. 

-Ja sovjetiska attackdykare. De lägger små kärnvapenladdningar i 

skärgården runt hela landet. 

-Det går åt helvete, sa Ronny. 

De hade nu fått i sig varsin vinflaska. Båda drack vinet som vatten. 

De drack inte för att bli berusade. De drack för att kunna tänka 

klart. 

-Jag hörde att några hemvärnsmän hade skurit sönder presenningen 

på en sovjetisk långtradare för att kolla vad som fanns i lasten, sa 

Ronny. 

-Fick dom se något? sa Bill. 

-Ja en massa elektronisk utrustning. 

-OH fy helvete. Det här går inte. Jag trodde att det räckte med att 

Palme försvann. Men nu förstår jag mer. Det finns flera förrädare. 

En på Försvarsstaben, en på Statsrådsberedningen och en nyckelperson 

på SÄPO. Ja, så utrikesministern förstås. sa Bill. 

331

332 

-Sten Andersson? sa Ronny. 

-Ja du ska få se ... Han har tagit över Palmes roll i utrikespolitiken 

och kysser PLO i baken och Arafat på munnen, sa Bill och bet ihop 

käkarna. 

-PLO är väl inget hot mot Sverige! 

-Sovjetunionen och araberna går hand i hand. GRU använder sig av 

araber vid lönnmord och sånt. Sovjet öser in vapen i arabstaterna. 

Se bara på Syrien och Irak. 

-Jag känner till det där, sa Ronny. -Du Bill som har jobbat inom 

polisen ... vad är ett relä för något? 

-Någon form av förstärkare för elektroniska impulser, tror jag, hur 

så? 

-Jag tänkte på de sovjetiska långtradare som till synes utan anledning 

åker omkring i den svenska storskogen och i öde trakter. Jag 

tror det har med satelliter att göra. Vi ska se vad som står i uppslagsverket 

... hm, sa Ronny och läste tyst för sig själv. 

Bill reste sig upp och ställde sig bredvid plyschsoffan. Han såg ut 

mot gatan och hade ryggen mot Ronny och då sa den senare: 

-I den där soffan satt jag med Barbro och fick plötsligt röntgenblick. 

Jag såg in i hennes huvud. Små, små partiklar for hit och dit 

och hastigheten på dom ökade när hon talade. 

-Hm, jah ..., sa Bill som fortfarande såg ut genom fönstret. 

-Vem är jag egentligen? sa Ronny. 

Bill vänder sig om och ser ner i golvet och så ropar han med hög 

röst: 

-DU ÄR JESUS! 

... 

Det blir tyst så man kan höra en knappnål falla och då säger Ronny: 

-Se mig in i ögonen Bill! 

Deras ögon möts och Ronny får en chock. I Bills ögon ser han 

SATAN. 

All ondska och elakhet som finns i Universum var nu koncentrerad i 

ögonen hos Bill och Ronny vacklar och flämtar: 

-Nu ringer jag kommissarie Reneborg, stönar Ronny och inser vidden 

av vad han just har sett. Han har sett djävulen i ögonen. Det var 

ett elakt hånflin som kom från ögonen. Satan hade klättrat in i Bill. 

-DU RINGER INGENSTANS, skriker Bill och sliter telefonen ur 

jacket så att den går sönder och kastar sig ut ur lägenheten med telefonen 

under armen.


Ronny sätter sig på sängen som förlamad. Visserligen fanns en del 

tecken på att han kunde vara Jesus, men han trodde det inte. Å andra 

sidan var uppenbarelsen om Satan i Bills ögon en verklig händelse 

som han inte kunde komma ifrån. 

Hur var det nu ... vad stod det nu ... i Bibeln ... Jesus frestades av 

Djävulen i öknen ... men djävulen lyckades inte snärja honom ... 

När djävulen hade prövat honom på alla sätt ... lämnade han honom 

för en tid ... men djävulen skulle återkomma ... till Jesus ... och försöka 

knäcka honom ...och Jesus skulle återkomma ... till Jorden ... 

vid den sista tiden ... före Domedagen ... Herren Guds Vredesdag ... 

och mörkrets barn ... skulle slåss ... mot ljusets barn. 

HARMAGEDON. Det sista stora slaget. Tredje världskriget? ... 

Han går till Barbros bokhylla och tar fram en bibel. Han letar efter 

berättelsen om Satan och hittar lite i Lukasevangeliets 4:e kapitel: 

”Djävulen förde honom högt upp och lät honom i ett ögonblick se 

alla riken i världen och sade till honom: Jag skall ge dig all denna 

makt och härlighet, ty den har lagts i mina händer och jag kan ge 

den åt vem jag vill. Om du tillber mig skall allt detta bli ditt.” 

-Hmm, tänkte Ronny och bläddrade vidare. 

Han visste att någonstans hade han läst att Satan hade klättrat in i 

lärjungen Petrus och att Jesus hade genomskådat fenomenet. 

Ronny hittade situationen i Matteusevangeliet 16 kapitlet och 21 

versen, där Jesus förklarar att han måste lida mycket och bli dödad 

och uppväckt på 3:e dagen. Petrus blev förtvivlad och började förebrå 

honom och sade: ”Må Gud bevara dig Herre. Något sådant skall 

inte hända dig. Men Jesus vände sig om och sa till Petrus: Håll dig 

på din plats Satan, för dina tankar är inte Guds utan människors”. 

Nästa dag tar Ronny en promenad till möbelkällaren vid S:t Eriksplan. 

Han tar med sig dagstidningen och virar ihop den till ett bollträ. 

Så får han se Bill komma gående och då ropar Ronny med hög 

röst: 

-BILL BLOMQUIST!! 

Och så höjer han högerarmen och riktar tidningen mot Bills huvud 

som en pistol. Avståndet är väl femtio meter. Bill duckar och blir 

livrädd. Ronny skrattar, går fram till honom och säger: 

-Lugna dig! Det var ett skämt förstår du väl. 

Han möter blicken från Bill och det var som han trodde. Inte ett 

spår av ondskan i ögonen. Satan hade varit på besök i Bill och 

stuckit vidare. Han hade visat sig för Ronny. 

333

334 

-Jag ska bara lämna några papper på firman så går vi och käkar sedan, 

sa Bill. 

De gick till Tennstopet och beställde in gravad lax med dillstuvad 

potatis och svartvinbärsbrännvin till snaps. Två stora bägare starköl 

per skalle gick åt för att skölja ner alltsammans. 

-Jag vill berätta en sak för dig Ronny, sa Bill. 

-Om Jesus? 

-Det också men först en annan sak. 

-Inte om Satan väl? 

-Neej ... Jo nog besöker han mig ibland. Han hånflinar i mitt inre 

och sedan viskar han död ... döda ... döda ..., sa Bill. 

-Ja han besökte dig igår. Jag såg honom i dina ögon. Men idag är 

han borta. 

-Jaa ..det här med Jesus ...kom för några år sedan ...När jag fick se 

dig för första gången. Du hade precis kommit tillbaka från Kanarieöarna 

och hade skägg då ... Den mannen är Jesus tänkte jag genast. 

Och jag känner det bara starkare och starkare ... Det är du som är 

Jesus, sa Bill. 

-Nä, nä. Sakta i backarna ... men det visar sig väl i så fall. Om jag 

börjar bota sjuka människor med händerna ... Ja då är jag väl illa 

ute, ... skrattade Ronny. 

-Ja man får se tiden an men nu måste jag berätta en sak för dej. 

-Gör det, sa Ronny. 

-Den här Stefan Svedbom vet du? Du har träffat honom. 

-Simmaren? GuldStefan som du talade om igår kväll? Som skulle 

gå till historien? sa Ronny. 

-Just han. 

Vad är det med honom då? 

-Jag tror ... det var han som sköt Olof Palme. 

-Vaa? sa Ronny. 

-Jaa. På uppdrag av CIA. 

-Vaa? Är det säkert? 

-Jaha ... tyvärr, sa Bill. 

-Oh ... fy ... helvete ... Oh fy helvete ... Och du filmade när han 

sköt? 

-Ja det syns tydligt att det är Stefan som skjuter. Det syns i 

lampskenet från gatlyktan. 

-Vad säger ryssarna om det här då? 

-De blev av med en av sin medarbetare Palme och är naturligtvis


inte glada, sa Bill. 

-Men då går de väl in i Sverige med trupp, sa Ronny. 

-Amerika tillåter inte det. Då blir det världskrig. President Ronald 

Reagan släpper inte Sverige till kommunistpacket och Palme var en 

landsförrädare. Han glömde sin portfölj på varuhuset PUB när han 

skulle prova ut en kostym inför Moskvaresan. Och portföljen lämnades 

först in hos polisen och sedan till säkerhetspolisen. Där gick 

man igenom ett utkast till ett samarbetsavtal med ryssarna som 

fanns i portföljen, sa Bill. 

-Är det säkert det här? Kan det inte vara så att den här sovjetiske 

spionen på Statsrådsberedningen hade skissat på ett avtal men att 

Palme bara lovade titta på det? 

-Nej, nej, nej ... Palme var spion utan tvekan ... jag har mina kanaler 

på SÄPO. 

-Jaha. Då var det klart. Nu kan man väl leva ett normalt liv, ... när 

jag äntligen vet sanningen och lösningen på mordet ... Som du vet 

hörde jag en inre röst 14 dagar före mordet som sa: ”Du skall inte 

ta livet av dig. Du kommer att få höra fruktansvärda saker om 

statsministern” ... och det innebär att om CIA och Amerika har beordrat 

mordet så måste de haft mycket starka skäl ... ja att stoppa en 

katastrof alltså ..., sa Ronny. 

-Ja Palme var slut. 

-Hur många vet om det här? sa Ronny. 

-Du är den förste och ende utanför kretsen som vet om sanningen. 

-Torsten Perborn och spaningsledaren Reneborg då? sa Ronny. 

-Nä, dom vet inget och ska inget veta heller. 

-Ok, sa Ronny. -Nu drar jag norrut. Till Marta och Johannes. Nu 

när jag vet ... då lämnar jag Stockholm ... för ett tag. Det är inte min 

business att reda ut det där infernot. Det får USA och Reagan göra. 


335

336 


Kapitel 24 

-Hoppsan, sa Barbro Lundgren. -Har jag fått ny telefon? 

-Ja, Bill Blomquist var här och hade sönder din gamla men han 

köpte en ny. 

-Du ska inte umgås med honom ... Jag litar inte på honom. 

-Hm. Han kanske jobbar för CIA ... och du för ryssarna? 

-Säger du det käre vän! 

Hon lät höra ett klingande skratt och fortsatte: 

-Ja de är verkligen intresserade av mig och då framförallt Pankin! 

-Sovjetiske ambassadören Boris Pankin här i Stockholm? sa Ronny. 

-Javisst. Han har ett smeknamn på mig och det är Barbara. Så fort 

han får syn på mig ropar han Baarbaraaa!! 

-Umgås ni privat? 

-Oh nej! Men det är små cocktailpartyn på ambassaden ibland och 

alla är där. Hela det politiska etablissemanget. Det är som en stor 

teaterscen eller lekstuga och alla pratar med alla och ler och dricker 

ädla drycker. Och ryssarna bara hotar och går på. Som Pankin till 

exempel. Varje gång vi träffas på ambassaden säger han: ”Barbara 

... min vackra kvinna ... snart är du min sovjetiska undersåte” ... och 

så ler han spjuveraktigt mot mig. En gång nöp han mig i baken. 

-Och vad gjorde du? 

-Boris käre vän ..., sa jag och gav honom ett blixtrande leende. 

-Så du har ett ben i varje läger? sa Ronny. 

-Varför inte? Att överleva är väl den viktigaste uppgiften man har 

här på jorden? sa hon fundersamt. 

-Om det vore så enkelt, suckade Ronny. 

-Fast jag gillar inte Östblocket. Låt mig ta ett exempel från Prag. 

-Jag är idel öra, sa Ronny. 

-Josef du vet ... GRU-killen från Tjeckoslovakien. Han pumpade 

mig om regeringsarbetet och jag berättade det senaste skvallret ... 

-Statshemligheter? sa Ronny. 

-Naturligtvis inte. Bara vanligt skvaller om ministerns svaghet för 

tonårsflickor etc. ... Och när han fått de svar han ville ha så frågar 

jag honom. ”Tänker du berätta det här för dina överordnade”? Så 

svarar han: ”Ja naturligtvis det måste jag” och sedan blir han tyst,


suckar och säger: ”Barbro om ni visste hur bra ni har det i väst.” 

-Då så ... Han menar det fria ordet förstås? sa Ronny. 

-Kanske det ... och en dag gick jag och satte mig på en restaurant 

och beställde en kopp te. Det var folktomt och öde. Och då kommer 

en servitör i trettioårsåldern med vit kavaj. Han går sömngångaraktigt 

som om han inte sovit på trettio år. Han ställer tekoppen på 

bordet och häller i ljummet vatten från en vit porslinskanna ... Han 

tar tepåsen och doppar den i vattnet. Sedan lägger han tepåsen i den 

skitiga askkoppen. 

Fem minuter senare ropar jag till honom att jag vill ha mer te. Då 

tar han och slår i det halvljumma vattnet som finns kvar i kannan 

och sedan tar han samma tepåse från den skitiga askkoppen och 

doppar påsen tre gånger i koppen ... 

-Drack du ur koppen? 

-Verkligen inte, sa Barbro. -Du måste förstå att ... i min lilla berättelse 

ligger kärnan i den sovjetiska kommunismen ... Jag kanske 

måste be dig om hjälp Ronny, sa Barbro allvarligt och frågande. 

-Bär varandras bördor som Jesus sa ... 

-Du har viss kontakt med militären på Gotland eller hur? 

-Jaha och självaste spionchefen dessutom. 

-Hmm. Jag träffade en tjänsteman från Exportrådet i kafferummet. 

Han var bekymrad. Dom har fått blanketter från Moskva som gäller 

exporten från städerna i Sovjetunionen. 

-Ursäkta men vad gör Exportrådet nu igen? 

-Det är ett samordnande organ mellan staten och näringslivet och 

dom blanketter vi fått färdigtryckta från Moskva visar att Helsingfors 

och Stockholm ingår i Sovjetunionen. 

-Nu förstår jag inte, sa Ronny. 

Barbro tog upp en färdigtryckt blankett över export från Sovjetunionen. 

Hon räknade upp städerna som ingick i Sovjetunionen. På 

ryska och engelska språket förklarades att man skulle pricka för 

från vilken stad i Sovjetunionen som godset kommer när det exporteras 

ut i Väst-Europa och övriga världen. 

Ronny läste högt från blanketten: 

-Sevastopol, Charkov, Kiev ... Moskva ... Leningrad, Tallin Helsingfors, 

Stockholm ... men Herre Gud. De har gjort en tabbe ... De 

har alla blanketter klara och har gjort en dundertabbe, sa Ronny och 

gapade av förvåning mot henne. 

-Ja ... de har delat ut blanketterna lite för tidigt ... och jag visade 

337

338 

blanketten för min chef ... industriministern ... Han blev likblek ... 

började kallsvettas och skakade på händerna och sa: ”Lägg dig inte 

i det här Barbro. Vi kan inget göra”! 

-Det kan vi visst, sa Ronny. -Här behövs rakryggade officerare som 

inte släpper en djävul över bron ... Tack Barbro. Nu börjar pusselbitarna 

ramla på plats. Det fins ett lagförslag i svenska riksdagen 

som snart ska behandlas. Det går ut på att vid en ockupation av 

främmande makt ... alltså när Sovjetunionen har ockuperat Sverige 

så ska svensk polis genast lägga ner motståndet och ställa sig på 

Sovjetunionens sida och kuva svenska befolkningen att rätta in sig i 

ledet ... 

-Men Gud vad handlar det om? sa Barbro. 

-Ryss-skräck, sa Ronny. -Det handlar egentligen om religion eller 

rädsla för den fysiska döden. Svenska politiker och chefstjänstemän 

ja alla dessa partitrogna parasiter ... vågar inte protestera av rädsla 

för KGB. Det kan bli avrättning i lönndom ... som kallas 

olyckshändelse eller hjärtinfarkt men som ändå hemligstämplas 

med hänsyn till rikets säkerhet. Sovjet är ett skräckvälde och bara 

den som inte är rädd för den fysiska döden kan stå emot trycket. 

Det finns ingen i ledande befattning efter Olof Palme som verkligen 

vågar ryta till mot ryssarna. De är alla små barn som drar täcket 

över huvet när KGB visar sig. 

-Vågade Palme? Men det kostade honom livet eller hur? sa Barbro. 

-Ja tyvärr. Men rädd för dom var han inte. 

-Vågar du? 

-Vi får se, sa Ronny. 

2 

-Valter du har telefon, ropade hans sekreterare. 

-Ja jag kommer, sa örlogskapten Valter Pero. 

Han jobbade nu för fullt med analyser och strategier i ett nära Natosamarbete. 

Politikerna lämnades utanför och inom säkerhetstjänsten 

hade man mottot: Politiker kommer och går men tjänstemännen består. 

Den militära underrättelsetjänsten undanhöll viktig information 

för politikerna och dom i sin tur undanhöll viktig information 

om Sovjetunionens fasoner för svenska folket. Det innebar att folket 

inte kunde rösta för en ökning av försvarsanslagen eftersom de 

inte visste hur illa ställt det var i landet. 

-Ja det var Pero.


-Ronny från Stockholm. 

-Tjenare. Varmt tack för brev. 

-”Exportbrev?” 

-Något i den stilen ja ... man ska nog inte tala så mycket per telefon. 

-Hur går det annars? 

-Hyfsat. Jag är halvt sjukskriven och har en del utbildning inom 

jobbet att genomgå. Sen går jag på sjukgymnastik ... och du håller 

mig ju sysselsatt ... så det är fullt upp som du förstår. 

-Fick du brev om idrottsmannen? 

-Ja vi tackar ... och ligger lågt. 

-Jag åker till Finland ett tag och ringer vid hemkomsten. 

-Gör det. Hej så länge ... och ta väl vara på dej, sa Valter. 

Ronny hade skickat några rader till Valter om Stefan Svedbom ... 

att han sköt Palme på uppdrag av CIA. Han kallade Stefan för 

”idrottsmannen” när han pratade i telefon med militärkommandot 

och ... militären ville tydligen ligga lågt. 

3 

Barbro hade fått några båtbiljetter från jobbet till den så kallade 

skärgårdsturen. Man åkte buss till Norrtälje 10 mil norr om Stockholm 

och sedan for man i ett stort skärgårdskryssningsfartyg med 

restaurant och vinservering, genom den yttre och inre skärgården 

ner till Nynäshamn 10 mil söder om Stockholm. Därifrån tog man 

pendeltåget till Stockholms Central och civilisationen. 

De sa inte mycket på resan. De åt och drack men den glada stämningen 

infann sig aldrig. Det var något dystert över hela skärgårdsidyllen. 

Det vilade en begravningsstämning. De såg ut över det 

blänkande vattnet som till och med måsarna hade övergivit. Det 

fanns inte ett liv. Ett öde innanhav gapade som i ångest. 

-Säg inte att det är sant, sa Barbro. 

-Vilket då? sa Ronny. 

-Att vi redan befinner oss bakom järnridån. 

-Hmm vi gör en koll, sa Ronny som hade bestämt strategin innan 

han talat med Valter Pero. 

-Hur då? 

-Har du kraftig rabatt på resor inom norden? Du är departementsråd 

på industridepartementet eller hur? 

-Jovisst men vart ska man åka? 

-Till Vasa ... mitt i Finland. Båt från Umeå. Vi tar tåget från Stock- 

339

340 

holm, sa Ronny. 

-Varför det? 

-Jag har fått för mig att KGB har infiltrerat finländska säkerhetspolisen. 

Först smygande och sedan totalt. Finland är under total sovjetisk 

kontroll utan att ett skott har avlossats. Vi åker till en mindre 

ort typ Vasa och så känner vi efter och frågar finländska folket ... 

lite försiktigt. 

-Usch, sa Barbro. 

-Men du gillar väl faran? Och du är min livförsäkring. Ryssarna 

älskar dig eller hur? 

-Jo det är klart, sa Barbro och log. 

4 

De for i gryningen med tåget till Umeå. På kvällen innan hade 

Barbro berättat att hennes telefon var avlyssnad. Det hade pågått 

lång tid och även före mordet på Palme. 

-Det är väl inte så konstigt, sa hon. -Här kommer limousinerna om 

morgnarna och hämtar mig. Vi körde i rasande fart till Arlanda och 

så flög vi in i östblocket för att utvidga det industriella samarbetet 

med Stalinisterna. Det är klart som tusan att SÄPO kontinuerligt 

kollar mig. 

-Utan domstolsbeslut? sa Ronny. 

-Ja, ja. Sånt förekommer bara efteråt när avlyssningen har givit resultat 

och man fått politiskt klartecken till åtgärder. De avlyssnar 

rutinmässigt ... och så får ryssarna nys om saken och då hakar de 

på. Pankin drog ner mig i källaren en gång och ville kyssa mig och 

då öppnades en dörr och jag fick en hastig koll på avlyssningsavdelningen. 

Det såg ut som panelen på ett kärnkraftsverk eller kanske 

en rymdstation. Instrument överallt och 30 personer med hörlurar. 

-Ruskigt, sa Ronny. 

Framme i Umeå tog de en promenad i björkarnas allé och det blev 

kaffe och bakelse på konditori. 

-Tror du att vi är förföljda av ryssarna nu? sa Ronny. 

-Oh ja! För dom är du plötsligt en intressant person. Varför vet jag 

inte ... Kanske för att jag väljer ditt sällskap i stället för politiker 

och diplomater, sa Barbro allvarligt. 

Ronny vände sig hastigt om och sa: 

-Jag ser ingen.


-Sånt märks inte. De är specialister ... och de ska ta över hela världen 

så de prioriterar underrättelseverksamheten. Dom måste veta så 

mycket som möjligt om allt och alla. 

På båten till Vasa satte de sig i baren med en dry Martini. 

Mitt i havet eller Kvarken som det kallades stannar nästan motorerna 

och fartyget driver åt styrbord. 

-Vi går ut på däck, sa Ronny. 

-Låt mig bara få dricka ur, sa Barbro och svepte drinken. 

De såg den medelstora oljetankern. Skummet från vågorna yrde 

om stäven och de hörde dånet från motorerna. Tankern höll stadig 

kurs mot deras fartyg och den tänkte inte vika en millimeter och 

tydligen inte slå av på farten heller. 

-Måste vara ryssarna, sa Barbro. 

Mot alla odds uppstod en lucka på 15-20 meter mellan båtarna. De 

väntade spänt på att få se akterflaggan ... och mycket riktigt ... den 

röda fanan med hammaren och skäran vajade fullt synlig i skymningen. 

De tog in på ett hotell i utkanten av Vasa. Det var en villaförort 

och där fanns också ett fåtal hyreshus. Det blev en sen middag på 

en folktom bykrog och sedan gick de och la sig tidigt i var sin säng. 

Efter frukosten nästa dag gick de ut och pratade med folket i byn. 

Det var inte lätt. På tio personer var det fyra som såg sig över axeln 

och sa: 

-Man ska inte fråga så mycket. Det kan vara farligt. 

-Vad gör ni på fritiden? på kvällarna? sa Ronny och Barbro. 

-Vi drar ner persiennerna och ser på svensk TV. 

-Inte finsk TV? sa Ronny. 

-Nej, nej vi vill se TV från västvärlden, sa tre ungdomar. 

Ronny och Barbro tog bussen in till Vasa centrum. 

En natt på motellet fick räcka. De ställde in väskorna i garderoben 

på en restaurant och ordnade ett hotell och gick runt på stan. Det 

var ett rikligt folkliv. De var bevakade och iakttagna. Det var Barbro 

som såg det först. Dom var tre stycken civila och ibland gick 

dom fram till sina uniformerade kollegor i polisbilen som stod parkerad 

10 meter från restauranten där de ställt väskorna. 

-Vad känner du? sa Ronny. 

-De är nervösa och vaksamma, sa Barbro. 

-KGB? 

-Nej men poliserna kanske vill att vi ska sticka så att vi inte hamna i 

341

342 

klorna på KGB. 

-Det är ungefär så jag känner det också, sa Ronny. -Deras chefer är 

under kontroll av KGB och får de order måste de lyda. Vi sticker 

redan ikväll. Vi tar kvällsfärjan tillbaka. 

-Med taxi till båten? 

-Nej det är för farligt. Vad vet vi om taxiföraren ...? Vi tar bussen. 

Det känns olustigt. 

-Jag känner också olust och fientlighet ... Det känns som bakom 

järnridån. 

-Hmm. Den sovjetiska skuggan som vilar över Sverige har sina baser 

här, sa Ronny fundersamt. -Det är bara att sno sig på innan 

järngrindarna slår igen. 

Det var en hemsk upplevelse för båda. De tog bussen till färjan, 

låste in sig i hytten och söp sig fulla. De drack ur allt de kom över. 

5 

Väl hemma i Sverige drog de en suck av lättnad. 

-Man kan skämta och skratta om det ... men jag kunde inte i min 

vildaste fantasi föreställa mig att det är en verklighet, sa Barbro. 

-Du menar den sovjetiska skuggan från Finland, sa Ronny och fortsatte. 

-Hm, ja jag har sett tecknen ... men vägrat att tro att de styrande 

är handlingsförlamade ... tills nu ... Jag förstår att de stoppar 

huvudet i buskarna av skräck. Så går det när man är ateist och inte 

har respekt för något annat än kanoner ... När man inte tror på någon 

Gud. 

-Jamen ... tänk dig själv vilken chock för mig ... Min far var advokat. 

Mamma och jag reser jorden runt i frihet. Jag har haft en trygg 

uppväxt i borgerlig miljö ... och sedan knackar plötsligt den totala 

ondskan på dörren. Att i jobbet resa bakom järnridån var mera som 

en lek ... en saga ... men att se Finland leva i en sån skräck ... det är 

olycksbådande i allra högsta grad, sa Barbro och gapskrattade 

mycket nervöst. 

-Du uttrycker dig försiktigt som spionchefen brukar säga, sa Ronny. 

Han insåg att han borde skriva en redogörelse till Valter Pero och 

det fick bli i morgon. Han ville inte berätta för Barbro om en del 

tecken som tydde på att han kunde vara Messias, Guds utvalde. Då 

skulle hon klassa honom som galen och kasta ut honom och han 

behövde låna hennes soffa ett tag till. Ronny kände på sig att han 

behövde reda ut sin kallelse i kampen mot Sovjetunionen.


De tog en promenad till Olof Palmes grav och gick in i kyrkan vid 

12-slaget. Det var en mindre andakt med orgelmusik. Därefter gick 

de till mordplatsen och ställde sig en meter från blombuketterna 

som låg på marken och markerade den tidigare blodpölen. 

-Här tog han sitt sista andetag. Jag undrar vad han tänkte, sa Barbro. 

-”Hur kunde dom”? sa Ronny. 

-Förmodligen, sa Barbro. 

De gick tysta bredvid varandra Sveavägen upp mot Kungsgatan 

med ryggen mot mordplatsen. 

Plötsligt ser de varandra in i ögonen. De upplever en smygande 

känsla av obehag som blir starkare ju närmare de kommer övergångsstället 

vid Kungsgatan. De stannar vid röd gubbe och väntar 

... kan knappt andas ... 

-Vad är det som händer? säger Barbro. 

-Jag vet inte ... det måste ha med platsen att göra ... Det är som ett 

meddelande, sa Ronny. 

Vid grön gubbe går de lugnt över Kungsgatan och då avtar fenomenet 

och för varje steg de tar från Kungsgatan mot Sergels torg så 

avtar obehaget. 

-Märkligt ... något var det som hände ..., sa Barbro. 

-Konstigt, sa Ronny. 

6 

Ronny sökte upp Bill Blomquist i Möbelkällaren. 

-Vänta här en timma, sa Bill. -Vi ska leverera några antika stolar. 

Se här ... ta pengarna och köp två flaskor vitt vin till mig och göm 

dom bakom toaletten. Ta riktig kork ... inte det där med skruvkork 

... som kommer i stora tankbåtar ... och filtreras med asbest ... det är 

giftigt ... köp en flaska till dig själv men du får ta det billigare ... 

med skruvkork ... Du vet för mycket Ronny ... Han flinade och höll 

för munnen. Senare ... i smyg för personalen drack de ur varsin 

flaska på toaletten och fortsatte till Tennstopet där de tog in rent 

brännvin och sillbricka. 

-Jag har varit i Finland med Barbro, sa Ronny. 

-Har hon hälsat på sina vänner ryssarna där? sa Bill nedlåtande. 

-Nä det är nog mera så att jag ville göra en känslomässig koll av läget, 

en vibrationsmätning och det är nog för sent för Finland. KGB 

styr finska säkerhetspolisen. Jag har inga bevis men det känns så. 

-Ja vi måste skjuta bort mer folk i Sverige för att stoppa förrädarna, 

343

344 

sa Bill mycket bestämt. 

-Det måste finnas andra sätt ... demokratiska metoder ... Har vi inte 

ett rättsväsende? 

