Fördjupning På djupet - Vänermuseet

omvända. Kraftverksdammarnas turbiner utgör ett hindrar för att
ålen skall kunna lämna sjön i ett stycke.
Ålen fortplantar sig i Sargassohavet. Ål larverna driver med
Golfströmmen under nästan tre år och när de når kusten förvandlas
de till glasålar. Vid våra kuster söker sig glasålarna upp i
rinnande vatten. Driften att vandra är mycket stark och ålarna är
skickliga på att ta sig fram, kravlar över land förbi besvärliga forsar
och glider lätt igenom trånga passager.
Ålar som vandrat upp i sötvatten utvecklas till honor och ålar som
stannat i saltvatten eller brackvatten utvecklas till hanar. Vid knappt
tio års ålder förändras ålens utseende kraftigt: ögonen blir stora,
ryggen mörk och buken silverglänsande. Tarmkanalen krymper ihop
och ålen slutar att äta. Den börjar vandra ut mot Atlanten för att
leka.
Signalkräfta och hotet mot Flodkräftan
Vid förra sekelskiftet fanns ca 30 000 bestånd av flodkräfta i Sverige.
Efter att den parasitiska svampsjukdomen, kräftpesten drabbade
Sverige första gången 1907 har antalet flodkräftbestånd kraftigt
minskat. År 2004, fanns ca 1000 bestånd av flodkräftor kvar varav ca
25 procent av dessa finns i Värmland och Dalsland. Det absolut
största hotet mot flodkräftan är därför spridningen av signalkräftan.
Dessa är bärare av kräftpestsvampen och därmed sprider
signalkräftor kräftpesten.
År 1969 gavs tillstånd till utplantering av signalkräftor i stora delar av
södra Sverige men från och med 1994 får man inte tillstånd för
utsättning av signalkräfta i Värmland och Dalsland. Problemet med
illegal utplantering av signalkräfta är mycket påfallande. Via rykten och
konkreta fångster med signalkräftor har man fått en uppfattning om
hur allvarlig situationen är. I Dalsland har man 2004 vetskap om ca 8
kända lokaler med illegalt utplanterade signalkräftor, varav de två
största sorgebarnen är Stora Le och Lelång.
Ullhandskrabban, kommer från början från vattnen mellan
Vladivostok och Kina. Man tror att den har transporterats hit i
fartygens ballastvatten och den upptäcktes i Sverige för första gången
på 1930-talet. I Vänern fann man den första gången 1953 och på
senare år har förekomsten ökat både här och i Mälaren. Förra året
fångades flera hundra ullhandskrabbor i ryssjor här i Kinneviken.
Ullhandskrabban känns igen på den täta borstfilten på benen, den sk
ullhanden. Krabban kan bli ca 15 cm lång inkl. benen.
Den har en fantastisk förmåga att anpassa sig till nya miljöer och
räknas till de 100 mest invasionsbenägna arterna i världen. I Sverige
16