Innehåll - Lidingö stad

Förslag till trädplan för Lidingö Stad - 1999 

Utarbetad vid Naturavdelningen, Tekniska kontoret, Lidingö Stad 

Text och illustrationer: henri hanus haim, landskapsarkitektstuderande praktikant 

Handledare: ulla bejrum, naturchef 

Tryck: Lidingö Stadshus 

2 Tekniska Kontoret © Lidingö Stad

INNEHÅLL 

Denna skrift består av flera kapitel/delar vilka skrivits för olika målgrupper. Kapitel av störst allmänt 

intresse har placerats först i skriften. De mer tekniska beskrivningarna, som främst är av intresse för 

förvaltaren och skötselpersonalen, har placerats längre bak. 

Kapitel Läsanvisning 

1. Trädplan för Lidingö Stad av allmänt intresse 

s. 5-6 Kortfattad beskrivning om nödvändigheten av en trädplan för Lidingö Stad. 

2. Alléer av allmänt intresse 

s. 7-30 I detta kapitel beskrivs alléerna på Lidingön. För varje enskild allé (förvaltad av Lidingö 

Stad) finns en fördjupad beskrivning ofta åtföljd av ett kortfattat förslag till skötsel och 

eventuell nyplantering. 

3. Nyplantering av allmänt intresse 

s. 31-36 Här beskrivs förslag till nyplantering av träd utmed Norra Kungsängsvägen, samt 

förslag till nyplantering av fruktträd i Hersbys, Älviks och Bo Gårds fruktträdgårdar. 

4. Trädvårdsplan förvaltare och skötselpersonal 

s. 37-50 I trädvårdsplanen regleras hanteringen av de enskilda träden. Här beskrivs alla arbets- 

och skötselåtgärder i detalj från planteringen fram till den punkt då det är dags att 

ersätta trädet med ett nytt. 

5. Trädinventering förvaltare och skötselpersonal 

s. 51- Alla träd med någon form av kontinuerlig skötsel har inventerats och uppgifter 

sammanställts om trädens läge, vitalitet, åtgärdsbehov, etc. Uppgifterna om träden har 

lagrats med kartdatabasprogrammet Map Info. Trädinventeringen tjänar som 

beslutsunderlag för förvaltaren vid planering av framtida skötselinsatser. 



Förslag till 


Trädplan för Lidingö Stad 

Trädplanen för Lidingö Stad behandlar de träd som behöver någon form av individuell skötsel. Planen 

omfattar allé- och gatuträd, träd i hårdgjorda ytor på torg och trottoarer samt äppelträd. Den behandlar 

de befintliga träden men föreslår också förnyelse genom nyplantering. 

BAKGRUND 

På senare tid har det inom forskningen uppmärksammats hur betydelsefulla träden och den gröna 

miljön är för människans trivsel och hälsa. Träden är viktiga miljöskapare som kan berätta för oss om 

platsens historia. Träden har också praktiska funktioner som luftrenare, vindskydd, rumsbildare och de 

kan tjäna som livsmiljö för sällsynta insekter, lavar och svampar. Många av de träd vi omger oss med 

idag har planterats av tidigare generationer och det är viktigt att även vi investerar i träd för framtiden. 

Med utgångspunkt i detta är det viktigt att ha långsiktiga mål för hanteringen av det befintliga 

trädbeståndet liksom visioner för hur vi vill att det skall utvecklas. 

För att säkerställa kontinuiteten i detta arbetet är det bra att ha den trädplan du nu håller i din hand. 


[ inventering och förslag till kompletteringar ] 


Den svenska alléns historia 

De första alléerna i Sverige planterades i slutet på 1600-talet. Förebilden går att finna i de 

monumentala franska barockparkerna med sin stränga geometri. Parken anlades ofta kring en central 

axel som utgick från huvudbyggnaden. Från huvudaxel utgick ytterligare axlar och det var vanligt att 

dessa liksom huvudaxeln kantades av planterade träd. I Sverige började de första barockparkerna 

anläggas vid slott och herrgårdar under 1600-talets andra hälft men det stora flertalet anlades först 

under 1700-talet. 

Det har alltid varit vanligt att allmogen imiterat adelns och kungahusets byggnader och parker. Detta 

kom också att ske i fråga om barockanläggningarna. Från 1800-talets mitt började man plantera 

infartsalléer vid större gårdar och kyrkor, medan det vid de mindre gårdarna dröjde fram till 

sekelskiftet. Särskilt vid bondgårdar var det i början vanligt att man grävde upp plantor från den 

omgivande naturen och planterade dem i allén. Allén kom på detta sätt att bestå av flera arter ofta av 

varierade i storlek. Denna form av allé brukar kallas blandallé och är mycket vanlig. Vid slott och 

herrgårdar eftersträvade man mer enhetliga alléer och där använde man sig ofta av ett trädslag i hela 

allén. Linden kom här att bli det mest använda trädet då den har en mycket formstark krona och 

dessutom är relativt lätt att föröka. 

Vid många gårdar användes alléträden till gårdens försörjning. Träden kunde hamlas eller beskäras. 

Lövet användes som kreatursfoder och grövre grenar användes till ved. Träden i allén användes 

vintertid, när vägarna var översnöade, som "snökäppar" med vars hjälp man kunde räkna ut vägens 

sträckning. 

Allén idag 

Alléns ursprungliga funktion som maktsymbol är idag överspelad men den är fortfarande viktig som 

landskapselement och ofta skyddsvärd som kulturmiljö. Enskilda äldre träd kan utgöra en skyddsvärd 

biotop för utrotningshotade djur- eller växtarter. Det enskilda trädet kan också utgöra en 

trafiksäkerhetsrisk. Det är vanligt att vägbanan i äldre alléer har breddats till följd av större 

trafikmängder och nya tekniska krav. Gamla träd hamnar då farligt nära dagens trafik vilken dessutom 

håller mycket högre hastigheter än då träden planterades. Detta är varken bra för trädens eller 

trafikanternas hälsa och måste i möjligaste mån undvikas. 


Alléerna på Lidingö 

De äldsta alléerna på Lidingön planterades troligen i slutet på 1700-talet sedan släkten Banéer lämnat 

Lidingö och gårdarna fått nya ägare. Den enda allén som kunnat dateras mer exakt är den vid 

Ekholmsnäs gård som planterades 1785 (Vandra på Lidingö, 1979). 

På 1846 års karta över Lidingö (Karta öfver Lidingö Socken, V. Dahlgren) går det att finna alléer vid 

gårdarna; Älvik, Långnäs, Grönsta, Hersby, Skärsätra och Ekholmsnäs. Även Kyrkallén finns med på 

denna karta. 

Vanligen var allén planterad längs uppfarten mot landsvägen men vid Skärsätra gård följer allén 

istället vägen ned till båtbryggan. En stor del av transporterna till och från Lidingön gick länge med båt 

och då Skärsätra gård låg nära vattnet var detta den viktigaste transportvägen. Även för transporter till 

andra platser på Lidingön var båt att föredra då landsvägarna tidigare inte höll så god standard. Det 

går även att finna senare exempel på alléer som följer vägen ned till stranden både i Brevik och utmed 

Tyktorpsvägen från Sticklinge gård. 

Karta över de alléer som inventerats 1999. 

Under första halvan av 1900-talet var det mycket vanligt att plantera alléer utmed uppfarterna till 

gårdar, sommarvillor och nyanlagda bostadsområden. En del träd i dessa alléer finns kvar än i dag 

men många har vuxit sig för stora och därför sågats ner 

Några alléers förekomst på olika kartor 

1846 

1902 

1911 

1917-25 

Älvik Dubbelsidig Dubbelsidig 

Hustegaholm Dubbelsidig Dubbelsidig 

Östra Yttringe Dubbelsidig Dubbelsidig 

Kristinehäll 

Kyrkoallén Dubbelsidig 

Ekholmsnäsvägen Dubbelsidig Enkelsidig trädrad Enkelsidig trädrad Enkelsidig trädrad 

(Lidingö Kyrka) 

Ekholmsnäs allé Dubbelsidig Dubbelsidig 

Östra Allén, Brevik Dubbelsidig Dubbelsidig 

Stora Allén, Brevik Dubbelsidig Dubbelsidig Dubbelsidig 

Västra Allén, Brevik Dubbelsidig Dubbelsidig 

Näckrosvägen Dubbelsidig Dubbelsidig Dubbelsidig 

Tyktorpsvägen Enkelsidig trädrad Enkelsidig trädrad Enkelsidig trädrad Enkelsidig trädrad 

1955 


Svårigheter med förnyelse av gamla alléer 

I äldre alléer uppstår med tiden många luckor och om allén skall bevaras måste man så småningom 

föryngra den. Att då avverka de återstående träden för att ge plats för nyplanteringar väcker ofta 

känslor, särskilt hos dem som minns miljön från sin barndom. Man möter mindre opinion om träd 

kontinuerligt planteras i de luckor som uppstår när äldre träd har dött. Detta arbetssätt leder dock till 

en oenhetlig allé vars karaktär skiljer sig från den ursprungliga. I vissa fall kan detta vara motiverat 

men det finns stora praktiska svårigheter att övervinna om man vill etablera nya träd i luckorna mellan 

äldre. De äldre trädens kronor stjäl mycket ljus från de nyplanterade träden vilket är ett problem om de 

nyplanterade träden är ljuskrävande. Under mark råder ännu större konkurrens. De äldre trädens 

rötter är här stora konkurrenter om markvatten och näring. 

Vilket sätt som är bäst går inte att säga generellt. Förutsättningarna måste vägas mot varandra i varje 

enskilt fall. Ofta kan någon form av kompromiss föredras. 

Exempel på metoder som kan användas vid förnyelse av äldre alléer: 

• Avverkning och nyplantering. 

• Etappvis avverkning och nyplantering (Tiden mellan varje etapp bör vara maximalt 10 år). 

• Plantering i befintliga luckor (Ofta dåligt etableringsresultat - Leder till ett ojämnt utseende). 

• Nyplantering först då merparten av de äldre träden dött. 

Förnyelsen av Älviks uppfartsallé är ett exempel på hur lyckad en alléförnyelse kan bli. Opinionen var 

visserligen stark mot avverkningen av de gamla träden men med facit i hand håller många säkert med 

om att resultatet ändå blev bra. Innan förnyelsen påbörjades 1989 fanns det endast ett tiotal stora träd 

kvar i allén. Allékänslan var sedan länge försvunnen och träden hade istället karaktären av vägträd. 

