You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
UPPLAGE<br />
REKORD<br />
+ 9 400 EX<br />
JOURHAVANDE<br />
BIOLOG<br />
MUSKETÖRERNA<br />
I RÅGSVED<br />
KILLAR<br />
SOM GRILLAR<br />
#154<br />
JUNI 2010<br />
ÅRGÅNG 15<br />
HON STÄDAR<br />
T-BANAN<br />
ULF BRUNNBERG<br />
ROBYN<br />
”Att dansa och vara ledsen samtidigt är viktigt<br />
för den här skivan och för mig”<br />
PRIS: 40 kronor<br />
SÄLJAREN ERHÅLLER HÄLFTEN<br />
IDA REDIG THE SLITS DAN WOLGERS RAINES DAGBOK VICTORIAVÄGEN THE GAME
PRESENTATÖR<br />
HUVUDSPONSORER<br />
SPONSORER<br />
PARTNER
#154<br />
Omslag:<br />
Frank Aschberg<br />
JUNI <br />
8 Gata fram och tillbaka<br />
Mörbylund kallades i folkmun ”ridhuset”<br />
14 <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> i Rågsved<br />
En för alla, alla för en<br />
24 Victoriavägen<br />
Tidningsförsäljaren Ingvar Thun har synat kortegevägen från gatuplanet<br />
26 Inte ett rent helvete<br />
Tina Alén har städat tunnelbanan i över trettio år<br />
36 Killar som grillar<br />
Stefan Malmqvist lär oss hur man grillar<br />
56 Svepet<br />
The Slits, Dan Wolgers, The Game, muslimska punkare, recensioner med <strong>mer</strong>a<br />
Musketörer, lymlar och jourhavande biologer<br />
Musketörer, lymlar, jourhavande<br />
biologer, tunnelbanestädare<br />
och killar som grillar. Och<br />
en popdrottning som helst dansar<br />
ensam. Dessutom är himlen över<br />
Europa i skrivande stund av Luftfartsverket<br />
ansedd som Zon 3 – det vill<br />
säga inget askmoln alls som stör<br />
under 6.500 meter.<br />
Förutsättningarna kunde vara<br />
sämre.<br />
Men en sak har jag funderat över<br />
den senaste tiden, vilket också kan<br />
anses ha en viss koppling till just<br />
aska: män, och jag är en av dem, som<br />
i uppmärksammande syfte för tillfället<br />
väljer att inte odla mustasch - kan<br />
vi just därför anses vara förespråkare<br />
för prostatacancer?<br />
FRANK ASCHBERG<br />
UNDER VÅREN HAR vi tagit oss an<br />
den sedan länge tämligen livlösa<br />
hemsidan. Möten och skisser och<br />
tankar och tekniska utvecklingar och<br />
begränsningar har nu landat oss i en<br />
helt omgjord hemsida.<br />
Den känns som ett rejält kliv framåt.<br />
Och om allting går som planerat<br />
– prognosen är synnerligen gynnsam<br />
– kom<strong>mer</strong> den nya hemsidan att tas i<br />
bruk under juni månad.<br />
Allting blir nytt, både till utseende<br />
och innehåll. Tillgängligheten till<br />
tidningen kom<strong>mer</strong> att öka och även vi<br />
som arbetar på <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> – inte<br />
bara försäljarna – ska blogga.<br />
Hur det kom<strong>mer</strong> att bli vet ingen<br />
ännu.<br />
Men vi kom<strong>mer</strong> väl alla, på våra<br />
olika sätt, skriva om det vi anser bör<br />
berättas med utgångspunkt från<br />
dagarna här och det som sker i och<br />
omkring <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>s redaktionslokaler<br />
på Krukmakargatan 34 i<br />
Stockholm.<br />
PÅ GATAN INTET nytt.<br />
Större och större maskiner och<br />
djupare och djupare hål och allt<br />
längre utgrävda kanaler i asfalten.<br />
Andelen människor i blåkläder i vårt<br />
kvarter har ökat stadigt de senaste<br />
månaderna, likaså bullret och dammet<br />
och dånet och bruset.<br />
Det som fascinerar är att det finns<br />
en person, eller flera, som har koll på<br />
hur rören går i marken och planerar<br />
och övervakar att dylikt blir gjort.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
SID 18 JAG HAR ALDRIG VARIT ETT OFFER UTAN<br />
FRÅN DAG ETT STYRT ÖVER MIN KARRIÄR Robyn berättar<br />
om sin långa tid som artist<br />
PATRICIA REYES<br />
SID 12 CHRISTER PETTERSSON VAR<br />
JÄKLIGT TREVLIG OCH INTE DUM PÅ<br />
NÅGOT VIS Ulf Brunnberg om sin före detta klasskamrat<br />
SID 32 STADSJÄGARANA<br />
SKJUTER DUVOR MED<br />
PILBÅGE Jourhavande biolog Lars-Åke Janzon<br />
vet allt om stadens djur och insekter<br />
MAGNUS SANDBERG<br />
5 I huvudet på läsarna<br />
7 Ida Redig<br />
22-åriga göteborgskan har hållit<br />
länge på sin debutskiva<br />
10 Maria Hagström<br />
Om att gå i Abbas fotspår<br />
11 <strong>Situation</strong> Waldersten<br />
40 Stolt<br />
Om hierarkierna på byggen<br />
42 Min plats i stan<br />
Marina Hållén tar oss med till<br />
Gamla Stan<br />
45 Hemma hos<br />
I Vällingby har Adde Janeschitz fått<br />
sin första lägenhet på 26 år<br />
46 Med egna ord<br />
55 Korsord<br />
62 Cyril<br />
Skriver om de största tyska<br />
coverbanden<br />
Ida Redig.<br />
Snart kom<strong>mer</strong> det vara asfalterat<br />
och klart. Maskinerna borta. Och det<br />
liv som levs, och alltid levts, på gatan<br />
fortsätter.<br />
Som om ingenting egentligen<br />
inträffat.<br />
<br />
Ulf Stolt<br />
chefredaktör<br />
& ansvarig utgivare<br />
ulf@situationsthlm.se<br />
3
MEDARBETARE<br />
<strong>Situation</strong>ister ”Det visade sig vara en fantastisk man”<br />
Anders Sundin<br />
GÖR: recenserar musik<br />
”JAG BEVAKAR ELITSERIEN i<br />
hockey och allsvenskan i fotboll<br />
åt Aftonbladet från Gävle där<br />
jag bor. Har sett och skrivit om<br />
omkring 120 Brynäs-matcher<br />
de senaste fyra åren. Var nöjeschef i SvD Kultur<br />
under sju år. Jag önskar att fler kulturjournalister<br />
fick arbeta med sport och känna på hur det är att<br />
intervjua människor som inte vill vara med. Jag<br />
brukar tänka på skillnaden när jag ibland gör jobb<br />
åt SvD då intervjupersonerna nästan har bakat<br />
bullar och fixat när man kom<strong>mer</strong>. Jag debuterade<br />
som författare hösten 2009 med boken Kärlek i<br />
cancerns tid.”<br />
ALLA MÄNNISKOR ÄR OLIKA. Så enkelt är<br />
det. Vi har lärt oss det under de 15 år <strong>Situation</strong><br />
<strong>Sthlm</strong> sålts på gatorna i Stockholm. Vissa har<br />
säljet i sig, andra lär sig snabbt, några måste<br />
jobba lite hårdare. När vissa väljer att skrika ut<br />
sin frustration och ilska väljer andra att skriva<br />
av sig i tidningen. Några gör både och.<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> erbjuder hjälp till självhjälp<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> ges ut av<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> AB. Tidningen är<br />
fackligt, partipolitiskt och religiöst<br />
obunden och kom<strong>mer</strong> ut sista<br />
onsdagen i månaden 12 gånger<br />
om året.<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> AB ägs i lika<br />
delar av chefredaktör Ulf Stolt,<br />
MGA Holding AB (ägare Mats<br />
Arnhög) samt Ideella föreningen<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>.<br />
Aktiebolaget delar inte ut vinst<br />
till aktieägarna, allt eventuellt<br />
överskott återinvesteras i<br />
verksamheten.<br />
STYRELSEN<br />
SITUATION STHLM:<br />
Mats Arnhög, ordförande<br />
mats.arnhog@mga.se<br />
Maria Åberg<br />
maria.aberg@habo.se<br />
Ulf Stolt<br />
ulf@situationsthlm.se<br />
Christer Hägglund<br />
christer.hagglund@proffice.com<br />
Alec Carlberg<br />
alecalec@bredband.net<br />
4<br />
Den sociala verksamheten<br />
är en ideell förening. Försäljarna är<br />
hemlösa eller före detta hemlösa.<br />
Alla försäljare skriver under ett<br />
avtal, får en ID-bricka med foto<br />
och en försäljningsplats.<br />
Den sociala verksamheten<br />
består bland annat av distribution<br />
av tidningen, försäljarcafé, skrivarverkstad,<br />
försäljarblogg, datarum<br />
och juridisk rådgivning.<br />
Värdegrund <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>:<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
REDAKTION<br />
<br />
<br />
Ulf Stolt<br />
ulf@situationsthlm.se<br />
08-54595390<br />
<br />
Cyril Hellman<br />
cyril@situationsthlm.se<br />
08-54595380<br />
Gerd Eriksson<br />
GÖR: Skriver om jourhavande<br />
biolog<br />
”JAG FICK HÖRA att Naturhistoriska<br />
riksmuseet hade en<br />
jourhavande biolog som stod till<br />
allmänhetens förfogande. Det<br />
visade sig vara en fantastisk man som svarar på<br />
alla frågor om växter och djur. En service och<br />
kunskapskälla som fler borde känna till. Trots att<br />
jag har bott i Stockholm hela mitt liv visste jag till<br />
exempel inte att det finns en tunnelbanespindel.<br />
Nyfikenhet driver mig och jag har frilansat i<br />
tretton år. Göteborgs-Posten, Allt om Hjälpmedel,<br />
Arbetsliv, Sjöbefäl, Hotellrevyn och Filter är andra<br />
tidningar jag jobbar för. Ofta flänger jag runt i<br />
landet, därför är det skönt att få fokusera på<br />
texter om min egen stad mellan varven.”<br />
<br />
Jan Lindström<br />
<br />
Jesper Weithz<br />
<br />
Jenny Lindroth<br />
jenny@situationsthlm.se<br />
<br />
Maria Hagström<br />
maria@situationsthlm.se<br />
<br />
Maria Lindén, David Bogerius,<br />
Ingvar Thun, Sara Wilk, Stefan<br />
Malmqvist, Anders Sundin, Gerd<br />
Eriksson, Henrik Emilsson, Yvonne<br />
Ihmels<br />
<br />
<br />
Magnus Sandberg, Tania<br />
Marti, Frank Aschberg, Patricia<br />
Reyes, Martina Holmberg, Ingvar<br />
Thun, Jesper Waldersten, Lina<br />
Neidestam<br />
För osignerat material svarar<br />
redaktionen.<br />
Redaktionen ansvarar ej för insänt<br />
icke beställt material.<br />
<br />
www.situationsthlm.se<br />
<br />
red@situationsthlm.se<br />
<br />
Sörmlands Grafiska AB<br />
Katrineholm 2009<br />
<br />
117000 läsare<br />
(Orvesto konsument 2007:3)<br />
<br />
33200 ex/nr (helår 2009)<br />
40500 ex/nr (sista halvår 2009)<br />
ISSN: 1400-4437<br />
LEDNING<br />
& ADMINISTRATION<br />
<br />
Pia Læstadius<br />
pia@situationsthlm.se<br />
08-54595387<br />
<br />
Lilian Dahlqvist<br />
lilian@situationsthlm.se<br />
08-54595386<br />
<br />
Krukmakargatan 34A<br />
118 51 Stockholm<br />
<br />
08-54595391<br />
<br />
08-6687909<br />
Ingvar Thun<br />
GÖR: Säljer tidningen, skriver och<br />
fotograferar. I det här numret har<br />
jag följt brudparets kortegeväg.<br />
”JAG OCH REDAKTIONEN brukar<br />
bolla lite idéer ibland om vad jag<br />
ska göra under vinjetten ’Bildbyrå<br />
Thun’. Den här gången kom vi på att det vore kul<br />
om jag följde arbetet med kortegevägen så här i<br />
förväg, kontrollerade dess status och även hittade<br />
en personlig ingång till berättelsen. Jag funderade<br />
lite, vi pratade ihop oss lite till och sen gjorde jag<br />
jobbet på några dagar. På en del ställen utmed<br />
vägen var jag tvungen att gå förbi några gånger<br />
för att få bilden. Texten var jag ganska snabbt klar<br />
på hur jag skulle skriva. Jag hade en händelse från<br />
lumpen som skulle med, vi hade talat om den och<br />
tyckte den passade. Det andra var bara att få med.<br />
Kul jobb. Blev bra, tycker jag”<br />
genom meningsfull sysselsättning med tidningsförsäljningen<br />
utifrån varje individs villkor.<br />
Utöver möjligheten att tjäna egna pengar erbjuder<br />
vi också juridisk hjälp och stöd i kontakten<br />
med bland annat myndigheter.<br />
När du köper <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> ger du säljaren<br />
inte bara reda pengar utan mycket, mycket<br />
<strong>mer</strong>a. Tack.<br />
<br />
556649-1071<br />
<br />
pg. 255989-6<br />
bg. 5774-9327<br />
SOCIAL VERKSAMHET<br />
<br />
Jenny Lindroth<br />
jenny@situationsthlm.se<br />
08-54595388<br />
<br />
Ingmari Olofsson<br />
ingmari@situationsthlm.se<br />
08-54595391<br />
Camilo Pardo<br />
camilo@situationsthlm.se<br />
08-54595391<br />
Tomas Anemar<br />
tomas@situationsthlm.se<br />
08-54595391<br />
<br />
08-54595381<br />
<br />
Måndag till fredag 8.00–16.00<br />
lördag 10.00–14.00<br />
<br />
pg. 281918-3<br />
bg. 5357-3259<br />
<br />
901919-1<br />
ANNONSERING<br />
& PRENUMERATION<br />
Herman Sundgren<br />
herman@situationsthlm.se<br />
08-54595394<br />
Henrik Törnberg<br />
henrik@situationsthlm.se<br />
08-54595395<br />
Peter Laursen<br />
peter@situationsthlm.se<br />
08-54595396<br />
<br />
11 num<strong>mer</strong> kostar 550 kronor<br />
<br />
situationsthlm@pressdata.se
I huvudet på läsarna ”Även en ’borgarbracka’ kan<br />
ha ett hjärta av guld!”<br />
En bracka med<br />
ett hjärta av guld<br />
Först vill jag verkligen berömma er<br />
för en bra tidning; som fortsätter att<br />
bli bättre och bättre. Jag har köpt tidningen<br />
i en många herrans år nu och<br />
köper den de flesta månaderna på<br />
året. Jag gillar idén med att säljarna<br />
själva tjänar in sina pengar; de köper<br />
tidningar billigare – och säljer dem<br />
dyrare. Smart!<br />
Jag vet inte om jag är överdrivet<br />
känslig, men jag tar lite illa vid mig<br />
då jag läser så mycket negativt om<br />
de borgerliga partierna i er tidning.<br />
Blir lite ledsen. Jag kan ha fel – men<br />
det känns som om ni som skriver i<br />
tidningen (kanske mest säljarna) helt<br />
klart tagit parti för en socialdemokratisk<br />
regering. Eller?<br />
Jag har varit moderat sedan artonårsåldern<br />
och har gått med i partiet<br />
som medlem igen eftersom jag så<br />
gärna vill att de borgerliga vinner. Jag<br />
tror personligen att borgarna tänker<br />
rätt då det gäller att skapa sin egen<br />
tillvaro.<br />
Men, om man nu har haft oturen<br />
att hamna snett, som ju vissa av<br />
säljarna/läsarna har gjort, vad är det<br />
då som gör att många av er tycker<br />
att socialdemokraterna gör <strong>mer</strong> för<br />
er? Jag skulle verkligen vilja veta. Ni<br />
kanske vet något som jag inte vet.<br />
Är det kanske bara av tradition och<br />
gammal hävd som gör att man röstar<br />
på socialdemokraterna eller är det så<br />
att ni som är utsatta och har det svårt<br />
i tillvaron faktiskt får <strong>mer</strong> hjälp av en<br />
röd regering än av en blå/grön?<br />
Nu är jag inte så intresserad av att<br />
få läsa en massa svar ifrån social-<br />
demokratiska politiker som säkert<br />
också vill passa på att ”sälja” in sitt<br />
parti. Jag är genuint intresserad av<br />
hur säljarna tycker att det fungerar.<br />
De är proffs på hur det fungerar då<br />
en röd regering styr i stället för en<br />
blå-grön som nu.<br />
Men en sak anser jag – systemet<br />
med att själva dra in sina pengar<br />
genom att köpa billigt och sälja<br />
dyrare är väl i alla fall en ganska blå<br />
företeelse, eller hur?<br />
Även en ”borgarbracka” kan ha ett<br />
hjärta av guld! Det vet jag att jag har!<br />
ANETTE<br />
Livskris<br />
Mitt i livet drabbades jag av en kris.<br />
Min son, då 22 år, dog i en olycka.<br />
Detta ledde till att jag fått en ny<br />
insikt. Nu först förstår jag på fullt allvar<br />
att vem som helst kan bli hemlös.<br />
Jag har inte bara haft min sorg att<br />
kämpa med utan också myndigheternas<br />
regelverk. Min son råkade dö<br />
just när Försäkringskassan bedrev<br />
sin hätskaste kampanj inom ramen<br />
för den så kallade arbetslinjen. Jag<br />
blev skiträdd för att bli hemlös.<br />
Om jag inte haft mina vänner och<br />
arbetskamrater som förbjudit mig att<br />
säga upp mig så vet jag inte hur det<br />
skulle ha slutat.<br />
Jag har alltid sagt att vem som<br />
helst kan bli hemlös men innerst inne<br />
har jag ändå tvivlat på det. Det skulle<br />
aldrig kunna drabba mig. Men nu vet<br />
jag. Hemlöshet kan drabba vem som<br />
helst. I en kris är man så skör och när<br />
då samhällets regler är tuffa så faller<br />
många igenom.<br />
Tack vare peppning från en god<br />
Skriv till I huvudet på läsarna<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>, Box 19026, 10432 Stockholm. Fax: 08-167330.<br />
E-post: red@situationsthlm.se. Skriv namn och postadress (om du har någon).<br />
Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera insänt material.<br />
vän löste jag utförsäkringshotet från<br />
Försäkringskassan genom att börja<br />
på en folkhögskola. Tur att det finns<br />
studielån! Men hade jag inte haft<br />
mitt nätverk av vänner så hade jag<br />
inte orkat.<br />
Vill också passa på att tacka för<br />
en bra tidning.<br />
VIKI KLINGSTEDT<br />
En riktig månadstidning<br />
Vad är det som hänt de sensate åren<br />
egentligen? Vilket lyft. Välskrivna<br />
texter, vackra foton av miljöer och<br />
BREV<br />
människor, vad kan vi <strong>mer</strong> begära.<br />
Och allvaret, omtanken och empatin,<br />
allt finns där bakom raderna och<br />
spalterna. Förr var tidningen visserligen<br />
bra, men nu känns den som en<br />
riktig månadsjournal. <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>,<br />
med de varma och glada färgerna<br />
och det glättade lite lyxiga papperet.<br />
En vardagsköpare som inte är<br />
någon trogen kund får nu ändra<br />
uppfattningen vad gäller mångt och<br />
mycket i tidningen nu efter pånyttfödelsen.<br />
IRMA JANSSON<br />
KUNGSHOLMEN<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
5
HUVUDSTAN<br />
Solidariska<br />
stickers<br />
KONST Snart på en papperskorg nära<br />
dig – en sticker som ber dig att ställa<br />
returflaskor och pantburkar under den.<br />
För att det ska bli lättare för de<br />
personer som behöver pengarna för<br />
panten att komma<br />
åt dem, minska<br />
nedskräpningen och<br />
undvika att returflaskor<br />
och burkar<br />
kastas i onödan.<br />
Det konstprojektet<br />
som startade i<br />
Marseille har nu, via<br />
Berlin, tagit sig till Stockholm. Enligt<br />
en av grundarna för projektet – alla<br />
är anonyma och finansierar det hela<br />
själva – handlar det i grunden om att<br />
ge ”till folk som lever på gatan, från<br />
folk som älskar gatan”.<br />
Klistermärkena har grafiskt gjorts<br />
om en del för att passa svensk<br />
formspråk och påminna om påbudsmärken.<br />
Tanken med projektet är att<br />
i framtiden passa det vidare och låta<br />
det fortgå genom en egen hemsida<br />
på nätet.<br />
ULF STOLT<br />
”Man vill liksom äta upp det man gillar. Eller förstöra det. Man känner sig<br />
maktlös inför allt vackert.” Artisten Stefan Sundström är ny krönikör i Efter Arbetet.<br />
Tidigt jazzat<br />
MUSIK<br />
Stockholm<br />
Jazzfestival är<br />
i år framflyttad<br />
en månad till<br />
10-12 juni.<br />
Jazzlegender<br />
som gästar<br />
Skeppsholmen<br />
är bland andra<br />
Wayne Shorter, John Scofield och<br />
Chucho Valdes. Bland de nu<strong>mer</strong>a<br />
sedvanliga kom<strong>mer</strong>siella inslagen<br />
finns Missy Elliot och Kool & The<br />
Gang. Även svenska artister medverkar<br />
som Nils Landgren, Georg<br />
Riedel, Jenny Wilson & Tensta<br />
Gospel Choir och Victoria Tolstoy.<br />
CYRIL HELLMAN<br />
6<br />
FOTO: CHRIS POLK/SCANPIX<br />
Nu blommar det – gratis<br />
ETT KUNGLIGT BRÖLLOP<br />
utan blommor är naturligtvis<br />
otänkbart, men vem visste<br />
att blomsterarrangemangen<br />
till den stora, privata festen<br />
på Drottningholm dagarna<br />
före bröllopet görs av frivilliga<br />
som inte får något annat<br />
än äran och kan skriva ett<br />
piffigt ”hovflorist” i cv:t för<br />
sitt arbete. En av de florister<br />
som inte nappat på Interfloras<br />
inbjudan om att jobba<br />
oavlönad på Drottningholm<br />
en hel arbetsvecka är Lena.<br />
– Som egen företagare<br />
har jag inte råd. Skulle jag delta<br />
måste jag avlöna någon som står i<br />
min butik. Ideellt arbete idkar jag i<br />
andra sammanhang.<br />
Vad går arbetet ut på?<br />
– Man jobbar i lag, tar emot blom-<br />
Egen utställning<br />
KONST Liljevalchs sommarutställning<br />
Eljest (12 juni–15 augusti) visar det<br />
bästa av konstnärerna som befinner<br />
sig bortom den etablerade konstscenen.<br />
– Det är konst av ett annat slag,<br />
som inte ”passar in” men vars kraft,<br />
integritet och uttryck slår knockout på<br />
betraktaren. En sorts särlingskonst,<br />
en mycket egenartad konst som du<br />
sällan ser på gallerier eller museer,<br />
säger utställningskommissarie Mårten<br />
Castenfors. Det visas verk av drygt<br />
sextio konstnärer – från Sverige,<br />
Norge, Danmark och Finland. Deras<br />
konstverk fyller hela konsthallen<br />
(1200 kvm) och flankeras dessutom<br />
av Lars Tunbjörks stora foton av<br />
utvalda konstverk och konstnärer<br />
i deras egen miljö och/eller hem. I<br />
utställningen finns också bildspel och<br />
film om några konstnärskap i genren.<br />
CYRIL HELLMAN<br />
mor, snittar blommor, och<br />
gör i ordning varje blomma.<br />
Det behövs snabba, flinka<br />
