en PDF här - Föreningen Sveriges Socialchefer

ska man lyfta i motvind bör man böja på knäna • från luleå till världsscenen • vad
är ett hem? vem är svensk? • stål och flanell • vådan av kortsiktigt ekonomiskt
tänkande • sociala entreprenörer för lekens skull • lyft i utmanande motvind
Lyfta i motvind
Socialchefsdagarna 2010
1

foto kerstin öhman
Ordföranden har ordet
Tack för senast! Årets socialchefsdagar var
välbesökta och uppskattade. Luleå visade
sig från sin bästa sida med ljuvligt väder,
vackert kulturhus med vidunderlig utsikt,
god mat och lysande underhållning.
FSS har fått flera nya medlemmar, både i föreningen
och i det helt nystartade webbmedlemskapet.
Att vi blir fler som engagerar oss för de
socialpolitiska frågorna känns bra. Det synliggör
de områden som FSS arbetar för och underlättar
vårt påverkansarbete. Det gör också att fler kan ha
utbyte av varandra.
Förutom kontaktnätet är min stora behållning av FSS att min dagliga
gärning får bredare perspektiv och känns ännu mer meningsfull. Jag
kan påverka, både genom hur jag utför jobbet och genom att vara en
röst för det jag anser behöver lyftas i olika sammanhang. Vi har verkligen
en spännande och viktig uppgift – och vi kan göra skillnad!
Veckan efter socialchefskonferensen skrev jag en debattartikel till
Dagens Samhälle om behovet av kompetenskrav inom äldreomsorgen
där jag bland annat refererade till nationalekonomen Ingvar Nilssons
sätt att räkna och resonera – läs mer om honom på sidan 14. Flera organisationer
och personer har hört av sig och tackat för att FSS lyfter
frågan om kompetenskrav för den stora grupp omsorgspersonal som
är så viktig för ett välmående samhälle.
2010 har varit EU:s fattigdomsår och det kulminerar i höst med flera
konferenser där representanter från FSS kommer att delta. Ett exempel
är temaårets fokusvecka som precis kommer att ha genomförts när den
här tidningen kommer ut. Där ser vi fram emot att vara med i länsvisa
paneldebatter tillsammans med myndigheter, frivilligorganisationer
och näringsliv.
Det och mycket annat står på agendan när det nya verksamhetsåret
nu rullar igång. Vi ska ta oss an de tre strategiska områden vi fick av
årsmötet: Försäkringssystemens förändring (det ska bli spännande att
följa utredningen om socialförsäkringarna), ungdomars levnadsvillkor
och naturligtvis kompetenskrav i socialtjänsten.
Och Gävle förbereder sig för att i september 2011 ta emot oss på
hockeyarenan ”Läkerolen”, en mötesplats av modernt slag. Snart börjar
vi brainstorma kring innehåll, tema och föreläsare. Hör av dig till oss
på info@socialchefer.se med dina önskemål.
Jag ser fram emot ett händelserikt år och hoppas naturligtvis att få se
dig och dina kollegor på Socialchefsdagarna 2011!
Lotta Persson, ordförande
6 Kulturskolan
7 Ska man lyfta i
motvind bör man
böja på knäna
Ronny Eriksson
9 Från Luleå till
världsscenen
Katarina Fallholm
10 Identitet, hem
och hemlöshet
Mustafa Can
12 Stål och flanell
Per Naroskin
14 Vådan av
kortsiktigt
ekonomiskt
tänkande
Ingvar Nilsson
16 Sociala
entreprenörer
för lekens skull
Sara Damber
18 Jag har lyft i
utmanande
motvind
Anders Sundström
20 Deltagarintervjuer
22 Seminarienotiser
24 Mingel och fest
26 Information om
FSS årsmöte
Socialchefen
www.socialchefer.se, info@socialchefer.se
Redaktör Kerstin Öhman
kerstin@immix.se
Form G Lulich Grafisk Form, Uppsala
georg@lulich.se
Omslagsbild Kvällsvy i Luleå, samt bilder
från konferensen. Foto Georg Lulich
Tryck PR-Offset, Mölndal 2010

4
Luleå i mitt hjärta
Några gånger i yrkeslivet hamnar man där allt stämmer. Så var det
för mig när jag jobbade för FSS på Socialchefsdagarna 2010 i Luleå.
Vi har jobbat i ett år med att knyta ihop alla trådar till Socialchefsdagarna.
Det är nervöst och alltid något som ska fixas i sista
minuten men tillfredsställelsen när Allt Verkligen Fungerar är obetalbar.
Personalen på Kulturens hus bidrog stort till det.
Det är otroligt roligt att vara med om ett så stort event, för det
är just ett event – en händelse – inte bara en konferens. Självklart
är innehållet, budskapet och föreläsarnas dagsform väsentliga för
upplevelsen.
Till det läggs de sociala dimensionerna. Viskande korta avstämningar
i publikmörkret. De korta mötena i fikakön, nyfikna frågor
till utställarna i pausen, samtalen med en från början okänd bordsgranne
vid middagen. Gapskratten. Och så de ingående samtalen
om problem som vi har löst på ett sätt men ni har löst på ett annat
sätt, varför då och hur då?
Runtom tillkommer den estetiska upplevelsen. Vilket hus! Vilken
omgivning! Vilket väder!
Avsikten med den här tidningen är att förmedla en del av det
som vi upplevde på plats. Jag hoppas att du som var med också är
nöjd med din upplevelse.
För mig var det speciellt att jobba just i Luleå. Tillbaka till rötterna,
här har mamma och pappa vuxit upp och här bor släkten. Jag
hade nöjet att jobba med min kusin Ann­Christine Halmetkangas
och hennes kollegor från socialförvaltningen – tack Anki och ni
andra för det jobb ni gjorde i konferensreceptionen och med dokumentationen!
www.svenskchefsforening.se ~ 08 – 617 44 99
Nu är det dags för en ny arbetsgrupp
att slå sina kloka huvuden
ihop och göra Socialchefsdagarna
2011 i Gävle till nästa intressanta
event. Hör gärna av dig med synpunkter
till mig!
Kerstin Öhman, redaktör för
Socialchefen och informatör för FSS,
kerstin@immix.se
Vi chefer behöver också facket. Ett medlemskap i Svensk Chefsförening
gör det både lättare och tryggare att vara chef. Vi ger dig råd och stöd
i frågor som rör management, löner, villkor, pensioner, försäkringar
samt förhandlings stöd. I medlemskapet ingår också många förmåner,
bland annat en riktigt bra inkomstförsäkring.
Välkommen som medlem – om du är chef och akademiker.
EN DEL AV AKADEMIKERFÖRBUNDET SSR
foto kerstin öhman
foto georg lulich

foto georg lulich
Karl Petersen som växte upp i Skåne
är KS­ordförande i Luleå. Han undvek
noggrant att berätta om Luleå
med siffror och statistik utan hälsade
välkommen med två dikter, den första
tillägnad alla skåningar i publiken
apropå skördemånaden oktober:
Nu blänker inga betor mer
med kall och rulsig blast.
Till Säbyholm jag körde ner
i kväll min sista last.
Jag hör det dundra ända hit
från sockrets tända slott
där en maskin med oljigt nit
gör betan till kompott.
(Gabriel Jönsson)
1888 föddes Artur Landfors utanför
Boden. Han emigrerade till Amerika
och skrev efter tre år i det nya landet
den här dikten, i juni 1915:
Nu blomma de häggarna där hemma,
och doften är rusande stark.
Och junivindarna sålla
med blomsnö min hemgårds mark.
Nu segla de skyarna där hemma,
och himmelen är välvande vid.
Och solen ger glans över sjöar
och stänk mellan hängen i lid.
Nu segla de skyarna där hemma.
– Det ska vi tänka på idag. Då for vi
hemifrån och nu kommer andra människor
hit. Låt häggarna blomma för
foto georg lulich
En stark röst i
välfärdsdebatten
FSS ordförande gladdes åt att drygt
400 personer hade sökt sig till Luleå.
Invigningstalet präglades av de frågor
som FSS verksamhet kretsar runt.
– Hård motvind har blåst många
människor rakt in i socialtjänstens
verksamhet.
Av de utförsäkrade som kommit
till arbetsförmedlingen har en liten
del fått jobb – bra för dem, säger Lotta
Persson, men många kommer att slussas
mellan myndigheter och olika bidrag.
Knappast en värdig tillvaro.
Det är inte heller en värdig tillvaro
att sakna bostad. Socialtjänsten får i ­
bland agera bostadsförmedling. Lotta
berättade att FSS engagerar sig i projekt
som syftar till att förbättra den
sociala bostadspolitiken.
Arbetslösheten för unga är hög. FSS
tycker att ingen ung människa ska stå
utan sysselsättning och tvingas leva på
bidrag efter sina gymnasiestudier.
– Ge dem stödpersoner och personliga
insatser. Och slopa snarast 90dagarsregeln!
Socialtjänstens uppdrag är att
stötta när motvinden drabbar människor.
Våra gamla lösningar fungerar
inte alltid. LSS har diskuterats,
bl.a. på Socialchefens blogg – kan den
individanpassas mer? Ger den negativa
inlåsningseffekter? Lotta Pers­
son uppmanade till att diskutera LSS
utifrån innehållet och effekten, inte
kostnaderna.
Förra året gladde hon sig åt förslaget
på basutbildning inom äldreomsorgen.
Glädjen blev kortvarig,
förslaget drogs tillbaka. Och detta för
landets största yrkesgrupp, ca 180 000
vårdbiträden och undersköterskor
inom omsorgen.
– Kompetenskrav är en av FSS absoluta
huvudfrågor. Med bra metoder
och rätt kunskap kan vi göra mer
med befintliga resurser. Lotta Persson
nämner det krav på upprättelse som
kommer från personer som vanvårdats
under sin tid som omhändertagna.
– De har upplevt förfärliga situationer
och det är vårt ansvar att se till att
det aldrig upprepas.
FSS vill påtala missförhållanden
och påverka beslutsfattare så att
människors levnadsvillkor förbättras.
Med över 500 medlemmar blir
föreningen en allt starkare röst i välfärdsdebatten.
– Utan mod, utveckling och nytänkande
fungerar inte verksamheten,
det är därför jag tycker att jobbet är så
spännande, avslutade Lotta Persson
och önskade deltagarna tre givande,
roliga och inspirerande dagar.
dem. Välkomna till Luleå. foto georg lulich
5
Invigning

