Ett samhälle utan narkotika ger bättre folkhälsa och ... - ReactNow

More documents

Recommendations

Info

Ralf Löfstedt, ämnesråd vid Socialdepartementet Ralf Löfstedt – du har ju varit med väldigt länge i den narkotikapolitiska ”branschen”. Om vi går tillbaka till 1998 när vi hade det så kallade UNGASS (United Nations General Assembly Special Session on Drugs) så satsade Sverige ganska rejält i sitt deltagande. Man kom ju fram till uttalanden där i slutet av sessionen, bland annat en politisk deklaration där man sa att om tio år, dvs 2008, även om det nu blev 2009, så skulle man avsevärt ha eliminerat eller reducerat förekomsten av odlingar av kokabusken, opiumvallmo och cannabis. Hur gick det med det där? Det fanns ju faktiskt en uppföljning som började 2008 med ett år av vad vi kallade ”global reflection”. Vad hände sen? Man kan inte se att det har varit några dramatiska förändringar när det gäller narkotikautvecklingen i världen som var målet med den politiska deklarationen. 1998 tog man i New York också ett antal andra dokument som var ledande och som haft en del betydelse, vill jag mena, genom åren. Det var ju bland annat första gången som man tog ett dokument om demand reduction (efterfrågeminskning). Hela FN-systemet har ju tidigare varit väldigt fokuserat, och är väl det i viss mån fortfarande, på kontrollsidan. Just det här med att få ner efterfrågan var ju någonting som man då i New York tog en deklaration kring, och det var, vad jag vet, det första dokumentet. Man kan inom parentes säga att det var en kärngrupp av sådana som var specifikt intresserade av den typen av frågor – förutom Sverige också Holland, Kanada, Australien och USA som var rätt aktiva. Sedan var det andra dokument, som det här med bistånd, alternativ utveckling, och kontrollsidan. Sammantaget tycker jag att sessionen 1998 har fått ett visst genomslag. Om man sedan tittar på utvecklingen så är det ju så att narkotikafrågan är intimt förknippad med politiska frågor. Om vi tar Afghanistan, Latinamerika eller Mexiko och de problem som finns där så är det svårt att komma åt dom med den här typen av narkotikapolitiska insatser. Narkotika, terrorism och global säkerhet hänger intimt ihop. UNODC är ett sekretariat inom FN som både ska hantera narkotikafrågor och brottspreventiva frågor. Vad som gjordes 2008 var att olika rapporter producerades, både från FN och EU. EU tog fram, och centret (EMCDDA) var med, en egen rapport, kommissionen gjorde en egen rapport om utvecklingen sedan 1998. Man kan väl säga att det har
inte blivit så mycket bättre men det har inte blivit så mycket sämre heller. Du frågade tidigare hur man ser på Sverige. Ja. när du är ute och reser mycket så antar jag att människor har synpunkter på det som diskuteras. Finns det något intresse för svensk narkotikapolitik utomlands? Hur man än vrider och vänder på det så är användningen av narkotika i Sverige på en ganska låg nivå. Vi har ett massivt stöd för den restriktiva narkotikapolitiken i Sverige, ett folkligt förankrat stöd. Då kanske man skulle kunna fråga sig – finns det något intresse för det utomlands eller tycker man att det där är bara nonsens. Det passar kanske Sverige, men det passar inte oss. Varför har vi det problemet tror du? Varför är det svårt att få iväg svenskar på den här typen av konferenser? Jag vet faktiskt inte. Kanske slimmade organisationer, kostnader och möjligtvis också bristande intresse för vad andra håller på med. Jag kan inte riktigt svara på det. Det är också svårt att få svenska experter till konsultverksamheter inom ramen för FN till exempel. Experter finns ju i en organisation och dom är kanske svåra att ersätta under ett år. Organisationerna släpper ogärna iväg folk. Vi har en tydlig politik. Vi vill gärna driva den internationellt men vi är ganska dåliga på att vara med. Om du tittar på holländarna till exempel så är dom med överallt och det måste man vara om man på allvar vill ha impact. Du säger att det kan vara ekonomin och kanske bristande intresse, men finns det från statligt eller kommunalt håll några som ”puffar” för det här? Finns det överhuvudtaget någon som talar om vad det finns för konferenser eller är det mer tur än skicklighet att man får reda på vad som är aktuellt? Det är några som inviteras från respektive land. Har du en eller två från varje land så blir det ju rätt stort redan i EUsammanhang. En del går direkt via organisationerna och det har jag ingen kontroll på, men det som kommer från Pompi- Det beror lite på. Jag skulle nog fortfarande vilja hävda att dou-gruppen kommer oftast till mig och sedan är det min sak man lyssnar på Sverige. Det finns tre läger kan man säga. att slussa det vidare där jag tycker att det skulle kunna fin- Dels dom som ser “” oss som ett föredöme. Sen finns det dom