fingrar så det går snabbt. Det<br />
utgår inte någon ersättning,<br />
och tillresta från andra delar<br />
av landet får varken resan<br />
betald, eller ersättning för<br />
övernattning. Jag kan förstå<br />
att det är kul att ha ”hovflorist”<br />
i sitt cv och själv har jag<br />
stått på Globen och gjort<br />
blommor till Melodifestivalen<br />
för att jag tycker det är kul,<br />
men då har jag ju fått betalt.<br />
Timlönen för en florist ligger<br />
på cirka 115 kronor. 120 kronor i<br />
timmen för den som jobbat några år.<br />
MARIA LINDÉN<br />
FOTO: HENRIK MONTGOMERY/SCANPIX<br />
FOTO: LARS TUNBJÖRK
MUSIK IDA REDIG HAR LÅTIT<br />
SKIVDEBUTEN TA GOD TID PÅ SIG<br />
”Gråtmusik men<br />
ändå hoppfullt”<br />
DET ÄR SÅ enkelt ibland. En gitarr och<br />
en låt på Myspace liksom. 22-åriga<br />
göteborgskan Ida Redig la ut sin låt<br />
”I’ll be fine” och det var ”mest på kul,<br />
för vänner och så” men den gav henne<br />
omgående erbjudanden om spelningar.<br />
Hennes debutalbum Standing Here<br />
kunde ha släppts för över ett år sedan.<br />
– Ja, men det var mitt eget val att<br />
låta det ta den tid som behövdes för<br />
att jag skulle känna mig nöjd. Den<br />
kom<strong>mer</strong> alltid att vara min debutplatta,<br />
den går liksom inte att ta bort<br />
och då ville jag inte hafsa ihop den<br />
bara för att den skulle bli färdig.<br />
Är du så sorgsen som en singer/<br />
songwriter nästan förväntas vara?<br />
– Nej, det är gråtmusik någonstans<br />
men ändå hoppfullt. I början var jag<br />
rädd för att bli förknippad med Elliott<br />
Smith och sådan musik som är inåtvänd<br />
och deppig men det är helt upp<br />
till lyssnaren hur den vill uppfatta min<br />
musik och vilka känslor den skapar.<br />
En av dina influenser, Sophie<br />
Zelmani, lider av scenskräck. Har du<br />
liknande symtom?<br />
– Nej, jag älskar att skriva låtar och<br />
att vara i studion men det finns inget<br />
som slår att spela live. Även om det<br />
bara är några få i publiken så finns<br />
det alltid något magiskt med det. Det<br />
är så kul och man känner en sådan<br />
värme från människor.<br />
Vad har du för publik?<br />
– Efter en spelning kan det komma<br />
fram allt från osäkra tonårstjejer till<br />
65-plusare och ett gäng hårdrockare.<br />
Jag tar det som en komplimang att<br />
det är så blandat. Något som många<br />
inte vet är att när man står på scenen<br />
så ser man verkligen alla människor<br />
i publiken.<br />
Göteborg är en sak men hur ska det<br />
gå i huvudstaden?<br />
– Jag har fått höra att det är så<br />
svårt i Stockholm, men jag har spelat<br />
där tre gånger – på Södra Teatern,<br />
Strand och Nalen – och det har varit<br />
helt fantastiskt.<br />
DAVID BOGERIUS<br />
7
GATA FRAM OCH TILLBAKA<br />
Mörbylund, 12 maj, 9.50–10.30<br />
Miljonprogrammet på Mörbylund i Danderyd byggdes<br />
på 70-talet åt sjukhusets personal. Enligt rykte<br />
bodde här medlemmar i Mörbyligan. Nu bor det unga<br />
och barnfamiljer här. TEXT CYRIL HELLMAN FOTO TANIA MARTI<br />
8<br />
DE HÖGA HUSEN på Mörbylund i<br />
Danderyd byggdes 1972 för att ge<br />
bostäder åt sjukhushets personal.<br />
Lite <strong>mer</strong> än hälften av lägenheterna<br />
är ettor på 35 kvm och på 70- och<br />
80-talet bodde här mest sjuksystrar<br />
och i folkmun kallades Mörbylund<br />
för ”ridhuset”. Enligt rykten huserade<br />
även medlemmar i snabbpunk- och<br />
anarkistproggbandet Mörbyligan. År<br />
1979 var de lika populära som Ebba<br />
Grön och fick en hit med ”Ensamma<br />
Sussie”, de skrev relevanta, ironiska<br />
texter om bland annat missbruk och<br />
prostitution men senare slog det slint<br />
hos framlidne korpulente ledaren Åke<br />
Bylund som orienterade sig allt längre<br />
ut på högerkanten mot fascim- och
asismrörelserna. Han började skriva<br />
låtar som ”Den mäktige Tor”.<br />
När jag i början av 90-talet pluggade<br />
på universitetet bodde min kompis<br />
Steffo här. Ofta satt vi hemma hos<br />
honom och hans galna kattskrälle<br />
som var svartsjuk på allt och alla och<br />
värmde om fredag- och lördagkvällarna.<br />
Vi såg Mörbylund som centralt,<br />
man kunde ta Roslagsbanan till<br />
Täby, Vallentuna, Åkersberga eller till<br />
studentlägenheterna i Frescati, buss<br />
till Bromma, Sollentuna, Vaxholm<br />
och Norrtälje, gå till Solna och ta<br />
röda linjen till City eller andra sidan<br />
av stan. Ville man kvadda en villafest<br />
var det bara att promenera gångbron<br />
över motorvägen till Stocksund och<br />
Djursholm. Enda problemet var att i<br />
Mörbylund finns ingen livsmedelsaffär<br />
och när groggvirket tog slut fick<br />
vi promenera till Mörby Centrum eller<br />
Bergshamra.<br />
Men nedanför Mörbylund bland<br />
funkishusen på Invernessvägen<br />
fanns två pizzerior så det blev många<br />
pizzor för Steffo. Idag finns där bara<br />
en, Inverness Pizzeria, som sedan<br />
fem år innehas av ett trevligt iranskt<br />
par. De har gjort om pizzerian till att<br />
även vara video- och jourlivsmedelsbutik.<br />
”Vi har Danderys bästa pizza.<br />
Jag menar allvar, år 2006 blev vi<br />
framröstade till num<strong>mer</strong> två bland<br />
Danderyd kommuns femton pizzerior”,<br />
säger Ali mäkta stolt.<br />
Går man Invernessvägen ännu<br />
längre ner kom<strong>mer</strong> man till klippor<br />
och vatten där många av Mörbylunds<br />
hyresgäster om sommaren lägger sig<br />
att sola.<br />
FRAMFÖR MÖRBYLUNDS fastigheter<br />
ligger sedan 70-talet fabriken Ortopedteknik<br />
som gör proteser, ortoser<br />
och sko/fot-bäddar. På baksidan av<br />
första huset ligger Mörbylunds äldreboende<br />
med specialavdelning för<br />
demenssjuka. Mellan alla tre husen<br />
finns på små gröna plättar lekplatser<br />
med gungor, basketkorg, klätterställning<br />
och rutschbana. Det bor en hel<br />
del barn i området och därför finns<br />
två förskolor. Klockan 10 en onsdag-<br />
XXXXXXXXXXX<br />
morgonen är de enda människor vi<br />
möter unga studenter, en berättar för<br />
mig och Steffo att förra månaden bildades<br />
bostadsrättsförening. ”Typisk,<br />
just när jag har flyttat härifrån”, säger<br />
Steffo. Han förklarar att här har alltid<br />
bott många ungdomar men det har<br />
aldrig lett till problem.<br />
Mörbylund är byggt som ett miljonprogram<br />
men här lever svenskar<br />
och invandrare i harmoni, i de<br />
större lägenheterna bor barnfamiljer,<br />
ovanligt många är par som är mixade<br />
svenskar och invandrare. Steffo<br />
säger sig under sina femton år i<br />
Mörbylund aldrig ha sett någon misär.<br />
”De enda miserabla inslagen var mina<br />
vänner”, konstaterar han.<br />
9
KRÖNIKA<br />
Det är en skitkall majdag på<br />
Gärdet och gräset är tomt<br />
på folk, ungefär som det såg<br />
ut 1973 då ABBA satt här<br />
på en Sverigefl agga och plåtades för<br />
ett omslag till singeln Ring Ring. I min<br />
hand håller jag nysläppta boken The<br />
ABBA guide to Stockholm. I dag går<br />
jag i deras fotspår.<br />
Det är ett av alla sätt att se Stockholm.<br />
Nu när högsäsongen för stadsvandringsindustrin<br />
startar erbjuds<br />
en hel uppsjö udda vandringar, till<br />
exempel snuskvandring – om sopor,<br />
snusk och rent vatten. Du kan också<br />
guidas till Gamla stans ekodesigners,<br />
gröna bagare och rättvisa handlare.<br />
Man kan vandra på Skogskyrkogår-<br />
10<br />
MARIA HAGSTRÖM UTANFÖR JOSEFIN CRAFOORDS<br />
LYA STÅR EN SKARA MÄNNISKOR OCH EN AV DEM<br />
SKRIKER BINGO!<br />
den med queerögon eller gå runt<br />
i transornas historiska Stockholm<br />
bland damimitatörer, fjollprostitution<br />
och kvinnor i mansdräkt.<br />
Och man kan se ett spökstockholm,<br />
ett mordstockholm, ett<br />
krogstockholm. Det fi nns också ett<br />
Stockholm på hustaken. Vandra ovan<br />
staden. Eller kanske igenom? På<br />
vandringen Le Parkour som betyder<br />
”att gå igenom”, handlar det om en<br />
sport, fi losofi och konstform där man<br />
rör sig fl ytande och tar sig fram på<br />
ett effektivt och smidigt sätt i urbana<br />
miljöer.<br />
Upplevelseindustrin växer. Nya<br />
sätt att locka turism och nya sätt<br />
att tjäna stålar. Det dröjer kanske<br />
inte alltför länge innan vattnet<br />
blir vandringsbart, då turister med<br />
dykarutrustning tas ner i djupet för<br />
en tur på botten av Stockholms blöta<br />
innerstadsvärld.<br />
Och kanske det inte är länge<br />
tills vi får kändisvandringar, då det<br />
utanför Josefi n Crafoords lya står<br />
en skara människor och en av dem<br />
skriker BINGO! för nu har han<br />
lyckats få fem kändisar i rad på sin<br />
bingobricka.<br />
Hursomhelst, jag tycker att vårt<br />
sug efter att se stan på olika sätt är<br />
intressant. Staden har olika karaktärer.<br />
Och egentligen är det ju ändå<br />
samma stad alltihop.<br />
Nyligen fi ck jag och fotografen<br />
Irland<br />
Magnus en privat ”guidetur” i<br />
Sollentuna. Vi tittade på små<br />
nerklottrade stugor och en alldeles<br />
fantastisk utsikt. Se, man kunde<br />
skymta Globen, där vid kyrkan bor<br />
en konstnärinna med ett hem som<br />
exploderar i färg och här på Falkberget<br />
kan man bo i tält. Om man vill.<br />
Om man måste.<br />
– Jag borde jobba som guide, sa<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>s Thomas då till oss.<br />
Jag nickade, för om det är några<br />
som känner vårt stadsrum så är det<br />
människor som saknar hem. Kanske<br />
är det en sådan vandring Stockholms<br />
Stadsmuseum ska ordna nästa gång,<br />
att se staden genom en hemlös<br />
persons ögon.
<strong>Situation</strong>Waldersten
Hans paradnum<strong>mer</strong> är Vanheden i Jönssonligan, men skådespelaren Ulf Brunnberg gör även starka<br />
avtryck i dramatiska roller som i aktuella För kärleken. Den inbitne Lidingöbons långa karriär toppas i<br />
sommar av medverkan i Stjärnorna på slottet. TEXT HENRIK EMILSSON FOTO PATRICIA REYES<br />
EN STOR LYMMEL<br />
Brunnberg är en lymmel, men en<br />
satans begåvad lymmel.<br />
Kanske beskriver skådespelaren<br />
Edvin Adolphson, som sedan blev<br />
Ulf Brunnbergs mentor, honom bäst. För<br />
samtidigt som Brunnberg har talang, så<br />
sticker han gärna ut hakan. Ta exempelvis<br />
hans reklamkampanj för sig själv i början<br />
av karriären.<br />
– Störst, bäst och vackrast – det var min<br />
slogan. När jag började med film var Sven-<br />
Bertil Taube ett stort namn och var jag än<br />
hamnade på pressmottagningar eller liknande<br />
så låg allt fokus på honom. Då tänkte<br />
jag att så kan det ju inte vara, det är lika bra<br />
att slå till och då gick jag ut med kampanjen.<br />
Samtidigt innebär det i sin tur att man<br />
måste prestera och jag fick jobba tio gånger<br />
hårdare för att vara så pass bra som folk förväntade<br />
sig efter mina uttalanden.<br />
Brunnberg har sedan dess arbetat sig in i<br />
det svenska folkhemmet, främst i komedier<br />
och farser på privatteatrarna, men också<br />
i dra<strong>mer</strong> som Västra Kajen på Stockholm<br />
Stadsteater eller filmen Fyra nyanser av<br />
brunt, en roll som gav honom en Guldbagge<br />
2004. Absolut mest igenkänd är han förstås<br />
för rollen som Vanheden i åtta Jönssonliganfil<strong>mer</strong>.<br />
Det är en karaktär han är mycket<br />
stolt över, det märks, och det är en karaktär<br />
han själv varit med och tagit fram, och slagits<br />
för.<br />
– Det är otroligt vilken genomslagskraft<br />
Vanheden har haft. Det går en Jönssonligafilm<br />
varje dag på någon av filmkanalerna.<br />
Men jag fick bråka mycket för att få igenom<br />
Vanheden. ”Ta ner, ta ner, han är för mycket”<br />
sa dom. I helvete att han är, sa jag, byt ut<br />
mig då. Sen blev han en starkare karaktär<br />
än både Sickan och Dynamit Harry.<br />
12<br />
Hans senaste roll är som programledaren<br />
Bosse Krantz i filmen För kärleken. Det är en<br />
dramatisk roll, där Bosse förlorar allt under<br />
en dag, i en dramatisk film som inleds med<br />
en våldsam bilkrasch och sedan återberättar<br />
vad som ledde fram till olyckan. Han<br />
minns inspelningen i Skåne som jättetrevlig,<br />
inte minst att lära känna Danny Glover<br />
som medverkar i filmen.<br />
Om Brunnbergs pappa hade fått som han<br />
ville hade sonen tagit över hans företag.<br />
– Föräldrarna valde ju vad man skulle<br />
bli på den tiden. Men mina humanistiska<br />
intressen tog över och sen blev det <strong>mer</strong> eller<br />
mindre trots. Det jag var intresserad av var<br />
inte mina föräldrar intresserade av att jag<br />
skulle göra. Samtidigt som jag gick teknis<br />
gick jag på Scenskolan, till min fars förtret.<br />
Han var faktiskt ute och hämtade mig på<br />
Scenskolan. Han slet ut mig från en lektion<br />
och sa att nu får du skärpa dig och är det<br />
så att du ska fortsätta med det här, så får<br />
du inte bo kvar hemma, då får du klara dig<br />
själv. Jag lämnade hemmet halvåret efter.<br />
EN AV KLASSKAMRATERNA på Calle Flygares<br />
teaterskola var Christer Pettersson, ja, den<br />
Christer Pettersson. Han gick en provmånad<br />
på skolan samtidigt som Brunnberg,<br />
men kom inte in. Redan då var han rätt<br />
hårdhudad, drack och festade.<br />
– Vi tog väl en öl tillsammans någon gång.<br />
Han var jäkligt trevlig och inte dum på något<br />
vis, intelligent. Samtidigt var det synd om<br />
honom för han drogs till det självdestruktiva<br />
livet, han kunde inte styra tillbaka utan<br />
det rullade bara på när det hade startat. Om<br />
han hade blivit en bra skådespelare kan jag<br />
inte svara på, för det fick han aldrig riktigt<br />
prova på.<br />
Brunnbergs far accepterade aldrig hans<br />
yrkesval utan kallade det för en dyr hobby.<br />
Men han accepterade sonen 1986 när han<br />
startade företaget Reportage TV. Familjens<br />
företagaranda var även tydlig i Brunnbergs<br />
roll som producent och i produktionsbolag<br />
han har drivit. Handlingskraften syns<br />
även i att han startade fackförbundet Thalia,<br />
som en reaktion mot Teaterförbundet,<br />
och engagemanget som politiker i Lidingöpartiet,<br />
där han bor. De politiska värderingarna<br />
gjorde också att han lämnade<br />
anställningen på Stadsteatern i mitten av<br />
1970-talet.<br />
– Vänsterrörelsen var fruktansvärd. I<br />
princip, om man inte hade partiboken i<br />
bakfickan så visste man inte vad man talade<br />
om. Leninismen, trotskismen, stalinismen,<br />
det var en innegrej, en trend. Jag anser att<br />
det var ett förståndshandikapp. Jag stod inte<br />
ut där och sa upp mig. Jag har aldrig sagt att<br />
jag är partipolitiskt knuten till en viss åsikt,<br />
men jag är definitivt inte kommunist.<br />
HANS RÄTTFRAMMA UTTALANDEN har satt vissa<br />
käppar i karriärshjulet, berättar han, och<br />
han har fått kämpa och kämpar fortfarande<br />
hårt för sitt kall. En viss bekräftelse är det<br />
dock att vara med i Stjärnorna på slottet,<br />
som spelas in i sommar och sänds i jul. Han<br />
har inga ”avslöjanden” han planerar att göra<br />
i programmet, så därför bjuder jag på ett,<br />
som går i linje med det där att Brunnberg<br />
sticker ut och hans reklamkampanj. 1972<br />
medverkade han nämligen i nakenkabarén<br />
Oh, Calcutta på Scala. DNs kritiker<br />
Bengt Jahnsson gick in för uppgiften som<br />
recensent och betygsatte även de medverkandes<br />
genitalier och kunde konstatera att<br />
”Brunnberg har den största”.<br />
ULF BRUNNBERG YRKE: Skådespelare. FÖDD: 7 april 1947, Stockholm. BOR: Lidingö. FAMILJ: Dotter. FILMER OCH TEVE I URVAL: 8 x Jönssonligan<br />
(1981-2000), Markurells i Wadköping (1968), Het snö (1968), Smoke (1971), Babels hus (1981), G (1983), Lösa förbindelser (1985), Tre Kronor (1994-95), Fyra<br />
nyanser av brunt (2004). AKTUELL: Othman Karims För kärleken, Stjärnorna på slottet.
JAN LINDSTRÖMS RESA I SITUATION STHLM-LAND I Rågsved är<br />
hemlösheten och utanförskapet påtagligt. Men också viljan att förändra<br />
och förbättra tillvaron. TEXT JAN LINDSTRÖM FOTO MAGNUS SANDBERG<br />
EN FÖR ALLA,<br />
ALLA FÖR EN<br />
Vem skriver poesi om Stövargatan i<br />
Rågsved?<br />
Om ingen, så borde någon.<br />
Där finns musketörerna, alla för<br />
en och en för alla.<br />
På sjuttiotalet satt Rågsveds<br />
unga på slänten. De var ett<br />
hundratal rökande, sniffande<br />
och drickande ungar som<br />
blev en förlorad generation.<br />
Av de hundra dog sextio i<br />
förtid. Missbrukare, hemlösa<br />
och kriminella av skilda slag<br />
och orsaker.<br />
De som överlevde Rågsved<br />
bildade Musketörerna.<br />
Deras grundläggande idé<br />
är att sätta stopp för generationsförlusterna,<br />
att se till att<br />
barnen inte ärver sina föräldrars olycksöden.<br />
De håller till på Stövargatan 75.<br />
Vi vet nu<strong>mer</strong>a att barn som växer upp<br />
i familjer som inte fungerar bär med sig<br />
känslor av förlust och skuld. En del av dem<br />
14<br />
blir hatiska mot samhället som försatt dem<br />
i underläge.<br />
Nästan alla musketörer i Rågsved borde<br />
ha blivit sedda och tagits om hand innan<br />
de satte sig på den slänt som<br />
kom att kallas Apberget. Men<br />
samhället förstod inte vad<br />
som borde göras. Inte att det<br />
var kärlek och medmänsklig<br />
värme som fattades dem.<br />
Omtanke och helhetsgrepp<br />
hade krävts.<br />
Istället skickades dessa<br />
barn till anstalter, till fosterhem,<br />
barnförvaring, ungdomsfängelser.<br />
Det väsentliga<br />
tycktes vara att de skiljdes<br />
från sina föräldrar och togs<br />
från sin miljö.<br />
I BOTTENVÅNINGEN AV fastigheten Stövargatan<br />
75 har Musketörerna sin lokal. Den ser ut som<br />
föreningslokaler brukar: bord och stolar för<br />
umgänge och samtal, kaffe och dopp på brickor,<br />
affischer och medlemsfoton på väggen.
EN FÖR ALLA, ALLA FÖR EN<br />
DET HÄR ÄR VIKTIGT. DET HÄR SKREV<br />
MICHAELA SJÖGREN. DET HANDLAR OM<br />
UTANFÖRSKAPET SOM ARV. HON SKICK-<br />
ADE DET TILL DN-DEBATT, MEN DE HADE<br />
INTE PLATS, TYCKTE DE. DET HÄR FÖR-<br />
KLARAR VARFÖR VI FINNS<br />
16<br />
Hit kom<strong>mer</strong> människor från trakten som<br />
behöver lotsas och guidas.<br />
Musketörer har specialiserat sig på att<br />
hitta i myndigheternas djungler. De tar<br />
sig an individer som hamnat i samhällets<br />
hårda kanter, hjälper dem in. De lotsar till<br />
vård, till ekonomiskt bistånd, till bostad och<br />
jobb.<br />
Under 2009 har ett trettiotal personer guidats<br />
och lotsats.<br />
Tre har fått skuldsanering.<br />
Fyra har fått bostad.<br />
Fyra vräkningar har avvärjts.<br />
Fem har fått hjälp till hälso- och sjukvård.<br />
Åtta har fått försörjningsstöd.<br />
Så har samhället berikats av ett gäng musketörer<br />
som i sina egna kroppar och själar<br />
vet vad det handlar om.<br />
Musketörerna i Rågsved har i dag 360<br />
medlemmar. Föreningens ordförande är<br />
Gösta Warodell. Han fick för ett par veckor<br />
sedan veta att han har ADHD. Om han varit<br />
ett barn i dag kanske han fått stöd och hjälp.<br />
Eftersom han var ett barn på sextio- och<br />
sjuttioalen fick han på olika sätt stryk.<br />
Han gled på knark- och spritvågor ut ur<br />
de flesta sammanhang. När Gösta Warodell<br />
långt om länge återförenats med sin son,<br />
har det visat sig att även han är ett ADHDfall.<br />
Men den pojken har en far som är musketör.<br />
Vi träffar Gösta på Stövargatan. Han talar<br />
till oss, intensivt. Lutar sig över bordet, tittar<br />
i ögonen. Han är en man som brinner för<br />
sin sak.<br />
– Har du inte läst verksamhetsberättelsen?<br />
säger han. Lasse, kan du hämta den.<br />
Det är en annan sak du måste se.<br />
Ett annat papper.<br />
– Det här är viktigt, säger han. Det här skrev<br />
Michaela Sjögren. Det handlar om utanförskapet<br />
som arv. Hon skickade det till DNdebatt,<br />
men de hade inte plats, tyckte dem.<br />
– Det här förklarar varför vi finns, säger<br />
han.<br />
MICHAELA SJÖGREN ÄR en av stiftarna. Hon<br />
leder också projektgruppen.<br />
Det kanske viktigaste projektet handlar<br />
om återförening. Föräldrar och barn, åtskilda<br />
av myndigheter, kom<strong>mer</strong> samman igen.<br />
Musketörerna har just gett ut en bok om<br />
den saken.<br />
Musketörernas barn berättar, heter den.
