Fördjupning På djupet - Vänermuseet

Lärarhandledning
h) På Djupet
Kort sammanfattning om innehållet: På djupet stoltserar med
sina sex akvarier innehållande vänerfisk, så som Sik, Siklöja, Öring,
Abborre, Lake, Ål, Brax, Björkna, Benlöja, Ullhandskrabba, Kräftor
m.m. Temat tar även upp fiskarens roll och materiella utveckling till
idag.
660 Introduktion
Den här delen berättar om fiskets utveckling kring Vänern samt visar
i sju akvarier de fiskar, smådjur och invasiva arter som lever i sjön.
Mest i ögonfallande är akvarierna, men det finns även många föremål
och modeller om fisket och fåglar vid Vänern.
1

Beskrivning och fakta
Förr var människans liv vid sjön en kamp för överlevnad, med möda
och list, med ljuster och katsor. Vid 1900-talets början kom de första
tändkulemotorerna i Vänerfiskarnas båtar samtidigt som fiskarens
redskap utvecklas snabbt. Familjen knyter inte längre alla nät.
Maskinerna tog vid. Lin har bytts mot bomull, som sen ersattes med
nylon och nu plast. Isladan försvann för ismaskinen. Nedärvd kunskap
om fiskens vanor fick elektroniskt stöd när ekoloden kartlägger
fiskarnas värld. Vänerns vatten har besök från främmande land.
Växter och djur som vi idag ser som naturliga i Vänern, har en gång
förts hit utifrån, avsiktligt eller oavsiktligt. Vissa har liftat ända från
Kina och USA via fartygens ballastvatten. Många är ofarliga men andra
har haft en betydande påverkan på sjön som minken och kräftpesten.
Redan i slutet av 1700-talet såg man att fångsterna minskade i hela
Sverige. Jacob Gyllenborg, en pionjär inom svenska insjöfisket ansåg
att man i framtiden var tvungen att reglera fisket. Gyllenborg belyser
problemen med notdragningen och maskstorleken vid fiske under
lektiden. Nu förtiden begränsas och regleras fisket i Vänern med
antal fiskare, nättilldelning samt olika minimimått och fredningstider.
Observera och diskutera: Reflektera över den
snabba utvecklingen som fisket har genomgåt de
senaste 100 åren.
670 Insekter i strandzonen
Akvarium med insekter, kräftdjur, sniglar och småfisk (innehållet
varierar)
Beskrivning och fakta
Under Vänerns yta breder en mystisk och sagolik värld ut sig. Där
finns både små skogar av möjor och ålnate och kala stenig bottnar.
Men vart man än vänder sig så finns mängder av små spännande
insekter och kräftdjur som lever på botten eller i strandzonen. Djur
som utgör en viktig basföda för många andra, större djur.
Observera och diskutera: Vem äter vem i
naturen? Varför är det så viktigt att bibehålla den
mångfald som finns bland insekterna?
2

680 Skräpfisken
Löja, Stäm, Sarv, Mört, Faren, Björkna och Vimma
Beskrivning och fakta
Fiskarna här i akvariet är ganska lika och tillhör samma familj;
karpfiskar, men de är av olika sort. De med allra rödast fenor heter
Sarv och de med röda ögon heter Mört.
Löja är den minsta av dem och lever ofta i stim. Den har haft en
historiskt viktig roll; guaninkristallerna i fiskens fjäll har använts för att
ta fram oäkta pärlor. Löjan leker i maj-juni i Vänerns
tillrinningsområden, bl a Lidan och där kan man ofta beskåda leken.
Namnet på akvariet ”Skräpfisken” kommer sig av att det är få som
idag bryr sig om dessa mindre fiskar. Idag har vi vant oss vid att äta
stora fina feta fiskar så som lax och öring, men förr hörde dessa sk.
skräpfiskar till vardagsmaten.
Observera och diskutera: Titta i akvariet och
diskutera hur många av eleverna som har ätit
någon av dessa fiskar. Fundera kring om det går
ett ”mode” i vilken fisk man äter. Vilka krafter är
det som ligger bakom ett visst ”mode”?
690 Sittplatsens montrar
Tittskåpen i sittbänken visar diverse fiskeredskap; fiskkasse, sänken,
draglåda, krokar, vindor, nätkavel och nätnålar. Här kan man med
fördel samla gruppen och titta in i det stora akvariet.
Beskrivning och fakta
Fisket förr var mer hantverksbetonat än vad det är idag. Man gjorde
egna krokar, garn (nät). Det mesta i fiskeredskap var något man
skapade själv på gården eller i byn. Numera finns allt att köpa och
fisket har effektiviserats så till den grad att man hellre köper ett
nylonnät som håller i 4 år för att sen köpa nytt istället för att laga.
Observera och diskutera: Vilka
fördelar/nackdelar tror eleverna att det finns med
det moderna nylonnätet i jämförelse med det lin-
eller bomullsnät som man hade förr?
3

