Jazzbladet nr 2/12 - Classic Jazz Göteborg
Jazzbladet nr 2/12 - Classic Jazz Göteborg
Jazzbladet nr 2/12 - Classic Jazz Göteborg
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Mässfall på Ö’a -<br />
tropiskt regn lamslog<br />
(nästan) all verksamhet!<br />
2/<strong>12</strong> Årgång 34
Solistpriset gick till<br />
unge trummisen<br />
Andreas Svendsen i<br />
Dixie For You<br />
2<br />
Nödorkestern i aktion<br />
Det fanns korv i alla fall..
Organ för<br />
Föreningen <strong>Classic</strong> <strong>Jazz</strong><br />
<strong>Göteborg</strong><br />
Redaktör och ansv utg:<br />
Bosse Alftenius<br />
Hovås Enebacke 7<br />
436 58 Hovås<br />
Du är välkommen med<br />
bidrag till <strong><strong>Jazz</strong>bladet</strong>!<br />
Material (helst i elektronisk<br />
form) bör vara red.<br />
tillhanda före <strong>12</strong>0901<br />
3<br />
Tryckt hos Lindgren & Söner, Mölndal<br />
BLI MEDLEM, STÖD VÅR<br />
MUSIK!<br />
Årsavgift:<br />
Senior: 200:-<br />
Junior (under 30 år) 30:-<br />
Pg 91 60 23 - 5<br />
<strong>Classic</strong> <strong>Jazz</strong> <strong>Göteborg</strong><br />
Ange namn, adress, tel,<br />
epost och om du spelar<br />
något instrument!<br />
Får du inte vår info via epost?<br />
Vi kanske inte har din adress, eller har en felaktig<br />
dito. Skicka i så fall din adress till:<br />
info@classjazz.se.<br />
Tack på förhand!<br />
<strong>Jazz</strong>blaDet
Som framgår av omslagsbilderna<br />
fick den så hett efterlängtade ”Ö’a<br />
- återkomsten” ställas in på grund<br />
av elementens raseri. Ett ösregn<br />
av rent tropisk dignitet (men bra<br />
mycket kallare än ett dito) gjorde<br />
det omöjligt att genomföra övningen.<br />
Vi hoppas få återkomma<br />
med någon annan muntration som<br />
plåster på såren!<br />
Sommarjazzen på Villa Belparc har<br />
dragit igång. Först ut var Vintage<br />
<strong>Jazz</strong> Big Band, som i vanlig ordning<br />
gjorde stor succé. Publiken<br />
var lika talrik som entusiastisk -<br />
vädret var denna gång betydligt<br />
vänligare stämt.<br />
Publiken var som sagt månghövdad,<br />
med ett stort antal ickemedlemmar.<br />
Dessa utsattes för<br />
propaganda från våra funktionärer<br />
och förhoppningsvis kommer detta<br />
att resultera i att föreningen får<br />
ett antal nya medlemmar.<br />
4<br />
Redaktörens spalt<br />
Redaktionen i arbete<br />
Tisdagsjazzen i Slottsskogen fortsätter<br />
juli ut - program finns på<br />
mittuppslaget i denna tidning.<br />
Även detta år kommer <strong>Classic</strong> <strong>Jazz</strong><br />
<strong>Göteborg</strong> att medverka under Kulturkalaset.<br />
Mer därom längre fram<br />
i tidningen.<br />
<strong>Jazz</strong>hösten är också fullspäckad.<br />
Programmen för både Marieholm<br />
och Kapellet är nu spikade - se<br />
mittuppslaget. Likaså blir det ett<br />
antal jazzkryssningar med Stena<br />
Danica under hösten.<br />
Vi undersöker också möjligteterna<br />
att under hösten ordna någon form<br />
av större konsert med förmånspris<br />
för våra medlemmar.<br />
Som sagt, en hel del på gång<br />
framöver. Vi måste ju leva upp till<br />
ryktet som jazzhuvudstad!<br />
Väl mött på våra arrangemang,<br />
och ha en trevlig sommar!<br />
Bosse Alftenius
Hej alla jazzvänner. Sommaren<br />
står på lur och veckan mellan hägg<br />
och syren blev precis vad min<br />
numera avlidne granne alltid sade<br />
de e då de e som allra bäst .<br />
Fast det tyckte han nog inte det<br />
året en älg hade simmat ut till ön.<br />
Jag minns en vacker vårkväll när<br />
denne person står på trappan till<br />
sitt hus och hamrar med en sked<br />
på en kastrull för att skrämma<br />
bort älgen som lugnt betade av<br />
hans äppleträd och annat godis i<br />
hans trädgård. Det hör till saken<br />
att grannen ifråga var en fena på<br />
att ympa in olika sorters äpplen på<br />
vilda träd och dessutom tullare och<br />
alltså inte särskilt väl sedd på<br />
ön.<br />
I år fyller mopeden 60 år. Det var<br />
alltså den 30 juni 1952 som det<br />
blev tillåtet att köra omkring på en<br />
cykel-liknande företeelse som<br />
gick i högst 30 km i timman. Det<br />
var väl i den åldern man tyckte<br />
att det som förut var hopplösa<br />
tjejer plötsligt var något som var<br />
åtråvärt. Och så kom ju detta med<br />
jazzen på bred front. Jag glömmer<br />
aldrig när min gitarrlärare beslöt<br />
att han skulle lära mig spela<br />
som man gjorde i dixiebanden i<br />
Stockholm!<br />
Mopeden innebar ju att man på<br />
några minuter kunde ta sig (och<br />
banjon) till Götaplatsen och träffa<br />
andra siskor , i synnerhet de<br />
med kjol. Jag upptäckte då till min<br />
förvåning att det var flera där som<br />
släpade på instrumentfodral enbart<br />
för att imponera på brudarna.<br />
5<br />
Ordförandens spalt<br />
Själv släpade jag på 8 kg banjo<br />
därför att jag trodde att alla andra<br />
också släpade på instrument.<br />
Det är något speciellt med<br />
försommaren. Jag spelade<br />
häromdagen på Eggers<br />
uteservering och trodde att jag<br />
satt i skuggan men efter pausen<br />
hade solen hunnit runt hörnet och<br />
plötsligt kroknade både jag och<br />
gitarren av en brännande sol.<br />
Nu är det emellertid laddat<br />
för sommarjazz. Förutom alla<br />
jazzfestivaler har även vi i <strong>Classic</strong><br />
<strong>Jazz</strong> mycket att se fram emot.<br />
Festen på ö-a har återuppstått och<br />
inte nog med det så blir det jazz<br />
både under Kulturkalaset i augusti<br />
och i Slottsskogen på tisdagar hela<br />
sommaren. Och som kronan på<br />
verket <strong>Göteborg</strong>s <strong>Jazz</strong>festival som<br />
jag tror kör på sitt 24:e år.<br />
Sedan skulle jag vilja rikta en<br />
vädjan till alla musiker i vår<br />
förening. Ni måste ställa upp i<br />
nästa års jazztävling. I både gamla<br />
och nya konstellationer. I nästa<br />
tävling kommer nämligen även<br />
Skåne att deltaga. Finalen blir<br />
dessutom i Stockholm. Det skulle<br />
ju vara nesligt om inte jazzens<br />
huvudstad var representerad.<br />
Upp till kamp!<br />
Hunden hälsar.<br />
Vrångö den 5 juni i nådens år<br />
20<strong>12</strong>.<br />
Mysto
Bert Slättung presenterar glimtar ur<br />
<strong><strong>Jazz</strong>bladet</strong> för<br />
5 år sedan<br />
Skåne tog för andra året i rad hem<br />