Många överlevare från slänten i Rågsved<br />
hade fråntagits sina barn. De gick med en<br />
ständig saknad och längtan. Många av barnen<br />
hade vuxit upp i förvirring och en del<br />
av dem hade skuldkänslor.<br />
Musketörerna kontaktade<br />
Släntens barnbarn. En<br />
del av dem ville alls ingen<br />
återförening. Men för dem<br />
som ville började Musketörerna<br />
bygga broar i Återföreningsprojektet.<br />
I boken berättar både<br />
Michaela Sjögren.<br />
föräldrar och barn om sin<br />
utsatthet, om sina svek och misslyckanden,<br />
om sina sorger och förhoppningar.<br />
Ett återförenat barn skriver: ”Är så oerhört<br />
lycklig för allt det ni hjälpt min pappa<br />
med.”<br />
Och en förälder: ”Det är aldrig för sent att<br />
bli den förälder du vill vara för ditt barn!”<br />
När musketörerna gjorde en behovsinventering<br />
i Rågsved, intervjuades 50<br />
hemlösa, 35 män och 15 kvinnor. De intervjuade<br />
hävdade att det lever över 200 hemlösa<br />
bara i Rågsved och Högdalen.<br />
I Musketörernas verksamhetsberättelse<br />
sägs: ”Svaret från myndigheterna på hemlöshetssituationen<br />
blir i många fall enskilda<br />
insatser som inte hänger ihop med hela<br />
den problembild som deras hemlöshet<br />
utgör.”<br />
MUSKETÖRERNA I RÅGSVED bildades för bara<br />
två år sedan. Om någon är projektets gudfader<br />
så är det tevemannen Tom Alandh.<br />
Han gjorde dokumentären Vi som överlevde<br />
Rågsved. Den inspirerade till en samling i<br />
Folkets Hus och föreningen kom till.<br />
Det är Kristi Himmelsfärdsdag när vi<br />
kom<strong>mer</strong> till Stövargatan. Ett lantligt lugn i<br />
förorten. Vårdammet på gatan virvlar lätt i<br />
en kylslagen vind, gnistrar i solskenet.<br />
En kort trappa ner till föreningslokalen.<br />
Det doftar kaffe därinne. Längs väggen till<br />
vänster står sju papplådor travade. Sex av<br />
dem är tömda på sitt innehåll. I den sjunde<br />
finns ännu ett antal exemplar av maj<br />
månads <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>.<br />
Rågsved är en viktig del av <strong>Situation</strong><br />
<strong>Sthlm</strong>s land.<br />
NÄSTA RESMÅL: VISBY<br />
<br />
Gösta Warodell.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
17
18<br />
DANSAR<br />
ENSAM<br />
Efter fem år följer Robyn upp sin senaste succé med tre skivsläpp.<br />
Första ”Body Talk Pt. 1” släpps nu i juni och månaden därpå inleds<br />
världsturnén i Sverige. TEXT CYRIL HELLMAN FOTO FRANK ASCHBERG<br />
Robyn och jag träffas en morgon<br />
på queerkaféet Copacabana vid<br />
Hornstull. Robyn sitter likt den<br />
affärskvinna hon är med en iMac<br />
och har beställt in en frukost som heter<br />
duga; bröd, ägg, kaffe, grapefrukt, juice<br />
med <strong>mer</strong>a. Hon är i år aktuell med sina första<br />
skivsläpp på fem år och det blir hela tre<br />
skivor. Hon berättar att anledningen till att<br />
det blev just tre skivor är att hon under karriären<br />
gjort glesa skivsläpp. Hennes kreativa<br />
process stäm<strong>mer</strong> inte alltid överens med<br />
skivbolagens.<br />
– Efter sista plattan har jag varit på turné<br />
sedan 2006. Det har varit kul och har pågått<br />
länge för att folk gillat plattan. Fantastiskt<br />
men jag har också varit frustrerad över att<br />
inte få vara i studion så mycket som jag<br />
har velat. Det är ett experiment att få ihop<br />
både skrivprocessen och turnerandet. Jag<br />
vill göra alla de perioderna lite kortare och<br />
oftare istället för att göra en skiva under två<br />
år och sedan turnera i tre år.<br />
– Jag har ingen stor masterplan, att skivorna<br />
skulle ha ett tema utan vill <strong>mer</strong> visa att<br />
så här kan man också göra. Nuförtiden blir<br />
människor så bombarderade av musik att<br />
det inte ens är intressant att få femton låtar
på en gång som man kanske inte har jobbat<br />
så mycket med. Åtta låtar per skiva är lagom.<br />
Min favoritskiva Thriller har nio låtar.<br />
Artister har börjat ge bort musik. Branschen<br />
borde tycka det är märkligt att släppa tre<br />
skivor med kort mellanrum.<br />
– Ja, he, he. Man skulle kunna släppa låt<br />
för låt men jag tycker fortfarande det är kul<br />
att släppa låtar tillsammans. Man bygger en<br />
egen liten värld.<br />
Trots att det gått fem år sedan förra skivan<br />
har hon inte suttit länge på låtarna. Hon<br />
började skriva i juni i fjol.<br />
– Under de här sista turnévändorna har jag<br />
inte kunnat fokusera och skriva för att det har<br />
varit så mycket att göra. Det här blev ett sätt<br />
att avsätta tid trots turnerandet. Nu måste jag<br />
göra en ny skiva för att jag har sagt så, då får<br />
jag komma tillbaka till studion lite oftare.<br />
Förra skivan lät <strong>mer</strong> som ett band medan nya<br />
är elektronisk rakt igenom.<br />
– Att nya skivan är så elektronisk beror på<br />
att jag varit mycket på klubbar och även spelat<br />
på klubbar. Jag har varit intresserad av dansmusik<br />
och den musik jag växte upp med.<br />
Musiken hon lyssnade på under uppväxten<br />
var i mycket dansmusik. Allt från Technotronic<br />
till Snap, från Neneh Cherry till Dr<br />
Alban. Ravekulturen som fanns i England<br />
under 90-talet och blandade hiphop och<br />
pop lyssnade hon också på.<br />
– Den musiken hamnade på topplistor<br />
men kom från specifika undergroundscener.<br />
Inför de kommande skivorna har jag<br />
spårat bakåt. Sen har jag självklart lyssnat<br />
på modern dansmusik, från minimal techno<br />
till <strong>mer</strong> klubbig dancehallinspirerad musik.<br />
Inledande ”Don’t Fucking Tell Me What<br />
To Do” är rak techno med en text som är<br />
som en hård dikt: ”My drinking is killing<br />
me/My smoking is killing me/My diet is killing<br />
me/My shopping is killing me /My ego<br />
is killing me …”<br />
– Jag gillar också text. Jag har växt upp<br />
med det eftersom mina föräldrar alltid hållit<br />
på med teater och text. Egentligen kom<strong>mer</strong><br />
texten <strong>mer</strong> naturligt för mig än när jag<br />
skriver musik. Låten kom till just ur idén att<br />
skriva något repetativt. Där fanns ingen färdig<br />
tanke om vad den skulle handla om. Vi<br />
ville göra något som kändes monotont.<br />
Robyn har också startat klubben Tutti<br />
Frutti (döpt efter Little Richards låt om<br />
bisexualitet) på Strand vid Hornstull som<br />
redan vid invigningen var en succé.<br />
– Jag kom hem efter en lång turné och<br />
kände att jag inte ville sluta gå på klubbar.<br />
Min kompis Lojsan och jag hade länge pratat<br />
om att starta en klubb och nu fick vi möjlighet.<br />
Det är en klubb som ska vara öppen<br />
för alla och inte är exkluderande. Som handlar<br />
om dans och musik och inte att stå vid<br />
baren och se cool ut, att skapa en miljö som<br />
vi tyckte var häftig när vi i tonåren började<br />
gå ut. Ens första fantastiska klubbkvällar då<br />
man tog del av något större än en själv.<br />
Hon minns när hon såg Fugees på Gino<br />
och houseklubbarna som hon besökte i<br />
New York under sitt första internationella<br />
genombrott 1997.<br />
– Den där jakten man som tonåring hade<br />
efter den ultimata upplevelsen. För mig var<br />
det en stor grej att få komma ut och känna<br />
att jag var del av någonting och hitta andra<br />
människor som gillade samma saker som<br />
jag. På Tutti Frutti blandar vi modern musik<br />
med den vi växte upp med.<br />
Hon har även börjat med afrikansk dans,<br />
något man <strong>mer</strong> föreställer sig kulturtanter i<br />
klimakteriet ägnar sig åt.<br />
– Jag har alltid gillat afrikansk musik. Ett<br />
tag kändes det lite tabu men nu är det helt<br />
plötsligt ok att göra det. Jag förstår kulturtanterna<br />
för grejen med afrikansk musik<br />
är att den är fantastisk och relevant för alla<br />
människor. Sedan finns det något läskigt i<br />
att gå in i en kultur som är så långt ifrån ens<br />
egen. För mig handlar det bara om att jag<br />
gillar det. Jag har inget behov av att åka till<br />
Afrika och finna mina rötter. Det finns massor<br />
av bra afrikansk musik precis som det<br />
finns massor av bra techno.<br />
Robyn har fortsatt sitt lyckade samarbete<br />
med producenten Klas Åhlund (Teddybears).<br />
– Det har varit viktigt för att hitta min<br />
plats men också för att vi har roligt ihop. Vi<br />
gillar varandras humor, inspirerar och kompletterar<br />
varandra på ett bra sätt.<br />
De träffades första gången i ett slagsmål.<br />
– Vi slogs inte med varandra utan mot en<br />
grupp fotografer som utgav sig för att vara<br />
vanligt folk som ville ha en bild till att senare<br />
visa sig vara paparazzis. De var otrevliga och<br />
därför slutade det i ett storstilat bråk på Mosebacke.<br />
Många sa till oss att vi skulle gilla varandra<br />
så vi började umgås. Vi ville båda prova<br />
att arbeta ihop för att se vad det kunde ge.<br />
DANSAR ENSAM<br />
Robyn har gjort låtar åt andra artister men<br />
jobbar oftast ihop med andra låtskrivare.<br />
– Det beror på att jag inte är producent.<br />
När jag skriver kan jag ibland göra det själv<br />
men ibland sjunger jag låtar någon annan<br />
skrivit. Den här gången har jag varit <strong>mer</strong><br />
involverad i produktionen än tidigare. Men<br />
jag har å andra sidan alltid varit involverad<br />
i produktionerna, hur jag vill att det ska<br />
låta, vad jag hör. Nu har jag börjat lära mig<br />
musikprogram så jag själv kan visa vad jag<br />
menar. Det är spännande. Men jag är samar-<br />
ÅTTA LÅTAR PER SKIVA ÄR LAGOM, MIN<br />
FAVORITSKIVA ”THRILLER” HAR NIO<br />
betsinriktad, dels för att jag inte spelar något<br />
instrument och dels för att resultatet blir<br />
bättre när jag jobbar med andra människor.<br />
Du ser det inte som en begränsning?<br />
– Det skulle vara kul att göra allt själv och<br />
en dag kanske jag gör det. Men just nu känner<br />
jag att det är bäst att jobba med andra.<br />
Det är ett hårt jobb att sätta ihop en hel skiva<br />
själv, det skulle ta alldeles för mycket tid.<br />
Hur skriver du låtar?<br />
– Oftast kom<strong>mer</strong> en idé till text, att det här<br />
skulle vara roligt att skriva om. Men det kan<br />
vara att rytmen är rolig att utforska som på<br />
”Don’t Fucking Tell Me What To Do” till att<br />
ett visst ord är snyggt. Ibland kom<strong>mer</strong> text<br />
och musik samtidigt som med ”With Every<br />
Heartbeat”, den skrev jag på en halvtimme.<br />
Sen finns det låtar jag jobbar jättelänge med,<br />
skriver om och skriver om, dessa blir bra<br />
men har en annan utvecklingsfas. Ibland<br />
kan jag börja skriva melodin. Det är olika<br />
för varje gång jag skriver en låt.<br />
Du har gjort många samarbeten, från Röyksopp<br />
till Snoop Dogg. Hur väljer du partners?<br />
– Popmusik är ett föränderligt medium.<br />
Det handlar ju bara om populärkultur sedan<br />
kan man blanda hur man vill. Så tänker jag<br />
när jag väljer vilka jag vill jobba med. För<br />
mig är det viktigt att de har en tydlig identitet<br />
som inte behöver vara min egen men<br />
som jag kan relatera till. Snoop har jag växt<br />
upp med och hans musik har varit viktig.<br />
– Röyksopp och jag har gemensamma<br />
nämnare i och med att vi är skandinaver<br />
och har liknande syn på omvärlden. De har<br />
en sida som många inte har fått höra och<br />
som kom<strong>mer</strong> fram när vi jobbar tillsammans.<br />
Vår låt är hård och <strong>mer</strong> klubbig än<br />
deras vanliga <strong>mer</strong> symfoniska musik.<br />
21
DANSAR ENSAM<br />
Snoop Dogg är gangstarappare inriktning<br />
pimp och även porrfilmsproducent. Feminister<br />
uppfattar honom som manschauvinist…<br />
– Ja och det är fult men det använder jag<br />
mig av i vår nya låt som släpps på någon av<br />
de två efterföljande skivorna. När man hör<br />
låten fattar man. Låten är inte klar så jag<br />
kan inte säga <strong>mer</strong> än så…<br />
I språk och attityd använder Robyn sig av<br />
hiphop. Hon sjunger bland annat ”I still run<br />
this thing like a dancehall queen” (”Dancehall<br />
Queen”).<br />
– En stark referens eftersom jag växt upp<br />
med hiphop. Det var som min punk, tonårsmusiken<br />
som jag kunde rebellera med.<br />
Hiphop, pop, arty, sex utan att bli extrem som<br />
Peaches eller ytlig som Madonna. Som artist<br />
är du svårdefinierbar.<br />
– Ja, he, he. Men jag skulle definiera mig<br />
som popartist för det jag gör är väldigt enkelt.<br />
Det är mycket referenser att ta ställning till<br />
men för mig är grunden låtarna och min personlighet<br />
som artist som handlar om att vara<br />
en ”kick ass girl” men samtidigt en person<br />
med känslor. Den kontrasten är viktig.<br />
I USA har du setts som konstig lesbisk blondin.<br />
– Det finns ett stigma i allt som är annorlunda.<br />
Vare sig det är gay eller mentalt<br />
sjukt. Människor som är annorlunda har<br />
alltid ansetts som något fult. Jag hoppas att<br />
det håller på att förändras. USA är konservativt.<br />
Ser du ut på ett speciellt sätt kan det<br />
bara betyda en sak. Det finns ingen förståelse<br />
för att man vill leka med kläder och<br />
identifikation, att en hård yta kan betyda<br />
att man har ett mjukt inre.<br />
Nu har Lady Gaga slagit igenom som konstig<br />
lesbisk blondin. En journalist på Rolling<br />
Stone berättade för mig att Britney Spearsmallen<br />
var menad åt dig men att du bangade<br />
ur och turen gick till Britney. Kan man säga<br />
att du legat före din tid?<br />
– Så var det nog. Jag kan verkligen förstå<br />
vad Britney Spears har gjort och förstå<br />
delar av hennes liv utan att ens ha träffat<br />
henne. Jag kan också uppskatta Lady Gaga<br />
och tycker det är coolt att hon vågar ta såna<br />
risker. Men jag känner mig också klar över<br />
vad jag vill göra. Jag är glad över att jag har<br />
fått chansen att göra det utifrån mig själv<br />
och inte utifrån någon sorts framgångskrav.<br />
22<br />
Jag fick aldrig frågan ”vill du bli en sån här”<br />
som Britney senare blev. Jag gick snarare på<br />
känn att det här gick åt ett håll som jag inte<br />
riktigt förstår och gjorde allt för att göra det<br />
svårt för skivbolaget.<br />
Handlar första singeln ”Fembot” om att<br />
skaffa eller inte skaffa barn?<br />
– Det kanske den gör. Den handlar i alla<br />
fall inte om en robot utan om ytterst mänskliga<br />
känslor som har att göra med samhällets<br />
strikta regler om hur man ska leva sina liv.<br />
– Även män känner vid en viss tidpunkt<br />
JAG DEFINIERAR MIG SOM POPARTIST<br />
FÖR DET JAG GÖR ÄR VÄLDIGT ENKELT<br />
att de behöver stadga sig och skaffa barn,<br />
att ens känslor och de yttre kraven inte alltid<br />
går ihop.<br />
Singel num<strong>mer</strong> 2, ”Dancing On My Own”,<br />
är ösig och låter besläktad med ”With Every<br />
Heartbeat”. I breaket låter Robyn röst snarlik<br />
Kate Bush.<br />
– Jag har inte tänkt på det men Kate Bush<br />
är en stor idol. Jag har lyssnat jättemycket<br />
på henne. Hon är en av de bästa artisterna<br />
som har funnits.<br />
– ”Dancing On My Own” är som en fortsättning<br />
på ”With Every Heartbeats”. Den<br />
har ett melodispråk som är typiskt för mig.<br />
Den är också som en fortsättning på ”Be<br />
Mine” eftersom den handlar om samma<br />
sak, ensamhet. För mig var låten viktig att<br />
ha med eftersom den säger något om hur<br />
jag blivit inspirerad av klubbkultur. Klubben<br />
är inte bara en plats där du är glad. Du<br />
kan vara ledsen på ett dansgolv liksom arg<br />
eller frustrerad eller peppad. Jag har alltid<br />
lyssnat på gammal disco och gayanthems,<br />
sånt som Ultravox ”Dancing With Tears In<br />
My Eyes”. Kombinationen och kontrasten i<br />
att dansa och vara ledsen samtidigt är viktig<br />
för den här skivan och för mig.<br />
Skivan avslutas med medeltida folkvisan<br />
”Jag vet en dejlig rosa” där Robyns fina röst<br />
verkligen kom<strong>mer</strong> fram.<br />
– Klas skaffade en mikrofon som är den<br />
mick som Monica Zetterlund på 60-talet<br />
spelade in just den låten med. Han köpte<br />
den när vi var i studion och eftersom jag<br />
sjungit den låten tidigare kom idén om en<br />
nyinspelning upp.<br />
Din första hit ”Do You Really Want Me” var<br />
lite barnvisa över. Gillar du visor?<br />
– Absolut. Jag gillar popmusik och vackra<br />
melodier. Det kan vara alltifrån något som<br />
känns barnsligt till något riktigt hårt. ”Don’t<br />
Fucking Tell Me What To Do” har ingen<br />
melodi alls men är poppig och catchy. Den<br />
sätter sig. Det är vad som gör den intressant.<br />
Jag tycker om ett melodispråk som är enkelt<br />
men kvalitativt. Att skriva poplåtar är inte<br />
lätt. Det mesta har gjorts förut. Poplåtar är<br />
ingenting man bara kan freestyla fram. För<br />
att det ska hålla länge måste man jobba på<br />
det ett tag. Det är spännande och alltid en<br />
utmaning att skriva låtar på det sättet.<br />
Föräldrarna är skådespelerskan Maria<br />
Ericson och regissören Wilhelm Carlsson.<br />
Nio år gammal scendebuterade Robyn på<br />
Dramaten i Peter Stormares uppsättning av<br />
Kronbruden.<br />
– Jag höll på lite med teater men var aldrig<br />
imponerad av den världen. Mina föräldrar<br />
hade aldrig några pengar och jag såg teater<br />
som ett osmart livsval. Jag hade en sjukt speciell<br />
uppväxt. Vi var på turné halva året runt<br />
om i Europa i ett teatersällskap bestående av<br />
tio vuxna typiska skådespelare; lekfulla och<br />
roliga människor som jag spenderade mycket<br />
tid med. Det var fantastiskt att vara nära<br />
så fina vuxna människor som bjöd på sig<br />
själva. De blev som en extra familj. Det var<br />
också en förmån att vara nära sina föräldrar<br />
och se dom jobba med något de tyckte om.<br />
Se dom vara kreativa tillsammans. Allt det<br />
där har stimulerat och påverkat mig.<br />
I mina öron låter det ensamt. Att vara barn på<br />
resande fot med bara vuxna.<br />
– Det var det också. Jag längtade ofta till<br />
dagis och när jag väl var hemma kände jag<br />
mig annorlunda. Men jag fick ju fina upplevelser<br />
och jag var inte bara ensam, ibland<br />
men inte ofta fanns andra barn med.<br />
I tonåren var hon en kickersbrud. Inom<br />
kickerskulturen lyssnade man på vitt skild<br />
musik som hiphop, reggae, rock och visade<br />
sina skills i form av kampsport och graffiti.<br />
Du framstår som väl ung för den kulturen?<br />
– Det började med kravallerna i Kungsträdgården<br />
1986 men den var alive and<br />
kicking även när jag var liten. Men den var<br />
<strong>mer</strong> anonym och uppdelad då. Jag slogs<br />
inte utan det handlade <strong>mer</strong> om en tuff<br />
attityd. Hur man klädde sig, vad man lyssnade<br />
på för musik och hur folk blandades,<br />
upplevde och refererade till populärkultur:<br />
musik, film och konst. Vårt gäng var killar<br />
och tjejer från olika platser av Stockholm,<br />
därför var det så roligt. Det var inte lika<br />
segregerat som idag. Jag umgicks med folk
ROBYN FÖDD: 12 juni 1979. Stockholm. BOR: Stockholm. YRKE: Artist, låtskrivare. SKIVOR: Robyn<br />
(2005), Don’t Stop The Music (2002), My Truth (1999), Robyn Is Here (1995). AKTUELL: Släpper under<br />
året tre skivor, Body Talk Pt. 1 i juni. Inleder turné i juli med Arvika, Popaganda och Peace & Love.<br />
från såväl Östermalm som Enskede, Tensta<br />
och Södermalm. Vi hängde i Kungsan och<br />
på Fryshuset men även på Karlaplan och<br />
ungdomsgårdar i Norsborg och Dalen.<br />
Redan på den tiden sjöng och skrev hon<br />
låtar.<br />
– Jag hade kompisar som gjorde beats<br />
som man sjöng till. Jag sjöng mycket acapella<br />
och till andras låtar.<br />
När Legacy of Sound uppträdde i hennes<br />
skolaula hörde Meja henne sjunga i pausen<br />
och rekommenderade Robyn för talangscouten<br />
Peter Swartling. Redan på första skivan<br />
Robyn Is Here skrev hon sina egna låtar.<br />
– Jag har aldrig varit ett offer utan från<br />
dag ett styrt över min karriär, det vill säga<br />
göra det bästa av situationen. När man är så<br />
där ung är man bara glad över att få spela<br />
in en skiva. Jag var jätteglad över första skivan<br />
och har aldrig gjort saker jag inte velat.<br />
Däremot har jag inte alltid tagit så medvetna<br />
beslut utan bara kört på tills det tog stopp<br />
och jag kände att jag fått nog. Jag utvecklades<br />
inte och det var inte längre kul.<br />
Robyn Is Here slog i USA och sålde 1,5<br />
miljon ex. Hur såg dina föräldrar på att släppa<br />
iväg dig dit?<br />
– Mamma hade betänkligheter. Hon tyckte<br />
det var läskigt att jag skulle resa för jag ville<br />
göra det på egen hand. Men pappa tyckte bara<br />
det var kul och peppade mig vilket är typiskt<br />
honom. Och det var en positiv upplvelse. Den<br />
tiden var råviktig men inte helt okomplicerad.<br />
Ingenting i livet är okomplicerat.<br />
De följande två skivorna lanserades inte<br />
i USA men sålde bra i Sverige. Hon köpte<br />
loss sitt kontrakt och bildade egna skivbolaget<br />
Konichiwa Records.<br />
– Den risken var absolut värd att ta. Det<br />
kändes som om det var min sista utväg. Jag<br />
hade inga andra val. Det kändes som om<br />
jag inte gör det här kom<strong>mer</strong> jag inte längre<br />
orka göra musik.<br />
Var det en revansch när förra skivan slog<br />
även i USA?<br />
– Det var verkligen inte därför jag gjorde<br />
skivan på eget bolag. Jag gjorde den för mig<br />
själv. Om ingen hade gillat resultatet hade<br />
jag ändå varit lika glad. Erfarenheten har<br />
inte gjort mig religiös men man vill så klart<br />
se ett sammanhang, att när man gör det<br />
man själv gillar så blir det bra. Det är ingen<br />
revansch men det känns skönt och gör mig<br />
glad. Nu i juni blir första gången som jag<br />
släpper en skiva på exakta samma datum i<br />
hela världen.<br />
23
Vems bröllop det handlar om vet alla. <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> bad därför tidningsförsäljaren, tillika bildbyråfotografen<br />
och skribenten Ingvar Thun, att i förberedande syfte från gatuplanet syna den blivande kortegevägen.<br />
Och formulera sin alldeles egen hälsning till brudparet. TEXT & FOTO INGVAR THUN<br />
VICTORIAVÄGEN<br />
24
2<br />
Förberedelserna är i full gång iför<br />
kronprinsessan Victorias bröllop och<br />
kortegen genom Stockholm. Det putsas,<br />
fejas och målas från golv till tak<br />
i huvudstaden. Storkyrkan (1) är nyrenoverad,<br />
grann och fin för miljontals kronor.<br />
Efter vigseln ska de nygifta kuska vidare<br />
över den nyöppnade Norrbro (2) för en<br />
sväng in i city, runda Stureplan och sedan<br />
vidare ut mot Strandvägen (3) och Djurgården<br />
(4). Där väntar kungaslupen Vasaorden<br />
och en roddfärd på strömmen till Logårdstrappan<br />
(5) nedanför slottet och den väntande<br />
bröllopsbanketten. Kanske kom<strong>mer</strong><br />
skepparen att gasta:<br />
– Nästa Logårdstrappan, se upp för<br />
avståndet mellan däck och kaj!<br />
Minns när jag själv gick högvakt som<br />
utkommenderad soldat från Luftvärnsskjutskolan<br />
på Väddö för att försvara kung<br />
och fosterland. Vi hade inte så fina unifor<strong>mer</strong><br />
som Livgardet, men väl en mörkblå<br />
permisuniform modell -59, vita damasker<br />
runt skorna och skarpladdad K-pist med<br />
bajonett.<br />
Detta var vid den tiden då kronprinsessans<br />
gammelfarfar, Gustav VI Adolf, var<br />
Götes och Vendes konung. Och jag vaktade<br />
alltså gammelfarfar, inte på slottet men väl<br />
på Drottningholm.<br />
En morgon när gamle kungen var och<br />
rastade sina små knähundar, kom han fram<br />
till soldat Thun och frågade:<br />
1 3<br />
– Hur mår soldaten?<br />
– Tack bra, ers Majestät, svarade jag, i givakt<br />
så klackarna smällde.<br />
Detta var mitt första och hittills enda<br />
möte med en kunglighet. Men det är kanske<br />
dags för mig att möta lite kungligheter<br />
igen. Och uppdatera dem rörande mitt hälsotillstånd<br />
– ställa mig någonstans utefter<br />
kortege vägen 19 juni och dekla<strong>mer</strong>a:<br />
– Jag mår bra, ers Majestäter. Ha en trevlig<br />
sommar!<br />
5<br />
4<br />
25
Lokalvårdaren Tina Alén tycker att man borde förbjuda caffè latte,<br />
tuggummin och cigaretter i tunnelbanan. Mitt i morgonrusningen städar<br />
hon efter de horder av resenärer som rör sig genom Slussen varje dag<br />
– utan att vara i vägen. TEXT SARA WILK FOTO KERSTIN CARLSSON<br />
INTE ETT<br />
RENT HELVETE<br />
Det är inte helt enkelt att intervjua<br />
Tina Alén medan hon arbetar.<br />
Klockan är strax före nio och morgonrusningen<br />
har kommit igång<br />
ordentligt.<br />
Tina har arbetat i tunnelbanan i över<br />
trettio år. Hon började som<br />
tunnelbaneförare för att<br />
sedan gå över och arbeta<br />
som spärrvakt under en<br />
period. Därefter blev hon<br />
tidningsplockare på Saltsjöbanan.<br />
– Det var ganska roligt.<br />
Jag lärde känna alla Slussen-originalen<br />
och de morsar fortfarande<br />
på mig ibland. Jag minns speciellt en gammal<br />
sjöman. Han drack två öl varje dag, och<br />
de drack han på plattformen medan han<br />
berättade sin livshistoria.<br />
När hon började använde man fortfarande<br />
de gamla tunnelbanevagnarna, kallade<br />
C2, som många unga aldrig fått bekanta sig<br />
med, konstaterar hon. Sedan dess har flera<br />
olika modeller kommit och gått. Hon skrat-<br />
tar till vid minnet, men tillägger att tågen<br />
inte är det enda som har förändrats.<br />
– Det är jättestor skillnad på människorna<br />
och stämningen också. Otryggheten har blivit<br />
större och våldet har ökat. Det är inte så<br />
roligt. Att man skulle bli knivhotad kunde<br />
man inte drömma om för<br />
några år sedan. Men det är<br />
klart, det är en utsatt miljö.<br />
TINA ALÉN OCH hennes kollega<br />
Marco Hellman börjar<br />
sin arbetsdag långt före<br />
morgonrusningen, till och<br />
med innan de flesta gått<br />
utanför dörren. Det är nämligen deras arbete<br />
att utföra galleriastädningen på stationen<br />
varje dag. Det vill säga putsa spärrarna,<br />
städa alla ytor och bänkar, göra rent i hissarna<br />
och ta bort tuggummin från golvet,<br />
bland annat.<br />
De börjar redan klockan sex. Då passar<br />
de på att ta sig an den norra biljetthallen,<br />
den som vetter mot bussterminalen och<br />
Saltsjöbanan, eftersom rusningen ännu inte<br />
27
ETT RENT HELVETE<br />
kommit igång. Vid niotiden har de redan<br />
hunnit upp till ”Krysset” - uppgången mot<br />
Södermalmstorg.<br />
– Det är hissarna som är värst på grund<br />
av att folk använder dem som toalett. Ibland<br />
ligger det ett lager med urin på golvet, berättar<br />
Tina och måttar upp några centimetrar<br />
mellan tummen och pekfingret innan vi<br />
stiger in i den illaluktande hissen.<br />
– Och ofta är det faktiskt tjejer som gör<br />
det, det kan man inte tro, tillägger hon.<br />
DE FÅR SE mycket skit på jobbet, bokstavligt<br />
talat. Resenärerna är bra på att smutsa ner,<br />
det förstår man snabbt. Gamla muggar med<br />
cafè latte lämnar bruna spår, apelsinskal<br />
dräller bredvid soptunnan och tuggummin<br />
klibbar under fötterna.<br />
– Blod är nog det värsta. Jag torkar hellre<br />
upp spyor än blod, konstaterar Tina kort<br />
och grimaserar lite.<br />
Men det finns inte tid för knussel. Moppen<br />
rör sig snabbt och bestämt över väggar,<br />
golv och dörrar. På med lite ”lukta gott”,<br />
som Tina kallar det, och hissen är så gott<br />
som ny. I alla fall för några timmar. Automatspärrarna<br />
putsas, de vanliga spärrarna<br />
likaså och sedan står papperskorgarna på<br />
tur. Man får vara snabb på fötterna för att<br />
hålla jämna steg.<br />
Arbetsmiljön lämnar egentligen en hel del<br />
att önska. Det är fullt med folk som rör sig<br />
tätt inpå och det tjuter, gnisslar och piper.<br />
– Man lär sig att stänga av ljudet och alla<br />
människor efter ett tag, det blir som ett brus<br />
i bakgrunden. Men nu börjar jag ju bli lite<br />
till åren och då är det klart att det kan vara<br />
lite svårt att höra vad folk säger om man<br />
pratar i telefon, berättar hon och brister ut<br />
i skratt.<br />
För det mesta får Tina och Marco arbeta<br />
ifred, trots myllret runt omkring dem. Men<br />
det händer att resenärer kom<strong>mer</strong> fram, frågar<br />
efter vägen eller kanske bara pratar en<br />
liten stund. Ibland iakttar de arbetet tyst,<br />
liksom lite i smyg.<br />
– Jag trivs här. Man träffar mycket människor<br />
och om man tar sig tid så kan de vara<br />
riktigt pratsamma. En hel del är positiva<br />
till vårt arbete och tycker att det har blivit<br />
renare här, säger Marco.<br />
– Men det händer att människor tycker att<br />
vi är i vägen. I början försökte jag förklara<br />
mig, men nu svarar jag bara: ”hade jag vetat<br />
att ni skulle komma hade jag flyttat på mig”,<br />
tillägger han med en axelryckning.<br />
28
ETT RENT HELVETE<br />
TUNNELBANESTÄDNING T-CENTRALEN OCH SLUSSEN är de stationer som städas mest frekvent. Här genomförs en galleriastädning varje vardag,<br />
därefter fortsätter personal att plocka tidningar och hålla ordning under eftermiddagen och kvällen. På natten städas det ännu <strong>mer</strong>, bland annat görs perrong-<br />
och stationsgolv rent. ÖVRIGA STATIONER I tunnelbanenätet underhålls varje dag. SKRÄP OCH TIDNINGAR i tågen plockas upp på ändstationerna. Tågen städas<br />
också i depåerna under natten. 283 PERSONER ARBETAR med att städa tunnelbanans stationer och cirka 70 personer med att hålla tågen rena.<br />
Även Tina har hamnat i vägen för resenärer<br />
på väg genom korridorerna:<br />
– När jag stod och sopade i trappan var<br />
det en stor och stark karl som puttade upp<br />
mig mot väggen. Men det är enda gången<br />
något sådant hänt när jag jobbat i Slussen.<br />
EFTER ATT DE skrapat upp alla tuggummin<br />
som ligger likt svarta, söndertrampade<br />
klumpar på plattformarna, ett arbete som<br />
går förvånansvärt snabbt, står bänkarna på<br />
tur. Ibland tvingas resenärer flytta på sig för<br />
att lämna plats för moppar och trasor, något<br />
som kan leda till stön och protester – ”men<br />
ser du inte att jag pratar i telefon?”. Den här<br />
gången går det bra, de flesta ställer sig upp<br />
med ett leende.<br />
Till skillnad från stressade resenärer stannar<br />
Tina och Marco kvar i Slussen istället<br />
för att bara rusa igenom. Det här är deras<br />
arbetsplats och de rör sig nästan obemärkt<br />
bland människorna. Ibland tar de sig tid<br />
att stanna upp en stund och betrakta en av<br />
Stockholms mest livliga tunnelbanestationer.<br />
– Det är intressant att se olika människor<br />
30<br />
och fundera över vart de är på väg. Men<br />
ibland blir jag ledsen och lite upprörd över<br />
all stress, som egentligen är helt onödig.<br />
Själv behöver jag mycket lugn och ro på<br />
morgonen, men de som springer in här vid<br />
åtta kom<strong>mer</strong> med en kaffe i handen och en<br />
macka mellan tänderna. Ibland undrar jag<br />
varför de gör så mot sig själva, de orsakar<br />
ju stressen på egen hand, reflekterar Tina<br />
innan hon fortsätter:<br />
– På morgonen har alla tunnelseende.<br />
Kom in hit vid åtta eller nio en vardagsmorgon<br />
och se vad som händer i trapporna mot<br />
stan, bara för skojs skull. Det är kö nästan<br />
hela vägen upp och de som står längst bak<br />
nästintill vibrerar av stress, det är nästan<br />
lite skrämmande att se.<br />
Stressade människor, bullrig miljö och<br />
smuts till trots tycker de båda om sitt jobb.<br />
De är fria, menar de, så länge de gör vad de<br />
ska får de lägga upp dagarna som de vill.<br />
– Tankarna kring att det är ett slityrke<br />
finns nog fortfarande kvar. Ibland kan man<br />
märka det på människor man träffar – men<br />
DET ÄR INTRESSANT ATT SE MÄNNIS-<br />
KOR OCH FUNDERA ÖVER VAR DE ÄR PÅ<br />
VÄG. MEN IBLAND BLIR JAG LEDSEN<br />
OCH LITE UPPRÖRD ÖVER ALL STRESS<br />
själv vet jag inte vad de pratar om. Tunnelbanan<br />
skulle inte fungera utan städarna,<br />
säger Tina.<br />
Men imorgon, när de kom<strong>mer</strong> tillbaka<br />
till jobbet, möts de återigen av smuts och<br />
skräp. Hissarna ska städas, det är ännu fler<br />
tuggummin som måste skrapas upp och<br />
spärrarna är dammiga. Känns det aldrig<br />
som ett evighetsarbete?<br />
– Nej, man känner bara en tillfredställelse<br />
när man gjort rätt för sig. När man gjort sitt<br />
och det är rent.
