Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
ROSLUND &<br />
HELLSTRÖM<br />
GRÄVJOBB<br />
STHLM<br />
#177<br />
MAJ 2012<br />
ÅRGÅNG 17<br />
PRIS: 50 kronor<br />
SÄLJAREN ERHÅLLER HÄLFTEN<br />
DU VET VÄL<br />
ATT DU KAN KÖPA<br />
TIDNINGEN MED<br />
SMS<br />
FYRA TYSTA<br />
PLATSER<br />
BOSTAD FÖRST<br />
UTVÄRDERAT<br />
TULPANSTAN<br />
THORSTEN<br />
FLINCK<br />
”Jag är i<br />
grunden<br />
ledsen. Jag<br />
gråter blod.”<br />
JOEL ALME JENNY MILEWSKI STAFF BENDA BILILI SOSO NORLIE&KKV SAM LIPSYTE<br />
1 Omslag.indd 1 12-04-19 09.34.29
stockholm sinfonietta<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
TUSKEGEE TOUR 2012<br />
proudly presents<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
20.10 STOCKHOLM ERICSSON GLOBE<br />
FÖR FLER DATUM SE LIVENATION.SE<br />
16.10 STOCKHOLM ERICSSON GLOBE<br />
22.7 STOCKHOLM ERICSSON GLOBE<br />
25-28.10 STHLM ERICSSON GLOBE<br />
EXTRAFÖRESTÄLLNING LÖR 27.10 KL 19.00<br />
TURNÉPLANER, BILJETTER, NYHETSBREV MM<br />
GÅ IN PÅ<br />
2-3 Inneha ll.indd 2 12-04-19 09.36.56
MAJ<br />
12 Sofia Somajo<br />
Ger bort sin nya platta på internet. Och är fullständigt besatt av Kina.<br />
26 Tystnad <strong>Sthlm</strong><br />
Reporter Jan Lindström finner framtidens lyx – tystnad och stillhet.<br />
30 Roslund & Hellström<br />
Häften fiktion, hälften sanning och inget snack om hur böckerna skrivs.<br />
38 Stadsplantering<br />
Pia Krensler ser stadens parker som vårt vardagsrum.<br />
58 Svepet<br />
Joel Alme, Staff Benda Bilili, Sanna Lillie, Pernilla Alexandersson, Sam<br />
Lipsyte, Bistro Pastis, Jockum Nordström och Jocke Åhlund med <strong>mer</strong>a.<br />
Detaljer ur Köpenhamnsdoktrinen<br />
Vi var på en redaktionskonferens<br />
i Köpenhamn förra<br />
hösten.<br />
Målet med den enkla<br />
sammankomsten var helt enkelt att<br />
stega igenom tidningen sida för sida,<br />
bedöma vad som idémässigt var bra,<br />
vad som under året varit mindre bra,<br />
analysera vad vi saknade och ville<br />
ha. Och komma fram till, med ledning<br />
av detta, vad vi kommande år ska<br />
förnya, förbättra, förändra och förfina<br />
för att fortsätta utveckla <strong>Situation</strong><br />
<strong>Sthlm</strong> och den långsamma berättelse<br />
om Stockholm vi hela tiden befinner<br />
oss mitt i.<br />
Och för varje år som går adderar<br />
vi åttahundrasexton sidor till den<br />
berättelsen.<br />
PATRICIA REYES<br />
I det här numret har flera av de<br />
ämnen och idéer vi diskuterade i<br />
Köpenhamn den där dagen bibringats<br />
lite fastare konturer.<br />
JAN LINDSTRÖMS REPORTAGE om<br />
tystnaden i Stockholm – även om idén<br />
är ny och helt hans egen – kan ändå<br />
sägas komma ur diskussionen vi hade<br />
där nere om att leta <strong>mer</strong> oförutsägbara<br />
grejer, tänka bredare och lite skevt<br />
om det som försiggår i staden, hitta<br />
det udda som inte är uppenbart.<br />
Som tystnad i en storstad, var den<br />
finns och varför den behövs.<br />
Ett annat jobb i det här numret som<br />
är direkt från den tillfälliga tankesmedjan<br />
vid Rådhusplatsen är artikeln<br />
om byggplatserna vid Hornstull res-<br />
pektive Odenplan. Att helt enkelt bara<br />
gå dit och ta reda på vad det är som<br />
händer innanför avspärrningarna. För<br />
det är klart att vi alla är <strong>mer</strong> eller mindre<br />
intresserade av hur det logistiskt<br />
fungerar att driva en byggarbetsplats<br />
mitt inne i en miljonstad.<br />
Även Gerd Erikssons text om<br />
stadsträdgårdsmästaren är ett jobb<br />
av den typ och omfattning som vi<br />
diskuterade på konferensen, med<br />
ambitionen att bli bättre på. Vi har<br />
varit på den typen av grej förr, i olika<br />
format och längder, och skrivit om de<br />
udda yrken som finns i en storstad.<br />
Nu gör vi det lite längre och <strong>mer</strong><br />
bildburet – som texten om damen i<br />
kallmangeln för några num<strong>mer</strong> sedan<br />
och kafferostarna i förra numret.<br />
#177<br />
Omslag:<br />
Patricia Reyes<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
SID 18 SCHIZOFREN … KALLE ANKA … NEJ. MEN<br />
JAG ÄR JU TEATERMAN Thorsten Flinck är helt på det klara med vad han är.<br />
Och varför han är det.<br />
JOEL NILSSON<br />
SID 14 EN SPÅRTUNNEL FÖR DEN<br />
EVENTUELLA KAROLINSKA GRENEN<br />
Projektledare Per Lunde visar vad de spränger i byggropen vid Odenplan.<br />
MARTINA HOLMBERG<br />
5 I huvudet på läsarna<br />
7 Jenny Milewski<br />
Gör upp med sin blodtörst<br />
8 Gata fram och tillbaka<br />
Townhouses och nyanser av grått<br />
på Tysta gatan<br />
10 Maria Hagström<br />
Om samkönad tango för hen<br />
11 <strong>Situation</strong> Waldersten<br />
42 Stolt<br />
Stå ut ska vi göra<br />
44 Min plats i stan<br />
Adolf Arbelius tar stjärnkikaren<br />
till Observatorielunden<br />
47 Hemma hos<br />
Thomas von Bohjort på Monumentet<br />
SID 34 FÖR MIG HAR DET<br />
FUNKAT KLOCKRENT Före detta<br />
hemlöse Kent sammanfattar två år av Bostad först.<br />
48 Med egna ord<br />
Försäljarnas sidor<br />
57 Korsord<br />
66 Cyril<br />
Alla stora konstnärer äter glass.<br />
Roslund &<br />
Hellström.<br />
SORLET STIGER. OM några minuter<br />
börjar RadioSkugga sin sändning ute<br />
i försäljarnas café. Om du aldrig hört<br />
programmet – det sänds på 101,1<br />
MHz och fick Stora Radiopriset förra<br />
året – så kan du se till att skaffa dig<br />
nästa num<strong>mer</strong> av <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>. Då<br />
kom<strong>mer</strong> nämligen en samlings-cd<br />
med det bästa ur RadioSkugga att<br />
följa med som gåva i tidningen.<br />
Ulf Stolt<br />
chefredaktör<br />
& ansvarig utgivare<br />
ulf@situationsthlm.se<br />
2-3 Inneha ll.indd 3 12-04-19 09.42.50<br />
3<br />
JOEL NILSSON
MEDARBETARE<br />
<strong>Situation</strong>ister ”Att skriva är något naturligt för mig”<br />
Patricia Reyes<br />
GÖR: Fotograferar Thorsten Flinck<br />
”JAG HAR JOBBAT som fotograf<br />
professionellt i 3 år men fotat<br />
sedan jag var 15. Jag plåtar mest<br />
porträtt och mode men även<br />
dokumentärt för egen del och<br />
har publicerats i <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>, S magasin, Level,<br />
Dagens Nyheter med flera. Det jag älskar med<br />
fotografi är att man kan frysa verkligheten och<br />
lite skapa en egen värld. Att fotografera Thorsten<br />
Flinck var stressigt men roligt. Han var cool.”<br />
ALLA MÄNNISKOR ÄR OLIKA. Så enkelt är<br />
det. Vi har lärt oss det under de 16 år <strong>Situation</strong><br />
<strong>Sthlm</strong> sålts på gatorna i Stockholm. Vissa har<br />
säljet i sig, andra lär sig snabbt, några måste<br />
jobba lite hårdare. När vissa väljer att skrika ut<br />
sin frustration och ilska väljer andra att skriva<br />
av sig i tidningen. Några gör både och.<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> erbjuder hjälp till självhjälp<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> ges ut av<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> AB. Tidningen är<br />
fackligt, partipolitiskt och religiöst<br />
obunden och kom<strong>mer</strong> ut sista onsdagen<br />
i månaden 12 gånger om året.<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> AB ägs i lika delar<br />
av chefredaktör Ulf Stolt, Rainbow<br />
Sweden samt Ideella föreningen<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>.<br />
Aktiebolaget delar inte ut vinst till<br />
aktieägarna, allt eventuellt överskott<br />
återinvesteras i verksamheten.<br />
STYRELSEN<br />
SITUATION STHLM:<br />
Ulf Stolt<br />
ulf@situationsthlm.se<br />
Annika Bäckman<br />
annika.backman@rainbowsweden.se<br />
Alec Carlberg (ordförande)<br />
alecalec@bredband.net<br />
Den sociala verksamheten<br />
är en ideell förening. Försäljarna är<br />
hemlösa eller före detta hemlösa.<br />
Alla försäljare skriver under ett avtal,<br />
får en id-bricka med foto och en<br />
försäljningsplats.<br />
Den sociala verksamheten består<br />
bland annat av distribution av tidningen,<br />
försäljarcafé, skrivarverkstad, försäljarblogg,<br />
datarum och juridisk rådgivning.<br />
4<br />
Värdegrund <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>:<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Målgrupp:<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> är en lågtröskelverksamhet<br />
som riktar sig till hemlösa,<br />
f.d. hemlösa och socialt utsatta människor.<br />
Många ur målgruppen har<br />
missbruksproblem och/eller är<br />
drabbade av psykisk ohälsa.<br />
Syftet med tidningsförsäljningen,<br />
utöver den inkomst den genererar, är<br />
att skapa en struktur i tillvaron, stimulera<br />
till minskat missbruk och genom<br />
verksamheten få hjälp och stöd.<br />
Verksamheten erbjuder också<br />
timanställning, arbetsträning, OSAplacering,<br />
skrivarverkstad, datorstöd,<br />
motiverande samtal, juridisk rådgivning<br />
och diverse aktiviteter.<br />
Personer som inte omfattas av det<br />
sociala stöd som samhället erbjuder<br />
eller inte har några etablerade<br />
kontakter inom t.ex. socialtjänst,<br />
kriminalvård eller psykiatri skrivs inte<br />
in som försäljare av <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>.<br />
Syftet med <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>s<br />
verksamhet är rehabilitering med<br />
arbete som metod. Vår målgrupp<br />
Elin Nordlund<br />
GÖR: Intervjuar Norlie & KKV<br />
”JAG HAR TIDIGARE bland annat<br />
jobbat i sportbutik och sålt<br />
vintagekläder men också varit en<br />
sväng på MTV Sverige och skrivit<br />
för tidningar som Rodeo, Ljusnan<br />
och Frida. Mitt journalistiska hjärta klappar lite<br />
extra för kultur, främst då film, musik och mode. Att<br />
skriva är något naturligt för mig. Jag tänker inte så<br />
mycket på det. Det är bara en del av mig.”<br />
består av de personer vars stöd från<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> kompletteras av<br />
samhällets insatser.<br />
REDAKTION<br />
<br />
<br />
Ulf Stolt<br />
ulf@situationsthlm.se<br />
08-54595390<br />
<br />
Cyril Hellman<br />
cyril@situationsthlm.se<br />
08-54595380<br />
<br />
Jan Lindström<br />
<br />
Jesper Weithz<br />
<br />
Jenny Lindroth<br />
jenny@situationsthlm.se<br />
<br />
Maria Hagström<br />
maria@situationsthlm.se<br />
<br />
Hanna Hård<br />
<br />
Alexandra Sundquist, Anders Sundin,<br />
Maria Lindén, Elin Nordlund, Henrik<br />
Emilson, Veronika Åström, Ditte<br />
Lundberg, Gerd Eriksson, Jessica<br />
Johansson<br />
<br />
<br />
Magnus Sandberg, Caroline Tibell,<br />
Joel Nilsson, Jesper Waldersten,<br />
Patricia Reyes, Lina Neidestam,<br />
Julia Wagner, Martina Holmberg<br />
För osignerat material svarar<br />
redaktionen.<br />
Redaktionen ansvarar ej för insänt<br />
icke beställt material.<br />
<br />
www.situationsthlm.se<br />
<br />
red@situationsthlm.se<br />
<br />
Forssa Print 2011<br />
<br />
158000 läsare<br />
(Orvesto konsument 2011:1)<br />
<br />
38300 ex/mån (TS helår)<br />
ISSN: 1400-4437<br />
LEDNING & ADMINISTRATION<br />
<br />
Pia Stolt<br />
pia@situationsthlm.se<br />
08-54595387<br />
<br />
Lilian Dahlqvist<br />
lilian@situationsthlm.se<br />
08-54595386<br />
Johan Anton Selin<br />
GÖR: Filmare. Gjort en film om<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>s säljare som just<br />
nu sprids via sociala medier<br />
”GENOM KAMERAN FÅR jag möjlighet<br />
att visa en del av världen, som<br />
många av oss aldrig får en chans<br />
att komma nära.<br />
Kenta, Lena, Susann och Pierre tog emot oss<br />
med öppna armar och visade en helt ny sida av<br />
Stockholm, en sida som jag vill att fler tar del av.<br />
Genom att köpa denna tidning möjliggör du en<br />
förändring som är viktig för försäljarna, tittar du<br />
på filmen vi gjorde förstår du varför. Under tre<br />
dagar följde vi dem på deras arbete, vi ville ta reda<br />
på varför de sålde tidningen och hur de såg på<br />
framtiden.”<br />
genom meningsfull sysselsättning med tidningsförsäljningen<br />
utifrån varje individs villkor.<br />
Utöver möjligheten att tjäna egna pengar erbjuder<br />
vi också juridisk hjälp och stöd i kontakten<br />
med bland annat myndigheter.<br />
När du köper <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> ger du säljaren<br />
inte bara reda pengar utan mycket, mycket<br />
<strong>mer</strong>a. Tack.<br />
<br />
Krukmakargatan 34A<br />
118 51 Stockholm<br />
<br />
08-54595391<br />
<br />
08-6687909<br />
<br />
556649-1071<br />
<br />
pg. 255989-6<br />
bg. 5774-9327<br />
SOCIAL VERKSAMHET<br />
<br />
Jenny Lindroth<br />
jenny@situationsthlm.se<br />
08-54595388<br />
<br />
Ingmari Olofsson<br />
ingmari@situationsthlm.se<br />
08-54595391<br />
Camilo Pardo<br />
camilo@situationsthlm.se<br />
08-54595391<br />
Mariah Jansvik<br />
mariah@situationsthlm.se<br />
08-54595391<br />
<br />
08-54595381<br />
<br />
Måndag till fredag kl. 8–15<br />
Lördag kl. 10–14<br />
<br />
pg. 281918-3<br />
bg. 5357-3259<br />
<br />
901919-1<br />
<br />
802411-1497<br />
ANNONSERING<br />
& PRENUMERATION<br />
Herman Sundgren<br />
herman@situationsthlm.se<br />
08-54595394<br />
Peter Laursen<br />
peter@situationsthlm.se<br />
08-54595396<br />
<br />
12 num<strong>mer</strong> kostar 660 kronor<br />
<br />
situationsthlm@pressdata.se<br />
4-5 Medarb + brev.indd 4 12-04-19 09.39.22
I huvudet på läsarna ”Mannen som steg av hade<br />
ingen främre plats i mina tankar”<br />
Begriper inte<br />
er kampanj<br />
Jag har en fråga gällande den<br />
reklamkampanj ni kör för tillfället,<br />
”Hur ska vi ha det” – jag har verkligen<br />
försökt att förstå mig på innebörden<br />
av denna men lyckas inte. Kan du<br />
förklara vad ni menar med reklamen?<br />
Gäller de affischer som visar<br />
exempelvis en vit cykel omgiven av<br />
blommor och ljus, bilden täcks av en<br />
tidning och då är det bara en stolpe<br />
som syns.<br />
Tacksam för svar.<br />
KRISTIAN<br />
SVAR: <br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
-<br />
<br />
<br />
<br />
ULF STOLT, CHEFRED. &<br />
ANSV. UTG. SITUATION STHLM<br />
Tack till ”En<br />
trasig själ”<br />
Jag sitter här i mitt hem, ångesten<br />
härjar i min kropp, likaså en depression.<br />
Jag läser dina rader, tänker: ”Fan,<br />
den människan har fått stå ut med<br />
mycket. Vad livet kan vara orättvist.”<br />
Och nånting ruskas om inom mig.<br />
Någonstans ifrån kom<strong>mer</strong> kraften,<br />
lusten till livet. Tack vare dina starka<br />
ord. Jag sänder dig mina varma<br />
tankar, min kärlek Du trasiga själ där<br />
nånstans ute i världen. Jag hoppas<br />
att du orkar kämpa på!<br />
EN VILSEN SJÄL<br />
Tidningen på t-banan<br />
Jag köper varje num<strong>mer</strong> av <strong>Situation</strong><br />
<strong>Sthlm</strong> och ni gör en fantastisk tidning.<br />
Jag är också mån om den och försvarar<br />
idén om att hemlösa säljer den på<br />
gatorna.<br />
De har ett bra och viktigt jobb.<br />
Nu har jag flera gånger den här<br />
veckan och förra veckan stött på några<br />
som säljer den i t-banevagnarna.<br />
Visst kan det bli problem med SL då?<br />
Brukar sällan se detta annars.<br />
SANDRA<br />
SVAR: <br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
JENNY LINDROTH,<br />
VERKSAMHETSANSVARIG SOCIALA<br />
VERKSAMHETEN, SITUATION STHLM<br />
Att se hela människan<br />
En fredag eftermiddag i mars åker<br />
jag uppe i en dubbeldäckare på<br />
väg hem till Norrtälje. En något<br />
långhårig man med tärt utseende<br />
Skriv till I huvudet på läsarna<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>, Krukmakargatan 34A, 11851 Stockholm. Fax: 08-6687909.<br />
E-post: red@situationsthlm.se. Skriv namn och postadress (om du har någon).<br />
Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera insänt material.<br />
sitter bakom mig, han reser sig och<br />
går fram men återvänder. Till slut<br />
tar han mod till sig och går fram till<br />
en man i sätet längst fram och ber<br />
att få sätta sig på platsen innanför<br />
honom, för han har aldrig åkt längst<br />
fram på en dubbeldäckare, förklarar<br />
han.<br />
– Sätter du dig där, då går jag bak<br />
och sätter mig, får han till svar.<br />
Det sved till i mig hur man kan vara<br />
BREV<br />
så kall mot en medmänniska och hur<br />
ska det då inte ha känts hos honom?<br />
Han går snopen tillbaka, men får<br />
tips av en kvinna att sätta sig bakom<br />
mannen för där ser man bra. I Brottby<br />
blev platsen ledig och vår avsnoppade<br />
medmänniska fick äntligen en plats<br />
längst fram.<br />
Mannen som steg av hade ingen<br />
främre plats i mina tankar.<br />
MATTS<br />
Vi stödjer <strong>Situation</strong> STHLM<br />
i arbetet med att hjälpa<br />
stadens hemlösa till en<br />
bättre livssituation.<br />
Kungsträdgården Företag<br />
Telefon 0752-48 36 58<br />
www.danskebank.se<br />
4-5 Medarb + brev.indd 5 12-04-19 09.39.22<br />
5
HUVUDSTAN<br />
Skejtare slåss för sin park<br />
RULLBRÄDA Trettio–fyrtio skateboardåkare<br />
i Observatorielundens<br />
tomma bassäng utgör första upplagan<br />
av tävlingen/manifestationen<br />
Obsan Classics.<br />
– Dels för att vi älskar att skejta<br />
där, men också för att det gör parken<br />
säker om vi är där, säger Daniel<br />
Granlund, en av arrangörerna.<br />
Arrangörerna räknar med stor<br />
publik som skriver på namnlistor<br />
6<br />
– som före tävlingen gått att skriva<br />
under på olika skejtbutiker i stan – till<br />
stöd för kravet att hålla bassängen<br />
tömd året runt. En idé som väcktes i<br />
Daniel Granlund efter att bassängen<br />
vattenfyllts sommaren 2010 och rån<br />
och våld ökat dramatiskt då skejtarna<br />
inte var i parken längre.<br />
– Det är en helt annan stämning i<br />
parken när det är vatten i bassängen<br />
och ingen hänger här. När skejtare<br />
”I fjällen gör vita människor vita<br />
saker tillsammans” Aftonbladets Karin Magnusson<br />
betraktar omgivningen i Åre under påsken.<br />
Taxi, var god förtöj<br />
VÅGTAXI Nu finns båttaxi som ett<br />
alternativ i Stockholm.<br />
Det är Taxi Stockholm som i slutet<br />
av förra sommaren utökade sina<br />
tjänster genom att även erbjuda<br />
kunderna skjuts vattenvägen. Kravet<br />
är dock att man är tolv personer som<br />
kommit på samma tanke. Därefter är<br />
det bara att ringa till växeln på samma<br />
sätt som efter vanlig taxi.<br />
Båttaxi Stockholm har säsong från<br />
tidig vår till december och hämtar<br />
passagerare i stort sett var som helst i<br />
stan där det går att lägga till.<br />
Från exempelvis Strandvägen till<br />
Vaxholm kostar det 166 kronor per<br />
person. Då får man en skön båtresa<br />
på fyrtio minuter.<br />
– Båttaxi är dessutom ett perfekt<br />
sätt att ta sig fram i rusningstrafik,<br />
det är aldrig kö på vattnet, säger Kicki<br />
Erkers på Taxi Stockholm.<br />
GERD ERIKSSON<br />
GERD ERIKSSON<br />
är där är det trevligt, folk mår bra,<br />
det är musik och rörelse, aldrig bråk<br />
eller våld.<br />
Den 12 maj rullar brädorna i<br />
första Obsan Classics. Några dagar<br />
senare är det tänkt att namnlistorna<br />
ska sammanställas och politikerna<br />
uppvaktas med kravet på en tom<br />
bassäng i Observatorielunden året<br />
runt.<br />
ULF STOLT<br />
Utsatthet på<br />
Galleri Kontrast<br />
KONST Efter valet 2010 fick<br />
fotograf Oscar Poulsen idén att<br />
låta hemlösa, ungdomar och<br />
asylsökande – människor han<br />
tyckte inte gavs möjlighet att göra<br />
sina röster hörda – dokumentera<br />
sin vardag med ka<strong>mer</strong>ans hjälp.<br />
– Jag är fotograf och kände att<br />
jag kunde ro ett sånt här projekt<br />
i land, att det fick bli mitt sätt att<br />
dra mitt strå till den stack som är<br />
staden jag bor i.<br />
En handledare för varje grupp<br />
utsågs. Och våren 2011 började<br />
tre ungdomar, en asylsökande<br />
kvinna och en hemlös människa<br />
att dokumentera sin vardag.<br />
Fotograf Frank Aschberg handledde<br />
hemlöse Johnny Ekebert<br />
som deltar i utställningen med<br />
fyrtiofem bilder.<br />
CLAUDIO BRESCIANI/SCANPIX<br />
Vykort från Utopia<br />
BOK Stockholm är en stad där<br />
många fler än de som får rum där<br />
vill bo i innerstan, vars gränser<br />
i dag är desamma som för hundra<br />
år sedan.<br />
Arkitekturskribenten Ola<br />
Andersson har i boken Vykort<br />
från Utopia fördjupat sig i frågor<br />
som varför 80 procent av alla<br />
Stockholmare bor i förorten. Och<br />
vilka förutsättningar finns för det<br />
stadsliv som Stockholm lockar<br />
med, men som i allt högre grad<br />
bara är tillgängligt för dem som<br />
har råd att bo i innerstaden?<br />
För Stockholm är inte ensamt<br />
om det problem som staden<br />
måste förhålla sig till – sättet<br />
på vilket städer byggdes under<br />
1900-talet.<br />
Vykort från Utopia förklarar<br />
Stockholms framtid. Med dess<br />
dåtid.<br />
ULF STOLT<br />
– Det är fyrtiofem riktigt starka<br />
bilder, riktigt jävla bra.<br />
Den 5 till 20 maj visas utställningen<br />
Bildens Röst på Galleri Kontrast.<br />
ULF STOLT<br />
6-11 Huvudstan.indd 6 12-04-19 09.40.33
SJÄLVSKRÄCK JENNY MILEWSKI<br />
GÖR UPP MED SIN EGEN BLODTÖRST<br />
”Vissa stöts<br />
bort av det<br />
skrämmande”<br />
DEBUTANTEN JENNY MILEWSKI är<br />
aktuell med skräckromanen Skalpelldansen<br />
(Telegram).<br />
När väcktes ditt intresse för skräckromaner?<br />
– Jag har gillat otäcka saker så<br />
länge jag kan minnas. I prologen till<br />
Skalpelldansen finns en grön vas<br />
med läskiga fiskar på. Den vasen<br />
stod hemma hos min morfar och jag<br />
älskade den. Min mamma och syster<br />
däremot tyckte bara att den var ful<br />
och otäck. Det är väl helt enkelt så att<br />
det skrämmande berör oss alla, men<br />
vissa stöts bort av det och andra dras<br />
till det.<br />
Du är från Dalarna och bor i Malmö.<br />
Boken utspelas till stor del på<br />
Södermalm i Stockholm, varför?<br />
– För såna som jag, och min<br />
huvudperson Jonas, som är uppvuxna<br />
i små bruksorter i Bergslagen, är<br />
drömmen om storstaden ständigt<br />
närvarande. Och det betyder<br />
Stockholm, Uppsala eller möjligen<br />
Västerås för de mindre visionära. Och<br />
Stockholm är ett bra ställe att placera<br />
en riktigt ensam romankaraktär i.<br />
Boken handlar om en författare som<br />
skriver våldsamma saker som han<br />
avfärdar med att det är på låtsas<br />
tills det inte längre är det. Är det<br />
en kritik mot den egna genren eller<br />
folks fascination för våld?<br />
– Framför allt är det en uppgörelse<br />
med min egen fascination för splatter<br />
och seriemördare. Jag minns när jag<br />
läste A<strong>mer</strong>ican Psycho och stirrade<br />
på bilder på Bret Easton Ellis och<br />
undrade om man verkligen kan skriva<br />
en sån bok utan att vara sån själv.<br />
Svaret på den frågan är: Ja, det kan<br />
man. Med tillräcklig fantasi kan man<br />
låna ut sin egen röst till vad som helst.<br />
Men med Skalpelldansen ville jag se<br />
vad som hände om svaret var nej.<br />
CYRIL HELLMAN<br />
<strong>Läs</strong> en längre intervju<br />
på www.situationsthlm.se<br />
6-11 Huvudstan.indd 7 12-04-19 09.40.42<br />
7
GATA FRAM OCH TILLBAKA<br />
Tysta gatan,<br />
klockan 12.14 –12.31<br />
Kullerstenar och kronprinsens gamla skola, townhouses<br />
och en dödsolycka med fallskärm på taket till num<strong>mer</strong> 16.<br />
Tysta gatan är som sitt namn – tyst. Och etthundratrettioett<br />
steg lång. TEXT ULF STOLT FOTO MAGNUS SANDBERG<br />
8<br />
JAG VIKER IN från Lützengatan. Och<br />
det stäm<strong>mer</strong> – det blir tyst på Tysta<br />
gatan. Det annars alltid närvarande<br />
stadsljud som bör leta sig ner från<br />
Karlaplan och även läcka in mellan<br />
fasaderna från öppningen på<br />
Karlavägen i gatans andra ände löses<br />
liksom upp inne på Tysta gatan.<br />
Kanske för att den är avstängd för<br />
genomfartstrafik.<br />
Udda num<strong>mer</strong> i kvarteret Musketören,<br />
jämna num<strong>mer</strong> i kvarteret<br />
Furiren. Nio dörrar med jämna num<strong>mer</strong>,<br />
sex dörrar med udda.<br />
Trots att gatan kröker sig en aning<br />
är det inget problem att ha total<br />
översikt över allting som sker här, var<br />
man än befinner sig på gatan.<br />
6-11 Huvudstan.indd 8 12-04-19 09.40.51
Den kantas av mindre hyreshus<br />
och townhouses, de flesta byggda<br />
mellan 1910 och 1920 av framstående<br />
arkitekter som Gustaf Adolf<br />
Falk och Cyrillus Johansson.<br />
Gatan är lagd med kullersten och<br />
mitt på den finns en oval gräsmatta<br />
med fyra träd. Elva svarta gatlyktor<br />
kantar.<br />
OM JAG BEGRIPER det hela korrekt<br />
har tre av fastigheterna egna garage,<br />
jag är i alla fall säker på att num<strong>mer</strong><br />
9 har det för där är så tydligt skyltat<br />
om utfart hela dygnet. Utmed gatan<br />
står tolv cyklar och en moped, en svart<br />
gammal Ciao, som för säkerhets skull<br />
låsts fast i ett lågt staket. I cykelstäl-<br />
let uppe vid Karlavägen står tjugotre<br />
cyklar, några av dem lite slitna och<br />
stukade och tydligt övergivna.<br />
Det sitter en ung flicka i solen på<br />
bänken vänd ut mot Karlavägen och<br />
läser i en körkortsbok. Hon är på<br />
kapitlet om rondellkörning ser jag på<br />
illustrationen när jag går förbi.<br />
Det sitter två personer på en<br />
terrass uppe vid taket på num<strong>mer</strong> 11.<br />
En av dem har en filt kring benen.<br />
En dörr öppnas till num<strong>mer</strong> 8<br />
och en trappstädare använder sin<br />
spann som dörrstopp medan han tar<br />
det sista innanför dörren, torkar av<br />
tröskeln med sin mopp och sedan<br />
stänger dörren igen.<br />
Utmed gatan – på sidan med udda<br />
num<strong>mer</strong> – står nio bilar parkerade.<br />
Sju av dem i olika nyanser av grått,<br />
en är mörkt blå och en är svart.<br />
En man med en hund kom<strong>mer</strong><br />
gående ner mot Lützengatan.<br />
Ungefär mitt på kvarteret möter han<br />
först en rökande äldre dam, sedan en<br />
aningen yngre dam med hund – mindre<br />
än hans – i ett koppel bredvid sig.<br />
