Forskningsbilaga 2009 - Reumatikerförbundet

Bilaga till 

Reumatikertidningen 

nr 6 2009 

Alkohol 

Rökning 

Reumatologisk 

forskning 2009 

Virus 

Bakterier 

Ankyloserande spondylit 

Bechterews sjukdom 

Psoriasisartrit 

Kristallartriter 

Reumatoid artrit (RA) 

Reaktiv artrit 

Könshormoner 

Utgiven av Reumatikerförbundet 

Artriter 

Gener 

Kost 

Septisk artrit 

Systemisk skleros 

Sklerodermi 

Juvenil idiopatisk artrit 

Inflammatoriska 

systemsjukdomar 

Reumatiska 

sjukdomar 

INFLAMMATION 

Immunsystemet 

Vaskuliter 

Sjögrens syndrom 

Artros 

Myositer 

Nervsystemet 

Metabolism 

Stress 

ILLUSTRATION: ANNIKA RÖHL 

Sol 

Systemisk lupus erythematosus (SLE) 

Fibromyalgi

INNEHÅLL 

4 

Ledare: Till nytta för oss reumatiker 3 

Träd med många grenar 3 

Kriget i kroppen 4 

Jakten på nyckelspelare 6 

På väg mot skräddarsydd medicin 8 

Ny skonsam smärtmedicin 10 

Skärpt vaksamhet på hjärtsjukdomar 11 

Vaskulitforskning tar fart 13 

Allt bättre prognos vid sklerodermi 15 

Handen viktig för arbetsförmågan 17 

Kedjan som skiljer sjuk från frisk 18 

Njurinfl ammation och SLE 20 

Inget hinder för graviditet 22 

Amning minskar risk för reumatism 25 

Hög födelsevikt riskfaktor 25 

Tidigare infektioner påverkar 25 

Blodprov förutspår sjukdomsutveckling 26 

Tango - bästa medicinen 29 

Utges som bilaga till Reumatikertidningen nr 6 2009 

av Reumatikerförbundet, Box 12851, 112 98 Stockholm 

Tel 08-505 805 00, Fax 08-505 805 50 

info@reumatikerforbundet.org 

Ansvarig utgivare Lotta Tillström 

2 Reumatologisk forskning – 2009 

29 

15 36 

Benskörhet - tyst sjukdom 30 

Träning ger ränta i benbanken 30 

Nya rön om reumatiska febersjukdomar 32 

Noras ovanliga sjukdom 33 

Barn behöver egna läkemedelsstudier 34 

Närstående förbisedd grupp i vården 36 

Smärta varje dag - men doktorn vet inget 37 

Knoppen bestämmer hur kroppen mår 38 

Tog kontroll över kroppen 40 

Diagnos hinder för läkemedel 42 

Tidig behandling ger bättre effekt 43 

Biologiska läkemedel biter sämre på rökare 44 

Stress på jobbet ökar risk för RA 46 

Risk för undernäring vid RA 48 

Kraftmätning av muskler 50 

Ökad forskning om AS/Bechterew 52 

Internationell utblick 54 

Krönika: Patienten expert på sin sjukdom 55 

Redaktör Yvonne Enman 

Redaktionssektererare Magnus Lindström 

Grafi sk form och produktion Lotta Tillström och Magnus Alkmar 

Omslagsbild Annika Röhl 

Tryck Exakta Hässleholm, 2009

LEDARE 

Till nytta för oss reumatiker 

Den revolution som de biologiska läkemedlen 

inneburit för oss reumatiker fortsätter att stimulera 

den reumatologiska forskningen. Först 

kom en medicin, sedan den andra och tredje 

och nu efter tio år fi nns det många. Fler blir 

det. 

Från att ha inriktat sig på infl ammationshämmare 

och ledgångsreumatism fi nner man 

fl er angreppspunkter och fl er sjukdomar som 

behandlingarna går att använda mot. 

Det är bra för oss! 

Sjukdomarnas komplexitet i kombination 

med de senaste årens genombrott leder 

till att fl er forskare engagerar sig. 

Och det är bra för oss! 

Träd med många grenar 

De reumatiska sjukdomarna är komplexa, har stora likheter 

med varandra men också stora skillnader. Det gör dem 

spännande ur forskningssynpunkt och extra problematiska 

för dem som ska leva sina liv med reumatism. 

För att sätta varje sjukdom i ett sammanhang går det 

att jämföra de reumatiska sjukdomarna med ett träd. 

Ursprunget till sjukdomarna är till stora delar okänt, men 

vartefter forskningen går framåt blir fl er och fl er troliga 

orsaker synliga som delkomponenter. 

Roten 

I rotsystemet fi nns övergripande frågor om hur immunsystemet 

och nervsystemet är inblandade tillsammans med gener, 

könshormoner, ämnesomsättning och säkert mycket mer. 

Fler och fl er gener identifi eras, de olika cellernas roll undersöks, 

forskarna tränger djupare och djupare in kroppens 

minsta delar. 

Molnen 

Runt omkring oss fi nns omgivnings- och livsstilsfaktorer, 

molnen. De spelar sina roller, en del går att påverka andra 

inte. 

Grenarna 

I trädets krona fi nns fl era olika tjocka grenar som symboliserar 

olika sjukdomsgrupper där likheterna mellan de olika 

diagnoserna är större än med de övriga. 

Det fi nns ett 80-tal olika reumatiska diagnoser och 

blandformer mellan dem. Därför delar grenarna sig och ger 

exempel på sjukdomar som tillhör varje grupp. 

I grenverket skymtar mindre grenar som symboliserar 

sjukdomar som har något speciellt gemensamt drag, och 

nästa gång grenen delar sig har ytterligare kännetecken 

Den snabba tekniska utvecklingen spelar 

också roll, se bara på möjligheterna till att 

undersöka mängder av gener på samma 

gång. Gener tillsammans med omgivningsfaktorer 

verkar ha stor betydelse både för att 

sjukdomarna bryter ut och hur de utvecklas 

över tid. Lägg därtill de unika svenska 

registren där forskarna samlat information 

direkt från patienterna. 

Och det är bra för oss! 

I årets forskningsbilaga fi nns mycket att 

läsa om det som betyder så mycket för våra 

liv, den aktuella reumatologiska forskningen. 

Mycket nöje! 

Yvonne Enman 

Redaktör 

identifi erats som länkar sjukdomar och därmed människor 

till varandra. 

Bladen 

Längst ut fi nns blad, symbolen för att var person i slutänden 

har sin egen unika sjukdom och sin upplevelse av den. Här 

ligger hoppet och målet med behandling, att en dag ska 

varje person kunna få den behandling som är skräddarsydd 

för att bota just den. 

Här fi nns också förhoppningen att alla ska ha rätt till sin 

erfarenhet av den egna sjukdomen. 

Text: Yvonne Enman 

Illustration: Annika Röhl 

Reumatologisk forskning– 2009 

3

Kriget i kroppen 

- detta händer i immunsystemet 

Människans immunsystem rymmer en mängd olika aktörer som hindrar främmande 

inkräktare, som virus och bakterier, från att invadera oss. Om de ändå 

lyckas ta sig in går försvaret till attack och oskadliggör fi enden. 

Men ibland går något snett. Immunsystemet börjar angripa den egna kroppen 

och vi drabbas av en autoimmun sjukdom. 

Trots intensiv forskning vet man ännu inte exakt hur 

autoimmuna sjukdomar uppstår. Vad det beror på att 

vårt försvar som ska skydda oss mot yttre fi ender i stället 

angriper brosk, hud och andra vävnader som vid 

exempelvis reumatoid artrit (RA) eller systemisk lupus 

erythematosus (SLE). 

Försvaret har många spelare och även om det fi nns vissa 

”nyckelspelare”, så fi nns det en rad tänkbara alternativ till 

hur dessa samarbetar, kommunicerar med varandra och med 

andra delar av immunsystemet. 

Vi har två typer av försvar - ett medfött, som reagerar 


snabbt, ofta inom några minuter, och ett specifi kt, som 

behöver längre tid på sig, kanske en vecka, för att gå igång 

med full kraft. 

Makrofager till attack 

Till det medfödda försvaret räknas makrofager (”storätare”) 

och dendritiska celler, som båda fi nns i vävnaderna, och 

monocyter som fi nns i blodet. De har till uppgift att ta kål 

på det främmande ämnet och presentera en del av detta på 

sin cellyta med hjälp av en viss molekyl kallad HLA. 

Samtidigt sätter makrofagen igång med att producera 

signalämnen, så kallade cytokiner, som bidrar till infl am-

mation. Exempel på sådana cytokiner är IL-1, IL-6 och 

TNF, som fl era av dagens biologiska läkemedel slår mot vid 

till exempel RA och SLE. 

Immunförsvaret reagerar 

Aktiviteten hos det medfödda immunförsvaret ger i sin tur 

en signal till det specifi ka immunförsvaret att reagera. Nu 

aktiveras de viktiga T-cellerna och B-cellerna och infl ammationen 

tar fart. Den så kallade T-hjälparcellen börjar producera 

signalämnet gamma-interferon vilket gör makrofagen 

ännu mer aggressiv. 

Signalfl aggor 

Via andra cytokiner lyckas T-hjälparcellen dra ett stort antal 

vita blodkroppar till infl ammationshärden och dessutom stimulera 

sin medspelare, B-cellen, till att börja tillverka olika 

slags antikroppar. Det är stora proteiner som kan binda 

främmande ämnen och fungerar som ett slags ”signalfl aggor” 

som talar om för andra delar immunförsvaret att bryta 

ner inkräktaren. De är alltså viktiga för den process som gör 

att det främmande ämnet förstörs. 

När infl ammationen är hävd dör T- och B-cellerna, men 

vissa av dem omvandlas till minnesceller som kan aktiveras 

igen och producera antikroppar. Makrofagerna är fortfarande 

lite aktiva, de städar upp efter döda celler och börjar 

läkningsprocessen. 

Något går snett 

Vad är det då som går snett när immunförsvaret börjar attackera 

den egna kroppen? Det vet man ännu inte, men det 

fi nns fl era tänkbara orsaker som skulle kunna vara åtminstone 

en del av förklaringen. 

• En skulle kunna vara att T-cellen, som normalt bara ska 

reagera på det som är främmande i vissa fall har svårt att 

skilja på det som är kroppseget och främmande och därför 

reagerar som den gör. 

• En annan skulle kunna vara att ett ämne som 

normalt förekommer i kroppen har förändrats så att immunsystemet 

uppfattar det som främmande. Det uppstår en 

infl ammation som blir kronisk. 

• Ytterligare en bidragande orsak gäller de genetiska 

variationer som man hittat i själva HLA-molekylen och som 

kunnat kopplas till exempelvis RA. Det är betydligt fl er 

patienter än friska som har en sådan variation. Studier har 

också visat att om personer med någon av dessa genvarianter 

dessutom röker ökar risken betydligt att insjukna. Också 

vid ankyloserande spondylit (Bechterews sjukdom) har man 

funnit att nio av tio patienter uppvisar samma HLA-variant. 

• En tidigare infektion. Ett exempel är borrelia som kan 

ge upphov till artrit. Det kan bero på att immunförsvaret 

aktiverats och sedan inte kan sluta vara aktivt. 

• Även könshormoner skulle kunna spela en viss roll, så är 

exempelvis de fl esta som drabbas av SLE kvinnor, medan det 

är övervägande män som insjuknar i Bechterews sjukdom. 

Text: Ann–Marie Dock 

Illustrationer: Annika Röhl 


5

– Målet är att kunna bota patienter 

med reumatiska sjukdomar, men dit 

har vi långt kvar. Då måste vi veta 

exakt vilket antigen vi ska slå mot, 

men den kunskapen har vi inte än, 

säger Helena Erlandsson Harris. 

– Strategin idag är i stället att dämpa 

infl ammationen, att till exempel 

bromsa vissa typer av T-celler och 

blockera de faktorer som vi vet håller 

infl ammationen igång som TNF, IL-1 

och IL-6. En sådan blockad kan åstad- 


En av dem som forskar på immunsystemets grundläggande mekanismer 

och dess kopplingar till autoimmuna sjukdomar är docent 

Helena Erlandsson Harris vid institutionen för medicin, enheten för 

reumatologi, Karolinska institutet. 

På jakt efter nyckelspelare 

kommas genom att antingen binda 

upp cytokinerna utanför cellerna eller 

genom att förhindra cytokinproduktion 

inuti cellerna. 

En annan idé som har undersökts, 

berättar Helena Erlandsson Harris, 

är att göra så kallade regulatoriska 

T–celler mer effektiva. De är en typ av 

celler som har till uppgift att avsluta 

ett immunsvar, men ibland kanske de 

inte gör sitt jobb utan behöver stimuleras 

för att blir mer effektiva. 

Hon nämner att fl era av de nyare 

Illustration: Annika Röhl 

biologiska läkemedlen slår mot de 

signalämnen, cytokiner, som är infl 

ammatoriska, men det fi nns också en 

grupp cytokiner som har en motsatt, 

antiinfl ammatorisk effekt, till exempel 

IL-10. Att förstärka effekten av dessa 

kunde också vara en möjlighet. 

Larmsignal 

Ett spännande aktuellt projekt som 

Helena Erlandsson Harris driver gäller 

en speciell molekyl, som fi nns inne i 

cellkärnan och som kallas HMGB1. 

När en cell dör sprids HMGB1 ut 

i vävnaden och fungerar då som en 

larmsignal. Makrofager skyndar till 

platsen, börjar producera TNF, IL-1 

och IL-6 och drar igång en infl ammation. 

– Hos patienter med reumatoid 

(RA) sker en frisättning av molekylen 

HMGB1. I djurmodeller har vi kunnat 

konstatera att om djuren behandlas 

med antikroppar som blockerar 

molekylen så bromsar artritutvecklingen. 

Och om vi sprutar in HMGB1 

i en frisk mus utvecklar den artrit 

(ledinfl ammation). Här har vi alltså 

en kroppsegen molekyl som bidrar 

till sjukdomsprocessen bland annat 

genom att orsaka produktion av kända 

infl ammationsfaktorer. 

Framtida behandling 

– Vi tror att blockad av HMGB1 skulle 

kunna bli en framtida behandling av 

RA och vi har nu äntligen lyckats producera 

en antikropp som skulle kunna 

testas i kliniska prövningar. Data tyder 

på att sådan behandling också fungerar 

i samband med sepsis (blodförgiftning), 

vid SLE och vid juvenil idiopatisk 

artrit (JIA, barnreumatism). 

Helena Erlandsson Harris berättar

Helena Erlandsson Harris driver ett projekt kring en speciell molekyl som kan innebära ett genonbrott 

för behandlingen av fl era reumatiska sjukdomar. 

att på barnreumatologen vid Astrid 

Lindgrens barnsjukhus sätts nu upp en 

biobank som ska samla in blodprover 

och annat material från denna grupp 

yngre patienter – ett arbete hon varit 

involverad i från starten. 

Hon hoppas att biobanken ska vara 

i full gång vid årsskiftet och användas 

till att bland annat närmare studera 

HMGB1s roll vid juvenil idiopatisk 

artrit. 

Immunfaktorer fi nns med vid alla 

reumatiska sjukdomar, men i olika 

hög grad. 

IL-6 och TNF är kraftigt överrepresenterade 

hos patienter med RA och 

fl era läkemedel är riktade mot dessa 

faktorer. Nyligen godkändes ett nytt 

preparat mot IL-6, Roactemra. Det 

kommer troligen att ges till patienter 

som inte svarar på TNF-hämmare som 

Enbrel, Humira och Remicade. 

Förhöjda nivåer av IL-1 förekommer 

vid vissa sällsynta sjukdomar som 

inte bara drabbar leder utan också inre 

organ. Behandling sker med Kineret. 

Läkemedlet Mabthera slår hårt mot 

B-celler och Orencia bromsar utvecklingen 

av nya T-celler. Båda ges vid 

RA. 

Nyckelspelare 

Även om T-cellen är en av nyckelspelarna 

i infl ammationsprocessen vore 

det ingen lösning med ett läkemedel 

som slog ut alla T-celler. Det skulle 

förstöra vårt immunförsvar så att vi 

blev extremt infektionskänsliga. 

De biologiska läkemedlen har nu 

funnits i ett tiotal år och än vet man 

inte hur de fungerar på lång sikt. 

De fungerar på vissa patienter, ofta i 

kombination med farmakologisk behandling, 

men det gäller att hitta den 

behandling som lämpar sig bäst för 

den enskilde patienten. 

Text: Anne– Marie Dock 

Foto: Jan-Olav Widén 


7

Cirka 20-30 av studierna körs även 

i Sverige, tolv av dem vid Karolinska 

universitetssjukhuset, berättar 

docent Ronald van Vollenhoven, 

internationellt framstående reumatolog 

och forskare. 

Flera av dessa läkemedel är biologiska 

och testas i kombination med metotrexat, 

som är farmakologiskt och 

slår mot alla typer av vita blodkroppar. 

Det har funnits länge och togs 

ursprungligen fram mot cancer då det 

har en cellhämmande effekt. 

Men det fi nns också andra nya farmakologiska 

läkemedelskandidater. 

– Det fi nns ett stort intresse kring 

en grupp farmakologiska läkemedel 

som kallas proteinkinasblockare och 

som förhoppningsvis kan bli lika effektiva 

som de biologiska preparaten när 

det gäller att kunna bromsa infl ammationen. 

Risk för biverkningar 

Kinaser är en grupp enzymer som 

deltar i signaleringen inne i cellerna. 

Blockering av ett viktigt kinas gör 

att det inte bildas något TNF. Det är 

framför allt två blockare som verkar 

intressanta, de kallas JAK-3 och SYK. 

Ett problem är risken för biverkningar 

eftersom kinaser har en viktig funktion 

i kroppens alla celler. 

Ett annat farmakologiskt preparat, 

troligen det enda som utvecklats i Sverige, 

är substansen paquinimod. Det 

har tagits fram av det mindre företaget 

Active Biotech i Lund och avser patienter 

med SLE. Nyligen inleddes en 


Runt om i världen pågår en stor mängd läkemedelsstudier/kliniska 

prövningar på dels nya läkemedelskandidater, dels som uppföljning av 

redan godkända preparat. Enbart när det gäller ledgångsreumatism 

(RA) pågår drygt 850 studier, för SLE är siffran nästan 200 och för Sjögrens 

syndrom drygt 40 studier. 

Forskningen banar väg 

för skräddarsydd medicin 

”Det optimala vore om vi kunde ta ett blodprov 

och av det kunna avläsa vilken behandling som var 

bäst lämpad för den enskilde patienten.” 

fas II-prövning. Paquinimod bromsar 

de vita blodkropparna och griper in i 

ett tidigt skede av sjukdomsprocessen. 

– Patienter med SLE har också 

högre nivåer av interferon, ett protein 

som bland annat tillverkas av T-celler, 

och det, säger Ronald van Vollenhoven, 

skulle kunna vara en annan 

angreppspunkt. 

Lovande vid SLE 

Ett lovande nytt läkemedel vid SLE 

är Benlysta (belimumab), som nyligen 

gått igenom en fas III-studie, det hittills 

största kliniska prövningsprogram 

som genomförts med SLE-patienter. 

Studien visar att de patienter som 

fi ck detta preparat uppnådde betydligt 

bättre behandlingsresultat än de som 

fi ck placebo, det vill säga en icke verksam 

substans. Belimumab bromsar 

B-cellerna genom att hämma aktiviteten 

hos ett visst protein som stimulerar 

utvecklingen av B-celler. Man har sett 

att vid SLE och vissa andra autoimmuna 

sjukdomar fi nns förhöjda nivåer 

av detta protein. 

Nya behandlingsstrategier 

Av de tolv studier som pågår vid Karolinska 

universitetssjukhuset vill Ronald 

van Vollenhoven lyfta fram några som 

särskilt spännande och som kan ligga 

till grund för framtida behandlings- 

strategier. Det gäller framför allt två 

parallella studier på RA-patienter som 

behandlas med Enbrel och Humira. 

Kan behandling avslutas? 

– Då läkemedel utvecklas är studierna 

designade för hur man inleder och 

sedan fortsätter en behandling, om 

effekter och eventuella biverkningar, 

hur sjukdomsutvecklingen påverkas 

med mera. Man har däremot inte 

studerat om och hur man kan avsluta 

en behandling. 

– Både vi inom vården och många 

patienter har undrat om behandlingen 

måste fortsätta hela livet när den 

pågått under ett par år och sjukdomen 

är under kontroll. Kanske kan man 

minska dosen eller helt avsluta medicineringen. 

Vi räknar med att rekryteringen 

av patienter ska vara avslutad 

under våren 2010. 

Kombination 

En annan studie gäller behandling av 

RA i tidigt skede med TNF-hämmaren 

Humira (adalimumab). Normalt 

ges Humira först om patienten inte 

svarar på gängse behandling med Metotrexat. 

Med studien vill man se om 

behandlingen lyckas bättre om båda 

medicinerna ges från början och om en 

förbättring i sjukdomsbilden kvarstår 

om Humira sätts ut efter ett halvår.

