Handbok MI vid våld i nära relationer - KLURA

Motiverande samtal i praktik 

Hur kan MI användas vid 

våld i nära relationer? En handbok. 

Arbetsmaterial, version augusti 2011 

Liria Ortiz, 

leg. psykolog, leg psykoterapeut, handledare, MI-lärare (MINT). 

Innehållet i den här handboken kan användas fritt men ska anges som källa 

på följande sätt: Ortiz, L. (2011). Motiverande samtal i praktik. Hur kan MI 

användas vid våld i nära relationer? En handbok. © Till kunskap Liria Ortiz 

AB. Hemsida: www.liriaortiz.com E-mail: liria.ortiz@gmail.com 

Liria Ortiz, leg. psykolog, leg. psykoterapeut och handledare. Lärare i Motiverande samtal (MINT) 

OBS! Den här handboken är under bearbetning. Har du frågor eller synpunkter? Maila gärna liria.ortiz@gmail.com 

Hemsida: www.liriaortiz.com Sida 1

Introduktion 

Motiverande samtal i 10 punkter 

Motiverande samtal (eng: Motivational Interviewing, MI) utvecklades på 1980-talet av den 

amerikanska psykologen William Miller som arbetat med missbruksproblem. 

Tillsammans med den engelska psykologen Stephen Rollnick skrev William Miller den första 

läroboken i motiverande samtal år 1991; Motivational Interviewing. Preparing People to 

Change Addictive Behaviour. Rollnick har särskilt bidragit med tillämpningar av MI för 

samtal inom primärvård om livsstilsrelaterad ohälsa, som bland annat rökning och riskbruk av 

alkohol. Bokens andra upplaga år 2002 är översatt till svenska. 

Det är idag drygt 25 år efter att metoden introducerades en internationell spridd och brett 

använt samtalsmetod inom arenor som psykiatri, socialt arbete, skolhälsovård, institutionsvård 

och kriminalvård. 

Mer än 1000 vetenskapliga studier av MI har publicerats. MI har god effekt (evidens) som 

intervention inom följande områden 

Alkohol- och drogproblem 

Tobaksrökning 

Problematiskt spel om pengar 

Riskbeteenden vid HIV-infektion 

Ohälsosamma kostvanor och bristande motionsvanor 

Bristande följsamhet till behandling. 

Den mest robusta effekten av MI är inte som ensamstående behandling utan som en 

förbehandling eller del av annan behandling, oavsett vilken behandling det gäller. Klienter 

som deltagit i MI-samtal blir mer aktiva i behandlingar och slutför dem i större omfattning. 

Motiverande samtal presenteras här i 10 punkter. Presentationens form är inspirerad av 

artikeln Ten Things that Motivational Interviewing Is Not, som publicerades 2009 av 

upphovsmännen till samtalsmetoden, psykologerna William Miller och Stephen Rollnick 

Presentationen ger en kort och översiktlig bild av förhållningssättet och den grundläggande 

samtalstekniken i MI och hur den kan användas vid våld i nära relationer. 

Några av dialoger som presenteras här har videofilmats för Projekt Karin som är ett samarbete 

mellan Malmöpolisen och Malmö stad för våld i nära relationer. Andra dialoger har skrivits 

av en grupp socialarbetare som arbetar med våld i nära relationer och som deltog i en 

grundkurs i motiverande samtal. 

Punkt 1: MI är i första hand ett förhållningssätt 

Den aktuella definitionen av MI av Miller och Rollnick från år 2009 lyder; 

Motiverande samtal är en personcentrerad och guidande metod för kommunikation med målet 

att tydliggöra och förstärka personens egen motivation till en positiv förändring. 

Kärnan i det motiverande samtalet är ett förhållningssätt, som Miller och Rollnick beskriver 

som ”ett sätt att vara” och en ”ton”. 




Förhållningssättet kännetecknas av att samtalsledare har en utforskande och samarbetande stil. 

Samtalsledare uppträder inte som expert utan frågar efter klientens tankar och idéer om 

situationen och en förändring av denna. 

Samtalsledare respekterar klientens autonomi, även om valet inte är att förändra sig, och 

uttalar att klienten väljer själv och vet bäst vad som passar henne att göra. 

I MI finns även några grundläggande principer. De präglar sättet att samtala och innebär 

följande för Samtalsledaren: 

Visa empati. Genom grundläggande samtalstekniker i MI som bekräftelser, öppna 

frågor, reflektioner och sammanfattningar visar samtalsledare att hon aktivt lyssnar för 

att förstå klienten. 

Utveckla diskrepans. Samtalsledare ställer frågor för att göra klienten uppmärksam på 

skillnaden mellan hur det är och hur det borde vara utifrån klientens mål och 

värderingar. Målet är att ge klienten möjlighet att hitta sin egen motivation till 

förändring. 

Undvik argumentation. Samtalsledare konfronterar och skuldbelägger inte eller varnar 

för konsekvenser vid en utebliven förändring. 

Stöd självtilliten. Samtalsledarevisar tilltro till klientens förmåga att lyckas och 

uppmärksammar proaktivt klientens ansträngningar och starka sidor. 

Hur ett inledande MI-samtal kan se ut 

…………….. 

Målbeteende/Fokus för samtalet: att göra sig en uppfattning om klientens problem 

S: Hej och välkommen. Du har per telefon berättat att du vill träffa någon hos oss då du har 

mycket svårt att leva tillsammans med en man som har alkoholproblem. Jag förstod på ditt 

telefonsamtal att det är det är första gången du har kontakt med oss. (Information) 

K: Ja, det är det. 

S: Nu har vi en timme på oss. Vad är det som oroar dig? (Information, öppen fråga) 

K: Jag visste inte riktigt vart jag ska vända mig så då ringde jag socialtjänsten för att få tag på 

någon att prata med. Allting bara snurrar för mig. Jag blir helt apatisk och bara sitter hemma 

och gråter. 

S: Du har det svårt just nu. Det var en mycket bra idé av dig att ringa till socialtjänsten då vi 

har en stor erfarenhet av människor som är i kris. Vad är det som har hänt dig och som gör dig 

upprörd och snurrig samt apatisk? (Komplex reflektion, bekräftar, öppen fråga) 

K: Min make dricker alldeles för mycket alkohol. Han vill inte sluta dricka då jag uppmanar 

honom att sluta och försöka att bli nykter. Han blir arg och hotfull och har vid några tillfällen 

slagit mig. Inte så hårt men tillräckligt för att jag ska bli rädd och tyst. 

S: Du säger att din make har alkoholproblem, är hotfull samt har vid några tillfällen slagit dig. 

Är det något mer som har försatt dig i ditt tillstånd? (Enkel reflektion, sluten fråga) 

K: Ja, när maken dricker så har han ingen kontroll på vad han gör med pengarna. Det är oftast 

så att vi har nästan inget att leva på när halva månaden har gått. Jag har bara barnbidrag och 

bostadsbidrag men min make har sin lön som hela familjen lever på. Vi har två små barn i 

åldern 2 år och 6 år. När make får en full lön då klarar vi oss under en vanlig månad men han 

är ofta sjukskriven på grund av sitt drickande. Då får vi knappt en halv lön att leva. Jag brukar 

ringa till mina föräldrar och be dem om pengar. Samtidigt så vill jag inte berätta varför jag 

behöver pengar. De var mycket kritiska till att jag blev tillsammans med min make. De var 

mycket skarpa och sa att den mannen bara skulle föra in olycka i mitt liv. Innan jag träffade 

min make hade jag en mycket bra kontakt med mina föräldrar. De var mitt stora stöd och till 

dem kunde jag vända mig till om allting. Men idag har vi nästa bara kontakt med varandra när 




jag behöver pengar. De frågar om vad jag ska använda pengarna till men jag ljuger oftast ihop 

något och sedan så frågar de inte så mycket mer. Men när jag allt som oftast återkommer med 

att försöka låna pengar av dem så blir deras frågor allt mer skarpa. Jag känner att jag snärjer in 

mig i lögner som jag knappt kan komma ur. 

S: Din mans drickande har inneburit stort lidande för dig och dina barn samtidigt till försämrat 

kontakt med dina föräldrar. Det du säger får mig att vilja använda ett papper att skriva ner all 

din oro i de ringar som jag just nu ritar in på pappret. I varje ring skriver jag ner ett ord och 

jag börjar med; alkohol sedan, ekonomi, barnen, föräldrarna, maken, lögner, hot, slag,… Vad 

mer bör jag skriva ner i en ring? (Komplex reflektion, presentation av Meny-Agenda, öppen 

utforskande fråga) 

K: Nä, inte som jag kan komma på just nu. 

S: Bra, du får när som helst återkomma med ytterligare ord som beskriver din situation. 

(Information som betonar samarbete i situationen) 

K: Just nu känner jag mig så förvirrad att jag inte vet om jag gör rätt eller fel i att vara här och 

prata med dig. 

S: Du känner dig förvirrad, det känns ovan att prata med en främmande människa om det du 

går igenom. Att du beskriver hur du känner dig hjälper mig att förstå hur du har det. Jag 

föreslår att du nu försöker fokusera dig på att prioritera de olika ringarna i den ordning som du 

kan tänka dig att prata med mig om. (Komplex reflektion, be om att klienten ska göra en 

agenda utifrån de situationer hon beskrev i menyn) 

K: Ja, jag behöver verkligen försöka att fokusera mig. Jag ser att du har ritat åtta ringar men 

jag vill skriva en etta på ringen för alkohol, sedan vill jag skriva en två för barnen samt en trea 

för hot och slag mot mig. 

S: Vad bra att du kunde fokusera dig på att få fram en prioriteringsordning. Nu har du pekat ut 

tre ringar som du anser är viktiga att prata om och det finns ytterligare fem ringar. Men 

eftersom vi har sammanlagt en timme på oss att prata idag och det har redan gått en 

halvtimme så vill jag föreslå att vi idag bara riktar in oss på de första tre ringarna. (Bekräftar, 

kommer överens om fokus för samtalet tillsammans med klienten) 

K: Ja, det är bra. 

S: Du har beskrivit för mig att din makes alkoholproblem är något som du i första hand vill 

prata om då det gör dig orolig och ledsen. (Komplex reflektion) 

K: Ja, han är en gullig och vanlig kille i övrigt men blir som förbytt när han dricker. Då 

förvandlas han till något som jag inte vill vara tillsammans med. 

S: Du menar att du inte känner igen honom när han dricker och är påverkad av alkohol. (Enkel 

reflektion) 

K: Just precis. Han har ingen rätt att vara besviken på mig då jag gör allt för att inte förarga 

honom. 

S: På vilket sätt menar du? (Öppen fråga) 

K: Ja, när han är utan pengar till alkohol så brukar jag oftast få låna pengar av mina föräldrar 

och det är tillräckligt för att det ska räcka till mat för familjen samt till hans behov av alkohol. 

S: Ja, det låter verkligen som att du ställer upp för hans behov. (Enkel reflektion) 

K: Ja, men egentligen vill jag inte det här. Jag vill att han ska arbeta och få lön som kan 

försörja vår familj. Han har arbete och är en mycket uppskattad medarbetar på sitt arbete. 

Oftast tänker jag tankar om att livet vore mycket bättre om min make själv fick ta hand om 

sitt liv. Att jag tog barnen och flyttade från min make. 

S: Du vill leva ett bättre liv. Vad jag förstår så bor du fortfarande hos din make, stämmer det? 

(Komplex reflektion, enkel reflektion, kontroll fråga) 

K: Ja, han är en gullig kille och jag vill inte överge honom. Jag är säker på att han inte skulle 

klara sig själv om jag inte fanns där hemma för att ta hand om honom när han mår dåligt. 




S: Du oroar dig om vad skulle hända med honom om du inte finns hemma samtidigt som du 

har många gånger tänkt igenom en situation där du tar med dig barnen och flyttar från honom. 

(Komplex reflektion. OBS! Samtalsledare reflekterar motståndspratet först och 

förändringspratet sist med syfte att förstärka och framkalla mer förändringsprat) 

K: Ja, just så är det. Jag har några gånger sagt till honom att han måste söka hjälp för sina 

problem. Jag har även sagt att jag inte vill leva ihop med en person som inte kan ta hand om 

sig själv. 

S: Hur har din make reagerat på att du inte vill leva ihop med en man som inte kan ta hand om 

sig själv? (Öppen fråga) 

K: Han reagerar olika vid de tillfällen som jag har nämnt det för honom. Ibland lägger han sig 

på golvet och bara gråter och spyr på köksgolvet. Barnen har jag kört in i deras sovrum, de får 

inte vara i närheten av min make när han är i sitt vedervärdiga skick. Ibland börjar han skrika 

och hot samt även vid några tillfällen slagit mig i ansiktet. 

S: Jag förstår nu att du är en person som har kraft att handla och göra rätt saker när det 

behövs. Har du vid något tillfälle lämnat honom när han egentligen hade behövt dig? 

(Komplex reflektion, sluten fråga) 

K: Ja, vid ett tillfälle så var jag bara tvungen att åka iväg över helgen tillsammans med 

barnen. Vi hade bestämt en utflykt med barnens förskola och skulle sova över på ett 

vandrarhem. Jag hade en mycket viktig roll och jag kunde bara inte sjukskriva mig. Vi for 

iväg och lämnade min make ensam hemma. Han hade börjat dricka men var inte alltför illa 

däran. Men jag förstod att det inte skulle dröja många timmar innan han var jätteberusad. 

S: Hur upplevde du den perioden som du och barnen var borta från din make? (Öppen fråga) 

K: Åh, det var skrämmande men samtidigt mycket skönt. Vi hade det verkligen trevligt och 

det gick många timmar innan jag tänkte på min make. Oftast så uppfylls mina tankar jämnt av 

min make och hans person och hans görande. Jag har ständig magvärk och äter alla sorters 

magmediciner för att få bort smärtan i magen. 

S: Hur var det att komma hem efter er trevliga resa? (Öppen fråga) 

K: Det var inte roligt. Hela vägen hem hade jag en sådan magvärk att jag knappt kunde 

koncentrera mig på mina uppgifter och ta hand om barnen. Jag fantiserade om allt möjligt 

som kunde ha hänt. Allt från att maken var död till att huset hade brunnit upp. 

S: Hur såg det ut när ni kom hem? (Öppen fråga) 

K: Det var det som var konstigt med hela situationen. Allt var som det var när vi lämnade 

huset och maken var i dåligt skick. Men han berättade att han hade haft besök av en nära vän 

och arbetskamrat som hade förstått att maken har problem med sitt drickande. Kamraten hade 

erbjudit min make att vara med i deras kamratgrupp som riktar sig mot arbetskamrater som 

har problem med alkohol. Min make nämnde det bara i förbigående och snart så återgick allt 

till det gamla vanliga. 

S: Det låter som att du har återkommit till den här händelsen i dina tankar. (Komplex 

reflektion) 

K: Någon gång ibland kunde jag tänka på det men jag har varit mest upptagen av att ta hand 

om mina barn och min make. 

S: När jag hör din berättelse så blir jag glad av du har haft en stund där du och barnen har mått 

bra och att även din make klarade sig själv utan din tillsyn. Den här lilla men konstiga 

händelsen där allt var okej skulle jag vilja se som en viktig händelse i din berättelse. Här kan 

jag se en väg ur ditt dilemma. Hur ser du själv på det? (Bekräftar, komplex reflektion, öppen 

fråga) 

K: Jag tror jag förstår vad du menar. Jag har även själv tänkt att min make kan klara sig själv 

mer än vad jag tror. 

S: Det är en viktig iakttagelse, din man kan klara sig själv mer än vad du tror. Vad mer har du 

uppmärksammat utifrån den händelsen? (Bekräftar, enkel reflektion, öppen fråga) 




K: Jag har fastnat för att min makes arbetskamrat kom hem till oss. Jag minns att jag blev glad 

av tanken att jag inte var själv med min makes problem. 

S: Det du har kommit fram till är att din makes arbetskamrat är en person i er närhet som 

ingår i en grupp som är vana vid de bekymmer som uppstår när någon i en relation har egna 

svåra problem. Det verkar som även din make på något sätt var nöjd över sin kamrats besök. 