6
Kulturskolan
foto georg lulich
”Jag har en vän som går
vilse varje dag, av rädsla
väjer hon för minsta
obehag, om hon blir
trängd väljer hon att fly
undan möjligheten att
bli fri. På ytan har hon
allt som krävs – jag som
ser vet att det är så vi
alla gör … Regnet faller,
säger oss hur sköra vi är.”
Från invigningsprogrammet av
Luleås kulturskola

foto georg lulich
Ronny Eriksson
foto georg lulich
foto georg lulich
Ska man lyfta i
motvind bör man
böja på knäna
– Jag hör att det inte
bara är norrbottningar
här, det kom ju applåder.
Sånt håller inte
vi på med, sa Ronny
Eriksson när han klev
upp på Stora Salens
scen i Luleås Kulturens
hus. Den påhittige
pessimistkonsulten
från Piteå har ett annat livsrecept. Det gäller
att ha lite lämpligt trevligt. Inte för kul.
– Ett gott skratt förlänger livet sägs det,
men har vi råd med det idag? Vi norrbottningar
dör i tid, vi flinar inte i onödan, dundrade
Ronny Eriksson när han tog ett resolut
nackgrepp om publiken på den allra första
storföreläsningen på årets Socialchefsdagar.
Medellivslängden i Jokkmokk är 76 år
och i Danderyd 84 år. Det påstås vara en viss
överdödlighet i Jokkmokk.
– Och tänk här uppe har vi gått och trott
att dödligheten är 100 procent, men vi dör
tydligen oftare än vad folk gör på andra ställen.
Det formar en ju.
Ronny Eriksson gillar inte alls temat Lyfta
i motvind.
– Då blåser man ju bort. Blåser det motvind
gäller det att lyfta nåt tungt och då får
man böja på knäna. Motvind är vi vana vid
men inte fan försöker vi flyga. Det norrbottniska
är att vara förankrad, beredd på vad
som komma skall.
– Jag fick pessimismen med modersmjölken.
”Faller smörgåsen i pottan så nog faller
den med smöret ned” sa de hemma i Piteå.
Apropå att vara beredd talar Ronny om
hur vi handskas med problem i Sverige.
När ”zebralagen” kom för ett antal år sedan
blev det förbjudet att köra på någon
på ett övergångsställe. Förut fanns en
överenskommelse mellan bilist och fotgängare,
nu litar fotgängarna på lagen.
Och påkörningsolyckorna på övergångsställena
har ökat.
– Hur löser vi det? Jo vi tar bort en massa
övergångsställen. Då minskade antalet
olyckor på övergångsställena …
Göran Persson får sig en släng av sleven.
Är vi säkra på att han var socialdemokrat,
undrar Ronny.
– När jag uppträdde på en pub i Stockholm
häromsistens stod det ett stort gäng i publiken
och jag blev nyfiken och frågade vilka de
var. ”Manpower!” Och var fanns publiken
som egentligen skulle ha varit där? Vet du att
dina grannar verkligen är dina grannar? Var
Göran Persson någonsin sosse, han kanske
kom från ett bemanningsföretag?
– Vad ska vi tro på idag? Förr trodde vi
på Gud, det gjorde jag när jag växte upp och
hörde en svavelosande domedagspredikant
från Bastuträsk säga ”en dag när ingen anar
det går jorden under”. Det är jag som har
hållit jorden igång genom att varje dag ana
att idag går jorden under!
Vad ska man tro på?
Inte ens Jesus kan man tro på, hävdar Ronny,
för historien om Jesus, den heliga jungfrun
och de tre vise männen är ju snodd. Redan
1 200 år före Kristus är samma historia nedtecknad.
– Kan man tro på ekonomerna? Varje dag
sänds ju ekonominyheter som om vi alla
skulle darra av fasa av beskedet ”Tokyobörsen
har gått ner med 0,2 procent”.
Det norrbottniska vemodets muntraste
uttolkare raljerar nu en stund över ekonomiska
termer som outsourcing och synergieffekter.
– Benchmarking är en annan term. Jag
vet inte riktigt vad det betyder, men vilket
skäll man fick om man gjorde det i skolan.
– Jag har en vuxen son som för 15 år sedan
köpte NHL­bilder för alla sina pengar.
När de satt därhemma och bytte bilder var
det som att höra börsdirektörer prata med
varandra. De visste hur mycket korten var
värda för att en affär i Luleå betalar så myck­
7

8
et, sa grabbarna. Men det visade sig att den
affären inte fanns – det hela rullade på för att
man trodde att den fanns. Är det någon som
vet om Nasdaq finns på riktigt?
Vad ska man tro på då? Om man står där i
motvinden och vill lyfta borde det väl finnas
något som strävar framåt, en vision, ett mål,
en mening? Ronny Eriksson vill ha en ledstång
in i framtiden, och har därför knådat
om tio Guds bud till den draglina som kan
få upp oss i luften.
1. Du skall inte, försåvitt du inte är invandrare,
ha några andra gudar jämte mig.
2. Du skall icke missbruka Guds namn och
inte droger eller alkohol.
3. Hedra din fader och din moder och deras
nya partners. E de där din pappa? Ja. Heter
han Lars? Ja. Han e bra, han har vi haft.
5. Du skall icke dräpa försåvitt du icke går
med i Nato.
6. Du skall icke begå äktenskapsbrott. Som
äktenskap räknas även sammanboende
med eller utan barn.
7. Du skall icke stjäla mer än du kan bära
med dig.
8. Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot
din nästa, icke heller mot din nuvarande eller
före detta.
9. Du skall icke ha lust till din nästas hus
men gärna till lägenheten om den kan göras
om till bostadsrätt.
10. Du skall icke ha lust till din nästas fru
eller man.
– Hoppas ni socialchefer fattar några kloka
beslut de här dagarna så att vi får ett Sverige
där vi alla kan leva tillsammans i fortsättningen,
avslutade Ronny Eriksson och lovade
att komma tillbaka redan på kvällen
för att spela med sitt ”lurviga band” Euskefeurat.
Mobiltelefonen som verktyg i hemtjänsten
Demografin förändras, människor
lever längre och andelen äldre
ökar, samtidigt skärs budgetar
ner och besparingskraven ökar.
Det kommer att bli en stor
utmaning att erbjuda en fullgod
äldreomsorg med begränsade
resurser. Effektivisering och
teknologi kommer att vara
en del av lösningen.
GIS Kartor
Planering
Larmhantering
STT Condigi är en ledande leverantör av trygga och effektiva äldreomsorgslösningar. Med
helhetslösningen, kommunplattformen, skapar STT Condigi ett kvalitetssäkrat och optimerat
verktyg för en trygg och effektiv omsorg. Vill du veta mer? Besök www.sttcondigi.com
Jag hör att det
inte bara är
norrbottningar
här, det kom ju
applåder. Sånt
håller inte vi
på med
Kvalitetssäkring
Insatsrapportering
Digital nyckel
foto georg lulich

”Du är ju som toppen på en Toast Skagen!”
har Carl-Jan Granqvist sagt om Kalixfödda
Katarina Fallholm.
foto georg lulich
Katarina Fallholm är
numera fast förankrad i
Luleå och Norrbotten.
Här tillsammans med
socialchef Agneta Ekman,
Luleå kommun.
Från Luleå till
världsscenen
Vilken upplevelse att höra Katarina Fallholm sjunga
Somewhere over the rainbow och Hallelujah. Hon är en
kreatör med många uttryck: sång, måleri, design och det
skrivna ordet.
När Katarina Fallholm berättade om sitt liv för oss på
Socialchefsdagarna handlade det mycket om att som ung
tjej lämna Norrbotten och ge sig ut i världen, att hela tiden
våga utmana sig själv och prova nytt med nyfikenhet och lust.
Som flygvärdinna i Saudiarabien levde hon ett
inspirerande liv med många spännande möten. Hon har
utbildat sig på operahögskolan, driver eget företag som
operasångerska och har fått fina recensioner för flera roller.
Hon målar tavlor med kattmotiv och har på senare år även
börjat designa silversmycken med utgångspunkt i tavlorna.
Hon uppträder ofta på scener runt om i världen men är
numera fast förankrad i Luleå och Norrbotten.
9
Katarina Fallholm

