Jazzbladet nr 2/12 - Classic Jazz Göteborg

Mässfall på Ö’a -
tropiskt regn lamslog
(nästan) all verksamhet!
2/12 Årgång 34

Solistpriset gick till
unge trummisen
Andreas Svendsen i
Dixie For You
2
Nödorkestern i aktion
Det fanns korv i alla fall..

Organ för
Föreningen Classic Jazz
Göteborg
Redaktör och ansv utg:
Bosse Alftenius
Hovås Enebacke 7
436 58 Hovås
Du är välkommen med
bidrag till Jazzbladet!
Material (helst i elektronisk
form) bör vara red.
tillhanda före 120901
3
Tryckt hos Lindgren & Söner, Mölndal
BLI MEDLEM, STÖD VÅR
MUSIK!
Årsavgift:
Senior: 200:-
Junior (under 30 år) 30:-
Pg 91 60 23 - 5
Classic Jazz Göteborg
Ange namn, adress, tel,
epost och om du spelar
något instrument!
Får du inte vår info via epost?
Vi kanske inte har din adress, eller har en felaktig
dito. Skicka i så fall din adress till:
info@classjazz.se.
Tack på förhand!
JazzblaDet

Som framgår av omslagsbilderna
fick den så hett efterlängtade ”Ö’a
- återkomsten” ställas in på grund
av elementens raseri. Ett ösregn
av rent tropisk dignitet (men bra
mycket kallare än ett dito) gjorde
det omöjligt att genomföra övningen.
Vi hoppas få återkomma
med någon annan muntration som
plåster på såren!
Sommarjazzen på Villa Belparc har
dragit igång. Först ut var Vintage
Jazz Big Band, som i vanlig ordning
gjorde stor succé. Publiken
var lika talrik som entusiastisk -
vädret var denna gång betydligt
vänligare stämt.
Publiken var som sagt månghövdad,
med ett stort antal ickemedlemmar.
Dessa utsattes för
propaganda från våra funktionärer
och förhoppningsvis kommer detta
att resultera i att föreningen får
ett antal nya medlemmar.
4
Redaktörens spalt
Redaktionen i arbete
Tisdagsjazzen i Slottsskogen fortsätter
juli ut - program finns på
mittuppslaget i denna tidning.
Även detta år kommer Classic Jazz
Göteborg att medverka under Kulturkalaset.
Mer därom längre fram
i tidningen.
Jazzhösten är också fullspäckad.
Programmen för både Marieholm
och Kapellet är nu spikade - se
mittuppslaget. Likaså blir det ett
antal jazzkryssningar med Stena
Danica under hösten.
Vi undersöker också möjligteterna
att under hösten ordna någon form
av större konsert med förmånspris
för våra medlemmar.
Som sagt, en hel del på gång
framöver. Vi måste ju leva upp till
ryktet som jazzhuvudstad!
Väl mött på våra arrangemang,
och ha en trevlig sommar!
Bosse Alftenius

Hej alla jazzvänner. Sommaren
står på lur och veckan mellan hägg
och syren blev precis vad min
numera avlidne granne alltid sade
de e då de e som allra bäst .
Fast det tyckte han nog inte det
året en älg hade simmat ut till ön.
Jag minns en vacker vårkväll när
denne person står på trappan till
sitt hus och hamrar med en sked
på en kastrull för att skrämma
bort älgen som lugnt betade av
hans äppleträd och annat godis i
hans trädgård. Det hör till saken
att grannen ifråga var en fena på
att ympa in olika sorters äpplen på
vilda träd och dessutom tullare och
alltså inte särskilt väl sedd på
ön.
I år fyller mopeden 60 år. Det var
alltså den 30 juni 1952 som det
blev tillåtet att köra omkring på en
cykel-liknande företeelse som
gick i högst 30 km i timman. Det
var väl i den åldern man tyckte
att det som förut var hopplösa
tjejer plötsligt var något som var
åtråvärt. Och så kom ju detta med
jazzen på bred front. Jag glömmer
aldrig när min gitarrlärare beslöt
att han skulle lära mig spela
som man gjorde i dixiebanden i
Stockholm!
Mopeden innebar ju att man på
några minuter kunde ta sig (och
banjon) till Götaplatsen och träffa
andra siskor , i synnerhet de
med kjol. Jag upptäckte då till min
förvåning att det var flera där som
släpade på instrumentfodral enbart
för att imponera på brudarna.
5
Ordförandens spalt
Själv släpade jag på 8 kg banjo
därför att jag trodde att alla andra
också släpade på instrument.
Det är något speciellt med
försommaren. Jag spelade
häromdagen på Eggers
uteservering och trodde att jag
satt i skuggan men efter pausen
hade solen hunnit runt hörnet och
plötsligt kroknade både jag och
gitarren av en brännande sol.
Nu är det emellertid laddat
för sommarjazz. Förutom alla
jazzfestivaler har även vi i Classic
Jazz mycket att se fram emot.
Festen på ö-a har återuppstått och
inte nog med det så blir det jazz
både under Kulturkalaset i augusti
och i Slottsskogen på tisdagar hela
sommaren. Och som kronan på
verket Göteborgs Jazzfestival som
jag tror kör på sitt 24:e år.
Sedan skulle jag vilja rikta en
vädjan till alla musiker i vår
förening. Ni måste ställa upp i
nästa års jazztävling. I både gamla
och nya konstellationer. I nästa
tävling kommer nämligen även
Skåne att deltaga. Finalen blir
dessutom i Stockholm. Det skulle
ju vara nesligt om inte jazzens
huvudstad var representerad.
Upp till kamp!
Hunden hälsar.
Vrångö den 5 juni i nådens år
2012.
Mysto