700 Nya akvariet
Det största av museets akvarium innehåller fiskar som mört, lake,
braxen, öring, gädda, sutare, gös, abborre (innehållet kan variera). I
luftrummet ovanför akvariet seglar en havsörn och vid sidan om står
storskarven.
Beskrivning och fakta - djuren
Havsörnen har funnits naturligt kring Vänern sedan mycket lång tid
tillbaka, men jagades kraftigt på 1800-talet, då man ansåg att den
plundrade Vänern på fisk och dessutom rövade bort småbarn. Jakten
var så kraftfull att havsörnen försvann som häckningsfågel från Vänern
i nästan 100 år. Efter en intensiv satsning under många år har den till
slut kunnat återvända. Sommaren 2006 fanns minst 8 häckande par i
och kring Vänern och de gav 13 ungar. Havsörnen har sitt bo högst
upp i ett mycket kraftigt träd, eftersom boet kan väga uppemot ett
ton! Exemplaret i utställningen är en ungfågel, som är ca 1-2 år
gammal. Hos äldre örnar är gumpen nästan vit. Vingbredden hos de
fullvuxna havsörnarna kan bli uppemot 2,5 meter.
Om havsörnen ses lite som en statussymbol så har vi motsatsen i
storskarven, hatad av många. Storskarven ses ofta sitta på en sten
och torka sina utbredda vingar. (Fjäderdräkten är inte är lika
vattenavvisande som hos andra vattenlevande fåglar) Skarven äter fisk
och plockar gärna fisk ur nät och odlingar vilket gör den illa omtyckt
av fiskerinäringen. I folkmun har den kallats för ”ålekråka”, därför att
man trott att den äter särskilt mycket ål. Detta stämmer troligtvis
inte, utan den äter mest så kallad skräpfisk (karpfisk), men har
uppmärksammats mest då den fångar ål eftersom den då måste upp
till ytan med bytet. Övrig fisk fångar den under vattnet.
Idag finns inga vetenskapliga bevis för att skarven skulle ha en
betydande påverkan på tätheten av fisk eller att den genom sin
fiskkonsumtion skulle konkurrera ut andra sjöfåglar.
Storskarven häckar i stora kolonier och eftersom avföringen är starkt
frätande dör all växtlighet efter några år i en skarvkoloni. Vissa rön
finns nu att det faktiskt finns någon nytta med storskarven; när all
växtlighet dör på de öar storskarvarna häckat på och fåglarna av
någon anledning lämnar öarna, spolas de rena och blir rena skär.
Rena skär är en bristvara i Vänern och många utrotningshotade
måsarter häckar just på dessa. Havsörnen ser nu dessutom till att det
blir balans i antalet fåglar, genom att äta storskarvens ungar.
På botten av det stora akvariet bor laken, för där är det som kallast.
Fisken kan gå så djupt som ner till 200 meters djup vilket innebär att
4

du skulle kunna finna Laken i Vänerns djuphåla som är 106 meter.
Det innebär att vattnet måste kylas för att laken ska trivas. Laken är
den enda torskfisk i Europa som lever i sötvatten. Den är en omtyckt
matfisk (som inte ska kokas i salt vatten, för då blir köttet segt). Den
äts ofta stuvad. Laken lägger sina ägg mitt i vintern, i decemberjanuari,
när det är som kallast, ca 2 grader varmt i vattnet. Detta kan
jämföras med sutaren som till skillnad mot laken väljer att ta det
lugnt på vintern. Den ligger nergrävd i dyn i en slags dvala och lägger
istället sina ägg mitt i sommaren. Sutaren anses smaka dy och äts
därför inte i Norden, men i övriga Europa är den populär som
matfisk. Sutaren har också en speciell egenskap då den har ett slags
sekret på fjällen som är läkande. Andra fiskar som drabbats av någon
skada kan därför läka bättre om de kommit i kontakt med en Sutare.
Siken är en populär matfisk, och en lokal turistattraktion är att åka ut
till Spiken på Kållandsö och köpa rökt sik. Hos sik har man kunnat
visa att fisken ändrar antalet gälräfständer beroende på vilket vatten
siken lever i, på så vis kan den filtrera vattnet och välja den föda det
finns mest av.
Ända sedan 1200-talet har människan använt sig av älvarna runt
Vänern. En utbyggnad som exploderade under slutet av 1800-talet
p.g.a. vattenkraften för att få mer elektricitet var dammarna. Därmed
minskade Lax och Öringen eftersom de inte kunde ta sig till sina
lekområden uppströms dämmen. Idag pågår åtgärder för att få
tillbaka lax- och öringbestånden, bl. a. har man infört fångstförbud
och restaurerat viktiga lekområden. Som samlingsnamn för alla dessa
laxar och öringstammar använder man namnet vänerlax.
För att se skillnad på lax och öring kan man tänka sig en linje utmed
sidan på fisken. Har den prickar under sidolinjen så är det en Öring.
En annan viktig sak att poängtera är att de odlade vänerlaxarna är
klippta, dvs. att den lilla fenan längst bak på ryggen, precis framför
stjärtfenan, är bortklippt. Detta gör man för att kunna skilja
ursprunglig vänerlax och odlad vänerlax åt. Är ni ute och fiskar och
får upp en vänerlax med denna lilla fettfena kvar, måste ni släppa
tillbaka den! Nu mera ifrågasätter man om det finns någon ursprunglig
öring kvar i Vänern.
Observera och diskutera: Känner eleverna
igen någon av fiskarna? Har de själva fiskat i
Vänern? Vilka fiskar tycker de är godast och spelar
det någon roll om en art blir utfiskad?
5