Idag är tunnelkänslan och geometrin mellan de nyplanterade lindarna stark. En ensam ek står kvar 

som ett minnen från den gamla allén, men den stör inte alléns nya form nämnvärt. 

Vid Ekholmsnäs har större hänsyn tagits till resterna av den gamla allén och nyplanteringarna har till 

sitt läge fått anpassa sig efter de gamla träden. De nya träden har alltså inte kunnat planteras med 

något enhetligt avstånd. Upplevelsen av allén kommer i framtiden fortfarande att vara stark men den 

rytm som infinner sig i en allé med enhetliga trädavstånd kommer att saknas. 


Beskrivning av enskilda alléer 

Tyktorpsvägens allé 

Vägen: Tyktorpsvägen och Ängshyddevägen mellan Sticklinge gård och Lidingö varv. En landsväg 

med hastighetsbegränsning 30km/h. 

Allén: En ca 500 meter, i huvudsak, ensidig Lönnallé (Acer platanoides), planterad i slutet på 1800talet. 

Trädavståndet i raden är 9 meter och mellan raderna 5 meter 

Skötsel: Lidingö Stad är väghållare och sköter även allén. 

Historia 

Den ensidiga trädraden utmed Tyktorpsvägen går tidigast att finna på 1902 års karta (Karta över 

Danderyds Skeppslag). Ursprunget till Tyktorpsvägen går dock att finna mycket tidigare som en stig 

mellan Sticklinge gård och stranden nere vid Värtan. Härifrån rodde man med båt över till fastlandet 

för att sälja gårdens produkter i Stockholm. Sedan mitten av 1600-talet har stigen haft i stort sett 

samma sträckning som i dag och på 1846 års karta har Tyktorpsvägen tecknats som landsväg med en 

ångbåtsbrygga nere vid stranden. På 1970-talet asfalterades Tyktorpsvägen ned till Lidingö varv och 

en mötesplats anlades i en lucka i trädraden. 

Nuvarande utseende 

Trädraden ligger idag som ett vackert pärlband i brynet mellan mellan äng och skog. Den smala vägen 

med sina trädstammarna som skjuter upp precis i kanten ger vägsträckan en stark karaktär. 

De flesta får sin upplevelse av allén från vägen. Härifrån upplever man färden på vägen som ett 

rytmiskt bildspel där stammar och trädkronor utgör ramen kring ett antal olika utblickar över ängen. 

Träden i raden är av varierande status. Totalt finns idag 54 lönnar och 3 st självsådda askar. Men det 

saknas 16 st träd för att erhålla en enhetlig trädrad. Ungefär hälften av lönnarna har döda partier i 

kronorna och många grenar. Vissa träd har allvarliga rötskador. Orsaken till trädens nedsatta kondition 

är en kombination av obefintlig trädvård, påkörningsskador, att vägen asfalterats och jorden 

kompakterats, vilket lett till en tuffare miljö för trädens rötter. De allra flesta träden är upp emot 100 år 

gamla och hade kunnat leva länge till om de vuxit i naturen eller i en park. Nu har många av träden 

åldrats i förtid och endast ett fåtal kommer nå en optimal ålder. 


Framtid 

Lönnarna utmed Tyktorpsvägen står i gränsen mellan skog och ängsmark 

De friska träden i allén kan säkert överleva i ytterligare 50 år (en lönn blir ca 150 år gammal) men alla 

träd med redan nedsatt vitalitet kommer att dö tidigare med många luckor i trädraden till följd. Träden 

kommer dessutom att kräva mer vård än i dag i fråga om säkerhets och uppbyggnadsbeskärning. 

Olika alternativ till förnyelse: 

Alternativ 1: Nyplantering med lönn i alla luckor ( idag 16 st). Uppbyggnadsbeskärning av befintliga 

träd. 

Alternativ 2: Avvakta tills de flesta träd dött och trädraden mist sin funktion för att då plantera en ny 

träd. 

Alternativ 3: Avverkning och nyplantering av träden i trädradens södra del, dvs ned mot Lidingö 

varv. Dessa träd har då vuxit sig relativt stora när resterande träd avverkas och 

nyplanteras om ett tiotal år. 


Vid den fortsatta skötseln av lönnarna utmed Tyktorpsvägen är det viktigt att hålla marken runt träden 

fri från sly och större buskage. 

Nyplanteringsförslag 

Vid en framtida förnyelse förordar jag alternativ 3 dvs att trädraden förnyas i två etapper med början 

nere vid Lidingö Varv. Den första etappens träd har då vuxit sig förhållandevis stora när den övre 

delen avverkas. 

Vid nyplantering av träd bör dessa placeras i höjd med dagens vägbana. Om de planteras längre ut av 

praktiska planterings- eller trafiksäkerhetsskäl hamnar de för lågt och kronan måste därmed stammas 

upp högre om utblicken över ängen skall kunna behållas. 

Skötsel 

Lönnarna utmed Tyktorpsvägen har i allmänhet dåligt uppbyggda kronor med många döda grenar och 

fläkskador till följd. Det är av säkerhetsskäl viktigast att avlägsna de döda grenar som finns i trädens 

kronor. Denna beskärning bör dock kompletteras med en omfattande uppbyggnadsbeskärning för att 

förebygga framtida problem. Ansvarig trädvårdare bör ge trädet förutsättningarna att utveckla en 

bättre krona som har potentialen att klara sig på längre sikt. Vid säkerhets- och 

uppbyggnadsbeskärning kommer skylift behövas och denna kan lämpligen framföras på en avstängd 

Tyktorpsväg alternativt nere på ängen. 

Viktigt för upplevelsen av trädraden är att denna hålles fri från sly och buskar i sin närmaste 

omgivning. En ”ren” ängsyta mellan träden understryker stammarnas vertikala riktning och förtydligar 

den rytm som uppstår då man åker längs Tyktorpsvägen. Uppstamning av kvistar och grenar bör 

göras till 3 m höjd. Sly och buskröjning under träden bör göras kontinuerlig vart 5 år. 

Träden bör skyddas mot framtida påkörningsskador. Det kan räcka med visuella skydd. Exempelvis 

skulle ett stängsel motsvarande de som används vid hästhagar används. Dessa har formen av en 

lysande orange ledningstråd som spänts upp mellan tunna stålstolpar. Ett annat tilltalande alternativ är 

att använda sig av två träpålar som slås ned på vägsidan av varje träd. Dessa får då ta de smällar från 

väghyvlar och dylikt som i vanliga fall skulle skadat stammen. 


Hustegaholms gård 

Vägen: Uppfartsväg i grus till Hustegaholm med hastighetsbegränsning 50km/h. 

Yttre allén: En ca 200 meter lång oxelallé (Sorbus intermedia) närmast Elfviksvägen, troligen anlagd 

före år 1900. Trädavståndet i raden är 9 meter och mellan raderna 8 meter 

Inre allén: En knappt 200 meter lång hamlad lindallé (Tilia x vulgaris) närmast Hustegaholms gård, 

troligen anlagd i början av 1800-talet. Trädavståndet i raden är ca 5,5 meter och mellan raderna 6-7 

meter 


Historia 

Hustegaholms herrgård uppfördes i slutet på 1700-talet och allén närmast gården bör ha planterats 

samtidigt eller kort därefter. De äldsta lindarna har en betydande stamtjocklek och har med vissa 

avbrott varit hamlade fram tills idag. Belägg för att det vid denna tidpunkt funnits en allé vid 

Hustegaholms gård finns dock inte på några kartor. Först på 1917-25 års karta finns allén medtagen 

och då i hela sin längd ut mot Elfviksvägen. På denna karta illustreras också en allé utmed den lilla 

vägen som genar upp mot Elfviksvägen. Här var det troligen inte fråga om någon riktig allé utan bara 

träd som självsått sig i dikena utmed vägen. Oxelallén har troligen planterats först i början på 1900talet. 



När man idag svänger av från Elfiksvägen upp mot Hustegaholms gård passerar man först resterna av 

den tidigare oxelalléen. Vägen är inte rak utan följer topografin förbi två skogsdungar. Några gamla 

oxlar växer fortfarande kvar i brynet innan vägen går ned i en sänka för att sedan åter vända uppåt i 

backen mot gården, nu kantad av gamla, hamlade lindar. 

Framtid 

I allén närmast Elfviksvägen finns flera luckor som kunde återplanteras med oxel. 

Lindallén är i stort sett komplett, endast ett fåtal luckor finns i allén men upp mot Herrgården tunnas 

raden ut. Det är inte aktuellt att nyplantera i allén under det närmaste århundradet. Eventuellt kan de 

två luckorna i allén kompletteras med nya träd. 

Oxelallén är däremot i större behov av förnyelse. Endast 16 träd av det ursprungliga antalet, som 

uppskattats till drygt 40, finns kvar. Vid en nyplantering är det viktigast att sträckan närmast 

Elfviksvägen återplanteras. Utmed resten av vägen skulle man kunna nöja sig med att endast hålla 

efter sly och buskar. 

Skötsel / 


Yttre allén: Nyplantering av 13 st oxlar 

närmast Elfviksvägen. i allén och 

utmed resten av vägen. 

Inre allén: Nyplantering av 2 st lindar 

(stora plantor) Röjning av sly och 

buskar samt beskärning av trädkronor 

som kronkonkurrerar med lindarna. 

Lindarna måste även fortsättningsvis 

hamlas vart 5:e år med efterföljande 

stamkvistning / "fnasning". 


Östra Yttringe 

Vägen: Uppfartsväg i grus till Östra Yttringe med hastighetsbegränsning 50km/h. 

Allén: En drygt 80 meter lång lindallé (Tilia x vulgaris) kompletterad med oxel (Sorbus intermedia). 

Allén är troligen anlagd i slutet på 1800-talet och kompletterad med oxel relativt omgående i början på 

1900-talet. Trädavståndet i raden är ursprungligen 9-10 meter och mellan raderna 6 meter. Oxeln har 

planterats in på olika avstånd i luckorna mellan lindarna och självsådda gamla lövträd. 


Historia 

Allén vid Östra Yttringe finns dokumenterad först på "Plankarta över Stockholms stad med Omnejd” 

1917-25. Lindarna som utgör stommen i dagens allé är dock planterade tidigare, troligen under senare 

delen av 1800-talet. Värt att notera är att det fram tills nyligen fanns ytterligare två stora träd i allén 

vilket kan tyda på att allén har en ännu äldre historia. Det kan också ha varit enskilda självsådda 

vägträd som fått stå kvar när allén anlades. Det senast avlägsnade trädet var en ask med en ansenlig 

ålder på upp emot 190 år. De fyra oxlar som ingår i allén måste ha planterats kort efter att lindarna 

planterats (möjligen är det precis tvärtom). De olika planteringsavstånd som använts vid planteringen 

av lindarna respektive oxlarna tyder på att de inte planterats samtidigt. 