– Vi behöver mycket mer kunskap om hur vi bäst kan använda de läkemedel vi redan har på olika patientgrupper, 

säger Roland van Vollenhoven, som leder fl era av de svenska läkemedelsstudierna. 

Fler nya läkemedel eller läkemedel som 

är på väg att lanseras: 

• För första gången testas en kombination 

av de två biologiska läkemedlen 

Mabthera (retuximab), som 

slår brett mot B-celler, och atacicept 

(ännu ej registrerat som läkemedel), 

som dämpar B-cellerna vid RA. 

• Atacicept vid SLE och RA. 

• Ett preparat (ocrelizumab) besläktat 

med Mabthera prövas vid RA och 

SLE. 

• En studie med den nya TNF-blockaren 

Simponi (golimumab) vid RA, 

psoriasisartrit och ankyloserande 

spondylit (Bechterews sjukdom). 

• En studie med Stelara (ustekinumab) 

vid psoriasisartrit. Substansen 

slår mot cytokinerna IL-12 och 

IL-23. 

• En fas IV-studie med det sedan i 

våras godkända läkemedlet Roactemra. 

(tocilizumab). Det slår mot 

IL-6 och ges vid RA. 

• Substansen ofatumumab som slår 

mot B-celler prövas vid RA. 

• Nyligen godkände EU läkemedlet 

Cimzia (certolizumabpegol) vid 

måttlig till svår artrit. Det består 

av ett fragment av en antikropp och 

hämmar TNF. 

Forskningen är inte lika intensiv 

vid andra reumatiska sjukdomar som 

Sjögrens syndrom, AS (Bechterews 

sjukdom) och gruppen vaskuliter. Vid 

Sjögrens syndrom har man testat Mabthera 

med positivt resultat, men det 

behövs fl er större studier. 

Olika typer av behandling 

Patienterna har ofta symtom från 

många organ som kan kräva olika 

typer av behandling. 

Bechterews sjukdom behandlas 

med olika antiinfl ammatoriska 

läkemedel, men man har inte sett att 

någon specifi k behandling skulle vara 

bättre än någon annan. Nu testas den 

nya TNF-blockaren Simponi (se ovan). 

Vaskuliter drabbar små blodkärl 

vilket i sin tur ger problem med 

bland annat njurar, hud och leder. De 

uppträder ofta i samband med SLE. 

Man har prövat behandling med TNF- 

blockare, som dock inte visat sig ha 

effekt. Studier har också gjorts med 

Mabthera och som verkar mer lovande. 

Framtidsperspektiv 

Hur ser då framtiden ut? Ronald 

van Vollenhoven: 

– Vi behöver mycket mer kunskap 

om hur vi bäst kan använda 

de läkemedel vi redan har på olika 

patientgrupper. Vi måste också verka 

för en mer individualiserad behandling. 

Det betyder bland annat att det 

behövs forskning för att hitta prediktiva 

markörer (det vill säga förutsäga 

sjukdomsförloppet). Det optimala vore 

om vi kunde ta ett blodprov och av 

det kunna avläsa vilken behandling 

som var bäst lämpad för den enskilde 

patienten. Men dit har vi långt kvar. 

Riktad behandling 

– En lösning som ligger närmre till 

hands kan vara att vi tar ett vävnadsprov 

från ledhinnan, som talar 

om i vilket stadium infl ammationen 

befi nner sig och vad som främst driver 

den. Om det till exempel är TNF eller 

IL-6. Då kan man rikta behandlingen. 

Det behövs också många fl er studier 

där vi prövar att ge olika läkemedel 

i en annan ordning än vad som sker 

idag och i nya kombinationer. 

Text: Anne-Marie Dock 

Foto: Lotta Tillström 


9


I fem år har forskning pågått kring en svensk upptäckt som innebär 

att en ny typ av antiinfl ammatorisk och smärtstillande medicin hägrar. 

Och bäst av allt – den väntas sakna de biverkningar på mage, kärl och 

hjärta som nuvarande så kallade NSAID-preparat ger. 

Ny skonsam smärtmedicin 

rycker allt närmare 

Per-Johan Jakobsson har gott hopp om att den nya smärtmedicinen inte ska ge några biverkningar på 

mage, hjärta och kärl. 

– Jag tror att vi kommer att kunna 

börja pröva den kliniskt (på människor) 

inom några år, säger forskningsledare 

Per-Johan Jakobsson på 

Karolinska institutet, som tillsammans 

med två kollegor patenterade 

upptäckten 1999. 

Två bolag med anknytning till Karolinska 

är inblandade i arbetet och 

fi nansieringen. Även Reumatikerförbundet 

bidrar med forskningsanslag. 

Normalt sett brukar man säga att 

det tar ungefär tio år att få fram ett 

nytt läkemedel men här har det alltså 

redan gått tio år sedan patentet på 

upptäckten togs. 

Vad de upptäckte var ett enzym 

hos människan, PGES , som behövs 

för att bilda prostaglandin E2. Och det 

är just det prostaglandinet som styr 

uppkomsten av infl ammationer och 

smärta. Här såg man alltså möjligheten 

att blockera E2 och därmed 

infl ammation och smärta. 

– Men det har visat sig vara svårare 

att blockera E2 än man först trodde. 

Det beror bland annat på att fl era 

ämnen som blockerar det mänskliga 

enzymet är verkningslöst på råtta som 

vi använder i början av forskningen, 

säger Per-Johan Jakobsson. 

Skyddsfunktioner slås ut 

Problemet med de NSAID-preparat 

som fi nns idag, är att de påverkar alla 

prostaglandiner, även de som har skyddande 

effekter för till exempel hjärta, 

kärl och mage. 

Och som alltid när kroppens system 

påverkas kemiskt så kan balansen 

rubbas och biverkningar, som till 

exempel magblödningar, uppstå.

Men det är ännu för tidigt i forskningsprocessen 

för att säga om det nya 

läkemedlet har några biverkningar. 

Eller helt saknar dem. 

– Vi ska inte göra misstaget som 

gjordes med Vioxx (det NSAIDpreparat 

som drogs in på grund av att 

det orsakade bland annat hjärtinfarkt) 

och kalla det för ”det säkra läkemedlet”. 

Några slags biverkningar kommer 

det nya säkert att ha, säger Per-Johan 

Jakobsson och fortsätter: 

– Men vi har väldigt goda teoretiska 

belägg för att det inte kommer att 

ge hjärt/kärlbiverkningar. Till exempel 

är det så att möss som saknar PGES 

inte utvecklar arteroskleros (åderförkalkning), 

och har därmed ingen risk 

för att få blodproppar. 

Reumatiker har mer PGES 

Forskningen har även visat att fullt 

friska personer knappt har någon 

PGES medan personer med led- och 

muskelinfl ammationer, patienter med 

reumatoid artrit, alltid har det. Och 

det fi nns kvar även om de behandlas 

med biologiska läkemedel som TNFblockerare 

eller kortison. 

– Besvären kan avta men PGES 

ligger kvar där som en liten tickande 

bomb, konstaterar Per-Johan Jakobsson. 

Men det är inte bara på Karolinska 

som forskning drivs för att få fram en 

ny generation skonsammare NSAIDpreparat. 

Flera läkemedelsföretag är på 

gång vilket gör att Per-Johan Jakobsson 

av konkurrensskäl inte kan berätta 

riktigt allt. 

Hinner ni först, tror du? 

– Egentligen hoppas jag inte det. 

Vem som är först är inte så viktigt. 

Det kan vara väl så bra, som litet företag, 

att komma in som god tvåa eller 

trea så slipper man ta de första smällarna. 

Det är en sådan enorm marknad 

för den här typen av preparat att det 

fi nns utrymme för många olika. 

Text: Katarina Mattsson 

Foto: Jan-Olav Widén 

Fotnot: NSAID står för non steroidal anti-infl ammatory 

drugs, en vanlig typ av läkemedel för att 

lindra smärta och motverka infl ammation. De har 

också en febersänkande effekt. 

Personer med ledgångsreumatism har ökad risk för hjärtinfarkt. Troligen gäller detta även vid andra reumatiska 

sjukdomar. Det är något i infl ammationen som skadar kärlen. 

Foto: Colourbox 

Skärpt vaksamhet på 

hjärt-kärlsjukdomar 

Reumatiker har förhöjd risk för att 

få hjärt- och kärlsjukdomar. Nu ska 

vårdcentraler och andra vårdgivare 

uppmärksammas på riskerna 

genom riktlinjer för förebyggande 

åtgärder. 

Sedan tidigt 1990-tal har forskare 

både i Sverige och utomlands vetat att 

det fi nns en ökad sjuklighet i hjärt- 

och kärlkomplikationer hos personer 

med reumatisk sjukdom, framför allt 

vid ledgångsreumatism (reumatoid 

artrit, RA) och SLE (systemisk lupus 

erythematosus). 

Reumatologerna Elisabet 

Svenungsson och Marika Kvarnström 

är engagerade i en arbetsgrupp inom 

Svensk reumatologisk förening för att 

sprida kunskap om risker för hjärtkärlsjukdom 

hos reumatiker. 

– Troligen gäller de ökade riskerna 

även vid psoriasisartrit och ankyloserande 

spondylit (Bechterews sjukdom), 

men där är underlaget något magrare. 

Antagligen fi nns sambandet även för 

andra reumatiska sjukdomar, säger 

Elisabet Svenungsson. 

Skadar kärlen 

– Litteraturen visar att det fi nns ett 

starkare samband mellan hjärt- och 

kärlsjukdom och svår reumatisk 

sjukdom. Det är något i infl ammatio- 

nen som skadar kärlen, säger Marika 

Kvarnström. 

Risken är konstaterad och nu är det 

dags att omsätta kunskapen till praktik, 

det vill säga ut till klinikerna och 

till patienterna. Än så länge gäller det 

att sätta ljuset på de traditionella riskfaktorerna 

och att vara mer observant. 

– De traditionella riskfaktorerna 

är inte annorlunda för reumatiker 

än för andra personer, men kan vara 

mer förändrade, samtidigt som fl er av 

dem kan vara påverkade av reumatisk 

sjukdom. Det är den förhöjda risken, 

som troligen beror på den reumatiska 

sjukdomen, som gör det viktigt att 

kontrollera i högre grad. Reumatiker 

ska behandlas minst lika bra som alla 

andra, säger Elisabet Svenungsson. 

Kräv undersökning 

– Medvetna patienter kommer att se 

till att bli undersökta när de är på läkarbesök, 

oavsett om det är på reumatologen 

eller hos husläkaren. 

När diabetes upptäcks skickas en 

remiss till husläkare eller diabetesläkare. 

På samma sätt kan en remiss till 

vårdcentralen skickas vid risk för hjärt- 

och kärlkomplikationer så att primärvården 

kan sköta dessa. Är problemen 

stora så kan det vara kardiologerna 

som ska få remissen. 

– Reumatologerna har erfarenhet 


11 

>>>

En grupp bland de infl ammatoriska reumatiska sjukdomarna som det ännu inte 

forskats särskilt mycket på är vaskuliter, det vill säga blodkärlsinfl ammationer. 

Men i år har ett projekt startats, som syftar till att samla personer med olika 

diagnoser i ett gemensamt projekt. Forskarna har redan hittat en molekyl som kan 

ha betydelse för att sjukdomen uppstår. 

Forskning om vaskuliter tar fart 

– Bakgrunden till vårt projekt är att 

det fi nns mycket att vinna för den 

dagliga kliniska vården, säger docent 

Johan Bratt, som leder projektet 

vid Karolinska universitetssjukhuset. 

Tanken är att samla alla ANCA-positiva 

småkärlsvaskuliter, det betyder 

främst personer med Wegeners granulomatos 

och mikroskopisk polyangit, 

i ett projekt. Dessa är patienter på 

endera reumatologen eller njurmedicin, 

eller på båda ställena. För att fånga 

upp dem samarbetar därför de båda 

enheterna. 

Omdiskuterad markör 

ANCA är autoantikroppar som förekommer 

vid småkärlsvaskuliter och 

som används som ett kriterium för 

diagnostik. 

– Men att använda ANCA som 

aktivitetsmarkör för hur sjukdomen 

beter sig är i dagsläget omdiskuterat, 

säger Johan Bratt. 

Studierna står på två ben. Dels vill 

forskarna bygga ett kvalitativt uppföljningssystem 

på samma sätt som 

man gjort för RA (reumatoid artrit), 

SLE (systemisk lupus erythematosus), 

myositer och systemisk skleros (sklerodermi), 

dels fånga upp och dokumentera 

en mängd faktorer genom laboratorieprover. 

– Vi vill följa våra patienter från 

sjukdomsdebut och framåt. Genom 

att dokumentera en mängd faktorer 

kommer vi att kunna dra slutsatser för 

vilka åtgärder som givit bra behandlingsresultat 

och vilka som inte gjort 

det. 

– Vi undersöker också vilka genetiska 

och infl ammatoriska markörer vi 

Johan Bratt leder ett nytt forskningsprojekt om 

vaskulitsjukdomar, ett område där det hittils inte 

forskats så mycket. 

kan hitta hos patienterna. Dessutom 

ska vi titta på förekomst av arteroskleros, 

det vill säga åderförkalkning, i 

blodkärlen och osteoporos (benskörhet). 

Fast studien startade 2009 har 

forskarna redan hunnit få med 150 

av de 400 patienter som sköts om på 

Karolinska och 15-20 som nyligen fått 

sin diagnos som ska följas framåt i 

tiden. Målet är att följa 50-100 under 

längre tid. 

– Vi har kartlagt eller dokumenterat 

hur de mår kliniskt men inte hunnit 

med alla laboratorieprover ännu. Vi 

planerar också att studera njurbiopsier, 

små millimeterstora prov som ibland 

tas som ett led i behandlingen av vaskuliten. 

De proven kommer att kunna 

berätta mycket om hur infl ammationen 

ser ut i njuren. 

Forskarna har faktiskt redan gjort 

sitt första fynd. Det gäller molekylen 

HMGB1som fi nns i cellkärnan och 

som kan starta infl ammationsprocessen 

i kroppen. 

– Vi har i njurbiopsier kunnat se att 

det fi nns mer HMGB1 när njuren har 

en infl ammation som beror på vaskulit. 

Bättre överlevnad 

Detta har stor betydelse för behandlingen 

och innebär bättre överlevnad 

och ökad livskvalitet för personer med 

småkärlsvaskulit. 

Patienter som har påverkan från 

övre luftvägar och lungor men inte från 

njurar behandlas idag med metotrexat 

och kortison. De där fl er organ och njurar 

är drabbade behandlas oftast med 

Sendoxan och höga doser kortison under 

tre till sex månader, och sedan med 

underhållsdos med exempelvis Imurel 

och metotrexat under minst två år. 

– Ännu återstår dock att få bukt 

med risken för återfall i sjukdomen. Av 

de nya biologiska läkemedlen som studerats 

vid småkärlsvaskulit har hittills 

Mabthera visat sig vara mest lovande. 

Där fi nns en del intressanta data. 

Studier med TNF-blockad har däremot 

visat att dessa läkemedel inte tycks ge 

effekt på vaskuliter. 

– Vi ser fram emot att längre fram 

kunna genomföra läkemedelsstudier på 

vårt material, gärna inom ett nationellt 

och internationellt samarbete, säger 

Johan Bratt. 




13

Kapillärmikroskopin används som ett tidigt kriterium för att säkerställa diagnosen sklerodermi hos patienter som är drabbade av Raynauds fenomen. 

I en frisk nagel är mikrokapillärerna längst ut i 

nagelbandet smala och fi na, medan de i den sjuka 

nageln (längst till höger) har blivit större, färre 

och fått konstig form, vilket är typiska symtom för 

en tidig sklerodermi. 


Foto: Magnus Alkmar

Sakta men säkert förbättras oddsen för patienter som lider av den ovanliga 

reumatiska sjukdomen sklerodermi. Det beror delvis på nya läkemedel, 

men minst lika mycket på nya metoder att hitta patienterna tidigt. 

Prognosen förbättras stadigt 

Det fi nns idag uppskattningsvis 

cirka 1 000 patienter i Sverige med 

diagnosen sklerodermi, eller systemisk 

skleros, som det mer offi ciella 

namnet lyder. Varje år insjuknar ett 

hundratal personer i sjukdomen och 

ungefär lika många avlider. 

Roger Hesselstrand, överläkare på 

reumatologkliniken vid Universitetssjukhuset 

i Lund och medicine doktor, 

har ägnat hela sin forskningskarriär åt 

denna ovanliga sjukdom. 

Benämningen sklerodermi kommer 

från grekiskans ”skleros” som betyder 

hård och ”derma” som betyder hud och 

skvallrar om ett kardinalsymtom, hård 

och förtjockad hud. 

– Men det namnet lurar en lätt att 

tro att det är en ren hudsjukdom vilket 

inte alls stämmer, säger Roger Hesselstrand 

Överproduktion av bindväv 

Istället beror sjukdomen på att bindvävscellerna 

i kroppen, som normalt 

bara aktiveras vid en sårskada, av 

någon anledning aktiveras hela tiden. 

Det leder till så kallad fi bros, förtjockade 

och förhårdnade vävnader eller 

en slags utbredd ärrvävnad. Fibrosen 

angriper förutom huden ofta också inre 

organ som hjärta, lungor, njurar och 

mag-tarmkanalen. Därför är namnet 

systemisk skleros mera korrekt. 

Universitetssjukhuset i Lund är 

det sjukhus i Sverige som har inriktat 

sig på sklerodermi under längst tid 

och här fi nns fl era läkare som forskar 

på sjukdomen. Men ännu är de långt 

ifrån några genombrott när det gäller 

behandlingen. 

– Våra verktyg för behandling 

av patienterna är väldigt klena jämfört 

med till exempel de biologiska 

läkemedlen vid reumatoid artrit. Våra 

Roger Hesselstrand med sin patient Greta Erdelyi. 

preparat har sämre effekt och fl er biverkningar, 

säger Roger Hesselstrand. 

Han och hans kollegor får därför 

sätta målsättningen med behandlingen 

därefter. 

– Vi räknar ofta en utebliven försämring 

som det bästa resultat vi kan 

uppnå i dag, säger han. 

Därför är det viktigt att hitta patienterna 

tidigt för att kunna bromsa 

så tidigt som möjligt. Men det är 

långt ifrån någon självklarhet. Många 

av symtomen vid sklerodermi liknar 

andra reumatiska sjukdomar, men 

även enklare problem vilket gör att 

det sannolikt fi nns ett mörkertal av 

odiagnostiserade patienter. Läkarna 

på vårdcentralerna behöver därför bli 

bättre på att hitta sjukdomen, menar 

Roger Hesselstrand. 

Varningsfl agg 

Ett mycket typiskt symtom att hålla 

utkik efter är Raynauds fenomen, det 

vill säga när fi ngrar och/eller tår blir 

Foto: Magnus Alkmar 

väldigt vita eller blåa efter kyla eller 

stress. Fenomenet i sig kan ha fl era 

orsaker och kan även drabba, i övrigt, 

helt friska personer, men då brukar det 

börja i tonåren, inte i 40-årsåldern. 

– Upptäcker man Raynauds fenomen 

på en patient i vuxen ålder är det 

en stark varningsfl agg, säger Roger 

Hesselstrand. 

En hel del av dagens internationella 

forskning går ut på att kartlägga 

genetiken bakom sklerodermi. En 

viktig målsättning är att försöka förstå 

mekanismen bakom fi brosbildningen. 

Men Roger Hesselstrands egen 

forskning ligger lite mer ”nedströms” 

förståelsen av de basala mekanismerna. 

Den spänner över fl era områden, men 

inriktar sig främst på metoder för tidig 

diagnos och markörer för att identifi era 

undergrupper av patienter. 

Han har visat att det går att diagnostisera 

sklerodermi med hjälp av 

kapilärmikroskopi där han granskar de 

minsta blodkärlen vid nagelbanden för 


15 

>>>

Ungefär en tredjedel av patienterna 

med den reumatiska sjukdomen 

sklerodermi är heltidssjukskrivna 

och ytterligare cirka en tredjedel är 

deltidssjukskrivna i Sverige. 

Det visar kartläggningar som arbetsterapeuten 

Gunnel Sandqvist vid 

Universitetssjukhuset i Lund har gjort. 

Eftersom sjukdomen är ovanlig baseras 

uppgifterna på små undersökningar av 

ett femtiotal patienter per gång vilket 

gör uppskattningarna något osäkra, 

men de överensstämmer relativt väl 

med internationella uppgifter. 

Gunnel Sandqvist har särskilt 

intresserat sig för handens funktion vid 

sklerodermi. Sjukdomen påverkar händerna 

på fl era sätt. Patienterna får ofta 

en hudstramhet på grund av fi brosen 

och ledsmärta i fi ngrarna. Dessutom 

drabbas vissa av smärtsamma sår på 

fi ngertopparna på grund av de förändringar 

i handens blodkärl som också 

orsakar Raynauds fenomen - vita eller 

blå fi ngrar vid kyla eller stress. 

Stor betydelse 

– När jag startade med detta för 

många år sedan trodde jag att handen 

var ett litet problem i denna svåra och 

komplicerade sjukdom. Men det har 

visat sig att handens funktion har en 

ganska stor betydelse för patienterna, 

säger Gunnel Sandqvist. 