Bill flinade och sa: 

-Inte mycket! 

-Barbro och jag tog en promenad förbi mordplatsen och när vi 

kommer till hörnet av Kungsgatan och Sveavägen känner vi båda 

ett våldsamt obehag och kan knappast andas ... Vad var det som 

hände där ... på den platsen? sa Ronny efter andra brännvinssupen. 

-Stefan Svedbom passerade där efter mordet. Han vände på jackan 

och gick Kungsgatan upp och korsade Sveavägen där ni stod ... Han 

gick lugnt och sansat rakt över gatan och tog en starköl på restaurant 

Monte Carlo på andra sidan Sveavägen. Han blev törstig av 

krutröken, sa Bill och skrockade mellan tuggorna på sillbitarna. 

Det blev en tredje sup och sedan starka halstabletter ute på gatan. 

-Låna mig en hundring, sa Ronny. -Jag måste ner till restaurant 

Victoria i Kungsträdgården och kolla en sak med Popov, bulgaren 

... Du får veta sedan. 

7 

”På något underligt sätt styrs jag av någon. Kanske av utomjordingar? 

Inget att skämta om egentligen. Jag kämpar för mitt liv ... men 

bara jag vet om det ... Vad sker egentligen? 

Gode Gud om du finns ... stoppa djävulen som finns runtomkring 

mig och låt kärleken flöda i Universum. Jag är så trött på ondskan”, 

tänkte han. 

-En starköl, sa han plötsligt överlycklig till bartendern. 

Han visste att drickat gav honom den lindring som Gud vägrade ge 

honom. 

-Men tjenare Ronny. 

En basröst från sagornas brumbjörn tilltalade honom bakom ryggen. 

-Peder! Peder Damm. Din gamle skojare. Hur lever livet? 

Denne drog några bloss på cigarillen och log med milda mörkblå 

ögon. Han drack som regel billig cognac, men i dag var det whisky. 

Det var avlöningsdag. 

-Livet är underbart, sa han och drog sig i skägget. -Hur går det för 

dig då? 

-Tja bra och dåligt. Jag är glad att jag inte har kvar sexrummaren 

vid Odenplan. Livet gick ut på att betala hyran och dricka pilsner.


Och jag är färdig med juridiken för tillfället. Jag måste få göra något 

annat. Vad vet jag inte ... Har du sett Popov? Bulgaren? sa 

Ronny. 

-Ja han brukar dyka upp vid fyratiden om en timma alltså ... Du får 

väl göra som jag Ronny, sitta som spärrvakt på tunnelbanan. Jag är 

utbildad elektriker och skötte alla kablar bakom scenen på Kungliga 

Dramaten ... stora teaterscenen. Men det blev för mycket ansvar 

med hänsyn till alla baksmällor. Jag får ut nästan lika mycket i lön 

som spärrvakt när jag jobbar nätterna. Jag sitter och läser böcker ... 

och ibland tar jag mig en pilsner ... och är det riktigt lugnt går jag 

över till en flaska vin. 

-Hmm. Också en djävla tillvaro. Att gå på fyllan dygnet runt ... Men 

jag ska inte kasta sten ... Vad tror du om Palme-mordet förresten? 

-Är det inte kurderna som ligger bakom? sa Peder gapskrattande, 

drack ur whiskyn och gick över till starköl. 

-Nja det är nog större än så. 

-Ja. Det begriper väl vem som helst ... att det är stort som faan. 

-Jag tror att det är ryssarna ... Det känns så, sa Ronny. -Jag tror att 

en massa civilklädda soldater från Röda armén dräller omkring i 

landet. 

-Ja visst är det så ... De kommer med finlandsfärjan varje tisdag och 

torsdag kväll. Mellan fyra och sex stycken varje gång. De hämtas 

av en politruk från Sovjetiska ambassaden. De passerar min spärr 

varje gång och de köper biljetter av mig. De tar tunnelbanan och 

försvinner under jord så att säga. Jag trodde att SÄPO kände till det 

här? sa Peder. 

-Är det säkert det här? Jag menar hur kan det få ske? sa Ronny. 

-Vi har passfrihet mellan Sverige och Finland, så de ryssar som 

kommer med finlandsfärjan förutsättes vara passkontrollerade på 

andra sidan Östersjön i Helsingfors ... men det är dom inte ... inte 

ens det ... jag hörde att de går i land från sovjetiska färjan mellan 

Tallin och Helsingfors. De smyger i land via lotsluckan. Finländska 

säkerhetspolisen törs eller vill inte ingripa, sa Peder. 

-Hur länge har det här pågått? 

-Ett par år kanske. I vart fall lika länge som jag har suttit spärrvakt 

nära Värtahamnen vid tunnelbaneentrén på Gärdet. Men det här 

måste väl säkerhetspolisen känna till eller hur? 

-Jo, men tänk om de har en man på ryssroteln. En spion alltså? En 

som stoppar informationen från arbetsfältet. En så kallade grind- 

345

346 

vakt. 

-Då är vi illa ute. Det har pågått lika länge som jag har jobbat i den 

spärren och det är över 20 månader. 

-Hmm. Jag har en kanal på SÄPO. Får jag berätta det här och nämna 

ditt namn så att dom får hålla ett förhör med dig? sa Ronny. 

-Javisst det måste du. Om det här är obekant för militär och polis då 

måste du slå larm. Det är otäckt ... Man vill ju inte leva bakom järnridån. 

8 

Bulgaren Popov dök upp. Han var prydlig i vit skjorta och mörk 

kostym. Ingen visste riktigt vad han sysslade med. Lite av varje 

som det hette. Han hade kontakter med flyktingarna från Östblocket. 

En hel del ryssar ingick i hans bekantskapskrets. 

-Hej grabbar, sa Popov leende. 

Han brukade inte visa så mycket känslor. Han var en skicklig pokerspelare 

och gick numera beväpnad med en liten pistol, en Baretta 

som han sa. I ett pokerspel för ett halvår sedan hade han blivit 

beskylld för att spela falskt när han vunnit potten på etthundratusen 

kronor. Under pistolhot hade han tvingats gå tomhänt från spelbordet 

men visade inte en min. Två timmar senare kom han tillbaka 

med tio tusen kronor i fickan och en Baretta i handen. Han sköt två 

skott mot spelgänget och sa: ”Får jag mina pengar!” Det fick han 

och så fortsatte spelet som om ingenting hade hänt. 

-Vem har skjutit Palme? sa Ronny. 

-Rysk militär ligger bakom, sa Popov lugnt och betraktade regnet 

utanför och läppjade på vodkan. 

Ingen sa något på ett tag ... Det låg allvar och insikt över bardisken. 

-Ronny! Du är en viktig person. Dom är ute efter dig, sa Popov. 

-Ryssarna? Hmm. Ska jag beväpna mig? sa Ronny. 

Pulsen ökade på honom. 

-Nähä! Det hjälper dig inte. Möjligen får du bättre självförtroende 

men dom skjuter dig på håll med kikarsikte och ljuddämpare. Du är 

chanslös. Det är bättre att du lämnar Stockholm ett tag. 

-Jag är på väg faktiskt. Nu får jag plötsligt bråttom ... Vi hörs grabbar. 

Peder ... då nämner jag ditt namn alltså? sa Ronny. 

-Det går bra ... Peder höjde glaset. 

Två timmar senare satt Ronny på tåget norrut till Hälsingland.


Marta och Johannes väntade. 


347

348 


Kapitel 25 

September 1987. Statsministerns USA-resa 

-Har du promemorian helt klar nu Lars? sa statsministern till sin 

medarbetare Lars Dalberg på statsrådsberedningen. 

-Ja nu är det helt klart. Ska jag packa min väska eller inte? 

-Nej det är ingen idé. Du får vara hemma och sköta bevakningen av 

Palmeutredningen och serva utrikesminister Sten Andersson. 

-Varför det? 

-Om rysssarna trycker på förstås. Då måste någon kunna ta emot 

dom och ‘smila’ lite. Det är ni bra på! sa Ingvar Carlsson. 

-Jag följer hellre med till USA, sa Lars. 

-Det går inte. Du platsar inte. Jag har fått särskilt önskemål från 

amerikanske ambassadören Gregory Newel ... att du och Sten Andersson 

inte ska vara med vid överläggningarna ... och att vår USAambassadör 

Wachtmeister och tennisstjärnan Björn Borg skall 

medverka i en tennismatch med vicepresidenten George Bush. 

-Så nu måste jag lära mig spela tennis också? sa Lars och uppträdde 

som en tjurig skolpojke. 

-Skärp dig Lars. Det handlar om säkerhetspolitik. Vi kommer att föra 

samtal med försvarsminister Caspar Weinberger, stabschefen 

Howard Baker och säkerhetsrådgivaren Frank Garlucci. 

-Kommer du att ta upp Palmemordet? 

-Ja. Det måste jag. Jag bör väl kolla dina uppgifter om att CIA ligger 

bakom ... 

-Reta inte ryssarna! sa Lars. 

-Lär inte mig hur jag ska sköta landet, skrek statsministern. 

-Jag vill ju bara hjälpa dig. 

-Vill du? Det går vissa rykten om att du jobbar för ryssarna? sa Ingvar 

Carlsson. 

-Hör du Ingvar! ... Det skvallras om alla faktiskt. Ditt prassel med 

sekreteraren är väl bara din fru som inte vet om! Lars blev aggressiv. 

Statsministern slog till reträtt och sa: 

-Jag tänker ta upp ubåtskränkningarna! 

-Reta inte ryssarna! Dom kanske går in i landet medan du är där


borta ... 

-Vi måste ha hjälp! Vi kan inte hålla på så här ... och förresten så 

lägger NATO en stor flottmanöver i Östersjön under tiden jag sitter 

i ovala rummet i Vita huset. 

-Du har tydligen tänkt på allt ... 

-Jag hoppas det ... men jag har med mig kabinettssekreterare Pierre 

Schori som sambandsman till ryssarna om det händer något medan 

vi är därborta. Hur är det nu med promemorian? 

-Jag har prioriterat ärendena och börjat med Nicaragua, sedan nedrustningssträvandena 

i världen och därefter en kärnvapenfri zon i 

Norden, sa Lars. 

-Stopp nu. Där får jag faktiskt ändra lite, sa Ingvar. 

-Jamen alla fakta finns i promemorian och jag har jobbat två månader 

med lämplig turordning. 

-Med hänsyn till Warszawa-pakten? 

-Dom ligger närmast ... rent geografiskt. Hotet är en realitet och vi 

är neutrala ... som Gorbatjov underströk du vet? sa Lars nästan hotfullt. 

-Jag tänker inte fortsätta Palmes politik. Nicaragua är inte vår bakgård 

längre. Nu får du ursäkta. Jag ska följa med min fru och köpa 

lite snygga kläder. 

-Ska du handla till din sekreterare också? sa Lars hånflinande. 

-Det kan du göra åt henne ... och använd dina rubel, sa statsministern 

och lyfte på luren. 

Mötet var avslutat. 

2 

Vita Huset 

Joe och Reagan 

-Hur mår din familj Joe? sa president Reagan. 

-Underbart Mr. President. Det är farligt att vara så här lycklig, sa 

överste Billings. 

-Har du döpt tvillingarna? sa Reagan. 

-Ja. Flickan till Anna Eva-Maria och pojken till Joe Ronald Jehosua. 

-Så jag fick vara med på ett hörn, skrattade Ronald Reagan. 

-Ja ungarna får välja själva när de blir stora och Ronald är ett intressant 

namn. 

-Jag känner mig hedrad ... Har du kollat vad det betyder? sa presi- 

349

350 

denten. 

-Ja Mr. President det betyder Väldig Konung. 

-Enastående Joe. Enastående ... Lite godis? 

-Tack gärna Mr. President. 

-Så till saken Joe! Har du gått igenom välkomsttalet till svenske 

statsministern? Några problem? 

-Nåja kanske något ... Vi bör inte nämna Olof Palmes namn i välkomsttalet 

... Generalerna i Pentagon ... 

-Blir upprörda, sa Reagan. 

-Ja vi behöver allt stöd vi kan få nu när Iran-contrasaffären rullas 

upp. Palmes enögda kritik mot Vietnam-kriget har retat hela det 

militär-industriella komplexet ... 

-Och där finns mängder av dollar som talar klarspråk! sa Reagan. 

-Bra sagt Mr. President. 

-Hmm. För övrigt då? 

-Mr. President ... jag tycker vi bör trycka på ... de historiska banden 

mellan USA och Sverige. Vår ambassadör i Stockholm har sin rötter 

i Värmland tror jag. Kanske var det hans farfar eller ett led till 

som utvandrade från Sverige till vårt land. 

-Gregory? Mormonen? Jag gillar honom verkligen. Han talar sanning 

och är ändå en skicklig diplomat i fredens tjänst. En sällsynt 

kombination. Enastående uppläggning Joe. Enastående. Fortsätt är 

du snäll. 

-Ja så tänkte jag ha en tennismatch i dubbel med vicepresidenten 

och Björn Borg mot svenske ambassadören och tennisproffset Vitas 

Gerulaitis. 

-Enastående Joe ... Den matchen vill jag se ... Hur lång tid skall 

statsministern och jag överlägga? 

-En timma formell överläggning i ovala rummet, sa Joe. 

Reagan nickade fundersamt och pekade mot papperen att han ville 

höra fortsättningen. 

-Jag har tagit tid och vi bör ge ubåtskränkningarna i svenska vatten 

15 minuter och Palmemordet 5 minuter och kärnvapennedrustning 

20 minuter och utökad handel i 10 minuter ... Vi bör diskutera den 

sovjetiska ideologin i resterande 10 minuter. Ingvar Carlsson är 

ateist och vi måste ändå försöka få honom att inse vad man gör med 

oliktänkande sovjetmedborgare uppe i Sibirien ..., sa Joe. 

-Ska vi ta upp vår utplacering av atombomber i Östersjön? sa Reagan.


-Nej Mr. President. 

-Hmm ... Hur gör vi om Anna Pavlova ... förlåt Joe ... Jag menar 

förstås Anna Billings ... kommer på tal ...? sa presidenten. 

-Förnekar bestämt existensen av sådana antydningar men att en genomgripande 

översyn av vår säkerhetstjänst ... sker kontinuerligt 

dygnet runt och året runt. Vi utreder nu särskilda rykten som har 

cirkulerat i anslutning till Palmes död. Vi måste understryka att vi 

lever i en demokrati med en folkvald president, sa Joe. 

-Hmm ... och vår vetskap om att ryssarna lurade svenska poliser att 

medverka till avrättningen av Olof Palme? sa Reagan. 

-Bör absolut inte vidröras med tanke på att vi kan ... och måste 

fånga hela spionstimmet inom CIA. John Ames är kanske bara toppen 

på ett isberg. Vi följer honom noga i hasorna och har spårat upp 

förgreningar även i Sverige. 

-Enastående Joe. Enastående. Det där får du sköta helt själv ... 

-Jag tänkte att vi kunde ha välkomstceremonien på gräsmattan utanför 

Vita huset och blir det regn flyttar vi in i Östra rummet. 

-Bra ... Låt oss dra på med massmedia så att Gorbatjov förstår hur 

starka banden är med Sverige ...trots att landet är neutralt, sa Reagan. 

-Neutralitetsinställningen kan ha en dämpande effekt men majoriteten 

av de svenska officerarna ”vet var de hör hemma”, sa Joe. 

-Enastående Joe. Något mer för dagen? 

-Ja galamiddagen den 10 september, sa Joe. 

-Bra Joe ... Vi bör väl dra på allt vad vi har med pompa, ståt och 

hedersvakt? 

-Ja och mycket massmedia. Det är viktigt att Sovjetunionen förstår 

hur väl vi tar hand om våra svenska gäster som tillhör västvärlden 

av tradition och vill tillhöra väst dessutom. 

-Är vi klara då? sa Reagan. 

-Planeringen av middan bör väl Nancy ta hand om? 

-Naturligtvis Joe. Naturligtvis. Bra att du påminde mig. Något mer? 

-Nåja vi kanske bör tona ner uttrycket ”Ondskans imperium” nu när 

sovjets utrikesminister Eduard Sjevardnadze kommer den 18 september. 

Vi har chans att få en principöverenskommelse om medeldistanskärnvapnen. 

-Ja du har rätt Joe. Verkar Gorbatjov seriös i den delen tror du? 

-Ja han verkar se nyktert på faran. Det tar bara några minuter för 

dessa robotar att nå målet och det är lite nervöst med dessa miss- 

351

352 

förstånd som kan uppstå i politiken, sa Joe. 

-Gorbatjov dricker inte så mycket eller hur? 

-Han tar några glas cognac tror jag ... men mycket måttligt har jag 

hört. 

-Ja det gäller att passa på ... undrar varför han har svängt om så ... 

Det var väl vårat förslag från början om att skrota dom eller hur? sa 

Reagan. 

-Jovisst men vi låter honom få ta äran, det gör ingenting. 

-Jag undrar vad han har i bakfickan? Ett nytt utspel i Palmemordet? 

sa Reagan. 

-Det vore en mardröm, Mr. President. 

3 

Anna Pavlova 

De var lyckliga. Hon och Joe. Där fanns ett problem som de inte 

hade räknat med och det var att hennes lust till honom hade ökat. 

Hon behövde honom tre gånger om dygnet för att fungera normalt. 

Kvinnor som fått barn brukade lugna ner sig efter en kull ungar, ja 

det tog på krafterna att sköta de små. Hos henne blev det tvärtom. 

Hon blev vildare än någonsin. De hade pratat om det och beslöt sig 

för att avdramatisera och avromantisera samlivet. De behövde inte 

spela några roller inför varandra. De accepterade lusten och liknade 

den vid törst och vad gör man? När man är törstig? Jo man dricker 

vatten, rent vatten. Och de gjorde de nyblivna föräldrarna ... Ja de 

älskade alltså ... morgon, middag och kväll. 

Om han inte kom hem på lunchen så fick de göra det två gånger på 

kvällen. Före maten och efter släckning av nattlampan. Varje natt 

sov de med kroppsvätskorna rinnande utefter låren. Hon bytte lakan 

varje morgon. Härliga, vita och frasiga linnelakan. Det fick bli hur 

många barn det ville. De brydde sig inte. Gud fick ta hand om den 

saken ... De levde gott. Både på hans pengar och hennes ... blodspengar 

... som hon fick för sin medverkan i Palmemordet. 

De hade köpt den här stora vita villan med svart tak och stor trädgård. 

Pentagon betalade bevakningen som var lika rigorös som hos 

Ronald Reagan. 

Förlossningen gick bra. Flickan kom först och med pojken var det 

lite segare. Han fick lockas ut till denna grymma värld. Men … hon 

kände på sig att något skulle hända. Hon hade en skuld att betala


och hon tänkte på Palmes familj. Änkan och barnen. 

”Hur kunde denne barmhärtige GUD låta det ske? Hur kunde Gud 

använda henne som redskap i ett mord på en svensk politiker och 

sedan låta henne få uppleva denna lycka? Det måste komma ett 

straff ... Hon skulle bli tvungen att sona sitt brott. Biskopen hade 

sagt att Gud ... och även Jesus samtyckte till korsfästelsen ... och de 

inblandade? Judas? Han hängde sig ... och de skriftlärde och översteprästerna? 

Vad hade hänt med dom? Vad hade Joe sagt? Korset! 

När han hängde på korset hade han ropat. ”Gråt inte över mig ... 

Gråt över Era söner och döttrar” ... Judarna hade fått sitt straff i 

andra världskriget. Det var vad Joe trodde och nu skulle väl jag få 

mitt. Vad hade hänt med Pontius Pilatus? Hade han fått något 

straff?” 

Anna hörde Joe i dörren. Klockan var 17.30. Hon höll på med 

maten och torkade av de fuktiga händerna och gick ut och mötte 

honom. Han fick hänga upp ytterrocken först. Sedan drog hon ner 

gylfen på honom och smekte familjelyckan. Ingen av dem sa något. 

De gick direkt in i sängkammaren och klarade av det hela. Den som 

var minst trött fick vara aktiv. 

Om båda var trötta, låg de på sidan. Barnen skulle sova en timma 

till. Lille Joe gnydde från barnkammaren, kanske att pojken tyckte 

synd om pappa som fick jobba så. Först i Vita huset och sedan i 

sängkammaren. De levde lyckliga men skulle olyckan knacka på 

dörren? De hade fått en präst genom presidentens försorg. Han var 

noga kontrollerad och varje söndag morgon hade de barnvakt i två 

timmar mellan klockan åtta och tio. De fick vara alldeles ensamma i 

kyrkan framme vid altaret i en hel timma. De bad högt till Gud som 

de lärt sig att Jesus gjorde. Sedan pratade de med prästen och biktade 

sig. De levde i den yttersta tiden, men det hade världen gjort ända 

sedan Jesu dagar och det yttersta tecknet på världens slut skulle 

vara att undergångens man framträdde. Om nu Jesus hade återvänt 

till jorden så kunde han inte visa sig förrän djävulens son hade blivit 

uppenbarad. Så talade skrifterna ... till prästen, Anna och Joe. 

För att hedra Gud hade de givit barnen bibliska namn och de bad 

både morgon- och aftonbön. De fruktade att olyckan skulle knacka 

på dörren och då måste de vara redo att överlämna sig i Guds händer. 

4 

353

354 

September 1987. Kreml 

-Sitt ner mina herrar, vem vill börja? sa Gorbatjov. 

Alexander tittade på sin kollega Anton och denne nickade beslutsamt. 

De hade båda uniform på sig dagen till ära. Det var genomgång 

av aktuella läget. Generalmajor Anton Petrov hade koll på 

Skandinavien och general Alexander Ahromejev skötte NATO och 

Vita huset. De hade gemensamt beslutat om arbetsfördelningen. 

Alexander ville slippa bevakningen av Sverige eftersom hans son 

Jurij var militärattaché i Stockholm. Han fick ju ändå veta allt som 

hände, men ville eller kunde inte numera ge sin son några order. 

Alexander hade tvingats till reträtt i ett hänseende. Han hade förklarat 

för Gorbatjov och sin kollega Anton Petrov och sin son Jurij att 

han var tveksam till Sovjetunionens utvidgning och attacken mot 

Sverige. Han ville inte medverka till ockupation av Sverige. Det var 

något som bar honom emot. De skulle locka över Palmes baneman 

Stefan Svedbom och sedan sätta honom i Sovjetisk TV där denne 

skulle få erkänna att han fått betalt av CIA. 

Alexanders bror Sergej Ahromejev som var chef för generalstaben 

hade redan alla förberedelser klara. Grodmän hade minerat svenska 

skärgården och civilklädda sabotageförband hade minerat viktiga 

broar och byggnader. Svenskarna skulle aldrig hinna mobilisera och 

transportplanen som skulle frakta svenska kungafamiljen och oppositionspolitikerna 

till Sibirien var redan öronmärkta. 

Hela planen var klar och vart enda flygfält i Sverige var minerat 

av sovjetiska civilklädda specnazsoldater. Det var bara att trycka på 

knappen så skulle planen börja rulla med de första fallskärmssoldaterna. 

Alexander tyckte att idén var osmaklig, men han hade tvingats ge 

efter för utpressning. Han måste hålla sitt löfte till Anna Pavlova. 

Inget skulle få hända henne. Gorbatjov var tolk åt honom när det 

gällde KGB-chefen Viktor Primakov. 

Alexander och Viktor kunde inte tala med varandra och inte ens 

träffas, det skulle sluta med duell på liv och död. Gorbatjov var 

mellanhanden och hade sagt rent ut till Alexander att om han ville 

beskydda Anna Pavlova från KGB så var han tvungen att spela med 

i rävspelet om Sverige. 

Det var en bytesaffär och utpressning. Det osmakliga var att lura 

denne Stefan Svedbom att skjuta Palme och sedan anklaga honom 

för spioneri mot Sovjetunionen och avrätta honom som en råtta. Det


var ett brott mot moralen inom officerskåren och inte rent spel. 

Först tyckte han om planen men ju mer han lekte med sina barnbarn 

desto mer insåg han betydelsen av kärlek och trygghet mellan människor 

och nationer. 

Han bad till Gud på kvällarna numera, ensam i biblioteket ... att 

Gud skulle ingripa ... så att han slapp medverka till ockupationen av 

Sverige. Han hoppades också att Joe Billings i USA snart kunde avslöja 

sovjetiska spionstimmet inom CIA så att Gorbatjov och KGB 

fick annat att tänka på. Tiden jobbade för honom och det knakade i 

östblocket något som han log åt ... i ensamheten i biblioteket förstås. 

KGB och Gorbatjov kämpade mot klockan ...”It is the final countdown”, 

tänkte Alexander då Anton Petrov tog till orda: 

-Utrikesminister Sten Andersson är fullständigt med på noterna. Vi 

har kört fram planen hos vår man, ja spion alltså ... inom statsrådsberedningen. 

Tillsammans med nedrustningsförslaget om de farliga 

medeldistansrobotarna, som når målet på två minuter, är vi så gott 

som i hamn. Vi kan nog sätta denne Stefan Svedbom i vår TVutsändning 

på nyårsaftonen klockan 23.00 och låta världen få veta 

hur svinaktigt CIA har burit sig åt och så låter vi planen med fallskärmstrupperna 

lyfta i vargtimmen 04.00. 

När svenskarna vaknar efter nyårsfirandet, bakfulla och granna ja 

då är landet ockuperat och det bör vara klart till 06.00. Därefter 

följer enligt planen avrättningar och transporter till Sibirien. 

-Tack Anton, sa Gorbatjov och nickade mot Alexander. 

-Ja det har jag förstått, sa Alexander med bister min ... -Att Vita huset 

och Pentagon är helt förblindade av vår nedrustningsvilja på 

kärnvapenområdet och att de inte har den blekaste misstanke om 

vår konventionella blixtattack. 

-Hur mår Anna Pavlova? sa Gorbatjov. 

-Hon har fått tvillingar, sa Alexander. 

-Hälsa henne så gott, sa Gorbatjov. 

-Ja tack. Det blir hon glad över att höra. Jo förresten ... Min bror 

Sergej chefen för Generalstaben vill ha ett NATO-plan nedskjutet 

över Norge medan Ingvar Carlsson är i USA och sedan vill han ha 

en storoffensiv i Afghanistan strax före nyår. 

-Han vill testa beredskapen genom nedskjutningen av NATOplanet? 

sa Gorbatjov. 

-Ja och i Afghanistan blir det en avledningsmanöver, sa Alexander. 

355

356 

-Ja, ja, sa Gorbatjov. 

De tre skålade i den franska konjaken. 

5 

September 1987 

Carlsson och Reagan 

Vita huset 

President Reagan inledde: 

-Detta är första gången på 26 år som samtal äger rum på ‘högsta nivå’ 

mellan våra länder och det är på tiden. De historiska banden 

mellan våra länder måste få vara grunden för vårt framtida samarbete. 

Utvandrande svenska män och kvinnor hjälpte till att bygga 

upp Amerikas förenta stater där jag nu är president. Många framstående 

svenska medborgare har tagit en stor plats i världshistorien. 

Jag vill särskilt nämna Dag Hammarskjöld och Raul Wallenberg ... 

och Björn Borg inom idrotten. 

De höll välkomstceremonien i Östra rummet. Utanför fönstren 

stod spöregnet i backen. När det var Ingvar Carlssons tur inledde 

han med orden: 

-Jag vill särkilt betona ... ja rent av kraftigt understryka ... de starka 

banden mellan USA och Sverige ... 

Så var den politiska markeringen helt uppenbar för den samlade 

världspressen. Sverige var visserligen neutralt på papperet men vid 

uppenbara krigsrisker som dessa tider indikerade så var hemmahörigheten 

inte att ta miste på. Sovjetunionen och Gorbatjov skulle 

absolut inte räkna med någon annektering av Sverige även om de 

riktade millioner kanoner mot Stockholm. Ingvar Carlsson lät omvärlden 

förstå att Sverige ingick i den amerikanska intressesfären. 

Världspressen noterade att Reagan inte nämnde Olof Palmes namn 

och Ingvar Carlsson ville i lugn och ro samtala med Reagan om 

mordet innan han ens nämnde Olof Palme. 

Statsministerns fru Ingrid Carlsson lyssnade mycket spänt och allvarligt 

till talen. Hon stod placerad mellan vicepresidenten och 

Nancy Reagan, som hon lärt känna i början av juni, när Nancy var 

på besök i Stockholm för att studera svensk narkomanvård. 

De beslutsamma herrarna med Reagan och Carlsson i spetsen tog 

nu plats i det världsberömda Ovala Rummet. 

-Kan vi enas om turordning? sa Reagan. 

-Ja det blir bra om vi börjar med u-båtskränkningarna, sa Carlsson.


-Och så tar vi Nicaragua bland de sista frågorna? Blir det bra? 

-Utmärkt Mr. President, sa Carlsson. 

De log mot varandra. 

-Då så, sa Reagan och inhämtade nickande bifall från sina medarbetare. 

-Varsågod och berätta för oss om U-båtskränkningarna 

statsminister Carlsson. 

Ingvar Carlsson hade nu allas blickar på sig. Det var historiska sekunder. 