710 Abborrakvariet
Akvariet innehåller Abborrar.
Beskrivning och fakta
Abborren är en välkänd fisk som kan leva i både näringsrika och sura
vatten. Därför trivs den i många olika vattenmiljöer, från små
skogstjärnar till stora insjöar och är vanligt förekommande från
Europa till Sibirien.
Honan kan väga drygt 4½ kg som mest, medan hanen sällan väger
mer än ½ kg. Vi kan titta lite närmare och försöka räkna ränderna.
Det vanligaste är att abborren har 5-7 ränder, men Vätterns abborrar
kan ha upp till 11 ränder! Dessutom är det som så att om abborren
är mörk, nästan svart, så betyder det att den har levt i mörkare
vatten, och om den är ljus så är det tvärtom så att den har levt i
klarare vatten! Ränderna är alltså en form av kamouflage medan
abborrens vassa fenor fungerar som försvar.
Abborren (Perca fluviatilis) har troligen sitt namn efter sina vassa
gällock och fenstrålar på ryggfenan.
Abborrens popularitet som matfisk kan anas i de många gårdar, byar
och sjöar som innehåller ordet abborre. Den lever i stim och leker
vid islossningen på våren. Med lite tur kan man upptäcka slemband av
ägg i vattnet då. De nykläckta ynglen lever främst av plankton tills de
är 4-12 cm långa. När de blir större övergår de till att äta insekter
som lever på sjöbotten och små kräftdjur. Abborrar som är 12-18 cm
eller större äter andra fiskar - även sina egna yngel!
Abborren kan bli drygt 50 cm och väga runt 3,5 kg. Hanen blir lite
mindre än honan.
Samerna i norra Sverige på 1700-talet kokade skinnet på Abborren
för att tillverka ett kraftigt naturlim. Limmet sägs vara väldigt bra på
att limma ihop olika trädslag vid pilbågstillverkning. Abborrens fjäll
har också används i tillverkningen av smycken under 1700-talet. Då
sammansattes fjällen i fina blom- och bladformer och paletter.
Gösen hör även den till familjen abborrfiskar, men är slankare i
kroppen än vad abborren är. Den blir dock mycket större, uppemot
1,3 m och kan väga närmare 18 kg som mest. Till skillnad mot
abborren kan den inte leva i surt vatten. Gärs tillhör också familjen
abborrfiskar.
Observera och diskutera: Abborren är en av
de vanligaste fiskarna som man stöter på om man
fiskar med metspö. Hur många av eleverna har
metat abborre? Känner någon till ett
gårds/sjönamn med ordet abborre i?
6

720 Det ingen äger, äger kungen
Beskrivning och fakta
1282 gav kung Magnus Ladulås (1275-1290) Gudhems kloster
äganderätt till del i fisket i Tingvallaälven (Klarälven). 1347 beslutade
Riksdagen att Kronan (staten) har äganderätt till Vänern och alla älvar
som rinner ut i sjön. Därefter skall alla som fiskar där, och inte har
klostrens rättigheter, betala en årlig avgift.
I Vänerns närhet grundades under 1100-talet flera
cistercienserkloster, Alvastra, Gudhem, Riseberga och Varnhem.
Beskyddare av klostren och ägare till marken där klostren anlades var
familjer i det blivande Sveriges samhällstopp. Cistercienserorden är
känd för sin starka inriktning mot utveckling av landets
huvudnäringar, fiske och jordbruk. För Vänern och vattendragen runt
sjön innebar detta att alla de viktiga fiskevattnen fick klostren rätten
till.
Riseberga kloster i Närke fick redan 1220 rätten till allt laxfiske i
Värmland men senare fick även de andra klostren del i fisket.
Riseberga var dessutom ägare till en stor del av marken i Värmland
under medeltiden. För Västergötlands och Dalslands del var särskilt
Varnhem stor markägare.
När kungen släppte fiskerätten på den öppna sjön på 1850-talet
började Hammaröborna ett storskaligt fiske efter lax. Dom fiskade
ända ned till Kållandsö.
Fiskelaget bestod förr i tiden oftast av två personer. Vanligtvis ägde
dessa lika stor del i fiskeredskapen och fördelade fångsten lika.
Fångsten förvarades i lösa trälådor i fiskebåten tills man nådde land.
Där förvarades oftast fisken i sumpar eller i iskällare innan den såldes.
Om fiskelaget bestod av två personer och redskapen enbart ägdes av
endera fiskaren kallades kamraten lott- eller partfiskare. Partfiskarens
andel av fångsten varierade då beroende av redskapen vid fisket. Vid
långrev- eller notfiske erhöll redskapsägaren 1/3 av fångsten och
fiskarna delade på resten. Vid nätfiske fick redskapsägaren hälften av
fångsten och resten delades mellan fiskarna. Markägaren deltog sällan
i fisket men fick sin ersättning i pengar. En fisk som var svårsåld och
oftast behölls av fiskaren själv var braxen. Anledningen till detta var
Braxens riklighet på ben och den korta period som fisken klarade av
att lagras innan den blev dålig.
7

