Handbok MI vid våld i nära relationer - KLURA

Eeh…. och jag skulle inte ha sagt så mycket av dom sakerna jag sa. Jag vet att han inte mår så
bra, men jag vet inte…
S: Om jag förstått det rätt, Hanna, så var ni båda ganska upprörda och ni började bråka.…
(Sammanfattar)
H: Mm.
S: Vad gjorde Jon (Hannas partner) i situationen utöver det du har berättat? (Öppen fråga)
H: Han, han tog tag i mig så här (tar sig i armen). Jättehårt och han hade så där jättekonstig
blick.
S: Mm.
H: Ja, och så tryckte han upp mig mot väggen. Det var i köket då, och han slog mig jättehårt
på ryggen, här bak i huvudet och han skrek massa saker att jag hade förstört hans liv att jag
var en hora och massa grejer. Och sen så vakande mina barn och så såg jag hur dom såg det
här och då sa han att han hatade barnen och.. ja, jag kommer inte ihåg allt.
S: Mm.
H: Och så tog han en stekpanna som stod där på diskbänken och så höll han den så här. Jag
trodde ju att han skulle slå mig i huvudet och så sa han att han skulle döda mig. Sen så kastade
han den över diskbänken så det var ju en massa saker som gick sönder som jag fick ju städa
upp och plocka upp och sen så sprang han därifrån och sen dess har jag inte sett honom mer.
S: Jon både slog och hotade dig. Det låter som en väldigt skrämmande upplevelse för dig.
Och du nämner också att han sa elakheter till barnen. (Enkel reflektion, komplex reflektion,
öppen fråga)
H: Mm.
S: Hotade han barnen?
H: Mm
S: Och det är verkligen nånting som gör dig ledsen och rädd. Sen lämnade Jon situationen.
Han gick därifrån och vad gjorde du och barnen? (Visar empati med en reflektion, fortsätter
att fråga om fakta med öppna frågor)
H: Jag ringde till min kompis och hon är den enda som vet om det här.
S: Ja.
H: Som jag har pratat med. Mina föräldrar bor ju inte här i stan då… och dom vet lite grand
men inte alls så där… och hon sa att jag skulle komma på en gång och ta med mig barnen då.
Och dom är ju jätterädda och jätteledsna. Jag vågar ju inte lämna dom på dagis nu. Jag är ju
rädd att han ska komma dit. Jag har ju inte kunnat gå till jobbet heller nu. Jag är ju hemma hos
min kompis hela tiden nu.
S: Du kan inte lämna barnen på dagis … (Enkel reflektion)
H: Nej, nej
S: ...för att du är rädd att Jon ska kunna skada dom… (Komplex reflektion)
H: Ja.
S: ..och du inte kan heller gå till jobbet… ...därför att du vill vara ett stöd .. (Komplex
reflektion)
H: Nej. Jag har ringt och sagt att jag är sjuk vara.
S: Mm, mm, det är verkligen en kaotisk situation som har uppstått för dig. (Fortsätter visa
empati med en komplex reflektion)
H: Ja
S: Det är bra att du har stödet av din väninna och en styrka hos dig att verkligen kunna ta hand
om situationen så här effektivt som du har gjort. (Bekräftar återigen). Jag skulle vilja
återkomma lite senare i vårt samtal kring detaljerna kring det som hände så att vi kan få veta
mer exakt. Med tanke på det som har hänt dig och dina barn nu så skulle jag vilja stanna kvar
ett tag vid vad vi kan göra för att hjälpa dig just nu. För att det är en väldigt utsatt situation
som du har hamnat i. Jag har några idéer. Men innan jag kommer dit skulle jag vilja höra vad
Liria Ortiz, leg. psykolog, leg. psykoterapeut och handledare. Lärare i Motiverande samtal (MINT)
OBS! Den här handboken är under bearbetning. Har du frågor eller synpunkter? Maila gärna liria.ortiz@gmail.com
Hemsida: www.liriaortiz.com Sida 26