Forskning om Handslagets genomförande och ... - Svenskalag.se

svenskalag.se

Forskning om Handslagets genomförande och ... - Svenskalag.se

Forskning om Handslagets

genomförande och resultat

-En utvärderande sammanställning

Lars-Magnus Engström


STOCKHOLM JANUARI 2008 | ANDRÈN & HOLM | OMSLAGSFOTO: Johan Wingborg

9 789197 739658


Forskning om Handslagets genomförande och resultat

- en utvärderande sammanställning

I början av 2003 beslutade riksdagen om ett ”Handslag med idrotten”, en satsning över fyra år på den

breda barn- och ungdomsidrotten. Sammanlagt har idrottsrörelsen tilldelats en miljard kronor. Dessa

medel har använts för att öppna dörrarna till idrotten för fler. Delområden har varit att samverka med

skolan, satsa på flickidrotten, delta i kampen mot droger samt hålla tillbaka avgifterna.

Fler än 8000 idrottsföreningar har medverkat och närmare 50 000 satsningar har startats med målet att

fler barn och ungdomar ska börja idrotta och stanna kvar längre inom idrotten. Det innebär att nära 75

procent av de idrottsföreningar som bedriver barn- och ungdomsverksamhet har deltagit i Handslaget.

Samtliga 67 specialidrottsförbund och 21 distriktsidrottsförbund har medverkat genom att fördela medel

till idrottsföreningarnas satsningar.

Det är viktigt att lära av Handslaget. Nya idéer har testats, nya målgrupper har rekryterats och idrotten

har verkat på nya arenor. Erfarenheterna av satsningarna är värdefulla för att utveckla och förbättra

verksamheten. Därför har Riksidrottsförbundet (RF) avsatt betydande medel för att utvärdera Handslaget.

En del av utvärderingen innebär att forskare vid universitet och högskolor har gjort en oberoende

granskning och belysning av Handslagets olika verksamheter.

Under våren 2005 utlyste RF, i samarbete med Centrum för idrottsforskning (CIF), medel som forskare

kunde söka för utvärderingsinriktade forskningsprojekt inom Handslagets prioriterade områden. Efter

annonsering hos alla lärosäten med idrottsforskare kom 34 ansökningar med ett totalbelopp på nära 25

miljoner kronor in. CIF:s vetenskapliga råd gjorde en vetenskaplig bedömning av samtliga ansökningar

och RF beslöt i samråd med CIF att bevilja 23 projekt med totalt 5.4 miljoner kronor.

Utvärderingsprojekten har genomförts under 2005-2007. En vetenskaplig rapport för varje enskilt

projekt har lämnats till RF under hösten 2007, dessa publiceras på RF:s hemsida www.rf.se. För att få

en samlad bild av hur de olika utvärderingsprojekten beskriver Handslaget har RF engagerat professor

emeritus Lars-Magnus Engström. Hans uppgift har varit att göra en vetenskaplig bedömning av samtliga

projekt och med det som utgångspunkt analysera resultat och effekter inom de olika prioriterade

områdena. Här är nu resultatet av den omfattande genomgången.

Vi hoppas att du finner denna och de övriga rapporterna lärorika och tänkvärda för den fortsatta satsningen

inom Idrottslyftet och för utvecklingen av barn- och ungdomsidrotten.

Karin Mattsson

Ordförande Riksidrottsförbundet


Innehåll

Förord............................................................................................................................................... 3

1. Inledning ....................................................................................................................................... 7

2. Redovisning av de enskilda rapporterna .............................................................................. 8

Fysisk aktivitet åt alla elever i skolan ................................................................................................................................. 8

Arenors lokalisering, betydelse och användning. En studie av Handslaget finansierade arenor i Malmö ........ 9

Etnicitet och kulturell mångfald inom föreningsidrotten – en analys av Handslagets första år ........................ 11

Hur ser utbildningsbehovet ut bland idrottsledare i skolan? .....................................................................................12

Effekter av samverkan mellan idrottsrörelsen och skolan i Örebro län .................................................................13

Idrottsrörelsens samverkan med skolan inom ramen för Handslaget ....................................................................15

Idrottens mittcirkel. Om mångfald och normalitet inom några Handslagsprojekt..............................................16

Handslaget och de demokratiska värdena .....................................................................................................................18

Näridrottsplatser och spontanidrott ...............................................................................................................................19

Idrottens samverkan med skolan i Hallands län. En utvärdering av Hallandsmodellen ......................................21

Från projekt till modell. Helamalmö – motion, integration och brottsförebyggande arbete. .........................22

Som hand i handsken - en satsning på flickors idrott eller på idrottens flickor? ..................................................24

Handslagets Speciella insatser med inriktning mot mångfald och integration - en kvalitativ utvärdering .....25

Handslaget – ett socialisationsprojekt? ...........................................................................................................................27

I skuggan av fotbollen – Handslagsprojektens betydelse för mindre idrotter ......................................................28

Handslaget – från idé till utvärdering. Om projekt, ekonomi och verksamhet. .................................................29

Att rätta mun efter matsäcken – förutsättningar för att bedriva projekt om kostnadseffektivitet ................31

När fälten korsas. Om Handslagsprojekt på skoltid ....................................................................................................33

Idrottsledare som dörröppnare - Handslaget, ledarskap och känslan av sammanhang. ....................................34

Samhällsekonomiska värdet av skolsamverkan i Handslaget .....................................................................................36

Kampen mot droger i idrottsrörelsen – Handslagets avtryck i verksamheten ....................................................37

Var hamnade handslagspengarna? – ”Stor” blev större och ”liten” kunde inte hänga med .............................39

Handslaget ur ett ungdomsperspektiv ............................................................................................................................40

3. Sammanställning av forskningsresultaten inom olika kunskapsområden .................... 41

4. Sammanfattande analys och förslag till fortsatt verksamhet .........................................46


1. Inledning

Statens stöd till idrotten uppgick 2007 till 1,662

miljarder kr varav 500 miljoner utgjorde ett

särskilt stöd i form av det så kallade Idrottslyftet.

Trots den ansenliga summan är den politiska

styrningen inte särskilt märkbar. Idrottsrörelsens

autonomi är med andra ord stark. Statsmaktens

förtroende för verksamheten tycks också,

oavsett regeringsinnehav, vara obruten. Detta

manifesteras bland annat av det genomförda så

kallade Handslaget mellan staten och idrotten

med ett tillskott på en miljard kronor under fyra

år, tillskapat av den förra socialdemokratiska

regeringen, och av det nu aktuella Idrottslyftet på

förväntade två miljarder kronor under lika lång

tidsrymd, som har den sittande alliansregeringens

signum. Innan någon omfattande utvärdering

skett förstärker man således bidraget kraftigt med

hjälp av AB Svenska Spels överskott. Regeringen

litar uppenbarligen på att idrottsrörelsen gör det

den åtagit sig.

Handslagsmiljarden var dock i visst avseende

villkorad. I socialdemokratiska valmanifestet

från 2002 skriver man: ”Vi är beredda att under

mandatperioden tillföra idrottsrörelsen totalt en

miljard kronor, om idrottsrörelsen tar på sig att

öppna dörrarna för fler, hålla tillbaka avgifterna,

satsa mer på flickidrotten, delta i kampen mot

droger och intensifiera samarbetet med skolorna”.

I ett regeringsbeslut från den 22 maj 2003

skrivs dessa målområden också in med följande

tillägg: ”Åtgärder skall bland annat vidtas för att

erbjuda barn och ungdomar, som idag inte deltar

i idrottsverksamhet, lustfyllda och hälsofrämjande

aktiviteter. Vidare skall förutsättningar

skapas så att flickor skall kunna utöva idrott på

det sätt de själva önskar. Idrottsföreningar skall

uppmuntras att i nära samarbete med skolorna

utveckla metoder som lockar alla elever till fysisk

aktivitet i olika former”.

En nedtonad ambitionsnivå, liksom en viss förskjutning,

kan dock spåras i RF:s egna målformuleringar

(RF 176/03-25), vilket också kommer

till uttryck i Karin Mattssons, ordförande i

Riksidrottsförbundet, artikel i Svensk Idrottsforskning

nr 3-4, 2007: ”Det övergripande syftet

formulerades att idrottsrörelsen ville utveckla

verksamheten för att öppna dörrar för fler barn

och ungdomar. Men lika viktigt var att behålla

deras engagemang. Att idrottsrörelsen ska nå

alla barn och ungdomar var och är förmodligen

en utopi. Däremot skulle alla som knackar på

idrottens dörr släppas in utan hinder. Lika viktigt

var att utrymmet skulle vara tillräckligt stort för

att ge alla plats så länge de själva vill vara kvar.

Därför har Handslaget snarare varit en metod

för att utveckla och förbättra idrottens verksamhet,

än ett projekt med en början och ett slut.” Att

locka alla elever till fysisk aktivitet, som angavs

i regeringsbeslutet, uppges inte som ett mål,

men däremot att försöka behålla så många som

möjligt.

Beslutprocessen vad gällde medelstilldelningen

decentraliserades och fördelades via specialidrottsförbunden

och distriktsidrottsförbunden ut

till den enskilda idrottsföreningen efter ansökan

om projektstöd. Vissa medel till speciella insatser

fördelades direkt från RF. Projekten skulle

vara inriktade mot något eller några av de fem

områdena som angavs i handslagssatsningen, att

öppna dörrarna för fler, hålla tillbaka avgifterna,

satsa mer på flickidrotten, delta i kampen mot

droger och intensifiera samarbetet med skolorna.

Dessa områden avspeglar de problem, som kan

identifieras inom idrottsrörelsen, t ex att inte

lika många flickor som pojkar är medlemmar i

idrottsföreningar, men också problem som man

från statligt håll uppfattar finns bland barn och

ungdomar i samhället, t ex att många barn inte är

tillräckligt fysiskt aktiva.

Inom vissa SF gjordes egna prioriteringar på

olika områden medan andra SF gav föreningarna

fria händer att utforma projektplanerna utifrån

sina egna förutsättningar och mål. Distriktsförbunden

ansvarade för merparten av fördelningen

till ”Samverkan med skolorna”. Projektmedlens

fördelning på områdena framgår av nedanstående

tabell, där antalet satsningar anges 1 . Det bör här

uppmärksammas att ”Öppna dörrarna för fler”

var det övergripande området.

Område Antal satsningar

Öppna dörrarna för fler 21 143

Samverkan med skolan 10 520

Satsa mer på flickidrotten 7 575

Hålla tillbaka avgifterna 5 027

Delta i kampen mot droger 1 290

RF har i olika dokument redovisat interna utvärderingar

av handslagssatsningen, dess omfattning

och resultat men beslutade också att få en extern

och ojävig granskning till stånd genom att vända

sig till forskarsamhället. 5,4 miljoner kr avsattes

för detta ändamål och RF överlät till Centrum för

idrottsforskning att granska inkomna anslagsansökningar

och föreslå medelstilldelning till

1 Statistiska uppgifter från RF

Forskning om Handslagets genomförande och resultat - En utvärderande sammanställning

7


Riksidrottsstyrelsen. 22 projekt tilldelades medel,

där forskarna givits fria händer att, inom ramen

för de fem inriktningsområdena, själva formulera

och genomföra sina forskningsprogram. Ytterligare

ett projekt tillkom på initiativ från RF, där

idrottens kostnader var i fokus. Således har 23

forskningsprojekt genomförts där Handslagssatsningen

utvärderats. Av nedanstående tabell

framgår att forskarsamhällets intressen inte helt

harmonierade med den proportionella fördelningen

av handslagsprojekt till olika områden.

Bland annat blev ”samverkan med skolan” något

överrepresenterat och två områden underrepresenterade,

nämligen ”satsa mer på flickors idrott”

och ”hålla tillbaka avgifterna” med endast ett

forskningsprojekt vardera.

Områd Antal projekt

Öppna dörrarna för fler 11

Samverkan med skolan 9

Hålla tillbaka avgifterna 1

Satsa mer på flickors idrott 1

Delta i kampen mot droger 1

____________________________________

Totalt 23

Undertecknad åtog sig uppdraget att utvärdera

dessa forskningsinsatser. Föreliggande rapport

utgör en granskning, sammanfattning och analys

av dessa 23 forskningsrapporter. I del 2 redovisas

varje enskild rapport, dess utgångspunkter,

frågeställningar, resultat och slutsatser. Till

detta lägger jag även en utvärderande personlig

kommentar omsentliga fynd, förtjänster och

eventuella brister. Rapporterna redovisas i nummerordning.

I del 3 görs en syntes av bidragen

inom olika kunskapsområden och i den avslutande

delen gör jag ett försök till sammanfattning

av de viktigaste resultaten samt föreslår fortsatta

insatser.

2. Redovisning av de

enskilda rapporterna

Nedan följer en kortfattad redovisning av varje

rapport. Denna redovisning gör inte forskningsinsatserna

rättvisa utan ska ses som en utgångspunkt

för mitt sammanfattande resonemang om

forskarsamhällets kunskapsbidrag. Min redovisning

bygger på en omfattande textmassa på över

1000 sidor. Den intresserade hänvisas till den

enskilda rapporten som finns tillgänglig på RF:s

hemsida, www.rf.se.

Projekttitel:

Fysisk aktivitet åt alla elever i skolan

Författare:

Erwin Apitzsch, Lunds universitet

Projekt nr:

2007:1

Område:

Ökat samarbete med skolan

Syfte och frågeställningar: Att undersöka

samarbetet mellan idrottsföreningar och skola under

Handslagets första två år med särskild fokus

på de faktorer som de fysiskt inaktiva eleverna

ansåg vara främjande respektive hindrande för

att engagera sig i fysisk aktivitet.

Bakgrund och teoretisk referensram:

Utgångspunkt tas i att fysisk inaktivitet utgör

en riskfaktor för ohälsa och i tidigare studier av

barns och ungdomars idrottsvanor.

Genomförande: 156 idrottsföreningar i Skåne,

som haft samverkansprojekt med skolan, fick förfrågan

om att delta i undersökningen. 55 av dessa

svarade, varav 48 var villiga att delta. På basis av

storlek och typ av idrott valdes sedan 13 föreningar

ut, där en av föreningen vald representant

intervjuades. Vidare intervjuades en i personalen

vid var och en av de tio skolor som ingick som

samarbetspartners till bland dessa 13 föreningar.

Skolelever på fem utvalda skolor intervjuades.

Målgruppen, de fysiskt inaktiva eleverna, valdes

ut med hjälp av ett frågeformulär. 67 flickor och

pojkar, sammanlagt 9 procent, befanns vara

inaktiva. Knappt hälften av dessa kom sedan att

ingå i fem fokusgrupper från grundskolan och

gymnasiet.

Resultat: Åtta av de 13 föreningarna blev inspirerade

av handslagssatsningen och tog kontakt

med en skola för att etablera ett samarbete. Hos

de övriga fem föreningarna fanns redan tankar på

samverkan med skolan innan handslagsprojektet

startade. Etableringen av en samverkan mellan

idrottsföreningarna och skolan med hjälp av nya

externa medel lyckades överlag väl även om en

viss tröghet uppstod initialt på grund av föreningarnas

okunskap om att första kontakten bör

tas med skolledningen.

Skolans engagemang bestod bl a av informationsspridning,

lokaler, materiel, transporter

och närvarokontroll. Informationen till eleverna

Forskning om Handslagets genomförande och resultat - En utvärderande sammanställning

8


genomfördes med hjälp av veckobrev eller muntlig

information. Eleverna var inte delaktiga vid

planeringen av aktiviteterna. Ej heller föräldrarna

var, med något undantag, involverade. I vissa

fall kände inte föräldrarna till aktiviteterna. Det

gällde särskilt aktivteter av ”prova på – verksamhet”

eller projekt som helt och hållet var integrerade

i skolschemat. Någon särskild satsning på de

inaktiva eleverna gjordes inte.

Handslagssatsningen innebar en exponering av

föreningens verksamhet som från föreningshåll

upplevdes mycket positivt (indirekt för medlemsrekrytering).

Med hjälp av medelstillskottet

kunde föreningarna bl a förbättra anställningsförhållanden

bland del- och heltidsanställda tränare.

Ingen förening hade gjort någon medveten

satsning som direkt riktas mot gruppen inaktiva.

Handslaget kom i flera fall att innebära en hjälp

till skolans profilering, med syftet att göra

skolan konkurrenskraftig för att locka till sig

flera elever, och också en hjälp vid personal- och

lokalbrist.

När det gällde den upplevda effekten angav

samtliga föreningsrepresentanter att Handslaget

lett till en ökade medlemsrekrytering, även om

ingen statistik förts. Från skolans sida hade man

svårare för att peka på någon direkt effekt.

En omfattande del av resultatet berör intervjuer

med fysiskt inaktiva elever, varför man är fysiskt

inaktiv, vilka hinder som finns och vad som

skulle behövas för att öka den fysiska aktivitetsnivån.

Kommentarer: Studien visar att handslagssatsningen

initierat en rad samverkansprojekt mellan

idrottsrörelse och skola, där man från båda håll

företrädesvis rapporterat positiva erfarenheter.

Vad denna verksamhet konkret innehållit, och

till vilka den riktats, framgår ej. Det omfattande

resultatavsnittet med fokus på fysiskt inaktiva

eleverna bidrar i sig med intressant kunskap om

dessa ungdomars tankar och livssituation men

ger inget kunskapstillskott om, och i så fall hur,

handslagssatsningen haft någon effekt på deras

aktivitetsnivå. Det förs heller ingen diskussion i

denna sak utan man konstaterar att ingen av de

studerade föreningarna gjort någon medveten

satsning, som direkt syftar till att nå gruppen

fysiskt inaktiva. Denna iakttagelse framstår ur

utvärderingssynpunkt som ett av rapportens

viktigaste bidrag.

Projekttitel:

Arenors lokalisering, betydelse och användning.

En studie av Handslaget finansierade

arenor i Malmö

Författare:

Karin Book, Malmö högskola

Projekt nr:

2007:2

Område:

Öppna dörrarna för fler

Syfte och frågeställningar: Syftet med studien

var att (1) studera och analysera vad ungdomar gör

på sin fritid, var de gör detta och hur de transporterar/förflyttar

sig mellan olika platser/aktiviteter.

(2) Vidare var syftet att utifrån det mönster

som växer fram analysera några av Handslaget

(del)finansierade näridrottsplatser. Fokus ligger

bland annat på lokalisering, utformning och

innehåll. (3) Ett tredje syfte var att studera näridrottsplatserna

som en del av den fysiska miljö de

befinner sig i. I detta sammanhang lades vikt vid

vilka faktorer i den fysiska miljön som påverkar

hur, och i vilken omfattning, ungdomar använder

sin närmiljö och anläggningar i denna.

Bakgrund och teoretisk referensram: I

bakgrunden betonas den fysiska miljöns betydelse

för fysisk aktivitet och där tidigare forskning

redovisas. Här utvecklas också en teoretisk

referensram där samspelet mellan individuella

faktorer, byggd miljö och fysisk aktivitet belyses

där begreppen närhet, tillgänglighet, trygghet,

attraktivitet och användbarhet lyfts fram.

Genomförande: Tre näridrottsplatser i Malmö

studerades; Rörsjöskolan, Nya Stenkulaskolan

och Örtagårdsskolan. Det empiriska materialet

insamlades genom fältstudier på och omkring de

aktuella idrottsplatserna, kartstudier, samtal med

brukare på plats, samtal med planerare och andra

som på olika sätt varit inblandade i processen,

samtal med en ansvarig för en idrottsförening,

dokumentstudier, mailkorrespondens med rektorerna

och andra ansvariga på tre utvalda skolor,

som låg nära de utvalda idrottsplatserna. Vidare

fick eleverna i två utvalda klasser vid varje skola

vid två tillfällen besvara en enkät om fritidsvanor

samt skriva dagbok över fyra dagar. Totalt deltog

125 elever i sex klasser i undersökningen vid första

datainsamlingen varvid 337 fritidsdagböcker

inkom. Vid andra datainsamlingstillfället deltog

eleverna i tio klasser i de tre utvalda skolorna.

184 elever besvarade ett frågeformulär.

Forskning om Handslagets genomförande och resultat - En utvärderande sammanställning

9


Här görs också en omfattande beskrivning och

analys av de tre idrottsplatserna, en konstgräsplan

och två multisportarenor, och de områden

där dessa är belägna. Här uppmärksammas bl a

vilka möjligheter till spontanidrott som finns.

Alla tre näridrottsplatserna ligger i relativt resurssvaga

områden.

Resultat: De tre rektorerna omvittnar att sedan

de tre näridrottsplatserna anlagts så har vandalismen

reducerats på och i närheten av skolarna.

Många elever använde regelbundet näridrottsplatserna

men olikheterna mellan såväl skolorna

som mellan kön var stora; Rörsjöskola: 44% av

flickorna och 72 % av pojkarna. Nya Stenkulaskolan:

78% av flickorna och 88% av pojkarna

och Örtagårdsskolan: 44% av flickorna och 89%

av pojkarna. I enkät nr 2 hade andel utnyttjare

sjunkit något.

