en rättighetsfråga - Amnesty International

fattigdom
en rättighetsfråga
amnesty.se/nuvetdu

fattiga människors rättigheter
måste respekteras och skyddas.
Vet du att minst 963 miljoner människor
går och lägger sig hungriga varje kväll?
Att över en miljard människor lever i slum?
Att en kvinna i minuten dör i samband med
graviditet och förlossning? Att 1,3 miljarder
människor saknar tillgång till grundläggande
sjukvård? Att 2,5 miljarder människor inte
har tillgång till acceptabel sanitet – och att
20 000 barn därför dör varje dag?
Även om du inte känner till siffrorna vet
du förstås att fattigdom är ett av världens
största problem. Du känner säkert till att
det finns många olika planer för hur fattigdom
ska bekämpas – och att åsikterna om
vilka strategier som fungerar går isär.
Men visste du att lösningar som bortser
från mänskliga rättigheter inte leder till
långsiktig förändring? Oavsett om det handlar
om fattig domsbekämpning, bistånd eller
utvecklingsprojekt måste fattiga människors
rättigheter respekteras och skyddas. Det är
inte bara möjligt – det är en nödvändig del
av själva lösningen.
Nu vet du.
fattigdom – en rättighetsfråga 3

4 amnesty.se/nuvetdu
fattigdom
– en fråga om mänskliga rättigheter
Människor som lever i fattigdom saknar inte bara pengar utan även trygghet, makt
och inflytande över beslut som påverkar deras liv. De exkluderas och nekas sina
rättigheter. Respekt för mänskliga rättigheter är en nyckel till förändring. Det handlar
om att människor ska inkluderas och ha möjlighet att göra sin röst hörd. Att mat,
vatten, grundläggande hälso- och sjukvård, utbildning och bostad erkänns som
rättigheter. Och att de som har makten ser till att alla människor kan leva sina
liv i värdighet och utan fruktan. Det är inga orimliga krav tagna ur luften – det är
rättigheter som är väl förankrade i folkrätten och som ger människor verktyg att
förändra maktbalansen som håller dem kvar i fattigdom.
alla rättigheter måste respekteras
Utveckling förutsätter att de mänskliga rättigheterna respekteras och skyddas.
Trots att många säger sig förstå sambandet mellan fattigdom och avsaknaden av
mänskliga rättigheter är det alldeles för få som faktiskt agerar därefter. För många
regeringar och internationella aktörer är mänskliga rättigheter bara två ord på ett
papper. Därför kan projekt som bedrivs i utvecklingens namn förvärra situationen
för de fattiga. Ekonomisk tillväxt är viktig, men löser inte problemen med fattigdom
på egen hand. Ändå ses tillväxt ofta som den enda och mest framgångsrika
lösningen – även när den leder till att orättvisor ökar och trots att livet för de mest
marginaliserade inte förbättras.
Alltför många regeringar väljer själva vilka rättigheter de tänker främja. Vissa
försvarar demokratiska rättigheter och äganderätt, och hävdar att just detta
kommer att resultera i välstånd. Andra vill begränsa fri- och rättigheter och menar
att ”stabilitet” är en förutsättning för ekonomisk tillväxt. Amnesty International
menar att alla rättigheter måste respekteras och skyddas.
millenniemålen
år 2000 antogs fn:s millenniedeklaration av 189 länder. den ligger till grund för fn:s milleniemål,
världens gemensamma plan för att bekämpa fattigdomen och förbättra levnadsvillkoren
för de fattiga. en styrka med milleniemålen är att de betonar ländernas gemensamma
ansvar att se till att målen uppfylls. amnesty är dock kritisk till att målen utformats utan
att ta ordentligt sikte på staters skyldigheter vad gäller mänskliga rättigheter. det saknas
till exempel krav på att regeringarna ska upphöra med människo rättskränkningar som
leder till att människor hålls kvar i fattigdom. trots att etniska och religiösa minoriteter,
ursprungsfolk samt flickor och kvinnor utgör en oproportionerligt stor del av världens
fattiga, behöver inte regeringarna rapportera om hur fattigdomen påverkar olika grupper.