Ett vanligt sätt förr var att förvara fisk i sumpar som var placerade i
vattnet vid stranden. Kravet på ”kvalitets fisk” och den bättre
kommunikationen mellan städer har minskat betydelsen av sumpen,
då sumpad fisk ansågs vara av sämre kvalitet.
Skulle man gå längre sträckor kunde man bära fisken på ryggen i
speciella fiskekorgar som var gjorda för att kunna transportera
levande fisk. Den största delen av fiskfångsten från just Kållandsö
såldes på torget i Lidköping. Fisken kunde transporteras dit på flera
olika sätt till exempel via båt eller tåg. Under 1860-talet hade
Kållandsö en tågförbindelse till Lidköping. Det skulle dock dröja till
1890-talet innan fisken fraktades med is. Det dröjer ända tills 1910-
1920 innan ångbåtstrafik övertar trafiken till Lidköping. Numera
fraktas den största merparten av fisk i motordrivna bilar.
Observera och diskutera: Fisket har alltid varit
reglerat antigen via fogden eller markägaren. Ställ
frågan vem hade rätt att fiska var i sjön? Hur ser
det ut idag? Vem har rätt till fisken i våra sjöar? Är
det en gemensam resurs eller vem äger fisken?
730 Långrevsmonter
Monter: Kasse att bära fisken i, Lakekrona i trä, verktyg att tillverka
egna krokar med, vinda i horn och trä, tafsar försedda med krokar.
Beskrivning och fakta
Fisket med långrev sades ha introducerats av inspektorn Anders
Gries på Helltorp, Hammarö, med sin bok utgiven år 1757, men
fisket fanns tidigare. Gries hade 100-250 krokar på en rev på 1-2,5
km. När reven inte längre var av hampa utan av maskinspunnet lin
kunde revarna göras längre. Uppgifter finns om linor på 40-50 km
tvärs över Dalbosjön vid 1800-talets slut. Vid utläggningen av reven
agnades krokarna med levande fisk, som medtogs i sumpar, och
tafsen knöts fast i reven. Efter att reven har legat över natt i vattnet
togs den upp med hjälp av ett hankhorn. Tafsen färgades i ena änden
för att markera vilken fiskare som ägde reven. Denna märkning som
kom väl till pass om reven korsades.
Efter sekelskiftet lärde man sig även att använda uppflötade revar för
fiske av lax och gös. Långrevsfiske var naturligtvis också en utveckling
av krokfisket. Långrevar fanns på 1600-talet och uppflötade långrevar
för öringfiske i Vättern användes redan vid denna tid. Till betet
8

användes löja, siklöja, mört och vimma. Fångsten var mest ål, sik och
lake. Siken togs på 20 famnar djup runt midsommar och Laken runt
sensommaren på 30 -32 famnar. Ål fiskades från pingst till oktober på
bottensatt långrev.
Numera används inte långrevsfisket lika flitigt som förr. En bidragande
orsak till detta är svårigheten att få tillräckligt med agnfisk.
Observera och diskutera: Titta på föremålen i
montern och diskutera hur långrevsfisket gick till.
Finns liknande arbetsverktyg idag?
740 Människor i kubik
På kuberna visas bilder och berättelser av människor som lever och
har levat av fisket vid Vänern. Nils ”Grejen” Axelsson och Thyra
Sjöberg berättar:
Beskrivning och fakta
”Jag var 14 år gammal, år 1943, när jag började fiska på Botten på Kålland. Vi var
åtta lag som vardera bestod av två gubbar. Det var ett slitsamt jobb med sena
kvällar och nätter. Hemma hade vi ju också ett litet jordbruk med några kor,
grisar och hönor, som de andra fiskarna. Vi hade vad vi behövde, men mycket till
fritid blev det inte.
Andra världskriget rasade och bensinen var ransonerad, så det var bara att
använda muskelkraft och ro. Vi fiskade med långrev mellan Kållandsö och
Dalbergså i Dalbosjön, fem mil. Jag fångade lake, gös, gädda, sik och ål. En del
nors med not blev det med. Det var billigare än nät på den tiden. Bommullsnäten
ruttnade om de låg i för länge, och de kunde försvinna i hårt väder.
Bensinen och den konstgjorda isen gjorde livet lättare. Förr stod det isbingar i
varenda vik. I båten la vi jutesäckar över isen så den inte smälte. I ladorna täckte
vi den med sågspån. Då kunde den hålla sig över två somrar. Det var hårt
arbete.”
Nils ”Grejen” Axelsson, Kållandsö 2009
”Det tog tid för fiskarna att åka fram och tillbaka med båtarna. Då blev det ju så,
att de skulle vara nära fiskeplatsen. Fiskarhyddorna började dyka upp runt mitten
av 1800-talet. De var riktigt enkla då. Jag minns att flera fiskelag kunde samsas
om en hydda. När det började bli is i de inre skärgårdarna rustade de sig med
mat för några veckor och flyttade ut till Härön. De for på måndan och kom hem
på fredan, om vädrets makter tillät det. Men ibland kunde de få ligga kvar för
storm eller också frös de inne där, när isen lade sig på vintern.
Jag har glömt vilket år det var men det var allt nära att det hade gått dåligt. Det
var en hård vinter. Gubbarna hade hankat upp näten, som frös till isklumpar så
9