De hälsar när de möts. Men hundarna<br />
ser knappt på varandra, skäller inte.<br />
ÖVER CYKELSTÄLLEN UT mot<br />
Karlavägen breder en stor trädgren<br />
vågrätt ut sig. Den hålls uppe av en<br />
lyktstolpsliknande stötta.<br />
Flickan på bänken slår ihop sin<br />
bok, tittar på klockan, lägger ner den<br />
XXXXXXXXXXX<br />
i en väska och reser sig och går, tar<br />
höger upp mot Karlaplan.<br />
En taxi kom<strong>mer</strong> sakta körande<br />
nerifrån Lützengatan, svänger runt<br />
planteringen med träden och stannar,<br />
chauffören kliver ut och väntar sedan<br />
med dörren öppen på passagerarna.<br />
Kuriosa: Under en flyguppvisning<br />
1926 skulle en löjtnant Finnson<br />
och en fänrik Thellenborg hoppa<br />
fallskärm. Men fallskärmarna löste<br />
inte ut. En av dem slog ner på Gärdet,<br />
en av dem på taket till fastigheten på<br />
Tysta gatan 16.<br />
Och en gång i tiden gick dåvarande<br />
kronprins Carl Gustaf i Broms<br />
skola på num<strong>mer</strong> 7.<br />
Men nu är det, som sagt, lugnt här.<br />
6-11 Huvudstan.indd 9 12-04-19 09.41.01<br />
9
KRÖNIKA<br />
Mannen bestäm<strong>mer</strong>. Jag<br />
försöker göra som han<br />
vill. Jag flyger runt som en<br />
vante, lägger krokben för<br />
mig själv, mina klackar trampar på<br />
andras fötter och när jag knockar en<br />
tjej med min armbåge avslutar jag<br />
dansen med den man som nyss med<br />
hetsiga rörelser fört mig på salsadansgolvet.<br />
Jag tänker att om han<br />
någon gång provat på att vara jag,<br />
vara kvinna – den som följer – hade<br />
det här nog gått bättre.<br />
ANNORLUNDA ÄR DET när jag provar<br />
på queertango. Instruktören Charlotte<br />
Rivero från Tangoverkstaden – Roller<br />
i Rörelse berättar om den argentin-<br />
10<br />
MARIA HAGSTRÖM SÅ SMÅNINGOM FÖRBJÖDS<br />
SAMKÖNAD DANS. I VÄRSTA FALL KUNDE MAN JU BLI<br />
HOMOSEXUELL AV SÅNT DÄR<br />
ska tangon som uppstod i slutet av<br />
1800-talet i Buenos Aires hamnkvarter.<br />
Eftersom där fanns många<br />
immigranter och få kvinnor var det<br />
vanligt att män dansade med män.<br />
Så småningom förbjöds samkönad<br />
dans. I värsta fall kunde man ju bli<br />
homosexuell av sånt där.<br />
Men i denna danssal finns inga<br />
bestämda kön och roller. Jag är hen,<br />
som det så modernt heter, när jag går<br />
runt i danssalen till den känslosamma<br />
tangomusiken. Skapar ögonkontakt,<br />
går fram och någon tar tyst initiativet.<br />
Den andra följer. Vi byter partner,<br />
byter roller. En uppfriskande omväxling<br />
till danskurser där ”tjejerna gör si,<br />
killarna så”. Hur gör hen då?<br />
Charlotte Rivero försöker förändra<br />
dansscenen. En queerdansrörelse<br />
har sakta vuxit fram och 11–13 maj<br />
hålls Queer Tango Festival i Stockholm.<br />
Men den hetrosexuella normen<br />
är stark i dansvärlden. Förtryckande<br />
och exkluderande, tycker Charlotte<br />
Rivero. Om två män har ett förhållande<br />
kanske de vill dansa med<br />
varandra utan att behöva känna sig<br />
udda och det finns heterosexuella<br />
som vill ha större frihet. Det finns<br />
också en maktstruktur på dansbanan<br />
där män har övertaget, menar hon.<br />
Där finns ofta fler kvinnor, vilket<br />
gör att männen kan välja och vraka<br />
medan en del kvinnor blir sittande.<br />
Bör vi inte bevara traditioner och<br />
kulturarv? undrar en del. Men då<br />
tangon började med att män dansade<br />
med män så är queertango inte att<br />
förstöra arvet, det är snarare att ta<br />
tillbaka det.<br />
FÖR EGEN DEL väljer jag ändå gärna<br />
att vara följare. Förmodligen är jag<br />
starkt påverkad av heteronormen,<br />
men med tanke på all kontroll jag<br />
försöker ha i övriga livet är det skönt<br />
att kliva ut på ett salsagolv och inte<br />
veta exakt vad som ska hända. Men<br />
visst önskar jag (och den knockade<br />
tjejen) att rollerna hade varit ombytta<br />
när jag dansade med den hetsiga<br />
mannen. Då skulle jag ha visat hur en<br />
vante ska tas.<br />
Välkommen till världen<br />
www.dopet.info<br />
6-11 Huvudstan.indd 10 12-04-19 09.41.04
<strong>Situation</strong>Waldersten<br />
6-11 Huvudstan.indd 11 12-04-19 09.41.12
12-13 Soso.indd 12 12-04-19 09.46.08
Soso har musiken som sin snuttefilt. Nu släpper hon sitt andra album gratis. TEXT MARIA LINDÉN FOTO CAROLINE TIBELL<br />
BESATT AV KINA<br />
Soso har landat! Sophia Somajo är<br />
tillbaka med nytt album, nytt namn,<br />
nyskild från stora skivbolaget. Nya<br />
plattan: That Time I Dug So Deep<br />
I Ended up in China (T.T.I.D.S.D.I.E.U.I.C.)<br />
är Sosos egen produktion rakt igenom. Hon<br />
har komponerat, producerat och spelat in<br />
hemma i sovrummet. Plattan kom<strong>mer</strong> ut på<br />
egna bolaget: Do It Yourself Bitch Productions.<br />
När vi träffas en kylslagen vårkväll på<br />
Södermalm har albumet laddats ner 50 000<br />
gånger på de tre dagar det legat ute. Med<br />
ett försiktigt men nöjt leende berättar Soso<br />
att hennes hemsida kraschat. Hon ger bort<br />
sitt andra album gratis på The Pirate Bay.<br />
Albumet är en gåva från henne till fansen.<br />
I ett brev på sin hemsida skriver Soso att<br />
hon inte är intresserad av att sälja musik.<br />
Att det gamla sättet att distribuera musik<br />
är förlegat. Att hon känner att hon inte<br />
är bestulen på något så länge hon vinner<br />
lyssnare.<br />
– Nu, med internet, är inget lokalt, men<br />
det här är liksom inte ett skivsläpp i Sverige.<br />
Det är a<strong>mer</strong>ikanerna som bryr sig mest om<br />
min musik. 70 procent av nedladdningarna<br />
av nya albumet är gjorda i A<strong>mer</strong>ika, och<br />
knappt 30 procent i Sverige, säger den intagande<br />
27-åringen, helt klädd i svart, från<br />
hatten till de höga stövlarna.<br />
NEJ, I SVERIGE är hon relativt okänd. Soso tror<br />
det kan ha att göra med att hennes första<br />
album, Laptop Diaries, även det egenhändigt<br />
inspelat i sovrummet, kom i skymundan för<br />
skivsläpp från elektropopkollegorna Lykke<br />
Li och Robyn. Inga jämförelser i övrigt. Soso<br />
är Soso. I media brukar hennes röst jämföras<br />
med de riktigt stora åttiotaliströsterna<br />
som Winehouse, Adele och Beyoncé. Själv<br />
säger hon att det tog ett tag innan hon accepterade<br />
sin röst.<br />
– Alla lär sig sjunga genom att imitera nån<br />
annan. När man lärt sig sjunga rent tekniskt<br />
så gäller det att hitta hur man låter själv. Det<br />
är oftast verkligen en besvikelse. Jag lyssnade<br />
på Erykah Badu och Lauryn Hill som<br />
har djupa röster. Det var dem jag härmade,<br />
men jag hade aldrig så mörk röst som jag<br />
ville ha. Jag lät så himla fjuttig tyckte jag.<br />
Det var skittråkigt. Det tog ett tag innan jag<br />
blev okej med att jag låter så här. I tonåren<br />
var det nån som sa: Du låter som Kate Bush.<br />
Jag köpte en platta och bara: Va’ fan är det<br />
här! Vad taskigt sagt! Men med åldern förstod<br />
jag att det var en komplimang och nu<br />
är Kate Bush en av mina stora förebilder<br />
rent konstnärligt.<br />
PÅ NYA PLATTAN har Soso uppfunnit en ny<br />
musikgenre: ”chitek”. Den fascinerande<br />
bakgrunden är ett rosa kassettband Sosos<br />
pappa fick av ett affärsbiträde när han<br />
var på affärsresa i Kina. Av en slump fick<br />
affärsbiträdet se pappans plånboksbild<br />
på den ettåriga dottern som hade mycket<br />
sneda ögon och vitblont hår. Den kinesiska<br />
kvinnan trodde flickan var albinokines<br />
och ville ha bilden. Pappan vägrade men<br />
fick ändå med sig presenter från affären,<br />
bland annat ett laxrosa kassettband med<br />
kinesisk pop. För några år sedan hittade<br />
Soso bandet, lyssnade fascinerad och blev<br />
besatt av Kina.<br />
– Jag snöar lätt in på nånting, så jag började<br />
kolla på kinesisk film och läsa allt om<br />
Kina. Ett tag kunde jag alla kejsare och alla<br />
inbördeskrig och lärde mig allt om Mao.<br />
Allt jag har hemma har nån koppling till<br />
Kina. Jag ville göra ett album som låter<br />
precis som det där kassettbandet. Kvalitets-<br />
mässigt ska det låta nittiotal, lite diskantigt<br />
och burkigt som det lät ur min kassettbandspelare,<br />
blandat med nittiotalselectronica.<br />
Det är så skivan låter. Jag kallar det för<br />
chitek.<br />
Låtarna på T.T.I.D.S.D.I.E.U.I.C. handlar<br />
om Sosos liv. Det självutlämnande är hennes<br />
arbetsmetod. Hon vet inget annat sätt<br />
att göra musik på, säger hon. Alla låtar<br />
kom<strong>mer</strong> ur en känsla, oftast något som gör<br />
henne så ledsen att hon måste skriva, måste<br />
ventilera när ingen är vaken att prata med.<br />
(Soso är nattmänniska.)<br />
– Att göra musik är väldigt terapeutiskt,<br />
det är min snuttefilt. Sen försöker<br />
jag paketera min musik i ett attraktivt<br />
litet paket med produktioner som är lite<br />
lyxiga så nån annan än jag ska bry sig. För<br />
den som är intresserad finns det mycket<br />
information. För den som bara vill höra ett<br />
fett beat så finns det också nånting. Ofta<br />
slår det mig vilken konstig grej artisteri är.<br />
Hur kan man tro att ens personliga historia<br />
ska angå nån annan? Det är egentligen<br />
otroligt egocentriskt och konstigt. Men har<br />
man förmågan att förmedla en känsla, nåt<br />
som känns hos nån annan, så är det värdefullt.<br />
EFTER FÖRSTA PLATTAN fick Soso skivkontrakt,<br />
men det ledde till att hon slutade spela live.<br />
Hon gick i baklås av pressen att sälja, att<br />
göra promotion och av att det var skivbolagsdirektörer<br />
i publiken. Hon fick panik<br />
och ställde in viktiga spelningar. Det blev<br />
plötsligt svårt att göra låtar.<br />
– Det var därför jag gjorde slut med mitt<br />
skivbolag. Jag tänkte på processen efter,<br />
innan jag ens började med själva skapandet.<br />
Så jag sket i det där, tog mig ur mitt<br />
avtal och ger bort min skiva gratis.<br />
SOPHIA ”SOSO” SOMAJO GÖR: Musiker, producent och professionell låtskrivare åt andra artister. AKTUELL: Med sitt andra album: That Time I Dug<br />
So Deep I Ended up in China på egna bolaget Do It Yourself Bitch Productions. FÖDD: I Uppsala, men flyttade till Stockholm som sjuåring.<br />
12-13 Soso.indd 13 12-04-19 09.46.14<br />
13
Byggropen på Odenplan har med Citybanans sträckning att göra, i<br />
gropen vid Hornstull bygger man om ett parkeringsgarage till butiksplan<br />
och galleria för att göra området attraktivare. Gemensamt för byggena<br />
är att de sker mitt i en miljonstad, på knutpunkter i kollektivtrafiken där<br />
människor hela tiden rör sig. TEXT ULF STOLT FOTO JOEL NILSSON<br />
GRÄVJOBB<br />
Om man tittar ner i golvet i biljetthallen<br />
på Odenplans tunnelbanestation<br />
kan man se stråk av grå<br />
plattor i golvläggningen i stället för<br />
de annars vita. Det är där de öppnade och la<br />
ner kolfiberar<strong>mer</strong>ing för att hålla betongen<br />
på plats innan de öppnade byggropen. De<br />
har också stöttat upp med stag på utsidan.<br />
För att inte jorden ska ”kalva över” när de<br />
gräver på andra sidan väggen.<br />
Men det var inte det första som gjordes<br />
på Odenplan inför bygget.<br />
Vi står nere i biljetthallen och informatör<br />
14<br />
Jenny Stenis och projektledare Per Lunde<br />
visar på bilderna som hänger på väggen och<br />
berättar att det som för flera år sedan började<br />
som en systemupphandling<br />
blev till en järnvägsplan,<br />
som blev en bygghandling<br />
och sedan projekterades det<br />
hela och förfinades och detaljerades<br />
<strong>mer</strong> och <strong>mer</strong>.<br />
Per Lunde.<br />
– Det har studerats säkert<br />
femton–tjugo olika alternativ av sträckningar<br />
för Citybanan, berättar Per Lunde.<br />
Det som i dag är en inhägnad byggrop<br />
Jenny Stenis.<br />
mellan Upplandsgatan, Karlbergsvägen<br />
och Odengatan – helst hade de velat ha en<br />
större byggarbetsplats om det varit möjligt –<br />
kom<strong>mer</strong> när det är klart att innehålla en<br />
biljetthall och rulltrappan ner till Citybanan.<br />
Vilken de snart börjar gräva, snett ner<br />
i riktning mot Gustav Vasa kyrka, liksom in<br />
under Upplandsgatan, så snart sekantpålarna<br />
mot Odengatan ar<strong>mer</strong>ats klart.<br />
– Det är ar<strong>mer</strong>ing ner i berget för att det<br />
inte ska tippa, så vi kan jobba säkert nere i<br />
gropen. Man borrar sig ner till berget – det<br />
är bra granit under Stockholm – och gör<br />
14-17 Byggplatser.indd 14 12-04-19 09.54.27
fast, sen skruvar man åt med ett visst uträknat<br />
drag med hjälp av en stor mutter.<br />
PÅ VÄG NER i gropen möter vi en flaggvakt.<br />
Det är några minuter kvar tills en av dagens<br />
laddningar ska skjutas. De spränger fem sex<br />
gånger per dag på fasta tider mellan åtta på<br />
morgonen och sex på kvällen.<br />
Det som ska sprängas bort nu är en liten<br />
klack som måste undan för att de ska kunna<br />
bygga klart tunneln och kulverten till det<br />
som kallas den Karolinska grenen. Tunneln<br />
går parallellt med Karlbergsvägen.<br />
MAN BORRAR SIG NER TILL BERGET –<br />
DET ÄR BRA GRANIT UNDER STOCKHOLM<br />
– Det är en anslutning vi möjliggör, en<br />
spårtunnel för den eventuella Karolinska<br />
grenen. Det vi spränger för nu är en kulvert<br />
under den tunneln för att möjliggöra installationer,<br />
en rörgrav kan man säga. Det är så<br />
långt vi gör, sen gör SL som de vill – drar<br />
fram räls den vägen eller inte.<br />
Den känsligaste delen av bygget är just<br />
när de gräver ut för rulltrappan under<br />
Upplandsgatan och Gustav Vasa kyrka.<br />
Altarkonstruktionen i kyrkan är känslig för<br />
vibrationer och det får inte ske att de skadar<br />
den under bygget.<br />
När vi går förbi några containrar uppställda<br />
framför barackerna där kontoret ligger<br />
noterar jag att skyltarna som anger vad<br />
de innehåller för byggmaterial är skrivna<br />
på flera språk.<br />
14-17 Byggplatser.indd 15 12-04-19 09.54.43<br />
15
GRÄVJOBB<br />
– Ja, det är många polacker som jobbar<br />
här. De har en god hantverkstradition där,<br />
de är duktiga.<br />
ETT LARM LJUDER. De två som jobbar med<br />
ar<strong>mer</strong>ingen stänger av sina grejer och går<br />
upp ur gropen. Vi beordras bort från kanten<br />
– av säkerhetsskäl, de är strikta och<br />
noga just för att det är människor runt<br />
omkring hela tiden – och det smäller till,<br />
dovt och sordinerat, sedan är arbetet i gång<br />
i gropen igen. Skyddsmattorna tas bort,<br />
sprängstenen schaktas undan och lyfts<br />
bort ur gropen via container med lyftkran.<br />
Och nya hål för laddningen klockan sex<br />
börjar borras.<br />
När jag gick ett varv runt Odenplan tidigare<br />
såg jag inte längre några röda lakan<br />
hänga ut genom fönster eller från balkonger<br />
– symbolen för den protest mot ännu en<br />
galleria i staden som vajade här för några år<br />
sedan innan bygget kom i gång.<br />
I dag har ilskan lagt sig. Jenny Stenis<br />
berättar att de har en bra dialog med de<br />
boende.<br />
– Vi arbetar ju och det stör, vissa <strong>mer</strong> än<br />
andra. Vi har hjälpt en del att hitta andra<br />
boenden under tiden, kanske ett tiotal.<br />
Men det är ganska lite, sett till att säkert<br />
tiotusentals människor påverkas och störs<br />
av detta.<br />
I slutet av nästa år ska den nya arkitektritade<br />
entrébyggnaden stå klar och kunna<br />
fungera som biljetthall, men först 2017 ska<br />
Citybanan vara klar och de 16,8 miljarder<br />
projektet kostar vara spenderade.<br />
Per Lunde är övertygad om att de klarar<br />
deadline till 2017. Inte riktigt lika säker på<br />
2013.<br />
– Men vi jobbar på det.<br />
NÄR BYGGROPEN VID Hornstull är klar och<br />
igenfylld står ett nytt busstorg där med en<br />
övervuxen pergola till skydd mot regnet.<br />
Och där bron över Långholmsgatan fäster<br />
står då ett nytt, danskt – av arkitekten Christian<br />
Merkel på Wester Elsner – ritat restauranghus<br />
som är tänkt att vara öppet <strong>mer</strong><br />
eller mindre dygnet runt.<br />
– Det är själva kryddan, en formbyggnad i<br />
tre våningar, spektakulär. Tanken är att man<br />
ska kunna äta frukost där på väg till jobbet,<br />
men även att det är barhäng sent på natten.<br />
För att skapa en levande plats dygnet runt,<br />
en mötesplats som höjer statusen på området,<br />
berättar projektchef Lars Johansson<br />
16<br />
medan han visar de färdiga skisserna och<br />
ritningar han lagt ut på bordet i byggkontoret<br />
på våning fem med utsikt över gropen.<br />
Vad man gör i gropen nu är att man<br />
spränger och schaktar sig ner till rätt nivå,<br />
förankrar gropen. Sedan påbörjar man<br />
pålningen. Och precis som på Odenplan<br />
så är det problem att spränga i innerstaden<br />
– småladdningar för att inte skvätta sten för<br />
vitt omkring sig, vilket gör att allting tar lite<br />
längre tid.<br />
– I dag i gropen jobbar inte så många, tio–<br />
femton kanske. Men totalt är det nog mellan<br />
hundrafemtio och tvåhundra personer<br />
som jobbar här. De flesta i<br />
det gamla parkeringsgaraget<br />
under huset här som stagas<br />
upp.<br />
Sedan tar han en ritning<br />
och visar och berättar vad de<br />
gör, hur de tar bort det gamla<br />
betongbjälklaget och ersät-<br />
Lars<br />
Johansson.<br />
ter det med stålbalkar – ”som plockepinn<br />
ungefär, bit för bit byter man ut och stagar<br />
14-17 Byggplatser.indd 16 12-04-19 09.54.58
upp” – för att skapa högre takhöjd. Och för<br />
att huset inte ska rasa. Där ska sedan en galleria<br />
byggas, som ska fortsätta ut i det som<br />
i dag är gropen. Det ska liksom växa ut under<br />
torget och sättas ihop med tunnelbanan.<br />
Det är 25–30 olika yrkeskategorier som<br />
jobbar med bygget vid Hornstull. Just nu<br />
är det många rivare, håltagare och smeder<br />
som gör det tunga jobbet med att stötta upp<br />
fastigheten. Men också snickare, sättare,<br />
undertaksmontörer och elektriker.<br />
När vi går ner i byggropen berättar Lars<br />
Johansson att byggställningen som är rest<br />
mot fasaden egentligen inte har med bygget<br />
som sådant att göra – det är en utrymningsväg.<br />
Om det skulle brinna i fastigheten<br />
finns ingen andra väg ut för de boende<br />
– stegbilen når dem inte över gropen.<br />
Några lägenheter försvinner i huset när<br />
den nya byggnaden kom<strong>mer</strong> på plats. Men<br />
det har man löst med hyresgästerna. Av vilka<br />
det finns några som bott i fastigheten ända<br />
sedan den byggdes för femtio år sedan.<br />
– Vi var inne och inspekterade en lägen-<br />
het. De hade bott där sen huset byggdes. De<br />
ville inte att vi skulle göra nåt i deras lägenhet<br />
som gjorde åverkan på vävtapeten – de<br />
hade nämligen betalat extra för den när de<br />
flyttade in.<br />
I höst räknar de med att vara så pass klara<br />
att gropen – planenligt – kan fyllas igen.<br />
Och nästa år ska hela bygget vid Hornstull<br />
vara klart. Lars Johansson är säker på att de<br />
klarar det.<br />
– Som det ser ut nu ska det inte vara nåt<br />
problem.<br />
14-17 Byggplatser.indd 17 12-04-19 09.55.08<br />
17
18<br />
18-25 Thorsten Flinck.indd 18 12-04-19 09.52.24
Den 14 maj är det hundra år sedan August Strindberg dog och TV4<br />
visar då skivaktuelle Thorsten Flincks tolkning av Fadren. <strong>Situation</strong><br />
<strong>Sthlm</strong> träffade honom för att tala Strindberg, teater och hur det känns<br />
att under en månad gå från kvällspressens enfant terrible till folkkär.<br />
TEXT CYRIL HELLMAN FOTO PATRICIA REYES<br />
FOLKETS<br />
RÖST<br />
Jag hatar att bli intervjuad men låt<br />
dig inte nedslås av det, säger Thorsten<br />
Flinck när vi träffas på hans<br />
hotell i centrala Stockholm i slutet<br />
av februari. Man kan ha bättre förutsättningar<br />
för en intervju. Man kan ha ännu<br />
sämre, som att varje gång jag intervjuat<br />
honom har våra möten inletts med att vi<br />
talat om döden. Första gången vi möttes var<br />
på vår unge väns begravning. Senast vi möttes,<br />
på ett sjukhus, var det jag som upplyste<br />
honom att Ingmar Bergman dött under natten.<br />
Demonregissören vars behandling av<br />
Thorsten Flinck i Misantropen föranledde<br />
reumatism och utskrivning av morfin<br />
vilket i sin tur resulterade i missbruk och<br />
att Thorsten Flinck dog och återuppstod.<br />
Dagen innan första mötet för denna artikel<br />
har Thorsten Flincks vän, tillika Ingmar<br />
Bergmans förtrogne favoritskådespelare,<br />
Erland Josephson dött. ”Jag har tänkt på det<br />
här, det är mycket märkligt”, säger Thorsten<br />
18-25 Thorsten Flinck.indd 19 12-04-19 09.52.39<br />
19
FOLKETS RÖST<br />
Flinck och berättar att den 8 januari 1981,<br />
Erlands namnsdag, började han Scenskolan<br />
tillsammans med dennes dotter Charlotta<br />
Larsson som blev hans första stora kärlek.<br />
Vi bestäm<strong>mer</strong> oss slutligen för att tala om<br />
det som ligger hans hjärta närmast: August<br />
Strindberg och teater. Den 14 maj, hundra<br />
år efter Strindbergs död, visar TV4 Thorsten<br />
Flincks tv-dramatisering av Fadren.<br />
En pjäs som fängslade honom redan första<br />
terminen där på Scenskolan.<br />
– Stadsteatern hade direkt inpå att jag<br />
började skolan premiär på Fadren med<br />
Keve Hjelm i huvudrollen och överallt där<br />
jag kom talade man om två personer. Den<br />
ena var ”Ingmar” och den andra var ”Keve,<br />
Keve, Keve”. En dag kom Peter Dalle till<br />
skolan och pedagog Hans Wigren frågade<br />
”Hur är det med dig Peter?” ”Förlåt, jag<br />
hör inte, det är bra”, sa Peter. Det visade<br />
sig att han varit och sett Fadren. Peter och<br />
jag bodde ihop i två år i hans rivningskontrakt<br />
på Klara Kyrkogata och var otroligt<br />
tajta. Lite märkligt i dag då vi inte har nån<br />
kontakt. Vi gick olika vägar men jag har en<br />
otrolig kärlek till denne man. ”Du måste<br />
se Fadren”, sa han. Peter hade en fin, dyr<br />
skidmössa i massa färger, den snodde jag<br />
och tog inte av mig på ett halvår. Den hade<br />
jag på mig när jag gick och såg Fadren. Så<br />
är det så fruktansvärt jävla bra. Jag ser en<br />
människa som är totalt oförutsägbar. Så<br />
bra att det inte går att beskriva. Jag såg den<br />
trettioen gånger. Snacket bland vakterna<br />
gick ”nu kom<strong>mer</strong> Beckis-färgprover igen”,<br />
den där förstaårseleven med mössan. Det<br />
var att jämföra med den bästa rockkonsert<br />
jag sett.<br />
Vilken är det?<br />
– En konsert med Ebba Grön. Men det<br />
här var bättre än den. Sen blev Keve som en<br />
far för mig. En av de få personer, förutom<br />
mina döttrar, vars kärlek jag har litat på i<br />
mitt femtioåriga liv. Han älskade mig för<br />
den jag var. Oavsett om jag hade jobbat på<br />
Ica eller regisserat så älskade han mig för<br />
Thorsten. Det där är mitt stora dilemma och<br />
det ligger nog inte så mycket hos motparten<br />
utan snarare hos mig. Att jag har svårt att<br />
tro det, att nån skulle göra det eftersom jag<br />
har bra självförtroende men väldigt svag<br />
självkänsla.<br />
Nitton år senare hade Thorsten Flinck<br />
premiär på sin dåvarande teater Plaza med<br />
Fadren. Då hade Keve Hjelm fått prostatacancer<br />
men kom ändå dit.<br />
20<br />
– Han sa till mig: ”Thorsten, jag hör inte<br />
ens vad du säger till mig om mig. Du vet<br />
att i dag är det du som är det.” Han gav mig<br />
det bara en timme innan jag skulle in på<br />
scen och jag blev så glad. Jag frågade: ”Hur<br />
menar du?” ”Det är du som är legenden, det<br />
är du som är den store i dag, inte jag, jag<br />
är en gammal farbror”, sa han. Jag gjorde<br />
en särskild hovbugning när han satt där på<br />
premiären.<br />
Hur vill du beskriva August Strindberg som<br />
skriftställare?<br />
– Strindberg skrev med den mentala<br />
gaspedalen i botten. När han sneglade mot<br />
Norge och Ibsen fick han intellektuellt<br />
komplex. Det där utnyttjade Ibsen och sa:<br />
”Ja, Strindberg, var inte det han som när<br />
han skulle ta av sig överrocken tog av sig<br />
hela bröstkorgen, hoho!”, skrockar Thorsten<br />
Flinck på norska och fortsätter: För att<br />
han offrade sina känslor.<br />
Thorsten Flincks tv-dramatiseringar av<br />
Strindberg initierades för nio år sedan av<br />
TV4:s avgående vd Jan Scherman. Eftersom<br />
han inte var i bästa form då började han<br />
med Paria med enbart sig själv i de båda<br />
rollerna, därefter har han gjort Den starke<br />
och Fordringsägare.<br />
Varför spelar sångaren Christer Sjögren i<br />
Fadren?<br />
– Jag hade sett på tv en snutt där han stod<br />
i en trenchcoat och talade med nån. Jag<br />
upplevde ett utanförskap och därigenom<br />
en smärta jag tyckte mig se, eller som jag<br />
vet att jag såg. Mitt i detta vikingaglitter<br />
och tretton miljoner sålda skivor såg jag<br />
ett utanförskap som jag kände igen. Jag har<br />
massor av skådespelare i ett kartotek som<br />
jag vill jobba med där jag sett nån spricka<br />
nånstans. När jag ser en spricka hos människor<br />
tycker jag det är intressant. Om en<br />
skådespelare är riktigt jävla dålig så vill jag<br />
jobba med den för då tror jag att hon eller<br />
han kan bli fruktansvärt bra. Min gode vän<br />
Erland Josephson var alltid bra. Men sanningen<br />
är ju att han inte var den störste skådespelaren,<br />
absolut inte, däremot var han en<br />
stor teaterman i form av politiska refor<strong>mer</strong>,<br />
författarskapet, dramatiker och så vidare.<br />
Som skådespelare var han inte den störste<br />
i och med att du aldrig fick nåt oväntat av<br />
Erland Josephson då han bara levererade.<br />
Med en skådespelare som är dålig betyder<br />
det att du kan få nåt fruktansvärt bra och<br />
därför är jag intresserad.<br />
Hur är då din syn på regi? Hur arbetar du som<br />
regissör?<br />
– När vi jobbade med Puntila hade Börje<br />
Ahlstedt en monolog och han höll på med<br />
den där jävla monologen på golvet och så<br />
småningom kom vi upp på scenen. Jag sitter<br />
ju utanför och när man sitter där är det<br />
väldigt lätt att bli übermensch och börja<br />