foto georg lulich 10
Mustafa Can
Identitet, hem och hemlöshet
Att Mustafa Can kan beröra
vet nog alla som sitter
i publiken. Han fick Sveriges
Radios växel att braka
samman efter hans sommarprogram
2003. Han
verkar vara en avspänd,
insiktsfull och mogen man
med mycket värme och
med stor kärlek till våra
litteraturklassiker.
– Jag hade inte tänkt att
berätta om min mor idag,
men det är omöjligt att låta
bli efter de senaste dagarnas
händelser, säger Mustafa
Can och syftar dels
på valet, dels på ett samtal
med Sverigedemokraternas
pressekreterare Mattias
Karlsson när de möttes
inför en radiosändning.
Det märks att han är
upprörd och undrar vem
som bestämmer parametrarna
för svensk? Man är
ju svensk när man känner
sig det. Och vad är hem?
– Han som är pressekreterare
och ska bli SD:s kulturpolitiska
talesman kunde inte citera en
enda strof av Ekelöf. Jag inte bara säger att
jag värnar om det svenska, jag praktiserar det
också. Jag utmanade honom att säga vad Sara
Lidmans stora epos heter. ”Asså sånt avgör
inte om man är svensk.”
Journalisten och författaren Mustafa Can
brukar säga att han kommer från Skövde.
Folk nöjer sig inte med det utan frågar varifrån
kommer du på riktigt, du ser inte ut att
vara från Skövde?
­ Hur fan ser en skövdebo ut? undrar han
med eftertryck och går till papperskorgen
och lägger ur prillan.
Blicken i fjärran
Mustafa berättar hur han brukade stanna
upp i hallen när han kom hem från skolan
för att betrakta sin mamma. Hon satt alltid
på sin stol i deras lilla kök i Skövde och tittade
ut genom fönstret.
– Hennes tankar sträckte sig längre bort
än mina nådde. När jag frågade vad hon tittade
på svarade hon alltid, jag tittar inte på
något, jag ser inget min son, inget.
– I 30 år satt hon där och tittade ut genom
fönstret. Det hon såg, föreställer jag mig, var
en flicka på 15­16 år som satt på en matta i en
fattig by och vaggar en baby i sina armar medan
hon sjunger en klagosång och folk försöker
rycka det döda barnet ur hennes armar.
– Jag föreställer mig hur samma flicka sitter
på samma matta ett år senare, sjunger
samma klagovisa och sträcker sig efter sitt
andra döda barn. En flicka som blivit 18­19
år vaggar ett tredje barn i armarna, återigen
rycks det döda barnet ur hennes armar. Hon
födde 15 barn och fick sju dödfödda barn i
rad. Sju omärkta gravar.
– Nu sitter hon här framför mig, åldrad
i förtid. Vad tänkte hon när barn efter barn
dog? Hur behöll hon sinnet? Hon levde förtryckt
och fattigt men trots allt i trygghet
– man känner grannarna, kan språket, sägnerna
och traditionerna. Så hamnade hon i
Skövde, i ett miljonprogramområde.
– Längtar hon tillbaka till byn? Vilka
drömmar hade hon? Ni kan tänka er vilken
krock det blir när man är 10–11 år och ljuset
som allt kretsar runt, livets axel, var så långt
borta från mig trots att hon var mig så nära.
För mig hade det blivit självklart att man avbryter
allt för Stenmarks andra åk.
– Historier, traditioner och sägner är en
del av det kollektiva minnet. Allt detta tog
mina syskon och jag snabbt del av medan
människan som stod oss allra närmast betraktade
livet vid sidan av.
Vad är ett hem?
Mustafa växte upp i spänningsfältet mellan
den gamla och nya världen. I hemmet höll
mamman fast vid det traditionella bylivet,
ett steg utanför fanns idoler, fotbollsträning,
flickvänner och de rätta kläderna.
Redan den dag de anlände till Sverige
konstaterade hans far ”vi har utvandrat för
att återvända”.

foto georg lulich
– Varje sommar drog vi iväg och levde
byliv vid foten av Ararat för att komma ihåg
rötterna, trots militärkupper och undantagstillstånd.
Far planerade vad han skulle
göra vid återkomsten – en bensinstation
ville han öppna!
– Jag som fått yttrandefrihet i Sverige,
kunde läsa klassiker utan att få en kula i mitt
huvud, skulle jag sitta i 40­gradig värme och
vänta på någon bonde som ska tanka diesel?
– Det händer något i hjärtat när jag tänker
på ”hem”. Krusbär, vetebullar, lingon, litteratur
– Ekelöf, Lagerlöf… Vi syskon hade
blivit mer svenskar än föräldrarna räknat
med. Ändå hjälpte vi dem att upprätthålla
drömmen om att återvända till foten av ett
dammigt berg och öppna bensinstation.
Släktingar frågade när de skulle återvända
och vartefter tiden gick svarade Mustafas
far: när alla barn har utbildat sig, när de skaffat
sig jobb, när de gift sig och skaffat familj,
när barnbarnen utbildat sig.
– Nu har det gått 35 år. Min drygt 80­åriga
moster sa till min far ”tyng inte barnens sinnen
med dina drömmar om hemlandet, ni
kommer att återvända, men i kistor”. Min
mors kista blev den första.
När mamman dog 2005 sa pappan ”jag
förbannar utvandringen för vi utvandrade
inte för att stanna och dö här, utan för att
återvända och dö där i hemlandet”.
– Mina syskon och jag vårdade en livslång
sorg. Vi skulle inte få för starka känslor för det
nya landet, men assimileras, det skulle vi.
En känsla av trygghet
Mustafa Can fortsätter att reflektera över
begreppet hem och drar paralleller med
Mobergs Utvandrarna.
– Kristina var som min mor, de gifte sig
unga, fick barn unga, begravde sina barn
unga, levde tysta och döva i ett samhälle där
de inte kunde språket, kände ensamhet men
gömde den som en skamlig sjukdom.
Kristina i det nya landet drömmer om årstidernas
fägringar. Hur långt hon än sträcker
sina tankar kommer hon inte dit. Alldeles
innan hon dör har de första astrakanerna
som de tagit med sig från hemlandet mognat
och hon tar ett bett och känner smaken
av hemlandet. ”Jag är hemma”.
– Vad är ett hem? För min mor och Kristina
var hemma inte en fysisk plats. En av de
sällsynta klara stunder mor hade mot slutet
av sitt liv sa hon ”min son, jag är så lycklig, jag
känner mig hemma”. Ett hem är ett mentalt
tillstånd, en känsla av trygghet.
– Sen skiter jag fullkomligt i om så tusen
nationalister talar om för mig att jag aldrig
kan bli svensk. Det är inte upp till dem, det
är faktiskt upp till mig att avgöra, säger Mustafa
och får spontana applåder.
En klassiker
– Litteraturen hjälpte mig mycket under de
svåraste åren här. Biblioteket var mitt tempel,
jag som kom från analfabetisk familj hade
fri tillgång till hela världens litteratur. Arbetarklasslitteraturen,
klassikerna och poesin
hjälpte mig att göra det här nya landskapet
till mitt. Min svenska blev mycket bättre, jag
fick förståelse för hur det här samhället har
vuxit fram, jag tog del av det kollektiva minnet.
Jag kunde citera Strindberg som tonåring
och känna att jag briljerade på ett sätt
som rev murar.
– Det här med att behärska litteraturen,
skrattade Mustafa Can och la armen om Luleås
socialchef Agneta Ekman som kommit
upp på scenen för att tacka honom, det kan
man faktiskt också skaffa brudar med!
Mustafa får varma applåder av publiken
och Agneta tackar honom.
– Du har lyckats fånga det finstämda även
i ett så här stort auditorium.
Han citerar avslutningsvis Tegnér: ”Att
tillbakavisa ett beröm är att önska att berömmas
två gånger”.
foto georg lulich
11
Vi syskon hade
blivit mer svenskar
än föräldrarna
räknat med

12
Per Naroskin
foto georg lulich
Stål och flanell
Per Naroskin blev introducerad av Yngve
Sundin som i racerfart rabblade upp en
räcka av föreläsarens meriter: psykolog och
psykoterapeut, författare, utbildare, en av
Spanarna i SverigesRadio P1, konsult som
dessutom fuskat som stå­uppkomiker, årets
talare för några år sedan … Per själv beskriver
sig som psykologins motsvarighet till en
schweizerkniv.
– Vad roligt att ni åker hit till Luleå och
träffas trots att det är dyrt, miljöovänligt och
riskabelt för hälsan. Tolv av er kommer att
åka hem härifrån med vinterkräksjukan.
Ledsen – men så är det.
Per Naroskin är psykolog och psykoterapeut.
Till honom kommer människor
med skilda problem, men alla har mod att
ta tag i sina liv för att åstadkomma ett lyft.
Per är också ofta ute och föreläser och berättade
lättsamt hur han en gång presenterats
i programmet som ”en liten överraskning
till kaffet” och att han knappast motsvarade
förväntningarna som personalen på det
mansdominerade företaget hade. Det blev
inga brudar som hoppade upp ur tårtan.
– En medelålders lönnfet tunnhårig psykolog
– det fick de och det är vad ni får.
Spänningsfält mellan hårt och mjukt
Inför en annan föreläsning för ett byggprojekteringsföretag
berättade vd:n i förväg för Per
vad heldagskickoffen skulle handla om. ”På
förmiddan ska vi prata om allt som är väsent­
ligt i vår organisation, förmiddan går i stålets
tecken. Efter lunch, ja då kommer du.”
– Han märkte att det inte lät riktigt snällt.
”Ja vet du, man kan uttrycka sig så här att du
kommer att bli dagens flanell.” Det hördes att
han tyckte mycket om flanell. Men jag har
svårt att identifiera mig med det. Jag har svårt
att se lösningar där stål och flanell ingår i en
gemensam produkt – ”det enda som fattas i
den här flanellpyjamasen är en rejäl stålbalk”.
– Men hans uppdelning i stål och flanell
sätter fingret på något vi gör hela tiden fast
vi borde ha slutat för länge sedan. Vi delar in
tillvaron i hårda och mjuka värden som vore
de två olika dimensioner. Drottningen bland
hårda värden är ekonomi och arvtagerskan
teknik. Bland de mjuka värdena finns trivsel,
tillit och balans i tillvaron.
Det var i spänningsfältet mellan stål och
flanell som Per Naroskin höll sig under föreläsningen/stå­upp:en
– det märks att han
har scenvana så som han modulerar rösten,
levererar fyndigheter och får publiken att
hela tiden hålla sig alert.
Chefen orsakar hjärtinfarkt
En tydlig bild av hur kropp och själ hänger
ihop ges i en doktorsavhandling om medarbetares
hälsa och ledarskap (Anna Nyberg,
Karolinska Institutet, 2009). Den som
har vantrivts med sin chef löper 25 procent
högre risk att få hjärt­ och kärlsjukdomar
upp till tio år efter avslutad anställning. Och
det efter att faktorer som övervikt, rökning
och ärftlighet räknats bort.
– Vilket ansvar ni som chefer har!
foto georg lulich

