Fördjupning Den nya staden - Vänermuseet
Fördjupning Den nya staden - Vänermuseet
Fördjupning Den nya staden - Vänermuseet
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Lärarhandledning<br />
e) <strong>Den</strong> <strong>nya</strong> <strong>staden</strong><br />
Kort sammanfattning om innehållet: <strong>Den</strong> <strong>nya</strong> <strong>staden</strong><br />
visar hantverksföremål och bilder från Lidköpings tidiga<br />
historia till idag. Från <strong>staden</strong>s alla broar, hantverket, torg<br />
med byteshandel, De la Gardie till det stora industriella<br />
genombrottet. Kuberna berättar sedan om kända och<br />
okända människor som haft betydelse i <strong>staden</strong>.<br />
330 Introduktion<br />
Beskrivning och fakta<br />
<strong>Den</strong> <strong>nya</strong> <strong>staden</strong> innehåller bl.a. en animation som visar gamla<br />
brofundament på Lidans botten. Porträtt av greve Magnus de la<br />
Gardie och hans fru Maria Eufrosyne, hantverk från 1600-talet,<br />
föremål från familjen Lidbeck, mer och mindre kända<br />
Lidköpingsprofiler. Tavlor med lokala gatumotiv, foto över <strong>nya</strong> torget<br />
tidigt 1900-tal och bilder, film och berättelser från den tidiga<br />
industrin i Lidköping.<br />
1
Människor har alltid sökt sig dit där land och vatten möts. Lidan<br />
förbinder jordbrukslandskapet med Vänern och det är vid Lidan som<br />
<strong>staden</strong> Lidköping strategiskt är placerad. Kyrkan, handelsförbindelser<br />
med Lödöse/Bohuslän/Värmland under medeltiden och greve Magnus<br />
under Stormaktstiden har alla haft en stor inverkan på Lidköpings<br />
tillblivelse och utveckling. Traktorerna rullar fortfarande genom<br />
<strong>staden</strong> i skördetider och när det gödslats på åkrarna känns lukten på<br />
torget. Goda jordar gav rik landsbygd, pengar som sedermera<br />
omsattes i Lidköping och ledde till höga priser, välstånd och<br />
självgodhet. Idag äger banken sig själv och <strong>staden</strong> har gott om företag<br />
ca 4000 st.<br />
340 Många broar över Lidan<br />
Monitor: visar en animation om hur det ser ut på Lidans botten.<br />
På väggen: Tavla föreställande träbron som gick över Lidan vid den<br />
<strong>nya</strong> <strong>staden</strong>s torg.<br />
Beskrivning och fakta<br />
Det medeltida Lidköping, köp<strong>staden</strong> vid Lidan tillkommer i en<br />
brytningstid mellan vikingatid och tidig medeltid. Det kan vi veta<br />
genom fynd man funnit på Lidans botten t.ex. rester av en kaj och<br />
brofundament från tiden ca 1030-1300. <strong>Den</strong> äldsta bro vi funnit<br />
rester av är daterad till år 1141. Därefter har det funnits många broar<br />
över Lidan för t.ex. långväga resenärer som färdats mellan Lödöse<br />
och Skara, men också oxar, stadsbor och sedermera även tåg.<br />
1856 byggdes järnbron som gick mellan <strong>nya</strong> <strong>staden</strong>s torg och den<br />
gamla <strong>staden</strong>, 1914 byttes den ut mot dagens betongbro. 1917 stod<br />
gångbron mellan prästgården och esplanaden färdig, den flyttades<br />
dock 1960 till att gå över Lidan vid Idrottens hus och badhuset och<br />
istället byggdes en ny körbro. 1893 fick <strong>staden</strong> en järnvägsbro och<br />