använda nietzscheanska ter<strong>mer</strong>. Jag ser att<br />
OM EN SKÅDESPELARE ÄR RIKTIGT<br />
JÄVLA DÅLIG SÅ VILL JAG JOBBA MED<br />
DEN FÖR DÅ TROR JAG ATT HON ELLER<br />
HAN KAN BLI FRUKTANSVÄRT BRA.<br />
det enda människan kan göra är att sätta sig<br />
på stolen, ser det på en minut, men säger<br />
ingenting. Nån säger: ”Varför säger du inte<br />
åt honom att sätta sig på stolen?” Jag svarar:<br />
”Nej, vänta, vänta.” Så en dag, en vecka före<br />
premiär, kom<strong>mer</strong> Börje in i matsalen och<br />
säger: ”Du Thorsten, nu har jag en grej, nu<br />
vet jag hur jag ska göra” och så kom<strong>mer</strong> vi<br />
till scenen och han säger: ”Vad tror du om<br />
jag sätter mig på stolen?”<br />
– Detta parat med Micke Persbrandt<br />
som hela tiden ville komma ut från vänster<br />
när jag ville höger med Tre systrar: ”Nej,<br />
nej, jag vill göra min grej.” Han hade tjejer<br />
där och som snubbe ville han inte ge vika<br />
inför mig. Så en dag senare säger jag på<br />
en genomgång: ”I dag kom du från höger”<br />
fast han hade kommit från vänster och<br />
han svarar: ”Ja, jag ville prova det.” ”Skitbra,<br />
behåll det”, sa jag. ”Ja, det tänker jag<br />
nog göra”, sa Micke. All god regi handlar<br />
i grunden om manipulation och ingenting<br />
annat. Jag menar att Mikael och Börje<br />
manipulerades. Börje fick ju känna sig<br />
begåvad och intelligent. Skådespelare är<br />
ganska ofta dumma i huvudet. Jag är själv<br />
skådespelare. Scenisk intelligens har inget<br />
med intelligens i verkligheten att göra, sen<br />
finns det vissa undantag. Ingen nämnd,<br />
ingen glömd.<br />
Vad ser du dig själv som i dag: artist, skådespelare,<br />
regissör eller allting?<br />
18-25 Thorsten Flinck.indd 20 12-04-19 09.52.47
18-25 Thorsten Flinck.indd 21 12-04-19 09.52.57<br />
21
FOLKETS RÖST<br />
THORSTEN FLINCK FÖDD: 17 april 1961, Solna. BOR: Stockholm. YRKE: Skådespelare, regissör,<br />
artist. PJÄSER I URVAL: Doktor Flinck (2008), Fadren (2001), Lång dags färd mot natt (1998), Misantropen<br />
(1995), Herr Puntila och hans dräng (1996), Tant Blomma (1993), Romeo och Julia (1991), Gertrud<br />
(1991). TV I URVAL: Maskeraden (2009), Fodringsägare (2008), Den starkare (2004), Rapport till himlen<br />
(1994), Goltuppen (1990), Babels hus (1981). FILMER I URVAL: Spindelgången (2010) Blodsbröder<br />
(2005), Ett hål i mitt hjärta (2004), Jag är din krigare (1997), Sökarna (1993), Grötbögen (1986). SKIVOR I<br />
URVAL: Thorsten Flinck och Revolutionsorkestern (2011), Vildvuxna rosor (2005), På Lördag E Re Fest Hos<br />
Catrin (1979 med Rockvindar). AKTUELL: Fadren 14 maj på TV4, skivan En dans på knivens egg.<br />
22<br />
– Schizofren… Kalle Anka… Nej, men<br />
jag är ju teaterman, det vet du väl. Tvivlar<br />
du på det?<br />
Men du började som skådespelare, blev<br />
Dramatens påläggskalv som regissör på<br />
nittiotalet och under 2000-talet har du varit<br />
aktiv som artist.<br />
– Ska du göra nåt så ska du göra det fullt<br />
ut oavsett vad det är. Jag hade lika bra kunnat<br />
lasta i hamn. I annat fall skit i det, om du<br />
inte bara behöver få ihop till brödfödan.<br />
I ditt Melodifestivalsframträdande hade du<br />
stor närvaro och inlevelse. Ser du musikframträdandena<br />
som en del av teatermannen?<br />
– Rockens ursprung är ett slags levnadssätt,<br />
förhållningssätt till omvärlden. Ett förbrännande<br />
sätt, för den är ju sprungen ur<br />
arbetarklassen. Jag är rock’n’roll oavsett om<br />
jag håller en mick i händerna eller Dödsdansens<br />
manus. Det kan inte jag ändra på. Till<br />
och med när jag är farbror kom<strong>mer</strong> jag att<br />
vara rock’n’roll men jag tror nog jag hellre<br />
skulle vilja vara dansband. Det är betydligt<br />
lugnare och tryggare och då hade jag haft<br />
sorterade papper. En av fällorna i mitt liv är<br />
att jag har hamnat i de dåliga djupa svackor<br />
som jag gjort och det har haft att göra med<br />
att mina papper inte varit sorterade. Är man<br />
dansband är man sorterad och framför ”i<br />
natt i natt är det du eller jag” och sen levererar<br />
man fakturan på 28300 kronor och<br />
innan krögaren har kommit hem så har han<br />
det i sin mejl. Sån är inte jag, då skulle jag<br />
vara rik och må betydligt bättre i dag. Det<br />
här är ingenting jag kan göra nåt åt, det bara<br />
är så. Jag förbannar det lika mycket som jag<br />
är tacksam för det. Det är en börda och en<br />
tillgång. Allting som är av värde har ju båda<br />
sidor.<br />
Du känns säkrare i uttrycket om man jämför<br />
med dina tidigare skivor.<br />
– Ja, jag är en förbannat bra sångare. Jag<br />
trodde nämligen inte det tidigare. Jag trodde<br />
att man bara kunde vara bra på en sak.<br />
Och riktigt jävla bra kan du bara vara på en<br />
sak. Men det har visat sig nu, att efter de här<br />
tio åren ute på landsvägarna har jag blivit<br />
en sångare som kan ställa mig på de övre<br />
skikten tillsammans med sångare som gör<br />
det jag gör, det vill säga berättande texter,<br />
ballader och rockmusik.<br />
Vilket är ditt tidigaste teaterminne?<br />
– Min mor satte mig på andra radens<br />
vänstra fond, så släcktes det och så gick<br />
rampen, säger han och börjar stompigt<br />
sjunga ”ba-ba-ba-vamp – jag heter Mickel<br />
18-25 Thorsten Flinck.indd 22 12-04-19 09.53.05
jag, en räv varenda dag”. Så kom Sven-<br />
Bertil Taube in som Klas Klättermus. Sen<br />
den dagen var jag torsk. När det blev ljust i<br />
salongen frågade jag mamma: ”Kan vi gå på<br />
nästa föreställning?”<br />
Du började teaterskola sju år gammal.<br />
– Sen gick jag i teaterskola hela livet och<br />
gör det fortfarande. Det är smärtan med det<br />
här yrket. Ett människoliv räcker inte till för<br />
att fullända det här yrket på nåt sätt.<br />
Vad lär du dig för nytt i dag?<br />
– Sånt som textbehandling, lägga huvudet<br />
i ordet, liksom accentuera olika repliker<br />
på olika ställen, säger Thorsten Flinck och<br />
knäpper med fingrarna och säger ”bawa<br />
bawa” i olika ryt<strong>mer</strong>. Strindbergs rytm har<br />
jag i mig. August Strindberg och Thorsten<br />
Flinck skulle det kunna vara! Fadren av<br />
Strindberg är skriven för Thorsten Flinck.<br />
Strindberg är den författare som ligger<br />
närmast mig vad gäller rytm. Och rytmen<br />
är det som jag tar vara på. Texten har du ju<br />
redan. Fadren är ett fantastiskt läsdrama.<br />
Sen ska skådespelarna förkroppsliga detta.<br />
Då finns hemligheten i hur du behandlar<br />
textens rytm. Den har Strindberg väldigt,<br />
väldigt tydligt för mig.<br />
Strindberg lägger också in sig själv i alla<br />
berättelsens karaktärer. Det är inte alla<br />
författare som gör det.<br />
– Därför att han skriver utan mentala<br />
kondo<strong>mer</strong>. Han skriver liksom utan skydd.<br />
Det är det som är stort. Det som är så fantastiskt<br />
vackert. Medan Ibsen, för att ta<br />
honom igen, nu är jag absolut inte nån<br />
hatare av Ibsen, sitter där i Norge med förstoringsglas<br />
och som en kirurg dissekerar<br />
texten som han har skrivit: ”Det här har<br />
ingenting med mig att göra.” Observatörerna<br />
som de hette, som satt på kaféerna<br />
i Paris, som så småningom Hjalmar Söderberg,<br />
en annan av mina husgudar. Där blir<br />
det kollision för mig. Söderberg lägger<br />
inte in nån slags känsla. De beskriver bara<br />
ett skeende utan att själva gå in och tolka<br />
eller stå för en åsikt. Men det kan ibland ta<br />
ännu hårdare på mig. Ett mellanting mellan<br />
Strindberg och Söderberg vore en nåd<br />
att stilla vädja om. Men vi kan ju inte få<br />
allt, eller hur?<br />
Vad är det som fascinerar dig med Hjalmar<br />
Söderberg?<br />
– Jag är en extremt utvecklad emotionell<br />
människa. Jag har fått lära mig att bli en tankens<br />
man. Både i livet och på teatern. En<br />
tankens skådespelare, stor via tanken och<br />
inte via kroppen eftersom jag är kropp. Jag<br />
är ju bara kropp. En neandertalare. Dum i<br />
huvudet, hehe. Först är jag en talare, sen<br />
känslans intelligens. En människa som bär<br />
på känslans intelligens blir väldigt imponerad<br />
av en människa som börjar med intelligensen.<br />
Inte att eftersträva, för det kan<br />
aldrig bli jag. Men om han eller hon har nåt<br />
att lära mig vill jag gärna ta del av det. Jag<br />
kan gå tio mil till min värsta ovän om han<br />
eller hon har nåt att lära mig. Söderberg tog<br />
aldrig del, han gick aldrig in. Man hör ju<br />
när Strindberg skriver.<br />
Hur ser du på januaris kulturdebatt, initierad<br />
av DN:s Nathan Shachar, om August Strindberg<br />
som en osympatisk kvinnohatare?<br />
– Strindberg skriver om sin diktsamling<br />
”där hänger i speceriaffärens fönster på<br />
kroken, en tunnklädd liten bok, ett uttaget<br />
hjärta som dinglar där på sin krok”. Otroligt<br />
vackert. Strindberg var en kvinnoförsvarare<br />
i högsta grad som olika medel- och<br />
överklassakademiker har gjort till en jävla<br />
råtta. Det var hans belackare och antagonister<br />
som var kvinnohatare, inte han. Ibsen<br />
gjorde gemensam sak med Bjørnstjerne<br />
Bjørnson mot Norges motsvarighet till<br />
Selma Lagerlöf, Amalie Skram, och satte<br />
in henne på mentalsjukhus. De övertalade<br />
sjukhuset att ordinera henne opiatdroppar<br />
för att göra henne till narkoman och sedan<br />
kunna säga: ”Där ser ni.” Hon var för farlig<br />
för att hon var kvinna. Det där är Strindberg<br />
främmande.<br />
– En sentida konstnär som Isaac Grünewald<br />
hade en fantastisk hustru. Hon började<br />
själv bli lika stor konstnär som Isaac som då<br />
ringde polisen och sa: ”Min fru är fullständigt<br />
galen, hon måste in på hospitalet” och<br />
därmed var hennes karriär som konstnär<br />
slut. Hela det här mönstret, som dessa herrar,<br />
om än klädda i rätta unifor<strong>mer</strong>, utförde<br />
kan du gå tillbaka till tiden före Kristus och<br />
se. Men det såg du aldrig hos Strindberg.<br />
Tvärtom ser du en människa som på många<br />
sätt är och förblir feminist.<br />
Svenska män kanske ska vara glada att vi har<br />
vår Strindberg…<br />
– Ja, eftersom vi svenska män är ganska<br />
dumma i huvudet. Det är liksom bara fisa,<br />
stryktipset eller Harry Boy och däremellan<br />
fittan och kuken som ska långt in i fittan.<br />
Jag kan tänka mig att som kvinna är det<br />
ganska ensamt att försöka hitta nån att bli<br />
kär i. Vi behöver inte ens sätta epitet så<br />
långt. Att ha nån slags vördnad, nån form<br />
av respekt, för den här typen av män kan<br />
bli ganska svårt.<br />
Innan ditt första uppträdande i Melodifestivalen<br />
skrevs det spaltmetrar i kvällspressen om<br />
dig som en skandalernas man.<br />
– Tidningarna ställer in sig på det som<br />
de gjort alltsedan jag på nåt sätt blev officiell.<br />
Det i sin tur följer samma mönster som<br />
jag har haft sen barnsben, att på nåt sätt<br />
bli älskad i underläge, att bara bli älskad<br />
JAG KAN TÄNKA MIG ATT SOM KVINNA<br />
ÄR DET GANSKA ENSAMT ATT FÖRSÖKA<br />
HITTA NÅN ATT BLI KÄR I.<br />
för det jag gör och ingenting annat. I dag i<br />
femtioårsåldern, med min bakgrund, måste<br />
jag vara tio gånger fräschare och tio gånger<br />
bättre än alla andra. Jag ser kollegor som<br />
gör uppsättningar som jag, utan att på nåt<br />
sätt försöka vara stöddig nu, skulle klara<br />
av helt oförberedd på två veckor i stället<br />
för åtta veckor. De blir hyllade. Kunskapen<br />
om det här yrket har fallit så lågt. Jag har en<br />
enorm kunskap om det här yrket eftersom<br />
jag sen barnsben har fostrat mig själv. Men<br />
det nämner man inte utan man tar upp helt<br />
andra saker.<br />
– Jag kan inte hjälpa att jag vid 38 års<br />
ålder blev reumatiker. Tung reumatiker och<br />
inte nån jävla partyknarkare. Reumatikologen<br />
förhörde mig i en och en halv timme<br />
om mina narkotiska erfarenheter vilka inte<br />
sträckte sig till <strong>mer</strong> än gräs en gång med<br />
Peter Dalle på skolgården. Jag var närmast<br />
renlevnadsmänniska men missbrukaren<br />
har jag haft i mig i hela mitt liv. Jag hade<br />
absolut inga narkotiska erfarenheter men<br />
han var tvungen att ge mig morfin för att<br />
jag hade en sån smärta och han gav mig<br />
den tyngsta sortens morfin. Jag fick jungfrusilen,<br />
via tabletten och inte via sprutan,<br />
och upplevde det största jag gjort i hela mitt<br />
liv eftersom jag vid den tiden hade en dödslängtan<br />
som var väldigt, väldigt stor. Opiater<br />
tar ner dig och du försvinner. Det var ju det<br />
som jag längtade till, att komma bort från<br />
den här världen. Jag försvann när jag tog<br />
det här och tyckte det var fantastiskt. Den<br />
18-25 Thorsten Flinck.indd 23 12-04-19 09.53.05<br />
23
FOLKETS RÖST<br />
24<br />
18-25 Thorsten Flinck.indd 24 12-04-19 09.53.13
FREDRIK SANDBERG/SCANPIX<br />
dödslängtan jag hade mötte sin baneman<br />
och frände, detta i förening blev dödsfarligt<br />
för mig.<br />
– Jag kunde inte hantera det och blev<br />
narkoman och seder<strong>mer</strong>a riksnarkoman i<br />
och med en överdos som jag nu med facit<br />
i hand både medvetet och omedvetet tog.<br />
Jag tror att jag medvetet ville ta mitt liv.<br />
Jag dog ju, som du vet, och vaknade. Jag<br />
är väldigt glad över det för jag har två fantastiska<br />
döttrar att ta hand om. Det är väl<br />
egentligen det enda som är värt nånting,<br />
allt det andra är underordnat. Så började<br />
nu dessa tidningar hoppas på att jag ska<br />
göra nåt med droger trots att jag inte håller<br />
på med sånt i dag. Då får vi väl göra nåt<br />
annat? Och då försökte de på olika sätt att<br />
göra mig illa. Löpsedeln med ”hela arenan<br />
buade ut Thorsten Flinck”. På ett annat löp<br />
”hans nerver klarar det inte, han kom<strong>mer</strong><br />
att gå sönder” – alla de här artiklarna var<br />
ute efter att göra mig illa.<br />
Stärks man inte snarare av det?<br />
– Jo, jo. Det är det som är så konstigt. Men<br />
jag är femtio år i dag. Jag kan börja gråta<br />
över att jag fortfarande ska stärkas av att<br />
vara hatad. När jag ringer nöjescheferna<br />
på kvällstidningarna för att be om bilder de<br />
tagit på min dotter säger de: ”Vi älskar dig<br />
Thorsten! Vi älskar dig!” Det är en annan<br />
sak för de skriver det som de skriver. De<br />
tvingar mig att karma det som jag har karmat<br />
sen barnsben, sen jag var fyra år: att bli<br />
älskad genom hat. Om man tänker efter är<br />
det så smärtsamt att behandla en människa<br />
på det sättet. Mig kom<strong>mer</strong> de inte åt för jag<br />
har skydd som hela Sveriges affärers samlade<br />
kondo<strong>mer</strong>. Men det är en annan sak<br />
för det vet sw inte om. De vet inte att jag<br />
är så stark. Jag kan sitta på höga hästar och<br />
säga att jag är tusen gånger starkare än de,<br />
att de inte har en chans, att jag med ett ord<br />
kan krossa dem men varför ska jag behöva<br />
göra det? Vet du vad jag gör? Jag ler och<br />
vinkar åt dem, säger Thorsten Flinck och<br />
mimar en hälsning och säger sedan: Skratta<br />
nu då Cyril! (Jag skrattar inte.) Smärtsamt<br />
eller hur?<br />
Du sökte som barn kärlek genom att vara<br />
hatad?<br />
– Jag hörde av fröknar om den här äckliga,<br />
obehagliga människan. Alltså inte exakt<br />
de ordalagen, men den innebörden.<br />
Hade du ställt till med något sattyg?<br />
– Nej, jag hade inte gjort nåt då. Jag har<br />
ett fotografiskt minne sen jag var två år. Jag<br />
visste inte vad jag hade gjort då men sen när<br />
jag fick höra sånt här, då satte jag i gång.<br />
Då var stenen i rullning, för att parafrasera<br />
Strindberg.<br />
Att få den negativa uppmärksamheten blev<br />
ett sätt att känna sig älskad?<br />
– Ja. Men det är en annan form av älskad.<br />
Att vilja bli hatad är bristen på att vara älskad,<br />
framla herr Söderberg.<br />
Sitter det där fortfarande i?<br />
– Nej. Men de tvingar mig ju att använda<br />
mig av den försvarstekniken. Inte bara<br />
försvarsteknik. Först försvarsteknik, sen<br />
attacken. Det är det jag kör i dag. Det var det<br />
jag var tvungen att göra i Växjö och det tack<br />
vare att jag har några omkring mig. Några<br />
riktiga människor. Om jag skulle stå fullständigt<br />
själv? Det skulle jag inte orka. Nu har jag<br />
bara kvar personer som säger till mig. Men<br />
hur länge ska jag orka det? Jag är femtio år<br />
och har potensen kvar tills jag är sextiofem,<br />
förstår du? Ska de hålla på med mig då också?<br />
Jag är lite för gammal i dag för att behöva<br />
försvara mig som en liten ligist. De kör gatlopp<br />
med mig nu. Det är ganska osmakligt.<br />
Jag skulle kunna säga att jag är i grunden<br />
ledsen. Jag gråter blod. Men jag säger ju inte<br />
det. Jag säger i stället att jag är trött.<br />
NÄR VI TRÄFFAS på TV4 drygt en månad senare<br />
är Thorsten Flinck där för att göra sitt<br />
andra tv-framträdande den veckan och vi<br />
inleder inte mötet med att tala om död. Hans<br />
flickvän berättar att de har fått så mycket<br />
bokningar att de måste börja avboka. Under<br />
den här tiden har Thorsten Flinck vunnit<br />
Andra chansen och kommit på tredje plats i<br />
finalen, endast Loreen och Danny Saucedo<br />
slog honom. Thorsten Flinck påpekar att det<br />
var de utländska jurymedlemmarna som så<br />
klart inte gillade hans låt men att han visste<br />
att den inte var Euroanpassad. Han ser nöjd<br />
och lycklig ut. ”Det har blivit en tvärvändning,<br />
även i kvällstidningarna framstår du<br />
som folkhjälte”, säger jag.<br />
– Ja, ja. Så där är det.<br />
Men du förutsåg inte det här vid förra mötet.<br />
– Nej. Det var ganska hatiska artiklar från<br />
ingenstans. Jag är ju så van vid det där. Men<br />
det är klart att det som hänt nu är jävligt kul.<br />
Det är alltid roligt att få kärlek. Det behöver<br />
vi alla. Och i såna här övermått… det är jag<br />
inte van vid. Trea i folkets röst. Fantastiskt.<br />
Jag är glad för att folk verkligen gillar det<br />
jag gör. Jag tackar och tar emot med öppna<br />
armar.<br />
18-25 Thorsten Flinck.indd 25 12-04-19 09.53.20<br />
25
26<br />
26-29 Tyst i stan.indd 26 12-04-19 09.50.27
Andaktsrummet på Danderyds sjukhus, Kungliga bibliotekets<br />
stora läsesal, Stockholms Schacksällskaps lokal på Ringvägen och<br />
naturreservatet Lövsta-Kyrkhamn. Fyra tystnader i Stockholm. Reporter<br />
Jan Lindström sökte, och fann, stillhet och tystnad – framtidens lyx.<br />
TEXT JAN LINDSTRÖM FOTO MAGNUS SANDBERG<br />
TYSTNAD<br />
STHLM<br />
Stillhet och tystnad kom<strong>mer</strong> att vara<br />
framtidens lyx. Det påstod professorn<br />
i psykologi Marianne Frankenhaeuser.<br />
Hon sa också:<br />
– Dagens tsunami av information och<br />
kommunikation har åstadkommit en ny<br />
folksjukdom.<br />
Vi lever inuti en flodvåg av ljus och<br />
ljud, ett evigt dunkande, smattrande och<br />
tjattrande ur allehanda teknisk apparatur.<br />
För en ständigt fartökande bransch är två<br />
sekunder av stillhet och tystnad två förlorade<br />
sekunder i produktionen. Och då har vi<br />
inte ens berört trafiken, den eviga ljudmattan<br />
bakom allt annat ljud.<br />
Var finner man en stunds tystnad i Stockholm?<br />
I den här artikeln finns fyra förslag, utvalda<br />
av den här lilla redaktionen. Om du som<br />
läser har fler idéer, hör av dig.<br />
VI BESÖKTE FÖRST andaktsrummet på Danderyds<br />
sjukhus.<br />
Det är ett litet kyrkorum med en soffgrupp.<br />
I den har det hänt att hemlösa övernattat.<br />
Prästen Stefan Bendtz<br />
har hittat dem på morgonen.<br />
– Men jag kör inte i väg nån<br />
från det här rummet.<br />
Andaktsrummet har tre slags<br />
besökare: patienter, anhöriga<br />
och personal.<br />
I stillheten och tystnaden har de alla<br />
tänkt igenom väsentligheter, inte sällan<br />
frågor om liv och död. Det hör till rummets<br />
innersta funktioner.<br />
Även om det ser ut som i en enkel liten<br />
kyrksal, med altarbord, krucifix och dopfunt,<br />
så är rummet öppet för alla religioner.<br />
Stefan Bendtz går och hämtar en bönematta<br />
som kan nyttjas av musli<strong>mer</strong>. Han vet<br />
också var öster ligger. Om det kom<strong>mer</strong> en<br />
muslim med bekym<strong>mer</strong> kan prästen dessutom<br />
tillkalla en imam.<br />
– Han heter Muhammed Muslim, han<br />
är en konverterad rumpmas, säger Stefan<br />
Bendtz. Kom<strong>mer</strong> från södra Dalarna.<br />
I hallen som leder till andaktsrummet<br />
finns ett litet bord med en gästbok. Jag läser<br />
några avsnitt:<br />
”Tack för en vilostund och lugna tankar.<br />
Mary”… ”Tack för livet. Siv” och detta:<br />
”I dag är det min sambos sista dag. I morgon<br />
fyller hon 30. En ny era. Nu till psykakuten.<br />
Livet e en ironi i sig självt. T”<br />
Från hallen med gästboken kan man gå in<br />
i ett samtalsrum. Där får man träffa Stefan<br />
Bendtz eller någon av hans medarbetare. I<br />
hallen hänger dessutom en förbönslåda.<br />
Det är tyst i andaktsrummet. Ända tills<br />
en kvinna kom<strong>mer</strong> in. Hon stannar när hon<br />
ser oss. Vi ber henne slå sig ner i rummet.<br />
Men hon säger att hon kom på en sak hon<br />
måste. Hon vänder och går fort ut.<br />
26-29 Tyst i stan.indd 27 12-04-19 09.50.47<br />
Stefan<br />
Bendtz.<br />
27
TYSTNAD STHLM<br />
28<br />
26-29 Tyst i stan.indd 28 12-04-19 09.51.38
DEN ANDRA TYSTNADEN hittar vi i Lövsta-<br />
Kyrkhamn. Här är ett litet naturreservat<br />
i nordvästra Stockholm, kanske ett av de<br />
okändare, men den certifierat tystaste platsen<br />
i huvudstaden. Det är Stockholms miljöförvaltning<br />
som mätt decibel i ett flertal<br />
områden i och kring staden. Och allra minst<br />
ljudstörningar fanns i Lövsta-Kyrkhamn.<br />
Nu är det långt ifrån tystnad som råder.<br />
Det blåser genom tall och björk, vattnet dunkar<br />
mot strandstenar. Fåglar sjunger intensiva<br />
sånger om parning och bosättning.<br />
Men man hör ingen bil, ingen t-bana, ingen<br />
säljmusik, inga lockrop till konsumtion.<br />
Inga störande ljud helt enkelt.<br />
Här finns gamla Lövsta folkskolas byggnad<br />
kvar i en backe. Två stora män gick som knattar<br />
i den skolan. Två ideologiska ärkefiender:<br />
Herbert Tingsten, den liberala tidningsmannen,<br />
och Gunnar Sträng, arbetarnas finansminister<br />
med hängslen och svångrem.<br />
Nu finns det konstnärsateljéer i byggnaden<br />
och en gammal aula för ett danssällskap<br />
på övervåningen. En av konstnärerna<br />
är Karl-Axel Larsson som just kom<strong>mer</strong> knegande<br />
i uppförsbacken med sin cykel med<br />
en matkasse i cykelkorgen.<br />
Han har nästan inga bilder att visa i ateljén,<br />
eftersom hans verk just är på utställning<br />
i Sigtuna. Men en jättestor duk står lutad<br />
mot en vägg där inne. Han jobbar för femtielfte<br />
gången med den duken, ett skogsmotiv<br />
från naturen utanför de stora skolfönstren.<br />
Nu ämnar han ljusa upp en del av stammarna<br />
för att göra rummet tydligare, om vi<br />
förstår. Duken är påmålad och bättrad så<br />
många gånger att han måst förstärka baksidan<br />
så spännramen håller för tyngden.<br />
Karl-Axel Larsson säger:<br />
– Det måste vara bergsryggen här bakom<br />
som gör att man inte hör ett enda ljud från<br />
gatorna och bebyggelsen i Hässelby, som<br />
ändå ligger så nära. Enda gången man hör<br />
trafik över huvud taget är när vinden kom<strong>mer</strong><br />
från andra sidan sjön.<br />
Vattnet sköljer stranden, vinden drar<br />
genom träden. Det är kylslaget och narigt.<br />
Men det hörs inga störande ljud i Lövsta-<br />
Kyrkhamn. En ung kvinna joggar på vägen,<br />
som liknar en landsväg i en gammal svensk<br />
film. Gruset knastrar lite, men överröstar<br />
inte fågelsången.<br />
TREDJE TYSTNADEN FINNS i Kungliga bibliotekets<br />
stora läsesal.<br />
KB är Sveriges nationalbibliotek, en stat-<br />
lig myndighet, som alltsedan 1661 samlat in<br />
i stort sett allt som tryckts i Sverige eller på<br />
svenska språket. Sedan 2009 har KB också<br />
tagit över allt audiovisuellt material.<br />
Väggarna bågnar.<br />
När huset uppfördes på 1800-talet var det<br />
med den helt nya gjutjärnstekniken. Det var<br />
en byggnadsteknisk innovation, men det<br />
blev inte direkt vackrare för det.<br />
Entrén är dessutom direkt påver jämförd<br />
med Stadsbibliotekets.<br />
Men när man i receptionen kastar en<br />
blick mot den stora läsesalens glasvägg och<br />
ser raderna av krumma ryggar där innanför<br />
vore man en tölp om man inte genomfors<br />
av vördnadsvärda vibbar.<br />
I en monter utanför salen finns ett<br />
Strindbergsmanus under glas. Man ser Till<br />
Damaskus, ett försättsblad med den store<br />
vrenskarens egen handstil.<br />
Han jobbade en tid på KB.<br />
<strong>Läs</strong>esalens tystnad är en införstådd överenskommelse.<br />
Lika lite som man får käka<br />
godis och dricka latte där inne får man vissla<br />
eller ha mobilen på. Här ska försjunkas i<br />
spaltmil av bokstäver och dyrbara ord.<br />
Det brukar rymmas ungefär hundra läsare<br />
i salen. För oss ser den rätt fullsmockad ut.<br />
Det är frestande att glida in med en packe<br />
lärda luntor och sjunka ner på en studiestol<br />
för några timmar av kompakt yttre stillhet<br />
och tystnad hur det än larmar och bär sig åt<br />
innanför pannbenet.<br />
FJÄRDE TYSTNADEN RÅDER i Stockholms<br />
Schacksällskap. Tidigare spelade de på<br />
Bysis, det gamla byhäktet vid Hornsgatan.<br />
Nu har dragspelarna flyttat till Ringvägen<br />
9C, en mycket modernare, klart bekvämare,<br />
mycket tristare miljö.<br />
En schackspelare värd namnet vet att<br />
inte störa motståndare och andra i rummet.<br />
En riktig schackspelare vistas i ett ljudlöst<br />
mörker med koncentrationen som en laserstråle<br />
mot brädet. En äkta schackspelare är<br />
så koncentrerad att det gör ont i huvudet.<br />
Det förklarar spelaren Allan Thomsen så här:<br />
– Jag spelar fyra–fem timmar varje kväll.<br />
Så kom<strong>mer</strong> jag hit för en match och det<br />
kokar i skallen.<br />
Det pågår en seniorturnering fram till<br />