Det finns inte heller något system för att få regeringarna att hålla fast vid sina löften.
i september 2010 samlas världens ledare i new york för att utvärdera framstegen i arbetet
med att uppnå millenniemålen. då är det viktigt att lyfta upp mänskliga rättigheter på
dagordningen. amnesty kommer bland annat att arbeta för att världens länder i sina
rapporter inför mötet 2010 ska inkludera hur respektive land går tillväga för att skydda
de mänskliga rättigheterna.
”
alla är födda fria och lika
i värde och rättigheter.
en ung familj i mali – ett av världens fattigaste länder.
fattigdom – en rättighetsfråga 5
amnesty international arbetar för alla mänskliga rättigheter
Amnesty International har arbetat för mänskliga rättigheter i nästan 50 år.
Större delen av tiden har vi fokuserat på politiska och medborgerliga rättigheter
– mot förtryck, tortyr, dödsstraffet med mera. Under senare år har vi breddat
vårt arbetsområde och arbetar nu för alla mänskliga rättigheter. Vår erfarenhet
har lärt oss att rättigheterna är odelbara och beroende av varandra. Rätten till
liv är nära sammanlänkad med rätten till mat och hälsa; rätten till yttrandefrihet
beroende av rätten till utbildning och aktivt deltagande och så vidare. Vi vet att
människorättskränkningar leder till och förvärrar fattigdom. Och att fattigdom
ofta leder till nya människorättskränkningar.

6 amnesty.se/nuvetdu
en ung kvinna bär sitt barn förbi en polis i rocinha, en av brasiliens största kåkstäder.
fattigdom handlar
inte bara om pengar
När fattiga människor berättar om sina erfarenheter pratar de inte bara om brist
på mat, pengar och andra resurser. De talar lika mycket om ifall de kommer att
kunna låta barnen gå i skolan; om deras hem kommer att rivas eller hur det är att
leva i ständig rädsla för att utsättas för våld. De pratar om hur de behandlas som
brottslingar och om att vara utestängda – inte bara från delar av samhället, utan
även från beslut som rör deras egna liv. De säger att ingen någonsin lyssnar på
vad de har att säga. De berättar om godtyckliga arresteringar, om att förlora sin redan
knappa försörjning för att ett internationellt företag bestämt sig för att utvinna
resurser just där de bor. De pratar om att inte ha tillgång till någon form av rättvisa.
Att bara tala om fattigdom utifrån inkomst eller utgifter är för enkelt. Höjd
inkomst löser inte per automatik problemen för fattiga människor. De som lever
i fattigdom menar att deras dagliga liv kännetecknas av brist på resurser, brist på
säkerhet, utanförskap och att inte ha en röst – att inte kunna få makthavarna att
lyssna.
otrygghet
”
Om du lever i fattigdom hotas din egen och familjens säkerhet och trygghet varje
dag. Ditt hem, dina ägodelar och ditt livsuppehälle skyddas inte av lagen. Fattiga
människor har svårt att få del av socialt skydd i samband med sjukdom, dålig skörd
eller arbetslöshet – om sådant skydd alls existerar. Fattiga människor saknar ofta en
trygg, fast anställning. De har ingen som helst makt i relation till sin arbetsgivare.
Om de som bestämmer väljer att missbruka sin makt är det svårt att hitta en utväg
– hyresgäster är helt i händerna på sina hyresvärdar och bybor tvångsvräks för att
ge plats åt annan bebyggelse, industrier eller utvecklingsprojekt.
Fattiga drabbas också oproportionerligt av våld och konflikter. För dem som
överlever striderna väntar en allt skörare tillvaro. Kanske har de förlorat den familjemedlem
som försörjde eller tog hand om dem. Eller fått sina barn bortförda av
väpnade grupper. Fattiga människor, inte minst kvinnor, utsätts också i högre grad
för våld av kriminella. De nekas samma skydd från lagens och polisens sida som
andra, mer välbärgade och inflytelserika medborgare ges.
Eftersom våldet är ständigt närvarande blir det svårare för människor som
försöker förbättra sin situation genom att arbeta, utbilda och organisera sig, att
faktiskt lyckas.
utanförskap
Människor som lever i fattigdom stängs ofta ute från institutioner och offentlig
service som de har akut behov av. Domstolar, polis, välfärdssystem, samhällsservice
(vatten och el, sjukvård, sophämtning, utbildning etc) och kommunala
myndigheter visar ofta förakt eller likgiltighet inför de som är fattiga. Råkar du
dessutom vara kvinna riskerar du att drabbas ännu hårdare om både familj och
samhälle håller dig utanför alla beslut och berövar dig din makt.