Över 80 procent av eleverna i samtliga skolor

uppgav att de idrottar på egen hand minst en

gång per vecka. När det gällde transporter visade

det sig att dessa var starkt geografiskt bundna; 71

procent till fots, 13 procent med cykel, 10 procent

med bil och 6 procent med buss.

Multisportarenan Gröningen lyfts fram som ett

framgångskoncept. Dels var den totala användningen

störst på denna idrottsplats, dels var

de könsmässiga skillnaderna minst här. Book

skriver följande: ”Arenan är belägen i ett lugnt

område som nås relativt lätt av många i området.

Trots att den ligger i ett grönområde finns där

hus i direkt anslutning vilket kan stärka trygghetskänslan.

Att den ligger i anslutning till en

skola, vilket är mer regel än undantag för de nya

näridrottsplatserna, kan ha en positiv inverkan

på användningen. Arenan blir en del av ungdomarnas

vardag och ligger inom deras aktivitetsfält.

Det är dessutom lätt att uppehålla sig där på

väg hem från skolan.” Som den allra viktigaste

förklaringen till det stora utnyttjandet är enligt

författaren att Gröningen primärt är en spontanidrottsplats.

Och den är nästa alltid, till skillnad

från de två övriga idrottsplatserna, tillgänglig för

spontan aktivitet.

I diskussionen och slutsatserna framhålls bl a

följande:

• ”I områden med förhållandevis låg socioekonomisk

status sker en stor andel av den

fysiska aktiviteten i oorganiserad/spontan

form. Detta betyder att efterfrågan på näridrottsplatser

och andra stödjande miljöer för

fysisk aktivitet är stor.

• Näranläggningar uppmuntrar och lär barnen

att utforska och använda närområdet och att

röra sig till fots eller på cykel.

• Multisportanläggningarna används nästan

uteslutande till fotboll. Detta behöver inte

vara ett problem men kan medföra att en

grupp (fotbollsintresserade pojkar) lägger

beslag på arenan.

• Ingen åldersgrupp (inom det åldersspann

som studerats) verkar dominera på

(när)idrottsplatserna. Möjligen kan man konstatera

att snarare de något yngre än äldre

har en regelbunden användning av idrottsplatserna.

• Kopplingen mellan skola och fritid är betydelsefull.

I denna har de skolnära näridrottsplatserna

en viktig funktion. Ungdomarna lär

sig använda idrottsplatsen och integrerar den

i sitt dagligrum.

• Varje ny näridrottsplats inverkan på den

fysiska aktiviteten kanske inte är så stor,

men som process och som en pusselbit i en

utvecklingsstrategi för bostadsområden är de

mycket viktiga.

• De tre näridrottsplatser som studerats har

varit behövda och efterfrågade – av föreningar

och spontanidrottare”

Kommentarer: Att belysa hur näridrottsplatserna

fungerar är ett mycket viktigt kunskapsområde

när det gäller att öka den fysiska aktiviteten

bland barn och ungdomar. Studien visar att dessa

idrottsplatser också i allra högsta grad utnyttjas,

även om det inte alla gånger sker spontant.

Men en av de studerade arenorna fyllde i hög

grad detta syfte och utgör därmed ett intressant

exempel på att näridrottsplatser kan ha en viktig

funktion även för barn som inte är anslutna till

idrottsföreningar. I de studerade områdena visade

det sig också att många förflyttningar skedde

genom att promenera eller cykla.

Huruvida barnen ökat sin fysiska aktivitet, efter

det att näridrottsplatserna inrättats, framgår inte,

men verkar troligt. Att varva egen empiri med

resultat från andra studier blir ibland förvirrande.

Det gäller bland annat slutsatserna.

Forskning om Handslagets genomförande och resultat - En utvärderande sammanställning

10


Projekttitel:

Etnicitet och kulturell mångfald – en analys

av hanteringsprocesser och projekt

under Handslagets första år inom ”Öppna

dörrar för fler”

Projekt nr:

2007:3

Författare:

Rolf Carlson, GIH

Område:

Öppna dörrarna för fler

Syfte och frågeställningar: Det övergripande

syftet var att utifrån en analys av beviljade projekt

från specialförbunden (SF) och med specifik

inriktning ungdomar med invandrarbakgrund

söka svar på följande; (1) Hur kan marknadsföringen

av Handslaget beskrivas från respektive

SF och vilka resurser har ställts till förfogande?

(2) På vilka grunder har sökta föreningsprojekt

beviljats och hur har hanteringsprocessen gått

till? (3) Vad betyder idrotters olika karaktärer

för rekrytering av invandrarungdomar? (4) I vad

mån leder projekten till förväntade resultat?

Bakgrund och teoretisk referensram: I

bakgrunden görs en genomgång av idrottsrörelsens

måldokument och riktlinjer i ett historiskt

perspektiv från 1950 fram till början av 2000-

talet. Här framhålls bl a idrottens betydelse för

utlandsfödda svenskars integration i det svenska

samhället. Vidare definieras centrala begrepp

som invandrare och etnicitet. Till bakgrunden

kan också räknas en omfattande genomgång av

tidigare forskning.

Genomförande: Ca en fjärdedel av drygt

1500 projekt som tilldelats medel under rubriken

”öppna dörrar för fler” berör ungdomar med

invandrarbakgrund, d v s ca 350 projekt. De

ekonomiska ramarna för projektet gav inte utrymme

för en totalstudie. Projektet begränsades

därför till följande 10 idrotter; skidor, gymnastik,

fotboll, basket, simning, tennis, orientering golf,

ishockey och handboll. Totalt genomfördes 18

intervjuer – en med företrädare för vart och ett

av de 10 förbunden samt övriga åtta med anslagsmottagare.

Två av de tio förbunden, skidor och

golf, menade att det inte fanns några renodlade

invandrarprojekt som föll inom ramen för Öppna

dörrarna för fler.

I resultatredovisningen presenteras först marknadsföringen

av Handslaget där olika intervjuut-

sagor citeras. Sammanfattningsvis under denna

rubrik konstateras att ” förbunden tillämpade olika

modeller för att sprida informationen till gräsrotsnivå.

Hälften av de studerade förbunden verkade

direkt på föreningarna medan övriga nyttjade distrikten

för ändamålet. Samverkan med SISU var

omfattande och särskilt på distriktsnivå. Intresset

och engagemanget i föreningarna varierade och

berodde i hög grad på de enskilda medlemmarnas

eller föreningsfunktionärernas förutsättningar att

driva projektfrågor lokalt”.

När det gällde hanterings- och beslutsprocesser

framkom att förbunden vinnlagt sig om att göra

ansökningsförfarandet så enkelt som möjligt.

”Det krävdes en projektbeskrivning som inte

behövde omfatta mer än någon halvsida, en ekonomisk

plan och krav om återrapportering tillbaka

till förbundet. Endast i enstaka fall begärde

förbundet in kompletteringar från föreningarna”.

Projektansökningarna kunde delas in i två huvudgrupper;

en mot ledarutbildning och en mot

nybörjaraktiviteter av olika slag. Alla föreningar

samverkade med institutioner av olika slag som

skola, fritidsgård, stadsdelsförvaltning/kommunledning

etc. Summorna varierade från 7.000 till

50.000 kr.

Fortsättningsvis redovisas sedan de olika projekten

i de åtta idrottsföreningarna, där det framgår

att man ansträngt sig för att vara innovativ i

ambitionen att få icke föreningsaktiva barn med

invandrarbakgrund att söka sig till idrotten. Tre

av de större projekten valdes ut för en mer ingående

analys. I den studerade tennisföreningen

fanns ca 250 medlemmar varav 70 procent var av

utländsk härkomst. ”Anläggningen, centralt belägen

i området, hade sex banor varav tre inomhus.

Komplexet innehöll också cafeteria, klubbkansli

och butiker. Ytorna var väl tilltagna med goda

utrymmen för dem som vill titta på verksamheten

på nära håll. Förutom en chefstränare fanns fem

tränare i klubben. Snittkostnaden per år för barn

och ungdom uppgick till ca 2000 kr. I detta ingick

en tennisskola med träningar ungefär två gånger

i veckan och som pågick hela året både inne och

ute”. De projektmedel som söktes avsåg i första

hand att skicka flickor i mitten av tonåren på

instruktörskurser.

I orienteringsprojektet satsade man stort för att få

med invandrarungdomar i orienteringsföreningen,

men trots en lovande inledning med många barn

rann försöket ut i sanden. Däremot visade sig att

en fotbollsförening i en stadsdel i en större stad

hade ett mer påtagligt resultat med sitt projekt.

I denna stadsdel fanns en hög kriminalitet. I

Forskning om Handslagets genomförande och resultat - En utvärderande sammanställning

11


föreningen fanns inte bara fotboll utan också

andra idrotter som bordtennis, dans, work-out,

biljard och schack samt även video- och diskussionskvällar.

Man hade ett omfattande samarbete

med kommunen, skolor och fritidsgårdar. Handslagssatsningen

avsåg att ge möjligheter för äldre

tonåringar eller vuxna i närområdet att få ledarutbildning.

Fler av ungdomarna hade själva varit

”på glid”. 80 personer hörsammade möjligheten

till utbildning där samverkan också skedde med

SISU. 25 av dessa återfanns som ledare för olika

fotbollslag. Projektet genererade att ett 60-tal tjejer

började spela fotboll, varav ett 10-tal som ledare.

Ett av detta projekts mest intressanta resultat var

att brottsligheten i närområdet sjönk påtagligt

vilket kunde beläggas med offentlig brottsstatistik.

Från 2003 till 2007 nära nog halverades antalet

anmälda brott.

I rapporten redovisas också andelen projekt bland

de tio studerade idrotterna som direkt riktats

mot rekrytering av invandrare. T ex fanns färre

projekt bland vinteridrotter samt golf, medan däremot

basketboll och simning hade en hög andel

av projekt med sådan inriktning.

I diskussionsavsnittet berörs bl a de positiva effekterna

föreningsverksamheten, och då särskilt

ledarskapet, haft i brottsbekämpningsavseende i

den studerade fotbollsföreningen. Här menar författaren

att samverkan med polismyndigheter och

socialförvaltning, liksom också närhet till klubblokal

där man också kunde vistas under dagtid, haft

stor betydelse. Sysslolösheten minskade. Likaså

framhålls att det förutom idrottsliga aktiviteter

även erbjöds sociala och kulturella aktiviteter. Här

framhålls även ledarskapets betydelse samt vikten

av att samverka med föräldrarna.

Kommentar: Studien ger ny och viktig kunskap

om hur, och med vilken framgång, nyrekrytering

av invandrare i olika idrotter genomförs. Olikheterna

mellan olika idrotter är slående. Samtidigt

framgår att bredden i satsningen, idrottsligt,

socialt och i samverkan med andra samhällsföreträdare,

är av central betydelse för rekryteringen

av nya medlemmar. Studien av fotbollsföreningen

där en handslagssatsning genomfördes i en socialt

utsatt stadsdel, med många ensamstående föräldrar

och med många kriminellt belastade ungdomar,

uppvisade en sensationell samtidig brottsreduktion

i området över de studerade åren. Även om kausaliteten

mellan den igångsatta ledarutbildningen

och nedgången i antal brott kan ifrågasättas, och

därför kunde ha diskuterats och analyserats ytterligare,

ger ändå den delen av studien ett viktigt

och hoppfullt resultat.

Projekttitel:

Hur ser utbildningsbehovet ut bland

idrottsledare i skolan?

Projekt nr:

2007:4

Författare:

Ingegerd Ericsson, Malmö högskola

Område:

Ökat samarbete med skolan

Syfte och frågeställningar: Det övergripande

syftet var att undersöka och beskriva det

eventuella behov av utbildning och kompetensutveckling

som kan finnas bland idrottsledare

som leder fysisk aktivitet i skolan; dels allmänt

utbildningsbehov, dels med inriktning mot elever

i behov av särskilt stöd. Följande frågeställningar

var utgångspunkter i studien: (1) Har föreningen

vidtagit några särskilda åtgärder för att

erbjuda barn och ungdomar, som idag inte deltar i

idrottsverksamhet, lustfyllda och hälsofrämjande

aktiviteter inom skolans ram? (2) Hur samarbetar

föreningen med skolan för att utveckla metoder

som lockar alla elever till fysisk aktivitet? (3)

Vilka strategier har föreningen för att erbjuda

elever med funktionshinder och/eller motoriska

brister meningsfull fysisk aktivitet? (4) Vilken

ledarutbildning har idrottsledare som leder fysisk

aktivitet i skolan? (5) Upplever idrottsledare

något behov av utbildning eller kompetensutveckling

för att leda fysisk aktivitet i skolan och

hur ser det behovet i så fall ut? (6) Hur märks och

vilka konkreta uttryck tar sig eventuella åtgärder

och nämnda strategier i skolans föreningsledda

aktiviteter?

Bakgrund och teoretisk referensram: En

beskrivning görs här av arbetssättet inom ämnet

idrott och hälsa i skolan och vad som föreskrivs

i officiella styrdokument. Vidare betonas att i

skolan skall alla elever erbjudas aktiviteter och

inte bara de särskilt motiverade eleverna.

Genomförande: Tre olika former av datainsamlingar

genomfördes: intervjuer med idrottsledare

verksamma i skolan, dokumentanalys

av texter i föreningars ansökningshandlingar

samt observationer av föreningsledda aktiviteter

i skolan. En noggrann genomgång görs av de

olika metodernas förutsättningar, förtjänster och

nackdelar.

Tio föreningar belägna på högst tio mils avstånd

från Malmö/Lund, där olika idrotter fanns repre-

Forskning om Handslagets genomförande och resultat - En utvärderande sammanställning

12


senterade och där ledarna inte hade lärarutbildning

men minst två års idrottsledarerfarenhet,

valdes. Tolv manliga och tre kvinnliga idrottsledare

i åldrarna 23 till ca 65 år, fördelade på idrotterna

akrobatik, basket, bordtennis, brottning,

capoeira, fotboll, friidrott, innebandy, orientering

och tennis kom att ingå i studien.

Resultat: Det fanns stora skillnader i hur aktiviteterna

organiserades, alltifrån frivillig träning

schemalagd en timme varje vecka till ”prova-påaktivitet”

två gånger under läsåret. De flesta aktiviteterna

genomfördes under skoltid i respektive

skolas gymnastiksal

I sammanfattningen konstateras bl a att inte

någon av föreningarna hade organiserad fysisk

aktivitet för hela skolklasser regelbundet varje

vecka. Inte heller kunde några åtgärder iakttas

där föreningarna särskilt satsat på de barn och

ungdomar som inte deltar i idrottsverksamhet.

Det saknades bl a strategier för att erbjuda elever

med funktionshinder och motoriska brister meningsfull

fysisk aktivitet. I sju av nio ansökningar

fanns inga särskilda strategier beskrivna.

Sju av de intervjuade idrottsledarna hade ingen

barnledarutbildning alls innan projektet startade.

Många ledare betonade att erfarenhet och personliga

egenskaper var viktigare än utbildning.

Efterfrågan på utbildning var således svag.

Diskussion: Här kommenteras att undersökningsgruppen

är relativt liten och att resultatet

möjligen färgats av författarens förförståelse,

men det framhålls också att datainsamlingen

grundat sig på ett relativt brett urval. På basis

av resultaten efterlyser Ericsson en systematisk

utbildning och kompetensutveckling där barns

motoriska utveckling, liksom motivations- och

grupprocesser, är centrala. Hon diskuterar också

tänkbara alternativa arrangemang av handslagssatsningen

där också skolans personal får

medverka i planering av projektet och i ansökan

om medel.

Kommentar: Datainsamlingen har en imponerande

bredd även om representativiteten i urvalet

av föreningar kan diskuteras. Ericsson finner att

flertalet ledare saknar adekvat utbildning och att

kompetensen, liksom organisationen för, att ta

hand om barn med särskilda behov är svag. Det

samlade intrycket blir att det stora flertalet av

de undersökta idrottsledarna inte klarar av, och

heller inte har något uttalat kunskapsbehov av, att

utveckla de barn som är av störst behov att träna

sin motorik. Att man öppnat dörrar för fler verkar

därför inte sannolikt. Urvalet är dock för begränsat

för att generella slutsatser skall kunna dras.

Ericsson sätter emellertid fingret på en viktig

problematik när det gäller idrottens samverkan

med skolan, att det är två världar som möts, men

de normativa utsagorna, som finns inflätade i

texten, känns obehövliga.

Projekttitel:

Effekter av samverkan mellan idrottsrörelsen

och skolan i Örebro län

Författare:

Charli Eriksson, Margareta Johansson,

Camilla Ulvmyr och Peter B. Virtanen,

Örebro universitet

Projekt nr:

2007:5

Område:

Ökat samarbete med skolan

Syfte och frågeställningar: Att undersöka

samverkan mellan idrottsföreningar och skolor i

Örebro län. Följande frågor skulle besvaras: Hur

ser skolans och idrottsrörelsens verksamhet ut?

Har handslagsprojekten haft några effekter? Vad

nås genom samverkan kring friluftsdagarna 2004

och 2005 i Örebro kommun? Hur var idrottens

möte med skolan? Vilka olika modeller för handslagets

organisation har använts och vad betyder

det för verksamheten? Har samarbetet med skolan

fortsatt efter handslagsprojektet?

Bakgrund och teoretisk referensram: I

bakgrunden framhålls att skolan är en viktig

arena för insatser att främja en god folkhälsa.

Här betonas bl a att ämnet idrott och hälsa har ett

särskilt ansvar. Vidare redovisas omfattningen av

handslagssatsningen i Örebro län, där drygt fyra

miljoner kronor fördelats under en fyraårsperiod

till 123 idrottsföreningar och där 173 skolor

också medverkat.

Genomförande: Postenkäter skickades till

skolledare och lärare i idrott och hälsa vid varje

grund- och gymnasieskola i Örebro län samt till

utsedda kontaktpersoner i de föreningar som fått

medel från handslaget för att intensifiera samarbetet

med skolan. Sammantaget besvarades

enkäten av 267 personer. Bortfallet uppgick till

drygt 40 procent. Vidare intervjuades tio föreningsledare

som representerade olika arbetsmodeller

för handslaget.

Forskning om Handslagets genomförande och resultat - En utvärderande sammanställning

13


Resultat: 40 procent av skolledarna och 50

procent av lärarna uppgav att det vid deras skola

funnits ett utvecklat samarbete med idrottsföreningarna.

Runt 40 procent hade också erfarenhet

av handslagsprojekt. Kännedomen om handslagsprojektet

varierade bland skolpersonalen. Bäst

informerade var idrottslärarna. Nästan var femte

skolledare saknade dock kunskap om handslaget.

I de skolor som haft ett handslagsprojekt ansåg

62 procent av skolledarna och 54 procent av

idrottslärarna att föreningsaktiviteterna lett till

ökad fysisk aktivitet. Det var fler som hade denna

uppfattning i grundskolan än i gymnasieskolan.

Samma förhållanden gällde också huruvida handslagssatsningen

bidragit till fortsatt samverkan

med någon idrottsförening. Detta ansåg 97 procent

av grundskolans representanter men endast

27 procent av gymnasieskolans. Ca två tredjedelar

ansåg vidare att fler barn och ungdomar fått

pröva på olika idrotter.

Bland de 57 föreningar som besvarade enkäten

fanns såväl stora (> 100 medlemmar) som små

föreningar representerade. Idrottsledarna ansåg

att de främsta effekterna med handslagssatsningen

var att man kunnat starta nya grupper (62%),

rekryterat fler medlemmar (56%), fått bättre

ekonomi (49%) samt fått fler flickor som idrottar.

En stor majoritet av idrottsledarna ansåg också

att handslagprojektet levt upp till deras förväntningar.

Ett av handslagsarrangemangen bestod i genomförandet

av två stora friluftsdagar där barnen

inbjöds till att pröva på en rad aktiviteter. Här

deltog 17 föreningar 2004 och 22 föreningar

2005. Majoriteten bestod av stora föreningar.

Totalt har 10 procent fortsatt en samverkan med

skolan efter friluftsdagarna, medan det stora

flertalet således inte gjort det.

Enligt flertalet idrottsledarna hade samarbetet

med skolan fungerat bra eller mycket bra. I majoriteten

av alla fall var det föreningen som tagit

initiativ till kontakten. De flesta projekt hade

genomförts i grundskolans skolår 4-6. Endast sex

procent av föreningarna hade haft någon samverkan

med skolidrottsföreningen.

Nära hälften av dem som besvarat enkäten hade

arbetat utifrån modellen ”en förening med en

skola”. 42 procent hade arbetet efter konceptet

”fler föreningar och en skola”. Mindre vanligt var

”en förening med fler skolor”. Mer än hälften av

föreningarna uppgav att de kunnat iaktta positiva

effekter beträffande nystartade grupper och fler

medlemmar, fler flickor och fler icke föreningsaktiva

flickor som börjat idrotta. Man hade också

kunnat utbilda fler ledare och förbättrat föreningens

ekonomi.