Tillsammans med patienternas 

upplevda smärta och trötthet är hand- 

Foto: Olivia Malm 

Handens funktion viktig för 

arbetsförmågan vid sklerodermi 

funktionen den viktigaste sjukdomsfaktorn 

när det gäller förmågan att 

vara kvar på sitt arbete efter sjukdomsdebut, 

visar Gunnel Sandqvists senaste 

forskning. 

En anledning till det, tror hon, är 

att många arbeten i dag är beroende av 

en god handfunktion, till exempel används 

datorer i allt högre utsträckning. 

– Har man problem med rörligheten 

i handen eller sår på fi ngertopparna 

så påverkar det naturligtvis, säger hon. 

Sjukdomstiden spelar mindre roll 

Däremot har inte sjukdomstidens 

längd eller omfattningen av fi bros i 

lungor eller hud någon avgörande betydelse 

för förmågan att arbeta vidare, 

visar hennes forskning. 

Det är istället andra icke-medicinska 

faktorer som spelar stor roll. 

Som vilket infl ytande patienten har 

på jobbet eller vilka anpassningar 

som kan göras av arbetsuppgifter och 

arbetsmiljö. 

Och även om sjukvården inte kan 

påverka sådana faktorer direkt menar 

Gunnel Sandqvist att det fi nns 

anledning att engagera sig mer i dessa 

frågor. 

– Vissa saker ligger ju helt utanför 

vårt område, men i vissa frågor kan vi 

hjälpa patienten och arbetsgivaren att 

hitta strategier som gör det lättare för 

patienten att klara av sitt arbete, säger 

hon. 

Fredrik Hedlund 

Många patienter med sklerodermi klarar inte 

av att fortsätta arbeta. Ny forskning visar nu att 

handens funktion tillsammans med smärta och 

trötthet är de viktigaste faktorerna för arbetsförmågan. 

Gunnel Sandqvist har visat att handfunktionen 

är en av de viktigaste sjukdomsfaktorerna för arbetsförmågan. 

Foto: Magnus Alkmar 


17

Att generna spelar en stor roll för den reumatiska systemsjukdomen 

systemisk lupus erythematosus (SLE) fi nns det inga tvivel om. I takt med 

att nya gener identifi eras växer förståelsen om vilka sjukdomsmekanismer 

som ligger bakom sjukdomen, vilket i sin tur leder till att effektivare 

behandlingsmetoder kan utvecklas. 

På sikt hoppas man att denna kunskap kan leda till förebyggande behandling 

som stoppar sjukdomen från att bryta ut. 

Kedjan som skiljer 

sjuk från frisk 

Mer än 20 gener kan i dag med hög 

statistisk säkerhet kopplas till den 

reumatiska systemsjukdomen SLE. 

De har identifi erats under de senaste 

två åren. 

En ny typ av genetisk analys har gjort 

det möjligt att titta på ett stort antal 

genetiska variationer på samma gång, 

något som tidigare har krävt extremt 

mycket tid och pengar. Denna typ av 

analys kallas ”genome wide association” 

studie, vilket brukar förkortas 

GWA-studie. Den innebär att hela 

arvsmassan skannas av hos ett stort 

antal sjuka och friska personer för att 

hitta sjukdomskopplade variationer. 

Skillnad mellan frisk och sjuk 

Forskningen baseras på en jämförelse 

av skillnader i arvsanlaget mellan 

sjuka och friska personer. Vår arvsmassa 

utgörs av DNA, som är en dubbelsträngad 

kedja bestående av fyra baser 

- A, C, G och T. 

Till största delen är denna kedja 

identisk hos alla människor, men vid 

ungefär var tusende bas har man kunnat 

visa att texten skiljer sig. 


En individ kan till exempel ha 

basen A på precis samma ställe där 

en annan individ har basen G. I vissa 

fall kan denna lilla förändring faktiskt 

vara skillnaden mellan sjuk och frisk. 

Om man exempelvis identifi erar ett A 

hos ett antal sjuka individer, medan 

man hos friska individer på exakt 

samma ställe i texten identifi erar ett 

G, fi nns troligtvis en koppling mellan 

basen A och sjukdomen. 

Många varianter 

I en GWA-studie tittar man på fl era 

hundra tusen sådana variationer utan 

att ha en hypotes innan om vilka gener 

som tros vara kopplade till sjukdomen. 

Inom SLE-forskningen har det lett till 

att ett fl ertal gener hittats, som utan 

denna typ av studier säkert aldrig 

skulle misstänkas vara inblandade i att 

sjukdomen utvecklas. 

Fyra GWA-studier har än så länge 

publicerats där forskare har undersökt 

just SLE. I en av dessa studier har den 

svenska forskaren Marta Alarcón haft 

en framträdande roll. Hon är professor 

vid Uppsala universitet där hon främst 

studerar de genetiska orsakerna bakom 

DNA-kedjan, som utgör 

människans arvsmassa 

SLE och ledgångsreumatism. 

Ett fl ertal av de gener som kopplats 

till SLE är inblandade i tre olika typer 

av biologiska processer, vilket är en 

viktig kunskap för forskarna då nya 

läkemedel ska utvecklas. Processerna 

är 1) förmågan att ta hand om och förstöra 

döda celler, vilket är viktigt för 

att ta bort potentiella mål för autoantikroppar, 

2) produktion av interferon, 

där en ökad produktion av interferon 

kan gynna en rad infl ammatoriska 

processer i kroppen, och 3) förändrad 

signalering hos T- och B-celler, vilket 

kan leda till att cellerna undgår de 

signaler som normalt skulle hindra 

dem från att angripa egna organ och 

vävnader. 

Nya biologiska processer 

Det fi nns också ett antal gener kopplade 

till SLE vars funktion forskarna 

inte ännu har klarlagt, men som i 

framtiden kommer att leda till att nya 

biologiska processer kan identifi eras 

och därmed ytterligare öka förståelsen 

för sjukdomsmekanismerna bakom 

SLE. 

– Eftersom man än så länge inte

är till största delen identisk hos alla människor, men hos vissa individer kan en liten förändring vara 

skillnaden mellan sjuk och frisk. 


exakt vet vilken funktion fl ertalet av 

dessa nya gener har, så har det än så 

länge inte lett till någon ny behandling 

av SLE, säger Marta Alarcón. 

Men hon är ändå hoppfull om att 

nya behandlingsmetoder ska komma 

ut på marknaden. Speciellt verkar 

de läkemedel som riktar sig mot de 

antikroppsproducerande B-cellerna 

vara lovande då ett sådant läkemedel 

(Benlysta) nyligen visade framgång i 

en klinisk studie, något som inte hänt 

tidigare. Till följd av den viktiga roll 

som B-celler visat sig ha i SLE, kommer 

Marta Alarcón och hennes forskningsgrupp 

att starta ett projekt för att 

studera dessa celler mer i detalj. 

Dilemma 

Ett dilemma som forskarna fortfarande 

står inför när det gäller att kartlägga 

den genetiska bakgrunden för komplexa 

sjukdomar som SLE, är att en enskild 

gen påverkar risken att insjukna 

med väldigt lite. Det är med stor sannolikhet 

en mängd gener i samverkan 

med ett antal olika miljöfaktorer som 

bidrar till att en individ blir sjuk. 

– Å ena sidan har vi de miljöfak- 

Maria Alarcón hoppas mycket på de nya läkemedel 

som är på gång på mot SLE. 

Foto: Marlene Truedsson 

torer som tillsammans med genetiska 

faktorer är viktiga för att utlösa sjukdomen, 

där både virus och bakterier 

tros spela en roll. Många studier 

visar till exempel att infektion av det 

virus som ger upphov till körtelfe- 

ber, Epstein-Barrviruset, kan vara en 

riskfaktor. Andra miljöfaktorer som 

rökning, kost och miljöföroreningar 

kan också spela en roll. I nuläget är 

det dock svårt att säga någonting med 

säkerhet, då endast ett fåtal studier 

har undersökt sambandet mellan dessa 

faktorer och insjuknandet i SLE. När 

sjukdomen väl har brutit ut så verkar 

återigen bakterieinfektioner spela en 

roll och man har sett att upprepade 

infektioner kan förvärra sjukdomsförloppet. 

Vågen väger över 

Vad som är den avgörande faktorn till 

att man faktiskt blir sjuk är ännu inte 

klarlagt. Förenklat skulle man kunna 

likna insjuknandet i en komplex 

sjukdom med en våg. Det optimala 

scenariot är då att det är jämvikt mellan 

de två vågskålarna vid födseln. En 

person med en genetisk benägenhet 

för en sjukdom befi nner sig redan vid 

födseln i ett ojämnviktsläge. Därefter 

kan olika scenarier inträffa; skålen för 

sjukdom kan till exempel utsättas för 

miljöfaktorer som gör att vågen väger 

över så mycket att personen blir sjuk. 

Men det fi nns antagligen även 

skyddande miljöfaktorer som får vågen 

i balans, vilket minskar sannolikheten 

att bli sjuk även för den som har en 

genetisk benägenhet för sjukdomen. 

Ytterligare ett scenario är att personen 

har så mycket arv i sin skål redan från 

början att miljöfaktorerna inte spelar 

någon roll, personen kommer att bli 

sjuk ändå. Men även en person som 

föds i balans kan få sin sjukdomsskål 

att väga över om den exponeras tillräckligt 

mycket för vissa miljöfaktorer. 

Med nuvarande snabba tekniska utveckling 

är det bara en tidsfråga innan 

den kompletta genetiska bakgrunden 

till SLE är kartlagd. Däremot kvarstår 

det att lösa vilken funktion dessa gener 

har i SLE, något som kommer kräva 

många års forskning. 

Anna Hellquist 


19

En tredjedel av alla personer med 

SLE får njurinfl ammation. Den kallas 

nefrit och är en infl ammation i 

kärlnystanen i njuren, det vill säga i 

kroppens reningssystem. 

Det som sker vid nefrit är att njurarna 

angrips av infl ammation, man läcker 

äggvita och röda blodkroppar ut i 

urinen och njurfunktionen påverkas. 

Infl ammationen fi nns alltid i båda 

njurarna. 

Det enda sättet att upptäcka och 

konstatera nefrit är att analysera urinen. 

– Därför är det oerhört viktigt 

att alla patienter tänker på att lämna 

urinprov vid sina återbesök. Den som 

är onormalt trött, har sjukdomskänsla 

och ibland märker av ”skum i toaletten” 

bör misstänka att njurarna inte 


Tidigare var njurinfl ammation (nefrit) ofta ett livshotande symtom för personer 

med SLE. Genom bra behandling går det idag att leva ett aktivt liv med 

nefrit. 

Vid Karoliniska universitetssjukhuset i Solna pågår forskning för att klarlägga 

vad som händer i immunsystemet och i njuren vid olika behandlingar. 

Bättre behandlingsmetoder 

för njurinfl ammation vid SLE 

mår riktigt bra och be om en kontroll, 

säger reumatolog och överläkare Iva 

Gunnarsson vid Karolinska universitetssjukhuset. 

– Nefrit drabbar mestadels yngre 

personer och eftersom den ofta inte ger 

påtagliga symtom kan det vara svårt 

att förklara att de faktiskt är så sjuka 

att det krävs behandling. Det är viktigt 

att patienten sköter sin medicinering 

för att minska risken att njurarna 

skadas. 

Biopsi 

Det bästa sättet att konstatera hur 

allvarlig nefriten är, och därmed vilken 

behandling som blir bäst, är att ta en 

biopsi från ena njuren. En millimeterstor 

bit tas från njuren med hjälp av 

ett sprutliknande instrument. Många 

känner oro inför ingreppet. 

Så graderas njurinfl ammationen 

Det fi nns sex olika grader av nefrit som graderas i njurbiopsier. 

Grad I och II betraktas som ofarliga och brukar inte kräva immundämpande 

behandling. 

Grad III och IV är allvarligare och kräver alltid immundämpande behandling. 

Vid dessa former kan njurfunktionen påverkas. 

Grad V är en annorlunda typ där man ofta ser mer äggviteläckage. Behovet 

av behandling varierar. 

Vid grad VI är njurarna kraftigt skadade av infl ammationen och är mest ett 

resttillstånd av tidigare infl ammation (grad III, IV eller V). 

– Vi ger alltid smärtstillande och 

om patienten är orolig går det att ge 

lugnande medicinering. 

På Karolinska universitetssjukhuset 

i Solna kontrolleras idag ungefär 100 

patienter som har eller tidigare haft 

SLE-nefrit. Det är bara ungefär en 

person per år som får starta dialys på 

grund av njurskador som uppstått till 

följd av infl ammationen. 

– Det går att leva ett bra liv 

trots dialys och många med SLE blir 

njurtransplanterade. Efter transplantationen 

lugnar sjukdomen oftast ner 

sig och infl ammationen går inte över 

till den nya njuren. Det krävs livslång 

medicinering, men patienterna mår bra 

och lever normala liv. 

Forskning 

Alla patienter med SLE som kontrolleras 

på Karolinska universitetssjukhuset 

har sedan 1995 ingått i en stor forskningsstudie 

kring SLE. Sedan 2004 

har dessutom alla nytillkomna patienter 

tagits med. Vissa patienter har idag 

kunnat följas i upp till 15 år. 

I denna stora patientgrupp har 

prover för forskning och detaljerad 

information om hur sjukdomen tett sig 

i det enskilda fallet sparats. 

– Genom den här informationen 

har vi idag möjligheter att studera en 

rad olika aspekter på sjukdomen. Det 

är många olika forskningsstudier som 

pågår. Utan patienternas medverkan

hade detta inte varit möjligt. 

Iva Gunnarssons största forskningsintresse 

är frågor kring SLE-nefrit. 

– Den allra första och kanske betydelsefullaste 

frågan är varför en del av 

patienterna drabbas av SLE och andra 

inte. Med vår forskning vill vi kunna 

fi nna olika markörer för uppkomst 

av nefrit och kunna studera vad som 

händer i immunsystemet och i själva 

njuren när vi behandlar på olika sätt. 

Sedan fl era år har vi provat en ny form 

av behandling som idag används vid 

ledgångsreumatism eller Mabthera (rituximab 

vid svåra former av nefrit, där 

Länk mellan klinik 

och laboratorium 

Iva Gunnarsson är reumatolog och överläkare vid Karolinska universitetssjukhuset 

i Solna. Hon är medicinskt ansvarig för reumatologmottagningen, 

har många patienter och forskar. 

I dagarna har Vetenskapsrådet givit henne en halvtidstjänst till 

forskning på tre år som efter avstämning kan förlängas med ytterligare 

tre år. 

– Jag är mycket glad och ser fram emot den här möjligheten att 

fördjupa och bredda min forskning, säger Iva Gunnarsson. 

Inriktningen kommer att vara translationell forskning kring SLE-nefrit 

vilket betyder att hon blir länken mellan klinisk patientnära forskning 

och laboratoriestudier. 

– Med hjälp av resultat från laboratoriestudier ska jag försöka 

besvara frågor som uppkommer i den dagliga vården av patienter 

med SLE. 

vanlig behandling varit otillräcklig. 

Det är viktigt att nya behandlingar 

kan provas vid nefrit och vid svår SLE 

för att få sjukdomen under kontroll. 

Stora framsteg 

Framstegen med olika behandlingar 

mot ledgångsreumatism har varit stora 

och skett förhållandevis snabbt under 

de senaste åren. 

– Nu följer olika möjligheter till 

behandling av SLE, inte fullt lika 

snabbt, men det rör på sig! Nya biologiska 

läkemedel provas och studier 

startar. Vi kommer att studera vad 

som händer både i blodet och i vävnaden 

efter olika behandlingar och förhoppningsvis 

kunna besvara fl er frågor 

kring vad som sker i immunsystemet 

vid SLE och under behandling. 

Nio av tio personer som får SLE är 

kvinnor och forskningen har framför 

allt skett på kvinnor. 

– Det fi nns inte så många studier 

på män med SLE och vilka skillnaderna 

är mellan könen. Det vore väldigt 

intressant att i framtiden få fördjupa 

sig i detta, säger Iva Gunnarsson. 

Text och foto: Yvonne Enman 


21

Förr kunde läkare avråda kvinnor 

med SLE (systemisk lupus erythematosus) 

att skaffa barn, eftersom 

graviditeten skulle kunna förvärra 

sjukdomen. Men idag gäller inga 

sådana generella råd. 

– Med ökad kunskap, god medicinering 

och kontinuerlig uppföljning har 

kvinnor med SLE och andra reumatiska 

diagnoser idag goda chanser att bli 

föräldrar till friska barn, säger Hans 

Carlsten, även om graviditet alltid 

innebär en ökad risk för dem jämfört 

med friska kvinnor. 

Hormonerna påverkar 

En graviditet innebär stora förändringar 

både för kroppen och det hormonella 

systemet. Eftersom hormonerna 

och immunsystemet påverkar varandra 

kan en graviditet förändra risken att 

bli sjuk likaväl som hur sjukdomen 

utvecklas. 

Hans Carlsten leder en grupp forskare 

som studerar hur våra könshormoner 

påverkar immunförsvaret vid 

reumatisk sjukdom. Sedan mitten av 

80-talet har kunskapen om hur östrogenet 

påverkar kvinnor med reumatisk 

diagnos ökat markant. 

En viktig del av forskningen kring 

östrogen sker i samarbete med andra 


Reumatisk sjukdom behöver inte vara ett hinder för graviditet. 

Men prata med din doktor först om du vill skaffa barn. 

– Jag har följt många av mina patienter genom en graviditet till 

ett friskt barn, säger Hans Carlsten, professor i reumatologi och 

forskare vid Sahlgrenska universitetssjukhuset. 

Reumatisk sjukdom 

inget hinder för graviditet 

En graviditet innebär stora förändringar både för kroppen och hormonsystemet, men ökad kunskap gör 

att kvinnor med reumatiska sjukdomar inte längre avråds från att skaffa barn. 


forskare som intresserar sig för könshormoner: 

psykiatriker, gynekologer, 

cancerforskare och Hans Carlstens eget 

forskarlag. 

– Att allt fl er SLE-patienter kan 

föda friska barn idag beror framför allt 

på två saker. Den ena är att vi lärt oss 

att behandla den blivande mamman 

under graviditeten med läkemedel 

som går att använda när hon är gravid, 

beskriver Hans Carlsten. 

Den nya läkemedelsbehandlingen 

av SLE-patienter under graviditet fi nns 

tack vara erfarenheter från transplantationskirurgin. 

Forskarna såg att 

kvinnor som fått en ny njure och gick

på livslång behandling mot avstötning 

blev gravida och födde friska barn. 

– Vi hade samma behov som dessa 

läkare; att hitta läkemedel som dämpade 

immunförsvaret för våra SLEpatienter. 

Det är framför allt tre läkemedel 

som används: kortison, azatioprin och 

ciklosporin. 

Blodproppar 

Den andra delen av framgången är att 

forskarna började förstå varför mammor 

med SLE fi ck både missfall och 

dessutom ofta tillväxthämmade barn, 

utan att de själva var särskilt sjuka. 

– Det var när vi upptäckte fosfolipidantikroppssyndromet, 

ett tillstånd 

som kan ge blodproppar. När vi hittade 

dem genom ett enkelt blodprov 

kunde vi börja behandling under 

graviditeten, berättar Hans Carlsten. 

En tredjedel av SLE-patienterna har 

dessa antikroppar. Av dem utvecklar 

en tredjedel antingen blodproppar i 

ben eller lungor, hjärta och hjärna. 

Sena missfall 

Den andra gruppen har upprepade 

sena missfall som troligen beror på 

blodproppar i moderkakan. Blodproppar 

ger dålig näringstillförsel, som 

leder till tillväxthämning och missfall. 

Andra riskfaktorer för graviditetskomplikationer 

är om kvinnan haft 

njurinfl ammation. 

Den tredje är vissa antikroppar som 

kan vandra över från mamman till 

fostret och kan ge barnet en hjärtrytmrubbning. 

Få drabbas av antikroppar 

och behandling fi nns. 

Barn till kvinnor med SLE har 

inte ökad risk för missbildningar. Men 

några studier har visat att de mycket 

för tidigt födda barnen kan ha ökad 

risk för inlärningssvårigheter, därför 

rekommenderas neuropsykologisk 

uppföljning av dessa barn. 

Det fi nns mellan 8 000 och 10 000 

personer i Sverige som har SLE. Det är 

en liten grupp jämfört med dem med 

reumatoid artit (RA) som är tio gånger 

så många. Men medan de fl esta får sin 

RA vid klimakteriet, kommer SLE 

ofta vid puberteten eller i 20-40-åråldern. 

Därför är de fl esta gravida som 

Hans Carlsten och hans forskarlag är i världsfronten i forskningen kring könshormoners påverkan vid 

reumatisk sjukdom. 

Foto: Yvonne Enman 

behandlas på specialistkliniken just 

kvinnor med SLE. 

Den tredje faktorn som spelat 

stor roll för att förbättra prognosen 

för lyckade graviditeter vid SLE är 

samarbetet mellan gynekologer och 

reumatologer. 

