25.09.2013 Views

Jazzbladet nr 2/12 - Classic Jazz Göteborg

Jazzbladet nr 2/12 - Classic Jazz Göteborg

Jazzbladet nr 2/12 - Classic Jazz Göteborg

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

Mässfall på Ö’a -<br />

tropiskt regn lamslog<br />

(nästan) all verksamhet!<br />

2/<strong>12</strong> Årgång 34


Solistpriset gick till<br />

unge trummisen<br />

Andreas Svendsen i<br />

Dixie For You<br />

2<br />

Nödorkestern i aktion<br />

Det fanns korv i alla fall..


Organ för<br />

Föreningen <strong>Classic</strong> <strong>Jazz</strong><br />

<strong>Göteborg</strong><br />

Redaktör och ansv utg:<br />

Bosse Alftenius<br />

Hovås Enebacke 7<br />

436 58 Hovås<br />

Du är välkommen med<br />

bidrag till <strong><strong>Jazz</strong>bladet</strong>!<br />

Material (helst i elektronisk<br />

form) bör vara red.<br />

tillhanda före <strong>12</strong>0901<br />

3<br />

Tryckt hos Lindgren & Söner, Mölndal<br />

BLI MEDLEM, STÖD VÅR<br />

MUSIK!<br />

Årsavgift:<br />

Senior: 200:-<br />

Junior (under 30 år) 30:-<br />

Pg 91 60 23 - 5<br />

<strong>Classic</strong> <strong>Jazz</strong> <strong>Göteborg</strong><br />

Ange namn, adress, tel,<br />

epost och om du spelar<br />

något instrument!<br />

Får du inte vår info via epost?<br />

Vi kanske inte har din adress, eller har en felaktig<br />

dito. Skicka i så fall din adress till:<br />

info@classjazz.se.<br />

Tack på förhand!<br />

<strong>Jazz</strong>blaDet


Som framgår av omslagsbilderna<br />

fick den så hett efterlängtade ”Ö’a<br />

- återkomsten” ställas in på grund<br />

av elementens raseri. Ett ösregn<br />

av rent tropisk dignitet (men bra<br />

mycket kallare än ett dito) gjorde<br />

det omöjligt att genomföra övningen.<br />

Vi hoppas få återkomma<br />

med någon annan muntration som<br />

plåster på såren!<br />

Sommarjazzen på Villa Belparc har<br />

dragit igång. Först ut var Vintage<br />

<strong>Jazz</strong> Big Band, som i vanlig ordning<br />

gjorde stor succé. Publiken<br />

var lika talrik som entusiastisk -<br />

vädret var denna gång betydligt<br />

vänligare stämt.<br />

Publiken var som sagt månghövdad,<br />

med ett stort antal ickemedlemmar.<br />

Dessa utsattes för<br />

propaganda från våra funktionärer<br />

och förhoppningsvis kommer detta<br />

att resultera i att föreningen får<br />

ett antal nya medlemmar.<br />

4<br />

Redaktörens spalt<br />

Redaktionen i arbete<br />

Tisdagsjazzen i Slottsskogen fortsätter<br />

juli ut - program finns på<br />

mittuppslaget i denna tidning.<br />

Även detta år kommer <strong>Classic</strong> <strong>Jazz</strong><br />

<strong>Göteborg</strong> att medverka under Kulturkalaset.<br />

Mer därom längre fram<br />

i tidningen.<br />

<strong>Jazz</strong>hösten är också fullspäckad.<br />

Programmen för både Marieholm<br />

och Kapellet är nu spikade - se<br />

mittuppslaget. Likaså blir det ett<br />

antal jazzkryssningar med Stena<br />

Danica under hösten.<br />

Vi undersöker också möjligteterna<br />

att under hösten ordna någon form<br />

av större konsert med förmånspris<br />

för våra medlemmar.<br />

Som sagt, en hel del på gång<br />

framöver. Vi måste ju leva upp till<br />

ryktet som jazzhuvudstad!<br />

Väl mött på våra arrangemang,<br />

och ha en trevlig sommar!<br />

Bosse Alftenius


Hej alla jazzvänner. Sommaren<br />

står på lur och veckan mellan hägg<br />

och syren blev precis vad min<br />

numera avlidne granne alltid sade<br />

de e då de e som allra bäst .<br />

Fast det tyckte han nog inte det<br />

året en älg hade simmat ut till ön.<br />

Jag minns en vacker vårkväll när<br />

denne person står på trappan till<br />

sitt hus och hamrar med en sked<br />

på en kastrull för att skrämma<br />

bort älgen som lugnt betade av<br />

hans äppleträd och annat godis i<br />

hans trädgård. Det hör till saken<br />

att grannen ifråga var en fena på<br />

att ympa in olika sorters äpplen på<br />

vilda träd och dessutom tullare och<br />

alltså inte särskilt väl sedd på<br />

ön.<br />

I år fyller mopeden 60 år. Det var<br />

alltså den 30 juni 1952 som det<br />

blev tillåtet att köra omkring på en<br />

cykel-liknande företeelse som<br />

gick i högst 30 km i timman. Det<br />

var väl i den åldern man tyckte<br />

att det som förut var hopplösa<br />

tjejer plötsligt var något som var<br />

åtråvärt. Och så kom ju detta med<br />

jazzen på bred front. Jag glömmer<br />

aldrig när min gitarrlärare beslöt<br />

att han skulle lära mig spela<br />

som man gjorde i dixiebanden i<br />

Stockholm!<br />

Mopeden innebar ju att man på<br />

några minuter kunde ta sig (och<br />

banjon) till Götaplatsen och träffa<br />

andra siskor , i synnerhet de<br />

med kjol. Jag upptäckte då till min<br />

förvåning att det var flera där som<br />

släpade på instrumentfodral enbart<br />

för att imponera på brudarna.<br />

5<br />

Ordförandens spalt<br />

Själv släpade jag på 8 kg banjo<br />

därför att jag trodde att alla andra<br />

också släpade på instrument.<br />

Det är något speciellt med<br />

försommaren. Jag spelade<br />

häromdagen på Eggers<br />

uteservering och trodde att jag<br />

satt i skuggan men efter pausen<br />

hade solen hunnit runt hörnet och<br />

plötsligt kroknade både jag och<br />

gitarren av en brännande sol.<br />

Nu är det emellertid laddat<br />

för sommarjazz. Förutom alla<br />

jazzfestivaler har även vi i <strong>Classic</strong><br />

<strong>Jazz</strong> mycket att se fram emot.<br />

Festen på ö-a har återuppstått och<br />

inte nog med det så blir det jazz<br />

både under Kulturkalaset i augusti<br />

och i Slottsskogen på tisdagar hela<br />

sommaren. Och som kronan på<br />

verket <strong>Göteborg</strong>s <strong>Jazz</strong>festival som<br />

jag tror kör på sitt 24:e år.<br />

Sedan skulle jag vilja rikta en<br />

vädjan till alla musiker i vår<br />

förening. Ni måste ställa upp i<br />

nästa års jazztävling. I både gamla<br />

och nya konstellationer. I nästa<br />

tävling kommer nämligen även<br />

Skåne att deltaga. Finalen blir<br />

dessutom i Stockholm. Det skulle<br />

ju vara nesligt om inte jazzens<br />

huvudstad var representerad.<br />

Upp till kamp!<br />

Hunden hälsar.<br />

Vrångö den 5 juni i nådens år<br />

20<strong>12</strong>.<br />

Mysto


Bert Slättung presenterar glimtar ur<br />

<strong><strong>Jazz</strong>bladet</strong> för<br />

5 år sedan<br />

Skåne tog för andra året i rad hem<br />