Han sa det inte rätt ut men jag förstod av din berättelse att huset inte var i värre skick än vad 

det var innan du åkte iväg. Du hade förväntat dig något mycket värre. (Komplex reflektion) 

K: Ja, det stämmer. Även fast jag är hemma och tar hand om min make så brukar det bli 

mycket stökigt hemma. Allt hamnar i oordning, jag hinner inte med allt som ska göras. Men 

den här gången var det ungefär som det var när vi åkte förutom att det inte var diskat på några 

dagar. På något sätt måste min make ha försökt att hålla i ordning kring sig. Men det glömde 

jag snart då min make föll in i sitt vanliga beteende när jag kom hem. 

S: När du kom hem föll han i sitt vanliga beteende samtidigt som han kunde ta hand om sig 

själv under den tiden du var borta. Nu har vår tid snart runnit ut men jag vill gärna boka in dig 

på en ny tid för att fortsätta den här viktiga tankegången som du har tagit fram. Kan jag 

komma med ett förslag? (Komplex reflektion där samtalsledare slutar med det som förstärker 

förändringspratet, be om lov fråga) 

K: Ja. 

S: Mitt förslag är att du tänker igenom det vi har pratat om idag och försöker att finna en 

fortsatt positiv utveckling av vår tankegång idag. Om det är ok för dig kan vi i nästa möte 

fortsätta att prata om det som vi kom framtill i dag. Går det bra att återkomma till mig på 

tisdag i kommande vecka kl.14.00 för en timmes samtal med mig? (Föreslår fokus för nästa 

möte, betonas det personliga kontrollen, sluten fråga) 

K: Ja, det går bra. Tack för att du ville lyssna på mig idag, det kändes verkligen värdefullt att 

få lyfta mina tankar för någon utomstående. 

S: Tack själv. Att prata med en utomstående kan hjälpa att få ordning på de svåra tankar och 

känslor. Jag ser fram emot att få höra dina tankar när vi träffas på tisdag. Hejdå! (Bekräftande 

komplex reflektion) 

K: Hejdå! 

Punkt 2: MI-samtal har ett karaktäristiskt förlopp – en rytm 

Olika inslag i ett MI-samtal beskrivs i olika punkter i den fortsatta presentationen. 

1. Samtalet inleds. 

Samtalsledarens uppgift: Etablera ett samarbetsklimat med hjälp av bland annat 

öppna utforskade frågor. Erbjuda en meny för samtalet och gör en agenda i 

samarbetande stil. Få en överenskommelse om ett samtalsämne genom att be om 

lov att utforska om klientens syn på det som händer/hände. Lyssna aktivt hur 

klientens ser på frågan och bedömer klientens motivation i relation till målet. 

2. Gå in på samtalsämnet. 

Samtalsledarens uppgifter: Erbjuda information i dialog om ämnet. Kartlägga 

med klienten om för- och nackdelar med situationen som det är nu och med en 

förändring. Lyfta fram klientens idéer om hur en eventuell förändring kan 

genomföras och när. Betona att klienten väljer själv. Hantera motstånd. Detta är 

en mer utmanande fas i samtalet. Motstånd kan uppstå. 

3. Avsluta samtalet och uppmuntra till ett beslut 

Samtalsledarens uppgifter: Sammanfatta klientens skäl, när hon beslutat sig för 

att göra förändringen eller för att tydliggöra beslutet. Förstärka klientens 

motivation genom att lyfta fram fördelarna med beslutet. Visa tilltro till att man 

kommer att lyckas. Göra en förändringsplan, som tydliggör klientens åtagande. 




4. Följa upp och hantera eventuella bakslag eller återfall 

Samtalsledarens uppgifter: Förstärka motivation genom att aktivt följa upp vilka 

erfarenheter klienten gör. Normalisera misslyckanden och omformulera dem till 

lärosituationer. 

Ofta behövs en serie av samtal för att man ska komma till ett beslut. Ibland väljer klienten att 

avstå att göra den förändring, som har varit målet för samtalet. MI-samtalet avslutas med att 

samtalsledare uttalar sin respekt för klientens autonomi och rätt att välja själv. 

I de korta konsultationerna finns inte alltid utrymme för att arbeta noggrant med alla fem 

faserna, ofta får samtalsledare koncentrera sig på den fas som för ögonblicket är aktuell. 

Punkt 3: MI baseras på några grundläggande kommunikationsfärdigheter 

Kommunikationsfärdigheterna i MI är 

Bekräftelser 

Öppna frågor 

Reflektioner 

Sammanfattningar 

Kommunikationsfärdigheterna är samtalsledarens verktyg för att ha en utforskande och 

samarbetande stil i samtalet och visa att hon är intresserad av klientens syn på samtalsämnet. 

Det gör att man känner sig lyssnad, trygg och accepterad och uppmuntrar klienten att berätta 

mera, även om det som är hinder och svårigheter. 

Bekräftelser är positiva ord om styrkor hos klienten eller något klienten gjort eller planerar att 

göra. En klient som blir bemött på ett uppmuntrande och positivt sätt vågar tänka efter och 

prata om sina önskningar om förändringar till det bättre. 

Bekräftelser förbättrar klientens självbild och kan hjälpa att ha en bild av sig själv som en 

kompetent och ansvarstagande person. Bekräftelser av styrkor bidrar också till att personen 

känner sig sedd inte enbart som klient utan som den unika individ hon är. Det stärker 

arbetsalliansen mellan samtalsledare och klienten. 

Bekräftelser bör ges i du-form för att inte uppfattas som styrande försök av samtalsledare att 

övertala till förändring. Säg inte: Jag uppskattar att du har gjort det här. Säg istället: Du är 

modig som har tagit det här steget. 

Några exempel på bekräftelser av styrkor 

Du bryr dig mycket om din familj. 

Du är en nyfiken person, som vill lära dig saker 

Du är tapper. 

Öppna frågor 

I MI används i första hand öppna frågor. Öppna frågor börjar med ord som Hur, På vilket sätt, 

Vad eller Berätta. Öppna frågor visar att samtalsledare är intresserad av hur klienten tänker 

och känner om samtalsämnet. De ger klienten tal- och tankeutrymme och bjuder in till att 

berätta om det som är aktuellt och viktigt. På det sättet för samtalsledare mer information. 

De underlättar ett klientcentrerat förhållningssätt och bidrar till att bygga en arbetsallians 

mellan klienten och samtalsledaren. 




Reflektioner 

Enkla reflektioner är en direkt återspegling av det klienten har sagt, men med samtalsledarens 

egna ord. Komplexa reflektioner återspeglar underliggande mening eller känsla i det klienten 

berättat. 

Ett exempel 

Klienten: Jag är så ensam. 

Samtalsledaren: Du är ensam. (Enkel reflektion) 

Du saknar någon att prata med. (Komplex reflektion) 

Du har svårt att ta kontakt med andra. (Komplex reflektion) 

Reflektioner används kontinuerligt under samtalet. De ersätter till stor del frågor i ett MIsamtal. 

En reflektion visar att samtalsledare lyssnar aktivt på klienten och uppmuntrar att 

berätta mera om det som reflekteras. Klienten får genom reflektionen en bekräftelse på att 

samtalsledare lyssnar och anstränger sig för att förstå. 

Samtalsledare guida i samtalet genom att välja att reflektera vissa saker som klienten säger 

och låta vissa andra passera. Det är en central funktion. Det samtalsledare reflekterar fortsätter 

man med stor trolighet att fortsätta att tala om. I MI reflekterar samtalsledare aktivt när 

klienten säger något om vikten av en förändring och tilliten att kunna lyckas med en 

förändring för att förstärka förändringsberedskap. 

Ett exempel 

Klienten: Jag måste göra något åt min situation. 

Samtalsledaren: Det som händer ställer till en hel del problem för dig. (Komplex reflektion) 

Du kan inte fortsätta att ha det så här. (Komplex reflektion) 

Reflektioner uppfattas som mer empatiska än frågor och underlättar för klienten att fortsätta 

att tala utifrån en påbörjad tankegång. Reflektioner hjälper att komma till ett slut med sin 

berättelse. 

Sammanfattningar 

Sammanfattningar är ett längre referat av det klienten sagt. Liksom i reflektioner väljer 

samtalsledare att välja och betona vissa saker, som man vill förstärka, till exempel det 

klienten sagt som handlar om förmåga till eller behov av en förändring av situationen. 

Sammanfattningar görs när samtalsledare bedömer att samtalsämnet är uttömt och vill byta 

fokus för samtalet. 

Punkt 4: MI samtal utgår från klientens förändringsbenägenhet. 

MI utgår från att flertalet klienter inte är beredda eller ambivalenta till förändring och att 

motivationen ökar och minskar under pågående samtal. 

Förändringsbenägenhet beskrivs i tre stadier: 

1. Låg beredskap till förändring – inte beredd/ouppmärksam om att problem föreligger 

2. Medelhög beredskap till förändring – osäker/ambivalent 

3. Hög beredskap till förändring – beredd 

Klientens uppfattningar om hur viktig en förändring är och hur stor tilltro hon har till att klara 

av en sådan avgör hur förändringsbenägen klienten är. 




Samtalsledaren ska vara uppmärksam på hur klienten växlar i förändringsbenägenhet och 

aktivt anpassa sitt samtalssätt utifrån var klienten för stunden befinner sig. För detta finns 

olika strategier och verktyg. När samtalsledaren anpassar sitt sätt samtala till klientens 

beredskap till förändring minskar risken för motstånd i samtalet. 

Inom Motiverande samtal är samtalsledaren handlingsinriktade och vill samtala om 

förändring. Samtalsledare har tilltro till de interventioner de kan erbjuda. Klientens dilemma, 

som förklarar att hon tvekar inför att sluta en relation där våld förekommer handlar om att, åt 

en sida finns negativa konsekvenser. Åt andra sidan finns hopp om att partner ska ändra sitt 

beteende. Detta fungerar som något positiv som vidmakthåller beteende att stanna. Samtidigt 

som tilliten till att lyckas med förändringen är ofta låg utifrån klientens historia vid tidigare 

försök att sluta med relationen. 

Skalfrågor kan vara ett sätt att få en bild av klientens motivation. Tre olika skalfrågor kan 

vara användbara: att fråga efter hur viktig det är för klienten att göra något till exempel 

påbörja en kontakt med någon som kan hjälpa till och hur stor tilltro hon har till att klara av 

det, och hur beredd klienten är att göra detta. 

Ett exempel 

Hur viktigt är det för dig, som du själv ser på saken, att …, på en skala 1-10 där 0 står för 

inte alls viktigt och 10 för Mycket viktigt? 

0-------------------------------------------------10 

Om du bestämmer dig, hur stor tilltro har du till att kunna ….? Vilken siffra väljer du på en 

skala, där 0 står för Inte alls säker och 10 för Mycket säker? 

0-------------------------------------------------10 

Hur beredd känner du dig nu att ….? Var placerar du dig på skalan, 0 står för inte alls 

beredd och 10 för mycket beredd. 

0-------------------------------------------------10 

Ibland kan en klient tycka att det är viktigt att göra en sak och även vara säker på sin förmåga 

att klara av det, men ändå inte vara beredd att göra det. Det kan handla om prioritering, att det 

finns annat som klienten anser viktigare att ge tid och uppmärksamhet. 

Samtalsledarekan även ställa följdfrågor både ”neråt” och ”uppåt” utifrån skalorna: 

Vad är det som gör att du inte säger en lägre siffra? Vad skulle behöva hända för att du 

skulle välja en högre siffra? 

Att ställa skalfrågor, särskilt följdfrågorna, ger samtalsledaremöjligheter att kartlägga de olika 

delarna av klientens motivation och hitta ett fokus för ett fortsatt motivationsarbete. Är 

klientens tveksamhet ett uttryck för en låg tillit att klara av en hemuppgift eller låg värdering 

av vikten av hemuppgiften? Beroende på klientens skattningar kan samtalsledarevälja en 

inriktning på det fortsatta samtalet. 

Skalfrågorna möjliggör för klienten att få utforska och uttrycka sin egen motivation. Det leder 

ofta till att klienten ”motiverar sig själv” och samtalsledarens roll blir snarare att guida 

klienten att tydliggöra och förstärka sin egen motivation. 

Skalfrågor VAS = Visuella analoga skalorna Viktig-Kunna 




Samtalsverktyget Skalfrågor. Klienten har sökt hjälp och bor i ett skyddat boende. 

Samtalsledare (P): Hanna, jag har fått intrycket av att du börjat tveka en del kring ditt 

skyddade boende. Du har uttryckt en del missnöje, att du tycker att det är opraktiskt på många 

sätt. Ska vi stanna kvar där ett tag idag? Är det okej? (Komplex reflektion, sluten fråga, ber 

om lov) 

Hanna (H): Mm. 

S: Jag har ett förslag att vi resonerar tillsammans utifrån två frågor jag tänkte ställa dig om 

detta. (Börjar presenterar VAS- skalorna) 

H: Okej. 

S: Och vi skulle kunna använda, som hjälpmedel, det här blocket. Jag ritar upp en linje nu…. 

…som du kan använda och fundera på hur viktigt det är för dig, just nu, som du tänker här 

och nu, om att stanna kvar i ditt skyddande boende. Var bedömer du att du befinner dig på 

den här linjen, där noll står för inte alls viktigt och tio står för mycket viktigt. Var nånstans 

skattar du att du befinner dig på den här linjen just nu? (Skalfrågan: Hur viktigt är det) 

H: Nånstans på mitten där. 

S: Ungefär fem, sex ungefär. (VAS-skalan Viktigt) 

H: Ja 

S: Hur kommer det sig att du väljer siffran fem eller sex? Och inte en lägre siffra, kanske 

noll? (Följdfrågan för VAS-skalan Viktigt) 

H: Ja, jag tänker ju, det finns ju ändå självklart fördelar då eftersom jag känner ju mig väldigt 

trygg. Jag sover ju mycket bättre på nätterna och så där. 

S: Trygg och du sover mycket bättre. (Enkel reflektion) 

H: Ja, och att jag inte behöver oroa mig så mycket över barnens del, då. Men samtidigt så är 

det ju fruktansvärt jobbigt, hela situationen. Så det pendlar ju mellan att, jag känner ju ändå att 

det känns bra på ett sätt men samtidigt så känns det ju väldigt jobbigt. 

S: Du har dubbla känslor kring det här. (Komplex reflektion) 

H: Ja, ja 

S: Ska vi gå vidare till den frågan som du redan har tagit upp i någon mån? Och titta på 

frågorna att kunna orka med eller att kunna stanna kvar. (Sluten fråga, skalfrågan: Hur stor är 

tilltron till förmågan) 

H: Ja 

S: På samma tänkta linje, där noll står för inte alls någon tilltro till min förmåga att kunna vara 

kvar. Om du väl skulle besluta dig att stanna kvar ett tag till. Och tio står för mycket stor 

tilltro till din förmåga att klara av det. Var befinner du dig på den linjen, vad säger du? 

(Skalfrågan: Hur stor är tilltron till förmågan) 

H: Ja, det är nån här stans, skulle jag tro. 

S: Nånstans tre, fyra, något lägre än jämförelse med den skalan. (VAS-skalan) 

H: Ja, jag tror det. 

S: Så du är lite osäker på hur du skulle klara av… (Komplex reflektion) 

H: Ja, det som känns… det beror ju på, det beror ju på hur länge och… 

S: Så att om du fick veta lite tydligare hur länge du skulle vara kvar i skyddat boende och 

kunde se lite framåt i tiden… då skulle du kanske hamna på en något högre siffra (Komplex 

reflektion) 

H: Ja, absolut 

S: Är det så du menar? (Sluten fråga) 

H: Mm 

S: Är det ytterligare något som skulle kunna hjälpa dig att öka din förmåga att känna att det 

här nånting jan kan hantera ett tag till. (Följdfrågor utifrån skalorna? 

H: Ja, kanske om ... nu gick ju allt så snabbt där känner jag… barnen saknar ju många av sina 

saker så mycket, så jag ska försöka hämta dom. 




S: Det är ju en viktig fråga att du får tillbaka en del från er tidigare lägenhet… ..som också är 

barnens saker och dina egna, precis. Så det skulle också bidra till att du skulle kunna komma 

en bit högre på den här linjen som leder till tillit av förmågan. (Komplex reflektion) 

H: Ja. 