fort de kom i båten. När de var i närheten av Hammarö på hemvägen drev isen
mot land och kilade fast båtarna. Så de fick slita! Med ett väldigt arbete och
mycket tur lyckades fiskarna till slut ta sig i land på västsidan av Hammarö och
bärga både båtarna och näten. Den gången gick det väl!”
Thyra Sjöberg, Söön 1934
På bilderna syns bland annat:
Holger Karlsson
Alice Karlsson
Claes Fröjd
Hilda Fröjd
Mandus Fröjd
Adina Fröjd
August Fröjd
Åke Bengtsson
Sören Jonsson
Lotta Vogler
Daga Ottersten
Anna Gustavsson
Observera och diskutera: Hur har livsstilen
förändrats sedan 30-40-talet. Varför har den här
förändringen skett?
750 Vänerns guld – Siklöjan
Beskrivning och fakta
Nu på 2000-talet är siklöjefisket ett av det mest inkomstbringande
fisket i Vänern. Annat var det förr. Det började med en
miljökatastrof redan 1925 i den Japanska fiskebyn Minamata. Man
upptäckte ett besynnerligt fenomen, nämligen att frigående katter på
stadens gator spontant kunde börja dansa innan de föll ihop och dog
eller föll i vattnet och drunknade. I sig är detta oroväckande men
problemet blev betydligt värre i början på 1950-talet då ”sjukdomen”
börjare visa sig på människorna. Oron och paniken eskalerade 1956
då en epidemi spred sig i staden och ingen visste då vad som
orsakade sjukdomen. Det stod först klart i slutet av året – tungmetall
förgiftning – som följd av allt för stort intag av fisk och skaldjur från
Minamata bukten. Lakvattnet med höga halter av kvicksilver från den
intill liggande kemikaliefabriken utsågs som boven i dramat.
Omfattningen av skadorna lär troligen aldrig bli helt utrett men man
10

eräknar att över 10.000 personer blev påverkade och runt 3000 dog
till följd av skadorna.
Likheten till Vänern kan tyckas slående. Där fanns på 50-talet flera
kemikalie- och pappersmassafabriker som släppte ut kvicksilver i sjön.
I januari 1967 undersöktes fiskare runt Vänern för att se om de
kunde ha drabbats av samma kvicksilverförgiftning som fiskarna i
Minamata. I undersökningen ingick 50 personer och av dem var 10
fiskare från Spiken på Kållandsö. Blodkroppar, blodplasma, hår och
naglar analyserades och resultatet var nedslående, alla fiskare hade
förhöjda halter av kvicksilver i kroppen. Detta resulterade i
alarmerande tidningsrubriker och en dålig försäljning av fisk från
Vänern, en dödsstöt för insjöfisket.
Några år tidigare hade fiskarna i Spiken fått besök av Artur Johansson
från Kalix. Med sig i bagaget hade han kunskapen om hur man skulle
fiska efter siklöjan – det som skulle bli Vänerns guld. Fisken lever
inte av bottenlevande djur som tog upp kvicksilver från marken utan
av små kräftdjur som lever i vattnenmassan. Därför klarade sig
siklöjan från gifterna.
Kunskapen om vart fisken fanns fick Artur Johansson av fiskarna på
Spiken, skötarna (näten) hade han med sig från norr samt sättet att
klämma och bereda rommen. Det skulle dock dröja flera år innan
fisket tog fart på allvar. Runt 1965 fick man fram 700 kg löjrom, sju år
senare var man uppe i hela 5,6 ton.
På bara några år förändras Spikens fiskeläger från en pittoresk idyll
med rangliga träbryggor till en modern och rationell fiskehamn, vilket
resulterat i att på 2000-talet är siklöjefisket ett av det mest
inkomstbringande fisket i Vänern.
Siklöjan fiskades även före 1965 men inte i dessa mängder.
Siklöjan kallas runt trakterna i Lidköping för Sil. Många i Lidköping på
1930-talet trodde att Silen endast fans lokalt i Kinneviken. Det var
faktiskt så att de som bodde på Kållands västra kust sällan fick någon
sil utan blev tvungna att köpa fisken från folk på östsidan. År 1937
klargode dr Orvar Nybelin, dåvarande intendent på naturhistoriska
museet i Göteborg, att silen är en vanlig siklöja som finns i hela
Vänern och i många andra sjöar i Sverige.
Siklöjan är Vänerns näst vanligaste fisk efter norsen (som man också
kan se i akvariet). Siklöjan leker på hösten då den blir könsmogen vid
ett års ålder. Vi har på museet haft en siklöja som var 22 år.
11