Han tror inte att någon kommer att stanna
hela livet på samma arbetsplats som hans
pappa gjorde eftersom mönstren är mer rörliga
nu. Tidigare gjorde man karriär på ett
sätt: var man bra på det man gjorde klättrade
man raka vägen uppåt tills man nådde den
nivå där man inte längre var bra på det man
gjorde och där blev man kvar. Man hade nått
sin personliga inkompetensnivå, PINK.
Per berättar om ett samtal han hörde mellan
två kollegor ”– Om man får förfrågan
om befordran är det inte lätt att tacka nej.
– Jo det är bara att se till att man inte blir
befordrad. – Vadå, ska man inte vara bra på
det man gör? – Jo, man ska vara bra men lite
socialt udda.” Naturligtvis fick vi flera tips av
Per på hur, och bäst av allt är att sminka sig
lite för mycket.
– Det funkar jättebra på kvinnor men det
funkar ännu bättre på män.
Hamna utanför största skräcken
Per Naroskin tog upp en av våra starkaste
rädslor, nämligen att hamna utanför. Anknytningsteorin,
som är spädbarnets överlevnadsstrategi,
har vi väl alla hört talas om.
– Trygga barn ägnar sin tid åt att utforska
världen, krypa tillbaka och tanka trygghet i
allt vidare cirklar ända tills de flyttar hemifrån
(då kommer de tillbaka och tankar
pengar). Ett otryggt barn kan inte vara säker
på att mamma eller pappa finns kvar så det
klamrar sig fast, eller gör sig helt oberoende
för att inte behöva någon.
Samma mekanismer gäller för vuxna och
det är viktigt att komma ihåg i t.ex. förändringsarbete.
Trygg personal kan ta risker och
utmaningar för att utvecklas, vilket kommer
organisationen till godo.
Vi har en övertro till att hitta rätt från
början, vare sig det gäller arbetsteam eller
kärleksrelationer. Platsannonser dignar av
krav och datinghemsidor utlovar ojämförlig
precision i matchningen. Men det som avgör
är inte om matchningen är 100 procent
rätt från början, utan hur man hanterar relationer
och processer.
– Det är flanellkompetensen som vi måste
sätta in i stålkonstruktionen.
Modigt att stanna upp
– Till mig kommer personer med skilda
problem. Uppväxten har skett till priset av
att tillvaron måste vara oföränderlig för att
Vi har en övertro till att hitta
rätt från början, vare sig
det gäller arbetsteam eller
kärleksrelationer
de ska klara sig, eller så måste de förekomma
hellre än förekommas och känner att de duger
bara så länge de levererar. Gemensamt
för dem är att något sker som tippar dem
över kanten.
– Jag tycker sällan synd om mina patienter.
Jag känner stor respekt för den som har
mod att stanna upp och syna sitt liv i sömmarna
för att skapa något bättre.
En människa har möjligheter och styrkor
som hon inte använder sig av och det, menar
Per Naroskin, gör att någon stannar kvar i ett
sedan länge dött äktenskap, en annan tror sig
inte ha förmåga att klara en förändring, en
tredje jobbar långt under sin kapacitet, osv.
Han tycker att fler borde tämja sin inre
varg i stället för att undvika den. Svårigheten
ligger i att få en människa att ta risken att utveckla
sig. Det krävs styrfart för att inte bara
glida med strömmen och bli ett offer för omständigheterna,
vilket ofta händer den som
hamnar utanför gemenskapen.
Styrfarten kan komma inifrån människan
själv, eller överföras från en utomstående.
Inte minst är det viktigt att hålla en
bra styrfart i våra professionella relationer.
Maxfart är att driva för hårt – en sådan chef
tappar medarbetarna långt bakom sig. Har
du för låg styrfart i ledarskapet blir det som
att valla katter.
– Och i klientmötet måste du se personen
där hon är och bekräfta samtidigt som
du utmanar henne att klara lite mer. Utan
styrfart överväldigas du av hennes svårigheter,
är du för snabb riskerar du att förlora
respekten för henne.
Någonstans där sammanfattade han också
sitt eget föredrag – styrfart för att fånga
intresset och fartfyllt nog för att behålla en
lyssnande publik precis hela vägen. Sedan
var det dags för Per Naroskin att ge sig ut på
fortsatt spaning mellan stål och flanell.
foto georg lulich
13

14
foto georg lulich
Vådan av kortsiktigt
ekonomiskt tänkande
foto georg lulich
Det långa namnet på nationalekonomen
Ingvar Nilssons föreläsning var ”Prevention
och rehabilitering, en kortsiktig kostnad eller
en social investering i lönsamhet – om att
svälta sig eller investera sig ur krisen”. Kortfattat
kan man säga: Var inte dumsnål, det
blir dyrt i längden.
Ett telefonsamtal från Statens ungdomsråd
med frågan ”kan du hjälpa mig räkna på
vad missbruket kostar?” var starten på Ingvar
Nilssons bana som nationalekonom med
specialkunskap om utanförskapets, preventionens
och rehabiliteringens ekonomi.
– Jag var i 30­årsåldern, ung, vacker och
fullständigt omdömeslös så jag svarade ja på
frågan.
Snabbt upptäckte Ingvar att inget var så
dyrt som att låta en missbrukare hålla på.
Med en prislapp på utanförskap hittar man
också värdet på rehabilitering och prevention.
Det blir för dyrt
Av de 95 000 barn som föds varje år hamnar
12,8 procent i livslångt utanförskap. För
deras utanförskap i åldern 20–65 år betalar
samhället 137 miljarder + produktionsförluster
73 miljarder = hisnande 210 miljarder
kronor. Och det bara för en årskull.
– 210 miljarder är prislappen för business
as usual. Det är omöjligt att utplåna utanförskapet,
men vi kan reducera det.
– Frågan man sällan ställer är ”vad kostar
det om vi inget gör?”.
Han presenterade ett räkneexempel utifrån
7­åringen ”Patrik” som i likhet med
3–6 procent av Sveriges barn har adhd. Ingvar
visade en bild där det tydligt framgår att
skolmisslyckande är sista knuffen till utanförskapet.
– Säg att vi med ett brett insatsteam kan
rigga projektet Rädda Patrik redan i lågstadiet.
Prislappen är en halv miljon och den
ska betalas nu.
Ingvar Nilsson är drastisk och säger att
de flesta hanterar det ungefär som att kissa i
sängen, varmt nu men kallt och obehagligt
sedan. ”Det blir för dyrt” är nämligen det
vanligaste beskedet.
Men det kostar ungefär 27 miljoner kronor
att i ett 20­årsperspektiv lämna Patrik
vind för våg. Det är prislappen som ska ställas
i relation till preventionsprislappen på
en halv miljon.
Ställer vi kostnader mot intäkter (som
kan översättas med ökad produktionsförmåga
i vuxen ålder + uteblivna framtida
kostnader) blir Patrik inte längre en kostnad
utan ett socialt investeringsprojekt med god
avkastning.
– Om vi så bara lyckas en gång av 54 har
vi rott hem slantarna!
Norrtäljeprojektet
Ingvar Nilsson tog oss med till den nu
33­åriga Patrik, som med rakat huvud och
svällande muskler sitter av åtta år på Norrtäljeanstalten.
Bakom sig har han mängder
av smådomar. Här får han för första gången
sin diagnos och konstateras ha klockren
adhd – mellan 25 och 45 procent av de ca
7 000 intagna på anstalt har/kan ha adhd.
Tillsammans med 29 andra intagna får
Patrik psykofarmaka och pedagogiska, utbildningsmässiga
och terapeutiska insatser.
Personalen vittnar om de goda resultaten.
Vad händer med adhd­barnen om vi inte
gör något? Samhällets prislapp för att låta
30 personer med grav adhd och missbruk
fortsätta sitt utanförskapsliv är 800 miljoner
kronor, berättade Ingvar.
– Tänk om det fanns en riskkapitalmarknad
för prevention! Om Norrtäljeprojektet