segern i jazztävlingen. När juryns<br />
beslut förkunnades stod det unga<br />
bandet Digiti-Minemi-Band med<br />
tenorsaxofonisten Ida Karlsson i<br />
spetsen som segrare. Det beslutet<br />
kom som en fullständig överraskning<br />
för publiken, de flesta var övertygade<br />
om att Mobile Mama <strong>Jazz</strong> Band från<br />
<strong>Göteborg</strong> var självklara vinnare.<br />
… För Ida innebar finalkvällen rena<br />
dramatiken. I genomgången före<br />
tävlingen föll Idas sax i golvet och<br />
skadades så mycket att den var<br />
obrukbar. Under tävlingspasset fick Ida<br />
spela på lånad tenorsaxofon, nämligen<br />
Ingvar ”Virren” Alfredssons.<br />
…Digiti-Minemi-Band spelade en<br />
modern, lågmäld, innerlig jazz i Stan<br />
Getz’ och andra stora saxofonisters<br />
anda. Soft balladspel låg också<br />
bandet varmt om hjärtat. … Publiken<br />
ville ha Klas Nilssons Mobile Mama<br />
<strong>Jazz</strong> Band som segrare och efter<br />
bandets finalspelning trodde alla att det<br />
skulle vinna. … Stilen är en smakfull<br />
blandning av traditionella låtar och lite<br />
swing, som framförs i härligt tempo<br />
och med stor energi. En del låtar<br />
genomsyras också av humor.<br />
Stockholmsbandet Bas-Klas and his ten<br />
Doctors of Syncopation bestod faktiskt<br />
av tolv musiker. … Alla har troligen ett<br />
förflutet i student- och kårorkestrar,<br />
stilen, humorn och sättet att spela var<br />
tämligen studentikost.<br />
6<br />
Återblicken<br />
Lustiga huvudbonader och gester tydde<br />
på detta. Nästan alla låtar spelades i<br />
samma tempo.<br />
(Tore Ljungberg under rubriken ”Unga<br />
musiker intar prispallen”)<br />
10 år sedan<br />
St James Infirmary Diggers … med<br />
kapellmästaren Bo ”Fingers” piano,<br />
Sixten ”Fan-Far” trumpet, Erik ”Kix”<br />
klarinett, Oskar ”Åskan” trummor, Heinz<br />
”Upa” bastuba, Stellan ”Laggen” banjo<br />
och Sven ”Slidan” trombon.<br />
En levande jazzig hyllning till revivaljazzen,<br />
av herrar som verkligen var<br />
med när man satte strängar på banjon.<br />
Tänk att dessa veteraner på över 80<br />
år fortfarande kan svänga på foten!<br />
Inför deras releasekonsert har vi<br />
träffat några av dem. Konserten skall<br />
äga rum i hörsalen på servicehuset<br />
”Näst sista vilan”. ”Fingers” är klädd<br />
enligt det moderna retromodet med<br />
gulnad nylonskjorta och ribbstickad<br />
pullover. Moderiktiga byxor med sydda<br />
pressveck. Det hår som är kvar är käckt<br />
framåtkammat. Inom bekvämt räckhåll<br />
står den kära rollatorn, glatt prydd med<br />
jazziga klistermärken.<br />
… ”Och nu ska ni ha releaseparty<br />
eftersom ni släppt ett nytt album?” –<br />
”Va?” – Konsert och fest för att sälja<br />
grammofonskivan.” – ”Ja, det är vår<br />
första på 43 år, så nog ska det firas<br />
alltid.”<br />
… Nu tillstöter Erik ”Kix” och låter tala<br />
med sig. – ”Det låter fantastiskt bra om<br />
er skiva, men hur klarar farbror att spela<br />
klarinett med bara en arm?” –
”Unge man, man kommer långt med<br />
den rätta känslan, det är den vi har,<br />
rätta känslan. Man måste inte använda<br />
alla klaffar inte.”<br />
… - ”Är det något särskilt problem för<br />
er 70-plussare med att spela?” – Nej,<br />
vad skulle det vara? Jo, alla gubbarna<br />
har ju problem med hörseln. Vi både<br />
hör illa och är ljudkänsliga på en gång.<br />
Ett tag hade alla kraftiga dämpare<br />
och det hände några gånger att vi inte<br />
visste om vi hade slutat eller börjat<br />
spela. … Men vi har löst det så att vi<br />
har en ljuddämpare i ena örat och en<br />
förstärkare i det andra.”<br />
(Ur ett kåseri av Bo Löfgren under<br />
rubriken ”En ny skiva”)<br />
15 år sedan<br />
<strong>Jazz</strong>huset har under året prövat med<br />
tidig jazz på lördagarna och sedan<br />
disco efter kl 23. Tradjazzen har svårt<br />
att locka tillräckligt med kapitalstark<br />
publik till vår fina högborg. Det var<br />
på <strong>Jazz</strong>huset som vår förening såg<br />
dagens ljus för ca 20 år sedan. West<br />
Side <strong>Jazz</strong> Club på Kapellet i Långedrag<br />
är för närvarande den mest levande<br />
av våra jazzscener med ett band<br />
varje onsdag. En fortsättning på West<br />
Side var det under sommaren på<br />
Långedrags brygga. Torsdagsjazzen<br />
på Gillestugan blir allt mer sällsynt och<br />
restaurant Weise har lagt ner jazzen till<br />
söndagsmidda’n och hela restauranten.<br />
Skivaffären Pennies from Heaven<br />
har ett eget jazzutbud med olika<br />
grupper på lördag eftermiddag som<br />
är lite modernare, och Rubinen har<br />
haft TubaTrion som underhållning till<br />
fredagsölet under en längre tid. <strong>Jazz</strong><br />
i Billdal fortsätter sin verksamhet trots<br />
vissa rykten om motsatsen. Hotell<br />
7<br />
Sheraton prövar med Peoria på<br />
lördagseftermiddagar.<br />
Båten Motala Ström hade<br />
jazzkryssningar med tre av<br />
medlemsbanden och under Takåsarna i<br />
Mölndal är det enligt uppgift jam ibland<br />
fortfarande.<br />
(Dåvarande ordföranden Leif<br />
Erlandsson under rubriken ”TJG<br />
Verksamhet och årskrönika för 1996”)<br />
20 år sedan<br />
Coleman Hawkins, ”the boss of the<br />
tenor”, hade rest till Europa 1934 och<br />
i hans frånvaro växte det upp mer än<br />
ett dussin stora tenorister ur Harlems<br />
asfalt. Nu gick plötsligt ryktet som en<br />
tornado att Coleman Hawkins hade<br />
återvänt och var tillbaka i Harlem. …<br />
Den måndagskvällen var Puss’ klubb<br />
packad med folk … Alla tenorister (som<br />
var lediga) var där och väntade på att<br />
”the Mighty Hawk” skulle göra entré –<br />
Lester Young, Ben Webster, Don Byas,<br />
Bud Freeman. … Jag klämde mig fram<br />
nära scenen för att få en glimt av Hawk<br />
– och där satt ”the King”, fullt upptagen<br />
av en vacker kvinna som han tittade<br />
djupt i ögonen. … Hawk och kvinnan var<br />
djupt inbegripna i ett allvarligt, dämpat<br />
samtal.<br />
Hawk tittade då och då med orörligt<br />
pokerface på var och en av tenoristerna<br />
– Chu, Ben, Don, Lester – när de<br />
applåderades av publiken efter så där<br />
ett dussin chorus var. Men när låten väl<br />
tog slut började man otåligt ropa: ”We<br />
want Hawkins!” ”We want Hawkins!”<br />
Puss Johnson närmade sig Hawks bord<br />
och snackade med honom med allas<br />
ögon på sig.