segern i jazztävlingen. När juryns<br />

beslut förkunnades stod det unga<br />

bandet Digiti-Minemi-Band med<br />

tenorsaxofonisten Ida Karlsson i<br />

spetsen som segrare. Det beslutet<br />

kom som en fullständig överraskning<br />

för publiken, de flesta var övertygade<br />

om att Mobile Mama <strong>Jazz</strong> Band från<br />

<strong>Göteborg</strong> var självklara vinnare.<br />

… För Ida innebar finalkvällen rena<br />

dramatiken. I genomgången före<br />

tävlingen föll Idas sax i golvet och<br />

skadades så mycket att den var<br />

obrukbar. Under tävlingspasset fick Ida<br />

spela på lånad tenorsaxofon, nämligen<br />

Ingvar ”Virren” Alfredssons.<br />

…Digiti-Minemi-Band spelade en<br />

modern, lågmäld, innerlig jazz i Stan<br />

Getz’ och andra stora saxofonisters<br />

anda. Soft balladspel låg också<br />

bandet varmt om hjärtat. … Publiken<br />

ville ha Klas Nilssons Mobile Mama<br />

<strong>Jazz</strong> Band som segrare och efter<br />

bandets finalspelning trodde alla att det<br />

skulle vinna. … Stilen är en smakfull<br />

blandning av traditionella låtar och lite<br />

swing, som framförs i härligt tempo<br />

och med stor energi. En del låtar<br />

genomsyras också av humor.<br />

Stockholmsbandet Bas-Klas and his ten<br />

Doctors of Syncopation bestod faktiskt<br />

av tolv musiker. … Alla har troligen ett<br />

förflutet i student- och kårorkestrar,<br />

stilen, humorn och sättet att spela var<br />

tämligen studentikost.<br />

6<br />

Återblicken<br />

Lustiga huvudbonader och gester tydde<br />

på detta. Nästan alla låtar spelades i<br />

samma tempo.<br />

(Tore Ljungberg under rubriken ”Unga<br />

musiker intar prispallen”)<br />

10 år sedan<br />

St James Infirmary Diggers … med<br />

kapellmästaren Bo ”Fingers” piano,<br />

Sixten ”Fan-Far” trumpet, Erik ”Kix”<br />

klarinett, Oskar ”Åskan” trummor, Heinz<br />

”Upa” bastuba, Stellan ”Laggen” banjo<br />

och Sven ”Slidan” trombon.<br />

En levande jazzig hyllning till revivaljazzen,<br />

av herrar som verkligen var<br />

med när man satte strängar på banjon.<br />

Tänk att dessa veteraner på över 80<br />

år fortfarande kan svänga på foten!<br />

Inför deras releasekonsert har vi<br />

träffat några av dem. Konserten skall<br />

äga rum i hörsalen på servicehuset<br />

”Näst sista vilan”. ”Fingers” är klädd<br />

enligt det moderna retromodet med<br />

gulnad nylonskjorta och ribbstickad<br />

pullover. Moderiktiga byxor med sydda<br />

pressveck. Det hår som är kvar är käckt<br />

framåtkammat. Inom bekvämt räckhåll<br />

står den kära rollatorn, glatt prydd med<br />

jazziga klistermärken.<br />

… ”Och nu ska ni ha releaseparty<br />

eftersom ni släppt ett nytt album?” –<br />

”Va?” – Konsert och fest för att sälja<br />

grammofonskivan.” – ”Ja, det är vår<br />

första på 43 år, så nog ska det firas<br />

alltid.”<br />

… Nu tillstöter Erik ”Kix” och låter tala<br />

med sig. – ”Det låter fantastiskt bra om<br />

er skiva, men hur klarar farbror att spela<br />

klarinett med bara en arm?” –


”Unge man, man kommer långt med<br />

den rätta känslan, det är den vi har,<br />

rätta känslan. Man måste inte använda<br />

alla klaffar inte.”<br />

… - ”Är det något särskilt problem för<br />

er 70-plussare med att spela?” – Nej,<br />

vad skulle det vara? Jo, alla gubbarna<br />

har ju problem med hörseln. Vi både<br />

hör illa och är ljudkänsliga på en gång.<br />

Ett tag hade alla kraftiga dämpare<br />

och det hände några gånger att vi inte<br />

visste om vi hade slutat eller börjat<br />

spela. … Men vi har löst det så att vi<br />

har en ljuddämpare i ena örat och en<br />

förstärkare i det andra.”<br />

(Ur ett kåseri av Bo Löfgren under<br />

rubriken ”En ny skiva”)<br />

15 år sedan<br />

<strong>Jazz</strong>huset har under året prövat med<br />

tidig jazz på lördagarna och sedan<br />

disco efter kl 23. Tradjazzen har svårt<br />

att locka tillräckligt med kapitalstark<br />

publik till vår fina högborg. Det var<br />

på <strong>Jazz</strong>huset som vår förening såg<br />

dagens ljus för ca 20 år sedan. West<br />

Side <strong>Jazz</strong> Club på Kapellet i Långedrag<br />

är för närvarande den mest levande<br />

av våra jazzscener med ett band<br />

varje onsdag. En fortsättning på West<br />

Side var det under sommaren på<br />

Långedrags brygga. Torsdagsjazzen<br />

på Gillestugan blir allt mer sällsynt och<br />

restaurant Weise har lagt ner jazzen till<br />

söndagsmidda’n och hela restauranten.<br />

Skivaffären Pennies from Heaven<br />

har ett eget jazzutbud med olika<br />

grupper på lördag eftermiddag som<br />

är lite modernare, och Rubinen har<br />

haft TubaTrion som underhållning till<br />

fredagsölet under en längre tid. <strong>Jazz</strong><br />

i Billdal fortsätter sin verksamhet trots<br />

vissa rykten om motsatsen. Hotell<br />

7<br />

Sheraton prövar med Peoria på<br />

lördagseftermiddagar.<br />

Båten Motala Ström hade<br />

jazzkryssningar med tre av<br />

medlemsbanden och under Takåsarna i<br />

Mölndal är det enligt uppgift jam ibland<br />

fortfarande.<br />

(Dåvarande ordföranden Leif<br />

Erlandsson under rubriken ”TJG<br />

Verksamhet och årskrönika för 1996”)<br />

20 år sedan<br />

Coleman Hawkins, ”the boss of the<br />

tenor”, hade rest till Europa 1934 och<br />

i hans frånvaro växte det upp mer än<br />

ett dussin stora tenorister ur Harlems<br />

asfalt. Nu gick plötsligt ryktet som en<br />

tornado att Coleman Hawkins hade<br />

återvänt och var tillbaka i Harlem. …<br />

Den måndagskvällen var Puss’ klubb<br />

packad med folk … Alla tenorister (som<br />

var lediga) var där och väntade på att<br />

”the Mighty Hawk” skulle göra entré –<br />

Lester Young, Ben Webster, Don Byas,<br />

Bud Freeman. … Jag klämde mig fram<br />

nära scenen för att få en glimt av Hawk<br />

– och där satt ”the King”, fullt upptagen<br />

av en vacker kvinna som han tittade<br />

djupt i ögonen. … Hawk och kvinnan var<br />

djupt inbegripna i ett allvarligt, dämpat<br />

samtal.<br />

Hawk tittade då och då med orörligt<br />

pokerface på var och en av tenoristerna<br />

– Chu, Ben, Don, Lester – när de<br />

applåderades av publiken efter så där<br />

ett dussin chorus var. Men när låten väl<br />

tog slut började man otåligt ropa: ”We<br />

want Hawkins!” ”We want Hawkins!”<br />

Puss Johnson närmade sig Hawks bord<br />

och snackade med honom med allas<br />

ögon på sig.