– Det är otroligt viktigt är att reumatolog 

och gynekolog är överens om 

behandlingen. Det skapar en trygghet 

för den blivande mamman, att de talar 

samma språk. 

Kvinnor med SLE har inte svårare 

att bli gravida än friska kvinnor. Men 

de med reumatoid artrit kan ha lite 

svårare att bli med barn, särskilt om 

sjukdomen är aktiv. 

Läkemedel 

Vanligaste läkemedlet vid RA är 

metotrexat. Det ska inte användas vid 

graviditet och gäller oavsett om det är 

pappan eller mamman som medicinerar. 

Därför ska den som planerar att 


23 

>>>

”Med ökad kunskap, god medicinering och 

kontinuerlig uppföljning har kvinnor med SLE 

och andra reumatiska diagnoser idag goda 

chanser att bli föräldrar till friska barn.” 

Amning minskar risk för reumatism 

Amning i 13 månader eller mer 

minskar mammans risk att utveckla 

reumatoid artrit (RA). 

Resultatet är från en svensk studie. 

Om mamman åt p-piller eller ej 

påverkade inte risken. 

De som ammat i 13 månader eller 

mer löpte enligt resultaten 54 procent 

lägre risk att utveckla RA, jämfört 

med de som inte ammat alls. De som 

ammat en till tolv månader hade 26 

procent lägre risk. 

Studien är baserad på uppgifter 

från svenska vårdregister. Hälsoinformation 

kring 136 kvinnor som senare 

utvecklat RA jämfördes med 544 

kontrollpersoner. 

Hög födelsevikt ökar risk för RA 


En hög födelsevikt, över 4,5 kilo, 

fördubblar risken att få RA i vuxen 

ålder. Slutsatsen kommer från en stor 

befolkningsstudie av kvinnor i USA. 

I studien kallad sjuksköterskestudien, 

(Nurses’ Health Study) har man 

följt 87 077 gifta kvinnor mellan 30 

och 55 år. De tillfrågades vid ett första 

tillfälle 1976 om sin hälsa och sin 

födelsevikt. När de tillfrågades igen år 

Tidiga infektioner kanske påverkar 

Infektioner under det första levnadsåret 

kan ha betydelse för risken att 

utveckla rematoid artrit och juvenil 

idiopatisk artrit (JIA) senare i livet. 

En studie där personer med RA 

jämförts med kontroller har visat att 

RA-patienter som haft infektion som 

krävt sjukhusvistelse under första 

levnadsåret haft risk att utveckla RA 

senare i livet. Detsamma gällde patienter 

med JIA. 

Även tillväxt i fosterlivet och i 


Källa: M Pikwer, U Bergström, J-Å Nilsson, L Jacobsson, 

G Berglund och C Turesson. Breast feeding, 

but not use of oral contraceptives is associated 

with a reduced risk of rheumatoid arthritis. 

Annals of the Rheumatic Diseases 2009;68;526- 

530. 

2002 fann man 619 konstaterade fall 

av reumatoid artrit. 

Även sedan andra riskfaktorer 

räknats bort var slutsatsen entydig. 

Risken att få RA fördubblas vid en 

födelsevikt över 4,5 kilo jämfört med 

normalvikt på 3,2-3,85 kg. 

Detta samband har tidigare konstaterats 

i en svensk studie av Lennart 

Jacobsson, reumatolog vid Universitetssjukhuset 

i Malmö. 

Källa: La Mandl, K H Costenbader, JF Simard, 

E W Karlson. Is birthweight associated with 

risk of rheumatoid artrithis? Data from a large 

cohort study. Annual Rheumathology Disease 

2009;68:514-518 

Jacobsson, L T Jacobsson ME, Askling J, Knowler 

WC, Perinatal Characteristics and Risk of 

Developing Sjögren`s Syndrome: A Case-Control 

Study. The Journal of Rheumatology 2005, 32;665-8 

vilken vecka barnet föddes påverkade 

risken för sjukdomarna visas i en 

svensk nationell befolkningsstudie. 

I studien jämfördes 333 patienter med 

RA med 1 332 kontroller och 3 334 

JIA och deras 13 336 kontroller. 

Källa: C Carlens, L Jacobsson, L Brandt, S Cnattingus, 

O Stephansson, J Askling. Perinatal 

characteristics, early life infections and later 

risk of rheumatoid arthritis and juvenile idiopathic 

arthritis. Annual Rheumathology Disease 

2009:68:1159-1164 


25

Personer med ledgångsreumatism 

(reumatoid artrit, RA) och artros har 

förhöjda halter av ett speciellt protein 

i blodet, serum-COMP. Genom 

att mäta nivån kan förändringar i 

brosket upptäckas fl era år innan de 

syns på vanlig röntgen. 

Metoden ger också möjligheter att följa 

och förutsäga hur sjukdomen utvecklas 

och att utvärdera effekten av olika 

behandlingsformer, både läkemedel 

och fysisk träning. 

För att följa sjukdomsförloppet hos 

en patient tas ofta fl era olika prover, 

till exempel sänka och COMP, som 

mäter olika saker. Serum-COMP är ett 

protein som frigörs när brosket i leden 

förstörs. Det fi nns även i ledvätskan 

men är enklare att mäta med blodprov. 

Medan sänkan mäter infl ammationen, 

mäter COMP vad som faktiskt händer 

i brosket. 

– COMP är ett viktigt komplement 

till andra prover när man ska avgöra 

om sjukdomen är aktiv och hur patienten 

svarar på en viss behandling, men 

hur och när proverna tas är avgörande 


Maria Andersson har lagt grunden till standardiserade 

provtagningar, så att värdena blir jämförbara och kan 

tolkas på rätt sätt. Foto: Yvonne Enman 

Praktiskt taget alla som går med knäsmärta i mer än tre månader 

kommer att utveckla artros om inte behandling sätts in i tid. 

Det kan ta 10-20 år, men sjukdomen kommer. 

Tidig knäsmärta måste därför tas på största allvar och det räcker 

faktiskt att patenten har ont för att behandla tidigt. 

Det visar Maria Andersson, biomedicinsk analytiker vid reumatikersjukhuset 

Spenshult, i en doktorsavhandling om olika mätmetoder för 

att förutspå och följa de reumatiska sjukdomarna ledgångsreumatism 

och artros. Men metoderna måste standardiseras, annars riskerar 

man att få missvisande provsvar och i värsta fall ge felaktig behandling. 

Enkelt blodprov förutspår 

hur sjukdomen utvecklas 

för att värdena ska bli korrekta, säger 

Maria Andersson, som är en av de få 

disputerade biomedicinska analytikerna 

i Sverige. 

Riktade insatser 

– Det fi nns patienter som har låg 

infl ammation, men där brosket ändå 

bryts ner. Sjukdomen kan alltså vara 

aktiv även hos den som inte har så hög 

sänka. Kunskapen är nödvändig för att 

dessa patienter ska kunna få rätt behandling 

och i framtiden också riktade 

insatser. Och den ger ytterligare stöd 

för tidig behandling. 

Att rutinmässigt mäta COMP, till 

exempel för att upptäcka artros tidigt, 

är däremot inte nödvändigt, menar 

hon. 

– Det räcker att patienten har ont. 

Vi vet att långvarig knäsmärta nästan 

alltid utvecklas till artros, om den inte 

behandlas i tid. 

På Spenshult har hon följt 143 patienter 

med långvarig knäsmärta, det 

vill säga smärta i mer än tre månader. 

När studien inleddes var patienterna 

i åldrarna 35-55 år. Då hade 76 av 

dem knäsmärta utan att något märktes 

på röntgen. Tolv år senare hade 65 av 

de 76 utvecklat artros, som även gav 

utslag på röntgen. Och hos 65 av de 67 

patienter som redan från början visade 

röntgenförändringar i knäet, hade 

sjukdomen förvärrats. 

Infl ammation 

Artros är ett av de stora folkhälsoproblemen 

och sjukdomen riskerar att 

explodera om 10-20 år. Så lång tid tar 

det att utveckla artros. Maria Andersson 

poängterar att den som är överviktig 

löper dubbel risk att utveckla 

artros, dels genom att belastningen på 

lederna ökar, dels genom att fetman i 

sig tycks påverka broskets kvalitet. 

Det fi nns forskning som tyder på 

att fettvävnaden frigör vissa cytokiner, 

ämnen som orsakar infl ammation, till 

exempel vid RA. Förhöjda värden av 

cytokinerna TNF och IL-1 har kunnat 

ses även vid artros. 

Maria Anderssons studie visar en 

tydlig koppling mellan infl ammation 

och artros. 

– Infl ammationen vid artros är på

Träningsstudien visar att en patient ska vila minst 30 minuter mellan träning och provtagning för att provet inte ska bli missvisande. 

en låg nivå. Mina resultat visar att den 

fi nns redan när smärtan börjar och att 

den ökar i takt med att artrosen blir 

värre, säger hon och tillägger att den 

bästa behandlingen vid tidig artros är 

att gå ner i vikt. Och att träna regelbundet. 

Fysisk träning är numera en vedertagen 

del i behandlingen vid de fl esta 

reumatiska sjukdomar. Maria Andersson 

har följt 58 patienter med artros 

som fi ck träna intensivt under sex 

veckor. COMP-värdet steg under själva 

träningen men sjönk och stabiliserades 

vid vila. Vid en uppföljning efter 24 

veckor märktes ingen förändring av 

värdet. Kanske kan man säga att resultatet 

ger ett biomedicinskt belägg för 

att träning är en bra behandlingsform? 

Brosket förbättras 

– Att COMP-värdet inte ökar över tid 

visar i alla fall att det inte är negativt 

att träna. Och genom andra studier vet 

vi att träning till och med kan bidra 

till att förbättra brosket. 

Genom att studera hur halterna 

av COMP varierar över dygnet, men 

också hur de påverkas av andra faktorer, 

som läkemedelsbehandling och 

fysisk aktivitet, har Maria Andersson 

lagt grunden till standardiserade provtagningar, 

så att värdena kan tolkas på 

rätt sätt och blir jämförbara. 

Ett exempel är träningsstudien som 

visar att en patient ska vila minst 30 

minuter innan provtagning. 

Varierar över dygnet 

I en annan delstudie togs blodprover 

var fjärde timma under ett dygn på 24 

patienter med artros och RA. Halten 

av COMP analyserades och visade sig 

variera mellan dag och natt. Värdet var 

stabilt under dagtid mellan klockan 8 

och 21, men sjönk rejält under natten. 

RA-patienterna hade dessutom genomgående 

lägre värden än de med artros. 

Maria Anderssons slutsats är att 

prover inte ska tas alltför tidigt på 

morgonen, eftersom det då ger en felaktig 

signal. Att RA-patienterna hade 

en lägre halt av COMP förklaras av att 

de behandlades med fl era läkemedel, 

bland annat kortison för att hålla nere 

infl ammationen, vilket också påverkar 

Foto: Magnus Fröderberg. 

värdet och måste vägas in när proverna 

tolkas. 

Missvisande provsvar 

– Det är mycket viktigt att metoderna 

standardiseras, annars riskerar man att 

få missvisande provsvar och i värsta 

fall ge felaktig behandling. 

Maria Andersson fortsätter nu sina 

studier om COMP och RA och ska 

också följa upp studien om infl ammation 

vid artros. Hon ska dessutom 

medverka i en stor forskningsstudie 

om livsstilsfaktorer och generaliserad 

smärta hos patienter med RA. 

– En utmaning blir att försöka hitta 

förklaringar till varför vissa patienter 

med RA inte svarar på behandling, 

trots att de ofta provar många olika 

läkemedel. Kanske fi nns förklaringen 

i att många med RA också utvecklar 

fi bromyalgi, men att behandlingen ofta 

inriktas enbart på artriten. Kanske ska 

man fokusera mer på fi bromyalgin och 

hjälpa dem att hantera smärtan. 

Janne Bagge och Lotta Tilström 


27

Birgit Andreasson dansar ofta och gärna. Här tar hon en svängom på 

Liseberg med danskavaljeren Sixten Johansson. 

28 Reumatologisk forskning – 2009

TANGO 

Birgits bästa medicin 

För Birgit Andreasson som har diagnoserna 

ledgångsreumatism (RA) 

och benskörhet, är dans den bästa 

medicinen för de sköra benen. Med 

hjälp av regelbunden motion har 

hennes skelett blivit starkare. 

Det är en solig försommardag på Liseberg 

i Göteborg. Dansbanan Polketten 

fylls snabbt med danslystna människor 

när Freddys Orkester spelar upp till 

foxtrott, tango, polka och vals. Birgit 

Andreasson 85 år, är en av dem som 

syns i dansens virvlar. 

– Det är viktigt att röra sig 

mycket. Jag gillar att dansa, så bättre 

medicin kan jag inte få, säger Birgit 

som dansar minst två gånger i veckan. 

Favoritdansen heter tango. 

– Jag gillar tangorytmen. Den är 

rolig att röra sig till. 

Hon har haft benskörhet i tio år. 

Sjukdomen upptäcktes när hon behandlades 

för sin RA. 

För Birgit har fysisk aktivitet i 

kombination med kalktabletter stärkt 

skelettet. 

Varje år mäts hennes bentäthet och 

värdena har blivit normala sedan hon 

började med daglig motion. Förutom 

att dansa, ägnar hon sig åt trädgårdsarbete 

och promenader. Hon har inte 

drabbats av benbrott under de senaste 

åtta åren. 

– Jag har ramlat fl era gånger och 

för några veckor sedan trillade jag 

baklänges ner från ett träd när jag 

skulle klippa av grenar. Jag hade så 

ont att jag inte kunde sitta på fl era 

veckor. Men skelettet höll! 

Forskarna Ewa Waern och Martin 

Nilsson, anser att dans är bra för att 

stärka skelettet. 

– Dansstilar som innebär att man 

rör sig i olika riktningar, gör små 

skutt och belastar skelettet, sätter 

igång tillverkningen av nya benbyggarceller, 

säger Ewa Waern. 

Internationell studie 

Men det fi nns få vetenskapliga undersökningar 

som bevisar att dans kan 

förebygga benskörhet. En internationell 

studie visar att argentinsk tango 

förbättrar balans, koordination och 

muskelstyrka tack vare dansens improvisation 

och kraftfulla danssteg. 

I undersökningen ingick 30 

kvinnor och män i åldrarna 62-89 

år. Hälften av dem fi ck i uppgift att 

promenera ett par timmar i veckan i 

tre månader medan de övriga dansade 

tango under samma tidsperiod. I 

slutet av undersökningen fann man att 

”tangogruppen” hade utvecklat bättre 

balans och koordinationsförmåga än de 

som enbart hade promenerat. 

På Idrottsmedicinska enheten vid 

Norrlands universitetssjukhus i Umeå 

påbörjades en studie om benmassa hos 

kvinnor som dansar Linedance, men 

den har aldrig slutförts. 

– Problemet är oftast att få tag i 

tillräckligt många äldre försökspersoner 

som dansar, säger Peter Nordström 

forskare vid Idrottsmedicinska enheten 

i Umeå. 

Text: Kristina Karlberg 

Foto: Anna Rehnberg 


29

Benskörhet- tyst sjukdom 

som går att förebygga 

Mer information behövs om att benskörhet kan 

förebyggas, anser Ewa Waern. 

Foto: Magnus Gothander 


Benskörhet är en av de stora folksjukdomarna i Sverige. Hälften av de svenska 

kvinnorna och en fjärdedel av männen beräknas få en fraktur orsakad av 

benskörhet. 

– Det är viktigt att människor lär sig hur benskörhet kan förebyggas, 

säger Ewa Waern, forskare och överläkare vid Sahlgrenska akademin. 

Allt fl er riskerar att drabbas av benskörhet 

under sin livstid. En sjukdom 

som innebär att uppbyggnaden av 

ny benvävnad är otillräcklig och att 

skelettet blir mindre hållfast. Därmed 

ökar risken för skador i form av 

sprickor och frakturer. 

Tyst sjukdom 

– Det är en tyst sjukdom. Tyvärr upptäcks 

den oftast när en fraktur redan 

har uppstått, berättar Ewa. 

Sedan 50-talet har antalet benskörhetsfrakturer 

i Sverige mer än fördubblats. 

Förutom mänskligt lidande, 

medför sjukdomen stora samhällseko- 

Sjukgymnasten Martin Nilsson vid Osteoporoslab på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg forskar 

på heltid. Här visar han hur en benmätning går till. 

nomiska kostnaderna för sjukvården. 

Omkring 300 000 kvinnor och 

150 000 män beräknas ha benskörhet, 

vanligast är det bland kvinnor över 50 

och män över 70 år. 

Upprepade frakturer, ärftlighet i 

familjen och stigande ålder är några 

kända riskfaktorer. Tillsammans med 

Norge toppar Sverige världsstatistiken 

över de mest drabbade länderna. 

Bristen på solljus som gör att kroppen 

producerar D-vitamin, kan vara en 

orsak till den dystra statistiken. 

Många frågetecken 

Men forskarna har fortfarande många 

Fysisk trän 

Kan fysisk aktivitet förhindra benskörhet 

och frakturer? Den frågan 

vidareutvecklar doktoranden och 

sjukgymnasten Martin Nilsson i sin 

forskning. 

Att viktbärande fysisk träning (aktiviteter 

där kroppsvikten belastar 

skelettet), bygger upp benmassan är 

forskarna överens om. När kroppen rör 

sig i olika riktningar, får stötar, gör 

skutt och hopp - sätts tillverkningen 

av kroppens egna benuppbyggarceller 

igång. 

– Det är viktigt med fysiskt aktivitet 

under hela livet. Men man måste 

anpassa träningsformen efter sina 

förutsättningar. Vid hård belastning 

ökar benproduktionen, samtidigt som 

skaderisken blir högre. Det är viktigt 

att tänka på när man blir äldre, säger 

forskaren Martin Nilsson. 

Som exempel på träningsformer

frågetecken kring den kraftiga ökningen. 

Kanske handlar det om livsstil. 

– I en studie har vi mätt bentäthet 

hos stadsbor och jordbrukare. Det 

visar sig att jordbrukarna som vistas 

mycket utomhus och kroppsarbetar 

har en starkare benmassa än stadsbon. 

Vi har också jämfört befolkning i 

Göteborg och Varberg. Storstadsborna 

hade svagare benmassa, säger Ewa. 

Levnadsvanor 

Forskarna vet att levnadsvanor som 

kost och motion spelar stor roll för att 

förebygga uppkomsten av benskörhet. 

– Har man en allsidig kosthållning, 

som bygger upp skelettet nämner han 

basket, handboll, racketsporter, dans, 

ishockey, bandy, aerobics, löpning 

och promenader. Han rekommenderar 

regelbunden träning 2-3 gånger 

i veckan. Det är bra att börja träna 

tidigt i livet, gärna före puberteten. 

Spara i benbanken 

– Ju mer man sätter in på ”benbanken” 

i unga år, desto mindre är risken 

att drabbas av benskörhet längre fram 

i livet. Då har man större benmassa 

att ta av, berättar Martin och tar fram 

ett diagram som visar hur benmassan 

förändras med åldern. 

– Människans maximala benmassa 

uppnås vid 20-25 års ålder, därefter 

sker en oundviklig benförlust. Det är 

tyvärr åldrandets gissel. 

Martin har tidigare arbetat som 

sjukgymnast inom hemsjukvård och 

äldreomsorg. För sju år sedan började 

är frisk och varken bantar eller använder 

sig av någon speciell diet, behövs 

inget extra tillskott av D-vitamin eller 

kalcium. 

Solljus viktigt 

Men att vistas utomhus en stund varje 

dag, det behöver alla. Solljuset gör att 

huden bildar D-vitamin som behövs 

för att kroppen ska bevara ett starkt 

skelett. Det är också viktigt med 

regelbunden motion. 

– De fl esta aktiviteter är att föredra 

framför allt för mycket stillasittande. 

I sitt arbete på geriatiska kliniken 

vid Mölndals sjukhus träffar Ewa 

han forska på deltid om osteoporos 

(benskörhet) och sedan år 2007 är han 

doktorand och forskar på heltid vid 

Sahlgrenska akademin i Göteborg, 

där han ingår i i Mattias Lorentzons 

forskargrupp. 

Få studier på män 

– Min forskning inriktar sig på män i 

olika åldrar. Diagnosen osteoporos har 

defi nierats utifrån studier gjorda på 

kvinnor, men det fi nns bristande kunskaper 

kring män och benskörhet. 

Han har arbetat med studier som 

handlar om benuppbyggnad hos män 

mellan 18 och 20 år (GOOD-studien) 

och hur fysisk träning i unga år påverkar 

benmassan hos män i 75-årsåldern 

(MrOs Göteborg). 

– Vi har bland annat kunnat se 

att män som tävlingsidrottat under 

uppväxten hade en högre benmassa i 

höft och ländrygg vid 75-års ålder än 

Sedan 50-talet har antalet benskörhetsfrakturer 

mer än fördubblats 

i Sverige. 

Bilden visar exempel på ben med 

låg respektive hög bentäthet. 


många äldre patienter med frakturer. 

Skador som kan innebära lång sjukhusvistelse. 

