Berättelsen om Forsmark - SKB

erggrundens topografi. Glacial lera
tenderar till exempel att ansamlas i
sänkor i terrängen, framför allt gäller
detta sänkor på havsbotten. Det är
därför viktigt att ta reda på hur den
underliggande berggrunden varierar i
Inga stora jordskalv i Forsmark
När isen smälter lättar trycket på markytan och denna höjer sig igen
för att komma i jämvikt med den underliggande manteln. Höjningen
går fort i början. Krafterna i berget omfördelas och ger upphov till
fler och större jordskalv än vad som förekommer i dag.
Jordskalv är snabba rörelser som sker i bergets sprickzoner. Spänningarna
i berget byggs gradvis upp för att till slut frigöras genom
att berget rör sig.
På Börstilåsens östra sluttning grävdes ett 80 meter långt dike för
att studera om det fanns förskjutningar i jordlagren som kunde tyda
på att det förekommit stora jordskalv efter den senaste istiden.
höjd inom det regionala modellområdet.
Vid analysarbetet har vi tagit fram
en sådan modell av bergytan. Den
visar att bergets yta varierar mer i
höjdled än vad markytan ovanför gör.
Höjdmodellen för berggrunden
sätter sedan, tillsammans med en motsvarande
modell för hur höjdskillnaderna
i terrängen varierar, gränserna
för jordlagrens mäktighet i jorddjupsmodellen.
Generellt är avlagringarna
Rörelserna sker främst i befintliga deformationszoner. Om rörelsen
är tillräckligt stor kan det ske en förkastning.
Bergblocken på de olika sidorna om en deformationszon rör sig
då i förhållande till varandra. De kan höjas, sänkas eller glida längs
med varandra och förflytta sig i sidled.
Ett jordskalv ger också avtryck i ovanpåliggande jordlager genom
att dessa förskjuts i förhållande till varandra eller störs på annat
sätt.
I norra Sverige kan man se flera exempel på förkastningsrörelser
som orsakats av jordskalv med upp till magnitud 8 på Richterskalan.
Däremot finns det inte några entydiga tecken på att stora
jordbävningar efter den senaste istiden skulle påverkat berggrunden
i södra Sverige.
Under platsundersökningarna gjorde vi en särskild studie för att
undersöka om det finns några spår efter stora jordskalv i norra
Uppland. På 18 olika platser grävde vi 48 diken (med en total
längd av omkring 900 meter) för att studera hur de olika jordlagren
ligger i förhållande till varandra och om lagerföljden har förskjutits.
På två av de 48 platserna påträffade vi störningar i jordlagren som
kan ha orsakats av jordskalv: Torkelsbo norr om Uppsala och Runhällen
norr om Heby.
Inte på något ställe i kandidatområdet har vi hittat bevis i form av
rörelser i jordlagren för att det har förekommit stora jordbävningar
efter den senaste istiden. Med stora jordbävningar menar vi
sådana med en magnitud som överstiger 7 på Richterskalan.
Däremot har vi bland annat vid Börstilsåsen påträffat spår efter
skred. Samtidigt finns det också tecken på att det skett en omfattande
erosion av strömmande vatten. Troligen är det denna erosion
– och inte ett jordskalv – som orsakat skreden.
När vi frilade bergytan vid borrplats 5 hittade vi också ytliga
sprickor där det skett förkastningar. Sprickorna var fyllda med
glaciala sediment, vilket visar att de reaktiverats i samband med
istiden. Berggrunden undersöktes därför extra noga ner till ett
djup av 130 meter. Det visade sig att berget bara var påverkat i
det översta tiometersskiktet. Detta tyder på att orsaken borde
vara någon ytlig händelse snarare än ett jordskalv.
Berättelsen om Forsmark – 71
PÅ YTAN