Från gris till leverkorv eller far slaktar en gris - Digitalboken

Färskmaten, dvs det som inte var saltat, rökt eller konserverat, fick
ätas innan det blev allt för härsket. Var det tidig vinter, och det var
det på den tiden, så förlängde kylan hållbarheten men de sista
bitarna hade ofta börjat härskna innan de blev uppätna. Det kunde
då vara över en månad gammalt så det var ju inte så konstigt.
I saltkaret bildades en saltlake av saltet som täckte fläskbitarna.
Jag tror inte det tillsattes något vatten utan troligen var det köttsaft i
en kombination med fukt från luften i källaren som bildade den
gulaktiga sörja som fläskstyckena låg i. Där höll de sig i flera
månader, ja upp till ett år eller mer. I god tid innan en fläskbit skulle
användas togs den upp och lades i blöt för att laka ur en del av
saltet. Sen fick den ofta torka till saltet trängt ut på ytan innan den
skulle användas. Då såg ytan ut som rimfrost, där av benämningen
rimmat fläsk.
Kokt användes fläsket till rotmos. Var mosen gjord på nya rabbor åt
man så man storkna. Ärtsoppa med fläsk var en annan livrätt, och
vi skall inte prata om bruna bönor med knaperstekt fläsk, det var
annat det än bacon och falukorv. Skalpotatis med stekt fläsk och
löksås ingick också i fläskdieten. Men av alla maträtter i hela
världen så är skånsk äggakaga med fläsk dess okrönta konung.
Detta häfte har jag gjort för att påminna om den generation som genom
försakan och hårt arbete skapade välfärds Sverige och därmed möjligheter
till ett bättre liv för sig och sina barn.
Malmö september 2008
Stig Lidén Andersson
14