81 hotellrum och sviter<br />
Två festvåningar för unika tillställningar<br />
Restaurang, lounge och bar<br />
HOTEL SKEPPSHOLMEN. GRÖNA GÅNGEN 1, BOX 1616, 111 86 STOCKHOLM. TELEFON 08 407 23 00. WWW.HOTELSKEPPSHOLMEN.SE. INFO@HOTELSKEPPSHOLMEN.SE
Jourhavande biolog Lars-Åke Janzon kan svara på varför det finns<br />
kaniner vid Karlberg och vilket djur som är farligast i stan. I juni kom<strong>mer</strong><br />
boken ”Hur mycket blåst klarar en fluga?” – där han samlat en del av<br />
frågorna han fått genom åren. TEXT GERD ERIKSSON FOTO MAGNUS SANDBERG<br />
FLUGORNAS<br />
HERRE<br />
Ien urdiskad marmeladburk på Lars-Åke<br />
Janzons arbetsrum ligger något som ser ut<br />
som en stor död kackerlacka. En familj på<br />
Metargatan hittade den utanför sin port<br />
och skickade in den. De bodde nära en<br />
asiatisk restaurang och var lite oroliga för<br />
att den kom därifrån.<br />
– Det är ingen kackerlacka utan en skinnbagge.<br />
Den finns i Vietnamn och är vattenlevande.<br />
Troligen har den kommit med<br />
i någon sändning av mat som skeppats till<br />
restaurangen.<br />
I trettioåtta år har Naturhistoriska riksmu-<br />
32<br />
seet stått till allmänhetens förfogande vad<br />
det gäller frågor om biologi. Till en början<br />
turades biologerna om att vara jourhavande<br />
och flyttade en meter uppslagsverk mellan<br />
sig varje vecka.<br />
Men sedan tio år tillbaka är det Lars-Åke<br />
Janzon som har uppdraget. De flesta frågorna<br />
kom<strong>mer</strong> via mejl, men det kom<strong>mer</strong><br />
även pappersbrev, telefonsamtal och vissa<br />
bemödar sig ut till museet.<br />
Den absolut vanligaste frågan är hur man<br />
blir av med ormar på sin tomt. Lars-Åke<br />
Janzon brukar variera svaren beroende på<br />
vem som frågar och deras förhållande till<br />
ormar. Och för den stadsbo som är rädd<br />
för ormar kan han lämna ett lugnande<br />
besked.<br />
– Det finns inga ormar i Stockholm.<br />
Råttor är ett annat djur som väcker känslor.<br />
Med jämna mellanrum kom<strong>mer</strong> det<br />
larm om att råttbeståndet ökat. Ofta kom<strong>mer</strong><br />
det från Anticimex och folk tycker sig<br />
se råttor överallt i stan.<br />
– Visst finns det råttor i Stockholm, däremot<br />
inga råtträknare. Så ingen kan säga<br />
att råttorna blivit fler eller färre. Den art
som finns i Stockholm är brunråttan och<br />
brukar inte växa till en särskilt stor pjäs.<br />
Råttskräcken är överdriven och de sprider<br />
sällan smitta.<br />
Duvorna är en del av stadsbilden. Flygande<br />
råttor kallas de av vissa som tycker<br />
att man ska skjuta dem. Lars-Åke Janzon<br />
säger att han bara tycker att det är befogat<br />
när de tar sig in på ställen där det finns mat,<br />
som till exempel Östermalms saluhall och<br />
Centralstationen.<br />
– Stadsjägarna skjuter duvorna i saluhallen<br />
på natten med pilbåge.<br />
DUVORNA HAR OCKSÅ naturliga fiender som är<br />
nya i stan – sparvhöken och duvhöken. Fåglar<br />
som inte tidigare synts i Stockholm och<br />
som med överraskningsattacker tar duvor<br />
på till exempel Sergels Torg.<br />
– Det är speciellt att se rovfåglar dyka<br />
ner för att ta en duva mitt i stan. Folk som<br />
sett det skickar ofta in en filmsnutt och vill<br />
veta vad det är för fågel. Med fler sparv- och<br />
duvhökar i stan minskar antalet duvor.<br />
På Slussen finns det många enbenta<br />
duvor av någon anledning som ingen vet.<br />
Lars-Åke Janzon kan berätta att duvor kla-<br />
rar sig bra även med ett ben. De behöver<br />
inte avlivas.<br />
Andra vanliga stadsfåglar är pilfink,<br />
gråsparv, talgoxe, blåmes, björktrast och<br />
koltrast. Gråsparven hänger vid kaféerna<br />
liksom de kaxiga kajorna som är rätt stora<br />
och kom<strong>mer</strong> i gäng.<br />
– Har man en uteservering gäller det att<br />
plocka bort snabbt, annars kom<strong>mer</strong> kajorna<br />
som kan vara rätt besvärliga.<br />
Man kan ana ugglor i mossen eller i<br />
Observatorielunden. Där har det bott en<br />
kattuggla i 20 år i ett ihåligt träd. Och vid<br />
33
FLUGORNAS HERRE<br />
gasklockan i Hjorthagen har en berguv<br />
haft sitt bo. Museets biologer försåg den<br />
med en radiosändare och kunde se att den<br />
nattetid besökte både Gärdet, Klara kyrkogård,<br />
Centralen och Sergels Torg för att<br />
jaga råttor.<br />
Lars-Åke Janzon får många frågor om<br />
spindlar. Han säger att vi ”bara” har 700<br />
arter i Sverige i jämförelse med insekterna<br />
som är 300000 arter. I Stockholm finns en<br />
spindel som inte finns någon annan stans i<br />
landet och bara på en enda plats – Kungsträdgårdens<br />
tunnelbanestation.<br />
– Det är en liten dvärgspindel som trivs<br />
där det är fuktigt och växer alger. I algerna<br />
finns både fjärilsmyggor och små hoppstjärtar<br />
som den äter.<br />
Tittar man noga i de fuktiga partierna på<br />
tunnelbanestationen kan man se den lilla<br />
brunaktiga spindeln som är max 2,5 centimeter.<br />
Ser man inte spindeln kan man kika<br />
efter små spindelnät eller äggen som tillsammans<br />
är stora som en ärta. Då är man<br />
på rätt spår.<br />
Om tunnelbanespindeln bara finns på ett<br />
ställe i Stockholm finns det kaniner på fler,<br />
till exempel Klarastrandsleden. Det sägs att<br />
det var en pappa i Jungfrudansen i Solna<br />
som köpte varsin kanin åt sina barn för<br />
många år sedan. Kaninerna som fick vara<br />
utomhus blev fler och fler och flyttade sig<br />
någon meter närmare city varje år.<br />
– När jag bodde på Rörstrandsgatan i början<br />
av 70-talet fanns det inga kaniner vid<br />
Klarastrandsleden, de första kom dit 1996.<br />
34<br />
VID HAGAPARKEN FINNS också kaniner. Plötsligt<br />
fanns de i rondellen vid Wennergrens<br />
center. En hårt trafikerad plats. Lars-Åke<br />
säger att de inte kan ha kommit dit av sig<br />
själva, någon människa måste ha burit dit<br />
dem. Där lever de på rötter och växtdelar.<br />
Mångfald är ett ord på mångas läppar, så<br />
även Lars-Åke Janzons. I det här fallet tänker<br />
han på biologisk mångfald. När grönområdena<br />
blir färre minskar artrikedomen. Han<br />
berättar att nässelfjärilen, påfågelsfjärilen<br />
och amiralfjärilen som ofta syns i stan inte<br />
längre har några bra värdväxter där de kan<br />
lägga sina ägg. Det måste de flyga utanför stan<br />
för att göra det eller ända till Nordafrika.<br />
– En enkel åtgärd vore att plantera in lite<br />
nässlor i buskagen i parkerna där de kan<br />
lägga sina ägg.<br />
Sedan undrar han varför vi har japanska<br />
körsbärsträd i Kungsträdgården och inte<br />
svenska. Insekter och fjärilar kan visserligen<br />
suga nektar i de japanska träden, men<br />
de fungerar inte som värdväxter.<br />
Alm och ask är träd som är på tillbakagång.<br />
Stadens askar är infekterade av en svampsjukdom<br />
som förstör träden uppifrån och ner.<br />
Ingen vet riktigt varför. Asken är nu<strong>mer</strong>a rödlistad,<br />
vilket innebär att den är hotad som art.<br />
Ska Lars-Åke Janzon välja en favoritpark<br />
blir det Humlegården. Där finns en mångfald<br />
av träd, buskar och fåglar.<br />
Vilket är då Sveriges farligaste djur?<br />
– Geting och tambi. Var tionde år dör en<br />
person av huggormsbett, men det dör två<br />
personer varje år som blivit stungna av en<br />
geting eller ett tambi. De dör av de allergiska<br />
reaktionerna.<br />
Medan getingar har en gadd som pumpar<br />
in lite gift i taget har tambiet en hulling på<br />
sin gadd som gör att den sitter kvar och fortsätter<br />
att pumpa in gift från giftblåsan som<br />
följer med gadden.<br />
– Blir man stucket av ett tambi ska man<br />
försöka få bort gadden direkt.<br />
Så här i början av sommaren kom<strong>mer</strong><br />
många frågor om fästingar. Lars-Åke Janzon<br />
säger att fästingarna är nya invånare i<br />
våra stadsparker. Något han tycker att vi ska<br />
tänka på ur vaccinationssynpunkt. Kanske<br />
även den som gärna kissar i det gröna. Liksom<br />
att man inte ska kissa på samma fläck<br />
på en gräsmatta hela tiden, då blir den gul.<br />
I utspädd form är däremot urin ett utmärkt<br />
gödningsmedel.<br />
Jourhavande biologen Lars-Åke Janzon<br />
har i dagarna kommit ut med en bok med<br />
ett urval av frågor som han svarat på genom<br />
åren. Som till exempel hur många ränder<br />
det är på en geting, varför katten spinner<br />
och om älgar kan se färg. Boken heter ”Hur<br />
mycket blåst klarar en fluga?”. Svaret är 70<br />
kilometer i timmen.<br />
Avslutningsvis säger Lars-Åke att våra<br />
kunskaper i biologi definitivt har blivit<br />
sämre. Det får skolan ta på sig.<br />
– Däremot är intresset för djur och växter<br />
konstant. Det tycker jag naturligtvis är väldigt<br />
roligt.<br />
FOTNOT: Har du frågor till Lars-Åke Janzon:<br />
jourhavande.biolog@nrm.se.
<strong>Situation</strong>en på bostadsmarknaden<br />
idag är lika allvarlig som den var<br />
vid andra världskrigets slut. Det är<br />
svårare än någonsin att få tag i en<br />
bostad i Stockholm. Det säger en hel<br />
del om hur läget är.<br />
Under kom<strong>mer</strong> endast bostäder<br />
att byggas. Av dem är mindre än en<br />
tredjedel hyresrätter. Under byggdes<br />
bostäder. Utvecklingen går helt klart<br />
åt fel håll.<br />
Bostadsbristens konsekvenser<br />
Bostadsbristen får dagligen konsekvenser<br />
för människor runt om i landet. De tvingas<br />
pendla, bo trångt eller tacka nej till utbildningsplatser<br />
och jobb för att de inte får tag<br />
i en bostad på den ort de önskar. Särskilt<br />
ungdomar drabbas hårt och får svårt att<br />
komma in på bostadsmarknaden.<br />
Bostadsbristen är inte bara ett problem<br />
för dem som saknar bostad. Det påverkar<br />
även dem som har en bostad, exempelvis<br />
kan det bli svårare att byta till en lägenhet<br />
som passar bättre när livssituationen<br />
förändras.<br />
Framtiden måste byggas idag<br />
Nu är det valår och Hyregästföreningen<br />
arbetar för att få med bostadsfrågorna i alla<br />
partiers valkampanjer. Du kan hjälpa till<br />
genom att ställa frågor till lokalpolitiker på<br />
www.byggframtiden.se.<br />
Ställ gärna dessa frågor när du träffar politiker i valstugorna:<br />
Vad tänker ni politiker göra för att ...<br />
… ge våra ungdomar en chans till egen bostad?<br />
… se till att det byggs fler hyresrätter?<br />
… se till att hyresrätten blir skattemässigt jämställd med andra<br />
boendefor<strong>mer</strong>?<br />
… se till att miljonprogramsområden renoveras och blir trivsamma<br />
bostadsområden?<br />
… lyfta bostadsfrågan inom politiken?<br />
www.hyresgastforeningen.se
Briketternas tid är nu. Och den som inte är karl för sin klotgrill har inte mycket att hämta på villatomten eller<br />
campingplatsen. Den moderna grillningen började när spanjorerna seglade västerut, men i dag är det kändisar<br />
som Börje Salming, Paolo Roberto och Per Moberg som håller i stekspaden. TEXT STEFAN MALMQVIST<br />
KILLAR SOM GRILLAR<br />
Så här års grillas det friskt i Sverige.<br />
I parker, på campingen, i villaträdgårdar<br />
– ja överallt där man kan<br />
ställa upp en grill ligger brikettröken<br />
tätare än den berömda dimman som<br />
drabbade Gustav II Adolf i Lützen 1632.<br />
”Grillat är alltid gott”, lyder det klämkäcka<br />
stridsropet från entusiasterna.<br />
Varje år kom<strong>mer</strong> det nya kokböcker<br />
där, oftast, en hyfsat känd man figurerar<br />
på omslaget. Rehabiliterade värstingen<br />
Paolo Roberto gav 2009 ut Mina gästers<br />
mat: grillmenyer från Skinnarviksberget.<br />
I år kan man hitta nya grillkokböcker av<br />
och med skådespelaren och tevekocken<br />
Per Morberg, gamla hockeyhjälten och<br />
kalsongnasaren Börje Salming och Paul<br />
Svensson (känd från TV4:s ”Matakuten”<br />
samt gourmetkrogarna Bon Lloc och F12).<br />
För att ingen ska missa vad det handlar om<br />
heter dessa alster fantasifulla saker som<br />
Morberg grillar, Paul grillar och Grilla med<br />
Salming.<br />
SKA MAN LITA på de här experterna så kan<br />
man i princip grilla allt hela tiden. Paul<br />
Svensson, vars grillbok är den klart mest<br />
informativa och användbara av de nämnda,<br />
hävdar att det inte ens krävs sommarväder<br />
för att grilla och laga mat utomhus, det kan<br />
man göra året om. Med tanke på den senaste<br />
vinterns långlivade och isande kyla neråt<br />
-20°C har åtminstone jag svårt att föreställa<br />
mig hur kul det skulle vara att stå i dunjacka,<br />
36<br />
Paul Svensson.<br />
Per Morberg.<br />
Börje Salming.<br />
lovikavantar, mössa och rejäla kängor med<br />
grillverktygen i hand. Hela konceptet med<br />
grillkvällarnas inneboende trivselfaktor<br />
känns långt borta under sådana omständigheter.<br />
De flesta ser nog trots allt sol, kalla öl<br />
eller ett glas vin, en nykre<strong>mer</strong>ad köttbit och<br />
en samling goda vänner framför sig när de<br />
i sitt inre visualiserar en afton med grillen i<br />
centrum.<br />
Tittar man i dessa grillböcker är det<br />
i princip så det hela presenteras också.<br />
Gemytet riktigt sprutar från sidorna rakt in<br />
i ögonen på läsarna. De inledande, presenterande<br />
texterna handlar om samma sak.<br />
Så här startar till exempel Börje Salmings<br />
bok: ”Jag är en riktig mjukis. Åtminstone<br />
när jag snörat av mig skridskorna. Jag trivs<br />
som bäst när jag får gå hemma och skrota,<br />
pyssla med blommorna, påta i trädgården,<br />
skjutsa ungarna till träningen och passa<br />
mina barnbarn. Helst vill jag bara få tid att<br />
hinna vara med min familj så mycket som<br />
möjligt. Det är därför jag gillar att grilla. Ju<br />
fler vi är desto roligare blir det.”<br />
Vem vill inte ha det så? Det Salming<br />
beskriver önskar sig alla. Här talar vi om<br />
äkta livskvalitet!<br />
Per Morberg har sin egen variant av det<br />
hela.<br />
”Så fort det är sol ska det grillas. Varför?<br />
Därför att vi gillar lite utmaning och<br />
ursprung. Och vi känner oss som kungar i<br />
eget rike när vi står där en vindstilla kväll i<br />
ångorna av varm sommarjord med ett glas<br />
vin och en lååång stekspade i nyporna.”<br />
Där har vi också en förförisk bild. Den<br />
som grillar är kung i sitt eget rike. Och då<br />
pratar vi troligen inte om vår nuvarande<br />
kung, Carl XVI Gustaf. Han kanske också<br />
drar på sig ett grillförkläde och marinerar<br />
fläskkarré när andan faller på, vad vet jag?<br />
Den kung Morberg alluderar till uppfattar<br />
åtminstone jag som något <strong>mer</strong> medeltida,<br />
en kung som uppskattar en rejäl utmaning<br />
när elden lagt sig, kolsoten är borttorkad ur<br />
den svettiga pannan och glödbädden skimrar<br />
suggestivt.<br />
DE HÄR BESKRIVNINGARNA och bilderna har<br />
säkert en viss grund i verkligheten. De riktigt<br />
maniska grillkonnässörerna är precis<br />
som vilka hobbyfanatiker som helst. Så nog<br />
finns det en och annan som efter förrättat<br />
grillvärv kan visa upp ett resultat som ligger<br />
på samma nivå som det som syns på<br />
bilderna i kokböckerna.<br />
Så ser det inte ut för de flesta av oss. Anledningen<br />
är enkel, <strong>mer</strong>parten av alla som grillar<br />
har inte de kunskaper som krävs. Grillen<br />
ska vara av rätt storlek för samanhanget så<br />
att alla närvarande kan få varm mat samti-
FOTO: HASSE HOLMBERG / SCANPIX<br />
37
KILLAR SOM GRILLAR<br />
digt, glöden ska ha rätt värme och den som<br />
grillar ska ha koll på hur snabbt olika saker<br />
blir klara. De där tjusigt fettsprängda köttbitarna<br />
som ligger på faten i kokböckerna<br />
lär dessutom ingen hitta på stormarknaden.<br />
Där får man nöja sig med karré, flintastek,<br />
korvar, hamburgare, lax och, om man har<br />
tur, en entrecote med tillräckligt mycket fett<br />
insprängt så att den faktiskt inte torkar bort<br />
under själva grillmomentet.<br />
Ja, att grilla så det blir riktigt bra är något<br />
av en vetenskap nu för tiden. Så har det inte<br />
alltid varit. När våra förfäder kom på att köttet<br />
de fått via jakt eller fisken de dragit upp ur<br />
vattnet faktiskt smakade bättre efter en stund<br />
på elden var det hela inte så komplicerat.<br />
Högst troligt var det hela inte så gott heller.<br />
38<br />
DEN MODERNARE VARIANTEN av grillning uppstod,<br />
enligt mathistorikerna, när spanjorerna<br />
började segla västerut och landade i den nya<br />
världen. I Västindien tillagade befolkningen<br />
där ”barbacoa”. Åsikterna går isär här men<br />
vissa historiker hävdar att ”barbacoa” är<br />
ursprunget för a<strong>mer</strong>ikansk barbecue.<br />
Tar man sedan och hoppar framåt i tiden,<br />
exempelvis till 1897, så hittar vi Ellsworth<br />
B.A. Zwoyer från Pennsylvania. 1897 tog<br />
han patent på kolbriketten. 1920 klev<br />
välkända biltillverkaren Henry Ford in i<br />
matchen. Han kom på att allt sågspån och<br />
överblivna träbitar som fanns i hans fabrik<br />
kunde omvandlas till just briketter. Sedan<br />
dess är olika for<strong>mer</strong> av briketter det vanligaste<br />
bränslet när man grillar.<br />
FOTO: HASSE HOLMBERG / SCANPIX<br />
I Sverige verkar grilltrenden ha smugit<br />
sig på allt eftersom. När jag var barn, för cirka<br />
40 år sedan, var grillandet just en barnsyssla.<br />
Man satte en korv på en pinne och<br />
höll sedan pinnen över en brasa. I slutet av<br />
sjuttiotalet började det dyka upp klotgrillar<br />
på en del villatomter och det gick att köpa<br />
mobila små hibachigrillar på bensinmackarna.<br />
Efter det har sommargrillandet bara<br />
blivit allt<strong>mer</strong> frekvent.<br />
Att det svenska grillandet är starkt influerat<br />
av den a<strong>mer</strong>ikanska barbecuen råder<br />
det inget tvivel om. Ändå är en barbecue<br />
något helt annat än det som försiggår på<br />
campingplatserna runt om i Sverige. En<br />
barbecue använder indirekt värme. Man<br />
tillför ofta olika typer av träspån (hickory,<br />
ek, lönn mm) för att ge smak. Tillagningstiden<br />
kan ligga på allt från en timme upp till<br />
åtta timmar, beroende på vad som finns i<br />
barbecuen. Den vanligaste formen av grillning<br />
i Sverige utgår ifrån strålningsvärme.<br />
Temperaturen är mycket högre och grillandet<br />
går betydligt snabbare. Inte ens den här<br />
uppenbara kunskapen är särskilt spridd<br />
i Sverige, något som kan skapa vissa problem<br />
vid grillen.<br />
I KOKBÖCKERNA KAN allt i matväg tillredas på<br />
grillen. Det finns alltid en metod som passar<br />
oavsett vilken råvara som finns till hands.<br />
Paul Svensson betar av allt från gris, kossa,<br />
fågel, fisk, vilt, grönsaker till rabarber.<br />
Verklighetens folk ger dock intrycket av att<br />
favorisera flintasteken, fläskkarrén, laxen,<br />
korvar, hamburgare och understundom<br />
någon sparris, en lök eller några paprikabitar.<br />
Denna slutsats bygger på hur utbudet i<br />
de vanligaste mataffärerna ser ut. De saker<br />
det finns mycket av kan antas vara det som<br />
säljer mest.<br />
Flintastekarna är oftast redan förpreparerade<br />
med kryddor eller marinad. Men om<br />
man vill lyxa till det själv finns det en del att<br />
fundera över.<br />
På Svensk köttinformations hemsida kan<br />
man läsa följande: ”Nötkött har i sig en kraftig<br />
köttsmak och behöver inte marineras<br />
för smakens skull. Kött av gris, eller lamm<br />
har mildare smak och kan därför marineras<br />
innan det grillas eller steks. Marinader<br />
smaksätter köttets yta. För att en marinad<br />
ska kunna tränga in i köttet måste den<br />
innehålla någon del vattenbaserad vätska,<br />
det krävs också salt eller surt (vinäger eller<br />
fruktjuice). Då kan marinaden tränga in
MAN SKA INTE ANVÄNDA KÄNSLIGA<br />
ÖRTKRYDDOR, DE TÅL INTE VÄRMEN<br />
en liten bit i köttets yta, men inte särskilt<br />
långt.”<br />
När jag pratar med Erik Videgård, känd<br />
från krogar som East, Videgård och Halvtrappa,<br />
undrar jag varför så många tror att<br />
kött kan bli mörare och smakrikare av marinaderna<br />
– Troligen handlar det om kunskap från<br />
gamla kokböcker som sedan levt kvar. Folk<br />
tror att kött kan suga åt sig marinaden, vilket<br />
inte stäm<strong>mer</strong> helt. Ytan påverkas, men<br />
inte <strong>mer</strong>, förklarar Erik Videgård.<br />
När det gäller fisk säger Erik att man ska<br />
tänka på vilken sort det är man vill grilla.<br />
– Marulk är en kompakt fisk som kan bli<br />
seg om den får ligga på grillen för länge. Lax<br />
har en helt annan konsistens och är fetare<br />
vilket gör den <strong>mer</strong> lättgrillad.<br />
LISA FÖRARE WINBLADH, som är en av Sveriges<br />
kunnigaste matskribenter, utvecklar det hela.<br />
–Det handlar om osmos. Lägger man fläsk<br />
i en marinad baserad på soja hjälper saltet<br />
till att tränga igenom ytan så att smaken<br />
från kryddorna fastnar i köttets yta. Men<br />
man ska inte använda känsliga örtkryddor,<br />
de tål inte värmen.<br />
Hur fisk reagerar på marinad och kryddor<br />
vet de flesta eftersom rimmad och gravad<br />
lax <strong>mer</strong> eller mindre kan betraktas som<br />
husmanskost.<br />
Om vi går över till det rent tekniska, själva<br />
grillen, så är utbudet imponerande. Du kan<br />
köpa det enklast möjliga; en engångsgrill<br />
kostar inte många kronor. I en test Dagens<br />
Nyheter gjorde 2009 visade det sig att den<br />
billigaste för 19 kronor var den bästa. Eller<br />
så kan man langa fram 35000 US-dollar<br />
och köpa Talos Outdoor Cooking Suite – ett<br />
permanent utomhuskök med alla saker den<br />
moderna grillmästaren kan tänkas behöva.<br />
Allt handlar om vad grillen ska användas<br />
till. Paul Svensson rekommenderar kolgrillen.<br />
Elgrill och gasolgrill ger inte den rätta<br />
grillsmaken. Kolgrillen kan sedan fyllas med<br />
vanlig grillkol, kolbriketter eller stenkolsbriketter.<br />
Efter det ska grillen tändas och där<br />
finns det ytterligare en rad alternativ.<br />
Grillmästaren, för den som grillar är<br />
oftast en han, har mycket att tänka på. Tillbehören,<br />
sallad, potatis och sådant, samt<br />
dukningen bekymrar dock inte grillmästaren.<br />
De delarna hanterar oftast kvinnorna.<br />
Ketchuptillverkare Heinz har genomfört<br />
en undersökning som avslöjar svenskarnas<br />
grillvanor. 87 procent av männen och endast<br />
13 procent av kvinnorna är de som sköter<br />
grillen i hushållet. 72 procent av kvinnorna<br />
fixar emellertid just dukning och övriga tillbehör.<br />
Då ska man ha i minnet att hela 99,5<br />
procent av alla tillfrågade grillar.<br />
Om de skriver under på devisen ”grillat<br />
är alltid gott” avslöjar inte undersökningen.<br />
För det är väl inte bara jag som både har<br />
haft oerhört lyckade grillkvällar, den sorten<br />
Börje Salming och Per Morberg beskriver<br />
i sina böcker, likväl som grillpartyn där<br />
maten antingen är sotsvart kre<strong>mer</strong>ad eller<br />
<strong>mer</strong> kokt än stekt, på grund av att grillens<br />
yta överbelastats med mat?