Utanförskap orsakas ofta av direkt eller indirekt diskriminering. Det gäller även
i rikare länder. Levnadsstandarden i afroamerikanska stadsdelar i USA, eller bland
romer i Europa, är betydligt lägre än hos befolkningen i övrigt. I vissa fall har myndigheterna
medvetet infört policys för att se till att romska barn får gå i sämre skolor
eller inte gå i skolan alls. I andra fall struntar man i att ändra policys som tillåter
orättvis behandling från polisens och domstolarnas sida.
Under 2008 avslöjade the Commission on Legal Empowerment of the Poor
att fyra miljarder människor – en majoritet av världens befolkning – lever utan
rättssäkerhet.
att inte få komma till tals
fattigdom – en rättighetsfråga 7
hälsa handlar om rättigheter,
inte välgörenhet.
De som lever i fattigdom upplever att deras åsikter inte räknas. Deras försök att
organisera sig möts av förtryck, viktig information undanhålls och konsultationsprocesser
saknar effekt eller är uppgjorda på förhand.
Oavsett om det handlar om likgiltighet eller om medvetna försök att tysta människor
är resultatet alltid detsamma – en överväldigande känsla av att inte kunna
göra sin röst hörd. Det är ingen tillfällighet att världens fattigaste länder också hör
till världens mest förtryckande och odemokratiska. Men till och med i länder som
formellt ansluter sig till demokratiska principer, pekar de fattiga på svårigheter de
möter när det försöker göra sin röst hörd.

8 amnesty.se/nuvetdu
var ska man börja?
De närmaste sex åren kommer Amnesty International att driva en kampanj för att
stoppa människorättskränkningar som leder till och fördjupar fattigdom. Det är vår
uppgift att visa att fattigdom är världens största människorättskris. Vi kommer att
arbeta för att maktbalansen förskjuts, så att fattiga människor har utrymme och
möjlighet att berätta om sina erfarenheter och delta i processer som avgör deras
egen framtid. Till en början kommer vi att fokusera på några områden och mönster
av människorättskränkningar där vi tror att vi kan bidra till positiv förändring.
mödradödlighet
Att vara gravid och föda barn är ingen sjukdom – ändå dör en kvinna varje minut
till följd av komplikationer i samband med graviditet eller förlossning. Det är en
människorättsskandal att mer än 500 000 kvinnor dör varje år – trots att nästan all
mödradödlighet går att förhindra. Det som krävs är att kvinnor får tillgång till hälso-
och sjukvård av god kvalitet. Och att kvinnors liv anses vara värda att rädda.
Mödradödlighet är kanske den tydligaste måttstocken på gapet mellan fattiga
och rika länder. Över 95 procent av de kvinnor och flickor som dör i samband
med komplikationer till följd av graviditet lever i utvecklingsländer. Avgifter för
hälso- och sjukvård, inklusive förlossningsvård, hindrar kvinnor från att få den vård
de behöver. Fattiga kvinnor och kvinnor som bor i avlägsna områden har även
svårt att nå fram till vården – bara transportkostnaderna kan vara problem nog om
vägarna ens går att ta sig fram på. Fattiga kvinnor och flickor saknar ofta tillgång
till information om riskerna för komplikationer, särskilt om de inte gått i skolan eller
varken kan läsa eller skriva.
Tusentals gravida kvinnor dör i rika länder också – de flesta kommer från marginaliserade
grupper eller fattiga områden. I USA är mödradödligheten tre gånger
så hög bland afroamerikanska kvinnor som bland vita kvinnor. Drygt 46 miljoner
människor i USA saknar sjukförsäkring och många väntar med att söka vård på
grund av kostnaderna. En del söker ingen vård alls.