våren. Gänget som spelar är uppdelay i klasser.<br />
Allan Thomsen ligger tvåa i sin klass och<br />
klarar han det genom turneringen flyttas<br />
han upp en klass. De två sämsta flyttas ner.<br />
Väggarna är klädda med fotografier föreställande<br />
stora mästare genom tiderna. Där<br />
finns Lasker och Capablanca, Tal och Karpov,<br />
Botvinnik och Smyslov, Bobby Fischer<br />
och Kasparov. Men jag ser inte regerande<br />
världsmästaren, Viswanathan Anand.<br />
Däremot bilder på de svenska legendarerna<br />
Gideon Ståhlberg och Erik Lundin.<br />
JAG KOMMER HIT FÖR EN MATCH OCH<br />
DET KOKAR I SKALLEN.<br />
Det pågår en femton-tjugo partier vid<br />
spelborden. De flesta lirarna plitar ner varje<br />
drag och motdrag på ett papper. Man kan<br />
höra pennspetsarna mot papperen om man<br />
lystrar rejält.<br />
Någon reser sig och går en rundtur bland<br />
borden. Det är tillåtet att glutta på ställningarna<br />
om man bara avhåller sig från kommentarer<br />
och hejarop. Man kan liksom<br />
behöva svalka sin kokande hjärna, kanske<br />
gå in i det inre rummet som är en kaffeservering<br />
och speeda sin energi med en kaka.<br />
En av de pågående matcherna förs av<br />
Gunnar Axelius. Hon som har hand om<br />
serveringen pekar ut honom som en verklig<br />
veteran och stamkund.<br />
Han har den rätta hållningen, spänd över<br />
brädet som en skjutklar båge. Ibland omsluter<br />
han huvudet med händerna och sjunker<br />
ännu närmre det knäpptysta krig som pågår<br />
på schackbrädet.<br />
Någon gång på 500-talet före Kristus uppfanns<br />
schackspelet, troligen i Indien. Det<br />
kom rätt snart till Persien, där den härskande<br />
shahen gav sin titel till spelets namn. Den som<br />
gav honom spelet fick önska sin belöning.<br />
Han önskade ett sädeskorn på första<br />
rutan, två på nästa, fyra på nästa, åtta, sexton…<br />
och så vidare. Shahen sa att det var<br />
ju en modest önskan, tills schackmannen<br />
förklarade för honom att det inte fanns så<br />
mycket säd i världen som krävdes för att<br />
fylla brädets 64 rutor.<br />
Så är det med schack. Ett par tre drag och<br />
tio miljoner möjligheter och risker står till<br />
buds.<br />
Det är ett vildsint spel för mänskliga hjärnor<br />
på kokpunkten.<br />
Men tyst.<br />
26-29 Tyst i stan.indd 29 12-04-19 09.51.38<br />
29
Kriminalromanförfattarna Anders Roslund och Börje Hellström är traditionalister, i den meningen att de<br />
vårdar traditionen efter Sjöwall/Wahlöö – där brottets konsekvenser och dess samtid utgör en viktig del av<br />
berättelsen. Nya boken Två soldater ser både sin samtid och framtid. Och sin dåtid. TEXT ULF STOLT FOTO JOEL NILSSON<br />
SANNING&FIKTION<br />
Hälften sanning. Hälften fiktion.<br />
Hur Anders Roslund och Börje<br />
Hellström skulle späda ut sina kriminalromaner<br />
var klart redan från<br />
början, lika klart som att de skulle skriva<br />
dem tillsammans. Och lika bestämda från<br />
början var de att aldrig någonsin ge sig in<br />
i någon vindlande förklaring till hur de bär<br />
30<br />
sig åt när de skriver sina böcker – inte röja<br />
sitt sätt, sin hemlighet, inte avkoda sina<br />
maner för allmänheten.<br />
– Vi kan prata om allting annat, men inte<br />
det, säger Anders Roslund. För vi vill inte<br />
avslöja det, inte förstöra det, inte göra så att<br />
nån av oss hamnar i vägen för den andre<br />
och att vi till slut inte fungerar ihop längre.<br />
Men en detalj av deras författande är<br />
uppenbar – de är båda väl förankrade i de<br />
sociala och kriminella strukturer och miljöer<br />
de beskriver, på båda sidor fängelsemurarna.<br />
Nya romanen Två soldater handlar om<br />
unga kriminella. Dels de som är så unga att<br />
de inte kan lagföras för några brott, bara<br />
30-33 Roslund & Hellstro m.indd 30 12-04-19 09.49.16
slussas vidare till socialtjänsten i väntan på<br />
att de ska bli femton år och straffmyndiga.<br />
Dels de som just uppnått ålder nog att slippa<br />
de olika ungdomshem de snurrat runt på<br />
sedan de fyllde femton år och nu äntligen<br />
kvalificerat sig för de riktiga fängelserna.<br />
Anders Roslund minns precis var de<br />
befann sig när fröet till Två soldater planterades.<br />
De satt på tåget mellan Göteborg och<br />
Malmö, efter att ha varit på Bok- & Biblioteksmässan<br />
i Göteborg i september 2003 i<br />
samband med att första boken Odjuret lanserades<br />
där.<br />
De över sexhundra boksidorna i Två<br />
soldater binds samman av två likadana<br />
händelser i början och slutet som även bär<br />
storyn vidare – vad det specifikt är ska inte<br />
avslöjas här – och det var det Anders Roslund<br />
sträckte sig över ryggstödet till tågsätet<br />
och knackade Börje Hellström på axeln och<br />
föreslog.<br />
– Jag sa till Börje: ”Vi har ju den här idén<br />
som vi vet hur den börjar och slutar.” Den<br />
boken skulle vi en dag skriva, i sammanhanget<br />
med unga och kriminalitet, och då<br />
skulle vi ha just den början och det slutet.<br />
Men resten måste finnas. Så det fick vänta<br />
tills vi kände en gängpolis som kunde<br />
berätta för oss, tills vi kände gängmedlemmar<br />
som var redo att bjuda in oss, tills vi<br />
kunde väva ihop allt detta. Den här boken<br />
har sakta blivit till efter att vi till slut fått<br />
den kunskap vi behövde, till skillnad från<br />
de andra böckerna.<br />
DET ROSLUND & Hellström gör i sina kriminalromaner<br />
– Två soldater är den sjätte boken<br />
sedan debuten 2003 – är att de tydligt frambär<br />
arvet från Sjöwall/Wahlöö: att brottets<br />
konsekvenser och den samtid i vilken de<br />
begås utgör en viktig och förklarande ram<br />
till den kriminalgåta som avhandlas.<br />
Anders Roslund är tydlig med att utan<br />
Sjöwall/Wahlöö och deras tio böcker, som<br />
rönte internationell uppmärksamhet redan<br />
när de första gavs ut i mitten av sextiotalet,<br />
hade inte den utvecklingen av kriminalromanen<br />
skett.<br />
– Allt kan inte vara Agatha Christie.<br />
Hade inte de gjort det de gjorde – visat<br />
att det var möjligt, att man fick använda<br />
kriminalromanen på det sättet – hade ingenting<br />
av detta funnits i dag: ingen Leif<br />
GW Persson, ingen Arne Dahl, ingen Stieg<br />
Larsson, ingen Roslund & Hellström. Så är<br />
det bara.<br />
Även om Börje Hellström – på tal om<br />
det där med att låta hälften vara fiktion<br />
och hälften sanning – från början var inne<br />
på att deras böcker skulle vara ännu <strong>mer</strong><br />
debatterande. Men för att inte riskera att<br />
åsikter och tyckanden skulle ställa sig i<br />
vägen för berättelsen – det är ju trots allt<br />
30-33 Roslund & Hellstro m.indd 31 12-04-19 09.49.23<br />
31
SANNING & FIKTION<br />
kriminalromaner de skriver – drog Anders<br />
Roslund dem tillbaka till ursprungsidén.<br />
– Och jag brukade lägga in nåt dumt<br />
skämt ibland också som Anders brukade<br />
kommentera med att ”det är väl för fan inte<br />
komedi vi skriver”.<br />
Men somliga lustifikationer blir kvar<br />
– bekvämt och lämpligt placerade i munnen<br />
på kriminalkommissarie, Ewert Grens.<br />
– Så han får skoja med poliserna, vars bil<br />
han just beslagtagit, om att det ju går alldeles<br />
utmärkt att åka tunnelbana gratis så<br />
länge man är i uniform.<br />
DET FINNS EN karaktär i romanen, tolvårige<br />
”Eddie”, som på sitt sorgliga vis framträder<br />
som romanens sociala samvete, som man<br />
förstår att historien vandrar vidare med, ut<br />
från boksidorna.<br />
Börje Hellström berättar om en rättegång<br />
de båda var på i samband med arbetet med<br />
boken, där ett gäng unga grabbar som begått<br />
allvarliga brott skulle dömas. Under en paus<br />
i rättegången, då åhörarna och de åtalade<br />
blandades utanför rättssalen, blev det uppenbart<br />
– i periferin kring de åtalade såg de hur<br />
det rörde sig precis den typen av unga, storögt<br />
imponerade och ännu icke straffmyndiga<br />
pojkar i knappt uppnådda tonår.<br />
– De här pojkarna har ännu inte upplevt<br />
några negativa konsekvenser av brottslighet<br />
och är ännu värdefulla i hierarkin<br />
– exempelvis med att springa ärenden, hantera<br />
vapen och droger som de göm<strong>mer</strong> och<br />
ansvarar för åt äldre kriminella kamrater –<br />
på grund av sin låga ålder. När de själva fyller<br />
femton är de inte värdefulla längre, då<br />
måste de i sin tur hitta nån minderårig att<br />
utnyttja.<br />
Börje Hellström är utbildad i någonting<br />
som kallas ”kriminalitet som livsstil”. Där<br />
talar man om fyra faser av kriminalitet. Han<br />
berättar att dagens arton–nittonåringar redan<br />
befinner sig i den tredje fasen, där de borde<br />
befinna sig när de är trettio–trettiofem år.<br />
– De kör så hårt i dag, begår så tunga brott<br />
så tidigt. Sinne och samvete förstörs och de<br />
blir avtrubbade och kan i unga år begå vilka<br />
brott som helst för att de är utbrända tidigt.<br />
I den fjärde och sista fasen begår man brott<br />
för brottets skull, inget annat sätt att hantera<br />
livet finns.<br />
Både Anders Roslund och Börje Hellström<br />
är som sagt väl insatta i de ämnen de<br />
tar upp i sina böcker. Sedan åttiotalet har<br />
Anders Roslund – vid sidan av sitt dåvarande<br />
journalistjobb på SVT – varit övervakare<br />
åt en mängd unga kriminella, föreläst och<br />
drivit ett bokprojekt på Tillbergaanstalten.<br />
– På den tiden kunde man besöka fångarna<br />
och vistas på avdelningarna på ett helt<br />
annat sätt än i dag – jag har spelat mycket<br />
pingis på Kumlas slutna avdelning.<br />
Vad han reagerade på då var att det inte<br />
spelade någon roll vad han gjorde – efter<br />
JAG HAR SPELAT MYCKET PINGIS PÅ<br />
KUMLAS SLUTNA AVDELNING.<br />
32<br />
några månader var de här unga männen<br />
tillbaka i samma celler igen, efter att ha<br />
begått i princip samma brott.<br />
– De satt där i fyra, sex, åtta, tolv år i nåt<br />
fall, och fick ingen vård alls. Så hur skulle<br />
de kunna hålla sig borta från kriminaliteten?<br />
Börje Hellström har egna erfarenheter<br />
av kriminalitet och fängelsevistelser.<br />
I dag jobbar han mycket på Österåker med<br />
ett drogprojekt. Och ser detsamma som<br />
Anders Roslund noterade då – ett minimum<br />
av kriminalvård. Trots att, enligt<br />
honom, fängelset är den bästa platsen att<br />
nå de här pojkarna – för problemen börjar<br />
när de kom<strong>mer</strong> ut.<br />
– I dag finns det jättemånga bra behandlingsmetoder<br />
i fängelserna, inte snack om<br />
annat – men det är frivilligt. De här killarna<br />
får ett val – vård eller behandling. Men hur<br />
ska de kunna göra ett bra val för sig själva<br />
när de inte gjort ett bra val för sig själva på<br />
flera år – de har alltid låtit drogerna eller<br />
kriminaliteten välja vägen.<br />
FÖR TRE ÅR sedan kom förra boken Tre<br />
sekunder. I dag är den översatt till trettiotalet<br />
språk. Anders Roslund har fem exemplar<br />
av varje översättning i bokhyllan i skrivarlyan.<br />
– De behövs där. För att ta ner en på jorden<br />
men också påminna om att vi är bra,<br />
att vi duger.<br />
Plus – jag vet dock inte om han förvarar<br />
också det i skrivarlyan – ett kontrakt med<br />
Twentieth Century Fox om filmrättigheten<br />
till Tre sekunder, aningen tjockare än själva<br />
boken.<br />
– Det har gått med rekordfart och är ett<br />
högprioriterat blockbusterprojekt, vilket<br />
betyder att de söker två tunga skådespelare<br />
till huvudrollerna. En second draft av<br />
manuset är gjord. Inspelningen var tänkt<br />
att börja i höst, men nästa år är nog <strong>mer</strong><br />
realistiskt. Även det är rekordfart med Hollywoodmått<br />
mätt.<br />
Men de tror på det först den dag de ser<br />
ka<strong>mer</strong>orna uppställda och då bolaget löser<br />
in filmrätten. Och kanske blir det som de<br />
hoppats och bett om – att få en liten statistroll<br />
i filmen. Men som Anders Roslund<br />
säger – det är inget krav de låter kontraktet<br />
falla med.<br />
– Men lite småpojke får man väl vara. Att<br />
få uppleva detta inifrån vore ju kul.<br />
På tal om uppdelningen mellan sanning<br />
och fiktion i böckerna och mitt påstående<br />
att de båda är väl förankrade i den kriminalromanska<br />
verklighet de satt sig för att<br />
beskriva finns det ytterligare några ting i<br />
Anders Roslunds skrivarlya som bidrar till<br />
böckernas känsla av äkthet.<br />
Delar av rekvisitan som används i Två soldater<br />
– bland annat en tatueringsmaskin,<br />
en pistol och en skärbrännare – är redskap<br />
som är möjliga att bygga innanför fängelsemurarna,<br />
av delar och saker som finns där<br />
inne, av en kontakt till författarna som kan<br />
det och gjort det flertalet gånger.<br />
– Till just hur man gör pistolen utelämnade<br />
vi en grej, för vi vill inte lära ut, berättar<br />
Börje Hellström. Du skulle se skisserna på<br />
grejerna, fan han tecknar och ritar så fint,<br />
det är så exakt allting.<br />
Skärbrännaren byggdes ihop hemma i<br />
Anders Roslunds förra lägenhet och testades<br />
på balkongen, de skar upp ett kattgaller<br />
för att se om den funkade som tillverkaren<br />
lovat. Den kallas likskärare – för att den går<br />
på likström – och blir som en elsvets.<br />
– Utan att gå in på detaljer så har en sån<br />
använts vid några av de mest uppmärksammade<br />
rymningarna som skett från svenska<br />
fängelser.<br />
ETT KOMMA NIO mord per bok, så har statistiken<br />
sett ut för Roslund & Hellström. Till nu.<br />
För i Två soldater behövdes det ytterligare<br />
ett komma ett mord för att statistiskt sett<br />
komma upp i siffran tre.<br />
– Ja, det är rekord för oss med tre mord.<br />
Men det är enbart för att det passar med hur<br />
en av huvudkaraktärerna känner och beter<br />
sig – vill ha kontroll, makt och kontroll.<br />
30-33 Roslund & Hellstro m.indd 32 12-04-19 09.49.27
30-33 Roslund & Hellstro m.indd 33 12-04-19 09.49.30<br />
33
SANNING & FIKTION<br />
kriminalromaner de skriver – drog Anders<br />
Roslund dem tillbaka till ursprungsidén.<br />
– Och jag brukade lägga in nåt dumt<br />
skämt ibland också som Anders brukade<br />
kommentera med att ”det är väl för fan inte<br />
komedi vi skriver”.<br />
Men somliga lustifikationer blir kvar<br />
– bekvämt och lämpligt placerade i munnen<br />
på kriminalkommissarie, Ewert Grens.<br />
– Så han får skoja med poliserna, vars bil<br />
han just beslagtagit, om att det ju går alldeles<br />
utmärkt att åka tunnelbana gratis så<br />
länge man är i uniform.<br />
DET FINNS EN karaktär i romanen, tolvårige<br />
”Eddie”, som på sitt sorgliga vis framträder<br />
som romanens sociala samvete, som man<br />
förstår att historien vandrar vidare med, ut<br />
från boksidorna.<br />
Börje Hellström berättar om en rättegång<br />
de båda var på i samband med arbetet med<br />
boken, där ett gäng unga grabbar som begått<br />
allvarliga brott skulle dömas. Under en paus<br />
i rättegången, då åhörarna och de åtalade<br />
blandades utanför rättssalen, blev det uppenbart<br />
– i periferin kring de åtalade såg de hur<br />
det rörde sig precis den typen av unga, storögt<br />
imponerade och ännu icke straffmyndiga<br />
pojkar i knappt uppnådda tonår.<br />
– De här pojkarna har ännu inte upplevt<br />
några negativa konsekvenser av brottslighet<br />
och är ännu värdefulla i hierarkin<br />
– exempelvis med att springa ärenden, hantera<br />
vapen och droger som de göm<strong>mer</strong> och<br />
ansvarar för åt äldre kriminella kamrater –<br />
på grund av sin låga ålder. När de själva fyller<br />
femton är de inte värdefulla längre, då<br />
måste de i sin tur hitta nån minderårig att<br />
utnyttja.<br />
Börje Hellström är utbildad i någonting<br />
som kallas ”kriminalitet som livsstil”. Där<br />
talar man om fyra faser av kriminalitet. Han<br />
berättar att dagens arton–nittonåringar redan<br />
befinner sig i den tredje fasen, där de borde<br />
befinna sig när de är trettio–trettiofem år.<br />
– De kör så hårt i dag, begår så tunga brott<br />
så tidigt. Sinne och samvete förstörs och de<br />
blir avtrubbade och kan i unga år begå vilka<br />
brott som helst för att de är utbrända tidigt.<br />
I den fjärde och sista fasen begår man brott<br />
för brottets skull, inget annat sätt att hantera<br />
livet finns.<br />
Både Anders Roslund och Börje Hellström<br />
är som sagt väl insatta i de ämnen de<br />
tar upp i sina böcker. Sedan åttiotalet har<br />
Anders Roslund – vid sidan av sitt dåvarande<br />
journalistjobb på SVT – varit övervakare<br />
åt en mängd unga kriminella, föreläst och<br />
drivit ett bokprojekt på Tillbergaanstalten.<br />
– På den tiden kunde man besöka fångarna<br />
och vistas på avdelningarna på ett helt<br />
annat sätt än i dag – jag har spelat mycket<br />
pingis på Kumlas slutna avdelning.<br />
Vad han reagerade på då var att det inte<br />
spelade någon roll vad han gjorde – efter<br />
JAG HAR SPELAT MYCKET PINGIS PÅ<br />
KUMLAS SLUTNA AVDELNING.<br />
32<br />
några månader var de här unga männen<br />
tillbaka i samma celler igen, efter att ha<br />
begått i princip samma brott.<br />
– De satt där i fyra, sex, åtta, tolv år i nåt<br />
fall, och fick ingen vård alls. Så hur skulle<br />
de kunna hålla sig borta från kriminaliteten?<br />
Börje Hellström har egna erfarenheter<br />
av kriminalitet och fängelsevistelser.<br />
I dag jobbar han mycket på Österåker med<br />
ett drogprojekt. Och ser detsamma som<br />
Anders Roslund noterade då – ett minimum<br />
av kriminalvård. Trots att, enligt<br />
honom, fängelset är den bästa platsen att<br />
nå de här pojkarna – för problemen börjar<br />
när de kom<strong>mer</strong> ut.<br />
– I dag finns det jättemånga bra behandlingsmetoder<br />
i fängelserna, inte snack om<br />
annat – men det är frivilligt. De här killarna<br />
får ett val – vård eller behandling. Men hur<br />
ska de kunna göra ett bra val för sig själva<br />
när de inte gjort ett bra val för sig själva på<br />
flera år – de har alltid låtit drogerna eller<br />
kriminaliteten välja vägen.<br />
FÖR TRE ÅR sedan kom förra boken Tre<br />
sekunder. I dag är den översatt till trettiotalet<br />
språk. Anders Roslund har fem exemplar<br />
av varje översättning i bokhyllan i skrivarlyan.<br />
– De behövs där. För att ta ner en på jorden<br />
men också påminna om att vi är bra,<br />
att vi duger.<br />
Plus – jag vet dock inte om han förvarar<br />
också det i skrivarlyan – ett kontrakt med<br />
Twentieth Century Fox om filmrättigheten<br />
till Tre sekunder, aningen tjockare än själva<br />
boken.<br />
– Det har gått med rekordfart och är ett<br />
högprioriterat blockbusterprojekt, vilket<br />
betyder att de söker två tunga skådespelare<br />
till huvudrollerna. En second draft av<br />
manuset är gjord. Inspelningen var tänkt<br />
att börja i höst, men nästa år är nog <strong>mer</strong><br />
realistiskt. Även det är rekordfart med Hollywoodmått<br />
mätt.<br />
Men de tror på det först den dag de ser<br />
ka<strong>mer</strong>orna uppställda och då bolaget löser<br />
in filmrätten. Och kanske blir det som de<br />
hoppats och bett om – att få en liten statistroll<br />
i filmen. Men som Anders Roslund<br />
säger – det är inget krav de låter kontraktet<br />
falla med.<br />
– Men lite småpojke får man väl vara. Att<br />
få uppleva detta inifrån vore ju kul.<br />
På tal om uppdelningen mellan sanning<br />
och fiktion i böckerna och mitt påstående<br />
att de båda är väl förankrade i den kriminalromanska<br />
verklighet de satt sig för att<br />
beskriva finns det ytterligare några ting i<br />
Anders Roslunds skrivarlya som bidrar till<br />
böckernas känsla av äkthet.<br />
Delar av rekvisitan som används i Två soldater<br />
– bland annat en tatueringsmaskin,<br />
en pistol och en skärbrännare – är redskap<br />
som är möjliga att bygga innanför fängelsemurarna,<br />
av delar och saker som finns där<br />
inne, av en kontakt till författarna som kan<br />
det och gjort det flertalet gånger.<br />
– Till just hur man gör pistolen utelämnade<br />
vi en grej, för vi vill inte lära ut, berättar<br />
Börje Hellström. Du skulle se skisserna på<br />
grejerna, fan han tecknar och ritar så fint,<br />
det är så exakt allting.<br />
Skärbrännaren byggdes ihop hemma i<br />
Anders Roslunds förra lägenhet och testades<br />
på balkongen, de skar upp ett kattgaller<br />
för att se om den funkade som tillverkaren<br />
lovat. Den kallas likskärare – för att den går<br />
på likström – och blir som en elsvets.<br />
– Utan att gå in på detaljer så har en sån<br />
använts vid några av de mest uppmärksammade<br />
rymningarna som skett från svenska<br />
fängelser.<br />
ETT KOMMA NIO mord per bok, så har statistiken<br />
sett ut för Roslund & Hellström. Till nu.<br />
För i Två soldater behövdes det ytterligare<br />
ett komma ett mord för att statistiskt sett<br />
komma upp i siffran tre.<br />
– Ja, det är rekord för oss med tre mord.<br />
Men det är enbart för att det passar med hur<br />
en av huvudkaraktärerna känner och beter<br />
sig – vill ha kontroll, makt och kontroll.<br />
30-33 Roslund & Hellstro m.indd 32 12-04-19 10.50.36
30-33 Roslund & Hellstro m.indd 33 12-04-19 10.50.42<br />
33
Kan hemlösa bo? Det är frågan man ställer sig när man testar metoden<br />
Bostad först. Det har gått två år sedan hemlöshetsforskare lanserade<br />
metoden. Två kommuner – Stockholm och Helsingborg – nappade.<br />
Nu tar vi reda på hur det gick när ett trettiotal hemlösa människor fick<br />
ett hem. TEXT MARIA HAGSTRÖM FOTO MARTINA HOLMBERG<br />
FÖRSTA<br />
BOSTADEN<br />
Vi är hos rektorn. Det är jag, regeringens<br />
hemlöshetssamordnare,<br />
hyresgäster, projektledare och<br />
några journalister. Per Eriksson<br />
har precis välkomnat oss till sitt rektorsrum.<br />
Det var här det började för drygt två år<br />
sedan. Hemlöshetsforskare på Lunds universitet<br />
tog initiativet till ett nytt sätt att jobba<br />
med hemlöshet i Sverige – Bostad först.<br />
De vill komma bort från systemet med<br />
boendetrappor, vilket innebär att en hemlös<br />
person ska träna sig att bo och kvalificera<br />
34<br />
sig till olika boendefor<strong>mer</strong> mot det slutliga<br />
trappsteget – ett eget förstahandskontrakt.<br />
Få når till trappans topp. Det vill forskarna<br />
ändra på, de vill börja längst upp. Grundtanken<br />
är att en egen bostad är en mänsklig<br />
rättighet och en trygghet som man behöver<br />
för att kunna ta itu med andra problem.<br />
I rektorns rum i det gamla universitetshuset<br />
från slutet av 1800-talet sitter tre personer<br />
som egentligen är anledningen till att vi<br />
är här, för vi vill veta hur det går för dem<br />
och hur många som kom<strong>mer</strong> att kunna gå<br />
samma väg. För en tid sedan saknade de<br />
hem, nu har de lägenheter genom Bostad<br />
först.<br />
– Försök leva normalt om du inte bor<br />
normalt. För att kunna känna sig vanlig så<br />
måste man bo vanligt, säger Bo Pettersson.<br />
Maj-Lis Adler ställer sig upp och pratar<br />
om fria tankar, om stöd och om att hon nu<br />
slipper straff och kontroll.<br />
– Jag tillhör dem som man inte kunnat ha<br />
nånstans, jag har vandrat hela mitt liv. Nu<br />
har jag ett eget kontrakt, säger hon.<br />
Karin, som egentligen heter nåt annat,<br />
har haft sin lägenhet i ett halvår.<br />
34-37 Bostad fo rst.indd 34 12-04-19 09.47.49
– Man har förut försökt stöpa alla i samma<br />
form. Här får man chansen att forma sin<br />
egen framtid, vad som passar mig bäst, säger<br />
hon. Det här är det bästa som hänt mig,<br />
annars hade jag nog inte suttit här i dag.<br />
Vi sitter här för att delta i konferensen<br />
”Bostad först – vad hände sedan?”, i den<br />
stad där man varit mest pådrivande vad<br />
gäller modellen. I alla fall vad gäller universitetet,<br />
kommunledningen i Lund är inte<br />
lika sugna. Kanske är de lika försiktiga som<br />
de många kommuner som står vid sidan<br />
av och väntar på att se hur det går med<br />
TRAPPSTEGSMODELLEN Den hemlösa personen får kvalificera sig till ett eget boende<br />
genom att klättra uppåt i boendehierarkin – från natthärbärge och olika korttidsboenden till träningslägenhet<br />
och till ett eget förstahandskontrakt. Personen ska ”lära sig att bo”, tränas i att ”klara ett eget<br />
boende”. Det är den vanliga modellen att jobba efter vad gäller hemlöshetsarbete i Sverige.<br />
projekten i pilotkommunerna Stockholm<br />
och Helsingborg. Men det är inte så att det<br />
saknas forskning eller att modellen är oprövad.<br />
I tyska Hannover har den länge varit<br />
framgångsrik. Bostad först används också i<br />
ibland annat New York och kallas där Housing<br />
first. Mer än 80 procent har bott kvar i<br />
boendet efter fem år.<br />
Regeringens hemlöshetssamordnare Michael<br />
Anefur tycker att fler svenska kommuner<br />
bör nappa på Bostad först.<br />
– Jag tycker att det är självklart. Det här<br />
handlar om människosyn, säger han. Jag<br />
tror att Bostad först kom<strong>mer</strong> att växa, i olika<br />
varianter. Att 350 människor har tagit sig<br />
hit i dag från olika håll i landet säger nåt.<br />
34-37 Bostad fo rst.indd 35 12-04-19 09.47.54<br />
35
FÖRSTA BOSTADEN<br />
Träbänkarna med ljusbeigea hårda dynor<br />
som står uppradade i den pampiga aulan<br />
är fyllda. Aulan liknar en kyrka med sina<br />
vackra takmålningar och sitt välvda tak och<br />
längst fram står forskaren Hans Swärd som<br />
för att frälsa oss med Bostad först. Men riktigt<br />
så enkelt är det inte. En bostad är inte frälsningen.<br />
En lägenhet kan också framkalla<br />
negativa känslor. Efter år av hemlöshet kan<br />
en egen bostad vara förenad med oro. Fyra<br />
väggar kan kännas instängt och ensamt.<br />
Bo Pettersson, en av de boende i Helsingborg,<br />
startar därför nu en förening, ett slags<br />
kamratklubb, där de kan träffas och göra<br />
saker tillsammans.<br />
I lunchpausen bland vegetariska baguetter<br />
och höga stenpelare träffar jag Maj-Lis Adler<br />
igen. Hon berättar om det här med blandade<br />
känslor: glädje över att ha en lägenhet men<br />
