Rapport Projekt Kulturkraft

RESULTATREDOVISNING
Hela projektet har också varit mycket ”service minded”, det har varit
mycket generöst mot oss. Det har alltid funnits någon a prata med.
(man, regissör)
Ingen kan ju heller veta om utbildarna från Personalia hade
varit lika engagerade ifall de hållit i alla sex månaderna (som
några deltagare föreslog). Vid intervjun med Loa Haglund
beskrev hon deras arbetsuppgier som bestående av ideliga
telefonsamtal och träffar med deltagarna, där handläggarna
peppade, kom med råd eller bara fanns där och lyssnade. De
hade så go som daglig kontakt med de deltagare som de var
handledare till. För deltagarna fanns följaktligen inga barriärer
som hindrade dem a ringa när de kände a de behövde
det. Men det var precis en sådan barriär de måste ha känt gentemot
utbildarna på Personalia. Yerst få av dem som intervjuades
hade tagit personlig kontakt med utbildarna eeråt
trots a de visste a de fick det.
Anledningen till a klagomålen framfördes på de konfidentiella
enkäterna och inte på intervjuerna kan vara av oro för
påföljder, som en kvinna skrev på en enkät:
”Ingen vågade säga något, för alla kulturarbetare är angelägna om
a hålla sig väl med AF Kultur, ’överheten’”.
En del föreslog i enkäten a utbildarna från första delen kunde
varit mer involverade även under den andra delen. En kvinna
skrev a:
”de marknadsföringskunniga personerna från första delen av kursen
borde varit med på AF när vi hade veckomötena. De stod för en
skärpa och e be som försvann i och med flyen till AF”.
52
53
RESULTATREDOVISNING
En annan kvinna menade a de två delarna kunde varvas:
”Tycker a den sista delen inte var lika givande. Då blev deltagarna
tröa och oengagerade, sammanhållningen klingade av. Varva istället
marknadsföringsutbildningen med ’egen projektplan’ under hela
projekiden”.
Liknande kritik framfördes också i några av intervjuerna:
Sen den andra delen av projektet var naturligtvis en del där det var
meningen a vi skulle ta egna initiativ och verka själva, men där
tyckte jag a geisten i projektet försvann. […] Man kände sig omhändertagen
snarare än man kände sig pushad. För a man ska känna
sig pushad behöver man krav, man behöver utmaningar, och jag
kände a det blev bara något sömnigt och jag kände a jag har inte
tid med sånt. […] Jag tyckte a den andra delen av kursen blev på
nåt sä mer snack om ”vem har inte diskat kaffekopparna, och vem
har gjort det?” och ”nu får ni hålla ordning här”, alltså energin las
på nivåer som jag tyckte inte i första hand var relevanta för varför vi
var där, och det tyckte jag blev lite tråkigt. (man, illustratör)
Jag tycker nog a den andra delen, där var det nog så a jag och
kanske många andra kände a man hamnade tillbaka i nån slags lite
grann arbetslöshetssituation, även om man hade tillgången till föreläsningar,
till lokalerna på Östgötagatan och sådär, men a det blev
lite mer…ja, man hade kanske kunnat ha lite tätare handledning
och diskuterat konkreta uppgier som man liksom skulle se till a få
gjorda, antingen som övning eller som konkret projekt a försöka få
igång. […] Det blev lite för stor kontrast eer en väldigt intensiv och
fullmatad 8-veckorskurs. (man, skådespelare)