Artlistor och artfakta - Vretstorp - Vretstorp

Artlistor, artfakta m m
Arvis beskrivning av tidigare
rödlistade arter (1996 års lista)
som utgått ur den aktuella
rödlistan men som fortfarande
är hotade lokalt i kommunen
ÖRING (Salmo trutta)
Förekomst: Ursprungliga bestånd av arten finns
belagda från vattensystemet på slätten kring
Hallsbergs tätort, det vill säga Rösätters/
Puttlabäcken, Ralaån. Reproduktionsområden
och/eller områden med större tätheter har kunnat
lokaliseras kring dammen vid Tomta, både i
dammen samt en bit nerströms denna, men troligen
även uppströms upp emot skogsbranten. Ett
tidigare viktigt område låg vid Nykvarn (Kumla
kommun) men där är öringen i dag helt eller
nästan helt borta. Uppgifter finns även om förekomster
i Gårdsjön/Kvarnbäcken samt i Stavån.
Öring har observerats i Gallabergsbäcken under
1999, men dess ursprung är okänt.
Status: Hotkategori LC.
Kortfattad ekologi: Öring är en komplex art rent
genetiskt. Vissa populationer är stationära,
småvuxna och lever i mindre vattendrag. Andra
vandrar ut i sjöar, övergår mot mer fiskdiet och
växer sig större, innan de återvänder till barndomens
strömmande vatten för reproduktionen.
Arten är relativt försurningskänslig och ställer
relativt höga krav på vattenkvalitet.
Åtgärder: Bättre kunskap om bestånden och dess
utbredning inom kommunen är önskvärd. Fortsatt
arbete för förbättrad vatten- och livskvalitet inom
ramen för projekt Ralaån/Kumlaån. Ett samarbete
med Kumla kommun är nog nödvändigt,
bland annat är en restaurering av Nykvarns området
mycket önskvärt. Lekplatser bör ges lämpligt
skydd.
STORLOM (Gavia arctica)
Förekomst: Det är framförallt i de större sjöarna
Tisaren, Avern samt inte minst Sottern som arten
häckar.
Status: Hotkategori LC.
Kortfattad ekologi: Arten häckar på öar och
holmar i klarvattensjöar. Bona är känsliga för
svallvågor från båtar etc. De är ofta störningskänsliga
runt bona. Artens huvudsakliga föda är
124
fisk och de svenska storlomarna övervintrar till
stor del i Svarta havet. Arten har visat sig vara
känslig mot miljögifter som de får i sig via fisken.
Åtgärder: Den viktigaste förekomsten av arten är
i Sottern, vilken är skyddad genom reservatsbildning.
I övrigt är det viktigt för arten att det är
en generellt god vattenkvalitet i sjöarna i kommunen
samt att frilufslivet kanaliseras så att
häckningsöarna i sjöarna lämnas ostörda. Arten
skulle säkerligen gynnas av att ett smärre fågelskyddsområde
avsattes i Tisaren, kring Fårön.
GRÅHÄGER (Ardea cinerea)
Förekomst: En känd koloni av arten finns i
kommunen samt ytterligare några enstaka bon.
Status: Hotkategori LC.
Kortfattad ekologi: Arten häckar oftast i höga
träd, antingen solitärt eller i koloni. Födan består
av det mesta i animalisk väg som kan hittas i
våtmarker, sjöar och vattendrag men fisk domminerar.
Ungfåglarna drar runt innan de blir
könsmogna. Arten kan vara störningskänslig runt
boplatsen. De svenska hägrarna övervintrar till
stor del utspritt i Västeuropa även om vissa
stannar i landet.
Åtgärder: Någon typ av skydd bör generellt
övervägas kring samtliga boplatser. Arten skulle
dessutom gynnas om fler våtmarker återskapades.
SÅNGSVAN (Cygnus cygnus)
Förekomst: Arten häckade med ca 8 par i kommunens
östra skogsbälte 1999. Samtliga
häckningar ligger alltså ovanför förkastningen.
Arten är dock en trogen rastfågel även i slättsjöar,
så som Vibysjön. Ett restaureringsförsök i början
av 1990- talet hade en mycket gynnsam effekt.
Sångsvan kan även ses flyga över t ex centrala
Hallsberg under framför allt vårflytten.
Status: Hotkategori LC.
Kortfattad ekologi: Arten häckar i vegetationsrika
vatten ofta omgivna av myrmark och/eller
sumpskog, alternativt i större dammar. Arten
anländer till häckningsplatsen i samband med
islossningen. Innan det kan de samlas i stora
skaror vid isfria vatten. Även om mesta födan tas
ur vattnet så betar sångsvanen ofta på land.
Sångsvanar på sädesfält har på senare tid blivit en
allt vanligare syn.
Åtgärder: I och vid Vibysjön rastar många sångsvanar
under framför allt våren. En restaurering