S: Kanske skulle vi göra så att vi följer upp de här kloka förslagen du har gett nu och återigen 

prata med kriscentrum som kanske kan hjälpa dig att lösa en del av de här praktiska frågorna 

och få en del konkretare besked. (Information) 

S: Det verkar som du har ett… några för dig viktiga skäl att det kanske ända är rimligt att 

stannar kvar i skyddat boende utifrån att det kan var viktigt för dig. Samtidigt så måste du få 

en ökad förmåga att kunna trivas där borta och ett sätt är då att dels förstå tydligare att det är 

för kortare tid och att det finns någon öppning längre fram och att det blir lite större möjlighet 

för dig och barnen att ha lite egna saker där borta. (Sammanfattar, komplex reflektion) 

S: Har jag förstått det rätt? (Kontroll fråga) 

H: Absolut. 

S: Men ska vi gå vidare praktiskt och försöka hantera det med Katarina där borta lite längre 

fram. (Information) 

H: Jättebra. 

S: Tack för idag. 

Punkt 5: MI har sin utgångspunkt i klientens erfarenheter, värderingar och 

prioriteringar i förhållande till den förändring som är aktuell 

Samtalsledaren är samtidigt guidande och har som mål att bidra till klientens positiva 

förändring, samtidigt som klientens syn på saken är i fokus. 

Klienten kan ha en låg beredskap till förändring, vara ambivalent eller beredd till att förändra 

sig. Några nyckelfrågor för att utforska hur motiverad kvinnan är kan vara: 

1. Ser du på det här beteendet av din partner som ett problem? 

Nej = inte beredd Kanske, ibland… = Ambivalent Ja = beredd 

2. Planerar du att göra någonting för att inte bli utsatt för våld inom närmaste tiden? 

Nej = inte beredd Kanske… = Ambivalent Ja = beredd 

Beroende på vad kvinnan svarar ställer man följdfrågor. 

Vid låg beredskap till förändring är samtalsledarens uppgift att väcka intresse för förändring, 

till exempel genom att fråga om möjliga nackdelar av problembeteendet eller genom att 

erbjuda information för att göra klienten uppmärksam på ett annat sätt att se på det som 

händer, på dess konsekvenser. Några exempel på frågor som samtalsledaren kan ställa: 

Ser du på det här beteendet av din partner som ett problem? eller Hur ser du på din partners 

våldsamma beteenden? 

Är det ok att jag berättar om hur vi kan hjälpa personer i din situation? 

Du har gjort din bästa för att hantera det och det har inte fungerat som du ville, vad skulle du 

kunna göra annorlunda? 

Vid medelhög beredskap till förändring är samtalsledarens roll att erbjuda klienten att 

utforska de tankar och känslor som ambivalensen består av och få sätta ord på vad som är 

mindre bra med situationen som den är och vad som skulle bli bättre vid en förändring. 

Klienten ska få möjlighet att väga fördelar och nackdelar, som hon själv ser på dem, få tankar 

om lösningar och hopp att det finns sätt att hantera de upplevda hindren för en förändring. 

Vad är fördelar med? 

Vad är nackdelar med? 




Vid hög beredskap till förändring vill klienten förändra sig. Samtalsledarens ska i det här 

stadiet vara handlingsinriktad, men först nu, och om klienten efterfrågar det erbjuder olika sätt 

att handla. Samtalsledaren respekterar autonomi och betraktar klienten som den som bäst vet 

vad som passar henne att göra. Samt visar tilltro till förmågan att lyckas med förändringen. 

Man blir inte uppmanad att göra på ett visst sätt man framkallar i första hand klientens egna 

idéer. Några nyckelfraser som ofta används i detta stadium är: 

Du vet bäst vad som fungerar för dig. Vad vill du göra nu? Vad skulle passa dig att göra? 

Meny-Agenda 

Samtalsverktyget Meny – Agenda. Hanna och hennes barn befinner sig på ett skyddad boende, 

hon har blivit ambivalent om att stanna där är det bästa för henne och barnen. 

Hanna (H): Jag har ju fortfarande inte kunnat gå tillbaka till jobbet, eftersom jag kan ju inte 

lämna barnen på dagis. Jag menar dom måste ju vara hemma. Jag är ju livrädd för att lämna 

dom på dagis. Dom börjar ju fråga efter sina kompisar. Dom tycker inte alls det är kul. Det är 

jättefint det boendet som ni har ordnat, men det funkar liksom inte för dom. Dom kan ju inte 

träffa sina vänner eller nånting. Jag vet inte heller med… Nu fick jag nåt samtal om nån 

räkning som har kommit bort från den här posten. Jag får ju inte mina räkningar eller nånting. 

Mamma ringer och det är så här. Vad händer med Jon (Hannas partner)? Förr eller senare får 

han ta på mig, liksom fattar du, jag vet inte vad ska jag göra, det känns helt sjukt. Jag är 

jätteglad för att ni gjort den här för mig, men det känns som att det inte kommer att leda 

någonstans. Det kommer att bli samma sak igen. 

Samtalsledare (S): Hanna, jag tror att vi kan hitta ett sätt att hantera det här tillsammans. Just 

nu är det kaos. Så upplever jag att du beskriver det. (Bekräftande reflektion) 

H: Ja, det kan man verkligen säga. 

S: Det har trasslat till sig på många sätt. Du det är mycket som bekymrar dig nu. Jag har ett 

förslag till dig, att vi försöker sortera allt det här nu med hjälp av papper och penna, vilket 

ibland kan vara hjälpsamt. (Komplex reflektion, börjar introducera meny-agenda) 

H: Mm 

S: Mitt förslag är att vi gör så här: Jag börjar att fylla i på det här pappret ………dina 

bekymmer just nu. Vi börjar med det och får det på plats. Och i nästa steg börjar vi sortera. 

Vad ska vi ta hand om mest akut nu och vad kan eventuellt vänta med några dagar. Vad kan 

jag hjälpa dig med och vad kan Katarina på kriscentrum hjälpa dig med? Kan vi börja med att 

försöka sortera allt det som känns som ett kaos av tankar och känslor nu bara. Skulle det vara 

hjälpsamt tror du?, Ska vi prova? (Beskriver verktyget Meny-agenda, sluten fråga) 

H: Ja, vi provar. 

S: Jag ritar några ringar nu och vi börjar fylla i dom här ringarna, som är dina bekymmer just 

nu. Det som bekymrar dig, som du vill resonera om, få lösningar på, få besked om. Berätta, 

vad ska vi börja med? (Beskriver menyn, öppen fråga) 

H: Barnen, med dagis, kompisar. 

S: Barnens dagis, barnens kompisar. Jag bara skriver ner de här punkterna, så kan vi fördjupa 

oss på dem sen. (Berättar om arbetssättet med meny-agenda) 

H: Jobb, mitt jobb. 

S: Vad är det du tänker på där? (Öppen fråga) 

H: Ja, jag… Dom vet ju inget om det här. Jag har sagt att jag är sjuk, nu har det gått tre 

veckor. Försäkringskassan… jag vet inte hur det kommer att gå med sjukpenning. 

S: Hur ska du berätta på jobbet…? (Öppen fråga) 

H: Ekonomin 

S: Hur du ska hantera ekonomin? (Öppen fråga) 

H: Ja 




S: Försäkringskassan… allt det här ryms under rubriken Jobbet. Ska vi ta och dela upp det 

möjligtvis och skriva Försäkringskassan? (Sluten fråga) 

H: Absolut 

S: Så har vi en punkt som vi skulle kunna kalla för ekonomi lite övergripande också kanske. 

Vad hittar du mer? (Sluten fråga, öppen fråga) 

H: Boendet 

S: Vad tänker du på då? (Öppen fråga) 

H: Jaa, Vart… Ja, jag kan som sagt inte flytta hem till min lägenhet. Ja, var jag ska bo 

nånstans. 

S: Vad ska hända med lägenheten? Hur ska du kunna trivas i det boende du har nu, det 

skyddade boendet. (Öppna frågor) 

H: Ja. 

S: Och vad händer fortsättningsvis med det? Okej. Jag skriver också då skyddat boende, här 

kanske. Ytterligare nåt som vi kan lägga till på den här listan, tycker du? (Sluten fråga, öppen 

fråga) 

H: Jon 

S: Vad tänker du på då? (Öppen fråga) 

H: Ja, vi har ju inte haft någon kontakt nu här på tre veckor och förr eller senare så kommer 

han ju kontakta mig. 

S: Alltså Jon har besöksförbud och det finns vissa tydliga regler i den situationen och det är 

viktigt kanske att vi gör det ännu tydligare för dig vad som gäller och vilka möjligheter du har 

att få hjälp om Jon skulle höra av sig igen. Så vi kan återkomma lite mer fördjupat till den 

punkten. Jag förstår att det är en viktig punkt för dig. Så då sätter vi upp den som en punkt 

med utropstecken till och med. Okej. Ytterligare något mer som du vill lägga till på den här 

listan som vi kanske ska arbeta med idag och kanske lite senare också? (Information, komplex 

reflektion, öppen fråga) 

H: Jag tror att det där är det som känns mest akut i alla fall. 

S: Mest aktuellt och viktigt just nu. (Komplex reflektion) 

H: Det är hur mycket som helst men det där känns ju… 

S: Då stannar vi här just nu, Hanna. Då har vi fått en lista med olika aktuella frågor som du 

har. Om du tittar på den här listan. Vad känns mest aktuellt och viktigt att börja resonera om? 

(Gör en agenda) 

S: Vi kanske har plats för en två, tre punkter och resten får vi kanske parkera och ta vid nästa 

tillfälle och vi kan boka en tid ganska snart nu, du och jag, för att det är mycket som bekymrar 

dig nu, hör jag. Men vad tycker du vi skulle kunna välja i första hand? (Komplex reflektion, 

agenda) 

H: Ja, jag känner ju det som känns viktigast är ju barnen … och ekonomin. 

S: Okej. Barnen sätter vi som etta och ekonomin blir en tvåa. Det finns kanske ytterligare 

någon punkt. Vad skulle vi välja som trea då? (Agenda, öppen fråga) 

H: Det känns ju som Jon. 

S: Det är Jon som kliver in där. Då sätter vi en trea där. Du, när jag tittar på den här listan så 

får jag intryck av att det är ett par punkter som du och jag skulle kunna resonera om nu och 

kanske några punkter som vi skulle kunna resonera med kriscentrum istället. (Agenda, 

samtalsledare avgränsar och fokusera på det man kan hjälpa till och det som behöver 

hanteras med andra personer) 

H: Okej. 

S: Vad säger du om mitt förslag att vi vad det gäller ekonomin kanske tar kontakt med 

Katarina på vägen ut igen för att hon finns här idag vet jag? (Sluten fråga) 

H: Okej. 




S: Så kanske du kan få direkt kontakt med henne och börja resonera och hon kan hjälpa dig att 

få veta mer om hur hantera din ekonomi nu vilket kanske kunde vara rent lugnande. Och så 

skulle du och jag kunna stanna kvar vid de här två andra viktiga punkterna om barnens 

situation. Där kan du också säkert Katarina komma med kloka synpunkter, men det finns 

också en skyddsaspekt på situationen som du och jag skulle kunna resonera om. Och sen tar vi 

inte minst en ordentlig diskussion om besöksförbudet för Jon och hur du ska förhålla dig till 

det och vilka möjligheter du har att skydda dig själv på olika sätt.(Agenda, information) 

H: Mm 

S: Verkar det här vettigt att vi jobbar på det här sättet idag? Hur känns det nu? (Sluten fråga, 

öppen fråga) 

H: Ja, det känns mycket bättre. 

S: Bra, men då ska du och jag prata om det här några minuter nu. Okej. (Agenda) 

Punkt 6: I MI ges information i dialog 

När Samtalsledare ger information är det lätt att de hamnar i en position där de föreläser eller 

försöker övertala särskilt om det gäller områden där de är engagerade, har mycket kunskap 

eller känner att klienten kan fara illa. Risken är att klienten blir överväldigad eller börjar 

argumentera emot, det vill säga motståndet kan förstärkas. 

Samtalsledare hamnar lätt i en expertroll. Att snabbt ställa frågor, göra sig en uppfattning om 

situationen och föreslå åtgärder är ofta vad man är utbildad till att göra. Det är ett arbetssätt, 

som innebär risker. Insatser som bygger på hög grad av egenaktivitet från klienten kräver 

snarare att klienten fattar ett aktivt beslut utifrån egna överväganden om hur viktig 

förändringen är och hur den passar in i hennes livssituation för tillfället. 

MI erbjuder ett alternativt sätt – information i dialog - som gör att klienten blir öppnare för att 

lyssna. Både samtalsledare och klienten ska få bidra med sina kunskaper eller synsätt och 

klienten dessutom med sina värderingar och funderingar kring saken. 

Andra principer att tillämpa i den informerande dialogen är att: 

Klienten har större förmåga att ta till sig information som är personligt relevant för henne. 

Information om riskerna med situationen som presenteras på ett sätt som väcker klientens 

intresse och knyter an till hennes unika situation har större möjlighet att skapa motivation 

till förändring. 

Genom att informationen sker i dialog kan den lättare anpassas till klientens 

förutsättningar och grad av intresse. 

Det är klienten som ska dra slutsatserna av informationen som samtalsledaren lämnar. 

Information i dialog omfattar fyra steg: 

1. Ber om lov att informera: Det finns olika saker som vi skulle kunna göra för att hjälpa dig. 

Är det ok att jag berättar mer om detta? 

Att be om lov att få informera är ett sätt för samtalsledaren att visa klienten respekt och 

förebygga motstånd då klienten får möjlighet att godta eller avstå informationen. 

2. Börjar med att utforska vad klienten redan vet: Vad känner du till om vad vi kan erbjuda? 

Vad har du läst eller hört om detta? Berätta. 

I detta steg utforskar samtalsledare med en öppen fråga vad klienten redan vet om det 

aktuella ämnet, och sammanfattar det klienten berättat. 

3. Ger information anpassat till det klienten redan vet: Samtalsledare informerar om det som 

klienten inte känner till. Informationen ges på ett neutralt och sakligt sätt. 




4. Överlämnar till klienten att dra slutsatserna: Klienten ska känna sig fri att dra slutsatser 

utifrån sina erfarenheter och värderingar och inte känna sig styrd mot en bestämd slutsats. 

Vad tänker du om det här? Skulle det passa sig? Vad säger du? 

Klienter efterfrågar ibland råd. För att undvika att hamna i expertfällan och uppfattas som 

styrande på ett sätt som kan utlösa motstånd hos klienten ska råd helst ges på ett sätt som 

tydliggör att det är klienten som kommer att fatta beslutet om vad som passar henne. Det vi 

brukar föreslå i en situation som din och som har hjälpt många är att… Samtidigt är det du 

som bäst kan bedöma om det skulle passa dig. 

Några exempel på hur information i dialog kan användas vid våld i nära relationer 

1. Be om lov. Jag tänkte höra med dig om det är OK att vi pratar kring skyddat boende? eller 

Är det OK om jag informerar om….? eller Vad vet du redan om vad kvinnofridsteamet kan 

hjälpa till med? eller Kan jag få lämna information om min erfarenhet av människor som har 

varit i en liknande situation som du? eller På telefon nämnde du att du inte vågar stanna kvar 

hemma. Jag tänkte att vi därför kunde prata om det skydd och stöd vi kan erbjuda dig, är det 

okej? 

Utforska vad klienten redan vet. Tänkte först höra med dig om du känner till hur det fungerar 

i ett skyddat boende eller Vad vet du om skyddat boende? 

K: ………… 

S: Tillför information. Det som många brukar tycka vara bra att veta om skyddat boende är … 

Utforska vad informationen innebär för klienten. Har du funderingar, frågor? eller Vad tänker 

du kring det jag berättat? eller Hur känner du inför det här? eller Vad tar du med dig av den 

här informationen? eller Vad tänker du kring skyddat boende efter att vi pratat om detta? eller 

Hur tänker du om det vi hittills pratat om? Hur skulle du vilja gå vidare? 

2. Be om lov. Är det OK om vi börjar med att jag berättar kort om kvinnofridsteamet? 

Utforska vad klienten redan vet. Jag börjar med att fråga dig vad du känner till redan, så att 

jag vet vilken information du behöver. 