Allén vid Östra Yttringe är ett betydande landskapselement. När man färdas på Elfviksvägen möts 

man av alléns bredsida där den skär genom det omgivande åkerlandskap. De olika trädslagen i allén 

och deras olika åldrar gör allén till ett bra exempel på en sk blandallé. Kontrasten mellan de höga, 

smala lindarna och de låga, rundkroniga oxlarna är dock större än vad man normalt brukar eftersträva. 

Två gulblommiga hästkastanjer har fått komplettera allén för 20-30 år sedan. Dessa rätt ovanliga träd 

bidrar ytterligare till alléns mångfald av trädarter. 


Framtid 

Uppfarten mot Östra Yttringe kantas idag av flera olika trädslag i skiftande storlekar. 

Inga av de gamla träden är i riktigt bra skick men lindarna klarar sig säkert i ytterligare ett århundrade. 

En av oxlarna är döende och övriga kommer troligen att dö inom en 30-årsperiod och behöver därmed 

ersättas med nya träd. Vid en framtida förnyelse av allén kan man antingen börja om helt från början 

eller inta en mer återhållsam ställning. 

Alternativ 1 Alla träd avverkas och nya planteras för att allén skall bli enhetlig (15 st nya träd) 

Alternativ 2 Endast oxlarna avverkas och nya träd planteras i luckorna. (8 st nya träd) 

Alternativ 3 Inga träd avverkas. Nya träd planteras i befintliga luckor (6 st nya träd) 

Val av trädart: För kontinuitetens skull bör valet falla på linden eller asken. Oxel bör inte vidare 

användas då den får en krona som till form och storlek alltför mycket avviker från de befintliga träden. 

Skötsel / 


Oavsett vilket sätt som väljs vid 

förnyelse av allén måste buskar och 

sly röjas i alléns omgivning. Den 

aktuella uppstamningshöjden på 5 

meter måste även framledes 

upprätthållas. Trädkronorna friställs 

på detta sätt från marken. 

Mitt förslag är att till en början 

endast plantera nya träd i de luckor 

som finns i dagens allé. Viktigt är då 

att dessa planteras så att träden 

alltid står i parallellt med träden på 

vägens andra sida. 

Förnyelse av allén vid Östra Yttringe enligt alternativ 3 


Kristinehäll 

Vägen: Grusväg förbi Kristinehäll med hastighetsbegränsning 30km/h. 

Allén: En drygt 40 meter lång trädrad av lind (Tilia x vulgaris). Trädraden är troligen anlagd under 

1900-talets första hälft. Trädavståndet i raden är varierande mellan 2-5 meter. 

Skötsel: Lidingö Stad är väghållare och sköter även trädraden. 

Historia 

Trädraden vid Kristinehäll består av unga träd i åldern 50-60 år planterade med som minst 2 meters 

avstånd från varandra. Avsikten med planteringen var troligen att trädplantorna skulle hamlats eller 

formbeskurits till en lindhäck. 

Vid 1900-talets början var omgivningen runt Kristinehäll trädfattig och det skulle dröja ytterligare 

många år innan dagens trädrad planterades. 


Då avsikten med lindarna aldrig var att de skulle växa sig stora har de heller inte fått erforderlig 

uppbyggnadsbeskärning. Grenvinklarna är ofta snäva och dubbeltoppar är inget ovanligt med 

hållfasthetsproblem som följd. De uppvuxna träden har också en oproportionerlig höjd i jämförelse 

med huset. 

Framtid 

Lindarna vid Kristinehäll kommer att behöva kontinuerliga beskärningsinsattser bland annat för att inte 

växa sig för stora över huset på andra sidan vägen. Det kan tyckas ohållbart i längden att vårda dessa 

träd så intensivt då de står relativt isolerat. Några möjliga angreppssätt kunde vara följande: 

Alternativ 1. Avverka alla träd och plantera nya som senare kan formklippas till en häck. 

Alternativ 2. Kapa träden på 1 meters höjd och fortsätt med att årligen forma "stubbarna" till en 

lindhäck. 

Alternativ 3. Avverka träden och ersätt med ett mindre trädslag. 


Älviks gård 

Vägen: Elfviksvägen upp mot Älviks gård. Landsväg med hastighetsbegränsning 50km/h. 

Allén: En knappt 700 meter lång lindallé (Tilia x vulgaris) nyplanterad 1989-1994. Ursprungligen en 

blandallé troligen anlagd i slutet på 1700-talet eller i början på 1800-talet. Trädavståndet är idag 16 

meter och avståndet mellan raderna är 10 meter 


Historia 

Nuvarande mangårdsbyggnad uppfördes vid Älviks gård 1775 och det är troligt att den gamla allén 

planterades i samband med detta. Allén finns beskriven på 1846 års Lidingökarta. Allén har förnyats i 

två etapper sedan 1989 och består nu av relativt likstora parklindar. 


Allén delar, på sin väg upp mot Älviksgård, det öppna ängslandskapet i två delar. Trädraderna är 

spikraka med jämna planteringsavstånd och formar ett starkt perspektiv. 

Framtid 

Träden i allén har alla 

förutsättningar att frodas 

och utvecklas i flera 

århundraden framöver. 

Skötsel 

Träden befinner sig i ett 

skede då många av dem 

fortfarande är i behov av 

kontinuerlig 

uppbyggnadsbeskärning. 


Kyrkallén - Lidingö Kyrka 

Vägen: Uppfartsväg till Lidingö Kyrka med hastighetsbegränsning 30km/h. 

Allén: En 90 meter lång lindallé (Tilia x vulgaris) troligen anlagd i mitten på 1800-talet. Trädavståndet i 

raden är 11-12 meter och mellan raderna är avståndet 8 meter. 


Historia 

Kyrkallén finns representerad på 1846 års karta över Lidingön. Framför kyrkan planterades 1810 de 

lindar som står kvar än idag (Gregory Ljungberg, Lidingö genom tiderna, 1977). Dessa lindar är 

förmodligen något äldre än träden i Kyrkallén. De grövsta stammarna här har förvisso något större 

diameter än dem på kyrkogården men det kan bero på att de inte hamlats lika länge som dem. 


De stora lindarna bildar idag en 90 meter lång och mörk tunnel från kyrkan ned mot 

Ekholmsnäsvägen. På alléns västra sida har en skogsdunge vuxit upp medan utsikten över 

kyrkogården dominerar på den västra sidan av allén. 

Framtid 

Alléträden är alla i god kondition och bör kunna 

växa vidare på platsen i många år framöver. 

Kyrkallén har med tiden blivit mörkare sedan 

träd och buskar från väster trängt sig närmare 

inpå. Idag är känslan densamma som att 

befinna sig på en skogsväg. Det är viktigt att 

åter friställa allén från omgivningen så att man 

från skuggan under träden kan se ut över det 

solbelysta gräset. I den närmaste omgivningen 

på alléns västra sida bör självsådda träd samt 

de buskar som planterats under träden 

avlägsnas. 

Skötsel 

Förutom den röjning av träd och buskar som är nödvändig i anslutning till allén krävs ingen annan 

skötsel än vad föreslagen trädvårdsplan föreskriver. 


Ekholmsnäsvägen - Hersby Gård 

Vägen: Ekholmsnäsvägen utmed Lidingö Kyrkogård med hastighetsbegränsning 50km/h. 

Allén: En ca 500 meter lång allé av ask (Fraxinus excelsior) troligen anlagd i slutet av 1700-talet. 

Trädavståndet i raden är 14 meter (med vissa avvikelser upp till 18m) och allén är idag ensidig. 


Historia 

Ekholmsnäsvägen var tidigare den enda landsvägen som ledde till gårdarna Långängen, Ekholmsnäs, 

Catrinelund och Gåshaga. Allén utgick från Hersby gård och var på 1846 års karta över Lidingö en 

dubbelsidig allé med samma utsträckning som idag. Allén är troligen planterad något tidigare, troligen i 

slutet av 1700-talet eller början på 1800-talet. På 1902 års karta över Lidingö har träden på den södra 

sidan av vägen försvunnit och allén har sedan dess varit ensidig. Från Hersby Gård utgick tidigare 

även en allé utmed vägen mot Gångsätra. Av denna allé finns inga spår kvar idag. 


Idag kantas Ekholmsnäsvägen utmed kyrkogården av praktfulla gamla träd med grova stammar och 

grenar. Vissa träd har en välutvecklad "kandelaberform" vilket är ett tecken på att träden tidigare varit 

hamlade. 

Trädens kondition är varierande vilket främst beror på markförhållandena. Vissa träd växer på mycket 

god jord medan andra växer på i stort sett jordfria klipphällar. Trafiken utmed Ekholmsnäsvägen är 

också ett allvarligt hot mot träden. Särskilt träden i den östra delen av allén lider av påkörningsskador 

då de ofta står kant i kant med vägen. Dessa skador har i många fall lett till att träden angripits av 

rötsvamp med ytterligare sämre vitalitet som följd. Trafiken på vägen kan också ha bidragit till en 

allmän försämring av trädens tillstånd då den leder till att jorden komprimeras och rötternas livsmiljö 

försämras. 

Kronkonkurrensen från yngre träd är ett problem som kommer att bli större i framtiden. Det är främst 

träd inne på kyrkogården som börjat konkurrera om utrymmet men även träd från andra sidan vägen 

kommer att utvecklas till framtida kronkonkurrenter. 


Framtid 

De flesta av träden utmed Ekholmsnäsvägen har en god vitalitet. Ett tiotal askar är dock i dålig 

kondition och kan av säkerhetsskäl behöva avverkas under den närmaste 20-årsperioden. Dessa träd 

finns till största delen i alléns östra del där trafikskadorna är vanliga. Vid en nyplantering är det därför 

viktigt att skydda träden mot framtida påkörningsskador. Det bästa är om det går att plantera de nya 

träden längre ifrån vägen men det är inte alltid möjligt. Ett alternativ är att plantera träden på en 

jordvall bredvid vägen. De skyddas då från trafiken samtidigt som de får tillgång till en större jordvolym 

vilket är bra för de framtida trädens utveckling. 