foto georg lulich
lyckas till 30 procent ger det på 20 års sikt en
avkastning på 80 gånger de satsade pengarna.
Strukturfel
För att kunna brottas med frågorna på allvar
måste vi brottas med brister i metoder, synsätt
och strukturer.
Stuprörslogiken, där ingen tar helhetsansvar
men alla tror att någon annan gör det, tvingar
ut klienten i ett socialpolitiskt gatlopp mellan
olika instanser.
Skillnaden mellan kort sikt och lång sikt
Du måste se den kortsiktiga säkra kostnaden
i relation till de långsiktiga osäkra vinsterna
och beräkna vad det kan kosta att inte
satsa på Patrik.
I exemplet Patrik skulle vi behöva investera
500 000 kronor för hans (och andras)
framtida hälsa, och enligt rådande system
kostnadsförs det omedelbart. Här behöver
vi skapa ett socialt investeringsutrymme.
Ingen skulle drömma om att skriva av ett
nybyggt kommunhus i samma års budget.
Marginaliseringens kedjebrevsekonomi.
När det har gått för långt kommer städpatrullerna
in: polis, kriminalvård, kronofogde,
missbruksvård osv. Det kostar betydligt
mer än att arbeta med tidiga generella förebyggande
insatser i såväl samhällsbygget
som skolan och barnomsorgen.
Worst case – best case
Hur ser värsta och bästa fall ut för Patrik i
åldern 0–19 år? Worst case­kostnaderna stiger
drastiskt i tonåren. Att det får gå så långt
beror på att vi inte tittar längre än vad årsbudgetnäsan
räcker.
Best case för Patrik i åldern 0–6 år är nämligen
mycket dyrare än worst case, så den
förskolechef som står inför valet att ta de besvärliga
frågorna och samverka för att hitta
de rätta insatserna, eller härda ut tills Patrik
börjar skolan, väljer oftast det senare alternativet.
Därefter gör skolan sitt bästa för att blunda
för problemen. Så småningom har den
insparade halvmiljonen vuxit till många
miljoner, för att inte tala om det personliga
lidandet för Patrik, hans familj och de som
råkar ut för honom om han går in på en kriminell
bana.
Kan vi skapa ett socialt investeringsutrymme
och flytta kostnader mellan olika
budgetar över tid skulle vi nå bättre resultat
för alla. Här behövs ett långsiktigt tänkande
– dels handlar det om en människas hela liv,
dels syns effekterna först efter två­tre mandatperioder.
– Vilken skylt vill ni ha på socialkontoret?
”Här bedriver vi kostsam socialtjänst”
eller ”Här sysslar vi med att långsiktigt sanera
kommunens ekonomi”. Varje person
ni lyckas bryta utanförskapet för ger 10–15
miljoner kronor i samhällsvinst.
Ingvar Nilssons räknexempel tvingar
oss att tänka till, ifrågasätta strukturer och
resursanvändning. Det är möjligt att förändra!
Goda exempel och fler
konkretiseringar hittar
du på socialchefer.se
där anteckningar finns
från det seminarium som
Ingvar Nilsson också höll
på Socialchefsdagarna.
15
Ingvar Nilsson

16
entreprenörer
för lekens skull
En social
entreprenör
är en person
som bär på
en lysande
idé och drivs
av viljan att
förändra
något i
samhället
Sara Damber Sociala
Lajv som undervisningsform, ett leksaksbibliotek
och ambulerande teater för att
uppmuntra till fri lek långt bort från dataspel
– det är tre exempel på idéer som tio
utvalda sociala entreprenörer får hjälp med
att utveckla och marknadsföra av Kinneviksgruppens
Playing for Change.
Sara Damber är verksamhetschef för
Playing for Change som uppmärksammar
barns rätt till lek och kraften i socialt entreprenörskap.
– Jag har alltid arbetat för att skapa en
bättre värld för barn och unga, både tillsammans
med regering och myndigheter. Nu
jobbar jag för ett vinstdrivande bolag med
att hitta sociala entreprenörer som drivs av
samma förändringsvilja.
Upprinnelsen till Playing for Change var
att Kinneviksgruppen, som finns i 70 länder
och fortsatt växer, ville bli bättre på att
ta socialt ansvar – eftersom det är ett vinstdrivande
bolag handlar det rent krasst om
att skapa starkare relationer med kunderna,
men på ett sätt som kommer människor i
samhället till godo.
Drivs av vilja att förändra
Sverige har en stark folkrörelsetradition och
talar gärna om ideella organisationer, inte så
ofta om socialt entreprenörskap och starka
individer. En social entreprenör är en person
som bär på en lysande idé och drivs av
viljan att förändra något i samhället, berättade
Sara Damber.
Genom att matcha ideellt engagerade
personer med drivna affärsentreprenörer
stärker Playing for Change det sociala entreprenörskapet
så att bra idéer, både tjänster,
produkter och metoder, kommer ut på
marknaden och påverkar barns och ungas
villkor till det bättre.
”Everyone is a changemaker of the world.”
Citatet är Bill Draytons som 1980 grundade
Ashoka, en internationell verksamhet som
stödjer sociala entreprenörer.
Faktum är att 53 procent av svenskarna
bär på en idé som de anser kan förändra
världen, vilket låter mycket, men i t.ex. USA
ligger siffran på 80–90 procent.
Inkubator möjliggör
Det kom i alla fall in 1 875 affärsplaner när
Playing for Change lanserades i början av
året och sökte första kullen sociala entreprenörer.
Efter en grundlig urvalsprocess valdes
tio ut för att gå vidare till en inkubator
som för att ge en flygande start ger entreprenörerna
mentorskap och lönefinansiering.
– De får lön av oss i upp till tre år, men
måste varje år göra en utvecklingsrapport
och kunna visa på resultat för att få fortsatt
stöd. Eftersom vi vill behålla affärsmässigheten
kräver vi resultat även om det inte är
direkta vinster vi talar om.
Den sociala entreprenören kan driva
ett socialt företag, där vinsten helt återinvesteras
för att utveckla verksamheten, en
organisation, stiftelse etc. Oavsett vilket så
foto georg lulich

strävar den sociala entreprenören efter att nå
sociala mål. Den immateriella rätten stannar
kvar hos entreprenören.
Sara Damber berättade att de är noggranna
med att sätta indikatorer i början av arbetet
för att ha något att mäta mot. En annan viktig
sak är att entreprenörerna för en dialog med
sina intressenter.
Bland den första kullen entreprenörer
finns idéer som pedagogiska leksaker för att
utbilda barn i miljöförståelse, volontärer som
hjälper till med mattestudier, ett leksaksbibliotek,
lek som terapiform för barn med traumatiska
upplevelser och ambulerande teater
för att stimulera den fria leken.
Att det blev just lek för förändring grundar
sig i barnkonventionens artikel om barns
rätt till lek. Många internationella program
och organisationer är inriktade på trygghet,
mat, husrum och utbildning – de basala behoven
och de som naturligtvis måste tillgodoses
först. Men leken är oerhört viktig för
ett barns utveckling. Lek och lekfullhet ligger
också nära Kinneviksgruppens kärnvärden.
Lekens kraft är stark
– För ett år sedan befann jag mig på en skola,
vilket jag gjort tusentals gånger förut men
den här skolan bestod av några plåttak och
tunna pappersväggar mitt på Phnom Penhs
största soptipp. Där bor och arbetar tusentals
familjer, däribland mängder av föräldralösa
barn som förlorat familjen på grund av den
giftiga miljön.
Sara berättade hur en genomträngande
stank slog emot henne, hon undrade hur
hon skulle stå ut hela dagen. Hon hörde
barns skratt, såg hundratals barn trängas i
små bänkar och bord i skolan. En social entreprenör
startade skolan som idag har 1 000
barn. De mutar föräldrarna med ris för att
få ha barnen i skolan några timmar per dag,
annars tvingas de arbeta på soptippen.
– På rasten började barnen leka och bjöd in
mig i leken som snart blev vild. Efter en stund
fick skrattet och leken den genomträngande
lukten att ta mindre plats i mina tankar.
Svikna och utsatta
– På samma resa i Kambodja besökte jag ett
par center med tusentals tonårsflickor som
varit utsatta för barnhandel och prostitution.
Att höra deras berättelser är att möta det yttersta
sveket.
– Många hade sålts av sina fattiga familjer
till bordeller när de var mellan tre och
sju år, bundits fast vid en säng och ”jobbat”
i fångenskap i åratal utan någon som helst
möjlighet till frihet, rörelse eller kontakt med
andra barn. Till centret hade de kommit för
att de blivit räddade ur fångenskapen eller
utslängda på grund av sjukdom. De flesta
hade en blick som var släckt.
– När jag frågade vad som var roligast på
centret svarade alla att det var när de lekte och
så visade de mig hur – det var enda gången
jag såg minsta lilla gnista i deras ögon.
Sara Damber menar att leken som samhällsförändrare
ger en framåtsyftande och
hoppfull syn på social utveckling. Den ger
oss en positiv ingång även till de svåraste
problemen.
Playing for Change är en fristående
insamlingsstiftelse som drivs av
Hugo Stenbäcks stiftelse. De söker
sociala entreprenörer med idéer för
att förbättra villkoren för barn och
ungdomar genom lek, lekfullhet eller
genom att undanröja hinder för lek.
Genom Playing for Changes
egen inkubator får de sociala
entreprenörerna lönefinansiering
under max tre år och stöd inom
affärsutveckling, marknadsföring,
juridik och kommunikation av
experter från Kinneviksgruppen.
I Playing for Change möts
den ideella sektorns visioner,
näringslivets affärsmässighet och
den offentliga sektorns samhällsansvar.
Syftet är en bättre värld för
barn och unga – först i Sverige och
sen globalt.
Sara Damber är verksamhetschef.
Tidigare har hon varit projektledare
för socialdepartementets Flickaprojekt
och startade för snart 15 år sedan
Stiftelsen Friends som är en aktör
mot mobbning.
17
foto georg lulich

