Våga ta steget, pdf, 1 MB - Karlskrona kommun

Våga ta steget • Årstidernas skiftningar utanför fönstret på Aspö
Årstidernas skiftningar
utanför fönstret på Aspö
Maria och Björn Ferding hade fasta tjänster och bodde
i Lund med sina tre barn. De hade också en sommarstuga
på Aspö.
– Det var nästan som en aha-upplevelse. Just det, vi
kan flytta dit för gott!
Vi hittar dem en bit från ”banan” – stråket som förenar färjeläget
vid Aspö Mad med resten av ön. Här, i ett vitt hus med gröna
knutar, bor familjen Ferding. Mamma Maria, pappa Björn och de
tre barnen Rebecka, Jonathan och Isak. Och så Smilla förstås. En
ettårig labrador som enligt matte är livsfarlig för inbrottstjuvarna
– eftersom hon inte skulle släppa dem förrän de hade kelat med
henne.
Huset de bor i tillhörde en gång Marias farmor Elin, som var
barnfödd här ute. En tid efter hennes bortgång 2002, tog Maria
och Björn över stugan. Tanken var aldrig att det skulle bli ett
permanent boende. Absolut inte. Maria såg stugan på Aspö som
en perfekt balans till vardagen i Lund. Björn däremot verkade
vara mer inne på att utveckla sommarstugetanken. Och när det
kom omkring, var det egentligen ingen av dem som ville bo i en
storstadsregion.
– Jag var nog lite låst i tanken. Att lämna allt och flytta till
Aspö kändes så stort. Hur gör man? Hur ska barnen ta det? Tänk
om det inte funkar? Då var det befriande när en väninna sa:
Ni förverkligar ju era drömmar! Och precis så var det.
Både Björn och Maria fick nya tjänster i Karlskrona. För-
sommaren 2005 gick flyttlasset från Skåne till Aspö, vilket skett
alla somrar sedan yngste sonen Isak föddes. Däremot var det
ovant att inte flytta tillbaka när sommaren var över.
– Fast ändå kändes det så självklart att stanna kvar. Det är ju
här, på Aspö, som vi vill bo, säger Björn. Barnen håller med.
Här är de engagerade i allt från gymnastik, skytte och fotboll.
Jonathan älskar friheten, att kunna cykla till skolan och affären
eller gå och fiska med kompisarna när han vill. Rebecka var
förvisso lite skeptisk till en början, men det löstes med en
hederlig muta…
– Hon hade länge önskat sig en katt. Sen blev det en till. Och
nu älskar hon Aspö! säger Maria och skrattar. Isak, då 2,5, verkar
mest nöjd hela tiden, helst med sina bilar inom räckhåll. Och
när man ser Björn susa fram på sin flakmoppe, så känns han lika
självklar som stenmurarna som delar upp det vackra landskapet.
Och Maria, hon har hittat hem.
– Tillhörigheten och rötterna har blivit viktigare ju äldre jag
har blivit. Här finns en trygghet som jag vill dela med min familj,
säger hon.