1981 byggdes Rörstrandsbron som band samman den <strong>nya</strong> ringleden. I<br />
dagens Lidköping finns det sju broar över Lidan.<br />
Lidan är den sämsta naturliga hamnen i södra delen av Vänern. Det<br />
måste därför ha funnits något annat som var viktigare för att man<br />
skulle anlägga en hamn här. Lidan är segelbar en hel mil uppströms,<br />
här finns mycket god åkermark som gav välstånd och därmed goda<br />
förutsättningar för handel.<br />
Staden fick sina rättigheter 1446.<br />
2
Observera och diskutera: Vilka var det som<br />
såg till att <strong>staden</strong> Lidköping blev till och varför<br />
valde man att den skulle ligga just här? Vad kan<br />
området ha haft som var så åtråvärt?<br />
350 I grevens tid<br />
På väggen: Måleri på trä funnet bakom en tapetdörr i det De la<br />
Gardiska ”Grevhuset”. Kvinnan har röda klackar på skorna vilket<br />
indikerar att hon är en adelsdam från 1600-talet.<br />
Baksida monter: Porträtt föreställande Magnus Gabriel De la Gardie<br />
och hans fru Maria Eufrosyne av Pfalz. Målad av Hendrik<br />
Münnichhoven 1653.<br />
Beskrivning och fakta<br />
Mycket hände kring Vänern på 1600-talet. Flera <strong>nya</strong> städer anlades,<br />
bland annat Nya Lidköping. Kungamakten hade ett gott öga till<br />
området och såg stor potential. 1652 ärvde Magnus Gabriel De la<br />
Gardie Läckö slott samt rättigheten att anlägga en stad av sin far<br />
Jakob De la Gardie. 1670 valde han att anlägga Nya Lidköping alldeles<br />
invid det gamla Lidköping. Men bara efter elva år, nämligen 1681<br />
under Karl den XI:s reduktion förlorade han allt. Då drog kronan in<br />
alla adelns gods. Vid den tiden levde ca 300 personer i Gamla och<br />
Nya Lidköping.<br />
Observera och diskutera: Varför valde Magnus<br />
Gabriel De la Gardie att placera den <strong>nya</strong> <strong>staden</strong><br />
invid det redan befintliga Lidköping? Varför lät<br />
kungamakten anlägga flera städer runt Vänern på<br />
1600-talet? (Filipstad, Vänersborg, Mariestad,<br />
Kristinehamn, Åmål.) Och vad kan anläggandet av<br />
Göteborg 1621 inneburit för Sverige och<br />
Vänerområdet? Vilka ambitioner hade De la G.<br />
med sin stad?<br />
360 <strong>Den</strong> byggda miljön<br />
Tavlor med gatumotiv: 1. Mellbygatan sedd mot norr. På höger sida<br />
syns Nya konditoriet och närmast till höger ligger idag polisstationen.<br />
2. Mellbygatan sedd mot söder på 1890-talet. På höger sida syns<br />
3
Nyléns läderhandel samt den nybyggda flickskolan. 3. Nya <strong>staden</strong>s<br />
torg med rådhuset innan den målades röd.<br />
Väggens motsida: Tavla föreställande gamla <strong>staden</strong>s torg, Lidan och<br />
gjutjärnsbron sedda från västra hamnen.<br />
Beskrivning och fakta<br />
I medeltids<strong>staden</strong> på östra stranden av Lidan var husen knuttimrade<br />
och gatorna styrkta med trä. Med tiden växte <strong>staden</strong> och blev känt<br />
som ett handelscentrum. I de fåtal hus som hade två våningar var<br />
bottenvåningen ofta verkstad med bondlucka mot gatan.<br />
Greve Magnus De la Gardie anlade Nya <strong>staden</strong> 1670. Det blev en<br />
symmetrisk stad med rutnätskvarter. Runt torgen i gamla och <strong>nya</strong><br />