STOLT KRAN<br />
AV ENSAMHET<br />
Jag gick backen ner från bokhandeln och över Odengatan<br />
framme vid korsningen Vasaparken innan jag vek in på<br />
det gamla fiket – det, där han med de löjliga mustascherna<br />
jobbat bakom kassan sedan någon gång strax efter att<br />
Birger Jarl tog körkort – och satte mig längst in i hörnet.<br />
Planen var att läsa ett antal passager i Kurt Vonneguts Look at<br />
the birdie, sakta skölja i mig en latte, få minutvisaren att tillryggalägga<br />
lite urtavla och sedan gå tillbaka till jobbet. En plan som, till<br />
en början, fungerade alldeles utmärkt – servitrisen kom med mitt<br />
kaffeglas, jag hängde läsglasögonen en bit ner mot nästippen och<br />
vek upp bokens förord.<br />
UNGEFÄR DÅ NOTERADE jag i ögonvrån två män – till det yttre såg de<br />
inte ut att liksom passa ihop – som satte sig mittemot varandra,<br />
med ett bords mellanrum till mig, till höger från där jag satt. Den<br />
ena av dem framstod vid en yttre besiktning tydlig och enkel att<br />
artbestämma: definitivt byggjobbare. Den andre betydligt <strong>mer</strong><br />
svårtydd – han kunde vid en snabb anblick passera som alltifrån<br />
herrekiperingsbiträde till nätpokertorsk eller miljöpartist.<br />
Av någon omaka anledning väckte de därför mitt diskreta<br />
intresse.<br />
Så jag vände sida till det blanka uppslaget mellan förordet och<br />
den första korta texten i boken och parkerade blicken där – två<br />
vita sidor att stirra ned i var precis det jag behövde som förklädnad<br />
för att lyssna in mig.<br />
– Rangordningen på ett bygge är sån att det är den som blir minst<br />
skitig i jobbet som liksom står högst. Och allra minst skitig är ju kranföraren.<br />
Men han är å andra sidan högt i rang i alla fall, för under en<br />
period är det han som styr förutsättningarna för hela arbetsplatsen.<br />
Ingen kaxar med honom. För då kan han sätta dig i skiten.<br />
Servitrisen kom med deras beställning. Aningen förvånande<br />
40<br />
åt byggjobbaren sallad – med tanke på den kommande årstiden<br />
fanns säkert en godtagbar förklaring.<br />
– Hur gör han det?<br />
Byggjobbaren la besticken på servetten.<br />
– Det är ju han som ser till att allt material hamnar där det ska. Låt<br />
säga att vi är på tredje våningen och spikar reglar och virket tar slut –<br />
då måste vi vänta på att han ska lyfta upp nytt innan vi kan göra ett skit.<br />
– Är det ok att jag tar lite anteckningar?<br />
– Ok. Vart var vi… Jo, så man måste alltid smöra för den jäveln<br />
för att jobbet ska lira. De enda som inte tar skit från honom är<br />
lastarna, grovisarna, de rår han inte på för de skiter i honom – han<br />
är ju liksom i händerna på dem. Men jag vill inte att mitt namn<br />
hamnar i artikeln. Om du verkligen ska skriva en artikel om ett<br />
bygge ska du komma till Waterfront och hänga där en dag, se hur<br />
spelet går och kolla in Matsa – kungen av dem alla.<br />
– Krankillen?<br />
–Exakt.<br />
Mannen mittemot byggjobbaren tog upp ett långsmalt block ur<br />
jackfickan och drog en penna ur spiralen på det och vek upp till<br />
en tom sida, skrev någonting jag inte kunde läsa från där jag satt<br />
och strök under ordet två gånger.<br />
RANGORDNINGEN PÅ ETT<br />
BYGGE ÄR SÅN ATT DET ÄR<br />
DEN SOM BLIR MINST SKITIG I<br />
JOBBET SOM LIKSOM STÅR<br />
HÖGST. OCH ALLRA MINST<br />
SKITIG ÄR JU KRANFÖRAREN
ILLUSTRATION: LOTTA SJÖBERG<br />
– Berätta.<br />
– Bara att se honom gå fram mot kranen på morgonen … Alltid<br />
helt rena kläder, hjälmen i näven. När han har kanske tio steg kvar<br />
brukar han – och han gör det lika jävla utstuderat och överlägset<br />
varje gång – skaka ut sin långa hästsvans innan han tar på hjälmen<br />
och börjar kliva stegen upp mot hytten. Han liksom vet att han äger.<br />
Några stödord krafsades ned i blocket. Två servitriser höll på<br />
att krocka i svängdörren och det skramlade till, men inget större<br />
kross skedde. Genom dörren mot gatan ljudet av en motorcykel<br />
som skrek sig genom kvarteret.<br />
– Men just med Matsa är det en grej jag alltid undrat över.<br />
– Vad?<br />
– Jo, han sitter hela dagarna ensam uppe i sin kran. Spik halv<br />
tolv ropar han ner till radion på marken att han bryter. Sedan<br />
klättrar han ner och sätter sig ensam, några bord bort från alla<br />
andra, och äter lunch. Sedan en cigg. Ensam. Och tillbaka upp i<br />
kranen och ensamheten igen.<br />
DE ÅT UPP, reste sig och gick. Kort efter att de gått gjorde jag detsamma,<br />
riktning Södermalm.<br />
Jag strök förbi platsen för de inledande gevärskulorna i Mannen<br />
på taket, över Barnhusbron och följde sedan vattnet fram mot<br />
Stadshuset.<br />
Vid byggplatsen Stockholm Waterfront reste sig två stadiga<br />
tornkranar. Jag stod en stund och tittade upp mot dem, såg hur de<br />
svängde runt med lastarmen, såg vajerspelen och taljor som rörde<br />
sig, hur gods lyftes och lossades.<br />
Jag satte mig på en bänk i slänten och tog upp boken. Tänkte på<br />
Matsa. Och ensamhet. Och undrade om den bedårande utsikten<br />
där uppe alls kompenserade.<br />
Eller bara ytterligare förvärrade.<br />
Testlektion<br />
Handledarutbildning<br />
BE-utbildning<br />
Automatutbildning<br />
Körlektioner<br />
ÄVEN KVÄLLAR OCH HELGER!<br />
Tranebergsvägen 48<br />
T-Alvik 08-25 50 44<br />
<br />
41
GATUPLANET<br />
42
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>s försäljare Marina Hållén tar med oss till Gamla stan där<br />
hon brukade vandra omkring tidigt om mornarna när solen gick upp och<br />
gränderna fortfarande var tomma. BERÄTTAT FÖR MARIA HAGSTRÖM FOTO MARTINA HOLMBERG<br />
MIN PLATS<br />
Jag har alltid haft svårt att sova<br />
om nätterna. För några år sedan<br />
när jag bodde på Hotellhemmet<br />
Monumentet brukade jag gå upp<br />
vid femtiden på morgonen och vandra<br />
omkring här i Gamla stan. Det är något<br />
med de här små gränderna. Jag brukade<br />
fota husen, gränderna och solen. Inte solen<br />
så direkt, men jag är torsk på skiftningar.<br />
När solen går upp bildas olika ljus och i<br />
sådana här trånga gränder kan det vara<br />
extremt ljust på ett ställe och väldigt mörkt<br />
på ett annat.<br />
Det går inte att vara här på dagarna, då<br />
är det tjockt med människor. Men tidigt på<br />
morgonen finns inga människor. Det är så<br />
häftigt. Jag vandrade till klockan åtta, sen<br />
kunde jag sova. Jag sover bäst när alla andra<br />
är vakna och det börjar röra sig ute. Jag är<br />
nattmänniska och det är då jag har skrivit,<br />
sytt och tecknat.<br />
Mitt första minne från Gamla stan är från<br />
när jag var 17-18 år. Det var första gången jag<br />
var hemlös. Jag hade ett ställe på T-Centralen<br />
där jag sov och så hade jag nattbussen. Jag<br />
minns att jag och en väninna åkte till Gamla<br />
stan och tiggde pengar av turister för att få<br />
ihop till en vinare.<br />
Jag tror inte Gamla stans skivhandel finns<br />
kvar längre, har letat den, men där köpte jag<br />
alla mina skivor förut. Det finns också en<br />
smyckesbutik här som brukar ha sånt som<br />
jag gillar – döskallar och svarta stjärnor.<br />
Jag tycker om Gamla stan. Det ger en<br />
aning om den gamla tiden. Det är sådär<br />
medeltidsstuk, lite som i Tallinn. Jag var där<br />
en gång för många år sedan, 1987 kanske.<br />
Men ingen kunde ju engelska där. Dom<br />
enda som förstod mig och som det gick att<br />
prata med va en katt och en häst, haha. Men<br />
det var en jättegullig stad. Ja, lite som Gamla<br />
stan.<br />
43
GATUPLANET<br />
Antalet bostadslösa<br />
familjer ökar<br />
NU UTÖKAR HOTELLHEM SIN VERKSAMHET FÖR FAMILJER<br />
VID INDUSTRIOMRÅDET I Västberga,<br />
bakom ett gult staket som ska skärma<br />
av oljudet från lastbilstrafiken, bor 72<br />
familjer, minst 150 barn. De har ingen<br />
annanstans att bo än i de gula husen<br />
som tillhör Hotellhem för familjer.<br />
Familjen Oria – mamma, pappa och<br />
tre söner – bor i en av lägenheterna.<br />
– När en lastbil åker förbi så skakar<br />
hela huset, säger den 18-åriga<br />
sonen. Det är svårt att plugga när<br />
man bor i ett sådant trångt hus, det<br />
går inte så bra som man vill. Man hör<br />
allt, väggarna är som papper. Men det<br />
är ändå bra att Hotellhem finns.<br />
Tidigare trängdes familjen i samma<br />
rum när de bodde inneboende i<br />
en tvåa i Husby. De kunde inte se<br />
några andra alternativ när de kom till<br />
Sverige från Afghanistan för sex år<br />
sedan. Ingen i familjen mådde bra av<br />
att bo så. Mamman Danish berättar<br />
att hon fick en depression, sov inte<br />
om nätterna och grät varje gång hon<br />
träffade handläggaren på socialen.<br />
För snart tre år sedan fick de flytta in<br />
på Hotellhem för familjer.<br />
– Det här är bättre, vi har en<br />
lägenhet, säger Danish.<br />
Det är många som befinner sig i<br />
en liknande situation.<br />
– Vi har kö av familjer som behöver<br />
ha ett boende, säger Ann Rendert,<br />
anläggningschef på Västberga<br />
hotellhem, ett av fyra hotellhem i<br />
Stockholm som riktar sig till familjer.<br />
FÖRRA ÅRET BODDE sammanlagt<br />
196 familjer med 498 barn inom<br />
Hotellhem för familjer. Men behovet<br />
Psykolog: ”Jag fattar<br />
inte att de har överlevt”<br />
Personlighetsstörningar är vanliga<br />
bland kvinnliga missbrukare som är<br />
intagna för tvångsvård, 70 procent av<br />
dem har det i någon form.<br />
– Man har forskat väldigt lite om<br />
hur den här typen av diagnoser ska<br />
behandlas. Både psykiatrin och narkomanvården<br />
borde ägna <strong>mer</strong> uppmärksamhet<br />
åt personlighetsstörningar,<br />
säger psykologen Irene Jansson vid<br />
Lunds universitet som nyligen skrivit<br />
en avhandling om tvångsvård av missbrukande<br />
kvinnor.<br />
Personer med personlighetsstörningar<br />
har svårare att bli drogfria.<br />
Irene Jansson har också sett att de<br />
44<br />
var större än så – och det har ökat.<br />
Framförallt handlar det om<br />
anhöriga till ensamkommande barn<br />
och vuxna inom stadens flyktingmottagande.<br />
Men det är också svenska<br />
medborgare som av någon anledning<br />
inte kan bo kvar i sina hem. Det är<br />
inte ovanligt att det står familjer i<br />
socialtjänsternas receptioner och inte<br />
vet var de ska ta vägen. Kommunen<br />
tvingas ta till akuta placeringar på<br />
vandrarhem, konferensanläggningar<br />
eller på de kritiserade Hotelljouren<br />
och Pilgrimshemmet. Ofta är det<br />
mycket dyra boenden och det händer<br />
att barnen bor på samma ställe som<br />
personer med missbruksproblem.<br />
– Det är inte alltid lämpliga lösningar,<br />
men man har inte kunnat hitta<br />
andra alternativ, säger Fredrik Jurdell,<br />
avdelningschef på Socialtjänst- och<br />
arbetsmarknadsförvaltningen.<br />
Därför vill staden utvidga Hotellhem<br />
för familjer, då man tycker att<br />
det är en verksamhet som fungerar<br />
bra.<br />
– Här får man en lägenhet, har<br />
eget kök, toa och dusch, så man lever<br />
ett värdigare liv tycker jag, säger Ann<br />
Rendert.<br />
På dagtid finns det personal som<br />
kan stötta familjerna. Det finns också<br />
bland annat läxhjälp för barnen och<br />
kvinnogrupper.<br />
Vårberg sjukhem, Axelbergs sjukhem<br />
och Rinkeby servicehus ska bli<br />
hotellhem, vilket betyder ytterligare<br />
ungefär 40 platser.<br />
– Om alla pusselbitar faller på<br />
plats, politiska beslut och ombyggna-<br />
tvångsintagna kvinnorna ofta är undernärda,<br />
misshandlade och har svåra<br />
underlivsskador. De saknar förebilder,<br />
tjejkompisar och har ofta en mycket<br />
låg syn på sig själva. Minst sex månaders<br />
tvångsvård behövs, anser Irene<br />
Jansson.<br />
– Det låter hemskt, men jag tycker<br />
faktiskt att det är för lite tvångsvård<br />
idag, säger hon. Jag ser hur djupt ner<br />
många har hamnat utan att de fått<br />
vård. Jag fattar inte att en del har överlevt.<br />
Om inte myndigheter hjälper dem<br />
får de ingen hjälp, för de orkar inte ta<br />
sig upp själva.<br />
MARIA HAGSTRÖM<br />
tioner, så kan verksamheten komma<br />
igång under hösten, säger Eddie<br />
Friberg, vd för Stiftelsen Hotellhem i<br />
Stockholm.<br />
Där placeras familjer som en<br />
tillfällig lösning medan man letar<br />
efter ett permanent boende. Det kan<br />
gå snabbt, men det händer att den<br />
tillfälliga lösningen varar i flera år.<br />
FÖR FAMILJERNA GÄLLER det att<br />
samla ködagar hos Stockholm stads<br />
bostadsförmedling för att kunna få<br />
en lägenhet. Det finns de som får<br />
förtur, men då ska de ha medicinska<br />
skäl. Det har också börjat dyka upp<br />
familjer med skulder, vilket försvårar<br />
chanserna till ett förstahandskontrakt.<br />
– Jag söker lägenhet, säger<br />
Danish. Men vi får pengar från<br />
socialen, så det är svårt. Dom vill att<br />
man ska ha mycket inkomst.<br />
Hon säger att hon trivs ganska bra<br />
i Västberga, men hennes 18-åriga<br />
son trivs desto sämre.<br />
– Jag vill inte ta hem kompisar,<br />
säger han och berättar att han delar<br />
rum med sin 12-årige lillebror. Det är<br />
ju inte värsta utrymmet här, men visst,<br />
det funkar att leva.<br />
MARIA HAGSTRÖM<br />
200000<br />
kronor hoppas staden kunna få av Stockholms<br />
län för att utveckla arbetet mot prostitution<br />
och människohandel. Sedan 2004 har Maria<br />
Ungdomsenhet kommit i kontakt med barn<br />
och ungdomar på Stockholms gator som kan<br />
vara utsatta för människohandel. De vanligaste<br />
är som rosförsäljare, tiggare och ficktjuvar.<br />
Men i en del fall misstänks prostitution.<br />
FOTO: MARIA HAGSTRÖM
HEMMA HOS ADDE André ”Adde” Janeschitz har inte haft ett hem på 26 år. Nu<br />
har han fått ett förstahandskontrakt i Vällingby. Han är tvärnöjd och bjuder in oss på en titt och ett samtal<br />
om uppväxt, knark och hunden. TEXT MARIA HAGSTRÖM FOTO MAGNUS SANDSTRÖM<br />
Jag tog lägenheten osedd, så jag<br />
blev förvånad över hur fint den låg,<br />
säger Adde.<br />
Utanför balkongen vid vardagsrummet<br />
breder ett stort grönområde ut sig.<br />
Utanför den andra balkongen vid köket ligger<br />
skogen.<br />
– Skithäftigt. Jag är tvärnöjd, säger Adde<br />
och skrattar till. Det är obeskrivligt att ha ett<br />
eget kontrakt, en dörr att stänga om sig.<br />
Adde flyttade in i februari och känner sig<br />
inte riktigt hemma än, lägenheten är så fattigt<br />
inredd tycker han. Och visst är väggarna<br />
ganska kala, förutom någon tavla han fått i<br />
gåva, någon i arv och en tavla som är Addes<br />
egen design. Han målar ibland och då blir det<br />
mycket färg. Det är svårt att inreda när det inte<br />
finns mycket pengar. Så gott som allt i lägenheten<br />
är gåvor. Men discokulan som hänger i<br />
sovrumstaket hittade han i soprummet.<br />
En del grejer har Adde ärvt – det röda<br />
gamla hörnskåpet var hans mormors och<br />
krukan som står ovanpå kom<strong>mer</strong> från hans<br />
föräldrahem. Adde berättar om en jobbig<br />
uppväxt.<br />
– Vi flyttade runt hela tiden. Det var helt<br />
sjukt. Jag och min syster bytte skolor, jag<br />
blev mobbad, det var trassligt och sen slutade<br />
det jävligt tragiskt.<br />
När Adde var tolv år tog hans pappa livet<br />
av sig.<br />
– Tre månader senare högg min morfar<br />
ihjäl sin egen dotter, min mamma. Vi hamnade<br />
på barnpsyk och sedan fosterhem. Ja,<br />
på den vägen var det.<br />
Och den vägen ledde såsmåningom till hemlöshet.<br />
Heroin tog över hans värld och Adde<br />
var 18 år gammal. Tio år senare sökte han<br />
metadon för första gången, men blev nekad.<br />
– Det betyder att jag hade hundra gånger<br />
till på mig att ta ihjäl mig, det är ju det man<br />
håller på med när man är ute och strular.<br />
Det är rysk roulette hela tiden.<br />
I BÖRJAN AV 2000-talet fick Adde metadon<br />
och den sista gången har han nu haft det i<br />
fem år.<br />
– Jag har torskat till det några gånger, så<br />
jag måste blåsa och läkaren tar leverstatus<br />
för att se om jag har druckit. Det är bra på<br />
ett sätt, att man håller sig på rätt köl. Men<br />
det är som ett osynligt fängelse. Narkomani<br />
är en sjukdom och metadon medicin, som<br />
en diabetiker får insulin. Ingen jävel säger<br />
något om en diabetiker går och dricker, men<br />
vi måste sköta oss bättre än medelsvensson.<br />
Han tycker att Sveriges narkotikapolitik<br />
skördar en massa offer.<br />
– Jag försvarar inte knark, men det är<br />
faktiskt människor, någons barn, det finns<br />
säkert någon som älskar varenda en.<br />
Vi sitter i soffan i hans vardagsrum.<br />
Teven, som Adde hittade på Bortskänkes.<br />
se, står på två vita pinnstolar. Just nu visas<br />
”Klovn” på skärmen, en skitrolig dansk<br />
komedi, berättar Adde. Det blir en hel del tv<br />
för honom och i den halvtomma bokhyllan<br />
står Beck-serien och Modstrilogin. På golvet<br />
finns också några hundleksaker som tillhör<br />
Adde och hans fru Sussies border collie.<br />
– Att skaffa hund är det bästa vi gjort,<br />
man har sånt ansvar att man inte kan strula,<br />
säger han. Jag är på god väg nu. Bättre sent<br />
än aldrig. Det går bra, jag har en lägenhet,<br />
jag har hunden och jag har Sussie.<br />
45
MED EGNA ORD<br />
POESI/KORT SAGT<br />
Dödsfall<br />
Tidningsförsäljaren Dick Wiberg<br />
har avlidit 50 år gammal.<br />
Jag gjorde nyligen en intervju<br />
med honom. Han tog med mig till<br />
sin försäljningsplats vid Ica Maxi<br />
i Södertälje och berättade om<br />
trevliga kunder, hockey, kärleken<br />
till Södertälje och om att han som<br />
ung jobbade till sjöss.<br />
Det var ett roligt möte, en skön<br />
person som var väldigt glad över<br />
att bli intervjuad i tidningen. Några<br />
dagar senare dog han. Tyvärr<br />
hann Dick aldrig se reportaget<br />
som publicerades i förra numret<br />
av <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>.<br />
MARIA HAGSTRÖM<br />
Återbesök på SÖS<br />
Möter åter ortopederna inte<br />
Torpederna. Vilken tur!<br />
Efter mycket förmaningar har<br />
jag en aning om vad dom vill så<br />
foten finns till.<br />
Tack på förhand. Nej, jag menar<br />
för foten eller har jag fått det om<br />
bakfoten?<br />
FOTEN HÅKAN<br />
Varför?<br />
Varför jaga svarta flugor,<br />
när spindeln i nätet är svart.<br />
HELENA<br />
Döttrar till en dotter<br />
är mitt liv<br />
Lilla betyder mitt liv. L- står för<br />
leva och det är<br />
Izabelle<br />
Marielle<br />
William<br />
Hälsningar mam<br />
Estelle<br />
HELEN ENBACKA<br />
Rökförbud utomhus<br />
Nu är jag inte speciellt god att<br />
tas med. Hörde på radion idag<br />
den 17 maj att det finns förslag<br />
att förbjuda rökning på uteserveringar.<br />
Då skulle jag vilja veta<br />
vad italienarna skulle säga om<br />
vitlöken förbjöds i köttfärssåsen?<br />
DAG REJVING<br />
46<br />
Vi behöver SL-kort<br />
En dag i oktober så fick vi avslag<br />
på vår ansökan hos soc enheten för<br />
hemlösa där har vi fått SL-kort sedan<br />
2003. Vi har överklagat beslutet och<br />
har fortfarande inte fått något svar<br />
från länsrätten. När vi blir kallade till<br />
soc. så har vi fått biljetter i efterskott,<br />
alltså vi får lägga ut pengarna för<br />
resan in till stan sen tror dom att jag<br />
ska spara dom två kuponger som<br />
jag själv betalt för att åka in på nästa<br />
möte och samma visa igen. När vi<br />
frågade varför dom drog in SL-korten<br />
så sa dom att vi skulle betala dom<br />
själva med pengar från tidningsförsäljningen.<br />
Under dom flesta<br />
av månaderna räcker pengarna till<br />
cigaretter det är det första jag köper<br />
eftersom det inte ingår i riksnormen<br />
och resten av pengarna om det blir<br />
några kvar går till mat och sådana<br />
saker för dom kronor man får från<br />
myndigheterna räcker inte på långa<br />
vägar. Det ska täcka allt utom hyra<br />
och el. då menar jag allting.<br />
Tillbaka till SL-kupongerna; Jag<br />
har bett soc att skicka biljetter hem<br />
till oss men det har dom av någon<br />
anledning vägrat att göra. Jag tror att<br />
dom tror att vi ska blåsa dom och inte<br />
komma in på den avtalade tiden (48<br />
kronor skrattar, 48 spänn) dom är då<br />
fattiga på kommunen och vad jag vet<br />
så känner jag inte till att någon lurat<br />
dom på några SL-biljetter tidigare. 48<br />
kronor är inte värt att bli åtalad för,<br />
hade det varit 48 miljioner så hade<br />
jag funderat på saken. Deras regler<br />
angående SL-kort har inte ändrats<br />
vad jag vet, dom skriver någon<br />
paragraf i avslaget.<br />
Om dom har fått order om att<br />
spara in på det för att få behålla sina<br />
egna jobb så kan dom ju istället vara<br />