Försvagade 

– Jag möter gamla som inte varit utanför 

sin dörr på många månader. Och 

sen när de ger sig ut för första gången 

på länge, bryter de lårbenshalsen. De 

har blivit så försvagade av allt innesittande. 

Det är tragiskt att se, säger 

Ewa. 

– Det är viktigt att vi blir bättre på 

att informera både unga och gamla, att 

benskörhet faktiskt går att förebygga. 

Kristina Karlberg 

ning ger ränta i benbanken 

de som inte idrottat i unga år. 

Genom teknikutveckling har 

möjligheterna blivit större att i detalj 

kunna studera skelettets uppbyggnad. 

I forskningen används bland annat 

röntgentekniken XtremeCT. 

– I vår kommande forskning hoppas 

vi kunna ge ytterligare svar på 

vilka förändringar som sker i benet 

vid fysisk belastning och kunna ringa 

in vilken typ av träning som är mest 

optimal. 

Martins förhoppning är att resultaten 

ska komma till praktisk användning, 

till exempel för sjukgymnaster. 

– Forskningsresultaten pekar också 

på att det är bra att börja träna i unga 

år för att förebygga benskörhet. Det 

handlar om att börja betrakta benskörhet 

ur ett livstidsperspektiv, istället för 

ett problem som uppstår när man blir 

äldre. 

Text: Kristina Karlberg 



31

Nyupptäckta mutationer i en gen öppnar dörren till ny behandling 

som kan hjälpa barn med autoinfl ammatoriska reumatiska febersjukdomar. 

Ökad kunskap om 

reumatiska febrar 

öppnar för ny läkemedelsbehandling 

Barnläkare Stefan Berg vid sektionen 

för immunologi och reumatologi, 

Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus 

arbetar tillsammans 

med en grupp forskare (kliniker och 

”prekliniker”) som ägnar sig åt de 

autoinfl ammatoriska sjukdomarna. 

Autoinfl ammatoriska sjukdomar 

kallades tidigare ärftliga periodiska 

febersjukdomar. Karakteristiskt för 

sjukdomarna är att de ofta går i skov 

där symtomen bland annat är feber, 

allmän sjukdomskänsla, ledvärk, 

hudutslag och infl ammation. Sjukdomen 

debuterar oftast under barn- och 

ungdomsåren och ibland till och med 

under första levnadsåret. Sjukdomen 

fi nns sedan kvar under hela livet. 

– Ofta är det svårt att få rätt 

diagnos till en början eftersom barnet 

kommer in till sjukhuset med hög feber 

och tecken som kan likna infektion 

som behandlas med intravenös antibiotikabehandling, 

vilket inte hjälper, 

berättar Stefan Berg. 

Molekyler skiljer 

Det fi nns knappt tio olika sjukdomar, 

alla med bokstavskombinationer av de 

långa och invecklade engelska namnen, 

som hör till den här gruppen. För 

en del av dem har man funnit molekylära 

förändringar som gör att det går 

att skilja sjukdomarna åt. 

– Under senare tid har forskningen 

lett till lyckad identifi ering av genmutationer 

i några av de gener som deltar 


i regleringen av det medfödda immunförsvaret 

och på så sätt funnit molekylära 

förklaringar till sjukdomarna. 

Upptäckterna leder till att möjligheterna 

att hitta rätt diagnos tidigare 

blivit större och barnet kan snabbare 

slussas till specialister på området. 

– Ökad kunskap om mekanismerna 

bakom de ärftliga autoinfl ammatoriska 

sjukdomarna kommer att öppna dörren 

till nya läkemedel. Idag används framför 

allt blockad av interleukin 1 (IL-1 

är ett cytokin, signalämne), Kineret, 

med god framgång vid fl era av de ärftliga 

autoinfl ammatoriska sjukdomarna. 

Ibland hjälper också kortison. 

Nätverk 

Stefan Berg administrerar ett nätverk, 

fi nansierat av Vetenskapsrådet, därforskare 

från Örebro, Linköping, Lund, 

Helsingfors och Göteborg utbyter 

erfarenheter och gemensamt försöker 

förstå sjukdomarna. I nätverket ingår 

bland annat reumatologer, barnläkare, 

infektionsläkare, immunologer, genetiker 

och molekylärbiologer. 

Numera inkluderas även ett antal 

infl ammatoriska febersjukdomar till 

de autoinfl ammatoriska sjukdomarna 

trots att de inte är ärftliga. Bland 

dessa fi nns systemisk barnreumatism 

(systemisk JIA), Periodisk Feber 

Aftös stomatit, Pharyngit och Adenit 

(PFAPA) och gikt. 

– Även om det skett en mycket stor 

utveckling inom området autoinfl ammatoriska 

sjukdomar så är det en stor 

Barnläkaren Stefan Berg leder ett nätverk som 

forskar om autoinfl ammatorska febersjukdomar. 

andel av patienterna där vi ännu inte 

vet orsaken till återkommande feber 

och infl ammation. 

– Idag har vi fått kunskap om 

genetiska förändringar och en förbättrad 

molekylär förklaring till fl era 

autoinfl ammatoriska vilket ger bättre 

möjligheter till riktad och effektiv 

behandling. Ett exempel på detta är 

CAPS där behandlingen med IL-1 

blockad är mycket effektiv. 


Foto: Helena Berg 

FAKTA om NOMID 

Chronic Infantile Neurological and 

Cutaneous Articular syndrome 

(CINCA) och neonatal-onset 

multisystem infl ammatory disorder 

(NOMID) är samma sjukdom där 

namnet pekar på vid vilken ålder 

sjukdomen debuterat. 

De båda ingår i en triad sjukdomar 

som kallas cryopyrin associerade 

periodiska syndrom (CAPS) 

och som har en ärftlig bakgrund. 

Det är mycket sällsynta sjukdomar 

och cirka 1-2 personer per miljon 

invånare har dessa sjukdomar. 

I Sverige fi nns vad Stefan Berg vet 

drygt 10 personer som har någon 

av dessa sjukdomar.

NORA - bara tio i Sverige 

har samma sällsynta sjukdom 

Katten Sparris sitter på verandan till familjen Perssons- 

Jerns hus och spanar när jag kommer. Han har svart päls 

och gröngula ögon och blir snart sex månader berättar 

Nora för mig en stund senare. 

Hon har nyfi kna och orädda ögon, är klädd i en svart 

Kajsa Anka-tröja med glitter och svarar direkt och utförligt 

på frågor. Hennes språk är avancerat för en liten tjej 

på 5,5 år. 

– Många säger att hon är lillgammal och det kan nog bli så 

när man får en kronisk sjukdom som barn. Hon tränas ständigt 

i att ha en kroppsuppfattning och att sätta ord på känslor 

och hur hon mår, säger Elin Persson, Noras mamma. 

– Hon använder till och med ord som vi inte gör, häromdagen 

hörde jag henne säga defi nitivt. Hon har en morbror 

som är lärare så han ger henne läxor. Så Nora både läser och 

skriver lite grann. 

Vi sitter vid köksbordet i Bergby som ligger ett par mil 

norr om Gävle, familjen Nilsson är på väg att av sluta sin 

pastamiddag, och lillebror Olle är också med och ler med 

hela ansiktet mellan tuggorna. 

Troligen genetisk 

– Noras sjukdom är troligen genetisk, läkarna har kunnat 

spåra den hos både mig och Anders, Noras pappa. Jag har 

diagnosen köldallergi och i sällsynta fall kan det utvecklas 

till NOMID. Så vi funderade ett tag innan vi bestämde oss 

för ett syskon, det fanns ju en risk för att Olle också kunde 

bli sjuk. Men han är elva månader nu och det verkar inte så. 

Nora fi ck sina första symtom redan vid ett halvår, och var 

mycket stelare än vad Olle är. 

Nio månader senare fi ck Nora diagnosen NOMID. Efter 

det har hon klarat sig från skov, men sedan dess har hon 

stela fotleder och ett vänsterknä som inte lyder. 

– Så här mycket kan jag få ut benet, säger Nora och 

demonstrerar. Underbenet är i princip låst i en böjd position 

vilket gör att hon inte kan gå utan får krypa och sitta i 

rullstol. 

Operation 

I slutet av november ska hon operera knäet och i bästa fall 

kommer hon att kunna gå efter det. 

– Nora är en glad och social tjej som har lätt för att få 

kompisar. Hon är omtyckt på dagis och det är ingen som 

tycker att det är konstigt att hon sitter i rullstol. Jag hoppas 

bara att Nora får behålla sin öppenhet och sin oräddhet, att 

ingen ska ta det ifrån henne. Jag tror att hon accepterar att 

hon inte kan göra allt hennes kompisar gör, men jag vet ju 

inte vad hon egentligen tänker. Hon vill så gärna gå och 

säger ofta; ”Sen när jag kan gå…”. Hon måste ju tro att hon 

kommer att kunna gå, men det hugger i hjärtat, för ingen 

Nora var bara ett halvår när hon fi ck de första symtomen på den sällsynta 

sjukdom NOMID, berättar mamma Elin Persson. 

vet ju hur det blir, om operationen blir så lyckad. 

Även om man som förälder alltid har en oro för sina 

barn, så har Elin ett annat föräldraskap till Nora än vad hon 

har till Olle. Hon är mer uppmärksam på Nora, eftersom 

hennes förutsättningar ser annorlunda ut, och oron går i 

fl er banor. Där fi nns en undran om kompisarna kommer att 

stanna kvar när de börjar skolan och om de orkar ha tålamod 

med att praktiska saker tar längre tid för Nora. 

– Jag hoppas att hon kommer kunna åka hem till kompisarna 

och leka och att hon känner föräldrarna så pass väl 

att hon ber om hjälp. Jag hoppas också att hon får behålla 

den tillit till vuxna som hon har idag. 


33 

>>>

Forskning och vardagssjukvård 

lika angeläget för Anders Fasth 

I Göteborg på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus delar 

professor Anders Fasth sin tid mellan barnreumatologmottagningen 

och sin forskning. 

Det var intresset för barnsjukvård, på 1970-talet fanns inte 

barnreumatologi som begrepp, tillsammans med nyfi kenheten 

på immunsystemet som lade grunden till ett yrkesliv med en fot 

i vart läger. På forskningssidan har stamcellstransplantation 

blivit hans stora intresse, men vardagssjukvården ligger honom 

samtidigt varmt om hjärtat. 

– Jag njuter varje vecka av att arbeta på mottagningen, säger 

Anders Fasth. 

Det är inte enbart den barnreumatologiska verksamheten i 

Göteborg som Anders Fasth varit med om att bygga upp, 1985 utförde 

han den första stamcellstransplantationen i Latinamerika. 

– Det var på en 3,5 månaders pojke med en immundefekt. Han 

fi ck ta emot renade stamceller från sin mamma och idag är han 

en ung frisk man, berättar Anders Fasth. 

Den immunologiska verksamheten inkluderande barnreumatism 

i Costa Rica byggdes upp med hans hjälp. 

nordisk grupp som under 15 års tid 

samlat data i en stor epidemiologisk 

studie. 

– Genom att defi niera geografi 

ska områden kan man komma olika 

omgivningsfaktorer på spåret. Det 

är intressant att JIA är mer vanligt 

ju längre norrut man kommer, säger 

Anders Fasth. 

Signalämnen 

I studien fi nns uppgifter om exempelvis 

barnens skolgång, vilket yrke de senare 

haft och om de fått barn, tillsammans 

med data om sjukdomsyttringar 

och resultat från laboratorieprov. 

– De sammanlagda uppgifterna 

kan tillsammans visa markörer, som 

olika signalämnen, som kan förutsäga 

hur sjukdomen kommer att utvecklas 

och vilka komplikationer som kan 

tillstöta. Eller riskfaktorer för ögoninfl 

ammation som är ett mycket vanligt 

problem. Målet är naturligtvis att 

fi nna den mest effektiva behandlingen 

för varje barn som drabbas av JIA. 

Barn är inte små vuxna, men ändå 

måste barn behandlas med mediciner 

som provats ut på vuxna. 

– Läkemedelsstudier är beroende 

av vuxenstudier. Det är självklart att 

barnen får prova en ny medicin först 

när effekterna studerats noggrant på 

vuxna. Men om ett barn är i stort 

behov av en behandling som gett goda 

resultat på vuxna så är det tillrådligt 

att prova på barnet. 

Det är inte så lätt att genomföra 

läkemedelsstudier på barn. Först och 

främst så krävs det ganska många barn 

för att resultaten ska bli säkra och så 

är det mycket runt barnet som måste 

fungera. 

– Logistiken ställer stora krav när 

man ska studera barn. Det får inte 

inkräkta för mycket på barnets och 

deras familjers liv. Och det måste fi nnas 

en välordnad organisation med stor 

beredskap runt studien. 

Barnstudier på väg 

De fl esta av de biologiska läkemedlen 

som studerats på vuxna med reumatiska 

sjukdomar har också eller kommer 

att utprovas i barnstudier i Sverige 

under det närmaste året. Sverige deltar 

aktivt i olika internationella multicenterstudier 

där barn deltar. Nyligen 

barnreumatism 

skulle en studie på Roactemra startat, 

men tyvärr saknades resurser för att 

genomföra den. 

– I Sverige använder vi Enbrel, Remicade 

och Humira till barn, även om 

det bara är Enbrel som har barnindikation. 

Vid enstaka tillfällen använder vi 

också Mabthera och Orencia. I många 

länder är det behandlande läkares 

ansvar om han använder läkemedel 

utanför godkänd indikation - i andra 

länder är det förbjudet. 

Sedan 20 år tillbaka fi nns Svenska 

barnläkarföreningens arbetsgrupp för 

barnreumatologi som har betytt mycket 

för att barn med reumatisk sjukdom 

får samma vård oberoende var i Sverige 

de bor. Även om svårigheter fi nns 

exempelvis i Norrland på grund av 

avstånden och beroende av tillgången 

på plats inte minst av sjukgymnastik. 

– Genom arbetsgruppen är Sverige 

väl framme forskningsmässigt i 

världen. Det europeiska samarbetet ger 

en god grund både för utbildning och 

för forskning, säger professor Anders 

Fasth. 



35

Livet påverkas på många olika sätt både för reumatiker och deras närstående. 

Ändå glöms ofta de närstående bort i sjukvården. 

– Ofta fokuseras vården på patientens diagnos och medicinska behandling, 

säger Terhas Tecle, sjuksköterska på reumatologmottagningen på Sahlgrenska 

universitetssjukhuset i Göteborg 

Närstående behöver mer 

uppmärksamhet i vården 

– Vi borde se patienten i ett helhetsperspektiv och lägga 

in den roll som närstående har i patientens liv och hur 

deras gemensamma liv förändras. 

Terhas Tecle har genomfört en studie där hon intervjuade 

tre män och tre kvinnor som var make, maka eller sambo 

till en person med ledgångsreumatism. De var mellan 38 

och 72 år och deras partner hade haft sin sjukdom i mellan 

ett och ett halvt och 29 år. 

– Genom den stora variationen av hur länge sjukdomen 

funnits i deras liv och deras olika åldrar får vi en god bild 

av hur de närstående upplevde och hanterade den förändrade 

livssituationen under livets olika skeden. 

Studien identifi erar fem olika teman om hur det dagliga 

livet fungerade. 

Beror på patienten som person: Först och främst var det 

olika hur patienten själv tagit till sig sin sjukdom och kunde 

berätta för den närstående hur hon/han mådde. Det visade 

sig att ju mer patienten berättade desto lättare förstod partnern. 

Anpassning till situationen: Ju mer den närstående lärt 

sig om vad sjukdomen innebär desto lättare har han/hon att 

anpassa sig till det nya dagliga livet som ibland kan innebära 

ett ökat ansvar och ökad arbetsinsats i hemmet. Samtidigt 

har den närstående lärt sig att leva mer i nuet. Vissa 

saker kan skjutas till en annan dag med bättre dagsform. 

Behov av stöd: De närstående upplevde att sjukvården 

aldrig erbjuder något stöd. När de inte visst vart de skulle 

vända sig för att få hjälp kändes livet väldigt svårt. 

Behöver och vill veta för att kunna stödja: De vill veta 

mer om sjukdomen och fortlöpande få information från 

sjukvården för att kunna förstå och hjälpa patienten mer. 

Vill bli involverad: Det är viktigt att närstående får vara 

med redan från början när sjukdomen bryter ut. De behöver 

och vill vara med vid läkarbesök och få möjlighet att ställa 

frågor för att inte ställas utanför. 

Medicinen påverkar 

– Studien visade tydligt att närstående själva behöver få tala 

med och fråga vårdpersonalen. Det kunde till exempel röra 

sig om mediciner som påverkar den sexuella lusten. Den 

närstående kan förledas att tro att förtroligheten försvunnit 


Terhas Tecle har intervjuat närstående, en ofta bortglömd grupp som behöver 

få större uppmärksamhet i vården. 

i förhållandet när orsaken faktiskt är en nedstämdhet som 

medicinen förorsakat. 

Genom den nya kunskapen kan förhoppningsvis en modell 

för omvårdnad utarbetas där närstående blir sedda och 

bekräftade. Studien gjordes på närstående till personer med 

ledgångsreumatism, men resultaten kan lika gärna gälla för 

andra långvariga sjukdomar. 

– Närstående kan få bättre ork och förståelse för det nya 

livet. Med samverkan mellan patient, närstående och vårdpersonal 

kan vi komma långt, säger Terhas Tecle. 


Foto: Björn Larsson Rosvall

Patienten Carina Andrén och reumatologen Carl Turesson representerade Sverige vid en paneldebatt om smärta. 

Tre av fyra patienter 

känner smärta varje dag 

men de berättar inte för doktorn hur ont de har 

Personer med ledgångsreumatism berättar inte för doktorn att de alltid har ont och inte 

heller hur ont de har. En internationell undersökning visar att tre av fyra personer med ledgångsreumatism 

känner smärta var dag trots behandling. 

Nio länder deltog i en studie där 600 

patienter intervjuades om hur de 

upplever sin sjukdom. Resultaten 

diskuterades i en paneldebatt där 

varje land var representerat av en 

reumatolog och en person med reumatoid 

artrit, ledgångsreumatism. 

Från Sverige deltog reumatolog Carl 

Turesson och Carina Andrén representerade 

Reumatikerförbundet och de 

svenska patienterna. 

Av dem som ingick i undersökningen 

behandlades ungefär hälften 

med biologiska läkemedel och hälften 

inte. Personerna rekryterades av sina 

reumatologer, och de skulle ha en viss 

sjukdomsaktivitet och ledförstörelse. 

Förvånande 

Det mest förvånande för både patienterna 

och läkarna var att hela 79 procent 

av deltagarna känner smärta var 

dag trots att de får behandling för sin 

sjukdom. Patienterna tror att det inte 

går att göra något åt det och tar inte 

ens upp frågan när de är hos sin läkare. 

Läkarna visade sig inte vara medvetna 

om hur mycket smärta deras 

patienter känner och de tänker inte på 

att smärta, trötthet och sjukdomen i 

sig påverkar patienternas liv varje dag. 

Vana vid smärta 

– Vi är vana vid smärta. Hos doktorn 

fi nns det så lite tid, då koncentrerar 

man sig på andra viktiga sjukdomsproblem 

och att få recept utskrivna. 

Att då sitta och beskriva hur ont man 

har, nej det fi nns inte, säger Carina 

Andrén. 

En åsikt som fördes fram var att 

många läkare inte frågar hur patienten 

mår utan hur lederna mår. De mäter 

infl ammationen men frågar inte efter 

hur verkligheten ser ut vad gäller 

smärta och trötthet. Lösningen skulle 

kunna vara att doktorn lärde sig ställa 

sina frågor på ett annat sätt. 

– Med läkaren talar man om sina 

leder och med sjuksköterskan om 

resten av sitt liv. Hon får veta allt 

om min mentala hälsa. I Sverige till 

skillnad mot i en del andra länder har 

vi ofta hela teamet runt oss. 

Ifrågasätter 

Jämfört med andra länder är svenska 

patienter mycket väl informerade om 

vilka behandlingar som fi nns att tillgå 

och tar också aktiv del i besluten kring 

sin behandling. De är vana att söka 

kunskap på nätet, i tidningar och genom 

patientföreningar. Och de är mer 

ifrågasättande. 

Ändå är det inte alltid som andra 

möjligheter till lindring tas upp 

tillräckligt tydligt. Det kan gälla 

sjukgymnastik, handvänliga redskap 


37 

>>>

man lära sig att identifi era de negativa 

tankarna, säger hon. 

Utgångspunkten är att patienten 

själv beskriver vilka problem funktionshindret 

för med sig i vardagslivet 

och funderar över sina tankar om hur 

det hänger ihop, som vad man är ledsen 

över att inte kunna göra och hur 

ens tankar bidrar till problemet? 

Rädsla kan hindra 

Rädsla, som kan innebära att vi undviker 

det som gör ont eller är obehagligt, 

leder till exempel bara till mindre 

styrka och uthållighet och bidrar till 

minskad kontroll över kroppen. 