<strong>staden</strong> hade storköpmännen sina gårdar. <strong>Den</strong> pampiga bebyggelsen<br />
avtog dock i takt med avståndet från torget. 1890 hade Lidköping<br />
endast omkring 5400 innevånare och inte så mycket bebyggelse. På<br />
de yttre områdena, som nu är fullt bebyggda, fanns det ett fåtal hus<br />
och jorden ägdes i stort sett av enskilda, som där bedrev sina små<br />
jordbruk. Gator och gångbanor var oftast belagda av kullersten men<br />
på de förnämsta platserna var beläggningen på gångbanorna<br />
kalkstenshallar av samma slag, som fortfarande finns kvar på en del<br />
ställen. Indraget vatten och avlopp fanns inte, varken i husen eller på<br />
någon annan plats. När hushållen ville ha vatten fick de gå till<br />
Särnmarkska pumpen vid körbron som idag heter Torgbron.<br />
Elektriciteten var inte etablerad så det ljus som fanns var från<br />
fotogenlampor eller stearinljus.<br />
Några arkitekter som har haft stor bettydelse för Lidköping och dess<br />
byggnationer är Helgo Zettervall och Emil Hagberg. Helgo Zettervall<br />
föddes 1831 i Lidköping och blev en betydelsefull person inte bara för<br />
Lidköping utan i hela Sverige. När han dog 1907, hade han hunnit vara<br />
stor arkitekt, professor vid konstakademien i Stockholm och chef för<br />
Överintendentsämbetet. Zettervall utförde till stor del ombyggnader,<br />
bl.a. av Lunds och Uppsala domkyrkor (1860-1902 respektive 1886-<br />
93). Han anses idag vara den främste arkitekten inom restaurering av<br />
gamla byggnader och kyrkor som genomfördes under 1860–1890talet.<br />
Efter hand växte dock en stark kritik mot dessa<br />
restaureringsprinciper Zettervall hade. Han försökte alltid att<br />
återskapa byggnaderna enligt idealen i den stil de ursprungligen varit<br />
byggda i. Förändringar och tillbyggnader som gjorts under<br />
århundradenas lopp i sin egen tids stil rensades bort och ersattes<br />
med nyritade ombyggningar. Zettervall avsåg inte att återställa<br />
byggnaderna så som de en gång sett ut, utan utforma dem så som han<br />
ansåg att de borde ha sett ut. Likväl kan han fortfarande kritiseras<br />
inte bara för kulturvandalism, utan också en både romantiserande<br />
4
och utslätat schablonmässig uppfattning om hur det "borde" ha sett<br />
ut.<br />
Emil Hagberg anses vara den som har ritat de intressantaste<br />
byggnaderna i <strong>staden</strong>. 1906 utsågs han till Lidköpings förste<br />
stadsarkitekt med en lön på 83 kr i månaden. l hörnet av Södra<br />
Kyrkogatan och Hamngatan föddes Emil 1862 och efter skolgång i<br />
Lidköping och Skara flyttade han till Stockholm och Berlin för<br />
arkitektstudier. Han blev snabbt eftertraktad och gjorde många<br />
uppdrag i Tyskland, dock är det mesta bortbombat i kriget. Hagberg<br />
flyttade så småningom hem till Lidköping igen och fick en hel del<br />
uppdrag samt ett gott rykte som arkitekt och byggledare. Hans hus<br />
ansågs välkonstruerade, rejäla och praktiska. Yttre påkostad elegans<br />
och hög konstnärlighet inomhus ansågs dock göra hans byggnationer<br />
onödigt dyra. Emil Hagdahl ritade ett trettiotal hus i Lidköping, varav<br />
ca tjugo står kvar idag. På hans kvarvarande hus kan ofta<br />
byggnadsåret läsas, det står väl synligt på fasaden, omgivet av<br />