svårigheter att vänja sig. Hon har en lång<br />
historia av missbruk och psykisk ohälsa och<br />
har sovit lite överallt genom åren.<br />
– När jag fick lägenheten, wow häftigt, så<br />
var känslan. Men efter ett tag… säger hon<br />
och sänker rösten lite som om hon ska säga<br />
något fult: …efter ett tag känns det som ett<br />
fängelse.<br />
Hon berättar att en dörr kan kännas hotfull.<br />
– Bara att vänja sig vid att ha en egen dörr<br />
är jättesvårt, att säga till sig själv: Bli nu där<br />
inne Maj-Lis, du behöver inte vandra <strong>mer</strong>.<br />
Nu är det slutvandrat. Men det handlar nog<br />
om att vänja sig. Ibland känner jag för att<br />
springa igen, fly, men nån gång måste jag<br />
stanna.<br />
Hur har det gått för de andra boende i<br />
Stockholm och Helsingborg? Har de stannat?<br />
Har de fått stanna?<br />
– Det går bättre än förväntat, säger Birgitta<br />
Hedlund-Kenttä, projektledare i Stockholms<br />
stad.<br />
Hon har jobbat många år på Enheten för<br />
hemlösa och erkänner att hon var väldigt<br />
skeptisk till Bostad först till en början.<br />
– Hur ska det gå? Hur blir det med grannar?<br />
Det jag befarade skulle hända har inte<br />
hänt. Vi sitter nog <strong>mer</strong> fast i tänket och<br />
systemet med boendetrappor än vi tror. Här<br />
får vi vända på tänket. Tänka om, ställa oss<br />
på huvudet.<br />
Just nu är det 18 personer i Stockholm<br />
som fått en lägenhet tack vare att man<br />
”ställt sig på huvudet”. Av de personer som<br />
ingår i projektet bor nästan alla kvar. Tre<br />
personer har blivit uppsagda, på grund av<br />
36<br />
BOSTAD FÖRST STOCKHOLM Grundtanken är att en egen bostad är en trygghet man<br />
behöver för att kunna ta itu med andra problem. Det finns inga krav på drogfrihet för att få en lägenhet, inte<br />
heller sätter skulder stopp. HYRESGÄSTERNA SKA FÖLJA HYRESLAGEN och träffa en vägledare minst en gång<br />
i veckan, men har tillgång till frivilligt och individanpassat stöd 24 timmar om dygnet. EFTER NIO MÅNADER kan<br />
personen ta över kontraktet om hyran är betald och man börjat hantera sina skulder. 18 PERSONER har i dag<br />
fått en lägenhet. De är mellan 26 och 70 år. Innan året är slut ska 30 personer ingå i projektet som är<br />
ett samarbete mellan Stockholms stad, Stadsmissionen, Svenska Bostäder och Lunds universitet.<br />
obetald hyra eller störningar. De har då<br />
antingen valt annan typ av boende eller fått<br />
en ny lägenhet.<br />
I Stockholm kan personerna överta<br />
lägenheterna efter nio månader om de börjat<br />
se över sina skulder och betalt hyran.<br />
Hittills är det två personer som fått ta över<br />
kontrakten. En av dem är <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>försäljaren<br />
Kent Svensson.<br />
– Jag blev verkligen positivt överraskad<br />
när min handläggare på soc frågade mig om<br />
Bostad först. Jag vet att det kom<strong>mer</strong> att gå<br />
bra. Tänker inte sumpa det här, sa han till<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> sensommaren 2010.<br />
Några månader senare besökte vi honom<br />
i lägenheten i Hässelby Gård som han inrett<br />
med möbler från Stadsmissionens second<br />
hand. Hyllorna var fyllda med böcker och<br />
Djurgårdens flagga var uppspikad på väggen<br />
bredvid inramade foton på hans son.<br />
Han hade boat in sig och i september 2011<br />
skrev han på sitt första egna hyreskontrakt<br />
sedan 1986.<br />
–Kändes bra, då visste jag att nu är den min,<br />
säger Kent Svensson. För mig har det funkat<br />
klockrent. Det var en höjdare att flytta in.<br />
Han säger att det har betytt mycket för<br />
honom att ha en lägenhet, att det gett<br />
honom <strong>mer</strong> kontroll och makt över sin egen<br />
situation och att han slipper den kontroll<br />
som han tidigare upplevt på till exempel<br />
nolltoleransboendet Krinolinen.<br />
– Då skulle man blåsa varje gång man<br />
kom dit och skulle vara där speciella tider,<br />
som om man var en tonåring. Det var bara<br />
för mycket för mig, säger han. Nu är det<br />
skönt att komma hem till nåt som är mitt<br />
eget. Det har ökat min självkänsla och det<br />
är skönt att få vara själv ibland, nånstans<br />
där man får andrum.<br />
I HELSINGBORG HAR man gjort intervjuer med<br />
de elva personer som ingår i projektet, vilket<br />
visat att hyresgästernas livssituation<br />
har förbättrats på många sätt, bland annat<br />
har de fått bättre kontakt med barnen.<br />
Hyresgästerna har tillgång till omfattande<br />
frivilligt stöd och det de velat ha hjälp<br />
med har varit alltfrån att öppna posten och<br />
räkningar till att möblera eller att få tandvård<br />
och hjälp med att hantera ångest. Den<br />
största utmaningen för de boende har varit<br />
ekonomin.<br />
Den största utmaningen för modellen<br />
Bostad först är att få med bostadsbolagen<br />
på banan. Många kommuner ligger i startgroparna,<br />
men om Bostad först ska fungera<br />
så måste man ju få fram bostäder först. I<br />
Helsingborg skrev man brev, mejlade och<br />
ringde till samtliga bostadsbolag. De fick<br />
knappt någon respons. I Stockholm fick<br />
man kompromissa för att Svenska Bostäder<br />
skulle bidra med lägenheter – en prövotid<br />
innan personerna får ett eget kontrakt.<br />
Därför är Bostad först i Stockholm och<br />
Helsingborg inte helt enligt Lunds universitets<br />
önskan: att personerna direkt får ett<br />
förstahandskontrakt.<br />
– Det viktiga är att ändra tankesättet och<br />
det kan ta tid att övertyga människor om<br />
att hemlösa kan bo, säger forskaren Hans<br />
Swärd.<br />
34-37 Bostad fo rst.indd 36 12-04-19 09.48.12
34-37 Bostad fo rst.indd 37 12-04-19 09.48.17
Stadsträdgårdsmästare Pia Krensler är stolt, för Stockholm är utsett till årets tulpanfestivalstad. Hon tycker<br />
att parkerna är våra finaste vardagsrum och Norr Mälarstrand och Vasaparken de vackraste gröna platserna<br />
i staden. TEXT GERD ERIKSSON FOTO JULIA WAGNER<br />
STADSPLANTERING<br />
38<br />
38-41 Stadstra dga rdsma staren.indd 38 12-04-19 09.56.17
Körsbärsträden i Kungsträdgården<br />
bjuder på sin årliga rosa blomning.<br />
Samtidigt som tusen och åter tusen<br />
tulpanlökar tittar upp i stans rabatter.<br />
Stockholm är en av världens grönaste städer<br />
och har utsetts till årets tulpanfestivalstad.<br />
– Det är ett holländskt lökföretag som<br />
utser vinnaren. Att få bli årets tulpanfestivalstad<br />
är en ära som vi är mycket stolta<br />
över. En speciell Stockholmsblandning är<br />
framtagen just för vår stad. I höstas planterade<br />
vi totalt 800000 tulpaner, narcisser<br />
och andra lökväxter. Det är fler än nånsin<br />
och det kom<strong>mer</strong> att märkas nu, säger Pia<br />
Krensler, stadsträdgårdsmästare.<br />
Stockholm har ett utarbetat blomsterprogram<br />
där en grupp på Trafikkontoret, med<br />
Pia Krensler i spetsen, varje år bestäm<strong>mer</strong><br />
vilka färgblandningar som ska prunka i<br />
rabatterna under vår, sommar och höst.<br />
Precis som i modebranschen ligger planeringen<br />
alltid ett år före sin tid. Det är de<br />
vanligaste färgerna man laborerar med:<br />
rött, gult, blått och orange och olika nyanser<br />
av grönt till det. Sedan handlar det också<br />
om själva kompositionen – om det ska vara<br />
kraftfullt eller sirligt. Olika plantskolor får i<br />
uppdrag att driva upp plantorna och sätta<br />
dem i jorden när det är dags. Förra året gick<br />
stans rabatter i vitt och purpurrött.<br />
– Men vi avslöjar inte vilka färger det blir.<br />
Det ska vara en överraskning för stockholmarna.<br />
NÄR VICTORIA OCH Daniel gifte sig var det<br />
samma tema i både innerstaden och förorten<br />
med sommarblommor i blåviolett och<br />
svavelgult. Likadana blomsterarrangemang<br />
skulle det också vara i Ockelbo. Som en<br />
hälsning från huvudstan.<br />
Stockholm består av 40 procent grönområden<br />
– om man räknar med förorterna. Det<br />
är naturreservat, stora parker, små parker,<br />
skogsområden, öppna gräsytor, gator, stråk<br />
och kajer – helt enkelt alla mellanrum där<br />
det inte är bebyggelse. De är våra gemensamma<br />
ytor, våra offentliga rum, där vi ska leka,<br />
vandra, njuta, vila och där det ska finnas<br />
plats för uteserveringar och evenemang.<br />
– Parkerna är våra finaste vardagsrum. Jag<br />
tror att vi nordbor är vana vid naturen och<br />
vill ha nära till den. Därför är det viktigt att<br />
bevara och vårda parkerna nu när stan förtätas<br />
och vi är fler som ska använda dem.<br />
Nyligen gjorde ett omvärldsbevakningsföretag<br />
en undersökning där det visade sig att<br />
en majoritet av stockholmarna tyckte att det<br />
var viktigare att ha nära till ett grönområde<br />
än till restauranger och affärer.<br />
Som stadsträdgårdsmästare har Pia Krens-<br />
38-41 Stadstra dga rdsma staren.indd 39 12-04-19 09.56.28<br />
39
STADSPLANTERING<br />
ler det övergripande ansvaret för parker och<br />
grönområden i stans 14 stadsdelar. Men<br />
själva skötseln och förvaltningen bekostas<br />
av stadsdelarna själva. När det är frågan om<br />
stora investeringar och upprustningar av en<br />
park står stadsdelarna och Trafikkontoret<br />
gemensamt för notan. Det görs stora satsningar<br />
på att rusta parker runt om i stan. Inför en<br />
renovering av en park har Pia Krensler och<br />
hennes kollegor en dialog med medborgarna<br />
i stadsdelen om vad de helst vill ha. Och det<br />
är inte basketkorgar och skateboardramp<br />
som är det vanligaste önskemålet.<br />
– En kompisgunga är självskriven, det<br />
vill alla ha. Gungor över huvud taget är ett<br />
säkert kort. Sen är det ofta önskemål om<br />
boulebana, grillplats och perenna växter.<br />
Vi måste se till att alla åldrar får sina behov<br />
tillgodosedda.<br />
FÖRRA ÅRET FICK Blåsut, Björkhagen, Skarpnäck,<br />
Älvsjö och Tensta rustade parker.<br />
Ytterligare 25 renoveringar är just påbörjade<br />
eller på ritbordet. Kostnaden för att rusta en<br />
park ligger på mellan tre och tio miljoner.<br />
Ibland ännu <strong>mer</strong>.<br />
Det finns parker och grönområden där<br />
staden själv, det vill säga Trafikkontoret, sköter<br />
både förvaltning och investeringar. Det<br />
är Kungsträdgården, Berzelii park, Norra<br />
Bantorget, Vasaparken, Humlegården och<br />
Strömparterren, Årstafältet och Järvafältet.<br />
Just nu pågår renovering av både Berzelii<br />
park och Strömparterren, de ska vara klara<br />
till slutet av sommaren.<br />
Parkerna är som sagt våra finaste vardagsrum.<br />
Samtidigt är de gröna oaserna populära<br />
evenemangsplatser vilket innebär slitage<br />
på det som växer där. Står 10 000 människor<br />
och stampar i Rålambshovsparken blir gräset<br />
förstört. I Kungsträdgården kan en hink<br />
diskvatten på ett träd under Restaurangernas<br />
dag göra stor skada, för att inte tala om<br />
urin. Och när julmarknadens banderoller<br />
ska fästas gör repen fläkskador i barken.<br />
Det är tufft att vara träd i Kungsan.<br />
– Små grenskador läker oftast, men större<br />
skador kan göra att trädet dör, säger Pia<br />
Krensler.<br />
40<br />
Till vänster: Körsbärsträd i<br />
Kungsträdgården.<br />
Ovan: Lindar i Humlegården.<br />
Till höger: Gingkoträd på<br />
Hornsgatan.<br />
Faktum är att det är många träd i Stockholm<br />
som mår dåligt – oavsett om de står i<br />
en park eller på gatan. Gatuträden blir gula<br />
alltför tidigt, får små blad och topparna dör.<br />
– Ett träds rotsystem är lika stort som<br />
själva trädkronan och behöver samma<br />
utrymme under gatan som ovan, vilket man<br />
kanske inte tänker på.<br />
JUST NU PÅGÅR en räddningsaktion för gamla<br />
lindar på Odengatan. För att ge trädens rötter<br />
<strong>mer</strong> utrymme och luft grävs en grop runt<br />
varje träd, sedan gräver man runt själva rötterna<br />
och lägger sten emellan. Det kallas att<br />
lägga in skelettjord och är enligt Pia Krensler<br />
ett fantastiskt sätt att ge gamla gatuträd<br />
nytt liv. Men det kostar runt hundratusen<br />
kronor per träd.<br />
– Att köpa ett nytt träd kostar tiotusen<br />
kronor, då är det litet. Vill man specialbeställa<br />
träd som är större kostar de mellan<br />
trettio- och femtiotusen.<br />
Till det får man lägga planteringskostnad<br />
och extra skötsel av träden under de första<br />
åren.<br />
Ska man titta på stadsträdens tio i topp<br />
är linden klart dominerande. 80 procent av<br />
alla träd i stan är lindar och så har det varit<br />
i över hundra år. Redan på 1600-talet planterades<br />
det lindallér i Humlegården och ett<br />
tiotal av de träden finns kvar än i dag.<br />
På plats num<strong>mer</strong> två som stadsträd kom-<br />
PIA KRENSLER BOR: Södermalm. ÅLDER: 63 år. UTBILDNING: Landskapsarkitekt.<br />
AKTUELL: Stadsträdgårdsmästare i Stockholm (sen 1/9 2009). ROLIGAST MED JOBBET: Att<br />
se hur stadens natur, torg, parker och stråk längs vattnet används av invånare och<br />
besökare. VÄXTER PÅ EGNA KOLONILOTTEN: Daggkåpa, nävor och sockblomma. Sen odlar vi<br />
potatis, bönor, mangold, rödbetor och lök. STOLT ÖVER: Att Stockholm valts till årets<br />
tulpanfestivalstad.<br />
<strong>mer</strong> almen, trots att den drabbats av sjuka<br />
i stor omfattning. I förorten är det lönnen<br />
som är vanligast, följd av kastanj och oxel.<br />
– Vi har provat lite andra sorter i city.<br />
På Hornsgatan finns det ett träd som heter<br />
gingko. Ett kinesiskt tempelträd som är<br />
mycket exotiskt, säger Pia Krensler.<br />
Måste det vara träd vid bilgator?<br />
– Grönskande träd gör gatan fräschare,<br />
renare och förskönar den också. Stadens<br />
har tillsatt ett trädråd som ska ansvara för<br />
att det planteras ett träd per lägenheten som<br />
byggs. Trädet kan planteras både på gator, i<br />
parker och i naturen. Allt för att vi ska få en<br />
ännu grönare stad.<br />
ATT DET PRUNKAR i rabatterna och att blomsterpottorna<br />
kommit fram på gator och torg<br />
är ett säkert vårtecken. Totalt är det nästan<br />
en miljon lökar och plantor som kom<strong>mer</strong><br />
att ståta med sin prakt i år. Blomsterprogrammet<br />
märks mest i innerstan där det<br />
ska vara en fröjd för invånare som passerar<br />
liksom för turister. Men även ytterstadens<br />
centrum får fina blomsterarrangemang att<br />
glädjas åt.<br />
Är det någon förstörelse av planteringar?<br />
– Den är relativt liten. Visst kan det vara<br />
några plantor upprivna efter en helg ibland.<br />
Men jag tror att den som ser att vi gör fint<br />
inte kom<strong>mer</strong> tillbaka och förstör det.<br />
Vilka gröna platser i stan är dina favoriter?<br />
– Norr Mälarstrand som är ett härligt<br />
smalt promenadstråk i sydläge utefter vattnet<br />
med många olika sorters träd. Och så<br />
Vasaparken med sina terrasser av blommor,<br />
säger Pia Krensler, Stockholms stadsträdgårdsmästare,<br />
eller City Gardener of Stockholm,<br />
som det står på visitkortets baksida.<br />
38-41 Stadstra dga rdsma staren.indd 40 12-04-19 09.56.56
<br />
/ <br />
<br />
/ <br />
//<br />
/<br />
/ / / <br />
/ //<br />
/ / <br />
/<br />
/ / / / <br />
/ / <br />
/ / / / <br />
/ /<br />
/// / <br />
// /<br />
/ // <br />
/ / // <br />
/ / / <br />
/// <br />
38-41 Stadstra dga rdsma staren.indd 41 12-04-19 09.56.56
STOLT STÅ UT<br />
SKA VI GÖRA<br />
Vet inte var den här loopen inleddes.<br />
Kanske för någon månad sedan, vid en av ingångarna<br />
till ett större varuhus i Göteborg, på väg från Hotel<br />
Avalon till centralstationen och tåget hem igen efter en<br />
utförd intervju. Där en glad, skrattande, sin flickvän i handen<br />
hållande ung man, svårt brännskadad, fick mig att reflektera över<br />
huruvida han – åldersmässigt befann han sig i rätt härad – kanske<br />
var en av dem som överlevde diskoteksbranden på Backaplan i<br />
Göteborg 1998.<br />
På tåget hem sedan tänkte jag ytterligare på branden. Eller kanske<br />
egentligen mest på rättegången två år senare. Jag kom ihåg att<br />
Aftonbladet skickat ner sin dåvarande, eminente kulturredaktör<br />
Anders Paulrud – i dag tyvärr avliden – att bevaka den juridiska<br />
processen.<br />
Han skrev väldigt bra krönikor därifrån under någon vecka,<br />
ackompanjerad av en massiv promenadbyline där han iförd vit<br />
utanpåskjorta blickade ut från sidfoten.<br />
Då många av rättegångens målsägare och anhöriga hörrörde<br />
från vitt skilda länder fanns tillgång till en avancerad simultan<br />
tolkfunktion under rättegången, där åhörarna kunde ha lurar på<br />
sig och med en knapp ratta in det språk – vill minnas att det fanns<br />
ett tiotal språk att välja mellan – vederbörande förstod. Och i en<br />
krönika – det kan även ha varit flera krönikor – tog Anders Paulrud<br />
fasta på just det som domaren med jämna mellanrum under<br />
rättegången behövde infor<strong>mer</strong>a åhörarna om, nämligen att ratta<br />
sig fram till ett begripligt språk.<br />
– Följ instruktionen på panelen. Skruva dig fram till ett språk du<br />
förstår.<br />
Anders Paulrud resonerade sedan i texten om huruvida det<br />
verkligen, någonstans på jorden, finns ett språk man kan ratta<br />
sig fram till som kan förklara en sådan katastrof. En katastrof där<br />
42<br />
sextiotre festande, glada ungdomar avlider och tvåhundra skadas,<br />
i en anlagd brand. Anlagd av personer i samma ålder, beklagansvärt<br />
likgiltiga och oförmögna att förstå konsekvenserna av den<br />
räcka händelser de av olika anledningar satte igång.<br />
Jag minns inte vad han eventuellt kom fram till, om målet med<br />
krönikorna ens var att komma fram till något. Bara att jag då gillade<br />
dem: tilltaget, blicken, det skrivmässigt smarta med att hänga<br />
upp texten på den lilla detaljen som förklarade så mycket.<br />
I DAG PÅGÅR ju som bekant en annan rättegång. Efter en annan<br />
katastrof.<br />
Men samma skruvande på samma ratt försiggår. För att<br />
försöka finna ett språk som kan förklara varför en person<br />
som ser ut som vi, som vuxit upp och kunnat leva bland oss<br />
utan att avvika nämnvärt, hamnar så vilse och skevt i tillvaron<br />
att han en dag helt sonika bestäm<strong>mer</strong> sig för att döda en massa<br />
oskyldiga människor i ett osynligt krig där han blivit sin egen<br />
befälhavare.<br />
För att rädda världen, sitt land och sitt folk, från den blods-<br />
VI KOMMER ALDRIG FÅ EN<br />
FÖRKLARING SOM ANSES<br />
ACCEPTABEL, I MENINGEN ATT<br />
VI MED INTELLEKTUELLT<br />
MÄTBARA VERKTYG KOMMER<br />
ATT ANSE OSS BEGRIPA<br />
VARFÖR HAN GJORDE DETTA.<br />
42-43 Stolt.indd 42 12-04-19 09.59.43
ILLUSTRATION: LOTTA SJÖBERG<br />
besudlan och den moraliska och intellektuella undergång<br />
som han anser att en mångkulturell samhällsordning bär<br />
skulden till.<br />
Ett manifest på över tusen sidor och ett Youtubeklipp på knappt<br />
tio minuter är hans dekla<strong>mer</strong>ade trossatser. Hans ridderliga tillhörighet<br />
kraftigt ifrågasättbar, så även hans ordensgrad.<br />
Den förklaring han angett i den pågående rättegången rörande<br />
avsikt och motiv gör två saker uppenbara – att han är precis så<br />
synnerligen psykiskt belastad som man har anledning att tro att<br />
någon är som är i stånd att genomföra det han bevisligen har gjort<br />
samt att vi aldrig kom<strong>mer</strong> få en förklaring som anses acceptabel,<br />
i meningen att vi med intellektuellt mätbara verktyg kom<strong>mer</strong> att<br />
anse oss begripa varför han gjorde detta.<br />
DET TWITTRAS. MÄNNISKOR skickar långa, oroliga och indignerade<br />
mejl till varandra med knogvita förkunnanden om hemskheten i<br />
det brott han gjort sig skyldig till.<br />
Om hur detta nu påverkar dem och deras omvärldsanalys.<br />
Media trålar på. Fällda tårar, ett leende på fel ställe, en hälsning<br />
– är den inte <strong>mer</strong> sorgligt hemmagjord än högerextremt hotfull<br />
egentligen… – tolkas till strimlor av experter och lekmän.<br />
Överallt skruvas det på ratten efter ett språk man kan förstå.<br />
För att man inte klarar av, inte orkar med, inte står ut med<br />
tanken på att i det samhälle vi skapat, det liv vi byggt, den värld<br />
vi delar, mitt ibland oss så vanliga och vettiga, där kan det växa<br />
upp en person som är kapabel att spränga ett regeringskvarter och<br />
skjuta ihjäl sextioåtta ungdomar och allvarligt skada ytterligare ett<br />
trettiotal.<br />
För stå ut måste vi göra. Och orka ska vi. Om inte annat så för<br />
att klara av att fortsätta leva i avsaknaden av ett språk att ratta<br />
fram som kan förklara det obegripliga.<br />
KÖP<br />
SITUATION<br />
STHLM MED<br />
MOBILEN<br />
Att köpa tidningen via sms<br />
kostar 50 kr – precis som när<br />
du köper den kontant. <strong>Situation</strong><br />
<strong>Sthlm</strong> står för trafikkostnaden.<br />
Gör så här:<br />
1. Ta reda på försäljarens<br />
num<strong>mer</strong>.<br />
2. Sms:a SITXX till 72900.<br />
XX=försäljarens num<strong>mer</strong>.<br />
3. Visa försäljaren ditt<br />
sms-kvitto och senaste<br />
numret är ditt.<br />
42-43 Stolt.indd 43 12-04-19 09.59.54<br />
43
GATUPLANET<br />
44<br />
44-47 Hemlo shet.indd 44 12-04-19 09.58.50
När <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>-försäljaren Adolf Arbelius var barn stod han i<br />
trädgården och tittade på stjärnhimlen med en fältkikare. Nu går han<br />
till Observatorielunden i Vasastan och tittar efter galaxer med sitt<br />
teleskop. BERÄTTAT FÖR MARIA HAGSTRÖM FOTO JULIA WAGNER<br />
MIN PLATS<br />
Jag brukar gå hit till Observatoriet<br />
och kolla efter planeter, månar,<br />
galaxer och nebulosor. Jag har ett<br />
140 centimeter stort teleskop som<br />
väger 50 kilo. Jag tror inte vi är ensamma<br />
bland miljarder stjärnor och galaxer. På planeten<br />
Mars har man hittat mikroorganis<strong>mer</strong><br />
och i andra solsystem tror jag att det kan<br />
finnas jordliknande liv. De kanske inte ser<br />
ut precis som vi, de kan vara korta eller tre<br />
meter höga, med fyra armar och fyra ben.<br />
Observatoriet är från 1700-talet och i<br />
museet finns olika instrument redan från<br />
medeltiden. På måndagar är jag här med föreningen<br />
Svenska Amatörastronomiska Sällskapet.<br />
Varje halvår har vi sammankomster,<br />
i maj och oktober. Och 6 juni står jag här<br />
hela natten, för då ser man planeten Venus<br />
passera över solskivan. Om vädret är dåligt<br />
är jag beredd att åka till vilken del av landet<br />
som helst bara det är fint väder där.<br />
Man ser bra ute i Roslagen också där jag<br />
bor i en stuga. Jag fick ärva en summa pengar<br />
av mina föräldrar så jag köpte loss mig<br />
från bostadslösheten. Varannan vecka är jag<br />
i Dalarna också. Jag har träffat en dalkulla<br />
och vi ska förlova oss 1 maj. Vi lärde känna<br />
varandra på en astronomikurs. Jag studerar<br />
fortfarande astronomi, varje onsdag går jag<br />
kvällskurs i aulan här. Har varit intresserad<br />
av astronomi sedan jag var nio år. Jag såg<br />
när a<strong>mer</strong>ikanerna gjorde sina bemannade<br />
rymdfärder, lånade min pappas fältkikare<br />
och glodde upp mot himlen. Seder<strong>mer</strong>a fick<br />
jag ett litet fickteleskop i julklapp av mina<br />
föräldrar. Å, vad jag blev glad. En pojkdröm<br />
var att få åka ut i rymden. Och det tänker<br />
jag göra snart. Det är en resa där man åker<br />
ut genom atmosfären och får uppleva fem<br />
minuters tyngdlöshet innan man landar på<br />
jorden igen.<br />
Det blir mitt livs resa.<br />
44-47 Hemlo shet.indd 45 12-04-19 09.58.59<br />
45
GATUPLANET<br />
Botorg ska minska hemlösheten bland unga<br />
I STOCKHOLM FINNS över 300 hemlösa<br />
unga vuxna, mellan 20 och 25<br />
år. Det är den officiella siffran. Men<br />
de som jobbar med gruppen tror att<br />
antalet kan vara det dubbla, kanske<br />
till och med det tredubbla. Och<br />
många befinner sig i riskzonen.<br />
Nu har ett nytt projekt startat för<br />
att få ner hemlösheten. Det heter<br />
Botorg för unga vuxna och ligger på<br />
Krukmakargatan 36A.<br />
– Vi ska stödja unga vuxna vad<br />
gäller alltifrån att söka bostad till att<br />
följa med till deras socialsekreterare.<br />
Det gör skillnad att åka med personen<br />
till stadsdelen, det gör rösten lite<br />
starkare, säger projektledaren Anette<br />
Arebo.<br />
Botorg riktar sig till personer<br />
mellan 18 och 25 år, som är hemlösa<br />
eller i riskzonen för hemlöshet.<br />
Botorg är en öppen rådgivning<br />
i bostadsfrågor där man kan få<br />
samhällsinformation, råd i sociala<br />
frågor, stöd i kontakt med myndigheter<br />
samt med att söka bostad.<br />
Varje vardag klockan 13 till 15 är<br />
det öppet utan tidsbokning. Telefonmottagningen<br />
är öppen under<br />
kontorstid.<br />
Ungdomarna bor i dag ofta hos<br />
kompisar, på hotelljourer, härbärgen<br />
eller vandrarhem. Många har blivit<br />
utkastade hemifrån. Vanligt är att<br />
man vänder sig till Botorg om man<br />
inte har en fungerande myndighetskontakt.<br />
Ett exempel är en ung<br />
vuxen som inte har någonstans att<br />
ta vägen.<br />
– Det är vanligt att man inte har<br />
nån fungerande kontakt med föräldrarna<br />
och har man inte det blir det<br />
tungt och svårt, säger projektmedarbetaren<br />
Susanne Cavallius.<br />
Det kan vara en snårig historia där<br />
socialtjänsten i två olika kommuner<br />
skjuter över ansvaret på varandra.<br />
28<br />
procent av unga placerade i HVB, hem för<br />
vård och boende, blir utsatta för mobbning<br />
av något slag varje månad. Bland unga<br />
som bor hemma är det cirka 15 procent.<br />
Unga i vård får dessutom mindre stöd i<br />
skolarbetet och har färre kamratkontakter.<br />
Det visar en doktorsavhandling av Hélène<br />
Lagerlöf vid Stockholms universitet.<br />
46<br />
Anette Arebo, Susanne<br />
Cavallius, Hewi Mostafa.<br />
Under tiden finns där en ung person<br />
utan hem.<br />
– Rent juridiskt kan det vara<br />
snårskog, säger Susanne Cavallius.<br />
När man är 18 år är man myndig och<br />
ansvarig för sig själv. Men går man<br />
på gymnasiet är föräldrarna ändå<br />