Negativa tankar och så kallade 

katastroftankar som upprepas tillräckligt 

ofta gör att hjärnan reagerar och 

börjar sannolikt producera substanser 

som gör att vi inte mår bra. Så stark 

effekt har tankarna. Studier har visat 

att tron på sin egen förmåga har stor 

betydelse för att vi också ska klara av 

det vi föresätter oss. 

En vanlig arbetsmetod är att 

patienten för dagbok över hur man 

tänker inför svåra saker och aktivteter 

som gör ont, vad som händer och hur 

man tänker efteråt. Sedan diskuterar 

man med sjukgymnasten och får hjälp 

att sortera vad tankarna står för och 

hur de bidrar till vad man klarar eller 

inte klarar. 

− Först när man blir medveten om 

sambanden går det tänja gränserna, 

men det behövs både kunskap och 

färdigheter till det. Det kan vara enkla 

saker, som hur man sitter eller hur 

man äter, men också att vända negativa 

tankar som annars hindrar. 

Tar tid 

Förändring tar tid och för många 

smärtpatienter är det en hög tröskel 

att ta sig över. Det gäller att prova sig 

fram med små steg i den takt som patienten 

klarar. Sjukgymnastens uppgift 

är att hjälpa patienten att hitta tillbaka 

till sina normala funktioner, alltså det 

som är normalt nu med hänsyn till 

sjukdomen eller skadan, inte vad man 

Anne Söderlund forskar om 

hur biologiska, psykologiska 

och sociala faktorer 

samverkar vid sjukdom och 

ohälsa. 

I ett kommande projekt 

vid Mälardalens högskola 

ska den beteendemedicinska 

sjukgymnastprofi len 

bland annat studeras från 

ett hälsoekonomiskt perspektiv. 

klarade när man var yngre eller innan 

sjukdomen. Målsättningen måste vara 

realistisk och knyta an till sådant som 

är viktigt i vardagen. 

Måste fråga 

− Om man låter bli att fråga patienten, 

då tar man över ansvaret. En bra 

coach måste alltid fråga på vilket sätt 

är detta till nytta i patientens vardag. 

Annars fi nns ju ingen vits med förändring. 

Hur många har inte fått råd och 

pekpinnar, som bara har lett till dåligt 

samvete för att man struntat i dem. 

Dåligt samvete är döden för tron på 

förmågan. Om man däremot är nöjd, 

ökar tron på ens egen förmåga. 

− Och så är det viktigt med belöningar. 

Människan behöver belöningar. 

Beteendemedicin kan med fördel 

tillämpas av alla yrkesgrupper i teamet 

runt patienten. Då blir rehabiliteringen 

mer effektiv, anser Anne Söderlund 

och tycker att patienterna ska kräva 

det. 

Text och foto: Lotta Tillström 


39

Marie Almenius orkar vara i farten 

på ett helt annat sätt än tidigare. När 

hon lärde sig att hantera stressen fi ck 

hon samtidigt mindre ont i kroppen. 

Marie tänkte om 

och tog kontroll över kroppen 

Att lära sig vända på tankarna har hjälpt Marie Almenius att hantera 

stressen och smärtan från sin fi bromyalgi. Livet har blivit lugnare. Det 

är lättare att klara jobbet och andra vardagssysslor. Och hon har inte 

ont i kroppen på samma sätt som tidigare. Visst känner hon av de 

typiska smärtpunkterna, men den intensiva smärtan är borta. 

− Det är bonus, säger hon. Mitt mål var att bli av med stressen. 

Efter ett halvår med beteendemedicinsk 

behandling hos sjukgymnasten 

har hon blivit så mycket bättre att hon 

nu ska gå upp i arbetstid från 50 till 

75 procent. 

− Jag blir så glad att jag får 

ståpäls, säger hennes sjukgymnast 

Tiina Turpeinen, privatpraktiserande 

sjukgymnast i Eskilstuna, som arbetar 

med beteendemedicinskt inriktad 

sjukgymnastik. 

När Marie Almenius kom till 

Tiina Turpeinen hade hon haft värk 

i kroppen i nästan tio år. Hon led av 

stress, hade ofta huvudvärk och svårt 

att sova. Magen krånglade, musklerna 

var spända och hon var ständigt trött. 

Att gå till jobbet var plågsamt, trots 


att hon så gärna ville arbeta. Efter sex 

års heltidssjukskrivning gladde hon sig 

över att arbetsträningen lett till fast 

jobb. Men hon mådde inte bra. 

Sista halmstrået 

Tidigare behandling hos sjukgymnast 

gav inte någon varaktig förbättring. 

Nu hade hon fått tips om Tiina Turpeinens 

inriktning och var öppen för 

att prova på något nytt. 

− Det var mitt sista halmstrå och 

det har fungerat, säger hon. 

Tillsammans undersökte och 

analyserade de Maries problem och 

lade upp ett behandlingsprogram. 

I korthet innebär det att man utgår 

från olika vardagssituationer och lär 

sig att hantera besvären genom att 

vara medveten om hur man gör och 

tänker och varför man reagerar på ett 

visst sätt. Genom andningsövningar 

och kroppskännedom lär man sig att 

känna igen stressignalerna och tränar 

upp sin förmåga att hantera besvären 

på ett medvetet sätt. 

Första steget var att bit för bit gå 

igenom hur Marie själv såg på sina 

besvär. Vad kunde hon inte klara och 

vad ville hon klara bättre med hjälp av 

sjukgymnastik? 

Värk i händerna gjorde att hon till 

exempel hade svårt att duscha, svårt 

att hålla i hårtorken, svårt att greppa 

ett mjölkpaket och svårt att hålla i 

kopplet när hon var ute med hunden. 

Men hon hade också stora besvär med 

viktiga moment i jobbet som solarievärd, 

som att vrida ur en trasa och att 

moppa golv. 

Marie fi ck i hemläxa att gradera 

problemen, skriva ner vilka som var 

viktigast att klara av. Moppningen 

blev den aktivitet som Marie valde ut. 

Tillsammans formulerade de ett

mål; att Marie skulle känna sig mindre 

stressad, 2-3 på en 10-gradig skala före 

och under moppningen. Hon fi ck föra 

dagbok, skriva ned vad hon tänkte på 

både innan, under och efter moppningen 

och skatta sin smärta, stress 

och oro. Efteråt fi ck hon frågor om hur 

det gick och hur nöjd hon var. 

Minns du vad du tyckte då, frågar 

Tiina och Marie skrattar. 

− Jovisst undrade jag om detta 

verkligen kunde hjälpa mig. Och inte 

blev jag mindre frågande när jag kom 

tillbaka nästa gång. Du hade plockat 

fram hela batteriet ut städskrubben 

och bad mig moppa golvet. 

− Tiina studerade hur jag arbetade 

och utan att hon egentligen rättade 

mig, insåg jag hur fel jag gjorde. Jag 

hade alla kunskaper om ergonomi, 

men använde dem inte. Istället stressade 

jag för att bli fort klar. Jag höll 

moppen alldeles för långt från kroppen 

och slutade till och med att andas när 

jag stressade som värst. Det hade jag 

ingen aning om. 

Tydligt samband 

− När vi analyserade hennes beteende 

blev sambandet tydligt för Marie, 

förklarar Tiina Turpeinen. När hon 

städade tänkte hon negativa, stressande 

tankar i stil med: ”måste jag 

moppa”, ”jag orkar inte”, och ”tar det 

aldrig slut, så jag får komma hem och 

vila”. Hon höll andan och jobbade med 

spända rörelser. Konsekvensen var att 

hon blev trött och fi ck mer ont i kroppen. 

Men hon var nöjd efter jobbet. 

Tiina Turpeinen är legitimerad sjukgymnast och 

använder ett beteendemedicinskt arbetssätt. 

− Det var ju därför jag fortsatte, 

jag var stolt över att det blev så rent 

och fräscht, påpekar Marie Almenius. 

Positivt självprat 

Nu har hon vänt tankarna och ägnar 

sig istället åt positivt självprat. Hon 

lägger märke till hur hon beter sig 

medan hon arbetar. 

− Jag kan tänka: ”snart är jag färdig 

- vad fi nt det blir”. Och så har jag 

slutat att städa golven på kvällen. Det 

kan jag lika gärna göra när jag arbetar 

morgonpass och är mindre trött. 

− Att avstå från att ta golven på 

kvällen var tufft första gången, men 

det hände inget farligt. Det var ingen 

som hade krävt det av mig. Mitt dåliga 

samvete låg helt hos mig själv. 

Hos Tiina Turpeinen fi ck Marie 

Almenius lära sig att hantera stressen 

Tiina Turpinen och Marie Almenius formulerade tillsammans målet med behandlingen, som tog fasta på 

de vardagssysslor som orsakade mest stress. 

”Ibland kommer 

bakslag, de hör till och 

det får man acceptera. 

Fördelen med den 

beteendemedicinska 

behandlingen är att 

man får verktyg med sig 

för att kunna hantera 

bakslagen.” 

med hjälp av avspänning, kroppskänndom 

och mindfulness för att ta 

kontroll över kropp och tankar. Exempelvis 

övade hon kroppsscanning, som 

innebär att man lugnt och metodiskt 

känner igenom alla delar av kroppen 

från tårna och uppåt och registrerar 

samtidigt varje känsla i kroppen. 

Andningsankare 

Hon övade också det så kallade andningsankaret. 

Genom att koncentrera 

sig på andningen och följa varje andetag 

in och ut genom kroppen, stannar 

man upp i nuet – får lugn och ro och 

avspänning. 

− Ibland kommer bakslag, de hör 

till och det får man acceptera, säger 

Tiina Turpeinen. Bakslag innebär inte 

att man är tillbaka på ruta ett, utan är 

något eller några steg tillbaks. Fördelen 

med den beteendemedicinska behandlingen 

är att man får verktyg med 

sig för att kunna hantera bakslagen. 

Ett sätt är att känna igen stressen. 

Känner igen stressen 

Marie Almenius har lärt sig att känna 

igen sin stress på att hon börjar andas 

ytligare. Då tar hon fram sitt andningsankare. 

− Det har hjälpt mig att komma 

på vad jag måste förändra, som att 

slappna av, inte springa och inte spänna 

mig. Detta har jag tagit med mig 

också till andra vardagssysslor, säger 

hon och konstaterar att hon numera 

orkar vara i farten på ett helt annat 

sätt än tidigare. 

Text och foto: Lotta Tillström 


41

Behandlingen av fi bromyalgi skiljer sig mycket mellan olika delar av 

världen. I USA fi nns tre läkemedel som är godkända för indikationen 

fi bromyalgi, men som inte godkänts på denna indikation i Europa. 

Samtidigt fi nns det ny forskning som pekar på att fi bromyalgi är 

tio gånger vanligare bland personer med vissa reumatiska diagnoser 

än i befolkningen som helhet. 

Kontroversiell diagnos 

hinder för läkemedel 

Under de tre senaste åren har tre 

nya läkemedel mot fi bromyalgi 

godkänts i USA. Inget av dessa har 

godkänts inom EU. 

Det skäl som främst angivits 

har varit att dokumentationen från 

behandling av europeiska patienter 

varit bristfällig. 

Stefan Bergman, medicine doktor och 

forskningschef vid reumatikersjukhuset 

Spenshults FoU-centrum, anser inte 

att det argumentet är särskilt starkt. 

– Det skulle kunna tolkas så att 

ett läkemedel som är lämpligt i USA 

inte är lämpligt i Europa. Det är svårt 

att tro. 

Stefan Bergman anser att den verkliga 

orsaken är en annan. 

– Diagnosen fi bromyalgi är kontroversiell 

i vissa länder i Europa, och 

erkänner man inte en diagnos är det 

svårt att godkänna ett läkemedel mot 

den. 

Stort behov 

Samtidigt fi nns det ett stort behov 

av läkemedel mot fi bromyalgi. Enligt 

Stefan Bergman drabbar sjukdomen 

ungefär två procent av befolkningen 

vilket gör den till en folksjukdom. 

Bland vissa reumatiker är sjukdomen 

dock mycket vanligare. 

– Studier från USA visar att cirka 

20 procent av patienterna med reumatoid 

artrit (RA) också har fi bromyalgi 

och bland patienter med den reumatiska 

systemsjukdomen SLE är motsvarande 

siffra ca 25 procent, säger Stefan 

Bergman. 


Stefan Bergman tror att diagnosen fi bromyalgi kommer att omdefi nieras och hoppas att det då blir lättare 

att få mediciner mot sjukdomen godkända på Europanivå. 


– Många reumatiker vet inte heller 

om att de har fi bromyalgi. Symtomen 

liknar ofta dem som kommer från 

den först upptäckta, mer traditionella 

reumatiska sjukdomen, och kan därför 

lätt förbli oupptäckta. 

Därför har FOU-centrum vid 

Spenshults sjukhus startat en ny studie 


som syftar till att undersöka i vilken 

utsträckning fi bromyalgi förekommer 

bland personer med RA i Sverige. 

De amerikanska läkemedlen mot 

fi bromyalgi är ungefär lika effektiva 

som många andra läkemedel inom 

reumatologin. 

– För ungefär en tredjedel av

patienterna fungerar de mycket bra, 

för ungefär en tredjedel fungerar de 

inte alls och för lika många fungerar 

de någonstans emellan de båda första 

grupperna, säger Stefan Bergman. 

Det är ungefär samma siffror som 

brukar redovisas för de biologiska läkemedlen 

mot RA. I USA har inte heller 

användningen av de nya läkemedlen 

mot fi bromyalgi varit kontroversiellt. 

Komplicerat förlopp 

Att olika patienter reagerar så olika på 

mediciner mot både fi bromyalgi och 

till exempel RA tror Stefan Bergman 

kan ha liknande orsaker. 

– Sannolikt fi nns det fl era orsaker 

till att både RA och fi bromyalgi uppstår. 

De diagnoser vi gör är egentligen 

bara en grov indelning av komplicerade 

förlopp i kroppen. En diagnos 

kan därför vara en sammanfattning av 

något som egentligen kan beskrivas 

som fl era olika sjukdomar. 

– En sjukdom är oftast inte heller 

antingen något som fi nns eller något 

som inte fi nns. Oftast är sjukdomen en 

förändring längs en skala som till exempel 

högt blodtryck som kan variera 

från lite för högt till så högt att det är 

väldigt farligt. 

Annan defi nition 

Den diagnosmetod för fi bromyalgi 

som används i dag uppfattar många 

som luddig. Det är enligt Stefan 

Bergman en viktig anledning till att 

diagnosen inte är accepterad överallt. 

– Jag tror nog att vi kommer att 

omdefi niera diagnosen för fi bromyalgi. 

Det anser också den läkare som skapade 

den nuvarande diagnosmetoden 

och en ny metod borde utgå från fl era 

olika dimensioner som är typiska för 

sjukdomen. Det kan till exempel vara 

hur utbredd smärtan i kroppen är men 

också annat som trötthet. 

Om diagnosen formuleras om 

borde den enligt Stefan Bergman bli 

lättare att få allmänt accepterad på 

Europanivå. Det borde i sin tur leda 

till att det blir lättare att få mediciner 

mot sjukdomen godkända. Det kan 

medföra att både de läkemedel som 

används i USA i dag och nya kommande 

läkemedel också kan komma 

att användas i Europa. 

Magnus Lindström 

Tidig behandling 

ger bättre effekt 

Personer med fi bromyalgi har nedsatt 

aktivitet i de delar av hjärnan 

som hämmar smärtupplevelser. 

Behandling med läkemedel som 

har effekt på centrala nervsystemet 

kan fungera bra mot sjukdomen 

– och tycks bli effektivare om den 

sätts in tidigt i förloppet. Det visar 

en ny doktorsavhandling från Karolinska 

institutet. 

– Det är en vanlig missuppfattning att 

fi bromyalgi är ett uttryck för psykiska 

problem. Men i de studier som ingår i 

avhandlingen har vi gjort noggranna 

mätningar och vi kan inte se några 

som helst samband mellan smärtkänsligheten 

hos fi bromyalgipatienter och 

graden av ångest eller depression, säger 

Karin B Jensen, som doktorerade i 

oktober. 

Testade smärtupplevelsen 

I en av de studier som presenteras i 

avhandlingen fi ck försökspersonerna 

båda sina tummar klämda precis så 

hårt att de upplevde samma grad av 

lindrig smärta som friska försökspersoner. 

Genom funktionell magnetresonanstomografi 

(fMRI) kunde forskarna 

visa att försökspersonerna hade en lika 

hög aktivitet i delar av hjärnan som 

hanterar uppmärksamhet, känslor och 

sensorisk information från tummen, 

oavsett om de hade fi bromyalgi eller 

tillhörde kontrollgruppen. Däremot 

hade personer med fi bromyalgi en 

lägre aktivitet i en hjärnregion som 

hämmar upplevelsen av smärta. 

Enligt forskarna kan behandling 

med läkemedel som har effekt på det 

centrala nervsystemet, exempelvis antidepressiva 

så kallade SNRI-preparat, 

fungera bra mot fi bromyalgi. Men 

det handlar då inte om att behandla 

depression utan om andra effekter av 

dessa läkemedel. 

– De patienter som haft sina 

Karin B Jensens avhandling bekräftar att det fi nns 

ett samband mellan genetik och smärtreglering. 

smärtsymtom kortast tid var de som 

fi ck bäst effekt av den läkemedelsbehandling 

som prövades. Det visar hur 

viktigt det är att fi bromyalgi upptäcks 

och tas på allvar så tidigt som möjligt, 

säger Karin Jensen. 

Avhandlingen bekräftar också att 

det fi nns ett samband mellan genetik 

och smärtreglering. Undersökningar 

hos friska personer visade på ett samband 

mellan en specifi k genetisk variant 

och effekten av ett morfi nliknande 

läkemedel vid upprepad smärtstimulering. 

Resultaten tyder på att den undersökta 

genen först i samband med ökad 

påfrestning påverkar kroppens smärtreglerande 

system. Dessa resultat är 

viktiga för möjligheten att i framtiden 

kunna skräddarsy medicinsk behandling 

och därmed ge bättre och mer effektiv 

smärtlindring, menar forskarna. 


43

Rökning ökar risken för att vanliga 

behandlingar av ledgångsreumatism, 

reumatoid artrit (RA) blir 

mindre verksamma. Det visar två 

nya svenska studier. 

Sedan tidigare vet man också att 

rökning ökar risken att få RA. 

I de två studierna har forskarna oberoende 

av varandra funnit att rökning 

motverkar behandlingen både med 

traditionella läkemedel som metotrexat 

och med nya biologiska läkemedel, så 

kallade TNF-blockerare. 

En av studierna kommer från 

EIRA-studien, som inkluderar nydebuterade 

RA-patienter i mellersta och 

södra Sverige. 

– Våra fynd visar att RA-patienter 

som röker har ökad risk att inte 

förbättras av metotrexat, vilket är den 

behandling som oftast väljs i första 

hand, säger Saedis Saevarsdottir, medicine 

doktor och blivande reumatolog 

på Karolinska universitetssjukhuset 

Solna samt forskningsledare för den 

här studien. 

– Om patienten inte får effekt av 

den behandling som först valts blir 


Har du ledgångsreumatism och röker? Då gör du klokt i att sluta om du vill ha 

bra effekt av din behandling. Två nya svenska studier visar att rökare riskerar att få 

sämre effekt av läkemedelsbehandlingar mot ledgångsreumatism. Det gäller både 

behandling med metotrexat och med de biologiska TNF-hämmarna. 

Biologiska läkemedel 

biter sämre på rökare 

Ju fl er cigaretter, desto sämre 

tycks effekten bli av läkemedelsbehandling 

mot ledgångsreumatism. 


andrahandsvalet oftast anti-TNFbehandling. 

Dessvärre riskerar rökare 

att inte få effekt av den behandlingen 

heller. 

Patienterna som ingår i studien är 

tagna ur det svenska RA-registret och 

88 procent av alla deltagare, ingick 

också i EIRA och har följts under 

sina första tio år med RA. De speglar 

svensk rutinsjukvård och därmed det 

verkliga livet och därför borde resultaten 

vara applicerbara. 

Studien identifi erade patienter som 

fått metotrexat som sin första behandling 

vid diagnostillfället, och patienterna 

delades in i grupperna de som 

aldrig rökt, rökt tidigare och de som 

rökte vid diagnostillfället. Utvärderingen 

skedde efter tre månader som 

är en vanlig tidsrymd för att se om 

behandlingen fungerat eller inte. 

Lönar sig sluta röka 

– Fyrtio procent av rökarna fi ck ingen 

effekt av metotrexat, jämfört med 28 

procent av dem som inte hade rökt någon 

gång och 29 procent av dem som 

var tidigare rökare. Det betyder att de 

som slutat röka i princip hade lika bra 

resultat som de som aldrig rökt. Utifrån 

detta ser det ut som att det lönar 

sig att sluta röka. 

Sämre nytta 

Om inte metotrexat fungerar, eller om 

det behövs ytterligare behandling för 

att patienten ska må bra, är nästa steg 

ofta att behandla med TNF-blockad. 

– Vid anti-TNF-behandling fann vi 

att 38 procent av dem som hade rökt 

inte fi ck någon nytta av behandlingen, 

jämfört med 25 procent av dem som 

aldrig hade rökt. Risken som kopplats 

till rökning kvarstod när vi i en 

analys justerade för kön, ålder, sjukdomsaktivitet, 

annan behandling och 

andra riskfaktorer för RA, säger Saedis 

Saevarsdottir. 