Lekperioden är mellan 20 oktober till 15 december och då fiskar
många efter siklöja. Det är den dyrbara rommen man vill åt.
Siken är Vänerns kameleont – lika variabel som Afrikas ciklidfiskar.
Här finns inte variationen i färg och kroppsform utan i storlek och
antal gälräfständer. Trots de olika utseendena är alla sikar i Vänern
mer släkt med varandra än med lika former i Vättern.
Observera och diskutera: Diskutera
miljöföroreningars inverkan utifrån exemplet ovan.
Hur kan det ha sett ut i dag om yrkesfiskarna runt
Vänern fått lägga ner sina verksamheter?
760 Människor i kubik
Anette Berling berättar.
Beskrivning och fakta
”Livet förändrades under 1970-talet. Folk började flytta till staden. Vi flyttade
istället ut på landet, tillbaka till min makes hemtrakter. Det gick inte längre att
hålla på med många olika saker, det gällde att inrikta sig på en. Jag valde att vara
hemma medan Sören satsade på fisket. Eftersom jag var hemma, kunde jag både
ta hand om barnen, som fick det lättare då de slapp lite av arbetet i hemmet, ha
översyn och planera våra inköp. Vi hade varken höns, kor eller grisar. Fisket gav
oss de pengar vi behövde.
Ja, jag hjälpte ju till så mycket det gick inom fisket. När barnen blev större blev
det ju mer. På sommaren röktes det fisk och på hösten beredde jag siklöjans
rom. Jag kunde anpassa mycket av min arbetstid efter familjens behov”.
Anette Berling, Kållandsö 1999
Observera och diskutera: Diskutera hur
landsbygdsmänniskornas verksamheter
förändrades från att ha varit mer varierade med
både jordbruk och fiske till att bli mer fokuserat
till en sak. T.ex. fiske eller mjölkproduktion eller
köttproduktion eller skogsbruk…
12

770 Notfisket
Monter: Modeller av ålderdomliga redskap vid notfiske. Bland annat
vänersnipor, nät, håvar, två slädar och en krake.
Beskrivning och fakta
Noten skiljer sig från ett garn eller nät genom att den dras genom
vattnet, så att den omsluter fisken. Notfisket i Vänern har varit
mycket betydelsefullt från 1600 ända fram till 1880 talet.
Det finns två typer av notar – raka notar och notar med kalv dvs.
med en fångstpåse.
Olika varianter av not har tidigt används för fiske efter nors, lax samt
siklöja för agn på långrevar. En speciell variant av notfisket använde
eldar, som lockbete för fisken, som man tände på berget intill
notkastet. Noten kunde dras med spel på land eller för hand/fot i
vattnet (hasnot) eller med hjälp av en båt. Vid det senare fästes noten
i stranden och roddes runt fisken för att sedan för hand dras in.
Notfiske efter nors försvann redan på 1890-talet, i takt med att näten
ersatte långreven. Siklöjan (silen) fångades mest med not, t ex i
Kinneviken. Silen användes till agn vid revfiske efter lax och gös, men
åts också. Storleken på den fångade silen var 12-16 cm. Björkna, en
utpräglad varmvattensfisk, samlades vintertid i täta stim på sjöns
varmaste ställe. Dessa stånd i någon djuphåla var ofta föremål för
notfiske förr.
1770 klagade Gyllenborg på att ingen förstod att ta hänsyn till fiskars
återväxt och varnade för vinternotning, dvs. att på vintern dra not
efter fisk som samlats i täta stim i någon djuphåla med varmare
vatten. Notfisket var sedan 1882 förbjudet 1 maj – 18 juni för att
skydda lekande fisk. Hösten började med ett nät- eller notfiske efter
gös och gädda. Senare på hösten flyttade fisket delvis ut i till exempel
Brandsfjorden, Dättern, och öppna Vänern där sik fångades med nät.
Vid sikfisket var maskstorleken 90-100 mm sträckt maska (vilket är
större än idag). Först fångades lövsik inne i skärgården, sedan helgesik
(gråsik) lite längre ut och slutligen fetsik på djupt vatten. Fram mot
årsskiftet kunde även mårtenssik fångas. Det rena vinterfisket
bedrevs annars i Dättern och Brandsfjorden med isnät och isnot efter
gös och gädda. För dem som var binäringsfiskare var vinterfisket det
viktigaste.
Notfisket efter gös, abborre och gädda fortsatte att vara viktigt i
Dättern in på 1930-talet då ännu 23 notkast (notplatser) fanns runt
Vänersnäs. På 1950-talet försvann dock notfisket i Dättern, dvs i
samband med att nylonnäten kom.
13