stiliserade bladslingor. Bara två offentliga byggnader ritades och<br />
uppfördes av honom, det var Östra Folkskolan (Wennerbergsskolan)<br />
och Flickskolan (tillbyggnaden mot Esplanaden). Hagbergs förslag till<br />
nytt Stadshotell och <strong>nya</strong> lasarettsbyggnader förkastades. De ansågs<br />
för storslagna och alltför dyra. De hus som Emil Hagberg ritade står i<br />
dag som minnesmärken över en arkitekt som ansträngde sig att rita<br />
vackra hus och som också verkligen lyckades med det. Han hade en<br />
unik stilkänsla och lyckas framgångsrikt att i sina jugendhus blanda in<br />
såväl en nypa klassicism som ett stänk nationalromantik.<br />
Tack vare Lidköpingsbornas strävan att behålla trästadskaraktären är<br />
De la Gardie<strong>staden</strong> idag riksintresse för kulturmiljövård.<br />
Observera och diskutera: Titta på tavlorna<br />
med stadsmotiv, känner ni igen vart de är ifrån?<br />
Hur har <strong>staden</strong> förändrats? Var i <strong>staden</strong> kan man<br />
ännu se autentiska byggnader/byggnadsdetaljer?<br />
Varför finns så få äldre byggnader bevarade i<br />
Lidköping? Tips: Besök gärna <strong>Vänermuseet</strong>s<br />
arkiv. Där kan du och din klass titta på gamla<br />
ritningar. Besök även <strong>Vänermuseet</strong>s 20-tals<br />
lägenhet i Ajaxkvarteret.<br />
5
370 Eld och brand<br />
Tittskåp: Hink i läder använd av brandkåren. Brandpiska. Brandspruta,<br />
våra dagars brandsläckare.<br />
Ovan: Öskar från brandkåren.<br />
Beskrivning och fakta<br />
1849 natten mellan den 22-23 maj blev ett hårt slag för<br />
Lidköpingsborna. <strong>Den</strong> stora stadsbranden utplånar då den Gamla<br />
<strong>staden</strong>. De ända byggnaderna som klarade sig var de som ligger vid<br />
Limtorget. De flesta hus var byggda i trä och taken var många gånger<br />
täckta av torv ända in på 1800-talet! <strong>Den</strong> äldsta stadsbranden som<br />
omnämns i Lidköping var 1553. Då skattebefriade Gustav Vasa <strong>staden</strong><br />
så att Lidköpingsborna kunde ha råd att bygga upp sin stad igen.<br />
Nicolai kyrka fick sitt nuvarande utseende efter branden.<br />
Observera och diskutera: Varför brann det så<br />
ofta? Hur såg gatorna ut? Var i <strong>staden</strong> kan man<br />
ännu se autentiska byggnader/byggnadsdetaljer?<br />
Vad gjorde man för att undvika bränder? Finns det<br />
några trähus kvar i Lidköping idag, var?<br />
380 Människor i kubik<br />
Beskrivning och fakta<br />
Kuberna innehåller porträtt av och berättelser om människor med<br />
anknytning till Lidköping. Människor som har levat och verkat och<br />
därmed haft stor betydelse för <strong>staden</strong> och dess utveckling.<br />
”Gamla ströbor” Ellen Gustavsson och Tilda Jansson.<br />
Knut Hallgren, konstnär (1885-1937).<br />
John Erik Hedin, teknisk ledare för Lidköpings mekaniska verkstad.<br />
Kjell Hedvall, kommunalråd i Lidköping.<br />
Christian Herrman, Barberare.<br />
Theresia Horslev, silversmed och formgivare.<br />
C J G Högberg, kruthandlare och ledande man i skytteföreningen (1839-1930).<br />
Gustaf Jakobsson, skräddare.<br />
Anna Johansson, bokbindare.<br />
Jacob Julius Fredrik Ahlberg, borgmästare i Skara (1805-1899).<br />
Gustav Simon Ander, fotograf.<br />