Bert Slättung presenterar glimtar ur
Jazzbladet för
5 år sedan
Skåne tog för andra året i rad hem
segern i jazztävlingen. När juryns
beslut förkunnades stod det unga
bandet Digiti-Minemi-Band med
tenorsaxofonisten Ida Karlsson i
spetsen som segrare. Det beslutet
kom som en fullständig överraskning
för publiken, de flesta var övertygade
om att Mobile Mama Jazz Band från
Göteborg var självklara vinnare.
… För Ida innebar finalkvällen rena
dramatiken. I genomgången före
tävlingen föll Idas sax i golvet och
skadades så mycket att den var
obrukbar. Under tävlingspasset fick Ida
spela på lånad tenorsaxofon, nämligen
Ingvar ”Virren” Alfredssons.
…Digiti-Minemi-Band spelade en
modern, lågmäld, innerlig jazz i Stan
Getz’ och andra stora saxofonisters
anda. Soft balladspel låg också
bandet varmt om hjärtat. … Publiken
ville ha Klas Nilssons Mobile Mama
Jazz Band som segrare och efter
bandets finalspelning trodde alla att det
skulle vinna. … Stilen är en smakfull
blandning av traditionella låtar och lite
swing, som framförs i härligt tempo
och med stor energi. En del låtar
genomsyras också av humor.
Stockholmsbandet Bas-Klas and his ten
Doctors of Syncopation bestod faktiskt
av tolv musiker. … Alla har troligen ett
förflutet i student- och kårorkestrar,
stilen, humorn och sättet att spela var
tämligen studentikost.
6
Återblicken
Lustiga huvudbonader och gester tydde
på detta. Nästan alla låtar spelades i
samma tempo.
(Tore Ljungberg under rubriken ”Unga
musiker intar prispallen”)
10 år sedan
St James Infirmary Diggers … med
kapellmästaren Bo ”Fingers” piano,
Sixten ”Fan-Far” trumpet, Erik ”Kix”
klarinett, Oskar ”Åskan” trummor, Heinz
”Upa” bastuba, Stellan ”Laggen” banjo
och Sven ”Slidan” trombon.
En levande jazzig hyllning till revivaljazzen,
av herrar som verkligen var
med när man satte strängar på banjon.
Tänk att dessa veteraner på över 80
år fortfarande kan svänga på foten!
Inför deras releasekonsert har vi
träffat några av dem. Konserten skall
äga rum i hörsalen på servicehuset
”Näst sista vilan”. ”Fingers” är klädd
enligt det moderna retromodet med
gulnad nylonskjorta och ribbstickad
pullover. Moderiktiga byxor med sydda
pressveck. Det hår som är kvar är käckt
framåtkammat. Inom bekvämt räckhåll
står den kära rollatorn, glatt prydd med
jazziga klistermärken.
… ”Och nu ska ni ha releaseparty
eftersom ni släppt ett nytt album?” –
”Va?” – Konsert och fest för att sälja
grammofonskivan.” – ”Ja, det är vår
första på 43 år, så nog ska det firas
alltid.”
… Nu tillstöter Erik ”Kix” och låter tala
med sig. – ”Det låter fantastiskt bra om
er skiva, men hur klarar farbror att spela
klarinett med bara en arm?” –

”Unge man, man kommer långt med
den rätta känslan, det är den vi har,
rätta känslan. Man måste inte använda
alla klaffar inte.”
… - ”Är det något särskilt problem för
er 70-plussare med att spela?” – Nej,
vad skulle det vara? Jo, alla gubbarna
har ju problem med hörseln. Vi både
hör illa och är ljudkänsliga på en gång.
Ett tag hade alla kraftiga dämpare
och det hände några gånger att vi inte
visste om vi hade slutat eller börjat
spela. … Men vi har löst det så att vi
har en ljuddämpare i ena örat och en
förstärkare i det andra.”
(Ur ett kåseri av Bo Löfgren under
rubriken ”En ny skiva”)
15 år sedan
Jazzhuset har under året prövat med
tidig jazz på lördagarna och sedan
disco efter kl 23. Tradjazzen har svårt
att locka tillräckligt med kapitalstark
publik till vår fina högborg. Det var
på Jazzhuset som vår förening såg
dagens ljus för ca 20 år sedan. West
Side Jazz Club på Kapellet i Långedrag
är för närvarande den mest levande
av våra jazzscener med ett band
varje onsdag. En fortsättning på West
Side var det under sommaren på
Långedrags brygga. Torsdagsjazzen
på Gillestugan blir allt mer sällsynt och
restaurant Weise har lagt ner jazzen till
söndagsmidda’n och hela restauranten.
Skivaffären Pennies from Heaven
har ett eget jazzutbud med olika
grupper på lördag eftermiddag som
är lite modernare, och Rubinen har
haft TubaTrion som underhållning till
fredagsölet under en längre tid. Jazz
i Billdal fortsätter sin verksamhet trots
vissa rykten om motsatsen. Hotell
7
Sheraton prövar med Peoria på
lördagseftermiddagar.
Båten Motala Ström hade
jazzkryssningar med tre av
medlemsbanden och under Takåsarna i
Mölndal är det enligt uppgift jam ibland
fortfarande.
(Dåvarande ordföranden Leif
Erlandsson under rubriken ”TJG
Verksamhet och årskrönika för 1996”)
20 år sedan
Coleman Hawkins, ”the boss of the
tenor”, hade rest till Europa 1934 och
i hans frånvaro växte det upp mer än
ett dussin stora tenorister ur Harlems
asfalt. Nu gick plötsligt ryktet som en
tornado att Coleman Hawkins hade
återvänt och var tillbaka i Harlem. …
Den måndagskvällen var Puss’ klubb
packad med folk … Alla tenorister (som
var lediga) var där och väntade på att
”the Mighty Hawk” skulle göra entré –
Lester Young, Ben Webster, Don Byas,
Bud Freeman. … Jag klämde mig fram
nära scenen för att få en glimt av Hawk
– och där satt ”the King”, fullt upptagen
av en vacker kvinna som han tittade
djupt i ögonen. … Hawk och kvinnan var
djupt inbegripna i ett allvarligt, dämpat
samtal.
Hawk tittade då och då med orörligt
pokerface på var och en av tenoristerna
– Chu, Ben, Don, Lester – när de
applåderades av publiken efter så där
ett dussin chorus var. Men när låten väl
tog slut började man otåligt ropa: ”We
want Hawkins!” ”We want Hawkins!”
Puss Johnson närmade sig Hawks bord
och snackade med honom med allas
ögon på sig.

