Ladda ner numret som PDF - Tidskriften MANA

ättre”, att ”våra kvinnor har gått för långt”,
medan kvinnor från till exempel Östeuropa
eller Sydostasien inte har förlorat sin traditionella
roll.
– Undersökningar visar till exempel att
det finns en bild i väst av att thailändska
kvinnor är bra på omvårdnad och att ta hand
om barn, att de är omhändertagande och att
de inte är karriärinriktade. Att om det är sådant
man vill ha, ska man välja en thailändsk
kvinna att gifta sig med eller anställa till hushållsarbete,
säger Despina Tzimoula.
De här bilderna är inte bara vanliga inom
fruimporten.
– Det skapas en bild av att thailändare är
öppna, trevliga och gästvänliga. Den återspeglas
väldigt mycket. Ta bara turistbroschyrerna.
”Upplev en fantastisk gästfrihet.”
Andra grupper tillskrivs andra egenskaper.
– Polska kvinnor framställs som väldigt
bra på att städa, men inte på att ta hand om
barn. Det blir en rasifiering av olika kvinnors
tjänster.
Enligt henne är fruimport en form av
trafficking eller människohandel, där stora
pengar finns att tjäna.
– Problemet är inte att folk gifter sig med
folk från andra länder. Problemet är när det
är kommersialiserat. Det är en väldigt lukrativ
industri som i stor utsträckning är olaglig,
säger hon.
Catrin Lundström är lektor i genusvetenskap
på Stockholms universitet och forskar
bland annat om frågor som rör svenskhet,
ras och vithet. Hon tror att en förklaring till
att just kvinnor från Östeuropa och Sydostasien
eftertraktas i fruimporten är att de
uppfattas som ”lagom” lika de västerländska
kvinnorna.
– Vad jag tror är viktigt för att förstå
kopplingen till ukrainska och thailändska
kvinnor är föreställningen om vad som är
exotiskt och därmed attraktivt. Det som är
helt främmande blir konstigt. Det som däremot
är både likt och annorlunda kan
framstå som exotiskt. Det är alltså inte
främlingskapet som är förklaringen till exotiseringen
av den andra, utan också likheten.
Samtidigt finns naturligtvis avgörande
skillnader i bilderna av dessa kvinnor jämfört
med de vanligaste föreställningarna om
svenskfödda kvinnor.
– Den forskning som finns visar att det
finns en föreställning om asiatiska kvinnor
32 33
MANA 1–2 2012
TEMASIDOR
som mer feminina och underordnade. De
tillskrivs en massa egenskaper som kan
uppfattas som attraktiva i en heterosexuell
relation, som att de är hyperfeminiserade
och följsamma.
Självklart finns det också en föreställning
om det icke-svenska, om utländska kvinnor
som annorlunda. När det finns en föreställning
om hur någon ska vara och koloniala
stereotyper som knyts till vissa kroppar, då
har kvinnan att hantera det också, säger
hon.
Ukrainska feminister
Den mest kända feministiska organisationen
i Ukraina är förmodligen Femen. Sedan
2008 kämpar de mot framför allt prostitution
och sexturism, numera ofta i barbröstade
aktioner. Oleksandra Shevchenko är en
av organisationens grundare och hon har
starka åsikter om fruimporten.
– På ytan kan sajterna se ut att vara för
kvinnor som söker vänskap, men de här sajterna
är inte sociala nätverk, de är bordeller.
Hon menar att västerländska män ser alla
ukrainska kvinnor som prostituerade.
– De tittar på oss och ser sexobjekt. När
jag ser utländska män i Kiev, vet jag att de
bara kom hit för att knulla ukrainska kvinnor.
Många män frågar mig ”hur mycket?”
När jag säger ”fuck you, jag är inte prostituerad”
blir de förvånade över att en ukrainsk
kvinna säger nej, de kan inte förstå det. På
internet och i reklam ser de att det finns
många bordeller i Ukraina. De tror att
ukrainska kvinnor är prostituerade och
slampor, säger hon.
Att det är så många ukrainska kvinnor
som söker sig till män från andra länder är
ingen slump, menar Oleksandra Shevchenko.
– Kvinnors liv här kretsar kring att hitta
en man och skaffa familj, inte att ha en karriär.
Ukrainska kvinnor vill gifta sig med utländska
män för att de tror att de är bättre
än ukrainska män, som bara dricker och
inte gör något för att förändra det här landet.
Vi tror att vi har det sämre än i andra
länder, och vi vill gifta oss med utländska
män och lämna det här landet för ett bättre
liv.
En annan del av problemet, säger hon, är
att en hel del ukrainska kvinnor faktiskt har
arbetat i sexindustrin.