Sammanfattar vad klienten redan vet. Du vet alltså att kvinnofridsteamet kan ge hjälp till 

skyddat boende. 

Tillför information. Vi kan också vara ett stöd i rättsprocessen och att hjälpa till att…..Man 

kan ….. 

Utforska vad informationen innebär för klienten. Är det något av det jag har berättat som du 

undrar över? eller Kan du beskriva var du befinner dig känslomässigt nu? 

Sammanfattar, ber om lov om att informera mer. Du känner dig alltså osäker på hur en 

rättsprocess går till. Om du vill kan jag berätta mer om det. 

3. Be om lov. Är det OK om jag, innan vi går vidare, berättar lite om hur vi arbetar och om 

vad vi ska prata om idag? eller Får jag berätta för dig hur vi jobbar på KFT? eller Jag skulle 

vilja berätta om Kvinnofridsteamet och vad vi har för roll, vad vi brukar kunna hjälpa till med 

osv. Är det OK? 

Utforska vad klienten redan vet. Har du hört talas om kvinnofridsteamet och i så fall, vad vet 

du om oss? eller Vad vet du om hur socialtjänsten och hur de arbetar med kvinnor som utsatts 

för våld? 

Utforska vad informationen innebär för klienten. Vad känner/tänker du om detta som vi pratat 

om? eller Vad tänker du när du hör detta? eller Hur känns det för dig att komma i kontakt med 

oss.. eller.. Vad det innebär för dig att komma till oss? 




4. Be om lov. Senast vi sågs pratade vi om den polisanmälan som inkommit till socialtjänsten. 

Är det okej om vi idag pratar om våld och vad du tidigare utsatts för samtidigt om dina barn? 

Utforska vad klienten redan vet. Jag kommer att ge dig/er information om vad en utredning är, 

men jag vill först höra med dig/er om du/ni redan vet något om vad en utredning är? eller Vad 

definierar du som våld? 

Tillför information. En viktig information om utredning är… eller Inom kvinnofridsteamet 

brukar vi tala om 5 olika typer av våld …. Jag tänker att vi tillsammans går igenom dessa 

olika typer och att du därefter får berätta om vad du känner igen dig i. 

Utforska vilken känslomässig betydelse har informationen för klienten. Är det något av det vi 

pratat om som du utsatts för? Vilka känslor och tankar väcker den här informationen hos dig? 

U – T – U = utforska, tillför information, utforska 

Samtalsverktygen. Be om lov och Att ge information i dialog. 

Samtalsledare (S): Det här är ju en ganska ny situation för dig, Hanna, har jag förstått och jag 

tycker mig ha hört att du har en hel del undringar om vad som ska hända den närmaste tiden. 

Jag har ett förslag: Att jag här idag berättar för dig vad som kommer att hända i den utredning 

som nu väntar som du och jag ska arbeta med tillsammans. Skulle det vara intressant för dig? 

(Komplex reflektion, information, be om lov) 

Hanna (H): Absolut. 

S: Bra. Vad känner du till redan om som kan hända i sådana här sammanhang när man gjort 

en anmälan och en utredning börjar? Har du hört någonting? Eller hört talas om någonting? 

(Utforskar utifrån frågan: Vad känner du redan till om detta) 

H: Nä, inte så mycket så där. 

S: Okej. Du, då gör vi så att jag berättar i grova drag vad som förmodligen kommer att hända. 

I alla delar kommer det kanske inte att stämma med vad som inträffar så småningom, men i 

huvudsak kanske det kan stämma. Och jag tänkte, jag berättar det här i korta pass och gör 

uppehåll så att du kan be mig vara ännu tydligare och du har möjlighet att ställa frågor där du 

tycker att jag inte varit så klar med. Så arbetar vi oss igenom det här under några minuter. 

Är det okej? (Erbjuder information, kontroll fråga) 

H: Absolut. 

S: Bra. Du, det som brukar hända första veckorna i samband med att man inlett en utredning 

är bland annat….. (Informera) Efter 10 min…. 

S: Okej Hanna, vi har hunnit prata om en hel del nu. Vi har resonerat om åklagarens roll och 

vad besöksförbudet innebära och en hel del annat. (Sammanfattning) 

H: Ja. 

S: Vad säger du? Vad har du för tankar kring det här? Något särskilt du vill ta upp med mig 

nu? (Utforskar vad Hanna har för tankar och funderingar kring den informationen hon fick) 

H: Det känns ju som att vi har gått igenom mycket av dom frågorna som jag hade innan och 

det känns betydligt, ja det känns mycket bättre. 

S: Det gläder mig att det känns bättre och lite tryggare. Du har fått mer överblick. (Enkel 

bekräftande reflektion, komplex reflektion) 

H: Mm 

S: Hur har kontakten med kriscentrum varit? (Öppen fråga) 

H: Det har varit jättebra. Verkligen. Det känns som om dom, ja dom förstår ju verkligen vad 

det handlar om. 

S: Mm, det är kloka och erfarna personer och det är särskilt Katarina som du lärt känna om 

jag förstått rätt. (Komplex reflektion, kontroll fråga) 

H: Mm, hon var helt underbar. 

S: Det gläder mig att höra. Du, nu har jag berättat mycket för dig och vi har resonerat 

tillsammans. Ibland kan det underlätta också att läsa en text. Och jag har ett förslag till dig. 




Att du får ytterligare en skrift av mig som handlar om utredningsförfarandet vid den här typen 

av händelser. Och den fördjupar lite mer, kompletterar det som du och jag har pratat om nu. 

Vad säger du om att du sätter dig och läser den ute i väntrummet och samtidigt fikar så ses vi 

därute om kanske en halvtimme så kan du ställa ytterligare frågor till mig, så får vi det mesta 

på plats idag, kanske. Verkar det vettig? (Personer i kris har ofta svårigheter att koncentrera 

sig och minnas, informerar, be om lov) 

H: Jättebra. 

S: Varsågod. 

Punkt 7: Naturligt med status quo-prat och motståndsprat, men det måste 

uppmärksammas och hanteras 

Vid samtal om förändring uppstår nästan alltid så kallat status quo-prat och motståndsprat hos 

klienten. Det ses inom MI som en naturlig del av samtalet. Status quo-prat handlar om att 

klienten uttrycker fördelar med beteendet, låg tilltro till sin förmåga att förändra det och skäl 

eller behov av att situationen ska förbli oförändrad. 

Några exempel 

Att stanna i relationen gör att jag och mina barn har mat på bordet. 

Jag tror inte att jag klarar av detta! 

Jag behöver känna mig starkare innan jag kan göra något åt situationen. 

Motståndsprat däremot handlar om relationen till samtalsledare och är en reaktion, en signal 

om att klienten är missnöjd med bemötandet eller hur samtalet utvecklas. Klienten avbryter 

och kritiserar eller blir tyst och ointresserad. 

Några exempel 

Har du någon gång själv varit i min situation? 

Du lyssnar inte på mig. 

Det här förslaget är orealistisk, du vet inte hur det är! 

I motiverande samtal anser man att en hel del av status quo- och motståndsprat framkallas 

eller förstärks av samtalsledaren. En vanlig orsak är att samtalsledare har för bråttom i 

samtalet eller till exempel ger råd om förändring till en klient som inte är beredd att förändra 

sig. Det kan även uppstå när samtalsledare introducerar ett nytt tema i samtalet. 

Samtalsledare kan hantera status quo- och motståndsprat genom att "rulla" med det. 

Samtalsledarekonfronterar inte utan reflekterar det klienten säger, och ger med detta ett 

"kvitto" på att det uppfattats av henne, och försöker sedan hitta en väg att komma vidare i 

samtalet. 

Ett exempel 

Klienten (K): Jag vill inte fortsätta att prata om det här. Det är bara löjligt! 

Samtalsledaren (S): Så att fortsätta samtalet är inget som just nu passar dig. Vad skulle du 

vilja göra istället? Reflektioner tonar ner motståndet och underlättar för samtalsledaren och 

klienten att behålla samarbetsklimatet. Effektivt är också att understryka klientens autonomi 

och utrymme för egna val: Du väljer vad du vill göra. Du vet bäst vad som kan fungera för 

dig. 

Ett sätt att förebygga status quo-prat och motståndsprat är att ha en utforskande och 

samarbetande stil i samtalet och använda verktyg som, meny-agenda, öppna frågor och be om 

lov innan man börjar tala om ett ämne eller ge information. Samtalsledare som hör klienter 




säga saker som är fel får ofta ett behov av att rätta till detta. Detta fenomen benämns 

rättningsreflexen, och framkallar ofta motstånd. 

Några exempel på yttranden från klienten som kan utlösa en rättningsreflex från 

samtalsledaren: 

Ni bara krånglar till det. Ibland krävs bara att man vill, så löser det sig. 

Det är inte så farligt. Jag kan flyta när som helst. 

Du förstår inte. Du har aldrig varit i min situation. 

Strategin i motiverande samtal är att samtalsledaren hejdar sin rättningsreflex och i stället 

reflekterar det klienten säger neutralt och sakligt och hittar ett sätt att fortsätta att tala i 

riktning mot en möjlig förändring, till exempel med hjälp av en öppen fråga. 

Ett exempel 

Du menar att vi bara krånglar till. Vad kan vara ett problem med hur din partner bete sig 

som du ser på det? 

Rättelser är, även om de är sakligt korrekta, oftast kontraproduktiva, då de ofta leder till en 

argumentation mellan samtalsledaren och klienten som kan befästa klientens motstånd. Det är 

alltid klokt av samtalsledare att börja samtalet inom ett område, där klienten har lägre motstånd att tala 

om. En grundregel i MI är att undvika att motstånd uppstår initialt i ett samtal. Verktyget 

meny/agenda är ett vanligt inslag i ett MI-samtal och tillåter klienten att välja det ämne hon är mest 

motiverad att tala om. Samtalsledare gör en meny för samtalet och upprättar sedan en agenda för 

samtalet tillsammans med klienten. 

Ett exempel 

Samtalsledaren: Det finns ju många saker som oroar dig. Jag själv skulle vilja prata om …. 

Kan vi skriva ner det? Vad skulle du vilja prata om idag? Samtalsledare erbjuder en meny 

och låter klienten göra agendan för samtalet. 

Exempel på Motståndsyttrande från Kvinnofridsteamet 

1. K: Jo, han misshandlar mig men det kommer inte att upprepas, det har han lovat. 

S: Hejda rättningsreflexen. Han har lovat att det inte kommer att upprepas samtidigt som han 

har misshandlat dig sedan länge. Kan jag berätta vad vi vet utifrån tidigare erfarenheter? (Be 

om lov) 

K: Ja. 

S: Vi har varit med om många liknande situationer och ibland händer det att mannen bryter 

sitt löfte. Om detta skulle händ i ditt fall – vad skulle du då vilja ha för hjälp av oss? 

2. K: Jo, han misshandlade mig, men det kommer inte att upprepas, det har han lovat. 

S: Hejda rättningsreflexen. Jag hör att han har lovat dig att våldet inte kommer att upprepas 

samtidigt som du har tidigare uttryckt oro för att han ska slå dig igen, att han har inte hållit sitt 

löfte tidigare. Hur känner och funderar du kring löftet han gett dig? eller Vad skulle du göra 

om han slår dig igen? eller Vad skulle du göra om du återigen blir orolig för att det ska hända 

igen? eller Hur ser du själv på att han har misshandlat dig? eller Hur ser du själv på att han 

inte har hållit sitt löfte tidigare? 

3. K: Jag är ”parkerad” här. 

S: Hejda rättningsreflexen. Jag märker att du är upprörd och upplever/känner att ingen bryr 

sig om dig. Vad tänker du att du behöver hjälp med? eller Vad kan vi göra tillsammans för att 

lösa det här? 




4. K: Det händer inget. Ingen hjälper mig. 

S: Hejda Rättningsreflexen. Du känner att du inte får någon hjälp just nu. Du upplever att du 

inte har fått någon hjälp som fungerar. Vad skulle du vilja ha för stöd så att vi tillsammans 

kan lösa din situation? eller Om vi skulle hjälpa dig på ett annat sätt. Vad skulle då kunna 

vara första steget? eller Har du något eget förslag på vad som skulle fungera för dig nu? eller 

Berätta/beskriv för mig vilken typ av hjälp som du behöver. 

5. K: Du måste ordna så att jag får en egen lägenhet. Jag vill inte bo med andra kvinnor. 

S: Hejda rättningsreflexen. Jag förstår att det är besvärligt för dig att dela bostad. Har du själv 

några lösningar på hur du kan ordna ett annat boende? eller Kan vi tillsammans undersöka 

vilka andra alternativ kan finnas? 

6. K: Jag har bott i olika boenden längre en period. Inget funkar. Du måste hitta något annat. 

S: Hejda rättningsreflexen. Jag hör att du är missnöjd med att du inte har hittat något 

fungerande boende. Hur kan vi tillsammans hitta andra vägar som kan lösa din 

boendesituation? 

7. K: Han har inte slagit mig, det var jag som provocerade honom så att det blev bråk” 

S: Hejda rättningsreflexen. Du beskriver det som att det var ditt fel att det blev bråk. Det är 

viktigt för dig att berätta för mig att han inte slagit dig. Berätta vad som hände den här kvällen 

och vad som orsakade att polisen kom dit. 

8. K: Jag vill inte fortsätta med den här processen; med polisanmälan och så vidare. Jag vill 

bara att allt ska bli normalt. 

S: Hejda rättningsreflexen. Jag hör att du vill att allt ska vara normalt och det är lätt att ha 

förståelse för en sådan önskan. Hur kan vi hitta ett sätt att hjälpa dig så att din livssituation 

blir så normal som möjligt? 

9. K: Jag tycker inte att jag behöver hjälp, det är lugnt hemma nu. 

S: Hejda rättningsreflexen. Det är lugnt hemma just nu, han har en lugn period. På vilket sätt 

skulle vi kunna hjälpa dig om/när det inte är lugn längre? eller På vilket sätt skulle du kunna 

förberedda dig om det slutar att vara lugn? 

Punkt 8: Målet i MI är att framkalla och förstärka förändringsprat 

Samtalsledare ställer öppna frågor som ger klienten möjlighet att tala om önskan, förmåga, 

skäl och behov av förändring. Ett viktigt mål i ett MI-samtal är att klienten ska hitta sina egna 

argument för förändring, så kallat förändringsprat, och att ge tid för man ska kunna uttrycka 

detta. Det man säger om vikt av och förmåga till förändring påverkar klienten i den riktningen 

och upplevs som något hon vill och bör göra. 

Några exempel på öppna frågor som kan användas för att framkalla förändringsprat: 

Hur skulle du vilja att det var? 

Hur viktigt är det för dig att du och dina barn ska kunna känna er trygga? 

Vilka erfarenheter har du som du kan använda nu? 

Vilka är nackdelarna med situations som den är? 

Vad skulle du vinna på att göra den här förändringen? 

Vad behöver du ändra på? 




Samtalsledare är uppmärksam på förändringsprat från klienten och uppmärksammar och 

förstärker det, när det inträffar: Så detta är viktigt för dig. Berätta mera, hur menar du? 

Motiverade samtal vill framförallt väcka klientens inre motivation till en förändring genom att 

uppmärksamma klienten på skillnaden (dissonansen) mellan hur det är och hur det borde vara 

utifrån klientens värderingar: På vilket sätt är det viktigt att förändra det här? Hur borde ditt 

liv vara som du ser på det? Respektfullt vill samtalsledare hjälpa klienten att känna att 

situationen inte är som den bör vara och att livet blir bättre om hon beslutar sig för en 

förändring. Ökad upplevelse av dissonans kan leda till att klienten blir ambivalent eller att 

aktivt börjar överväga en förändring. Det har blivit viktigare och meningsfullare att förändras. 

Samtalsledare kan även framkalla förändringsprat genom att använda skalfrågor om klientens 

syn på vikten av förändring och tilltro till förmågan, som det beskrivs i punkt 4. 

Ambivalenta känslor och tankar är normala när man överväger en förändring dock så länge 

ambivalensen finns är det svårt att förändra sig. Klienten upplever att man sitter fast och 

känner sig ofta "trög" och inkonsekvent. Beslutsbalansen är ett verktyg i det motiverande 

samtalet där klienten får möjlighet att utforska och komma förbi ambivalensen. 