Sedan kungjorde han: ”Hawk kommer<br />

att spela en annan kväll när han har<br />

luren med sig”. Vilken västgötaklimax!<br />

Men några dagar senare spelade Hawk<br />

in sin sensationella version av ”Body<br />

and Soul” och var återigen obestridligen<br />

Kungen – alla tenorister kopierade det<br />

solot ton för ton.<br />

(Gitarristen i Cab Calloways band<br />

Danny Barker under rubriken ”The Boss<br />

of the Tenor Saxophone”, fritt översatt<br />

av Johnny Korner)<br />

25 år sedan<br />

Under långfredagen och halva<br />

påskaftonen var Vintage <strong>Jazz</strong> Big<br />

Band på ”träningsläger” i Lyckorna.<br />

Det var Bosse Löfgren som tagit<br />

detta berömvärda initiativ och bjudit<br />

in orkestern till sitt och hustru Ingelas<br />

vackert belägna hus i den gamla trevliga<br />

badorten i närheten av Ljungskile.<br />

Repetitioner (tänk er ett storband<br />

i vardagsrummet!) varvades med<br />

musikalisk frågesport (som Rolf Sundby<br />

sammanställt och som Bosse L. vann)<br />

och långpromenader i det vackra<br />

vårvädret. De långa, njutningsfyllda<br />

måltiderna kryddades med halsbrytande<br />

ordlekar (Anders Winald), fyndigt<br />

skrivna visor (Magnus Bylund) och<br />

av att hela gänget (anfört av Bert<br />

Slättung) släppte loss i ett hiskligt<br />

påsklikt hönshuskackel i Slim Gaillards<br />

gamla ”Chicken rhythm”, och sent på<br />

långfredagskvällen utbröt ett jam som<br />

nog går till historien, inte minst för<br />

Lasse Elfs expressiva pantomim ”Den<br />

publikfriande jazzmusikern”.<br />

(Bert Slättung under rubriken ”Vintage<br />

äggade upp sig med Chicken rhythm”)<br />

8<br />

30 år sedan<br />

Det lär ha varit 1976 som Lennart<br />

Wallin startade den här orkestern vid<br />

sin musikskola för att ge sina elever<br />

och andra intresserade en chans att<br />

spela i grupp. Sättningen varierade<br />

allt efter elevtillgången. Lennart W<br />

ledde själv bandet och bildade likaså<br />

själv hela kompet på el-orgel med<br />

rytmapparat! Som gammal jazzräv<br />

hade han väl tanken att få det till ett<br />

traditionellt storband, och med tiden<br />

fick man faktiskt fram en ganska riktig<br />

instrumentsammansättning.<br />

1980 anställde Lennart W en speciell<br />

repetitör, den temperamentsfulle<br />

trombonisten Edward Gorski, som<br />

visserligen lyckades få oss att låta<br />

bättre än förut (oj vad vi skärpte oss!)<br />

men samtidigt fick oss att förstå att vi<br />

egentligen spelade som pottor hela<br />

högen.<br />

(Bert Slättung - medlem i bandet<br />

1979-86 - om Moving Big Band under<br />

rubriken ”Apropå storband eller Keep<br />

moving!”)


Beckes Kvartett<br />

Becke Hinnerson<br />

031-417943<br />

Bengt Söderberg Sextett<br />

Bengt Söderberg<br />

0522-18716<br />

Dixieland Rednecks<br />

Jan Steneby<br />

031-914806<br />

Fader Bergs New Orleans Band<br />

Bengt Kalin<br />

0301-21168<br />

Foggy Bottom <strong>Classic</strong> <strong>Jazz</strong> Band<br />

Anders Linde<br />

031-131864<br />

Gothenburg Swing Society<br />

Erling Engström<br />

0302-14534<br />

Hallelujazz<br />

Jan G Nilsson<br />

033-105689<br />

Happy <strong>Jazz</strong> Band<br />

Roger Malmstedt<br />

0304-661972<br />

Instant Swing<br />

Ole Jörgensen<br />

031-911345<br />

<strong>Jazz</strong> Melodians<br />

Claes Nordenstam<br />

031-216240<br />

9<br />

Bandförteckning<br />

<strong>Jazz</strong> Pirates<br />

Lasse Collin<br />

031-972169<br />

Leopold <strong>Jazz</strong> Band<br />

Lennart Haajanen<br />

0735-514549<br />

Margo et Trois<br />

Margo Smulders<br />

0709-948025<br />

Max Lager’s NO Stompers<br />

Anders Ekström<br />

0731-019590<br />

More Than <strong>Jazz</strong> Quartet<br />

Jan Jurland<br />

0733-<strong>12</strong><strong>12</strong>07<br />

Mysto’s Hot Lips<br />

Olle Wassén<br />

031-821498<br />

Papa Piders <strong>Jazz</strong> Band<br />

Bo Lindgren<br />

0707-273840<br />

Peoria <strong>Jazz</strong>band<br />

Sture Svarén<br />

0302-10952<br />

Red Wing Band<br />

Hans Zakrisson<br />

0322-13307<br />

Riverside <strong>Jazz</strong> Band<br />

Bertil Hanson<br />

031-40<strong>12</strong>75


Seaside <strong>Jazz</strong> Band<br />

Christer Svensson<br />

031-931520<br />

Second Line <strong>Jazz</strong>band<br />

Olof Skoog<br />

0703-131640<br />

Sir Bourbon Dixieland Band<br />

Stig Nilsson<br />

031-910927<br />

Skoogzsällskapet<br />

Hans Skoog<br />

0300-38191<br />

SmokeRings Five<br />

Lennart Johansson<br />

031-917615<br />

Soft & Swing Sextet<br />

Rein Rooseniit<br />

031 - 820734<br />

Sôr Ossbonn´s<br />

Thomas G-son Johansson<br />

031-933194<br />

Spirit of New Orleans<br />

Göran Cronsten<br />

0709-625154<br />

Steamboat <strong>Jazz</strong>men<br />

Walter Addison<br />

0703-338389<br />

Stolbandet<br />

Dag Söderberg<br />

031-47<strong>12</strong>33<br />

10<br />

Sweet Six<br />

Bert Slättung<br />

031-477202<br />

Swing Brothers<br />

Lennart Werdell<br />

031-975140<br />

Swing Tarturo<br />

Christoffer Alehed<br />

0702-961076<br />

Swingsexan<br />

Jüri Perem<br />

031-281022<br />

SWINGX<br />

Svante Bergö<br />

0733-223399<br />

Tant Bertas Jasskapell<br />

Bert Slättung<br />

031-477202<br />

The Board Band<br />

Bosse Johnson<br />

031-7602915<br />

The Entertainmen<br />

Jan Hvarfvén<br />

031-7035972<br />

The Novelty Band<br />

Bosse Alftenius<br />

0708-881623<br />

Tina Rahm Quintet<br />

Tina Rahm<br />

0702-544211


Tubabanden<br />

Bert Slättung<br />

031-477202<br />

11<br />

Vintage <strong>Jazz</strong> Big Band<br />

Bert Slättung<br />

031-477202<br />

Öckerö Big Band<br />

Göran Sandberg<br />

031-961542<br />

Nytt medlemsband?