Barfot-studien 

I den andra studien har överläkare 

Maria Söderlin forskat på samlad 

information från de 2 800 personer 

som ingår i Barfot-studien, som är en 

studie om nydebuterad ledgångsreumatism. 

Hon har undersökt effekterna 

av rökning i SSATG-registret, som är 

ett register för biologisk behandling i 

södra Sverige. 

– Vi vet sedan tidigare och från nu 

pågående studier att rökning spelar 

roll för risken att få RA, men vi visste 

inte om rökning också påverkar 

behandlingsresultat, säger Maria 

Söderlin. 

För att få veta det har Maria 

Söderlin och hennes kollegor delat in 

patienterna i tre grupper, de som röker 

nu, rökt tidigare och aldrig rökt. Från 

början såg forskarna inte någon skillnad 

i hur patienterna mådde. 

– Vid första behandling med anti-

Saedis Saevarsdottir är medicine doktor och blivande reumatolog på Karolinska 

universitetssjukhuset Solna. Där delar hon tiden mellan klinik och forskning. 


TNF-blockare, fi ck cirka 50 procent 

sämre respons på medicinen efter sex 

månader. Av dem som rökte fi ck cirka 

30 procent sämre respons på de äldre 

antireumatiska medicinerna, vanligtvis 

Metotrexat och Salazopyrin, efter tolv 

månader, säger hon. 

Lika resultat 

TNF är en signalsubstans, som aktiverar 

immunsystemet och styr infl ammationsprocessen. 

Det fi nns fl era olika biologiska 

läkemedel, anti-TNF-blockerare, 

som påverkar TNF:s roll på lite olika 

sätt, men resultatet av dem är lika i 

praktiken. Forskarna undersökte också 

om det var skillnad mellan de olika 

preparaten. 

– Inte i någon grupp kunde vi se 

att något preparat stod för en större 

del av de personer som inte svarade på 

medicineringen, säger Maria Söderlin. 

– Vi har också tittat närmare på 

hur mycket patienter har rökt. Det verkar 

vara så att mängden cigaretter har 

samband med att man svarar sämre på 

anti-TNF-behandling och då särskilt 

Remicade (infl iximab). 

Yvonne Enman 

Maria Söderlin är specialist i internmedicin och reumatologi, och överläkare 

på Spenshults reumatikersjukhus. Dessutom forskar hon på 20 

procent av sin tid. 


FAKTA 

BARFOT (Bättre AntiReumatisk FarmakOTerapi) 

är en studie som följer 

2 800 patienter som nyinsjuknat i RA 

under åren 1994-2004. Sex reumatologenheter 

deltar i projektet, som 

följer patienterna under minst 15 år 

sedan insjuknandet. 

EIRA står för “Epidemiologic Investigation 

of Rheumatoid Arthritis” 

(epidemiologisk undersökning av 

riskfaktorer för reumatoid artrit). 


45

Studien, som ingår i det stora EIRAprojektet 

vid Karolinska institutet, 

är den första i Sverige som belyser 

sambandet mellan psykosocial arbetsmiljö 

och RA. 

− Vi har skiljt ut höga krav och låg 

kontroll i arbetet och ser att risken att 

insjukna är 60 procent högre för dem 

som har låg kontroll, säger forskaren 

Camilla Bengtsson, som analyserat 

data från 1 200 nyinsjuknade patienter 

och 1 450 friska kontrollpersoner i 

åldrarna 18-65 år. 

− Bland dem som har höga krav 

i arbetet kan vi se en viss tendens till 

lägre risk, men det är inte tillräckligt 

tydligt för att vi ska kunna dra några 

säkra slutsatser. Låg kontroll däremot, 

i meningen litet utrymme att själv 

kunna besluta om och styra sitt arbete, 

är en tydlig riskfaktor. 

Klassat yrken 

Vad som är hög respektive låg kontroll 

har defi nierats genom att svaren på ett 

stort antal frågor om arbetets innehåll 

och organisation har poängsatts 

och vägts samman. För att undersöka 

sambandet mellan psykosociala arbetsförhållanden 

och risk för RA, har man 

gått tillväga på två sätt. 

Svaren från RA-patienterna har 

jämförts med svaren från de friska 

kontrollpersonerna. Ett problem vid en 

sådan jämförelse kan vara att svaren 

från patienterna färgas av att de är 

sjuka. Därför har man på basis av hur 

de friska kontrollpersonerna klassat 


Det fi nns ett samband mellan hur du har det på jobbet och risken att 

drabbas av ledgångsreumatism (reumatoid artrit, RA). En ny svensk studie 

visar att människor med små möjligheter att styra över sin arbetssituation 

löper ökad risk att insjukna. 

Låg kontroll på jobbet 

ökar risken för RA 

Personer som har litet utrymme att själva styra sitt arbete har upp till 60 procents högre risk att insjukna 

i ledgångsreumatism, visar en studie från Karolinska institutet. Foto: Colourbox 

olika yrkesgrupper med avseende på 

hur hög eller låg kontrollen är i respektive 

yrke, även undersökt om risken 

för RA är högre inom de yrkesgrupper 

som klassats ha låg kontroll. 

Samstämmigt 

− Resultaten från bägge dessa metoder 

att mäta psykosocial belastning är 

mycket samstämmiga. Därför kan vi 

med hög säkerhet säga att det fi nns 

ett samband och att detta inte beror 

på individernas olika känslighet, säger 

Camilla Bengtsson. 

EIRA står för epidemiologisk 

undersökning av riskfaktorer för 

reumatoid artrit. Genom att samla 

information från nyinsjuknade patienter, 

hoppas forskarna kunna klarlägga 

varför vissa människor får sjukdomen. 

EIRA-studien leds av Lars Alfredsson, 

professor i epidemiologi och Lars 

Klareskog, professor i reumatologi. 

Genetik och miljö 

Den inleddes 1996 och utgör i dag 

världens största material med samtidig 

information om miljöfaktorer och 

genetik. 

Information från över 3 000 nyinsjuknade 

RA patienter och 4 000 

kontrollpersoner används för att stu-

dera betydelsen av genetik och miljö, 

och hur samspelet mellan genetik och 

miljö påverkar mekanismerna bakom 

RA. 

Internationellt genomslag 

Studien har fått stor internationell 

uppmärksamhet. Tidigare har man till 

exempel presenterat nya rön som visar 

att rökare som bär på en speciell gen 

löper betydligt ökad risk att få den 

allvarligaste formen av RA, och vid en 

internationell reumatologikongress i 

USA nyligen presenterade de svenska 

forskarna en studie som visar att de 

nya biologiska läkemedlen har betydligt 

bättre effekt på reumatiker som 

inte röker än på dem som röker. 

− I Sverige fi nns ett befolkningsregister 

av god kvalitet, sjukvårdssystemet 

är välorganiserat och inom vården 

fi nns olika kvalitetsregister, till exempel 

RA-registret. Detta tillsammans 

med invånarnas positiva inställning 

till forskning, som resulterar i högt 

deltagande, gör oss tämligen unika i 

världen om att kunna göra högkvalitativa 

befolkningsbaserade epidemiologiska 

studier, säger Lars Alfredsson. 

Intressant likhet 

Han har sin bakgrund i hjärt-kärlforskningen 

och ser i den många 

intressanta likheter med forskningen 

kring RA. 

− Att riskfaktorerna för hjärtinfarkt 

och RA är så lika är mycket intressant. 

Rökning är en riskfaktor i båda fallen 

och måttligt alkoholintag verkar vara 

en skyddsfaktor. Att stress orsakad av 

låg kontroll i arbetet, är en riskfaktor 

för hjärtinfarkt har vi vetat länge. Nu 

ser vi samma mönster vid RA. 

Vad likheterna beror på vet inte 

forskarna än, men det mesta talar för 

att infl ammationen är den gemensamma 

nämnaren. Ateroskleros, i dagligt 

tal åderförkalkning, som är en av 

huvudorsakerna till hjärtinfarkt, är en 

låggradig infl ammation i kärlväggen. 

Kanske är det så att långvarig 

stress kan trigga igång eller vidmakthålla 

en infl ammation. 

− Vi undersöker om även andra 

stressfaktorer, till exempel nära anhörigs 

död, skilsmässa och andra allvarliga 

livshändelser, kan utlösa RA. På 

Låg kontroll i jobbet är en tydlig riskfaktor för RA, 

säger forskaren Camilla Bengtsson. 


Professor Lars Alfredsson ser allt fl er intressanta 

likheter i riskfaktorrna för RA och hjärtinfarkt. 


det här området fi nns motsägelsefulla 

studier. 

Speciell stressgen? 

Olika individer är naturligtvis olika 

känsliga. Det som den ene upplever 

som stress, kanske inte upplevs så av 

den andre. En intressant fråga är därför 

om det, precis som vid rökning, fi nns 

någon speciell gen som innebär att 

vissa personer kan vara extra känsliga 

för stress. 

−Det fi nns en sådan hypotes, men 

det är inget som vi har hunnit studera 

ännu. Det måste i så fall vara en gen 

som både ökar känsligheten för stress 

och som samtidigt har betydelse för 

RA. 

Eftersom rökning påverkar lungorna 

har forskarna i EIRA-gruppen, 

börjat undersöka hur andra luftvägsexponeringar, 

till exempel kiseldamm, 

påverkar risken för RA. Man har 

funnit att kiseldamm är en riskfaktor, 

som i kombination med rökning kraftigt 

ökar risken. 

Antikroppar 

Orsakerna är inte helt klarlagda, men 

enligt Lars Alfredsson är den troliga 

förklaringen att rökning och andra 

luftföroreningar framkallar antikroppar 

mot så kallade citrullinerade 

proteiner i lungan och som i sin tur 

har betydelse för att utlösa RA. 

Citrullinera betyder att proteinet 

förändras. Antikroppar mot citrullinerade 

proteiner fi nns hos cirka 60 

procent av personer med RA. 

Trafi k och uppvärmning 

Nästa stora delprojekt i EIRA-studien 

ska handla om luftföroreningar från 

biltrafi k och bostadsuppvärmning. 

Det fi nns detaljerade data kring 

luftföroreningsnivåer, speciellt i Stockholmsområdet, 

där fi nns information 

om hur luftföreningarna har sett ut 

historiskt för varje enskild bostadsadress. 

Genom att ta reda på var en person 

har bott under åren kan man följa 

vilka föroreningar den personen har 

utsatts för under lång tid. 

EIRA-forskarna samarbetar med en 

av världens största kohortstudier (kohortstudie 

innebär att en väl avgränsad 

grupp följs upp avseende sjukdomsutfall), 

amerikanska Nurses’ Health 

Study, som har följt över 200 000 

sjuksköterskor under många år. I den 

fi nns data som visar ett samband mellan 

att bo vid starkt trafi kerade gator 

och förhöjd risk att insjukna i RA. 

− Det är en indikation, men man 

kan inte dra för stora växlar på det, 

för det kan fi nnas fl er faktorer som 

har samverkat, inte minst rökning. 

Det krävs mycket stora material 

med detaljerad information om olika 

miljöfaktorer och levnadsvanor för att 

kunna göra sådana studier och det har 

vi, säger Lars Alfredsson. 

Text: Lotta Tillström 


47

Reumatoid kakexi är ingen klinisk diagnos men en realitet för omkring 

var fjärde patient med reumatoid artrit (RA). 

Tillståndet är svårupptäckt, eftersom det innebär att patientens 

muskelmassa minskar, samtidigt som kroppens andel fett ofta ökar eller 

är konstant. Det visar en avhandling från Karolinska institutet. 

Svårupptäckt komplikation vid ledgångsreumatism 

Muskelmassan minskar 

trots normal vikt och BMI 

Ann-Charlotte Elkan har utvecklat en metod att upptäcka reumatoid kakexi, ett tillstånd som innebär att 

muskelmassan minskar trots att kroppens fett är stabilt. Foto: Yvonne Enman 


”Vågen” som mäter kroppens fettmassa. 


– Patienten har ofta ett normalt eller 

högt BMI och bristen på synlig 

avmagring innebär svårigheter att 

identifi era tillståndet. De ser normala 

ut, de äter bra och visar ingen 

viktnedgång, säger Ann-Charlotte 

Elkan, som är reumatikersjuksköterska 

och forskare vid Karolinska 

institutet. 

Hon har undersökt 60 inlagda patienter 

och 80 öppenvårdspatienter, 

samtliga med diagnosen reumatoid 

artrit. Bland de inlagda patienterna led 

35 procent av tillståndet reumatoid kakexi 

och bland öppenvårdspatienterna 

var motsvarande siffra 25 procent. 

En annan form av kakexi, som dock 

inte ska förväxlas med reumatoid kakexi, 

drabbar ofta patienter med cancer 

i framskridet stadium. I cancerfallen är 

det mest synliga symtomet en mycket 

tydlig avmagring. Men hos RA-patienter 

handlar det varken om synlig 

avmagring eller om viktnedgång. Det 

som utmärker reumatoid kakexi är 

istället att kroppsfettet är stabilt eller 

till och med ökar, men att muskelmassan 

minskar. 

Ett mål för hennes avhandling var 

därför att hitta en bra metod för att 

identifi era patienter med reumatoid 

kakexi. Vanliga metoder, till exempel 

Body Mass Index, BMI, räckte inte 

eftersom indexet inte säger något om 

sammansättningen av kroppens olika

vävnader. Inte heller andra tillvägagångssätt, 

till exempel mätning 

av överarmens omfång, gav önskat 

resultat. 

– Det har varit svårt men till slut 

hittade jag något som jag tror kan användas 

för screening. Det är en metod 

som kallas bioelektronisk impedans 

och mäter kroppens sammansättning. 

Med denna metod kan man skilja 

på kroppens fettfria massa (i huvudsak 

muskler) och fettmassa. Metoden har 

utvecklats och det fi nns nu ett slags 

våg, där patientens längd, vikt och kön 

matas in. Därefter ställer sig patienten 

på ”vågen” för mätning och får en 

utskrift på kroppssammansättningen. 

Kommer smygande 

Orsaken eller orsakerna till reumatoid 

kakexi, som inte drabbar plötsligt, 

utan kommer smygande tillsammans 

med RA-sjukdomen, är inte kartlagda. 

Enligt avhandlingen hade dock patienter 

som lider av tillståndet till exempel 

höga halter av dåligt kolesterol, 

så kallat LDL-kolesterol (Low-density 

lipoprotein) i blodet. Det handlar om 

markant högre nivåer än hos dem som 

inte hade reumatoid kakexi. 

Dessutom visade studien att patienterna 

med reumatoid kakexi hade låga 

nivåer av anti-PC (antifosforylkolin), 

vilket kan bidra till en ökad risk för 

hjärt- och kärlsjukdomar. Anti-PC är 

ett slags antikroppar som forskarna 

menar har en skyddande effekt mot 

åderförkalkning. 

Ingen diagnos 

Reumatoid kakexi är ingen diagnos 

och det är heller inte säkert att det blir 

en, menar Ann-Charlotte Elkan. Hon 

tycker dock att det är mycket viktigt 

att sprida kunskaper om tillståndet, 

eftersom det i dag råder begreppsförvirring. 

– Det är svårt att bedöma kroppssammansättning 

men mycket viktigt. 

Kakexi är känt som begrepp i samband 

med andra sjukdomar. Jag vill 

bredda det, eftersom tillståndet uppträder 

olika och ser olika ut beroende 

på vilken sjukdom man har. 

Ann-Charlotte har också undersökt 

RA-patienters kosthållning och 

det visade sig att de åt ganska mycket 

mättade fetter, mer än vad Livsmedelsverket 

rekommenderar. Inom ramen 

Vanliga metoder, till exempel Body Mass Index, BMI, räcker inte för att upptäcka reumatoid kakexi. 

Trots att kroppens fett är stabilt minskar muskelmassan. Foto: Colourbox 

för avhandlingen har hon dessutom 

gjort ett försök med vegankost. Patienter 

med reumatoid artrit fi ck uteslutande 

äta glutenfri vegankost under 

ett års tid. De jämfördes sedan med 

en kontrollgrupp som ätit vanlig mat 

under samma period. 

– Det är visserligen jobbigt för de 

fl esta patienter att äta vegankost men 

den bidrar tydligt till att mängden bra 

blodfetter och kärlskyddande ämnen 

ökar. 

Lyssna på kroppen 

Många som åt vegankosten upplevde 

också att de fi ck mindre reumatiska 

besvär. Det gällde dock inte alla, 

vilket var väntat, eftersom de individuella 

skillnaderna i hur man reagerar på 

olika koster är relativt stora. Generellt 

fi nns det dock skäl att fundera över 

vad man äter, menar Ann-Charlotte 

Elkan. Studien visade till exempel att 

många RA-patienter som åt så kallad 

medelhavskost hade höga värden av 

anti-PC, vilket bidrar till ökat skydd 

mot hjärt- och kärlsjukdomar. 

– Det handlar om att försöka äta 

sunt och klokt och kanske framför allt 

om att lyssna på sin kropp. 

Hon tror dock att de fl esta skulle 

tröttna på vegankost i längden. Ett 

bra alternativ är dock en i huvudsak 

vegetabilisk kost med ett stort inslag 

av frukt och grönt. På den avdelning 

där Ann-Charlotte Elkan arbetar fi nns 

uttalade kostråd för RA-patienter. 

Råden handlar bland annat om att äta 

fi sk minst två gånger i veckan. Om 

att äta bra fetter, till exempel olivolja, 

rapsolja och sådana som innehåller 

mycket Omega-3, men också om att 

undvika mättade fetter, till exempel 

feta mejeriprodukter. 

– Vi rekommenderar också att patienterna 

minimerar intaget av godis, 

kaffebröd och härdade fetter. 

Nytt projekt 

Ann-Charlotte Elkan ska nu gå vidare 

med sin forskning och har fått möjligheten 

att påbörja en post-doc (forskartjänst 

efter avlagd doktorsexamen) hos 

professor Lars Alfredsson på institutet 

för miljömedicin, Karolinska institutet. 

Där ska hon arbeta med en befolkningsbaserad 

fall-kontrollstudie via 

EIRA-projektet. EIRA står för ”Epidemiologic 

Investigation of Rheumatoid 

arthritis” och möjliggör forskning för 

att analysera hur riskfaktorer i omgivningen 

påverkar reumatoid artrit. 

Ann-Charlotte Elkan ska undersöka 

riskfaktorerna kost och fysisk aktivitet. 

– Jag kommer att arbeta med ett 

vanligt frågeformulär för att kartlägga 

vad och hur mycket patienterna äter. 

Resultaten ska sedan jämföras mot 

en frisk kontrollgrupp som svarar på 

samma sätt kring vad och hur mycket 

de äter. 

Johan Granath 


49

En hand med leder och mjukdelar som påverkats av reumatoid artrit (RA, ledgångsreumatism) 

ger problem både i vardagslivet och i arbetet. Det fi nns en hel 

del forskning om just handens funktion och hur livet påverkas av RA men det fi nns 

forfarande mycket begränsad kunskap om hur musklerna påverkas. 

Kraftmätning 

sätter muskler på prov 

Sofi a Brorsson, medicine doktor och 

biomekanikingenjör vid högskolan 

i Halmstad har utvecklat en ny metod 

för att mäta kraften i hand och 

fi ngrar. 

– Det övergripande målet var att öka 

förståelsen för underarmens muskulatur, 

speciellt de muskler som gör att 

man kan sträcka handen, extensormuskulaturen, 

och hur den fungerar i frisk 

jämfört med reumatisk muskulatur. 

För att möjliggöra detta utvecklade 

vi nya metoder för att undersöka om 

träning kan stärka sträckningsmuskulaturen 

och hur man kan se och mäta 

muskelförändringen, säger hon. 

Forskning har visat och visar att 

träning ger resultat, men för att veta 

att man tränar på rätt sätt måste den 

gå att utvärdera. Fysisk aktivitet har 

under de senaste åren blivit en viktig 

del i rehabiliteringen av RA-patienter 

och goda resultat har rapporteras både 

avseende kondition och styrka. 

Öka handstyrkan 

Daglig handträning är effektiv för att 

öka handstyrkan. För att handen ska 

fungera bra krävs en bra förmåga att 

kunna sträcka handled och fi ngrar, 

något som man ibland glömmer. 

De fl esta grepp kräver att vi kan 

öppna och justera fi ngrarnas position 


för att de ska fungera optimalt, dessutom 

är extensormuskulaturen viktig 

för att stabilisera och utveckla optimal 

rörelsekraft. 

– Vi behövde nya säkra metoder 

som möjliggör utvärdering av hur extensormuskulaturen 

svarar på träning 

och hur muskulaturen kan studeras 

dynamiskt. Därför utvecklade vi EXit, 

ett nytt kraftmätningsinstrument 

som mäter sträckkraften i hand och 

fi ngrar. 

Ultraljud 

– Armens muskler ska ses som en 

enhet och att det är viktigt att träna 

musklerna på båda sidor av armen. För 

att kunna utvärdera hur muskulaturen 

svarar på träning utvecklade vi en 

ultraljudbaserad metod. 