18
Anders Sundström
Jag har lyft i
utmanande
motvind
foto georg lulich
Expolitikern Anders Sundström tyckte det
var enklare att sitta i regeringen än att jobba
med kommunalpolitik. Efter en tid inom industrin
är han nu vd för kundägda Folksam.
– Ni jobbar i den mest komplicerade verksamhet
jag kan tänka mig. Att försvara de
svagaste och fördela till många av en liten offentligt
finansierad kaka, det är att lyfta i motvind,
sa Anders Sundström till publiken när
han tog vid efter Ronny Eriksson på scenen.
– Ronny och jag har kämpat länge med
varandra i kommunalpolitiken – jag framåt
och han emot. Han brukar säga ”jag förstår
inte varför alla skäller på Anders Sundström,
han har ju inget gjort”.
Men det har han bevisligen
gjort, som ledare i fyra olika
sektorer med rätt hård motvind
emellanåt.
Konkret kommunalpolitik
Att leda en kommun är svårt eftersom
man inte själv kan välja
vilka man ska jobba ihop med.
Men Anders Sundström uppskattade det
handfasta och närheten till medborgarna.
– I 15 fantastiskt roliga år var jag kommunalråd
i Piteå. Jag började 1979. Piteborna
var hårt drabbade av den djupa industriella
kris som ledde till brukssamhällets död. Hur
skulle vi kunna forma framtidens Piteå?
De jämförde sig med de lika stora kommunerna
Sandviken, Hudiksvall och Landskrona
för att få idéer om hur brukssamhället
skulle kunna ställas om till tjänstesamhälle.
– Trivsammare stadskärna, servicefunktioner
och en del forskning. Möjlighet för
alla att köpa sin egen bostad. Devisen ”den
som är satt i skuld är inte fri” ledde till att
Piteå under min tid gick från 2 kr i skuld till
1 kr i intäkt per skattekrona.
Hårt arbete men enklare i regeringen
Hösten 1994 kom Anders Sundström in i
riksdagen och blev först arbetsmarknadsminister,
sedan näringsminister och har
aldrig jobbat så mycket i hela sitt liv.
– Uppgiften var att bevara välfärdsstaten.
Forskare hade presenterat en fallstudie med
slutsatsen ”humlan flyger inte längre – det
går inte att upprätthålla en välfärdsstat av
svensk modell”.
– Men det var jag övertygad om. Vi lyckades,
om än smärtsamt, att skruva om den
offentliga sektorn, och när samma forskare
hösten 2004 presenterade en ny fallstudie sa
de ”humlan flyger”.
Han blickar tillbaka och konstaterar att
regeringsarbetet var enklare än att sitta i
kommunstyrelsen eller vara riksdagsledamot.
Rent krasst får man mer hjälp högre
upp i hierarkin, dessutom arbetade Anders
i en enpartiregering.
– En person sätter med omsorg ihop sitt
lag som har gemensamma mål och kämpar
enat mot motståndare. Det var nytt för mig.
Mod, ansvar och tur
1998 – då han dessutom hunnit med tre
veckor som socialminister – hade han tröttnat
på att inte få vara med och genomföra
besluten som han fattade. Nästa utmaning
blev att som styrelseledamot i Boliden flytta
hem bolaget till Sverige igen. På kort tid
skulle de omförhandla lånen med 28 banker
runtom i världen och hitta nytt miljardkapital.
– I en sådan situation går bolaget under
om ledaren lutar sig tillbaka. Det är inte alltid
tillräckligt med mod, nytänkande och
ansvar – ibland är läget så kritiskt att du
måste vara beredd att ta en personlig risk.
Dessutom måste den framgångsrika ledaren
ha tur.
– Mycket spelade oss i händerna och bolaget
blev skuldfritt. Boliden har investerat
kontant i en ny gruva i Gällivare och smältverksindustrin
bidrar till ett levande Norrbotten,
vilket var en stark drivkraft för mig.
Det kundägda bolaget
Kundägda Folksam är Sundströms arbetsgivare
sedan 2004. Försäkringsbranschen
hade haft det jobbigt under lång tid och för
Folksam var pengarna slut, varumärkesbilden
splittrad och kunderbjudandet svagt.
Med den motvinden blåsande runt vdkavajen
var det dags att skapa mervärde för
ägarna, kunderna och de 3 500 anställda.
– Vi formulerade kärnvärden och en vision
där trygghet och hållbarhet är ledord.
– Det finns inga enkla recept, har jag lärt
mig. Av de fyra uppgifter jag har pekat på
är rollen som vd för ett stort företag många
gånger lättare än kommunpolitikerns, riksdagsledamotens
eller regeringsmedlemmens.
Men jag tvivlar på att någon arbetsuppgift
är svårare än den ni har.

Skandinavisk Sjukvårdsinformation
ANVÄND VÅR KOSTNADSFRIA
PLACERINGSSERVICE!
Vi hjälper dig snabbt att ta fram förslag på
vårdgivare, utifrån ditt krav och önskemål.
Naturligtvis, går din förfrågan till alla dina ramavtal!
Ring eller maila oss - Du kan även använda formuläret på vår hemsida.
Svar samma dag!
Skandinavisk Sjukvårdsinformation
Tel: 0651-160 40 • info@sjukvardsinformation.com • www.sjukvardsinformation.com
CareTechs digitala trygghetslarm
- Din lösning för framtiden...
Nu förändras hela infrastrukturen för telefonin och vi måste säkra upp
att alla kan få möjlighet att på ett tryggt och säkert sätt kunna tillkalla
hjälp i sitt hem oavsett vilken teknik som krävs.
Vill du veta mer om våra Digitala trygghetslarm CareIP och
CareIP Mobile? Ta kontakt med oss på digital@caretech.se
eller på tel: 0200-775 750
Grattis till Er som
vann Kalix löjrom!
www.caretech.se
CareTech AB I Box 10030 I 952 27 Kalix II www.caretech.se
19

20 Deltagarintervjuer
foto georg lulich
foto kerstin öhman
Sagt om
konferensen …
Yvonne Danielsson, verksamhetschef för Temabo, Falun.
Lokalen: Bra, men inte helt bra med utställarlokalen.
Innehållet: Saknar äldreomsorgsfrågor, annars bra.
Maten: Bra här på Kulturens hus, sämre på torsdagskvällen.
Minglet: Jättebra, det är nästan det som det går ut på, att träffa
folk från olika ställen och få höra om deras erfarenheter.
Mia Sjödahl, förvaltningschef för IFO i Kungsbacka var med
på Socialchefsdagarna för andra gången och berättar här om
sin upplevelse:
Det är välordnat, god mat, bra logistik och bekväma salar.
Miljön är enorm, både inomhus och utomhus, för att inte tala
om vädret, jag har njutit av höstfärgerna utomhus.
Blandningen lättsamt – allvarligt
är bra. Det var en njutning att
få sitta och bara ha det bra till Kulturskolan
och Katarina Fallholm.
Det som har gett mig mest är
Ingvar Nilssons storföreläsning
och seminarium om att se förebyggande
åtgärder som sociala investeringar
på sikt. Vi gör många
felsatsningar och det är ibland trögt att få till samverkan.
Mustafa Can gav en tankeställare – tänk på alla barn vi
möter som aldrig får känna sig hemma för att drömmen
om att återvända är så stark i familjen. De blir hemlösa i sitt
eget hem.
Det Anders Sundström pratade om tyckte jag låg för långt
från min verklighet och Socialstyrelsens seminarium blev
lite konstigt eftersom han hade glömt sina bilder.
Det här är min andra socialchefskonferens. I framtiden
skulle jag vilja höra mer om de goda exemplen runt strategiska
frågor, för det ger så mycket kraft. Skulle vilja ha fler
forskare som föreläsare och höra mer om undersökningar
som kan ge ett teoretiskt perspektiv på ”unga” frågor.
Det skulle vara kul att ha en övning, att t.ex. sätta samman
en arbetsgrupp med en social pott på ett antal miljoner –
vilka hinder stöter vi på och hur kan vi komma över dem?
Men samtidigt gillar vi att bli översköljda, vi vill bli lite bortskämda
här på Socialchefsdagarna!
Fem snabba om lokalen, innehållet, maten, och minglet
foto kerstin öhman
Randi Graungaard, Uppsala kommun.
Lokalen: Fantastisk lokal, vackert och fint.
Innehållet: Socialstyrelsen enda smolket i bägaren, i övrigt
väldigt bra mix med ekonomi, det yrkesrelaterade och de
mjuka frågorna. Om jag fick önska mig något nytt skulle det
möjligen vara mer interaktion och diskussionsforum.
foto kerstin öhman