Sedan kungjorde han: ”Hawk kommer<br />
att spela en annan kväll när han har<br />
luren med sig”. Vilken västgötaklimax!<br />
Men några dagar senare spelade Hawk<br />
in sin sensationella version av ”Body<br />
and Soul” och var återigen obestridligen<br />
Kungen – alla tenorister kopierade det<br />
solot ton för ton.<br />
(Gitarristen i Cab Calloways band<br />
Danny Barker under rubriken ”The Boss<br />
of the Tenor Saxophone”, fritt översatt<br />
av Johnny Korner)<br />
25 år sedan<br />
Under långfredagen och halva<br />
påskaftonen var Vintage <strong>Jazz</strong> Big<br />
Band på ”träningsläger” i Lyckorna.<br />
Det var Bosse Löfgren som tagit<br />
detta berömvärda initiativ och bjudit<br />
in orkestern till sitt och hustru Ingelas<br />
vackert belägna hus i den gamla trevliga<br />
badorten i närheten av Ljungskile.<br />
Repetitioner (tänk er ett storband<br />
i vardagsrummet!) varvades med<br />
musikalisk frågesport (som Rolf Sundby<br />
sammanställt och som Bosse L. vann)<br />
och långpromenader i det vackra<br />
vårvädret. De långa, njutningsfyllda<br />
måltiderna kryddades med halsbrytande<br />
ordlekar (Anders Winald), fyndigt<br />
skrivna visor (Magnus Bylund) och<br />
av att hela gänget (anfört av Bert<br />
Slättung) släppte loss i ett hiskligt<br />
påsklikt hönshuskackel i Slim Gaillards<br />
gamla ”Chicken rhythm”, och sent på<br />
långfredagskvällen utbröt ett jam som<br />
nog går till historien, inte minst för<br />
Lasse Elfs expressiva pantomim ”Den<br />
publikfriande jazzmusikern”.<br />
(Bert Slättung under rubriken ”Vintage<br />
äggade upp sig med Chicken rhythm”)<br />
8<br />
30 år sedan<br />
Det lär ha varit 1976 som Lennart<br />
Wallin startade den här orkestern vid<br />
sin musikskola för att ge sina elever<br />
och andra intresserade en chans att<br />
spela i grupp. Sättningen varierade<br />
allt efter elevtillgången. Lennart W<br />
ledde själv bandet och bildade likaså<br />
själv hela kompet på el-orgel med<br />
rytmapparat! Som gammal jazzräv<br />
hade han väl tanken att få det till ett<br />
traditionellt storband, och med tiden<br />
fick man faktiskt fram en ganska riktig<br />
instrumentsammansättning.<br />
1980 anställde Lennart W en speciell<br />
repetitör, den temperamentsfulle<br />
trombonisten Edward Gorski, som<br />
visserligen lyckades få oss att låta<br />
bättre än förut (oj vad vi skärpte oss!)<br />
men samtidigt fick oss att förstå att vi<br />
egentligen spelade som pottor hela<br />
högen.<br />
(Bert Slättung - medlem i bandet<br />
1979-86 - om Moving Big Band under<br />
rubriken ”Apropå storband eller Keep<br />
moving!”)
Beckes Kvartett<br />
Becke Hinnerson<br />
031-417943<br />
Bengt Söderberg Sextett<br />
Bengt Söderberg<br />
0522-18716<br />
Dixieland Rednecks<br />
Jan Steneby<br />
031-914806<br />
Fader Bergs New Orleans Band<br />
Bengt Kalin<br />
0301-21168<br />
Foggy Bottom <strong>Classic</strong> <strong>Jazz</strong> Band<br />
Anders Linde<br />
031-131864<br />
Gothenburg Swing Society<br />
Erling Engström<br />
0302-14534<br />
Hallelujazz<br />
Jan G Nilsson<br />
033-105689<br />
Happy <strong>Jazz</strong> Band<br />
Roger Malmstedt<br />
0304-661972<br />
Instant Swing<br />
Ole Jörgensen<br />
031-911345<br />
<strong>Jazz</strong> Melodians<br />
Claes Nordenstam<br />
031-216240<br />
9<br />
Bandförteckning<br />
<strong>Jazz</strong> Pirates<br />
Lasse Collin<br />
031-972169<br />
Leopold <strong>Jazz</strong> Band<br />
Lennart Haajanen<br />
0735-514549<br />
Margo et Trois<br />
Margo Smulders<br />
0709-948025<br />
Max Lager’s NO Stompers<br />
Anders Ekström<br />
0731-019590<br />
More Than <strong>Jazz</strong> Quartet<br />
Jan Jurland<br />
0733-<strong>12</strong><strong>12</strong>07<br />
Mysto’s Hot Lips<br />
Olle Wassén<br />
031-821498<br />
Papa Piders <strong>Jazz</strong> Band<br />
Bo Lindgren<br />
0707-273840<br />
Peoria <strong>Jazz</strong>band<br />
Sture Svarén<br />
0302-10952<br />
Red Wing Band<br />
Hans Zakrisson<br />
0322-13307<br />
Riverside <strong>Jazz</strong> Band<br />
Bertil Hanson<br />
031-40<strong>12</strong>75
Seaside <strong>Jazz</strong> Band<br />
Christer Svensson<br />
031-931520<br />
Second Line <strong>Jazz</strong>band<br />
Olof Skoog<br />
0703-131640<br />
Sir Bourbon Dixieland Band<br />
Stig Nilsson<br />
031-910927<br />
Skoogzsällskapet<br />
Hans Skoog<br />
0300-38191<br />
SmokeRings Five<br />
Lennart Johansson<br />
031-917615<br />
Soft & Swing Sextet<br />
Rein Rooseniit<br />
031 - 820734<br />
Sôr Ossbonn´s<br />
Thomas G-son Johansson<br />
031-933194<br />
Spirit of New Orleans<br />
Göran Cronsten<br />
0709-625154<br />
Steamboat <strong>Jazz</strong>men<br />
Walter Addison<br />
0703-338389<br />
Stolbandet<br />
Dag Söderberg<br />
031-47<strong>12</strong>33<br />
10<br />
Sweet Six<br />
Bert Slättung<br />
031-477202<br />
Swing Brothers<br />
Lennart Werdell<br />
031-975140<br />
Swing Tarturo<br />
Christoffer Alehed<br />
0702-961076<br />
Swingsexan<br />
Jüri Perem<br />
031-281022<br />
SWINGX<br />
Svante Bergö<br />
0733-223399<br />
Tant Bertas Jasskapell<br />
Bert Slättung<br />
031-477202<br />
The Board Band<br />
Bosse Johnson<br />
031-7602915<br />
The Entertainmen<br />
Jan Hvarfvén<br />
031-7035972<br />
The Novelty Band<br />
Bosse Alftenius<br />
0708-881623<br />
Tina Rahm Quintet<br />
Tina Rahm<br />
0702-544211
Tubabanden<br />
Bert Slättung<br />
031-477202<br />
11<br />
Vintage <strong>Jazz</strong> Big Band<br />
Bert Slättung<br />
031-477202<br />
Öckerö Big Band<br />
Göran Sandberg<br />
031-961542<br />
Nytt medlemsband?