Ingrid Andersson<br />
Jeanna von Becker, gift med lagman Carl Johan von Becker.<br />
Anders Bengtsson och Alfrida Juliana Sjöstrand.<br />
Lennart Bergius, stuveriarbetare samt maskinist och eldare ombord S/S Frasse.<br />
Beata Carlbom, hönspiga (1843-1929).<br />
6
Frans Ledström, f.d. ordf. stadsfullmäktige i Lidköping.<br />
Werner Dahlström, f.d. byggnadschef i Lidköping samt f.d. chef för Lidköpings<br />
hantverks och sjöfartsmuseum.<br />
C. Axel Eriksson, bokhandlare.<br />
Uno Falkengren, fotograf.<br />
Ragnar Fernqvist.<br />
Hulda och hedvig Karlsson, tvillingar från Spiken.<br />
Nils-Gerhard Karvik, lektor i Biologi.<br />
Yngve Söderström, kyrkoherde samt verkställande direktör vid Anna-Lisa<br />
Lidbecks uppfostringsanstalt.<br />
A.W. Victorin, fotograf och urmakare.<br />
August, Emma och Anna Ollson, syskon från Kållandsö.<br />
Axel Rudenschöld, greve och Överste (1839-1916).<br />
Selma Sandberg, f.d. ägare till Hotell Örnen på Älvgatan samt Hotell Råbeck på<br />
Kinnekulle.<br />
”Snus-Kristin”, Lidköpings-original.<br />
Johanna och Gustav Svensson, hon brödutbärare och han gårdskarl hos<br />
bagarmästare Westerstål samt ringare i Nicolikyrkan.<br />
Carin Lexmon, oppositionskommunalråd i Lidköping.<br />
Johan Lidbeck, även kallad ”Stollige Lidbeck” levde ett kringflackande liv med sin<br />
fiol.<br />
Erik Johan Magnusson, järnhandlare.<br />
Ellen och Anna Nordgren, systrar från Lidköping.<br />
Gunnar Wennerberg, född i Lidköping 1817 var en skald,<br />
kompositör, Akademiledamot och ämbetsman. Han har skrivit<br />
”Gluntarna”. ”Här gudagott att vara, O vad livet dock är skönt” som<br />
nybliven lektor i Skara. Så småningom blev han även utredningsman<br />
för bilvande Nationalmuseum i Stockholm. Ecklesiastikminister 1870-<br />
75 och 1888-90 och Landshövding i Växjö 1875-88. Han dog på<br />
Läckö Kungsgård 1901.<br />
Anna Lisa Lidbeck är <strong>staden</strong> Lidköpings största donator. Förutom<br />
orgelverk till kyrkan för 22.000 kr, samt medel till uppförande av<br />
fattigförsörjningsinrättning på 30.000 kr donerade hon 100.000<br />
kronor till Järnvägen Lidköping-Skara-Stenstorp. Till stipendiefonder i<br />
Uppsala, Lund, Skara och Lidköping donerade hon 115.000 kr samt<br />
hela den Lidbeckska fastigheten värderad till 58.200 kr. Vid sin död<br />
1880, 81 år gammal, förfogade hon över en förmögenhet om 823.000<br />
kr. I dagens penningvärde skulle det bli ungefär fyra miljoner kronor.<br />
Hälften av detta ville hon ingå i en fond för räddningshem i Lidköping,<br />
det som senare blev Margeretelunds-anstalten.<br />
7
Observera och diskutera: Vilka är de och vad<br />
har de gjort för <strong>staden</strong>? Tips: Besök gärna<br />
museets arkiv för att hitta mer fakta om de olika<br />
personerna.<br />
390 1700-tals Lidköping<br />
Monter: Halskedja av guld med spänne av emalj. Har ägts av Maria<br />
Hellenberg (senare Maria Lidbeck), från 1600-tal. Halsband i två delar<br />
med elva svarta stenar av onyx och där emellan bergskristaller. Har<br />
tillhört Maria Lidbeck som bär det på sitt bröllopsporträtt. Täcke av<br />
sidenbrokad. Tyget bars som annandagsklänning av Maria Lidbeck vid<br />
bröllopsfestligheterna 1772. Klänningen syddes sedan om till ett<br />