Sedan kungjorde han: ”Hawk kommer
att spela en annan kväll när han har
luren med sig”. Vilken västgötaklimax!
Men några dagar senare spelade Hawk
in sin sensationella version av ”Body
and Soul” och var återigen obestridligen
Kungen – alla tenorister kopierade det
solot ton för ton.
(Gitarristen i Cab Calloways band
Danny Barker under rubriken ”The Boss
of the Tenor Saxophone”, fritt översatt
av Johnny Korner)
25 år sedan
Under långfredagen och halva
påskaftonen var Vintage Jazz Big
Band på ”träningsläger” i Lyckorna.
Det var Bosse Löfgren som tagit
detta berömvärda initiativ och bjudit
in orkestern till sitt och hustru Ingelas
vackert belägna hus i den gamla trevliga
badorten i närheten av Ljungskile.
Repetitioner (tänk er ett storband
i vardagsrummet!) varvades med
musikalisk frågesport (som Rolf Sundby
sammanställt och som Bosse L. vann)
och långpromenader i det vackra
vårvädret. De långa, njutningsfyllda
måltiderna kryddades med halsbrytande
ordlekar (Anders Winald), fyndigt
skrivna visor (Magnus Bylund) och
av att hela gänget (anfört av Bert
Slättung) släppte loss i ett hiskligt
påsklikt hönshuskackel i Slim Gaillards
gamla ”Chicken rhythm”, och sent på
långfredagskvällen utbröt ett jam som
nog går till historien, inte minst för
Lasse Elfs expressiva pantomim ”Den
publikfriande jazzmusikern”.
(Bert Slättung under rubriken ”Vintage
äggade upp sig med Chicken rhythm”)
8
30 år sedan
Det lär ha varit 1976 som Lennart
Wallin startade den här orkestern vid
sin musikskola för att ge sina elever
och andra intresserade en chans att
spela i grupp. Sättningen varierade
allt efter elevtillgången. Lennart W
ledde själv bandet och bildade likaså
själv hela kompet på el-orgel med
rytmapparat! Som gammal jazzräv
hade han väl tanken att få det till ett
traditionellt storband, och med tiden
fick man faktiskt fram en ganska riktig
instrumentsammansättning.
1980 anställde Lennart W en speciell
repetitör, den temperamentsfulle
trombonisten Edward Gorski, som
visserligen lyckades få oss att låta
bättre än förut (oj vad vi skärpte oss!)
men samtidigt fick oss att förstå att vi
egentligen spelade som pottor hela
högen.
(Bert Slättung - medlem i bandet
1979-86 - om Moving Big Band under
rubriken ”Apropå storband eller Keep
moving!”)

Beckes Kvartett
Becke Hinnerson
031-417943
Bengt Söderberg Sextett
Bengt Söderberg
0522-18716
Dixieland Rednecks
Jan Steneby
031-914806
Fader Bergs New Orleans Band
Bengt Kalin
0301-21168
Foggy Bottom Classic Jazz Band
Anders Linde
031-131864
Gothenburg Swing Society
Erling Engström
0302-14534
Hallelujazz
Jan G Nilsson
033-105689
Happy Jazz Band
Roger Malmstedt
0304-661972
Instant Swing
Ole Jörgensen
031-911345
Jazz Melodians
Claes Nordenstam
031-216240
9
Bandförteckning
Jazz Pirates
Lasse Collin
031-972169
Leopold Jazz Band
Lennart Haajanen
0735-514549
Margo et Trois
Margo Smulders
0709-948025
Max Lager’s NO Stompers
Anders Ekström
0731-019590
More Than Jazz Quartet
Jan Jurland
0733-121207
Mysto’s Hot Lips
Olle Wassén
031-821498
Papa Piders Jazz Band
Bo Lindgren
0707-273840
Peoria Jazzband
Sture Svarén
0302-10952
Red Wing Band
Hans Zakrisson
0322-13307
Riverside Jazz Band
Bertil Hanson
031-401275

Seaside Jazz Band
Christer Svensson
031-931520
Second Line Jazzband
Olof Skoog
0703-131640
Sir Bourbon Dixieland Band
Stig Nilsson
031-910927
Skoogzsällskapet
Hans Skoog
0300-38191
SmokeRings Five
Lennart Johansson
031-917615
Soft & Swing Sextet
Rein Rooseniit
031 - 820734
Sôr Ossbonn´s
Thomas G-son Johansson
031-933194
Spirit of New Orleans
Göran Cronsten
0709-625154
Steamboat Jazzmen
Walter Addison
0703-338389
Stolbandet
Dag Söderberg
031-471233
10
Sweet Six
Bert Slättung
031-477202
Swing Brothers
Lennart Werdell
031-975140
Swing Tarturo
Christoffer Alehed
0702-961076
Swingsexan
Jüri Perem
031-281022
SWINGX
Svante Bergö
0733-223399
Tant Bertas Jasskapell
Bert Slättung
031-477202
The Board Band
Bosse Johnson
031-7602915
The Entertainmen
Jan Hvarfvén
031-7035972
The Novelty Band
Bosse Alftenius
0708-881623
Tina Rahm Quintet
Tina Rahm
0702-544211

Tubabanden
Bert Slättung
031-477202
11
Vintage Jazz Big Band
Bert Slättung
031-477202
Öckerö Big Band
Göran Sandberg
031-961542
Nytt medlemsband?