Fler än hälften av skolorna som haft handslagssatsningen

på grundskolan hade fortsatt sin samverkan

med idrottsföreningarna. Motsvarande

andel på gymnasieskolan utgjorde en tredjedel.

Av de mindre föreningarna (


Författarna tolkar dessa resultat i övervägande

positiva ordalag. Jag efterlyser här en diskussion

om varför inte fler ville fortsätta samarbetet och

varför endast drygt hälften av skolans personal

menade att handslagssatsningen lett till ökad

fysisk aktivitet.

Projekttitel:

Idrottsrörelsens samverkan med skolan

inom ramen för Handslaget. Glappet mellan

arenorna

Författare:

Tommy Gustafsson och Birgitta Fagrell, GIH

Projekt nr:

2007:6

Område:

Ökat samarbete med skolan

Syfte och frågeställningar: Syftet med

utvärderingen var att belysa idrottsrörelsens

intensifierade samarbete med skolan inom ramen

för Handslaget i relation till implementeringen

av daglig fysisk aktivitet i grundskolan. Frågeställningar:

(1) I vilken utsträckningar genomförs

daglig fysisk aktivitet i 100 grundskolor? (2)

Hur mycket organiserad fysisk aktivitet erbjuds

elever i grundskolan? (3) Av vilka anledningar

genomförs inte daglig fysisk aktivitet? (4) I vilken

utsträckning samverkar grundskolorna med

idrottsrörelsen inom ramen för Handslaget? (5)

Hur är aktiviteterna utformade och vilka elever

deltar? (6) Hur uppfattar rektorerna att samarbetet

med idrottsrörelsen fungerat?

Bakgrund och teoretisk referensram:

Inledningsvis sätts Handslagssatsningen in i en

sammanhängande politisk strategi för att öka

barns fysiska aktivitet som också innebär att

daglig fysisk aktivitet för alla barn skrivs in i

läroplanen, att Skolverket får i uppdrag att följa

upp ändringen i läroplanen samt att ett nationellt

resurscentrum för idrott och hälsa inrättas vid

Örebro universitet.

Det finns två teoretiska utgångspunkter för

studien. Den första utgörs av en teori om hur

skolkoder, d v s gemensamma tanke- och handlingsmönster

som utvecklas vid varje skola,

inverkar på bl a läroplansreformer. Skolans inre

och yttre kontext blir praktiskt taget alltid mer utslagsgivande

än förändringar i centralt utfärdade

regelsystem. Den andra teoretiska utgångspunkten,

läroplansteori, knyter an till den förra. Här

tar man fasta på de skillnader som finns mellan

olika beslutsnivåer där det som sker på formuleringsarenan,

t ex handslagssatsningen, ska transformeras

ner i systemet för att sedan realiseras i

den enskilda idrottsföreningen och skolan. Här

finns utrymme för olika tolkningar viket innebär

att glappet mellan formulerings- och realiseringsarenan

kan bli mycket stort.

Genomförande: Ett nätbaserat frågeformulär

sändes ut till 80 slumpmässigt utvalda kommunala

grundskolor och 20 slumpmässigt utvalda

friskolor från fyra län. Frågorna täckte allmän

information om skolan, ämnet idrott och hälsa,

miljön för fysisk aktivitet, daglig fysisk aktivitet

samt Handslaget. Bortfallet uppgick till 22 procent.

En bortfallsanalys visade att de grundskolor

som inte har daglig fysisk aktivitet och/ eller

samverkan genom Handslaget var överrepresenterad

i bortfallsgruppen. Man kan därför konstatera

att resultatet är något positivare avseende daglig

fysisk aktivitet och samverkan genom Handslaget

på grund av bortfallet.

Resultat: De undersökta skolorna hade någonstans

mellan 40 – 60 minuter idrott två gånger

per vecka, men det finns exempel på skolor som

hade två lektioner omfattande 20 - 30 minuter

per vecka. Det fanns också skolor som hade ett

80-minuterspass idrott per vecka. En grundskola

hade fem 60-minuters lektioner per vecka.

Variationen var som synes mycket stor. Ungefär

hälften av samtliga klasser hade erbjudits daglig

fysisk aktivitet, men det fanns erbjudanden till

vissa eller till alla klasser i 82 procent av alla

skolor. Skolorna hade lättare att finna former för

daglig fysisk aktivitet för den yngre elevgruppen.

Omkring 40 procent av rektorerna uppgav att de

samverkade med idrottsrörelsen inom ramen för

handslaget. Huvuddelen av rektorerna ansåg inte

att denna samverkan var en del av implementeringen

av daglig fysisk aktivitet. De skolor som

samverkade med idrottsrörelsen i Handslaget

hade inte oftare än andra skolor daglig fysisk

aktivitet. Denna iakttagelse stärker ytterligare

slutsatsen att Handslaget inte betraktas som ett

sätt att nå målsättningen att erbjuda eleverna

daglig fysisk aktivitet.

Den vanligaste formen för samverkan var att

idrottsföreningar kom ut till skolorna och informerade

om sin verksamhet. Över hälften av rektorerna

uppgav att det är endast vissa klasser som

deltar i verksamheten. På frågan vilka elever som

deltog i handslagsverksamheten så uppgav en

fjärdedel att de inte visste och lika många att de

var de redan aktiva som deltog. Hälften uppgav

Forskning om Handslagets genomförande och resultat - En utvärderande sammanställning

15


att alla deltog medan ingen av rektorerna angav

att man satsat främst på de inaktiva. Drygt en

tredjedel av rektorerna visste inte hur aktiviteterna

var utformade. En tredjedel av rektorerna har

uppfattningen att den verksamhet som bedrivs är

anpassad för skolan. Den återstående tredjedelen

av rektorerna har uppfattningen att verksamheten

inte är anpassad för skolan utan genomförs som

vilken idrottsträning som helst.

Diskussion: Man konstaterar sammanfattningsvis

att det finns grundskolor som har idrott och

hälsa 60 minuter fem gånger i veckan, daglig

fysisk aktivitet varje dag och samarbete med

idrottsrörelsen inom ramen för ”Handslaget”. Å

andra sidan finns det motsatta exempel som visar

att skolan erbjuder elever 20 – 30 minuter idrott

och hälsa per vecka och det är allt. Man kan

fråga sig om det överhuvudtaget är meningsfullt

att genomföra lektioner i idrott och hälsa inom

en så liten tidsram.”

Man för också fram det glapp som uppenbarligen

finns mellan den centrala formuleringsarenan

och den lokala kommunala formuleringsarenan

och att tolkningen sker oftast på skolorna, d v s

på realiseringsarenan. Samma omdöme ges om

idrottsrörelsen. Idrottsföreningarna har, liksom

rektorerna, haft svårigheter att realisera intentionerna

från formuleringsarenan. Man skriver:

Distriktsförbunden kan betraktas som en lokal

formuleringsarena. Föreningarna hade förmodligen

behövt mer hjälp från den lokala formuleringsarenan,

d v s från distriktsförbunden, för

att hitta framgångsrika samverkansformer med

skolorna. Kommunala skolpolitiker och ordföranden

i distriktsförbunden borde ha diskuterat hur

de tillsammans skulle ha kunnat underlätta för

rektorerna på realiseringsarenan. Gustafsson

och Fagrell konstaterar också beträffande

skolkoder Man kan helt enkelt konstatera att

olika skolkoder ger mer eller mindre utrymme åt

utomstående aktörer. Skolor gör motstånd mot infiltrering

på realiseringsarenan om skolorna inte

förstår vinsten med att släppa in aktörer i skolan.

Det intensifierade samarbetet mellan skola och

idrottsföreningen kan bli framgångsrikt i de

skolor där lärarna ser en vinst med detta samarbete

och där skolkoden och idrottsföreningens

kod överensstämmer. Det räcker således inte med

att idrottspolitiker eller folkhälsopolitiker har

goda intentioner med sina aktioner om man inte

på de lokala formuleringsarenorna hjälper till att

anpassa dessa intentioner till de lokala förhållandena.

Kommentar: Studien bidrar med ny och intressant

kunskap när det gäller samverkan mellan

idrottsrörelsen och skolan. Styrka ligger i att det

teoretiska perspektivet ger en ny belysning av de

problem om finns i samverkan mellan två organisationer

och särskilt när det gäller implementeringsprocessen.

Projekttitel:

Idrottens mittcirkel. Om mångfald och

normalitet inom några Handslagsprojekt

Författare:

Oscar Pripp och Jesper Fundberg, Malmö

högskola

Projekt nr:

2007:7

Område:

Öppna dörrarna för fler

Syfte och frågeställningar: Syftet med

studien var: ”att analysera hur aktörer inom

Handslaget hanterar mångfaldsfrågor samt med

vilka resultat. För att besvara vårt syfte vill vi

undersöka hur man inom förbund och föreningar

förhåller sig till den mångfald man önskar nå, i

skrift, tal, praktisk handling och sätt att organisera

sig.”

De frågor som ställdes var bl a: ”Vilka relevanta

sociala identiteter fokuserar de inblandade? Hur

förstås målgrupper och orsakssamband, det vill

säga vad är bilden av de inaktiva? Hur förstår

man som företrädare och ledare sin egen idrott

och dess bidrag och hur ser representationen

ut inom den egna idrotten?” Man ville också

analysera de mål och metoder man antagit inom

förbund och föreningar samt belysa hur man

försöker att få unga att stanna kvar och skapa

långsiktiga effekter. Ytterligare en fråga var vilka

hinder man inom idrotten identifierade och vilka

som var de hindrande aktörerna.

Bakgrund och teoretisk referensram: I

bakgrunden beskrivs kortfattat handslagssatsningens

innebörd och intentioner. Man framhåller

också att det är mångfaldsbegreppet, i

termer av kön, klass, ålder, ursprung, sexualitet

och funktionshinder, som är centralt i studien.

Analysen genomfördes med hjälp av begreppen

”modell av verkligheten”, som ska förstås som

bilden av målgruppen och dess behov som varje

projekt tecknar och som motiverar dess insatser,

Forskning om Handslagets genomförande och resultat - En utvärderande sammanställning

16


och ”modeller för verkligheten” med innebörden

”de åtgärder som antas avhjälpa problemen som

formulerats utifrån modellen av verkligheten”.

Genomförande: Empirin bygger på intervjuer

med samordningsansvariga för Handslaget

inom sju specialförbund och tolv ledare inom

tio idrottsföreningar, vilka bedrivit ett femtontal

projekt. Man besökte platser både i och utanför

städerna i Umeå, Uppsala, Stockholm, Eskilstuna,

Malmö, Visby, Lidköping, Huddinge och

Ostvik (utanför Skellefteå). De idrotter som blev

representerade var tennis, innebandy, simning,

fotboll, friidrott, orientering, basket och aikido.

Resultat: Här redovisas först hur man valt att

arbeta med Handslagssatsningen inom några

valda förbund. I analysen diskuteras först uppfattningen

om genus, d v s uppfattningen om hur

flickor och pojkar fungerar. Vilka var problembilderna

och vilka var orsakerna? Här hänvisade de

intervjuade framförallt till flickors egenskaper.

De ansågs mer beroende av det sociala livet runt

själva idrottsutövandet än pojkarna och beskrevs

som mer osjälvständiga och passiva. Författarna

skriver här: ”Vi fann med andra ord en brist på

djupare analyser av komplexa orsakssamband.

Pojkars och mäns överrepresentation, tolkningsföreträde

och sätt att agera problematiserades

ytterst sällan, undantaget hos några föreningar”.

Sammanfattningsvis skriver de att det var ovanligt

att föreningarna och förbunden problematiserade

sina egna organisationer på ett djupare plan och

när det gällde etnicitet så förlades orsakerna till

problemen i detta sammanhang till problematiska

egenskaper målgruppen. Problematiken hade uppstått

p g a den andres brister. När kön, klass och

etnicitet fördes in i intervjuerna blev variationerna

i svaren mindre. Avslutningsvis skriver författarna

när det gäller modeller om verkligheten: ”Ska vi

hårdra vår intersektionella analys av modellen av

verkligheten var kombinationen ”vit-medelklasspojke/man”

den kategori som var återkommande

överrepresenterad bland de ledande inom förbund

och föreningar, mest normerande och samtidigt

minst problematiserad. Kombinationen ”invandrare-flicka”

var den kategori som var minst representerad

och mest problematiserad”.

När det gällde resultat från ”modeller för verkligheten”

kategoriserades projekten i tre kategorier

uttryckt i metaforerna; på banan, i startblocken

och i omklädningsrummet. I den första kategorin

hamnade projekt som uttryckte: ”en tydlig linje

mellan intentionen att förändra föreningsstrukturen

och reella aktiva handlingar som leder till

önskade förändringar”. I den andra kategorin

hade man inte lika uttalat länkat intentioner och

handling och i den tredje de projekt där man inte

riktigt kommit igång.

Diskussion: Man betonar inledningsvis att det

med studiens uppläggning är omöjligt att bedöma

långsiktiga effekter av projekten, men menar

ändå att det kan finnas positiva incitament då fler

har kunnat prova på att idrotta och att projektansökningarna

givit upphov till självreflektion och

diskussion om den egna verksamheten. Författarna

förmedlar dock intrycket att det inte har

varit så mycket av den varan. Här finner man

också att ”det fanns en tydlig koppling mellan

hur föreningsrepresentanter å ena sidan förstod

sig själva och sin omvärld och hur de valde att

tackla problemen å den andra”. Man framhåller

också följande: ”Om funktionshinder och sexualitet

var så kallat bekymmerslösa aspekter för

Handslagsaktiva ledare och förbundsrepresentanter

så fanns det andra kategorier av barn och

unga som väckte desto mer uppmärksamhet och

”bekymmer”. Den kategori av barn och unga som

i särklass återkom flest gånger i intervjuerna var

flickor med utländsk bakgrund. Kombinationen av

kön och etnicitet i relation till idrott tycks alltså

pocka på en mängd förklaringar”. Och författarna

menar att det finns en risk för att dessa flickor blir

insnärjda i en diskurs som kan vara hindrande. I

den avslutande delen skriver man: ”Det har varit

intressant att studera när och hur aktörerna inom

Handslagsprojektet förlägger problemen, kring

barns och ungas deltagande i idrott, till sina egna

organisationer. Detta sker i ytterst få fall i vårt

material. Lika intressant har det varit att lyssna

till när och hur orsakerna flyttats över till problematiska

egenskaper hos presumtiva deltagare

och målgrupper. Ju längre från idrottens normalitet,

utifrån kön, klass och etnicitet, desto mer är

samstämmigheten om att problemen finns hos de

unga och deras familjer. Det är således en tydlig

problemförskjutning från den egna verksamheten

ju mer samtalen kommit att handla om flickor,

arbetarklass och invandrarskap”.

Kommentar: Rapporten är välskriven och

analysen inträngande. Den visar att de föreställningar

om de inaktiva som finns bland idrottens

representanter, och som de inte är ensamma om i

dagens samhälle, kan styra de åtgärder som görs

för att öppna dörrarna för fler. Man vill ogärna,

eller funderar inte ens på, att ändra den egna

verksamheten utan förlägger problematiken till

individen.

Forskning om Handslagets genomförande och resultat - En utvärderande sammanställning

17


Projekttitel:

Handslaget och de demokratiska värdena

Författare:

Per Gerrevall, Växjö universitet

Projekt nr:

2007:8

Område:

Ökat samarbete med skolan

Syfte och frågeställningar: Syftet med

projektet var att utifrån ett demokratiteoretiskt

perspektiv granska projekt som beviljats medel

via Handslaget. Avsikten var också att synliggöra

och fördjupa bilden av några projekt, som utifrån

det valda perspektivet framstod som särskilt

intressanta, men också söka ge en bild av handslagsprojektens

betydelse med tanke på barns och

ungdomars inflytande och delaktighet.

Bakgrund och teoretisk referensram:

Demokratiteoretiskt. Utgångspunkt tas bl a i en

diskussion om begreppen inflytande, delaktighet

och demokratisk fostran.

Genomförande: En genomgång och innehållsanalys

genomfördes av samtliga projekt (302 st)

som under de tre första åren erhållit stöd från

Smålandsidrotten inom området ”samverkan med

skolan”. Elektronisk enkät skickades ut till ovanstående

föreningar. 101 svar, d v s 30%, inkom.

Tre projekt, som uttalat var inriktade mot demokratisk

utveckling, blev föremål för en fördjupad

granskning.

Resultat: Handslaget med inriktning mot

samverkan med skolan visade sig till mycket stor

del handla om att organisera och erbjuda fysiska

aktiviteter under och i anslutning till skoldagen.

Vidare önskade man i stor utsträckning marknadsföra

den egna föreningens verksamhet.

Andra mål med verksamheten var ”livsstilsförändringar

och fostran” samt att rekrytera nya

medlemmar.

De föreningar som besvarat enkäten ger en

övervägande positiv bild av vad handslagsmedlen

betytt vad gäller trivsel och gemenskap inom

föreningen. Däremot menar man att Handslaget

haft en begränsad betydelse när det gäller demokratifrågor.

De tre projekt som närgranskades innehöll

intressanta olikheter beträffande innehåll och

demokratisk utveckling och skolning. Det först

studerade projektet startades upp av en grupp

ungdomar i form av ett sportcafé inom ramen

för en multietnisk fotbollsförenings verksamhet.

”Ungdomarna planerar och arrangerar temakvällar

som baseras både på idrottsliga aktiviteter

– vanligen fotboll – samt någon form av

gestaltning – berättelser eller musik – alla planerade

för att locka till sig så mycket av bostadsområdets

ungdomar som möjligt…Ungdomarna

har genom projektet utvecklat en kommunikativ

kompetens; man har blivit bättre på att kommunicera

med och att lyssna på andra. Med detta

följer också att man lärt sig respektera andras

åsikter. Man har också lärt sig att ta ansvar för

sitt café och att därmed sköta skolan och fritiden

bättre än vad man gjort tidigare”.

I det andra projektet, där verksamheten i en

konståkningsförening studerades, ville man satsa

på de ungdomar i 13-20 års ålder, som inte längre

ville satsa på en tävlingskarriär, genom att arrangera

en showgrupp där alla kunde medverka.

Det innebar också att många kategorier måste

samverka – ledare, föräldrar, barn och ungdomar.

”Det visade sig att projektet styrs och planeras

av en vuxen projektledare. Till sin hjälp har projektledaren

kommittéer som utgörs av ledare/föräldrar,

vilka håller i olika delar av projektet.

Barn och ungdomar är artister. Deras insatser

utgörs av att de tränar på sina tilldelade roller

och i slutändan agerar på isen för den publik som

kommer till föreställningen. Barnen och ungdomarna

är nöjda med det avbrott som showträning

och föreställning utgör i förhållande till den

vardagliga träningen och tävlingsverksamheten.

De tycker det är behändigt att inte behöva ta ansvar

för projektets genomförande utöver de egna

insatserna och efterfrågar egentligen inte något

mer inflytande. I vardagen upplever de att de kan

tala med de vuxna och att de därmed har möjlighet

att göra sin röst hörd om de inte är tillfreds

med verksamheten. Genom utvecklingssamtal kan

man också få gehör för egna målsättningar.

Demokrati och inflytande handlar således mer

om att ha möjligheter att göra sin stämma hörd

när det gäller egna ambitioner och om det är

någonting som inte fungerar. De som tränar på

sin demokratiska kompetens är i första hand de

vuxna”.

Det tredje projektet utspelar sig i en ridsportförening.

Det uttalade syftet var här att bredda

verksamheten så att fler flickor valde att stanna

kvar i föreningen och därmed ta sitt sociala

ansvar och bryta informella strukturer. Man

Forskning om Handslagets genomförande och resultat - En utvärderande sammanställning

18


anordnade bl a skötarkurser, säkerhets utbildningar

och en del sociala aktiviteter där barn

och ungdomar i olika åldrar. ”I föreningen finns

formella beslutsorgan (en ungdomssektion), där

ungdomarna får praktisera demokrati. Man har

generellt i klubben och även i ungdomssektionen

utvecklat en sociocentrisk beslutskultur, där man

strävar efter att komma överens i de frågor som

behandlas. Handslagsprojekten har bidragit till

att etablera den öppenhet och ömsesidiga respekt

som gör det möjligt för alla att våga säga sitt och

att man lyssnar på och bygger vidare på varandras

ståndpunkter”

I rapportens diskussionsavsnitt framhålls att

den representativa demokratin har en stark

ställning inom idrottsrörelsen. I två av de studerade

föreningarna praktiserades dock en form

av deltagardemokrati. Här var strävan efter allas

bästa överordnad individuella intressen eller

majoritetens bästa. Man framhåller vidare att

dessa två föreningar lever upp till de kriterier för

en demokratisk fostran som lyfts fram i Idrotten

vill. För övrigt framhåller man att handslagsprojekten

till väldigt stor del är inriktade mot att

arrangera aktiviteter. Man framhåller också att

den dokumentation som föreligger beträffande

Handslagsverksamheten ofta är kortfattad och

tendensiös och saknar kritisk belysning. Man pekar

på att Handslaget handlar om att aktivera barn

men att man inte tillräckligt beaktat att det finns

en utvecklingspotential att hitta nya former för

verksamheten. Denna kritiska utvärdering, menar

man, bör vara en given satsning i samband med

Idrottslyftet.