När en kvinna dör i samband med graviditet och förlossning lämnar hon ofta
kvar en familj som kämpar för sin överlevnad – över en miljon barn om året förlorar
sin mamma. På så sätt blir fattigdomen en ond cirkel eftersom familjen många
gånger förlorar sitt livsuppehälle och barnen inte längre har någon vuxen som tar
hand om dem eller ser till att de går i skolan.
kvinnors rättigheter kränks
kvinnor har rätt till liv, men ändå dör ett stort antal kvinnor på grund av fattigdom,
orättvisor och maktlöshet. de diskrimineras både i samhället och inom familjen. kvinnor
och flickor tvingas ofta in i tidiga eller påtvingade äktenskap – och när de väl är gifta
behandlas många som rättslöst tjänstefolk, ges inte tillräckligt med mat, hålls inlåsta i
sina hem eller nekas tillgång till pengar. kvinnor har rätt till högsta möjliga uppnåeliga
hälsa, men ekonomiska, kulturella och sociala hinder gör att de har svårt att få tillgång
till hälso­ och sjukvård. kvinnor har rätt att själva bestämma om de vill bli gravida eller
inte, men nekas ofta tillgång till såväl preventivmedel som information som skulle ge dem
en möjlighet att kontrollera sin fertilitet. Många kvinnor och flickor får inte bestämma över
sina egna kroppar.
amnesty case: sierra leone
gravida kvinnor väntar utanför ett så kallat ”maternity waiting house” i sierra leone.
100 000-tals gravida saknar tillgång till vård
fattigdom – en rättighetsfråga 9
I Sierra Leone är risken att dö i samband med graviditet och förlossning större
än i nästan alla andra länder i världen. Tusentals kvinnor och flickor dör varje år
och hundratusentals saknar tillgång till vård som räddar liv. Regeringen kränker
kvinnors rätt till liv och hälsa eftersom de inte erbjuder livsviktig hälsovård. Sjukhus
och kliniker lider av personalbrist, saknar utrustning och mediciner och ligger ofta
långt ifrån de områden där stora delar av befolkningen bor.
Vårdkostnaderna är ett annat problem. Kvinnorna tvingas betala ca 70 procent
av kostnaderna själva, trots regeringens policy från 2001 att erbjuda kostnadsfri
vård till gravida kvinnor. Kvinnorna får betala allt från registreringsavgifter till dropp,
mediciner, blod och operationer. Det finns inga fasta priser utan kostnaderna blir
en förhandlingsfråga. Det gör att många dör för att de inte kan betala eller för att de
inte söker vård. Många dör dessutom av komplikationer till följd av osäkra aborter.
Tillgång till preventivmedel skulle kunna förhindra många oönskade graviditeter.

10 amnesty.se/nuvetdu
slum
Det finns över 200 000 slumområden i världen – ”favelas”, ”shanty towns”, ”the
hood”. De flesta kännetecknas av överbefolkning, dåliga bostäder, brist på avlopp
och sanitet, dåligt vatten eller inget vatten alls, liten eller ingen tillgång till el och
ett utbrett våld. Samtidigt är dessa områden samhällen med egna skolor, företag,
affärs verksamhet och kreativitet – och utgör en viktig del av livet och ekonomin
i en stad. Ändå betraktas de ofta som ”illegala” eller ”informella” bosättningar.
De som bor i slummen riskerar ständigt att tvångsvräkas, utan förvarning eller
möjlighet till kompensation.
Här bor över en miljard människor, spridda över alla kontinenter. Och världens
slumområden växer lavinartat – om 20 år kan det röra sig om dubbelt så många
människor. Människor flyr undan väpnade konflikter och naturkatastrofer. Klimatförändringar
och miljöförstöring påverkar människors möjlighet att försörja sig på
landsbygden och de tvingas istället söka sig till städerna. Bostadsbristen är stor
och kostnaderna höga; ofta finns inga andra alternativ än att bo i slummen.
Men slum finns inte bara i utvecklingsländerna utan även i och utanför såväl
europeiska som amerikanska städer liksom i områden som reserverats för
ursprungsbefolkningen i till exempel Kanada och Australien.
Människor som lever i slumområden saknar ofta tillgång till grundläggande
samhällsservice som rent vatten, sanitet, hälso- och sjukvård eller utbildning. Deras
liv präglas även av otrygghet eftersom våldet är ständigt närvarande – både polisvåld
och våld från kriminella gäng. De får inget skydd av lagen och utmålas ofta
som kriminella just för att de är fattiga. Beslut som rör dessa människor fattas utan
deras medverkan – de tillfrågas inte och ingen lyssnar på vad de har att säga.