Jag tänkte börja detta skivtips
med en underbar skiva, Harry
Arnold (1920-71) och ”The
Swedish Radio Studio Big Band”.
Enligt baksidestexten på detta
CD-album är det tidigare outgivna
studioinspelningar från 1956-58.
Jag har hört många Harry Arnoldinspelningar
men detta är nog
de bästa. CD:n heter bara ”Harry
Arnold Studio Sessions 1956-58
Dragon DRCD 296.
Ett annat svenskt storband fast
med 50 år yngre inspelningar är
Bohuslän Big Band. Denna CD är
från 2010 med Colin Towns och
Nils Landgren som gästartister.
CD:n heter Don t Fence Me In ,
inspelad på The ACT Company ACT
9028-2.
Nästa artist känner vi mera som
ledare för ett populärt dansband på
50-talet. Les Brown (1912-2001)
ledde storband från slutet av 30-talet
fram till 80-talet. Höjdpunkten
i karriären var under början av
50-talet. Detta Quadromania-album
med 4 CD omfattar perioden 1946-
53 och heter ”Les Brown, Perdido”
Membran 222421-444/A-D. Som en
kuriositet kan nämnas att Doris Day
började sin vokalistkarriär hos Les
Brown 1940.
Alltid lika trevliga Dutch Swing
College Band gav 1985 ut en CD
för att fira sina 40 år. Skivan heter
Digital Anniversary, 40 Years
DSCB . Philips 824 585-2.
12
Leifs skivtips 2/12
Ännu en icke-storbandsskiva. Lite
mindre format men med en jätte till
artist, nämligen Bill Evans (1929-
80). Philly Joe Jones (dr) och Eddie
Gomez (b) medverkar också. CD:n
heter ”California Here I Come (The
Village Vanguard Sessions 1967)”.
Verve VE2-2545.
Nästa skiva fick på sin tid (1957)
fem stjärnor I Down Beat. Ett
storband med ”Johnny Hodges
(1907-70) And The Ellington
Men” spelade in LP-skivan ”The
Big Sound”, Poll Winners Records
27227. CD:n innehåller dessutom 4
oktett-inspelningar som bonus.
Harry James (1916-83) var inte
bara en superb trumpetare och
filmstjärna utan också en habil
storbandsledare under många år.
Denna CD är en liveupptagning från
tidigt 60-tal och heter bara Harry
James . Skivmärke EchoJazz EJCD
10.
Lite mera svenskt och till och med
göteborgskt. Basisten Gunnar
Johnson (1924-2004) ledde 1957-
59 en utmärkt kvintett med bl.
a. Erik Norström (tenorsax) och
Jan Johansson (piano). Kvintetten
kompletterades med Sonya
Hedenbratt. Skivmärke Dragon
DRCD 335.
Nästa skiva är både märklig,
underbar och annorlunda. Modern
Jazz Quartet spelade 1962 in
Lonely Woman på Atlantic
90665-2.

Nostalgin slår till i nästa skiva.
Det är svårt att definiera något
speciellt att peka på som gör detta.
Det måste vara en kombination av
minnen och intryck som fastnat
på ett obegripligt sätt. Detta var
en lång inledning till det näst sista
albumet i detta skivtips. Ännu ett
storband naturligtvis. Nostalgin
står Artie Shaw (1910-2004) för
med skivan Artie Shaw And His
Orchestra, Personal Best med bl.
a. Billie Holiday i den första låten.
Numren är från 1938-45. Skivmärke
Bluebird 74321101542.
13
Avslutningsvis ett album med
multisaxofonisten Charlie Ventura
(1916-92). På detta 4-skivors
album spelar han sopran-, alt-
, tenor-, baryton- och bassax.
Albumet, ”Bop for The People”, var
ett försök att lansera bopmusik på
ett lite mildare sätt. De fyra CDskivorna
heter ”Charlie Comes
On”, ”High On An Open Mike”, ”I’m
Forever Blowing Bubbles” och ”The
Legendary Pasadena Concert .
Skivmärke Proper P1261-1264
(Properbox 41).

14
Föreningen
Classic Jazz Göteborgs
aktiviteter 2012
Villa Belparc, Slottsskogen
12.6 Vintage Jazz Big Band
19.6 Papa Pider’s Jazz Band
26.6 Dixieland Rednecks
3.7 Swingbrothers
10.7 Gothenburg Swing Society
17.7 Sir Bourbon Dixieland band
24.7 Riverside Jazzband
31.7 The Novelty Band
Kulturkalaset, Kungstorget
14.8 Swingbrothers
15.8 Max Lager’s N.O. Stompers
16.8 Peoria Jazz Band
17.8 Sir Bourbon Dixieland Band
18.8 Gothenburg Swing Society
s/s Marieholm
4.10 Seaside Jazzband
1.11 SWINGX
6.12 Sir Bourbon Dixieland Band