Kommentar. Rapporten är välskriven, med god

teoretisk förankring, och synliggör ett innehåll i

en förenings verksamhet som är av central betydelse

för idrottens trovärdighet som demokratisk

fostrare. Det stora bortfallet i den nätbaserade

enkäten gör naturligtvis den delen av studien osäker,

men ingenting talar för att resultatet skulle ha

blivit mer positivt ur den synvinkel som Gerrevall

studerar, nämligen inriktningen mot demokratifrågor.

Fallstudien av tre föreningar, och deras arbete

med demokratifrågor, ger goda exempel på skilda

upplägg, där inte alltid idrotten utgör den enda,

och inte heller den viktigaste, uppgiften. Analysen

som görs kan bilda utgångspunkt för fruktbara

diskussioner om en av idrottsrörelsens viktigaste,

men samtidigt relativt undanskymda, uppgifter.

Jag håller också för troligt att ett öppet samtalsklimat

i föreningen, där alla ha rätt att komma till

tals och bli lyssnade till, skulle locka fler ungdomar

att stanna kvar i föreningen.

Projekttitel:

Näridrottsplatser och spontanidrott

Författare:

Josef Fahlén, Umeå universitet

Projekt nr:

2007:9

Område:

Öppna dörrarna för fler (tillgänglighet/anläggningsstöd)

Syfte och frågeställningar: Föreliggande rapport

syftar till att undersöka i vilken utsträckning

näridrottsplatser generellt bidrar till spontanidrott

och undersöka vilka effekterna blir för barn/

ungdomar, framförallt nya grupper, idrottsföreningar

och skolor. Syftet är också att studera de

främjandeinsatser som görs och undersöka hur

dessa påverkar användningen. Studien fokuserar

fyra övergripande frågeställningar: (1)Var byggs

näridrottsplatser? (2) Vilka aktörer är involverade

i planering, genomförande och användning?

(3) Vad krävs för att få till stånd spontanidrott

på näridrottsplatser? (4) Hur används och vilka

använder anläggningarna?

Bakgrund och teoretisk referensram:

Inledningsvis diskuteras innebörden av begreppet

”näridrottsplats”. Här belyses också internationella

förebilder. Vidare ges en omfattande

beskrivning av nulägessituationen för barn- och

ungdomsidrotten i Sverige. Avslutningsvis görs

en informativ forskningsöversikt om fysisk aktivitet

i relation till närmiljö, uterum och miljöplanering.

Genomförande: Flera informationskällor

utnyttjades: (1) RF:s statistik över inkomna

anläggningsbidragsansökningar och fördelade

medel. (2) Information från kommuner och distriktsidrottsförbund

via webbenkät. Totalt analyserades

376 enkäter. Bortfallet rörde sig om ca 50

procent. (3) Fallstudier av två utvalda näridrottsplatser,

en i Umeå kommun och en i Upplands

Väsby kommun. (4) Enkätstudier , 2005 respektive

2007, bland elever på närliggande skolor i

dessa kommuner. (5) Observationer av näridrottsplatserna

en vårvecka, en sommarvecka och en

höstvecka (under en skoldag, en vardagskväll och

en helgeftermiddag). (6) Intervjuer med elever,

skolpersonal och fritidsledare. Totalt intervjuades

29 personer

Resultat: I RF:s egen förteckning över fördelade

bidrag noterades 111 anläggningar i landet,

Forskning om Handslagets genomförande och resultat - En utvärderande sammanställning

19


där 78 anläggningar fick bidrag första året. Bland

studiens 92 respondenter fanns både anläggningar

som fått bidrag från RF, och de som inte

fått bidrag, representerade. Skolmiljön var den

vanligaste platsen för anläggningen, men varken

bostadsområden eller i anslutning till idrottsförening

var ovanliga. Belyst konstgräsplan med fotbollsmål,

och basketbollkorgar förekom på över

hälften av näridrottsplatserna i undersökningen.

Däremot var t ex frisbeegolfbana, höjdhoppsställning,

vippgunga, bangolf och rutschkana

ovanliga inslag och förekom i mindre än 10

procent av fallen. Den genomsnittliga kostnaden

för anläggandet av näridrottsplatser var ca 1 600

000 kr men spännvidden var stor. Den billigaste

angavs kosta 30 000 kr och den dyraste 20 000

000 kr. Kommunen var den vanigast förekommande

aktören vid planeringen av näridrottsplatsen.

Ungefär en femtedel av anläggningarna hade

ett förbud mot organiserad verksamhet i form av

föreningsanknutna träningar.

Typanvändaren av näridrottsplatsen var en pojke

i högstadieåldern som inte var ombytt och som

inte har någon särskild utrustning med sig.

Bland flickorna uppgav två tredjedelar att de

överhuvudtaget inte har använt anläggningen,

att jämföra med hälften av pojkarna. Endast

en idrottsaktivitet, nämligen fotboll, utövades

ibland, ganska ofta och ofta av mer än hälften

av eleverna. Majoriteten av eleverna vid den

näraliggande skolan uppgav att de aldrig använde

näridrottsplatsen. I relation till andra specifika

aktiviteter under rasttid kan det konstateras

att betydligt fler elever besökte biblioteket än

näridrottsplatsen. Det ska dock påpekas att det

skett en väsentlig uppgång av fysisk aktivitet på

skolgården efter det att näridrottsplatsen byggts.

Även fritidsanvändningen av näridrottsplatsen

visar ett könsuppdelat mönster. Medan 12 procent

av pojkarna var flitiga användare av näridrottsplatsen

under lediga dagar gällde detta endast

3 procent av flickorna. Det visade sig också att

elever som ägnade sig åt föreningsidrott i betydligt

högre grad använde näridrottsplatsen under

kvälls- och helgtid än icke föreningsidrottande

skolungdomar. Den studerade näridrottsplatsen i

norr tycks inte ha inneburit några större förändringar

i barns utövande av eller förhållningssätt

till idrott. Fahlén summerar; ”det kan konstateras

att näridrottsplatsen i varje fall inte tycks ha

skapat någon mer positiv syn på fysisk träning

bland skolungdomarna generellt sett”.

Näridrottsplats Öst uppfördes i anslutning till

en fritidsgård. Även här var typanvändaren av

näridrottsplatsen en pojke i högstadieåldern som

inte var ombytt och som inte hade någon särskild

utrustning med sig. Aktiviteterna dominerades

av fotboll. Här kunde dock positiva förändringar

iakttas som kunde kopplas ihop med näridrottsplatsens

tillkomst nämligen att andelen som åkte

skridskor och sysslade med annan idrott hade

ökat.

Under fritid visade det sig att mer än hälften inte

alls använde näridrottsplatsen medan en tredjedel

använde den mer frekvent. Här fanns stora

könsskillnader. Helt lediga dagar användes den

mycket ofta av 26 procent av pojkarna och av 5

procent av flickorna. Vissa mindre förändringar

beträffande fritidsvanor kunde iakttas efter det

att näridrottsplatsen byggts. Det var något fler

som tyckte att det var mycket roligt att träna

och andelen som börjat i en idrottsförening hade

ökat något. Här ska dock uppmärksammas att

undersökningsgruppen inte var densamma vid

undersökningstillfällena. Andelen barn bland

icke föringsidrottande, som hade planer på att bli

medlem i någon idrottsförening, var också ungefär

densamma vid båda undersökningstillfällena.

Fahlén konstaterar: ”Det enda som kan sägas

är att de förväntningar om att näridrottsplatsen

skall ge impulser till ett ökat föreningsidrottande

ännu så länge har kommit på skam”. Det ska

dock påpekas att det var färre barn som upplevde

svårigheter och hinder med att träna på fritiden

vid andra undersökningstillfället

Diskussion: Här påpekas bl a att det kan finnas

en risk med att föreningslivet får inflytande på

näridrottsplatsernas utformning eftersom det

inte är troligt att de barn som står utanför idrotten

har samma förutsättningar, preferenser och

behov som de föreningsanslutna. Fahlén påpekar

också att näridrottsplatsen är långt ifrån kravlös:

”För att få nyttja näridrottsplatsen ställs krav på

grupptillhörighet, ålder, kön och en kompetens

i själva utövandet, krav som är minst lika om

inte mer utslagsgivande än de krav på prestation

som ställs i föreningsidrottens aktiviteter och i

idrottsundervisningen” Den till synes oreglerade

verksamheten som mycket reglerad och gynnar

de äldre idrottsaktiva pojkarna. Dessa s k

multianläggningar blir i praktiken enidrottsanläggning,

nämligen fotboll. Själva egenorganiseringen

och därmed frånvaron av ledare verkar

bidra till exkluderingen av de svagare grupperna.

Då ett av de främsta inkluderingskriterierna är de

färdigheter och kunskaper som tillmäts betydelse

av gruppen i den aktuella aktiviteten är det

de individer som besitter dessa färdigheter och

kunskaper som har makten över inkludering och

exkludering. Satsningen på inaktiva löper alltså

Forskning om Handslagets genomförande och resultat - En utvärderande sammanställning

20


på det här sättet en risk att bli en förstärkning av

satsningen på dem som redan är aktiva

Kommentar: Rapporten är omfattande,

innehållsrik och välskriven och bidrar med ett

sentligt kunskapstillskott. De reflektioner och

perspektiv som omgärdar resultaten förstärker

detta intryck. En skönhetsfläck är dock att inga

statistiska beräkningar genomförts viket medför

att även mindre differenser, som säkerligen kan

tillskrivas slumpens inflytande, uppmärksammas.

Detta förtar dock inte studiens centrala innehåll

och man kan i likhet med författaren fråga sig om

det ens är möjligt att inrätta platser för spontan

aktivitet eller om t o m själva inrättandet i sig kan

bli en kontraproduktiv stimulans.

Projekttitel:

Handslaget: Idrottens samverkan med skolan:

En utvärdering av Hallandsmodellen

Författare:

Hansi Hinic, Rauni Hannula och Urban

Johnson, Halmstad högskola

Projekt nr:

2007:10

Område:

Ökat samarbete med skolan

Syfte och frågeställningar: Projektets syfte

är att utvärdera handslagssatsningen ”samverkan

mellan idrottsrörelsen och skolan” i Hallands län

enligt Hallandsmodellen med hjälp av följande

frågeställningar

1. Hur har personal på skolorna uppfattat handslagsprojektet

enligt Hallandsmodellen?

2. Hur har personal från idrottsföreningar uppfattat

handslagsprojektet enligt Hallandsmodellen?

3. Hur har eleverna uppfattat handslagsprojektet

och de aktiviteter som de deltagit inom ramen

för projektet?

4. Skiljer sig elever som deltagit i handslagsprojektet

från dem som inte deltagit i handslagsprojektet

på variabler såsom attityd till

idrottsämnet i skolan, fysisk aktivitet under

skoltid och fritid.

Bakgrund och teoretisk referensram: I

bakgrunden pekas på idrottens positiva effekter

där särskilt den fysiska aktivitetens betydelse för

hälsotillståndet lyfts fram. Vidare redovisas tidigare

samarbetsprojekt mellan Högskolan i Halmstad

och Hallands idrottsförbund. En modell för

ansöknings- och redovisningsförfarande – den

s k Hallandsmodellen – presenteras och som i

korthet går ut på att en skola och idrottsförening

kommer överens om formerna för ett samarbete,

varefter en ansökan lämnas in från föreningen.

Verksamheten har bl a inneburit aktiviteter under

lektionstid med närvarande lärare, föreningsledda

rastaktiviteter och aktiviteter i anslutning till

skoldagen med fokus på elever som inte ägnar sig

åt idrott på fritid. För övrigt anges ingen teoretisk

referensram.

Genomförande: 194 kontaktpersoner från

olika skolor i Halland, 126 kontaktpersoner från

idrottsrörelsen samt 213 elever, 110 i en s k aktivtetsgrupp

och 103 i en s k icke aktivitetsgrupp,

besvarade frågeformulär. Samtliga föreningar

och skolor fanns registrerade på Hallands idrottsförbund.

300 kr ersättning per timme utgick till

de föreningar som utfört handslagsaktiviteter.

Resultat: Cirka 90 procent av alla skolor i Halland

deltog i någon form av handslagsaktivitet

under år 1-4, vilket innebar att ca 25 000 elever

berördes. Ca hälften av skolornas representanter

ansåg att den fysiska aktiviteten bland barnen

ökat. En tredjedel hade handslagsaktiviteter en

gång per vecka och 40 % någon enstaka gång.

En tredjedel ansåg vidare att de mindre aktiva

eleverna blivit mer aktiva och lika många tyckte

att eleverna fortsatt att vara aktiva på fritid tack

vara handslaget. Ungefär lika stor andel framhöll

också att handslagssatsningen inneburit att de

som inte deltog i de ordinarie idrottslektionerna

blivit aktiverade.

Överlag ansåg idrottsföreningarnas representanter

att kontakterna med skolornas elever varit

positiv. 70 procent hade inte upplevt några som

helst problem i samarbetet med skolorna. Bland

övriga nämndes bl a bristande engagemang hos

skolans personal, informationsbrist, stökiga

elever samt brist på närvaro. Drygt 50 procent

uppgav att de kunnat rekrytera nya medlemmar.

En stor majoritet ville också fortsätta samarbetet

med skolorna. Handslagsmedlen hade framförallt

använts till föreningens verksamhet, arvodering

av handslagsledare och inköp av utrustning.

En stor majoritet av eleverna i aktivitetsgruppen

hade en positiv uppfattning om idrottsföreningens

verksamhet i skolan. I jämförelse med dem

som inte ingick i någon aktivitetsgrupp, men som

gick på samma skola, önskade de i högre utsträckning

mer idrott på schemat, utförde i större

utsträckning aktiviteter som ledde till andfåddhet

samt menade att det fanns bättre möjligheter

att aktivera sig under rasterna. Det motsatta

Forskning om Handslagets genomförande och resultat - En utvärderande sammanställning

21


förhållandet rådde när det gällde utevistelse

på vardagarna där de som inte ingick i någon

aktivitetsgrupp var mer aktiva. Vidare hade de

som inte ingick i någon aktivitetsgrupp i högre

utsträckning ont i huvudet, ryggen och magen.

Deltagarna i de båda grupperna var lika ofta med

i en idrottsförening och tränade lika ofta på sin

fritid.

I diskussionsavsnittet betonas de positiva erfarenheterna

som rapporterats från både skolans

och idrottens representanter. Som bidrag till detta

resultat menar man att idrottslärarna fått en viss

avlastning i sin undervisning, även om det från

Hallands idrottsförbund krävt att idrottsläraren

skulle vara närvarande vid varje lektion. För

idrottens del menade man att ersättningen om

300 kr per timme inte var oväsentlig, där en del

av denna summa betalats som arvode till ledaren.

Man lyfter också fram att Hallandsmodellen uppfattats

positivt. Avslutningsvis påpekas att man

inte utan vidare kan uttala sig om orsakerna till

uppkomna skillnader mellan aktivitetsgruppens

elever och de som inte ingick i denna.

Kommentarer: Handslagssatsningen i Halland,

där samverkan med skolan prioriterats,

framställs som genomgående framgångsrik. Här

bör några kommentarer göras. Bortfallet kunde

ha diskuterasts mer ingående och eftersom det

är utsagor om utfallet från skolans och idrottens

representanter som redovisas, så kunde tolkningen

av vissa resultat ha utvecklats ytterligare.

T ex så var det hälften av skolans personal som

ansåg att barnens fysiska aktivitet hade ökat på

grund av handslagssatsningen, medan lika många

ansåg att detta inte varit fallet, vilket är ganska

anmärkningsvärt. Ett av studiens viktigaste och

intressantaste resultat är de positiva effekter man

iakttagit bland de elever som fått extra fysisk

träning. Det framgår dock inte exakt hur denna

träning genomförts.

Dessa kommentarer till trots tonar handslagssatsning

i Halland fram som ett lyckat projekt.

Förmodligen hänger detta samman med den så

kallade Hallandsmodellen. Huruvida detta är

en rimlig tolkning diskuteras dock inte särskilt

utförligt i rapporten.

Projekttitel:

Från projekt till modell. Helamalmö som

verkar för motion, integration och brottsnegativ

inställning

Författare:

Ingela Kolfjord, Malmö högskola

Projekt nr:

2007:11

Område:

Ökat samarbete med skolan

Syfte och frågeställningar: De frågor som

avses besvaras är bl a 1.a) Hur ser/såg projektprocessen

ut och b) hur förhåller sig helamalmö

till sina uppställda målsättningar? 2. Hur upplever

deltagarna (barn och instruktörer) projektet

helamalmö? 3.a) vilka värderingar verksamheten

förmedlar till barnen och ungdomarna? b) vilka

värderingar barnen förmedlar genom sina uppsatser.

4 a) Hur gestaltas kön/genus och etnicitet

med tanke på att projektet önskar erbjuda en

förståelse som överskrider kultur- och könsgränser?

b) hur arbetar instruktörerna konkret med

köns- och etnicitetsfrågor under idrottspassen?

Bakgrund och teoretisk referensram: I

bakgrunden pekas på idrottens potentiella möjligheter

att över köns- och kulturgränser påverka

barns förmåga till hänsynstagande, förståelse och

tolerans. Här beskrivs också handslagsprojektet

Helamalmö, som bedrivits i basketföreningen

Malbas regi. Syftet med detta projekt var bl a

att sprida basketkulturen i Malmö och utveckla

samarbetet mellan föreningslivet och skolan,

förbättra barnens fysiska hälsa, lära barnen visa

hänsyn, tolerans och förståelse över köns- och

kulturgränser samt att påverka barnens attityder

till mobbning, drogmissbruk och annan kriminalitet.

Projektet ger många av barnen en timmes

extra idrott utöver den idrott skolan erbjuder. På

vissa skolor bedrivs dock verksamheten på schemalagd

tid för ämnet idrott och hälsa.

Genomförande: Följande datainsamlingsmetoder

användes: Observation - ibland deltagande

observation - en dag i veckan av en och samma

femteklass under vårterminen, deltagande i

instruktörsmöten, som hållits en gång i månaden

samt i styrgruppsmöten ca tre gånger per termin

samt samtal och intervjuer med projektledare och

instruktörer. Dessutom skickades frågeformulär

ut till 12 instruktörer varav sex besvarade detta.

Frågeformulär delades också ut till barnen. Slutligen

har 83 uppsatser, skrivna av sjätteklassare,

Forskning om Handslagets genomförande och resultat - En utvärderande sammanställning

22


lästs och analyserats med avseende på begreppen

hänsyn, tolerans, förståelse och tolerans.

Resultat: I den femteklass som studerades framhöll

barnen att det var själva basketspelet som var

roligast i helamalmös idrottspass. Basket dominerade

dock inte barnens lekar och spel. Nio pojkar

av elva och två flickor av fyra framhåller att de

vill fortsätta att vara med i helamalmö kommande

skolår. Kolfjord skriver bl a ”Då projektet

helamalmö arbetar med barnen både på och

utanför skoltid ställs frågan om vilka för- respektive

nackdelar detta har. Fördelarna instruktörerna

såg med ett obligatorium var att barnen får

röra sig mer, man når fler då närvaron är högre

vid obligatorium. Barnen slipper dessutom att gå

flera gånger till skolan samma dag. Nackdelarna

är dock att de som inte är intresserade måste delta

och det kan ibland leda till att de blir jobbiga,

gnälliga och svårmotiverade till att ha roligt.

Fördelarna med att arbeta utanför skoltid är att

de intresserade barnen, ” ja de som brinner för

helamalmö är där”. Då intresset är högre sköter

sig barnen generellt sett bättre på lektionerna”.

I resultatgenomgången beskrivs hur den omfattande

empirin bearbetats och flera intressanta

iakttagelser görs som är hämtade från observationer

och intervjuer. Kolfjords intryck av

verksamheten är överlag positiv; projektet når ut

till många (ca 1800 fjärde-sjätteklassare), många

barn får en lektion extra idrott och barnen är

positiva. Observationerna ger dock vid handen

att ledarnas metodiska/didaktiska skicklighet kan

diskuteras. Att bekämpa drogmissbruk och kriminalitet

förekom i mindre utsträckning i samtalsform.

Däremot gjordes tydliga och handfasta

insatser för att främja social gemenskap.

Ledarna i projektet erbjöds ledarutbildning och

projektet har också erhållit flera priser bl a för sin

framgångsrika integrationsverksamhet.

Diskussion: Kolfjord sammanfattar på följande

sätt: ”Enligt min tolkning är Helamalmö en

motvikt mot de kritiska perspektiv/röster som

presenteras inledningsvis i detta kapitel. Verksamheten

strävar efter att motverka utslagning

och mobbing. Helamalmö kräver att barnen

under idrottspassen ska visa varandra hänsyn,

tråkningar barnen sinsemellan accepteras inte.