Jag tänkte börja detta skivtips<br />
med en underbar skiva, Harry<br />
Arnold (1920-71) och ”The<br />
Swedish Radio Studio Big Band”.<br />
Enligt baksidestexten på detta<br />
CD-album är det tidigare outgivna<br />
studioinspelningar från 1956-58.<br />
Jag har hört många Harry Arnoldinspelningar<br />
men detta är nog<br />
de bästa. CD:n heter bara ”Harry<br />
Arnold Studio Sessions 1956-58<br />
Dragon DRCD 296.<br />
Ett annat svenskt storband fast<br />
med 50 år yngre inspelningar är<br />
Bohuslän Big Band. Denna CD är<br />
från 2010 med Colin Towns och<br />
Nils Landgren som gästartister.<br />
CD:n heter Don t Fence Me In ,<br />
inspelad på The ACT Company ACT<br />
9028-2.<br />
Nästa artist känner vi mera som<br />
ledare för ett populärt dansband på<br />
50-talet. Les Brown (19<strong>12</strong>-2001)<br />
ledde storband från slutet av 30-talet<br />
fram till 80-talet. Höjdpunkten<br />
i karriären var under början av<br />
50-talet. Detta Quadromania-album<br />
med 4 CD omfattar perioden 1946-<br />
53 och heter ”Les Brown, Perdido”<br />
Membran 222421-444/A-D. Som en<br />
kuriositet kan nämnas att Doris Day<br />
började sin vokalistkarriär hos Les<br />
Brown 1940.<br />
Alltid lika trevliga Dutch Swing<br />
College Band gav 1985 ut en CD<br />
för att fira sina 40 år. Skivan heter<br />
Digital Anniversary, 40 Years<br />
DSCB . Philips 824 585-2.<br />
<strong>12</strong><br />
Leifs skivtips 2/<strong>12</strong><br />
Ännu en icke-storbandsskiva. Lite<br />
mindre format men med en jätte till<br />
artist, nämligen Bill Evans (1929-<br />
80). Philly Joe Jones (dr) och Eddie<br />
Gomez (b) medverkar också. CD:n<br />
heter ”California Here I Come (The<br />
Village Vanguard Sessions 1967)”.<br />
Verve VE2-2545.<br />
Nästa skiva fick på sin tid (1957)<br />
fem stjärnor I Down Beat. Ett<br />
storband med ”Johnny Hodges<br />
(1907-70) And The Ellington<br />
Men” spelade in LP-skivan ”The<br />
Big Sound”, Poll Winners Records<br />
27227. CD:n innehåller dessutom 4<br />
oktett-inspelningar som bonus.<br />
Harry James (1916-83) var inte<br />
bara en superb trumpetare och<br />
filmstjärna utan också en habil<br />
storbandsledare under många år.<br />
Denna CD är en liveupptagning från<br />
tidigt 60-tal och heter bara Harry<br />
James . Skivmärke Echo<strong>Jazz</strong> EJCD<br />
10.<br />
Lite mera svenskt och till och med<br />
göteborgskt. Basisten Gunnar<br />
Johnson (1924-2004) ledde 1957-<br />
59 en utmärkt kvintett med bl.<br />
a. Erik Norström (tenorsax) och<br />
Jan Johansson (piano). Kvintetten<br />
kompletterades med Sonya<br />
Hedenbratt. Skivmärke Dragon<br />
DRCD 335.<br />
Nästa skiva är både märklig,<br />
underbar och annorlunda. Modern<br />
<strong>Jazz</strong> Quartet spelade 1962 in<br />
Lonely Woman på Atlantic<br />
90665-2.
Nostalgin slår till i nästa skiva.<br />
Det är svårt att definiera något<br />
speciellt att peka på som gör detta.<br />
Det måste vara en kombination av<br />
minnen och intryck som fastnat<br />
på ett obegripligt sätt. Detta var<br />
en lång inledning till det näst sista<br />
albumet i detta skivtips. Ännu ett<br />
storband naturligtvis. Nostalgin<br />
står Artie Shaw (1910-2004) för<br />
med skivan Artie Shaw And His<br />
Orchestra, Personal Best med bl.<br />
a. Billie Holiday i den första låten.<br />
Numren är från 1938-45. Skivmärke<br />
Bluebird 74321101542.<br />
13<br />
Avslutningsvis ett album med<br />
multisaxofonisten Charlie Ventura<br />
(1916-92). På detta 4-skivors<br />
album spelar han sopran-, alt-<br />
, tenor-, baryton- och bassax.<br />
Albumet, ”Bop for The People”, var<br />
ett försök att lansera bopmusik på<br />
ett lite mildare sätt. De fyra CDskivorna<br />
heter ”Charlie Comes<br />
On”, ”High On An Open Mike”, ”I’m<br />
Forever Blowing Bubbles” och ”The<br />
Legendary Pasadena Concert .<br />
Skivmärke Proper P<strong>12</strong>61-<strong>12</strong>64<br />
(Properbox 41).