Observera och diskutera: Finns det outtömliga
fiskresurser? Vad behöver man tänka på för att
fisken inte ska ta slut? Vad finns det för
fiskebestämmelser i Sverige/EU idag?
780 För stora fångster
I taket framför det stora akvariet kan man se en ryssja.
Beskrivning och fakta
Ryssjan är ett mycket gammalt fångstredskap som har funnits i
Vänern ända sedan 1100-talet och infördes troligen av
cisterciensermunkarna i Vänern. Den består av en nätstrut
(fångstcylinder) som vanligen är utspänd av 6-7 gjordar (trä eller
plastringar) beroende av storlek. I struten finns två eller fler mindre
nätstrutar (fiskhus) samt en eller flera så kallade fångstarmar. Fisken
kan med enkelhet ta sig in i struten men med svårighet hitta ut. Det
finns stor variation i placering och utformningen av fiskhuset. Till
exempel fanns en stor ryssja runt Hammarö som kallades
Bassängryssjan redan 1896. Den så kallade Storryssjan utvecklas runt
1850-talet i Ölme socken. Båda är så stora att man kan sitta på häst
inuti själva fiskhuset. Fångstarmarna sitter fast på fiskhuset och skall
leda in fisken till fiskhuset. En storryssja kan ha flera armar som är
hundratals meter långa.
Ängsryssjan eller lillryssjan, å andra sidan, är liten i jämförelse med
storryssjan. Den placerades förr i vassområden eller grunda områden
om våren för att fånga gädda och abborre. Vintertid fiskades lake
mellan jul och mitten av januari.
Bassängryssja användes för gös och sattes ut i mitten av maj och togs
upp i början av augusti.
I Storryssjor fångas de flesta av Vänerns fiskar. Dessa sätts ut efter att
isen har gått upp i april och tas upp i slutet av hösten innan isen
lägger sig.
Observera och diskutera: Diskutera hur vida ni
tror att ryssjor är ett bra fiskeredskap eller ej.
Hur vanligt är det för fiskare att använda ryssjor
idag?
14

790 Utterfisket
Föremål fästade på väggen: Utterbräda samt utterlina med drag på.
Beskrivning och fakta
Utterfisket infördes i Vänern omkring 1920 och sker än idag. Fisket
sker med flera drag eller krokförsedda tafsar samtidigt (i Vänern är
bestämmelserna max 10 drag per båt), vilka dras genom vattnet med
hjälp av ett särskilt redskap – utterbrädan. Utterbrädor finns i olika
utföranden. De enklaste består av en kort bräda med en enkel
järnköl, andra har dubbla kölar, som gör att den far fram som en båt i
vattnet. Utterlinan, som går mellan uttern och båten, är fäst vid
brädan så att uttern blir snedställd och strävar ut från båten.
Utterlinan kan vara ända upp till 60 meter lång och försedd med flera
tafsar med flugkrokar eller blanka drag. Ibland sker Utterfisket med
en utterbräda på var sida av båten. Då är utterlinan färst mellan
uttrarna och löper genom en ögla som var fastsatt på masten i lagom
höjd.
På 1920-talet förändrades fisket i och med utterfisket i öppet vatten.
Vänersniporna kom då att byggas till och många anlade en ruff.
Båtarna förlängdes och försågs med kojplatser och man kunde även
hushålla ombord. Tändkulemotorn hjälpte naturligtvis till att
underlätta fisket.
Observera och diskutera: Varför kallas det för
utterbräda? Vad finns det för nackdelar respektive
fördelar med att fisket har förändrats?
800 Från främmande land
I akvariet bor bland annat ullhandskrabbor, ål samt signalkräftor
(antalet kan variera).
Beskrivning och fakta
Ål, Vattenpest, Signalkräfta och Minken tillhör arter som har kommit
in till Vänern.
Ål
Under 1800-talet ryktades det om 30 meter långa sjöormar som
kunde spruta gift i vattendragen i Värmland. Ålen hade då gjort sitt
inträde till Vänern. Det var troligen vid bygget av Trollhänte Kanal år
1800 som ålen kom till Vänern. Därefter erövrade ålen snabbt sjön.
Efter att ha varit utestängd i nästan 9000 år är problemet nu det
15