Det är fair play som lärs under passen. Idrottspassens

upplägg understödjer inte den utslagning

som kan ske både inom skol- och idrottsvärlden”

Hon anser vidare att trots att helamalmö erbjuder

möten mellan barn från olika kulturer bosatta i

olika stadsdelar förändras knappast den strukturellt

orsakade rasismen. Idrotten är inte lösningen

på den integrationsproblematik som existerar

i Malmö, men kan ändå åstadkomma positiva

förändringar. Hon skriver vidare: ”Minoritetsgruppernas

bristande deltagande och medbestämmande

reflekterades också i projektens

problem med att rekrytera tränare och ledare

med icke-nordiskt ursprung. Instruktörerna i

föreningen Malbas och projektet helamalmö har

varierade etniska bakgrunder så här lever föreningen

kvantitativt upp till integrationsmålsättningen

på flera nivåer och skiljer sig därmed från

den svenska idrottsrörelsen som helhet. Däremot

ser såväl etnicitets- som könsfördelningen i styrgruppen

ut på samma sätt som i många av våra

styrelser både inom och utanför idrottens värld”

Kolfjord avslutar sin rapport med följande:

”Helamalmös projektdesign inkluderat målsättningar,

målgrupp, metoder och långsiktighet

harmonierar väl med den teoribildning som finns

rörande brottsreducering. Projektet har under sin

uppbyggnad anpassat sig väl till det omgivande

komplexa samhället, analyserat uppkomna problem

och arbetat fram strategier för att avhjälpa

dem. I projektet har idéer fått flöda och många

av dem har också genomförts. Helamalmös

projektprocess skulle kunna vara en inspirationskälla

för andra projekt”

Kommentarer: Hur Malbas lagt upp sin verksamhet,

och hur man lyckats i sin implementering

av verksamheten i skolorna, är värdefull information

som hade kunnat utvecklas ytterligare.

Datainsamlingen är synnerligen omfattande och

går i betydande delar utanför en ren utvärdering

av handslagsprojektet. Här förmedlas bl a mycket

intressant och avslöjande information från lektionsavsnitt,

från olika samtal mellan instruktörer

och barn samt från olika uppsatser. Då en mängd

information, som ligger utanför handslagssatsningen,

tillsammans med att forskningsresultat

från andra studier, är inflätade i redovisningen

blir analysen av vilken betydelse Helamalmö haft

inte tillräckligt tydliggjord.

Forskning om Handslagets genomförande och resultat - En utvärderande sammanställning

23


Projekttitel:

Som hand i handsken – en satsning på

flickors idrott eller på idrottens flickor?

Författare:

Jenny Svender och Håkan Larsson, GIH

Projekt nr:

2007:12

Område:

Satsa mer på flickors idrott

Syfte och frågeställningar: Studien har som

övergripande syfte att analysera de föreställningar

och grundläggande antaganden om flickor

och flickors idrottande som kommer till uttryck i

Handslaget. Mer specifikt har syftet varit att studera

hur flickor och flickors idrottande konstrueras

i ansökningar om projektmedel inom ramen

för handslagsområdet ”Satsa på flickors idrottande”.

Analysen av ansökningarna om medel

för handslagsprojekt har utgått från följande

frågeställningar: (1) Vilka typer av projekt söker

föreningar medel för när de vill satsa på flickors

idrott? Söker man inom flick- respektive pojkdominerade

idrotter medel för samma slags projekt?

(2) Hur gestaltas flickor i projektens ansökningshandlingar,

dvs. vilka flickor är målgrupp för

satsningarna? Gestaltas flickor på samma sätt

inom flick- respektive pojkdominerade idrotter

och är målgruppen densamma för dessa idrotter?

(3) Hur förhåller sig satsningarna och de bilder

av flickor som framträder i projektansökningarna

till de resonemang om jämställd idrott som framträder

i Idrottens jämställdhetsplan?

Bakgrund och teoretisk referensram:

Inledningsvis redogörs för de satsningar som

man inom idrottsrörelsen genomfört för att öka

jämställdheten mellan flickor och pojkar och mellan

kvinnor och män. I det metodiska avsnittet

redogörs för den teoretiska referensramen, som

får betydelse för bearbetning och redovisning

av empirin. Studien har två teoretiska utgångspunkter,

en feministisk poststrukturell och en

foucaultinspirerad. I båda perspektiven blir

diskursbegreppet centralt.

Genomförande: Sex idrotter av dem som sökt

handslagsmedel för satsning på flickors idrott

valdes ut. Tre av dessa var traditionellt flick-,

kvinnodominerande och tre var pojk-, mansdominerade.

I den första gruppen ingick gymnastik

(100 ansökningar), ridsport (86) och konståkning

(31). De mansdominerade idrotterna var bandy

(40 ansökningar), brottning (23) och ishockey

(består av ett studiematerial). Det totala antalet

ansökningar som utgör det empiriska underlaget

är 281. Det var således de inskickade ansökningshandlingarna

som blev föremål för en textanalys.

Resultat: När det gäller de flickdominerade

idrotterna är det främst tonårsflickan som är

problematisk. ”Till exempel utmålas en risk för

att tonårsflickan lämnar idrotten – och det är inte

bra för henne. Andra, inte sällan ohälsosamma,

intressen konkurrerar om hennes uppmärksamhet

och hon verkar inte kunna välja att både idrotta

och ha andra intressen. När hon väljer att lämna

idrotten till förmån för andra intressen är det för

att dessa intressen är mer betydelsefulla, inte för

att själva idrotten framstår som meningslös eller

svårhanterad. Lösningen på detta är att föreningarna

vill arrangera varierande aktiviteter i egen

regi för att flickorna på så sätt ska få sitt lystmäte

mättat utan att lämna idrotten.” Som förslag på

aktiviteter som man menar ska locka flickorna att

stanna kvar är bl a skapa bibliotek i stallet, läsa

böcker, organisera läxhjälp, prova olika idrotter,

besöka Body Shop, sy gardiner och snickra ihop

saker till klubbrummet, d v s aktiviteter som

ligger utanför idrotten. Mycket vanligt är också

att man vill arrangera ledarutbildning. Detta

förstärker bilden av tonårsflickan som flicka först

och idrottsflicka i andra hand. Ett viktigt syfte är

att med till buds stående medel behålla flickorna

idrotten.

Att satsa på flickor i de pojkdominerade idrotterna

innebär att de yngre flickorna kommer

i blickfånget. Flickorna framställs här som annorlunda.

De är inte som pojkar är och därför måste

särskilda insatser göras. Verksamheten måste

anpassas till flickors behov eftersom flickor ӊr

som dom är”. Förslag på åtgärder är t ex träning

i enkönade grupper och tränare med särskilda

kunskaper. Ett mera kritiskt förhållningssätt kan

också utläsas när man hävdar att man vill satsa på

flickor för att förbättra de ojämlika förhållanden,

som man tycker sig kunna iaktta. Det handlar

mer sällan om att förändra idrottens strukturer

och utformning eller att ifrågasätta vad det är

i de aktuella idrotterna som gör att flickor inte

”självmant” väljer dem. En medvetenhet om att

pojkar är norm inom dessa idrotter leder alltså

inte till att ompröva grunderna i verksamheten

utan till försök att utjämna skillnaderna mellan

normen och de som avviker. Ett viktigt syfte är

att rekrytera fler flickor till idrotten.

Föreställningen om att ”flickor har dåligt självförtroende”

får således en framträdande plats i de

flickdominerade idrotterna, men är i det närmaste

Forskning om Handslagets genomförande och resultat - En utvärderande sammanställning

24


osynlig i de pojkdominerade idrotterna. I de

flickdominerade idrotterna handlar vidare många

handslagssatsningar om utbildning för flickor,

medan relativt få föreningar i de pojkdominerade

idrotterna skriver fram en sådan utbildning. I de

pojkdominerade idrotterna är det inte flickorna

som är målgruppen för utbildning utan de vuxna

ledarna, vilka man förvisso hoppas är kvinnor,

som ska leda yngre flickor.

När resultaten diskuteras av författarna framhålls

att ett kritiska förhållningssätt till idrottens

manligt präglade normer och värderingar

i stort sett saknas och att man uppehåller sig

vid de egenskaper som man menar präglar unga

flickor som gör att de drar sig för att söka sig till

”manliga” idrotter och att tonårsflickor utvecklar

problematiska egenskaper. Detta tolkar man så

att man på föreningsnivå rimligen inte kan ha

ett tillräckligt manöverutrymme för förändring.

Författarna menar således förfaringssättet att

låta handslagsmedlen tämligen förutsättningslöst

kunna sökas av föreningar snarare förstärker de

stereotyper kring flickor och flickors idrottande

som blivit dominerande under 1990- och 2000-

talen. Man pekar också på att könsspecifika

projekt kan riskera att cementera könsstereotypa

bilder av pojkar och flickor.

Kommentar. Studien lämnar ett viktigt bidrag

till förståelsen för de svårigheter som finns

förknippade med försök till förändringar som

syftar till att förbättra jämställdhet mellan könen.

Författarna visar tydligt hur dominerande diskurser,

d v s uppfattningar om hur flickor respektive

pojkar ”är”, styr de satsningar man anser vara

framgångsrika för en ökad jämställdhet, trots att

de i själva verket kan bli kontraproduktiva,

d v s snarare förstärka rådande könsstereotyper.

Man framhåller också att det mycket sällan i

anslagsansökningarna förs fram några förslag på

strukturella förändringar. Jag hade gärna sett att

denna diskussion hade utvecklats och då gärna

med förslag på strukturella förändringar som

skulle kunna vara konstruktiva.

Projekttitel:

Handslagets speciella insatser med inriktning

mot mångfald och integration – en

kvalitativ utvärdering

Författare:

Suzanne Lundvall, GIH

Projekt nr:

2007:13

Område:

Öppna dörrarna för fler

Syfte och frågeställningar: I en textanalys

av ansökningshandlingar ställdes frågorna:

Hur framträder/används begrepp som etnicitet,

mångfald, integration, inklusion, kön? Hur beskrivs

utgångspunkter, strategi och inriktning för

respektive projektet? Hur beskrivs mottagaren,

deltagarna? Hur diskuteras majoritetskulturens

roll och vad framträder som normalitet?

Intervjustudien täckte områden som bedömdes

kunna bidra till en processutvärdering av de

Bakgrund och teoretisk referensram:

Inledningsvis görs en genomgång av tidigare

forskning om idrott och etniska minoritetsgrupper

varpå följer en begreppsdiskussion där bl a

interkulturell migrationsforskning tas upp. Denna

utgångspunkt bildar tillsammans med ett sociokulturellt

perspektiv den teoretiska inramningen.

Vidare framhålls att etnicitet kommer att användas

som analytisk kategori.

Genomförande: Projekt inom Handslagets

speciella insatser med inriktning mot mångfald,

etnicitet och integration bildade urvalsgrund.

Kontakt togs med samtliga 27 projekt som fanns

i RF:s databas för att bl a inhämta ansökningstexterna.

Härigenom erhölls en kontaktperson

för varje projekt, undantaget ett. Samtliga 27

ansökningar blev sedan föremål för en textanalys.

Därefter gjordes ett strategiskt urval av åtta

projekt som skulle bilda underlag för platsbesök

och intervjuer. Av olika skäl kom studien att omfatta

sex projekt spridda över landet och med vitt

skilda projektupplägg. På detta sätt intervjuades

45 personer vid sex olika platsbesök. Här fanns

projektledare, föräldrar, barn/ungdomar, rektorer

samt lärare och tränare/assistenter representerade.

Resultat: Författaren skriver i sin sammanfattning

”att huvuddelen av ansökningarna ensidigt

kommunicerar en mottagande grupps (de andras)

behov av idrott. Utgångspunkterna för detta

Forskning om Handslagets genomförande och resultat - En utvärderande sammanställning

25


ehov är de sökandes (idrottsföreningarnas)

vilja att bryta en negativ utveckling, att skapa en

meningsfull fritid och att genom idrotten bygga

broar, dvs. möjligheter till integration. Begreppet

etnicitet används som en kulturell och social

kategori som befäster synen på de andras behov.

Mottagarna beskrivs som en passiv grupp med

ofta låg förmåga, som behöver kunskap. Strategierna

för huvuddelen av projekten är att med

hjälp av en projektledare starta upp en verksamhet

i det boendeområde som är i fokus för

”insatsen”. Verksamheten ska vara öppen och

lättillgänglig, enkel att nå med inga eller mycket

låga avgifter.”

Hon tillägger dock ”cirka en fjärdedel av ansökningarna

har ett annat sätt att samtala kring

Handslagets inriktning ”Öppna Dörrar för fler”.

I dessa vänder man på utgångspunkten och

beskriver hur idrotten behöver deltagare från en

bredare mångfald för att utvecklas. Det kan även

handla om att med idrotten som bas kunna bidra

till att utveckla hela samhället. Minoritetsgrupperna

beskrivs fortfarande som målgrupp, men

inte utifrån att dessa tillhör en passiv, svag etnisk

och social kategori. Dessa ansökningar utgår

istället från motpartens tillgångar, vilka kanske

inte alltid liknar majoritetskulturens. Man öppnar

för ett synsätt som innebär en inkludering av nya

kunskaper, värden och en vision att mötas på ett

mer jämbördigt och icke så stigmatiserat sätt. I

texterna framträder en vilja till nyfikenhet och

öppenhet för att utveckla ledarskap, innehåll och

sätt att organisera verksamheten på.”

När det gäller intervjustudien framgår att de

medel som erhållits för projektet att någon form

av koordinator hade kunnat anställas på hel- eller

deltid. Projektledarna framhöll att många och

omtyckta aktiviteter hade skapats i närområdet.

Att starta upp projekten hade dock upplevts som

svårt. Man ansåg vidare bland projektledarna att

framtiden var mycket oviss och man efterlyste

en långsiktighet i planeringen då man menade

att förändringar av det slag man önskade sig tar

tid att åstadkomma. I de projekt som utvärderats

med ledarrekrytering som inriktning framträder

en subtil diskriminering hos mottagande part när

det gäller att placera deltagande i ledarutbildningen,

som alla hade annan bakgrund än svensk,

på praktikplatser. Föreningarna menade att man

”inte hade något behov”.

Beträffande deltagarnas erfarenheter framhölls

betydelsen av delaktighet, att få förtroende och

att bli tillfrågad om medverkan. Vidare framhölls

värdet av att kunna och att få arbeta tillsammans

i lag eller parvis.

I diskussionen framhålls vikten av att utveckla

nya sätt att träna, tävla och forma ledarskap på

samt att satsningen måste vara långsiktig och

systematisk. Vidare framhålls vikten av att idrotten

skaffar sig beredskap att möta de utmaningar

som med all säkerhet kommer att finnas i framtidens

pluralistiska samhälle. Här nämns bl a den

demokratiska skolningen och att idrottsverksamheten

bör förankras på plats och med hjälp av

människor som är delaktiga i skapandet av den

gemensamma kulturen.

Kommentarer: Studien ger ett klart kunskapstillskott

vad gäller mångfald och integration

inom idrotten där författaren låter den teoretiska

bakgrunden bilda en utgångspunkt för avslutande

reflexioner om idrottens roll i detta sammanhang.

Vissa resultat tyder också på att ”invandraren”

inte bara betraktas som den andre, som ska

integreras, utan också öppnar upp för att idrotten

behöver en mångfald.

Forskning om Handslagets genomförande och resultat - En utvärderande sammanställning

26


Projekttitel:

Handslaget – ett socialisationsprojekt?

Författare:

Frans Oddner, Malmö högskola

Projekt nr:

2007:14

Område:

Öppna dörrarna för fler

Syfte och frågeställningar: Syftet med

studien formulerades som följer: ”att socialpsykologiskt

beskriva och analysera de socialisations-

och utvecklingsprocesser som deltagare

genomgår under sin medverkan i två Malmöföreningars

handslagsprojekt; närmare bestämt att

undersöka de socialpsykologiska orsakerna och

skälen är till att handslagsdeltagarna fortsätter

med aktiviteterna eller inte gör det” I anslutning

till detta syfte formulerades följande

två frågeställningar: 1) Vilka är deltagarnas

socialisations- och utvecklingsprocesser under

handslagsprojekten?; 2) Vilka är de avgörande

socialpsykologiska faktorerna och skälen och

hur inverkar de på socialisationsprocesserna och

deltagarnas eventuella utvecklingar?

Bakgrund och teoretisk referensram: G H

Meads socialisationsteori bildar utgångspunkt

för studiens uppläggning och för tolkningen av

resultaten. Här framhålls att människans jag och

identitet utvecklas i interaktion och kommunikation

med omgivningen. Följande resonemang är

vägledande för studien: ”För att handslagsprojekten

skall ha åsyftad effekt, för att deltagarna

under projektens gång socialiseras till ”idrottsutövare”

eller ” fysiskt aktiva” i ett perspektiv som

går utöver projektens varaktighet, bör idrottsutövandet

vara, bli eller efter hand utvecklas till

en funktion av; dels deltagarnas föreställningar

(och uppfattningar) av idrott och fysisk aktivitet;

och dels aktiviteterna som dessa föreställningar

(och uppfattningar) är förbundna med. Vidare

antas att sådana föreställningar och uppfattningar

utvecklas i samband med att deltagarnas

erfarenhet av den fysiska aktiviteten fördjupas”.

Genomförande: Två föreningar studerades

under en längre tid; Ett projekt skulle vara

organiserat vid sidan av föreningens ordinarie

verksamhet, och ett i anslutning till ordinarie

verksamhet. Projekten skulle ha olika slags aktiviteter.

Valet föll på ett projekt som bedrev friidrottsaktiviteter

under skoltid och med en till två

träffar per termin med olika klasser. Här fanns

också möjlighet till att ingå i en ”fortsättningsgrupp”.

Det andra projektet vände sig till barn

och ungdomar med funktionshinder med erbjudande

från en förening att få spela fotboll efter

skoltid. Metoderna som användes för datainsamling

var semistrukturerade intervjuer och fältstudier

samt olika former av etnografiska metoder:

kvalitativa observationer och ostrukturerade

intervjuer med deltagare, ledare och instruktörer,

lärare. Åtta semistrukturerade intervjuer och 13

fältstudier genomfördes.

Resultat och diskussion: I resultatdelen görs

en mycket noggrann beskrivning hur träningen

genomförs och vad barnen gör och säger på och

utanför träningsarenan/planen. Här redogörs

också för vad ledarna uttrycker vid intervjuerna.

I fotbollsföreningen framhålls bl a flera ungdomar

”kommit att identifiera sig med fotbollen och

den sociala samvaron omkring den haft en stor

inverkan på deras självkänsla och på hur de utvecklat

sig personligt. De känner att de kan spela

fotboll och att göra det tillsammans med sina

kamrater. De känner en stark gemenskap tillsammans.

Denna gemenskap uttrycks också utanför

gemenskapen, i skolan och i andra sammanhang

som deltagarna befinner sig i; träningskläder,

ordval och språkbruk, fotbollsintresset fotbollskunskaper

signalerar att de tillhör ett sammanhang

som de är stolta över att vara delaktiga i”.

Oddner framhåller dock att deltagarnas utveckling

också är ett uttryck för att föreningskontexten

förändrats under den tid som projektet pågått.

Han skriver: ”Troligen har denna ömsesidiga

anpassning kommit tillstånd till stor del beroende

på att ledarna och instruktörerna på ett uttalat,

uppenbart och dessutom initierat sätt (redan

från början) har försökt beakta sina deltagares

”verkligheter”; att göra deltagarnas verkligheter

till sina egna”. Hans beskriver utvecklingen i

de båda föreningarna så att inom friidrottsföreningen

så var villkoren för socialisationen att ta

ett steg till en fortsättningsträning, medan man

i fotbollsföreningen gled in i verksamheten där

identiteten formades gradvis. Här fanns också

både kvinnliga och manliga deltagare. Det bör

också nämnas att man arrangerade discodans

med jämna mellanrum.

I friidrottsföreningens fortsättningsgrupp finns

inga uppgifter om hur många av handslagsdeltagarna

som gått vidare till denna verksamhet.

Den sociala kontakten mellan friidrottarna är inte

uppenbar Det steg som ska tas är också ganska

komplicerat: ”Efter väckt intresse och medtagen

lapp hem till föräldrar eller vårdnadshavare

gäller det för det första (1) att man hör av sig

Forskning om Handslagets genomförande och resultat - En utvärderande sammanställning

27


till kansliet, att man vill göra detta och faktiskt

också gör det, så att man kan få informationen

om var och när man kan börja friidrotta. För det

andra (2) skall man bege sig till träningen, vilket

är något som flera deltagare faktiskt inte alltid

gör även om deras föräldrar eller de själva har

ringt kansliet, sålunda kräver den delen av steget

ett särskilt sorts initiativ, av barnet och/eller av

föräldrarna. ….För det tredje (3) bör deltagaren

vistas en viss tidsperiod i träningsgruppen och

se huruvida det är något som passar dem eller

inte. För det fjärde (4) bör man under denna tid

identifiera sig med friidrotten och den sociala

miljön runt omkring. Till en början gäller det att

man har förmåga att utföra de rörelser som grenarna

utgörs av; allt eftersom gäller det att man

utvecklar ett engagemang, ett ”commitment”,

att man bli alltmer hängiven. Men också att man

känner att man ”presterar”, att man utvecklas

idrottsmässigt.”