14<br />
Föreningen<br />
<strong>Classic</strong> <strong>Jazz</strong> <strong>Göteborg</strong>s<br />
aktiviteter 20<strong>12</strong><br />
Villa Belparc, Slottsskogen<br />
<strong>12</strong>.6 Vintage <strong>Jazz</strong> Big Band<br />
19.6 Papa Pider’s <strong>Jazz</strong> Band<br />
26.6 Dixieland Rednecks<br />
3.7 Swingbrothers<br />
10.7 Gothenburg Swing Society<br />
17.7 Sir Bourbon Dixieland band<br />
24.7 Riverside <strong>Jazz</strong>band<br />
31.7 The Novelty Band<br />
Kulturkalaset, Kungstorget<br />
14.8 Swingbrothers<br />
15.8 Max Lager’s N.O. Stompers<br />
16.8 Peoria <strong>Jazz</strong> Band<br />
17.8 Sir Bourbon Dixieland Band<br />
18.8 Gothenburg Swing Society<br />
s/s Marieholm<br />
4.10 Seaside <strong>Jazz</strong>band<br />
1.11 SWINGX<br />
6.<strong>12</strong> Sir Bourbon Dixieland Band
15<br />
Stena Danmark<br />
<strong>12</strong>.9 Peoria <strong>Jazz</strong> Band<br />
10.10 Tina Rahm Quintet<br />
14.11 Instant Swing<br />
<strong>12</strong>.<strong>12</strong> Red Wing<br />
Restaurang Kapellet<br />
<strong>12</strong>.9 Max Lager’s N.O Stompers<br />
19.9 The Novelty Band<br />
26.9 Skoogzsällskapet<br />
3.10 Sweet Six<br />
10.10 Papa Pider’s <strong>Jazz</strong> Band<br />
17.10 The Red Wing Band<br />
24.10 Dixieland Rednecks<br />
31.10 Tina Rahm Quintet<br />
7.11 Stolbandet<br />
14.11 Happy <strong>Jazz</strong>band<br />
21.11 Soft & Swing<br />
28.11 Foggy Bottom <strong>Classic</strong> <strong>Jazz</strong> Band<br />
5.<strong>12</strong> Peoria <strong>Jazz</strong> Band<br />
<strong>12</strong>.<strong>12</strong> Gothenburg Swing Society<br />
19.<strong>12</strong> Swingbrothers
Down by the Riverside<br />
är titeln på boken om den<br />
traditionella jazzen i <strong>Göteborg</strong>. Ett<br />
fåtal ex finns kvar till salu. Info se<br />
www.jazzhistoria.se<br />
Titeln är förstås hämtad<br />
från den mycket kända sången<br />
med samma namn. Den påstås i<br />
åtskilliga källor vara känd sedan<br />
amerikanska inbördeskriget på<br />
1860-talet:<br />
’Down by the Riverside’ is, of<br />
course, one of the oldest of the<br />
Negro spirituals, coming out of the<br />
South in the years following the<br />
Civil War. (Pete Seeger)<br />
”Down by the Riverside” has a long<br />
history and was known in Civil War<br />
times. It was sung by both whites<br />
and blacks. The line ”I ain’t goin’<br />
to study war no mo’” perhaps<br />
originated about this time. Slaves<br />
from the American South adopted<br />
this song as a work song and<br />
added many lines to it from other<br />
spirituals. It has endured far into<br />
modern times with little changes<br />
since. (Wikipedia – inte alltid helt<br />
tillförlitlig källa…)<br />
A very old spiritual that was<br />
originally known as Study War<br />
No More. It started out as a<br />
song associated with the slaves’<br />
struggle for freedom, but after the<br />
American Civil War (1861-65) it<br />
became a very high-spirited peace<br />
song for people who were fed up<br />
with fighting. (Grove Music)<br />
16<br />
Ingemar W om sången<br />
”Down By The Riverside”<br />
Det är mycket möjligt att<br />
dessa påståenden är riktiga,<br />
men det finns inga källor som<br />
styrker att sången verkligen<br />
var känd så tidigt. Den danske<br />
fredsforskaren Holger Terp har<br />
publicerat en uppsats (http://<br />
www.fredsakademiet.dk/library/<br />
riverside.pdf) med titeln ”Aint<br />
Gonna Study War No More”, där<br />
han grundligt redogör för de<br />
många sånger som bär namnet<br />
”Down by the River(side)” och<br />
de många alternativa titlarna (”I<br />
Ain’t Gonna Lay Down My Burden”,<br />
”Study War No More” m.fl.). Han<br />
lägger stor vikt vid den pacifistiska<br />
texten, men framhåller också att<br />
anknytningen till amerikanska<br />
inbördeskriget är tveksam.<br />
Det första kända skriftliga<br />
belägget är ett par tidningsnotiser<br />
från Atlanta som recenserar en<br />
väckelsekampanj med den vite<br />
evangelisten Billy Sunday 1917.<br />
Denna mötesserie var remarkabel<br />
eftersom Sunday beslöt att ordna<br />
ett framträdande med svarta<br />
deltagare, något som i början<br />
mötte motstånd från såväl svarta<br />
som vita. Den vita pressen var<br />
däremot överväldigande positiv<br />
till de svarta sångarnas insatser.<br />
En tidningsrubrik (Atlanta<br />
Constitution, 7 december 1917)<br />
kallade öppningsmötet för ”a Great<br />
Musical Festival under Spell of<br />
Negro Melody”:<br />
”Down by the Riverside”, the<br />
greatest of the songs, and the<br />
one that was received most
enthusiastically by the audience,<br />
was sung before Billy Sunday<br />
reached the tabernacle, and when<br />
he came in he requested that they<br />
repeat it.<br />
Uttrycket “the greatest of the<br />
songs” tyder väl på att den var<br />
etablerad och välkänd för publiken,<br />
men den finns inte tidigare<br />
dokumenterad i skrift eller på<br />
skiva.<br />
Billy Sundays dirigent<br />
och musikledare var Homer<br />
Rodeheaver, som 1918 gav ut<br />
Plantation Melodies. Där trycktes<br />
”Down by the River-Side” för<br />
första (?) gången med text och<br />
noter. Rodeheaver spelade också<br />
in den 1923 med titeln ”Down by<br />
the River Side”. Den inspelningen<br />
är anmärkningsvärd eftersom<br />
besättningen var blandad. (Av<br />
denna anledning finns några<br />
nummer av Rodeheaver med i<br />
Dixon, Godrich & Rye’s ”Blues &<br />
Gospel Records”, som annars bara<br />
tar upp svarta artister.)<br />
Rodeheaver var inte den förste<br />
som spelade in ”Down By the<br />
Riverside”. Fisk University Jubilee<br />
Singers var först (1920) med titeln<br />
”I Ain’t Goin’ to Study War No<br />
More”.<br />
Den mig obekante John J. Nolan<br />
skrev text och musik till ”Down by<br />
the River Side” som publicerades<br />
1902. Denna sång har varken<br />
religiöst eller pacifistiskt innehåll<br />
– det är en kärlekssång av den<br />
typ som var populär vid den tiden.<br />
Ändå får Nolan ibland äran av att<br />
ha komponerat melodin, som inte<br />
har den minsta likhet med ”vår”<br />
Down by the Riverside.<br />
De första rena jazzinspelningarna<br />
av religiös musik stod Sam<br />
17<br />
Morgan’s Band för 1927, då åtta<br />
