Relationsteorin - Svenska Gnostiska Biblioteket

Är det så, skulle vi, du och jag, kunna nå det stadiet då vi kan förklara och uppleva den kraft
som driver livet vidare, enbart genom att vara oss själva.
Principen för hur den fungerar är, med största sannolikhet, likartad på vilken medvetande-
nivå det än må gälla: Såsom i stort, så ock i smått!
Möten med människor är alltid spännande. Låt säga att du stöter ihop med en människa
med utåtriktad personlighet. Ja, mer än utåtriktad. Rentav påträngande och forcerad. Även
om du själv tillhör den snacksaliga rasen, hamnar du här i en försvarsposition. Denna
människa respekterar inte normal umgängesetik. Hans kroppsspråk är dominerande och
respektlöst. Du mår inte bra! Din personlighet får inte den minsta chans. Du känner hur du blir
mer och mer inåtvänd. Kanske svarar du korthugget och letar desperat efter en lucka, för att
med en väl vald replik avsluta det obehagliga mötet. För du respekterar ju umgängesetiken!
"Man kan inte bara gå sin väg...". Hur väl du än håller masken, avslöjas du obarmhärtigt av
ditt kroppsspråk. Du skruvar på dig, flackar med blicken. Du vill gå.
En normal människa har ingen önskan att totalt uppslukas av någon annan.
Det innebär ju att man ger upp sin identitet, sitt "JAG".
De båda krafterna hos två människor i en fungerande relation, behöver vara lika viktiga och
lika starka, annars kommer någon att känna sig mindervärdig och relationen får slagsida.
Människans Jag-känsla är nödvändig, den känslan är nyckeln till Livet. Vi vet vad som händer
när denna känsla suddas ut. Då är hon som farligast, för utan Jag-känsla är hon bara
"Människa" i strikt biologisk mening. Alltså utan egen vilja.
Det är ingen slump att militären försöker sudda ut individens särart under soldatträningen.
Deras snaggade hår och likadana uniformer, möjliggör dödande utan personlig och
känslomässig inblandning.
Men människor med en självständig Jag-känsla kan inte vara intresserade av skadliga
handlingar!
Om det djupaste Jag-medvetandet är det samma som Gud, blir detta JAG automatiskt
förutsättningen för fortsatt liv. Det som vi kan kalla "GUDS-PRINCIPEN" har en gång iscensatt
livet och önskar också fortsatt liv. Detta är uppenbart eftersom liv, så tydligt existerar!
Livet framskrider hela tiden genom delning och förening av de två motpolerna. Det är dock
en förutsättning att de båda polerna behåller sin särart. Om den ena polen försöker ta över
så söker den andra att dra sig undan och förening och utveckling mellan polerna blir omöjlig.
Kapitel 11