Vissa träd utmed Ekholmsnäsvägen har en mycket karaktäristisk kandelaberformad krona vilken är ett 

tecken på att trädet tidigare har hamlats. 

Skötsel / Nyplanteringsförslag 

Förutom den i trädvårdsplanen allmänt föreskrivna skötseln måste framtida kronkonkurrenter avverkas 

eller beskäras. Nyplantering kan eventuellt göras i de luckor (2 st) som idag finns i allén. 


Västra Allén - Brevik 

Vägen: Bostadsgata med hastighetsbegränsning 50km/h. 

Allén: En drygt 500 meter lång hamlad lindallé (Tilia x vulgaris) anlagd i början av 1900-talet. 

Trädavståndet i raden är 10 meter och mellan raderna är avståndet 5 meter. 


Historia 

Västra allén finns med på 1917-25 års karta över Lidingön men allén är troligen planterad redan vid 

sekelskiftet. 


Västra allén består idag av 60 st hamlade ca: 100-åriga lindar och 30 st nyplanterade ännu ohamlade 

lindar. 

Framtid 

Träden i allén kommer med nuvarande skötsel att kunna utvecklas i ytterligare 200 år. 


Vägen: Gång- och cykelväg ned mot stranden. 

Stora allén - Brevik 

Allén: En ca 400 meter lång trädrad av asp (Populus tremula) troligen planterad i slutet av 1800-talet. 

Trädavståndet i raden är 12 meter. 

Skötsel: Lidingö Stad 

Historia 

Stora Allén var tidigare planterad med träd hela vägen från huvudbyggnaden vid Breviks gård ned till 

bryggan vid stranden. Allén planterades förmodligen i slutet på 1800-talet men finns först med på 

1917-25 års karta över Lidingö. Allén gick då såväl som idag över vatten sjuk mark och artvalet blev 

därför olika poppelarter. 


Endast fyra grova aspar och en gråpoppel finns kvar från den ursprungliga allén. Träden upplevs inte 

längre ingå i en allé utan har mer karaktären av solitära träd. 

Framtid 

Nyplantering kan med fördel göras av en ny allé eller trädrad. 


Artvalet vid en nyplantering föreslås bli: gråal, poppel eller pil. För att ge en framtida allé eller trädrad 

en stark individuell karaktär som skiljer ut den från övriga alléer kunde man välja en trädarterna med 

ett silvervitt bladverk, till exempel silverpil eller gråpoppel. 


Hövdingevägen - Brevik 

Vägen: Bostadsgata med hastighetsbegränsning 50km/h. 

Allén: En ca 200 meter lång lindallé (Tilia cordata och Tilia x vulgaris) troligen planterad i slutet av 

1800-talet. Trädavståndet i raden är 6 meter. 

Skötsel: Lidingö Stad är väghållare och sköter hälften av träden i allén. Resterande träd står på privat 

tomtmark. 

Historia 

Hövdingevägen hörde liksom Stora Allén till tidigare Breviks Gård. Stora Allén utgjorde trädgårdens 

mittaxel och utgick från huvudbyggnadens veranda. För att kunna ta sig ned till båtbryggan från de 

övriga byggnaderna var man tvungen att använda en annan väg i parkens ytterkant, nuvarande 

Hövdingevägen. Vid trädgårdens yttre gräns en bit ned mot stranden kunde man sedan gena över till 

Stora Allén. Allén utmed Hövdingevägen planterades troligen i slutet på 1800-talet men har sedan 

dess kompletterats med nya träd. 


Idag sträcker sig Hövdingevägen och allén ned genom villabebyggelse från början av 1900-talet. 

Uppkomna luckor utgör endast 30%. Hälften av de befintliga träden står på privat tomtmark och 

skötseln av träden skiljer sig från tomt till tomt. Några träd har nyligen toppats och därefter utvecklat 

kronor som liknar hamlade träds kronor. 

Framtid 

Träden är i gott skick och allén kommer inte att behöva nyplanteras inom en överskådlig framtid. Av 

vikt är dock att fastighetsägarna utmed Hövdingevägen vid skötseln av träden på respektive tomter tar 

ett visst ansvar för alléns helhet. 


Östra Allén - Brevik 

Vägen: Bostadsgata med hastighetsbegränsning 50km/h samt gång- och cykelväg. 

Allén (norra delen): En ca 300 meter lång ekallé (Quercus robur) troligen anlagd i början på 1900-talet. 

Trädavståndet i raden är 10 meter och mellan raderna 5 meter. Allén är numer endast ensidig i sin 

nordliga del. 

Allén (södra delen): En ca 100 meter lång trädrad av berlinerpoppel (Populus berolinensis) över 

gräsfältet. Trädavståndet i raden är 10 meter. 

Skötsel: Lidingö Stad sköter allén. 

Historia 

Östra Alléns sträckning leder liksom de andra alléerna vid Brevik ned till bryggorna vid stranden. Allén 

är troligen planterad kring sekelskiftet (1800/1900). 


Den övre delen av allén är idag endast ensidig troligen till följd av att vägen har breddats. Ekarna har 

här höga och med genomgående stammar. I alléns södra del utmed ängsmarken står ekarna på 

bägge sidor om vägen. Här har träden utvecklat större vidkronighet vilket är vanligt när träden länge 

vuxit i ett öppet landskap. Längst ner på ängen, där Östra allén gör en skarp sväng, växer ett tiotal 

risiga berlinerpopplar. Orsaken till deras dåliga kondition är troligen att dessa popplar lätt lider av 

bladfallsjuka. 

Framtid 

Ekarna i allén är alla i god 

kondition men skulle eventuellt 

behöva mer utrymme för att 

kunna utveckla sina kronor till 

fullo. Om detta är målsättningen 

är det nödvändigt att avverka 

varannan ek nere vid 

ängsmarken. Popplarna är i så 

dåligt skick att de direkt utan 

vidare diskussion kan avlägsnas. 

Eventuellt bör de ersättas med 

någon annan poppelart som inte 

lider av bladfallsjuka. 


Ekoholmsnäs gård 

Vägen: Landsväg förbi Ekholmsnäs gård med hastighetsbegränsning 50km/h. 

Allén: En knappt 500 meter lång lövträdsallé planterad 1785, trädavståndet i raden var ursprungligen 

12 meter och mellan raderna 6 meter. Allén är kompletterad 1995 med ekplantor (Quercus robur). 

Avståndet i raden är varierande och avståndet mellan raderna är 9-10 meter. 


Historia 

Uppgiften om att Ekholmsnäs allé ”planterades 1785 med drygt 506 lövträd” går bland annat att finna i 

skriften "Vandra på Lidingö", 1979. Planteringsåret är troligen korrekt men antalet träd är överdrivet. 

Det blir mer rimligt om man antar att ursprungskällan avsåg att planteringen gällde både 

parkanläggning och allé. Genom att jämföra avstånden mellan de gamla träd som står kvar i dag har 

det ursprungliga trädavståndet i raden uppskattats till 12 meter och avståndet mellan raderna till 6 

meter. En allé bestående av 506 träd skulle med detta radavstånd bli drygt 3 km lång medan dagens 

allé endast utgör sexhundra meter. Artsammansättningen i den ursprungliga allén innehöll antagligen 

både ek och lind. 


Trots att allén fått ett tillskott av 

nyplanterade träd sedan något år 

tillbaka är det fortfarande de äldre 

träden som utgör alléns karaktär. 

Skötsel / 


Framtida nyplanteringar bör göras så 

att träden står i par på vägens bägge 

sidor. Ingen särskild skötsel behövs 

förutom den som föreskrivs i 

trädvårdsplanen. 


Skärsätra gård - Näckrosvägen 

Vägen: Bostadsgata (Näckrosvägen) med hastighetsbegränsning 50km/h. 

Allén: En ca 170 meter lång hamlad lindallé (Tilia cordata och Tilia x vulgaris) troligen anlagd i början 

av 1800-talet. Trädavståndet i raden är 14 meter och mellan raderna 8 meter. 


Historia 

Allén utmed Näckrosvägen är en av de äldsta alléerna på Lidingö. Den finns med på1846 års karta 

över Lidingön och är troligen planterad i början på 1800-talet. 


Allén hamlas idag, liksom tidigare, regelbundet på 4-5 meters höjd. Även i allén uppvuxna almar och 

lönnar får denna behandling. Trädbeståndet är relativt komplett och de 8 luckor som ändå uppkommit 

märks inte mycket. 

Framtid 

En lind kan mycket väl bli upp till 350 år gammal så lindallén har alla möjligheter att utvecklas vidare 

under det närmaste seklet. Eventuellt kunde träd återplanteras i de luckor finns så att trädbeståndet 

blir fulltaligt. 


Vasavägen 

Vägen: Vasavägen närmast Lidingö Centrum. Huvudväg med hastighetsbegränsning 50km/h. 

Allén: En ca 170 meter lång trädrad av finsk knäckepil (Salix fragilis ‘Bullata’) planterad år 1995. 

Trädavståndet i raden är 15-18 meter. 


Pilarna utmed Vasavägen är av en sort som får en mycket formstark rund krona. Effekten kommer att 

bli stor när träden fått utvecklas i ytterligare några år. 


Referenser och litteratur 

Lidingökartor i kronologisk ordning 

• Gabriel Boding, 1774 

• Karta öfver Lidingö Socken, V. Dahlgren, 1846 

• Karta över Danderyds Skeppslag, 1902 (Den första ekonomiska kartan) 

• Karta öfver Lidingön, Generalstabens Litogr. Anstalt, 1911 

• Plankarta över Stockholms stad med Omnejd 1917-25 

• Ekonomisk karta 1955 

Gårdskartor 

(att namnen står inom parentes beror på att namnteckningarna inte alltid varit så lätt tydda) 

• (H Ström), Karta över Ekholmsängen, (Arealmätning, Lantmäteristyrelsens arkiv), 1787 

- Ingen allé 

• (Arenius), Karta över Hersby Ägor, 1818 

- Inga alléer, ej heller någon kyrkallé 

• (Carl V.B. Prink), Karta över Ekholmsnäs och Långängen, (Arealmätning, Lantmäteristyrelsens 

arkiv) , 1839 

- 34 trädpar utmed vägen med samma utsträckning som idag 

• (J. Vallquist), Karta över Östra Yttringe och Hustega, 1868 

- Inga träd utritade vid vare sig Östra Yttringe eller Kristinehäll 


Förslag till 

[Norra Kungsvägen - Hersby Trädgård - Bo Gård - Älviks Fruktträdgård] 


Norra Kungsvägen 

Vägen: Motortrafikled med hastighetsbegränsning 70km/h. Sträckan mellan Källängsvägen och 

Ägirvägen 

Allén: En knappt 400 meter lång ensidig ekallé (Quercus robur) planerad att anläggas år 1999. 