täcke. 1700-tals Damsko, Sunnerby.<br />
Monter: Borgarfana, 1759, har hängt i rådhuset.<br />
Beskrivning och fakta<br />
Befolkningen i 1700-talets Lidköping bestod till största del av<br />
hantverkare. Det var gesäller och lärlingar, ett mindre antal<br />
hantverksmästare, arbetskarlar och ungmör, pigor och drängar,<br />
bodgossar och handelsbetjänter. De bodde oftast på samma plats<br />
som de arbetade. En familj som fick stort inflytande i <strong>staden</strong> var<br />
Lidbeckarna. Deras anfader kom inflyttande som fällberedare på<br />
1600-talet. Hans barn och barnbarn kom att driva affärsrörelser, sitta<br />
i <strong>staden</strong>s råd och utgöra navet i <strong>staden</strong>s 1700-talssocitet. Anna-Lisa<br />
Lidbeck mor till Maria Lidbeck donerade stora summor pengar till<br />
Lidköping, bl.a. finansierade det järnvägsbygget.<br />
Observera och diskutera: Vilka är människorna<br />
som bor i Lidköping idag? Vad är det som gör att<br />
människor bosätter sig någonstans? Besök gärna<br />
innergården till Shougska gården som är ett<br />
byggnadsminne vid <strong>nya</strong> <strong>staden</strong>s torg för att få en<br />
känsla av hur miljön kring 1700-talets handelshus<br />
såg ut. Hur kan livet på 1700-talet sett ut?<br />
8
400 Torghandel<br />
Fotografi på vägg: Torgdag på Nya <strong>staden</strong>s torg, ca 1900.<br />
Monter: Bardisan. Korsgevär, 1600-tal. Glasflaska. Flaska i ek. Vinkrus<br />
med slutet handtag, 1600-tal.<br />
Beskrivning och fakta<br />
Nya <strong>staden</strong> anlades 1672 och sedan dess har det varit en<br />
samlingsplats för människorna i <strong>staden</strong>. Man hade sedan medeltiden<br />
haft torgmarknader i Gamla Lidköping, som fick stadsrättigheter vid<br />
fjortonhundratalets mitt. Men som på många andra ställen där det<br />
fanns organiserad handel existerade också en mer vildvuxen sådan.<br />
Betala tull fick man göra om man skulle in till <strong>staden</strong> för att sälja sina<br />
varor. Staden var omgärdad med plank och för att komma in var du<br />
tvungen att passera en stadsport med en tullstuga. Naturligtvis<br />
skedde då en alternativ handel utanför <strong>staden</strong>, så kallat landsköp. Då<br />
bytte varor ägare utan att det kom stadstullen och <strong>staden</strong>s<br />
privilegiehållare tillgodo och därmed gick också tullinkomster kronan<br />
förbi. Men Magnus De la Gardie såg hur han kunde stävja detta<br />
genom att anlägga en ny stad på den plats som landsköpen ägde rum.<br />
Platsen fick sedan heta Nya <strong>staden</strong>. På så sätt kunde han nu, på 1600talet<br />
kontrollera handeln. 1700-talets blev handelsmännens tid vid<br />
torget. Då grundlades förmögenheterna och rikedomarna visades upp<br />
i åtskilliga praktfulla trähus med två våningar vid Nya <strong>staden</strong>s torg.<br />
Tullen togs bort vid 1800-talets början. I stället blev torgplatserna<br />
avgiftsbelagda. Dock fanns det en liten del som alltid var avgiftsfri,<br />
men den blev fort upptagen. Lidköpings borgare fick en fri torgdag<br />
redan på 1500-talet, nämligen lördagar. <strong>Den</strong> största marknaden var<br />
vid Mikaeli marknad vid skördetidens slut den 29 september. Än idag<br />