Maten: Fantastisk, både på luncher och middagar.
Minglet: Det blir lätt så att man söker sig till dem man redan
känner, men en del nya kontakter har jag fått och även nya
infallsvinklar.
Ulf Hyvönen, forskningschef på UFFE, Umeå kommun.
Lokalen: Utomordentligt bra, inte minst panoramafönstren.
Funktionellt och bra att man kan röra mycket på sig.
Innehållet: Vin och vatten. Jag är svag för Mustafa Can som
har en språkhantering och djup kunskap som han uttrycker
på ett sätt som går från mage till huvud. Han har ett intellektuellt
förhållningssätt till tillvaron. Ingvar Nilsson – ja,
prevention är bra. En del kändes mindre bra, ska man t.ex. ha
en paneldiskussion ska man inte ha en panel där alla tycker
lika.
Maten: Jättebra.
Minglet: Det är en ovanlig konferens för mig som brukar
vara på forskarkonferenser. Är lite kluven inför spretigheten
i montrarna, är vi på väg mot kommersialism?
foto kerstin öhman
Bo Stenqvist, rektor i Sjöbo.
Lokalen: Jättefin, vilken vy att sitta och äta vid.
Innehållet: Varierat, det beror nog på min bakgrund. Bäst
var Ingvar Nilsson som åskådliggör det vi alla misstänker
med konkreta, chockerande höga siffror. Stuprörstänket utvecklas
mer och mer, inte pga krisen utan kanske som ett
sätt att renodla budgetarna. Det borde finnas överlappande
budgetar, gemensamma fonder.
Maten: God mat med lokal anknytning.
Minglet: Intressant att komma in lite från sidan som rektor.
Det är min tredje konferens. Vi är många som åker från Sjöbo
men vi minglar även med andra!
foto georg lulich
foto kerstin öhman
Bengt Göransson, kassaförvaltare i CSA.
Lokalen: Den är fantastisk. Ljus och rymlig, även vi med nedsatt
hörsel hör bra. Det fungerar bra vid garderoben och är
överskådligt.
Innehållet: Roligt, ingen korvstoppning av sociala lagar utan
mer mänskligt. Stadsrundturerna är ett inslag som ni absolut
inte får missa till kommande år, de ger en bra bild av staden.
Gårdagens utflykt var helt otrolig, med avslutningen med
musik och sång i Gammelstads kyrka.
Maten: Bra, jag är inte mycket för tillkrånglade rätter.
Minglet: Roligt, man upptäcker att Sverige är litet. Efter bara
några snabba samtal vid middagsbordet har man anknytningar
både här och där.
Socialchefer
öppnar upp för
medborgare
Ett antal kommuner arbetar
nu med sin handläggning i
Pulsen combine. Både med-
borgare och utförare har tillgång
till information via denna tjänst.
Strategisk IT-partner sedan 1964
www.pulsen.se • Tfn 033-17 18 00
Kommuner med option
på framtidens IT-stöd:
Botkyrka, Danderyd, Ekerö, Gotland,
Huddinge, Järfälla, Norrtälje,
Nykvarn, Nynäshamn,
Salem, Sigtuna,
Sollentuna, Solna,
Sundbyberg, Tyresö,
Upplands-Bro,
Vaxholm och
Österåker.
21

22 Seminarier
foto kerstin öhman
Hur kan socialtjänsten stödja dem som måste
kombinera anhörigvård med ett jobb?
Robert Anderson, forskningschef vid European Foundation
for the Improvement of living and working conditions och
ordförande för Eurocarers, kom
till Luleå för att prata om hur man
kan stödja dem som måste kombinera
anhörigvård med ett vanligt
jobb. Han pratade också om socialtjänsten
som arbetsgivare ur
detta perspektiv.
I så gott som alla länder kombinerar
vårdpersonal under 65 år
frivilligarbete med anställning. Endast hälften av kvinnorna
jämfört med 90 procent av männen har heltidsarbete. Sannolikt
beror det på dåligt stöd från arbetsgivaren. 6 miljoner
frivilligarbetare i de flesta EU­länder utför omvårdnad till ett
uppskattat värde av 23 miljarder GBP.
Vad ska vi göra med alla anhöriga i omsorgen?
Kraven ökar på att utveckla samarbete
och stöd till anhöriga inom
omsorgen. De anhöriga har blivit
fler och har förväntningar på
insyn, delaktighet och stöd. Men
även om anhörigvård och anhörigstöd
har uppmärksammats
stort de senaste tio åren är kun­
Anna Whitaker är docent, skapen begränsad.
lektor och forskare vid Det vill Anna Whitaker råda
Linköpings universitet och bot på. Hon har forskat i ämnet
Ersta Sköndal högskola. sedan 1997. Anhöriga har blivit
en bortglömd grupp.
– Man kan ställa sig frågan: ”vad ska vi göra med personalen
som inte vet vad de ska göra med anhöriga?”.
Både personal och anhöriga är osäkra på sina roller, personalen
kan ha motsägelsefulla förväntningar på de anhöriga
som i sin tur ofta undrar vad de får göra eller bidra med.
Kommunikation är grundläggande. Samtalen måste få en
central plats i kontakten med den anhöriga.
– Anhörigstödet är definitivt en ledningsfråga. Personal
och chefer måste ta initiativ till att prata med anhöriga, sa
Anna Whitaker.
Nyckelord är respekt, vänlighet, tillit, jämlikhet, empati,
stöd och uppmuntran.
foto kerstin öhman
Demokrati, inflytande
och medbestämmande –
fungerar det?
Camilla Svenonius är projektledare
för stärkt brukarinflytande
i missbruksvården, ett samarbete
mellan RFHL och SKL som syftar
till att stärka brukarinflytandet.
Alla har att vinna på brukarinflytande i missbruks­ och
beroendevården. Sverige ligger idag efter andra länder i
Europa – en orsak kan vara att organisationerna varit tysta
för att missbruk fortfarande är tabubelagt och skamfyllt.
Camilla Svenonius upplever ofta att man inte lyssnar
på brukarnas önskemål. Ett konkret exempel kan vara att
försöka påverka klinikens öppettider för att hinna göra sin
provtagning innan man ska till sitt arbete.
Ett brukarråd är medborgarnas förlängda arm in i verksamheten.
Det är inte lagstadgat att inrätta brukarråd men
de är viktiga kvalitetssäkringsinstrument för att mäta hur väl
verksamheten har framgång i att erbjuda en kvalitativt god
och säker vård.
Fler brukarråd bildas och enligt Camilla kan man se början
till en folkrörelseförändring – fler är starkare. Vid utgången
av 2010 hoppas hon att det finns brukarråd i alla län.
Har du frågor om brukarinflytande och brukarråd, ta kontakt
med RFHL. Mer information och litteraturtips finns på
socialchefer.se.
Mobilitet i hemtjänsten
Den äldre befolkningen ökar men det blir inte fler händer
som jobbar.
– Alltså måste vi öka antalet händer fiktivt genom att effektivisera
och automatisera, sa Carina Andersson från Falu
kommun.
Med önskemål om att förbättra
dokumentationen och enklare
kunna rapportera utförd tid valde
Falu kommuns hemtjänst att gå
över till mobilen som arbetsverktyg.
Ett pilotprojekt med Nokia
6212 och programvaran TESmobil,
som passar till planeringsverktyget
TES, utfördes med 30 medarbetare
under 2009.
– Vi arbetade parallellt med
Peter Öhman kommer
från STT Condigi som
levererar TESmobil till
Falu kommun.
papper och mobil under pilotprojektet, berättade Carina
Andersson. De flesta ville fortsätta och idag har vi ca 450
mobiler i drift. Tekniken passar inte alla, men de personerna
får då möjlighet att byta arbetsställe.
Kunderna debiteras faktisk tid i stället för en schablonkostnad.
Andra vinster för kunderna är mer fokus på dem,
kvalitetssäkring av insats och tid, säkrare hantering av personliga
uppgifter och bättre information.
Kvalitetssäkring sker genom att kolla mobilen vid varje
skiftbyte. Planeringsändringar skickas direkt till mobilen. Förutom
tidsvinsten är det ett plus för personalen att de anser sig
vara mer professionella nu och faktiskt ha fått högre status.
– Vi skulle ha behövt 100 årsarbetare till om vi hade hållit
kvar vid pappershanteringen, sa Carina Andersson.
Utvecklingen för Falun kommer att gå mot mer avancerade
telefoner med dokumentation, information, mail, larm,
vägbeskrivningar, personligt överfallslarm, m.m.
foto kerstin öhman

