4 - ATL

Mariannes nya idéer
testas på släktgården
– Våga tänka i nya banor.
Det tipset ger Marianne Eriksson som driver
släktgården ihop med sin mamma och två
syskon. Av Lena Hedman
Byn Tuvattnet omges av blanka
vatten, skog och det stupbranta
Tjärnafjället. På farstukvisten
till släkthuset dricker
vi rabarbersaft och ser ut över
sommarprakten i den lilla byn
med 14 invånare i norra Jämtland.
– Vi barn har alltid varit aktiva
i skogsbruket med plantering
och annat. När pappa gick
bort 1988 slutade vi med mjölkkor
och fortsatte driva skogsbruket
tillsammans, berättar
Marianne.
Hon och syskonen Anna-
Karin och Ingemar är femte
generationen på gården.
De hjälps åt med skogssysslor
och har precis planterat tillsammans.
Mamma Kerstin har tidigare
varit ansvarig för Norrskogs
kurser och när erbjudandet kom
att ställa upp som demonstrationsgård
kändes det naturligt
att hänga på.
NU ÄR DET en av många
gårdar där besökarna inspireras
till att kraftsamla för ökad
VI SKOGSÄGARE 4/09
tillväxt och lönsamhet i skogsbruket.
– Vi är inte det perfekta stället,
vilket inte heller är tanken.
Demonstrationsgårdarna är
ganska vanliga referensgårdar
där det finns kalkyler för utveckling
av olika bestånd. Där
får man se hur de utvecklas och
påverkas av olika skötselåtgärder,
förklarar Marianne.
I Tuvattnet kan besökarna få
höra om en dikning som Mariannes
farfar gjorde i början av
1920-talet.
– Det var en dyr åtgärd men
ökade tillväxten mycket bra.
Pappa Ante i sin tur byggde
skogsbilvägar, vilket också var
bra investeringar.
Marianne tycker att skogsägare
ska inspirera varandra.
Det gäller både i vidare kretsar,
som kraftsamlingsprojektet,
och tillsammans med delägarna
av släktgården.
ATT DRIVA en gård tillsammans
är utvecklande, men kräver
lite extra av delägarna.
– Vi håller sams och det
Byn Tuvattnet ligger inramad av skog och vatten, tio mil norr om Östersund.
Mamma Kerstin ordnar porträtten
och berättar om de fem generationerna
på gården.
handlar om att få igång rutiner.
Om någon arbetar mer får den
fakturera de andra. Positivt är
också att man får motivera
olika insatser som till exempel
avverkning. Det blir en tydligare
planering, säger Marianne.
Gården är på 600 hektar och
en stor del av skogen är mogen
för avverkning. Oftast brukar
de leja ut avverkningen på
Norrskog.
Att leva bara på skogen går
inte, och syskonen har andra
arbeten. Ingemar har en doktorandtjänst
i laserteknik vid Luleå
universitet.
Anna-Karin jobbar på Jamtli
historieland med djurskötsel.
Och Marianne håller motorsågskurser
för företaget Champs
of logging.
PÅ MERITLISTAN finns
världsmästerskapen i motorsågskörning.
Vid tävlingarna i
USA blev hon trea för några år
sedan.
– I tävlingarna medverkar
både män och kvinnor, och det
handlar om att hantera sågen
säkert och med precision, säger
Marianne.
Hon tror att det kan inspirera
andra kvinnor att gå en kurs
med kvinnlig instruktör.
– Det handlar om riktskär,
brytmån och en bra reträtt. Säkerheten
är viktigast, betonar
Marianne.
HENNES RÅD till andra
skogsägare är att våga tänka i
andra banor.
Lönn, hybridasp
och
glasbjörk. I
Tuvattnet blir
det test av
trädslag som
är ovanliga
långt norrut.
Vårdträdet
är en nordlig
skogsalm
som Mariannes
farfar
planterade.
– Om det är svårt att få gran
att ta sig på ett område, men
björken växer så det knakar –
varför inte satsa på blandskog?
Gran växer dåligt på tallmark,
och kanske ska man i stället
hägna in mindre områden för
att rädda tall från älgskador.
– Vill du spara en fin trollskog
för rekreation så gör det.
Det viktigaste för en skogsägare
är att ha en plan för sin
skog.
PÅ GÅRDEN står ett vackert
vårdträd, en nordlig skogsalm,
som hennes farfar bar ner från
fjällkanten 1930. Almen reser
sig stor och ståtlig och har vårdats
ömt.
Trädintresset har gått i arv.
Marianne är mycket intresserad
av att lära sig mer om
olika trädslag. Hon visar gröna
frodiga plantor av ek, lärk,
glasbjörk, hybridasp och lönn.
Hon tycker det är roligt att
odla och provar gärna olika
trädslag.
– Vi satte lärk i våras tillsammans
med gran. Vi får se hur
lärkträden klarar älg- och sorkskador
och snö. Och nu ska vi
se hur de här andra plantorna
klarar sig i Tuvattnet.
39