låtar spelades in för för Columbia,<br />
under skivbolagets två ”field trips”<br />
till New Orleans. Det var bolagets<br />
önskemål att rida på vågen med<br />
svart religiös musik på skiva. Tre<br />
av numren var religiösa, ”Sing<br />
On”, ”Over in the Gloryland” och<br />
”Down by the Riverside”. Det var<br />
många som reagerade negativt:<br />
sådana melodier skulle inte spelas<br />
i syndiga jazzsammanhang. Enligt<br />
uppgift var det första och sista<br />
gången bandet spelade dessa<br />
melodier.<br />
Det finns två varianter av text<br />
och melodi i versen. Sam Morgans<br />
version lyder ”Down by the<br />
riverside I gonna lay my burden<br />
down”, medan den vanligare<br />
varianten är “Gonna lay down my<br />
burden, down by the riverside”.<br />
Melodi och ackordföljd är också<br />
olika. Morgans vers är snarlik<br />
”Do Lord”. Kanske finns det ett<br />
samband.<br />
Bunk Johnson spelade in låten<br />
med den alternativa titeln den 11<br />
juni 1942, men det ansågs tydligen<br />
opassande att använda denna<br />
pacifistiska titel när USA just hade<br />
gått med i andra världskriget. Den<br />
gavs därför ut som ”Down By the<br />
Riverside”.<br />
En mer omfattande artikel<br />
om ”Down by the Riverside”<br />
kommer at ingå i boken <strong>Jazz</strong> at<br />
Vespers – <strong>Jazz</strong> och Religion, som<br />
förhoppningsvis kan publiceras<br />
under året på eget förlag. För att<br />
säkra utgivningen tar jag tacksamt<br />
emot förhandsbeställningar à 200:-<br />
! Se www.jazzhistoria.se för info!<br />
Ingemar Wågerman
Vi deltog 2011 med <strong>12</strong> band som<br />
spelade och underhöll på Gustav<br />
Adolfs Torg. Publiken njöt och alla<br />
orkestrarna gjorde bra ifrån sig.<br />
När det gäller Kulturkalaset är<br />
dock inget givet och det blir ingen<br />
upprepning på G.A. torg utan sent<br />
omsider så har vi fått fastlagt att<br />
vi blir ett inslag på Kungstorgets<br />
STORA SCEN under 5 dagar.<br />
En enastående möjlighet att få<br />
visa upp oss och vår musik för<br />
en stor, bred publik från hela<br />
Västsverige. Av tidsmässiga skäl<br />
så har vi inte kunnat gå ut med<br />
någon intresseanmälan enligt<br />
gängse modell utan några populära<br />
band har tillfrågats och kommer<br />
att spela och underhålla publiken<br />
under 5 dagar, 14-18 augusti varje<br />
dag mellan 14 och 15.<br />
De band som representerar<br />
Föreningen <strong>Classic</strong> <strong>Jazz</strong> <strong>Göteborg</strong><br />
dessa dagar är:<br />
14/8 SWING BROTHERS<br />
15/8 MAX LAGERS NEW ORLEANS<br />
STOMPERS<br />
16/8 PEORIA JAZZBAND<br />
17/8 SIR BOURBON DIXIELAND<br />
BAND<br />
18/8 GOTHENBURG SWING<br />
SOCIETY<br />
18<br />
<strong>Classic</strong> <strong>Jazz</strong> på Kulturkalaset<br />
14-19 augusti 20<strong>12</strong><br />
Säkerligen är det några<br />
bandledare som tycker ja, men<br />
vårt band då ???? Ibland är det<br />
så att det varken finns praktiska<br />
eller tidsmässiga möjligheter att<br />
överadministrera i rättvisans<br />
namn utan bandsättning måste<br />
ske snabbt.<br />
Redan när ni läser detta jazzblad<br />
har informationen om vår<br />
programpunkt Klassisk jazz<br />
på Kungstorget - gått i tryck för<br />
flera veckor sedan i det officiella<br />
programmet för kulturkalaset.<br />
MEN, mina vänner, vi syns<br />
och vi hörs och välkomna ner<br />
till Kungstorget och lyssna<br />
på fin klassisk jazz under<br />
kulturkalasveckan.<br />
Hans Westerström
Bandet som lyfter fram<br />
jazzevergreens från det glada<br />
30-talet, musik komponerad av<br />
Gershwin, Carmichael, Cole Porter<br />
m.fl.<br />
Musiken som framförs akustiskt<br />
innebär att vi inte förstärker<br />
i onödan, utan publiken har<br />
möjlighet att prata med varandra<br />
utan att höja rösten alltför mycket<br />
och vi spelar alltid i dansanta<br />
tempon.<br />
Bandet kompletterar verkligen det<br />
utbud av musik som <strong>Classic</strong> <strong>Jazz</strong><br />
har att erbjuda vår jazzälskande<br />
publik.<br />
19<br />
Nytt medlemsband 1:<br />
<strong>Jazz</strong> Melodians<br />
Vi spelar de melodier som hänger<br />
kvar i medvetandet långt efter det<br />
att festen är slut. Vårt motto skulle<br />
nog kunna vara; Melody comes<br />
first.<br />
Bandet har följande sättning:<br />
Trumpet: Pelle Wetterlundh<br />
Trombon: Claes Nordenstam<br />
Piano: Christer Åkerskog<br />
Banjo: Bo Eriksson<br />
Bas: Gunnar Jansson<br />
Trummor: Jan Skårman
På sin tid härskade Modern <strong>Jazz</strong><br />
Quartet på många jazzfestivaler<br />
och konserthus och många gånger<br />
har vi väl lyssnat till Milt Jackson,<br />
John Lewis, Percy Heath och Kenny<br />
Clarke. Jag hörde dem första<br />
gången i Köpenhamn 1956. Denna<br />
konsert innehöll också Lester<br />
Young, Miles Davis, Bud Powell m<br />
fl.<br />
Percy Heath var den som överlevde<br />
övriga i bandet och han avled<br />
2005. Strax före sin död spelade<br />
han på Nefertiti i Heath Brothers<br />
(med bröderna Jimmy och Tootie)<br />
och undertecknad var där, jag<br />
visade mina bilder från 1956, rönte<br />
stor entusiasm och fick till och<br />
med hans autograf! MJQ spelade<br />
en härlig sofistikerad kammarjazz<br />
och var nästan alltid välklädda i<br />
smoking. Det var tider det!<br />
20<br />
Nytt medlemsband 2:<br />
More Than <strong>Jazz</strong> Quartet (MJQ)<br />
För att vara litet rolig på<br />
<strong>Göteborg</strong>ska och utan vidare<br />
jämförelser med ovanstående band<br />
så har nu ett nytt band sett dagens<br />
ljus med namnet<br />
More than <strong>Jazz</strong> Quartet<br />
också förkortat MJQ.<br />
Bandet består av 6 musikanter från<br />
<strong>Göteborg</strong>sområdet och är ett så<br />
kallat medlemsband i Föreningen<br />
<strong>Classic</strong> <strong>Jazz</strong> <strong>Göteborg</strong>. Till hösten<br />
hoppas vi på att få visa upp oss<br />
på Kapellet och andra jazzställen<br />
och i<strong>nr</strong>iktningen är dansvänliga<br />
jazzklassiker med härlig swing.<br />
Jan Jurland
Nisse föddes i Stockholm 1925.<br />
Han begravdes på Västra<br />
kyrkogården i <strong>Göteborg</strong> den 18<br />
april i år.<br />
Nisse Wannefalk var en<br />
av <strong>Göteborg</strong>s framstående<br />