”tvångsvräkningar
att få delta aktivt är en
rättighet, inte välgörenhet.
tvångsvräkning handlar om människor som tvingas från sina hem eller sin mark utan
något rättsligt skydd eller prövning. polisen eller andra som utför tvångsvräkningar
använder ofta övervåld. I samband med tvångsvräkningar har flera människorättskränkningar
rapporterats såsom våldtäkt, godtyckliga gripanden, tortyr och dödsfall.
alla vräkningar är inte olagliga tvångsvräkningar, men att vräka människor från
sina hem ska alltid vara en sista utväg. vräkningar ska alltid prövas och följa lagen.
de drabbade ska erbjudas kompensation och/eller lämplig ersättningsbostad. människor
som riskerar att bli av med sina hem måste få tillgång till information och möjlighet att
delta i processen, bland annat för att kunna hitta alternativa lösningar.
Enligt FN Habitat tvingas uppskattningsvis sex miljoner människor flytta varje år
på grund av olika utvecklings­ och infrastrukturprojekt i städer. stigande markpriser,
spekulation och huggsexa på markområden bidrar också till tvångsvräkningar, liksom
myndigheters försök att ”kriminalisera” slum – och förhindra inflyttning från landsbygd
till städer. ibland tvångsvräks hela samhällen för att bereda väg åt exempelvis
utvinnings industrier. det är alltid fattiga människor som drabbas.
amnesty case: zimbabwe
en familj i seke chitungwiza begraver en anhörig som avlidit av kolera.
fattiga nekas tillgång till hälso- och sjukvård
fattigdom – en rättighetsfråga 11
2008 svepte ett utbrott av kolera över Zimbabwe till följd av dålig sanitet och
regeringens oförmåga att tillhandahålla tillräckligt med rent dricksvatten. Vården
var redan tidigare i mycket dåligt skick med förfallen infrastruktur och brister både
vad gällde utrustning och kunskap. De stora sjukhusen fungerade knappt och hela
avdelningar liksom distriktssjukhus och kommunala kliniker hade stängts.
Nu kan man inte längre hantera situationen. Omkring 3 000 kvinnor per månad
föder barn på allmänna sjukhus i Harare, och upp till tio procent har behov av
kejsarsnitt. Ändå stängdes två regeringsfinansierade mödravårdssjukhus i Harare
och mödravården på andra platser drogs in. Kvinnor utan pengar nekades akuta
kejsarsnitt; de som kunde betala i dollar vände sig till privata sjukhus.
Tungt beväpnad kravallpolis hindrade vårdpersonal från att lämna över ett
skriftligt upprop till hälso- och barnavårdsministern, om att regeringen måste
agera för återupprätta vården och göra den tillgänglig till en rimlig kostnad. Några
månader senare, i februari 2009, firade president Mugabe sin födelsedag. Hans
anhängare samlade in 250 000 dollar till festen bara dagar efter det att landet bett
sina afrikanska grannländer om bistånd på två miljarder dollar.

12 amnesty.se/nuvetdu
amnesty case: nigeria
brinnande gas från en oljefyndighet i nigerdeltat.
olja, fattigdom och mänskliga rättigheter
I Nigerdeltat finns stora oljetillgångar som ger miljarder i avkastning. Ändå lever
majoriteten av Nigerdeltats 30 miljoner invånare i extrem fattigdom. Kontrasten
mellan de stora naturtillgångarna och den utbredda fattigdomen är en tydlig –
och inte ovanlig – paradox. Oljeindustrin har inte främjat befolkningen, istället har
fattigdomen förvärrats för många. Oljeutvinningen har gjorts på bekostnad av
människors traditionella inkomstkällor som fiske och jordbruk och även orsakat
andra människorättskränkningar – förorenat miljön, skadat människors hälsa och
bidragit till konflikter. Invånarna i Nigerdeltat har systematiskt nekats tillgång till
information om hur de påverkas av oljeutvinningen och till upprättelse eftersom
regeringen inte ställer företagen till svars.