Trädavståndet i raden är 24 meter. (totalt 18 träd) 

Skötsel: Lidingö Stad är väghållare och kommer även att sköta allén. 

Den aktuella sträckan utmed Norra 

Kungsängsvägen är idag relativt 

monoton. Den har formen av en bred 

korridor där väggarna består av två 

skarpa skogsbryn. Förhoppningen med 

en trädplantering är att vägsträckan 

skall få en egen identitet och att den 

skall bli trevligare än idag. 

Vägrummets form och topografi är en 

bidragande orsak till de hög hastigheter 

som idag råder på vägsträckan. Att plantera träd på jämna avstånd utmed vägen gör att 

fartupplevelsen blir mycket tydligare och kan i förlängningen leda till att hastigheten minskas. 

Nya trädplanteringar utmed vägar måste göras så att träden utgör en så liten risk som möjligt för 

trafiksäkerheten. På den aktuella vägsträckan är det därför aktuellt att plantera träden närmast gång- 

och cykelvägen. Valet av trädslag och storlek beror på klimat- och markförhållanden samt trädets 

framtida funktion på platsen. Följande alternativ baseras båda på att ek väljs somträdslag. 

Alternativ 1 Plantering av unga ekplantor 

Unga ekar kräver en intensiv uppbyggnadsbeskärning. De har svårt att själva utveckla 

en genomgående stam vilket är nödvändigt om man senare skall kunna höja kronan. I 

längden kräver eken endast lite skötsel. 

Unga ekplantor är känsliga mot frost. Vid plantering i skogsterräng planteras därför 

ekplantorna ofta mycket tätt för att ett gynnsamt mikroklimat skall skapas. Samma 

metod skulle kunna användas här. Ekplantorna kan också skyddas mot frost av ett 

antal amträd. Amträdet växer vanligen lite fortare än det sekundära trädet och skyddar 

det under sin krona. Till amträd för ekarna kan exempelvis lärk användas. Amträden 

avverkas då det sekundära trädet vuxit sig tillräckligt stort efter cirka 10 år. 

Ekens ursprung är av stor vikt för trädens etableringsförmåga och vidare utveckling. 

Helst bör ursprunget till plantorna i allén vara inhemskt. Det finns exempelvis plantor av 

så kallad E-typ vilka är utvecklade från ekollon insamlade i Sverige. 

Alternativ 2 Plantering av större ekplantor 

För att direkt få en effekt av allén kan man plantera större trädplantor. Här skulle ekar 

med ett stamomfång på 12-14 cm kunna användas. Större plantor bör vara levererade 

med klump eller odlade i depå eller RCB. Höstplantering efter den 15 november är att 

föredra och plantorna skall vara uppgrävda kortast möjliga tid före planteringen. Av stor 

vikt för etableringsresultatet är att marken närmast träden hålls ogräsfri de första åren. 


Nyplantering av Fruktträd 

På Lidingö finns ett antal gamla fruktträdgårdar i anslutning till äldre bebyggelse. Här sker inte längre 

någon nytto-odling utan trädgårdarna har omvandlats till parkmark. Beskärningen av äppelträden 

fortgår dock då träden utan skötsel snabbt blir risiga och får sämre vitalitet. Många av träden är nu 

gamla och det är god tid börja planera för ersättningsplanteringar. 

Artval vid ersättningsplantering 

Då äppelträden kräver intensiv och kostsam skötsel är det vid en nyplantering inte aktuellt att 

återplantera äppelträd. Plantering kommer istället att ske med förslagsvis päron, bigarråer och 

körsbär. Inget av dessa trädslag har dock samma karakteristiska och låga växtsätt som äppelträdet. 

Älviks fruktträdgård 

Fruktträdgården vid Älvik är från 1896 och endast några få träd återstår idag. 

Förslag 

Här skulle eventuellt en körsbärslund kunna planteras när de befintliga träden dött. På den stora 

gräsplanen är det inte motiverat att plantera annat än någon enstaka solitär. 


Hersby Trädgård 

Hersby trädgård ligger idag innesluten av radhusbebyggelse. Fruktträdgården är från början av 1900talet 

men har nu funktionen av en gemensam park med lekplats för de boende i radhusen. Bland 

äppelträden går det bland annat att finna sorterna Kannika, Oranie, Citronäpple, Åkerö och 

Rosenhäger (Bauer, Walter, Restaurering av parker). De flesta av äppelträden är ihåliga och några 

har angripits av rötsvamp men det är ändå möjligt att de lever länge till. 

Förslag 

Först när något träd dött finns det plats och anledning att plantera nya fruktträd. 


Bo Gårds Fruktträdgård 

Vid Bo Gård finns många äldre äppelträd med ihålig stam. Träden har troligen planterats i slutet på 

1800-talet och de flesta kommer trots rötskadade stammar att leva vidare i ytterligare något eller 

några decennier. 

Förslag 

De gamla träden bör lämnas till sitt öde. Under tiden kan en rad med småkroniga körsbärsträd 

planteras längre ut mot vägen. Då det är dags att ersätta äppelträden planteras en motsvarande rad 

med körsbär i deras axel. 



Förslag till 


Innehåll - Trädvårdsplan 

TRÄDVÅRDSPLAN 39 

Varför görs en trädplan? 

Skötsel kräver goda kunskaper 

Information till allmänheten 

VAL AV TRÄDART, URSPRUNG OCH STORLEK 

PLANTERING 40 

Mottagningskontroll 

Planteringstid 

Planteringsbeskärning 41 

Planteringsdjup 

Planteringsgrop / Växtbädd 

Bevattning 

Gödsling 42 

Trädskydd 

Stamskydd 

Markskydd 

Marktäckning 

BESKÄRNING 43 

Beskärningstid 

"Savande" träd 

Beskärningsutrustning 

SKÖTSEL 44 

Etableringsskede 

Bevattning 

Gödsling 

Ogräsbekämpning 

Uppbyggnadsbeskärning 

Uppbindning 

Kompletteringsplantering 

Skötsel av etablerade träd 45 


Underhållsbeskärning och säkerhetskontroll 46 

Riskbedömning 

Formbeskärning / Hamling 

Beskärning av äppelträd 

Avlastningsbeskärning 

Ersättning för skadade träd 47 

Skydd av träd vid anläggningsarbeten 

Tidsplaner och skötselkostnader 48 

REFERENSER OCH LITTERATURTIPS 50 


Varför görs en trädvårdsplan? 

TRÄDVÅRDSPLAN 

Träd som planteras utmed gator och vägar lever under helt andra förhållanden och med mycket större 

påfrestningar än de skulle gjort i sin naturliga miljö. Dessa sämre förutsättningar måste kompenseras 

för att trädet ändå skall få möjligheten till en god utveckling. Därför krävs kontinuerlig vård och 

bevakning av trädets utvecklingen under hela trädets livscykel. 

I trädvårdsplanen regleras hur skötseln skall gå till så att den blir utförd på bästa sätt för träden. Att 

skötseln finns dokumenterad är viktigt för att man skall uppnå en kontinuitet i trädvården som är 

oberoende av om den sker i egen regi eller av olika entreprenörer. 

Skötsel av träd kräver goda kunskaper 

Ett felaktigt ingrepp i ett träd kan sällan göras ogjort. Trädet har förvisso förmågan att läka mindre 

skador, men det kan ta lång tid. Det är därför av största vikt att de som utför trädvården är utbildade 

för detta. Personalen bör ha tillgång till bra facklitteratur och fortbilda sig med kurser i beskärning och 

trädvård. Även personal som arbetar med gräsklippning, ledningsdragningar och väghållning bör ha 

grundläggande kunskap om trädens livsvillkor. 

Information till allmänheten 

Vid större ingrepp i den offentliga miljön är det viktigt med information till allmänheten innan ingreppet 

genomförs. Trädfällningar är ett mycket påtagligt ingrepp i vår omgivning och engagerar många. 

Boende i områden där ingrepp skall göras bör informeras i god tid före planerad förändring. Ett 

informationsblad kan skickas ut men bör kompletteras med anslag på plats. Både utskick och anslag 

bör utförligt beskriva vilket arbete som kommer utföras, orsaken därtill och när ingreppet kommer ske. 

Uppgift om vart man kan vända sig med frågor och synpunkter bör finnas. 

Vid förändringar i kulturhistoriska miljöer är det även bra att informera via lokaltidningen. 

VAL AV TRÄDART, URSPRUNG OCH STORLEK 

Trädart 

När man väljer träd till offentliga miljöer som parker, torg och gator är det viktigt att man väljer rätt träd 

från början. Trädets naturliga form och slutliga storlek måste fungera på platsen. Redan vid 

projekteringen skall trädet placeras på rätt avstånd från fasader, ledningar och andra träd. Ett felaktigt 

trädval leder ofta till tids- och kostnadskrävande beskärningsinsatser. Vanligen måste trädet ersättas 

med ett nytt. I Lidingö används företrädesvis trädarterna lind, oxel, finsk pil, fågelkörsbär och lönn. 

Med rätt trädval minimeras skötseln. 

Klimat och växtplats 

Välj arter som har förutsättningen att långsiktigt klara sig på platsen både vad det gäller klimatet och 

markförhållandena. Många arter som klarar sig under skiftande förutsättningar utvecklas dock inte 

optimalt i hela sitt spektra. Det bör vara en förutsättning att de lokala förhållandena är de bästa för den 

valda trädarten. 


Härdighet / Ursprung 

Plantmaterialets ursprung har stor betydelse för trädets härdighet och utveckling. Det lämpligaste 

odlingsmaterialet är ofta det som hämtas från det omgivande landskapet. Växterna är här anpassade 

för det lokala klimatet och de befintliga markförhållandena. På Lidingö saknas lokal produktion av 

plantskoleväxter och träden måste därför beställas från en plantskola. Plantmaterial kan då vara av 

utländskt ursprung eller från en annan region i Sverige. Dessa plantor behöver inte ha sämre 

egenskaper än dem från regionen men det är viktigt att deras egenskaper är väldokumenterade. 

Tekniska kontoret köper ofta träd från plantskolan Nordplant i Gävle. Nordplant har specialiserat sig 

på härdiga träd för norra och mellersta Sverige. 