Första steget i beslutsbalansen är att utforska det klienten upplever som positivt med 

situationen som den är: Vad är det som bra med att fortsätta som hittills? 

I andra steget frågar samtalsledare Vad som är mindre bra med situationen som det är nu? 

I tredje steget frågar man Vad kan vara mindre bra om man förändrar sig? 

I det sista steget Vad kan bli bättre vid en förändring? 

Samtalsledare lyssnar empatiskt och hjälper klienten att formulera sig med att använda 

reflektioner och sammanfattningar. Det är klienten som ska formulera argumenten. 

Samtalsledare vill med denna intervention tydliggöra ambivalensen med syfte att hjälpa 

klienten att komma förbi ambivalensen och besluta sig för en förändring. Det är också ett sätt 

att upptäcka hinder och hitta lösningar på de nackdelar klienten tänker finns vid ett beslut om 

förändring. 

Samtalsledareavslutar ambivalenssamtalet med en sammanfattning och lägger mest vikt vid 

det som talar för en förändring, och bjuder in klienten till att dra slutsatser och besluta sig: 

Vad tänker du om det här? Vad skulle kunna vara nästa steg? 

Samtalsledarekan kan använda ett så kallat ambivalenskors, se bilden, och stegvis utforska de 

olika sidorna av beteendet eller situationen. För en klient med låg beredskap till förändring 

upplevs det ofta mest naturligt att börja prata om fördelarna med situationen som den är. 

Situation som det är nu Förändring 

+ Steg 1 

– Steg 2 

+ Steg 4 

– Steg 3 

Ett exempel på ett samtal där man utforskar ambivalensen 

Samtalsverktyget - Att utforska och komma förbi ambivalensen 

Samtalsledare (S): Hanna, jag har fått intryck att du känner en växande osäkerhet kring om du 

ska stanna kvar i utredningen eller inte. (Komplex reflektion) 




Hanna (H): NICKAR 

S: Det har varit ganska mycket krav på dig och saker och ting tar tid har du uttryckt och du 

undrar om det här ska leda till något gott ibland. Och mitt förslag är att vi stannar kvar vid den 

här osäkerheten du känner ett tag och försöker reda ut den och se åt vilket håll det lutar. Är 

det okej? (Komplex reflektion, be om lov att utforska ambivalensen) 

H: Mm 

S: Ett sätt att göra det här kan vara att arbeta med en fyrfältstabell. Det kan underlätta att få 

överblick med hjälp av papper och penna. Jag ska presentera idén för dig så får vi se om du 

tycker det är ett sätt att jobba på som vi skulle ha nytta av du och jag. Det är alltså fråga om en 

fyrfältstabell och vi skulle kunna jobba oss igenom de här rutorna tillsammans. Så här är det 

tänkt: Att vi börjar med att jag frågar dig och sen kan jag föra anteckningarna om du vill. Vad 

kan vara fördelar med att kanske avbryta utredningen för din del. Vad tänker du om det? Sen 

går vi vidare och resonerar om vad skulle vara nackdelar med att du inte slutför utredningen. 

För så sammansatt kan det ju vara. Det finns både en fram- och en baksida på saker och ting 

ibland. (Presentera ambivalensutforskning) 

H: Mm. 

S: Sen skulle vi kunna gå vidare och resonera om vad skulle kunna vara nackdelar om du 

beslöt dig för att fullfölja utredningen. Saker som irriterar dig och bekymrar dig på vägen om 

du skulle stanna kvar i utredningen. En del har du tagit upp med mig redan, men vi kanske 

skulle kunna hitta ytterligare något. Och här skulle vi kunna stanna kvar sen eller återkomma 

snarare och resonera om vad vi skulle kunna göra tillsammans för att hantera en del av det 

här. Och sen skulle vi kunna sluta i att du berättar för mig, delvis med dig själv som lyssnare: 

Vad skulle kunna vara fördelar med att slutföra utredningen, vad du skulle kunna vinna på 

det. Och idén med att göra den här bilden tillsammans är att få en helhetssyn, kan man väl 

säga och utifrån det sedan kunna väga åt vilket håll det lutar. Men vi skulle börja med att se 

på hur dom olika delar är i den här osäkerheten du känner. (Presenterar 

ambivalensutforskning) Vad säger du? Ska vi ge oss ut på den här resan tillsammans? (Be om 

lov fråga) 

H: Ja. 

S: Bra. Vad kan vara fördelar med att avbryta utredningen. Vad tänker du där? För sådana 

tankar du har haft, har jag förstått. (Utforskar ruta 1) 

H: Mm. Ja, det känns ju som att… Nu känns det ju som att det har lugnat ner sig. Jag har ju 

inte träffat Jon (Hannas partner) på ett tag och det känns ju bara ganska jobbigt att bara dra 

upp allting igen. 

S: Behöva dra upp allting skulle vara skönt att slippa. (Enkel reflektion) 

H: Jaa, det skulle vara jätteskönt att slippa. 

S: Ytterligare något? (Öppen fråga) 

H: Ja, sen är det ju med alla människor runtomkring som det känns jättejobbigt med. Hans 

familj, ja, hans mamma har jag haft jättebra kontakt med och hon är helt förstörd. Jag 

lyssnade av min telefonsvarare nu och hon har ringt och förstår ju inte alls, så klart. Och ja, 

det känns ju bara jättehemskt för alla våra vänner och det är inte så många som verkligen vet 

än så länge vad som har hänt. Men det måste ju… 

S: Så att om du avbryter utredningen skulle vissa personer som Jons föräldrar och en del 

andra bli lite lugnare. (Komplex reflektion) 

H: Ja, det skulle dom ju. Det är väl det som önskas. 

S: Är det ytterligare nåt du vill lägga till i den rutan? Eller är det här det viktigaste kanske? 

(Slutna frågor) 

H: Nä, det skulle bara vara skönt. 

S: Bara skönt. Det är så många som vill få veta saker av dig, dra in dig i olika saker och så. 

(Enkel reflektion, komplex reflektion) 




H: Mm 

S: Du, om vi tittar på den här rutan. Vad skulle å andra sidan finnas för nackdelar med att inte 

slutföra utredningen. Hur tänker du där? (Utforskar ruta 2) 

H: Ja, det är väl … Det som man kan känna är att det skulle ju… Det som skulle vara skönt är 

väl att då är det verkligen avslutat sen. Förhoppningsvis kommer det inte att hända igen, men 

jag vet inte… 

S: Så det skulle kunna vara en nackdel om jag förstår dig rätt om du inte slutförde utredningen 

att det skulle kunna hända igen. (Komplex reflektion) 

H: Mm. Då kommer man kanske gå med den, vad ska man säga, oron, att det kan, ja… 

S: Då kan oron finnas kvar. (Komplex reflektion) 

H: Mm, så tänker jag ju på barnen, så klart. 

S: Och det får inte hända barnen nånting. Ytterligare något där? Det känns som om du har 

hittat det som oroar dig om du inte skulle slutföra. (Komplex reflektion, öppen fråga, 

sammanfattning) 

H: Mm 

S: Om vi tittar på den här rutan. Och nu har vi växlat spår kan man säga och resonerar utifrån 

om du skulle slutföra utredningen. Vad kan å andra sidan vara hinder och svårigheter på 

vägen som du i så fall har framför dig. (Utforskar den andra sidan av ambivalensen, ruta 3) 

H: Om jag skulle slutföra den? 

S: Jaa, som vi kanske också kan hitta sätt att lösa. Men vi börjar med att titta kanske… 

(Information) 

H: Ja, det är ju mötet med… behöva sitta….om det blir en rättegång, då. 

S: Rättegången oroar dig. (Komplex reflektion) 

H: Mm, och så vet jag ju inte hur… det är omkring det jag känner. Jag vet inte hur han 

kommer att reagera på det, vad som kommer att hända och ifall att det inte… Man kanske inte 

tror på det jag säger, jag vet inte… 

S: Att inte bli trodd är nånting som skulle vara väldigt olustigt för dig. Och du sa nåt om 

reagera. Är det Jon du syftar på eller någon ….. (Komplex reflektion, sluten fråga) 

H: Ja, det var honom som jag tänkte på. 

S: Hur Jon kommer att reagera. (Enkel reflektion) 

H: Om han kanske kommer att bli lugnare av att jag lägger ner allting, liksom, eller om det 

blir värre om jag fortsätter. 

S: Så det kan vara en annan sida av saken som du bekymrar dig för. (Komplex reflektion) 

H: Jag vill ju bara att han, jag vill ju bara att allt ska bli bra. Det är frågan om vilken väg som 

är bäst och… 

S: Här finns just det här motstridiga, vad som är bäst att göra. Du, om vi går vidare och tittar 

på vad skulle kunna bli bra av att slutföra utredningen och hur ser du på det? (Komplex 

reflektion, Utforska ruta 4) 

H: Ja, det är väl om det blir som jag hoppas att han förstår att han… 

S: Jon inser att han har gjort fel. (Komplex reflektion) 

H: Ja 

S: Ytterligare något du vill nämna där? (Öppen fråga) 

H: Ja, att det blir lugnt. 

S: Det blir lugnt. (Enkel reflektion) 

H: Mm, sen då, det kommer ju att bli det. Det kommer bli jobbigt med själva liksom, ja, 

rättegången och själva processen, men förhoppningsvis efter det kommer det att bli bra. 

S: Så det känns som att det kan bli avslutat och bli lugnt. (Enkel reflektion) 

H: Ja. Om allt går som det ska. 

S: Precis. Ytterligare något som du vill lägga till i den rutan? (Öppen fråga) 

H: Nej, jag tror att jag har fått en överblick nu. 




S: Mm. Men tack för det här. Du, om du tittar på den här bilden som trätt fram nu, hur tänker 

du? Vad väcker det för tankar hos dig? (Öppen fråga för att ge plats för Hanas reflektioner) 

H: Faran är ju att om jag ger upp nu att jag kommer att vara tillbaks här igen, på samma ställe 

och då måste jag ändå gå igenom det här. 

S: Så det är nånting som träder fram att…. (Börjar sammanfatta) 

H: Jag kan känna att det… 

S: Det kan innebära att du är tillbaka på samma utgångsläge igen. (Enkel reflektion) 

H: Mm. Det känns som ett jobbigt läge just nu. 

S: Mm, du jag har lite tankar. Skulle vi kunna fundera på om vi kan hitta några lösningar på 

det här som ju är ett litet hinder på vägen? Har du själv någon idé om vad jag eller 

kriscentrum eller någon annan skulle kunna bidra med för att hantera dom hinder som du har 

beskrivit där? (Utforskar lösningar på hindren, sluten fråga, sluten utforskande fråga om 

Hanas egna idéer) 

H: Ja, alltså, jag skulle kanske, man skulle kunna få prata med nån om hur, mer hur 

rättegången kommer att går till, ja… 

S: Det låter som en väldigt klok idé, tycker jag. Och det är något som du och jag skulle kunna 

avsätta särskild tid för. Jag skulle kunna beskriva för dig hur en rättegång går till och vilken 

roll du förväntas ha där och vi kanske också kan prata en del om vad blir dom rättsliga 

konsekvenserna för Jon, eventuellt. (Bekräftar personen, informera) 

H: Kommer han sitta, liksom och se mig… 

S: Precis. Det är en fråga som bekymrar dig, hur själva mötet med Jon kan bli i 

rättegångssalen. Det skulle vi mycket väl kunna resonera om du och jag. Kanske jag kan ge 

dig information som gör att det känns lite tryggare och du kan vara mer förberedd. Ska vi ta 

det som en första punkt och arbeta med här? Sen kan du kanske fundera ytterligare ett tag på 

den här bilden som har vuxit fram nu. Så återkommer vi till den här blanketten lite längre 

fram. (Komplex reflektion, information, sluten fråga, information) 

H: Mm 

S: Jag har ytterligare ett förslag till dig, Hanna, och att det är att du kanske tar med dig den 

här blanketten hem och fortsätter att resonera utifrån den med dig själv. Och kanske fyller på 

för den väcker en hel del tankar när man gör det, så kanske bilden kan träda fram ännu 

tydligare. Så kan vi fortsätta diskussionen nästa gång. Verkar det vettigt, tycker du? (Förslag, 

sluten fråga) 

H: Jättebra. 

S: Så gör vi så att vi resten av vårt samtal nu ungefär 20 minuter kvar så berättar jag för dig 

om rättegångsförfarandet. Okej? (Information, be om lov) 

H: Bra. 

Punkt 9: Tydliggör att klienten fattat ett beslut, följ upp och gör bakslag till 

lärosituationer 

Samtalsledareavslutar MI-samtal med att försöka framkalla ett beslut och ett åtagande från 

klienten: 

Vad kan bli nästa steg? 

Vad skulle vara aktuellt att göra nu? 

Hur vill du göra detta? 

När kommer du att börja? 

Samtidigt tydliggör samtalsledare klientens autonomi med att uttala att klienten bestämmer 

själv vad som passar henne att göra. Åtagandeprat, som uttalas av klienten, förstärks av 

Samtalsledaren: Så du ha beslutat dig för att… 




Man bekräftar klienten för att stärka hennes självtillit: Du har verkligen tänkt över detta och 

har en tydlig plan för hur du ska gå tillväga. 

Samtalsledare kan erbjuda klienten att göra en förändringsplan som stegvis och konkret visar 

hur man ska genomföra förändringen. I denna fas av samtalet är samtalsledare mer aktiv med 

att erbjuda råd om praktiska metoder och tillvägagångssätt. 

När klienten genomför förändringen är samtalsledare intresserad och stödjande och bekräftar 

även små framsteg. Misslyckanden och bakslag omtolkas till naturliga händelser, som 

klienten kan lära sig av. Samtalsledarens hållning är att återgång till osäkerhet eller återfall i 

gamla vanor är en del av en förändring. Frågor som samtalsledare kan använda för att 

normalisera sådana händelser och rama in dem mer positivt till lärosituationer är till exempel: 

Berätta vad som hände. Hur kan vi förstå detta som hänt? 

Vad kunde du ha gjort istället för att det inte skulle ha blivit ett fall tillbaka? 

Vad har du lärt dig av det som har hänt? 

Vad kan du göra annorlunda om det här inträffar igen? 

Hur kan du få tillbaka tilliten att klara det här? 

En dialog om att förstärka beslutet 

Samtalsverktyget – Att tydliggöra ett beslut. 

Samtalsledare (S): Jag har fått intryck av att du har börjat uttrycka allt mer viktiga skäl att 

slutföra utredningen. Det verkar som du tycker att det skulle bli så mycket lugnare för dig 

själv men i synnerhet för barnen om utredningen slutfördes. (Sammanfattar förändringsprat) 

Hanna (H): Mm 

S: Om det här kom till ett mål, så att säga och att du nog också tycker att det är rätt och riktigt 

att göra det här. Har jag hört rätt, stämmer det här? (Sammanfattar beslutet, kontroll fråga) 

H: Det stämmer. 

S: Är det ytterligare något som du skulle vilja lägga i det här resonemanget om att det uppstått 

en hel del viktiga skäl för dig att komma vidare med utredningen. (Öppen utforskande fråga 

med syfte att framkalla mera skäl i att delta i utredningen = åtagandeprat) 

H: Mm. Nä, som jag sa, jag vill lägga det här bakom mig och det känns som det bästa sättet 

att göra det på. Och absolut är det ordentligt. 

S: Så det är ditt beslut….. som jag hör nu att du vill komma vidare och lägga det här bakom 

dig och slutföra utredningen. (Tydliggör besluten med en sammanfattning) 

H: Mm 

S: Du har tänkt över det här väldigt noga, det är mitt intryck. Det är ett verkligt välgrundat 

beslut som jag hör dig uttrycka och det är också min övertygelse att du kommer att få det så 

mycket lugnare när det här har blivit avslutat. (Sammanfattning som visar optimism och 

tilltro) 

H: Mm 

Punkt 10: MI kräver utbildning och träning 

MI har en tydlig och lättillgänglig teori. Många samtalsledare, som presenteras för MI, säger 

att det här gör de till stora delar redan. Att se en erfaren och skicklig samtalsledare använda 

MI ger intrycket av ett flytande samtal, där klienten på ett smidigt sätt och utan större 

ansträngning blir alltmer motiverad. I själva verket är MI en samtalsmetod, som baseras på ett 

antal ganska komplexa samtalsverktyg, som måste användas med mer stor flexibilitet utifrån 

hur klienten utrycker sig för stunden. Att lära sig MI brukar liknas med att lära sig spela ett 

instrument, det kräver en grundutbildning och fortsatt kontinuerlig träning med feedback på 

vad som fungerar bra, för uppmuntran, men även på det som fungerar mindre bra för att 

kunna utvecklas vidare. 