nas lämpligt folk. Det är där jag ser att det inte alltid är så lätt. som ser oss som mot- Sedan är det väl part och av dom finns “Det finns tre läger kan man säga. Dels dom som också så att i EU det två typer. En som finns inget sådant missförstår ganska ser oss som ett föredöme. Sen finns det dom forum direkt . Man mycket av vår politik, som ser oss som motpart och av dom finns det genomför en eller antingen för att man annan konferens vill missförstå det eller två typer. En som missförstår ganska mycket av men EU har ingen för att man faktiskt inte vår politik, antingen för att man vill missförstå praktikerdiskus- förstår. Det är svårt att sion. Det finns den föra en sån här diskus- det eller föra att man faktiskt inte förstår” horisontella narkosion. I Sverige har vi tikagruppen men också haft ett ganska högt tonläge som är svårt att översätta det är ju i grunden en rådsarbetsgrupp med folk som jag till ett annat språk och andra kulturer som man måste ta med som representerar ministerierna i de olika länderna. Den i diskussionen. gruppen blir mer och mer av en diskussionsgrupp med generalister på knarkområdet men vi är ju inga praktiker. Om vi pratar om mänskliga rättigheter till exempel och tvångsvård för missbrukare så är det en väldig skillnad på Pompidou-gruppen har försökt att profilera sig. FN är ännu att göra det hemma i Sverige och att göra det i Ryssland, mer abstrakt. Afghanistan eller Kina. Det blir lätt missförstånd men fortfarande är det väl så att vår röst i ett internationellt sam- När vi har talat med andra så har det antytts från en del manhang bygger ytterst på att vi gör det troligt att det går att håll att narkotikafrågan inte ligger så högt upp på agen- påverka den här situationen med en narkotikapolitik, och det dan längre som den har gjort tidigare. Är det något som kan vi göra så länge vi kan visa lägre siffror än många andra du skulle hålla med om? länder. Det blir svårt att runda och strunta i det vi säger. Sen kan man säga att vi har fel eller att vår målsättning är oreal- Jag vet inte vad jag ska svara på det. Regeringen har ju fortistisk eller att vi kastar missbrukarna i fängelse. Kriminaliserfarande en tydlig linje. Där är det egentligen ingen skillnad. ingsfrågan är också en svår fråga att föra i andra länder. Det Handlingsplanerna är i stort sett likadana. Den förra regerin- hänger både på andra länder men också på oss själva. Det gens handlingsplan fortsätter i stort i den nuvarande regerin- finns egentligen väldigt få forum för utbyte mellan svenska gens handlingsplan. Man satsar rätt mycket pengar under praktiker och praktiker från andra länder. Pompidou-grup- den här handlingsplansperioden. Sen är det naturligtvis pen har försökt utveckla den här typen av arbetsgrupper och också lite skillnad på ministrar – hur pass engagerade dom konferenser men det är inte så lätt att få iväg svenskar på är. Gertrud Sigurdsen till exempel är väl svår att slå som den typen av diskussioner heller vilket gör att omgivningen frontfigur. får ingen riktigt bra bild av vad vi egentligen gör och vad saker och ting står för som vi beskriver. Och vi får en dålig Om vi jämför oss med holländarna och vad dom satsar på bild av vad som egentligen händer i andra länder. just den här frågan så kan man vl säga att det finns en del kvar att önska. Under EU-ordförandeskapet i Sverige diskuterades alkohol mycket men inte så mycket narkotikan. Det var ett taktiskt övervägande. Man klarar inte hur mycket som helst. Narkotikan rullar på på något sätt medan när det gäller alkoholen så såg vi en möjlighet att göra ett genomslag med både EU och global strategi på alkoholområdet. Det är också en kärnfråga för Sverige så i det läget
Page 2 and 3: Första sidan ur regeringens handli
Page 6 and 7: valde man att prioritera alkoholen
Page 8 and 9: Den stora fördelen är att det fin
Page 10 and 11: Är den svenska narkotikapolitiken
Page 12 and 13: Nej. Tillgång, efterfrågan eller
Page 14 and 15: Christer Karlsson - Vad är KRIS? D
Page 16 and 17: EMCDDA (European Monitoring Centre
Page 18 and 19: I Portugal har vi en avkriminaliser
Page 20 and 21: arna i parlamentet och skrivas unde
Page 22 and 23: som helst - skolor, vård av äldre
Page 24 and 25: tor är att stoppa droganvändning
Page 26 and 27: Intervju med Vem är Susanna Alakos
Page 28 and 29: I ett diagnossamhälle tittar vi p
Page 30 and 31: aldrig skylla sig själv. Vi lever
Page 32 and 33: EUROPEAN CITIES Jag heter Jörgen S
Page 34 and 35: den enskilt viktigaste åtgärden
Page 36 and 37: Lennart Karlsson heter jag och jag
Page 38 and 39: ner inte riktigt att det är kontro
Page 40 and 41: får ta tid på sig att bli lika du

Ett samhälle utan narkotika ger bättre folkhälsa och ... - ReactNow

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?