är det en viktig händelse att gå på torget på lördagar och handla, och<br />
inte minst träffa bekanta. 1705 bestämde magistraten att Mikaelis<br />
marknad skulle ha 82 vakter bärandes på <strong>staden</strong>s Korsgevär eller<br />
Bardisaner som skulle kontrollera att rätt priser togs.<br />
Observera och diskutera: Se fotografiet, varför<br />
är det så många hästar på torget? Varför hade man<br />
torghandel? Tips: Besök Schougska gården för att<br />
se en välbevarad handelsgård från 1700-talet.<br />
9
410 Kriget kommer<br />
Monter: två stycken flintlåspistoler med kolv av trä, 1600-tal.<br />
Brödkaka (bakad 1867) och kallas för ”Flöttekaka”. Det var en<br />
brödkaka de anställda fick med sig vid en flytt, som resematsäck. Skål<br />
av lergods.<br />
Beskrivning och fakta<br />
Svensk-Danska kriget varade mellan 1611-1613. Då regerade den<br />
unga Gustaf den II Adolf, och i Danmark Kung Kristian IV. Det sägs<br />
att Lidköping klarade sig med nöd och näppe när Danskarna hade<br />
intagit Västergötland tack vare en lokal präst vid Härene kyrka.<br />
Prästens strategi var att tända flertalet eldar runt om i skogen och<br />
låta folk stå med bullrande trummor dag som natt. Detta skrämde<br />
fienden som tänkt marschera mot Lidköping och valde istället att<br />
marschera mot Skara som brändes ner.<br />
Observera och diskutera: Hur ser krigen ut i<br />
våra dagar? Hur skiljer de sig åt, krigen då och nu?<br />
420 Hantverket<br />
Monter: Pendelur, 1600-tal. Stolklädsel av gyllenläder, 1600-tal.<br />
Dörrgångjärn,1600-tal. Brudkrona av förgyllt silver, tillverkad av Erik<br />
Guldsmed (1674-1688). Ljusstake i mässing1670-1720. Stånka (krus) i<br />
masurbjörk. Alla föremål som har direkt anknytning till människornas<br />
dagliga liv, som mjölnare, bagare, skräddare, handskmakare och<br />
skomakare, de som klädde och födde innevånarna i <strong>staden</strong>.<br />
Monter: Apoteksföremål (kommer att växla)<br />
Beskrivning och fakta<br />
Lidköping blev tidigt en knutpunkt för duktiga hantverkare. Inte minst<br />
försåg Magnus Gabriel De la Gardie att många duktiga hantverkare<br />
från Europa kom till området för att rusta upp Läckö. Hantverket har<br />
sedan dess varit en viktig del i Lidköpings utveckling. På 1800-talet<br />
var 40% av Lidköpingsborna hantverkare. 1815 så var dessa<br />
hantverkare registrerade i <strong>staden</strong>: Karduansmakare, Snickare,<br />
Timmerman, Smed, Handskmakare, Gelbgjutare, Målare,<br />
Kopparslagare, Sämskmakare, Spegelmakare, Krukmakare, Murare,<br />
Skomakare, Skomakare, Hattmakare, Guldsmed, Sadelmakare,<br />
Vagnmakare, Svarvare, Bokbindare, Skräddare, Hovslagare,<br />
Tunnbindare, Byggmästare, Repslagare, Glasmästare och Panngjutare.<br />
10
Observera och diskutera: Vad fanns det för<br />
hantverkare i Lidköping? Gatunamnen i Lidköping<br />
avslöjar några.<br />
430 Industrin<br />
Monter: Halvmodell till ångfartyg, Lidköpings mekaniska verkstad<br />
1870-tal. Vas, Nymans porslinsmåleri Lidköping 1910. Prototyp till<br />
galosch, Lidköpings gummifabrik tidigt 1900-tal. Tändsticksetikett,<br />
Lidköpings tändsticksfabrik. Ölflaska från Lidköpings bayerska<br />
bryggeri.<br />
Film: från MEMA (silver och nysilverfabrik)<br />
Beskrivning och fakta<br />