Det finns forskningsstöd för att en grundutbildning i MI ska omfatta minst tre dagar och att 

utbildningen ska baseras till stor del på träning. Fortsatt träning, handledning och 

uppföljningsutbildning behövs för att vidmakthålla och kvalitetssäkra användningen av MI. 

Dialoger skrivna av olika kursdeltagare som har deltagit i MI-grundkurs 

S: Samtalsledare 

K: Klient 

Dialog 1. 

I den här dialogen är syfte att utforska vad som hände mellan Hanna och hennes partner 

Samtalsledare (S): Hej. Det är du som är Hanna förmodar jag. Välkommen hit till projekt 

Karin. Det är jag som är Peter Johansson. (Information) 

H: Tack. 

S: Här har vi vår reception. Du kommer att möte någon där som tar emot dig när inte jag kan 

möta dig i dörrens. Här har du väntrummet. Och här kan du hänga av dig din kappa, så går vi 

ner till ett rum längre ner och fortsätter att pratas vid, du och jag. (Information) 

H: Mm. 

S: Okej, Hanna, vi ska gå en bit ner i korridoren. Här har vi faktiskt en lekhörna för barn, som 

du ser. Vi har ganska ofta besök av barn. Och här har vi en köksavdelning, kan man väl säga. 

Vi har ganska långa samtal ibland och då kan det vara trevligt att kunna bjuda på en fika. 

Här sitter våra kollegor från kriscentrum för kvinnor, som vi samarbetar med. Jag tänkte 

återkomma till det med dig strax. Som du ser har vi försökt skapa en ganska varm och 

ombonad miljö för att man ska känna sig välkommen hit. Här inne ska du och jag samtala 

med varann. Så välkommen in. (Information) 

H: Det känns skönt trots omständigheterna. 

S: Så här dubbla kan känslorna vara, eller hur, att det är en utsatt situation och besvärlig på 

många sätt samtidigt som det kan kännas rimligt att ta det här steget. (Visar empati med en 

komplex reflektion) 

H: Mm. 

S: Du är en stark person som tar det här steget nu. (Bekräftar) 

H: Tack. 

S: Vi brukar spela in den här typen av samtal. Vi har en kamera där som du kanske har noterat 

och vi har en mikrofon uppe i lampan. Är det OK att vi spelar in samtalet? (Information, be 

om lov) 

H: Det är OK. 

S: Bra. Då sätter jag på den här utrustningen. Så då har vi sparkat igång. Hanna jag har ett 

förslag till upplägg idag som vi kanske kan bli överens om. Få se vad du tycker. (Har en 

samarbetande stil). Mitt förslag är att vi börjar med att du fritt får berätta med egna ord vad 

det är som har hänt nu senast. Jag skulle också vilja få höra lite mer om din privata situation 

som för dig och dina barn och ditt boende som kan ha viss betydelse nu. Sedan skulle jag 

föreslå att vi i nästa steg, tredje steget, övergår till att jag ställer något mer utredande frågor, 

där jag vill veta lite mer i detalj vad som har hänt. Det som i rättsliga sammanhang kan vara 

viktigt att vi får klarlagt. Verkar det vara ett vettigt sätt att göra, tycker du? (Presenterar fokus 

för samtalet, gör en agenda, sluten fråga) 

H: Absolut. 

S: Bra. Då gör vi så nu. Berätta vad som har hänt nu senast (Öppen fråga) 

H: Nu senast då så bråkade vi jättemycket och jag var, var jättearg på honom och sa 

jättedumma saker. Han blev väldigt provocerad och när han blir arg så blir han sådär jättearg. 




Eeh…. och jag skulle inte ha sagt så mycket av dom sakerna jag sa. Jag vet att han inte mår så 

bra, men jag vet inte… 

S: Om jag förstått det rätt, Hanna, så var ni båda ganska upprörda och ni började bråka.… 

(Sammanfattar) 

H: Mm. 

S: Vad gjorde Jon (Hannas partner) i situationen utöver det du har berättat? (Öppen fråga) 

H: Han, han tog tag i mig så här (tar sig i armen). Jättehårt och han hade så där jättekonstig 

blick. 

S: Mm. 

H: Ja, och så tryckte han upp mig mot väggen. Det var i köket då, och han slog mig jättehårt 

på ryggen, här bak i huvudet och han skrek massa saker att jag hade förstört hans liv att jag 

var en hora och massa grejer. Och sen så vakande mina barn och så såg jag hur dom såg det 

här och då sa han att han hatade barnen och.. ja, jag kommer inte ihåg allt. 

S: Mm. 

H: Och så tog han en stekpanna som stod där på diskbänken och så höll han den så här. Jag 

trodde ju att han skulle slå mig i huvudet och så sa han att han skulle döda mig. Sen så kastade 

han den över diskbänken så det var ju en massa saker som gick sönder som jag fick ju städa 

upp och plocka upp och sen så sprang han därifrån och sen dess har jag inte sett honom mer. 

S: Jon både slog och hotade dig. Det låter som en väldigt skrämmande upplevelse för dig. 

Och du nämner också att han sa elakheter till barnen. (Enkel reflektion, komplex reflektion, 


H: Mm. 

S: Hotade han barnen? 

H: Mm 

S: Och det är verkligen nånting som gör dig ledsen och rädd. Sen lämnade Jon situationen. 

Han gick därifrån och vad gjorde du och barnen? (Visar empati med en reflektion, fortsätter 

att fråga om fakta med öppna frågor) 

H: Jag ringde till min kompis och hon är den enda som vet om det här. 

S: Ja. 

H: Som jag har pratat med. Mina föräldrar bor ju inte här i stan då… och dom vet lite grand 

men inte alls så där… och hon sa att jag skulle komma på en gång och ta med mig barnen då. 

Och dom är ju jätterädda och jätteledsna. Jag vågar ju inte lämna dom på dagis nu. Jag är ju 

rädd att han ska komma dit. Jag har ju inte kunnat gå till jobbet heller nu. Jag är ju hemma hos 

min kompis hela tiden nu. 

S: Du kan inte lämna barnen på dagis … (Enkel reflektion) 

H: Nej, nej 

S: ...för att du är rädd att Jon ska kunna skada dom… (Komplex reflektion) 

H: Ja. 

S: ..och du inte kan heller gå till jobbet… ...därför att du vill vara ett stöd .. (Komplex 

reflektion) 

H: Nej. Jag har ringt och sagt att jag är sjuk vara. 

S: Mm, mm, det är verkligen en kaotisk situation som har uppstått för dig. (Fortsätter visa 

empati med en komplex reflektion) 

H: Ja 

S: Det är bra att du har stödet av din väninna och en styrka hos dig att verkligen kunna ta hand 

om situationen så här effektivt som du har gjort. (Bekräftar återigen). Jag skulle vilja 

återkomma lite senare i vårt samtal kring detaljerna kring det som hände så att vi kan få veta 

mer exakt. Med tanke på det som har hänt dig och dina barn nu så skulle jag vilja stanna kvar 

ett tag vid vad vi kan göra för att hjälpa dig just nu. För att det är en väldigt utsatt situation 

som du har hamnat i. Jag har några idéer. Men innan jag kommer dit skulle jag vilja höra vad 




du själv kanske har tänkt som skulle kunna hjälpa dig just nu. (Fortsatt samarbetande stil, 

observera att samtalsledare efterfråga klientens egna idéer innan man kommer med sina 

egna) 

H: Jag måste hitta nåt bättre ställe där vi kan vara. Jag bor ju nu hos min väninna men det… vi 

sover ju nu i en soffa och det… 

S: Det är en tillfällig lösning…. och inte så praktisk för er. Du skulle behöva ett tryggare 

boende om jag förstår dina tankar rätt. (Komplex reflektion) Det är något som vi kan hjälpa 

dig med. Vi skulle kunna göra så när vårt samtal är klart att vi går förbi kriscentrum för 

kvinnor och du får träffa en socialsekreterare som heter Katarina. Då kan vi nog ta hand om 

det här ganska raskt nu, vilket kan ge dig en trygghet för dig och dina barn. Och du kan nog 

behöva kanske en kontakt under längre tid för det utredningsförfarandet som vi ska påbörja nu 

kommer att ta sin tid och under tiden kan du nog behöva någon att resonera med vid sidan av 

mig. Men vi kommer att träffas ganska ofta. (Informerar). 

S: Du, för att sammanfatta så här långt, så du har berättat för mig att Jon har varit våldsam. 

Han har slagit dig och han har hotat dig och han också uttryckt hot mot barnen. Och det har 

gjort dig väldig rädd. Du är i en situation nu när du har skaffat dig tillfälligt boende. Vi måste 

hitta en säkrare lösning för dig. Det är ditt önskemål. Och vi kommer också att börja redan nu 

med att du ska få träffa kriscentrum för kvinnor. Det stämmer. Bra. Ska vi göra så att vi… 

orkar du med det eller vill du ta en paus. Vad säger du? (Gör en samlande sammanfattning) 

H: Nej, vi kör på. 

S: För att jag skulle nu vilja ställa några frågor mer i detalj kring det som hände hemma med 

Jon den där kvällen. Så går vi igenom det steg för steg…. och när jag ställer frågorna kan det 

ibland bli lite jobbigt för dig. Och känner du att du vill ta en paus så tveka inte att säga till, så 

gör vi ett uppehåll, går ut och fikar lite tillsammans och sen återvänder vi och gör det här 

stegvis i det tempo som passar dig (Sätter fokus på att nu ska han samla konkret information) 

Dialog 2. 

Bakgrund: Detta samtal handlar om en våldsutsatt kvinna i 30 års ålder som här kallas för 

Anna. Kvinnan har varit utsatt för fysiskt som psykiskt våld vid upprepade gånger av sin 

sambo som är pappa till Annas femåriga dotter. Polisen har varit hemma hos paret vid flera 

tillfällen. Dottern har varit med och sett hur pappan slår mamman. Anna har tackat nej till 

stöd från Kvinnofridsteamet (KFT) vid två tillfällen tidigare. Anna ”tvingas” till möte med 

barngruppen angående dotterns hemsituation. Jag tar tillfället och hälsar på Anna och frågar 

henne om hon är nyfiken på hur vi på KFT arbetar. Anna tackar ja till erbjudandet och vi 

bokar en tid. 

Fokus för samtalet/målbeteende: Motivera klienten att inleda en kontakt med 

Kvinnofridsteamet. 

S: Hej Anna, tack för att du ville träffa mig. Jag hörde att du är nyfiken på vårt arbete här på 

kvinnofridsteamet. Vi har ca en timma på oss men säg gärna till om du vill gå tidigare i det 

här samtalet eller inte. (Bekräftar, sätter fokus för samtalet, betonar autonomi) 

Anna: Det är ok. 

S: Innan jag ger dig information om vårt arbete på KFT, undrar jag om du vet någonting om 

oss eller om hur vi arbetar med familjer som är bosatta i vår stadsdel. (Öppen fråga) 

Anna: Nu vet jag hur barngruppen jobbar när man har barn men jag vet inte hur ni jobbar. 

S: Vad bra så du vet en del om socialtjänstens ansvar när det gäller barn och att du vill höra 

mer om hur vi på KFT arbetar. (Enkel reflektion) 

Anna: Jo, precis, det vill jag. 




S: Vårt arbete, går ut på att vi träffar kvinnor som lever med våld i hemmet. Vi identifierar 

våldet och våldets konsekvens för kvinnan och barnen om de har det. Det gör vi genom att 

erbjuda kvinnorna stödsamtal, råd och skyddat boende vid akuta situationer. För många 

kvinnor kan det vara svårt att prata om våldet vid första mötet men så småningom hjälper vi 

kvinnan att hon själv kan sätta ord på vad hon har varit med om. Jag kan stanna här, och 

undrar om du har några frågor så här långt. (Information, öppen fråga) 

Anna: Men, det här varit som mat i vardagen för mig under de fem åren som vi har bott 

tillsammans men jag vågade aldrig berätta hela sanningen för polisen. De har varit hos oss 

några gånger. 

S: Anna du menar att du har blivit slagen av din sambo som är pappa till din dotter hela tiden? 

(Sluten fråga) 

Anna: Ja. 

S: Du har haft det tufft och det har varit svårt för dig att berätta tidigare om det du har varit 

med om. Kan vi göra så att jag ritar några ringar och då får du välja några saker som du vill 

prata om, sedan pratar vi om det som är viktigast för dig just nu. Du kan numrera dem så att 

det viktigaste kommer först. (Komplex bekräftande reflektion, presenterar meny-agenda) 

Annas meny-agenda blir: 

1-Jag vill lämna honom 2- Min dotter 3- Förskolan 4- Lägenheten 5- Jobbet. 

S: Ok Anna, jag ser att du har skrivit några saker och har rangordnat så att det som är viktigast 

kommer först. Då börjar vi med den första punkten. (Sätter fokus för samtalet) 

Anna: Det finns jättemycket att tänka på men jag har försökt och tänker hela tiden att jag vill 

lämna honom samtidigt som jag tänker på min dotter. Handläggaren på barngruppen sa att det 

är mitt ansvar att skydda min dotter fast han har inte slagit henne. 

S: Han har inte slagit henne samtidigt som du har funderat på det handläggaren på 

barngruppen sa till dig. Du vill det bästa för din dotter och vill skydda henne från 

konsekvenserna i att växa upp i ett hem där våld förekommer. (Komplex reflektion. OBS! 

Samtalsledare reflekterar motståndsprat först och förändringspratet sist med syfte att 

förstärka och framkalla mer förändringsprat) 

Anna: Ja, jag älskar henne. 

S: Du älskar henne. Kan jag berätta för dig hur andra kvinnor har gjort? (Enkel reflektion. Be 

om lov fråga) 

Anna: Ja. 

S: För många kvinnor brukar det ta tid att ta första steget och lämna ett förhållande där det 

finns våld. Du är inte ensam om det. Du har försökt och tänkt på att lämna honom. Du bryr 

dig om din dotter och det är något som brukar ge kraft när man ska ta ett svårt beslut. Det 

finns vissa saker vi kan diskutera en annan gång till exempel vad händer med lägenheten, ditt 

jobb och förskolan. Är det ok att vi fokusera resten av tiden på första punkten? (Information, 

komplex bekräftande reflektion, kommer överens tillsammans med klienten om fokus för 

samtalet) 

Anna: Det låter bra. 

S: Det finns alltid både fördelar och nackdelar med att göra en förändring i livet. Vad tycker 

du, ska vi använda papper och penna och gå igenom de här delarna? (Ambivalensutforskning) 

Stanna hos honom Lämna honom 

+ Steg 1 

– Steg 2 

+ Steg 4 

– Steg 3 




Dialog 3. 

Fokus med samtalet/målbeteende: Att kvinna ska lämna relationen 

S: Hej och välkommen hit. Hur känns det att komma hit idag? (Öppen fråga) 

K: Jo, det känns okej. Jag känner mig inte lika nervös som förra gången. 

S: Det kan vara nervöst första gången vi träffar en ny människa och berättar om saker som vi 

inte pratat om tidigare. Det är starkt av dig att komma tillbaka idag igen. (Komplex reflektion, 

bekräftande reflektion) 

K: Tack. Det känns lite lättare idag. 

S: Är det någonting du tänkt på sedan sist och som du önskar ta upp under samtalet idag? 

(Sluten utforskande fråga) 

K: Nej, jag vet inte. Jag har tänkt mycket på barnen. Och på framtiden. Jag känner mig väldigt 

osäker. 