jazzpianister. Mycket harmonikunnig,<br />
med lite modernare<br />
klanger. Dessutom spelade han<br />
bas, arrangerade, komponerade<br />
och ledde storband.<br />
Nisse kom till <strong>Göteborg</strong> i början<br />
av 1960-talet. Han spelade på<br />
Liseberg under många år, bl.a.<br />
med Edith Segerstedts orkester.<br />
En av Nisses stora insatser var<br />
att han ledde Öckerö Storband<br />
från slutet av 1970-talet ända<br />
fram till1999. Detta kompetenta<br />
storband spelade på hans<br />
begravning.<br />
Nisse spelade också med många<br />
mindre grupper. På 1990-talet<br />
bildade han en egen kvintett<br />
med bl.a. Toivo Sandberg på<br />
bas, Kjell Albertsson på trombon<br />
och undertecknad på tenor.<br />
Nisse arrangerade gruppens hela<br />
repertoar.<br />
En favoritsyssla Nisse hade<br />
var att delta i tisdagsjammen på<br />
Nefertiti. Han satt alltid bredvid<br />
flygeln och hoppade in med<br />
grupper med de mest skiftande<br />
stilar.<br />
21<br />
Nisse Wannefalk död<br />
Under 1990-talets början<br />
deltog Nisse i arbetet med<br />
kulturföreningen Plankan vid<br />
Vasaplatsen. Han jobbade där<br />
tillsammans med bl.a. Becke<br />
Hinnerson och Lennart Wallin.<br />
I början av 2000-talet mottog<br />
han ett stipendium från Plankans<br />
verksamhet. Detta skedde<br />
i samband med en konsert<br />
som Becke anordnade på<br />
Konstmuseet.<br />
Under senare år hade Nisse<br />
svårt att klara pianospelet av<br />
fysiska orsaker. Han spelade då<br />
elbas i olika mindre grupper. I<br />
Kungsbacka deltog han i Three<br />
Generations med bl.a. Heinz<br />
Bunse på gitarr och Bernt-Åke<br />
”Frasse” Fransson på dragspel och<br />
en sångerska kring tjugo. Den<br />
sista grupp, som Nisse spelade<br />
bas med, var Bibi and <strong>Jazz</strong><br />
Friends i Kungsbacka.<br />
I och med Nisses bortgång har<br />
<strong>Göteborg</strong> och Kungsbacka blivit<br />
lite fattigare som jazzstäder.<br />
Frid över hans minne.<br />
Lasse Elf
Django Reinhardt har förtrollat och<br />
inspirerat många generationer av<br />
jazzälskare i allmänhet och gitarrister<br />
i synnerhet med sitt fantastiska<br />
bemästrande av gitarren.<br />
Django föddes 24 januari 1910 i<br />
Liberchies, Belgien. Han föddes in i<br />
den fria, nomadiserande liv som<br />
hans romska föräldrar omfattade.<br />
Vid åtta års ålder bosatte sig hans<br />
mors klan i Choisy i närheten av<br />
den ring av befästningar som omgav<br />
det gamla Paris.<br />
Han hade inte några ”västerländska”<br />
kläder eller bodde i ett riktigt<br />
hus innan tjugoårsåldern.<br />
De franska romerna, ”Manouches”,<br />
levde i sin egen värld. Deras tro<br />
var baserad på gammaldags vidskeplighet,<br />
och de hyste en djup<br />
misstänksamhet mot allt nytt.<br />
22<br />
Django Reinhardt -<br />
manouchejazzens fader<br />
Django växte upp i denna värld<br />
av motsättningar, med en fot i<br />
den moderna världsstaden Paris<br />
och den andra i det gammaldags<br />
manouche-livet.<br />
Fastän Django föddes i fattigdom<br />
hade han en förfinad personlighet,<br />
vilken kom att avspeglas i<br />
hans musik.<br />
Redan tidigt attraherades Django<br />
av musik. Han fick sitt första<br />
instrument som tolvåring, en<br />
gitarrbanjo, av en granne som<br />
noterat hans intresse och fallenhet<br />
för musik. Han lärde sig<br />
snabbt att spela genom att se på<br />
andra musiker och härma deras<br />
fingersättning. Knappt tretton år<br />
gammal fick han sitt första ”gig”<br />
tillsammans med dragspelaren<br />
Guerino på ett danshak på Rue<br />
Monge.
Karriären gick vidare - han gjorde<br />
sin första grammofoninspelning tillsammans<br />
med dragspelaren Jean<br />
Vaissade.<br />
Den 2 november 1928 tog Djangos<br />
liv en ny vändning: hans husvagn<br />
fattade eld och en explosionsartad<br />
brand blev följden. Django och<br />
hans unga fru lyckades ta sig ut<br />
levande, men Django hade svåra<br />
brännskador på vänsterhanden<br />
och högra sidan av kroppen.<br />
Först ville läkarna amputera hans<br />
högra ben, men Django vägrade<br />
blankt. Han flyttades till ett konvalescenthem<br />
där omvårdnaden<br />
var så god att benet kunde räddas.<br />
Django var bunden till sängen i 18<br />
månader.<br />
Under den tiden fick han en gitarr,<br />
och med stor beslutsamhet utvecklade<br />
Django en helt ny fingersättning<br />
uppbyggd kring de två fingrar<br />
på vänsterhanden som fortfarande<br />
hade full rörlighet.<br />
Ringfinger och långfinger var<br />
permanent böjda mot handflatan<br />
och kunde bara användas i mycket<br />
begränsad omfattning. Hans solospel<br />
utfördes enbart med pek- och<br />
långfingret!<br />
Django influerades starkt av jazzmusiker<br />
som Eddie Lang/Joe Venuti,<br />
Ellington och Armstrong. Den<br />
här nya musiken satte djupa spår i<br />
Djangos medvetande - den visade<br />
sig vara en perfekt grund för hans<br />
enastående improvisationstalang.<br />
23<br />
Djangos talang var mångfasetterad:<br />
han har lämnat efter sig ett<br />
stort antal originalkompositioner<br />
med vackra melodier och subtil<br />
harmonik. Han kunde emellertid<br />
inte läsa eller skriva noter utan var<br />
hänvisad till att låta andra fästa<br />
hans idéer på notpapper.<br />
1934 skulle bli det viktigaste årtalet<br />
i Djangos liv: Franska Hotkvintetten<br />
bildades! Ursprunget till<br />
kvintetten var ett slumpartat möte<br />
med violinsten Stéphane Grappelli.<br />
De båda ingick i ett fjortonmannaband<br />
som engagerats för att spela<br />
till tedans på Hotel Cambridge.<br />
I bandet ingick också bl a gitarristen<br />
Roger Chaput och basisten<br />
Louis Vola.<br />
I pauserna gick Django avsides<br />
för att ”leka” på gitarren. En dag<br />
anslöt Grapelli, och båda blev så<br />
förtjusta i det musikaliska resultatet<br />
att det fortsatte, nu med tillägg<br />
av Chaput på gitarr, Vola på bas<br />
och så småningom Djangos bror<br />
Joseph på gitarr. På det obskyra<br />
skivbolaget Ultraphone gjordes<br />
deras första inspelningar: Dinah,<br />
Tiger Rag, Lady Be Good och I Saw<br />
Stars. Skivorna gjorde braksuccé!<br />
Succén följdes av hundratals inspelningar<br />
och gruppen fick snabbt<br />
en stor mängd aficionados på båda<br />
sidor av Atlanten.