600 år av utveckling
Stadsrundturerna är alltid uppskattade inslag. Deltagarna
fick uppleva årets rundtur och seminarium precis som titeln
utlovade – Från Gammelstad till Vision Luleå 2050 – fast i
omvänd ordning.
Seminariet inleds i rummet med det passande namnet
”Världsarvet”. Projektledaren Anna Lindh Wikblad från
stadsbyggnadskontoret förklarar Vision Luleå 2050 utifrån
en bild som är rena färgkaskaden.
”2050 lever vi ett rikt och utvecklande liv i en viljestark och
växande region. Vid Bottenvikens kust finns plats för både
och; närhet och utrymme, stad och land, bredd och spets,
vita vidder och ljusa sommarnätter, naturens värden och dess
möjligheter. Med ett naturligt nytänkande och ett friskt flöde
av intryck, kunskap och utbyten skapar vi en hållbar förnyelse.
Det gör oss till en av de viktigaste svenska kustregionerna
och en förebild nationellt och internationellt.”
Efter seminariet tar förväntansfulla passagerare plats i
bussen för den guidade turen som ska ta oss tillbaka i tiden.
Den begynnande hösten visar sin färgprakt och solen skiner
från en absolut klarblå himmel.
Startpunkten, Kulturens Hus, är resultatet av en mer än 40
år lång process där man velat fram och tillbaka och sist bestämt
sig för ett kulturhus som 2007 stod klart att tas i bruk.
Vi passerar norra hamnen, de gamla kolmagasin som idag
är hemvist för Norrbottens­Teatern och Gültzauudden som
fick sitt namn av en skeppsredare på 1700­talet. Vi blickar
upp mot Bergnäsbron som invigdes 1954 – då Sveriges längsta
bro med sina 896 meter.
Mitt emot stadshuset ligger Stadsparken. Guiden berättar
om de ståtliga isskulpturer som här visats upp varje vinter
sedan 1986. Älg, orre, ekorre, lax, lämmel är exempel på djur
som avbildats väldigt realistiskt, oftast utformade som en
rutschkana för både ung och gammal.
Luleå är en hamnstad med vatten nästintill överallt. Här
finns nästan 30 småbåtshamnar. På vintern behövs isbrytare
och luleborna är väldigt stolta över att ha hälften av Sveriges
isbrytarflotta – Oden, Ymer, Atle och Frej – vid sin kaj.
I Svartöstaden bodde förut de som hade Norrbottens
Järnverks Aktiebolag som sin arbetsplats. Idag har stads ­
foto georg lulich
delen förvandlats till hem
för ”kult”­folk. Villor i
mång miljonklassen samsas
med de gamla byggnaderna.
Tiderna förändras!
SSAB, som det heter idag, har
krympt avsevärt till ca 1 300 anställda. Tekniska Universitetet
(Skandinaviens nordligaste) har 1 400. Som sagt, tiderna
förändras. Universitetet är en bidragande faktor till att kommunens
folkmängd nu är 74 000 personer.
Luleå hade LV7 och F21. Det senare finns kvar men på det
gamla LV7­området som kallas Kronan finns allt från egenföretagare
till återvinning och teveproduktion. Hundratals
villor byggs upp på ny mark – Luleå expanderar!
Bussen klättrar upp mot Ormbergets topp där vi gör en
kollektiv bensträckare utan ormar i sikte men med en fantastisk
utsikt.
Vi närmar oss resans höjdpunkt. Cirkeln sluts då vår resa
som började i rummet ”Världsarvet” rundas av i det riktiga
världsarvet Gammelstad, det gamla Luleå. Hamnstaden levde
ända tills landhöjningarna gjorde att man tvingades flytta
hamnen söderut till nuvarande Luleå (som Linné en gång
beskrev med orden ”inte mycket att se här inte”).
Den vackra kyrkan i Gammelstad omges av över 400 kyrkstugor
som långväga sockenbor bodde i vid kyrkobesök. När
vi går mot kyrkan möts vi av välljudande sång. Vi sätter oss
ned och får vara med om en fantastisk musikalisk upplevelse
av Eva Plumppu och Lennart Johansson som verkligen skänker
oss balsam för själen.
Lagom saliga tackar vi för musikupplevelsen och beger oss
mot bussen där vi bjuds på en ståkaffe
med kanelbulle och frukt. Vår resa
tar slut då vi åter anländer till Kulturens
hus och kan konstatera att: Vi
hade verkligen tur med vädret!
Text: Stig Lakso, Luleå kommun
Projektledaren Anna Lindh Wikblad
från stadsbyggnadskontoret i Luleå.
foto stig lakso
23
foto stig lakso

24
Karl Petersen, kommunordförande, och
Jörgen Palmgren (bild) från JP Infonet
hälsade välkomna till kommunens
festmiddag då Euskefeurat uppträdde.
foto georg lulich/kerstin öhman

Både dagarna och kvällarna var
fyllda av möten. På FSS festkväll
på STUK lockade Expanders upp
många på dansgolvet.
25

26
Information från FSS årsmöte
Lotta Persson möttes av applåder när hon på torsdagmorgonen
inledde rapporten från årsmötet med att säga ”jag är
ordförande även idag”.
Ett aktivt år har gått med flera prioriterade frågor. Den
första var välfärdsmodellens förändring, den andra prioriterade
frågan var internationalisering med särskilt fokus på det
europeiska samarbetet, och den tredje var den kunskapsbaserade
socialtjänsten inkl. socionomutbildningen.
Ungdomarnas situation belystes i ett brev till alla riksdagspartier
och som en följd blev FSS inbjudna till ett möte
med riksdagsrepresentanter som vill hålla dialogen vid liv.
Bostadsfrågan har FSS arbetat med på olika håll, bl.a. med socialhögskolan
i Lund som för fram projektet Housing first.
Som medlem i European Social Network har FSS tillgång
till ett nätverk om ca 10 000 socialchefer. ESN påverkar den
europeiska socialpolitiken från olika plattformar och FSS är
med i flera sammanhang.
I FSS verksamhetsberättelse som finns på socialchefer.se
kan du läsa mer om året som gått.
Årsmötet beslutade om de strategiska frågorna för nuvarande
verksamhetsår:
› Ungdomars levnadsvillkor med fokus på arbete
› Kompetenskrav i socialtjänsten med fokus på
utbildningar och anställningskrav
› Försäkringssystemens förändring med fokus på
konsekvenser för särskilt utsatta.
De internationella frågorna har inte försvunnit, utan ingår i
den reguljära verksamheten.
FSS drivs av möjligheten att göra skillnad. Det gör vi genom
påverkansarbete, utvecklande diskussioner och debatter
om socialpolitiska frågor.
På socialchefer.se ser du vilka som är med i riksstyrelsen
och vem som är regionansvarig där du bor.
Vår vision FSS ska vara Sveriges mest professionella och
efterfrågade röst i utvecklingen av morgondagens välfärd.
VÅR MISSION Vi gör skillnad – genom att förbättra människors
levnadsvillkor. Minskade klyftor är en förutsättning
för ett väl fungerande samhälle.
VÅR VÄRDEGRUND Alla människor har lika värde och
rätt till ett gott liv.
JP Socialnet
För Sveriges mest rättssäkra
socialtjänst
Hur ser den moderna socialtjänsten ut för dig?
• Tidseffektivt informationsverktyg
• Dagligt uppdaterat beslutsstöd
• Kontinuerligt kompetensutvecklad personal
Då har vi lösningen för er!
Gör som flertalet av Sveriges kommuner
och teckna en helhetslösning.
Ring Jenny Rollgard, 042-29 33 06 eller
Catherine Borgkvist, 042-29 33 12
www.jpinfonet.se

Modern
inkontinensvård
En hälsoekonomisk studie gjord av ett oberoende fors kningsinstitut
visar att det går att uppnå avsevärda förbättringar inom äldreomsorgen
och dessutom sänka de totala kostnaderna för inkontinensvården.
Insats
• utbildning av personal i
modern inkontinensvård
• individuell utprovning
av inkontinensskydd
• uppföljning och
förbrukningskontroll
Resultat
• ökad trivsel hos vårdtagarna,
89% nöjda
• minskad arbetsbelastning och
höjd motivation hos personalen
• totala kostnader kostnader minskas minskas med med
10.000 dkr per vårdtagare och år
• 20% lägre förbrukning av skydd skydd
• upp till 33% tidsbesparing vid
byte av skydd
Intresserad?
Läs mer i ”En studie av inkontinensprodukter och service inom äldreomsorgen
i Köpenhamns kommun” eller på www.TENA.nu/lagretotalkostnad
TENA_Affisch A2_original_179x255.indd 1 2010-10-19 11.21
27

Avsändare: FSS, Box 2096, 471 11 Rönnäng
www.socialchefer.se, info@socialchefer.se
Gävle nästa!
Någon som har hört talas om julbocken
i Gävle? Den som så många år slutat i ett
eldhav. Den kommer vi inte att hinna se
nästa år eftersom Socialchefsdagarna
2011 hålls den 28–30 september. Däremot
kommer många eldsjälar att arbeta
med att göra den bästa konferensen någonsin
– med de senaste årens innehåll
och inramning i färskt minne har Gävle
mycket att leva upp till.
Mats Collin (bilden), nytillträdd socialchef
i Gävle:
– Det är väldigt roligt att ta över stafettpinnen
efter så inspirerande och
välordnade socialchefsdagar i Luleå.
Vi vill erbjuda givande, underhållande
och tankeväckande innehåll när vi ses
på Läkerol Arena nästa år.
Tunstall AB
Årstaängsvägen 1A
117 43 Stockholm
Telefon 08-775 77 00
www.tunstall.se
Nu är det inte bara värdkommunen
som arbetar med Socialchefsdagarna.
Hela FSS riksstyrelse vrider och
vänder på möjliga föreläsare, möjliga
teman och går noggrant igenom deltagarnas
synpunkter från den senaste
konferensen.
Därefter tar den särskilda insatsstyrkan
vid – en arbetsgrupp bestående av
två personer från FSS­regionen Gävle/
Dala, två från riksstyrelsen och en
handfull personer från Gävle kommun,
Gävle Convention Bureau och Läkerol
Arena och sist men inte minst vår fantastiska
konferensadministratör Staffan
Nyqvist från Göteborgsregionens
kommunalförbund.
Det närmaste halvåret arbetar vi
stenhårt med program och tema. Därefter
tar de mer praktiska förberedelserna
vid.
B
SVERIGE
Porto betalt
Port payé
Vi blir jätteglada om du hör av dig
med synpunkter och önskemål till
info@socialchefer.se.
Välkommen till Socialchefsdagarna
2011 på Läkerol Arena i Gävle!
Tunstall är marknadsledande
leverantör av avancerade IT-
och telekomlösningar för vård
och omsorg.
Vår trygghetscentral är navet i
vårt kompletta erbjudande inom
trygghetstjänster, nyckelfri hemtjänst,
planering och uppföljning,
allt för att tillgodose behoven för
en trygg och effektiv vardag.
Över 100 kommuner med c:a
45 000 brukare har valt
Tunstalls trygghetscentral.
foto kerstin öhman