1998 ockuperade cirka 120 ungdomar från den etniska gruppen Ilaje företaget
Chevrons oljeplattform och krävde bland annat ekonomisk kompensation för
miljöskador på vattendrag och fiskeområden. Chevron bad säkerhetsstyrkor om
hjälp och anlände tre dagar senare till oljeplattformen i helikopter tillsammans med
bland annat polisen. Säkerhetsstyrkorna sköt ihjäl två demonstranter och skadade
flera andra.
fattigdom – en rättighetsfråga 13
företagens ansvar
Företag och andra ekonomiska aktörer har en enorm möjlighet att påverka
mänskliga rättigheter i de samhällen där de verkar. Många företag bidrar
positivt, till exempel genom att skapa arbetstillfällen och öka statens intäkter.
Intäkter som till exempel kan finansiera grundläggande samhällsservice. Men
alltför ofta kränks människors rättigheter när företag utnyttjar länders korrupta,
svaga eller obefintliga kontrollsystem. När detta händer har de som drabbas
sällan möjlighet att ställa företagen till svars.
Det är inte ovanligt att projekt inleds utan att man först analyserar hur
de kommer att påverka de mänskliga rättigheterna i området, särskilt inom
utvinnings industrin. Företags dubbelmoral i kombination med svag inhemsk
reglering samt avsaknaden av effektiv internationell kontroll och ansvarsutkrävande
är förödande för fattiga människor – deras mark förgiftas, vattnet
förorenas och många tvångsförflyttas utan att vare sig tillfrågas eller informeras
i förväg. De förlorar ofta både hem och försörjning och har ingen möjlighet att
ställa företagen till svars för övergreppen. Konflikter och våld kan eskalera när
företag försöker skydda sina tillgångar och i värsta fall går företag och regering
ihop för att tysta människors fredliga protester som riskerar att ge företagen
dåligt rykte.
De samhällen som drabbas berövas inte bara rätten till sina marker och
vatten. De tvingas leva i osäkerhet och deras situation förvärras ytterligare av
att de systematiskt nekas tillgång till information om hur företagens verksamhet
inverkar på deras liv. De får sällan själva komma till tals.
Regeringar vägrar ofta att ställa företagen till svars för de skador de orsakar
människor och miljö. Människor vars rättigheter kränks får ingen rättvisa eller
upprättelse.
Det är möjligt – som många av företagen själva hävdar – för utvinningssektorn
att bidra till hållbar utveckling och bedriva sin verksamhet på ett sätt
som respekterar mänskliga rättigheter. Och att ställa företag till svars när de
medverkar till kränkningar.
”
rikedom kan betyda fattigdom
rent vatten är en rättighet,
inte välgörenhet.
kombinationen av naturresursrikedom och djup fattigdom kan uppfattas som en paradox.
men faktum är att många av de länder som är rikast på naturresurser också är världens
fattigaste. många regeringar har inte inkluderat skydd av mänskliga rättigheter i sina
överenskommelser – eller krävt att företagen står till svars för övergrepp, trots tydliga
riktlinjer. ursprungsbefolkningar är särskilt utsatta för att drabbas av människo rättskränkningar
och har sällan möjlighet att påverka stora beslut som rör deras egen
livssituation.

14 amnesty.se/nuvetdu
nu vet du
Det går inte att utplåna fattigdom genom att enbart fokusera på ekonomisk tillväxt.
Det är en viktig komponent, men inte den enda. Den globala finanskrisen
har dessutom visat hur sårbara de framgångar är som enbart baseras på ekonomisk
tillväxt och vi ser nu hur tillväxten i exempelvis Kina, Indien och Brasilien
avtar. I de allra fattigaste länderna, särskilt i Afrika, riskerar investeringar, handel
och bistånd att minska vilket får förödande effekter för människorna i dessa länder.
När efterfrågan på exportvaror sjunker och utländska investeringar minskar
slår det hårt mot tillväxten i fattiga länder som är beroende av att exportera varor.
Även de länder som är starkt beroende av pengar som migrantarbetare skickar
hem, kommer att drabbas. Och det är alltid de fattigaste människorna som
drabbas hårdast – de hålls som gisslan i världsekonomins upp- och nedgångar.
Fattigdom är ett tecken på att stater varken respekterar eller främjar medborgerliga,
kulturella, ekonomiska, politiska och sociala rättigheter. Fattigdom
är inte något ofrånkomligt utan ofta ett förutsägbart resultat av beslut tagna av
regeringar och ekonomiska aktörer som har makt att påverka människors liv.
