Joseph Juran – Deming, Juran och det japanska undret - Sandholm ...

More documents

Recommendations

Info

juli 1953 i omkring sex veckor och ge föreläsningar och besöka företag. Bråcket som upptäcktes i juni 1926 när Juran skulle börja sin anställning på Western Electric gav sig till känna mitt i det hektiska förberedelsearbetet i slutet av 1952. Juran fi ck opereras och var konvalescent i fl era veckor. Han fi ck därför skjuta upp sitt besök i Japan till sommaren 1954. Programmet som Koyanagi hade planerat för Juran bestod av fyra längre kurser, två för mellanchefer och två för toppchefer. Kurserna för toppchefer varade två dagar och hade cirka 60 deltagare per gång. Den andra kursen var en tvåveckorskurs och där deltog cirka 160 personer per gång. Under sin tid vid New York University började Juran använda en overheadprojektor. “Jag hade visat en sådan apparat för Koyanagi när han var i New York”, minns Juran, “men han fann ingen sådan i Japan. Vi beslöt därför att jag skulle köpa en i USA och ta den med mig till Japan när jag skulle ge föreläsningarna. Den japanska tullen var misstänksam mot apparaten och släppte den motvilligt efter det Koyanagi försäkrat att den skulle åka tillbaka till USA efter mina lektioner.” Donerad overheadapparat Vid alla kurstillfällen väckte overheadapparaten, eller “lektionsmaskinen”, som man kallade den, stor uppmärksamhet. Japanerna hade aldrig sett en sådan och kom fram och ville granska den. “När jag såg deras intresse”, berättar Juran, “beslutade jag mig för att donera apparaten till JUSE. En våg av tacksamhet vällde då över lokalen.” Under sitt besök upplevde Juran också sin första jordbävning medan han satt på Imperial Hotell i Tokyo, ett hotell som redan 1923 klarat en jordbävning, som tog 120 000 liv. “Det var en kuslig upplevelse”, säger Juran. “Samtidigt förde jag samtal med en japansk gäst, som knappt reagerade, och kommenterade det hela med ’det var en kraftig en’.” I september 1957 inbjöd Koyanagi Juran att återkomma till Japan för andra gången. Syftet var att ge lektioner om ledarskap på en nivå, som inte bara rörde kvalitet. “Jag accepterade inbjudan, även om jag skulle ge mig in på områden jag inte riktigt behärskade”, säger Juran. Besöket ägde rum mellan 28 oktober och 20 november 1960. Under besöket kunde Juran notera att Japan var mitt i en omfattande utveckling både i fabriker och i infrastrukturen. Det fanns otvivelaktigt tecken på tydliga framsteg. Internationell konferens I början av 60-talet funderade Koyanagi på att ordna en internationell konferens i Tokyo. Sådana konferenser genomfördes nu regelbundet i Europa, men Japan hade inte stått som värd. Koyanagi diskuterade idén med Deming och föreslog att ett tema skulle vara Total Quality Control, TQC. Han hade läst Armand Feigenbaums bok med denna titel, som publicerades 1961. Han tilltalades av den totalsyn som begreppet Total Quality Control stod för. Deming protesterade emellertid kraftigt. I sitt svar till Koyanagi skrev han: “ The word Total Quality Control is wrong for Japan and completely unnecessary anywhere. The statistical control of quality means total and never meant anything else to Dr Shewhart, and this is what I taught Japanese students and executives. “ Koyanagi blev bekymrad över Demings ståndpunkt och frågade därför Juran, om hans syn. “Jag blev besviken på Demings ståndpunkt och reaktion”, säger Juran. “Deming menade att statistiska metoder kan lösa alla problem. Jag visste av erfarenhet att det inte var så enkelt. Jag bedömde att Demings kommentar var trångsynt och självfokuserad. Jag rekommenderade Koyanagi att använda begreppet TQC i programmet”. Juran tillade “I would certainly not worry about Deming’s reaction. I do not regard his opinions on the integrated approach as being based on expericence. Moreover, while a number of mathematicians who had narrow approaches have broadened their views as they have been exposed to industry, Deming has not.” Koyanagi svarade då Juran: “Frankly speaking, it seems to me that Dr Deming has little experience in industrial production, and that he has never handled quality as a complete entity including product, process and operation.” Detta var början till en större distans till Deming från JUSEs sida. Träning i kvalitet Jurans tredje besök till Japan ägde rum i april 1966 i körsbärsblommornas tid. Denna gång skulle han ge föreläsningar runt genombrott, “breakthrough”. Hans bok “Managerial Breakthrogh” som publicerades 1964 på engelska hade skapat ett stort intresse även i Japan. Juran skulle också göra företagsbesök på exempelvis Toyota och Matsushita. Under detta besök kom han i kontakt med japanska kvalitetscirklar för första gången. Japanerna hade beslutat erbjuda sina arbetare träning i kvalitet. Som en led i denna utbildning erbjöds dom att delta i förbättringsgrupper, som kallades kvalitetscirklar, och som blev mycket framgångsrika. Juran blev imponerad av vad han såg och sa att: “Japan has found a way of utilizing the creativity and energies of the people at the very bottom of the company hierachy to aid solving problems that would otherwise require the time of managers and engineers, or would go on and on without solution.” Efter alla kurser Juran gav var det ett avskedsparty. I Japan är det regel att varje talare vid sådana tillfällen avslutar med att introducera nästa talare. När professor Yoshio Kondo höll sitt tal slutade han med kommentaren “We have Deming Prize, why don’t we have a Juran Prize?” Vad Kondo egentligen menade var oklart för Juran och han var osäker på hur skulle han svara. Han mumlade slutligen något om “such a matter should be decided by the Japanese”. Först fl era år senare förstod Juran vad Kondo egentligen menat. Innan partyt hade japanerna diskuterar skapandet av ett pris till företag som tidigare fått Demingpriset och som skulle få det för andra gången. Diskussionen handlade om ifall detta pris skulle heta Juranpriset. “Kondo frågade mig alltså egentligen om i KVALITETSMAGASINET 2 2004 43
