Relationsteorin - Svenska Gnostiska Biblioteket

av alla krafter måste värja sig mot ormen. Han ger den banesår men hinner inte ta mer än nio
steg efter sin seger, förrän han faller död ned av det etter som vidundret sprutar över honom.
Frej möter Surt, och det sitter hårt åt innan jätten lyckas fälla honom. Nu får Frej bittert ångra
att han en gång lämnat sitt goda svärd ifrån sig. Under tiden kämpar Tyr med hunden Garm,
och de dräper varandra, och likaledes ger Loke och Heimdal varandra banesår. När Surt är
ensam kvar på valplatsen, slungar han eld ut över jorden, och hela världen blossar upp i
lågor (ett globalt atomkrig? – vår anm.).
När branden upphört och allt blivit stilla, stiger jorden nyfödd upp ur havet, grön och fager,
och på dess åkrar vajar säden för vinden, utan att någon sått. Forsar störtar utför
fjällväggarna, örnen kretsar högt uppe över dem och spanar efter fisk. Då ulven med
uppspärrat gap rusade mot solen, födde hon en dotter lika fager som hon själv, och sedan
gudarna dött, far det nya himlaljuset utmed samma bana som sin moder. Över fältet går de
båda asarna Vidar och Vale, vilka icke skadats av vare sig böljorna eller lågorna, och till dem
sällar sig Tors söner Mode och Magne, som inte heller lidit något men, och de har hittat sin
faders hammare. Balder och Höder kommer upp från dödsriket. Alla slår sig ned på Idaslätten,
där Asgård stått.
De sätter sig i gräset, där de hittar det gamla tavelspelet, och de talar om allt det väldiga
som hänt; de bringar i erinran Midgårdsormen, som kramade jorden, Tors styrka och Odins
djupa vetande.
I Hoddmimes hult börjar livet på nytt. Där har två människor, Liv och Lifthraser, hållit sig gömda
och stillat sin hunger genom att slicka morgondagg. De avlar ett nytt släkte, som uppfyller
jorden".
Berättelsen är målande i sin formulering. Man kan riktigt se framför sig en liten spillra som
överlevt denna världskatastrof. Men de får allt svårare att få det uppväxande släktet att
förstå vad som verkligen hände. Den högtstående kulturen med teknik som kanske var vida
överlägsen den vi har idag gick fullständigt under. Människorna fick börja om från början och
fick under långa tider leva som djur.
Hur skulle de överlevande kunna förklara ett vapen vars effekter gav ett ljussken "mer
bländande än solen", som slet upp träden med sina rötter, kastade omkull stora klippor och
dränkte nästan hela planeten.
Hela berättelsen ger en känsla av att verkligen ha inträffat. Det är inte en framtidsförutsägelse
som vissa tolkare vill ha sagt utan är berättad för ett primitivt stenåldersfolk, formulerad så att
de överhuvudtaget skulle ha en chans att kunna föreställa sig vad som hade hänt.
Att jorden steg "nyfödd upp ur havet" kan antyda att myten syftar till samma händelse som
den bibliska berättelsen om en översvämning. Lokala myter om en världskatastrof finns från
skilda håll i världen, detaljerna kan variera men i det stora hela är de identiska: Gudar kom
ned från himlen och skapade människan. En högkultur har funnits och som gick under i en
civilisationskris. En ny utvald och bättre människa växte upp och fick börja om på nytt.