FINAL COUNTDOWN eller SLUTET Mordet på ... - Bakom kulisserna

30
Final Countdown Copyright © 1998 Ronny Amberts
Kapitel 2
Leningrad
Biskopen Vladimir Nosenko hade gråsprängt hår och buskiga
ögonbryn. Han var 69 år och påminde om en pensionerad gruvarbetare.
Han var smärt, muskulös och hade grova händer. Hans
snälla gråblå ögon stämde väl överens med hans milda uppträdande.
Det var många höga officerare som i smyg hade döpt sig hos honom.
KGB antecknade noga i personakten om en människa lät döpa
sig. Det betraktades som ett mindre förräderi mot staten. Gud fanns
inte. Kommunistpartiet fanns och det räckte. Lenin skulle dyrkas
som en Gud. Så var det bara.
-Vad kan jag göra för dig min flicka, sa biskopen till Anna Pavlova.
Hela familjen Ahromejev hade döpts i smyg av biskop Vladimir,
hade Jurij sagt till Anna och när hon mötte biskopens stålgrå blick
som trängde in i hennes själ och även hennes sköte på något förunderligt
sätt, så ville hon bikta sig ... ja rent ut sagt ... hon ville spy
upp allt som fanns i hennes själ ... och även sköte ... men hon kunde
inte gärna visa sitt sköte för biskopen ... även om hon ville ... Gud
förbjude ... och ibland hatade hon sin vagina som gav henne sådan
njutning ... och hon trodde att Kristendomen förbjöd henne att njuta
... av sex ... för ... så lärde väl kyrkan ... och hon var ständigt hungrig
mellan benen och det var nog mest därför som hon hade fått
jobbet som GRU-officer och lockbete.
Gud skulle naturligtvis straffa henne för att hon var kåt och det var
så hon kände när hon satt här hos biskopen och mötte hans blick
och hon hejdade sig och ... undvek hans genomträngande blick ...
hon förstod ingenting ... hon kände sig som en femårig liten flicka
inför sin egen far som om hon hade gjort något bus ... men hon
visste i djupet av sin själ att hon skulle bli förlåten ... men ... hon var
nog inte riktigt klok ... för hon kunde inte låta bli att kolla om det
buktade ut i gylfen hos biskopen när hon sa till denne:
-Jag vill döpa mig utan att KGB får reda på det!
Biskopen blev allvarlig och sa med mjuk stämma:
-Ja det går väl bra. Visst får du döpa dig. Jag har ett andaktsrum här