en rättighetsfråga - Amnesty International

6 amnesty.se/nuvetdu
en ung kvinna bär sitt barn förbi en polis i rocinha, en av brasiliens största kåkstäder.
fattigdom handlar
inte bara om pengar
När fattiga människor berättar om sina erfarenheter pratar de inte bara om brist
på mat, pengar och andra resurser. De talar lika mycket om ifall de kommer att
kunna låta barnen gå i skolan; om deras hem kommer att rivas eller hur det är att
leva i ständig rädsla för att utsättas för våld. De pratar om hur de behandlas som
brottslingar och om att vara utestängda – inte bara från delar av samhället, utan
även från beslut som rör deras egna liv. De säger att ingen någonsin lyssnar på
vad de har att säga. De berättar om godtyckliga arresteringar, om att förlora sin redan
knappa försörjning för att ett internationellt företag bestämt sig för att utvinna
resurser just där de bor. De pratar om att inte ha tillgång till någon form av rättvisa.
Att bara tala om fattigdom utifrån inkomst eller utgifter är för enkelt. Höjd
inkomst löser inte per automatik problemen för fattiga människor. De som lever
i fattigdom menar att deras dagliga liv kännetecknas av brist på resurser, brist på
säkerhet, utanförskap och att inte ha en röst – att inte kunna få makthavarna att
lyssna.
otrygghet
”
Om du lever i fattigdom hotas din egen och familjens säkerhet och trygghet varje
dag. Ditt hem, dina ägodelar och ditt livsuppehälle skyddas inte av lagen. Fattiga
människor har svårt att få del av socialt skydd i samband med sjukdom, dålig skörd
eller arbetslöshet – om sådant skydd alls existerar. Fattiga människor saknar ofta en
trygg, fast anställning. De har ingen som helst makt i relation till sin arbetsgivare.
Om de som bestämmer väljer att missbruka sin makt är det svårt att hitta en utväg
– hyresgäster är helt i händerna på sina hyresvärdar och bybor tvångsvräks för att
ge plats åt annan bebyggelse, industrier eller utvecklingsprojekt.
Fattiga drabbas också oproportionerligt av våld och konflikter. För dem som
överlever striderna väntar en allt skörare tillvaro. Kanske har de förlorat den familjemedlem
som försörjde eller tog hand om dem. Eller fått sina barn bortförda av
väpnade grupper. Fattiga människor, inte minst kvinnor, utsätts också i högre grad
för våld av kriminella. De nekas samma skydd från lagens och polisens sida som
andra, mer välbärgade och inflytelserika medborgare ges.
Eftersom våldet är ständigt närvarande blir det svårare för människor som
försöker förbättra sin situation genom att arbeta, utbilda och organisera sig, att
faktiskt lyckas.
utanförskap
Människor som lever i fattigdom stängs ofta ute från institutioner och offentlig
service som de har akut behov av. Domstolar, polis, välfärdssystem, samhällsservice
(vatten och el, sjukvård, sophämtning, utbildning etc) och kommunala
myndigheter visar ofta förakt eller likgiltighet inför de som är fattiga. Råkar du
dessutom vara kvinna riskerar du att drabbas ännu hårdare om både familj och
samhälle håller dig utanför alla beslut och berövar dig din makt.
Utanförskap orsakas ofta av direkt eller indirekt diskriminering. Det gäller även
i rikare länder. Levnadsstandarden i afroamerikanska stadsdelar i USA, eller bland
romer i Europa, är betydligt lägre än hos befolkningen i övrigt. I vissa fall har myndigheterna
medvetet infört policys för att se till att romska barn får gå i sämre skolor
eller inte gå i skolan alls. I andra fall struntar man i att ändra policys som tillåter
orättvis behandling från polisens och domstolarnas sida.
Under 2008 avslöjade the Commission on Legal Empowerment of the Poor
att fyra miljarder människor – en majoritet av världens befolkning – lever utan
rättssäkerhet.
att inte få komma till tals
fattigdom – en rättighetsfråga 7
hälsa handlar om rättigheter,
inte välgörenhet.
De som lever i fattigdom upplever att deras åsikter inte räknas. Deras försök att
organisera sig möts av förtryck, viktig information undanhålls och konsultationsprocesser
saknar effekt eller är uppgjorda på förhand.
Oavsett om det handlar om likgiltighet eller om medvetna försök att tysta människor
är resultatet alltid detsamma – en överväldigande känsla av att inte kunna
göra sin röst hörd. Det är ingen tillfällighet att världens fattigaste länder också hör
till världens mest förtryckande och odemokratiska. Men till och med i länder som
formellt ansluter sig till demokratiska principer, pekar de fattiga på svårigheter de
möter när det försöker göra sin röst hörd.