Relationsteorin - Svenska Gnostiska Biblioteket

Bibeln säger att gudomen finns inom människan, men också att vi är skapade till hans avbild.
Logiskt sett borde vi ha inte bara yttre utan också inre likheter med honom.
Sett ur det perspektivet är det lite märkligt att vi oftast framställs som mycket ringa jämfört
med hans härlighet. Den uppfattningen skall snarare ses ur ett kulturhistoriskt perspektiv. Det
låg i makthavarnas intresse att framställa folket som obetydliga för att därmed förhindra
upprorstendenser. Bibeln var ju under långa tider inte ens översatt till folkets språk. Det var
prästerna som gick myndigheternas vägar och stod för tolkningarna.
Varandet
Guds namn i det gamla testamentet "JAHVE", betyder: "Den som ÄR".
I namnet finns inget adjektiv som kan ge en riktig och rättvis bild av hans existens.
Då blir frågan osökt denna; kan man definiera en människa med adjektiv?
Ja, svarar de flesta!
Självklart!
Hon är VACKER, Han är FUL, Han är SNÄLL, Hon är ELAK!
Ger då dessa adjektiv en rättvis bild av människan?
Om inte, hur många adjektiv behövs då för att fullständigt beskriva en människa? TIO,
HUNDRA, TUSEN eller när skall vi stoppa?
När är en person till sitt väsen fullständigt beskriven?
Och vems subjektiva beskrivning skall gälla?
Varje människa kan självklart ha vilken egenskap som helst, i en given situation. Ibland är vi
goda, ibland elaka. Vi kan vara stora eller små beroende på vem vi jämför oss med, och finns
det ingen att jämföra oss med har vi heller inga bestämda egenskaper. Därför är egenskaper
relativa.
Tydligen så blir den enda rättvisa beskrivning på en människa som håller i alla lägen,
densamma som för Gud:
"Den som ÄR".