15
Stena Danmark
12.9 Peoria Jazz Band
10.10 Tina Rahm Quintet
14.11 Instant Swing
12.12 Red Wing
Restaurang Kapellet
12.9 Max Lager’s N.O Stompers
19.9 The Novelty Band
26.9 Skoogzsällskapet
3.10 Sweet Six
10.10 Papa Pider’s Jazz Band
17.10 The Red Wing Band
24.10 Dixieland Rednecks
31.10 Tina Rahm Quintet
7.11 Stolbandet
14.11 Happy Jazzband
21.11 Soft & Swing
28.11 Foggy Bottom Classic Jazz Band
5.12 Peoria Jazz Band
12.12 Gothenburg Swing Society
19.12 Swingbrothers

Down by the Riverside
är titeln på boken om den
traditionella jazzen i Göteborg. Ett
fåtal ex finns kvar till salu. Info se
www.jazzhistoria.se
Titeln är förstås hämtad
från den mycket kända sången
med samma namn. Den påstås i
åtskilliga källor vara känd sedan
amerikanska inbördeskriget på
1860-talet:
’Down by the Riverside’ is, of
course, one of the oldest of the
Negro spirituals, coming out of the
South in the years following the
Civil War. (Pete Seeger)
”Down by the Riverside” has a long
history and was known in Civil War
times. It was sung by both whites
and blacks. The line ”I ain’t goin’
to study war no mo’” perhaps
originated about this time. Slaves
from the American South adopted
this song as a work song and
added many lines to it from other
spirituals. It has endured far into
modern times with little changes
since. (Wikipedia – inte alltid helt
tillförlitlig källa…)
A very old spiritual that was
originally known as Study War
No More. It started out as a
song associated with the slaves’
struggle for freedom, but after the
American Civil War (1861-65) it
became a very high-spirited peace
song for people who were fed up
with fighting. (Grove Music)
16
Ingemar W om sången
”Down By The Riverside”
Det är mycket möjligt att
dessa påståenden är riktiga,
men det finns inga källor som
styrker att sången verkligen
var känd så tidigt. Den danske
fredsforskaren Holger Terp har
publicerat en uppsats (http://
www.fredsakademiet.dk/library/
riverside.pdf) med titeln ”Aint
Gonna Study War No More”, där
han grundligt redogör för de
många sånger som bär namnet
”Down by the River(side)” och
de många alternativa titlarna (”I
Ain’t Gonna Lay Down My Burden”,
”Study War No More” m.fl.). Han
lägger stor vikt vid den pacifistiska
texten, men framhåller också att
anknytningen till amerikanska
inbördeskriget är tveksam.
Det första kända skriftliga
belägget är ett par tidningsnotiser
från Atlanta som recenserar en
väckelsekampanj med den vite
evangelisten Billy Sunday 1917.
Denna mötesserie var remarkabel
eftersom Sunday beslöt att ordna
ett framträdande med svarta
deltagare, något som i början
mötte motstånd från såväl svarta
som vita. Den vita pressen var
däremot överväldigande positiv
till de svarta sångarnas insatser.
En tidningsrubrik (Atlanta
Constitution, 7 december 1917)
kallade öppningsmötet för ”a Great
Musical Festival under Spell of
Negro Melody”:
”Down by the Riverside”, the
greatest of the songs, and the
one that was received most

enthusiastically by the audience,
was sung before Billy Sunday
reached the tabernacle, and when
he came in he requested that they
repeat it.
Uttrycket “the greatest of the
songs” tyder väl på att den var
etablerad och välkänd för publiken,
men den finns inte tidigare
dokumenterad i skrift eller på
skiva.
Billy Sundays dirigent
och musikledare var Homer
Rodeheaver, som 1918 gav ut
Plantation Melodies. Där trycktes
”Down by the River-Side” för
första (?) gången med text och
noter. Rodeheaver spelade också
in den 1923 med titeln ”Down by
the River Side”. Den inspelningen
är anmärkningsvärd eftersom
besättningen var blandad. (Av
denna anledning finns några
nummer av Rodeheaver med i
Dixon, Godrich & Rye’s ”Blues &
Gospel Records”, som annars bara
tar upp svarta artister.)
Rodeheaver var inte den förste
som spelade in ”Down By the
Riverside”. Fisk University Jubilee
Singers var först (1920) med titeln
”I Ain’t Goin’ to Study War No
More”.
Den mig obekante John J. Nolan
skrev text och musik till ”Down by
the River Side” som publicerades
1902. Denna sång har varken
religiöst eller pacifistiskt innehåll
– det är en kärlekssång av den
typ som var populär vid den tiden.
Ändå får Nolan ibland äran av att
ha komponerat melodin, som inte
har den minsta likhet med ”vår”
Down by the Riverside.
De första rena jazzinspelningarna
av religiös musik stod Sam
17
Morgan’s Band för 1927, då åtta
låtar spelades in för för Columbia,
under skivbolagets två ”field trips”
till New Orleans. Det var bolagets
önskemål att rida på vågen med
svart religiös musik på skiva. Tre
av numren var religiösa, ”Sing
On”, ”Over in the Gloryland” och
”Down by the Riverside”. Det var
många som reagerade negativt:
sådana melodier skulle inte spelas
i syndiga jazzsammanhang. Enligt
uppgift var det första och sista
gången bandet spelade dessa
melodier.
Det finns två varianter av text
och melodi i versen. Sam Morgans
version lyder ”Down by the
riverside I gonna lay my burden
down”, medan den vanligare
varianten är “Gonna lay down my
burden, down by the riverside”.
Melodi och ackordföljd är också
olika. Morgans vers är snarlik
”Do Lord”. Kanske finns det ett
samband.
Bunk Johnson spelade in låten
med den alternativa titeln den 11
juni 1942, men det ansågs tydligen
opassande att använda denna
pacifistiska titel när USA just hade
gått med i andra världskriget. Den
gavs därför ut som ”Down By the
Riverside”.
En mer omfattande artikel
om ”Down by the Riverside”
kommer at ingå i boken Jazz at
Vespers – Jazz och Religion, som
förhoppningsvis kan publiceras
under året på eget förlag. För att
säkra utgivningen tar jag tacksamt
emot förhandsbeställningar à 200:-
! Se www.jazzhistoria.se för info!
Ingemar Wågerman