försörjningsskyldiga. Vad händer<br />
om de inte tar det ansvaret? Vad<br />
har man för rätt till stöd då? Och<br />
om en ung vuxen bott i en kommun<br />
och föräldrarna i en annan, vilken<br />
kommun har då ansvaret? Det kan bli<br />
väldigt snurrigt.<br />
– Hur samhället fungerar är inte<br />
enkelt för nån att förstå, allra minst<br />
för nån som precis fyllt 18 år, säger<br />
Anette Arebo.<br />
Klaragårdens kvinnor bloggar om hemmet<br />
I två år har Klaragården, Stockholms<br />
Stadsmissions dagverksamhet för<br />
kvinnor, haft en skrivargrupp. Nu bloggar<br />
de på Stadsbibliotekets Hemmetblogg<br />
fram till 10 juni.<br />
På bloggen kom<strong>mer</strong> de att skriva<br />
om drömhemmet, barndomshemmet,<br />
hemmet i samhället och andra tankar<br />
om hemmet.<br />
– Jag tycker det här ska bli kul.<br />
Jag ska skriva om olika typer av hem<br />
jag haft under livet. Kanske också<br />
påhittade hem, fantasier, säger Ulla<br />
Ekander, en av bloggarna.<br />
I två år har hon varit med i Klara-<br />
DET PERSONALEN PÅ Botorg kan<br />
göra är att stötta och hjälpa till i kontakterna<br />
med socialtjänsten. Botorg<br />
är ett steg mot att göra socialtjänsten<br />
<strong>mer</strong> tillgänglig.<br />
Projektet ska också jobba för att få<br />
bort unga vuxna från stadens härbärgen,<br />
där de blivit allt fler de senaste<br />
åren. Projektet gör uppföljningar på<br />
härbärgen varje dag och tittar på vilka<br />
som har bott där och vilka orsakerna<br />
är. De kan också hitta alternativ till<br />
härbärge.<br />
Verksamheten har precis kommit<br />
i gång och lokalerna är inte riktigt<br />
färdiga. Rummen på övervåningen<br />
håller på att renoveras och målas.<br />
Botorg är inte bara en rådgivnings-<br />
gårdens skrivargrupp som leds av<br />
författaren Jan Henrik Swahn. De har<br />
bland annat gett ut antologin Jag finns!<br />
Röster från Klaragården.<br />
– Det är vansinnigt roligt, det har fått<br />
i gång pennan, säger hon.<br />
Under vintern har Paul, Marco,<br />
Samuel och Sven – fyra stockholmare<br />
som lever i hemlöshet – twittrat<br />
om sin vardag i projektet ”Vi hörs<br />
i <strong>Sthlm</strong>” som drivs av Stockholms<br />
Stadsbibliotek och Stockholmskällan<br />
i samarbete med Stockholms<br />
Stadsmission. Nu tar Ulla Ekander<br />
och de andra kvinnorna från Klara-<br />
verksamhet, där finns också boende.<br />
Det ska finnas plats för fem personer,<br />
eventuellt sju.<br />
– Här kan man landa och bo i en<br />
vecka, kanske en månad. Det är inte<br />
en permanent lösning och det ska<br />
finnas en planering med socialtjänsten<br />
för vidare boende, säger Anette<br />
Arebo. Vi tror att det ger resultat att<br />
erbjuda alternativ till härbärge och<br />
ge tid och stöd, att man då fortare<br />
kom<strong>mer</strong> tillbaka in i samhället.<br />
Botorg för unga vuxna är ett<br />
projekt som drivs i samverkan mellan<br />
socialförvaltningen och stadsdelsförvaltningarna.<br />
Projektet pågår till att<br />
börja med fram till årsskiftet.<br />
MARIA HAGSTRÖM<br />
gården över efter twittrarna. Den 10<br />
maj klockan 18.00 läser skribenterna<br />
också upp sina texter i Rotundan i<br />
Stadsbiblioteket.<br />
– Ett bibliotek ska jobba för demokrati<br />
och göra röster hörda och det<br />
är vad vi gör i det här projektet, säger<br />
Cecilia Åkerdahl på Stockholms stadsbibliotek/Stockholmskällan.<br />
Klaragården vänder sig till kvinnor<br />
som lever i hemlöshet, missbruk, psykisk<br />
ohälsa eller mycket ensamma.<br />
Bloggen: http://bloggar.biblioteket.<br />
se/hemmet<br />
MARIA HAGSTRÖM<br />
44-47 Hemlo shet.indd 46 12-04-19 09.59.05<br />
MARIA HAGSTRÖM
HEMMA HOS THOMAS <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>-försäljaren Thomas von Bohjort har<br />
precis flyttat in på Hotellhemmet Monumentet. Det är första ”haket” som känns som hans eget. Bakom<br />
fördragna persienner ser han här gärna actionfil<strong>mer</strong> på väggen. TEXT MARIA HAGSTRÖM FOTO MARTINA HOLMBERG<br />
Först tänkte jag göra dundersnyggt<br />
här innan ni kom<strong>mer</strong>. Det är kanske<br />
lite stökigt, men vadå, förstår du hur<br />
många källare, trapphus och husvagnar<br />
jag har levt i. Jag har inte haft en egen<br />
lägenhet sen 1991. Har det stökat till för<br />
mycket, då har jag dragit. Men här blir jag<br />
kvar, tycker att det är skitschysst här.<br />
Tidigare bodde Thomas von Bohjort i ett<br />
rum på Vinsta referensboende som enligt<br />
honom var så litet att han var tvungen att<br />
backa in. ”Som en Kronobergscell”. Men<br />
här har han både egen toalett och köksvrå.<br />
– Det här är första haket som jag känner<br />
är mitt eget. Egen nyckel och tittöga så jag<br />
kan se vem som knackar på. Jag får leva<br />
mitt liv, säger han.<br />
Han bor på Östgötagatan inte långt från<br />
den adress han bodde på sina första tio år.<br />
När han får frågan hur det var att växa upp<br />
på femtiotalets Söder så tystnar han, vilket<br />
inte hör till vanligheterna.<br />
– Jag ska säga så här, jag har gått i mycket<br />
terapi och ska jag vara riktigt ärlig mot dig så<br />
har jag en blockering från när jag var tio år<br />
och yngre. Jag kom<strong>mer</strong> inte ihåg nånting.<br />
Han berättar att familjen flyttat till Västerort<br />
när han var tio år. Han började i en ny<br />
skola och hamnade i obsklass. För att skaffa<br />
sig kompisar och slippa bli mobbad satte<br />
han sig högst, var ”herren på täppan”.<br />
– Det där har förföljt mig hela mitt liv, att<br />
jag måste hävda mig hela tiden. Jag behöver<br />
egentligen inte det, jag har ju många kvalitéer,<br />
men det tog 50 år för mig att haja det.<br />
Han säger att han har ”knarkat och rövat i<br />
alla dessa år” men att han nu lugnat ner sig.<br />
– Det går att kämpa sig vidare även när<br />
man är 60 år. Och Enheten för hemlösa har<br />
ställt upp på mig till 110 procent, det vill jag<br />
att du skriver i reportaget.<br />
Bakom honom hänger ett par orangea gardiner<br />
istället för de ”sjukhusgardiner” som<br />
hängde där innan. Uppe vid taket hänger ett<br />
fiskespö och på ytterdörren en bok med titeln<br />
Saker man glöm<strong>mer</strong> att komma ihåg. Det är<br />
mest Carina, hans flickvän, som antecknat.<br />
Recept på löksoppa. Ritat hästar.<br />
I rummet finns också några låtsasblommor.<br />
– En kompis till mig hittade en stor benjaminfikus<br />
i grovsoporna som hon ställde<br />
i sin lägenhet. När jag kom dit fyra–fem<br />
månader senare sa hon: ”Hajar du vilken<br />
schysst benjaminfikus, den har inte tappat<br />
ett enda blad. Jag har vattnat den varenda<br />
dag.” Men den var gjord av tyg, säger han,<br />
skrattar och frågar sedan:<br />
– Vet du varför den där väggen är helt vit?<br />
Jag har en tv-projektor, så där blir det värsta<br />
tv-bilden.<br />
Där ser han gärna actionfil<strong>mer</strong>. På en<br />
liten hylla står en trave dvd-fil<strong>mer</strong>, bland<br />
annat cowboyrullen A Fistful of Dynamite<br />
och skräckfilmen Saw. Men han gillar också<br />
fil<strong>mer</strong> som E.T. och Pettson och Findus.<br />
Han säger att han inte haft det så här bra<br />
på jättelänge. Nu önskar han att han ska<br />
våga ta nästa steg – att gå till tandläkaren<br />
och att ta kontakt med sina barn.<br />
– Jag vill fortsätta utvecklas. Det finns<br />
<strong>mer</strong> plats här uppe, eller hur? säger han. Jag<br />
vill inte stagnera. Skulle det komma ner ett<br />
ufofartyg och fråga om jag ville följa med<br />
en sväng, då skulle jag åka direkt.<br />
44-47 Hemlo shet.indd 47 12-04-19 09.59.23<br />
47
MED EGNA ORD<br />
KORT SAGT & POESI<br />
Vänner<br />
Små sår är ej att förakta, ej<br />
heller goda vänner.<br />
Skillnad är det med falska vänner.<br />
Men orkar man och har man<br />
lust med att förakta dessa, om<br />
inte annat för sin egen sinnesfrids<br />
skull!?<br />
Än värre vad som månde röra<br />
sig i huvudet på dem som satt<br />
eller råkat sätta sig i gröpliga sits.<br />
Dock falska så kallade vänner<br />
har jag ej längre något till övers<br />
för, fast jag även försökt hjälpa<br />
dessa samt tala dem till rätta att<br />
det går ej att bete sig hur som<br />
helst, om man vänner överhuvudtaget<br />
ska kunna ha kvar.<br />
Love, fridens liljor and walk in<br />
peace my beloved fellow friends.<br />
LEILA M.K<br />
Tack<br />
Tack redaktionen<br />
Ni har räddat mitt liv<br />
och mångas <strong>mer</strong><br />
Kan jag tänka<br />
Från gatan och <strong>mer</strong><br />
är det en väldans bra tidning och<br />
så mycket <strong>mer</strong><br />
Blomster till er<br />
Tack<br />
HELENE<br />
Försöker igen<br />
Hej till alla er jag tycker om…<br />
jag tror någon heter john , så finns<br />
det en tjej som heter helene<br />
och så finns det ett gäng till som<br />
jag tycker om ...<br />
jag heter marina och jag tycker<br />
om dig...<br />
jag vet att du vet det, och du har<br />
all rätt att förstå all rätt,<br />
och jag vet att du finns…<br />
Puss<br />
Vad är en kyss<br />
I regnet<br />
Jo en vattenpuss<br />
48<br />
MARINA<br />
LENA FREIJ<br />
Ett, två, tre – nu hoppar jag<br />
Jag skruvar just nu bort en av<br />
strängarna på min lyra och kom<strong>mer</strong><br />
ha ett fritt fall på fast mark<br />
några månader. Jag pratar om min<br />
medverkan i verksamheterna här på<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>. Detta blir nämligen<br />
min sista artikel i tidningen. Sen hoppar<br />
jag. Jag har skriftligt på att jag<br />
om 6–12 månader får en helt egen<br />
lägenhet på villkor, att det fortsätter<br />
rulla på i positiv styrka.<br />
Mitt ”farväl till gatan” blir 5–20<br />
maj i en bildutställning på Galleri<br />
Kontrast, Bildens röst. Jag fick ett<br />
uppdrag som gick ut på att jag<br />
skulle dokumentera mitt liv som<br />
hemlös under 2011. Jag levererade<br />
över tusen starka fotografier från<br />
de knarkandes, utsattas, hemlösas<br />
perspektiv. Jag och min handledare<br />
Frank Aschberg har nu valt ut 46<br />
extra feta fotografier från livet på<br />
gatan till utställningen.<br />
Försäljning av tidningen: Allt är inte<br />
pengar och rikedom, alla samtal med<br />
tänkta köpare har ofta varit viktigare<br />
än att tjäna några kronor. Men ibland<br />
kan det vara tungt då det händer att<br />
folk liksom fnyser åt mig eller när<br />
jag inte fått i väg en endaste tidning<br />
på flera timmar. Då tar jag till detta<br />
filosofiska: ”Det är lätt att dansa när<br />
du vinner. Du ska dansa när du förlorar,<br />
det är då du visar mod”. Slut citat<br />
Zlatan. Det hjälper att kämpa. Att sälja<br />
tidningen betyder att utsatta människor<br />
kan få växa och känna sig till<br />
nytta/sysselsättning. Höjdpunkt: Tre<br />
barn fick köpa tidningen för endast<br />
30 kronor, för att de var så intresserade<br />
och inte hade <strong>mer</strong> pengar.<br />
Hemlös med egen blogg. Den<br />
som följt mitt skrivande på bloggen,<br />
kan se hur jag vuxit med uppgiften<br />
och hur jag arbetat mig upp från<br />
gatan, även utvecklat skrivandet och<br />
ämnena. Jag har tagit det som ett<br />
viktigt arbete att rapportera från oss<br />
till dig i denna modernitet som är<br />
internet. Jag var den första som tog<br />
in en laptop på härbärgena.<br />
Detta ihärdiga bloggarbete gav<br />
<strong>mer</strong> av allt. Som vänner och kontakter<br />
högre upp i samhället än de<br />
mörka kvarter jag skrev från och där<br />
på bloggen träffade jag ”Lise”, min<br />
livskamrat och särbo i dag. Elever och<br />
studenter från hela landet har sökt<br />
och önskat få med mig i olika projektarbeten.<br />
Många gymnasieskolor,<br />
medieskolor, Arkitekthögskolan, KTH,<br />
Polishögskolan, Journalisthögskolan,<br />
Konsthögskolan, Nordens Fotoskola,<br />
webbtidningen Populär Poesi. Ingen<br />
har fått ett nej, alla har blivit <strong>mer</strong> än<br />
nöjda. Höjdpunkt: ”Lise”<br />
RadioSkugga. För ett år sedan var<br />
det premiär för verksamhetens eget<br />
radioprogram. Jag klev in direkt och<br />
lade fullt krut från början att göra så<br />
bra och intressanta reportage och<br />
inslag som det bara vara möjligt. Vi<br />
vann. <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> och Radio-<br />
Skugga vann Stora Radiopriset<br />
som Årets Närradio 2011 med<br />
motiveringen: ”Engagerad, insiktsfull<br />
och närvarande radio i en verklighet<br />
som berör och fångar lyssnaren och<br />
är ett viktigt inslag i samhällsdebatten”.<br />
Jag fick äran att läsa ett tacktal<br />
och la till en egen dikt: ”Som genom<br />
ett trollslag står vi här, som genom<br />
ett trollslag har våra röster blivit<br />
hörda, som genom ett trollslag”. Den<br />
uppskattades även av Lotta Bromé,<br />
som några gånger bjudit in mig som<br />
kollega till hennes P4 Extra när det<br />
har handlat om utsatthet. Höjdpunkt:<br />
Samtalsintervjun med Bostadsministern<br />
Stefan Attefall.<br />
Framtiden: Det är tänkt att till sommaren<br />
ska jag hjälpa till som stödlärare<br />
i svenskundervisning för första<br />
och andra generationens invandrare.<br />
Har också klivit in i ett trädgårdsprojekt,<br />
”Trädgård på spåret”, vid Eriksdal.<br />
Mycket lärorikt att få vara med från<br />
början och påverka Urban Gardening<br />
i Sverige. Bloggskrivandet lyfts nu<br />
upp från bottenplattan och kom<strong>mer</strong><br />
att fortsätta på www.ekebert.se.<br />
Men framförallt, ett <strong>mer</strong> omfattande<br />
skrivande är min största utmaning<br />
hittills i livet. Genom <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong><br />
har jag blivit varm i kläderna att<br />
fortsätta skriva.<br />
Ett, två, tre, nu hoppar jag!<br />
JOHN ARTHUR<br />
EKEBERT<br />
ekebert@live.se<br />
48-53 Med egna ord.indd 48 12-04-19 10.45.12<br />
JOHAN NILSSON/SCANPIX
LOTTA I RADIOSKUGGA:<br />
”FÖRMODLIGEN VILL DU FÅ MIG ATT TRO ATT LIVET ÄR NÅGONTING VACKERT<br />
MEN GLÖM DET<br />
JAG SER JU BARA KATASTROFER, DÖD OCH ELÄNDE<br />
Maria Larsson har ingen aning<br />
Debattartikeln, Expressen 11/7<br />
-11av Johan Kakko överläkare<br />
med insikt i missbruksfrågor, även<br />
författare i ämnet och en vardagshjälte<br />
eftersom han tillsammans med<br />
Marcus Heilig som 2 av de RIKTIGT<br />
skickliga läkare som valt att studera<br />
i heroinmissbruk och behandling av<br />
oss som i princip alla inkl. politikerna<br />
Björn Fries rådgivare valt att slåss<br />
som politiker i en allt annat än<br />
populär fråga. Under en föreläsning<br />
presenterade Dr Johan Kakko fakta<br />
och slutsatser i ett stort antal internationellt<br />
vetenskapliga undersökningar<br />
som visar att ca 20% blir helt återanpassade.<br />
Ytterligare 40% fungerar<br />
helt tillfredsställande. De andra 40%<br />
fungerar inte speciellt bra alls. Men,<br />
moderatspråk: för varje krona satsad<br />
tjänar samhället 18 kr. 1800%?!<br />
Bland vissa i gruppen inte speciellt<br />
framgångsrika är den ekonomiska<br />
och mänskliga förtjänsten betydande<br />
för det man glöm<strong>mer</strong> så lätt är anhöriga.<br />
För varje person som missbrukar<br />
står en armé med släktingar, föräldrar,<br />
syskon, far och morföräldrar. Och<br />
i synnerhet barnen, en enormt stor<br />
del har barn. Dessa vetenskapligt<br />
belagda slutsatser väljer statsrådet<br />
Maria Larsson tolka som en ÅSIKT?<br />
DET VAR INGA åsikter som presenterades<br />
för Maria Larsson eller<br />
synpunkter. Personer utan egna<br />
erfarenheter av missbruk skall inte<br />
sitta i beslutande eller påverkande<br />
organisationer. Sen 1994 har nu siffran<br />
döda i och i sviterna av missbruk<br />
bland vänner och bekanta (inte folk<br />
jag hört talas om) 83 st – sug i den<br />
siffran. Tror knappast många läsare<br />
har 83 st döda i sitt umgänges krets.<br />
Återfall kom<strong>mer</strong> att förekomma,<br />
Rom byggdes inte på en dag. Men<br />
för en person som injicerat heroin<br />
3–8ggr/dag, eller även tagit bensodiacepiner<br />
dagligen i 5–10–20–30<br />
år, till att någon gång, kanske ett<br />
tiotal gånger per år om det är riktigt<br />
ofta inte ett enormt framsteg?<br />
<strong>Läs</strong>te en A<strong>mer</strong>ikansk undersökning<br />
för ca 10–15år sedan som följt<br />
personer som kommit i behandling.<br />
Utan underhållsbehandling var färre<br />
än 1% kvar i drog frihet 2 år efter<br />
påbörjad behandling. Låt den siffran<br />
sjunka in en stund. Till dem som<br />
anser att de gott kan skylla sig själv:<br />
Ingen går och bestäm<strong>mer</strong> sig för att<br />
bli heroinist, men många som jag<br />
bestäm<strong>mer</strong> sig att nu, nu vill jag sluta<br />
annars dör jag. Vilket faktiskt hände,<br />
DOG alltså. Men jag överlevde och<br />
nu lever jag drogfri sedan 23/8 -00.<br />
Jag har haft ca 5 återfall sen dess<br />
men länge sedan nu. Jag tillhör<br />
de 40% som funkar helt okej. Jag<br />
lever och jag har ett litet fattigt liv<br />
pengamässigt. Men det är ändå ett<br />
liv. Men jag hör nästan varje månad<br />
någon som inte hann in till behandling<br />
eller på onödiga grunder blivit<br />
utskriven, alldeles för ofta godtyckligt<br />
p.g.a. oklara regler. Jag önskar ni<br />
såg skräcken i folks ögon när de blir<br />
utslängda. Fem nära har tagit livet<br />
av sig samma dag eller den efter de<br />
blivit ratad. Samtliga sa till personal<br />
att nu begår jag självmord. Jag är<br />
ögonvittne i två av tillfällena.<br />
NÄR ÖVERLÄKARE SOM Marcus Heilig<br />
och Johan Kakko med kunniga människor<br />
som Björn Johansson uttalar<br />
sig tackar okunniga personer och<br />
ministrar för deras ”ÅSIKTER” eller<br />
inlägg i debatten s.k. åsikter. Det är<br />
som att pissa Usain Bolt i nacken och<br />
säga min synpunkt är att du inte kan<br />
springa att jag slår dig både på 100<br />
och 200 meter. Men jag är idrottsminister<br />
så jag behöver inte bevisa det,<br />
LARS PEHRSON/SCANPIX<br />
jag är ju minister. I USA förekom<strong>mer</strong><br />
intervention av familj, vänner eller<br />
arbete även tvångsintaging av minderåriga.<br />
Det skapar inget kreativt<br />
utan spär på skammen man redan<br />
har och kan leda till självmord så jag<br />
hoppas vi slipper åtminstone den<br />
delen av deras samhälle. Man måste<br />
hitta sin 0-punkt inte sin botten som<br />
så populärt och målande beskrivs<br />
av inte bara lekmän utan även av<br />
vissa soc. sekreterare. Jag fick LVM<br />
(tvångsvård av missbrukare) som<br />
står på ättestupan och dör när som<br />
helst. Tänk att man ska vara inlåst<br />
som i fängelse fast under bättre<br />
for<strong>mer</strong> för att slussas ut i behandling<br />
de oftast är helt ointresserade av.<br />
Jag är en av de få som ville och fick<br />
LVM. Jag blev erbjuden att bli körd<br />
till metadoninställningen, eliminerade<br />
att jag kom bort på vägen. Nu önskar<br />
jag att all prestige och ideologi får<br />
stå tillbaka för vetenskapliga evidens<br />
som man så fint kan uttrycka det.<br />
Och till Borg skicka upplysningen,<br />
satsa 1 kr och vinn 18 kr. På ca<br />
60% resterande 40% kom<strong>mer</strong> även<br />
de dra in, nåja, minska utgifter.<br />
DET ÄR SOM nu alldeles för många<br />
föräldrar, barn, makar/makor, syskon<br />
som går ur tiden långt innan det<br />
behövdes. Det blir många lidande<br />
det. Det har skrivits om läckage från<br />
mottagningar men fråga poliser på<br />
”Plattan” hur ofta de hittar metadon<br />
från våra program så är svaret<br />
mycket sällan (jag har frågat), med<br />
Subutex, Subuxone är det annorlunda.<br />
Kom<strong>mer</strong> i tabletter medan<br />
metadon är flytande. Det är lätt att<br />
ha åsikter och förutfattade meningar<br />
om saker, man bildar sig en teori om<br />
utan att varken läsa på om som t ex<br />
att heroin inte är vävnadstoxisk. Med<br />
andra ord, den förstör varken hjärna<br />
eller kropp. Du kan lättare få tunga<br />
sjukdomar som Hep B, Hep C och<br />
HIV/AIDS som det bland sprutbytesprogrammet<br />
är tänkt att hjälpa. Man<br />
tar inte insulin från en diabetiker ej<br />
heller hjärtmedicin, ej heller medicin<br />
som hindrar transplanterade organ<br />
från att stötas bort. Exakt så är min<br />
medicin för mig.<br />
BENGT , KISTA<br />
KORT SAGT & POESI<br />
Moment 22<br />
Efter en sjukhusvistelse, när<br />
jag skulle skrivas ut så skulle<br />
kuratorn hjälpa mig med bostad.<br />
Hon tog kontakt med Enheten för<br />
hemlösa. Efter många fruktlösa<br />
försök fick hon till slut tag på ett<br />
telefonnum<strong>mer</strong> som jag skulle<br />
ringa, till någon som kanske skulle<br />
kunna hjälpa mig. Jag ringde upp<br />
och förklarade min situation. Då<br />
förklarade hon för mig att, när<br />
jag nu har pension så kan dom<br />
inte hjälpa mig – hade jag haft<br />
socialbidrag så hade det inte varit<br />
något som helst problem. Men, om<br />
jag sa att jag har missbruksproblem,<br />
åt det ena eller andra hållet<br />
– det är bara att tolka själv, vilket<br />
problem, då hade jag fått hjälp.<br />
Man orkar inte, efter lång tids<br />
sjukdom lägga ner den tiden som<br />
behövs för att myndigheter ska<br />
komma fram till de besluten som<br />
ska vara till den egna fördelen. I<br />
mitt fall skulle det beslutet kunnat<br />
vara ett seniorboende typ Gamlebo.<br />
Jag pratade med överläkaren och<br />
berättade om mitt icke-boende, han<br />
bara skakade på huvudet!<br />
Jag tänkte jag skulle be polisen<br />
om tillstånd, att demonstrera, mot<br />
samhällets syn på de svaga – jag<br />
tänkte begära fjorton dagar, utanför<br />
soc. Jag har en bra sovsäck,<br />
den klarar minus trettio grader.<br />
Bor nu<strong>mer</strong>a ute i det fria<br />
– istället för seniorboende, för<br />
att jag har pension istället för<br />
socialbidrag!<br />
FOTEN HÅKAN<br />
Fånga dagen<br />
Hon tog på sig en blomsterhatt<br />
för att få sig ett skratt.<br />
Till det ett par roliga skor<br />
inte bryr hon sig om att folk glor.<br />
Nej, hon har sovit gott i natt<br />
bestämt sig för att dagen ta fatt.<br />
Kläderna har hon fått från ”Gula<br />
ängeln”<br />
den goda sömnen fick hon från<br />
”Bostället”<br />
Tänk vad en hjälpande hand kan<br />
göra<br />
för oss sargade och sköra.<br />
MARIA KAGIRI<br />
48-53 Med egna ord.indd 49 12-04-19 10.45.18<br />
49
MED EGNA ORD<br />
ATT KALLA ALL TRAFIK I INNERSTAN FÖR VACKER<br />
DET FÅR DU ALDRIG NÅGONSIN MIG TILL<br />
ATT KALLA ÅTTA TIMMARS ARBETSDAG FÖR TJUSIGT<br />
DET KAN DU SNARAST GLÖMMA<br />
POESI<br />
Kärlek<br />
Kärlek är som vatten,<br />
Guld värt när du törstar i öknen,<br />
Inget värt när du dyker efter pärlor<br />
TT<br />
Likt och olikt<br />
När en kvinna ser en man<br />
på gatan tänker hon ofta<br />
– vad tänker de där männen om<br />
mig?<br />
När en myra ser en elefant<br />
på gatan tänker myran<br />
– vad tänker den där stora jätten<br />
om mig?<br />
Men, när en ”fågeli”, alltså en<br />
fågelhund<br />
ser en fågel på gatan så bryr de<br />
sig inte<br />
om vad fågeln tänker<br />
De tänker bara att, den där måste<br />
huggas ett par gånger i arslet<br />
och hämtas<br />
LF<br />
Leva eller inte<br />
Varför måste jag leva<br />
när jag egentligen vill vara död?<br />
Och varför måste jag äta<br />
när så många andra är i nöd?<br />
Det är vad jag ofta tänker<br />
när jag mår som jag mår idag<br />
Och hoppas Han glädje skänker<br />
till alla som har det som jag.<br />
MIRIAM<br />
50<br />
Jag vill leva<br />
Åren jag har kvar kan jag räkna på<br />
min högra hand eller vänstra om jag<br />
väljer den.<br />
Bärandes på en C-hepatit och en<br />
lever som börjar skrumpna är det inte<br />
frågan om utan när.<br />
Under de sista åren är det så<br />
många ansikten kända och mindre<br />
kända som jag har mött för sista<br />
gången.<br />
Att gråta förändrar ingenting och<br />
insikten är smärtsam.<br />
Jag tog beslutet att med allt vad<br />
det innebär för mig var det noggrann<br />
planering som gällde från morgon till<br />
kväll trots sömnlösa nätter göra eller<br />
förgöras.<br />
Det var på riktigt ett slags egenhändig<br />
hjärntvätt, inte se åt höger<br />
inte se åt vänster rakt fram samma<br />
visa dag ut och dag in.<br />
Tjatigt?<br />
– Ja.<br />
Tröttsamt?<br />
– Ja.<br />
Sorgligt?<br />
– Ja.<br />
Sen kom ilskan, ja ilskan över<br />
alla de förlorade åren, missade<br />
stunder med barnen. Barnen som<br />
vuxit upp och blivit vuxna, vuxna och<br />
fått barn.<br />
Barnbarn som börjat skolan, allt<br />
jag har gått miste om.<br />
Min egen skolgång, barnens<br />
skolgång och nu barnbarnens.<br />
Nu den minsta snart ett år, en ny<br />
liten varelse en ny chans, jag vill; åh,<br />
vad jag vill se, höra, känna ja lära<br />
känna få vara med från början se<br />
glädjen nyfikenheten nya smakupplevelser<br />
mimiken. Miner av beskt salt<br />
surt sött gött å så sjunger vi och så<br />
skrattar hon och sen skrattar jag och<br />
sen skrattar vi allihopa. Det smittar av<br />
sig och jag vill leva, åh, vad jag vill leva!<br />
IRENE<br />
48-53 Med egna ord.indd 50 12-04-19 10.45.28<br />
MICHAEL PROBST/SCANPIX
VACKERT ÄR INTE HELLER CANCERHELVETET SOM EN AV MINA VÄNNER LIDER AV.<br />
SOCIALENS UTREDNINGSVÄSENDE ÄR HELT KLART FULT<br />
DET HAR JAG KONSTATERAT<br />
LIKASÅ SKOLANS HÖJD I TAK,<br />
Livet är som en labyrint<br />
En kväll hade mina närmaste vänner<br />
och ”Mallan” bestämt att ses över<br />
en malt på Stopet. Då jag kom var de<br />
andra där och alla blev vi glada att<br />
ses igen. Efter att jag och de andra<br />
hejat glatt på varandra började x:et<br />
att skälla på mig. Jag blev inte riktigt<br />
klok på varför, då vi var glada oavsett<br />
hur livet var i övrigt för oss alla. Vi<br />
hade umgåtts, rest mycket ihop.<br />
En djup vänskap fanns mellan oss.<br />
Mallan väntade på att det lagt sig och<br />
vänder sig direkt till mig och säger:<br />
− Jag är så lack på dig.<br />
− Nu hänger jag inte med. Förklara<br />
dig.<br />
− Hur kan du sitta här bredvid mig<br />
och vara så maxad på heroin. Jag vill<br />
också ha, komma på samma våglängd<br />