För särskilt viktiga planteringar som skall stå sig i flera hundra år är det bäst att använda sig av 

härdiga plantor med regionalt ursprung. Eventuellt måste detta plantmaterial beställas hos en 

plantskola några år före planteringstillfället om man vill ha plantor av en viss storlek. Välj en 

kvalitetsinriktad plantskola och inspektera gärna de växter som beställts i plantskolan under 

växtsäsongen för leverans. Det finns ofta möjlighet att i plantskolan handplocka de för situationen 

bästa plantorna (Bengtsson, Rune, Svenska landsvägsalléer, Stad & Land nr 140:1996). 

Storlek och kvalitet 

Vilken inköpsstorlek man väljer beror på art, växtplats, kostnad och funktion. I utsatta lägen som vid 

torg och gator krävs ofta större plantor än i parker och naturplanteringar. Samtidigt har mindre plantor 

ofta lättare att etablera sig och kan på några år växa ikapp de större. 

PLANTERING 

För att trädet skall få en så god etablering som möjligt är det viktigt att det vid planteringen hanteras 

på rätt sätt och vid rätt tidpunkt. Plantorna skall helst planteras omgående efter leverans så att de inte 

torkar ut men kontrollera först att föreskrivet planmaterial levererats och att det är i god kondition. 

Mottagningskontroll 

Leverans av felaktigt art, storlek eller plantor av dålig kvalitet bör reklameras omgående. Att godta ett 

lägre pris och behålla plantan och lönar sig sällan. Trädet måste då kompenseras för felet, vilket är 

tids- och kostnadskrävande. 

Kontrollera att levererat material är: 

• av rätt art eller sort 

• av föreskriven storlek och kvalitet 

• utan transportskador 

• i god kondition 

Planteringstid 

Träd som levererats som klump eller med barrot stressas minst om de hanteras under sin viloperiod. 

För bästa etableringsresultat bör de grävas upp och planteras så sent som möjligt på hösten. På 

Lidingö sker planteringen i allmänhet i oktober - december. Arterna björk, pil och poppel planteras på 

våren. 

Plantor odlade i kruka, depå eller RCB kan planteras under hela säsongen utom under tillväxtperioden 

i maj och juni. 


Planteringsbeskärning 

Om plantorna vid leverans håller föreskriven kvalitet och inte skadats under transporten behövs ingen 

planteringsbeskärning. Trädet behöver all sin bladmassa för att samla näring och utveckla sitt 

rotsystem. Transportskadade grenar och söndertrasade rötter måste dock avlägsnas. 

Uppbyggnadsbeskärning får påbörjas först då trädet etablerat sig på platsen, dvs. 1-2 säsonger efter 

planteringen. 

Planteringsdjup 

Trädet skall planteras på samma djup som i plantskolan. Rötterna får svårt att utveckla sig om de 

planteras för djupt. Ibland har jorden i plantskolan kupats upp kring stammen så att det kan se ut som 

att trädet varit djupare planterat. En bra regel är att aldrig placera de översta rötterna mer än någon 

centimeter under markytan. 

Växtbädden skall vara upphöjd 5-10 cm mot omgivande marknivå då jorden brukar sjunka ihop cirka 

10% under det första året. 

Planteringsgrop / Växtbädd 

Varje träd bör ges största möjliga livsutrymme under mark. Om rötterna endast får några få 

kubikmeter jord att utvecklas i blir trädets livslängd inte lång. Större jordvolymer under mark kan även i 

hårdgjorda miljöer säkerställas genom att man använder sig av en så kallad skelettjord. Skelettjorden 

består av grovt sprängmaterial eller gamla tegelstenar som kilat fast sig i varandra vilket hindrar 

marken från att kompakteras. Mellan stenarna bildas hålrum i vilka rötterna kan utvecklas med en god 

tillgång till syre. 

Utmed gator och vägar är det ofta viktigt att motverka infiltration av saltvatten. Salt höjer ledningsstalet 

i jorden så att trädet får svårt att ta upp vatten och näringsämnen. Det skadar också strukturen i 

finkorniga jordar. Genom att trädet planteras så långt från vägen som möjligt skyddas träden mot 

saltstänk liksom om man ser till att marken lutar bort från trädet. 

Ett annat vanligt problem är att jorden har kompakterats av tunga maskiner i samband med 

anläggningsarbeten. Marken måste då luckras upp med traktorgrävning för att inget vatten skall bli 

stående i planteringsgropen och kväva rötterna. 

Jorden i planteringsgropen skall helst vara av samma slag som i den omgivande marken. Om 

trädgropen fyllts med bättre jord stannar rötterna kvar i planteringsgropen vilket kan leda till framtida 

stabilitetsproblem och så kallad ”rotsnurr”. Planteringsgropen blir som en blomkruka. 

Bevattning 

Vid planteringstillfället skall man oberoende av väderlek bevattna det planterade trädet och omgivande 

mark ordentligt. Förutom att säkerställa vattentillgången bidrar den rikliga bevattningen till att jorden 

löser sig med vattnet och flyter in och fyller luftfickorna mellan trädets rötter. För att underlätta 

bevattningen brukar ett perforerat plaströr läggas runt trädet på jordklumpens ovansida. 

Nyplanterade träd är törstiga träd! 


Gödsling 

Gödsling skall inte utföras i samband med planteringen. 

Trädstöd 

Trädstöd behövs för att fixera trädet innan det har hunnit utveckla sitt rotsystem. Vanligen används två 

50 cm höga stolpar till varje träd. Genom att använda låga trädstöd kan stammen utvecklas normalt 

och att trädet stimuleras till att utveckla förankringsrötter. För större träd behövs längre och grövre 

stolpar. 

Uppbindningen skall utformas så att remmarna inte strangulerar (stryper) plantan. De måste 

kontrolleras årligen och tas bort när trädet etablerat sig, vanligen efter 1-2 säsonger. Låga stolpar kan 

eventuellt lämnas kvar en tid som påkörningsskydd runt träden. 

I gatumiljöer och på torg är det vanligt att planterade träd förses med stamskydd i gjutjärn. Om dessa 

monteras i samband med planteringen av träden kan uppbindningen göras direkt mot stamskyddet. 

Stamskydd 

”Trädstöd behövs för att fixera trädet innan 

det har hunnit utveckla sitt rotsystem!” 

Utmed gator och på torg är det vanligt att träden förses med stamskydd som skall skydda mot 

påkörningsskador. Vid Torsviks torg är alla träden försedda med stamskydd av gjutjärn. På 

parkeringsplatser och liknade kan det vara nödvändigt att använda sig av grövre konstruktioner som 

t.ex. granitpollare eller kraftiga stålbyglar. 

Markskydd 

I hårdgjorda ytor är det bra om trädgropen förses med ett markgaller så att växtbädden inte 

kompakteras i onödan. Markgallret är vanligen av gjutjärn och vilar på plintar. Det måste släppa 

igenom både luft och vatten. Exempel på markgaller finns bland annat i Lidingö Centrum. 

Marktäckning 

Den öppna jorden runt planteringsgropen skall täckas med med grus, lecakulor, bark eller dylikt för att 

motverka att ogräs etablerar sig. Gräset är, särskilt under etableringsperioden, en allvarlig konkurrent 

till trädet om markvattnet. 

Genom att ytan runt trädet hålls fri från gräs blir även gräsklippningen mer rationell och risken för 

påkörning och stamskador minimeras. 


BESKÄRNING 

Beskärningsinsattserna får inte vara för omfattande vid enstaka tillfällen. Trädet svarar då med att 

skjuta många nya skott nästkommande säsong. Det är bättre att beskära några grenar i taget. 

Träd som växer sig för stora för sitt sammanhang kan hållas tillbaka, men det är tids- och 

kostnadskrävande och bara rimligt att utföra på ett fåtal objekt av särskilt stort värde. Beskärningen 

måste begränsas till ett minimum för alla framtida träd genom rätt trädval. 

Det är viktigt att aldrig avlägsna grenkragen från stammen. Från grenkragen utvecklas sårveden som 

vallar över såret och utan övervallning lämnas såret öppet för sjukdomar och svamp. 

Vid beskärning av grova grenar måste ett flerstegssnitt göras för att fläkskador inte skall uppstå. Om 

snittytorna blir större än 10 cm i diameter talar man om stympning vilket vare sig är snyggt eller bra för 

trädet. Angreppsytan för rötsvamp är nu så stor att trädet sällan klarar av att skydda sig mot angrepp. 

Bra att komma ihåg! 

Det är viktigt att beskärningarna görs 

korrekt på det för trädet bästa sättet! 

• Beskär grenar precis utanför grenkragen och lämna inga tappar 

• Beskär inte grenar som lämnar en snittyta med större diameter än 10 cm 

• Bästa tidpunkten för beskärning är i juli-sep 

Beskärningstid 

Ur biologisk synpunkt är den bästa tiden för beskärning under vegetationsperioden (juli-sept). Träden 

reagerar då omedelbart på skador med att bilda sårved och försvarszoner. 

För de flesta trädslag kan beskärningen också utföras på eftervintern (feb-april) så länge temperaturen 

inte är understiger -10ºC. 

Det är direkt olämplig med beskärning under vegetationsperiodens början, från knoppsprickningen tills 

löven är fullt utvecklade. All lagrad energi behövs då till skottskjutning, lövsättning och blomning. 

”Savande” träd 

Lönn, hästkastanj, björk skall alltid beskäras i juli-september. Om de beskärs på våren förlorar de 

stora mängder sav genom beskärningssnitten och den våta miljön är en utmärkt grogrund för svamp 

och skadegörare. 

Beskärningsutrustning 

Vid beskärning skall en dubbelskärig sekatör användas. Den ger det bästa och mest exakta snittet 

vilket underlättar övervallningen av sårytan. För grenar används vanligen handsåg. Endast vid 

kapning av grövre grenar är det motiverat att använda motorsåg. Snitten blir inte alltid så exakta så 

det är ofta nödvändigt att efteråt rätta till dem med handsåg. 


SKÖTSEL 

Etableringsskede år 1-2 

Den största betydelsen för etableringsresultatet under de första säsongerna tillskrivs bevattningen och 

ogräsbekämpningen.(Bengtsson, Rune, Svenska landsvägsalléer, Stad & Land nr 140:1996) 

Bevattning 

Det är viktigt att regelbunden bevattning genomförs de två första säsongerna. Trädplantorna har sina 

rotsystem koncentrerade i en mycket mindre jordvolym än normalt och vattnet tar därför fort slut. Även 

om markytan känns fuktig kan det vara stor vattenbrist nere i rotsystemet. 