När fattiga människor får komma till tals, påverka beslut som rör deras
eget liv och livsuppehälle, skyddas av lagen och ges möjlighet att hävda sina
rättigheter – då kommer också ekonomin att växa. Inte på bekostnad av, utan
tack vare de som är fattiga.
nu när du vet – hjälp oss att förändra världen
Amnesty har alltid värnat om individens möjlighet att själv agera. Nu måste vi göra
det möjligt för människor som lever i fattigdom att kräva sina mänskliga rättigheter
– så att de kan styra, inte drabbas av, sitt eget öde.
Amnesty arbetar nu systematiskt för att stoppa människorättskränkningar
som orsakar och förvärrar fattigdom. Vi anser att rätten till hälsa, bostad, rent
vatten och så vidare ska vara utkrävbara i lag, precis som rösträtt och rätten till
en rättvis rättegång. Det handlar om att genom information och påtryckningar
få till stånd lagändringar på lokal, nationell och internationell nivå samt kräva
att regeringar, företag och individer tar sitt ansvar för att begränsa och minska
fattig domen världen över.
”
hjälp oss förändra världen.
amnestys krav för en bättre framtid
stoppa onödiga dödsfall bland gravida kvinnor.
skydda rättigheterna för människor som lever i slum.
se till att företag tar hänsyn till mänskliga rättigheter och bidrar till utveckling
istället för fattigdom.
ta steget från ord till handling.
fattigdom – en rättighetsfråga 15
fattigdom är inte oundvikligt utan beror till
största delen på ekonomiska och politiska
beslut. tillsammans kan vi påverka och
förändra dessa beslut och tvinga fram ökad
respekt för mänskliga rättigheter.
kontaktkort
riv av, fyll i, tejpa ihop och posta. amnesty står för portot.
namn:
adress:
jag vill stå upp för mänskliga rättigheter. kontakta mig.
mina kontaktuppgifter:
postnummer och ort:
telefon dagtid/kvällstid:
e­postadress:
skicka gärna information om amnesty till min vän:
min väns kontaktuppgifter:
namn:
adress:
postnummer och ort:
telefon dagtid/kvällstid:
du kan även sms:a amnesty till 72 900 så bidrar du med
50 kronor* till vårt arbete för mänskliga rättigheter. tack!
*Operatörsavgiften är inräknad. Av 50 kronor går cirka 43 till Amnesty.
ditt stöd kan ge någon livet tillbaka.
fyll i och posta redan idag. tack.
vik här
tejpa här
svarspost
kundnummer 110 610 800
110 11 stockholm
tejpa här
frankeras ej.
amnesty
betalar
portot.

amnesty international
svenska sektionen
box 4719 | 116 92 stockholm
alsnögatan 11
t: 08­729 02 00
f: 08­729 02 01
e: info@amnesty.se
w: www.amnesty.se/nuvetdu
människorättskränkningar
orsakar och förvärrar
fattigdom som i sin tur
leder till nya övergrepp.
nu vet du.
var med och kämpa för mänskliga rättigheter – stöd amnesty international
du som väljer att stödja amnesty hjälper till att skapa opinion och utöva påtryckningar för att mänskliga
rättigheter ska gälla alla – alltid. det kommer att ge resultat, det vet vi av erfarenhet.
gå in på www.amnesty.se/nuvetdu så får du veta mer om hur du kan vara med och stoppa kränkningar
som leder till och fördjupar fattigdom. på amnesty.se kan du läsa mer om vårt övriga arbete för mänskliga
rättigheter – och gärna bli medlem förstås. du kan även använda kontaktkortet.
amnesty arbetar för alla mänskliga rättigheter, bland annat rätten till hälsa
amnesty står fri från alla regeringar, politiska ideologier, ekonomiska intressen och religioner
amnesty tar inte emot statligt stöd för sitt utrednings­ och kampanjarbete
amnesty är helt beroende av bidrag från medlemmar och givare
ett medlemskap kostar 20 kronor i månaden
detta är en del av amnesty internationals globala (((demand dignity))) -kampanj
bilder: framsida: © maude dorr. sidan 2: © bobby haas/getty images. sidan 5: © peter sherrard/getty
images. sidan 6: © scanpix. sidan 9: © amnesty international. sidan 11: scanpix/desmond kwand.
sidan 12: © kadir van lohuizen. sidan 14: © sam d cruz.
ikstockholm.com 2009