Jag tänkte börja detta skivtips<br />

med en underbar skiva, Harry<br />

Arnold (1920-71) och ”The<br />

Swedish Radio Studio Big Band”.<br />

Enligt baksidestexten på detta<br />

CD-album är det tidigare outgivna<br />

studioinspelningar från 1956-58.<br />

Jag har hört många Harry Arnoldinspelningar<br />

men detta är nog<br />

de bästa. CD:n heter bara ”Harry<br />

Arnold Studio Sessions 1956-58<br />

Dragon DRCD 296.<br />

Ett annat svenskt storband fast<br />

med 50 år yngre inspelningar är<br />

Bohuslän Big Band. Denna CD är<br />

från 2010 med Colin Towns och<br />

Nils Landgren som gästartister.<br />

CD:n heter Don t Fence Me In ,<br />

inspelad på The ACT Company ACT<br />

9028-2.<br />

Nästa artist känner vi mera som<br />

ledare för ett populärt dansband på<br />

50-talet. Les Brown (19<strong>12</strong>-2001)<br />

ledde storband från slutet av 30-talet<br />

fram till 80-talet. Höjdpunkten<br />

i karriären var under början av<br />

50-talet. Detta Quadromania-album<br />

med 4 CD omfattar perioden 1946-<br />

53 och heter ”Les Brown, Perdido”<br />

Membran 222421-444/A-D. Som en<br />

kuriositet kan nämnas att Doris Day<br />

började sin vokalistkarriär hos Les<br />

Brown 1940.<br />

Alltid lika trevliga Dutch Swing<br />

College Band gav 1985 ut en CD<br />

för att fira sina 40 år. Skivan heter<br />

Digital Anniversary, 40 Years<br />

DSCB . Philips 824 585-2.<br />

<strong>12</strong><br />

Leifs skivtips 2/<strong>12</strong><br />

Ännu en icke-storbandsskiva. Lite<br />

mindre format men med en jätte till<br />

artist, nämligen Bill Evans (1929-<br />

80). Philly Joe Jones (dr) och Eddie<br />

Gomez (b) medverkar också. CD:n<br />

heter ”California Here I Come (The<br />

Village Vanguard Sessions 1967)”.<br />

Verve VE2-2545.<br />

Nästa skiva fick på sin tid (1957)<br />

fem stjärnor I Down Beat. Ett<br />

storband med ”Johnny Hodges<br />

(1907-70) And The Ellington<br />

Men” spelade in LP-skivan ”The<br />

Big Sound”, Poll Winners Records<br />

27227. CD:n innehåller dessutom 4<br />

oktett-inspelningar som bonus.<br />

Harry James (1916-83) var inte<br />

bara en superb trumpetare och<br />

filmstjärna utan också en habil<br />

storbandsledare under många år.<br />

Denna CD är en liveupptagning från<br />

tidigt 60-tal och heter bara Harry<br />

James . Skivmärke Echo<strong>Jazz</strong> EJCD<br />

10.<br />

Lite mera svenskt och till och med<br />

göteborgskt. Basisten Gunnar<br />

Johnson (1924-2004) ledde 1957-<br />

59 en utmärkt kvintett med bl.<br />

a. Erik Norström (tenorsax) och<br />

Jan Johansson (piano). Kvintetten<br />

kompletterades med Sonya<br />

Hedenbratt. Skivmärke Dragon<br />

DRCD 335.<br />

Nästa skiva är både märklig,<br />

underbar och annorlunda. Modern<br />

<strong>Jazz</strong> Quartet spelade 1962 in<br />

Lonely Woman på Atlantic<br />

90665-2.


Nostalgin slår till i nästa skiva.<br />

Det är svårt att definiera något<br />

speciellt att peka på som gör detta.<br />

Det måste vara en kombination av<br />

minnen och intryck som fastnat<br />

på ett obegripligt sätt. Detta var<br />

en lång inledning till det näst sista<br />

albumet i detta skivtips. Ännu ett<br />

storband naturligtvis. Nostalgin<br />

står Artie Shaw (1910-2004) för<br />

med skivan Artie Shaw And His<br />

Orchestra, Personal Best med bl.<br />

a. Billie Holiday i den första låten.<br />

Numren är från 1938-45. Skivmärke<br />

Bluebird 74321101542.<br />

13<br />

Avslutningsvis ett album med<br />

multisaxofonisten Charlie Ventura<br />

(1916-92). På detta 4-skivors<br />

album spelar han sopran-, alt-<br />

, tenor-, baryton- och bassax.<br />

Albumet, ”Bop for The People”, var<br />

ett försök att lansera bopmusik på<br />

ett lite mildare sätt. De fyra CDskivorna<br />

heter ”Charlie Comes<br />

On”, ”High On An Open Mike”, ”I’m<br />

Forever Blowing Bubbles” och ”The<br />

Legendary Pasadena Concert .<br />

Skivmärke Proper P<strong>12</strong>61-<strong>12</strong>64<br />

(Properbox 41).