Vi deltog 2011 med 12 band som
spelade och underhöll på Gustav
Adolfs Torg. Publiken njöt och alla
orkestrarna gjorde bra ifrån sig.
När det gäller Kulturkalaset är
dock inget givet och det blir ingen
upprepning på G.A. torg utan sent
omsider så har vi fått fastlagt att
vi blir ett inslag på Kungstorgets
STORA SCEN under 5 dagar.
En enastående möjlighet att få
visa upp oss och vår musik för
en stor, bred publik från hela
Västsverige. Av tidsmässiga skäl
så har vi inte kunnat gå ut med
någon intresseanmälan enligt
gängse modell utan några populära
band har tillfrågats och kommer
att spela och underhålla publiken
under 5 dagar, 14-18 augusti varje
dag mellan 14 och 15.
De band som representerar
Föreningen Classic Jazz Göteborg
dessa dagar är:
14/8 SWING BROTHERS
15/8 MAX LAGERS NEW ORLEANS
STOMPERS
16/8 PEORIA JAZZBAND
17/8 SIR BOURBON DIXIELAND
BAND
18/8 GOTHENBURG SWING
SOCIETY
18
Classic Jazz på Kulturkalaset
14-19 augusti 2012
Säkerligen är det några
bandledare som tycker ja, men
vårt band då ???? Ibland är det
så att det varken finns praktiska
eller tidsmässiga möjligheter att
överadministrera i rättvisans
namn utan bandsättning måste
ske snabbt.
Redan när ni läser detta jazzblad
har informationen om vår
programpunkt Klassisk jazz
på Kungstorget - gått i tryck för
flera veckor sedan i det officiella
programmet för kulturkalaset.
MEN, mina vänner, vi syns
och vi hörs och välkomna ner
till Kungstorget och lyssna
på fin klassisk jazz under
kulturkalasveckan.
Hans Westerström

Bandet som lyfter fram
jazzevergreens från det glada
30-talet, musik komponerad av
Gershwin, Carmichael, Cole Porter
m.fl.
Musiken som framförs akustiskt
innebär att vi inte förstärker
i onödan, utan publiken har
möjlighet att prata med varandra
utan att höja rösten alltför mycket
och vi spelar alltid i dansanta
tempon.
Bandet kompletterar verkligen det
utbud av musik som Classic Jazz
har att erbjuda vår jazzälskande
publik.
19
Nytt medlemsband 1:
Jazz Melodians
Vi spelar de melodier som hänger
kvar i medvetandet långt efter det
att festen är slut. Vårt motto skulle
nog kunna vara; Melody comes
first.
Bandet har följande sättning:
Trumpet: Pelle Wetterlundh
Trombon: Claes Nordenstam
Piano: Christer Åkerskog
Banjo: Bo Eriksson
Bas: Gunnar Jansson
Trummor: Jan Skårman

På sin tid härskade Modern Jazz
Quartet på många jazzfestivaler
och konserthus och många gånger
har vi väl lyssnat till Milt Jackson,
John Lewis, Percy Heath och Kenny
Clarke. Jag hörde dem första
gången i Köpenhamn 1956. Denna
konsert innehöll också Lester
Young, Miles Davis, Bud Powell m
fl.
Percy Heath var den som överlevde
övriga i bandet och han avled
2005. Strax före sin död spelade
han på Nefertiti i Heath Brothers
(med bröderna Jimmy och Tootie)
och undertecknad var där, jag
visade mina bilder från 1956, rönte
stor entusiasm och fick till och
med hans autograf! MJQ spelade
en härlig sofistikerad kammarjazz
och var nästan alltid välklädda i
smoking. Det var tider det!
20
Nytt medlemsband 2:
More Than Jazz Quartet (MJQ)
För att vara litet rolig på
Göteborgska och utan vidare
jämförelser med ovanstående band
så har nu ett nytt band sett dagens
ljus med namnet
More than Jazz Quartet
också förkortat MJQ.
Bandet består av 6 musikanter från
Göteborgsområdet och är ett så
kallat medlemsband i Föreningen
Classic Jazz Göteborg. Till hösten
hoppas vi på att få visa upp oss
på Kapellet och andra jazzställen
och inriktningen är dansvänliga
jazzklassiker med härlig swing.
Jan Jurland