En grupp personer med RA och 

en grupp friska fi ck genomföra ett 

träningsprogram för händerna, som 

utarbetats tillsammans med arbetsterapeuter 

i Region Skåne och på 

Spenshults Reumatikersjukhus. Som 

träningsredskap använde försökspersonerna 

deg med olika motstånd som 

de kramade så att de tränade olika 

muskler i hand och fi ngrar. 

– Redan från början såg vi att det 

fanns stora skillnader i muskulaturens 

rörelsemönster hos friska personer och 

personer med RA. Samma sak gällde 

Medicine doktor Sofi a Brorsson är biomekanikingenjör 

och arbetar på högskolan i Halmstad som 

för musklernas storlek och kraftutveckling, 

och det fanns också skillnader 

mellan män och kvinnor. 

– Efter tolv veckor gjorde vi en 

utvärdering och kunde med ultraljud 

se att muskulaturen blivit större och 

att sammandragningarna var snabbare. 

Dessutom hade styrkan förbättrats 

avsevärt och man upplevde att handen 

fungerade bättre. 

Mätte smärta 

Även om personerna med RA uppgav 

att de hade ganska lite smärta, hade 

ett önskat resultat varit att den skulle 

minskat, men det var ändå positivt att 

inte träning orsakade ökad smärta. 

Smärtan mättes med visuell analog 

skala så kallad VAS-skala och då de 

friska personerna sa att de inte upplevde 

sig ha någon smärta uppgav

forskare och lektor. För henne har alltid kopplingen mellan människa och teknik varit intressant. I sin 

fortsatta forskning ska hon undersöka handträningens effekt under längre tid. 

reumatikerna kanske en tvåa. Det var 

deras nollvärde, den smärta de alltid 

hade. 

– Tyvärr kunde vi inte se någon 

smärtlindring efter träning, det blev 

ingen skillnad mot före träningen, 

man var van sin smärta. Nyttan med 

studien för patienterna var att styrkan 

och rörligheten gav möjligheter till 

ökad aktivitet. 

Fortsätter forska 

– Vardagsträning kan ge goda resultat 

men sådant som inte går att dokumentera 

med hårda fakta är inte så roligt. 

För att sporra till träning blev det en 

utmaning att mäta sin handstyrka i 

en nyutvecklad apparat som placerats 

i väntrummet på mottagningen, säger 

Sofi a Brorsson, som planerar ytterligare 

forskning inom sitt område. 

I planerna ingår en längre studie på 

handträningens effekter under sex månader. 

Med start nästa år planeras även 

en studie som utvärderar hur muskulaturen 

och handfunktionen påverkas 

vid handkirurgi, och då speciellt hur 

väl knogproteser fungerar. 

Förutspå utveckling 

En ytterligare möjlighet är att med 

ultraljud se och mäta underarmsmusklernas 

rörelseförmåga för att 

fi nna signaler som i ett tidigt skede 

förutspår hur muskeln kommer att 

påverkas. 

−I förlängningen kanske det går att 

göra jämförelser med hur hjärtmuskeln 

kan komma att påverkas, för den muskeln 

roterar på samma sätt som underarmsmuskeln, 

säger Sofi a Brorsson. 



51

Emma Haglund är legitimerad sjukgymnast med 

specialkompetens i reumatologi. Hon är doktorand 

och inskriven vid Lunds universitet samt knuten till 

Forsknings- och Utvecklingscentrum (FoU-centrum) 

vid Spenshults sjukhus där hon också arbetar som 

sjukgymnast. 

FoU-centrum samarbetar med MORSE-projektet 

vid Universitetssjukhuset i Lund. 

Infl ammatoriska ryggsjukdomar 

Europeiska riktlinjer 

sätter fart på forskningen 

Infl ammatorisk ryggsjukdom är en stor sjukdomsgrupp 

inom de reumatiska sjukdomarna, lika vanlig som ledgångsreumatism. 

I gruppen ingår många olika underdiagnoser. 

Men för att kunna ställa rätt diagnos, och därmed snabbt 

starta med bästa möjliga behandlingen, måste vårdgivarna 

veta hur de ska skilja på de olika sjukdomarna. 

– Det kan fortfarande vara svårt, men i Europa har man 

försökt enas om riktlinjer för gruppen spondylartriter. I och 

med detta så har också forskningen underlättats, för det 

krävs klara defi nitioner av sjukdomar för att forskningen ska 

bli tillförlitlig, säger forskningsledare Ann Bremander. 

Forskningen både i Sverige och internationellt på ankylo- 


För att få rätt behandling så tidigt som möjligt måste först rätt diagnos ställas. Personer med 

infl ammatorisk ryggsjukdom, spondylartrit, kan få vänta i mellan fem och sju år på sin 

diagnos. Nu börjar enhetliga riktlinjer för sjukdomen ta form i Europa. Det underlättar även 

forskningen, som hittills varit ganska liten. 

FAKTA om spondartriter 

Infl ammatoriska ryggsjukdomar kallas spondartriter eller 

spondylartriter, två olika benämningar på samma sak. 

I gruppen ingår många olika undergrupper, varav 

några är ankyloserande spondylit, AS (även kallad Bechterews 

sjukdom), psoriasisartrit, reaktiv artrit, Crohns 

sjukdom och ulcerös kolit. 

serande spondylit, AS (Bechterews sjukdom), som är den 

vanligaste infl ammatoriska ryggsjukdomen, har varit ganska 

liten, och på den större gruppen infl ammatorisk ryggsjukdom 

har den varit ännu mindre. 

Kartlägger förekomst 

Det första steget för Ann Bremander och hennes kollegor 

har varit att fånga upp hur många personer i Region Skåne 

som tillhör den här sjukdomsgruppen. Detta görs i samarbete 

med MORSE-projektet vid universitetssjukhuset i 

Lund och doktorand Emma Haglund är i full färd med att 

sammanställa data kring förekomsten. 

– Vi samlar information om hur många personer som 

har de här sjukdomarna och hur de påverkas av sin ryggreumatism 

både med tanke på konsekvensen för individen 

och för samhället. Det fi nns ungefär 6 000 personer med 

spondylartrit i Skåne och av dem har cirka 1 000 AS, säger 

Emma Haglund. 

Utifrån de uppgifterna kan forskarna senare göra en god 

uppskattning om landet i övrigt eftersom Region Skåne är 

som ett Sverige i miniatyr. 

Nästkommande projekt för Emmas del är att beskriva 

funktionen och livskvaliteten hos personer med AS i södra 

Sverige.

Legitimerade sjukgymnast 

och doktor i 

medicinsk vetenskap 

Ann Bremander är 

forsk ningshandledare 

inom MORSE-projektet 

och på FoU-centrum 

Spenshult. 

– Under sommaren har vi fått in 2 800 svar på en 

enkät, uppgifterna från dem är inmatade och just nu pågår 

kvalitetskontroll av inmatningen. Det är många led som ska 

utföras innan vi kan börja analysera informationen. 

Flera uppföljningar 

Målet med kartläggningen av hur många som har spondylartrit 

och information om dem kommer att bli grunden till 

en så kallad kohort, det vill säga en avgränsad grupp personer 

som är väldefi nierad och ingår i forskningsstudier. 

– Vår förhoppning är att vi sedan ska kunna göra 

uppföljningar för att se hur sjukdomen utvecklas och dess 

konsekvenser för personerna. Vi vet väldigt lite om vilka 

konsekvenser sjukdomen för med sig. Men vi vet att trots 

modern farmakologisk behandling och genom fysisk aktivitet 

så fi nns sjukdomen kvar och påverkar personernas liv. 

Viktiga faktorer är dels kostnader på individnivå som 

sjukdomen orsakat, personens egenskattade hälsostatus, 

sjukdomsaktivitet och funktionsförmåga. 

– Genom en bättre kunskap om hur de ryggreumatiska 

sjukdomarna påverkar personens liv med tanke på både 

sjukdomsaktivitet, fysiska möjligheter och arbetsförmåga 

kan dessa personer tidigare få rätt behandling och samhället 

kan skapa rätt möjligheter för möta deras framtida behov. 

Följdsjukdomar 

Med AS följer ofta att personen förutom sin grundsjukdom 

får andra sjukdomar, så kallad komorbiditet. Vanligast och 

välkänt är problem från ögon och tarmar. 

– En av våra studier, som vi presenterade på Läkarstämman 

2008, visade att de också har besvär från urinvägar, 

depressioner, högt blodtryck och övre luftvägsinfektioner 

oftare än befolkningen i allmänhet. 

– Våra studier av vårddatabaser i Skåne i kombination 

med våra egna uppgifter från personer med spondylartriter 

kommer att ge otroligt mycket viktig information om den 

här sjukdomsgruppen, säger Ann Bremander. 


MORSE - ska 

minska ohälsan 

I södra Sverige pågår ett femårigt projekt som 

kallas MORSE, Minskad Ohälsa Rörelseorganens 

Sjukdomar i Sydsverige. Det är en långsiktig samverkan 

kring sjukdomar i rörelseorganen mellan 

sjukvården i Region Skåne, Försäkringskassan och 

forskare vid Lunds universitet. 

Bakgrunden är att sjukdomar i rörelseorganen drabbar 

många människor. En tredjedel av den vuxna 

befolkningen lider av besvär från rörelseorganen, varav 

många tvingas till sjukskrivning på grund av smärta 

och värk. 

– Vi vill ta vara på den kunskap och erfarenhet 

som fi nns i sjukvårdens vardagsarbete för att förbättra 

omhändertagandet samt sjukskrivningsprocessen och 

minska ohälsotalen, till nytta för såväl patienten som 

sjukvården och samhället, säger docent Ingemar Petersson 

som leder MORSE-projektet. 

I projektet ingår studier om hur vanliga olika 

sjukdomar är, vilka risk- och friskfaktorerna för 

sjukskrivning är, samt omhändertagande och behandling 

(medicinering, operativa ingrepp och övrigt som 

sjukgymnastik) påverkar sjukskrivningsprocessen och 

sjukskrivningens omfattning. 

Stöd vid sjukskrivning 

Rörelseorganens sjukdomar står för en stor del av 

sjukskrivningen, och det fi nns brister i hur sjukskrivningarna 

hanteras. Ett av projekten i MORSE går ut på 

att arbeta fram underlag för riktlinjer som ett stöd vid 

sjukskrivning av personer med sjukdomar i rörelseorganen 

i samarbete med Socialstyrelsen. 

– Det fi nns stora skillnader mellan när och hur 

länge läkare sjukskriver. Ibland kan också sjukskrivningen 

vara den enda åtgärden, och en åtgärd som 

inte följs upp. Det är inte en optimal behandling för 

att personerna ska slippa smärta och kunna återgå till 

arbete. 

Som ett led i att komma tillrätta med sjukskrivningsprocessen 

skickades en enkät till 1 074 läkare. 

Svaren visade bland annat att orsaken till sjukskrivningen 

hos en tredjedel kom från rörelseapparaten. 

Läkarna tyckte ofta att det var svårt att bedöma 

arbetsförmågan och att det också fanns andra skäl än 

medicinska. 

– Det fi nns problem vid sjukskrivningsförfarandet 

och det framkom klart att det behövs ett ökat stöd, 

mer tid för problematiska fall. Resultaten i vår studie 

har börjat omsättas i Region Skåne med olika satsningar 

för att stärka läkarna i den här processen. 

Yvonne Enman 


53

TNF-hämmare ökar 

risk för ledinfektion 

Biologiska läkemedel (TNF-hämmare) 

som används mot ledgångsreumatism 

(rematoid artrit, RA) tycks öka risken 

att utveckla septisk artrit, enligt en 

brittisk studie. 

Septisk artrit, som är en allvarlig 

ledinfektion och kan vara livshotande, 

förekommer oftare hos patienter som 

använder TNF-hämmare mot RA. 

Upptäckten gjordes av brittiska 

forskare från universitetet i Manchester, 

som i en studie av patienter i ett 

brittiskt RA-register kommit fram 

till septisk artrit är dubbelt så vanligt 

bland RA-patienter som behandlas 

med TNF-hämmare än bland dem 

som inte behandlas med dessa läkemedel. 

– Tidigare har man visat att patienter 

som använder TNF-hämmare har 

en allmänt högre risk att drabbas av 

allvarliga infektioner, och nu vet vi att 

det särskilt gäller septisk artrit, säger 

forskningsledaren James Galloway vid 

universitetet i Manchester. 

Glukosamin tycks inte 

hjälpa mot artros 

Glukosamin tycks inte ha någon verkan 

mot artros, enligt en amerikansk 

studie som presenterades vid ACR. Artros 

drabbar oftast knä- och höftleder 

hos medelålders och äldre. 

Glukosamin är en kroppsegen substans 

som bildas från glukos. Tidigare 

forskning har kommit till olika resultat 

om det har någon effekt eller inte. 

Den nya studien pågick i 24 veckor 


American College of Rheumatology är en organisation av och för läkare, vårdpersonal och 

forskare inom reumatologi. Varje höst, arrangerar ACR en stor vetenskaplig konfererens 

som samlar deltagare från hela världen. 

Här presenterar vi ett axplock ur forskningsrapporter som presenterades vid årets konferens 

i Philadelphia i USA i oktober. 

Foto: Loma 

och hälften av deltagarna var kvinnor 

och hälften män. 

Resultatet blev att det inte fanns 

några skillnader mellan dem som fi ck 

glukosamin och dem som inte fi ck det. 

Det gällde både män och kvinnor. 

– I den här studien har vi inte kunnat 

visa att glukosamin har någon som 

helst effekt mot artros i knäleden. Det 

kunde inte heller förhindra att ledskadorna 

förvärrades säger Kent Kwoh, 

undersökningsledare i projektet. 


Videospel kan ge 

barn ledsmärta 

Barn som använder videospel får oftare 

ont i fi nger- och handleder än andra 

barn enligt en amerikansk undersökning. 

Det började med att en tioårig son 

till en reumatolog i St Louis i USA 

undrade om hans onda tumme kunde 

bero på hans fl itiga användning av 

spelkonsoler. 

Reumatologen visste inte, men såg 

till att sonen fi ck hjälp av ett forskningsteam 

att göra en undersökning i 

en skola i St Louis. 

Undersökningen visade bland annat 

att mer än tio procent av barnen fi ck så 

ont i lederna att de inte kunde använda 

videospel så mycket de önskade. Yngre 

barn, omkring sju år, fi ck mer ont än 

äldre. 

Hur länge barnen spelade varje dag 

påverkade i liten utsträckning hur ont 

de fi ck. 

Forskarna som hjälpte till att genomföra 

studien tyckte att den kunde 

tas till intäkt för att inte låta för små 

barn spela videospel. 

Reumatiker tvekar 

inför vaccinering 

Amerikanska reumatiker är tveksamma 

till infl uensavaccinering enligt 

forskare från Atlanta i USA. 

Bara hälften av de patienter med 

ledgångsreumatism (reumatisk artrit, 

RA) som ingick i studien hade vaccinerat 

sig mot den säsongsvis återkommande 

infl uensan. 

Att drygt 50 procent hade vaccinerat 

sig är ändå mer än motsvarande 

siffra för hela den vuxna befolkningen 

i USA som var ungefär 30 procent. 

– Den goda nyheten är att fl er 

reumatiker än andra låter sig vaccineras 

mot infl uensa, och den dåliga 

är att nästan varannan låter bli, säger 

Jennifer Hootman, forskningsledare 

för studien. 

Kombinerad 

medicinering 

minskar benskörhet 

Om man kombinerar två vanliga mediciner 

mot benskörhet (osteporos) som 

innehåller zoledronsyra och teriparatid 

blir verkan bättre än då medicinerna 

används var för sig. 

Det visar en ny stor studie som 

presenterades på ACR. 

I studien, som genomfördes vid 

universtitet i Birmingham i Alabama 

i USA, fi ck tre grupper av medelålders 

eller äldre kvinnor antingen en av 

medicinerna eller båda. 

I den grupp kvinnor som fi ck båda 

medicinerna minskade benskörheten 

betydligt mer än i de båda andra grupperna. 

Resultatet var bestående under hela 

studien som varade i ett år. 

– Tanken att kombinera medicin 

som motverkar att benmassa bryts ner 

med medicin som bygger upp ben är 

naturligtvis lockande säger Kenneth 

Saag, professor och projektledare för 

studien.

KRÖNIKA 

Patienten är expert 

på sin egen sjukdom 

Tidigare i höst deltog jag i världens största reumatologiska 

konferens, ACR (American College of Rheumatology), som i 

år hölls i Philadelphia på den amerikanska östkusten. 

Jag var inbjuden för att tala om PLIM (Personal Live Impact 

Measures). I klartext betyder det hur sjukdomen påverkar 

ens liv och hur man på bästa sätt kan få livet och vardagen 

att fungera trots att man lever med en kronisk sjukdom. 

Detta är ju något jag kan eftersom jag haft reumatoid artrit 

(ledgångsreumatism) sedan 1984. 

Konferensen samlar runt 14 000 deltagare. De fl esta är 

yrkesverksamma inom vården och det slår mig att det inte 

är så många som representerar patienterna. Europas motsvarighet 

till ACR kallas EULAR (European League Against 

Rheumatism), som också ordnar en lika stor årlig konferens. 

Där är del av konferensen organiserad av patientföreträdare 

med föreläsningar och workshops som är patientinriktade, 

och i en annan del blandas patienter och profession. 

På ACR koncentrerade jag mig på aktiviteter som var 

patientinriktade. En sådan handlade om brukarmedverkan 

i forskningen, där man arbetar med att få patienter med i 

forskningsprojekt, inte som försökskaniner utan som experter 

på patientfrågor. På så sätt tillförs kunskap till projekten 

som bara patienter har. 

Det som skiljer USA och Europa är att i Europa fi nns 

det patientföreningar, medan det i USA mera är enskilda 

personer som blivit företrädare av eget engagemang, och 

organisationer startas mer som insamlare av pengar. Det vi 

Insektsmedel kan öka 

risk för reumatism 

Exponering för insektsmedel kan öka 

risken att utveckla autoimuna reumatiska 

sjukdomar hos medleålders och 

äldre kvinnor, enligt en amerikansk 

forskningsstudie. 

Tidigare studier har visat att 

jordbruksarbete och exponering från 

bekämpningsmedel ökar risken att få 

rematroid artrit (RA). 

Genom att använda ett stort 

hälsoregister kunde en grupp forskare 

belägga att exponering från insektsmedel 

innebar en ökad risk för att få 

RA oavsett om exponeringen kom från 

jordbruksarbete eller inte. 

Drick vatten 

och slipp gikt 

Att dricka vatten 

kan vara ett 

enkelt, säkert och 

effektivt sätt att 

undvika återkommandegiktattacker, 

enligt ett 

forskningsprojekt 

som presenterades 

vid ACR. 

David Magnusson 

Reumatikerförbundets 

1:e vice ordförande 

kan lära av USA är den drivkraft som enskilda har, de är 

verkligen övertygade om att de kan påverka. 

Fatigue (trötthet som en följd av sjukdomen) är ett annat 

exempel från ett område som patienter har uppmärksammat 

professionen på. Tidigare har det inte ansetts ha så stor betydelse 

för sjukdomen och dess behandling. Numera är det ett 

stort ämne på konferenserna, så också på ACR, och man har 

insett att detta är en faktor som man måste ta hänsyn till 

när man mäter sjukdomsaktivitet och när man ska behandla 

patienter. 

På ACR planerade vi patientorganisationer från Europa 

och Canada, forskare från Europa, USA och Canada hur vi 

skulle gå vidare med patientmedverkan i forskningen på 

OMERACT. Det är en konferens där forskare och patienter 

aktivt arbetar för att bland annat försöka komma överens 

om hur man ska man mäta sjukdomsaktivitet, när räknas 

man som ”frisk”, och försöka få det till en global standard. 

Detta är några exempel på vad som tilldrog sig på 

konferensen, naturligtvis var det också många seminarier 

och föreläsningar som handlade om den senaste forskningen 

inom behandling med biologiska läkemedel, rehabilitering, 

fysisk aktivitet och mycket mer därtill. Konferensen är så 

stor att man måste bestämma sig i förväg för vad man ska 

prioritera. 

Det är mycket viktigt att vi patienter fi nns representerade 

på dessa konferenser för att få med ett tydligt patientfokus, 

för allt som avhandlas där är ju inte mycket till nytta om 

det inte är till för att förbättra för oss patienter. 

Foto: Loma 

Studien genomfördes på så sätt att 

forskarna hade internetkontakt med en 

grupp på över 500 giktpatienter. Dessa 

fi ck rapportera hur mycket vatten de 

drack varje dygn, vad de åt och drack i 

övrigt och när de kände av sin gikt. 

Bakgrunden var att man misstänkt 

att brist på vatten kunde tänkas sätta 

igång giktattacker. 

Det viktigaste resultatet blev också 

att de som drack mycket vatten fi ck 

tydligt mindre risk för giktattacker, 

oberoende av vad de åt och drack i 

övrigt eller om de tog mediciner mot 

gikten eller inte. 


55

Forskningsbilaga 2009 - Reumatikerförbundet

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?