14<br />

Föreningen<br />

<strong>Classic</strong> <strong>Jazz</strong> <strong>Göteborg</strong>s<br />

aktiviteter 20<strong>12</strong><br />

Villa Belparc, Slottsskogen<br />

<strong>12</strong>.6 Vintage <strong>Jazz</strong> Big Band<br />

19.6 Papa Pider’s <strong>Jazz</strong> Band<br />

26.6 Dixieland Rednecks<br />

3.7 Swingbrothers<br />

10.7 Gothenburg Swing Society<br />

17.7 Sir Bourbon Dixieland band<br />

24.7 Riverside <strong>Jazz</strong>band<br />

31.7 The Novelty Band<br />

Kulturkalaset, Kungstorget<br />

14.8 Swingbrothers<br />

15.8 Max Lager’s N.O. Stompers<br />

16.8 Peoria <strong>Jazz</strong> Band<br />

17.8 Sir Bourbon Dixieland Band<br />

18.8 Gothenburg Swing Society<br />

s/s Marieholm<br />

4.10 Seaside <strong>Jazz</strong>band<br />

1.11 SWINGX<br />

6.<strong>12</strong> Sir Bourbon Dixieland Band


15<br />

Stena Danmark<br />

<strong>12</strong>.9 Peoria <strong>Jazz</strong> Band<br />

10.10 Tina Rahm Quintet<br />

14.11 Instant Swing<br />

<strong>12</strong>.<strong>12</strong> Red Wing<br />

Restaurang Kapellet<br />

<strong>12</strong>.9 Max Lager’s N.O Stompers<br />

19.9 The Novelty Band<br />

26.9 Skoogzsällskapet<br />

3.10 Sweet Six<br />

10.10 Papa Pider’s <strong>Jazz</strong> Band<br />

17.10 The Red Wing Band<br />

24.10 Dixieland Rednecks<br />

31.10 Tina Rahm Quintet<br />

7.11 Stolbandet<br />

14.11 Happy <strong>Jazz</strong>band<br />

21.11 Soft & Swing<br />

28.11 Foggy Bottom <strong>Classic</strong> <strong>Jazz</strong> Band<br />

5.<strong>12</strong> Peoria <strong>Jazz</strong> Band<br />

<strong>12</strong>.<strong>12</strong> Gothenburg Swing Society<br />

19.<strong>12</strong> Swingbrothers


Down by the Riverside<br />

är titeln på boken om den<br />

traditionella jazzen i <strong>Göteborg</strong>. Ett<br />

fåtal ex finns kvar till salu. Info se<br />

www.jazzhistoria.se<br />

Titeln är förstås hämtad<br />

från den mycket kända sången<br />

med samma namn. Den påstås i<br />

åtskilliga källor vara känd sedan<br />

amerikanska inbördeskriget på<br />

1860-talet:<br />

’Down by the Riverside’ is, of<br />

course, one of the oldest of the<br />

Negro spirituals, coming out of the<br />

South in the years following the<br />

Civil War. (Pete Seeger)<br />

”Down by the Riverside” has a long<br />

history and was known in Civil War<br />

times. It was sung by both whites<br />

and blacks. The line ”I ain’t goin’<br />

to study war no mo’” perhaps<br />

originated about this time. Slaves<br />

from the American South adopted<br />

this song as a work song and<br />

added many lines to it from other<br />

spirituals. It has endured far into<br />

modern times with little changes<br />

since. (Wikipedia – inte alltid helt<br />

tillförlitlig källa…)<br />

A very old spiritual that was<br />

originally known as Study War<br />

No More. It started out as a<br />

song associated with the slaves’<br />

struggle for freedom, but after the<br />

American Civil War (1861-65) it<br />

became a very high-spirited peace<br />

song for people who were fed up<br />

with fighting. (Grove Music)<br />

16<br />

Ingemar W om sången<br />

”Down By The Riverside”<br />

Det är mycket möjligt att<br />

dessa påståenden är riktiga,<br />

men det finns inga källor som<br />

styrker att sången verkligen<br />

var känd så tidigt. Den danske<br />

fredsforskaren Holger Terp har<br />

publicerat en uppsats (http://<br />

www.fredsakademiet.dk/library/<br />

riverside.pdf) med titeln ”Aint<br />

Gonna Study War No More”, där<br />

han grundligt redogör för de<br />

många sånger som bär namnet<br />

”Down by the River(side)” och<br />

de många alternativa titlarna (”I<br />

Ain’t Gonna Lay Down My Burden”,<br />

”Study War No More” m.fl.). Han<br />

lägger stor vikt vid den pacifistiska<br />

texten, men framhåller också att<br />

anknytningen till amerikanska<br />

inbördeskriget är tveksam.<br />

Det första kända skriftliga<br />

belägget är ett par tidningsnotiser<br />

från Atlanta som recenserar en<br />

väckelsekampanj med den vite<br />

evangelisten Billy Sunday 1917.<br />

Denna mötesserie var remarkabel<br />

eftersom Sunday beslöt att ordna<br />

ett framträdande med svarta<br />

deltagare, något som i början<br />

mötte motstånd från såväl svarta<br />

som vita. Den vita pressen var<br />

däremot överväldigande positiv<br />

till de svarta sångarnas insatser.<br />

En tidningsrubrik (Atlanta<br />

Constitution, 7 december 1917)<br />

kallade öppningsmötet för ”a Great<br />

Musical Festival under Spell of<br />

Negro Melody”:<br />

”Down by the Riverside”, the<br />

greatest of the songs, and the<br />

one that was received most


enthusiastically by the audience,<br />

was sung before Billy Sunday<br />

reached the tabernacle, and when<br />

he came in he requested that they<br />

repeat it.<br />

Uttrycket “the greatest of the<br />

songs” tyder väl på att den var<br />

etablerad och välkänd för publiken,<br />

men den finns inte tidigare<br />

dokumenterad i skrift eller på<br />

skiva.<br />

Billy Sundays dirigent<br />

och musikledare var Homer<br />

Rodeheaver, som 1918 gav ut<br />

Plantation Melodies. Där trycktes<br />

”Down by the River-Side” för<br />

första (?) gången med text och<br />

noter. Rodeheaver spelade också<br />

in den 1923 med titeln ”Down by<br />

the River Side”. Den inspelningen<br />

är anmärkningsvärd eftersom<br />

besättningen var blandad. (Av<br />

denna anledning finns några<br />

nummer av Rodeheaver med i<br />

Dixon, Godrich & Rye’s ”Blues &<br />

Gospel Records”, som annars bara<br />

tar upp svarta artister.)<br />

Rodeheaver var inte den förste<br />

som spelade in ”Down By the<br />

Riverside”. Fisk University Jubilee<br />

Singers var först (1920) med titeln<br />

”I Ain’t Goin’ to Study War No<br />

More”.<br />

Den mig obekante John J. Nolan<br />

skrev text och musik till ”Down by<br />

the River Side” som publicerades<br />

1902. Denna sång har varken<br />

religiöst eller pacifistiskt innehåll<br />

– det är en kärlekssång av den<br />

typ som var populär vid den tiden.<br />

Ändå får Nolan ibland äran av att<br />

ha komponerat melodin, som inte<br />