1890, hade <strong>staden</strong> endast omkring 5400 innevånare. Industrierna var<br />
inte många. Det var tändsticksfabriken och mekaniska verk<strong>staden</strong><br />
som sysselsatte några hundratal arbetare och arbeterskor. Hedin,<br />
som var chef på ”Meken” som den mekaniska verk<strong>staden</strong> kallades var<br />
också pådrivande vid starten 1908 av Gullspångs kraft AB. Gullspångs<br />
kraft hade stor betydelse för elektricitetens framfart och därmed<br />
även utvecklingen av industrierna.<br />
Arbetstiden på tändsticksfabriken var i regel 11-12 timmar om dagen<br />
och lönen 1 kr till 1:25 per dag för vuxna. Askfyllarna inne i packsalen<br />
arbetade på ackord, där betalningen var 10 à 11 öre per gross (144<br />
stycken) fyllda arkar. Inne i spånsvarven kunde en 17-åring tjäna upp<br />
till 81 öre om dagen. För tändsticksfabrikens räkning bedrevs rätt<br />
mycket hemarbete som bestod i tillverkning av innanlådor till<br />
tändsticksaskar. Barnen i de flesta arbetarhem måste delta i arbetet<br />
för att hålla den värsta nöden från hemmet redan i 5- 6-årsåldern.<br />
Ersättningen för detta arbete betalades med 45 öre per tusen askar,<br />
men det lämnades ingen kontant valuta, utan man fick en liten<br />
kopparplåt, på vilken stod tryckt siffran 45. <strong>Den</strong>na fick man sedan i<br />
vissa affärer byta ut mot varor till samma belopp. Svårast var detta<br />
arbete under vintern och regniga dagar, då lådorna måste torkas<br />
inomhus i samma rum, där man vistades såväl dag som natt. När<br />
sedan barnen gått i skolan några år, två år i småskola och max fyra år<br />
i folkskola, var det att börja på tändsticksfabriken som arkfyllare och<br />
svarvpojkar. Det var att gå från skolan till fabriken, från fabriken till<br />
skolan. Nästan alla i Lidköping hade någon anknytning till<br />
Tändsticksfabrikerna. Tändsticksfabriken Sirius hade 1910 hela 425<br />
anställda fördelat på 223 män och 202 kvinnor. Det var de ogifta<br />
kvinnorna som utgjorde arbetskraft på tändsticksfabriken. Många var<br />
11
det som började vid 13 års ålder och arbetade på Sirius i kanske hela<br />
sitt liv.<br />
Fabrikslokalerna var ofta i dåligt skick. Det dröjde många år innan<br />
klädskåp och tvättmöjligheter installerades. Inom<br />
tändstickstillverkningen förekom det ofta bränder och därmed<br />
brännskador. Fosforhanteringen var också problemfylld då man<br />
kunde få fosfornekros som gjorde att man tappade tänderna och<br />
gommen blev anfrätt. I värsta fall lossnade bitar av käkbenet.<br />
Efter andra världskriget bildades en samköpsförening i Lidköping.<br />
Genom att köpa in hela säckar med mjöl, socker, kaffe, lådor med<br />
margarin, tunnor med sill, kunde man hålla priserna nere. <strong>Den</strong>na<br />
kooperativa idé var fördelaktig så länge man hade tillgång till gratis<br />
arbetskraft. Affären höll på i fem år till 1925, då Lidköpings<br />
kooperativa öppnade affär på Skaragatan.<br />
Observera och diskutera: Diskutera utifrån<br />
dina elevers ålder hur livet kan ha sett ut om de<br />
levde på slutet av 1800-talet. Jämför med eleverna<br />
vardag idag. Hur ser dagens arbetsmöjligheter ut?<br />
Vad beror det på? Tips: Besök museets 1920-tals<br />
lägenhet i Ajaxkvarteret.<br />
12