Scouting Spirit - Nykterhetsrörelsens Scoutförbund

6
V i g ö R s k i l l n a d
emilia räddade korallrev
i kambodja
emilia gunnarsson från eneryda Scoutkår har sedan barnsben värnat om korallreven.
hon har på resor i Asien med egna ögon sett hur den massiva turistexploateringen påverkar
naturen och det marina livet negativt. hon stod mitt emellan studenten och högskolestudier
och kände plötsligt att nu var det dags att faktiskt göra en egen insats för korallreven.
emilia hade två milstolpar i sitt liv: studenten och
körkortet. När dessa närmade sig sitt slut, infann sig en
känsla av rastlöshet. Hon var arbetssökande och visste inte
riktigt säkert vilken högskoleutbildning hon skulle välja.
Hon hade en stark känsla av att hon ville vidga sina vyer och göra
något meningsfullt. Länge hade hon drömt om att åka utomlands som
volontär. Det var kanske dags nu?
SAGT OCH GJORT SÅ BÖRJADE HON söka efter lämpliga volontärsuppdrag
på nätet. Siktet var från allra första början inställt på att hitta
ett uppdrag med fokus på att medverka i arbetet med att bevara korallreven
i Kambodja. Emilia är uppvuxen i en familj som rest mycket och
som under stora delar av hennes uppväxt varit bosatta utomlands.
Under åren de bodde i Kina, utnyttjade de sina semestrar till att
utforska de tropiska länderna i Asien. Barnen snorklade från tidig
ålder och när hon var tolv år tog hon juniordykcertifikat tillsammans
Text: Nina Norén Foto: emilia gunnarsson
med sin mamma. Emilia har sett naturreservat i exempelvis Thailand
som varit helt fantastiska och artrika ena resan som sedan exploaterats
och varit totalförstörda vid nästa besök. Det var så hennes vilja att göra
insatser för korallreven vaknade till liv.
SNABBT HITTADE HON RÄTT PROJEKT. Ett ganska nystartat
projekt som drivs av ”Marine Conservation Kambodja” på ön Koh
Rong behövde volontärer. Utan att tveka antog Emilia uppdraget
och kort därefter satt hon på planet på väg på sitt livs äventyr. Att resa
alldeles ensam till ett okänt resmål gav även resvana Emilia lite fjärilar
i magen. Men mest satt hon på planet med ett lyckorus på grund av
känslan av att äntligen få vara med och faktiskt göra skillnad.
– På planet tänkte jag på hur folk kanske uppfattade mig. De trodde
säkert att jag, liksom alla andra, skulle på charterresa och bidra till
exploateringen. Det var skönt att innerst inne veta att det faktiskt inte
var en sådan vanlig resa. Det var viktigt för mig.