Oddner gör sedan en utförlig beskrivning av

olika fall, individer, som på ett utpräglat sätt

tillhör följande grupper: 1) Deltagare som inte

deltar, dvs. som deltar ”passivt” eller uttrycker

aversion mot aktiviteterna, samt att det förhållandet

under projekten inte förändras i riktning

mot ett aktivt deltagande; 2) Deltagare som deltar

(aktivt), men som efterhand blir (mer) passiva

deltagare, som förändras från ett deltagande till

ett icke deltagande; 3) Deltagare som inte deltar,

men som allteftersom blir (mer) aktiva deltagare,

som förändras från ett icke deltagande till ett

deltagande; 4) Deltagare som deltar (aktivt), samt

att det förhållandet under projektet inte förändras

i riktning mot ett passivt deltagande. Han gör

sedan tolkningen av olika utfall med hjälp av sin

teoretiska referensram och avslutar sin rapport

med några rekommendationer och reflektioner b l;

”att man inte ska organiserar projekten så att de

(bara) riktar sig mot de ”redan invigda”. …. Vad

ledarnas framgång i hög grad kommer an på är

huruvida ledarna själva är benägna att inse att

om deras handslagsverksamhet skall kunna göra

ett avgörande positivt intryck på deltagare som

annars inte är involverade i någon idrottsaktivitet

så måste de göra deltagarnas verklighet till sin

verklighet. Inom den moderna idrotten har man

historiskt sett oftast förutsatt och organiserat

verksamheten utifrån det motsatta förhållandet,

att deltagarna skall anpassa sig till föreningens

och ledarnas föreställningar om den verklighet

som de befinner sig i”

Kommentar: Med sin analys kastar Oddner

in ljuset på en problematik med handslagssatsningen,

som inte många har uppmärksammat,

nämligen det socialpsykologiska, och hur viktig

den sociala samvaron och den ömsesidiga anpassningen

och kommunikationen är för en positiv

utveckling. Att en av studierna genomförts

på funktionshindrade belyser faktiskt många

centrala frågor bland icke funktionshindrades

idrottsutövning.

Projekttitel:

I skuggan av fotbollen – handslagsprojektens

betydelse för mindre idrotter

Författare:

Tor Söderström, Staffan Karp och Eva

Olofsson, Umeå universitet

Projekt nr:

2007:15

Område:

Öppna dörrarna för fler

Syfte och frågeställningar: Syftet är att lyfta

fram vad handslagsprojekten betytt för de mindre

idrotterna genom att analysera huruvida projekten

är annorlunda än och utmanar den ordinarie

verksamheten i föreningarna. Syftet kan också

formuleras som: ”att studera om Handslaget

förändrar föreningarnas verksamhet”

Bakgrund och teoretisk referensram:

Utgångspunkt tas i kortfattad beskrivning av

barn- och ungdomsidrottens utveckling samt

handslagssatsningens mål i relation till denna.

Vidare diskuteras idrottens värdegrund och hur

väl förankrad idrottens idéprogram Idrotten vill

är i idrottens praktik.

Genomförande: Studien baseras på ett urval

av specialidrottsförbund med ett medlemsantal

mellan 5 000 och 10 000 medlemmar. Av 11 SF

skickade endast sex in material; Baseboll/Softbollförbundet,

Biljardförbundet, Boxningsförbundet,

Bågskytteförbundet, Castingförbundet

samt Vattenskidförbundet. Ett urval av 43 projekt

gjordes därefter vilket innebar att fem SF blev

representerade i denna del av studien. Två projekt

från dessa SF valdes ut. Ett av dessa var ett samverkansprojekt

mellan två föreningar, varför totala

antalet föreningar blev elva. Föreningar med

mest kvalitativa inslag i sina projekt valdes ut.

Analysen baserades på ansökningshandlingar,

i några fall på utvärderingar som föreningen

lämnat. Analysen gjordes utifrån tre huvudaspekter;

verksamhetsområde, metodnivå och

Forskning om Handslagets genomförande och resultat - En utvärderande sammanställning

28


ansats. När det gällde verksamhetsområde togs

utgångspunkt i Idrotten vill och i den indelningen

som där görs i idrott för barn, breddidrott för

ungdom och elitinriktad idrott för ungdom samt

i de riktlinjer som anges. Vidare undersöktes

huruvida projekten huvudsakligen var inriktade

mot de aktiva, ledarna eller verksamheten. Den

tredje huvudaspekten i analysen var riktat mot

om projektet hade en kvalitativ eller kvantitativ

ansats. Dessutom genomfördes sammanlagt 20

intervjuer med 34 föreningsinformanter och fyra

förbundsrepresentanter.

Resultat: 72 procent av projekten riktades mot

barn- och breddverksamhet i samma projekt.

Det därefter vanligaste verksamhetsområdet var

breddidrott för ungdom. Få projekt kunde klassificeras

som elitinriktade. De flesta var inriktade

mot samverkan med skolan, ledarskap och livslångt

intresse. De flesta projekt hade verksamheten

i fokus

I de flesta föreningar användes handslagsmedlen

till inköp av material och utrustning. Det bör

här uppmärksammas att de flesta projektstöden

låg inom intervallet 5 000 till 26 000 kr. Vidare

användes medlen till kontakter med skolan, träningsläger

m m. Huvudmotivet för att söka medel

var att utveckla föreningen.

Behovet att rekrytera nya medlemmar var tydligt.

Alla föreningsledare framhöll dock att de

investeringar som gjorts inte primärt ökat antalet

medlemmar medan däremot hade deltagandet

för de redan aktiva underlättats. Vidare menade

man att kännedomen om idrotten i fråga hade

ökat och att det på sikt skulle bli positiva effekter

av handslagssatsningen. På den negativa sidan

framhölls att ansökningsförfarandet framhölls

som krångligt.

Diskussion: Författarna poängterar att handslagsprojekten

varit en viktig injektion för de

mindre idrotterna, men man framhåller samtidigt

att projektens temporära karaktär kan skapa

problem med att uppnå förändring. För att kunna

göra en adekvat bedömning, menar man, måste

man ha ett längre tidsperspektiv och koppla samman

flera projekt. I ett kortsiktigt perspektiv har

inte handslaget utmanat den ordinarie verksamheten

utan kan karaktäriseras av ”more of the

same”. Den uppbyggda ”infrastrukturen” kan

dock på sikt ge möjligheter till förändringar. Man

framhåller också att handslagssatsningen möjligen

kan ha bidragit till en öka reflektion över den

egna verksamheten, men betonar samtidigt att

den förhärskande idrottskulturen, den som man

är inskolad i, försvårar större förändringar.

Avslutningsvis diskuterar man rimligheten i att

använda den fördelningsnyckel som används vid

ordinarie anslag som innebär att t ex fotboll som

är den i särklass största idrotten får störst andel

av handslagsmedlen.

Kommentar: Studien ger en god inblick i de

små specialidrottsförbundens villkor och resultatet

”att Handslaget inte innebar några förändringar”

är väl analyserat. Urvalet av föreningar,

liksom bortfallet av flera SF kunde dock ha

diskuterats utförligare.

Projekttitel:

Handslaget – från idé till utvärdering.

Om projekt, ekonomi och verksamhet

Författare:

Göran Patriksson, Owe Stråhlman, Sten Eriksson

och Lars Kristén, Göteborgs universitet.

Projekt nr:

2007:16

Område:

Öppna dörrarna för fler

Syfte och frågeställningar: Syftet var att på

bred front göra en riksomfattande utvärdering av

Handslagets samtliga fem målområden. Intresset

riktades bl a mot informationsprocessen, söktryck,

kriterier, beslutsprocessen, utvärdering,

ekonomi, organisation och administration samt

effekter av projekten. Verksamheter för barn och

ungdomar med funktionshinder specialstuderas.

Bakgrund och teoretisk referensram: Här

tecknas kortfattat en historisk bakgrund till

statens stöd till idrotten, varvid den breda ansats,

som valts för studien, motiveras. Vidare förklaras

begreppet ”anpassad fysisk aktivitet”.

Genomförande: Huvudstudiens design

innehöll två på varandra följande webb-baserade

enkätundersökningar till projektdrivande

föreningar och en intervjuundersökning med

anslagsbeviljande instanser. Den första enkätundersökningen

genomfördes våren och sommaren

2006 och omfattar föreningar som inkasserat

medel för de två första åren av Handslaget. Den

andra enkätundersökningen genomfördes våren

och sommaren 2007 och omfattade föreningar

som erhållit medel de två sista åren. Intervju-

undersökningen genomfördes våren 2007 med ett

urval av Specialförbund (SF) och Distriktsför-

Forskning om Handslagets genomförande och resultat - En utvärderande sammanställning

29


und (DF) vilka varit inblandade i fördelningen

av projektmedel. Fem områdesspecifika mätinstrument

tillskapades.

Ett slumpmässigt urval på ca 18 procent gjordes

av samtliga projekt år ett och två, vilket motsvarade

2 220 st, och ett 12-procentigt stickprov av

projekten år tre och fyra, vilket motsvarade 2 223

st eftersom antalet projekt då var fler. Urvalet

var stratifierat vilket innebär att man slumpmässigt

drog relativt lika många projekt från vart

och ett av de fem områdena (Öppna dörrarna för

fler, osv.…). Det betyder att varje område blev

representerat med det antal projekt som svarar

mot områdets storlek. Bortfallet var stort (runt 50

procent) beroende dels på att vissa föreningarna

saknade e-mejladress, dels inte svarade. De svar

som kom in, 1016 för år 1 och 2, var relativt jämt

fördelade på de olika områdena.

Intervjuundersökningen var geografiskt begränsad

till tre DF (Halland, Västsvenska och

Västergötland, medan SF-studien omfattade följande

åtta grenar: basketboll, bordtennis, fotboll,

friidrott, gymnastik, handboll, orientering och

simning.

Specialstudien genomfördes dels som en enkätundersökning

till projektdrivande föreningar,

dels som en fördjupad intervjuundersökning med

sex utvalda föreningar. Enkätundersökningen

genomfördes våren 2007 och intervjuerna sommaren

2007 och omfattar föreningar som fått

medel de två sista åren av Handslaget. Av 126

föreningar svarade 46 vilket motsvarar ett bortfall

på drygt 60 procent. Intervjuundersökningen

omfattade sex föreningar.

Resultat: Sammanfattningsvis när det gäller

intervjudelen i huvudstudien så skriver författarna

bl ”att det finns ett antal inneboende

problem med medelfördelningen. Respondenterna

pekar på beslutsprocessen som sådan. Flera har

upplevt bristande anvisningar både vad gäller

själva ansökningsförfarandet och beslutsprocessen

om medelstilldelning. Intervjuerna andades

också en viss förvirring, vilket skapat utrymme

för egna initiativ i medelstilldelningsfrågan – på

gott och ont. Förbundens olika förutsättningar,

brist på administrativa resurser, osäkerhet bland

beslutsfattare och oklara instruktioner har gjort

att beslutsfattandet kring Handslagsmedlen är

behängd med vissa frågetecken. Vissa förbund

har exempelvis uteslutet vissa delområden vilket

måste ifrågasättas om det ligger i Handslagets

intentioner. I de flesta fall har man haft ett rejält

beslutsunderlag och ansvaret tycks också ha för-

delats till flera personer eller en särskild grupp.

Vidare menar några respondenter att kontrollen

över projektmedlen också har varit svår att

genomföra beroende på administrativa frågetecken

och föreningarnas vilja att återkoppla till

anslagsgivaren. Dock tycks problemen generellt

sett blivit mindre under slutet av Handslagsverksamheten.

På det positiva kontot måste den glädje

och den initiativrikedom som Handslagsmedlen

åstadkommit bokföras. Flera respondenter beskriver

hur man inom förbundens olika föreningar

visat stor entusiasm och också kunnat visa

upp värdefulla verksamheter.”

När det gäller enkätstudien presenteras en omfattande

statistik över bl a respondenter, projekt,

föreningar, information, ansökningar, ekonomi,

organisation och administration, uppskattade

effekter av projekten samt bedömningar

om framtiden. Bland resultaten kan nämnas

att respondenterna överlag var nöjda med den

information som förmedlats och man ansåg

att ansökningsprocessen varit relativt enkel att

hantera. Föreningarna hade organiserat sina

projekt på olika sätt. Vissa projekt har anställt

projektledare och också arvoderat ledare. Man

har lyckats sprida dessa funktioner på både män

och kvinnor. Genomsnittliga skattningar tyder

på att projekt som haft som målsättningar att just

öppna dörrarna för fler, där flest projekt erhållit

medel, dragit till sig 11 nya medlemmar i snitt. I

projekten med målet att satsa på flickors idrottande

och i drogförebyggande projekten hade

man varit mer framgångsrik med nyrekrytering

då man i genomsnitt lyckats nå runt 15 nya medlemmar

per projekt. Allra lyckosammast har man

varit i skolsamverkansprojekten där i medeltal 19

nya medlemmar har rekryterats till varje projekt.

Störst antal nyrekryteringar gjordes i åldersgruppen

9-12 år. Respondenterna ansåg att de

tilldelade medlen haft en avgörande betydelse för

projektens genomförande och att man inte kunnat

driva fullskaliga projekt utan dem.

Beträffande studien av anpassad fysisk aktivitet

fann man att representanterna från de undersökta

projekten värderat Handslagsmedlen som viktiga

och flera ansåg att med större resurser skulle

kunna ta emot fler barn och ungdomar. Projektmedlen

har till största delen gått till verksamhetsplanering,

bemanning och marknadsföring.

Flera respondenter framhöll också flera positiva

effekter med projektet som ökad sammanhållning,

att barn och ungdomar gör framsteg och att

man får ut föreningens budskap och verksamhet.

Avslutningsvis framhålls: Kontentan av Handslagsprojektens

verksamheter inom området

Forskning om Handslagets genomförande och resultat - En utvärderande sammanställning

30


anpassad fysisk aktivitet är i huvudsak positiv,

men ökade resurser är ett måste för att fortsätta

utveckla verksamheterna

Diskussion: Här lyfter man fram fördelarna

med det decentraliserade arbetssättet i fördelningsprocessen

och menar att det inledningsvis

fanns problem i denna hantering men att förbunden

efter hand kommit till rätta med problemen.

Man framhåller också att bristen på tydliga

kriterier/anvisningar har varit bekymmersam

för handläggarna. På vissa håll började man

helt enkelt att dela ut pengarna som ett förstärkt

LOK-stöd. Respondenterna framhåller att det

behövs eldsjälar för att projekten ska kunna utvecklas

och leva vidare, vilket författarna tycker

är anmärkningsvärt då man menar att det hade

funnits ekonomiskt utrymme att anställa någon

ekonomiskt kunnig på tjänstemannanivå. Man är

också kritisk till att vissa SF prioriterar särskilda

satsningar och rensat bort vissa områden och menar

att detta motverkar Handslagets idé. Vidare

finner man att utvärderingen av projekten inte var

tillfylles på många håll.

Man framhåller också att projektbeloppen i

många fall hade haft en avgörande inverkan på

verksamhetens kvalitet och omfattning. Inom

skolsamverkansprojekten menade drygt 40 procent

att det haft en helt avgörande betydelse. Närmare

hälften av alla respondenter framhöll dock

att man ändå hade startat projektet i någon form.

Man framhåller här också risken med punktinsatser:

Vi menar att medeltilldelaren, med omsorg

om de projektdrivande föreningarna, skall kräva

att man anger hur projekten skall implementeras

efter projekttidens slut och att de nyttiga erfarenheter

som görs skall dokumenteras och förmedlas

till andra föreningar inom RF. Avslutningsvis

framhåller man behovet av longitudinella studier

för att besvara frågor om vilka effekter som

kan åstadkommas med olika åtgärder. Detta

gäller också den anpassade fysiska aktiviteten

där också ledarskaps- och genusfrågor nämns

som viktiga områden. Man menar vidare att det

måste tillskapas en projektorganisation: Denna

organisation skall ha till huvuduppgift att leda

medeltilldelningsarbetet, skapa förutsättningar

för utbildning inom eventuella projektområden,

initiera en utvärderingsorganisation innan projekten

startar samt ansvara för att nya kunskaper

tydligt dokumenteras för framtiden. I annat fall

kan medlen som fonderats inom Handslaget och

som kommer att delas ut inom Idrottslyftet lika

gärna delas ut som LOK-stöd till befintlig och

utvecklande verksamhet inom landets idrottsföreningar.

Kommentar: Studien är den enda av samtliga

projekt där man försöker ta ett helhetsgrepp

på handslagssatsningen. Den utgör därmed ett

viktigt och omfattande dokument men priset blir

att texten med alla dess tabeller blir svårforcerad.

Desto tacksammare är därför att författarna lagt

ner omsorg på en avslutande diskuterande del,

där man heller inte tvekar att förhålla sig kritisk.

En svaghet, som inte forskarna kan göra så

mycket åt, är det stora bortfallet, vilket i sig utgör

en viktig information och tankeställare inför

framtida studier. Bortfallet bidrar naturligtvis till

en osäkerhet om representativiteten, men kompenseras

i denna studie på ett bra sätt med intervjuundersökningar.

Vissa resultat kunde, enligt

min uppfattning, ändå ha diskuterats utförligare.

Det gäller bl a nyrekryteringen, som är mycket

central fråga för hela Handslagsprojektet, där

man tar respondenternas uppgifter om 11 till 19

nya medlemmar för gott. Här kan ju frågor resas

bl a om hur många nya medlemmar som rimligen

hade rekryterats om inte projektet kommit igång.

Och hur många har slutat under perioden? Kausaliteten

är ju alltid problematisk att uttala sig

om. Avslutningsvis ska sägas att projektet tillför

mycket ny kunskap och också många relevanta

förslag inför framtiden.

Projekttitel:

Att rätta mun efter matsäcken – förutsättningar

för att bedriva projekt om

kostnadseffektivitet

Författare:

Göran Patriksson och Owe Stråhlman,

Göteborgs universitet.

Projekt nr:

2007:17

Område:

Hålla tillbaka avgifterna

Syfte och frågeställningar: (1) Kartlägga projektdrivande

föreningars bakgrund och beskriva

projektverksamheternas form och innehåll samt

deras betydelse för utveckling av kostnadseffektiva

strategier, genom att beskriva hur föreningarna/sektionerna

arbetar med att utveckla,

genomföra och utvärdera idrottsliga verksamheter

i relation till inkomster och kostnader för

idrottslig föreningsverksamhet, (2) Redovisa

erfarenheter som har dragits för att utveckla

kostandseffektivitet i relation till utgifter och inkomster

samt om dessa erfarenheter kan ha långtidseffekter

för föreningarnas fortsatta arbete.

Forskning om Handslagets genomförande och resultat - En utvärderande sammanställning

31


Följande specifika frågeområden definierades; att

belysa projektens betydelse för:(a) att föreningarna

dels skall kunna behålla sina medlemmar men

också rekrytera nya medlemmar, (b) att bibehålla

och utveckla verksamheter, (c) att anskaffa utrustning

och materiel för den specifika idrotten,

(d) ledarutveckling, utveckling av anläggningar

och föreningsadministration samt (e) kostnadsutveckling

i relation till inkomstutveckling d.v.s. att

man balanserar inkomster och utgifter.

Bakgrund och teoretisk referensram: I

bakgrunden diskuteras ekonomiska villkor inom

idrotten där man bl a påpekar att det finns en

rad kostnader som är förknippade med idrottslig

aktivitet som kostnader för resor och utrustning.

Kanske, framhåller man, skulle ”hålla tillbaka

kostnaderna” vara en lämpligare etikett eftersom

det i grunden handlar om att skapa en ekonomiskt

effektiv balans mellan intäkter och kostnader.

Genomförande: 25 procent av alla projekt som

erhållit medel inom området Hålla tillbaka avgifterna

valdes ut att ingå i undersökningen. 651

svar erhölls på en webbenkät vilket motsvarar

67 procent av de tillfrågade. Av dessa hade dock

44 projekt lämnat frågeformuläret obesvarat.

Till detta kom ett visst internt bortfall. Vidare

genomfördes en intervjustudie av representanter

för nio föreningar. Frågorna avsåg bl a föreningars

struktur, verksamhet, stödformer och

om aktuella myndigheters roll i verksamheternas

utformning. Vidare undersöktes föreningarnas

och de aktivas materialkostnader samt medlemsavgifter,

deltagar- och träningsavgifter. Andra

utgifter och inkomster beträffande anläggningar

och försäljning av olika slags varor och tjänster

diskuterades också.