Han darrade lätt på manschetten, harklade sig och sa: 

-Vi är väldigt bekymrade över Sovjetunionens krigsförberedelser 

mot vårt land. Vi skulle gärna officiellt vilja gå med i NATO men 

vi tror inte att det är formellt möjligt i dagens spända läge. Om vår 

ansökan till NATO formellt skulle ligga på förhandlingsbordet inför 

världens massmediabevakning ... Ja då skulle detta förhållande 

omedelbart framkalla en sovjetisk blixtattack mot både Finland och 

Sverige. Vi vädjar därför till Amerikas Förenta Stater om ett förslag 

till handlingsplan för vår säkerhet. Vårt försvarsdepartement och 

vår militära ledning bedömer att Sovjetunionen under Gorbatjovs 

ledning har för avsikt att annektera Sverige ... Därutöver har jag lovat 

våra andra partiledare att fråga USA om de Nato-ubåtar som 

ostridigt har funnits på svenskt territorium utan vårt samtycke, sa 

Carlsson. 

Reagan strök fingret över högra ögonbrynet och betraktade sin 

förvarsminister Caspar Weinberger och denne tog till orda: 

-Det har sin naturliga förklaring. Det händer att vi förföljer sovjetiska 

u-båtar för att kontrollera deras förehavanden och vi kan bara 

inte släppa dem utan vidare då de ger sig in på svenskt territorium. 

Vi måste veta om de placerar ut kärnvapen under vattnet som kan 

nå Västeuropa på några minuter ...ja medeldistansrobotar alltså ... 

Så småningom gick samtalen över på Palmemordet och Reagan 

inledde: 

-Många blev förbittrade på Palme för hans enögda kritik i Vietnamkriget 

men vi i Amerikas Förenta Stater försöker alltid värna om en 

fri debatt och ett sådant lönnmord är helt främmande för dagens 

Amerika. 

En betydande del av den amerikanska ungdomen var också helt 

emot kriget så det var inte så märkvärdigt. Vi är i själva verket 

tacksamma mot Palme för vad han gjorde i sina nedrustningssträvanden. 

Och framförallt är vi tacksamma mot Olof Palme för att 

han lyckades bryta den sovjetiska dominansen i Indien. 

357

358 

Den ekonomiska och strategiska hjälp som Sovjetunionen pådyvlat 

Indien har medfört väsentliga risker för denna mäktiga demokrati 

i Asien. 

Vi i Amerika med betydande utredningstekniska resurser står helt 

till svenska polisens förfogande när det gäller att lösa mordet på den 

svenske statsministern. 

Vår säkerhetsavdelning räknar med att kunna överlämna visst … 

för närvarande hemligstämplat material ... inom sex månader till 

svenska regeringen ..., sa Reagan och tittade på överste Joe Billings 

som satt alldeles bredvid säkerhetsrådgivaren Frank Garlucci. Joe 

nickade bekräftande mot sin president. 

När det var cirka fem minuter av mötet kvar sa Reagan att ordet 

var fritt och att det gick bra för Carlsson att ta upp det som låg honom 

om hjärtat. 

-Ja det gällde Nicaragua, sa Carlsson. 

-Tack för erbjudandet ..., sa Reagan och slog händerna på knäna 

och reste sig genast upp ... -Vi är tacksamma för erbjuden hjälp med 

problemet Nicaragua ... men vi försöker lösa det själva ... Det är 

dumt att vi ska ta era krafter i anspråk ... Ni har ju egna problem så 

det räcker ... u-båtskränkningar ... och Palme-mord ... Nu väntar 

journalisterna ... ska vi gå ut? 

Reagan sträckte fram handen och Carlsson tog den omedelbart med 

ett leende. 

I ett gemensamt uttalande framförde de båda ledarna: 

Vi har haft en överläggning präglad av värme och öppenhjärtlighet 

från båda sidor som fört USA och Sverige närmare varandra. 

Reagan sa: -Vi har slagit in på rätt väg för en bättre morgondag. 

Och Carlsson tog mikrofonen och log sitt bredaste leende och sa på 

hyfsad engelska: 

-Samtalen har skapat förutsättningar för större förståelse för varandras 

ståndpunkter. 

6 

Galamiddag 

Vita Huset 

Anna och Joe var bjudna till middag och dans men Anna tvekade. 

Hon ville inte lämna sina små. De gjorde en kompromiss. Hon fick 

åka limousin hem till de små efter två timmar på festen och sedan 

tillbaka igen med motorcykelpoliser framför och bakom bilen. Hon


kände sig som en drottning. Hon hade uppsatt hår med blottad 

nacke. Den hellånga balklänningen gick i ljus rosa med lagom urringning. 

Hennes bröst hade nästan fördubblas av modersmjölken 

och därför hade hon lagt en schal i mörkt rosa och lila färger över 

axlarna och barmen. 

Många flinskalliga herrar kunde inte släppa henne med blicken ... 

De ville smaka hennes modersmjölk. Det kände hon på sig. 

Anna hade förklarat att hon kunde tänka sig en dans med tre kavaljerer 

förutom Joe och det var naturligtvis Ronald Reagan men 

också den svenske ambassadören Wilhelm Wachtmeister och möjligen 

vicepresidenten George Bush. Hon var lite reserverad mot den 

senare. Han hade trots allt varit CIA-chef och ändå inte lyckats avslöja 

den sovjetiska spionen Ames. 

Ja sedan fick det vara bra med dansandet med andra än Joe. Det var 

efter valsen med Reagan som hon gick till damrummet för att pudra 

näsan. 

Alla gäster var noggrant kontrollerade och säkerheten runt Vita 

huset var total. Det var när hon kom ut ur damrummet som det hände. 

Hon hörde en mansröst snett bakom vänster axel som ropade. 

-Anna Billings! 

Hon vände sig om stel av skräck. Hon kände igen rösten och där var 

han ... 

Samuel Goldstein från Mossad, den israeliska säkerhetstjänsten 

som hon träffat på tåget till Stockholm, när hon var på väg att medverka 

till Palmemordet. Det var Goldstein som kände till hennes 

uppdrag och hennes rätta identitet. Där på tåget hade han kallat 

henne Anna Pavlova trots att hon sa, att hon var reporter och hette 

Mc Clusky. 

-Mr. Goldstein ... så trevligt, sa Anna och sträckte fram sin arm med 

den halvlånga vita handsken så att han symboliskt fick kyssa hennes 

hand ... -Min man väntar faktiskt? 

-Jag vill bara tacka för ert förtjänstfulla uppdrag ... 

-Hör nu Mr. Goldstein ... Om jag har en moralisk skuld att betala på 

något sätt ... så är jag redo. Min man och jag har mycket noga gått 

igenom de olika religionerna om synd och straff ... 

-Naturligtvis fru Billings, ingen klandrar Er, sa Goldstein. 

-För övrigt har jag två frågor till er och den första är: Skickar ni 

fortfarande ut en syndabock i öknen? 

-Bra kontrat fru Billings och den andra frågan? 

359

360 

-Visst var det väl Messias som skulle återupprätta Ert rike Israel 

med Guds hjälp? 

-Jovisst! ... Var det frågan? 

-Nej, men om det nu är Messias som skall återupprätta Israel och 

Messias inte har visat sig, vem har ni då tagit hjälp av? 

-Jag kan inte besvara Er fråga fru Billings. 

-Jag klandrar Er inte Mr. Goldstein. 

Hon sträckte leende fram handen mot honom en gång till så att han 

fick böja sin nacke i underkastelse ... och symboliskt kyssa hennes 

hand. Den hand som hon räknat blodspengarna med. Innan hon 

vände honom klacken tog hon av sig schalen så att hans ögon fick 

drunkna i hennes bröst. 

Hon gick fram till Joe och sa: 

-Älskling det blir lite vildare musik snart så ... jag tänkte ... att om 

vi kunde koka lite välling till barnen i kväll ... i stället för att jag 

ammar dom ... så att jag fick ta mig en drink. 

-Naturligtvis mitt hjärta. Kom låt oss gå bort till drinkbordet. Vad 

vill du ha? sa Joe med sitt bredaste leende. 

-Nu får du inte bli upprörd ... Jag vill ha två stadiga glas av den 

svenska starka vodkan. 

... 

-Javisst ... hallå bartendern ... två glas av den svenska exportvodkan. 

Drinkarna serverades på en silverbricka och när Joe skulle ta det 

ena glaset så la hon mjukt sin hand på hans och sa: 

-Nej min herre, jag skall ha båda glasen ... Du får beställa egna 

drinkar. 

-Vad händer då med bröstmjölken? 

-I kväll blir det din tur att smaka modersmjölk spetsad med svensk 

vodka, sa hon retsamt. 

-Anna ... du är som ett enda stort Venusberg, sa Joe förläget och beställde 

två glas whisky. 

-Varsågod. Klättra upp på berget då! Skrattade hon och tog den ena 

drinken i ett svep utan att avslöja en min. 

Hon blinkade till sin äkta make, men kände en brännande blick i 

nacken och hon visste att den kom från Mossad, den israeliska säkerhetstjänsten. 

En kollega från Pentagon i galauniform kom fram till Joe: Han ursäktade 

sig till Anna och viskade i Joe Billings öra:


-Ett sovjetiskt jaktplan har gett sig på ett norskt spaningsplan i internationellt 

luftrum över Barents hav. 

-Hmm, sa Joe och vände sig något och mötte Ronald Reagans blick. 

Presidenten nickade mot honom nästan omärkligt. De lekte med 

elden. De visste det och de hade bara väntat på, att få en fingervisning 

från Sovjetunionen och Gorbatjov. 

Nu var det Joe som svepte whiskyn i ett drag och sträckte sig efter 

det andra ... 


361

362 


Kapitel 26 

Ronny 

Det var en oerhörd lättnad att få lämna Stockholm. Där var ett inferno 

och ingen visste vad utgången skulle bli. Ronny pendlade 

mellan känslor av flykt och av nyfikenhet. 

Marta och nyfödde Johannes var den perfekta oasen i öknen. De 

fick hyra en liten stuga på landet. Pojken hade ofta kolik eller 

magknip och skrek och åt i en timma och sov i två. Marta lämnade 

honom inte för en sekund. 

Innan de for upp till stugan hade Ronny agerat i två riktningar. 

Dels hade han postat en utförlig berättelse om Peder Damms uppgifter 

till Valter Pero på Gotlands militärkommando och dels hade 

han slagit larm till kriminalkommissarie Torsten Perborn vars fru 

var sekreterare på SÄPO. Torsten hade också daglig kontakt med 

spaningsledaren Inge Reneborg. 

Visserligen visste Ronny nu att Stefan Svedbom höll i vapnet men 

han trodde aldrig att CIA låg bakom. Han tänkte behålla vetskapen 

om gärningsmannens identitet för sig själv. Han ville inte bli kallad 

Universums störste tjallare. 

Militären visste om det. Utrikesdepartementet visste om det och 

vissa delar av säkerhetspolisen visste om det. Då måste också nye 

statsministern känna till vem som sköt. 

2 

Stefan 

I november månad 1987 blev Stefan Svedbom medveten om en 

svängning i Palmeutredningen. Det vanliga tjafset om kurderna var 

dimridåer som hörde till vardagen. Det brydde han sig inte om. Neej 

det var andra signaler som oroade honom ända in i ryggmärgen. 

För det första hade vissa uttalanden kommit i massmedia från socialdemokratiska 

höjdare. De utgick från att om en svensk grupp 

låg bakom mordet så hade de nog tagit livet av gärningsmannen ”av 

säkerhetsskäl” för att klara sig själva. 

För det andra kom trycket från Leena som han träffat i Tallin när 

han flydde till Estland efter skottet på Sveavägen. Hon hade egent-


ligen dykt upp på färjan från Stockholm och satt sig bredvid honom 

där i baren medan Bill höll på med Anna Pavlova nere i hytten. Om 

Leena jobbade för GRU eller KGB visste han inte men han misstänkte 

att hon hade militär bakgrund. Hon var snygg som tusan. 

Hon var Sovjetisk mästarinna i sportdykning och var förmodligen 

utbildad attackdykare. De hade älskat så fort de blev ensamma i 

Tallin och nu hade hon besökt honom här i Stockholm för två månader 

sedan. 

Märkligt nog så hörde hon av sig en vecka efter det att han berättat 

för Oswald på UD att det var han som skjutit Palme. Oswald hade 

då sagt åt honom att det måste tystas ner och att många socialdemokratiska 

höjdare var glada över att ha fått en ”Martyr” i stället 

för ett misslyckat vrak som dessutom hade åtal för skattebrott att 

vänta. 

Alltså en vecka efter att UD visste vem som skjutit Palme så ringer 

Leena från Sovjetunionen och ville komma hit och älska. Han 

hade berättat allt för henne och hon sa att hon inte brydde sig om 

politik. Hon älskade bara honom sa hon och när de träffades fick 

han en ordentlig kroppsmassage mot den numera permanenta 

baksmällan. 

Nu ringde hon var och varannan dag och tjatade att han måste 

komma till Sovjetunionen över Jul- och Nyårshelgen. De skulle 

skåla in det nya året 1988, befrielsens år, som Leena sa vad hon nu 

menade med det. 

Han hade frågat Oswald på UD om det var OK att han åkte in 

bakom järnridån eller om det kunde vara så att ryssarna nu skulle 

skjuta honom eftersom han mördat Palme på uppdrag av CIA. 

”Ingen fara. Åk du bara. Jag har kollat med UD. Inget händer dig 

där. Var lugn Stefan.” 

Han hade alltså beställt båtbiljett och bestämt sig för att fira julen 

hemma och sedan nyårsafton med Leena i Tallin i Sovjetunionen. 

Men oron ville inte släppa trots försäkringarna från utrikesdepartementet. 

Det var något som inte stämde. Det kände han på sig. 

Kanske var det tjatet från Leena som var oroväckande. Hon ville 

att han skulle köpa med sig en radiobandspelare för hennes hade 

gått sönder. Då han erbjudit sig att skicka pengar så hade hon sagt 

nej på det bestämdaste. Det skulle ta för lång tid. Han måste ta med 

sig bandspelaren själv och då skulle han förtulla den och få betalt 

av henne. Stefan hade gjort en egen utredning om eventuell pen- 

363

364 

ningtransaktion med östblocket till Leena i Tallin och från två olika 

banker fick han beskedet att det tar högst 14 dagar att få igenom 

pengarna till henne. Oswald hade sagt kanske tre veckor på sin 

höjd. Om han tog med sig apparaten till henne skulle hon inte få 

den förrän om sju veckor. Han kände på sig att hon inte var ute efter 

apparaten. Leena var ute efter, ... att han hade en apparat med sig i 

den stund ... han satte foten på sovjetiskt territorium. Då skulle tullen 

undersöka bandspelaren och sovjetisk militär eller KGB skulle 

sätta dit en västerländsk spionsändare så att han haffades som 

svensk spion i den stund han lämnade över radion till Leena. 

Allt detta hade han förstått och han hade ingen att anförtro sig åt. 

Inte ens Bill Blomquist som istället puffade på honom in i fällan för 

att slaktas. 

-Du måste åka Stefan. Hör du det. Du måste åka, sa Bill. 

3 

Stefan offras 

-Ska vi säga så Ingvar? sa utrikesminister Sten Andersson. 

-Men finns det ingen annan lösning tror du? Jag menar, kan man 

lita på den här sovjetiske militärattachén? sa statsminister Ingvar 

Carlsson. 

Det fanns ett tyst krig mellan de båda. Ingvar hade stulit statsministerposten 

från Sten Andersson. Båda två visste det. I den svenska 

socialdemokratiska partitoppen gällde det att vara falsk och rävaktig. 

Ett handslag gällde inte. Den skickligaste i rackarspelet var ofta 

den elakaste och han tog hem potten. Ingvar Carlsson såg menlös ut 

men han tog hem spelet mitt för näsan på utrikesministern. 

-Amerikanarna kan vi definitivt inte lita på. De har ju tagit livet av 

vår käre Olof, sa Sten. 

Att säga käre Olof var typiskt för Sten Andersson. En gång hade 

det varit bombhot mot Folkets Hus i Stockholm. I den stora salen 

skulle Olof Palme hålla ett brandtal med hela journalistkåren närvarande. 

Tio minuter före starten fick polisen en anonym anmälan om 

att en kraftig bomb var placerad i salen och skulle brisera under 

Palmes tal till sina partikamrater. 

Insatschefen från polisen kom med sina bombhundar och frågade 

Sten Andersson som då höll i säkerheten: 

-Vad gör vi? Ska vi låta utrymma? Det är två minuter kvar. Det blir 

fem timmars fördröjning om vi undersöker hela salen.


-Nej för faan! Låt han köra programmet. Om det smäller så visste vi 

inget om detta, eller hur? sa Sten Andersson till poliskommissarien. 

De log mot varandra. 

Utrikesministern hatade Olof Palme. Han var glad att den fähunden 

Olof var borta men officiellt sa han: ”Vår käre Olof har fallit 

offer för en lönnmördare.” Alla i partitoppen kände till fientligheten 

mellan de två. 

-Jag vill nog konsultera statsrådsberedningen först, sa Ingvar. 

-Lars Dalberg? Det går bra. Jag har fått förslaget från honom och 

han i sin tur har fått det från ryssarna. Dom vet allt som du förstår. 

Till och med ditt prassel med sekreteraren. 

Sten skrattade lätt och lämnade rummet. 

Fem minuter senare hos statsministern avgjordes Stefans öde. 

-Ja Lars du föreslår alltså att vi låter ryssarna skjuta Stefan Svedbom, 

Palmes mördare ... alltså att han förs över till Sovjetunionen 

och försvinner i ett hål i marken utan rättegång. 

Lars Dalberg spelade fundersam och bekymrad när han sa: 

-Visserligen påstår en del framstående partikamrater att Stefan gjort 

partiet en stor tjänst genom att ta bort Palme ... 

-I dom banorna kan vi inte diskutera nu ..., sa Ingvar. 

-Då ... så ..., sa Lars och fortsatte: -Sovjetiska ambassaden med Jurij 

Ahromejev i spetsen ... alltså militärattachén som talar på uppdrag 

av Gorbatjov, vill ha det så. Stefan måste skjutas utan rättegång. De 

anser att ingen som har mördat en så framstående socialist och fredskämpe 

som Olof ... får undkomma sitt straff. Men det värsta är att 

ryssarna anser att skottet mot Olof var ett skott mot socialismen och 

hela Sovjetunionen. Lars hånflinade lite försiktigt. 

-Ja, ja ... Usch ja ... Det får väl bli så då ... Se till att få det ur världen. 

Du får mandat att samarbeta med utrikesministern, sa Ingvar. 

-Vem blir chef för ärendet, han eller jag? 

-Är du tokig? Han förstås. Du vet hur lättretad han är när det gäller 

rangordningen. Men du rapporterar till mig utan hans vetskap. Förstått? 

-Skall ske Ingvar. Skall ske. 

4 

12 november 1987 

-Vi måste ta ställning till det här kravet från Bill Blomquist. Vad 

säger du Sten? sa statsministern. 

365

366 

-Hur mycket vill han ha nu då? sa utrikesminister Sten Andersson. 

Lars Dalberg svarade i stället för statsministern och han var ordentligt 

inställsam: 

-50 millioner svenska kronor ... 

Sten Andersson nickade nästan omärkligt och vände sig nu till de 

båda andra 

-Är det hans sista bud? Jag menar, är han då kapabel att träffa och 

hålla avtal? 

Lars Dalberg svarade också för statsministern när han som så kallade 

sakkunnig sa: 

-Vi måste köra på vad vi har. Ingen vettig människa tackar nej till 

50 millioner och enligt den här Torsten Perborn så kan man inte 

utesluta ... att Bill har en smalfilm på Stefan när han skjuter Palme 

... Bill Blomquist trodde att det var en fyllegrej av Stefan när han sa 

att han skulle förfölja Palme och skjuta honom. Det var mera på 

skoj som han filmade honom ... 

-Ja all form av bevisning måste försvinna, sa Ingvar. 

-Hur gör vi med Bill Blomquist när han fått pengarna och vi filmen? 

sa Sten Andersson fundersamt. 

-Vad tycker du själv Sten? sa Ingvar och sneglade på Lars Dalberg. 

-Det blir väl ditt bord ... Lars. Du har ju så god kontakt med Gorbatjovs 

man ... Ahromejev, sa Sten. 

-Ingen fara mina herrar. Överste Jurij Ahromejev har låtit mig förstå 

att de är beredda att hjälpa till med hela gänget och då även på 

svenskt territorium, sa Lars Dalberg. 

-Är inte det här lite farligt ... Att låta sovjetiska bödlar avrätta 

svenska poliser på svenskt territorium, sa statsministern. 

-Har vi något val? sa utrikesministern och betraktade Lars Dalberg 

uppfordrande och den senare var mycket bestämd i sitt svar: 

-Inte mycket! Vi får låta saken ha sin gång, men först måste vi bli 

av med Stefan. Han som sköt ... och sedan får vi plocka de andra 

med eller utan ryssarnas hjälp, sa Lars. 

-Ja någon rättegång mot poliserna kan vi inte ha, varken av inrikeseller 

utrikespolitiska skäl, sa Sten Andersson. 

-Vi får göra så då, sa Ingvar. -Alltså vi tar ett regeringsbeslut på 

höjning av belöningen till 50 millioner och tar inte Bill fram filmen 

då så får ryssarna ta hand om honom. Men först måste Stefan Svedbom 

avrättas utanför Sveriges gränser. 

-Det blir bra, sa Sten och Lars nästan samtidigt.


På eftermiddagen informerades resten av regeringen att man till 

varje pris måste finna Olof Palmes mördare och om någon person 

vet något om mordet så att det kan lösas så är 50 millioner kronor, 

sista budet. 

En halvtimma senare kablades nyheten ut i massmedia. 

5 

-Kommer du ner till Stockholm? sa Bill. 

-Varför det nu då? sa Ronny som befann sig i Bollnäs och talade i 

telefon med Bill. 

-Jag betalar resan. Vad kostar tåget? 

-Tvåhundrafemtio kanske ... Men då måste jag lita på att du betalar 

... för jag får själv låna till resan. 

-Ja, ja du har väl hört nyheterna om femtio millioner? 

-Javisst. Får du dom då? Har du en film egentligen? 

-Om jag dör får dom ingen film, sa Bill. -Kom ner nu! Jag måste 

rådgöra med dig ... Du är jurist. Jag litar inte på någon annan. 

-OK. Jag kommer ... men då får du ta fram plånboken för mina utgifter 

annars tar faan dej ..., sa Ronny och drog på munnen. 

-Kom på eftermiddagen i morgon så går vi till Tennstopet. Jag har 

en pensionerad legosoldat från Sydafrika ... en svensk ... som livvakt. 

En bra kille ... Han fick några fingrar bortsprängda ... men 

skjuter bra ändå. Han vill vara med och dela ... Du får också provision 

Ronny. 

-Ja, ja lugn nu. Vi ses i morgon. 

Ronny fick låna av Martas barnbidrag till resan och på tåget ner 

hade han bestämt sig för att träffa Bill en sista gång i tjafset om 

Palme. 

De tre tog en långsam promenad från möbelkällaren vid S:t Eriksplan. 

Legosoldaten hade verkligen förlorat tre fingrar som Bill sagt. 

Han var i femtioårsåldern och ärrad i både kropp och själ. Var han 

kanske lite punschig? ... Av krig eller av sprit? Kanske av båda? 

Det fanns ingen anledning att döma ut honom och att han var lite 

surrig fick man stå ut med. Man kunde fråga sig varför Bill hade 

valt att ta med honom. Uppenbarligen hade han blivit lovad del av 

belöningen men det blev aldrig riktigt klart på vilka grunder det 

löftet vilade. 

De satte sig ner på krogen och beställde in tre starköl. Bill och 

Ronny hade satt sig med ryggen mot den stora spegeln som täckte 

367

368 

hela kortväggen. Bill satt närmast bardisken som han hade på 

vänster sida och Ronny satt således till höger om Bill. Mittemot 

Ronny satte sig legosoldaten och denne hade ryggen mot garderoben 

och såg i spegeln allt det som hände bakom honom. Det var 

ganska mycket folk i baren. Kanske 25 stycken. De stod vid disken 

och drack men satt också utspridda vid de små matborden. 

Nu kunde dramat börja och det skulle finnas vittnen till denna 

märkliga händelse. 

-Får det vara något att äta? sa servitören, en jugoslav som flytt sitt 

hemland av politiska skäl. 

Det var Bill som skulle stå för notan och både Ronny och legosoldaten 

tyckte nog att det var bättre att satsa på drickat nu när Bill 

betalade. Dumt att satsa pengar på mat när man kunde få gratis 

dricka, men Bill tvekade och sa: 

-Nja jag vill nog ha lite att äta. Inte för mycket och inte för litet. Har 

ni sotare? Stekt strömming och potatismos? 

-Javisst. Det finns. Jaha då! En sådan? sa servitören. 

-Är fisken färsk? 

-Naturligtvis. Naturligtvis. Alltid färska varor här. Alltid färska förstås! 

-Då tar jag en sån ... och så tre bägare starköl till lite senare, sa Bill. 

-Tre starköl från fat efter maten. Ska bli, ska bli, sa servitören, antecknade 

och lämnade bordet. 

Så var det dags att diskutera utan vittnen och legosoldaten höjde 

bägaren och dundrade: 

-Nu vill jag ha 50 millioner. Nu är det dags ... 

-Såja. Vad tror du Ronny? Får jag mina pengar för filmen? sa Bill. 

Alla tre tog en varsin djup klunk av starkölen. 

-Det finns ett regeringsbeslut. Dom sa det på nyheterna eller hur? 

50 millioner i små valörer med en ny identitet för tipsaren om så 

önskas. Det är väl dig dom syftar på Bill eller hur? sa Ronny. 

-Visst, visst, men det är något misstänkt ... dom har dansat efter min 

pipa det sista halvåret ... vem vet ... jag kanske går i en fälla ... Det 

är därför jag har en medhjälpare här ..., sa Bill och nickade mot legosoldaten. 

-50 millioner. Varken mer eller mindre, sa denne och drack ur resten 

av starkölen. 

-Vad händer när dom har fått filmen och jag pengarna? Kan jag lita 

på dom där socialisterna?


-Det där måste du känna själv. Jag vet inte. Vad säger Stefan? 

-Han lämnar landet tror jag. Han har träffat en brud i Tallin. En 

KGB-jänta förmodligen. Men han bryr sig inte. Han har sina ärvda 

pengar och behöver inte göra ett handtag i hela sitt återstående liv. 

Han flyttar nog till Sovjet och bryr sig inte om vilken soppa han 

tvingas äta, rysk Borsjtj eller svensk köttsoppa. 

-Jaså jag trodde att han ville rädda Sverige och att det var därför 

han sköt Palme, sa Ronny. 

-Han har blivit så underlig efter mordet. Han har inget att leva för 

längre. Hans uppdrag på jorden är slut påstår han och skiter i allt, 

men det är klart att han super hårt för att glömma vad han har gjort, 

sa Bill 

-Vad säger din gamle chef inom polisen ... Torsten Perborn då? 

-Ha, ha, ha. Bill skrattade nervöst. 

-Vet han om sanningen nu? Att Stefan skjutit? 

-Ja. 

-Då vet väl Kommissarie Reneborg om det också. Spaningsledaren 

alltså? 

-Ja helt nyligen. Grabbarna från rikskriminalen, gamla skolkamrater 

från polisskolan var nere på Eriksdalsbadet och filmade Stefan med 

videokamera när han simmade. Han bara flinade åt dom. Han säger 

att han känner sig som en filmstjärna. Dom filmar hans vaggande 

gång när han går där i badbyxor till omklädningsrummet. Det är 

tredje dagen som dom filmar honom. 

-Kommer dom att ta honom? 

-Vet inte. Det avgörs av regeringen tror jag. 

-Hmm, sa Ronny. 

6 

Maten kom in och Bill börjar äta så sakta och skär en bit stekt fisk 

och tar den på gaffeln och vänder sig mot Ronny och sträcker fram 

gaffeln med fisken till honom och säger: 

-Vill du smaka lite Ronny? 

Då sker undret. Hela baren med alla gäster går in i en annan dimension. 

Allt stannar och människorna rör sig i ultrarapid. En 

sorts strömbrytare har slagits på av någon högre makt och hela 

världen stannar upp. 

-Vad är det som händer? säger legosoldaten. 

369

370 

-Nu stannar Universum, sa Bill. 

-Ja nu har Universum stannat, säger Ronny. 

Alla gästerna har slutat äta, dricka och prata. Samtliga vänder huvudet 

mot Ronny och fokuserar fiskbiten när han ska ta den. Han 

håller handen stilla fem centimeter från den stekta fisken och alla 

betraktar honom. Så tar han fisken och då slår den kosmiska 

strömbrytaren av så att allt blir som vanligt. 

Ett våldsamt surr på gästerna sätter i gång och alla undrar vad som 

hände och varför. Det var antagligen ingen som trodde att Ronny 

hade något med händelsen att göra men denne förstår att det var ett 

viktigt tecken för honom men han visste inte varför. 