ärliga och tala om det istället för att<br />
dölja det bakom en paragraf som har<br />
betytt samma sak sedan 2003 i alla<br />
fall. Det stod ju i tidningen att enheten<br />
för hemlösa skulle vara tvungna<br />
att spara in dom 13 miljoner som<br />
dom gick back men sen behövde de<br />
inte göra det för efter att ha redovisat<br />
utgifterna för socialborgarrådet så<br />
drogs dom kraven tillbaka när det<br />
skrevs i tidningen så sas det att<br />
om dom ej sparar så måste några<br />
anställda få gå. Det är väl klart att<br />
personalen gör allt för sina anställda<br />
och skiter i om sina klienter får sina<br />
SL-kort eller ej. Det skulle dom flesta<br />
göra.<br />
Jag har sagt till min nuvarande<br />
soc-sekreterare att om det ej kom<strong>mer</strong><br />
biljetter i brevlådan fortsättningsvis<br />
så kom<strong>mer</strong> jag inte dit för<br />
det ingår inte i riksnormen i annat<br />
fall så kan ju han komma hit för dom<br />
får sina SL-kort och så har dom ett<br />
par nya miljöbilar som dom far runt<br />
i hela riket på behandlingshem och<br />
sådana saker. Dom har inte fått reda<br />
på att det finns något som heter<br />
videokonferenser som är bra mycket<br />
billigare än att flänga runt i bil eller<br />
tåg.<br />
Jag tycker att soc som är anställda<br />
för att hjälpa sina klienter ska stå upp<br />
mot politikerna och tala om att dom<br />
gör fel mot socialbidragstagarna som<br />
är den fattigaste gruppen människor<br />
i detta avlånga land, ett land som<br />
har sjunkit så mycket i mina ögon<br />
så snart får vi själva u-hjälp från vårt<br />
eget grannland Norge som säkert<br />
skrattar åt den svenska politiken.<br />
Med vänlig hälsning,<br />
LASSE SONNEBERG<br />
FOTO: BERTIL ERICSON/SCANPIX
”GLÖMMER NÅT VIKTIGT I NÅN VÄSKA VILKEN VET JA INTE. HAR VÄSKOR O SAKER ÖVERALLT NU IGEN<br />
SOM VANLIGT OCH MITT EKSEM HAR NU KOMMIT UPP I DEN NIVÅN DÅ JA INNAN PÅSK BLEV INLAGD<br />
PÅ ERSTABACKEN, HEMMET FÖR SVÅRT SJUKA HEMLÖSA.” JOHN ARTHUR EKEBERT PÅ BLOGGEN, TORSDAG 13 MAJ<br />
JAG HAR EN BRA GRUNDKONDIS SEDAN JAG<br />
VAR LITEN. CYKLADE FRÅN FRIDHEMSPLAN<br />
TILL ÖSTBERGA I GÅR TEXT RAINE, FÖRSÄLJARE HORNSTULL<br />
ONSDAG 14 APRIL Var och tittade på<br />
en tvåa i gamla Bagarmossen, en<br />
lagom stor tvåa: två rum, kök, matrum<br />
och badrum, 3.390 kronor för femtiosju<br />
kvadrat. Det är helt ok.<br />
Inflyttningen i lägenheten skulle<br />
ha varit 16 april, men två dagar innan<br />
valborgsmässoafton fick jag ett SMS<br />
från Stockholmshem: ”Vill du skriva kontrakt?”. Dagen<br />
efter, den 29 april, fick jag skriva kontraktet. Dom på kontoret<br />
köpte en <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> av mig. Lite kul, tycker jag.<br />
Jo, sedan kunde jag inte hämta dörrnycklarna förrän i<br />
början av maj.<br />
MÅNDAG 17 MAJ Hela helgen har jag försökt att få tag på<br />
kläder som jag lämnat hemma hos olika personer. Helt<br />
otroligt, inte en enda människa var hemma. Förutom en<br />
kille som hade sin sjuttonårige son hemma på söndagsmiddag.<br />
Då kan man inte störa. Likadant en tjejekompis<br />
som hade sin son hemma.<br />
Jag har en bra grundkondis sedan jag var liten. Cyklade<br />
från Fridhemsplan till Östberga i går på dagen. Besökte<br />
en kompis en kort stund, sedan cyklade jag till Midsommarkransen,<br />
sedan Västertorp, Örnsberg, Aspudden<br />
tillbaka till Midsommarkransen efter att besökt en kompis<br />
på Hägerstensvägen där jag stannat och sett en film på<br />
TV. Till slut cyklade jag genom Årsta och Sockenvägen<br />
hela vägen till Bagarmossen hem.<br />
TORSDAG 20 MAJ Ring-ring. Ulf ringde från redaktionen<br />
och undrade om jag var i närheten. Jo, skulle just gå ut<br />
genom dörren hemifrån. Vaknade för en stund sedan. Såg<br />
direkt att det inte var någon idé att hoppa av i Björkhagen<br />
på vägen och gå till soc eftersom telefontiden är mellan<br />
nio och tio på förmiddagarna. Nu är klockan tolv. Varmt<br />
och skönt ute i dag också.<br />
Missade sista tunnelbanan i går kväll. Eftersom jag<br />
befann mig mitt på Söder gick jag till Rosenlundsgatan<br />
vid Södra Station. Tjugofem minuter till nästa buss. En<br />
gullig tjej i tjugoårsåldern kom samtidigt. Vi bestämde oss<br />
för att gå mot Skanstull, i stället för att stå stilla och vänta.<br />
Nästan framme konstaterade vi att bussen körde förbi<br />
oss. Frågade henne vart hon var på väg. Hon var nyinflyttad<br />
på södra sidan av Hammarby Sjöstad. I stället för att<br />
vänta på nästa buss gick jag med henne över lilla bron.<br />
Frågar man efter Rutger Fuchsgatan,<br />
hittar man lilla bron.<br />
Väl över bron gick jag upp till<br />
Gullmarsplan och hon gick hem. Fick<br />
vänta cirka femtio minuter på Bagarmossbussen,<br />
så när jag väl kom hem<br />
var klockan mellan fyra och fem på<br />
morgonen. Tänkte vila lite men jag<br />
somnade och vaknade i lilla rummet i köket och vaknade<br />
av att det var säkert femtio grader varmt, eller åtminstone<br />
lika varmt ute som inne för alla fönstren stod öppna.<br />
En enda gång av de tre gånger jag varit på soc i Björkhagen,<br />
har de kopplat mig till Anna som säger att hon ska<br />
hjälpa mig. Börjar undra om de tror att de kan lära mig<br />
att stiga upp tidigt varje morgon. Börjar förstå lite bättre<br />
varför en del människor ställer till det för sig.<br />
<strong>Läs</strong>te i någon tidning för ett halvår sedan att stockholmarna<br />
sparar flera miljarder om året för att så pass<br />
många heroinister fått metadon. Vadå spara? Det är ju en<br />
affärsidé att på olika sätt få stora summor pengar för att<br />
låtsas hjälpa människor. Ska skattebetalarna först betala<br />
miljonbelopp för att vissa heroinister behöver vara några<br />
år på ett behandlingshem och sedan låta dem gå och<br />
hämta sitt metadon, subutex eller någon annan medicin<br />
på metadonteamet varje dag. Då kostar det dagligen<br />
tusenlappar igen för skattebetalarna. Idiotförklara inte<br />
alla som fått tunga laster. Likt smärtpatienter går det lika<br />
bra att låta alla hämta sitt metadon på apoteket. Den lilla<br />
grupp som blir över och har svårt att klara det, kan gå till<br />
teamen och få den hjälp som behövs. Jag har aldrig sett<br />
så många människor i min egen ålder som mår dåligt och<br />
är undernärda. Utanpå ser de runda och friska ut, men<br />
vågar knappt äta något för att gå upp ännu <strong>mer</strong> i vikt.<br />
Har fortfarande inte fått någon klarhet i om soc tänker<br />
hjälpa mig med majhyran, så nu är det två hyror jag måste<br />
betala. Varje dag är det någon som berättar att just deras<br />
grovsoprum är jättebra om man behöver möbler. Felet är<br />
bara att jag är trött på att få saker som nästan är hela. Vill<br />
inte möblera lägenheten med andras sopor. Vet inte om<br />
man kan få möbelbidrag från soc.<br />
En säng, så jag slipper sova inlindad i en filt på golvet,<br />
skulle kännas mycket bättre.<br />
MAILA rainesdagbok@hotmail.com<br />
POESI/KORT SAGT<br />
The boys are<br />
back at Gubbis<br />
Äntligen har jag fått se speedway<br />
live igen, mitt favorit-team<br />
Hammarby. Detta måste jag bara<br />
skriva om eftersom det inte uppmärksammas<br />
i kvällstidningarna.<br />
Det händer <strong>mer</strong> på en speedwaybana<br />
än på en fotbollsplan,<br />
det är därför jag gillar speedway.<br />
Det är nu dags att trumma ihop<br />
lite <strong>mer</strong>a publik till sporten. Så håll<br />
ögonen öppna, packa korgen, och<br />
kom till Gubbängens I.P till nästa<br />
race vare sig du har bostad eller<br />
är hemlös.<br />
Så vakna nu, alla gamla<br />
släpskor, övervintrade knuttar och<br />
spättor.<br />
DAG REJVING<br />
Den Glada Damen<br />
Solens värme den glädjer mina<br />
tankar, om att sommaren den<br />
säger tittut om cirka 3 månader.<br />
Då har vi ju den underbara<br />
våren som pockar och lockar<br />
fram vårkänslan, som enbart är<br />
en försmak utav våran underbara<br />
svenska sommaridyll.<br />
Så vem flyr?<br />
Inte jag, inte du, inte hon, inte<br />
han och inte vi, så vem fan är det<br />
det då.<br />
Det vet bara du som nu detta<br />
läser och sedan reser sig upp<br />
från din trygga fåtölj å endast<br />
höj,höj,höj, dig ej för högt i skyn då<br />
du i din syn såg VADDÅ!<br />
Endast du vet å behåll det för<br />
dig själv.<br />
Du din snålande djävel eller tog<br />
jag fel på folk o fä, iså fall ursäkta<br />
mig.<br />
STEFAN HONKONEN<br />
47<br />
FOTO: DAG REJVING
MED EGNA ORD<br />
POESI<br />
Jägare<br />
Skjut en varg, skjut en björn<br />
Skjut även en järv och ett lodjur<br />
Skjut och döda allt som för er<br />
Är frihet<br />
Skjut en örn, en hök inte en<br />
Falk om den är pilgrim<br />
Jaga en hare, stressa en räv<br />
Skjut rådjur och älg<br />
Skjut jägare, skjut allt du kom<strong>mer</strong> åt<br />
Men du kom<strong>mer</strong> ändå aldrig ifrån<br />
Dem du dödar, de ni utrotar var<br />
här innan er<br />
Så skjut jägare, känn att du lever<br />
Då behovet av att döda växer och<br />
Blir <strong>mer</strong><br />
Skjut jägare, skjut <strong>mer</strong><br />
Titta på världen, se hur den är<br />
Skjut, skjut djur utan försvar<br />
Där började slakt och våld som bara<br />
Tilltar<br />
Nu dödar barn barn, nu våldtar<br />
Barn barn, nu idag fi nns inte<br />
Längre barn<br />
Så skjut jägare, skjut allt du kan<br />
Stå på dess huvud och visa att<br />
du är en<br />
Man och var stolt<br />
I din tid<br />
Då gifter utrotar växter och<br />
Vi utrotar djur<br />
Vem är du stolta människa som<br />
Skjuter de sista av våra stolta djur<br />
Det är ju inte längre indianer<br />
Det är ju bara djur<br />
Så skjut jägare, skjut<br />
MARINA<br />
48<br />
”PRECIS NÄR VÅREN Å LJUSET VAR PÅ G VAKNAR JAG UPP EN LÖRDAGSMORGON OCH ÄR HELT BLIND, BECKSVART …<br />
LÄKARNA KONSTATERAR INFLAMMATION PÅ BÄGGE MINA SYNNERVER. FÖRSTA VECKAN FAMLADE JAG BARA I TOTALT<br />
MÖRKER, NU VERKAR DOCK ALLA VITAMINTABLETTER JAG FICK UTSKRIVNA VERKA.” ANDERS BERG PÅ BLOGGEN, MÅNDAG 17 MAJ<br />
Upprättelse!? – del 3 om bloggen<br />
Befi nner mej i lika belägring eller<br />
dilemma som föregående artikel om<br />
bloggandet nämligen detta:<br />
Min Självmedicinering har jag givit<br />
bort och sitter i sista sekund innan<br />
döda linjen och printar! Heter det<br />
så? Skitsamma ja köööör! Det ända<br />
som skiljer sig är denna månad sitter<br />
ja inte hos Lise och skriver. Då va ja<br />
så slut att Lise fi ck läsa högt för mej<br />
de ja skrivit samt smårätta lite min<br />
förvridna Svenska.<br />
Som ett förvridet litet vrak går<br />
vi på ändå! Okey! Bloggandet är<br />
en förtjusning utan dess like med<br />
allt den skördar se detta exempel<br />
vännen!<br />
En fredagskväll minns ja de va…<br />
Götgatan! knallandes mot Skanstull<br />
då nån plötsligt från en uteresturang<br />
ropandes reser sig upp och trippar<br />
fram till en förvånad man jag och<br />
säger ”Johnny du har fått upprättelse”<br />
Upprättelse undrar jag?<br />
Och denna kvinna från ett av<br />
våra hem för hemlösa så att säga<br />
fortsätter:<br />
”Ja hon har fått sluta! ------ som<br />
plockade ihop dina personliga<br />
tillhörigheter hursom. Datamaskin<br />
med de känsliga tillbehören blandat<br />
med öppnade champofl askor kladdiga<br />
tvålar å så. Allt det du berättade<br />
på ett inlägg på bloggen som jag<br />
läste för en tid sedan och hon som<br />
fått sluta pga detta hade ju lagt allt<br />
blandat så i en svart plastsäck!<br />
Ja det du säger är helt riktigt, så<br />
fi ck ja senare mottaga mina privata<br />
<br />
saker och detta har ja skrivit på just<br />
Hemlös med egen Blogg Rapport<br />
från Bottenplattan.<br />
Tjänstekvinnan som denna kväll<br />
var på resturang med sin man berättar<br />
vidare:<br />
”När jag läste din Blogg gick jag<br />
sen till min då kollega, frågade om<br />
det stäm<strong>mer</strong> att du har paketerat<br />
klientels tillhörigheter på ett sådant<br />
sätt?<br />
Och tror du inte kollegan svarade<br />
att ”Visst så gör jag det är inte så<br />
noga dom kom<strong>mer</strong> ändå inte och<br />
hämtar sina saker”. ”.Finns ingen<br />
anledning att göra på något annat<br />
vis”<br />
Hon fortsätter berätta:<br />
”Då blev jag Urförbannad!!! Och<br />
gick upp till våran chef! Visade ditt<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
inlägg på Bloggen och sa: Ska vi här<br />
verkligen representera detta här?<br />
Hon fi ck omgående ”ledigt” och<br />
blev uppsagd!<br />
Du har fått upprättelse Johnny!!!<br />
Upprättelse? Frågade jag mycket<br />
undrande åter igen och sa:<br />
Men snälla du jag bara skrev<br />
så som det är för oss längst ner i<br />
Samhället!<br />
Jag var inte och är inte ute efter<br />
någon typ av upprättelse jag endast<br />
rapporterar från Bottenplattan.<br />
Ja, vi kramade varandra och jag<br />
gick därifrån storgråtandes och det<br />
gör jag nu med!<br />
Gråter!<br />
JOHN ARTHUR EKEBERT<br />
<strong>Läs</strong> bloggen på<br />
http://hemlos.situationsthlm.se
Bildbyrå Thun<br />
Dyrbara droppar på Grand Hotel<br />
Sitta och läsa har vi väl alla<br />
gjort någon gång, men<br />
att stå och få dagsfärska<br />
nyheter. Så genomtänkt.<br />
MEDIS<br />
”SKULLE FYLLA PÅ GULD I TANDEN IMORSE, PÅ LIDINGÖ. HAR INFLAMATION I DEN OCH DI E<br />
SCHYSTA OCH TAR HANDEN OM FOLK DÄRUTE, HAR EN SOM E GAMMAL ROTFYLLD OCH GRÅ OCH<br />
DEN FORTSÄTTER OCH KRÅNGLA.” KARIN NILSSON PÅ BLOGGEN, LÖRDAG 24 APRIL<br />
FREDAG 28 MAJ<br />
UFFIE (US)<br />
LÖRDAG 29 MAJ<br />
THE TWELVES (BRA)<br />
FREDAG 4 JUNI<br />
MRTN STHLM BEAT<br />
LÖRDAG 5 JUNI<br />
RITZ REUNION HEMLIGT BAND<br />
Kris i världen, lätt på fyllan och nödig.<br />
Senare när notan kom<strong>mer</strong> in – en<br />
fi nansiell kris.<br />
INGVAR THUN<br />
SLUSSEN<br />
FREDAG 28 & LÖRDAG 29 MAJ<br />
SVMK OCH FRITZ´S CORNER<br />
OCH STORA HAVET MINIFESIVAL<br />
FREDAG 4 JUNI<br />
GEARCLUB #65<br />
SLAMMERS<br />
ONSDAG 9 JUNI<br />
THE SMITH WESTERNS (US)<br />
FREDAG 11 JUNI<br />
THE GANGLIANS (UK)<br />
FOTO: INGVAR THUN<br />
KORT SAGT<br />
Wasaskepp i<br />
Cornfl akespaket ?<br />
När jag ibland uppsöker ett<br />
grovsoprum för att slänga något<br />
som för mig är helt oanvändbart<br />
så häpnar jag. Där fi nns allt<br />
möjligt som är användbart och<br />
fungerande, sedan fi nns det före<br />
detta användbara, fungerande<br />
grejer som ända fram till att den<br />
som dumpade sina saker rev runt<br />
i bakstycket med en skruvmejsel<br />
bara för att ingen annan ska<br />
kunna få nåt gratis av grejorna<br />
som ”dom har betalat för”?<br />
Jag har nu sett dag efter dag<br />
hur man byter ytterdörrar med<br />
foder och medvetet sågar sönder<br />
dom, sedan staplar upp delarna<br />
demonstrativt på trottoaren straxt<br />
utanför porten. (cirka 75 meter<br />
från mitt försäljningsställe).<br />
Dörrarna är av gediget trä. Men<br />
va fan är dom sålda till Ikea för<br />
att bli nermalda till spån för att<br />
sedan bli återfödda till spånskivor?<br />
Vad blir det nästa man får<br />
se – ett söndermalt Wasa-skepp<br />
som byggsatser i cornfl akespaketen?<br />
Det är bara Dag Rejving som<br />
undrar!<br />
DAG REJVING<br />
LÄS MER<br />
hemlos.situationsthlm.se<br />
LÖRDAG 12 JUNI<br />
WHAT WE DO IS SECRET<br />
BBQ PARTY<br />
ONSDAG 21 JULI<br />
CONVERGE (US)<br />
KLUBBAR I SOMMAR PÅ MEDIS, SLUSSEN OCH<br />
HUMLEGÅRDEN: BRING THE NOISE!, LOADED, SVMK<br />
UNDER BAR HIMMEL, LIFE´S A BEACH, THE EX-CLUB,<br />
SCREAMADELICA, FALLING AND LAUGHING, CLUB<br />
CARAVAN, SHAPE UP, MONKEY BUSINESS,<br />
LABRADOR, HEROINE, LE PLUS!, FESTA MED KILLAR!,<br />
FLUMSKOLAN (TROGEN & STRÖMBERG MED GÄSTER),<br />
ASTROLAND, FREDAGSBITEN, GIMMIE INDIE, FOOLS<br />
GOLD, YOUTH M FL.<br />
FÖR ÖVRIGA ARRANGEMANG, BILJETTBOKNING, BORDSBOKNING, ÖPPETTIDER<br />
UTESERVERINGAR SE DEBASER.SE<br />
49
MED EGNA ORD<br />
KORT SAGT<br />
Bloggen är beroendeframkallande<br />
När jag började blogga i<br />
februari 2009 så trodde jag aldrig<br />
att jag skulle få det gensvar och<br />
den uppskattning som jag fick.<br />
Nu sitter jag inlåst men jag gör<br />
det bästa av tiden och bloggar<br />
via post (skickar mina inlägg till<br />
tidningen som skriver in på min<br />
blogg). Det innebär att jag ju inte<br />
kan läsa de kommentarer som<br />
kom<strong>mer</strong> in på en gång eftersom<br />
man inte har tillgång till Internet i<br />
fängelset. Men jag bloggar vidare<br />
och ser fram emot brevet från<br />
redaktionen som dimper ner ca en<br />
gång i veckan med kommentarer<br />
från mina senaste inlägg.<br />
Att det gått <strong>mer</strong> än ett år<br />
sedan sen jag skrev mina första<br />
inlägg är svårt att ta in faktiskt.<br />
Det var personalen på tidningen<br />
som övertalade mig att ge<br />
bloggen en chans och det är<br />
jag väldigt tacksam över idag<br />
eftersom det gett mig så mycket<br />
tillbaka. Det blev även ett sätt<br />
för mig att hantera vardagen<br />
och lätta på trycket mentalt när<br />
det behövdes. Ungefär som att<br />
gå i terapi. Att alla på tidningen<br />
peppade mig och fanns där när<br />
jag behövde dem och gav sin<br />
ärliga åsikt om det jag skrev var<br />
också viktigt.<br />
Som ni förstår själva har allt<br />
sammantaget varit positivt. Ni<br />
har gett mig <strong>mer</strong> än jag någonsin<br />
kom<strong>mer</strong> att kunna klä i ord. Det är<br />
också tack vare er som läser min<br />
blogg jag fortsätter trots att jag<br />
får sköta allt per postkorrespondens.<br />
Jag vet att många undrar<br />
vart jag tog vägen och om jag<br />
var okej. Många gånger lyckades<br />
jag inte logga in faktiskt och då<br />
slutade det med att jag gav upp.<br />
Men, ja. Jag är okej och mår bra!<br />
Jag vill också passa på att tacka<br />
för ert stöd och intresse.<br />
Gå gärna in på bloggen och<br />
kolla för med jämna mellanrum<br />
kom<strong>mer</strong> det att dyka upp nya tankar<br />
och funderingar. Tack för att ni<br />
gör mitt skrivande meningsfullt<br />
PATTE ÖHRN<br />
50<br />
”EN GOD VÄN GICK NER O LA SIG PÅ ISOLERINGEN IDAG. HAN HADE VARIT HÄR RÄTT LÄNGE OCH VI<br />
HADE BLIVIT GANSKA GODA VÄNNER. DET ÄR JU SÅ NÄR MAN TRÄNGS IHOP FLERA STYCKEN PÅ EN<br />
LITEN YTA ATT MAN TILL SIST LÄR KÄNNA VARANDRA GANSKA BRA.” PATTE ÖHRN PÅ BLOGGEN, ONSDAG 19 MAJ<br />
På rullande fot i södern, del 3<br />
Inte nog med att jag missbedömt<br />
allt, jag hade dessutom fått Richard<br />
att tro på mina fantasier om Casablanca.<br />
Jag kände mig rätt dum som<br />
trott att Casablanca skulle se som de<br />
filmtrailers man sett.<br />
När vi inte fått tag på ett charmigt<br />
och rullstolsvänligt hotell fick Richard<br />
nog och sa åt chaffisen att stanna vid<br />
hotell Safir som låg bredvid Sheraton.<br />
Vi anade förstås att prisklasserna<br />
var ganska lika men vi var trötta och<br />
halvt avtända. Vi hyrde ett svindyrt<br />
dubbelrum, jag säger inte hur dyrt.<br />
Sju på morgonen vaknar vi av att<br />
det är någon som borrar i väggen<br />
på andra sidan om oss och när jag<br />
ändå var vaken hade jag tänkt att jag<br />
skulle raka mig och ta en dusch men<br />
ur kranarna kom bara brun sörja. Så<br />
jag gick ned till receptionen med<br />
bara en handduk runt midjan och<br />
raklödder i ansiktet och rödsprängda<br />
ögon och ställde till en liten scen då<br />
jag högljutt sa, på en blandning av<br />
franska och engelska, typ att ”vi har<br />
inte väntat oss att vakna av att de<br />
borrar sju på morronen och sen att<br />
det bara kom<strong>mer</strong> brun smörja från<br />
kranarna, vad är det här för hotell, vi<br />
förväntar oss lugn och ro”.<br />
Jag fick ner rumspriset till hälften<br />
i alla fall. När abstinensen passerat<br />
flyttade vi ut till en mysig liten by en<br />
bit utanför Casablanca Där tillbringade<br />
vi någon vecka eller så. Lärde<br />
känna lite folk som vi blev hembjudna<br />
till ett par gånger. Gubben, Richard<br />
och jag satt i ett rum täckt av orientaliska<br />
mattor överallt i en soffa kring<br />
ett bord . Där satt vi och rökte fett,<br />
drack mintthe och Heineken.<br />
KVINNORNA ÄGNADE HELA dagen i<br />
köket med att förbereda mat.<br />
Det gick ett tag men vi började<br />
längta tillbaka till Portugal. Problemet<br />
var att pengarna började ta slut. Vi<br />
flyttade tillbaka till Casablanca och<br />
ett ännu billigare hotell. Hotell Washington.<br />
I det rummet tillbringade vi<br />
en dryg vecka i väntan på att Richard<br />
skulle få pengar för nu var dom slut.<br />
Helt slut. Vi kunde bara skriva upp<br />
det som hotellet hade att erbjuda på<br />
rummet.<br />
Vi levde på rödvin, mackor, vatten<br />
