Artlistor och artfakta - Vretstorp - Vretstorp

Artlistor, artfakta m m
kan igenväxning hota arten. Dessutom drabbas
den ofta av ihjälslagning på grund av sin likhet
med huggorm. Information till markägare och
boende i området vore därför lämpligt.
SVARTHAKEDOPPING (Podiceps auritus)
Förekomst: Arten har under en lång rad år
häckat i sjön Igeln. Den minskade dock under
början av 90-talet och var helt borta som häckfågel
1997. Under åren 1999-2003 har arten häckat
även i anlagda dammar i Värnsta.
Status: Hotkategori VU.
Kortfattad ekologi: Arten häckar solitärt eller i
små kolonier, ofta i skydd av måskolonier i
näringsrika men gärna fiskfria vatten. Dessa kan
ofta vara små (under 5 ha). Arten anländer till
häckningsplatsen i april och lämnar denna i juliaugusti
för att övervintra i huvudsakligen marin
miljö.
Åtgärder: För att säkerställa artens fortlevnad på
sikt måste dagens brist på småvatten och våtmarker
åtgärdas. Dessa krav sammanfaller väl
med andra hotade arter såsom större
vattensalamandern, snok och rörhöna för att
nämna några. Dammarna i Värnsta får i detta
sammanhang vara lite av förebilder. Det är viktigt
att dessa dammar även i fortsättningen får vara
kvar i det skick de är i dag. Igeln föreslås i detta
dokument som ett framtida reservat, vilket skulle
innebära att en skötselplan togs fram och att en
bättre reglerings anordning kunde anläggas. Det
skulle gynna svarthakedoppingen på sikt.
RÖRDROM (Botaurus stellaris)
Förekomst: Tutande hanar hörs regelbundet i
Vibysjön samt i vassvikar i Avern och i
Skarbysjöområdet, tillfälligt noterad i bl a Lillsjön.
Status: Hotkategori VU.
Kortfattad ekologi: Arten lever extremt undanskymt
i större bladvassbälten i framför allt slättsjöar.
Den avslöjas dock lätt på det ljudliga lätet
som hörs från islossningen och ungefär tre månader
framåt (kan höras mer än 5 km under gynnsamma
förhållanden). Reviret är oftast på ca 0,5
km² i vilket mer än en hona kan ha bo. Arten kan
sällsynt övervintra vid öppet vatten i södra
Sverige men de flesta flyttar i september-november
till Västeuropa.
Åtgärder: Inga speciella åtgärder bedöms i nuläget
vara aktuella.
118
HAVSÖRN (Haliaeetus albicilla)
Förekomst: Ett havsörnspar har etablerat sig vid
Sottern.
Status: Hotkategori VU
Kortfattad ekologi: Havsörnen är knuten till
sjöar och kustmiljöer och bygger sina bon i anslutning
till vatten, oftast i grova tallar. Födan domineras
under sommaren oftast av fisk men även
fågel och däggdjur ingår. Kadaver utgör framförallt
vintertid en viktig födoresurs.
Åtgärder: Det är viktigt att grova tallar lämnas
på öar i t ex Tisaren eller runt större sjöar i kommunen.
Konstgjorda bon kan med fördel sättas
upp på lämpliga platser för att öka antalet tillgängliga
boplatser och styra lokaliseringen av
framtida häckningar. Bona bör sättas upp på
platser, där konflikt med mänsklig aktivitet i
anslutning till sjöarna kan minimeras. Jakt i
Sottern bör helt undvikas över havsörnens häckningstid
–även skyddsjakt de år häckning verkar
trolig.
BIVRÅK (Pernis apivorus)
Förekomst: Arten är sparsamt häckande i kommunen.
Status: Hotkategori VU.
Kortfattad ekologi: Arten flyttar till tropiska
Afrika och återkommer från mitten av maj. Boet
förläggs gärna i mer lövskogsdominerade områden
nära vatten och våtmark, vilket troligen kan
förklaras av att dieten till stor del utgörs av
småfågelungar, groddjur och ryggradslösa djur.
När de sociala getingarternas samhällen vuxit till
sig utgör de en viktig näringskälla och utgör den
huvudsakliga födan till ungarna. För sin jakt
utnyttjar bivråken ofta ängs och hagmarker men
utnyttjar sällan det av fält helt öppna odlingslandskapet.
Bivråkar börjar lämna landet i augusti
med topp i september lite beroende av häckningsframgången
och födotillgången (ofta direkt kopplade
till varandra).
Åtgärder: Bättre detaljkunskap om boplatser
vore önskvärt. Om arten ska överleva på sikt i
kommunen måste andelen lövträd öka i
barrskogsdominerade områden och trenden att
plantera igen åkrar och andra inägor med gran
brytas. Återskapandet av våtmarker gynnar också
arten.