Bevattningen behöver göras under maj och juni. Under denna period är det ofta försommartorka 

samtidigt som träden har ett stort behov av vatten för klara skottskjutning och lövsprickning. Vid varje 

bevattningstillfälle skall det enskilda trädet få ca 50 liter. Under perioder med riklig nederbörd kan man 

avstå från att bevattna träden om man kontrollerat att jorden är fuktig även på djupet. Detta gäller dock 

inte träd i hårdgjorda ytor som alltid skall bevattnas. 

Genom att ytan runt trädet täckts med grus, flis, bark, lecakulor eller hackad halm minskar 

avdunstningen från marken liksom bevattningsbehovet.(Bengtsson, Rune, Svenska landsvägsalléer, 

Stad & Land nr 140:1996) 

Gödsling 

Det är inte nödvändig att tillföra gödsel under etableringsperioden. 


För att minska konkurrensen om markvattnet bör en yta (ca 1 m i diameter) runt trädet vara täckt med 

grus, bark eller flis och hållas fri från ogräs. 


Uppbyggnadsbeskärningen bör inte påbörjas före det att trädet har etablerat sig på platsen, vanligen 

efter 1-2 säsonger. 

Uppbindning 

Uppbindningarna bör kontrolleras minst en gång under växtperioden. De får inte skava eller strypa 

stammen. 


Utgångna plantor bör ersättas så fort som möjligt. Det är viktigt att försöka ta reda på orsaken till 

plantans död - fel artval, dålig kvalitet, felaktig plantering, felaktig skötsel - så att samma misstag inte 

behöver upprepas. 


Skötsel av etablerade träd från år 3 

Gödsling 

Det finns inga entydiga forskningsresultat om gödslingens effekter på gatuträd. Rent generellt verkar 

dock träden reagera positivt på kvävegödsling. 

För alléträden skall två långtidsverkande gödselstavar varje år tryckas djupt ned vid trädets droppkant 

(dvs där kronan slutar). 

Gatuträd skall ges gödsel i flytande form i samband med bevattningen i början på maj månad. 


Jorden runt trädet skall hållas ogräsfri och vara täckt med grus, bark eller flis de första fem åren. 

För gatuträden kan ogräsrensning och luckring av jorden under markgallren genomföras årligen i 

samband med gödslingen. 


Utgångna plantor bör ersättas så fort som möjligt. Vid kompletteringsplanteringen kan större plantor 

behövas då en enhetlig plantering eftersträvas i t.ex. en allé. Det nyplanterade trädet kommer att 

kräva en intensivare skötsel under några säsonger tills det "kommit ikapp" de redan etablerade träden. 


Uppbyggnadsbeskärningen måste ha olika målsättning beroende på växtplats, funktion och hänsyn 

måste tas till artens växtsätt. Det är bra om man innan beskärningen har klart för sig vad man vill 

uppnå med de aktuella träden och i detalj planera arbetet därefter. 

Först när trädet etablerat sig på platsen, normalt två säsonger efter planteringen, är det aktuellt att 

påbörja uppbyggnadsbeskärningen. Målet med uppbyggnadsskedet är att styra kronans uppbyggnad 

och framtida storlek redan hos det unga trädet. Genom att vara förutseende kan man begränsa 

behovet av framtida beskärningar redan nu. 

Arbetet består i att man årligen (i ca 10 år) går igenom kronan och tar bort skadade och olämpliga 

grenar t.ex. korsande grenar och grenar som växer inåt i kronan. Har trädet utvecklat en dubbeltopp 

sparas den med bäst förutsättningar att bilda en rak och genomgående stam. Man kan också 

bestämma fördelningen av huvudgrenarna och deras vinklar i förhållande till stammen. 

Om det är mycket som måste rättas till ett enskilt år är det lämpligt att man sparar hälften av arbetet till 

nästa säsong. Genom att på detta sätt beskära lite i taget ger man trädet möjlighet att läka de 

uppkomna sårytorna utan att tappa alltför mycket kraft. Om många grenar avlägsnas samtidigt 

stressas trädet. Det svarar då med att skjuta många nya skott nästkommande säsong vilka då 

kommer att behöva avlägsnas. 

Hos gatuträden är det viktigt att forma kronan så att den får genomgående stam. Man kan då 

successivt höja kronorna i takt med trädens utveckling tills man uppnår en tillräcklig stamhöjd. 

Stamhöjden brukar normalt vara upp till 5 meter om trädet står i direkt anslutning till gata eller väg. 

Efter uppbyggnadsfasen kan man övergå till glesare beskärningsintervaller, på upp till fem år. 


Underhållsbeskärning och säkerhetskontroll 

Underhållsbeskärningen skall utföras enligt samma principer som uppbyggnadsbeskärningen men nu 

ligger tyngdpunkten på säkerhetskontroll, stamkvistning och beskärning av skadade, döda och 

olämpliga grenar. 

I säkerhetskontrollen bedöms hållfastheten hos stam och grenar. 

Tiden mellan beskärningstillfällena har nu förlängts till fem år. Det är bättre att regelbundet göra en 

genomgång av trädbeståndet än att vänta tills beskärningsinsatsen blivit akut. 

Som tidigare nämnts är det mycket kostnadskrävande att ständigt skära tillbaka grenarna på träd som 

vuxit sig för stora. Det är ofta bättre att avverka trädet och plantera ett nytt med mindre slutstorlek. 

Riskbedömning 

Då ett träd misstänks ha en nedsatt hållfasthet men det är svårt att bekräfta måste expertis på 

området anlitas. Arbetet kräver ofta hög kompetens och särskilda instrument. 

Formbeskärning / Hamling 

Både formklippning och hamling kräver stora årliga underhållsinsatser vilket endast kan motiveras ur 

ett historiskt eller identitetsskapande perspektiv. 

Formklippningen av träd bör göras årligen. Den nya klippytan skall läggs utanför tidigare års klippyta 

men ändå så nära som möjligt. Med jämna mellanrum måste en hårdare inskärning göras för att 

behålla storleken på de formklippta träden. De enda träd som formbeskärs är blodlönnarna runt 

Lidingö stadshus. 

Hamlingen av gamla träd bör göras med 3-7 års mellanrum. Alla skott skärs då av vid grenkragens 

ytterkant, dvs. 3-6 cm utanför föregående snitt. Efter en hamling är det vanligt att trädet utvecklar extra 

många skott från stam och stambas. Dessa måste avlägsnas / "fnasas" senare samma säsong. 

Exempel på hamlade alléer finns bl.a. vid Hustegaholms gård och utmed Västra Allén i Brevik. 

Beskärning av äppelträd 

Äppelträden skall årligen beskäras på vattenskott. Beskärningen utförs med sekatör under perioden 

februari-april eller i juli-september. I Hersby trädgård finns ett flertal gamla äppelträd som formats till 

knotiga "skulpturer" genom de regelbundna beskärningarna. 

Avlastningsbeskärning 

Tidigare hamlade eller beskurna träd som sedan lämnats obeskurna brukar utveckla en ny 

kandelaberformad krona från den gamla hamlingspunkten. Exempel på detta finns bland annat utmed 

Ekholmsnäsvägen vid Lidingö Kyrka. Denna krona är inte lika hållfast som om den fått utveckla sig fritt 

från början eftersom alla nya grenar utgår från ett och samma ställe. Tidigare hamling har dessutom 

ofta lett till att den tidigare hamlingspunkten försvagats av röta. För att inte trädet skall brytas sönder i 

denna punkt kan man korta in grenarna och därmed minska de utåtriktade krafterna. 

Avlastningsbeskärning är kostsam och måste ses som en mycket exklusiv trädvårdsåtgärd som 

endast i undantagsfall genomförs på värdefulla träd i kulturhistoriska miljöer, eller där trädet har ett 

viktigt identitetsskapande värde. Denna beskärningsåtgärd utförs vanligen av en arborist, 

trädvårdsexpert, och kan behöva upprepas så ofta som vart 5:e år. 


Samarbete mellan olika enheter inom kommunen 

Det behövs ett utbrett samarbete mellan olika enheter inom kommunen för att kunna uppnå en bättre 

trädvård. En gemensam syn på trädens värde och förhållningssättet till ingrepp i trädens närmiljö är av 

stor vikt. Det går inte att gräva en ledningsgrav direkt intill ett träd utan att det skadas allvarligt, likaså 

går det inte plantera träd för nära befintliga ledningar. Vid nybyggnationer är det nödvändigt att träd 

som skall behållas ges ett omfattande fysiskt skydd. Om ett träd ändå skadas är det viktigt att den 

ekonomiska ersättningen för trädet har reglerats i förväg. 

Ersättning för skadade träd 

Träden i vår omgivning representerar stora ekonomiska värden. Vid skador minskar trädens vitalitet 

och eventuellt skönhetsvärde. I värsta fall kan trädet behöva avverkas. Den som orsakar ireparabla 

skador är ersättningsskyldig för skadans omfattning.. 

Vid försämrad vitalitet eller minskat skönhetsvärde skall ersättningsbeloppet motsvara trädets 

värdeminskning. 

Om trädet i sin helhet måste avverkas skall ersättningsbeloppet minst motsvara vad det kostar att 

införskaffa ett nytt träd av samma storlek med därtill hörande anläggnings- och skötselkostnader. 

Skydd av träd vid anläggningsarbeten 

Stora fullkroniga träd är värdefulla tillgångar i nybyggda områden. Det är därför viktigt att försöka 

skydda dem under anläggningsarbeten och nybyggnation. 

Ett fysiskt skydd bör uppföras innan arbetena påbörjas. Det skall utformas så att anläggningsarbetet 

inte inkräkta på trädets livsmiljön vare sig ovan eller under jord. 

Vanligen placeras en inhägnad två meter utanför kronans dropplinje för att skydda trädet från 

påkörningsskador samt marken från kompaktering av transporter och materialupplag. Om det inte är 

möjligt att inhägna trädet får man istället använda sig av mer sofistikerade skyddsåtgärder. För att 

skydda marken mot kompaktering kan ett tryckutjämnande bärlager placeras runt trädet. Bärlagret kan 

täckas med stålplattor på ovansidan och bör skiljas från marken med en fiberduk. Trädstammen kan 

exempelvis skyddas med en inklädnad av plankor. Låga grenar kan behöva avlägsnas och skall då 

beskäras fackmannamässigt. Eventuellt måste marken luckras när anläggningsarbetena avslutats. 