och gurka och kollade på Star Trek<br />
på arabiska. Pengarna dröjde och<br />
hotelledningen måste ha trott att vi<br />
inte tänkte betala, för en dag sade<br />
han att vi bara fick beställa en macka<br />
var och en flaska vatten per dag. Vi<br />
blev så småningom lätt uttorkade.<br />
Och pengarna dröjde, dom var i<br />
banksystemets giriga klor. Valiumen<br />
var slut så ångesten kom med full<br />
styrka. Och jag var sugen på alkohol.<br />
En kväll gick jag ut från rummet<br />
och till ett annat hotell, där dök en<br />
servitör upp. Jag min idiot beställer<br />
en drink och ber han sätta upp den<br />
på rumsnumret som om jag hade<br />
bott där. Sedan en till. Och en till<br />
tills jag blev lite lagom berusad. Jag<br />
tänkte sen att nu drar jag, det är<br />
ingen som märker något. Gick mot<br />
utgången och var nästan ute då jag<br />
känner en hand på min axel. Shit!<br />
tänkte jag. Vakten och kyparen och<br />
en massa nyfikna undrade när jag<br />
tänkte betala.<br />
Vad fan ska jag säga, jag har<br />
inga pengar. Dom förde mig till ett<br />
rum och frågade vad jag sysslade<br />
med egentligen. Jag sade att jag får<br />
pengar om ett par dagar. Dom höll<br />
kvar mig någon timme och skrämde<br />
mig med att jag kom<strong>mer</strong> att hamna i<br />
fängelset och jag vart djävligt nojjig<br />
när dom sade att det första man får<br />
är att smaka på batong och sen kuk.<br />
Primalångest.<br />
TILL SLUT SLÄPPTE dom mig och<br />
sade att jag får betala när jag får<br />
pengar. Richard blev inte så glad när<br />
jag berättade om mitt idiotäventyr.<br />
En morgon kom pengarna. Nu var<br />
det bara att hoppas att det skulle<br />
räcka att betala hotellräkningen och<br />
en resa till Europa. Då var vi på vår<br />
kontinent i alla fall. Vi checkade ut,<br />
svepte varsin Pastis och drack en<br />
stor flaska vatten på det.<br />
Och det skulle få sina konsekvenser,<br />
tro mej.<br />
MIKAEL GALLONI<br />
FOTO: UGG-BOY/CREATIVE COMMONS
Lycka till Daniel!<br />
<br />
www.norskfisk.se
HAMMARBY IF<br />
BRANSCHANPASSADE LÖSNINGAR FÖR<br />
SAMHÄLLSNYTTIGA FÖRETAG
www.reflexark.se<br />
B O E N D E M E D O M T A N K E<br />
STOCKHOLMS STADS<br />
BOSTADSFÖRMEDLING<br />
www.bostad.stockholm.se
STOCKHOLMSKRYSSET<br />
Vinn en bok!<br />
Den först öppnade rätta<br />
lösningen vinner första<br />
pris; <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>s bok<br />
Hemlös – med egna ord<br />
och publicerat namn i<br />
tidningen <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>.<br />
Andra och tredjepris<br />
är ett <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>nyckelband.<br />
Boken Hemlös – med<br />
egna ord samlar tio års<br />
texter som hemlösa skrivit<br />
för tidningen <strong>Situation</strong><br />
<strong>Sthlm</strong>. Den handlar om allt<br />
mellan himmel och jord<br />
– lycka, längtan, misslyckande,<br />
sorg, död, missbruk,<br />
politik, kärlek, saknad,<br />
skuld och frihet. Ett 50-tal<br />
skribenter medverkar<br />
med dikter, betraktelser,<br />
dagboksanteckningar,<br />
närgångna berättelser om<br />
livet som hemlös och arga<br />
utgjutelser mot små och<br />
stora orättvisor.<br />
Förra månadens vinnare:<br />
Bok: Kesrtin Jacobsson,<br />
Luleå<br />
Nyckelband: Jesper<br />
Kjellander, Södertälje,<br />
Kurt Sundberg,<br />
Sundbyberg<br />
Se förra månadens<br />
lösning på sidan 62.<br />
Stockholmskrysset är<br />
ett samarbete mellan<br />
<strong>Situation</strong> Stockholm<br />
och tidningen Krysset,<br />
en månadstidning för<br />
alla kryssintresserade.<br />
SOM<br />
TAND-<br />
VÄRKEN<br />
GRYM<br />
BRUKAR<br />
VISSA<br />
MED<br />
FRUKOST<br />
GAR-<br />
FUNKEL<br />
FÖRSLAG<br />
UTDELAR<br />
CHEFEN<br />
KARATE-<br />
BRUCE SILBER-<br />
SKY<br />
…<br />
ANGELES<br />
MÅNGA<br />
HOS<br />
FRISÖREN<br />
STÖRTAD<br />
FLYGARE<br />
MÅNGA I<br />
FLICK-<br />
RUMMET<br />
SKAFT FÖR<br />
SLAGKRAFT<br />
MERLINS<br />
KUNG<br />
…<br />
DOLCE<br />
VITA<br />
HUMOR-<br />
HASSE<br />
FÅR MAN<br />
BANAN<br />
ÄR LJUS<br />
PÅ FUX<br />
BEHÄNDIG<br />
KAN RÄTT-<br />
VISA LIKA<br />
VAR<br />
ANASTA-<br />
SIAS MOR<br />
OTÄCKT<br />
ÖKAR VID<br />
TRÄNING<br />
SOLGUD PÅ NOTA<br />
KARNE-<br />
VALS-<br />
STAD<br />
RIA<br />
SVERIGE-<br />
PARTI<br />
SKOGS-<br />
KATT<br />
EN BRA<br />
BIT AV<br />
SVERIGE<br />
SLÄKT<br />
PROFFS-<br />
KLIPPARE<br />
UNDSET ARKSALO<br />
FICK NO- HELT<br />
BELPRIS KNÄCKT<br />
FLYDDE<br />
TILL<br />
BODEN<br />
UPPSKAT-<br />
TAR NOG<br />
SMÖR-<br />
GÅSBORD<br />
DROTT-<br />
NING-<br />
ENS<br />
FLYGARE<br />
HAG-<br />
MAN<br />
SÅGS I<br />
DALLAS<br />
SVAGARE<br />
SKALL<br />
HAR<br />
FAGERT<br />
BRÖST<br />
EVIGHET<br />
GÖR MAN<br />
MED<br />
BÅNG-<br />
STYRIGA<br />
VILL MAN<br />
OGÄRNA<br />
I SPÖK-<br />
HUS<br />
ÅNGEST<br />
GÖR<br />
SMÅ PÅ<br />
TOMTEN<br />
LEVERERAR<br />
LEVER<br />
I LED-<br />
NINGEN<br />
DVS<br />
BLIR<br />
VÄRRE<br />
BÖJT<br />
ESTLAND<br />
KORT<br />
BOUQUET<br />
OLYCKS-<br />
BÅDANDE<br />
KYRKLIGT<br />
SLUT<br />
RHESUS<br />
ÄR ROKO- DEN<br />
KOSTILEN VISAR<br />
FRAMFÖT-<br />
STIRRA TERNA<br />
ÄR ÅT-<br />
SKILDA<br />
FOLK<br />
Namn: …………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………<br />
Adress: ………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………<br />
SLAVIN-<br />
NA PÅ<br />
OPERAN<br />
… CAPO<br />
PÅ<br />
HAAGÅK<br />
SAKNAR<br />
KON-<br />
TAKTLÖS<br />
AUTO-<br />
MAT-<br />
KARBIN<br />
I RANA I<br />
NORGE<br />
HAN BLEV<br />
VÄRLDENS<br />
JÄTTE-<br />
STOMME<br />
Postadress: ………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………<br />
BRUKAS<br />
VID<br />
BJÖRN-<br />
KRAM<br />
RADON<br />
SÄGER<br />
VI OM<br />
ANDRA<br />
HAR<br />
EGEN<br />
SOM-<br />
MARVISA<br />
PACINO<br />
KAN<br />
MAN<br />
SÄGA<br />
ATT DEN<br />
FÖRÄLS-<br />
KADES<br />
KINDER<br />
ÄR<br />
Skicka in ifyllt kryss<br />
senast 21 juni till:<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong><br />
Krukmakargatan 34a<br />
118 51 Stockholm<br />
55<br />
Konstruktör: Sjöberg Bild Foto: Marie Petersson-Engnell © Bonnier Korsord
SVEPET<br />
Sex Pistols döttrar<br />
MUSIK THE SLITS HÅLLER PUNKEN VID LIV<br />
ARI UP BILDADE legendariska punkdubgruppen The Slits<br />
när hon var fjorton år. När de turnerade med The Clash<br />
1977 beskrev journalisten Lester Bangs henne som ”in<br />
all sorts of rags and fishnet shawl, high footing around the<br />
dance floor like some mix of spider and strutting ostrich”.<br />
The Slits blev med sin vågade klädsel stilbildande för vitt<br />
skilda artister som Bow Wow Wow och Madonna. När de<br />
nu har återförenats är de aktuella med nya skivan Trapped<br />
Animal och jubileumsutgåva av klassiska albumet Cut. Ari<br />
hör bokstavligen till Sex Pistols-familjen och ny keyboardist<br />
i gruppen är Paul Cooks dotter Hollie.<br />
Kan man säga att The Slits har varit förbisedda i rockhistorien<br />
men nu börjar få den kred ni förtjänar?<br />
– Ja. Den nya unga generationen, särskilt tjejerna, gillar<br />
musik från perioden då vi började. Vi var före vår tid och<br />
idag kanske vi är samtida. Fast jag tror att vi fortfarande<br />
är före vår tid. The Slits är unika, säger Ari.<br />
Hade ni visioner redan i tonåren?<br />
– Nej, allt kom naturligt. Vi var uppenbarligen del av<br />
Londons punkscen men har aldrig gillat den etiketteringen.<br />
Istället för vision bör man snarare säga att The Slits<br />
handlar om mission.<br />
Varför har återföreningen dröjt nästan trettio år?<br />
– Vi var tvungna att gå våra egna vägar och sedan<br />
sammanstrålade vi igen för fem år sedan. Tyvärr har<br />
musikindustrins attityd gentemot The Slits inte förändrats.<br />
56<br />
Jag tror vi kom<strong>mer</strong> få fortsätta kämpa i resten av våra liv.<br />
Att vara med i The Slits ses som ett hot. Om vi inte har vår<br />
egen ljudtekniker med blir det alltid problem för musikbranschens<br />
män inte kan hantera kvinnor som oss.<br />
– Ljudteknikern här om dagen var en fitta! Men han<br />
var även en kukjävel mot männen omkring oss, inskjuter<br />
Hollie Cook.<br />
– Vi är inga typiska flickor för sådana kompromissar. De<br />
har killar som anordnar intervjuer, sminkar dom, de har sex<br />
med rätt sorts män för att nå sina mål, killar som gör deras<br />
låtar, killar som bestäm<strong>mer</strong> deras image, producenter som<br />
bestäm<strong>mer</strong> hur de ska låta. De blir rika och berömda kvinnor<br />
men har ingen egen kontroll, säger Ari Up.<br />
När Ari introducerade sin vän Johnny Rotten för sin mor<br />
Nora blev dessa ett par. Din mamma är gift med Johnny<br />
Rotten, ser du honom nu<strong>mer</strong> som en fadersfigur?<br />
– Jag vet inte om de är gifta. Vem säger det? Har du sett<br />
deras äktenskapslicens?<br />
Johnny Rotten skriver det i sina memoarer…<br />
– När boken kom svor mamma på mina barns huvuden<br />
att de inte är gifta. Så jag kan inte kommentera det där.<br />
Skulle det vara sant har jag en uppfuckad omgivning.<br />
– Johnny. Vilken snygg styvpappa! säger andra originalmedlemmen<br />
Tessa Politi.<br />
CYRIL HELLMAN<br />
<strong>Läs</strong> en längre version på www.situationsthlm.se.<br />
FOTO: CYRIL HELLMAN<br />
CYRIL HELLMAN<br />
Thor<br />
MUSIK Muskelrock är en bespottad<br />
och underskattad genre inom<br />
80-talshårdrocken. Särskilt populär<br />
är den i Tyskland och Grekland. I<br />
Småland anordnas i år festivalen<br />
Muskelrock 3-5 juni i Alvesta. Bästa<br />
artister inom muskelrocken var<br />
a<strong>mer</strong>ikanska Manowar, finska Oz<br />
och kanadensiska Thor. I tonåren<br />
på 70-talet blev Thor Mr Junior Canada<br />
inom bodybuilding. Hans så<br />
kallade Warrior Metal-album från<br />
1985, Only The Strong, är riktigt bra<br />
med låtar som ”Let The Blood Run<br />
Red” och ”Thunder On The Tundra”.<br />
Under våren har den släppts i en<br />
jubileumsutgåva med bonusspåret<br />
”Warriors Of The Universe” inspelad<br />
på Sweden Rock i fjol. Och just<br />
för att Thor är så distanslös blir det<br />
inte Spinal Tap över det hela.<br />
ULF STOLT<br />
Charles Bukowski<br />
Ham On Rye<br />
TIPS<br />
REDAKTIONENS<br />
BOK Somliga ser Charles Bukowski<br />
som en fylltratt med en skrivmaskin<br />
som habilt dokumenterade<br />
sitt underdogliv, sina skitjobb, sina<br />
fyllor och sina solkiga<br />
kvinnoaffärer. Men<br />
han har – förutom<br />
ett trettiotal<br />
diktsamlingar, plus<br />
romaner och noveller<br />
– skrivit en av de vassaste, grymmaste,<br />
sorgligaste och roligaste<br />
uppväxtskildringar som publicerats<br />
– Ham On Rye från 1982. Med en<br />
sadistisk pappa, en bräcklig och<br />
undflyende mamma, minimalt med<br />
kamrater, acne vulgaris över hela<br />
kroppen och ett världskrig runt<br />
hörnet, äntrar Charles Bukowskis<br />
alter ego Henry Chinaski tonåren i<br />
post-depressionens Los Angeles.<br />
När man läst Ham On Rye – boken<br />
heter Min oskuld och Pearl Harbour<br />
på svenska – blir det än <strong>mer</strong> begripligt<br />
varför Charles Bukowski skrev<br />
”Don’t Try” på sin gravsten.
Petty växer långsamt<br />
Tom Petty and<br />
the Heartbreakers<br />
Mojo<br />
½ Med det låtbagage Tom<br />
Petty bär i sin sydstatskavaj, tidsspannet<br />
sedan förra plattan med<br />
Heartbreakers, kvalitén på soloplattorna<br />
och återföreningen med sitt<br />
gamla band Mudcrutch, är förväntningarna<br />
höga.<br />
Vad Tom Petty och hans band har<br />
för sig under inspelningarna har jag<br />
naturligtvis ingen aning om. Men av<br />
plattan att döma låter det som om<br />
MUSIK<br />
Ida Redig<br />
Standing Here<br />
”Av alla miljarders ungdomar<br />
med akustiska gitarrer är Ida Redig<br />
helt enkelt lite bättre”, har Marit<br />
Bergman sagt. Det stäm<strong>mer</strong> nog.<br />
Framför allt låter den här skivan professionell,<br />
sången kan ibland, särskilt<br />
i de lugna partierna, påminna om<br />
Jewel. I sång, piano och de akustiska<br />
gitarrerna finns ett skönt driv. Men<br />
för att riktigt sticka ut bland de där<br />
miljarder ungdomarna med akustisk<br />
gitarr krävs det <strong>mer</strong> originalitet eller<br />
åtminstone bättre låtar, låtar av<br />
samma höga klass som inledande<br />
”The First Day”.<br />
CYRIL HELLMAN<br />
de sparkat av sig skorna, och – för<br />
att få benan riktigt rak – lyssnat<br />
på en massa skäggiga band med<br />
utsvängda byxor från sextiotalets slut<br />
och sjuttiotalets början.<br />
Först begriper jag inte plattan riktigt,<br />
tycker att det är ganska segt och bitvis<br />
tröttsamt likriktat och konstruerat.<br />
Tills det jag finner vara plattans<br />
grundidé klarnar – att släppa loss<br />
Heartbreakers i ett friare forum, med<br />
lösare konturer än han gjort tidigare.<br />
Och de lirar ju lika briljant tillsammans<br />
som alltid – ett band som till stora delar<br />
Robyn<br />
Body Talk Pt. 1<br />
½ Robyn är tillbaka och går<br />
ut hårt. Body Talk Pt. 1 är det första<br />
av tre planerade album under året<br />
och dignar av givna singlar. Helhetsintrycket<br />
är däremot ganska spretigt.<br />
På en halvtimme levererar Robyn<br />
bland annat futuristisk electropop<br />
med hög dansgolvsfaktor, axlar rollen<br />
som dancehalldrottning och tolkar<br />
folkviseklassikern Jag vet en dejlig<br />
rosa. Del ett i albumtrilogin liknar en<br />
provkarta där Robyn visar att hon är<br />
en hitmakare oavsett genre. En stark<br />
upptakt som ställer höga krav på<br />
uppföljarna att knyta ihop.<br />
AMANDA SÄFSTRÖM<br />
spelat ihop i över trettio år blir som en<br />
självförsörjande organism till slut. Mojo<br />
låter egentligen <strong>mer</strong> som en utveckling<br />
av Tom Pettys gamla band Mudcrutch<br />
– sjuttiotal, batiktröja och gruppsexskägg<br />
– än det <strong>mer</strong> LA-soliga och<br />
FM-radiovänliga Rickenbacker-sound<br />
som brukar vara Tom Petty, antingen<br />
solo eller med Heartbreakers.<br />
Heartbreakers och Tom Petty har<br />
helt enkelt haft jävligt roligt och gjort<br />
en platta. Med en mojo som alltjämt<br />
fungerar.<br />
ULF STOLT<br />
Mary Gauthier<br />
The Foundling<br />
½ Hur något så fasansfullt<br />
kan bli något så vackert är<br />
inget annat än sann konst. Smärtan,<br />
sorgen och förtvivlan över att ha<br />
blivit övergiven av sin mamma och<br />
vuxit upp på ett barnhem är vad<br />
Mary Gauthier berätta om på sin nya<br />
platta. Denna totala uppgivenhet<br />
skulle kunna ha blivit mörk och<br />
ogenomtränglig, det blir den inte. Det<br />
är en hudlös berättelse ur ett barns<br />
perspektiv och något som förföljt<br />
henne hela livet. Jag har svårt att se<br />
att det kan komma ut en bättre skiva<br />
än den här under 2010.<br />
ANDERS SUNDIN<br />
FOTO: JASON DECROW/SCANPIX<br />
FRYSHUSLABEL<br />
RMK & Kompaniett.<br />
Fryshuset startar<br />
skivbolag<br />
MUSIK<br />
TROTS ATT DE flesta skivbolag<br />
kämpar för att hålla näsan över<br />
cd-spelaren gör Fryshuset sin egen<br />
grej och startar F.U.S.E Music – ett<br />
förlag och skivbolag öppet för alla<br />
som söker sig till Fryshuset.<br />
– Tanken är att vi ska fungera<br />
som mentorer och coacher, ta reda<br />
på vilka drömmar och förhoppningar<br />
artisterna har med sin musik<br />
och hjälpa dem att nå dit, berättar<br />
Nanny Marianovic, verksamhetsansvarig<br />
för F.U.S.E.<br />
Hur just Fryshuset ska göra med<br />
att finna nya, innovativa sätt att nå<br />
ut med sin musik är hon ännu så<br />
länge lite återhållen med.<br />
– Vi har en del planer och tankar<br />
på hur vi ska nå ut, men det är<br />
inget jag vill tala om nu – det kom<strong>mer</strong><br />
att visa sig med tiden.<br />
Bolagets första släpp är bandet<br />
RMK & Kompaniett. De gick till<br />
final i TV4:s ”Talang 2008” och<br />
deras musik på nätet har haft över<br />
200 000 nedladdningar. Singeln<br />
”Vi kör (Lagom är för lite)” med<br />
tillhörande video är nyligen släppt.<br />
Till hösten kom<strong>mer</strong> bandets<br />
debutplatta.<br />
ULF STOLT<br />
Rolling Stones<br />
Exile On Main Street (Box)<br />
½ Kalla inte Stones för<br />
giriga. Den här boxen är värd varenda<br />
tusenlapp. Förutom originalplattan<br />
på cd får vi de nio bästa låtarna på<br />
vinyl liksom nio tidigare outgivna på<br />
vinyl och cd. Framför allt alternativversionerna<br />
av ”Tumbling Dice” och<br />
”All Down The Line” med annan text<br />
är välkommet. Därtill en dvd med en<br />
förvisso kort dokumentär och censurerad<br />
(enda minus) version av filmen<br />
Cocksucker Blues (vi fans har den<br />
redan i original från nätet). Men bäst<br />
är den stora fotoboken med bilder<br />
av Dominique Tarlé och Ethan Russel.<br />
CYRIL HELLMAN<br />
57
BÖCKER<br />
BÖCKER<br />
Lena Eriksson, Janne<br />
Flyghed, Anders Nilsson,<br />
Sten-Åke Stenberg<br />
Vräkt<br />
Klart det är skillnad på<br />
vräkningar förr och nu.<br />
Att bli vräkt för 130 år sedan<br />
var en skam.<br />
Och vräkningen<br />
genomfördes<br />
med det våld<br />
som krävdes<br />
för att ställa en<br />
familj på gatan.<br />
Fogdarna lämnade<br />
frysande<br />
småbarn som<br />
hjälplösa bylten<br />
i snöyra.<br />
I dag är<br />
kronoinspektörerna<br />
ålagda att genomföra beslutade<br />
vräkningar, men de har ofta ont av<br />
sitt jobb och en inspektör säger<br />
att en bra vräkning är en inställd<br />
vräkning. För en del obönhörligt<br />
utsända från kronofogden känns<br />
jobbet som en skam, rentav.<br />
Detta får man klart för sig av<br />
ett forskningsprojekt som getts<br />
ut i bokform. Boken heter Vräkt<br />
(Premiss Förlag) och är skriven av<br />
en historiker, Lena Eriksson, en<br />
sociolog, Sten-Åke Stenberg, och<br />
två kriminologer, Janne Flyghed<br />
och Anders Nilsson.<br />
Genom ett omfattande intervjuande<br />
framkom<strong>mer</strong> att många av<br />
dem som blir vräkta i dag har ”en<br />
mycket svag förankring i samhället”.<br />
De är rekryteringsgrupp för<br />
hemlösheten.<br />
Forskarna är starkt kritiska till<br />
vräkningar. De söker en ”debatt<br />
som leder längre än till administrativa<br />
åtgärder som <strong>mer</strong> döljer än<br />
löser problemen.”<br />
Även om människor vräks från<br />
sina bostäder på ett humanare<br />
vis nu än förr, så tycks själva<br />
handlingen krocka svårt mot<br />
portalparagrafen i bostadsförsörjningslagen<br />
år 2000. Den börjar<br />
så här:<br />
”Varje kommun ska planera<br />
bostadsförsörjningen i syfte att<br />
skapa förutsättningar för alla<br />
i kommunen att leva i goda<br />
bostäder …”<br />
På den här tidskriften känner vi<br />
ganska många som inte tycks ingå<br />
i begreppet ”alla i kommunen”.<br />
Viktig forskning, viktig bok.<br />
JAN LINDSTRÖM<br />
58<br />
För Sverige i tiden<br />
Per Svensson<br />
Nej. Monarkin har aldrig varit<br />
farligare än nu <br />
PJ Anders Linder<br />
Ja. Monarkins bästa tid är<br />
nu <br />
När Palme fi xade 1974 års grundlag<br />
med orden ”republiken är bara ett<br />
penndrag bort” gjorde han kanske<br />
republikanerna en björntjänst för vi<br />
fi ck ju med den världens harmlösaste<br />
monarki. Den här boken är smart<br />
gjord på så sätt att vi får två böcker i<br />
en av Expressens före detta liberala<br />
kulturchef Per Svensson och av<br />
BÖCKER<br />
Håkan Nesser<br />
De ensamma<br />
En ny bok från Håkan Nesser<br />
innebär ett nytt fall för inspektör<br />
Gunnar Barbarotti i det påhittade<br />
Kymlinge. Två studentkamrater från<br />
Uppsala dödsstörtar vid samma stup,<br />
det märkliga är bara att det skiljer<br />
35 år mellan tillbuden. Om intrigen<br />
i föregångaren, En berättelse om<br />
herr Roos, kändes originell är det<br />
här något <strong>mer</strong> av ett dagsverke i<br />
deckarfabriken. Nesser tecknar sin<br />
vana trogen fl era personporträtt som<br />
ibland är så omfattande att historien<br />
Svenska Dagbladets konservativa<br />
politiska chefredaktör PJ Anders<br />
Linder.<br />
Dessvärre lyckas ingen av författarna<br />
övertyga i sin argumentation.<br />
Linder gör som alla rojalister och<br />
beskriver republikaner som tråkiga<br />
och gnälliga. Som om monarkin<br />
skulle vara något förbehållet<br />
humorister … Men mest är hans text<br />
bara fjäskigt blaj. Svensson skriver<br />
bättre, lätt och ledigt och underhållande.<br />
Dock saknar hans text analys,<br />
för det fi nns fi losofi ska, ekonomiska,<br />
principiella och politiska argument<br />
för hans tes men de framkom-<br />
och även dialogen tar sig fram lite för<br />
långsamt. Det går åt ett par hundra<br />
