Förintelsen färdigt - Skolor i Malax

More documents

Recommendations

Info

Lägerbaracker och lägerpersonal Kort om lägrens inre organisation Koncentrationslägrens administration bestod som regel av fem avdelningar, betecknade med romerska siffor. I:Kommendantur, II:Politische Abteilung (politiska avdelningen), III:Schutzhaftlagerführung (bevakning), IV:Verwaltung (administration) och V:Standortartzt (sjukvård). Chefen för lägret kallades Kommendant, formellt ansvarig för allt som rörde lägret och dess verksamhet. Hans närmaste överordnade var inspektören för koncentrationslägren och chefen för myndigheten Wirtschaftsverwaltungshauptamt (SS- WVHA). Närmast under honom fanns der Lagerführer, som var chef för avdelning III och ställföreträdare för kommendanten vid dennes frånvaro från lägret. Hans uppgift var att ansvara för ordning och disciplin i lägret, komma med förslag till kommendanten om hur fångar skulle bestraffas, ta emot rapporter om fångarnas antal och samordna verksamhet som hade med fångarnas kost och logi att göra. Han var den mer ”synlige” chefen. Den som skötte det dagliga arbetet med fångarna var en Rapportführer och under honom fanns ett antal Blockführer, som ansvarade för de olika blocken - de olika fasta enheterna i lägret, husen där fångarna ”bodde”. I arbetslägren fanns ett antal Arbeitsführer som ledde fångarnas arbete. Förutom alla dessa typer av funktioner fanns vaktmanskap på olika nivåer. Nazisterna hade speciella vaktenheter i lägren – de fruktade Totenkopfverbände, dödsskalleavdelningarna, som kändes igen på dödsskallesymbolen. 13
Förutom lägervakterna från SS utsågs vakter bland fångarna - fångvaktarfångar - som skulle bevaka sina medfångar och följaktligen hade speciella förmåner. Bland andra så utmärkte sig särskilt ukrainska fångar i den uppgiften. För de olika enheterna - bostäderna - utsågs bland fångarna grupp- och husansvariga, så kallade Kapos, som blev ett slags fångarnas egen polis. Dessa kapos var ofta grovt kriminellt belastade fångar. Bland fångarna fanns personer som skulle fungera som mellanled mellan lägerledning och fångar: Lageräldteste och Blockäldteste, så kallade funktionärsfångar. Grundprincipen för lägren var Selbsverwaltung, vilket innebar att det var fångarna som skulle sköta verksamheten. Ordergivningen från lägerledningen gick via speciellt utvalda fångar. Genom att organisera lägren på detta smarta sätt lyckades nazisterna upprätthålla kontrollen i lägren - alltså genom att ge vissa fångar speciella uppgifter och förmåner som innebar att de upplevde möjligheten att överleva. Dessa blev därmed beredda att styra, kränka och bestraffa sina medfångar, för att rädda livhanken. De som hade största turen var de som utvaldes att arbeta på någon expedition, för att sköta arkiv, post och uppassning av SS-personalen. Fångarna var indelade i olika kommandon, namngivna utifrån de uppgifter de innebar: Arbeitskommando var de som var uttagna till olika arbetsplatser i eller utanför lägren; ofta hade de namn efter typen av arbete. Straffkommando innebar att man tvingades utföra ett extra hårt arbete som straff för att man gjort något brottsligt, försökt fly osv. Straffet var ofta kopplat till isolering, uteblivna matransoner, tortyr osv. En placering i ett straffkommando kunde också innebära att man deltog i bestraffningen av sina medfångar, ofta avrättningar. Scheisskommando hade uppgiften att sköta och rengöra läger”toaletterna”. Sonderkommando tog hand om de gasade medfångarna, raka de av dem håret och brände kropparna. Det fanns tre olika typer av läger: arbets- och koncentrationsläger, förintelseeller utrotningsläger och så fanns det kombinerade koncentrationsläger och förintelseläger. Förintelselägrens enda uppgift var att med industriella metoder avliva människor. Lägren var ägnade till att bryta ner fångarna psykiskt och fysiskt. Maten och de sanitära förhållandena var eländiga, tvångsarbetet omänskligt hårt. Många dog av sjukdom, utmattning, svält och köld, eller avrättades för att de inte arbetade tillräckligt effektivt. Tortyr och offentliga avrättningar var vardagsrutiner i lägren. Avrättningsmetoderna varierade: Arkebusering, hängning, långsam strypning, kvävning med koloxid, tortyr, injektioner. Från 1942 kom gaskammare som gjorde det möjligt att avrätta tusentals fångar varje dag. Det fanns inget privatliv, mycket lite vatten för att tvätta sig 14
Page 1 and 2: Gymnasiet i Petalax publikationsser
Page 3 and 4: FÖRORD Under läsåret 2003-2004 h
Page 5 and 6: Tyskarna använde gettoinvånarna s
Page 7 and 8: lönande verksamhet. Så byggdes de
Page 9 and 10: Transport och selektion Från och m
Page 11 and 12: Rosa triangel för homosexuella. Vi
Page 13: Före kriget skickades barn till Ty
Page 17 and 18: Arbeten Judar, homosexuella, zigena
Page 19 and 20: 22 dem, tog käk- och tandavtryck,
Page 21 and 22: och andra liknande droger för att
Page 23 and 24: Gaskamrarna Förintelselägrens end
Page 25 and 26: Och allt gick som planerat tills de
Page 27 and 28: Kremeringsugnar måste rengöras or
Page 29 and 30: se på när deras vänner och famil
Page 31 and 32: efter en timme var ett halvt dussin
Page 36: Gymnasiet i Petalax Mamrevägen 13

Förintelsen färdigt - Skolor i Malax

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?