har den minsta likhet med ”vår”<br />

Down by the Riverside.<br />

De första rena jazzinspelningarna<br />

av religiös musik stod Sam<br />

17<br />

Morgan’s Band för 1927, då åtta<br />

låtar spelades in för för Columbia,<br />

under skivbolagets två ”field trips”<br />

till New Orleans. Det var bolagets<br />

önskemål att rida på vågen med<br />

svart religiös musik på skiva. Tre<br />

av numren var religiösa, ”Sing<br />

On”, ”Over in the Gloryland” och<br />

”Down by the Riverside”. Det var<br />

många som reagerade negativt:<br />

sådana melodier skulle inte spelas<br />

i syndiga jazzsammanhang. Enligt<br />

uppgift var det första och sista<br />

gången bandet spelade dessa<br />

melodier.<br />

Det finns två varianter av text<br />

och melodi i versen. Sam Morgans<br />

version lyder ”Down by the<br />

riverside I gonna lay my burden<br />

down”, medan den vanligare<br />

varianten är “Gonna lay down my<br />

burden, down by the riverside”.<br />

Melodi och ackordföljd är också<br />

olika. Morgans vers är snarlik<br />

”Do Lord”. Kanske finns det ett<br />

samband.<br />

Bunk Johnson spelade in låten<br />

med den alternativa titeln den 11<br />

juni 1942, men det ansågs tydligen<br />

opassande att använda denna<br />

pacifistiska titel när USA just hade<br />

gått med i andra världskriget. Den<br />

gavs därför ut som ”Down By the<br />

Riverside”.<br />

En mer omfattande artikel<br />

om ”Down by the Riverside”<br />

kommer at ingå i boken <strong>Jazz</strong> at<br />

Vespers – <strong>Jazz</strong> och Religion, som<br />

förhoppningsvis kan publiceras<br />

under året på eget förlag. För att<br />

säkra utgivningen tar jag tacksamt<br />

emot förhandsbeställningar à 200:-<br />

! Se www.jazzhistoria.se för info!<br />

Ingemar Wågerman


Vi deltog 2011 med <strong>12</strong> band som<br />

spelade och underhöll på Gustav<br />

Adolfs Torg. Publiken njöt och alla<br />

orkestrarna gjorde bra ifrån sig.<br />

När det gäller Kulturkalaset är<br />

dock inget givet och det blir ingen<br />

upprepning på G.A. torg utan sent<br />

omsider så har vi fått fastlagt att<br />

vi blir ett inslag på Kungstorgets<br />

STORA SCEN under 5 dagar.<br />

En enastående möjlighet att få<br />

visa upp oss och vår musik för<br />

en stor, bred publik från hela<br />

Västsverige. Av tidsmässiga skäl<br />

så har vi inte kunnat gå ut med<br />

någon intresseanmälan enligt<br />

gängse modell utan några populära<br />

band har tillfrågats och kommer<br />

att spela och underhålla publiken<br />

under 5 dagar, 14-18 augusti varje<br />

dag mellan 14 och 15.<br />

De band som representerar<br />

Föreningen <strong>Classic</strong> <strong>Jazz</strong> <strong>Göteborg</strong><br />

dessa dagar är:<br />

14/8 SWING BROTHERS<br />

15/8 MAX LAGERS NEW ORLEANS<br />

STOMPERS<br />

16/8 PEORIA JAZZBAND<br />

17/8 SIR BOURBON DIXIELAND<br />

BAND<br />

18/8 GOTHENBURG SWING<br />

SOCIETY<br />

18<br />

<strong>Classic</strong> <strong>Jazz</strong> på Kulturkalaset<br />

14-19 augusti 20<strong>12</strong><br />

Säkerligen är det några<br />

bandledare som tycker ja, men<br />

vårt band då ???? Ibland är det<br />

så att det varken finns praktiska<br />

eller tidsmässiga möjligheter att<br />

överadministrera i rättvisans<br />

namn utan bandsättning måste<br />

ske snabbt.<br />

Redan när ni läser detta jazzblad<br />

har informationen om vår<br />

programpunkt Klassisk jazz<br />

på Kungstorget - gått i tryck för<br />

flera veckor sedan i det officiella<br />

programmet för kulturkalaset.<br />

MEN, mina vänner, vi syns<br />

och vi hörs och välkomna ner<br />

till Kungstorget och lyssna<br />

på fin klassisk jazz under<br />

kulturkalasveckan.<br />

Hans Westerström


Bandet som lyfter fram<br />

jazzevergreens från det glada<br />

30-talet, musik komponerad av<br />

Gershwin, Carmichael, Cole Porter<br />

m.fl.<br />

Musiken som framförs akustiskt<br />

innebär att vi inte förstärker<br />

i onödan, utan publiken har<br />

möjlighet att prata med varandra<br />

utan att höja rösten alltför mycket<br />

och vi spelar alltid i dansanta<br />

tempon.<br />

Bandet kompletterar verkligen det<br />

utbud av musik som <strong>Classic</strong> <strong>Jazz</strong><br />

har att erbjuda vår jazzälskande<br />

publik.<br />

19<br />

Nytt medlemsband 1:<br />

<strong>Jazz</strong> Melodians<br />

Vi spelar de melodier som hänger<br />

kvar i medvetandet långt efter det<br />

att festen är slut. Vårt motto skulle<br />

nog kunna vara; Melody comes<br />

first.<br />

Bandet har följande sättning:<br />

Trumpet: Pelle Wetterlundh<br />

Trombon: Claes Nordenstam<br />

Piano: Christer Åkerskog<br />

Banjo: Bo Eriksson<br />

Bas: Gunnar Jansson<br />

Trummor: Jan Skårman


På sin tid härskade Modern <strong>Jazz</strong><br />

Quartet på många jazzfestivaler<br />

och konserthus och många gånger<br />

har vi väl lyssnat till Milt Jackson,<br />

John Lewis, Percy Heath och Kenny<br />

Clarke. Jag hörde dem första<br />

gången i Köpenhamn 1956. Denna<br />

konsert innehöll också Lester<br />

Young, Miles Davis, Bud Powell m<br />

fl.<br />

Percy Heath var den som överlevde<br />

övriga i bandet och han avled<br />

2005. Strax före sin död spelade<br />

han på Nefertiti i Heath Brothers<br />

(med bröderna Jimmy och Tootie)<br />

och undertecknad var där, jag<br />

visade mina bilder från 1956, rönte<br />

stor entusiasm och fick till och<br />

med hans autograf! MJQ spelade<br />

en härlig sofistikerad kammarjazz<br />

och var nästan alltid välklädda i<br />

smoking. Det var tider det!<br />

20<br />

Nytt medlemsband 2:<br />

More Than <strong>Jazz</strong> Quartet (MJQ)<br />

För att vara litet rolig på<br />

<strong>Göteborg</strong>ska och utan vidare<br />

jämförelser med ovanstående band<br />

så har nu ett nytt band sett dagens<br />

ljus med namnet<br />

More than <strong>Jazz</strong> Quartet<br />

också förkortat MJQ.<br />

Bandet består av 6 musikanter från<br />

<strong>Göteborg</strong>sområdet och är ett så<br />

kallat medlemsband i Föreningen<br />

<strong>Classic</strong> <strong>Jazz</strong> <strong>Göteborg</strong>. Till hösten<br />