Barriärer mot ledningsgravar 

Då träd och ledningar måste dela på utrymmet under mark kan det i utsatta lägen vara nödvändigt att 

uppföra en fysisk barriär mellan dem. På detta sätt slipper man få problem med att rötter växer in i 

avloppsrör i sitt sökande efter vatten. Trädets rötter skadas inte heller då man gräver upp 

ledningsgravarna och lägger nya rör. 


Tidsplaner och Skötselkostnader 

PLANTERINGSSKEDE år 0 

• Plantering av växter med klump eller ev barrot, från oktober (helst efter den 15 november) till dec. 

• Plantering av växter odlade i depå, kruka eller RCB hela säsongen utom i maj-juni 

ETABLERINGSSKEDE år 1 - 2 

• Bevattning görs under regnfria perioder (vanligen i perioden maj-juni) 

• Ogräsrensning i ytan runt stammen - vid behov 

• Uppbindning - Skall kontrolleras minst en gång under säsongen 

• Kompletteringsplantering - Skall vid behov ske så snabbt som möjligt 

SKÖTSEL AV ETABLERADE TRÄD från år 3 

Allmänt gatu- och alléträd (774 st) 

intervall tidpunkt tid /träd 

(Uppskattad) 

Uppbindningen avlägsnas en gång 5 min 

Uppbyggnadsbeskärning varje år feb-apr., juli- 10 min 

i 10 års tid sept. 

Uppkvistning av stam (fnasning av vattenskott) varje år feb-apr, julisept 

Översyn, Säkerhets- och Uppbyggnadsbeskärning vart 5:e år feb-apr, julisept 

Kompletteringsplantering vid behov 

Särskilda åtgärder: 

total tid 

(Uppskattad) 

2 min 26 h 

30 min 78 h 

Alléträd (630 st) 

Gödsling - två gödselstavar per träd varje år april 10 min 105 h 

Gatuträd (144 st) 

Bevattning varje år i början av 

maj 

15 min 36 h 

Gödsling - gödsel i samband med bevattningstillfället som ovan - - - 

Ogräsrensning och markluckring under markgaller som ovan - - - 

Hamlade träd (175 st) 

Hamling vart 3-7 år feb-apr, julisept. 

45 min 26 h 

extra uppkvistning/"fnasning" av stam efter hamling som ovan juli-sept. 5 min 3 h 

Formklippta träd (27 st) 

Formklippning av lönnarna runt stadshuset varje år juli-sept. 30 min 13,5 h 

Fruktträd (34 st) 

Beskärning av vattenskott på äppelträd varje år feb-apr, julisept. 

45 min 26 h 


Långsiktig plan 

1999 

september Uppbyggnads och säkerhetsbeskärning i trädraden utmed Tyktorpsvägen 

november nyplantering av träd utmed Norra Kungsvägen 

2000 

kompletteringsplantering av allé, Östra Yttringe 

feb-april hamling av lindar längs Näckrosvägen 

hamling av lindar vid Hustegaholms gård 

avverkning av döda träd samt sly- och buskröjning utmed Kyrkallén 

november kompletteringsplantering av trädraden utmed Tyktorpsvägen - Etapp 1 

november nyplantering av träd utmed Lejonvägen (Stadshuset) 

2001 Avlastningsbeskärning, Kyrkallén 

2002 hamling av lindar längs Västra Allén 

2003 hamling av lindar längs Näckrosvägen 

2004 hamling av lindar vid Hustegaholms gård 

2010 

november kompletteringsplantering av trädraden utmed Tyktorpsvägen - Etapp 2 

Skötselkostnader 

Träd på gator, torg och utmed alléer kräver extra mycket vård och skötselinsatser för att kompenseras 

för de extrema livsvilkor de lever under. Vattentillgången liksom jordvolymen är ofta begränsad och 

jorden är vanligen förorenad med salt. Detta leder till förhållandevis höga skötselkostnader. 

På Lidingö är den årliga skötselinsatsen ca: 30 minuter per träd. Timkostnaden beräknas till ca 200:- 

per träd inklusive maskinkostnader. Totalt uppskattas den årliga skötselkostnaden för träden till 800 x 

200 = 160.000:- vilket är något mindre än för den genomsnittliga kommunen. Vanligen uppgår 

kostnaden för trädvården till 5 % av den totala parkskötseln (Lövkvist, Karl, Vad kostar parken?, Stad 

& Land nr 131:1995) 


Referenser och litteraturtips 

• Bengtsson, Rune, m.fl., Svenska landsvägsalléer, Stad & Land nr 140:1996 

• Bengtsson, Rune, Stadsträd från A-Z, Stad & Land nr 154:1998 

• Bucht, Eivor & Widgren, Ragnhild, Träd i Bebyggelse, Statens institut för byggnadsforskning 

T27:1973) 

• Hårdstedt, Börje, Funktionella parker, Svenska Kommunförbundet, 1995 

• Jansson, Arne, Vägledning för bättre trädvård, Stad & Land nr 149:1997 (LITTERATURTIPS!) 

• Lövkvist, Karl, Vad kostar parken?, Stad & Land nr 131:1995 

• Morell, Anna & Rosenmüller, Emma, Trädplan för Täby kommun, 1998 

• Rosenqvist, Torsten, Anselius, Kjell, Projekteringen styr skötselkostnaderna, Stad & Land nr 

43:1986 

• Vollbrecht, Klaus, Träd - deras biologi och Vård, 1991 (LITTERATURTIPS!) 

• Trädplan för Stockholm, Policy del I och II, Gatu- och fastighetskontoret, 1995 



TRÄDINVENTERING 

På Lidingö finns idag drygt 800 träd för vilka Tekniska kontoret är ansvarigt för den löpande 

skötseln. Trädinventeringen är en sammanställning om dessa träd, deras skötsel och 

hälsotillstånd. För varje träd redovisas uppgifter om geografiskt läge, art, trädtyp, planteringsår, 

anmärkningar om sjukdomar mm. 

Inventeringsmetod 

Trädart 

Träden har artbestämts efter erfarenhet och med hjälp av litteratur. En växt kan ha flera svenska 

namn varför även de unika vetenskapliga släkt- och artnamnen uppges , t.ex. Populus tremula (Asp). 

Träd som inte kunnat artbestämmas har endast försetts med sitt släktnamn, t.ex. Populus. 

Äppleträden är av många olika sorter (‘Oranie’, ‘Åkerö’, etc.) men de enskilda sorterna redovisas inte i 

inventeringen. 

Av lind förekommer både parklind (Tilia x vulgaris) och skogslind (Tilia cordata). Parklind som är en 

korsning mellan bohuslind och skogslind har till stor del ärvt sitt utseende från skogslinden. Det kan 

därför vara svåra att skilja dem åt. Då användningen av parklind historiskt sett varit mycket vanligare 

än användningen av skogslind har träd i osäkra fall hänförts till arten parklind. 

Geografiskt läge 

Trädens geografiska läge har bestämts genom stegning från kända punkter (hushörn, vägskäl etc). 

Ibland har tillförlitliga referenspunkter saknats eller så har avståndet mellan dem varit mycket stort 

vilket lett till en större osäkerhet vid inmätningen. Noggrannheten är generellt sett ± 0,5 meter vid 

inmätningarna. Undantag med sämre noggrannhet förekommer bl.a. vid inmätning av fruktträd på 

öppna gräsplaner. 

Planteringsår 

Trädens ålder har bedömts visuellt. En subjektiv sammanvägning har gjorts utifrån trädens 

stamtjocklek, utveckling och förmodad skötsel. Resultatet blir högst ungefärligt. Trädens utveckling 

kan dessutom skilja sig mycket från en växtplats till en annan vilket komplicerar åldersbestämningen 

ytterligare. 

Trädens uppskattade ålder har räknats om till planteringsår. Då planteringsåret är belagt i litteratur 

eller dylikt uppges det exakta planteringsåret, t.ex. 1993. I övriga fall avrundas det uppskattade 

planteringsåret till närmaste decennium, t. ex 1860- eller 1910-talet. 

Äldre kartor har använts för att försöka belägga alléernas förekomst tillbaks i tiden (se tabell i kapitlet 

Alléer). Det finns troligen mycket mer information att tillgå om man studerar kartor från de enskilda 

gårdarna (bland annat i Lantmäteristyrelsens arkiv). För detta arbeta har endast enstaka kartor 

studerats från gårdarna Hersby, Östra Yttringe, Hustegaholm och Ekholmsnäs. 


Trädtyp 

Träden har delats in i tre olika grupper utifrån skötselbehov. De olika grupperna är: 

Alléträd Träd utmed vägar 

Gatuträd Träd i hårdgjorda ytor på torg och utmed gator 

Fruktträd Äppelträd vars vattenskott årligen avlägsnas med beskärning 

Om trädet är hamlat eller formbeskuret noteras detta i en särskild kolumn. 

Noteringar och Anmärkningar 

Noteringar och anmärkningar har gjorts för träd med allvarliga skador, bristsjukdomar etc. Varje 

notering som gjorts har försetts med datum för observationen. 

Informationsstruktur 

Alla uppgifter om geografiskt läge, art, trädtyp, planteringsår etc. har förts över till Tekniska kontorets 

kartdatabas (MapInfo). 

Objekt Art Svenskt_namn Trädtyp Planteringsår Område Anmärkning 

Träd Acer platanoides Lönn Gatuträd 1998 Torsvik trolig vattenbrist (1999-07-05) 

Träd Prunus avium Fågelbär Gatuträd 1920 Brevik 

Träd Malus domestica Apel Fruktträd 1960 Näset 

Träd Tilia x vulgaris Parklind Alléträd 1819 Torsvik död topp (1999-09-22) 

Uppföljning 

Trädet planterades år 1998 Planteringen av trädet har 

uppskattats till 1960-talet 

Exempel på strukturen hos databasens trädskikt. 

Trädinventeringen är inget statiskt dokument. Trädbeståndet förändras ständigt och inventeringen 

måste hela tiden kompletteras vid avverkningar, nyplanteringar liksom vid åtgärder som förändrar 

trädets framtida skötsel. Det är nödvändigt att med jämna mellanrum genomföra fullständiga 

uppdateringar av inventeringen. Detta kan lämpligen göras i samband med säkerhets- och 

underhållsbeskärningen vart 5:e eller 10:e år. 


Karta över inventerade träd på Lidingö, ca: 800 st. träd. För varje område på kartan följer detaljerade 

kartor och data i tabellform.

Innehåll - Lidingö stad

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?