Resultat: Det är i huvudsak föreningarnas

styrelser som tagit besluten att söka projektmedel

från Handslaget, men projektledaren

och föreningens ordförande är andra relativt

vanliga alternativ. I medeltal hade föreningarna

sökt 58.000 kr medan det erhållna beloppen var

betydligt lägre. 37.700 kr i medeltal. Sammanlagt

har de undersökta föreningarna sökt omkring 22

miljoner kr och ungefär 14 miljoner har delats ut.

Största enskilda sökta belopp var 814.000 kr och

största erhållna belopp 740.000 kr. När det gäller

projektens organisation hade närmare 80 % haft

en projektledare och 42 % hade också haft en

projektgrupp. Samtliga projektledare hade varit

anställda i respektive projekt.

Något fler än hälften av respondenterna menade

att projekten förmodligen inte hade genomförts

utan Handslagsmedel. Den andra hälften ansåg

att man eventuellt hade startat de planerade projekten.

Enbart sex procent av respondenterna menade

att man hade fullföljt sin ursprungliga plan

oavsett externa medel från Handslaget. Mer än 90

procent ansåg att medlen hade haft stor eller helt

avgörande betydelse för genomförandet.

Två huvudstrategier kunde urskiljas när det

gällde medlens användning. Antingen hade

medlen gått till långsiktiga satsningar för att på

ett strategiskt sätt bearbeta ekonomiskt- administrativa

problem eller också hade de använts till att

bekosta operativ verksamhet som aktiviteter (läger

mm) eller som kostnadsteckning för utgifter

(som hyror mm) och materielinköp. Merparten

av föreningarna ansåg dock att kostnaderna hade

kunnat hållas nere. De vanligaste åtgärderna som

vidtagits kategoriserades i tre områden; materiel,

lokaler och verksamhet.

Närmare tre fjärdedelar av respondenterna ansåg att

kostnaderna hade en hämmande effekt på nyrekrytering.

Hälften ansåg också att man hade lyckats

rekrytera fler medlemmar – i medeltal 17 barn/

ungdomar, de flesta i 11-12-årsålern. Beträffande

utgiftsposterna ansåg ca 40 procent att material

och utrustning var bland de tre mest betungande

följt av hyror för lokaler och tränings- och tävlingsverksamhet.

Förutsättningarna för att bedriva

verksamheten är mer betungande än verksamheten

själv. De idrotter som kräver stora materielbehov är

de idrotter som kräver omfattande utrustning (ex.

ishockey, golf, hästsport, motorsport) och där också

lokaler och anläggningar är dyra både vad gäller

byggnation och drift/underhåll.

Närmare hälften av respondenterna angav att aktivitetsstödet

var en av de tre viktigaste inkomstkällorna

följt av medlemsavgifter och sponsorer. Bingo

och Bingolotto hade en relativt liten betydelse.

122 föreningar ägde sina anläggningar. Det visade

sig att oavsett om man äger och/eller driver

anläggningen så skattade man Handslagsmedlen

högt. Författarna skriver att ”sammanfattningsvis

så menar respondenterna, både i enkät- och

intervjustudien, att projekten både inneburit

stora glädjeämnen men också en hel del problem

har förekommit. Kunskap om nya strategier har

utvecklats, men framför allt medvetenheten om

att ny kunskap (ex genom utbildning) är ett måste

för den framtida föreningsidrotten, eftersom den

omfattande administrationen och byråkratin är

ett stort problem. Ett annat problem är att det

blir svårare att få ledare att arbeta ideellt och det

blir också en ekonomisk fråga eftersom ledarna

vill ha ersättning”.

Forskning om Handslagets genomförande och resultat - En utvärderande sammanställning

32


Diskussion: Här framhålls att man från RF:s

sida inte varit tillräckligt tydlig i sina direktiv för

att erhålla projektstöd. I framtida satsningar bör

man ”skilja mellan att söka bidrag för (1) investeringar

i kapitalvaror och punktinsatser och (2)

strategiska satsningar för att utveckla kunskap

för idrottsrörelsens framtida ekonomiska arbete.

Här bör man också uppmuntra föreningarna till

ökat samarbete i utbildnings- och utvärderingsfrågor

med exempelvis universitet och högskolor

för att utveckla uppdragsutbildning och utvecklingsprojekt”.

Avslutningsvis framhålls att det

inte alls är självklart att Handslagsmedlen inneburit

kostnadseffektivitet, och det gäller i synnerhet

de mindre föreningarna. Här menar man att

det är viktigt att goda exempel får spridning.

Kommentar: Projektet är ett av de få som

behandlar idrottens ekonomiska aspekter och

lämnar i detta avseende ett viktigt kunskapsbidrag

inom ett område där kunskapsläget är otillfredsställande.

En stor förtjänst med studien är

att resultatet sätts in i ett större idrottsligt/idrottspolitiskt

sammanhang. Bortfallsproblematiken

kunde dock ha utvecklats ytterligare.

Projekttitel:

När fälten korsas. Om handslagprojekt på

skoltid

Författare:

Tomas Peterson, Malmö högskola

Projekt nr:

2007:18

Område:

Ökat samarbete med skolan

Syfte och frågeställningar: Studien behandlar

handslagsprojekt som bedrivits under ordinarie

skoltid och berör projekt som genomfördes i

Malmö kommun under höstterminen 2005. Den

första frågeställningen gäller hur projekten har

genomförts utifrån sina egna förutsättningar.

Den andra gäller om verksamheten bidragit till

att uppfylla det mera generella målet om att aktivera

de inaktiva. I det första fallet handlar det om

i vilken utsträckning Handslagsföreningarna har

gjort det som de angav i sin ansökan. I det andra

fallet är den grundläggande frågan som skall

besvaras: har Handslaget via projekt som utspelas

på skoltid bidragit till att öka möjligheterna för

att aktivera barn och ungdomar som inte redan är

fysiskt aktiva och skapa intresse för en fortsatt

aktivitet utanför skolan. En övergripande fråga

är; vilka blir konsekvenserna när ideella föreningar

övertar aktivitetsansvar under skoltid – för

samhället, för skolan, för föreningsidrotten och

för de inblandade aktörerna.

Bakgrund och teoretisk referensram:

Handslagssatsningen sätts här in i ett samhälls-

och idrottspolitiskt sammanhang där också en

jämförelse görs med innehållet i ämnet idrott

och hälsa. En fråga som Peterson ställer i detta

sammanhang är om idrottsföreningarna rimligen

kan anses vara kvalificerade att få de inaktiva

att bli aktiva, något som skolan inte lyckats med.

Bourdieus fältteori utgör inspirationskälla för ett

resonemang om skolans respektive idrottens fält

och för tänkbara konsekvenser när dessa korsas.

Genomförande: 14 projekt fördelade på 10 före-

ningar kom att ingå i studien som avsåg handslagsprojekt

genomförda av idrottsföreningar

i Malmö och som hade verksamhet som låg på

skoltid. Drygt 50 intervjuer genomfördes. Därtill

gjordes observationer. Varje projekt besöktes

fyra gånger. Till detta kommer också intervjuer

med gymnasierektorer och representanter från

Skånes IF samt Skåneidrottens förbundschef.

Kontakt togs efter att datainsamlingen genomförts

med samtliga informanter för att efterhöra

deras synpunkter.

Peterson diskuterar också ingående sin personliga

relation till uppdraget, bl a i egenskap av särskild

utredare av statens stöd till idrotten, samt hur han

sökt förebygga eventuella etiska komplikationer.

Resultat: I samtliga projekt har man som mål

att hjälpa skolorna att få barn och ungdomar att

bli mer fysiskt aktiva. Till detta kom också ofta

olika sociala mål som t ex att bidra till integration.

Endast i tre fall var projekten utformade på

ett sätt som gick utanför föreningens ordinarie

verksamhet. I allt väsentligt bedrevs således

handslagsverksamheten som den brukar bedrivas

inom föreningsidrotten, men nu bland skolelever.

Peterson bedömer att verksamheten under skoltid

nådde hälften av Malmös skolor men endast 10

till 20 procent av eleverna hösten 2007. De flesta

eleverna, varav de flesta gick i skolår 4-6, deltog

i prova-på-verksamhet en till tre gånger sammanlagt.

I hälften av alla projekt kom initiativet från

föreningen, några från skolan och resten i samprojekt.

I samtliga fall är det skolan som bestämmer

vilka som ska vara med. I alla projekt utom

tre utfördes ledarskapet av personer som normalt

lönearbetade åt föreningen. Ingen hade genomgått

någon speciell utbildning för rollen som

Forskning om Handslagets genomförande och resultat - En utvärderande sammanställning

33


handslagsinstruktör. När det gäller frågan om

handslagssatsningen resulterat i någon nyrekrytering

kan svaret sammanfattas i ”det kom färre än

vad jag hade trott”. På frågan om vad som händer

om Handslaget tar slut, eller när det Handslagsprojekt

man för närvarande har tar slut, svarar de

flesta att ja, då är det slut eller förmodligen slut.

Endast två av projekten ansåg att de både uppfyller

målsättningen att alla skall röra sig mera och

att de når sådana som vanligtvis inte rör sig. Dessa

två projekt var också de enda som vände sig

till alla eleverna i den berörda skolan. Peterson

menar att utifrån sina förutsättningar så lyckades

projekten nå upp till sina målsättningar, t ex att

få barn att röra på sig mer, i rimlig utsträckning.

Dock var den genomgående erfarenheten att

nyrekryteringen till den egna verksamheten hade

varit mindre än vad man förväntat.

När det gäller den andra forskningsfrågan, ”vilka

blir konsekvenserna när ideella föreningar övertar

aktivitetsansvar under skoltid – för samhället,

för skolan, för föreningsidrotten och för de

inblandade aktörerna”, visar Peterson med hjälp

av intervjuutsagor att det är föreningsidrottens

logik som flyttats in i skolorna. Han framhåller

också följande: ”Snarare än att utveckla nya pedagogiska

former uppskattas handslagsinstruktörerna

av skolfolket för ”idrottens pedagogik”.

När jag har talat med lärare som är med vid

Handslagsaktiviteter framgår att det som avses i

första hand är idrottens auktoritära pedagogik,

förankrad i historiska traditioner och fortfarande

möjlig att utöva på grund av den frivillighet med

vilken föreningsidrottens aktiva underkastar sig.

I dagens skola blir den både problematisk och

samtidigt, paradoxalt, efterlängtad”… ”Handslagsaktiviteter

kan således från skolans sida

användas som disciplineringsinstrument (åt

båda hållen, det finns i materialet exempel på

att ”sköter ni er här i klassrummet så blir det

Handslaget denna vecka också”). Detta ingick

inte i regeringens och RF:s avsikter när man

skapade Handslaget, men framstår som en av

många ”oavsiktliga konsekvenser” av att fälten

korsas”. Peterson finner också att det, tvärtemot

intentionerna, är handslagsföreningen som har

huvudansvaret för undervisningen.

I diskussionen av resultaten och i slutsatserna

poängterar Peterson att projekten i sig varit framgångsrika

och att verksamheten säkert sått många

frön bland de medverkande barnen men konstaterar

samtidigt att ”Handslagsprojekt på skoltid

snarare bekräftar de problem som finns än löser

dem”. För att göra något åt problemet att vissa

barn får för lite fysisk aktivitet menar han att han

detta inte är, och heller inte kan vara, idrottsrörelsens

uppgift utan menar att statsmakterna istället

bör satsa sina resurser på att stärka idrottsämnet

i skolan kvantitativt och kvalitativt. Han menar

vidare att ”Föreningsidrottens närvaro i skolan

förstärker effekterna av andra problem som gäller

utformningen av skolidrottsämnet. När jag säger

att föreningsidrotten är bra på det som föreningsidrotten

är bra på gäller i det här sammanhanget

tyvärr inte det motsatta. Skolidrotten är inte bra

på det som skolidrotten borde vara bra på.”

Kommentarer: Det bör uppmärksammas att

Peterson endast studerat och uttalat sig om den

handslagsverksamhet som är förlagd till skoltid.

Rapporten utgör ett viktigt och i detta sammanhang

originellt kunskapstillskott både teoretiskt

och empiriskt. Det senare i kraft av Peterson

personligen gjort intervjuer och observationer.

Han har med andra ord ”varit där”. Rapportens

styrka ligger i att en grundlig genomförd datainsamling

analyseras i ljuset av en fruktbar teori.

Personligen skulle jag gärna ha sett att det teoretiska

resonemanget utvecklats där skolans fält

grundligare diskuterats. Det framgår av citatet

ovan att Peterson anser att föreningsidrotten är

bra på det den förväntas vara bra på men att detta

omdöme inte gäller skolans undervisning i ämnet

idrott och hälsa. Ett spännande uttalande som jag

dock inte finner tillräckligt styrkt i studien. Den

sammantagna bilden blir att Peterson lämnat ett

viktigt bidrag till utvärderingen av handslagets

effekter och att det inte råder någon tvekan om

att handslagssatsningen, i den form som här studerats,

saknade en strategi för hur de barn som

behöver det största stödet skulle kunna bli hjälpta

med att idrottsföreningarna träder in i skolan.

Projekttitel:

Idrottsledare som dörröppnare. Handslaget,

ledarskap och känslan av sammanhang

Författare:

Britta Thedin Jakobsson och Karin Redelius,

GIH

Projekt nr:

2007:19

Område:

Öppna dörrar för fler

Syfte och frågeställningar: Syftet med

studien var att belysa hur ledare organiserar och

genomför handslagsaktiviteter samt att analysera

i vilken mån de beaktar aspekter som begriplighet,

hanterbarhet och meningsfullhet i mötet med

Forskning om Handslagets genomförande och resultat - En utvärderande sammanställning

34


arnen. Vidare var syftet också att diskutera och

problematisera på vilket sätt ledarnas agerande

kan tänkas påverka barns och ungdomars känsla

av sammanhang då de deltar i idrottsaktiviteter

inom ramen för Handslaget. Centrala frågor i studien

var: Vad gör ledarna? Hur går de till väga?

Och varför gör de som de gör när de ska öppna

dörrarna för fler inom ramen för Handslaget?

Bakgrund och teoretisk referensram:

Studiens utgångspunkt tas i tidigare forskning

och i Antonovskys KASAM-begrepp varvid

man konstaterar att det finns mycket få undersökningar

som rör ledarnas didaktiska överväganden.

En annan viktig utgångspunkt är att det

handlingsutrymme som enskilda ledare har, är

beroende av det sociokulturella sammanhang

som idrottsledaren ingår i, d v s. att det i den

idrottsliga praktiken finns uttalade och outtalade

regler och förväntningar på hur en idrottsledare

ska uppträda.

Genomförande: Genom provintervjuer formulerades

intervjufrågorna där vissa var bestämda

på förhand och andra tillkom under intervjuns

gång. Studien baseras på intervjuer med 20

idrottsledare: tolv män och åtta kvinnor. Ledarna

var verksamma inom fyra idrotter; två lagidrotter

(basket och fotboll) samt två individuella idrotter

(friidrott och gymnastik). Inom varje idrott

intervjuades fem ledare. Sammantaget är 17 olika

föreningar representerade (i tre föreningar intervjuades

två olika ledare). Intervjuerna bandades

och skrevs sedan ut. Ledarna fick sedan ta del av

utskriften och godkänna den.

I detta avsnitt redogörs också för hur Antonovskys

begrepp begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet

ska konkretiseras i frågor och svar.

Resultat: Ledarnas handslagsaktiviteter var

främst inriktade mot tre övergripande nivåer: att

försöka nå fler genom att göra mer av samma sak,

att samarbeta med skolan och därigenom locka

nya barn att börja, eller att forma verksamheten

så att den anpassas till barn med så kallade särskilda

behov. De två förstnämnda inriktningarna

dominerade. Inriktningen var således till viss

del olika, men merparten av ledarna ledde dock

samma typ av aktiviteter, och liknande grupper

av barn, som tidigare.

I det första mötet mellan barn och ledare konstateras

att presentationer var sparsamt förekommande

och om de förekom så varierade

tillvägagångssättet. Många ledare fann det heller

inte nödvändigt att säga så mycket om idrotten.

Instruktionen var m a o knapphändig. När ledarna

ombads beskriva hur de organiserar träningen

framträder många likheter dem emellan men det

var påfallande ofta som ledarna hade svårt att

beskriva hur de organiserade träningen, vilket

innehåll den hade och hur de gick tillväga. Däremot

framhålls ofta att det är viktigt att banen har

roligt och att de känner sig trygga.

När det gäller frågan om hur idrottande barn enligt

ledarna skall vara tycks få ha de verktyg som

behövs för att anpassa verksamheten efter barns

olika förutsättningar. Att barn ska ha ”viljan” att

träna är något som ledarna framhåller som särskilt

viktigt för att kunna fortsätta delta. Denna

vilja är inte något som ledarna anser är särskilt

påverkbar. Antingen finns den där hos barnen ’av

naturen’, eller så finns den inte där.

De flesta ledare nämner inget om sina egna

tillkortakommanden. Författarna skriver: Istället

är det barnen som inte riktigt passar för just

den idrotten eller den träningsgruppen ledarna

företräder. Å ena sidan betonas genomgående

i intervjuerna att idrottsrörelsen är till för alla

och alla kan hitta sin idrott. På frågar om det är

möjligt i den idrott de själva representerar säger

ledarna, å andra sidan, att vissa barn passar in

bättre än andra. Slutsatsen av ledarnas utsagor

blir att alla barn visserligen passar för idrott,

men inte för vilken idrott som helst, och kanske

inte för den idrott som de själva är ledare för.

När det gällde frågan om hur dörrar ska öppnas

för fler menade flera av ledarna att det handlade

om yttre faktorer som mer pengar för upprustning

av lokaler och idrottsplatser.

Diskussion: Fortlöpand diskuteras resultaten i

form av hur ett tänkt barn ”Kim” skulle reagera inför

olika ledarbeteenden. Avslutningsvis görs också

en sammanfattning och diskussion av resultaten

där dessa analyseras med hjälp av Antonovskys

teoretiska begrepp. Författarna skriver här bl a ”Vi

finner då att träningen i huvudsak organiserades

med målet att a) förbereda barnen för det fortsätta

idrottande och b) de ska lära sig och bli så bra

som möjligt i en specifik idrott, c) tävla men på ett

lekfullt sätt samt d) barnen ska få en god hälsa och,

i detta fall, gå ner i vikt och, slutligen, med målet att

e) så många som möjligt skulle kunna vara med.”

… Helst ska barn ha den rätta viljan och den rätta

kroppen, vara modiga, lära sig snabbt och uppskatta

att spela match eller att tävla. Det senare gällde

framför allt om barnen är lite äldre. Att träna

elitsatsande ungdomar ansåg fler ledare var lättare

än att ha hand om nybörjare.”

Forskning om Handslagets genomförande och resultat - En utvärderande sammanställning

35


Det framgår tydligt, menar författarna, att

ledarna har barnens bästa för ögonen men att

det finns fog för att säga att ledarna inte beaktar

barnens behov i alla lägen. Man framhåller också

att ”Som ledare klarar man sig långt genom att

visa hur något ska gå till. En tolkning är därför

att ledarna inte är särskilt vana vid att berätta

om hur de agerar eller att i ord uttrycka hur de

utövar sitt ledarskap. Därför finns det en risk att

resultaten är missvisande så till vida att ledarna

har en större repertoar i sitt agerande än vad de

kunnat beskriva och verbalisera.”

Kommentar: Studiens förtjänst är att den

behandlar ett försummat område inom idrottsforskningen,

nämligen det didaktiska, samt att

belysningen sker med hjälp av ett genomtänkt

och användbart teoretiskt perspektiv. I likhet med

författarna anser jag att analysverktyget kan utvecklas

ytterligare och att man i fortsatta studier

har barnen som studieobjekt.

Projekttitel:

Samhällsekonomiska värdet av skolsamverkan

i Handslaget

Författare:

Gun Sundberg, Uppsala universitet

Projekt nr:

2007:20

Område:

Ökat samarbete med skolan

Syfte och frågeställningar: Studiens syfte är

att undersöka hälsoeffekter på barnen av idrottsföreningarnas

samverkan med skolan och värdera

detta i kronor. Som hälsomått användes antal

besök hos skolsköterskan.

Bakgrund och teoretisk referensram: I

bakgrunden framhålls idrottens betydelse för

barns hälsotillstånd och att stora samhällsvinster

kan göras på längre sikt genom att stimulera till

fysisk aktivitet i ungdomsåren.

Genomförande: 13 av 21 distriktsförbund valdes

ut varefter en enkät skickades ut till samtliga

2 256 rektorer. Bland annat fanns frågor om antal

skolsköterskebesök under oktober månad 2003,

2004, 2005 och 2006, vilka besvär man sökte för

samt hur sjukfrånvaron förändrats.

Endast 239 skolor (motsvarande 4,2 procent av

landets skolor) besvarade enkäten. De flesta, ca

1900, hörde inte av sig alls. De som svarade att

de inte kunde medverka uppgav som skäl att man

saknade statistik över skolsköterskebesök eller att

man saknades sjuksköterska. Många rektorer visste

inte om skolan deltog i handslaget eller ej.