som dig så vi kan mötas igen.<br />
− Du, sa jag. Ska du och jag<br />
mötas och vara på samma våglängd<br />
igen, vara med varann igen. Då är<br />
det jag som måste kliva av heroinet<br />
och inte du börja med det för att vi<br />
ska fortsätta vara tillsammans. No<br />
fucking way! Nej vännen. Det vill jag<br />
inte leva med.<br />
Det var det mest kärleksfulla jag<br />
gjorde för henne och i dag är jag<br />
så glad för det. Hon har två söner,<br />
bra utbildning och fast arbete. Vi är<br />
riktiga vänner än idag, tack och lov.<br />
Jag försvann in i heroinets värld<br />
för var dag som gick. Under en lång<br />
tid blev detta med närhet, kärlek och<br />
omtanke ett hot mot mig och min<br />
relation till heroinet. Det försatte mig<br />
i många ångestfyllda vägskäl och<br />
möten med människor när vi råkade<br />
på varandra. Med åren fick ett flertal<br />
möten med framförallt några kvinnor<br />
som jag känt länge och haft en så<br />
djup kontakt med mig att inse hur<br />
djupt de måste ha känt för mig.<br />
NÄR DE SÅG mig på Stockholms<br />
gator eller på ”tricken” grät de öppet<br />
och var helt förtvivlade över de val jag<br />
gjort i mitt liv och dess konsekvenser.<br />
De längtade så efter den Allan de lärt<br />
känna, den rätta Allan. De beskrev<br />
den saknad och sorg de kände nu,<br />
starkare än jag gjorde själv. De var<br />
nyktra och klara, jag var bedövad och<br />
fylld av smackets eufori, så det var<br />
antagligen lättare för mig att ”mista<br />
Allan” än för dem.<br />
I dag är jag så tacksam för vad<br />
dessa vänner visade mig genom sitt<br />
sätt att reagera över hela situationen.<br />
Detta är en av grundstenarna som<br />
hjälpt mig att välja bort heroinet och<br />
inse värden som livet har långt bättre<br />
och meningsfullare. Just kärlek. Hur<br />
viktig är inte den ingrediensen i våra<br />
liv och den kan manifestera sig i<br />
många olika konstellationer oss människor<br />
emellan och även kärleken<br />
eller känslan för det egna livet. Vilken<br />
gåva.<br />
ETT LIV UTAN riktig kärlek. Nej, vi<br />
behöver den hur den än kom<strong>mer</strong> till<br />
oss att ge och ta emot. Alla är konstruerade<br />
så, tror jag. Vi ska heller<br />
inte söka ändra på hur vi i grunden är<br />
konstruerade. Vi behöver lära känna<br />
oss själva under livets gång istället.<br />
Hur vi är funtade, vilka vi är och vad<br />
som får oss att må bra i verkligheten.<br />
Om inte kärleken mellan två människor<br />
kan konkurrera med den enes<br />
beroende av heroin, vad kan då göra<br />
det? Kärleken kan i bästa fall göra<br />
det, men jag tror inte det är många<br />
som klarar av det. Risken är minst<br />
lika stor att det leder till att båda blir<br />
beroende.<br />
Vad kan då slå kärleken till<br />
drogen?<br />
Kärleken till livet. För om inte<br />
heroinet tagit en beroendes liv, kom<strong>mer</strong><br />
man till en vägkorsning där det<br />
är dags att välja:<br />
Liv eller död.<br />
Som kineserna säger: Ta itu med<br />
det svåra medan det ännu är lätt.<br />
ALLAN<br />
KORT SAGT & POESI<br />
Vad händer med<br />
Svenska kyrkan?<br />
Vad händer egentligen med den<br />
svenska kyrkan?<br />
Sopplunch på onsdagar, ja så<br />
långt är väl allt normalt. Men så<br />
står där en man med ett kassaskrin<br />
och <strong>mer</strong> eller mindre kräver<br />
betalning. Hallå jag trodde i min<br />
enfald att kyrkan hade för avsikt<br />
att hjälpa dom hemlösa. Som om<br />
inte det vore nog, för att få gå på<br />
toaletten kräver dom fem kronor,<br />
för en polett. Man börjar undra om<br />
det är för att ha koll på vilka som<br />
använder toaletten. Jag kan bara<br />
säga en sak: bojkotta Svenska<br />
kyrkan i Skärholmen.<br />
Fy fan får det gå till så här?<br />
HEMLÖS SOM UNDRAR<br />
Då, tio år sedan,<br />
nu fjorton år<br />
Sofie sitter i sanden<br />
Hink å spade i vardera handen<br />
Tårtan pyntad garnerad och klar<br />
Det är fest det är födelsedag<br />
Det är en kotte som fyller år<br />
Jag tittar och jag förstår<br />
Att det som leks i ung år<br />
Är läran om kommande vår<br />
En kvist som kniv i den lilles hand<br />
Noga bakas tårtan av sand<br />
Ja må han leva, ja då sväller mitt<br />
bröst<br />
När jag hör den lilles röst<br />
Noga förklara så att pappa förstår<br />
Att tårta äts när man fyller år<br />
Roligt skratta när jag äter sand<br />
Sen hemåt vi går hand i hand<br />
STEFAN S<br />
48-53 Med egna ord.indd 51 12-04-19 10.45.39<br />
MARCIO JOSE SANCHEZ/SCANPIX<br />
51
MED EGNA ORD<br />
FISKBULLAR<br />
OCH ATT BADA I EN VAK.”<br />
POESI<br />
En hyllning<br />
Vår vän Pip lämnade oss i sorg<br />
och kärlek.<br />
En riktig vän.<br />
Nu seglar hon över eviga hav.<br />
Farväl, älskade Pip.<br />
Våra sorgens rop ifrån våra<br />
hjärtan.<br />
Jag steg ombord.<br />
Mina vänner, allt lidande ni skulle<br />
fått se, ville jag ej att ni skulle få<br />
se mig lida.<br />
Därför lämnar jag er i kärlek och<br />
glädje över att inte behövt röja<br />
mitt lidande.<br />
Minns mig som er vän i livet, för i<br />
era hjärtan lever jag.<br />
En dag över oändligt stormande<br />
hav, kanske i natten skall våra<br />
fartyg mötas och vi aldrig skiljas<br />
<strong>mer</strong>.<br />
Farväl mina vänner.<br />
Kom nu ihåg mina hjärtans ord<br />
Våra skepp en dag slår vi följe och<br />
seglar bort från evighetens hav.<br />
Jag brinner av iver att få utforska<br />
evigheten.<br />
Farväl, farväl.<br />
Dock en liten tår från Pips ögonvrå<br />
röjde hennes sorg.<br />
TOMMY ERHOLT<br />
52<br />
LÄS MER<br />
hemlos.situationsthlm.se<br />
Slussen<br />
4/5 LEMONHEADS (US)<br />
Hur bankernas system har påverkat<br />
mig. Nu när bankerna vill att man<br />
själv ska göra deras jobb med hjälp<br />
av internet och datorer så drabbas<br />
jag och många andra som inte har<br />
lärt sig denna ”skola”.<br />
Vad menar jag – jo jag har lärt mig<br />
att hämta och lämna brev och paket<br />
på just Postkontoren, hämta pengar,<br />
betala räkningar, köpa frimärken och<br />
så vidare. Dit gick man inte när man<br />
skulle handla mat. Till banken gick<br />
man om man ville sätta in eventuella<br />
överskottspengar som man inte<br />
behövde ha som rörelsekapital.<br />
Eller så gick man dit för att man<br />
behövde låna pengar. Nu kan man<br />
10/5 BAND OF SKULLS (UK)<br />
18/5 OBITS (US)<br />
I banken efter tre<br />
25/5 DIVISION OF LAURA LEE<br />
26/5 BASS DRUM OF DEATH (US)<br />
varken hämta eller betala pengar på<br />
banken utan att betala för det.<br />
Nu ska man ha ett plastkort som<br />
man hämtar pengar på i någon jävla<br />
bankomat, den lämnar bara saldo i<br />
vissa av dom. I de fallen den inte lämnar<br />
saldo så måste man föra egen<br />
kassabok eller ha ett jävla bra minne.<br />
Plus att du skall hålla en massa<br />
pinkoder i minnet, inklusive portkoder<br />
till dina vänner.<br />
Det som hände mig var att hyran<br />
inte drogs i tid eftersom det skulle<br />
gå automatiskt via autogiro och det<br />
fattades pengar på kontot, jag hade<br />
inte fört kassabok. Så det var bara att<br />
spendera massor med dyr telefontid<br />
Medis<br />
BILJETTER OCH INFORMATION PÅ WWW.DEBASER.SE<br />
4/5 FIBES, OH FIBES!<br />
5/5 LINDSTRØM (NO)<br />
12/5 URBAN CONE<br />
för att reda ut varför inte hyran blivit<br />
betalad i tid.<br />
Detta blev ju ytterligare en utgift<br />
på min redan ansträngda ekonomi.<br />
Sedan när jag får höra att bankerna<br />
vill sluta med all kontanthantering<br />
för personalens säkerhet då börjar<br />
man undra om vi kunder ska behöva<br />
riskera vår säkerhet när vi måste gå<br />
från bank till bank?<br />
Kunderna sitter inte bakom skottsäkert<br />
glas, somliga går med hjälp av<br />
rullator. Så jag säger bara som Hasse<br />
& Tage:<br />
Vad i helvete har dom för sig i<br />
banken efter tre?<br />
DAG REJVING<br />
18/5 FRED FALKE (FR)<br />
18/5 KORALLREVEN<br />
26/5 BLACKBIRD BLACKBIRD (US)<br />
48-53 Med egna ord.indd 52 12-04-19 10.45.46<br />
CHRISTINE OLSSON/SCANPIX
”Som genom ett<br />
trollslag har<br />
våra röster<br />
blivit hörda.”<br />
!Stora<br />
Radiopriset<br />
2011<br />
RadioSkugga görs av människor som lever<br />
i hemlöshet och i samhällets marginaler.<br />
Sänder varje onsdag kl 13 på 101,1 Mhz<br />
48-53 Med egna ord.indd 53 12-04-19 10.45.46
54-56 Loggor nr 177_SPEC.indd 54 12-04-19 11.01.12
HAMMARBY IF<br />
K.E.BergsÅkeri<br />
(K.E.B. Åkeri AB)<br />
BRANSCHANPASSADE LÖSNINGAR FÖR<br />
SAMHÄLLSNYTTIGA FÖRETAG<br />
54-56 Loggor nr 177.indd 55 12-04-19 10.54.06
www.reflexark.se<br />
STOCKHOLMS STADS<br />
BOSTADSFÖRMEDLING<br />
www.bostad.stockholm.se<br />
WENANDERS<br />
54-56 Loggor nr 177.indd 56 12-04-19 10.55.21
STOCKHOLMSKRYSSET<br />
Lös, skicka in,<br />
och vinn<br />
Som en liten paus i<br />
läsningen tycker vi att du<br />
nu, när du bläddrat ända<br />
till sidan femtiosju, ska<br />
hämta en penna, lösa<br />
korsordet och skicka in<br />
det till oss.<br />
Via vår intrikata<br />
slumpgenerator kom<strong>mer</strong><br />
sedan tre vinnare att<br />
dras bland de inskickade<br />
rätta lösningarna.<br />
Den stolta vinnaren<br />
belönas med dokumentärfilmen<br />
”Till Maria”. Den<br />
sändes under hösten<br />
2010 på SVT som del av<br />
en dokumentärfilmserie<br />
om kärlek. Filmen handlar<br />
om de båda <strong>Situation</strong><br />
<strong>Sthlm</strong>-försäljarna<br />
Anders och Maria.<br />
Andra och tredje pris<br />
är ett nyckelband med<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>s logga på.<br />
Förra månadens<br />
vinnare:<br />
Dvd-filmen ”Till Maria”:<br />
Anita Borg, Farsta<br />
Nyckelband: Ylwa<br />
Holmström, Nynäshamn,<br />
Hariette Sjögren, Örebro<br />
Se förra månadens<br />
lösning på sidan 66.<br />
Stockholmskrysset är<br />
ett samarbete mellan<br />
<strong>Situation</strong> Stockholm<br />
och tidningen Krysset,<br />
en månadstidning för<br />
alla kryssintresserade.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
1<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Den 14 maj 1912 dog August Strindberg i<br />
sin lägenhet i Stockholm. Vi söker nu två<br />
färgbetonade svar: hemmets namn och<br />
ett känt verk som inleds med en detaljrik<br />
stockholmsskildring. (1)<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Namn: …………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………<br />
Adress: ………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Postadress: ………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Skicka in ifyllt kryss<br />
senast 21 maj till:<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong><br />
Krukmakargatan 34a<br />
118 51 Stockholm<br />
57 Korsord.indd 57 12-04-19 10.00.29<br />
57<br />
Konstruktör: Marie Petersson-Engnell Foto: IBL Bildbyrå © Bonnier Korsord
SVEPET<br />
”Man är här uppe lite på nåder”<br />
VÄSTKUSTROCK JOEL AMLE VILL GE SINA BARNDOMSVÄNNER LITE RÄTTVISA<br />
JOEL ALME ÄR aktuell med sin tredje skiva A Tender Trap.<br />
Han är uppväxt i Göteborgs Majorna men bor sedan drygt<br />
tre år i Björkhagen.<br />
– I Göteborg växte jag ju upp centralt men det tröttnade<br />
jag på. Björkhagen är gött för att det är off. Hade<br />
jag bott i Stockholms innerstad skulle jag inte velat bo<br />
kvar här. Många gånger när man flyttar till en stad lär man<br />
känna polare genom att supa sig in, man efterfestar sig<br />
till att lära känna gator. Jag flyttade från allt det där för att<br />
bilda familj.<br />
Skivans texter framstår som skrivna av en ensam<br />
människa som förlorat sin familj.<br />
– Det är <strong>mer</strong> en tanke att: ”Tänk om allting skiter sig?”<br />
Mycket handlar om den rädslan. Jag känner mig som en<br />
person som lätt kan schabbla bort saker och ting. Man är<br />
här uppe lite på nåder. En text kan komma efter vanliga<br />
jävla bråk man har med sin fru.<br />
Musiken har en femtiotalskänsla, ett romantiskt vemod,<br />
som även samtida artister som Richard Hawley, Chris<br />
Isaac och Jonathan Richman har.<br />
– Jonathan Richman gillar jag mest av de artisterna.<br />
Det finns en speciell kraft hos honom. Jag kan tycka<br />
att Richard Hawleys skivor blir lite för imitativa. Då gillar<br />
jag <strong>mer</strong> Rod McKuen (en a<strong>mer</strong>ikansk motsvarighet till<br />
Jacques Brel parad med Hemingway) som har otroliga<br />
arrangemang och skrev åt Sinatra.<br />
58<br />
Omslagsbilden, texterna och den musikaliska atmosfären<br />
får det att framstå som om låtarna är skrivna av<br />
någon som suttit ensam på hösten i Västkustskärgården.<br />
– Jag har väl <strong>mer</strong> längtat dit. Det har varit en jävla<br />
längtan till Göteborg. Jag klankar inte ner på Stockholm<br />
utan det är ju <strong>mer</strong> att man alltid längtar dit där man kom<strong>mer</strong><br />
ifrån.<br />
Här och där i texterna skildras något som verkar vara<br />
missbruk.<br />
– Ja, det handlar mest om vänner men även så klart<br />
mig själv i yngre år och familjen. Femtio procent av mina<br />
FEMTIO PROCENT AV MINA<br />
BARNDOMSVÄNNER GICK DET ÅT<br />
HELVETE FÖR.<br />
barndomsvänner gick det åt helvete för. Det bränner hårt<br />
och jag kan känna att jag ger dem lite rättvisa genom att<br />
skänka dem en sång. Jag kom<strong>mer</strong> från en missbrukarfamilj,<br />
det har gått i arv och vi har räknat ut att i vår familj har<br />
vi i vår generation tio procents chans att klara oss. Och<br />
visst, jag har haft mitt missbruk men nu<strong>mer</strong> finns det inte<br />
kvar. Sen finns det alltid nåt som glöder, ett slags flyktbeteende.<br />
Nu har jag barn och det skulle jag aldrig sumpa.<br />
CYRIL HELLMAN<br />
<strong>Läs</strong> en längre version på www.situationsthlm.se<br />
CYRIL HELLMAN<br />
CYRIL HELLMAN<br />
Eddie Vedder<br />
Into the Wild<br />
SKIVA John Krakauers reportageroman<br />
Into the Wild från 1996 om<br />
rikemansbarnet och toppstudenten<br />
Chris McCandless, förläst på Thoreau<br />
och Tolstoj, som ger fingret åt<br />
allt för att lifta runt i USA och slutligen<br />
in i Alaskas ödemark och dö<br />
gjordes för fem år sedan i lyckad<br />
filmatisering av Sean Penn. Ett<br />
annat världssamvete, Eddie Vedder,<br />
från Sverigeaktuella Pearl Jam,<br />
stod för soundtracket som därmed<br />
kan ses som hans första soloskiva.<br />
Det är långt från den hårda alternativrock/grunge<br />
han vanligtvis<br />
förknippas med. Det handlar om<br />
elva lågmälda akustiska låtar som<br />
följer McCandless resa. En av skivans<br />
bästa låtar, ”Society”, gör han<br />
ihop med singersongwritern Jerry<br />
Hannan. Sällan har bok, film och<br />
musik fungerat så bra såväl ihop<br />
som separat som Into the Wild.<br />
ULF STOLT<br />
Margaret Atwood<br />
Upp till ytan<br />
TIPS<br />
REDAKTIONENS<br />
BOK En kvinna återvänder, tillsammans<br />
med tre vänner, till sitt barndomshem<br />
i Kanadas vildmark. De<br />
har åkt dit för att söka efter hennes<br />
pappa som tycks ha försvunnit från<br />
jordens yta utan att lämna ett spår<br />
efter sig.<br />
Margaret Atwood<br />
skriver kusligt och precist<br />
om hur livet vävs<br />
samman – Kanadas<br />
skam över beroende<br />
av USA, hennes egen<br />
tidigare flykt från stugan till <strong>mer</strong><br />
intellektuella miljöer, allt blir en<br />
parallell till pappans försvinnande<br />
ut i naturen. Dessutom ser hon<br />
relationen till sin pojkvän och sina<br />
vänners relation i ett helt annat<br />
ljus, när inga världsliga distraktioner<br />
finns – bara minnen av hur det<br />
var att leva i stugan där. Och att<br />
lämna den. Och varför det var så<br />
nödvändigt.<br />
58-68 Svepet.indd 58 12-04-19 10.02.21<br />
MARK HUMPHREY/SCANPIX
Kärleksfullt filter<br />
Jack White<br />
Blunderbuss<br />
½ ”Every morning I deliver<br />
the news”, vrålar Jack White på<br />
skivans andra spår ”Sixteen Saltines”.<br />
Måste säga att jag de senaste tio<br />
åren varit lite besviken på Jack<br />
White. Efter att White Stripes blivit<br />
mainstream och tagit sig hela vägen<br />
till burkölsdrickande fotbollssupportrars<br />
hjärtan sjönk de som en sten<br />
MUSIK<br />
Bonnie Raitt<br />
Slipstream<br />
½ Bonnie Raitt, 62, tog 2005<br />
en paus från skivutgivningen och<br />
gav sig ut och lyssnade på livemusik<br />
i stället. Därför har det gått sju år<br />
mellan förra Souls Alike och nya<br />
Slipstream. Men det låter ändå som<br />
det brukar: vit soul, funk, blues,<br />
country och lätta flyktiga reggaeinfluenser.<br />
Ett fint sammanhållet<br />
album i alla fall. Raitts gitarrspel och<br />
röst sätter en garanterad kvalitetsstämpel<br />
på det hela. De spår som<br />
dröjer sig kvar blir ändå tolkningarna<br />
av Bob Dylans ”Million Miles” och<br />
”Standing In The Doorway” från hans<br />
Time out of Mind.<br />
ANDERS SUNDIN<br />
i normala musikkonsumenters ögon.<br />
Jack Whites indiesupergrupper Dead<br />
Weather och Raconteurs var inte<br />
mycket att hänga i julgranen. Hans<br />
kultursafari i blueslandskap har å<br />
andra sidan alltid känts uppriktig men<br />
han har efter White Stripes två första<br />
skivor varit så att säga <strong>mer</strong> intressant<br />
i teori än i praktik. Tills nu.<br />
Det är så här man vill se och höra<br />
den 36-årige solodebutanten: frasera<br />
som Robert Plant, funkig Hammond-<br />
The Soundtrack<br />
of Our Lives<br />
Throw It to the Universe<br />
½ Efter 17 år sätter The<br />
Soundtrack of Our Lives punkt.<br />
Throw It to the Universe, bandets<br />
sista studioalbum, är ett högtidligt<br />
och vackert hejdå. Tonen är eftertänksam<br />
och går <strong>mer</strong> mot lugna<br />
rockballader än hetsig rock’n’roll.<br />
Bandet har fortfarande rötterna lika<br />
djupt rotade i sextiotalets rockscen,<br />
men de psykedeliska utsvävningarna<br />
är färre än vanligt. The Soundtrack<br />
of Our Lives avslutar en storslagen<br />
karriär med sorgsen arenarock skräddarsydd<br />
för en avskedsturné där fans<br />
kan gunga i takt.<br />
AMANDA SÄFSTRÖM<br />
orgel, luftigt boogie woogie-piano,<br />
psykedeliska basgångar, countryvioliner,<br />
jazztrummor och gitarrkomp som<br />
för tankarna till sextiotalets brittiska<br />
gitarrhjältar. Det är som om han tagit<br />
allt det här genom ett kärleksfullt<br />
filter. Resultatet blir klassisk rock,<br />
baserad på country och blues, på<br />
ett sätt som för tankarna till Led<br />
Zeppelin samtidigt som det är fräscht<br />
och 2012.<br />
CYRIL HELLMAN<br />
The Cult<br />
Choice of Weapon<br />
Har du hört The Cult förut<br />
bjuds det inga överraskningar här,<br />
även om soundet är tyngre och <strong>mer</strong><br />
spelskickligt. Det börjar sublimt i<br />
rännstenen med ”Honey from a<br />
Knife”. Sedan bankar den sig med<br />
mörka undertoner vidare. Rakt och<br />
distinkt i ”Lucifer”, men också plumpt<br />
in i väggen, som i ”A Pale Horse”.<br />
Medan The Cult tryggt vilar på Ian<br />
Astburys magnifika röst så förvirrar<br />
fantasilösa riff. Det är inte ok att vara<br />
så erfarna och ändå köra på rutin.<br />
Inget som sätter sig i strupen alltså,<br />
men The Cult funkar fortfarande bra<br />
när du får oväntat besök.<br />
VERONIKA ÅSTRÖM<br />
JAY JANNER/SCANPIX<br />
POP MED RAP<br />
Inget de trott<br />
MUSIK<br />
UNDER NAMNET NORLIE & KKV<br />
har stockholmarna Sonny<br />
Fahlberg och Kim Vadenhag gjort<br />
sig ett namn på den svenska<br />
artistscenen. Nu är de snart<br />
aktuella med nya singeln Där jag<br />
hänger min hatt.<br />
– Låten handlar om frustrationen<br />
som uppstår när man ofrivilligt<br />
tappar bort en person som<br />
man hade bestämt att spendera<br />
natten med.<br />
Vad är lättast att skriva om?<br />
– Det svåraste är i alla fall att<br />
komma på ett schyst och bra<br />
ämne som fungerar. Men när man<br />
väl gjort det så går det ganska lätt.<br />
Hur träffades ni?<br />
– På en bar i Gamla stan. Vi<br />
kände igen varandra från ett hiphopforum<br />
på nätet. Vi snackade<br />
ihop oss på plats och bestämde<br />
oss för att försöka göra minst en<br />
låt. En låt blev flera låtar och tre<br />
år senare är vi här i dag. Det hade<br />
nog ingen av oss trott!<br />
Hur skulle ni beskriva ert sound?<br />
– Pop med inslag av rap. Dock<br />
är det ganska svårt att kategorisera.<br />
Vi har hämtat inspiration<br />
alltifrån R’n’B till syntpop.<br />
Vad tycker ni om att bli jämförda<br />
med Snook?<br />
– Med tanke på hur pass stor<br />
inverkan de haft på svensk musik<br />
så är det inget vi ogillar. Vi har<br />
lyssnat mycket på Snook. Dock<br />
tycker vi inte alls att vi låter som de.<br />
Hur kom<strong>mer</strong> 2012 se ut för Norlie<br />
& KKV?<br />
– Vi kom<strong>mer</strong> ha fullt upp med<br />
spelningar och albumsläpp. Lite<br />
semester och jäkligt mycket<br />
musik! Precis som vi vill ha det.<br />
Kändes det självklart att släppa<br />
en hel platta?<br />
– Ja, det är vår pojkdröm!<br />
Ni kom<strong>mer</strong> båda från Stockholm.<br />
Vad är det bästa med huvudstaden?<br />
– Tempot! Allting flyter på och<br />
det är skönt när man behöver<br />
vara effektiv. En mjukglass på<br />
Fjällgatan under sommaren är<br />
nog världens bästa mjukglass!<br />
ELIN NORDLUND<br />
58-68 Svepet.indd 59 12-04-19 10.02.31<br />
59
BÖCKER<br />
ELDSJÄLAR<br />
Före detta utbrända<br />
I DAGENS effektivitetssamhälle<br />
blir stressrelaterade sjukdomar<br />
allt vanligare. Sanna Lilie och<br />
Pernilla Alexandersson har båda<br />
varit utbrända. Ofta möttes de av<br />
förklaringen ”ni är duktiga flickor”.<br />
Med boken Brinntid vill de belysa<br />
sina erfarenheter ur ett djupare,<br />
samhällskritiskt perspektiv.<br />
– Som duktig flicka anses du<br />
antingen vara ett hjälplöst offer<br />
för det ojämställda samhället eller<br />
en dumdristig person som inte<br />
kan sluta prestationsjaga. Men<br />
att vara duktig är en fantastisk,<br />
mänsklig drivkraft. Vi är inte hjälplösa<br />
offer utan ansvarstagande<br />
aktörer som vill göra bra ifrån oss<br />
och skapa ett bättre samhälle.<br />
I Brinntid diskuterar ni att stress<br />
kan betyda hög status så länge<br />
man har ”egentid” att ta hand<br />
om sig själv. Vad innebär det för<br />
jämställdheten?<br />
– Att både ha karriär och ha tid<br />
för att baka bullar på fritiden visar<br />
att man har valt ”rätt” väg i livet.<br />
Lever man däremot på gränsen<br />
ekonomiskt ter sig egentid näst<br />
intill som ett hån. I stället byggs<br />
rädsla och maktlöshet upp och<br />
skapar ohälsosam stress. Men<br />
fattigas ohälsa förklaras sällan<br />
med stress. En flerbottnad bild<br />
kan ge debatten en solidarisk<br />
udd.<br />
Är diagnosen "utbränd" en<br />
välfärdssjukdom, förbehållen<br />
medelklassens livspusslande?<br />
– Snarare ett samhällsfenomen.<br />
Utbrändhet som diagnos<br />
kan synliggöra den ohälsa som<br />
stressen skapar eftersom den ger<br />
en etikett på nåt som annars är<br />
osynligt. Den skadliga stressen<br />
kan få vem som helst att falla,<br />
saknas det skyddsnät är vi alla<br />
oerhört sårbara. Oavsett beskedet<br />
i lönekuvertet.<br />
DITTE LUNDBERG<br />
60<br />
KALLE LARSSON<br />
Musiken<br />
gick före allt<br />
Hans-Olov Öberg<br />
A strange tale – Sagan om<br />
Esbjörn Svensson Trio<br />
Att det skulle skrivas en bok<br />
om Esbjörn Svensson Trio var alltid<br />
givet. Men som författaren själv<br />
skriver i förordet är det olyckligt att<br />
den skulle skrivas så tidigt som nu.<br />
Jag har ofta tänkt att EST tog det<br />
så långt det gick inom jazz. Turnéer<br />
över hela jorden, första européer på<br />
omslaget till jazzbibeln Down Beat,<br />
jazzskivor som vid släppen sålde i<br />
100000 exemplar. I den här boken<br />
framgår att målet var att ta det ännu<br />
längre, att bli ett jazzens Pink Floyd<br />
som fyller arenor. Kanske hade<br />
det lyckats, i sådana fall mycket på<br />
grund av deras öppenhet.<br />
När jag följde dem på en USAturné<br />
sa Esbjörn Svensson ofta: ”Att<br />
se ner på en musikstil är som att<br />
se ner på en kultur, i det här bandet<br />
talar vi många språk.” En annan<br />
hemlighet var deras passion och<br />
kompromisslöshet, musiken gick<br />
före allt. Som Pat Metheny säger i<br />
boken: ”När de spelade live var de<br />
alltid engagerade och lyssnade på sin<br />
publik.” Den här boken blir som en<br />
lång, lång turnédagbok. I slutändan<br />
lite långtråkig, man saknar nerv och<br />
ett <strong>mer</strong> personligt tilltal. Samtidigt<br />
är det intressant läsning, inte minst<br />
för insynen i hur hårt en jazztrio kan<br />
turnera och för musikaliska analyser<br />
kring plattorna.<br />
CYRIL HELLMAN<br />
BÖCKER<br />
Björn Hedlund<br />
Fortets murar<br />
I Fortets murar berättar<br />
Björn Hedlund om människor som<br />
riskerar sina liv. De satsar besparingar<br />
och hopp på ett liv i trygghet<br />
men möts av murar, gränsvakter och<br />
rasism. Vi träffar flyktingar under<br />
omänskliga förhållanden: i Grekland,<br />
i förvar i Märsta och innanför taggtrådsstängsel<br />
i Melilla vid Marockos<br />
kust. Europas asylpolitik följer allt<br />
tydligare en gemensam ekonomisk<br />
kompass i stället för en moralisk. Här<br />
har journalistiken halkat efter och<br />
Fortets murar kan vara en början på<br />
en debatt som synliggör de globala<br />
orättvisor som tvingar människor på<br />
flykt.<br />
DITTE LUNDBERG<br />
Esbjörn Svensson<br />
Trio år 2000.<br />
Div. författare<br />
Avståndet mellan<br />
½ Tjugoåtta författare med<br />
en samling texter som – om det<br />
nu är <strong>mer</strong> korrekt att kalla detta en<br />
stafettroman – har det gemensamt<br />
att dess handling utspelas mellan<br />
två pendeltågsstationer som rent<br />
geografiskt följer varandra.<br />
En given formel kan vara både<br />
begränsande och befriande. Här har<br />
författarna använt olika berättargrepp<br />
och skribenternas kvalitet skiftar.<br />
Tyvärr lite för mycket. Efter att ha<br />
passerat några stationer inställer sig<br />
frågan vad det här med stationerna<br />
har med någonting att göra.<br />
