Svenska Akademiens ordlista på mitt sätt

»Fem kvinnor valdes in i riksdagen år 1921.«
Från Tusen svenska kvinnoår, Ann-Sofie Ohlander, Ulla-Britt
Strömberg, hittar jag följande:
I första kammaren var Kerstin Hesselgren ensam bland 149
män. När talmannen hälsade kammarens ledamöter välkomna
till en ny arbetsperiod tilltalade han dem »Mina herrar«. Det var
inte ett misstag för han förklarade sig med orden:
»Denna riksdag är ju i det avseende anmärkningsvärd, att nu
för första gången en kvinna tagit plats bland oss ... Jag hoppas,
att hon icke tager illa upp, om jag, åtminstone så länge hon är ensam
i sitt slag i kammaren begagnar mig av den gamla titulaturen!
Mina herrar! Jag ber att få tillönska Eder alla ett gott nytt år,
goda arbetskrafter och ett gott arbetsresultat.«
Om talmannen redan då tagit chansen att ändra i språkbruket
och visat en vilja till förändring, istället för ett lite raljant »ensam i
sitt slag«, sagt »mina ärade riksdagsledamöter«.
Vad hade då hänt på nittio år i jämställdhetsarbetet med riksdagen
som ledare i att aktivt ändra språkbruket? En spännande
tanke?
4