Nisse föddes i Stockholm 1925.
Han begravdes på Västra
kyrkogården i Göteborg den 18
april i år.
Nisse Wannefalk var en
av Göteborgs framstående
jazzpianister. Mycket harmonikunnig,
med lite modernare
klanger. Dessutom spelade han
bas, arrangerade, komponerade
och ledde storband.
Nisse kom till Göteborg i början
av 1960-talet. Han spelade på
Liseberg under många år, bl.a.
med Edith Segerstedts orkester.
En av Nisses stora insatser var
att han ledde Öckerö Storband
från slutet av 1970-talet ända
fram till1999. Detta kompetenta
storband spelade på hans
begravning.
Nisse spelade också med många
mindre grupper. På 1990-talet
bildade han en egen kvintett
med bl.a. Toivo Sandberg på
bas, Kjell Albertsson på trombon
och undertecknad på tenor.
Nisse arrangerade gruppens hela
repertoar.
En favoritsyssla Nisse hade
var att delta i tisdagsjammen på
Nefertiti. Han satt alltid bredvid
flygeln och hoppade in med
grupper med de mest skiftande
stilar.
21
Nisse Wannefalk död
Under 1990-talets början
deltog Nisse i arbetet med
kulturföreningen Plankan vid
Vasaplatsen. Han jobbade där
tillsammans med bl.a. Becke
Hinnerson och Lennart Wallin.
I början av 2000-talet mottog
han ett stipendium från Plankans
verksamhet. Detta skedde
i samband med en konsert
som Becke anordnade på
Konstmuseet.
Under senare år hade Nisse
svårt att klara pianospelet av
fysiska orsaker. Han spelade då
elbas i olika mindre grupper. I
Kungsbacka deltog han i Three
Generations med bl.a. Heinz
Bunse på gitarr och Bernt-Åke
”Frasse” Fransson på dragspel och
en sångerska kring tjugo. Den
sista grupp, som Nisse spelade
bas med, var Bibi and Jazz
Friends i Kungsbacka.
I och med Nisses bortgång har
Göteborg och Kungsbacka blivit
lite fattigare som jazzstäder.
Frid över hans minne.
Lasse Elf

Django Reinhardt har förtrollat och
inspirerat många generationer av
jazzälskare i allmänhet och gitarrister
i synnerhet med sitt fantastiska
bemästrande av gitarren.
Django föddes 24 januari 1910 i
Liberchies, Belgien. Han föddes in i
den fria, nomadiserande liv som
hans romska föräldrar omfattade.
Vid åtta års ålder bosatte sig hans
mors klan i Choisy i närheten av
den ring av befästningar som omgav
det gamla Paris.
Han hade inte några ”västerländska”
kläder eller bodde i ett riktigt
hus innan tjugoårsåldern.
De franska romerna, ”Manouches”,
levde i sin egen värld. Deras tro
var baserad på gammaldags vidskeplighet,
och de hyste en djup
misstänksamhet mot allt nytt.
22
Django Reinhardt -
manouchejazzens fader
Django växte upp i denna värld
av motsättningar, med en fot i
den moderna världsstaden Paris
och den andra i det gammaldags
manouche-livet.
Fastän Django föddes i fattigdom
hade han en förfinad personlighet,
vilken kom att avspeglas i
hans musik.
Redan tidigt attraherades Django
av musik. Han fick sitt första
instrument som tolvåring, en
gitarrbanjo, av en granne som
noterat hans intresse och fallenhet
för musik. Han lärde sig
snabbt att spela genom att se på
andra musiker och härma deras
fingersättning. Knappt tretton år
gammal fick han sitt första ”gig”
tillsammans med dragspelaren
Guerino på ett danshak på Rue
Monge.

Karriären gick vidare - han gjorde
sin första grammofoninspelning tillsammans
med dragspelaren Jean
Vaissade.
Den 2 november 1928 tog Djangos
liv en ny vändning: hans husvagn
fattade eld och en explosionsartad
brand blev följden. Django och
hans unga fru lyckades ta sig ut
levande, men Django hade svåra
brännskador på vänsterhanden
och högra sidan av kroppen.
Först ville läkarna amputera hans
högra ben, men Django vägrade
blankt. Han flyttades till ett konvalescenthem
där omvårdnaden
var så god att benet kunde räddas.
Django var bunden till sängen i 18
månader.
Under den tiden fick han en gitarr,
och med stor beslutsamhet utvecklade
Django en helt ny fingersättning
uppbyggd kring de två fingrar
på vänsterhanden som fortfarande
hade full rörlighet.
Ringfinger och långfinger var
permanent böjda mot handflatan
och kunde bara användas i mycket
begränsad omfattning. Hans solospel
utfördes enbart med pek- och
långfingret!
Django influerades starkt av jazzmusiker
som Eddie Lang/Joe Venuti,
Ellington och Armstrong. Den
här nya musiken satte djupa spår i
Djangos medvetande - den visade
sig vara en perfekt grund för hans
enastående improvisationstalang.
23
Djangos talang var mångfasetterad:
han har lämnat efter sig ett
stort antal originalkompositioner
med vackra melodier och subtil
harmonik. Han kunde emellertid
inte läsa eller skriva noter utan var
hänvisad till att låta andra fästa
hans idéer på notpapper.
1934 skulle bli det viktigaste årtalet
i Djangos liv: Franska Hotkvintetten
bildades! Ursprunget till
kvintetten var ett slumpartat möte
med violinsten Stéphane Grappelli.
De båda ingick i ett fjortonmannaband
som engagerats för att spela
till tedans på Hotel Cambridge.
I bandet ingick också bl a gitarristen
Roger Chaput och basisten
Louis Vola.
I pauserna gick Django avsides
för att ”leka” på gitarren. En dag
anslöt Grapelli, och båda blev så
förtjusta i det musikaliska resultatet
att det fortsatte, nu med tillägg
av Chaput på gitarr, Vola på bas
och så småningom Djangos bror
Joseph på gitarr. På det obskyra
skivbolaget Ultraphone gjordes
deras första inspelningar: Dinah,
Tiger Rag, Lady Be Good och I Saw
Stars. Skivorna gjorde braksuccé!
Succén följdes av hundratals inspelningar
och gruppen fick snabbt
en stor mängd aficionados på båda
sidor av Atlanten.