S: Så idag skulle vi kunna prata om din osäkerhet, barnen och en del kring framtiden och dina 

tankar om det. Sist du var här så pratade vi lite om vad det skulle innebära för dig och barnen 

att lämna din make, vilket säkert kan kopplas till den osäkerhet du känner. Jag tänker att det är 

någonting som vi skulle kunna prata vidare om idag. Är det okej för dig? (Enkel reflektion, 

sammanfattning av förra gången samtalsledare träffade klienten, sätter fokus för samtalet, be 

om lov fråga) 

K: Ja, det känns som om jag har en del tankar kring det även om jag inte vet vad som skulle 

vara bäst just nu. 

S: Du vet inte säkert vad som skulle vara bäst just nu samtidigt som du har en del tankar om 

det. Det är ju inget lätt beslut att fatta och det är ju något du och jag kan prata om 

tillsammans. Om det finns utrymme så kan vi även prata om vilken hjälp du tror att du kan 

behöva från Socialtjänsten och din ekonomi eftersom vi inte hann med det vid första samtalet. 

(Komplex reflektion, samtalsledare reflekterar det som kan framkalla mest förändringsprat 

sist, komplex bekräftande reflektion, information) 

K: Mmmm.. 

S: Du sa sist att du haft tankar kring att lämna maken under en längre tid. Berätta mera om 

det. (Sammanfatta, öppen fråga) 

K: Jag vet inte vart jag ska börja men… Ibland känner jag att jag vill lämna honom för att få 

slut på allting. Samtidigt tycker jag synd om honom och är orolig vad som skulle hända om 

jag och barnen bara försvann. Jag vet ju att han inte är en dålig människa egentligen. Jag tror 

inte han vill slå mig utan att det bara händer när han är stressad. Tänk om jag fattar fel beslut. 

S: Å ena sidan säger du att du tänker att du kan fatta fel beslut å andra sidan vill du lämna din 

make för att våldet ska få ett slut. (Dubbelsidig reflektion, man reflekterar förändringspratet 

sist för att klienten ska kunna utveckla ännu mera sina tankar om det) 

K: Ja… eller kanske inte fel beslut men... att jag tänker för mycket på mig själv och inte på 

honom. 

S: Du bryr dig om honom och det ger dig skuldkänslor. Det låter som om du lägger skuld på 

dig själv för att du funderar på att lämna din make samtidigt som det är han som utsätter dig 

för våld. Har jag uppfattat dig rätt? (Komplex reflektion, dubbelsidig reflektion av klientens 

ambivalenta känslor, kontroll fråga) 

K: Ja, men jag tänker att han är en bra pappa och har rätt att vara med sina barn. Det känns 

som om jag tar barnen ifrån honom. Han ber ju alltid om ursäkt när han gjort något så han vill 

nog inte göra det han gör. Kanske är det jag som tvingar honom till det. Jag som gör att han 

blir stressad och får honom arg. 

S: Du tänker att maken utsätter dig för våld för att du tvingar honom, eller stressar honom, till 

det samtidigt berättade du förra gången om de gånger du försökt att undvika våld genom att ta 

allt ansvar för barnen, hemmet och kontakten med släkten. (Komplex reflektion som försöker 

skapa diskrepans, det vill säga hur klienten vill att det ska vara och hur det är) 




K: Jooo… 

S: Jag uppfattade det som om du gör väldigt mycket för att undvika att din make blir arg. 

(Komplex reflektion) 

K: Jo, jag gör så gott jag kan, men det känns inte som om det är tillräckligt. När han blir arg 

kan jag inte stoppa honom vad jag än gör, hur mycket jag än städar och hur mycket jag än 

försöker få barnen att vara tysta, snälla och rena. Han hittar alltid någonting som är fel. 

S: Du gör så gott du kan och han hittar alltid något som är fel trots dina ansträngningar. Vad 

tror du skulle kunna få situationen att förändras? (Komplex reflektion, öppen utforskande 

fråga) 

K: Ingenting. Jag har gett honom så många chanser. Han lovar mig och barnen att förändras 

men han kan inte hålla det. 

S: Du har verkligen kämpat och försökt få din make att inte utsätta dig för våld så att du och 

barnen kan leva tryggt. Kan jag berätta vad jag själv känner? (Komplex bekräftande 

reflektion) 

K: Ja. 

S: Jag känner oro för dig och barnen när du berättar om hur ni har det hemma. 

K: Mmmm.. 

S: Du är väldigt tveksam och det är helt normalt, många andra kvinnor i din situation upplever 

detsamma. Är det ok om jag berättar om vilka alternativ som finns om du skulle gå vidare? 

Det är du och bara du som kan ta beslutet. (Komplex bekräftande reflektion, sluten fråga, 

betona den personliga autonomi) 

K: Ja, jag känner mig väldigt osäkert. 

S: Som vi pratade om sist så är en placering på skyddat boende en akut lösning för att undvika 

att du och barnen utsätts för ytterligare våld och hot. Det betyder inte att du tar barnen ifrån 

honom utan att du vill skydda dem från att bevittna våld och att leva med våld. Fråga gärna 

om jag har varit otydligt. (Information, komplex reflektion, öppen fråga) 

K: Jo, jag förstår, men jag blir så förvirrad. *gråter* Tänk om barnen blir arga på mig. Eller 

om han blir argare. Tänk om jag bara överreagerar. Vad tycker du jag ska göra? 

S: Du befinner dig i inför ett svårt beslut. Jag har inga svar på vad du kan göra utan vill 

framföra den oro som socialtjänsten känner för dig och dina barn. Som du uttryckt under 

samtalet så finns en stor osäkerhet om vilket beslut du ska fatta och hur det kan komma att bli 

i samband med det. Du säger att du känner skuld för att ta barnen ifrån din make samtidigt 

som du också uttrycker att ingenting kommer att förändras om du stannar kvar med honom. 

Jag tänker att vi skulle kunna prata om fördelar och nackdelar med att stanna och även vilka 

fördelar respektive nackdelar det finns att lämna honom. Skulle du vilja det? (Komplex 

bekräftande reflektion, presenterar ambivalensutforskning, be om lov frågan) 

K: Ja, det kanske skulle vara en bra idé. Jag behöver hjälp med det här men trodde inte att det 

skulle vara så svårt… Jag önskar att allt bara var över. 

S: Du har gått igenom mycket under kort tid och du har äntligen vågat berätta för någon om 

vad du och barnen varit utsatta för. Du är en stark person som har tagit ett stort steg och som 

orkar berätta trots att det är svårt. (Komplexa bekräftande reflektioner) 

K: Tack. 

S: Jag ritar fyra rutor pappret här som vi kan gå igenom var och en för sig och prata om 

tillsammans. (Presenterar ambivalensutforskning) 

Klienten och samtalsledare gör en ambivalensutforskning. Samtalsledare sammanfattar och 

frågar: Vad känner och tänker du när du tittar på dina nackdelar och fördelar med att lämna 

din make? (Sammanfattning, öppen fråga) 

K: Det känns som om det blir så klart vad jag måste göra, men jag är osäker på om jag orkar 

göra det just nu. 




S: Du känner dig osäker samtidigt som det känns tydligt vad du behöver göra. (Komplex 

reflektion, samtalsledare reflekterar motståndprat först och förändringsprat sist) 

K: Det är ett stort steg efter så många år. Jag måste tänka på det här. Vill inte göra något innan 

jag är säker på att det är rätt. 

S: Vad tror du skulle krävas för att känna att det är rätt? (Öppen fråga som har som syfte att 

framkalla förändringsprat) 

K: Tid. Jag tror jag behöver tid. 

S: Du behöver tid. Du känner att det gått fort fram eftersom det är stora och svåra upplevelser 

vi pratat om och den hjälp som socialtjänsten kan erbjuda dig och barnen kommer att innebära 

en förändring för er. (Enkel reflektion, komplex bekräftande reflektion) 

K: Sen måste jag nog prata mer med min familj. Jag är så rädd över hur de ska reagera. 

S: Hur tror du att de skulle reagera? (Öppen fråga) 

K: Jag vet att de inte skulle bli arga på mig men jag är rädd att de inte ska förstå. Eller att de 

ska bli rädda och oroliga för mig och barnen. 

S: Rädda och oroliga. (Enkel reflektion) 

K: De har ju förstått vad som hänt men jag har försökt att bortförklara händelser, blåmärken 

eller de gånger vi inte kunnat träffa dem på grund av bråk hemma. Det känns viktigt att de vet 

lite mer så att jag inte blir ensam. 

S: Det låter viktigt för dig att prata med din familj samt att få tid att tänka över ditt beslut. 

(Komplex reflektion) 

K: Ja. Jo, så är det. Det har varit skönt att kunna prata och känna att någon lyssnar och vill 

hjälpa oss. Skulle vi kunna boka en ny tid så jag får tänka mer? 

S: Det är en bra idé att boka en ny tid. Är det ok om vi kan fortsätta prata om fördelarna och 

nackdelar även nästa gång? Det kan ju vara så att du önskar fylla på något ruta eller stryka 

något eller om du har några tankar och frågor som vi kan prata om. (Enkel bekräftande 

reflektion, be om lov fråga, information) 

K: Ja. Det är många tankar. Ibland känner jag mig galen. Men samtidigt lättad. Som om jag 

äntligen är på väg någonstans. 

S: Det känns svårt just nu samtidigt som du börjar känna att du håller på att hitta en väg ut. Du 

är välkommen den… (Komplex reflektion) 

Dialog 4. 

Bakgrundshistoria. Kvinnan kommer med anledning av polisanmälan om att mannen slagit 

henne. Grannar har ringt efter polis när man hört bråk i bostaden. Kvinnan har i det akuta 

skedet berättat för polisen att hon blivit slagen av mannen och man har tagit honom med sig 

till stationen för förhör. Dagen efter har hon meddelat polisen att hon inte tänker medverka i 

vidare rättsprövning och hon har själv önskat att mannen ska komma hem till henne och 

barnet. 

Efter ett par veckor tackar hon ja till erbjudande om samtal på Kvinnofridsteamet. 

Vid samtalet framgår att mannen är mycket arg över att polisen blev indragen och skyller på 

kvinnan. Han har nu begärt skilsmässa. Kvinnan säger att hon älskar mannen och att hon inte 

vill skiljas. Deras barn är två år och kvinnan har ingen inkomst utan studerar. Mannen har 

arbete och inkomst men ger inga pengar till kvinnan för inköp av busskort eller mat. 

Bostaden är ett rum och kök och mannen har sagt till kvinnan att hon och barnet måste flytta. 

Paret är gifta men mannen står för kontraktet. Kvinnan försöker anpassa sig till situationen. 

Hon promenerar till sin skola trots att det är flera kilometer. Hon använder barnbidraget till att 

köpa mat till sig och barnet. Hon önskar nu hjälp av Kvinnofridsteamet att söka annan bostad 

och få hjälp med sin försörjning. 




Fokus med samtalet/målbeteende: Att kvinna ska kunna söka annan bostad eller skriva till 

Tingsrätten 

S: Du har ju berättat om hur situationen är hemma i er familj. Det låter väldigt besvärligt för 

dig. Samtidigt så hör jag att du hittar praktiska lösningar för att kunna köpa mat och för att 

genomföra dina studier. Det får mig att tänka att du har mycket styrka inom dig. På vilket sätt 

tänker du att jag skulle kunna hjälpa dig? (Komplexa bekräftande reflektioner, öppen fråga) 

K: Han säger att jag måste flytta och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag måste ha en bostad. 

S: Du behöver ha någonstans att bo. Så vitt jag förstår är kontraktet skrivet på din man, men 

jag kan berätta för dig att detta inte innebär att just han har rätt att bo kvar om ni skiljer er. 

När man begär skilsmässa kan Tingsrätten bestämma vem som ska få bo kvar i den 

gemensamma bostaden. (Enkel reflektion, information) 

K: Det vore bra om jag kunde bo kvar, men han skulle bli jättearg om det blev så. 

S: Vad skulle det innebära att han blev jättearg? (Öppen fråga) 

K: Han skulle nog skrika och slå mig mycket tror jag. 

S: Jag hör att du känner dig väldigt rädd för att han ska bli arg på dig. (Komplex reflektion) 

K: Ja, han vill bara att jag ska försvinna. Han bryr sig inte alls om mig och inte om barnet 

heller. 

S: Det låter som om du ensam får ta ansvaret för att det ska fungera för dig och er dotter. 

Vilka fördelar ser du med att bo kvar i bostaden? (Komplex reflektion, öppen fråga) 

K: Då har vi någonstans att bo där min dotter känner sig hemma och det är nära till dagis. Det 

är en liten lägenhet som jag kan ha råd med om jag får jobb. Men min man skulle aldrig 

acceptera det. 

S: Du tänker att det är bra för din dotter att vara kvar i samma hem och på samma dagis. 

Lägenheten är också lagom stor för er just nu. Vad ser du för andra alternativ när det gäller 

boende? (Sammanfattar, öppen fråga) 

K: Det är svårt att få hyra en bostad när man inte har något jobb. Ingen vill hyra ut till mig. 

Jag söker jobb nu för att kunna tjäna pengar. Men det är svårt att få jobb också – kanske till 

sommaren. 

S: Får jag fråga hur ni gjorde när ni skickade in ansökan om skilsmässa till Tingsrätten? I det 

papperet kan man ju uppge hur man vill ha det när det gäller vem som ska bo kvar i den 

gemensamma bostaden. Vad skrev ni då? (Be om lov fråga, öppen fråga) 

K: Vi skrev ingenting om det. Det var han som skickade in papperen. Jag vet inte om han 

skrev något särskilt om det. 

S: Skulle du kunna prata med honom om detta? Fråga honom hur han tänker? (Sluten fråga, 


K: Jag kan inte fråga honom. Då blir han bara arg. Han säger bara att jag måste flytta för det 

är hans lägenhet. 

S: Om du skulle vilja bo kvar i bostaden så behöver du skriva brev till Tingsrätten om det, så 

att de beslutar i den frågan. (Information) 

K: Kommer de att tala om för honom att jag skrivit till dem? Måste han få veta det? 

S: Ja de måste informera honom om din begäran. (Information) 

K: Då kommer han att bli rasande på mig. Då vet jag inte vad som händer. …Kan inte du 

hjälpa mig att få en annan bostad istället? 

S: Det är svårt med bostäder om man inte stått länge i bostadskön. Ibland kan socialtjänsten 

ansöka om förtur till lägenhet men det är inte alltid det beviljas. Lagarna är skrivna så att den 

som bäst behöver bostaden ska få bo kvar vid en separation. Tingsrätten skulle troligen 

bedöma att du behövde bostaden bäst om din dotter ska bo med dig. De skulle troligen också 




tycka att din man har större möjlighet att ordna en annan bostad eftersom han har arbete och 

inkomst. (Information) 

K: Men jag vågar inte….. 

S: Det är svårt att i din situation tänka på att ta det steget just nu. På vilket sätt skulle vi kunna 

planera så att det blev möjligt för dig att ett första steg i den riktningen? (Komplex 

bekräftande reflektion, öppen fråga) 

Dialog 5. 

Fokus med samtalet/målbeteende: Att klienten ska kunna välja mellan olika hjälpinsatser 

Klienten har haft kontakt med Kvinnofridsteamet till och från under en längre period. Efter ett 

avbrott i kontakten med socialsekreteraren kommer klienten på besök och berättar att hon vill 

skiljas från sin man som utsätter henne för kränkningar, hot och våld. 

S: Hej, va bra att du kunde komma hit idag! (Bekräftelse) 

K: Ja, det har det varit svårt att komma hit för min man kontrollerar mig. Jag får inte träffa 

vem jag vill. Men nu måste jag komma och prata för min man bråkar mycket med mig. 

S: Du säger att din man är kontrollerande och bråkar. Vad händer när din man bråkar med 

dig? (Enkel reflektion, öppen utforskande fråga) 

K: Det är svårt, mycket svårt. Sedan min man kom hem från sin resa har han bara bråkat, han 

säger fula ord, klagar på allt jag gör och han kränker mig inför barnen. Han säger att jag inte 

har någon heder. Jag tänker på barnen, det är inte bra för dem att höra detta. Han säger att jag 

är en dålig människa som pratat med polisen och socialtjänsten. Men vad skulle jag göra? Jag 

måste ju söka hjälp och prata med någon. 

S: Det låter som att du har en svår situation nu. Din man uttalar kränkande ord gentemot dig, 

även inför barnen. Det är påfrestande för dig men samtidigt har du sökt stöd och hjälp hos 

polis och socialtjänst för att du vill att situationen ska kunna bli bättre. (Komplex reflektion. 

