Förintelsen färdigt - Skolor i Malax

Getton
Under andra världskriget bildade nazisterna ”judiska bostadsområden” som
tyskarna kallade getton. Dessa bildades vanligen i omoderna stadsdelar, där det
ofta inte fanns avlopp och rinnande vatten. Dödligheten i gettot var mycket
hög, döda människor på gatorna var en vanlig syn. Gettot var trots detta mycket
välorganiserat. Där fanns både synagogor och skolor och man försökte så långt
som möjligt skapa en normal vardag.
Tvångsförflyttningen till gettona skedde ofta till fots eller med hästdragen vagn.
När judarna anlände var de flesta getton redan överbefolkade. Flera familjer var
tvungna att dela på ett enda rum. Trängseln både hemma och på gatorna och de
dåliga hygieniska förhållandena ledde till en
spridning av epidemier. Många dog av
sjukdomar och undernäring.
Getton omgärdades av en flera meter hög
mur. Den försågs med krossat glas och
taggtråd. Murgränserna ändrades ständigt och
gettot blev allt mindre. Portarna till gettot
bevakades av ordningspoliser. På insidan
vaktade judiska poliser. Det var förbjudet att
lämna gettot och de som försökte blev skjutna.
Warsawas getto delades upp i två delar
av en ”arisk” gata. Dessa två delar bands så
småningom samman med hjälp av en gångbro, eftersom judarna inte ansågs värdiga
att gå på den ariska gatan. Gatan var avskild från gettot med höga murar på båda
sidorna. Spårvagnar som färdades på den här gatan fick inte stanna under passagen
genom gettot.
Matförsörjningen var mycket dålig och för att klara av svälten använde de sig
utav smuggling. Poliser mutades, mat kastades över murarna eller fördes in genom
hemliga öppningar i murar. Barnen i gettot spelade en viktig roll i matförsörjningen.
De kunde lätt ta sig igenom småhålen i murarna och kände inte samma rädsla som
föräldrarna. De var tvungna att få tag i pengar för att kunna köpa mat. Tyskarna
ransonerade maten vilket ledde till att judarna endast fick 200 kalorier per dag.
Detta motsvarar 10 procent av dagsbehovet. Det var omöjligt att överleva enbart på
ransonerna.
3