Utveckling av metodik för mätning av pO2 i vävnad Development of ...
Utveckling av metodik för mätning av pO2 i vävnad Development of ...
Utveckling av metodik för mätning av pO2 i vävnad Development of ...
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
6.3 <strong>Utveckling</strong> <strong>av</strong> referenselektroden <strong>för</strong> in vitro <strong>för</strong>sök<br />
Referenselektrodens uppgift är att fullborda mätkretsen och att tillhandahålla en stabil<br />
potential mot vilken arbetselektroden jäm<strong>för</strong>s. Genom en vätske<strong>för</strong>bindelse åstadkoms<br />
kontakt mellan referenselektrod och provet. En s k saltbrygga formas från provet genom<br />
elektrolyten till silversilverkloridreferenselementet.Även direkt metallkontakt skulle kunna<br />
fullborda kretsen men det skulle inte erbjuda en reproducerbar potential från en lösning till en<br />
annan.[16]<br />
Då de flesta felen vid tidigare in vitro-<strong>mätning</strong>ar kunde troligtvis härledas till att silverklorid<br />
från referenselektroden kom ut i elektrolyten och <strong>för</strong>orenade guldytan. Således lades tid ner<br />
på att tillverka en riktigt stabil sådan.<br />
Det största kr<strong>av</strong>et på en referenselektrod är att den ska erbjuda en väldefinierad och<br />
reproducerbar potential oberoende <strong>av</strong> hur mycket ström som passerar genom den. Ofta<br />
används en Ag/AgCl elektrod som referenselektrod, mycket på grund <strong>av</strong> att den är enkel och<br />
billig att tillverka, dessutom är den stabil och ganska okänslig. Den största nackdelen med en<br />
Ag/AgCl-elektrod är att silverklorid kan läcka ut till elektrolyten. Silverkloriden är giftig och<br />
löser sig dessutom i <strong>vävnad</strong>svätska. Detta innebär att silverjoner kan lösgöras och slutligen<br />
övergå till katoden, d v s katodens guldyta täcks <strong>av</strong> silver. Ska man använda en Ag/AgClelektrod<br />
måste man alltså se till att ett membran hindrar silverkloriden att diffundera ut till<br />
elektrolyten.[16]<br />
Vid tidigare <strong>för</strong>sök på institutionen hade både en Ag/AgClelektrod<br />
med ett keramiskt membran och en sönderklippt<br />
EKG-elektrod nedstoppad i en glaspipett fylld med bomull<br />
använts. Dessa hade gett varierande resultat och varit något<br />
instabila. En ny variant med en ny EKG-elektrod togs fram.<br />
EKG-elektroden klipptes sönder och limmades fast med<br />
epoxi på ena änden <strong>av</strong> ett plaströr. Röret fylldes sedan med<br />
en gelatingelé gjord <strong>av</strong> gelatinblad upplösta i 0,9 %<br />
saltlösning. En tejpbit hade fästs på den öppna sidan <strong>av</strong> röret<br />
<strong>för</strong>a att man skulle kunna fylla på gelatingelé lite högre upp<br />
än rörets kant, se figur 18. När gelén i röret hade stelnat, efter<br />
ett par timmar i kylen, lossades tejpen och gelén skars<br />
<strong>för</strong>siktigt <strong>av</strong> precis vid rörets kant. Om man inte på detta sätt får en jämn yta med gelé precis<br />
vid rörets öppning kan det lätt bildas luftfickor i ojämnheterna när man sänker ner röret i<br />
elektrolyten.<br />
Vid test<strong>mätning</strong>ar visade det sig att de nya elektroderna fungerade bra. Vid olika frekvenser<br />
erhölls liknande värden på impedansen, ∼ 400 Ω.<br />
6.3.1 Gelatin<br />
Gelatin framställs <strong>av</strong> slakteri<strong>av</strong>fall som rensas från hår, ben och fett och kokas i vatten med<br />
hjälp <strong>av</strong> syror (gelatin typ A) eller alkalier (typ B), varvid proteinet kollagen övergår till<br />
glutin. Massan filtreras, dunstas in under vakuum, bleks och torkas slutligen i tumlare eller<br />
uthälld på skivor. [18]<br />
28<br />
Tejpbit<br />
Plaströr<br />
Gelatingelé<br />
EKG-elektrod<br />
Figur 18 Principskiss över tillverkning<br />
<strong>av</strong> referenselektrod<br />
silverjoner<br />
inte särskilt<br />
För att kunna<br />
använda en AgCl elektrod vid in<br />
vitro<strong>för</strong>söken behöver vi en barriär<br />
<strong>för</strong> silverjonerna. Vid invivo<br />
applikationer utgör detta inte något<br />
problem då huden fungerar som<br />
barriär.<br />
Elektroderna är ju<br />
färskvara. Hur länge varade de?