ii 44 VERKSAMHETSUTVECKLING Joseph Juran – Deming, Juran och det japanska undret Joseph Juran mottar 1981 den högsta Japanska orden en utlänning kan få (Heliga Skattens Orden av andra storleken) av Ichiro Nakagawa, som bevis på sin insats för landets utveckling. jag var villig att låna mitt namn till detta nya pris”, säger Juran. “Mitt svar tolkades som nekande och istället kallade man priset ’the Japan Prize’. Efteråt förstod jag att Kondos förfrågan var helt i linje med japansk tradition och sedvänja. Jag blev emellertid överraskad och jag ångrar idag det hela. Jag hade varit överförtjust om detta pris fått mitt namn.”, menar Juran. Medalj av kejsaren Det åttonde besöket i Japan skedde 1981 och var mycket speciellt. Juran erhöll då kejsarens medalj “the Order of the Sacred Treasure” i andra storleken, vilket är den fi naste utmärkelse en utlänning kan få. “Dessvärre missade jag att få utmärkelsen direkt ur kejsarens hand”, säger Juran. I normalfallet görs kejsarens medaljer en dag på året, som är speciellt avsatt för detta. När denna dag närmade sig fi ck Juran en brådskande förfrågan från JUSE, där han ombads att komma till Japan under den veckan, men man sade inget om varför. Nomineringen för så prestigefyllda utmärkelser måste deklareras av offi ciella personer innan kejsaren tar sitt slutliga beslut och den processen var inte ännu klar. Juran hamnade i bryderi. Han hade bokat in en femdagskurs i Atlanta, där över sextio personer var registrerade. Eftersom han inte visste vad JUSE hade i kikaren avböjde han och kom veckan efter. Resultatet blev att han istället fi ck motta utmärkelsen av Ichiro Nakagawa, minister of science and technology. På utmärkelsen står det skrivet: “… for the development of Quality Control in Japan and the facitation of U.S. and Japanese friendship”. “En beskrivning av mina aktiviteter i Japan är ofullständig om jag inte kommenterar den roll Deming spelade”, menar Juran. KVALITETSMAGASINET 2 2004 Edwards Deming (1900-1993) hade doktorerat i fysik, men var största delen av sin karriär verksam inom matematisk statistik. Deming kom till Japan 1950 och genomförde sina berömda åttadagarskurser. Han återkom också 1951 och 1952. Även om Deming besökte Japan 15 gånger till efter 1952 höll han inga kurser då. Däremot talade han ett fl ertal gånger vid högtider kopplade till utdelningen av Demingpriset. De mest besökta av Demings kurser var när han 1950 föreläste om kvalitetsstyrning. När han senare bytte ämne och övergick till urvalsmetoder under besöken 1951 och 1952 var deltagandet och entusiasmen betydligt lägre. Senare, när han återkom vid konferenser eller utdelandet av Demingpriset, kände deltagarna att han inte hade så mycket nytt att komma med. Demings stora bidrag var att han banade vägen för statistisk kvalitetsstyrning. “Enligt min mening är Demingpriset mer känt än Deming på samma sätt som Nobelpriset är mer känt än Nobel.”, menar Juran. Deming känd över natten Deming förblev ganska okänd i USA tills NBCs fi lm om “If Japan can – why can’t we?” visades 1980. Denna fi lm blev en enorm succé och Deming blev känd över natten. “That videocast claimed that Japan’s rise to economic superpower status was due principally to Deming’s 1950 lectures in Japan. The claim had little basis in reality”, menar Juran. Journalister intresserade sig nu plötsligt för Deming och tidningsrubrikerna var stora. Bland annat insåg dom plötsligt att Deming hade arbetat vid Hawthorne under somrarna 1925 och 1926 samtidigt som Juran fanns där. “De drog slutsatsen att vi arbetat tillsammans och att Deming arbetade med kvalitet vid Hawthorne, vilket var helt felaktigt”, säger Juran. “Deming var inte involverad i något kvalitetsarbete – han var fysiker och arbetade med sin avhandling.” “Deming och jag möttes först i Washington under andra världskriget”, säger Juran, och menar att “vi var inte ens verksamma i samma område.” “He had moved from physics to statistics, and I had moved from engineering to management”. “Visst delade vi många åsikter”, anser Juran. “Vi hade båda synen att de fl esta problem berodde på systemet och inte på människorna och vi kritiserade nyttjandet av slagord och kampanjer. Vi ansåg också båda att ledarskapet för kvalitet måste starta i högsta ledningen. Men vi hade också olika åsikter i fl era frågor. Deming var övertygad om att nyttjandet av statistiska metoder var helt avgörande för att lösa kvalitetsproblemen. Jag höll med om att statistiska metoder var viktiga, men jag visste samtidigt att mycket mer behövdes.” “Jag var bestört av Demings attityd mot Malcolm Baldrige National Quality Award.” säger Juran. “Han sa att den var förfärlig och förskräcklig, trots likheterna med Demingpriset. Vid ett tillfälle tillfrågades han varför han hade denna åsikt och han svar var “they named it after the wrong man”. “Mitt sista möte med Deming var i maj 1986 under ASQs årliga konferens i Anaheim”, berättar Juran. “Vi hade bestämt
Page 1: 42 VERKSAMHETSUTVECKLING Joseph Jur

Joseph Juran – Deming, Juran och det japanska undret - Sandholm ...

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?