Vid krigsutbrottet 1939 turnerade<br />
kvintetten i England. Django<br />
återvände till Paris medan Grapelli<br />
stannade i England. Under kriget<br />
framträdde Django och gjorde en<br />
mängd inspelningar med klarinettisten<br />
Hubert Rostaing som<br />
ersättare för Grapelli. På något<br />
sätt lyckades Django undvika det<br />
öde som drabbade många romer:<br />
Hitlers koncentrationsläger. Efter<br />
kriget återförenades Django och<br />
Grapelli för liveframträdanden och<br />
inspelningar. Django gjorde en kort<br />
turné med Ellington men återvände<br />
snart till Paris där han fortsatte sin<br />
karriär fram till 1951, då han drog<br />
sig tillbaka till den lilla byn Samois<br />
sur Seine - idag platsen för en årlig<br />
Djangofestival, som drar en mångtusenhövdad<br />
publik - se tidigare<br />
<strong>Jazz</strong>blad för reportage därifrån!<br />
24<br />
Den 16 maj 1953 avled Django<br />
av en massiv hjärnblödning. Hans<br />
musik framstår än idag som lika<br />
spännande, nyskapande och vital<br />
som när den skapades.<br />
Djangos musik lever i högönsklig<br />
välmåga och omfattas med allt<br />
större intresse av yngre musiker,<br />
som också bygger vidare på<br />
manouche-traditionen. Några<br />
exempel är vår svenske Gustav<br />
Lundgren, danska PS Swing Band<br />
och de franska Caragoss och<br />
Niglophony - alla fyra banden kan<br />
avnjutas på Youtube.<br />
Bosse Alftenius<br />
Le Quintette du Hot Club de France
Snart slår portarna upp för den<br />
24e upplagan av <strong>Göteborg</strong>s<br />
<strong>Jazz</strong>festival. En hel del spännande<br />
saker kommer att ske bl a i form<br />
av att några gamla trotjänare<br />
till spellokaler försvinner och<br />
nya kommer till. En viktig del av<br />
festivalens karaktär har varit att<br />
blanda små, mysiga och gemytliga<br />
lokaler med större scener för att<br />
få en bredd som passar så många<br />
som möjligt.<br />
Dock har det med tidens tand<br />
visat sig att de flesta av festivalens<br />
besökare hellre väljer en stor<br />
spellokal där man både ser och<br />
hör orkestrarna bättre. Därför<br />
kommer vi i år inte att använda<br />
oss av Skojarbacken eller Parken<br />
utan har valt att lägga till det<br />
gamla danspalatset på Scandic<br />
Opalen istället. På Opalen är<br />
publikkapaciteten ca 700 personer,<br />
där finns restaurang och bar och<br />
det kommer byggas upp en scen<br />
med bra ljud och ljus. Tillsammans<br />
med den gamla populära scenen<br />
Valands festvåning och de två<br />
scenerna på Elite Park Avenue<br />
Hotel finns det alltså plats för en<br />
totalt sett större publikskara än<br />
tidigare år…och ingen ska behöva<br />
trängas.<br />
Men ni undrar kanske vilka som<br />
kommer att spela på festivalen?<br />
Jo… Som vanligt kommer det<br />
bli en salig blandning av gamla<br />
publikfavoriter och nya band och<br />
artister där några spelar i Sverige<br />
för första gången.<br />
25<br />
<strong>Göteborg</strong>s <strong>Jazz</strong>festival för<br />
tjugofjärde gången<br />
24-26 augusti!<br />
Till de gamla jazzrävarna<br />
räknas absolut danska New<br />
Orleans Delight med sångerskan<br />
Marilyn Keller från USA. De<br />
gjorde stor succé på festivalen<br />
förra året och det finns ingen<br />
anledning att tro att det inte<br />
blir så i år igen. Från England<br />
kommer banjoisten Jim<br />
Machintosh and the <strong>Jazz</strong>aholics<br />
som var här för några år sedan.<br />
Jim känner vi från tiden med Phil<br />
Mason och Max Collie. På mångas<br />
begäran kommer klarinettisten<br />
Adrian Cox tillbaka, även denna<br />
gång som solist med olika band<br />
under festivalen.<br />
För första gången i Sverige<br />
kommer, från Danmark,<br />
Brassflavour, ett gäng unga<br />
killar som spelar New Orleans<br />
jazz bättre än de flesta. Även<br />
Holländska <strong>Jazz</strong> Connection<br />
besöker Sverige för första<br />
gången med sin Jump N’ Jive<br />
show. För er som gillar musiken<br />
förknippad med Nat King Coles<br />
klassiska trio, kommer Larry<br />
Franco Trio från Italien med råge<br />
tillgodose era behov. Bluesen<br />
representeras av Georg Kilby JR<br />
Band från USA och <strong>Göteborg</strong>s<br />
stolthet Gumbo.
Den svenske jazzikonen Hacke<br />
Björksten står för de mer moderna<br />
tongångarna. Hacke, som bl a<br />
spelat med Jan Johansson, Åke<br />
”Kometen” Person och Roffe<br />
Ericsson. Lägg därtill alla andra<br />
långväga och lokala, stora och<br />
mindre stora band (Second Line<br />
<strong>Jazz</strong>band, Vintage <strong>Jazz</strong> Big Band,<br />
26<br />
Jesses NO Stompers, Max Lagers,<br />
Mystos m fl.), paraderna på<br />
Avenyn, jamsessions och allt det<br />
andra som hör en jazzfestival till,<br />
så…Vi tror detta kommer bli en<br />
riktig höjdarfestival!<br />
Dessa kommer att delta på <strong>Göteborg</strong>s <strong>Jazz</strong>festival<br />
20<strong>12</strong><br />
New Orleans Delight (Danmark)<br />
Marilyn Keller (USA)<br />
Gentleman Jim McIntosh and the <strong>Jazz</strong>aholics<br />
(England)<br />
<strong>Jazz</strong> Connection (Holland)<br />
Brass Flavour (Danmark)<br />
Larry Franco Trio ”Nat King Cole Tribute” (Italien)<br />
George Kilby JR Band (USA)<br />
Second Line <strong>Jazz</strong>band<br />
Hacke Björksten<br />
Adrian Cox (England)<br />
Max Lagers New Orleans Stompers<br />
Trevor ”Fingers” Williams (England)<br />
Gumbo<br />
Mystos Hot Lips<br />
Jesses New Orleans Band feat Isabella Lundgren<br />
Vintage <strong>Jazz</strong> Big Band<br />
Sir Bourbon Dixieland Band<br />
Swing Tarturo<br />
Arne Murby Trio<br />
Papa Piders <strong>Jazz</strong>band<br />
Foggy Bottom <strong>Classic</strong> <strong>Jazz</strong> Band<br />
Happy <strong>Jazz</strong>band<br />
Sweet Feet<br />
Välkomna till <strong>Göteborg</strong>s <strong>Jazz</strong>festival i slutet av augusti<br />
20<strong>12</strong>!<br />
Önskar Ulf, Jesper och Niklas<br />
För biljetter, förmånliga hotellpaket, info om band,<br />
orkestrar och artister, spelscener mm, besök<br />
hemsidan www.gothenburgjazzfestival.com eller ring<br />
031-91 <strong>12</strong> 56
27<br />
Second Line -<br />
ett moget ungdomsband!<br />
Brass Flavour<br />
från Danmark
Marilyn Keller<br />
Hacke Björksten
Change language