Även Bill blir omskakad och det blir ingen ordentlig fortsättning 

på konversationen om de femtio millioner svenska kronorna. De tar 

några pilsner till men alla tre tacklar av och Ronny bestämmer sig 

för att ta kvällståget tillbaka till Hälsingland men innan dess måste 

han gå förbi biblioteket och studera Bibeln. Den stekta fisken måste 

ha någon symbolisk betydelse. Till sin fasa hittar han en beskrivning 

i Lukasevangeliet 24 kapitlet och det börjar med den 36:e versen 

där det står: ”Medan de ännu talade, stod han plötsligt mitt 

ibland dem och hälsade dem: ”Frid över er!” De blev rädda och i 

sin förskräckelse trodde de att det var en ande de såg. Då sade han: 

”Varför blir ni skrämda, varför fylls ni av tvivel? Se på mina händer 

och mina fötter, det är jag och ingen annan. Känn på mig och se på 

mig, en ande har inte kött och ben, och det kan ni se att jag har”. 

Och han visade dem sina händer och fötter. Då de av idel glädje och 

förvåning ännu inte kunde tro, frågade han dem: ”Finns det något 

att äta här?” De räckte honom en bit stekt fisk och de såg hur han 

tog den och åt.” 




Kapitel 27 

Ronny brukade gå ner till biblioteket i Bollnäs och läsa dagstidningarna 

och det var då han såg dödsannonsen i Svenska Dagbladet. 

Peder Damm hade plötsligt avlidit. Det var Peder som hade berättat 

för Ronny att vältränade ryssar i 25-30 årsåldern olagligt vällde in i 

Sverige genom tunnelbanespärren på Gärdet i Stockholm. Genom 

omfattande detektivarbete fick han fatt i den närmast sörjande, en 

syster till Peder och han tog kontakt med henne per telefon. 

-Det är något som inte stämmer med hans dödsfall, sa hon. 

-På vilket sätt menar du? sa Ronny. 

-Vi var på ön Sri Lanka i Indiska Oceanen. Det var Peder, jag och 

min man som satt i baren på hotellet. Peder sitter kvar i baren när vi 

går upp och dansar disco. Vi kanske var borta i 10 minuter. När vi 

kommer tillbaka står hans glas kvar och han har bara druckit ur 

hälften av whiskyn. Han drack den dyra sorten Chiwas Regal. Han 

skulle aldrig lämna whiskyn frivilligt, sa hon. 

-Nä han var rädd om drickat det vet jag, sa Ronny. 

-Ja han skulle aldrig gå på toaletten utan att först ha druckit ur de 

dyra dropparna. 

-Hur fick ni tag på honom och vad dog han av? 

-Polisen på orten hittade honom på stranden i vattnet. Han låg på 

magen med huvudet i vattnet. Det var kanske 30 centimeter djupt. 

-Vad sa polisen? 

-Att han gått ut för att bada och drunknat. 

-Vad var klockan när han försvann? 

-Omkring elva på kvällen ... 

-Han blev nog mördad. 

-Av vem då? 

-Av ryssarna. Han visste för mycket. De kom in i Stockholm illegalt 

genom hans tunnelbanespärr och han slog larm om det. Det var jag 

som hjälpte honom att vidarebefordra informationen till SÄPO. Det 

finns en rysk spion inom säkerhetspolisen och det här kan bara betyda 

att Peder hade rätt. Han gjorde ett viktigt avslöjande så han 

dog inte förgäves. Blev han obducerad? 

-Ja i Sverige och dödsorsaken var död genom drunkning. 

371

372 

-På 30 centimeters djup? Det är skrattretande. Vad säger svenska 

polisen? 

-De rycker på axlarna och talar om olyckshändelse. De vägrar att 

tänka i andra banor. 

-Rysskräck kallas det ... och sprids som cancer i svenska samhällskroppen. 

Jag får återkomma till dig. Jag måste slå larm om det 

här, sa han och la på luren. 

Ronny tog ett djupt andetag. ”Det känns som om jakthundar flåsar 

mig i nacken. Har jag nu medverkat till Peder Damms död? Då 

måste hundarna vara ute efter mig också,” tänkte han och skrev en 

redogörelse till Valter Pero på Gotlands Militärkommando. Han 

satte tape på kuvertet så att det inte kunde öppnas med ånga och tog 

en rask promenad till brevlådan och postade brevet. Därefter ringde 

han Perborn. 

-Ja det var Ronny från Bollnäs. 

-Ja men hej på dej. Det var visst inget sömnmedel i den där vodkaflaskan 

som du fick från Barbro. Rapporter har kommit från kriminaltekniska, 

sa Torsten Perborn. 

-Nä polacken la väl dit drogen i hennes glas när hon inte såg det. 

Men Barbro spottar inte i glaset och det var dagens första drink som 

hon tuppade av på, ... så något mystiskt är det. 

-Jovisst är det så ... men det har dykt upp en del andra spår som du 

säkert känner till ... Du har väl talat med Bill? 

-Ja han nämnde ett namn på gärningsmannen. 

-Stefan Svedbom? ... Jaaaahh. Tror du verkligen att det är han? 

-Javisst är det så. Ingen tvekan om saken ... Vad säger Reneborg 

då? sa Ronny. 

-Jo han är av samma uppfattning som du men riksåklagaren bromsas 

av regeringen. Det är visst stort som faan. Det handlar om utrikespolitik 

..., sa Torsten. 

-Ja man är rädd för världskrig. 

-Ja det måste vara något i den stilen. Jag menar att nu har man mördaren 

och då får makteliten kalla fötter så att säga ... 

-Usch ja ... Det är ju så att en svensk höll i vapnet men jag tror ändå 

att ryssarna ligger bakom. Peder Damm du vet. Han som slog larm 

om ryssar som vällde in genom tunnelbanespärren på Gärdet ... 

-Ja, ja vi har satt folk på det där och den så kallade invasionen 

måste vara stoppad nu! sa Torsten ivrigt. 

-Jaha. Men Peder Damm hittades död i vattnet på Sri Lanka. Poli-


sen säger att han drunknade på 30 centimeters djup. Hans syster 

som var med är förtvivlad och tror att han blev mördad och det kan 

inte vara rån eftersom plånbok och pengar var kvar i hans bakficka. 

-Det är för djävligt. 

-Hmm. Man kanske ska vara försiktig med informationen till 

SÄPO? 

-Det kan tydligen inte skada, sa Torsten. -Jag ska ta upp dödsfallet 

med Reneborg om du vill? 

-Gör det är du bussig, sa Ronny. 

2 

Senare på kvällen ringde Bill: 

-Jag har fyra toppmilitärer hemma hos mig nu. Jag ringer senare. 

Klick. 

”Hmm” tänkte Ronny. ”Varför är jag inte orolig för Bill eller Stefan? 

Vi har i alla fall supit ihop och borde vara fyllekompisar ... om 

de nu har mördat Palme så har de förmodligen blivit grundlurade 

eller hur?” Han tog en hastig blick i spegeln och fick det bekräftad i 

sina ögon. 

Han beslutade sig för att supa sig full och tog fram cykeln och 

körde upp i skogen med en fem literdunk hemgjort vin och drack ur 

tre liter. Ångerfull lägger han sig sedan i förrådet med Bibeln under 

armen. Han hade kommit till klarhet om vissa saker och han skulle 

somna i förrådet där det var kallt men fritt från tjat och övervakning 

... Marta skulle naturligtvis explodera men vad fån skulle han göra i 

det här läget. 

Mycket stod på spel. Han visste det. Men vad begriper fruntimmer 

som nyss har fått barn? Det var bara barnet som gällde för henne 

men om nu hela Skandinavien stod på spel och han hade en chans 

att rädda friheten mot ondskan ... hur skulle han kunna förklara det 

för henne? Hur skulle han kunna förklara för henne att han behövde 

supa sig full bara för att komma till insikt? Vissa saker begriper inte 

kvinnorna ... 

-jag har druckit och lägger mig i förrådet här ute, sa han till henne. 

-djävlar fyllesvin, skrek hon. 

Han hade sin fars gamla radio med sig. Ja det var Johannes farfars 

radio som han slog på för att höra nyheterna innan han somnade. 

Det verkade inte vara något slut på eländet och när han precis skulle 

somna så kom det en extra nyhetssändning som sa: 

373

374 

-”Förhöjd beredskap öster om Vaxholm. 

Förhöjd beredskap råder sedan några dagar i området vid Rindön 

öster om Vaxholm. Bland annat har en beredskapsstyrka placerats i 

området med anledning av en rapport om misstänkt främmande underrättelseverksamhet. 

Inga ytterligare observationer har gjorts 

och situationen betecknades på fredagen av Försvarsstaben som 

lugn.” 

Han somnade och vaknade torr i munnen mitt i natten. Han frös 

och hade kläderna på. Han slog på radion för att höra de senaste 

nyheterna. 

-Horisonts sändning bruten. Det sovjetiska satellit-TV-programmet 

Horisont slutade plötsligt att sända ... Allt är tyst från Moskva ... 

Och sedan bytte nyhetsuppläsaren ämne och fortsatte: Vietnam 

håller 500 000 politiska fångar och begår allvarliga brott mot 

mänskliga rättigheter, hävdar representanter för en exilvietnamesisk 

organisation på besök i Sverige. 

”Do not forsake me now my darling”, sjöng Ronny och tänkte på 

skådespelerskan Jane Fonda från Amerika som hade stöttat den vietnamesiska 

kommunismen. ”Ondskan leder på poäng. I morgon 

sticker jag till Vaxholm och kollar U-båtsjakten”, tänkte han och 

drack två liter hemgjort vin till. Han hade gjort sitt bästa för att bli 

medvetslös. Han brydde sig inte om huruvida hjärtat stannade ... 

ingen förstod honom. Det blev morgon. 

-Vad i helvete håller du på med egentligen? Vi skall döpa din son 

och du super dig full! Är du inte riktigt klok? sa Marta. 

-Lugna dig. Jag gör bara det jag måste göra ... 

-Haaaaaa! Att supa dig full! Tror du inte att jag har sett sånt här tidigare? 

Förbannade fyllesvin. Det är vad du är! Och nu ska pojken 

döpas i morgon. Våga dig bara inte att åka till Stockholm ... 

-Såja det är klart att jag hjälper dig med dopet det är faktiskt min 

son också, sa Ronny. 

-Är det din son också? Är du inte riktigt klok? Ser du vad du gör 

mot oss? Du låter oss sväva i livsfara och se nu på det här köksbordet 

... ser du några pengar som kommer från dig? Hur tänker du 

hjälpa din son och mig att överleva? 

-Gud är med oss, sa Ronny. 

-Gud!!! Nämner du det ordet en gång till under det här taket så får 

du aldrig sätta din fot här mer. Har du förstått det Ronny? sa Marta 

kokande av ilska.


-Jag förstår dig men nu åker jag till Stockholm för ett sista uppdrag. 

-Uppdrag!!!?? skrek Marta. -För helvete var ärlig och säg fylleresa!!!! 

-Vi får se. Du vet inte allt. 

-Jag har sett allt och kom tillbaka med full plånbok gosse. ... Baksmällan 

är inte välkommen. Bara så du vet ..., sa Marta ursinnig. 

-Låt mig bara få höra nyheterna, bad Ronny. 

Hon slog på nyhetssändningen på radion 07.00 och det var ett uttalande 

från utrikesminister Sten Andersson: 

-FAAN, ta den som kränker våra gränser, skrek han om ubåtskränkningarna 

i Vaxholm. 

”Jag måste ner till Vaxholm,” tänkte Ronny. 

3 

Ronny och Marta döpte sin son Johannes i kyrkan. Ronny trodde 

att något särskilt skulle hända och det gjorde det: 

-I Faderns Sonens och Den helige andens namn ..., sa prästen .... 

Det började plötsligt spraka i högtalaren ... Det var nog bara Ronny 

som hörde ... Marta hörde men fräste först och blev sedan mjuk: 

-Inbilla dig inte att det är något övernaturligt ... min älskling Ronny. 

Hon log. Det vackraste leende som fanns i Universum ... just då ... 

Hon var överlycklig över sin lille son. De bar honom gemensamt ut 

genom kyrkan och önskade att de var en familj i trygghet och oberörda 

av den ondska som väntade vid horisonten österut ... 

-Jag måste åka till Stockholm, sa han. 

-Jag vet det ..., sa hon. Gör vad du måste göra ... 

-Jag ska försöka att komma tillbaka med pengar, sa han och ljög. 

-Jag vet min älskling, sa hon och ljög. 

Båda visste att de ljög mot varandra. Ronny hade sitt uppdrag och 

Marta hade sitt. Så var det nog skrivet i Himlen fast ingen av dem 

visste om det. Han gick ner i förrådet och slog på sin fars radio. Det 

var kortvågen. Ett brus från Universum. Ingen begrep någonting, 

men han älskade rent intuitivt bruset från radiovågorna. De bar ett 

budskap till honom men om han försökte berätta det för någon 

skulle han betraktas som tokig. Han var en utomjording i människokropp 

och det var i de här sekunderna som han förstod sitt ursprung. 

Han hade sina rötter i ett annat solsystem. 

4 

375

376 

Från Stockholm tog han bussen ut till Vaxholm. Soldater överallt. 

Ingen visste någonting. Det var kaos. Några officerare frågade om 

han visste något. 

-Ja det är visst flera främmande ubåtar, sa Ronny. 

-Vi vet inte mer än vad som står i kvällstidningen Expressen, sa en 

löjtnant som var plutonchef för en del av beredskapsstyrkan. 

Attack och spaningsflyg dånade över dom och man fick en känsla 

av att det mera handlade om en form elektroniskt krig i etern. Mitt i 

hela smeten 50 meter ovanför vattnet stod en civil helikopter och 

hovrade. Man kunde tydligt urskilja en man som lutade sig ut från 

förarkabinen med en TV-kamera. 

-TV-nyheterna är här. Det är nog bara att slå på TV:n så får ni veta 

era stridsuppgifter, sa Ronny och gick därifrån. 

Efter att ha gått två hundra meter kom några värnpliktiga skyttesoldater 

med skarpladdade automatkarbiner och sprang i kapp honom. 

-Halt! Stanna! 

De riktade sina vapen mot honom. 

-Får vi be om legitimation, sa den ene. 

Den andre riktade vapnet mot Ronnys hjärta. 

Han visade sitt identitetskort och de antecknade personnumret. Han 

tilläts att gå vidare och undrade i sitt stilla sinne hur det kunde vara 

sådan kaos och brist på information till stridande förband. Där fanns 

en tydlig rädsla bland befolkningen på orten. Ingen visste något 

men alla kände, att det inte stod rätt till. 

Mitt i all uppståndelse stod en limousin med privatchaufför vid 

stranden och en bit ute i vattnet i en roddbåt satt en gentleman i fin 

ytterrock, mörkgrå kostym, vit skjorta och slips. Han hade exklusiv 

herrhatt på huvudet och handskar på händerna och han höll i ett 

metspö med rev och flöte. Mannen hade ett slaviskt utseende och 

Ronny förstod att det hade med u-båtskränkningen att göra och han 

sökte upp närmaste telefonkiosk och fick tag på örlogskapten Valter 

Pero på Gotlands militärkommando. 

-Han ser ut som en öststatsdiplomat, sa Ronny. 

-Kan du ge mig en exakt position tror du? sa Valter. 

Ronny beskrev platsen med ledning av väg- och gatunamn. 

-Finns ingen anledning att vara klädd så där om man är ute och fiskar 

med metspö. 

-Nja. Dom kommunicerar så där med u-båtarna. -De har både sän-


dare och mottagare inbyggda i spöet, flötet och så kallade betet, sa 

Valter både road och bekymrad. 

Ronny hade haft ett inre tvång att åka ner till Vaxholm och nu förstod 

han varför. Han hade avslöjat en sovjetisk spion i en roddbåt. 

-Det är nog bäst att du sticker ..., sa Valter. -Ditt telefonsamtal är 

snart spårat av fienden och du riskerar en kula i huvudet ... Vi tar 

den fiskande diplomaten om några minuter och det blir ett djävla 

liv. U-båtarna kommer att tvingas till reträtt, när de är utan ledning 

och orientering från landbacken. Du har hjälpt oss mycket Ronny ... 

-OK jag sticker. Vi hörs, sa Ronny. 

Han tog bussen till Stockholms central och visste inte vart han 

skulle ta vägen. Någon bostad här nere hade han inte längre ... 

5 

Han tog kontakt med Bill Blomquist och denne var glad att ha en 

olycksbroder att diskutera med. De sågs i hans nya bostad på 

Kungsholmen. Det var en köpt lägenhet, en bostadsrätt på ett rum 

och kök med stor hall. 

-De kom två man från rikspolisstyrelsen ner till firman och frågade 

om de fick komma till bostaden nästa kväll och prata lite, sa Bill. 

-Vad gjorde dom då? Är du misstänkt för något? 

-Jag vet inte riktigt. Dom frågade hur dags jag skildes från Stefan 

Svedbom på mordkvällen, men det var nog mera för protokollet ... 

De hade två toppmilitärer med sig från SSI, sektionen för särskild 

inhämtning alltså. 

-Du menar militära underrättelsetjänsten? 

-Ja två överstelöjtnanter. De visade legitimation. 

-Och det gällde inte mordet på Palme? 

-Nej det gällde läckan på SÄPO. Det finns en sovjetisk spion där 

och det har dom förstått, sa Bill. 

-Kände dom till att Stefan skjutit? sa Ronny. 

-Det verkade så och en av militärerna svettades hela tiden. Han var 

hypernervös. 

-Vad svarade du då? sa Ronny. 

-Jag sa som det var, ... nämligen att jag vet vem det är,... men att jag 

i det här läget inte kan avslöja honom ... eftersom min kontakt i öst 

får ett nackskott då! 

-Hur reagerade dom på det svaret? 

-Dom nickade förstående allihop och så frågade dom vad vi skulle 

377

378 

göra för att reda ut spioneriet på SÄPO. 

-Jaahh? 

-Man kanske bör göra en omdisponering av personal och tjänster ... 

ja man flyttar runt på folk alltså ... så kanske han avslöjar sig själv. 

-Hmmm, sa Ronny. 

-Dom tyckte att jag gjorde rätt som inte avslöjade namnet och 

skulle i stället försöka börja omplacera folk. 

-Ja dom bör väl veta hu man gör i liknande situationer och att det 

finns en läcka på SÄPO är nog ganska klart. 

-Jag vet vem spionen är, sa Bill. 

-Det där är farliga saker, sa Ronny. 

-Jaa. Farligare än ett statsministermord, sa Bill och flinade. 

-Hur är det med Stefan då? Är han rädd att bli anhållen? 

-Nej, nej. Han är mer rädd för ryssarna och dom ringde från radioprogrammet 

Kanalen den 27 eller den 28 november. 

-Kanalen? Vad ville dom? 

-Dom ville veta vad Stefan gjorde mordnatten 28 februari 1986. 

-Det får radioreportrarna väl fråga Sovjetunionen och ryssarna om. 

Dom vet ju allt. 

-Det sa Stefan till dom också. Ring ryssarna och fråga så får ni svar. 

-Hur mår han för övrigt då? 

-Han tränar i simbassängen varje dag och blir magrare och magrare. 

-Det är väl bättre än att supa. 

-Ja, där har han ett försprång, när det gäller att sköta hälsan, tyckte 

Bill. 

Den här gången fick Ronny sova över på Bills soffa. Nästa dag 

skulle han dra sig mot Hälsingland. Han måste skaffa sig ett jobb 

och sluta tjafsa om ryssarna och Palme. Märkligt nog hade han 

packat i ordning en ryggsäck och ställt på balkongen hos Marta. 

Han visste bara att han en dag måste fly men han visste inte vart 

och inte när. En läkare skulle säkert klassa honom som paranoid ... 

Nästa morgon vaknade han plötsligt och undrade var han befann sig 

... 

-Vill du ha lite kaffe Ronny? sa Bill som satt och läste morgontidningen 

... 

-Vad är klockan? 

-Snart nio. En dyster morgon. 

-OK. Slå på nyheterna så vi inte missar något. 

Han hade sovit gott trots att Bill snarkade våldsamt ibland. Dröm-


fritt? I vart fall inget viktigt då skulle han ha kommit ihåg det. 

-Hinner jag duscha först förresten? sa Ronny. 

-Du har sju minuter på dig ... 

-Jaha. 

Han försvann in i duschen. Nykterhet och dusch var Gudagåvor ... 

allright ... även vinrus och dusch var Gudagåvor. Han torkade sig 

snabbt och kom lagom till starkt kaffe och färska nyheter på radion. 

På västkusten har en fiskebåt fått något i nätet som militären betraktar 

som en främmande u-båt. Yrkesfiskarna i området är beredda 

att hjälpa militären att fånga u-båtar med nät. Militären har 

sagt blankt nej med hänsyn till yrkesfiskarnas personliga säkerhet. 

Det finns risk för att de främmande u-båtarna använder vapenmakt 

för att göra sig fria. 

Båtfärjan i Vaxholm har kolliderat med en främmande undervattensfarkost. 

Militären undersöker skadorna enär främmande färgavlagringar 

konstaterats på färjan. 

Militärens rapport om främmande makts undervattensverksamhet 

på svenskt territorium har blivit fördröjd enär fortsatt analys skall 

ge säkrare identitet på kränkande makt. Regeringen hoppas få rapporten 

före julhelgen och det mesta av materialet kommer att hemligstämplas. 

Polisen säger sig ha spårat ett nytt viktigt vittne i Palmemordet 

och är mycket förtegen om de nya uppgifterna. 

Juristkommissionen presenterar nu sin rapport om utredningen av 

mordet på Olof Palme och riktar hård kritik mot i första hand förre 

länspolismästaren Hans Holmér som beskrivs som dominant och 

maktfullkomlig. 

Stockholms polisstyrelse konstaterar i en utredning att enskilda 

polismän vid norrmalms vaktdistrikt visat prov på dåligt omdöme 

och extrema åsikter, men att någon organiserad högerextremistisk 

verksamhet inte föreligger; ... styrelsen har i 10 månader granskat 

rykten och teorier som cirkulerat kring polisens agerande särskilt 

efter mordet på Olof Palme. ... Och så vädret ... 

-Ja det var mycket intressant på en gång, sa Ronny. 

-Men dom sa inget om den kolsyresnö som utplånar luftbubblorna 

efter de sovjetiska grodmännen eller att den sovjetiska u-båten utanför 

Vaxholm är nedgrävd, sa Bill. 

-Var har du fått sådana saker ifrån? 

-SÄPO, som får dom av försvarsdepartementet. 

379

380 

-Men då vet väl ryssarna om det också? 

-Javisst, sa Bill. 

-Men svenska folket då? 

-Dom skall inget veta. Den stora dumma massan som Hitler sa ... 

-Holmér fick kritik. 

-Ja jag vet varför. Dom hittade en låda med spaningstips i kassaskåpet 

som han lagt undan. Hade gömt alltså. Låst in helt enkelt ... 

-Fick regeringen reda på det? 

-Det var i samarbete med regeringen som det skedde. Dom hade ju 

en statssekreterare där. Klas Bergenstrand du vet ... statsminister 

Ingvar Carlssons politiske kommissarie. 

-Vad var det för tips? 

-Hmm, sa Bill och rodnade. 

-Du rodnar, sa Ronny. 

Bill blev tyst och stirrade ut genom fönstret 

-Du riskerar 10 års fängelse för medverkan ... 

-Jag? Jo jag ...vet ... 

-Hmm, ja ... råd och dåd ... och kanske planering, sa Ronny. 

-Usch ja! 

-Du älskade inte Palme precis ... 

-Jag hatade honom ... varför vet jag inte ... 

-Men tar dom Stefan så blir det väl lykta dörrar ... och man gör det 

hela till en ensam galnings verk ..., sa Ronny. 

-Stackars Stefan, sa Bill. 

-Jovisst, ... men det märkliga är ... att om den svenska rättvisan tar 

en rättegång mot Stefan bakom stängda dörrar och gör honom till 

en ensam galning ... så knyts vi i själva verket hårdare till Sovjetblocket 

... eftersom vi visar hur rädda vi är för dom ... och om vi 

öppet visar att Stefan fick betalt av USA och CIA och att svenska 

högerextrema poliser hjälpte till ... ja då ... 

-Går ryssen in i landet, sa Bill. 

-Ja så är det, sa Ronny. -Men du försa dig nu ... 

-Gjorde jag? sa Bill. 

-Ja du har aldrig sagt att högerextrema poliser hjälpte till ... 

Ronny log mot honom och såg att han blev röd i ansiktet. 

Bill skruvade på sig och sa förläget och allvarligt: 

-Därför måste Stefan försvinna. 

-Men hur Bill? ... Hur? 

De båda försvann in i en längre tystnad. Kanske var det så att två


olika andemakter stod mitt emot varandra. Ljusets människor mot 

mörkrets ... Hur skulle det sluta? 

Bill bröt tystanden och bytte ämne. 

-Visste du att Stefan har en lägenhet borta vid Atlasmuren som han 

hyr ut? sa Bill. 

-Nej det visste jag inte. 

-Strax före och under mordet hyrde han ut den till en ryss. 

-Varför det? Jag trodde han hatade ryssar? 

-Neej. Han hatar Sovjetunionen med dess system, men han älskar 

Ryssland. Hans morfar är ryss och kommer från Leningrad. 

-Intressant, sa Ronny. 

-Ja nu ska han ta med sig två stöddiga livvakter från Småland när 

han reser dit och firar nyår. 

-2 livvakter mot 250.000 KGB:are. Du skämtar, sa Ronny. 

Bill blev fundersam och sa: 

-Han måste få göra som han vill! 

-Eller som du vill? sa Ronny. 

Bill rodnade igen. 

-Det är synd om Stefan. Han borde sticka, sa Ronny. 

-Vart då? Det är för sent! ... Han håller på att bli tokig. En tjeckiska 

har fått klorna i honom. Ryssarna har satt en tjeckisk kvinna på honom 

som knullar hans hjärna. Han pratar en djävla massa dumheter, 

sa Bill. 

-Så det är kemiska preparat? 

-Skulle inte förvåna mig om tjeckiskan pumpar honom full mot ett 

sakta vansinne, sa Bill. 

-Universum får väl ta ansvar för den biten, sa Ronny. 

-Ja han var bara en bricka i spelet, så nu är hans uppdrag klart och 

det är dags för honom att försvinna. Vi kan inget göra, sa Bill. 

-Neej vi kan inget göra i det här skedet ... ryssarna har ju spioner 

överallt. En man i Försvarsstaben, en man i statsrådsberedningen 

och en i toppen av SÄPO-ledningen. Vi kan väl byta Stefan mot 

spionen i SÄPO-ledningen om du vet vem han är? 

-Jag vet vem det är, sa Bill. 

-Då så! 

-Nej jag kan inte. Det är uppbyggt så att det blir nackskott på min 

kontakt i öst och den är för värdefull, sa Bill. 

-Ja många liv kan räddas ... 

-Eller själar, sa Bill. 

381

382 

”Man kanske kunde rädda Stefan ändå men han sa inget till Bill. 

Han förstod mycket väl hur han och de inblandade poliserna resonerade. 

Precis som när det gällde Palme: Det är bättre att en man 

dör för folket, än att hela folket förgås. 

Först Palme och nu Stefan. Det verkade bekant. Först Kennedy och 

sedan Oswald ... ja sedan var det väl min tur att skjutas och sedan 

Bills och sedan de inblandade polisernas tur etc. 

Regeringen var den svagaste länken i kampen mot ondskan,” tänkte 

Ronny och sa: 

-Ja vi är väl bara tjänare åt Universum och ödmjuka dessutom. 

-Och tacksamma, sa Bill vars blick försvann i fjärran men sedan 

fortsatte han: -Jo Torsten Perborn blev hembjuden till Stefan och 

dom satt och pratade och han förstår väl nu att det finns en film. Jag 

tycker att man skall vända sig till regeringen så att dom får höja budet 

till 55 millioner och sedan köpa filmen. Ja det är lättare att dela 

med elva och den 12:e får vara utan. Förmodligen vill dom väl inte 

att filmen visas. Han smålog inåtvänt. 

De for till Småländska fiket och drack kaffe och läste dagstidningarna 

om viceamiralen och ubåtskränkningarna i Horsfjärden och 

Bill sa plötsligt: 

-Kom ihåg vad djävulen sa innan han blev bortjagad, det var hans 

sista utspel. Det finns ingen Gud, därför kan ni vara hur djävliga 

och elaka som helst. Det finns inget straff och om nu Gud finns så 

förlåter han allt. 

-Om Stefan blir gripen så blir det lykta dörrar, sa Ronny. 

-Ja det är för djävligt. 

-Pakistan har atombomben, sa Ronny. 

-Hur vet du det? 

-Dom sa det på nyheterna häromdagen. 

-Universum har bråttom ... då är det fullbordat, sa Bill. -Och ja nu 

börjar upploppet och då finns inget behov av starka drycker. Varje 

dag blir ett rus. 