omvända. Kraftverksdammarnas turbiner utgör ett hindrar för att
ålen skall kunna lämna sjön i ett stycke.
Ålen fortplantar sig i Sargassohavet. Ål larverna driver med
Golfströmmen under nästan tre år och när de når kusten förvandlas
de till glasålar. Vid våra kuster söker sig glasålarna upp i
rinnande vatten. Driften att vandra är mycket stark och ålarna är
skickliga på att ta sig fram, kravlar över land förbi besvärliga forsar
och glider lätt igenom trånga passager.
Ålar som vandrat upp i sötvatten utvecklas till honor och ålar som
stannat i saltvatten eller brackvatten utvecklas till hanar. Vid knappt
tio års ålder förändras ålens utseende kraftigt: ögonen blir stora,
ryggen mörk och buken silverglänsande. Tarmkanalen krymper ihop
och ålen slutar att äta. Den börjar vandra ut mot Atlanten för att
leka.
Signalkräfta och hotet mot Flodkräftan
Vid förra sekelskiftet fanns ca 30 000 bestånd av flodkräfta i Sverige.
Efter att den parasitiska svampsjukdomen, kräftpesten drabbade
Sverige första gången 1907 har antalet flodkräftbestånd kraftigt
minskat. År 2004, fanns ca 1000 bestånd av flodkräftor kvar varav ca
25 procent av dessa finns i Värmland och Dalsland. Det absolut
största hotet mot flodkräftan är därför spridningen av signalkräftan.
Dessa är bärare av kräftpestsvampen och därmed sprider
signalkräftor kräftpesten.
År 1969 gavs tillstånd till utplantering av signalkräftor i stora delar av
södra Sverige men från och med 1994 får man inte tillstånd för
utsättning av signalkräfta i Värmland och Dalsland. Problemet med
illegal utplantering av signalkräfta är mycket påfallande. Via rykten och
konkreta fångster med signalkräftor har man fått en uppfattning om
hur allvarlig situationen är. I Dalsland har man 2004 vetskap om ca 8
kända lokaler med illegalt utplanterade signalkräftor, varav de två
största sorgebarnen är Stora Le och Lelång.
Ullhandskrabban, kommer från början från vattnen mellan
Vladivostok och Kina. Man tror att den har transporterats hit i
fartygens ballastvatten och den upptäcktes i Sverige för första gången
på 1930-talet. I Vänern fann man den första gången 1953 och på
senare år har förekomsten ökat både här och i Mälaren. Förra året
fångades flera hundra ullhandskrabbor i ryssjor här i Kinneviken.
Ullhandskrabban känns igen på den täta borstfilten på benen, den sk
ullhanden. Krabban kan bli ca 15 cm lång inkl. benen.
Den har en fantastisk förmåga att anpassa sig till nya miljöer och
räknas till de 100 mest invasionsbenägna arterna i världen. I Sverige
16

är inte krabban så vanlig som i Tyskland eller England. Där finns
krabban i miljontals och har starkt påverkat den inhemska faunan,
förstör redskap för lokala fiskare och underminerar strandkanter och
dammar. Den har en intressant livscykel och lever största delen av
sitt liv i sötvatten men kräver viss salthalt för att föröka sig. Ännu vet
man inte om krabban kan föröka sig i vattnen utanför Göteborg - om
så är fallet måste den ta sig ner för Göta älv för att fortplanta sig.
Antingen går den då, vilket den kan göra upp till 12 km per dag, eller
så åker den båt… Om man hittar en ullhandskrabba i Vänern kan
man rapportera det till Vänermuseets biologer.
Vattenpesten är ett litet kräftdjur som man knappt ser med blotta
ögat. Första fyndet utanför USA var i Vänern på 30-talet. Den gör
ingen känd skada.
Observera och diskutera: Fundera kring hur en
ny art kan påverka den befintliga faunan i ett
område. Vilka för/nackdelar kan en ny art föra
med sig?
Ålfisket är en viktig resurs för många fiskare
samtidigt som det finns starka indikationer på att
Ålen håller på att ta slut. Borde man förbjuda
ålfisket eller ska man göra slut på den ål som finns
i Vänern?
810 Sjöormens håla
I sjöodjurets håla visas en undervattenfilm och man kan också höra
Axel Eriksson (från Kalvö) berätta om det mystiska väsendet Koffa
samt Lars Madsén intervju med Gustav Alfredsson om den stora
sjöormen i Vänern. I hålan kan man även få se en ål på nära håll.
Beskrivning och fakta
Under 1800-talet ryktades det om 30 meter långa sjöormar som
kunde spruta gift i vattendragen i Värmland. Ålen hade då gjort sitt
inträde till Vänern. Det var troligen vid bygget av Trollhänte Kanal år
1800 som ålen kom till Vänern. Därefter erövrade ålen snabbt sjön.
Efter att ha varit utestängd i nästan 9000 år är problemet nu det
omvända. Kraftverksdammarnas turbiner utgör ett hindrar för att
ålen skall lämna sjön i ett stycke. Därför är det få ålar som lyckas ta
sig till sargassohavet för att reproducerar sig.
Observera och diskutera: Vågar du gå in i
sjöodjurets håla? Finns det sjöodjur i Vänern?
17

820 Fiskedammen
I fiskdammen kan man fiska med magnetmetspön upp olika tygfiskar
som finns i Vänern.
Det är Öring, Lake, Abborre, Gädda, Siklöja.
Beskrivning och fakta
De fiskar som eleverna/barnen kan fiska upp i fiskedamman kan de
sedan leta efter och se i de olika akvarierna.
830 Filmrummet
I filmrummet visas olika filmer som har en anknytning till Vänern och
landskapet som omgärdar. Filmer kan bytas ut efter behov.
Prata med oss om det är något särskilt du söker.
18