– Ukraina blev ett mycket fattigt land efter
Sovjetunionens fall och vi förstod att vi
var tvungna att tjäna pengar på något sätt.
Många ukrainska kvinnor åkte till andra
länder i Europa för att arbeta som prostituerade.
– Det är därför som europeiska män ser
på Ukraina som en stor bordell där de kan
köpa kvinnor billigt på alla gathörn. Men
ukrainska kvinnor vill inte vara prostituerade,
vi vill vara som alla andra.
Hon menar att Femen håller på att förända
bilden av ukrainska kvinnor.
– Vi visar på att sexturismen är ett problem
för såväl Ukraina som utländska män
och ukrainska kvinnor.
Feminismen är en viktig del av organisationens
arbete.
– Det här är männens värld. I hela världen
äger männen pengarna, de är politiker
och presidenter. Det är därför vi har problem
som prostituerade och sexslavar –
som är kvinnor. Vi slåss mot patriarkatet,
säger Oleksandra Shevchenko.
Eftersom hon vet att Mana ringer från
Sverige, avslutar hon samtalet med att hon
hoppas att svenska kvinnor ska lära kvinnorna
i Ryssland, Ukraina och andra länder
hur de ska kämpa för sina rättigheter.
– För mig som feminist är Sverige ett
bättre land för kvinnor, säger hon.
”Riktiga fruntimmer”
Men även i det ”feministiska” Sverige finns
det starka antifeministiska strömningar, och
fördomarna om kvinnor från Sydostasien
och Östeuropa hänger ofta ihop med antifeministiska
åsikter om svenska kvinnor. Några
exempel på hur tankegångarna kan se ut
har jag hämtat från den svenska diskussionssajten
Flashback. Det som skrivs där
bör naturligtvis tas med en nypa salt och
inte ses som representativt för befolkningen
i stort, men följande inlägg ger ändå intressanta
inblickar i resonemang som kan förekomma
i vissa kretsar.
Med tanke på att allt skall vara så
”jämlikt” nu för tiden så är det ju
inte så konstigt egentligen att karlar
åker till olika platser och hämtar
hem ”riktiga fruntimmer” som kan
behaga mannen och sköta hushållsgörat
utan att klaga, många vill ha
det så som gårdagens kvinnor blev
uppfostrade att leva.
Visst fan kan dom flesta få svenska
tjejer!! Grejen är ju bara den att
det är för mycket gny och gnäll på
svenska tjejer som vissa män inte orkar
med... och det mesta gnäll och
tjat bygger på att kvinnan vill ha allt
jämställt, typ det ska delas på städning,
disk, vem ska åka och handla,
vem ska stanna hemma med sjuka
barn, osv.
Helt enkelt den svenska kvinnan
gör revolt och den svenske mannen
orkar inte med det utan åker och
hämtar en kvinna som är tyst och
inte tjatar, utan accepterar att hemmet
är deras huvuduppgift utan att
ifrågasätta det. Och mannen kan
sköta sitt i lugn och ro. Svårare än så
behöver det inte vara.
Faktum är att svenska tjejer är
jävligt körda i huvudet på många
sätt och de är jävligt krävande och
dyra i drift jämfört med vad man får
tillbaks. Sen är de gnälliga och kan
aldrig nöja sig. Är det konstigt att
många inte ens vill ta i dem med
tång nuförtiden?
Thaibrudar är mycket gladare,
trevligare, mindre krävande och upppassande
och behandlar man dem
bra får man så sjukt mycket mer tillbaks
jämfört med svenska tjejer.
Dessutom tycker jag de är mer lojala,
samt är bra mycket trevligare att kolla
på (oftast) än blötfeta arga white
trashtjejer i mjukisbyxor (thais klär
sig alltid mycket propert).
Den svenska ”moderna” kvinnan
har i sitt försök att bli mer som mannen
raderat ut allt som en gång i tiden
var fint, vackert och beundransvärt
med att vara kvinna. Den man
som idag söker en traditionell kvinna
som ser en ära i att ta hand om hemmet,
hushållsarbetet och sin man har
det inte lätt […] Är det då så konstigt
att män hämtar sina fruar från
länder med mer traditionell uppfostran,
och där genusmaffian ännu inte
hunnit sticka klorna i samhället, och
slitit sönder allt det vackra med att
just vara man och kvinna? […] En
vän till mig tröttnade personligen på
de svenska tjejerna. […] Han hämtade
hem en thailändska och idag är
han grymt lycklig. Hon är vacker
som en gudinna, servar honom som
om han vore hennes gud, och han å
andra sidan ser till att de har det bra
ekonomiskt.
Tobias Hübinette är docent i interkulturell
pedagogik, forskare vid Mångkulturellt centrum
i Botkyrka och lektor vid Södertörns
högskola.