Han nickade och flinade klurigt. När han inte drack sprit så tyckte 

han att han lurade djävulen och att lura djävulen var det bästa han 

visste. 

-Kom ska jag visa dig något, sa Bill. 

De tog bilen och stack iväg till en butik i slutet av Norrtullsgatan. 

Där fanns den sovjetiska konservförsäljningsbutiken. 

-Härifrån får den lille röde i den blå Volvoskåpbilen sina instruk-


tioner, sa Bill. 

-Vem är den lille röde? sa Ronny. 

-En fångvaktare på allmänna häktet, sa Bill. -En köpt sovjetisk spion 

som serverar fel mat på rätt tid. 

-Förgiftning? 

-Ja det visste spionen Stig Wennerström. Det var därför han begärde 

mat från en restaurant utanför häktet. 

-Rakt över gatan? 

-Ja, sa Bill. 

-Hmm, det var därför din medarbetare i möbelkällaren, östtysken 

Hans Müller sökte jobb där? 

-Ja den så kallade illegallisten. Han har ett enda uppdrag och det är 

att servera fel mat vid rätt tid på den restauranten, sa Bill. 

-Är Hans Müller född i Östtyskland? 

-Född och skolad där! 

-Vad gjorde han mordnatten? sa Ronny. 

Bill rodnade. Det var tydligen inte hans dag precis ... och sa utan att 

se på Ronny. 

-Jag gav honom Teolen. Flytande sömnmedel som man ger till alkoholister 

... Han var helt borta i 36 timmar ... 

-Hmm. Var det samma skit som du gav mig i möbelkällaren julen 

1985? sa Ronny. 

-Ja tyvärr! 

-Men varför Bill? 

-Jag var tvungen. Mycket stod på spel. Vi trodde att du gick militärens 

ärenden eller den andra grupperingen av SÄPO ... dom som 

ville hålla på rättsstaten och demokratin och sånt där ideellt tjafs. 

-Hade Palme fått leva så hade han förlorat valet 1988! 

-Vi kunde inte vänta ... Tordes inte släppa iväg honom ... till ryssarna. 

-Han hade planer på att avgå som partiledare 1987, sa Ronny. 

-Vi kunde inte vänta! 

-Ni blev inte lurade? sa Ronny. 

-Det visar sig! 


383

384 


Kapitel 28 

Överste Joe Billings satt med sin hustru Anna Pavlova-Billings 

hemma vid middagsbordet. De var båda ytterst nervösa. De skulle 

skaka hand med Michail Gorbatjov i Vita Huset nästa morgon. Anna 

hade blivit informerad av sin förre chef Alexander Ahromejev 

om Sovjetunionens planer på invasion av Sverige genom ett överraskande 

anfall, men vissa detaljer hade hon helt behållit för sig 

själv och inte berättat för Joe. 

Gorbatjov hade i stort tagit Anna under sina vingar men hon visste 

också att denne var i klorna på KGB och att han i så fall måste betraktas 

som oberäknelig eller kanske till och med opålitlig. Makarna 

Billings behövde prata ut ordentligt och gå igenom Annas attityd 

gentemot Gorbatjov. Hur skulle hon förhålla sig till honom i morgon? 

Det gamla vanliga klassiska förstås. Avvaktande och leende. 

De hade barnvakt i kväll men valde att sitta hemma och prata 

framför brasan. Joe hade fått uppdraget av president Reagan att 

noggrant studera boken Perestrojka som Gorbatjov nyligen låtit 

publicera och Joe hade nu arbetspromemorian klar och den skulle 

hämtas av personal från presidentens stab om två timmar. 

Telefonen ringde och Anna svarade: 

-Anna Billings? 

-God kväll Anna det är Ronald Reagan. Allt väl med barnen? 

-Oh ja tack Mr. President. 

-Får man störa maken? 

-Naturligtvis Mr. President ett ögonblick. 

Hon sträckte luren till en sammanbiten Joe. Han hade tagit sig några 

glas av den milda whiskyn. Han var ledig för kvällen. 

-God kväll Mr. President, sa Joe avvaktande. Han undrade om presidenten 

skulle märka att han inte var spik nykter. 

-Har du lust att komma över och redogöra muntligt för mig i kväll 

Joe? sa Reagan. 

-Jag har tagit några glas. 

-Det är du inte ensam om ... vodka? 

-Nej whisky ... den milda sorten. 

-Hm.


Reagan hörde på tonfallet att Joe inte ville lämna familjen. 

-Har du någon whisky kvar hemma? 

-Javisst Mr. President. 

Han hade på tungan att säga att vi ska väl vara skärpta i morgon 

men man tillrättavisar inte en president. Det var inte hans uppgift. 

Sådana saker skötte Nancy, presidentens hustru. En president vet 

alltid vad man gör och inte gör och han behöver inte redovisa motiven 

för sitt handlande. 

-Jag behöver lite luft och byta miljö några timmar ... Vad säger Anna 

om jag kommer förbi och du drar promemorian för mig under en 

timma vid brasan? 

-Det blir bra Mr. President. Anna är lite orolig för mötet i morgon 

med Gorbatjov och det är bra om hon får berätta om sin oro också 

för Er Mr. President. 

-Om en timma då! 

Joe såg fundersamt på Anna. Han förstod genast att presidenten 

var djupt orolig inför mötet med Gorbatjov och då framförallt nedrustningssamtalen. 

Reagan ville inte gå till historien som den amerikanske 

president som blev grundlurad av kommunistblocket. 

Normalt skulle Reagan ha koncentrerat sig på rapporterna från CIA. 

De skulle ha klargjort sovjetledarens avsikter med utspelet om medeldistansrobotarna. 

Han skulle få veta om det fanns tecken på att 

Gorbatjov spelade under täcket med mörkrets makter. Men nu fanns 

det mullvadar inom CIA och ingen visste hur många ... I det här läget 

hade presidenten valt att förlita sig på Joe Billings som hade ett 

förflutet inom Mormonkyrkan men också en annan stor tillgång, 

den avhoppade GRU-agenten Anna Pavlova-Billings. 

Anna hörde det först. Ett dovt smattrande från teleprintern i hans 

arbetsrum. Han hörde ljudet två sekunder senare. 

-Följ med in i arbetsrummet, sa han. 

-Är inte dit arbete hemligstämplat av Pentagon, sa Anna. Hon var 

bekymrad. Hon ville inget veta. Hon hade nog med ansvaret för 

småbarnen. 

-Det finns inte tid för hemligheter. Jag behöver din hjälp. 

De gick in och han rev genast av det färdiga meddelandet från 

Pentagon. De läste tillsammans: 

Sovjetiska u-båtskränkningar i svenska skärgården tilltar i styrka 

och omfattning. Statsminister Ingvar Carlsson har uttalat sig för 

massmedia och varnar angriparen i ett TV-sänt tal att ”Blod kan 

385

386 

komma att flyta om inte kränkningarna upphör”. 

-Kan det vara så att Gorbatjov inte känner till vad militären gör, sa 

Joe. 

-Knappast och hur som helst så fritar det honom inte från ansvaret 

för sovjetiska flottans agerande, sa Anna beslutsamt. 

-Du talar som både general och statsman, sa Joe och log mot henne. 

-Ja med kjol och två småbarn hängande vid de svällande brösten. 

-Du får väl ta på dig något löst och ledigt över bysten. Du vet hur 

Reagan har svårt att koncentrera sig vi åsynen av kvinnlig fägring. 

-Jo men det kan också verka lugnande på honom. Du vet väl hur 

hanhundarna blir när de vädrar tik. 

-De börjar slåss om honan? 

-Nej de slutar slåss. Tiklukten är förlamande på hannarna. De 

springer omkring och nosar och dreglar och flämtar. 

Hon log retsamt mot honom och klappade honom försiktigt på familjelyckan. 

Han drog sig stilla undan hennes beröring. 

-Jag kan väl inte gå med ett stekpanneskaft i byxorna när Reagan 

kommer. Det här är blodigt allvar, sa Joe förläget. 

-Inget är allvarligare än att göra nya små människor. Det är bättre 

att kvinnorna får makten. Titta bara vad som finns i Kina. Är det 

inte sexhundra millioner kvinnor där? Tänk om Gud griper in och 

ger dom makten. Då skulle de militanta kineserna springa där och 

dregla kring kjolarna. 

-Sexhundra millioner kvinnosköten? Ett paradis för en utsliten officer 

som jag, sa Joe småleende. 

-Håll dig på plats snuskhummer och våga inte sluka en kinesiska 

med blicken i mitt sällskap. Hon kysste honom krävande. 

Det ringde på dörren och de såg genom fönstret att presidenten hade 

anlänt. 

-Öppna du så hämtar jag whiskyn, sa Joe och drog efter andan. 

2 

Hon knäppte igen översta knappen i blusen men det hjälpte föga. 

Brösten stod rakt ut och pekade in i Reagans ögon. 

-Välkommen Mr. President. 

-Tack Anna, sa Reagan och rodnade lätt. Han lät blicken vila där 

den ville och hon kände sig uppskattad som kvinna ... det märkte 

han. 

-Joe väntar i salongen vid den öppna spisen.


-Tack Anna. Jo eh ... Jag vill gärna att du är med ... som sakkunnig 

förstås. 

-Gärna Mr. President. Hon log förläget när hon kände hur hans 

blickar brände till under blusen. Egentligen var hon road av karlarnas 

blickar. De var alla lika ... som små pojkar. Gorbatjov var likadan. 

Det skulle hon få bekräftat i morgon. Det visste hon. 

-Lite godis Mr. President? Joe sköt fram kristallskålen som de fått i 

bröllopspresent av makarna Reagan. 

-Tack Joe du känner mina små svagheter. Han tog några karameller 

i olika färger. Hans favoritgodis, naturligtvis. 

-Ja Ni är svag för rent spel Mr. President. Ni vill inte bli lurad av 

ryssarna. 

-Huvet på spiken Joe. En fullträff måste jag säga. Mitt i prick. Får 

jag höra nu vad han menar med Perestrojka! 

Överste Joe Billings tog fram sex maskinskrivna ark och höll dom i 

vänsterhanden och med den högra handen räckte han över whiskyglaset. 

Anna satte sig i fåtöljen. Ingen av herrarna vågade titta åt 

hennes håll och rasslet från nylonstrumporna när hon korsade benen 

i den snäva kjolen underströk den spända tystnaden. Joe harklade 

sig och sa: 

-Med Perestrojka menar han tydligen mer socialismen. 

-Mer socialismen? Det måste vara ett skämt! Menar han den socialismen 

som Lenin talade om? Som Stalin använde för att ta livet av 

minst tjugo millioner människor? sa Reagan förvånad. 

-Ja han hänvisar till Lenin faktiskt, sa Joe. 

-Oh min Gud! sa Reagan. 

-Ja det verkar knepigt, sa Joe och sneglade på Anna. 

-Vad säger du Anna? sa presidenten. 

-KGB! Mr. President. Han är i klorna på KGB. Det har med politbyrån 

att göra tror jag. De har på något sätt förberett falluckan. 

-Mycket intressant. Han snackar en massa för att lindra det inre 

trycket? sa Reagan och vände sig till Joe. 

-Ja men i en diktatur är alltid lösningen att låta trycket pysa ut genom 

utrikespolitiken, sa Joe. 

-Nedrustningsförslaget? 

-Bland annat, sa Joe. -Men också utvidgning av territoriet så att generalstaben 

får ökat inflytande och KGB en mera tillbakaskjuten 

roll ... till en början. 

-Slutar det aldrig!? sa Reagan och strök fingret över ögonbrynet. 

387

388 

Det blev tyst och man hörde lågorna flämta från den öppna spisen. 

Reagan fortsatte: 

-På vilket konkret sätt tänker han genomföra mer socialismen? 

Nämner han det i boken? 

-Genom mer demokrati! 

-Är det sant? Men det är väl bra? Vad menar han? sa Reagan. 

-En sovjetmedborgare har beskrivit Gorbatjovs åtgärder med ett 

ironiskt exempel. Han liknar sitt folk vid hundar som nu får längre 

koppel och får skälla högre. 

-Hmm. Det finns ett uttryck till som heter Glasnost. Har han definierat 

detta? sa Reagan. 

-Ja öppenhet. Folk får nu komma och titta och konstatera att hundarna 

har fått längre koppel och får skälla högre ... Det är skämt förstås 

men det ligger något i uttrycket. Det kommer från general 

Alexander Ahromejev. Annas förre chef, sa Joe. 

-Finns det något som tyder på att Perestrojka är ett slag i luften? 

Utan innehåll? sa Reagan. 

Herrarna vände sig till Anna som hade kvar sina kanaler på Sovjetiska 

ambassaden och hon suckade och sa: 

-Partichefen i Moskva Boris Jeltsin har under hösten uttalat sig fritt 

och demokratiskt om maktmissbruk och korruption och han blev 

genast fråntagen sin post och placerad på en undanskymd plats, allt 

enligt order från Michail Gorbatjov. 

-Hm alltså ... Man kan inte lita på den här mannen Gorbatjov eller 

vad säger du Anna? sa Reagan. 

-Neej Mr. President. Han är ingen fri man. 

-Enastående bra sagt Anna, sa Reagan, lutade sig tillbaka och höjde 

glaset mot Joe. 

-Är vi klara med den sovjetiska inrikespolitiken då? sa Joe. 

-Javisst det anser jag nog och nu kan du redogöra för vad han i boken 

skriver om Perestrojka och nedrustning. 

Reagan tittade på klockan och sa: -Vi får avsätta tio minuter till och 

jag börjar förstå vartåt det lutar med hans så kallade ärliga avsikter. 

Efter att ha skålat med presidenten och bläddrat till sidan tre i 

handlingarna så sa Joe allvarligt: 

-Gorbatjov varnar och hotar. 

-Som vanligt då ... Har du något konkret i boken? 

-Nja jag kan inte se att han tar upp vårt vapen Neutronbomben och 

det borde han göra. Den slår ut alla deras stridsvagnsbesättningar


och därmed hela deras försvar. De har byggt upp sin politik med 

stridsvagnshotet och det var ju effektivt i Ungern och Tjeckoslovakien. 

Nu kan de inte längre gömma sig bakom stridsvagnarna. 

De inser också efter Tjernobylolyckan att kärnvapenkrig är uteslutet 

och de har ingen chans mot vårt laserkrig i rymden. Ja SDI, 

Stjärnornas krig alltså. Det innebär att vi inte behöver känna skräck 

inför deras kärnvapen. Vad skall de då hota med? Kommunistiska 

kyssar? Vi får inte glömma att Gorbatjov har ärvt ett skräckvälde 

alltså ett imperium som grundar sin makt på att odla skräck inom 

och utom landet. Vad händer om han tappar förmågan att sprida 

skräck? 

-Det har han börjat göra eller hur? 

-Jag tycker nog att han vacklar redan. Men vad säger resten av 

skräckgänget? KGB och GRU? 

-Vad säger dom? sa Reagan. 

-Det får vi inte veta ... 

Båda herrarna vände sig mot Anna för att få det förlösande ordet 

och hon gick helt på sin intuition när hon sa: 

-Sverige! 

... 

Joe och presidenten tog whiskyglasen och höjde dom mot Anna, 

sen sa Reagan: 

-Han har något i bakfickan den saken är klar. Han kommer hit och 

spelar fredskämpe men han företräder ett skräckvälde som inte 

längre ... i vart fall inte officiellt ... har något vapen att hota med. I 

stället föreslår han skrotning av kärnvapenrobotar med kort räckvidd 

placerade i Europa. Han är ute efter att plocka politiska poäng 

i Europa eller hur? 

-Uppenbarligen, sa Joe. -Men räcker dom poängen för att invadera 

Sverige? Svaret måste bli NEJ! Han behöver något mer som väcker 

avsky mot oss och NATO ... Ett mord på Olof Palme. Gorbatjov 

måste försöka visa världen att vi sköt Olof Palme. Han måste försöka 

skylla på USA ... Kan han göra det trovärdigt inför de stora massorna 

i hela världen då kan vi räkna med blixtattack mot Skandinavien. 

-Jag tror också att de har något specialvapen i lönndom men det är 

nog avsett för konventionell krigföring, sa Reagan. 

-Laserkanoner på marken? 

-Hmm, sa Reagan och såg på Anna. 

389

390 

-De håller på med något ytterst hemligt som de skjuter ner stridsflyget 

med det är allt jag vet, sa Anna. 

Reagan och Joe såg på varandra i samförstånd. De visste från Pentagons 

rapporter att tecknen tydde på markbaserade laserkanoner. 

-Hur gör vi nu med medeldistansrobotarna i Europa, sa Reagan. 

-Vi får spela med och visa god vilja. Vi avtalar att ... vi har för avsikt 

... att träffa ett avtal så småningom ... Gorbatjov är ytterst nervös 

och har väldigt bråttom ... det är därför han hotar med katastrofen 

i Perestrojkans namn. Det kan vara ett inrikespolitiskt utspel 

och vi får inte glömma att han här på sidan 244 avslutningsvis säger: 

”Vi drivs av oktoberrevolutionens idéer, av Lenins idéer, av 

det sovjetiska folkets intressen”. 

Joe betraktade Reagans sammanbitna käkar och tog sedan fram 

meddelandet från teleprintern. Han fattade pennan och strök under 

Ingvar Carlssons utrop i svenska TV-nyheterna: 

”Blod kan komma att flyta om inte ubåtskränkningarna upphör 

i den svenska skärgården.” 

-Vad är det värsta som kan hända? sa Reagan och reste på sig. 

-Att de sovjetiska medeldistansrobotarna flyttas från Östeuropa till 

den svenska skärgården samtidigt som vi beskylls för mordet på 

Olof Palme. De sovjetiska fallskärmstrupperna är inte långt borta 

från Stockholm i så fall ..., sa Joe. 

-Be till GUD om hjälp Joe. Jag vädjar till dig. Du känner till skrifterna. 

Be om hjälp, suckade Reagan. 

-Javisst genast i kväll Mr. President. 

Reagan vände sig till Anna och sträckte fram handen och log: 

-Vi ses i morgon eftermiddag i Vita Huset fru Billings. 

Han kysste hennes hand. 

3 

Överste Jurij Ahromejev, sovjetisk militärattaché i Stockholm och 

ansvarig för operation ”Poker”, hade tagit flyget från Stockholm till 

Västberlin. Han skulle ansluta sig till generalsekreterare Michail 

Gorbatjov på dennes väg till toppmötet med Ronald Reagan i Washington 

i USA. 

Maktspelet mellan de två supermakterna hade i de flesta officerskretsar 

kommit att kallas: ryssarnas schackspel mot jänkarnas 

pokerspel. Nu hade Jurij Ahromejev till Gorbatjovs stora förtjusning 

utarbetat denna nya taktik nämligen att blanda ett förutsebart


schackspel med en stor portion poker där bluffen var det viktiga inslaget. 

Den sovjetiska kärnvapenreträtten i Centraleuropa var det verkliga 

betet för Reagan som han var tvungen att svälja för att överleva 

som president. Det var Reagans sista chans att rädda sitt politiska 

skinn, det visste Jurij. 

När nu Iran-Contrasaffären blivit offentlig genom kongressförhören 

så måste Reagan slå tillbaka på något sätt. Han hotades av riksrätt 

och avsättning och i den amerikanska pressen skämtades vilt 

om att han hade en pistol riktad mot huvudet och ingenstans att fly. 

Det fanns ingen annan politisk utväg för honom än att ge folket i 

västvärlden denna julklapp; undertecknandet av nedrustningsavtalet 

med Sovjetunionen. 

Jurij hade föreslagit att man å Sovjets sida skulle vara ytterst generösa 

och dra bort så mycket som alla ettusenfemhundra kärnvapnen 

från Europa och bara kräva att USA skulle dra bort sina femhundra. 

Det skulle bli noll medeldistansrobotar kvar på varje sida i Europa. 

Inför allmänna opinionen i både Europa och Amerika framstod nu 

Gorbatjov som den store fredskämpen och Reagan som den oärlige 

krigshetsaren fast det i verkligheten var precis tvärtom. Jurij log för 

sig själv. 

På toppmötet i Reykjavik förra året 1986 hade förhandlingarna 

spruckit på Ronald Reagans envisa vägran att göra eftergifter beträffande 

SDI, programmet för ett kärnvapenförsvar i rymden. Nu 

hade Jurij tillsammans med sin farbror Sergej Ahromejev övertalat 

Gorbatjov att släppa bromsklossarna mot SDI. 

Man skulle låta jänkarna få leka kärnvapenkrig i rymden medan 

man tog Skandinavien och försvagade Europa med konventionella 

vapen. Det gällde att få bort kärnvapnen hos motståndaren och sedan 

ta fram laserkanonerna på marken. Jurij och Gorbatjov tyckte 

att det räckte med Skandinavien i nordväst men generalstabschefen 

Sergej ville gå längre. Jurijs far Alexander ville inte vara med i 

skräckväldet. Han fördjupade sig mer och mer i bibelstudier. 

Jurij gick igenom sina anteckningar. Han hade en hel timma på sig 

innan planet landade i Västberlin. Det fanns minst femtiofemtusen 

kärnvapenstridsspetsar i potten hos USA och Sovjet. Den första 

klassen de interkontinentala hade störst räckvidd 5000 km eller mer 

alltså över 500 mil. Det var menat att de skulle gå mellan kontinenterna. 

Alltså från Moskva till New York och tvärtom. Så små- 

391

392 

ningom skulle det antalet skäras ner med 50%. Det fanns förslag 

om saken. 

Ja så hade vi klass nummer två som hade en räckvidd mellan 1000 

km och 5000 km alltså från 100 mil till 500 mil. De kallades den 

tyngre klassen av landbaserade medeldistansvapen. De var dom 

som skulle läggas under vattnet i svenska skärgården söderut från 

Stockholm när dom togs bort från Östeuropa. 

Sen kom klass nummer tre som var kärnvapen med en räckvidd av 

500 km till 1000 km dvs. från 50 mil till 100 mil. De skulle tas bort 

från Östeuropa och läggas i vattnen söder om Göteborg. 

Sist kom klass nummer fyra som kallades kortdistansvapen alltså 

under femtio mil. De skulle användas när kriget väl brutit ut och 

fick beteckningen slagfältsvapen. Ett komplement till stridsvagnarna. 

Det var klasserna nummer två och tre som skulle omfattas av avtalet. 

INF var således förkortningen för Intermediate Nuclear Forces. 

Medeldistanskärnvapen med räckvidden från 50 mil och till 

500 mil. Från placeringen i Sverige kunde de slå ut alla större städer 

i Europa. 

KGB hade fått blanda sig i leken genom att i avtalet formulera de 

omfattande och detaljrika kontrollåtgärderna. Dokumentet har 200 

hundra sidor och kontrollåtgärderna omfattar nästan 90% alltså 180 

sidor. Det visar visserligen att parterna inte litar särskilt mycket på 

varandra ... men det var ju inte heller meningen. 

Den amerikanske vicepresidenten George Bush stödde naturligtvis 

avtalet. Han hade som före detta CIA-chef rådfrågat sina tidigare 

medarbetare och naturligtvis fått svaret att han skulle stötta INFavtalet. 

Att det var Sovjetunionens spioner som uttalade sig visste 

han alltså icke. Jurij log för sig själv ännu en gång. Det gick som på 

räls. 

Det enda problemet var USA-kongressen som måste godkänna 

avtalet innan det kunde träda i kraft. Där hade Gorbatjov sagt att 

han skulle slå på charmoffensiven så att det amerikanska folket 

skulle stötta honom. Stackars den kongressman som gick emot det 

amerikanska folkets fredssträvanden hade Gorbatjov skrattande sagt 

till generalstabschefen Sergej Ahromejev. 

Jurij, Sergej och Gorbatjov hade alla olika åsikter om datumet för 

attacken mot Sverige. Generalerna ville slå till direkt efter Palmemördaren 

Stefan Svedboms framträdande i Sovjetisk TV.


Jurij ville vänta till dess att kongressen godkänt INF-avtalet och 

sedan presentera mördaren som betald CIA-agent. 

Gorbatjov ville vänta med sitt ställningstagande och se den amerikanske 

reaktionen på den massiva attacken i Afghanistan som 

skulle komma efter toppmötet om 20 dagar. 

Det var inte många som visste vad som fanns bakom Gorbatjovs 

leende fasad. Jurij hade sett något otäckt flera gånger. Det var en 

hård elakhet och tänder av stål. Det var inte en man som gjorde sitt 

jobb som Jurij tyckte att han själv gjorde. Det var en man som var 

ute efter att krossa kapitalismen eller försvaga väst så att de tiggde 

om nåd. Generalsekreterarens nåd. 

Jurij kände att Sovjetunionen var på väg att lyckas men i sitt stilla 

sinne erkände han att tvivlet grodde över att detta var den rätta vägen. 

Han hade visserligen föreslagit utveckling mot kapitalismen 

efter erövringen av Sverige men nu hade han skymtat ett inbyggt 

raseri hos Gorbatjov. Det skrämde honom. 

Planet landade i Västberlin. 

4 

Sovjetiska Ambassaden 

-Välkommen till det stora landet i väster herr generalsekreterare, sa 

Anna Pavlova-Billings. 

-Anna min trogna landsmaninna. Har du saknat moder Ryssland? 

Han fattade hennes framsträckta hand med båda händerna och log 

översvallande. De omfamnade inte varandra eftersom hon var längre 

än han. Det vore förnedrande för en så mäktig man att i personalens 

åsyn lägga sitt huvud mellan hennes bröst även om han inget 

hellre ville. 

Hon märkte genast att det var en mycket pressad statschef som hon 

hade framför sig. Han var nervig, ... ja rentav nervös och det försökte 

han dölja med glättighet. 

-Hur går det med Perestrojkan Michail? 

-Dåligt som du vet. Folket har nog inget emot att göra effektivare 

insatser i produktionen men dom har inte fått någon morot ... ännu 

... Det räcker inte med ett TACK, ... när bossarna åker i gräddfilen. 

Jag vet inte vad jag skall göra faktiskt men jag måste ju försöka. 

Har du något förslag? 

-Fråga din hustru hon är en klok kvinna. 

-Bra svarat Anna. Till slut får jag böja min nacke för hennes vishet. 

393

394 

Men jag kämpar emot det skall du veta. 

De skrattade gott båda två och Gorbatjov ursäktade sig och gick in i 

det allra heligaste sammanträdesrummet på ambassaden. 

5 

En halvtimma senare omfamnade Anna och Jurij Ahromejev varandra 

och de satte sig i en av salongerna och drack en kopp te. 

-Hur går det för dig min käre? sa Anna. 

-Bra ... men med sorg i hjärtat, sa Jurij. 

-Vill du berätta? Hon log mot honom. 

-Jag saknar dig väldigt. Jag kände mig så fri tillsammans med dig. 

Jag fick vara mig själv. 

-Hur går det mellan dig och din fru då Jurij? 

-Ja det är väl som i de flesta äktenskap med småbarn. Vera är mer 

mamma än hustru och du själv då? 

-Jag har haft tur faktiskt. Efter tvillingarnas födelse blev min åtrå 

till Joe ännu starkare. Jag släpper honom inte ur sikte. Han får acceptera 

att mina läppar finns överallt på honom. Hon blinkade och 

log. 

Jurij skrattade högt. 

-Och hur går det för din far Alexander? Jobbar han något? 

-Jodå men allt oftare låser han in sig i biblioteket. Han drar in 

mamma där också då och då, sa Jurij Ahromejev. 

-Har han resignerat inför utvecklingen? 

-Ja amerikanarna skulle nog inte ha några problem att köpa honom 

men han stannar kvar för att hålla ett öga på KGB-chefen Viktor 

Primakov. Förr eller senare blir det en ordentlig konfrontation mellan 

de två. Han kommer att spela med ett tag till för att skydda dig 

som han lovat. Men han har inget emot att Sovjetunionen upplöses 

redan nu. Skräckväldet måste upphöra säger han och tror också att 

Jesus Kristus återkommer till jorden omkring År Tvåtusen. 

-Det här med Gud är spännande och det kanske är den här världens 

enda hopp. Joe och jag går till kyrkan och ber varje söndag. Jag har 

en hel del att be om förlåtelse för som du vet Jurij. 

-Du hade nog inte mycket val Anna ... och om GUD finns så förstår 

han nog det också. 

Anna böjde sig fram och höll om Jurij som en storasyster håller om 

sin lillebror. Båda hade tårar i ögonen.


6 

Gorbatjov och Bush 

Michail Gorbatjov och vicepresidenten tog en biltur genom city på 

väg till mötet med Reagan. Utmed färdvägen stannade Gorbatjov 

limousinen och gick ut och hälsade på det amerikanska folket som 

stod utmed bilvägen och vinkade. Till slut gick också Bush ut och 

vinkade glatt till folket. Där var spontanitet och glädje och journalister 

och TV-team jobbade på för att få del av godbitarna. Det här 

var ingen tråkig Brezjnev inte. 

Gorbatjov var en riktig charmknutte och naturligtvis fredsälskare, 

som skrattade och skämtade med det amerikanska folket och tryckte 

deras händer inför hela världens ögon. 