hoppas vi på att få visa upp oss<br />

på Kapellet och andra jazzställen<br />

och i<strong>nr</strong>iktningen är dansvänliga<br />

jazzklassiker med härlig swing.<br />

Jan Jurland


Nisse föddes i Stockholm 1925.<br />

Han begravdes på Västra<br />

kyrkogården i <strong>Göteborg</strong> den 18<br />

april i år.<br />

Nisse Wannefalk var en<br />

av <strong>Göteborg</strong>s framstående<br />

jazzpianister. Mycket harmonikunnig,<br />

med lite modernare<br />

klanger. Dessutom spelade han<br />

bas, arrangerade, komponerade<br />

och ledde storband.<br />

Nisse kom till <strong>Göteborg</strong> i början<br />

av 1960-talet. Han spelade på<br />

Liseberg under många år, bl.a.<br />

med Edith Segerstedts orkester.<br />

En av Nisses stora insatser var<br />

att han ledde Öckerö Storband<br />

från slutet av 1970-talet ända<br />

fram till1999. Detta kompetenta<br />

storband spelade på hans<br />

begravning.<br />

Nisse spelade också med många<br />

mindre grupper. På 1990-talet<br />

bildade han en egen kvintett<br />

med bl.a. Toivo Sandberg på<br />

bas, Kjell Albertsson på trombon<br />

och undertecknad på tenor.<br />

Nisse arrangerade gruppens hela<br />

repertoar.<br />

En favoritsyssla Nisse hade<br />

var att delta i tisdagsjammen på<br />

Nefertiti. Han satt alltid bredvid<br />

flygeln och hoppade in med<br />

grupper med de mest skiftande<br />

stilar.<br />

21<br />

Nisse Wannefalk död<br />

Under 1990-talets början<br />

deltog Nisse i arbetet med<br />

kulturföreningen Plankan vid<br />

Vasaplatsen. Han jobbade där<br />

tillsammans med bl.a. Becke<br />

Hinnerson och Lennart Wallin.<br />

I början av 2000-talet mottog<br />

han ett stipendium från Plankans<br />

verksamhet. Detta skedde<br />

i samband med en konsert<br />

som Becke anordnade på<br />

Konstmuseet.<br />

Under senare år hade Nisse<br />

svårt att klara pianospelet av<br />

fysiska orsaker. Han spelade då<br />

elbas i olika mindre grupper. I<br />

Kungsbacka deltog han i Three<br />

Generations med bl.a. Heinz<br />

Bunse på gitarr och Bernt-Åke<br />

”Frasse” Fransson på dragspel och<br />

en sångerska kring tjugo. Den<br />

sista grupp, som Nisse spelade<br />

bas med, var Bibi and <strong>Jazz</strong><br />

Friends i Kungsbacka.<br />

I och med Nisses bortgång har<br />

<strong>Göteborg</strong> och Kungsbacka blivit<br />

lite fattigare som jazzstäder.<br />

Frid över hans minne.<br />

Lasse Elf


Django Reinhardt har förtrollat och<br />

inspirerat många generationer av<br />

jazzälskare i allmänhet och gitarrister<br />

i synnerhet med sitt fantastiska<br />

bemästrande av gitarren.<br />

Django föddes 24 januari 1910 i<br />

Liberchies, Belgien. Han föddes in i<br />

den fria, nomadiserande liv som<br />

hans romska föräldrar omfattade.<br />

Vid åtta års ålder bosatte sig hans<br />

mors klan i Choisy i närheten av<br />

den ring av befästningar som omgav<br />

det gamla Paris.<br />

Han hade inte några ”västerländska”<br />

kläder eller bodde i ett riktigt<br />

hus innan tjugoårsåldern.<br />

De franska romerna, ”Manouches”,<br />

levde i sin egen värld. Deras tro<br />

var baserad på gammaldags vidskeplighet,<br />

och de hyste en djup<br />

misstänksamhet mot allt nytt.<br />

22<br />

Django Reinhardt -<br />

manouchejazzens fader<br />

Django växte upp i denna värld<br />

av motsättningar, med en fot i<br />

den moderna världsstaden Paris<br />

och den andra i det gammaldags<br />

manouche-livet.<br />

Fastän Django föddes i fattigdom<br />

hade han en förfinad personlighet,<br />

vilken kom att avspeglas i<br />

hans musik.<br />

Redan tidigt attraherades Django<br />

av musik. Han fick sitt första<br />

instrument som tolvåring, en<br />

gitarrbanjo, av en granne som<br />

noterat hans intresse och fallenhet<br />

för musik. Han lärde sig<br />

snabbt att spela genom att se på<br />

andra musiker och härma deras<br />

fingersättning. Knappt tretton år<br />

gammal fick han sitt första ”gig”<br />

tillsammans med dragspelaren<br />

Guerino på ett danshak på Rue<br />

Monge.


Karriären gick vidare - han gjorde<br />

sin första grammofoninspelning tillsammans<br />

med dragspelaren Jean<br />

Vaissade.<br />

Den 2 november 1928 tog Djangos<br />

liv en ny vändning: hans husvagn<br />

fattade eld och en explosionsartad<br />

brand blev följden. Django och<br />

hans unga fru lyckades ta sig ut<br />

levande, men Django hade svåra<br />

brännskador på vänsterhanden<br />

och högra sidan av kroppen.<br />

Först ville läkarna amputera hans<br />

högra ben, men Django vägrade<br />

blankt. Han flyttades till ett konvalescenthem<br />

där omvårdnaden<br />

var så god att benet kunde räddas.<br />

Django var bunden till sängen i 18<br />

månader.<br />

Under den tiden fick han en gitarr,<br />

och med stor beslutsamhet utvecklade<br />

Django en helt ny fingersättning<br />

uppbyggd kring de två fingrar<br />

på vänsterhanden som fortfarande<br />

hade full rörlighet.<br />

Ringfinger och långfinger var<br />

permanent böjda mot handflatan<br />

och kunde bara användas i mycket<br />

begränsad omfattning. Hans solospel<br />

utfördes enbart med pek- och<br />

långfingret!<br />

Django influerades starkt av jazzmusiker<br />

som Eddie Lang/Joe Venuti,<br />

Ellington och Armstrong. Den<br />

här nya musiken satte djupa spår i<br />

Djangos medvetande - den visade<br />

sig vara en perfekt grund för hans<br />

enastående improvisationstalang.<br />

23<br />

Djangos talang var mångfasetterad:<br />

han har lämnat efter sig ett<br />

stort antal originalkompositioner<br />

med vackra melodier och subtil<br />

harmonik. Han kunde emellertid<br />

inte läsa eller skriva noter utan var<br />

hänvisad till att låta andra fästa<br />

hans idéer på notpapper.<br />

1934 skulle bli det viktigaste årtalet<br />

i Djangos liv: Franska Hotkvintetten<br />

bildades! Ursprunget till<br />

kvintetten var ett slumpartat möte<br />

med violinsten Stéphane Grappelli.<br />

De båda ingick i ett fjortonmannaband<br />

som engagerats för att spela<br />

till tedans på Hotel Cambridge.<br />

I bandet ingick också bl a gitarristen<br />

Roger Chaput och basisten<br />

Louis Vola.<br />

I pauserna gick Django avsides<br />

för att ”leka” på gitarren. En dag<br />

anslöt Grapelli, och båda blev så<br />

förtjusta i det musikaliska resultatet<br />

att det fortsatte, nu med tillägg<br />

av Chaput på gitarr, Vola på bas<br />

och så småningom Djangos bror<br />

Joseph på gitarr. På det obskyra<br />

skivbolaget Ultraphone gjordes<br />

deras första inspelningar: Dinah,<br />

Tiger Rag, Lady Be Good och I Saw<br />

Stars. Skivorna gjorde braksuccé!<br />

Succén följdes av hundratals inspelningar<br />

och gruppen fick snabbt<br />

en stor mängd aficionados på båda<br />

sidor av Atlanten.