Och där någonstans grumlar sig<br />
min turlista.<br />
ULF STOLT<br />
Johanna Ekström<br />
Om man håller sig i solen<br />
Hanna växer upp i en överklassfamilj<br />
i ett stort hus. Barnflickor,<br />
resor och yta. Om man håller sig i<br />
solen, klamrar sig fast där, så kanske<br />
man slutligen känner sig solig även<br />
inombords? Åtminstone är man<br />
lyckad i omvärldens ögon. I en värld<br />
där ytan utgör huvuddelen av ens liv<br />
så är utomståendes blickar livsviktiga,<br />
även föräldrarnas. Johanna Ekströms<br />
andra roman visar i starka scener upp<br />
både baksidorna och fördelarna. Det<br />
är ett stundtals tomt liv – emellanåt<br />
blir också romanen liksom tom – men<br />
den är framförallt välskriven och<br />
intressant idag när skillnaden mellan<br />
rika och fattiga ständigt ökar.<br />
JESSICA JOHANSSON<br />
58-68 Svepet.indd 60 12-04-19 10.02.37<br />
BERTIL ERICSON/SCANPIX
Annas baby – en rysare<br />
Babycall<br />
½ Anna har lyckats fly från sin<br />
exman som inte bara misshandlat,<br />
utan även försökt att dränka deras<br />
åttaåriga son Anders. Hon göm<strong>mer</strong><br />
sig i anonymiteten i ett enormt miljonprogramsliknandelägenhetskomplex<br />
utanför Oslo. Trots den relativa<br />
trygghet byggnaden ger släpper<br />
hon inte sonen ur sikte. För att göra<br />
situationen hållbar skaffar hon ett<br />
babylarm, en liten walkie-talkie där<br />
FILM<br />
Terraferma<br />
En av havets oskrivna<br />
regler är att du hjälper någon i<br />
sjönöd. Så resonerar den gamle<br />
fiskaren på en ö utanför Sicilien när<br />
han plockar upp några afrikanska<br />
flyktingar i sin båt. Men det gillas<br />
inte av kustbevakning och myndigheter<br />
som beslagtar hans båt och<br />
familjens främsta näring. I centrum<br />
i detta tajta och välspelade drama<br />
står barnbarnet Filippo som försöker<br />
göra rätt, som vill hitta kärleken och<br />
inte minst lämna ön för fastlandet,<br />
terraferma.<br />
HENRIK EMILSON<br />
föräldrar hör om barnet gråter. Anna<br />
slappnar av något, tills hon hör gälla<br />
skrik från babylarmet mitt i natten.<br />
Märkligt nog sover Anders tryggt i<br />
sin säng och försäljaren av larmet<br />
konstaterar att hennes mottagare<br />
måste ha plockat upp ett annat barn<br />
i huset.<br />
Spänningen i den norska thrillern<br />
blir stundtals olidlig. Här ligger den på<br />
samma paranoida nivå som Roman<br />
Polanskis Rosemarys baby. Till slut<br />
Ministern<br />
En bussolycka där några barn<br />
dör får konsekvenser för en transportminister.<br />
Utan att han själv egentligen<br />
gör särskilt mycket blir han indragen<br />
i ett politiskt maktspel där frågan om<br />
att privatisera tågstationer ställs mot<br />
ambitionen att få ner arbetslösheten<br />
med hjälp av praktikplatser.<br />
Tyvärr – trots bra skådespeleri rakt<br />
igenom – blir jag varken tillräckligt<br />
nyfiken, engagerad eller kittlad av<br />
den politiska intrigen för att <strong>mer</strong> än<br />
höja på ena ögonbrynet när filmen<br />
är slut.<br />
ULF STOLT<br />
vet vi inte vad som är verklighet när<br />
Anna börjar utforska var skriken<br />
kom<strong>mer</strong> ifrån, samtidigt som hon vill<br />
hålla kontroll över Anders. Noomi<br />
Rapace i huvudrollen gör en fin insats<br />
som mamman som vill väl men som<br />
hamnar i en värre situation än hon<br />
kunde tänka sig. Hennes skräck och<br />
oro skildras med äkthet och gör att,<br />
trots sina små luckor i manus, filmen<br />
håller ihop till en krypande enhet.<br />
HENRIK EMILSON<br />
Bullhead<br />
Samtidigt som den är ett<br />
lågmält kriminaldrama om den belgiska<br />
köttmaffian så är Bullhead en<br />
mycket fin skildring av köttbonden<br />
Jacky, han som blev kvar på gården<br />
när alla andra försvann, gifte sig och<br />
fick barn. Det är en tragisk figur som<br />
för att kompensera sin bristande<br />
manlighet, efter en olycka i barndomen,<br />
och osäkerhet pumpar sig full<br />
med lika mycket tillväxthormoner<br />
som monsterkossorna han föder upp.<br />
Det blir rörande om utanförskap och<br />
viljan att skapa kontakt.<br />
HENRIK EMILSON<br />
SR VS JR<br />
Fascinerande<br />
fader–son-drama<br />
FILM<br />
I SOMMAR BÖRJAR Daniel Fridell<br />
spela in en långfilm om männen<br />
bakom porrimperiet Private,<br />
Berth Milton Sr och Jr. Intresset<br />
för Miltons har alltid varit stort.<br />
Utöver, framför allt, kvällstidningsartiklar<br />
och böcker som<br />
Porrkungen av Thomas Sjöberg<br />
och Porn Gold av David Hebditch<br />
och Nick Anning så finns<br />
dokumentären The Reluctant<br />
Porn King från 2009 av Juniors<br />
tidigare presschef och Fredrik<br />
von Krusenstjernas kommande<br />
Milton Privat.<br />
Mest anmärkningsvärd är nog<br />
dokumentären King Porno från<br />
1970, där ett japanskt filmteam<br />
dokumenterar Senior in action<br />
med ka<strong>mer</strong>an, i sitt flygplan, på<br />
kontoret och med bilar och sedelbuntar.<br />
Det är en illa dold hyllning<br />
där känslan av att Senior själv<br />
har finansierat filmen är stark.<br />
Men varför denna fascination<br />
för Miltons? Ja, berättelsen har<br />
allt, sex, våld, pengar, makt, Hells<br />
Angels och en tragisk relation<br />
mellan far och son i centrum.<br />
Trots ämnet tvekade inte Fredrik<br />
von Krusenstjerna att ta sig an<br />
historien, berättade han i en<br />
intervju för mig förra året.<br />
– Den här historien jag<br />
berättar i Milton Privat är så jäkla<br />
mörk och förskräcklig i sig, så en<br />
positiv bild av porren skulle det<br />
aldrig kunna bli, hur du än vrider<br />
och vänder på det. Det finns inte<br />
på kartan, för hela berättelsen<br />
är en supertragedi från början<br />
till slut.<br />
HENRIK EMILSON<br />
Elena<br />
Hyllade Andrei Zvyagintsevs<br />
tredje film handlar i likhet med<br />
de tidigare om familjen och dess<br />
förmåga och oförmåga att hålla ihop.<br />
Huvudpersonen Elena träffar en rik<br />
man på sjukhuset som hon delvis blir<br />
försörjd av för att försörja sin egen<br />
fattige son och dennes familj. Det är<br />
en bilddriven film där varje tyst scen<br />
förmedlar sitt budskap. Den har ett<br />
smart slut som visar att brott inte<br />
alltid leder till straff (åtminstone i<br />
Ryssland). Lägg till förträffligt soundtrack<br />
av Philip Glass.<br />
CYRIL HELLMAN<br />
58-68 Svepet.indd 61 12-04-19 10.02.39<br />
61
KROG & SVEPET<br />
Franskt toppkök<br />
MAT<br />
FAST BISTRO PASTIS egentligen inte hade öppnat ännu<br />
– de öppnar 17.00 – hade de hängt ut skylten ”Öppet”<br />
redan halv fem. För dem som bara vill dricka en espresso,<br />
en pastis eller välja någon av de olika champagnesorterna<br />
på glas som serveras, i väntan på att köket är klart<br />
klockan fem.<br />
Vi får ett bord vid fönstret – upphöjt, som ett chambre<br />
separé där man kan dra för ett draperi, ungefär som i<br />
ett provrum i en klädbutik, trots att det bara är ett litet<br />
bord för två. Förutom oss är det ett sällskap på fyra i ena<br />
hörnet plus två, står det ganska snabbt klart, stammisar<br />
som väntar i baren på sitt middagssällskap.<br />
Bistron har bara tjugoen platser, en knapp timma efter<br />
att vi anlänt var stället fullt och jag hörde personalen svara<br />
i telefon att det tyvärr var fullbokat resten av kvällen.<br />
Det saknas en takplatta och den lilla kristallkronan<br />
ovanför baren har inte tvättats sedan Robespierres tid,<br />
i fönstren ut mot Köpmangatan står franska kokböcker,<br />
vattenkaraffer till pastis, citroner på ett fat. Men Bistro<br />
Pastis charm och atmosfär kom<strong>mer</strong> sig inte av att krogen<br />
till det yttre försöker att se ut som en fransk kvarterskrog,<br />
utan av att de vet att det de gör är bra, att de kan sin sak.<br />
Till förrätt tog vi in en Choix du Chef – förrättsbricka<br />
för två personer. Det var rikligt med två sorters salami,<br />
Tvärnöskinka, ankrilette med bitar av saltgurka bredvid, två<br />
sorters oliver, två små steak tartars med kapris och dijonsenap<br />
samt två bitar chèvre chaud. Till det några tunna<br />
62<br />
BISTRO PASTIS, BAGGENSGATAN 12,<br />
GAMLA STAN.<br />
MAT: GENUIN FRANSK HUSMANSKOST<br />
UTIFRÅN RÅVAROR FÖR SÄSONGEN.<br />
BORDBESTÄLLNING: JA.<br />
KLIENTEL: DE FLESTA VERKAR MÅLMEDVETET HA LETAT<br />
SIG HIT FÖR DEN FRANSKA MATENS SKULL.<br />
SNACK: TEATER, KONST, MAT. OCH LITE KROGSKVALLER.<br />
skivor hembakt bröd och smör, riktigt smör – franskt smör.<br />
Oerhört gott. Allting. De olika charkuterierna, oliverna och<br />
rätterna på brickan kompletterade varandra perfekt.<br />
Till huvudrätt valde mitt sällskap en soup a l’oignon<br />
och jag valde en annan klassisk fransk rätt, moules frites.<br />
Båda dessa rätter gick även att få som halvportioner.<br />
De vinkokta musslorna med pommes frites och hem-<br />
TILL DET NÅGRA TUNNA SKIVOR<br />
HEMBAKT BRÖD OCH SMÖR,<br />
RIKTIGT SMÖR – FRANSKT SMÖR.<br />
gjord aioli till var både rejält tillagade och rejält tilltagna.<br />
Mitt sällskap tyckte att den gratinerade löksoppan hade en<br />
liten sötma som var svårplacerad, men i övrigt mycket god.<br />
Serveringspersonalen – som vid det här laget hade en<br />
full krog att hinna med – hade hela tiden koll på vårt bord:<br />
serverade dryck, plockade av assietter när det blev trångt,<br />
hela tiden med en diskret finess.<br />
Efter den höga kvaliteten på förrätt och varmrätt var vi<br />
bara tvungna att välja var sin dessert. Jag tog en citronpaj,<br />
mitt sällskap en fattig riddare med rörda, färska bär och<br />
vaniljglass. Pajen lagom syrlig och inte för stor portion, fattiga<br />
riddaren med rörda färska bär och glass fullständigt<br />
suverän.<br />
Bistro Pastis är en kvarterskrog av yppersta klass. Gå dit.<br />
ULF STOLT<br />
PIA STOLT<br />
DRÖMMEN OM USA<br />
Sargad dröm<br />
LIKT EN DON Quixote lever huvudpersonen<br />
i Sam Lipsytes hyllade<br />
roman Given, Milo Burke, i sina<br />
fantasier, istället för i verkligheten.<br />
Men Milos fantasier kretsar<br />
snarare kring mat, porr, konst och<br />
den a<strong>mer</strong>ikanska mardrömmen än<br />
kring chevaleresk romantik. Var<br />
det svårt att hitta balansen mellan<br />
svart humor och cynisk bitterhet?<br />
– Jag försöker alltid finna<br />
denna balans. Du kan vara seriös<br />
så länge du avbryter det med<br />
humor som i sin tur tillåter dig<br />
att säga sånt du i vanliga fall inte<br />
skulle ha kommit undan med.<br />
Det handlar inte bara om balans<br />
utan om hur de två begreppen<br />
samverkar. Så länge de gör det<br />
kan du bli hur galen som helst,<br />
säger Sam Lipsyte.<br />
Var syftet med romanen att säga<br />
något om dagens USA?<br />
– Jag ville ta upp hur folk styrs<br />
av pengar och själva idéerna<br />
om framgång och misslyckande.<br />
Pressen som så många människor<br />
lever under i USA men säkert<br />
till viss mån även i Europa. Oron<br />
för pengar och ekonomi men<br />
också den privata kampen. Sättet<br />
som vi jämför oss med andra<br />
människor och hur det gör oss<br />
depri<strong>mer</strong>ade därför att nån annan<br />
alltid gör bättre ifrån sig. Jag ville<br />
skapa en arbetarkille som bara<br />
vill ha sin familj och sitt jobb och<br />
betala sina räkningar. Han tror sig<br />
ha större talang än vad han har,<br />
hans vän är motsatsen till detta<br />
och har makt och pengar. Mest av<br />
allt ville jag tala om klass, A<strong>mer</strong>ika<br />
och idén om den a<strong>mer</strong>ikanska<br />
drömmen.<br />
CYRIL HELLMAN<br />
<strong>Läs</strong> en längre version på<br />
www.situationsthlm.se<br />
58-68 Svepet.indd 62 12-04-19 10.02.54
”Att se hemlösa<br />
i Europa var<br />
en chock”<br />
MED STÄMSÅNG, TEXTER om sitt<br />
utsatta liv på gatan, gitarrer byggda<br />
av den lokale gitarrbyggaren Soklo,<br />
trummor som trumslagaren Montana<br />
byggt själv och Rogers unika instrument<br />
Satongé – en mjölkburk av<br />
metall, en sträng och en böjlig träbit<br />
– har Staff Benda Bilili tagit sig bort<br />
från slummen. Och gjort verklighet av<br />
drömmen att kunna leva på sin musik<br />
och ge sina barn möjlighet till en<br />
bättre uppväxt än de själva hade.<br />
– Sen sommaren 2009 och vår<br />
första internationella turné har verkligen<br />
allt förändrats för oss och våra<br />
familjer. Vi är inte längre hemlösa<br />
eller bor på härbärgen för handikappade,<br />
vilket i Kinshasa är värre än<br />
att bo på gatan. Nu har vi alla hus,<br />
våra barn går i skola, vi har bilar och<br />
motorcyklar och alla i våra familjer<br />
klär sig stiligt och tar hand om sig<br />
som vanliga människor.<br />
Vilka är era musikaliska influenser?<br />
– De är många… först och främst<br />
kongolesisk rumba, funk, reggae,<br />
rock.<br />
Staff Benda Bilili sjunger om sitt liv<br />
på gatan – om blickarna de får som<br />
handikappade och hur det är att sova<br />
på kartong.<br />
Vad har ni fått för reaktioner från<br />
makthavarna i Kongo-Kinshasa på<br />
era texter?<br />
– Ingen speciell reaktion, faktiskt.<br />
De bryr sig nog inte så mycket. Vi vet<br />
att en del politiker – ambassadörer,<br />
kulturministern – är stolta över vår<br />
succé utomlands. Men vi skriver ju<br />
ZELDA AV LINA NEIDESTAM<br />
inte, eller sjunger, våra sånger för<br />
dem.<br />
Två ord återkom<strong>mer</strong> ofta i den<br />
franska dokumentärfilmen Benda<br />
Bilili från 2011 – ordet Europa och<br />
ordet pengar. Drömmen då är att<br />
komma till Europa, för där kan man<br />
tjäna rejäla pengar.<br />
Hur var det att komma till Europa,<br />
motsvarade det era förväntningar?<br />
– Att få resa till Europa, och<br />
många andra länder, som musikant<br />
var en dröm. Och den väg vi visste<br />
som skulle kunna ta oss ur misären.<br />
Europa är annorlunda än Afrika och<br />
Kongo, väl organiserat till skillnad<br />
från vårt hemland, rent och städat,<br />
men vi ser en del problem i Europa<br />
också. Att se hemlösa människor i<br />
Europa var en chock för oss. Men vi<br />
är alltid glada att komma hem igen<br />
efter varje turné.<br />
Repeterar ni fortfarande i trädgården<br />
utanför Kinshasa Zoo?<br />
– Nej, inte nu längre. Vi har plats<br />
i våra egna hus att öva nu, men<br />
oftast är vi i trädgården hos Ricky.<br />
Ibland övar vi på ett ställe som heter<br />
Cabaret Sauvage, ett ställe vi skapat<br />
med vår manager för oss och några<br />
andra band – Konono #1 och Kasai<br />
Allstars bland andra. Stället är öppet<br />
gratis för grannarna i området. Bra<br />
ljud där.<br />
Vem av er i bandet har coolast<br />
cykel?<br />
– Coco och Djunana. Absolut.<br />
ULF STOLT<br />
FOTNOT: Staff Benda Bilili spelar på<br />
Kulturhuset den 29 april.<br />
MODERSMÅL<br />
Slutpunkt för<br />
mammadebatten<br />
SVEPET<br />
MOR, MAMMA, MORSAN… Kär mor<br />
har många namn.<br />
Och så heter också en antologi<br />
om den kanske mest använda<br />
kulturella symbol vi har – modersgestalten<br />
– som kom<strong>mer</strong> i slutet<br />
av maj.<br />
I boken har redaktörerna Sonja<br />
Schwarzenberger och Roberth<br />
Ericsson samlat en rad framstående<br />
författare och kulturpersonligheter,<br />
bland andra Aase Berg,<br />
Kristian Lundberg och Fredrik<br />
Strage, och låtit dem fånga sina<br />
mammor i text. Destillera deras<br />
väsen och föreviga deras erfarenheter<br />
– i ett försök att förstå dem<br />
och samtidigt undvika att reproducera<br />
klichén om den varma,<br />
omhändertagande mamman<br />
som står lutad över diskbänken.<br />
Men det som först skulle bli en<br />
skimrande hyllningsbok blir också<br />
en resa i svärta. Det är ”knutar av<br />
sorg och flätor av stolthet” – som<br />
Sonaj Schwarzenberger beskriver<br />
det i sin egen litterära minnesresa.<br />
Förhoppningsvis blir Mor,<br />
mamma, morsan en värdig, ärlig<br />
slutpunkt för det senaste årets<br />
mammadebatt – som kretsat<br />
kring alltifrån ammande mammor,<br />
bloggande, surdegsbrödsbakande<br />
mammor och proffsmorsor som<br />
inte lever som de lär.<br />
ALEXANDRA SUNDQVIST<br />
58-68 Svepet.indd 63 12-04-19 10.03.05<br />
63
SVEPET<br />
EN MÅNAD BORT<br />
”Vi jammar<br />
och spelar in”<br />
DEBUT JOCKUM OCH JOAKIM<br />
HÅLLER PÅ MED EN EGEN GREJ<br />
KONSTNÄREN JOCKUM NORDSTRÖM<br />
har gjort omslagen till Caesar’s<br />
Palaces alla fem skivomslag. Nästa<br />
månad släpper han och Joakim<br />
Åhlund sin första skiva tillsammans,<br />
Paddan och Hunden.<br />
Hur träffades ni och hur började ert<br />
samarbete med omslag och musik?<br />
– När jag tog kontakt med Jockum<br />
och bad honom att göra skivomslaget<br />
till den första plattan med Caesar’s<br />
Palace. Sen började vi umgås privat<br />
och hänga i min studio och lyssna på<br />
plattor, dricka kaffe och bärs och ganska<br />
snart började vi jamma och spela<br />
in små bitar, säger Joakim Åhlund.<br />
Hur har inspelningarna i studion<br />
Apmamman gått till?<br />
– Apmamman är grunden. Utan<br />
den så fanns inte det här samarbetet<br />
över huvud taget. Den är Jockes<br />
framväxta verkstad. Olika instrument,<br />
mikrofoner och tekniska grejer ligger,<br />
står och hänger i rummet. Vi har träffats<br />
där ibland när vi haft tid. Ibland<br />
har vi inte haft tid men träffats ändå,<br />
och spelat. Det börjar med idéer<br />
64<br />
såsom ett ljud eller en trumma, och<br />
kom<strong>mer</strong> ut på andra sidan som något<br />
helt annat, säger Jockum Nordström.<br />
Hade ni hela tiden siktet inställt på<br />
att göra en hel platta?<br />
– Ska man vara riktigt ärlig är nog<br />
inget av våra sikten särskilt väl inställt<br />
över huvud taget.<br />
– Vi har hållit på med detta enbart<br />
av en anledning och det är att vi själva<br />
har tyckt att det har varit så kul och<br />
givande för oss själva inne i vår lilla<br />
MARIA HAGSTRÖM<br />
Berger Straße, Frankfurt<br />
GATA I VÄRLDEN Frankfurt am Main<br />
är känd för sin skyline med många<br />
skyskrapor. Därför kallas staden<br />
ibland för ”Mainhattan” men också<br />
för ”Bankfurt” då många stora banker<br />
har sitt säte här. Om man söker sig<br />
en bit bort från bankernas imponerande<br />
byggnader till östra utkanten<br />
av centrum kom<strong>mer</strong> man till området<br />
Bornheim där husen är lägre och<br />
atmosfären en annan. En gång i tiden<br />
kallades området för ”Das lustige<br />
Dorf” (Den roliga byn) när det var ett<br />
”red-lightdistrict”.<br />
I dag är Bornheims huvudgata<br />
Berger Straße fylld med andra nöjen.<br />
Här går det att hitta allt möjligt: små<br />
klädbutiker, frisörer, bokhandlar,<br />
restauranger, barer, brödbutiker och<br />
osthandlare som gärna delar med sig<br />
av sina ostkunskaper.<br />
På onsdagar och lördagar<br />
förvandlas en del av Berger Straße<br />
till en marknad med varor från<br />
traktens bönder. Gatan ger plats för<br />
grönsaker, blommor, frukt, kryddor,<br />
bubbla i studion. Men efter att ett par<br />
år hade gått så insåg vi plötsligt att<br />
det blivit en rätt bra hög med låtar och<br />
att vi dessutom tyckte att de lät riktigt<br />
bra, så då beslutade vi oss för att<br />
släppa en platta med grejerna så att<br />
fler kunde få höra dem. Men det har<br />
aldrig funnits nån plan eller agenda<br />
korvar, potatis och mitt i allt en liten<br />
tältbar där människor trängs för att<br />
dricka ett glas äppelvin – Frankfurts<br />
specialitet. En kall dag dricker Frankfurtborna<br />
gärna sitt äppelvin varmt.<br />
När det är fint väder fylls uteserveringarna<br />
längs gatan, annars sitter<br />
människor i de små caféerna med<br />
runda träbord, ofta läsande de texttäta<br />
dagstidningarna. För den som vill<br />
läsa något längre finns det böcker att<br />
låna på Berger Straße. Från en bokhylla<br />
mitt på trottoaren kan vem som<br />
helst ta en bok och lämna tillbaka<br />
den när den är utläst. Ett utomhusbibliotek<br />
öppet dygnet runt på en av<br />
Frankfurts mest levande gator.<br />
FAKTA: Vid Frankfurt finns Europas<br />
till ytan största flygplats. Hit flyger<br />
man från Stockholm med SAS och<br />
Lufthansa. Om man kan tänka sig att<br />
åka flygbuss i över en och en halv<br />
timme kan man hitta en biljett för<br />
några hundra kronor via Ryanair (till<br />
Frankfurt/Hahn).<br />
MARIA HAGSTRÖM<br />
utöver det. Inget skivbolag eller så har<br />
varit inblandat över huvud taget, utan<br />
vi har gjort det helt och hållet på eget<br />
DET HAR VARIT SÅ KUL OCH GIVANDE FÖR OSS<br />
SJÄLVA INNE I VÅR LILLA BUBBLA<br />
initiativ i vår egen skyddade verkstad,<br />
säger Joakim Åhlund. CYRIL HELLMAN<br />
<strong>Läs</strong> en längre version på<br />
www.situationsthlm.se<br />
58-68 Svepet.indd 64 12-04-19 10.03.17
58-68 Svepet.indd 65 12-04-19 10.03.17
KRÖNIKA<br />
Jag brukade älska att titta på henne<br />
medan hon satt och petade i sig<br />
glass med tesked. Glassen var alltid<br />
stenhårt fryst så hon fick liksom<br />
karva ut den. Hela frysen var full av halvt<br />
urätna glasspaket. Det var därför jag blev<br />
extra förbannad när hon kom med förebråelser<br />
om mina egna glassvanor. Hade hon<br />
vetat bättre skulle hon ju inte fyllt frysen<br />
med glass. OK, vi bodde i New York så det<br />
var inte bästa sortens glass men ändå.<br />
– Du är fan i mig inte riktigt klok. En<br />
vuxen människa sitter inte och äter glass till<br />
frukost ur paket, sa hon.<br />
Nu tog det hus i helvete, det är därför jag<br />
minns mitt svar:<br />
– Jag blev vuxen just för att få äta vad jag<br />
vill till frukost, det vill säga glass!<br />
Sedan avslutade jag bråket:<br />
– Jag är trött på USA, Häagen-Dazs går väl<br />
an, men vad fan är det här Ben & Jerry’s?<br />
Lösning kryss #176<br />
Se förra numrets vinnare på sidan 59.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
66<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
CYRIL HELLMAN Glassätande är inget att<br />
skämmas för. De största konstnärerna<br />
har ätit glass<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
På vilken Mälarö<br />
<br />
ligger detta vackra<br />
<br />
<br />
slott?<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Konstruktör: Marie Petersson-Engnell Foto: Bigstock © Bonnier Korsord<br />
Pff… För mycket socker. För mycket grädde.<br />
För mycket av allting!<br />
Kanske blev jag så upprörd för att glass inte<br />
ens ska innehålla grädde. Enligt den klassiska<br />
definitionen finns bara tre kategorier<br />
av vad vi kan kalla glass: sorbet som görs på<br />
fruktsaft och vatten, glass som görs på enbart<br />
frukter och så då den krämiga mantecato<br />
som görs på ägg, mjölk och smakämnen.<br />
– Fixa en docentur i Rom eller jag flyttar<br />
hem till Kungsholmen! sa jag och hivade<br />
glasspaketet i väggen.<br />
Rom, där gör i dag Erinas systerson glass<br />
och redan under antiken lät romarna löptränade<br />
slavar hemföra den renaste snön från<br />
apenninska bergen för att blanda med fruktsaft.<br />
Även om den glass vi i dag äter i Italien<br />
är något som, i likhet med pastan, Marco<br />
Polo hämtade hem först på medeltiden.<br />
Kineserna hade ju kommit på den redan för<br />
3000–4000 år sedan.<br />
JAG FLYTTADE HEM och gick till Fridhemsplans<br />
kafé La Gelateria Italiana. Där gör och serverar<br />
sicilianska Erina sedan trettio år tillbaka<br />
norra Europas bästa glass gjord efter hennes<br />
farfars recept. Hon är en innovatör! Alltsedan<br />
jag gick i Kungsholmens gymnasium<br />
har jag regelbundet ätit hennes glass. Man<br />
kan köpa hem den också. Det gör jag ofta.<br />
Har jag fått skatteåterbäring, en kvinna på<br />
middag, läst en lysande bok, hört en låt som<br />
gjort mig euforisk, då toppar jag inte det med<br />
något så banalt som champagne och cigarr.<br />
Då äter jag glass. Vid närmare eftertanke har<br />
jag på senare år ätit glass de flesta timmar<br />
om dygnet, alla årstider, utom vid frukost.<br />
Det där bråket gav mig sår som inte läker. För<br />
jag gillar inte att bli kallad omogen. Ändå,<br />
glassätande är inget att skämmas för. De<br />
största konstnärerna har ätit glass. Jag fällde<br />
en tår när jag läste hur plågsamt det var för<br />
den döende Chopin att med smärtor i bröstet<br />
tvingas se på medan George Sand och<br />
hennes barn slevade i sig enorma portioner<br />
glass. Tolstoj har i Krig och fred en lysande<br />
glasscen mellan Natasja och Dimitriev.<br />
Proust, Maupassant, Stendahl – alla har de<br />
skildrat glassätandet. Och 1959 års nobelpristagare<br />
Salvatore Quasimodo menade att<br />
den sicilianska ”cassatan” var den bästa! Jag<br />
betvivlar det inte. Prova själv, den finns vid<br />
Fridhemsplan.<br />
KANSKE ENDA FÖRMÅNEN som journalist är att<br />
man kan äta gratis måltider, dricka gratis<br />
alkohol varje kväll. Men man gör det inte.<br />
Ty det inger en känsla av korruption. Men<br />
så en dag dimper en inbjudan in till pressfrukost<br />
med Ben & Jerry’s. De ska lansera<br />
tre nya glassorter. Jag går till Företagarnas<br />
hus på Östermalmstorg. Micael Bindefelds<br />
folk tar emot. Lena Philipssons make, en<br />
tv-hallåa och folk från Ben & Jerry’s talar om<br />
socialt entreprenörskap och change making.<br />
Verklighetens Ben & Jerry är två gamla hippier<br />
som i dag ägnar sig åt change making,<br />
hämtar råvaror från far<strong>mer</strong> i Uganda och<br />
låter fängelseinterner göra glass. Allt det där<br />
låter bra. Men jag börjar bli sned. Frukosten<br />
är a<strong>mer</strong>ikanska pannkakor med sirap,<br />
skogsbär, frallor, juice och kaffe. Glass ser<br />
jag inte skymten av. Men så plötsligt, under<br />
talen, serveras mig brickor med glass. Dock<br />
finns ett problem med glass, den smälter.<br />
Så nu när jag börjar tänka på vad jag ska<br />
få i goodiebagen blir jag sorgsen. Jag reser<br />
mig och går. Det räcks mig en zebrafärgad<br />
frysväska innehållande tre glasspaket. Ben<br />
& Jerry’s har tänkt på allt. Men det är för<br />
mycket av allting.<br />
Tyck till cyril@situationsthlm.se<br />
58-68 Svepet.indd 66 12-04-19 10.03.21
Change language