OBS! Samtalsledare gör en mer positiv omformulering av det klienten har sagt, syfte är att 

fånga upp och förstärka förändringspratet) 

K: Ja, jag behöver hjälp! Min man förnekar att han har slagit mig, han säger att det är mitt fel 

att det blivit en massa problem. Nu har min man bestämt att vi ska flytta tillbaka till 

hemlandet så fort som möjligt. Han har inte frågat mig. Jag vill inte flytta för hans släktingar 

behandlar mig inte heller bra. 

S: Din man har bestämt att ni ska flytta mot din vilja. Hur skulle du vilja göra i den här 

situationen? (Komplex reflektion, öppen fråga som framkallar klientens egna idéer) 

K: Jag vill skilja mig, jag orkar inte längre ha det så här. Men jag vet inte om jag ska bo i 

Sverige eller i hemlandet. Jag känner inte så många här, jag är ensam. Jag vet inte hur jag ska 

klara av barnen själv. Det var svårt för mig att klara barnen själv när min man var bortrest. 

Barnen lyssnar inte på mig, det är för att min man kränkt mig inför dem. Och om jag flyttar 

från lägenheten, var skall jag bo? 

S: Du vill skilja dig, känner samtidigt att det är svårt och du har flera frågor. Är det ok om jag 

berättar vilken hjälp kan du få? (Enkel reflektion, be om lov fråga om att informera) 

K: Ja, det vill jag gärna veta. 

S: (Informerar om stödinsatser i föräldrarollen, föreningar för ensamstående föräldrar, om 

juridiska processen vid skilsmässa samt skyddat boende). (Information) 

K: Föräldrahjälpen låter bra. Men, jag vill inte till skyddat boende, det är inte bra för barnen 

att vara på skyddat boende. Jag vet inte vad jag ska göra. Min man vill inte skilja sig och han 

blev mycket aggressiv när vi pratade om det. Jag blev rädd och barnen ledsna. 

S: Du tänker att det inte är bra för barnen att bo tillfälligt i skyddat boende samtidigt är du 

rädd för din man när han blir aggressiv och du vill verkligen skilja dig. Vad säger du, ska vi 

prata kring och utforska vilka för- och nackdelar det kan finnas med att stanna kvar i hemmet 




alternativt bo tillfälligt på skyddat boende? (Komplex reflektion som fångar upp 

motståndspratet först och förändringsprat sist, presenterar ambivalensutforskning) 

K: Ja, ok. 

S: (Genomför ambivalensutforskning/beslutsbalans). Om jag har förstått dig rätt så tycker du 

att det är bra för dig och barnen att fortsätta att bo hemma eftersom ni är vana vid det och har 

jobb och skola i närheten. Samtidigt mår både du och barnen dåligt av allt bråk och 

kränkningar som förekommer hemma. Men du känner även oro för hur barnen kommer att 

trivas på skyddat boende och hur du ska klara av barnen på egen hand. Samtidigt är du 

beslutsam över att du vill skilja dig och leva ett tryggt liv tillsammans med dina barn. 

Stämmer det? (Sammanfattning av motståndsfaktorer först och motivationsfaktorer sist, 

kontroll fråga) 

K: Jo. 

S: Hur tänker du kring det vi har pratat om, hur vill du gå vidare? (Öppen utforskande fråga, 

åtagande fråga) 

K: Jag tror att jag vill prova att bo på skyddat boende ett tag i alla fall. Jag vill känna mig 

trygg tillsammans med mina barn, så fort som möjligt! 

S: Du vill prova att bo på skyddat boende med dina barn under en period. Och du är bestämd 

över att ge dig och dina barn en möjlighet att påbörja ett tryggt liv tillsammans. Jag föreslår 

att jag kontaktar ett skyddat boende och bokar en plats redan idag. (Komplex reflektion som 

förstärker åtagandeprat, förslag) 

K: Ja, det blir bra. 

Dialog 6. 

Bakgrund. Efter inkommen anmälan till utredningsenheten BoU- Barn och Ungdomar, från en 

grundskola där en 9 årig flicka berättat för sin klasslärare att hon, hennes bror och mamma 

blir slagna av pappan hålls ett möte samma dag på skolan med mamman. Med på mötet är 

rektor, klasslärare, kvinnan, två handläggare från socialtjänsten. Våldet som beskrivs i 

anmälan är mycket allvarligt då mannen slagit sonen för några månader sedan så att han blev 

medvetslös och fick uppsöka akutsjukvård. Mamman var ej hemma vid detta tillfälle utan var 

på sitt arbete när hon kom hem på kvällen mådde sonen mycket dålig och hon åkte till sjukhus 

med honom. Mannen sa att sonen halkat på isen och slagit sig, sonen kommer ej ihåg vad som 

hänt och den 9 åriga flickan har ej vågat berätta vad som hänt av rädsla för pappan. 

Fokus för samtalet: etablera en arbetsallians vid en anmälan 

S: Hej (till mamman) vi förstår att du är chockad över att vi idag ringde till dig och ville träffa 

dig omgående för ett möte på skolan. Som vi berättade i telefon gäller det en allvarlig 

anmälan som skolan gjort då din dotter berättat att din man utövar våld mot dig och barnen. 

Vi vet att du inte kan stanna så länge då du måste hämta minsta barnen på dagis men det är 

några saker som vi måste ta upp med dig och vi ska se till att du hinner i tid för att hämta 

barnen. Är det ok? (Komplex reflektion som bekräftar klientens känslor, ramar in mötet, ger 

information, be om lov) 

K: Hmm…ok… 

S: Vi tänkte först berätta vilka vi är och vad vi arbetar med sedan går vi igenom anmälan från 

skolan. Forts……. (Information) 

K: Ok jag förstår vilka ni är och jag har tidigare varit i kontakt med socialtjänsten då dotterns 

dagis gjorde en anmälan dit då hon hade berättat att pappan slår mig, när vi bodde i en annan 

kommun. Men det som min dotter berättat idag för sin lärare stämmer inte jag förstår inte 

varför hon är rädd för sin pappa. Han har någon gång gett henne en örfil när dom gjort läxor 




tillsammans då hon inte förstår vad han menar. Han har ett hett humör men han är en bra 

pappa. 

S: Du förstår inte varför hon är rädd för sin pappa samtidigt som han har slagit henne och 

resten av familjen. Hur kommer det sig att din dotter berättat för läraren att din man slagit er 

son så illa att han blev medvetslös? (Komplex reflektion som presenterar dissonansen- brist 

på överenstämmelse i mammans berättelse, öppen fråga) 

K: Jag vet inte. 

S: Vad vi förstår så har hon försökt berätta för dig vad som hände den kvällen när pappa slog 

sonen så illa och att du inte verkade ta det på allvar. Har du själv haft några tankar om att det 

kanske stämmer det hon berättade för dig? (Information, sluten fråga) 

K: Jo, tanken har slagit mig att det kanske inte var så att han halkade på isen, men jag har inte 

orkat ta emot de tankarna. Jag har fullt upp att sköta mitt arbete och ta hand om barnen. Jag 

vet att min man blir arg men han vill bara väl, jag tror att det som hände inte var meningen. 

Jag känner att jag inte orkar längre (gråt)… han är så bevakande mot mig jag måste åka hem 

direkt efter jobbet, jag får aldrig läsa läxor med barnen, inte gå ut ensam, träffa vänner 

(gråt)… 

S: Har din man även varit våldsam mot dig? (Sluten fråga) 

K: Ja, men det är inte så farligt jag är van. 

S: Om du själv fick bestämma hur ditt liv skulle se ut i framtiden med barnen, hur skulle du 

vilja att ert liv såg ut då? (Öppen fråga) 

K: Leva med min man och barnen och att han skulle bli frisk. 

S: Om vi ritar en skala på 0 – 10, hur stor tilltro har du på att det du beskrev nu skulle hända? 

K: En 3 kanske. 

S: Vad skulle behöva hända för att du skulle säga en högre siffra /vad skulle du behöva göra 

för att komma till en högra siffra? (VAS-skalan) 

K: För att komma till en högre siffra behöver min man få hjälp av en läkare och jag skulle 

behöva ha stöd i att förändra min och barnens livssituation. Jag måste sluta arbeta kvällar och 

helger och vara mer med barnen så att de kan känna sig trygga. 

S: Din man skulle behöva hjälp av en läkare och du behöver stöd i att förändra er 

livssituation. Detta är en mycket jobbig situation för dig och du känner inte oss. Samtidigt 

som du och vi vill göra det bästa av situationen för att barnen ska kunna känna sig trygga. För 

att kunna komma dit kommer det att krävas en hel del av dig och att du tar emot den hjälp vi 

erbjuder. (Komplex reflektion som förstärker den goda viljan från mamman och 

samtalsledarna i att göra det bästa och samarbeta för barnets skull) 

K: Ja förstår (gråt) jag vill inte att barnen ska vara rädda för sin pappa, jag orkar inte leva så 

längre (gråt). 

S: Du själv har det svårt och vill dina barns bästa. Jag skulle behöva ställa frågor till dig, är 

det ok om jag ställer de nu eller vill du boka ett nytt möte? (Komplex bekräftande reflektion, 

be om lov fråga) 

Tid för reflektion och egen aktivitet individuellt eller i grupp. Hur skulle du/ni vilja 

använda dig/er av Motiverande samtal i följande situationer. Dessa situationer har 

beskrivits av kursdeltagarna som svåra vid möte med våldsutsatta kvinnor. 

1. Kvinnan har fått hjälp och stöd i form av skyddat boende, kontakt med andra myndigheter, 

samtal med mera men upplever att hon inte har fått någon hjälp eller dokumentationen visar 

en flera års kontakt eller/och flera insatser. 

2. Klient som säger ”Det händer inget” eller ”Nu måste det hända något” efter att ha haft en 

kontakt tidigare och som väntar på att det ska ”hända något” utan att ta eget ansvar. 




3. När kvinnan lever i en våldsam relation men är helt övertygad om att hon inte kan lämna 

mannen. 

4. När kvinnan vill ha mer hjälp än det som vi kan erbjuda eller önskar sig en omedelbar 

handling. 

5. Kvinnan är utsatt för ett farligt hot – samtalsledare känner än större rädsla än kvinna. Kan 

man använda motiverande samtal eller ska man ”lyssna” på sin rädsla och ändå ge handfasta 

råd? Vad kan vara för-och nackdelar med det? 

6. Ibland kan det vara svårt att ha samtal med en våldsutsatt kvinna om han är placerad och 

vill ha med sin kontaktperson på mötet. Och att kontaktpersonen tar över samtalet, vilket kan 

försvåra samtalet. 

7. Samtala med en våldsutsatt kvinna som ej talar svenska och då ha samtalet med en tolk. 

8. Stark ambivalens som gör att klienten ”skjuter fram gränsen” gång på gång för vad hon 

accepterar/var gränsen går innan hon bryter upp från den våldsutövande mannen (pratar 

ständigt om uppbrott…). 

9. När klienten har en stark ambivalens beträffande att lämna en våldsam partner samtidigt 

som jag är allvarligt oroad beträffande säkerheten. Kan vara svårt att hitta ”lagom balans” 

mellan min oro och hennes självbestämmande. 

10. När kvinnan går tillbaka till den våldsutövande mannen efter en lång tid i skyddat boende, 

brottsprocess, fått beviljad förtur till egen lägenhet, det vill säga ”allt är klart” och då ”backar” 

hon och går tillbaka till mannen. 

11. När klienten beskriver en egen lösning i till exempel sin relation till en 

våldsutövare/hotfull partner/expartner som i och för sig skyddar henne, men som samtidigt 

innebär att ett barn får ta ett för stort ansvar. Svårigheten består i att dels uppmuntra 

lösningsförsöket utan att bli alltför kritisk angående omsorg/brist på omsorg om barnet. 

12. När den våldsutsatta kvinnan helt förnekar att hon utsatts för våld trots att det finns 

polisanmälan eller andra dokument som stärker att någon (partner) utövat våld mot henne. 

13. När den våldsutsatta kvinnan bekräftar att hon utsatts för våld av sin partner men uttrycker 

att det aldrig kommer att ske igen eftersom partnern bett om ursäkt/lovat att aldrig slå igen. 

Då är det svårt för samtalsledare att motivera kvinnan att inte utsätta sig för våld igen 

eftersom hon känner fortfarande hopp om att mannen ska förändras. Det hoppet gör att hon 

upplever motstånd till att förändra sin situation. 

14. Beskriv en egen situation och fundera på hur du skulle kunna använda dig av motiverande 

samtal. 

………………………………………………………………………………………………… 

………………………………………………………………………………………………… 

………………………………………………………………………………………………… 




Lästips 

Farbring, C.Å. (2010). Handbok i motiverande samtal: teori, praktik och implementering. 

Natur & Kultur. 

Holm-Ivarsson B, Ortiz L, Wirbing P (2010). MI i socialt arbete. Gothia Förlag 

McMurran, M. (2009). Motivational interviewing with offenders: A systematic review. Legal 

and Criminological Psychology, 14, 83-100. doi: 10.1348/135532508X278326 

Miller, W.T. & Rollnick, S. (2002, 2010). Motiverande samtal. Natur & Kultur. 

Miller, W.T. & Rollnick, S. (2009). Ten Things that Motivational Interviewing is not. 

Behavioural and Cognitive Psychotherapy, 37,129-140. 

Murphy, C.M., & Maiuro, R.D. (2009). Motivational interviewing and stages of change in 

intimate partner violence. New York: Springer Publishing Company. 

Ortiz, L. (2008). Förändra ditt liv med KBT och motiverande samtal. Natur & Kultur. 

Ortiz, L. (2009). När förändring är svårt. Att hantera motstånd med motiverande samtal. 

Natur & Kultur. 




Tack! 

Till alla som har bidragit med sina dialoger, idéer och synpunkter. Jag är tacksam för 

ytterligare synpunkter. Maila gärna! 

Liria Ortiz är leg. psykolog, leg psykoterapeut, 

handledare och författare samt verksam som utbildare och 

handledare i motiverande samtal (MI) och KBT. Hon är 

med i flera expertpaneler, på Insidan i Dagens Nyheter, 

tidningen PS! och psykologförbundets nätplatsen 

Psykologiguiden. 

Hon har tidigare skrivit och publicera på Natur & Kultur: 

Till spelfriheten! Kognitiv beteendeterapi vid 

spelberoende; Förändra ditt liv med KBT och 

motiverande samtal –MI; När förändring är svårt. Att 

hantera motstånd med motiverande samtal. 

Publicerad av Folkhälsoakademi Karolinska Institutet är: 

Motiverande samtal med ungdomar och Motiverande 

samtal för barnmorskor. 

Publicerad av Gothia Förlag: Motiverande samtal. 

Praktisk handbok för MI-samtal i socialt arbete. 

Just nu producerar hon olika handböcker MI. Tanken är att handböckerna ska vara 

tillgängliga för alla via nätet. 

Liria Ortiz utbildningsmaterial och handsboksserie om MI: 

Ortiz, L. (2011) Motiverande samtal med familjer, anhöriga och vid nätverksarbete. Stockholm: Till kunskap, 

Handbok 1. www.liriaortiz.com 

Ortiz L. (2011) Motiverande samtal vid kognitiva funktionsnedsättningar. Stockholm: Till kunskap, Handbok 2. 

www.liriaortiz.com 

Ortiz L. (2011) Motiverande samtal för Psykiatri. Stockholm: Till kunskap, Handbok 3. www.liriaortiz.com 

Ortiz L. (2011) Att utreda och motivera. Fyra stegsmodell att använda MI när du behöver utreda, kartlägga och 

samtidigt motivera. Stockholm: Till kunskap, Handbok 4. www.liriaortiz.com 

Ortiz, L. (2011). Hur kan motiverande samtal användas vid våld i nära relationer? Stockholm: Till kunskap, 

Handbok 5. www.liriaortiz.com 




Alla handböcker kommer att kunna laddas ner kostnadsfritt från: www.liriaortiz.com 

Vill du ha grund- eller fördjupningskurser utifrån någon av dessa handböcker maila till: 

liria.ortiz@gmail.com

Handbok MI vid våld i nära relationer - KLURA

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?