Jurij såg direktsändningen på TV på ambassaden och tänkte i sitt 

stilla sinne att just nu fick den amerikanska kongressen dödstöten i 

sitt försök att stoppa INF-avtalet. Nu var de tvungna att spela med 

för att få behålla jobbet. Äntligen en sovjetisk fredsälskare trodde 

tre fjärdedelar av det amerikanska folket. 

7 

Anna och Joe 

Anna ringde till Vita Huset och sökte sin man överste Joe Billings. 

-Överste Billings här? 

-Det är Anna! 

-Min älskling vad har hänt ... du låter så nedstämd ser du inte Gorbatjov 

på TV ... han charmar hela Amerika ... Du ska vara här om 

en halvtimma? 

-Jag kan inte Joe. Jag har träffat både Jurij och Michail. Jag kommer 

över och byter några ord med dig. Skickar du en bil till sovjetiska 

ambassaden så att vi får några minuter så ska jag förklara min 

älskling? 

-På direkten! 

Klick. 

Han mötte henne ute på gården när bilen anlände till Vita Huset. 

-Lätta ditt hjärta Anna. Vi går några meter i det fria. Jag har exakt 

fem minuter på mig, sa Joe med en bekymrad min. 

-Åh det är inte så farligt. Jag känner mig bara så sorgsen. I mitt 

hjärta är jag ryska och älskar den ryska jorden. När jag ser hur mina 

landsmän är offer för det kommunistiska systemet så får jag panik 

av sorg. Jag tror inte jag kan närvara i Vita Huset och träffa Jurij 

395

396 

och Michail där. Jag tror att jag börjar storgråta om jag tvingas närvara. 

-Hmm då får du vara hemma och som du vet vill Raisa Gorbatjova 

gärna träffa barnen. Jag skickar hem henne i en bil lite senare. Hon 

får ringa dig först. Blir det bra? 

-Tack snälla Joe. Det är så otäckt. Jag ser nu det sovjetiska systemet 

mycket klarare och människorna där ... är som slaktoffer på lögnens 

altare. Systemet är som en lavin med en egen inneboende kraft. En 

lavin kan man inte stoppa eller förändra eller hur Joe? 

-Nej den dör ut av sig själv ... men man måste hålla sig undan som 

du förstår ... 

-Jag älskar dig så Joe ... 

-Låt oss be till Gud om vägledning i kväll Anna. 

-Tack Joe nu känns det bättre. 

Han följde henne till bilen och hon for lätt snyftande iväg till sina 

små barn födda i den fria världen men med blod i sina ådror som 

ropade efter den ryska jorden. Raisa Gorbatjova ringde till Anna en 

timma senare och sa att hon var på väg för att dricka te och se på 

barnen. 

8 

Vita Huset 

Reagan och Gorbatjov 

-Ska vi lägga bort titlarna Mr. Gorbatjov? sa Reagan som var den 

äldre. 

-Tack Ronald det blir bra, sa Gorbatjov. 

De båda statscheferna log mot varandra. Cowboyen Ronald sköt 

först: 

-Hur är det med mänskliga rättigheter i Sovjetunionen Michail? 

-Jag har inte kommit hit för att ta lektioner i frågan. Gorbatjovs leende 

frös till is. 

-Hur gör vi med kriget i Afghanistan? sa Ronald. 

-Hur gör vi med vapenleveranserna till Contras i Nicaragua i strid 

mot amerikanska folkets vilja? sa Michail Gorbatjov. 

De sovjetiska och amerikanska medarbetarna satt i halvcirklar bakom 

sina ledare och lyssnade spänt på samtalet. Huvudpersonerna 

satt bokstavligen och sköt på varandra med ord ... men pistolerna 

var inte långt borta. 

-Tycker du att jag ska skriva på INF-avtalet Michail? sa Reagan.


-Om du vill behålla jobbet så, svarade denne sammanbitet. 

Nu kunde man höra en knappnål falla ... och det var här Reagan visade 

sin storhet: 

-Då är det bäst jag skriver på. Han reste sig leende upp och skakade 

hand med Gorbatjov som tog den framsträckta handen med ett tillbakahållet 

leende. -Nu tar vi te eller kaffe, sa Reagan och ett våldsamt 

sorl av befrielse utbröt bland medarbetarna. 

I slutkommunikén till pressen konstaterades att allvarliga frågor 

diskuterats ”i uppriktig anda” och de flesta insatta personer visste 

då att ledarna ”talat förbi varandra”, utom på en enda punkt, INFavtalet. 


397

398 

Final Countdown © 1998 Ronny Amberts 

Kapitel 29 

Ronny och Stefan 

Ronny Andersson beslöt sig för att söka upp Stefan Svedbom. Den 

man som sköt Olof Palme. 

-Var så god och sitt, slå dig ner. Något att dricka? sa Stefan. 

-Gärna ett glas vatten, jag är inne i en torkperiod, sa Ronny. 

-Samma här, sa Stefan. -Jag bara tränar och tränar just nu och precis 

när jag ligger på topp i närheten av de svenska rekorden då lägger 

jag av och super till i 14 dagar, men det sista året har fylleperioden 

blivit nästan en månad. 

-I vilken gren har du tävlat? 

-Framförallt fjärilssim. Det är den tuffaste grenen tycker jag. 

-Jaha jag tänkte jag skulle gå förbi så här på kvällen. Jag har två 

timmar kvar till dess att tåget går till Hälsingland, sa Ronny. 

-Ja va kul nu har jag precis ätit annars hade jag kunnat bjuda på något. 

Jag brukar alltid äta en stor köttbit med pommes frittes och 

bèarnaise-sås efter träningen ... och så tar jag mig en starköl till 

maten ... jag tycker entrecoten kräver en kall starköl ... ja en stor en 

alltså ... men sen räcker det. En starköl räcker när jag tränar. Om jag 

inte tränar blir jag orolig och super till, sa Stefan. 

-Du verkar ha läget under kontroll och veta vad du gör ... vad tror 

du om u-båtskränkningarna då? 

-Jag tycker att regeringen präglas av feghet ... men det är klart det 

handlar om en supermakt med kärnvapen ... Det bästa vore naturligtvis 

om en eller två sjöofficerare bröt mot alla order och sköt 

skarpt med en vanlig AK-4 ... ja tömde ett magasin alltså. Då skulle 

dom sticka och akta sig noga för att köra upp periskopet i dagsljus. 

Skadorna på ett periskop blir dyrt att reparera osv. Förstår du? 

-Finns det verkligen sovjetiska u-båtar på svenskt vatten ... En del 

påstår att det är hjärnspöken? sa Ronny. 

-Socialistisk desinformation, sa Stefan. -Jag polade med en tjej i 

somras och hennes föräldrar har lantställe i skärgården och där bor 

de granne med viceamiralen Bror Steffensson. Han hade sagt till 

dom att u-båtskränkningarna var omfattande men att det mesta 

hemligstämplas av säkerhetsskäl ... man vill inte låta fienden veta


vad man vet. 

-Steffensson! ... Han var väl ansvarig chef för u-båtsjakten i Horsfjärden? 

-Det är nåt skumt med honom, sa Stefan. 

-Hur menar du då? 

-Jag åkte vattenskidor i vattnen utanför hans tomt i skärgården när 

jag var ihop med den här tjejen ... och han ringde polisen ... jag tror 

att säkerhetspolisen kom dit och pratade med honom ... senare fick 

jag höra att han var rädd för just mig som person ..., sa Stefan och 

log. 

-Har det med Olof Palme att göra? sa Ronny. 

-Förmodligen, sa Stefan och prövade med ett försiktigt leende. 

-Vad anser du om dom sovjetiska långtradarna som ... till synes ... 

planlöst åker omkring på den svenska landsbygden? sa Ronny. 

-Inget att bråka om. 

-Säkerhetspolisen säger att dom inte har resurser. Det är ju civil trafik 

och militären har inte med saken att göra, sa Ronny. 

-Det finns en mycket enkel lösning, sa Stefan. 

-Jaså? 

-Ja man tar bara med sig en älgstudsare och hejdar bilen och ber 

personalen stiga ur. Sedan tänder man eld på långtradaren ... ja man 

eldar upp den alltså ... och så försvinner man in i buskarna. Sen får 

väl kriminalpolisen leta efter gärningsmannen ... och det kan bli 

svårt om polisen inte har den rätta viljan ... Jag skulle göra det själv 

om jag inte vore så påpassad just nu ... 

Han log mot Ronny som förstod att denne Stefan gick omkring och 

myste för att han skjutit Palme och att han skyddades av etablissemanget 

-Ska du åka till Sovjet ... tyckte jag Bill sa, sa Ronny. 

-Javisst. Måste kolla vad dom håller på med. Jag åker i mellandagarna 

och ska fira nyår där ... 

-Det är väl ganska farligt, sa Ronny med bister min. 

-Jovisst men spännande. Jag ska ta med en kassettradio till Leena 

en tjej som jag besökt tidigare i Estland. Förra gången i augusti så 

kom KGB och tog oss med. Vi fördes ner i en källare och fick lämna 

allt bagage hos en garderobiär som gick igenom prylarna. Sen 

var det precis som på bio eller i spionromaner. Vi fördes in i ett 

mörkt källarrum med en skitig lampa i taket, några stolar och ett 

gammalt bord på cementgolv utan mattor. Så börjar dom hålla ett 

399

400 

pressande förhör med henne, men jag kände på mig att det var riktat 

mot mig. Det var en slags uppvisning. Kanske var det en varning. 

Men jag vet vad som väntar mig. 

-Tänk om dom hittar något i packningen som dom har lagt dit själva, 

sa Ronny. 

-Ja det är farligt, men när det gäller radion så måste jag nog lämna 

in den i tullen och betala. Det är för farligt annars. Tänk om dom 

stoppar in en pryl ... en spionsändare. Då får jag 10 år i Sibirien, sa 

Stefan nu med bekymrade veck i pannan. -Nä in i tullen med den 

bara då är jag säker. 

-Kanske det men järnridån är ju järnridån ... där måste man bevisa 

att man är oskyldig ... och det kan bli svårt om man kastas ner i en 

jordkällare utan dagsljus ... klädd med fotbojor ... där råttorna försöker 

stjäla den brödbit du får varje dag som enda måltid. 

De log mot varandra och Ronny fortsatte: 

-Jo det är en sak du skall veta ... när jag satt i fängelse för rattfylleri 

för nästan två år sedan så hörde jag en röst i mitt inre här i hjärtat 

som sa ”Du ska inte ta livet av dej du kommer att få höra fruktansvärda 

saker om statsministern”. Jag var rätt så nere då med grubblerier 

om livets mening och allt det där. Ja sen skjuts Palme ... och 

några veckor senare när jag står där vid mordplatsen vid den tysta 

minuten som var påbjuden av regeringen och all trafik hade stannat 

på Sveavägen ... ja då hör jag rösten igen som säger ... ”Ske Din 

vilja.” 

-Vad konstigt, sa Stefan. 

-Ja det verkar vara större än ett politikermord om du förstår vad jag 

menar ... 

-Så dom i Himlen visste om att han var en förrädare, sa Stefan med 

rynkande panna? 

-Gud ville att mordet skulle genomföras tydligen ...kanske för att en 

annan process skulle sätta igång. Palme var ett redskap ...kanske 

frivilligt ... och gärningsmannen var ett redskap ...Kanske något sådant 

...Vad vet jag men konstigt är det som sagt, sa Ronny. 

-Jag har efter mordet ... hela tiden ... känt att jag skyddas av någon 

övernaturlig makt eller kraft ... 

-Vad säger du? Javisst är det märkligt. Jag har en känsla av att det 

är mycket större än ett mord men jag vet inte vad det är ... ännu. 

-Förra gången i augusti på färjan till Finland ... jag var berusad ... 

och började snacka med några tjejer från Pingstkyrkan eller Mor-


monkyrkan ... jag vet inte men dom hade en Bibel med sig i alla 

fall. Jag berättade allt för dom. Jag erkände och grät ... och då började 

dom be för mig ... att Jesus och Gud skulle förlåta mig ... jag 

har såna fruktansvärda kval ibland på nätterna ..., sa Stefan. 

-Ja om vi skulle återvända till jorden och politiken så är nog skillnaden 

mellan hjälte och brottsling ganska hårfin ... Det är bara det 

att jag känner att det är större än politik ... ja till och med större än 

världspolitik, sa Ronny. 

-Då måste det vara stort, sa Stefan och log. 

-Hm jag måste nog kila. Du kanske borde kontakta en advokat och 

gardera dig. Advokaten måste föra bevisning om att Palme var 

landsförrädare och kan han styrka det så blir det strafflindring för 

din del. Situationen blir farlig om domstolen beslutar om lykta dörrar 

där du förklaras vara en ensam galning. 

-Jag hade tänkt mig advokat Peter Althin, sa Stefan. 

-Ja han verkar seriös, sa Ronny. -Bara inte regeringen eller polisen 

köper honom. 

-Han får en million a conto ... 

-Då så. Ha det bra Stefan. 

-Tack det behövs. 

2 

Ronny och INF-avtalet 

På tåget norrut mot Hälsingland tog Ronny fram tre svenska dagstidningar 

och en från USA. Den stora nyheten var nedrustningsavtalet 

mellan stormakterna. Det kallades INF-avtalet men han förstod 

det inte riktigt. Han hade haft nog med att följa med kommentarerna 

om u-båtskränkningar och polisarbetet med Palme-mordet. I båda 

fallen var det uppenbarligen så att politiker och polis samarbetade 

i mörkläggning och skenutredningar. Massmedia spelade troligen 

med till 100%. 

Staten hade ju hand om presstöd osv. Tv och tidningar var helt enkelt 

i klorna på statsapparaten och då antingen frivilligt eller också 

av tvång. Enskilda journalister och tjänstemän som vågade sticka 

upp och försöka med någon form av sanningssägande kunde räkna 

med omplacering eller avsked. Fackföreningarna kunde inte göra 

mycket eftersom landet befann sig ytterst nära krigstillstånd och 

makteliten hänvisade till rikets säkerhet. 

Till slut hittade Ronny en förklarande artikel om INF-avtalet i en 

401

402 

konservativ tidning. 

Europeisk oro 

INF-avtalet berör mest av allt det europeiska kärnvapenförsvaret. 

Västeuropa kan aldrig mer förlita sig till amerikanska missiler 

på sitt eget territorium som kan nå Sovjetunionen. Kvar av 

det amerikanska kärnvapenparaplyet blir taktiska kärnvapen, 

som inte når utanför Centraleuropa, samt strategiska vapen baserade 

utanför europeiskt område, markbaserade i USA, 

ubåtsbaserade eller flygburna. 

Men kommer USA någonsin att riskera sitt eget område och 

trappa upp ett europeiskt krig till den strategiska kärnvapennivån? 

De som svarar nej varnar för att USA:s kärnvapengaranti har 

mist sin del av sin trovärdighet och att Europa i framtiden står 

mer sårbart inför överlägsna sovjetiska konventionella styrkor 

och taktiska kärnvapen. De politiska effekterna kan bli en 

”FINLANDISERING” av Västeuropa och Natos sönderfall. En 

gammal sovjetisk önskedröm skulle därmed gå i uppfyllelse - 

och detta, menar skeptikerna, är Sovjetunionens verkliga syfte 

med INF-avtalet. 

”Hmm,” tänkte Ronny. Han visste vad finlandisering betydde. En 

liten stat som gav eftergifter för en stor stat av rädsla för att annars 

bli utplånad. Det blev eftergift på eftergift och till slut hade den lilla 

staten ingen egen vilja längre. Uttrycket härstammade från det nordiska 

landet Finland som var granne med Sovjetunionen. Finnarna 

hatade att man använde uttrycket. Det var ett mycket stolt folk och 

de var beredda att kämpa till siste man vid en väpnad konflikt. 

Han försökte göra en sammanfattning i sin anteckningsbok. Det 

var tydligt att avtalet kunde betraktas som historiskt. Aldrig tidigare 

hade supermakterna enats om ett fördrag som innebar nedskärningar 

i deras vapenarsenaler. Tidigare avtal handlade enbart om ett tak 

för fortsatt upprustning. Men nu kom äntligen nedskärningar. 

En entusiastisk världsopinion hälsade alltså avtalet som ett epokgörande 

bidrag till avspänning. Man fröjdade sig och festade och 

drog suckar av lättnad. Äntligen slut på det kalla kriget. Framtiden 

såg genast ljusare ut. 

I detta glädjerus drunknade varningssignalerna från konservativa 

politiker i USA eller från många NATO-militärer, som bedömer farorna 

av en kärnvapennedrustning som större än fördelarna. De


hyste en grundläggande misstro mot Sovjetunionen avsikter. De litade 

inte på ryssarna och trodde inte att de skulle hålla några som 

helst löften. De trodde att bakom Gorbatjovs leende fasad fanns 

tänder av stål. Att målet för Gorbatjov förblev expansionistiskt på 

bekostnad av en västvärld som han drömde om att försvaga. 

”Det var inte många som visste att Gorbatjov höll på att lura en hel 

värld.” 

3 

Ronny Andersson skulle nu fira julhelgen med Marta och barnen. 

Han skulle gå omkring och mysa och småsupa lite. Julskinka och 

julemat med sill och nubbe och hela programmet. En härlig tillvaro 

med julklappar och vänlighet. Långt borta från mordutredningar 

med falska politiker och hotfulla ryssar. Egentligen gick han omkring 

och log för sig själv. Han visste vem som skjutit Palme och 

han skrattade lätt åt skenutredningarna som med täta upprepningar 

trasade sönder förtroendet för massmedia. 

Så fort ett nytt Palme-vittne dök upp i massmedia så fick Sverige 

en u-båtskränkning av främmande makt lika säkert som att natt 

följer på dag. 

I sitt stilla sinne undrade han om spaningsledaren kriminalkommissarie 

Inge Reneborg skulle orka med mörkläggningen. Han 

trodde inte det ... och mycket riktigt ... så kom det snart ett besked 

från regeringen ... att Reneborg tagit ut inarbetad semester och gått i 

pension med omedelbar verkan. Denne skulle slippa att ljuga, men 

hade tvingats lova att vara kvar till dess att en ny spaningsledare 

kunde utses. Men det var bara formellt och Reneborg skulle få vara 

så passiv som han önskade. Han skulle slippa låtsasleta efter Palmes 

mördare. Reneborg visste att etablissemanget och regeringen kände 

till sanningen om Palme-mordet. 

Man letade efter en ny pålitlig mörkläggare. En regeringens hantlangare. 

Dom hittade en som ville ta jobbet med hänsyn till rikets 

säkerhet. Han hette Ölvebro och skulle tillträda i mars 1988. Inom 

polisen gick skvallret att Ölvebro var politiskt tillsatt ... vad nu det 

kunde innebära för svenska folket och världen i övrigt ... 

Ronny tyckte att nu kunde man hoppa av hela skiten och ägna sig 

åt att tjäna pengar. Det fanns ett mörkt moln på himlen och det var 

den där ryggsäcken som han hade packat för ett halvår sedan och 

med jämna mellanrum kollat. Konserver, vattenflaskor och varma 

403

404 

kläder med sovsäck och en lätt presenning, tändstickor, stearinljus 

och ficklampa och salt. Mycket salt och varför visste han inte. 

Ryggsäcken stod där och väntade på honom. Något var i görningen. 

Men vad och när? 

4 

26.12.1987 

Stefan-dagen 

Det är annandag jul och Stefan har namnsdag. Klockan är runt 

10.30 på förmiddagen då Bill ringer från Stockholm. 

-Du måste komma hit. Stefan orkar inte längre. Han vill gå till polisen 

och berätta allt. Han bara super och sover. Jag vet inte vad jag 

ska göra. Jag får panik. Du är den ende jag kan be om hjälp. 

-Ja men för helvete det är julfirande med familjen, sa Ronny. 

-Du måste komma, vädjar Bill. 

Ronny hör hur Bill snyftar i telefonen. Vuxna karln är gråtfärdig. 

-Släkten har rest trettio mil för att träffa mig. Det får vänta några 

dagar. Skärp er nu, sa Ronny. 

-Jamen han ska åka till Sovjet på tisdag den 29:e och vill inte åka. 

Han tror att han kommer att bli skjuten där. 

-Vad skall han där och göra då om han tror att han blir skjuten? 

-Han ska träffa Leena älskarinnan. Han vet att hon jobbar för KGB 

och han känner på sig att han kommer att bli skjuten som spion. 

-Men han är väl ingen spion? 

-Nää, men ... 

-Det kan väl vänta till måndag. Det är faktiskt lördag och annandag 

jul. 

-Stefan säger att han hellre går till svenska polisen än blir skjuten 

som en råtta i Estland och då får vi inte en krona av belöningen. Då 

tar regeringen pengarna. 

-Belöningen? Ska du ha någon belöning? För vad då? 

-Bråka inte nu, sa Bill. 

-Du kan väl bo hos honom några nätter och tala honom till rätta. 

-Det har jag försökt göra natt och dag i en vecka och jag orkar inte 

längre, sa Bill. 

-Det är väl bara att Stefan låter bli att åka och sedan försöker han 

nyktra till så blir allt så mycket ljusare, sa Ronny. 

-Han säger att han måste åka för att Leena har ringt och skrivit och 

tjatat om att han måste ta med sig en radiokassettbandspelare för


hennes har gått sönder och så säger hon att hon älskar honom överallt 

annat och att han inte får svika henne. Han är i klorna på henne 

och han tror att ryssarna kommer att stoppa in elektroniska komponenter 

i radion och sedan anklaga honom för spioneri. 

-Han ska helt enkelt inte åka. Det är inget att gaffla om, sa Ronny 

mycket bestämt. 

-Det har jag också sagt till honom och då svarar han att det är som 

ett sug som han inte kan stå emot och att han är tvingad att åka fast 

han inte vill. 

Ronny förstod plötsligt vad det handlade om. Han hade läst om 

fenomenet. Hypnos på avstånd. Det kunde även vara hypnotelepati. 

Ryssarna hade experimenterat i dom banorna i flera år. Individens 

personliga vilja försvann spårlöst. Vem vet vad de hade gjort med 

hans undermedvetna förra gången han var där. Var frukten mogen 

att plockas nu? 

-Jag kommer, sa Ronny 

Fem timmar senare ringer Ronny på Stefans porttelefon och Bill 

öppnar. Den senare kastar sig om halsen på Ronny och kysser honom 

på båda kinderna på sovjetiskt maner. 

Bill var otroligt lättad och glad. Han har befriats från en omänsklig 

börda och den överlämnar han nu bokstavligen till Ronny. 

Stefan sitter i fåtöljen närmast hallen med ett stort flin i hela ansiktet, 

halvfull och klädd i bara kalsongerna. Hans öppningsreplik 

blir: 

-Jag sitter på femtio millioner kronor och det är en politisk omöjlighet 

... 

-Politisk omöjlighet? sa Ronny. 

-Ja det kan aldrig bli någon rättegång, sa Stefan. 

-Vem skulle förhindra det? sa Ronny. 

-Regeringen! sa Stefan och flinade. 

-Vad blir det i stället då? 

-Ingenting eller också blir jag skjuten, sa Stefan som började fyllna 

till. 

Bill tog Ronny avsides och utbrast: 

-Jag trodde ju han skojade när han sa att han skulle skjuta honom. 

Ja trodde ju bara att han skulle ta honom i axeln bakifrån och ropa, 

SATANS FÄHUND. Det var därför jag stod vid grillkiosken och 

filmade med Braunkameran. Jag skulle filma när han skällde ut 

Palme. Det var mera som en kul grej. Du måste hjälpa mig och tänk 

405

406 

på vad min mamma ska säga om hon tror att jag är inblandad i 

mordet. 

-Så, så nu tar vi det lugnt och du behöver inte spela teater och ljuga 

för mig. Du är inblandad det vet vi båda två men gjort är gjort ..., sa 

Ronny. 

Ronny såg sig omkring. Här fanns julmat och brännvin i mängder. 

Det var bara att blåsa på och Bill hänger med. Efter några supar 

verkar Bill ha lugnat ner sig och känner sig tillfälligt trygg ... Han 

har ett stort leende över hela ansiktet och så nickar han med huvudet 

pekande mot Stefan och säger: 

-Jag kallar honom för MÖRDAREN. 

Det verkar inte vara någon spänning i luften när han säger mördaren 

men Ronny tyckte att det var bättre att ligga lågt med anklagelser 

där spriten flödade så han säger: 

-Eller HJÄLTE!!! 

Stefan ler godmodigt när han inser att här finns en människa som 

förstår honom och vänder sig mot Ronny och säger frågande: 

-Jaså? 

-Ja när det gäller politik så är skillnaden mellan hjälte och brottsling 

ytterst hårfin. 

-Han var en knarkare, fortsätter Stefan och syftar på Palme. 

-Jag har inget sagt Stefan ... Jag har inget sagt Stefan. Kom ihåg att 

jag har inget sagt, ropar Bill och somnar så småningom i soffan. 

-Jag kommer att förtulla radion, säger Stefan. 

-Hjälper det då? sa Ronny. 

-Om jag lämnar in den i tullen så kan de inte påstå att jag har mixtrat 

med den för då har de haft chansen att själva gå igenom den. 

-Just det. Ronny höll med men han trodde inte att det var så lätt. 

Så går Stefan in i sovrummet för att vila sig och efter en timma 

vaknar Bill. Spriten går snabbt ur kroppen. De har supit natt och 

dag i en vecka och de ser bedrövliga ut. 

De super en timma och sover en timma. Efter andra supen den här 

gången säger Bill: 

-Revolvern förvarades i Lilla Pentagon ... möbelkällaren på Surbrunnsgatan. 

Före mordet gick han och lekte med den där nere och 

flinade. 

-Fy faan du kan åka på medverkan, sa Ronny. 

-Kan jag? 

-Ja.


-Det var ju mest på skoj. Vi singlade slant om vem som skulle 

skjuta Palme och det var ju inte allvarligt menat och Stefan hade ett 

mynt som var likadant på båda sidor och hela tiden sa han att han 

skulle gå till historien och att han ville ha en staty över sig och helst 

i guld. 

-Jag vet var den skall stå, sa Ronny. 

-Jaså, sa Bill. 

-Ja på Gotlands östra udde. Så nära Ryssland som möjligt och där 

ska han stå som en spejare med högerhanden över ögonbrynen och 

speja in över Sovjetunionen och Östblocket. 

-Stefan förhindrade faktiskt ett inbördeskrig i Sverige, sa Bill. 

-Det är möjligt eller också sköt han upp inbördeskriget. 


-Jo Palmes aggressiva framtoning retade visserligen halva folket till 

vansinne, men han la också ut dimridåer så att svenska folket inte 

fattade att landet blödde och nu när skygglapparna tas bort ... eller 

dimman lättar ... så ser vi vilka skador han gjorde som 

”fredslallare”. Han hade inte tid med inrikespolitiken. Nu är flottan 

borta, stridsflyget halverat och armén föråldrad och landets ryggrad 

... den sopade han bort när han började krypa för ryssarna för att få 

en FN-post. Han kunde aldrig ha fått bli chef för FN utan att ha gått 

i ledband hos ryssen. Och här hemma försummades sjukvården och 

pensionärerna blev lurade och barnens skolböcker har förvandlats 

till kladdiga lösblad. All denna inhemska problematik kommer nu 

upp till ytan. 

-Stefan vill gå till polisen, sa Bill. 

-Du kanske blir åtalad för medverkan. 

-Gör jag? 

-Du förvarade revolvern som han sköt med. Sen tillkommer råd och 

dåd som det står i lagboken. 

-Det var ju mest på skoj. 

-Ditt hat till Palme var nog äkta eller hur? 

-Jo. 

-10 år! sa Ronny. 

-10 år?! ... Aldrig i livet! 

Bill ställde sig upp och flåsade. Han gick runt i lägenheten. Han var 

skakad. 

-Lugn nu vi får fundera lite. Det måste finnas en lösning. Vi vilar 

lite båda två, sa Ronny. 

407

408 

Spriten och maten sövde dem långsamt och klockan passerade midnatt. 

5 

27.12.1987 

01.00 vaknar Ronny och upptäcker att Bill är borta. Han hämtar en 

kall pilsner, tar ett par klunkar och går in och kollar i lägenhetens 

enda sovrum. Stefan sover tungt. 

Allt är som en dröm och han förstår inte att världshistoria håller på 

att skapas. Han sätter sig i fåtöljen och äter kokt skinka och dricker 

rosévin. Han väntar. 

Ytterdörren slamrar och Bill dyker upp. 

Ronny möter hans blick och säger rent intuitivt: 

-Du har varit hos polisen. 

-Ja 

-Fortsätt! 

-Jag var tvungen. 

-Varför det? 

-När du sa det där om tio år för medverkan. Jag vill inte sitta i tio 

år. Då går jag under. Jag klarar inte ett sådant straff. 

-Vilka har du talat med? 

Han håller upp högerhanden i brösthöjd och visar fyra fingrar och 

viker in tummen och säger: 

-De är fyra. 

-Fyra poliser? Har dom vetat hela tiden? 

-Ja! 

-Vad säger dom? sa Ronny. 

-Det bästa är att han åker! sa Bill mycket bestämt. 