av de nästan 600 sidorna innan De<br />
ensamma (Albert Bonniers Förlag)<br />
tar fart men då sitter läsaren som i ett<br />
skruvstäd. Nessers höga lägstanivå<br />
borgar för ytterligare en storsäljare.<br />
DAVID BOGERIUS<br />
Ebba Witt-Brattström<br />
Å alla kära systrar<br />
Senast jag såg Ebba Witt-<br />
Brattström i en intervju sa hon att hon<br />
skämdes? Jag undrar just varför – det<br />
fi nns väl inget att skämmas över, att<br />
man stått på barrikaderna? Kvinno-<br />
<strong>mer</strong> inte här. Han lyfter fram att<br />
kronprinsessan inte får gifta sig<br />
med en muslim och kungahusets<br />
historiska arv, att kronprinsessan<br />
har både mor- och farföräldrar med<br />
nazisympatier men det kan ju varken<br />
hon eller farsgubben ställas till svars<br />
för. Mest svävar Svensson ut i skvaller<br />
om norska, brittiska och danska<br />
kungahusen.<br />
Det mest allvarliga med den här<br />
boken är inte monarkins existensberättigande<br />
utan att redaktörer från två<br />
av Sveriges största tidningar skriver<br />
en bok med så stora brister.<br />
CYRIL HELLMAN<br />
rörelsen har fått på nöten för att den<br />
var för elitistisk, överklassens kvinnor<br />
som hade tid över, men jag känner<br />
till Grupp 8-kvinnor som arbetade på<br />
fabrik och träffades en gång i veckan<br />
för att fortbilda sig. Enligt utsago var<br />
alla barn med och nästan alla mammorna/kvinnorna<br />
hade sjalett och<br />
snickarbyxor. Ebba Witt Brattströms<br />
bok (Norstedts) är en personlig<br />
redogörelse och på samma gång<br />
samtida kvinnohistoria, liksom varje<br />
kvinnas frigörelse är en personlig och<br />
en samtida historia, som inverkar på<br />
samhället, vare sig man vill det eller ej.<br />
YVONNE IHMELS<br />
FOTO: HENRIK MONTGOMERY/SCANPIX
Fungerande<br />
underhållning<br />
Beck – Levande begravd<br />
½ Martin Beck har sömnproblem,<br />
han är orolig och försiktig.<br />
Gunvald Larsson är burdus, snar till<br />
våld och arrogant. Allt är med andra<br />
ord sig likt i den 26:e filmen om<br />
Beck med Peter Haber och Mikael<br />
Persbrandt i huvudrollerna.<br />
Beck - Levande begravd är<br />
regissören Harald Hamrells elfte<br />
och, enligt egen utsago, sista film<br />
i serien. Han kan hantverket och<br />
har en hyfsat spännande historia<br />
att jobba med. Allt börjar med att<br />
åklagaren Annika Runfelt hittas död,<br />
nedgrävd i en lufttät kista. Fler kistor<br />
följer. Beck inser att en seriemördare<br />
härjar.<br />
Beck-serien har kallats trött och<br />
träig av njugga kritiker. Fast ser man<br />
fil<strong>mer</strong>na som den enkla bruksunderhållning<br />
det handlar om levererar<br />
de det de ska, något som i alla fall<br />
gäller Levande begravd.<br />
Nog är det <strong>mer</strong> Morden i<br />
Midso<strong>mer</strong> än modernare polisserier<br />
typ CSI. Folk travar runt som ystra<br />
hästar på brottsplatser utan att bry<br />
sig om att säkra spår. Man kladdar<br />
på bevismaterial utan handskar. Det<br />
får man ta. Och man kan anta att det<br />
är just sådant som Fredrik Granberg<br />
lär slå ned på i sin polisserieparodi,<br />
Kommissarie Späck, som har premiär<br />
4 juni.<br />
STEFAN MALMQVIST<br />
FILM<br />
Den nya tiden<br />
Enligt filmaren Peter Magnusson<br />
handlar Den nya tiden om ”valen vi<br />
gör i vår vardag, vår uppskruvade livstakt<br />
och hur den drabbar den enskilda<br />
människan”. Filmen följer åtta<br />
personer och vi får lyssna till vad de<br />
har att säga inom ramen för det ovan<br />
citerade. Vilket – tyvärr, och det är<br />
inte de åttas fel – inte direkt är några<br />
omvälvande eller tidigare ohörda<br />
tankegångar om tiden och tillvarons<br />
beskaffenhet. Tvärtom. Att med så<br />
många meter film lyckas förmedla så<br />
lite är på gränsen till skickligt.<br />
ULF STOLT<br />
Precious<br />
(DVD) Sent åttiotal, Harlem,<br />
New York. Överviktiga och underpriviligierade<br />
Claireece ”Precious”<br />
Jones bär sin fars övergrepp och sin<br />
bidragsberoende mammas elakhet<br />
och vrede hårt inkapslat under<br />
sin skitiga huvtröja. Efter ännu en<br />
tonårsgraviditet stängs hon av från<br />
skolan och får plats i en specialskola.<br />
Där blir hon för första gången<br />
sedd och genom att ge sig själv ett<br />
språk – lära sig läsa och skriva – får<br />
hon verktygen att kunna bryta sin<br />
onda cirkel.<br />
ULF STOLT<br />
4 Horsemen<br />
(DVD) När Jonas Åkerlund gör<br />
sin andra spelfilm är det återigen en<br />
besvikelse. Det är en godkänd polis/<br />
seriemördarfilm med en twist och bra<br />
Dennis Quaid i huvudrollen. Men då<br />
den är signerad Åkerlund förväntar vi<br />
oss något <strong>mer</strong> än formel 1A. Precis<br />
som kollegan Johan Renck klarar<br />
han inte övergången<br />
till långfilm, det är som om deras<br />
idéer bara håller för femminutersberättelser<br />
där folk helst ska mima.<br />
Det är synd, för det bor begåvningar<br />
där inne.<br />
HENRIK EMILSSON<br />
FILM<br />
…men filmen<br />
är min älskarinna<br />
Denna Ingmar Bergmandokumentär<br />
bjuder på flera unika<br />
upplevelser. Det är en sammansättning<br />
av bakomfil<strong>mer</strong> från Bergmans<br />
inspelningar, som dessutom kommenteras<br />
av några av filmvärldens<br />
giganter; Scorsese, Bertolucci,<br />
Woody Allen. Stig Björkman har<br />
sammanställt materialet och det är<br />
mycket spännande att få följa med<br />
bakom kulisserna. Framförallt att få<br />
se Bergman trilskas med den andra<br />
stora Bergman, Ingrid, i Höstsonaten.<br />
HENRIK EMILSSON<br />
59
KROG/SVEPET<br />
Genuin och hjärtlig tapas<br />
MAT<br />
IDAG PLOPPAR DET upp tapasbarer över hela Stockholm.<br />
Den genuinaste är Olé Olé vid Kungsholmstorg. Till ställets<br />
charm hör att man inte renoverar så fort det börjar<br />
synas slitage. Det är en liten restaurang många har gått<br />
förbi men inte alla besökt. Likväl är här allt som oftast<br />
fullt och därför är det alltid bäst att boka bord.<br />
Klientelet är ganska jämt fördelat spanskspråkiga och<br />
svenskar. Denna kväll är det avgörande kvartsfinal mellan<br />
Barcelona och Inter och även några italienare har tagit<br />
sig hit.<br />
Redan vid 19 börjar det strömma in folk som beställer<br />
öl vid baren ovanför vilken hänger supporterscarves med<br />
Ateltico, Salamanca, Real Madrid. På väggarna hänger<br />
kitchiga porträtt av spanska adelsda<strong>mer</strong> och solfjädrar.<br />
Personalen har en kamratlig jargong och skämtar med<br />
gästarna.<br />
ENA ÄGAREN, CARLOS Guijo, berättar att han kom till<br />
Sverige från Spanien 1981. Olé Olé startades 1997 av<br />
ett hitflyttat kompisgäng från byn Montemayor del Rio<br />
belägen mellan Salamanca och Portugal. De har allt<br />
sedan dess haft en trogen stamkundkrets men märker av<br />
den nya tapastrenden då det den senaste tiden strömmat<br />
till såväl nya gäster som krogrecensenter.<br />
Här är som mest besökare i samband med fotbollsmatcher.<br />
När Spanien var i EM-final fick de ta bort borden.<br />
Tapasrätterna är många och stora. Vi beställer tortilla<br />
60<br />
OLÉ OLÉ, HANTVERKARGATAN 30<br />
TYP: TRADITIONELL TAPASBAR<br />
BORDSBESTÄLLNING: JA, DET<br />
REKOMMENDERAS<br />
KLIENTEL: SPANJORER, LATINAMERIKANER, SVENSKAR<br />
OCH FOTBOLLSINTRESSERADE<br />
PRISVÄRT: JA<br />
española, gazpacho, albondigas con gambas, potatas con<br />
aioloi, carne al limon och calamares fritos och till efterrätt<br />
helados de la Menorquina (glass i apelsinskal).<br />
Populärast på dryckeslistan är spanska ölsorter som<br />
San Miguel, Cruzcampo och Estrella. I vinväg är särskilt<br />
sangrian populär, många menar att den tar upplevelsen<br />
ända till Spanien.<br />
NÄR KVARTSFINALEN MELLAN Barcelona-Inter börjar är<br />
här så fullt att det är svårt att sitta vid borden, särskilt om<br />
man vill se den lilla TV:n i bortre änden av taket. Vi lämnar<br />
bordet. Det är trångt. En skallig liten gubbe i baren vill<br />
hjälpa mig att beställa och skriker ”rapido! rapido!” åt<br />
Carlos.<br />
När jag beställer en coca-cola brister gubben och<br />
hela hans sällskap ut i skratt. Någon skriker ”maricón!”<br />
och gubben säger till mig ”se necesitan cojones para al<br />
Barça!” och tar sig för ballarna. Det är okej, de hånar mig<br />
med kärlek.<br />
Domaren är horribel både ur Barças och Inters<br />
perspektiv. ”Bandidos!” ”Criminales!” skriker gästerna och<br />
från några i bakre hörnet hörs ”fanculo!” Barça vinner<br />
med 1-0. Men det räcker inte, de är ute ur Champions<br />
Leauge. Här kan jag betala när jag vill så vi skyndar oss<br />
därifrån utan att betala notan innan jag och min cocacola<br />
får skulden.<br />
CYRIL HELLMAN<br />
FOTO: CYRIL HELLMAN<br />
VÄSTKUSTBIFF<br />
The Game väntar<br />
THE GAME ÄR aktuell med skivan<br />
R.E.D. Album där han samarbetar<br />
med bland andra Dr Dre och<br />
Justin Timberlake. The Game<br />
växte upp i Compton under hårda<br />
förhållanden. Han blev antagen till<br />
Washington State University för<br />
att spela basket.<br />
– Det blev inget av med det men<br />
jag är fortfarande bra på basket.<br />
Istället började han sälja droger<br />
och 2001 blev han skjuten i hemmet.<br />
Fem kulor fick han och låg i<br />
koma i tre dagar.<br />
När började du med musik?<br />
– Det var efter att jag blivit<br />
skjuten. Det gick inte längre att<br />
spela basket på den nivån jag<br />
ville. Jag var tvungen att komma<br />
på något annat och insåg att det<br />
var antingen hiphopmusik eller<br />
sälja crack. Jag hade aldrig ens<br />
provat att rappa tidigare men det<br />
fungerade alldeles utmärkt tyckte<br />
en polare som är dj.<br />
Västkustrappen är på tillbakagång,<br />
varför?<br />
– Alla kusterna är på tillbakagång.<br />
Inte ens Sydstatsrappen<br />
kom<strong>mer</strong> med särskilt bra artister,<br />
möjligtvis T.I.,T-Pain, Ludacris,<br />
och Young Jeezy. Att man ser<br />
Södern som centret beror på att<br />
Östkusten är verkligen på tillbakagång<br />
och Västkusten inte särskilt<br />
bra – jag och några andra är ju<br />
fortfarande väldigt unga. Vi väntar<br />
på nästa stora stjärna och han<br />
kan komma varifrån som helst,<br />
kanske rent av från Sverige.<br />
Du har varit i beef med rappare<br />
som 50 Cent, Joe Budden, Xzibit,<br />
Bishop Lamont, Jay-Z med flera.<br />
Varför?<br />
– Därför att rappare är fega<br />
fittor, mannen. Om du visste allt<br />
som jag vet skulle du starta en<br />
beef idag! Du borde göra det<br />
redan imorgon. Du kom<strong>mer</strong> vinna.<br />
Alla är fittor!<br />
CYRIL HELLMAN<br />
FOTO: TANIA MARTI
”Mitt huvud<br />
är modell”<br />
Hallå där…<br />
Dan Wolgers,<br />
På stadsgårdskajen, precis utanför<br />
Fotografiska museet i Stora Tullhuset,<br />
har konstnären Dan Wolgers<br />
skapelse ”Torso” lagt huvudet på<br />
sned och lyssnar ner i marken,<br />
upp mot himlen och blickar ut över<br />
Saltsjön och staden.<br />
Efter ett par års arbete är nu<br />
skulpturen – en stadig pjäs i brons<br />
på över tre ton, närmare tre meter<br />
hög – klar att ställa på plats. 20<br />
juni avtäcktes den, men <strong>Situation</strong><br />
<strong>Sthlm</strong> var på plats några dagar<br />
innan då den lyftes av lastbilen och<br />
placerades över ett vitt kritkryss på<br />
stenläggningen.<br />
– Vi hämtade den nu på morgonen.<br />
Den kom från Thailand per båt<br />
för någon vecka sedan men det har<br />
varit litet tullpapper att fixa.<br />
Att skulpturen göts i Thailand är<br />
både en ekonomisk- och kompetensteknisk<br />
fråga – de har gjutit<br />
Buddha-stayer i ett par tusen år i<br />
Thailand. Och brons som råmaterial<br />
är billigare där.<br />
Har du varit i Thailand och övervakat<br />
gjutningen?<br />
– Ja, jag har varit där. Av<br />
nödvändighet. Det är ju som vid alla<br />
gjutjobb – man provar sig fram och<br />
justerar lite under resans gång.<br />
Vad hoppas du som konstnär på att<br />
skulpturen ska komma att betyda<br />
för Stockholm och stockholmarna?<br />
– Den ligger ju här vid hamninloppet<br />
med ögat vänt mot stan, blickar in<br />
mot den och lyssnar. Det är en väktare<br />
som håller sitt vakande öga över<br />
ZELDA AV LINA NEIDESTAM<br />
Stockholm. Och i tider som nu när<br />
man ska bygga om Slussen behövs<br />
någon som håller vakt över stan.<br />
Din tidigare konst har på sitt sätt<br />
lyssnat både ner mot marken och<br />
upp i himlen, och blickat ut över<br />
tillvaron i ett försök att beskriva<br />
den – kan skulpturen ses som ett<br />
sammanfattande självporträtt av din<br />
konstnärliga gärning?<br />
– Jag vet inte… det har i alla fall<br />
inte varit en tanke. Men vill man se<br />
den som det kan man säkert det.<br />
Och det är ju mitt eget huvud jag<br />
haft som modell.<br />
ULF STOLT<br />
FOTO: CYRIL HELLMAN<br />
MUSLIMSK PUNK<br />
Cool Koran<br />
SVEPET<br />
MUSLIMSKA PUNKARNA I The<br />
Kominas från Boston influerades<br />
att bilda sitt band efter att ha<br />
läst Michael Mohammed Knights<br />
roman Taqwacores om en grupp<br />
muslimska punkare som gör en<br />
on the road genom USA. För två<br />
år sedan släppte de skivan Wild<br />
Nights In Guantanamo Bay med<br />
satiriska låtar som ”Sharia Law<br />
In The USA”, ”Suicide Bomb The<br />
GAP” och ”Rumi Was A Homo”<br />
som i Boston Globe röstades<br />
fram till en av 2008 års bästa<br />
skivor. Bland andra Jello Biafra<br />
från legendariska Dead Kennedys<br />
har hyllat The Kominas och under<br />
våren har de gjort spelningar<br />
tillsammans. The Kominas ska<br />
också göra soundtrack till kommande<br />
indiefil<strong>mer</strong>na The Tacwqacores<br />
och Slackistan. I juni och juli<br />
turnerar bandet i Storbritannien<br />
och hoppas i samma veva besöka<br />
Sverige.<br />
CYRIL HELLMAN<br />
61
KRÖNIKA<br />
När The Baseballs turné kom<strong>mer</strong><br />
till Sverige skräder recensenterna<br />
inte orden. De är förutbestämda<br />
att sågas av alla tidningar så jag<br />
orkar bara läsa Aftonbladets recension.<br />
”Tre pajasar i pomada” och ”germanska<br />
gycklare” och något positivare ”kompbandet<br />
lika tajta som lederhosen” är fraser som<br />
förekom<strong>mer</strong> i recensionen där de jämförs<br />
med Ronny och Ragge. Märkligt att det<br />
är först när alla vi kritiker ska vara elaka<br />
som de briljanta formuleringarna står som<br />
spön i backen. Och det är tydligen så att<br />
gillar man Morrissey, The Clash och Janne<br />
Gradvall då är det tillåtet att ha rockabillyfrilla<br />
men gillar man eller spelar rockabilly<br />
år 2010 och ser ut som en rockabilly är<br />
man en pajas, särskilt om man är tysk. För<br />
så ska det ju vara, all musik från Tyskland<br />
är dålig, och ett band därifrån måste därför<br />
automatiskt klassas som Milli Vanilli. För<br />
Lösning kryss #153<br />
Se förra numrets vinnare på sidan XXXX.<br />
<br />
KÄLLAR- KAN<br />
SLOGS I<br />
RIKT- ÄVEN<br />
NING TRILSK KLAGAN<br />
MAS-<br />
VIETNAM<br />
MOR<br />
PRÖVA<br />
KO VARA<br />
...FRESCO<br />
NOTERAT<br />
MOJÄNG <br />
JARL<br />
REALE- <br />
ORD<br />
KVINN-<br />
HAR DET<br />
LIG JA-<br />
BETAR<br />
INFRA- FRÅN<br />
SÄGARE RÖTT KALLA <br />
BYAR<br />
SVÄVAR EJ<br />
SJÖNG<br />
I DET BLÅ<br />
ELOISE SÄDES- <br />
KÄRVE<br />
<br />
<br />
EN ANNAN<br />
ÄR INGEN<br />
HAMNAR<br />
LITEN<br />
PÅ EL-<br />
OFTA I<br />
FRÖKEN- UTRUST- SLITEN RÄCKA<br />
SMÖRET<br />
HAND<br />
NINGE<br />
OMHUL-<br />
DAD MAN- VÅLLAR<br />
KARAVAN-<br />
UNG- HAFTIGA MISS-<br />
STOPP<br />
TADLAR<br />
DOM<br />
VÄXT <br />
AMUSERA<br />
KAN SU-<br />
DÄRI<br />
BRUKAR<br />
PERANDE<br />
MAN VISKA PÅ EN <br />
SÅDAN<br />
ANGER<br />
FÖRE<br />
SKÅL<br />
VERA I STAD I<br />
PLAN<br />
BLIR<br />
FLORA SCHWIEZ SES MED SKÄRPT <br />
SLUGGO<br />
GJORDE<br />
BEDJAN-<br />
SKOLA<br />
BEGÄRA DE BÖNER MED<br />
MUNTRA<br />
ANOR<br />
USA-<br />
KÅRE<br />
PLUGG<br />
MITT I<br />
REN-<br />
VERDI- MITT- DERA <br />
VERK<br />
GÅNG<br />
KULTIVERA<br />
ÄR VÄL<br />
ETT SLAG<br />
JAKUT- UNDER <br />
SKJA<br />
BÄLTET<br />
FÅR DEN<br />
SOM<br />
MAT BRUKAR<br />
SKYFFLAR<br />
ELLER BUR-<br />
SNÖ ÅT DRYCK SPRÅK <br />
ANDRA?<br />
EN VAR<br />
SALLY<br />
VIKTORI-<br />
FIELDS<br />
FÖR- GAMLA PERSIEN<br />
ANSK<br />
SPELADE<br />
ÄNDRAR ÄR NOG FÖRR<br />
NORMA ...<br />
LÅTEN SKÖ- <br />
NAST ... VICIOUS<br />
BASTANT<br />
TRENTER<br />
TVÅ I<br />
SAKNAR<br />
GAMLA<br />
KONTAKT-<br />
GRIPA<br />
FRÖ-<br />
BESTRÖ<br />
ROM<br />
LÖSA<br />
ETT ÄR<br />
GÖR<br />
S-MÄRKT LAT AV<br />
PULVER <br />
GRODA I<br />
VARDANDE<br />
TOG TILL<br />
OBE-<br />
FYR- REDD <br />
SPRÅNG<br />
62<br />
CYRIL HELLMAN MARDRÖMMEN ÄR FOLK<br />
SOM VERKLIGEN KAN SPELA, SOM UNGA<br />
JAZZ- ELLER HÅRDROCKMUSIKER<br />
Konstruktör: Mari Petersson-Engnell Foto: Sjöberg Bild © Bonnier Korsord<br />
att inte tala om coverband, ett coverband<br />
i sig är lågkultur. Det är därför det fnissas<br />
<strong>mer</strong> åt att Kronprinsessan och Daniel<br />
Westling valt Cotton Club på festen än om<br />
Drottningen fått välja sin Tomas Ledin.<br />
För dem som inte vet vilka The Baseballs<br />
är så är de tyska rockabillys som<br />
gör om moderna hits av Coldplay, Plain<br />
WhiteT’s, Beyonce, Robbie Williams med<br />
flera i 50-talstappning. Det lilla jag hört av<br />
låtarna i TV-reklamen, snuttar av Rhiannas<br />
”Umbrella” och Kate Perrys ”Hot N Cold”<br />
låter briljant. Bara idén är briljant. Åtminstone<br />
borde alla vi gamlingar vars musikintresse<br />
vaknade genom att spela våra<br />
föräldrars Sun Records-skivor tycka det.<br />
THE BASEBALLS MENAR att de gör som sina<br />
idoler Elvis och Jerry Lee Lewis, covers<br />
av sina favoritlåtar. Här bör väl tilläggas<br />
att även Rolling Stones, Bob Dylans och<br />
Beatles första skivor innehöll mycket<br />
covers. I synnerhet Rolling Stones första<br />
var en coverskiva som de till dagsdato inte<br />
har överträffat. En person i samma liga är<br />
David Bowie som genom hela sin karriär<br />
haft med minst en cover på varje skiva. I<br />
Bowies fall har det mestadels handlat om<br />
att antingen ära en idol eller själv erhålla<br />
kred genom coverval varför det bara blev<br />
briljant när han med ”China Girl” gjorde<br />
cover på sitt eget samarbete med Iggy Pop<br />
på The Idiot. Iggy gjorde låten i original till<br />
en psykotisk infernovandring i förlusten av<br />
den stora kärleken till horse. I sig en grym<br />
version men Bowie gjorde den till sin egen,<br />
sjungen av en blaséig kolonialherre <strong>mer</strong><br />
lik Thomas Fowler i Graham Greenes Den<br />
stillsamma a<strong>mer</strong>ikanen än Iggys Ahasverusgestalt.<br />
The Baseballs slår ifrån sig kritiken:<br />
”På vår nästa skiva blir det även egna låtar.”<br />
Där är nog den enda punkten där jag och<br />
deras kritiker är eniga, nej gör det inte. Vem<br />
vet, kanske skulle de kunna lyckas men<br />
chansen är stor att de på sin höjd skulle bli<br />
ett modernt Stray Cats. Så mitt råd till de<br />
tyska gossarna är, håll er till covers och välj<br />
och vraka i popskattkistan bäst ni vill.<br />
THE BASEBALLS VISAR att musik handlar<br />
enbart om instrumentation. Därför är<br />
polariseringen tonåringar emellan, en sån<br />
man själv varit (på 80-talet hårdrockare<br />
vs synthare) och kritiker (ofta förvånansvärt<br />
lika tonåringar) vs folket (indie vs<br />
mainstream) så löjlig. Min dotter retar mig<br />
för att jag när andan faller på lyssnar på All<br />
Saints. Jag svarar ”ge mig en låt av Broder<br />
Daniel som är bättre än ’Pure Shores’”. En<br />
bra låt är en bra låt, that’s it. Sedan kan den<br />
i princip arrangeras i vilken stil som helst.<br />
Det visade Milow häromåret i sin akustiska<br />
version av 50 Cents ”Ayo Technology”.<br />
Men på recensionssidor ska det helst vara<br />
akustisk gubbrock eller alternativ pop/rock,<br />
gärna ostämt knackigt spelad. Mardrömmen<br />
är folk som verkligen kan spela, som<br />
unga jazz- eller hårdrockmusiker. Det enda<br />
som torde klassas värre än The Baseballs är<br />
ett band som spelade samma hits i arrangemang<br />
av Meshuggah eller Mike Stern.<br />
Samtidigt fnyser ingen på Kultursidorna<br />
åt att ett av världens mest respekterade<br />
band är såväl tyskt som coverband: Berlinerfilharmonikerna.<br />
Själv funderar jag på<br />
att joina mina vänners band Mötley Screw,<br />
det lär finnas en plats ledig som Nikki Sixx.<br />
Polarna menar att hans persona klär mig<br />
bäst, jag är smickrad. Kanske borde vi köra<br />
Too Fast For Love i 50-talsarrangemang.<br />
Tyck till cyril@situationsthlm.se
Change language