Vid krigsutbrottet 1939 turnerade<br />

kvintetten i England. Django<br />

återvände till Paris medan Grapelli<br />

stannade i England. Under kriget<br />

framträdde Django och gjorde en<br />

mängd inspelningar med klarinettisten<br />

Hubert Rostaing som<br />

ersättare för Grapelli. På något<br />

sätt lyckades Django undvika det<br />

öde som drabbade många romer:<br />

Hitlers koncentrationsläger. Efter<br />

kriget återförenades Django och<br />

Grapelli för liveframträdanden och<br />

inspelningar. Django gjorde en kort<br />

turné med Ellington men återvände<br />

snart till Paris där han fortsatte sin<br />

karriär fram till 1951, då han drog<br />

sig tillbaka till den lilla byn Samois<br />

sur Seine - idag platsen för en årlig<br />

Djangofestival, som drar en mångtusenhövdad<br />

publik - se tidigare<br />

<strong>Jazz</strong>blad för reportage därifrån!<br />

24<br />

Den 16 maj 1953 avled Django<br />

av en massiv hjärnblödning. Hans<br />

musik framstår än idag som lika<br />

spännande, nyskapande och vital<br />

som när den skapades.<br />

Djangos musik lever i högönsklig<br />

välmåga och omfattas med allt<br />

större intresse av yngre musiker,<br />

som också bygger vidare på<br />

manouche-traditionen. Några<br />

exempel är vår svenske Gustav<br />

Lundgren, danska PS Swing Band<br />

och de franska Caragoss och<br />

Niglophony - alla fyra banden kan<br />

avnjutas på Youtube.<br />

Bosse Alftenius<br />

Le Quintette du Hot Club de France


Snart slår portarna upp för den<br />

24e upplagan av <strong>Göteborg</strong>s<br />

<strong>Jazz</strong>festival. En hel del spännande<br />

saker kommer att ske bl a i form<br />

av att några gamla trotjänare<br />

till spellokaler försvinner och<br />

nya kommer till. En viktig del av<br />

festivalens karaktär har varit att<br />

blanda små, mysiga och gemytliga<br />

lokaler med större scener för att<br />

få en bredd som passar så många<br />

som möjligt.<br />

Dock har det med tidens tand<br />

visat sig att de flesta av festivalens<br />

besökare hellre väljer en stor<br />

spellokal där man både ser och<br />

hör orkestrarna bättre. Därför<br />

kommer vi i år inte att använda<br />

oss av Skojarbacken eller Parken<br />

utan har valt att lägga till det<br />

gamla danspalatset på Scandic<br />

Opalen istället. På Opalen är<br />

publikkapaciteten ca 700 personer,<br />

där finns restaurang och bar och<br />

det kommer byggas upp en scen<br />

med bra ljud och ljus. Tillsammans<br />

med den gamla populära scenen<br />

Valands festvåning och de två<br />

scenerna på Elite Park Avenue<br />

Hotel finns det alltså plats för en<br />

totalt sett större publikskara än<br />

tidigare år…och ingen ska behöva<br />

trängas.<br />

Men ni undrar kanske vilka som<br />

kommer att spela på festivalen?<br />

Jo… Som vanligt kommer det<br />

bli en salig blandning av gamla<br />

publikfavoriter och nya band och<br />

artister där några spelar i Sverige<br />

för första gången.<br />

25<br />

<strong>Göteborg</strong>s <strong>Jazz</strong>festival för<br />

tjugofjärde gången<br />

24-26 augusti!<br />

Till de gamla jazzrävarna<br />

räknas absolut danska New<br />

Orleans Delight med sångerskan<br />

Marilyn Keller från USA. De<br />

gjorde stor succé på festivalen<br />

förra året och det finns ingen<br />

anledning att tro att det inte<br />

blir så i år igen. Från England<br />

kommer banjoisten Jim<br />

Machintosh and the <strong>Jazz</strong>aholics<br />

som var här för några år sedan.<br />

Jim känner vi från tiden med Phil<br />

Mason och Max Collie. På mångas<br />

begäran kommer klarinettisten<br />

Adrian Cox tillbaka, även denna<br />

gång som solist med olika band<br />

under festivalen.<br />

För första gången i Sverige<br />

kommer, från Danmark,<br />

Brassflavour, ett gäng unga<br />

killar som spelar New Orleans<br />

jazz bättre än de flesta. Även<br />

Holländska <strong>Jazz</strong> Connection<br />

besöker Sverige för första<br />

gången med sin Jump N’ Jive<br />

show. För er som gillar musiken<br />

förknippad med Nat King Coles<br />

klassiska trio, kommer Larry<br />

Franco Trio från Italien med råge<br />

tillgodose era behov. Bluesen<br />

representeras av Georg Kilby JR<br />

Band från USA och <strong>Göteborg</strong>s<br />

stolthet Gumbo.


Den svenske jazzikonen Hacke<br />

Björksten står för de mer moderna<br />

tongångarna. Hacke, som bl a<br />

spelat med Jan Johansson, Åke<br />

”Kometen” Person och Roffe<br />

Ericsson. Lägg därtill alla andra<br />

långväga och lokala, stora och<br />

mindre stora band (Second Line<br />

<strong>Jazz</strong>band, Vintage <strong>Jazz</strong> Big Band,<br />

26<br />

Jesses NO Stompers, Max Lagers,<br />

Mystos m fl.), paraderna på<br />

Avenyn, jamsessions och allt det<br />

andra som hör en jazzfestival till,<br />

så…Vi tror detta kommer bli en<br />

riktig höjdarfestival!<br />

Dessa kommer att delta på <strong>Göteborg</strong>s <strong>Jazz</strong>festival<br />

20<strong>12</strong><br />

New Orleans Delight (Danmark)<br />

Marilyn Keller (USA)<br />

Gentleman Jim McIntosh and the <strong>Jazz</strong>aholics<br />

(England)<br />

<strong>Jazz</strong> Connection (Holland)<br />

Brass Flavour (Danmark)<br />

Larry Franco Trio ”Nat King Cole Tribute” (Italien)<br />

George Kilby JR Band (USA)<br />

Second Line <strong>Jazz</strong>band<br />

Hacke Björksten<br />

Adrian Cox (England)<br />

Max Lagers New Orleans Stompers<br />

Trevor ”Fingers” Williams (England)<br />

Gumbo<br />

Mystos Hot Lips<br />

Jesses New Orleans Band feat Isabella Lundgren<br />

Vintage <strong>Jazz</strong> Big Band<br />

Sir Bourbon Dixieland Band<br />

Swing Tarturo<br />

Arne Murby Trio<br />

Papa Piders <strong>Jazz</strong>band<br />

Foggy Bottom <strong>Classic</strong> <strong>Jazz</strong> Band<br />

Happy <strong>Jazz</strong>band<br />

Sweet Feet<br />

Välkomna till <strong>Göteborg</strong>s <strong>Jazz</strong>festival i slutet av augusti<br />

20<strong>12</strong>!<br />

Önskar Ulf, Jesper och Niklas<br />

För biljetter, förmånliga hotellpaket, info om band,<br />

orkestrar och artister, spelscener mm, besök<br />

hemsidan www.gothenburgjazzfestival.com eller ring<br />

031-91 <strong>12</strong> 56


27<br />

Second Line -<br />

ett moget ungdomsband!<br />

Brass Flavour<br />

från Danmark


Marilyn Keller<br />

Hacke Björksten

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!