-För att skjutas? 

-Ja ... Det blir bäst så. 

Vreden väller upp inom Ronny. Och han skriker: 

-ALDRIG!!!!!! 

-Jo det blir bäst så, säger Bill lugnt och bestämt. 

-DET FÅR VARA NOG MED DÖDANDET, skriker Ronny och magen 

vänder sig på honom. Han rusar ut på toaletten och spyr upp 

allt som finns i magen. Tårarna forsar av ansträngningen. När han 

kommer in i rummet sitter Bill och slår ett telefonnummer och 

Ronny frågar med hes röst: 

-Vem ringer du?


-Torsten Perborn! 

-Varför? 

-Han får övertala Stefan att åka till Sovjet, sa Bill fortfarande lugnt 

och bestämt. 

-För att skjutas! skriker Ronny och tar två snabba steg och sliter av 

telefonsladden mellan luren och apparaten. 

-DIN DÅRE! vrålar Bill och rusar ut ur lägenheten. 

Ronny sätter sig i fåtöljen. Tankarna virvlar. Stefan snarkar och 

kanske är det någon kraft som håller honom kvar i sömnen så att 

han slipper uppleva sina medbrottslingars förräderi. 

Tio minuter senare återkommer Bill med en ny telefonapparat. Han 

kopplar in jacket. 

De hör båda upptagetsignalen ”tut, tut, tut.” 

-De har blockerat linjen, säger Bill. 

-Vem då? 

-Jag får ringa utifrån, säger Bill och kastar sig ut genom dörren. 

Ronny lägger sig i soffan och försöker tänka. Han somnar och 

vaknar med ett ryck. Fem minuter har passerat. 

Han tar ett ungdomsfotografi av Stefan från bokhyllan och en silverpokal, 

första pris i lag-SM. Sedan rusar han ut i hallen och tar på 

sig ytterkläderna. Skorna är borta, dom finns inte i hela lägenheten. 

Han letar hysteriskt. Så får han se Stefans skor och tar på sig dom. 

Det är kängor och dom är för små. Han böjer fötterna så att fotvalven 

blir höga. Han får på sig de kängor som Stefan hade på sig när 

han sköt Olof Palme. 

Nu är det bråttom och han förstår vart han skall ta vägen när han ser 

en ledig taxi: 

-Tidningen Expressen, säger han flåsande till Chauffören. 

-Ska bli! 

Han upplevde plötsligt tystnaden. Det var varmt och skönt i bilens 

framsäte. Dämpad musik. Kolsvart himmel. Skitiga gatlyktor. Ingen 

trafik. Klockan är 03.00. 

-Vad tror du om Palme-mordet? säger Ronny trevande till chauffören. 

-Svårt. Mycket svårt. 

-Det var en svensk, sa Ronny lugnt. -Han sköt för att Palme jobbade 

för ryssarna. 

-Jaha. 

-Och jag vet vad han heter. 

409

410 

-Vad heter han då? 

-Stefan! 

Ronny märker att chaufförens grepp om ratten hårdnar. Hans nerver 

blir helspända. Belöningen på femtio millioner ... Puh ... När han 

betalat och slagit igen bildörren försvinner taxin med en rivstart. 

Klart att han ringde polisen ... med den belöningen ... men vad 

gjorde väl det ... dom visste ju allt ... 

Final Countdown © 1998 Ronny Amberts



Kapitel 30 

Expressen 

Det var dämpad belysning och dov konversation på nattredaktionen. 

Ronny Andersson går fram till närmaste person och säger: 

-Vem är chef just nu? 

-Han därborta! säger denne och pekar på en mörkhårig och korpulent 

femtioårig man. Han är klädd i en röd kofta och en mörk 

skjorta. Han sitter böjd över materialet och samtalar med två medarbetare. 

-Jag har information om Palme-mordet. Vem skall jag tala med? 

säger Ronny till chefen. 

-Du får vända dig till Tommy Schönstedt. Han sitter vid bordet utmed 

väggen. Han pekar. 

Ronny får ögonkontakt med Tommy Schönstedt och går fram till 

honom: 

-Hej. Jag undrar om ni är intresserade av att ta kontakt med Olof 

Palmes mördare och ta en bild av honom innan ryssarna hinner 

skjuta honom? 

Tommy stelnar till. Han får genast klart för sig att det är blodigt allvar 

och säger: 

-Sätt dig ner! 

-Tack. 

-Hörde jag rätt? 

-Ja ta en bild av honom innan det är för sent. 

-Jag förstår! 

Tommy lyfter på luren och ringer fem samtal på den interna linjen. 

Ronny tar upp en burk starköl, 2 cl Underberg och en bägare ur 

fickan. 

-Får man ta sig ett glas? 

-Javisst. Tjusig pjäs, sa Tommy. 

-Den tillhör Stefan. Det är rent silver och första pris i simning. Han 

är en elitsimmare från Småland. 

-Är det honom vi skall ta kort på? 

-Jaa. Det var han som sköt. Här är han vid unga år. Ronny visar fotot.. 

411

412 

Nu börjar Tommy bli otålig för att fotografen dröjer men så dyker 

denne upp med ett leende, som han kommer att behålla kvällen igenom. 

Ronny berättar detaljerna om kassettradion, Leena och Estland och 

säger avslutningsvis: 

-Den sista veckan har det drällt med utländska agenter utanför Stefans 

bostad enligt vad han själv säger. 

-Vad vill dom? frågar Tommy. 

-Förmodligen se till så att han kan föras ut ur landet i lugn och ro 

utan att svenska polisen lägger fingrarna i transporten. 

-Åh faan. 

-Ja redan för två månader sedan kom en höjdare upp till Stefans 

jobb och beställde inskription på en slipsnål. 

-Vad jobbar Stefan med? sa Tommy. 

-Han är guldsmed och har handgravyr som specialitet. Egen firma 

mitt i stan. Ett par stenkast från mordplatsen. 

-Vad var det för höjdare? 

-Algeriets ambassadör. Och landet är en socialistisk enpartistat med 

stora vapeninköp från Sovjetunionen. 

-Kan det inte vara en tillfällighet? 

-Möjligheten finns, men de kom överens om en leveranstid på fyra 

veckor. 

-Jaa. 

-Efter bara tre dagar kommer ambassadörens livvakt upp till Stefan 

och frågar om smycket är klart. 

-Och de hade kommit överens om en leveranstid på fyra veckor? sa 

Tommy. 

-Ja och livvakten var över två meter lång och vägde säkert 150 kilo 

i bara muskler. 

-Ha, ha, ha! De skrattade i kör. 

-Ja Stefan fick för sig att livvakten ville lära sig hans utseende. 

-Oj, oj, oj, sa Tommy. 

-Ja så har det drällt med agenter utanför hans dörr hela hösten med 

ökad upptrappning den sista veckan. Det verkar som om de bevakar 

varandra. Ambassadfolk. 

-Det var som attan! 

Tommy var riktigt nervös nu. Han var otålig. Ja där han satt på stolen 

liknade han verkligen en galopphingst sekunderna före starten. 

-Ta det lugn Tommy du hinner. Bara några ord till, sa Ronny.


-Kom igen. 

-Svenska kontraspionaget. 

-Vad är det med det? 

-Östtyska kulturcentret ligger vägg i vägg med Stefans bostad. 

-Ja, ja ...Tommy kunde inte sitta still. 

-Lugn Tommy. Du skall få ditt livs reportage och en bild, sa Ronny. 

-När då? Han skrattade nervöst. 

-SÄPO bör ha kontroll över kulturcentret. Titta på deras radiomaster. 

Inte ens vårat försvarsdepartement har sådan utrustning. DDR 

lyssnar på Stefan och SÄPO på DDR och chefen för kontraspionaget 

får alla rapporter om utländsk underrättelseverksamhet angående 

Stefan Svedbom. 

-Vem är chef? 

-Per Göran Näss! 

-Då är det väl bara att SÄPO plockar upp Stefan? 

-Inte om regeringen säger stopp. Rikets säkerhet du vet ... Han kanske 

måste se till att Stefan levande och i frihet levereras till bödlarna 

i KREML, sa Ronny. 

-Nu sticker vi, halvskriker Tommy. 

De går hastigt mot utgången och Ronny säger: 

-Jag är inte ute efter att sätta dit Stefan. Jag tänker inte gå till polisen. 

Jag är inte ute efter belöningen. Jag tycker förstås att Stefan 

skall få en juste rättegång och att försvarsadvokaten utreder motivet. 

-Vilket motiv hade han? 

-Han påstår att Palme jobbade för ryssarna. 

-Ja men det där är domsolsförhandlingar ... Det får domstolen utreda 

... 

-Ja, ja. Men sedan tycker jag att svenska folket gott och väl kan få 

en bild av Stefan, om han nu kommer iväg och blir skjuten i Sovjet. 

-Nu sticker vi! Tommy gav order som en officer. 

-Ja det gör vi, sa Ronny. 

Klockan var 04.00. Vargtimmen. 

2 

De åkte i fotografens bil. En mörkblå Golf. Resan tog fem minuter. 

Gatan utanför porten var öde och tyst men Ronny uteslöt inte att 

de kunde vara bevakade. Han tryckte på porttelefonen och 4-5 sekunder 

passerade: 

413

414 

-Jaa? sa Stefan. 

-Det är Ronny. Jag har Expressen med mig. 

Porten öppnades på stört. Han fann det märkligt. Stefan kunde inte 

ha undgått det klara uttalandet. Det var tydligt att han välkomnade 

tidningen Expressen. Han öppnade i kalsongerna och tog emot med 

ett stort och brett leende: 

-Stig in och slå er ner! 

De satte sig i en halvcirkel runt Stefan och Ronny öppnade med orden: 

-Ja här har vi Grandmannen. Han som stod utanför biografen mordkvällen. 

Stefans leende blev om möjligt ännu större. Han verkligen njöt av 

situationen och var lättad över att få erkänna. Han fick bekräftat att 

han faktiskt existerade som person och inte bara skulle städas bort 

som ett förbrukat redskap. Tommy började kallprata lite men 

Ronny avbröt: 

-Kom igen nu Stefan! Erkänn att det var du som sköt. 

Stefan gapskrattade och fotografen tog över samtalet med honom. 

De så att säga fann varandra. Kanske två konstnärer med intresse 

för politik. De hamnade på samma våglängd de här sekunderna. 

Ronny gick då och då in och bröt deras samtal med orden: 

”Erkänn att det var du som sköt!” och varje gång fick han ett stort 

brett leende med stora tacksamma lyckliga ögon som svar. Han förnekade 

aldrig inför Expressens medarbetare att det var han som 

sköt. 

Så småningom berättade Stefan om resan efter mordet och en sak 

tyckte han var oerhört märkligt: 

-De här bilderna som polisen spred ut om den ”mörke gärningsmannen 

och skuggan” alltså två personer ... 

-Jaa, säger fotografen. 

-De var ju med på resan som Bill och jag företog direkt efter mordet. 

-Vilken resa? sa Tommy. 

-Båtfärjan mellan Helsingfors och Tallin, sa Stefan. 

-Ni åkte till Sovjet med båt efter mordet? sa Tommy. 

-Javisst och Bill påstår att det var ryska matroser. Bill berättade att 

han gjort en teckning av de här matroserna och gömt dom i ”lilla 

Pentagon” ja möbelkällaren på Surbrunnsgatan alltså och det har 

varit inbrott där och det enda som stulits är de här teckningarna på


matroserna. 

-Ähh. Nu tar vi en bild, sa Tommy. 

-Javisst, sa Stefan. 

-Stefan i mitten och jag på vänster sida och du på höger Ronny, sa 

Tommy. 

-Det blir bra, sa fotografen. 

Blixten var ljudlös och Stefan hade fortfarande bara kalsongerna på 

sig. 

-Fotografen och jag byter plats ... så har du en bild ... en historisk 

bild till dina barnbarn, sa Ronny. 

Så skedde och han knäppte en bild med den dyrbara kameran. 

-Ja då sticker vi, sa Tommy. Han fick väldigt bråttom. 

-Hej, hej, sa fotografen. 

-Hej då, sa Stefan. 

När de slagit igen dörren och startat bilen på gatan så säger Stefan 

och ser Ronny allvarligt in i ögonen: 

-Du har förmodligen räddat livet på mig. 

-Ja Stefan ...det har jag nog ... 

Stefan och Ronny surrar lite och tar några supar och lite julskinka. 

-Ähh. Nu går jag och lägger mig. Tack för hjälpen Ronny nu känner 

jag mig lugnare. Nu får dom svårt att skjuta mig. Jag finns ju 

...säger Stefan och lägger sig i sovrummet. 

Ronny lägger sig i Stefans soffa, sover i tre timmar och vaknar 

med ett ryck klockan 08.00. Stefan sover och han tänker inte väcka 

honom. Som en robot går han hastigt fram till bokhyllan och tar i 

tur och ordning Stefans guldarmbandsur, pass, solglasögon, vitt kuvert 

från resebyrån och en bunt finska mark, som var respengar, 

samt ett kuvert med Leenas adress i Estland. 

3 

Det är söndag och han smyger iväg, efter att ha hittat sina skor 

gömda i en garderob. Han går hem till Barbros bostad. Hon jobbade 

på regeringskansliet men måste vara hemma en sådan här dag. De 

hade stämt möte på ett café en månad tidigare. Han hade ringt henne 

på jobbet och hon hade svarat: ”Ja klockan 15.00 blir bra då ses 

vi där.” 

Han skulle då ha fått regeringens besked om huruvida de var intresserade 

av att få veta vissa uppgifter om Stefan före polisen, det 

vill säga han skulle försöka rädda Stefan den vägen ... Gud så naiv 

415

416 

han var då. De visste naturligtvis redan allt. 

-Jag är ledsen att jag inte kunde komma vid det tillfället, sa han nu. 

-Jag gick aldrig dit, sa Barbro. 

Han förstod att hon blivit varnad och han gick ju heller inte dit för 

han kände på sig att det var en fälla. 

-Ja här har vi mördaren, sa han och visade passet. 

-Är det så han ser ut? sa hon inte ett dugg förvånad. 

-Här har du adressen i Estland, sa han och visade henne kuvertet 

och fortsatte: -KGB-jänta. Hon är lockbetet. 

-Jaha? 

-Ja han skulle åka dit nu på tisdag och skjutas där. 

-Där ser man, sa Barbro helt oberörd. 

-Ryssarna hade inte räknat med mig, säger Ronny och det är då hon 

använder det besynnerliga ordet ... som om ... hon också redan 

visste allt. 

-Neej, det hade dom sannerligen inte! 

Och hon säger det en gång till: 

-Sannerligen inte! 

Samtidigt nickar hon med huvudet upp och ner som om hon visste 

att de inte räknat med Ronny och att han så att säga var jokern i leken 

som ingen av de spelande hade räknat med. 

-Ja du får väl informera regeringen, säger han. 

-Jag får väl göra det, säger hon betänksamt. -På ett eller annat sätt 

får jag göra det ... 

Han förstod att det var dags att fly fältet. Att lämna Stockholm. 

Att förbli oanträffbar så länge som möjligt. Att fly med passet så att 

Stefan inte kommer iväg. Han måste behålla passet fram till tisdag 

kväll klockan 18.00 dvs. sextio timmar. 

Ronny lämnade Barbros bostad. 

4 

Han fattade inte då vilket politiskt schackdrag det var att ta passet. 

Om Stefan inte kom iväg skulle nervositet bryta ut hos svenska regeringen, 

vissa poliser och i KREML. Panikartade åtgärder skulle 

tillgripas. 

Ja det hela var ju tydligen förberett sedan två månader och han 

blev inte alls förvånad när han på tåget läser tidningen Dagens Nyheter 

och där finns ett uttalande av det socialdemokratiske hovrättsrådet 

Skarstedt: ”Mördaren har förmodligen nu begått självmord


eller också undanröjts av sina egna.” 

Det skulle komma fler beställda tidningsartiklar och från och med 

nu fick ha klart för sig att massmedia styrde mordutredningen med 

JÄRNHAND. Men vem stod i kulisserna? Vem höll i trådarna? Regeringen 

eller ryssarna? 

Och vad skulle hända om Stefan kom iväg utan pass ... till ett land 

bakom järnridån ... utan pass? Hur skulle ryssarna kunna ta honom 

som spion då? Inte släpper man väl frivilligt in en spion utan pass? 

Hur skulle ryssarna kunna ta honom i Estland då? Det kunde dom 

inte ... Passet var ju kvar i Sverige och det var beviset på att han i så 

fall hade blivit bortförd eller kidnappad. Passet var livsfarlig bevisning. 

Och hur skulle några svenska poliser kunna skjuta honom i Sverige, 

när Expressen tagit bilden? Skulle svenska polisen ge honom ett 

nytt pass på en dag? Knappast. Handläggningstiden var minst en 

vecka och upp till sex veckor. 

Ronny gömde sig i Bollnäs men Bill gick genom Marta och ringde 

henne var tionde minut så måndagen den 28.12 1987 på eftermiddagen 

var han piskad att ta telefonen. Marta var hysterisk. 

-Ja hej det är Stefan. 

-Tjenare, sa Ronny. 

-Har du tagit passet? 

-Jag gjorde det av kärlek inte av elakhet. 

-Jag vet det Ronny. 

-När skall du åka? 

-I morgon klockan 18.00 med färjan. 

-Det ligger under din säng! ljög Ronny. 

-OK bra! Vi hörs! 

Ronnys strategi var alltså att dra ut på tiden så mycket som möjligt 

så att Stefan inte kom iväg med det ordinarie passet. Klockan sju på 

kvällen ringer Bill och är helt obehärskad och han trakasserar Marta 

och hon går fram till Ronny med sin stora familjebibel. 

-Nu får du lägga fem fingrar på Bibeln och svära att du inte har tagit 

passet! 

Nu är Ronny i en farlig sits. Ska han ljuga Gud rakt i ansiktet? ... 

Han tvekar ... men så kommer Rösten i hans inre till hjälp: ”Bibeln 

är förvanskad”. 

Han lägger handen på Bibeln och säger: 

-Jag svär vid den Heliga skrift att jag inte har passet ... 

417

418 

-Den är ju i alla fall förvanskad så vad gör väl de ... säger Marta 

plötsligt och går fram till Bill i telefonen: 

-Nu har han svurit med fem fingrar på Bibeln att han inte har passet 

så nu får du sluta och ringa och tjata och trakassera oss ... 

-Vänta så ska jag tala med honom, ropar Ronny. 

-Han kommer här ... ett ögonblick, säger Marta. 

-Ja hallå det är Ronny. 

-VEM FAAN TROR DU ATT DU ÄR ... GUD? ... TROR DU 

ATT DU ÄR GUD? Bill skriker allt vad han orkar. Ronny svarar 

inte så han fortsätter något lugnare: -Två stöddiga grabbar från 

Småland skall följa med som livvakter och han har redan betalat för 

tre biljetter med hotell och annat. 

-Jag har skickat passet till kriminalkommissarie Inge Reneborg i 

Stockholm. Han leder mordutredningen nu ... ”Det bör väl tysta 

Bill,” tänkte Ronny. 

Det gjordet det. 

”Klick”, hördes i luren och han hade klarat ytterligare minst 12 

timmars fördröjning. 

Nästa dag klockan elva på förmiddagen tisdagen den 29.12 1987 

ringer Stefan och då är det sju timmar kvar: 

-Ja det är Stefan. Jag har varit uppe på polishuset och frågat efter 

Reneborg och passet. 

-Jaa? 

-Reneborg är bortrest på semester och hans medarbetare har inte 

sett mitt pass. 

-Såååå? säger Ronny. 

-Jag börjar förstå, sa Stefan. 

-Vad då? 

-Det blir att ta några fotografier ... och ett personbevis ... 

-Jag gjorde det av kärlek Stefan ... 

-Ja ... ja ... vi ... får se hur det går. 

Klick. 

5 

Ronny tittade på klockan. Tre minuter över elva. Pastorsexpeditionen 

stängde elva. Det skulle inte bli något personbevis ... och 

inget nytt pass. 

Vad skulle hända nu? Timmarna kröp sakta framåt och klockan tre 

på eftermiddagen efter en stark kopp kaffe tar han telefonen och


slår numret till Försvarsstabens säkerhetsavdelning. 

-8119! Säger vakthavande befäl. 

-Jo jag sitter här med pass nummer 671436*3118*1943. 

-Ja det är antecknat. 

-Och med personnummer 431219-1120 Stefan Svedbom Drottninggatan 

61, Stockholm. 

-Jaha ... Det är antecknat. Och sedan ... 

-Det var han som sköt Olof Palme och hans motiv var att Palme 

jobbade för ryssarna. Han skall nu åka till Sovjet i kväll klockan 

18.00 och det är meningen att han skall skjutas där. Men jag har 

stulit passet för honom och det ... är möjligt att ryssarna går in i 

landet om han inte dyker upp ... 

-Vet polisen om det här? 

-Nä ... ryssarna har ju en spion i toppen på säkerhetspolisen. 

Ronny hörde hur säkerhetsofficeren flämtade till och så sa denne de 

historiska orden: 

-Jag skall se vad jag kan göra. 

6 

På TV:ns tidiga kvällsnyheter alltså klockan 18.00 visas en bild av 

en bister Ronald Reagan i Vita Huset Washington USA. Denne har 

just fått reda på att Sovjetiska truppstyrkor inlett en omfattande 

massiv attack i Afghanistan tillsammans med regeringstrogna styrkor. 

Motståndsmännen drivs på flykten. Röda armén satsar på ett 

avgörande slag medan västvärlden går in i sitt nyårsfirande. 

-Det är ett förvånansvärt uppträdande av Sovjetunionen som 

skrämmer den fria världen i väst, avslutar Ronald Reagan reportaget. 

Det svenska försvarshögkvarteret kommenterar nyheten och låter 

svenska folket få veta att läget är under kontroll ... men att inget är 

säkert ... det finns ju taktik och avledningsmanövrar i krigsspelen ... 

18.15 ringer Ronny till Stefan och låter signalerna gå fram i tre minuter. 

Inget svar. 

”Han kan ha åkt till Sovjetunionen utan pass,” tänker Ronny och 

går in till sovrummet och hämtar Stefans pass under mattan. Han 

går ut på balkongen och lägger det i den färdigpackade ryggsäcken. 

Han lägger sig tidigt med bibelstudier och läser: ”Om nu en sparv 

faller till marken, så vet Er Fader i Himlen om det. Samla därför 

Era skatter i Himlen där inte tjuvar kan ta dom eller mal och mask 

419

420 

förstör dom. Ty där er skatt är där skall också ert hjärta vara.” 

Han hade räddat livet på Stefan och nu hade han fått en skatt i 

Himlen. Det var så han kände det. Han somnade tidigt den kvällen. 

Marta och Johannes var hemma hos svärmor. De skulle komma senare. 

7 

Han hade haft sanndrömmar flera gånger tidigare. Ibland var det 

varningsdrömmar och ibland förklarande drömmar. Ibland hade han 

i drömmen kontakt med framtiden. En hjärnforskare skulle naturligtvis 

betrakta honom som tokig, men han brydde sig inte. Han var 

i gott sällskap. 

I en historisk kommentar till Bibelns Nya testamentet hade han 

läst att Jesus Kristus syskon och övrig släkt förmodligen betraktade 

honom som psykotisk och halvtokig. Och det var väl så med de 

flesta människor som gick sin egen väg ... litande på sitt inre ... de 

som gick mot strömmen ... och förändrade världen ... att de fick 

stämpeln halvtokiga. 

Natten mellan den tisdagen den 29 och 30.12 drömmer således 

Ronny: 

”Jag befinner mig söder om Göteborg på västkusten. Ja inte omedelbart 

söder om staden utan mera någonstans mellan Kungsbacka 

och Varberg. Jag är åskådare och observerar långa grunda stränder. 

Jag väntar på något och så händer det; Upp ur det långgrunda 

vattnet kommer plötsligt 1000-tals sovjetiska stridsvagnar och andra 

fordon. De senare liknar bepansrade miniubåtar med larvfötter 

men att i fronten sitter ett tre meter långt kraftigt eldrör, med en diameter 

som en kraftig fälthaubits. De väller in över landet och deras 

riktning är inte Göteborg utan strax öster om staden. 

Därefter kommer ett kraftigt meddelande som kan liknas vid ett 

varnande trafikljus. Det röda ljuset är ersatt med en kartbild. En 

blinkande kartbild. Ena sekunden är kartbilden framme och sedan 

är den borta. Varannan sekund framme och sedan borta. På kartbilden 

finns ett ortnamn i rött och det är Partille, en liten ort öster 

om Göteborg. Sedan fortsätter drömmen med att svenska folket 

omedelbart får ställa sig i bussköer och att de vanliga bussköerna 

är utbytta mot sovjettrogna sådana. Därefter bevakas köerna av 

tungt beväpnade ryska soldater. Den som lämnar busskön blir 

skjuten. Sedan är det en siffra som uppenbarar sig och det är


30.000 som blinkar på samma sätt som Partille och därefter kommer 

ett annat meddelande som blinkar i rött på samma sätt och det 

är Fallskärmssoldater och det känns som om de skall placeras i 

Partille.” 

Sedan upphör drömmen och Ronny vaknar. Klockan är 05.00. Han 

går ut i köket och skriver ner den på ett papper. Han somnar om. 

Han vaknar 09.00 och lever som vanligt. De skulle fira nyår med 

god mat och dryck. Mitt på dagen går han till bokhyllan och tar 

fram kartboken. Till sin fasa upptäcker han vad som finns mitt 

emellan Varberg och Kungsbacka där han sett de sovjetiska stridsfordonen 

välla fram. Ringhals Kärnkraftsverk. De skulle invadera 

i skydd av kärnkraftsanläggningen. Tala om ondska. 

16.30 lyfter han telefonen till Försvarsstabens säkerhetsavdelning. 

Telefonisten ringer på överallt men de flesta verkar ha gått för dagen. 

De är inte anträffbara. 

-Du får ta ett meddelande och det är viktigt, säger han till den 

kvinnliga telefonisten. 

-Ja varsågod. 

-De kommer att ta oss bakifrån ryssarna. De kommer över Partille. 

30.000 fallskärmssoldater. De landsätter stridsvagnar i skydd av 

Ringhals kärnkraftverk. Och det är brått som faan. Det var allt. 

Lycka till. 

-Tack. 

Innan linjen bryts hör han hur hon drar efter andan. 

8 

Ronny visste att elektroniken i mångt och mycket hade ersatt spionhjälten 

James Bond. Allt avlyssnades och framförallt försvarsanläggningar 

och dylikt. Nästa dag klockan 14.19 ringer han upp 

den svenska spionanläggningen Försvarets radioanstalt FRA. Det är 

nyårsafton. Det han sa till dom skulle höras av både Pentagon och 

KREML. 

-Vakten här. 

-Jag hade en så konstig dröm. Jag drömde att från stränderna söder 

om Göteborg kom det ryska stridsvagnar upp ur vattnet. Det var 

också andra typer av fordon. De kom mellan Varberg och Kungsbacka, 

sa Ronny. 

-Jaha vad ska vi göra åt det då? 

-Bomba vattnet!!! 

421

422 

-Vi kan inte bomba där! 

-Är det bättre att dom går in då? 

-Jaa? 

-? 

-Ahh ... Vi ska titta på det. 

-Tack, sa Ronny. 

Nu hade han gjort sitt ... så kändes det. 




Kapitel 31 

Kvar i Bollnäs i Hälsingland och klockan 15.00 gick Ronny Andersson 

till kiosken och köpte den konservativa dagstidningen 

Svenska Dagbladet. Han levde fortfarande i en drömvärld. Det som 

han kände på sig och upplevde kunde inte ha med verkligheten att 

skaffa. Han hoppades att han snart skulle få bekräftat att hans teorier 

och varningsdrömmar var rent nonsens. Han ville ta sig en fylla 

men Marta gillade inte att han drack någon sprit överhuvudtaget. 

Hon hade blivit knepig efter barnets födelse. Som en tigrinna som 

kör iväg tigerhannen när hon hade fått sitt. 

Han tog en kopp kaffe och slog upp tidningen. Han känner en ilning 

i hela kroppen när han ser den stora artikeln om Sveriges 

kuppberedskap inför nyårshelgen och det är en ganska omfattande 

redogörelse om vad som har hänt de senaste dygnen. Vakthavande 

officer för ”incidenten” uppger för tidningen att 3-4 händelser de 

senaste dygnen har påkallat extra sammanträden. Därutöver har ett 

utrikes statsägt (sovjetiskt) passagerarflygplan med diplomatisk 

status begärt att få landa på Arlanda flygfält nyårsaftonen. Tillstånd 

har tillstyrkts efter överläggningar på Försvarsstaben. 

Chefen för kuppberedskapen understryker att Sveriges beredskap 

är hög och att en bataljon förstärkt med en del ruskiga specialvapen 

kan vara på plats var som helst i landet på några timmar. Chefen 

uppger också att underrättelsetjänstens rapporter tyder på att läget 

är lugnt i vår närmaste omgivning men att detta inte är någon garanti 

för vår säkerhet. 