Vid krigsutbrottet 1939 turnerade
kvintetten i England. Django
återvände till Paris medan Grapelli
stannade i England. Under kriget
framträdde Django och gjorde en
mängd inspelningar med klarinettisten
Hubert Rostaing som
ersättare för Grapelli. På något
sätt lyckades Django undvika det
öde som drabbade många romer:
Hitlers koncentrationsläger. Efter
kriget återförenades Django och
Grapelli för liveframträdanden och
inspelningar. Django gjorde en kort
turné med Ellington men återvände
snart till Paris där han fortsatte sin
karriär fram till 1951, då han drog
sig tillbaka till den lilla byn Samois
sur Seine - idag platsen för en årlig
Djangofestival, som drar en mångtusenhövdad
publik - se tidigare
Jazzblad för reportage därifrån!
24
Den 16 maj 1953 avled Django
av en massiv hjärnblödning. Hans
musik framstår än idag som lika
spännande, nyskapande och vital
som när den skapades.
Djangos musik lever i högönsklig
välmåga och omfattas med allt
större intresse av yngre musiker,
som också bygger vidare på
manouche-traditionen. Några
exempel är vår svenske Gustav
Lundgren, danska PS Swing Band
och de franska Caragoss och
Niglophony - alla fyra banden kan
avnjutas på Youtube.
Bosse Alftenius
Le Quintette du Hot Club de France

Snart slår portarna upp för den
24e upplagan av Göteborgs
Jazzfestival. En hel del spännande
saker kommer att ske bl a i form
av att några gamla trotjänare
till spellokaler försvinner och
nya kommer till. En viktig del av
festivalens karaktär har varit att
blanda små, mysiga och gemytliga
lokaler med större scener för att
få en bredd som passar så många
som möjligt.
Dock har det med tidens tand
visat sig att de flesta av festivalens
besökare hellre väljer en stor
spellokal där man både ser och
hör orkestrarna bättre. Därför
kommer vi i år inte att använda
oss av Skojarbacken eller Parken
utan har valt att lägga till det
gamla danspalatset på Scandic
Opalen istället. På Opalen är
publikkapaciteten ca 700 personer,
där finns restaurang och bar och
det kommer byggas upp en scen
med bra ljud och ljus. Tillsammans
med den gamla populära scenen
Valands festvåning och de två
scenerna på Elite Park Avenue
Hotel finns det alltså plats för en
totalt sett större publikskara än
tidigare år…och ingen ska behöva
trängas.
Men ni undrar kanske vilka som
kommer att spela på festivalen?
Jo… Som vanligt kommer det
bli en salig blandning av gamla
publikfavoriter och nya band och
artister där några spelar i Sverige
för första gången.
25
Göteborgs Jazzfestival för
tjugofjärde gången
24-26 augusti!
Till de gamla jazzrävarna
räknas absolut danska New
Orleans Delight med sångerskan
Marilyn Keller från USA. De
gjorde stor succé på festivalen
förra året och det finns ingen
anledning att tro att det inte
blir så i år igen. Från England
kommer banjoisten Jim
Machintosh and the Jazzaholics
som var här för några år sedan.
Jim känner vi från tiden med Phil
Mason och Max Collie. På mångas
begäran kommer klarinettisten
Adrian Cox tillbaka, även denna
gång som solist med olika band
under festivalen.
För första gången i Sverige
kommer, från Danmark,
Brassflavour, ett gäng unga
killar som spelar New Orleans
jazz bättre än de flesta. Även
Holländska Jazz Connection
besöker Sverige för första
gången med sin Jump N’ Jive
show. För er som gillar musiken
förknippad med Nat King Coles
klassiska trio, kommer Larry
Franco Trio från Italien med råge
tillgodose era behov. Bluesen
representeras av Georg Kilby JR
Band från USA och Göteborgs
stolthet Gumbo.

Den svenske jazzikonen Hacke
Björksten står för de mer moderna
tongångarna. Hacke, som bl a
spelat med Jan Johansson, Åke
”Kometen” Person och Roffe
Ericsson. Lägg därtill alla andra
långväga och lokala, stora och
mindre stora band (Second Line
Jazzband, Vintage Jazz Big Band,
26
Jesses NO Stompers, Max Lagers,
Mystos m fl.), paraderna på
Avenyn, jamsessions och allt det
andra som hör en jazzfestival till,
så…Vi tror detta kommer bli en
riktig höjdarfestival!
Dessa kommer att delta på Göteborgs Jazzfestival
2012
New Orleans Delight (Danmark)
Marilyn Keller (USA)
Gentleman Jim McIntosh and the Jazzaholics
(England)
Jazz Connection (Holland)
Brass Flavour (Danmark)
Larry Franco Trio ”Nat King Cole Tribute” (Italien)
George Kilby JR Band (USA)
Second Line Jazzband
Hacke Björksten
Adrian Cox (England)
Max Lagers New Orleans Stompers
Trevor ”Fingers” Williams (England)
Gumbo
Mystos Hot Lips
Jesses New Orleans Band feat Isabella Lundgren
Vintage Jazz Big Band
Sir Bourbon Dixieland Band
Swing Tarturo
Arne Murby Trio
Papa Piders Jazzband
Foggy Bottom Classic Jazz Band
Happy Jazzband
Sweet Feet
Välkomna till Göteborgs Jazzfestival i slutet av augusti
2012!
Önskar Ulf, Jesper och Niklas
För biljetter, förmånliga hotellpaket, info om band,
orkestrar och artister, spelscener mm, besök
hemsidan www.gothenburgjazzfestival.com eller ring
031-91 12 56

27
Second Line -
ett moget ungdomsband!
Brass Flavour
från Danmark

Marilyn Keller
Hacke Björksten