önskar Er alla en riktigt skön påsk - Brantevik

Nu tågar vi söderut – del 1
Inledning
Först som sist medger jag, att jag knyckt en hel del från Ivar Branges skrift "De gamle som
fanns i vår barndom". Eftersom jag tidigare skrivit om Norra Brantevik, tänker jag nu hålla
mig till Södra Brantevik.
De gamle som fanns i vår barndom
Vi är nu på södra sidan om Brantevik. Bäcken var gräns mellan Simris och Ö.Nöbbelövs
socknar och mellan Södra och Norra Brantevik. Bäcken, som rinner upp någonstans i
Ö.Nöbbelöv och som aldrig sinar. Bäckövergången ansågs vara minerad.
Min familj bodde under åren 1933-1938 på Söder. Därför började jag min skolgång på Söder.
När jag var elva år (1938), flyttade min familj upp på Norr. Denna flyttning borde anmälts,
vilket inte jag gjorde. Jag fortsatte på Söder, som om inget hänt. Min bäckövergång var
därmed säkrad.
Strax nedanför gatan och ett tiotal meter söder om Bäcken hade Brandkåren en liten "luda", i
vilket brandlarmet fanns. På utfyllnaden mot sjön står två kanoner, som pryder sin plats,
IB II:1 KYRKOG 1
Närmast bäcken bodde Per Persson (18571122), som naturligtvis fick öknamnet Per Bäck.
Han var skeppare och hade skuta. Antingen var det Laura eller slupen Freija eller båda. Med
skutan seglade han med ved, som hustrun Bengta (18610125) ibland fick lossa, när skutan låg
i gångnära hamn. Per lär ofta ha känt sig krasslig, när tyngre arbete väntades.
På gamla dar var han nattvakt och vandrade mellan de båda nyckelskåpen med klocka och
horn. I varje fall var det hon, som varje eftermiddag fick klockan "laddad" med ny remsa av
lärarfrun Karna Nelin /18770327).
Före Bäck var det Per Hansson (18410529) på Söder, som hade sysslan, och före honom gick
två man "patrull". Det fick samhällets unga män göra gratis på vintern i redig omgång. De
sjöng också: "Klockan är elva slagen. För eld och brand bevara stad och land".
Så småningom köpte åkeriägaren Henry Nilsson huset och bosatte sig där. Senare byggde
Kjell ett hus på hörnan Kyrkogatan och Pantaregatan. De utvidgade i hög grad företagets
verksamhet med bland annat försäljnig av olja.
IB II:2 ÖSTERSJÖG 74
Per Martin (18600221 )var kustvakt. Anställd av tullverket med märke i mössan och gula
knappar i rocken. Alltså lite överhet. Det var en hetsig man med bestämda åsikter, pratade
som en kulspruta och som visste allt om seglation på sommaren. En av hans och kollegan
Hanssons (Nils 18570323) uppgifter var att följa med båtarna ut till skutorna, som "talade
vid" på redden. Där dracks vanligtvis kaffegök och rökades bjudecigarrer med praktfull
maggördel, som vi fick till fingerringar. Hans andra hustru var Per Kagas (18461213)
Karolina (18750617), och yngsta dottern var Annie Henriksson (19010124),
3