De flesta väpnade konflikter har brutit ut utan några som helst 

tecken eller förvarningar, och så fortsätter han: 

Men får jag bara vissa sammantagna rapporter från underrättelsefolket 

så tvekar jag inte att dra på. 

Med de orden avslutas artikeln och Ronny får en känsla av att artikeln 

är beställd av Försvarsmakten och att en angripare kan vänta 

sig en ganska häftig eldkraft. 

17.30 står Ronny och diskar i köket. Han lyssnar på riksradions 

program ett som sänder gudstjänst från Dalarna. 17.40 bryts sändningen 

mitt i programmet utan förklaring. Det enda som hörs är ett 

423

424 

brus från Universum. ”Detta är farligt”, tänker Ronny. Radiosändningen 

är bruten och han låter fem minuter passera innan han går ut 

på balkongen för att lyssna. Mycket riktigt. Fyra mil därifrån på 

flygflottiljen F 15 dånar stridsflyget. Mellan sex och åtta plan går 

upp i luften på självaste nyårsafton. 17.53 kommer sändningen tillbaka 

i radion. Ingen förklaring till avbrottet ges till lyssnaren. 

I en extra nyhetssändning klockan 20.00 meddelas att en hög sovjetisk 

ambassadtjänsteman i Stockholm har rusat upp för trapporna 

på utrikesdepartementet och krävt omedelbara förhandlingar om 

den vita fiskezonen i Östersjön. På nyårsafton klockan 20.00. 

2 

4 januari 1988 

Måndag morgon den 4 januari 1988, alltså första arbetsdagen, meddelar 

de tidiga radionyheterna att med första plan från Arlanda till 

Moskva sitter högsta tillgängliga svenska UD-tjänsteman på väg till 

KREML. 

Några timmar senare ringer telefonen hos Marta och Ronny: 

-Ja hej det är Stefan jag är tillbaka. 

-Ja vad roligt. Fick du något nytt pass? sa Ronny. 

-Nej de släppte in mig utan pass och de var jättetrevliga mot mig. 

KGB alltså, sa Stefan. 

-Vad härligt ja då är väl saken klar nu då ... Du lever ju?? Sa 

Ronny. 

-Ja nu gäller det passet. Nu får du ge mig det. Jag ska åka tillbaka 

och stanna lite längre. Det är tydligen ingen fara och jag förtullade 

radion ... Så nu är kusten klar ... Bill vill tala med dig ... ett ögonblick 

här. 

-Ja hej det är Bill ... 

-Tjenare, sa Ronny avvaktande. 

-Ja nu är faran över och nu är det bara att du skickar ner passet. 

Han ska tillbaka och roa sig och du kan inte göra så här mot honom. 

-Jaa ... Jag tar tåget ner dit i morgon och så firar vi att han överlevde. 

-Glöm inte passet då kanske poliser kommer upp och hämtar både 

dig och passet ..., sa Bill. 

-Närrå jag är där i morgon eftermiddag. Hundra procent. Vi ses då. 

Klick. 

När Ronny lagt på luren skakade han i hela kroppen. Nu var han


riktigt illa ute. 

3 

Han sa inget till Marta. Hon märkte att det var något särskilt. 

-Du verkar så sorgsen Ronny. Vad har hänt? 

-Inget särskilt. Jag kanske måste åka iväg ett tag ... Jag kan inget 

säga. Det blir nog bättre till i morgon. Sömnen brukar göra underverk 

på vilsna människor. 

-Du kan alltid öppna en juristfirma här uppe. Vi kan samarbeta, sa 

Marta. 

-Det kanske vore en idé ... Han sa inget mer. Han ville så gärna berätta 

för henne att de stod inför ett världskrig. Det var så han kände. 

Han hade ingen att prata med. Möjligen Valter Pero på Gotland ... 

Han slog en signal: 

-Örlogskapten Pero här? 

-Ja det var Ronny. 

-Hejsan ... Lever du än? 

-Är det så illa? Sa Ronny förtvivlad. 

-Om man uttrycker sig försiktigt så ..., sa Valter Pero. 

-Man kanske borde gå under jord ett tag? sa Ronny prövande. 

-Ingen dum idé. Var försiktig och ta nu riktigt väl hand om dig ... 

-Tack för tipset ... 

-Lycka till, sa Valter. 

Klick 

Det stämde alltså. Han var riktigt illa ute. Han gick ut och kollade 

den packade ryggsäcken på balkongen. Den hade stått färdigpackad 

i sex månader. Först nu förstod han varför. 

Han måste sticka i morgon. Var han skulle ta vägen visste han inte. 

Så långt bort från Stockholm som möjligt. Han kunde inget säga till 

Marta. Skräcken växte inom honom. Han måste försöka sova lite. 

Han visste inte när han skulle få sova nästa gång. 

4 

Nästa morgon när Marta stuckit till jobbet och Johannes körts till 

dagis tog han fram packningen och band fast den på en liten leksaksvagn 

av trä och plast. Han kunde dra trettio kilo på hjul efter 

sig när han gick mot okänt mål. Han fick lift av grannen till järnvägsstationen. 

Bollnäs var en liten ort och alla kände alla i stort sett. 

Han löste enkel biljett till Göteborg och skulle få vänta två timmar. 

425

426 

En reslig smärt man i femtioårsåldern med mörklå långbyxor och 

ljusblå skjorta kom fram till honom efter en timma. Det luktade polis 

lång väg. Säkerhetspolis. Varje lokal polisstation hade en säkerhetsavdelning. 

-Så du ska ut och resa? sa han. 

-Ja till Stockholm i ett ärende, ljög Ronny. 

-Hmm. När kommer du tillbaka? 

-Vi får se om jag överlever? Ronny log mot honom. -Vad jobbar du 

med? 

-Jag är lantbrukare, sa han försiktigt. 

-Med dom ögonen? Ronny mötte hans blick som var skarp efter 

många års intensiva studier. 

-Man gör så gott man kan, sa han och log och önskade Ronny lycka 

till. 

Han hade lagt en lapp till Marta. ”Åker till Stockholm i ett kort 

ärende”: Ringer snarast”. 

Fem timmar senare steg han av tåget i Göteborg. Han vågade inte 

ringa hem. Samtalet kunde spåras. Det började gå upp för honom att 

han måste lämna landet och ta sig till NATO-land. 

Han visste inte då hur utbredd Sovjetunionens telefonavlyssning var 

av polismyndigheters och säkerhetspolisens telefonsamtal. Säkerhetsavdelningen 

i Bollnäs hade tagit reda på att han var på väg till 

Göteborg så naturligtvis väntade ryssarna på honom så fort han steg 

av tåget. 

Hon var rödhårig, lite mullig och runt 165 cm lång. Kanske trettiofem 

år. Bysten väckte nyfikenhet. Hon var översvallande hjärtlig. 

Hon stod och spanade efter honom och gick genast fram till honom 

när han kom dragande packningen på den lilla trävagnen. 

-Dig har jag väntat på hela mitt liv, ropade hon förtjust. Dialekten 

var svår att bestämma. 

-Kan det stämma? sa Ronny roat. Han var sorgsen och den här bruden 

lättade på trycket. 

-Nu går vi och äter och dricker. Jag har hur mycket pengar som 

helst. Hon log och tog honom under armen. Färden gick mot järnvägsrestauranten. 

-Beställ vad du vill, sa hon och visade kreditkortet. 

-En karaff rött vin, sa han. 

Hon tog vitt vin och sallad. Snart tog han en karaff till och när han 

druckit ur den så började hon spela att hon var på fyllan. Hon hade


knappast rört sitt vin och bara petat lite i salladen. Han drack ur 

hennes vin också. Alkoholen tog inte på honom men det märkte hon 

inte. Hon hade bråttom. 

-Nu åker vi hem till mig, sa hon och kallade på kyparen och betalade 

med plastkortet. 

De reste på sig och gick ut på gatan. En gul sovjettillverkad Lada 

stod lägligt och väntade på dom. 

-Det är svarttaxi, sa hon. 

Den slaviske chauffören sa på knepig engelska att han var från Jordanien. 

Han slängde in packningen i bagageluckan. Ronny såg hur 

hon iskallt viskade något i hans öra. 

-Jag sitter bak, sa Ronny. 

-Neej, skrek hon. -Du ska sitta fram. 

-Jag sitter bak eller inte alls, sa Ronny mycket bestämt. Han ville 

inte ha något silkessnöre runt halsen. 

De for i väg mot hamnen och när de kom till ett krigsfartyg såg han 

att det var svenske jagaren Småland. 

-Stanna här, sa han. 

-Neej vi ska hem till mig, skrek hon hysteriskt. 

-Stanna här, sa han och öppnade dörren mitt i farten. 

Chauffören kastade sig på bromsen. Han vill inte ha någon scen. 

Inget polisingripande. Ronny tog packningen ur bilen och gjorde 

finger åt henne. 

-Jag vet nog vem ni är, ropade Ronny och började tänka på sovplats. 

Bilen for iväg med en rivstart och den rödhåriga gapade och skrek 

ursinnigt. Han gick in i buskarna och gömde sig i en timma och 

började frysa. Det var mitt i vintern och några grader kallt. Jagaren 

Småland var lagd i malpåse och skulle bli museum. Han smög ombord 

och försökte göra i ordning en bädd. Det var svinkallt och rå 

luft. Han lämnade packning och bädd och vandrade runt i staden för 

att hålla värmen. Han gick tillbaka och låg och huttrade i fem eller 

sex timmar. Någon sömn blev det inte. 

I gryningen tog han sig ner från jagarens kommandobrygga där 

han legat. Han såg dom för sent. Tre väktare från vaktbolaget Securitas 

som höll på att sätta upp avspärrningar runt skeppet. Han blev 

gripen för olaga intrång och förd till en polisstation. Där rådde kaos. 

Det var utslagna människor efter nattens svep i city. Unga och 

gamla satt eller låg på golvet. Många av dom skrek. Mitt i helvetet 

427

428 

gick en präst omkring med ett flin i ansiktet. Denne var mer intresserad 

av att hålla sig väl med poliserna än att trösta de trasiga själarna. 

Efter ett tag kom en poliskommissarie in och betraktade 

Ronny just som han flyttade över Stefans pass från ryggsäcken till 

högerbenets strumpa. 

-Vad är det här för något som händer? Jag har faktiskt bråttom som 

du förstår, sa Ronny. 

-Ta det lugnt bara. Det blir inga problem. Du får snart komma iväg, 

sa kommissarien. 

De kände gemenskap och verkade arbeta efter samma mål vad det 

nu kunde vara. Ronny visste bara att han måste vidare och att det 

var bråttom. 

När han släpptes gav han sig in mot centrum till första bästa systembolag. 

Han fick vänta en timma innan de öppnade men sedan 

kom befrielsen när vinet värmde blodet. Han frågade sig fram och 

sa att han skulle söderut. 

-Då är det bäst att ta spårvagnen till Kungsbacka, sa en man i uniform. 

-Vad är det för uniform? sa Ronny. 

-Jag är tullchef i Göteborgsområdet, sa mannen. 

-Då vet du väl att ryssarna ligger därute i vattnet söder om Göteborg 

med u-båtar och annat smått och gott? 

-Javisst gör dom det. Visst gör dom det, sa han nickande med huvudet. 

-Varför gör regeringen inte något åt saken då? sa Ronny. 

-Det är obegripligt ... Den som det visste, sa han och skakade på 

huvudet. 

-Jag kanske kan göra något, sa Ronny och log. 

-Kan du?? Hoppas du lyckas i så fall. Vem är du? Säg inget. Jag 

behöver inget veta. Det är stort som faan. Det är allt jag vet ..., sa 

Tullchefen. 

-Jag nog är det stort alltid, sa Ronny och gjorde honnör som om han 

vore officer på hemligt uppdrag. 

-Lycka till för alldel. Vi håller tummarna, sa Tullchefen och gjorde 

honnör till avsked. 

När han såg den rätta spårvagnen så höll den just på att starta. Han 

hojtade och skrek: 

-Vänta! 

När han kom ombord och betalade med de sista pengarna sa den


kvinnliga spårvagnschauffören: 

-Det här är ingen taxi som man visslar åt! 

-Förlåt, sa Ronny. 

När de var framme vid ändhållplatsen gick han fram och talade med 

henne och lättade sitt hjärta. Han visade Stefans pass och sa: 

-De ska skjuta honom utan rättegång. 

-Vi har hela tiden känt på oss att det inte står rätt till i Palmeutredningen. 

Se här ta hundra kronor som hjälp till reskassan och Gud 

välsigne dig. 

Hennes leende värmde lika mycket som vinet hade gjort för två 

timmar sedan. Han köpte nytt vin. Två flaskor. Sedan begav han sig 

utmed kusten till fots och drog packningen efter sig på trävagnen. 

Han ville röra sig på småvägar och blev tvungen att gömma sig då 

och då i någon skogsdunge för att se om han var förföljd. Så småningom 

kom han i skymningen till en bensinmack där han fyllde på 

vattenflaskorna och tog på sig varma kläder inför natten. Det var 

nästan kolsvart när han gick vidare mot havet. Efter tre timmar i 

mörkret gick vagnen sönder. Det var ena hjulet som lossnade. Han 

la sig i diket och pustade ut. Vad var det som drev honom att gå här 

som en luffare i stället för att vara hemma med familjen? Han visste 

inte. Jaha nu har vagnen gått sönder och vad betyder det? Allt har 

en mening. Han skulle lifta. Det förstod han när han hörde motorljudet. 

Han rusade upp ur diket och viftade med armarna. Bilen 

stannade med tjutande däck. Det var en ung kille och de hjälptes åt 

att slänga in packningen. 

-Du får åka med i två mil. Jag ska inte längre, sa grabben. 

-Allt är välkommet, sa Ronny. 

De småpratade lite och till slut sa Ronny: 

-Om jag känner att jag måste göra en resa som är en form av uppdrag 

som kommer från mitt inre... ja av intuition alltså ...men mina 

närmaste och bekanta avråder mig bestämt för det verkar inte logiskt 

... 

-Fortsätt, sa grabben. 

-Ja om jag inte lyder mitt inre vad händer då? 

-Då har du missat din chans här i livet, sa grabben. 

-Du låter som en klok gammal gubbe. 

-Det bara flög ur mig, sa grabben. 

När de kom fram till slutmålet för grabben sa denne: 

-Jag kör dig en mil till ... intuitionen säger att jag ska göra det. Jag 

429

430 

har inte så bråttom. 

De skrattade båda. 

5 

En timma senare gick han ånyo ensam i mörkret. Han lyckades 

sätta dit hjulet på vagnen. Så småningom kom han till ett ödetorp 

och klockan var midnatt. Dörren var olåst och fönsterrutorna trasiga. 

Det var kallare inne än ute. Det var en rå kyla i väggarna. Han 

tände ett stearinljus, sträckte på benen och drack rött vin och åt en 

skiva rökt fläsk med några skivor röd lök. Han talade högt till Gud 

Fader: 

-Jaha vad menar du med det här? Tar du hand om mig? 

-Har du gått så här långt och utan att veta varför eller vart du ska, 

så ska jag nog ta hand om dig, sa rösten inom honom. 

-Ge mig då mat värme och en säng ... och gärna lite brännvin, sa 

han. 

Den här gången fick han inget svar så han packade ihop efter att 

ha vilat benen tillräckligt. Det gällde att förflytta sig i mörkret. Det 

kändes tryggare så. Han hade inga reflexer på kläderna så bilarna 

som körde om honom smekte ibland hans fladdrande ytterrock. 

Ofta tvingades han ner i diket för att klara livhanken. När han kom 

till orten Bua i närheten av kärnkraftverket Ringhals såg han ut över 

vattnet och kände igen scenen från drömmen. Det låg som ett otäckt 

skimmer över vattnet. 

Det fanns något under vattenytan. Ondskan strömmade mot honom. 

Warszawapaktens styrkor låg där med sina undervattenfarkoster 

redo för invasionen. 

Han ökade takten och gick en timma till. Klockan 04.00 kom han 

till en igenbommad semesteranläggning. Han stod där och betraktade 

stugorna och drömde om en varm säng. 

En bil med tjutande däck och rusande motor skar sönder natten. 

Han kom som på beställning och vevade ner rutan och skrattade: 

-Jag heter Villy och vart ska min herre ta vägen då? 

Han kom som en gudagåva. Det stank sprit från honom. Han var 

lite lönnfet och var i fyrtioårsåldern. 

-Jag fryser. Du har möjligen inte en sup? sa Ronny. 

Villy visade upp en helflaska vodka som var urdrucken till hälften. 

-Hoppa in och drick, sa Villy. 

Efter tre stora klunkar var balansen återställd för den frusne luffaren


Ronny. 

-Vart ska du? sa Villy. 

-Köpenhamn. Till NATO-land. Sedan sticker jag nog till Portugal. 

Sovjetunionen går in i landet när som helst, sa Ronny. 

-Det tror jag med, sa Villy. -Men först vilar vi lite. Jag hänger nog 

med ... senare. Jag är periodsupare och kärringen hemma blir tokig 

när jag super. Kom så går vi in i direktörsstugan och äter och super 

och snackar och sover. Sen ... Portugal nästa. 

Han körde in på stugområdet och öppnade med nyckel till en lyxig 

bungalow. 

-Lugn bara det är jag som äger området. Här inne finns all sprit och 

mat vi behöver på resan till Portugal. Vad vill du ha ... oxfilé? 

-Ja tack det blir bra för tillfället. Har du någon starköl? 

Villy pekade på kylskåpet och började tillreda köttet. 

”Ja du Gud Fader ...du ger mig det mesta i rättan tid” tänkte Ronny. 

-Har du en dusch som fungerar? 

-Rakt fram. Badlakan finns därinne. Han pekade. 

De åt och drack och sedan berättade Ronny. Han visade Stefans 

pass och guldklocka. 

-Det bör vara krutstänk på guldarmbandet. Han tog tag i vänsteraxeln 

på Palme och väste ”Satans fähund”. 

-Du får låna min bil ... min Toyota-buss ... kör till Portugal ... jag 

kommer efter. Du får bilen av mig. Glöm inte att skicka adressen så 

att jag kan komma efter. Vi vilar oss lite så sticker vi söderut ... Jag 

kör, sa Villy. 

De sov och snarkade i sex timmar. När de vaknade hade ruset gått 

ur kroppen. Villy tog fram två helflaskor vodka. Matsäck på färden. 

Först tog de sig ett par stadiga supar sedan tog Villy bilnyckeln i 

ena handen och vodkan i den andra. Han satte sig bakom ratten och 

Ronny satte sig bredvid. Packningen var med och klart för avfärd. 

Det var mitt på dagen. Villy höll ratten med ena handen och vodkaflaskan 

med den andra. Var tredje minut tog han en sup. Han körde 

alldeles för fort och började fyllna till. När vägen svängde så fattade 

han inte riktigt. Plötsligt var de på väg rakt in i ett träd med etthundra 

kilometer i timmen. Ronny tog tag i ratten och lyckades med 

några centimeter rädda dom från att krossas mot trädet. 

-Stanna bilen så kör jag lite. Du behöver vila. 

-Ok kör bara efter mina anvisningar så kommer vi till Helsingborg 

och så tar vi färjan till Natolandet Danmark. Då är vi i säkerhet. 

431

432 

Efter att ha kört i över en timma sa Ronny: 

-Borde vi inte vara framme snart? 

-Vi är på väg till Malmö, sa Villy och skrattade. 

-Varför det? 

-Vi måste handla brännvin och fixa horor. Jag har pengar och kreditkort. 

De for under tystnad den sista biten in till Malmö centrum. 

-Vänta här, så fixar jag brudar, sa Villy och klättrade ur och försvann. 

Ronny väntade i fem timmar. Ingen Villy dök upp. Att denne lagt 

sig på en parkbänk och somnat och blivit tagen av polisen kunde 

inte Ronny veta. 

6 

Efter sex timmar och ingen Villy så startar Ronny bilen. Han 

måste ut ur stan, lämna tillbaka Toyota-bussen vid direktörsvillan 

ute på landsbygden där de åt och drack. Sedan skulle han ta packningen 

och ge sig till fots mot Helsingborg och ta färjan mot Danmark. 

Till ett Nato-land. Han körde runt lite planöst men hittar inte 

vägen ut ur Malmö. Vid en bensinstation stannar han. Där finns en 

stor parkeringsplats och restaurant med vinrättigheter. Han ställer 

bilen och går in och äter gott. Entrecote med pommes frittes och en 

flaska rödvin att dricka. 

Det är mörkt ute när han går tillbaka till bilen. Han får inte upp 

dörren till förarsätet så han går runt till den andra dörren vid passagerarplatsen. 

Han sätter sig där och stirrar rakt fram genom vindrutan. 

Kanske skulle han bädda i Toyotan och försöka sova några 

timmar. Han visste plötsligt inte hur han skulle göra. Men han fick 

hjälp. 

Sex polisbilar med blinkande blåljus omringar Toyotan med tjutande 

däck. 

-Var vänlig och stig ur bilen och håll händerna högt och synligt. 

Poliskommissarien riktar tjänstepistolen mot huvudet på Ronny. 

Han får snabbt ett par handbojor runt handlederna, visiteras av tillskyndande 

polismän och placeras i baksätet på en polisbil. Gripandet 

är över på en minut. De kör i kortege mot polisstationen fortfarande 

med blåljusen blinkande på alla bilar. 

Ronny sitter i den tredje bilen och har Toyota bussen bakom sig. 

En kvinnlig konstapel kör den. Bakom sig har hon tre polisbilar


med blinkande blåljus. Det är väldigt dramatiskt och påminner om 

ett statsbesök. Ronny kände sig som en mycket viktig person. Han 

var inte rädd men nyfiken. 

Han fördes in bakom stängda dörrar och åtta poliser om två och 

två började gå igenom hans packning och veckla upp allt som 

fanns. De letade efter något och de hittade inte vad de sökte. De 

skakade på huvudet och muttrade. Ronny log mot dom och frågade: 

-Vad söker ni? 

-Ett pass och en guldklocka, sa den ene polisen. 

-Jamen de är här i matkassen, sa Ronny och bland maten i den vita 

tygpåsen letade han fram vad de sökte. 

Han gav dem Stefans pass och guldklocka och de tog leende emot 

prylarna och rusade ut till befälen i det andra rummet. 

Nu är alla poliser översvallande vänliga mot honom. Ett högre befäl 

kommer tio minuter senare med en respektfull attityd. 

-Så det här är mannen som sköt Olof Palme? 

-Ja han fick uppdraget under förespegling att Palme jobbade för 

ryssarna. Jag tror att Stefan blev lurad att skjuta. Han blev också 

itutad att Palme var en knarkare. Dom uppgifterna kan komma från 

vissa tjänstemän inom säkerhetspolisen ... Men nu får ni ge honom 

en rättegång ... Ge pojken en rättegång ... 

-Klart att han ska få det ... Varför skulle han inte få det? säger befälet. 

-Det är meningen att han ska skjutas utan rättegång ... i Sovjetunionen, 

sa Ronny bestämt. 

-Hm, det får naturligtvis inte ske ...Vi tänker behålla dig här ett tag 

så att du får vila dig lite ... du får låna en cell ... och så får du kaffe 

och smörgås ... och ta en dusch om du vill. Blir det bra? 

-Alldeles utmärkt, sa Ronny som kände skräcken komma smygande 

igen. Faran kom utifrån. Den fanns utanför polishuset. Just nu var 

polishuset den tryggaste platsen. 

Han fick några tidningar och kaffe och smörgåsar. Efter ett tag 

kom två befäl upp till cellen och frågade om Ronny kunde tänka sig 

att ligga över natten. Klockan var redan nio på kvällen. 

-Vi vill hålla ett förhör med dig i morgon förmiddag. Du är nog 

säkrare här inne än på ett hotellrum. 

-Det går bra, sa Ronny. 

-Vi måste nog låsa cellen utifrån och du får följa rutinerna för inlåsta 

... av säkerhetsskäl förstås ... vi vill inte att någon skadar dig 

433

434 

under natten ... Du måste samtycka förstås? 

-Ok. Godnatt, sa Ronny. 

-Godnatt, sa den ene. 

Rasslet med nycklarna när de låste gjorde honom inte skräckslagen 

den här gången. 

Han sov oroligt och drömde om tredje världskriget. 

De kom mitt på förmiddagen. Klockan halv elva. Han hade fått en 

stadig frukost och en varm dusch. Han låg och läste morgontidningarna 

i cellen. Sovjetunionen krävde omedelbara förhandlingar i 

Stockholm. Ryzjkov skulle komma på blixtvisit. Officiellt handlade 

besöket om fisket i Östersjön. 

-God morgon Ronny. Hoppas du sovit gott, sa befälet. 

-Ja tack. Det känns bra. 

-Ok. Då går vi ner då ... 

I förhörsrummet var tio eller femton kostymklädda höjdare på plats. 

Två bandspelare och två sekreterare var redo. 

-Var så god och sitt Ronny. 

-Tack ... 

De hade en telefon vid det stora ovala konferensbordet. Den skrällde 

plötsligt. 

-Chefsåklagare Olander? Svarade den som stod närmast telefonen. 

Denne fick tydligen några skarpa order i andra ändan av luren. 

-Jag förstår, sa han sammanbitet. 

Klick. 

De konfererade viskande. 

Chefen för våldsroteln går fram till Ronny: 

-Vi har fått ändrade order. Du får gå tillbaka dit upp. Du får äta en 

tidig lunch. 

-Jaha, sa Ronny som inte begrep någonting. 

Han låstes in i cellen och då kom skräcken. De kommer att bomba 

polishuset. Han skulle bli levande begravd. Han visste det bara. 

Men varför? Vad händer därute? Han knackade på celldörren. En 

ung kvinnlig poliskonstapel log bistert mot honom med höjda 

ögonbryn när hon öppnade? 

-Ryssarna bombar polishuset. Jag måste ut härifrån. Jag vill inte bli 

levande begravd och du får ha celldörren öppen, sa han till henne. 

-Nej jag måste följa order ... Men om dom bombar så är du den 

förste jag släpper ut. Ska vi säga så? 

-Ja, ja, sa Ronny.


Två timmar senare hämtas han ner till förhörsrummet igen. De 

äldre som bestämmer blinkar mot honom med ena ögat. Den andre 

som han inte har sett tidigare säger: 

-Du ska höras som misstänkt för stöld av guldklocka och pass. Vi 

har talat med Stefan och han har bekräftat att han saknar sitt pass 

och sin guldklocka. 

Den äldre blinkar med ögat mot Ronny igen och menar att han 

skall spela med i förhöret. Den yngre sätter nu ett blankt vitt papper 

i skrivmaskinen. Inget diarienummer. Inga namn. Ingen banspelare 

finns i närheten. 

-Jah ... det var nog en fyllegrej för oss alla ... vi hade en fest däruppe. 

Det är klart att han ska ha tillbaka sina grejor ..., sa Ronny och 

såg mot den äldre som blinkade och nickade på huvudet. Den yngre 

började skriva några ord. 

-Och passet och klockan ... lämnar du det till oss ... till polisen ... 

för vidare befordran till Stefan ...? 

-Javisst. Ja det lämnar jag till polisen fullt frivilligt för vidare befordran, 

sa Ronny. 

Den äldre nickade leende med huvudet och säger lugnt och vänligt: 

-Ja då var förhöret klart. Nu ska vi bara ta ett foto på dig ... och några 

fingeravtryck ... och se om du har några kännemärken på kroppen 

... För din egen skull förstås ... 

Ronny förs ner till kriminaltekniska avdelningen av den yngre som 

har dåliga vibrationer ... Han verkade iskall. 

Han fotograferas framifrån och från sidorna och får hålla en skylt 

med personnumret framför sig ... som en äkta straffånge. Fingeravtryck 

och ... fotavtryck ... Hela kroppen gås igenom och man antecknar 

ärren på benen och födelsemärken på magen. Skulle han 

mördas och styckas? Skulle kroppsdelarna spridas ut? Han säger till 

teknikern som undersöker honom: 

-Man ska tydligen skjuta Palmes mördare utan rättegång ... 

-Ja det är för djävligt ..., säger denne bister och skakad. 

-Och jag ska städas bort? säger Ronny i smyg till teknikern. 

-Det är för djävligt ..., svarar teknikern. 

7 

Han förs tillbaka upp av den yngre och däruppe ligger ett papper 

och väntar på honom vid packningen och trävagnen. Det är ett avskrivningsbeslut 

från åklagare: Ang. Stöld. Brott ej styrkt. Ären- 

435

436 

det avskrives. Ej åtal. 

Ronny sträcker fram handen mot det yngre polisbefälet för att 

tacka och ta farväl. Polisen ryggar till. Han vill inte ta honom i 

hand. Han tar två steg tillbaka och håller handen bakom ryggen. 

Han är panikslagen över att ta Ronnys hand i ett vanligt handslag. 

Ronny förstår att han är dödsdömd. Han kommer inte att få något 

skydd av svenska polisen. Han tror att han får ett försprång på c:a 

två timmar. Han går ut i kylan mot en säker död. 



437

FINAL COUNTDOWN eller SLUTET Mordet på ... - Bakom kulisserna

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?