I många år har han studerat och samlat
forskning och statistik om blandäktenskap i
Sverige, som omfattar både gifta par och
samboförhållanden.
Främst har han tittat på kvinnor som är
födda i länder i nordöstra och sydöstra Asien,
det vill säga Asien utom arabvärlden
och den indiska halvön, som Kina, Japan,
Filippinerna, Thailand, Sydkorea och
Mongoliet. För läsbarhetens skull kallar jag
framöver denna grupp för asiatiska kvinnor
och dessa blandäktenskap för relationer.
Under de senaste tio åren har asiatiska
kvinnor utgjort den näst eller tredje största
gruppen av kvinnor som invandrar till Sverige.
De andra två grupperna i toppen kommer
från Finland och Irak.
Beroende på ursprungsland lever mellan
60 och 90 procent av de asiatiska kvinnorna
i Sverige i relationer med icke-asiatiska
män, främst från Sverige och övriga Norden.
För kvinnor från Thailand är siffran
nästan 95 procent och för Filippinerna
”Riktiga fruntimmer” 90 procent.
– Antalet asiatiska kvinnor som flyttar till
Sverige för att gifta sig med svenska män
bara ökar för varje år. Det handlar om flera
hundra i månaden. Jag tror inte att kulmen
har nåtts än.
En av orsakerna är bilden av den asiatiska
kvinnan, som är vanlig bland västerländska
män, enligt amerikanska och brittiska studier.
– Jag tror att den gäller i Sverige med.
Om man generaliserar, har svenska män två
bilder av den asiatiska kvinnan. Den första
är en fantasibild av att hon är intressant sexuellt,
som en del av dem kanske själva fattar
är en fantasi. Den andra är att hon är mer
traditionellt kvinnlig än en svensk kvinna.
Något som möjligen är mindre välkänt är
vilken bild många asiatiska kvinnor har av
västerländska män, enligt forskningen.
– Det tragiska är att asiatiska kvinnor tror
att alla västerländska män är mer jämställda
än asiatiska män. Det kan verkligen bli en
krasch när mannens bild är att kvinnan är
traditionell och ojämställd, medan kvinnan
har den omvända bilden av mannen, säger
Tobias Hübinette.
När relationen övergår i våld
Fruimporten kan inte bara leda till krockar,
utan också till fysiskt våld. I ROKS rapport
2/2010 Fruimporten fortsätter: Om kvinnor
som utsätts för våld i anknytningsrelationer
skriver Emma Wilén i första hand om kvinnor
som söker uppehållstillstånd på grund
av anknytning, det vill säga att de har en relation
med en person som bor i Sverige och
utsätts för våld i relationen.
Bilden som Emma Wilén målar upp i
rapporten är mörk. De flesta av de kvinnor
som ROKS möter har upplevt ungefär samma
saker. Mannen som de har gift sig med
har lovat en ljus framtid där han ska kunna
försörja kvinnan och hennes familj eller
släkt. I vissa fall har kvinnan dessutom sett
relationen som kärleksfull. När kvinnan
kommit till Sverige har dock verkligheten
visat sig vara en annan. Kanske är mannen
inte lika rik som han sa. Han börjar också
behandla henne på ett annat sätt. Han blir
kontrollerande och kritisk. Han hindrar
henne från att integreras i samhället, från att
lära sig svenska, från att lära känna andra
människor. Han ljuger om hennes rättigheter
och hotar med att få henne utvisad om
hon trotsar honom. Han tar kontrollen över
hennes ekonomi och utsätter henne också
ofta för både fysiskt och sexuellt våld.
”I ett demokratiskt samhälle i en global
värld är det en självklar rättighet att inleda
relationer och bosätta sig med vem och var
man vill,” skriver Emma Wilén. Samtidigt
lyfter hon fram konflikten med ”fenomenet
fruimport där svenska män samvetslöst utnyttjar
det maktöverläge de har i förhållanden
med utländska kvinnor som är nya i
landet och saknar resurser att hävda sina
rättigheter”.
Fruimporten bygger alltså generellt på en
djup problematisk syn på kvinnor från till
exempel Östeuropa och Sydostasien. Men
det är viktigt att nyansera bilden. Inte minst
är det oerhört viktigt att varken forskare eller
aktivister pratar ”över huvudet” på de
kvinnor som är inblandade i fruimporten.
– Jag kan sitta här i väst och säga att de
här kvinnorna är maktlösa, men det är inte
alls säkert att de håller med. Jag kan inte
veta det. Vi måste bli mycket bredare och gå
in i den historiska utvecklingen, politiskt,
ekonomiskt, och se allt det strukturella för-
MANA 1–2 2012
TEMASIDOR