Resultat: Vid sidan av själva syftet med studien

erhölls också annan information av intresse. 60

procent av de skolor som besvarat enkäten hade

deltagit i en eller flera perioder i Handslaget. Det

framgick vidare att många skolor som inte hade

samarbetet med någon idrottsförening innan

handslagssatsningen fortsatt samarbetet efter det

att projektet hade avslutats. Före handslagssatsningen

var det 64 procent som ej samverkat. Efter

var det 38 procent.

Utfallet av undersökningen mättes i antal

skolsköterskebesök per månad per elev. Vidare

studerades förändringar i anledningar till besöket.

De åkommor som studerades var huvudvärk,

magont, stress, nedstämdhet, idrottsrelaterad

åkomma och övrigt. En jämförelse mellan de

skolor som deltagit i handslagssatsningen jämfördes

sedan med de skolor som inte hade deltagit.

När det gällde antalet skolsköterskebesök var det

inledningsvis ingen skillnad mellan dessa skolkategorier,

men en signifikant skillnad dem emellan

uppstod under projektets senare år.

De skolor som deltagit i handslagssatsningen

hade således signifikant lägre antal besök hos

skolsjuksköterskan bland sina elever än de som ej

deltagit. Bland de elever som tillhörde skolor som

samverkat under hela perioden uppgick den till

0,18 besök lägre per elev och månad än i övriga

skolor. Vid en generell jämförelse mellan dem

som vid något tillfälle deltagit i handslagsverksamheten

och dem som inte gjort det blev resultatet

0,1 besök per elev och månad. Genom att

utgå från en genomsnittlig skolsköterskelön, antal

arbetsdagar per år och antal skolsköterskebesök

kunde en simulering av kostnadsbesparingar

göras för dem som deltagit i handslagssatsningen.

Med en beräkning som grundar sig på att 60

procent av skolorna i landet deltar i handslagssatsningen,

och med 75 deltagande elever per

projekt, skulle en besparing på 64 miljoner

(inklusive sociala avgifter) per år uppnås. Detta

belopp ligger i paritet med de medel som delats ut

till föreningarna för skolsamverkan. Om kostnaderna

för skolsköterskebesök höjs, liksom att

andelen medverkande skolor ökar, blir naturligtvis

den samhällsekonomiska vinsten större, med

de utgångspunkter beräkningen vilar på.

I diskussionen framhåller författaren att mate-

Forskning om Handslagets genomförande och resultat - En utvärderande sammanställning

36


ialet ät litet, och täcker endast 4,2 procent av

landets skolor, varför en viss försiktighet bör

iakttas vid tolkningen av resultaten. Hon menar

dock att den gjorda skattningen snarast ligger

i underkant än i överkant då antalet deltagande

barn i samverkans projekt förmodligen är fler än

de som skattningarna bygger på. Hon finner heller

inte att det finns några systematiska skillnader

mellan de kommuner som finns representerade

i undersökningen vid en jämförelse med övriga

landets kommuner med avseende på storleken

på kommunerna m m dock med undantag för att

glesbygdskommunerna är överrepresenterade,

och förortskommunerna underrepresenterade, i

undersökningen.

Kommentarer. Slutsatsen att handslagssatsningen,

i form skolsamverkan, haft en positiv

effekt på antalet besök hos skolsköterskan kan

diskuteras. Generellt kan sägas att det alltid är

tveksamt att, i en deskriptiv studie, med utgångspunkt

i ett samband mellan två variabler

uttala sig om kausaliteten. Den teori som antyds i

studien är att ökad fysisk aktivitet leder till bättre

hälsa, vilket då skulle kunna förklara det erhållna

resultatet, eftersom det är underförstått att den

fysiska aktiviteten ökat i handslagsskolorna. Det

finns dock inga uppgifter om vilka förändringar

i omfattning och intensitet i fysisk aktivitet som

ägt rum och heller inte vilka eventuella olikheter

som finns mellan elever i handslagsskolor respektive

icke handslagsskolor med avseende på fysisk

aktivitet. En sådan slutsats kan därför inte utan

vidare dras.

De skillnader som uppstått mellan ”försöksskolor”

och ”kontrollskolor” med avseende på besök

hos skolsköterskan kan också förklaras på andra

sätt. T ex kan rektorerna och annan personal i

”försöksskolorna” omedvetet ha reducerat uppgifter

om antalet besök i medvetande om att man

i den egna skolan gjort en extra satsning på fysisk

aktivitet. En annan tolkning är att handslagssatsningen

inneburit fler kompetenta vuxna i barnens

omgivning, som i sin tur erbjudit fler möjligheter

till rådfrågning etc., vilket möjligen minskat

behovet att vända sig till skolsköterskan.

Författarens slutsatser kan således diskuteras,

men visar dock tydligt att även marginella förändringar

i en skola kan ge betydande samhällsekonomiska

effekter sett över riket som helhet.

Denna insikt borde sporra till nya studier inom

detta fält där fler skolor deltar och där den fysiska

aktiviteten hålls kontroll.

Projekttitel:

Kampen mot droger i idrottsrörelsen –

Handslagets avtryck i verksamheten

Författare:

Emmie Wallin, Elin Jonsson, Stefan Sörensen

och Per Tillgren, Mälardalens högskola

Projekt nr:

2007:21

Område:

Kampen mot droger

Syfte och frågeställningar: Syftet med programutvärderingen

var att skaffa en fördjupad

kunskap om ”kampen mot droger” och de projekt

som genomförts inom området. Frågeställningar:

(1) Vad karakteriserade de projekt som genomförts

inom kampen mot droger? (2) Hur har det

drogförebyggande arbetet genomförts i projekten?

(3) Finns det skillnader i innehållet mellan

de lokala föreningsprojekten inom olika special-

idrottsförbund? (4) Finns det länsskillnader mellan

innehållen i föreningsprojekten? (5) Finns

det skillnader i genomförandet mellan ”speciella

insatser” och lokala föreningsprojekt? (6) Finns

det samband mellan de specialidrottsförbund som

haft en drogförebyggande policy och de specialidrottsförbund

som haft projekt inom ”kampen

mot droger”?

Bakgrund och teoretisk referensram:

Inledningsvis definieras olika begrepp. Vidare

redogörs för omfattningen av användning av

tobak, alkohol och narkotika och för den svenska

folkhälsopolitiken, och då särskilt för målområde

elva i ”målen för folkhälsa”, som är inriktat mot

bekämpningen av denna droganvändning. En kort

historik ges också över det drogförebyggande

arbete inom idrottsrörelsen. Författarna framhåller

att föreliggande utvärdering görs utifrån två

vetenskapliga kunskapsfält folkhälsovetenskap

och utvärderingsvetenskap. I det senare fallet

utgår man från Vedungs systemmodell.

Genomförande: Underlaget för utvärderingen

baseras på olika former av tryckta dokument som

ansökningar, projektplaner och rapporter från

de föreningar och förbund som fått bidrag inom

området ”kampen mot droger”. Projekten delades

in i två kategorier; lokala föreningsprojekt som

sökt och fått medel från berört specialidrottsförbund

och de som sökt och fått medel för speciella

insatser via Riksidrottsförbundet. För att kunna

beskriva och bedöma de genomförda insatserna

på ett likvärdigt sätt användes en tidigare prövad

Forskning om Handslagets genomförande och resultat - En utvärderande sammanställning

37


metod ”20-frågor” för folkhälsoprojekt. Ansökningar

och rapporter från föreningsprojekten

samlades in genom att de specialidrottsförbund

som enligt RF har haft föreningsprojekt kontaktades.

Alla de specialidrottsförbund som enligt

Riksidrottsförbundets databas hade föreningsprojekt

fick i september 2006 en förfrågan via

e-post om att skicka in kopior av ansökningar och

rapporter från de föreningsprojekt som tilldelats

medel inom kampen mot droger. Sammantaget

erhölls uppgifter från 309 projekt vilket motsvarar

en svarsfrekvens på ca 60 procent av samtliga

tillfrågade SF. Efter en bedömning av det material

som skickats in kom 232 projekt inom 15 SF

att ingå i utvärderingen. De ”speciella insatserna”

identifierades med hjälp av RF:s databas. Totalt

kom nio speciella insatser att ingå i studien.

Resultat: Enligt statistik från RF hade 822 föreningsprojekt

med fokus på kampen mot droger

bedrivits inom 53 av de 67 specialidrottsförbunden

under Handslagets tre första år. Motsvarande

uppgifter från specialidrottsförbunden visade

att 436 föreningsprojekt med sådan inriktning

bedrivits inom 20 av Specialidrottsförbunden.

När uppgifterna justerats efter material från

föreningsprojekten var det 232 föreningsprojekt

som bedrivits inom 15 SF. Differensen mellan

hur många projekt som rapporterats in till

Riksidrottsförbundet inom kampen mot droger

och de som rapporterats till specialidrottsförbunden

under samma område var 386 projekt.

Det visade sig således att endast 30 procent av

Riksidrottsförbundets 822 föreningsprojekt inom

kampen mot droger faktiskt fokuserat på drogförebyggande

arbete. Ungefär en procent av de

medel som Handslaget fördelat över tre år (600

miljoner) hade således gått till drogförebyggande

föreningsprojekt. Ishockeyförbundet hade störst

andel föreningar med projekt med en sådan inriktning

(tio procent av alla föreningar). Därefter

följde innebandyförbundet. Minst andel hade friidrottsförbundet

(0,2 %). Av de 232 projekt som

genomförts hade 66 stycken bedrivits av ishockeyföreningar.

Det genomsnittliga projektet, av

samtliga, hade tilldelats ett belopp på ungefär 20

000 kr. Endast ett fåtal projekt (26 av 166) hade

angivit att de haft samarbetspartners för genomförande

av projekten. Projekten hade fokuserat

sitt arbete på tre målgrupper: föreningen, omgivande

samhälle eller en kombination av båda. Val

av målgrupp påverkades av vart föreningen varit

belägen geografiskt. Ett specialidrottsförbund,

Ishockeyförbundet, hade valt att göra egen modell

för hur kampen mot droger skulle bedrivas.

De lokala föreningsprojektens syften var kon-

kreta. För att uppnå syftena användes främst strategin

att förespråka drogfrihet, i form av bland

annat föreläsningar eller genom att använda sig

av förebilder. Över hälften av föreningarna hade

använt sig av flera strategier. Endast ett fåtal

projekt (1,8 %) hade omorganiserat verksamheten

som en del i det drogförebyggande arbetet. I 77

av de 166 projekten angavs att projektet efter att

det avslutats skulle komma att fortsätta i någon

form.

De nio Speciella insatserna var fleråriga projekt

(2-3 år) Samtliga projekt hade strategier som

förespråkade drogfrihet och skapande av förutsättningar

för att kunna göra drogfria val. Alla

projekt hade planerat en utvärdering av projektet

men det skiljde sig åt mellan projekten hur det

skulle genomföras. Efter projektens slut var det

endast ett fåtal projekt som föreslagit hur arbetet

skulle vidmakthållas och gå vidare.

Diskussion: I diskussionen framhålls att

Riksidrottsförbundet gav få anvisningar om hur

specialidrottsförbunden skulle organisera administration

och hantering av föreningarnas projektansökningar

och rapporter. Inrapporteringen

till RF:s databas stämde inte alls överens med

det faktiska antalet genomförda projekt, vilket

föranleder författarna att efterlysa ett enhetligt

registreringssystem. Man framhåller vidare att

trots att intresset för att arbeta med ”kampen mot

droger” var begränsat, och motsvarade endast

ca två procent av handslagsmedlen, utgjorde

denna investering på ca 200 projekt en av de

mest omfattande satsningar som gjorts inom

idrottsrörelsen på föreningsnivå när det gäller

drogförebyggande arbete. Satsningen fick också

ett nationellt genomslag men det fanns stora regionala

skillnader i innehåll och utformningen av

projekten. Fördelningen av det drogförebyggande

arbetet mellan SF och DF framstår som otydlig.

Kommentarer: Studiens förtjänst är att den

omfattar den totala satsning i ”kampen mot droger”

som genomförts med handslagsmedel, vilket

gör att det går att uttala sig om detta ”projekts”

omfattning, spridning och upplägg samt om hur

avrapporteringen skett. Det bör uppmärksammas

att studien inte haft som syfte att besvara frågan

om det drogförebyggande arbetet haft någon effekt

på användningen av t ex alkohol och tobak.

En sådan studie skulle kräva ett helt annat och

longitudinellt upplägg. Man menar vidare resultatet

pekar på att idrottsrörelsen vill ta ett ansvar

för verksamheter som uppmuntrar till nykterhet

och drogfrihet och att Handslaget har bidragit

till att fördjupa det drogförebyggande arbete som

Forskning om Handslagets genomförande och resultat - En utvärderande sammanställning

38


initierats under det senaste decenniet inom den

svenska idrottsrörelsen. Mot bakgrund av det

begränsade engagemang i ansökan om projektmedel

som framkommit, och i ljuset av tidigare

forskning som redovisar en relativt omfattande

förekomst av alkohol i lagidrotter, framstår dock

inte detta påstående som helt övertygande.

Projekttitel:

Var hamnade Handslagspengarna? Stor

blev större och liten kunde inte hänga

med?

Författare:

Joakim Åkesson, Malmö högskola

Projekt nr:

2007:22

Område:

Öppna dörrarna för fler

Syfte och frågeställningar: Syftet var att

belysa logiker som verkar bestämmande för föreningars

förutsättningar att beviljas medel inom

Handslaget. Frågeställningar: (1) Hur fungerade

fördelningssystemet? (2)Vad kännetecknar de

föreningar som beviljades handslagsmedel under

handslagets två första år? (3) Vilken betydelse

hade faktorer som socioekonomiska och idrottsspecifika

kontexter, för vilka föreningar som

beviljades, respektive inte hade, medel?

Bakgrund och teoretisk referensram: Uppläggningen

av studien är inspirerad av Putnams

forskning där de regionala kontexternas betydelse

för de regionalpolitiska institutionernas effektivitet

studerades. I vilket sammanhang, under vilka

kontextuella förhållanden, delas handslagsmedel

ut? Begreppet socioekonomiskt kapital blir här

centralt. Den bakomliggande hypotesen är att

föreningarnas kontext är bestämmande för vilka

föreningar som beviljats medel.

Genomförande: Ur population samtliga

idrottsföreningar i Skåne, totalt ca 2380, gjordes

tre urval. Grupp 1; alla idrottsföreningar i Skåne

som beviljades handslagsmedel under satsningens

två första år (Handslagsgruppen). Grupp 2;

ett stratifierat slumpmässigt urval bland samtliga

föreningar i Skåne (Skånegruppen) och grupp

3. Den tredje gruppen bestod av ett stratifierat

slumpmässigt urval bland de föreningar i Skåne

som inte hade handslagsmedel under satsningens

två första år (Handslagslösa gruppen). Undersökningsgrupperna

var ungefär lika stora (ca

500 föreningar i varje grupp). De huvudsakliga

källorna utgörs av statistiska uppgifter från Statistiska

centralbyrån (SCB), Riksidrottsförbundet

(RF) och Specialidrottsförbunden (SF). Till detta

kom också et antal fallstudier av specialidrottskontexter,

kommunkontexter och föreningskontexter.

Resultat: Handslagsmedlens fördelning till

de olika specialidrottsförbunden baserades på

deras tilldelning av Statligt lokalt aktivitetsstöd

och RF-bidrag (50/50). LOK-stödsaktiviteternas

omfattning inom varje SF har alltså varit högst

avgörande för deras tilldelning av handslagsmedel.

Det visade sig att specialidrottsförbund

med flest medlemmar, flest föreningar och flest

medlemmar per förening inte bara delade ut mest

medel utan också mest medel per förening. Dessutom

delade de ut medel till störst andel av sina

föreningar. Det blev alltså uppenbart att Handslagets

fördelningsprinciper var positiva för SF

med många unga aktiva medlemmar. Dessa fick

mycket handslagsmedel medan SF med få unga

aktiva medlemmar fick mindre. Det var följaktligen

de föreningar och förbund som lockade flest

som fick bäst förutsättningar att locka fler. Simförbundet

togs här som exempel på ett förbund

med omfattande LOK-stöd, med många medlemmar

och föreningar och med många medlemmar

per förening, och som också fick omfattande

handslagsstöd. Åkessons slutsats blir ”Till följd

av Handslagets fördelningsprinciper och specialidrottsförbundens

diversifierade karaktär har

Handslagsmedlen främst hamnat i förbund och

föreningar som redan hade omfattande verksamheter

där de redan engagerade många unga

individer.”

När det gällde kommunkontexten fann Åkesson

att ju högre medelålder, medelinkomst och

utbildningsnivå, desto mer handslagsmedel

hamnade i kommunen. Handslagsmedlen hade

m a o främst kanaliserats till socioekonomiskt

starka kommuner. Vidare fann han att medlen i

större utsträckning hamnade i kommuner med

låg föreningstäthet, hög folktäthet och hög andel

av befolkningen i tätorter än i kommuner med

hög föreningstäthet, låg folktäthet och låg andel

av befolkningen i tätorter. Det har alltså hamnat

mer handslagsmedel i tätbefolkade kommuner än

i glesbefolkade.

Diskussion: I sin tolkning av resultaten lyfter

Åkesson upp resultatet att mest handslagsmedel

hamnar i specialidrotter med många föreningar

och stort deltagarantal, vilket han framhåller inte

är så konstigt med tanke på fördelningsprincipen.

SF med mycket LOK-stödsberättigad verksamhet

Forskning om Handslagets genomförande och resultat - En utvärderande sammanställning

39


har fått mycket handslagsmedel. Men medlen har

också i större utsträckning hamnat i tätorter och

i välbärgade kommuner. Stor har således blivit

större. Han ställer här den berättigade frågan

om det är före-ningar som redan lockar många

som ska ha mest pengar. Hamnar man då inte

i utveckling där de starkaste blir än starkare?

Åkesson menar att fördelningssystemet genom en

självförstärkande rundgångsprocess riskerar att

öka polariseringen.

Kommentar: Studien lämnar ett viktigt och

originellt bidrag till kunskapen om effekterna

av fördelningen av handslagsmedel. Åkesson

har kunnat verifiera att de föreningar som redan

har mycket får mer och att föreningar som ligger

utanför tätorten och har förhållandevis låg socioekonomisk

status får minst. Man kan verkligen

fråga sig om detta är en rimlig fördelningsprincip.

Den statistiska analys som genomförts skulle

med fördel ha kunnat komplettas med korstabeller,

där procentandelar kunnat anges. Resultaten

hade då kunnat illustreras tydligare. Vidare

skulle tolkningen av resultaten kunnat utvecklas

ytterligare med hjälp av den teoretiska referensramen.

Projekttitel:

Handslaget ur ett ungdomsperspektiv

Författare:

Olof Tydén, Dalarnas högskola

Projekt nr:

2007:23

Område:

Öppna dörrarna för fler

Syfte och frågeställningar: Det uttalade och

övergripande syftet med studien är att ”få en djupare

förståelse för hur Handslaget har påverkats

föreningens arbete”.

Bakgrund och teoretisk referensram: Här

argumenteras för att man i projektet ville pröva

en kompletterande ansats som fokuserar på de

idrottandes egna berättelser om verksamheten.

Genomförande: Tre föreningar i Dalarna är

i fokus för utvärderingen. Som en fond för en

analys av unga aktiva medlemmars utsagor om

verksamheten, genomfördes en enkätstudie av

200 föreningar i Dalarna. Av dessa besvarades

120 st, d v s 60 procent. I enkäten ställdes frågor

bl a om hur man i föreningen uppfattat handslagssatsningens

mål och i vilken utsträckning

man tyckte sig ha uppfyllt dessa. I tillägg till

detta genomfördes en mindre telefonintervju av

representanter från fem småföreningar. Närstudien

av de tre särskilt utvalda föreningarna

genomfördes i form av gruppintervjuer av aktiva

ungdomar. Här valdes en ridklubb, en kanotklubb

respektive en friidrottsklubb.

Resultat: Bland de stipulerade målen för handslagssatsningen

visade sig att flest föreningar, nio

av tio, siktat in sig på att ”öppna dörrar för fler”

följt av ”ökat samarbete med skolan” och ”satsa

mer på flickors idrottande”, som vardera ca två

tredjedelar av föreningarna satt upp som mål. Ett

mindre antal föreningar uppgav ”hålla tillbaks

utgifterna” delta i kampen mot droger”. Före-

ningarna visade sig överlag var mycket positiva till

handslagssatsningen och drygt 50 procent ansåg

att de uppfyllt de uppsatta målen fullt medan

övriga, med något enstaka undantag, uppgav att de

delvis gjort detta. Så gott som samtliga föreningar

önskar ett fortsatt stöd av en handslagsmodell. De

mindre föreningarna rapporterade dock svårigheter

med att få tid till projektansökningar m m.

I den studerade ridklubben valde man att satsa

på flickor somser specialidrott på Leksands

gymnasium. Handslagsmedlen bidrog i första

hand till att flickornas tränings- och tävlingsmöjligheter

förbättrades bl a därför att vissa avgifter

kunde tas bort. Flickorna fick inte rida mer men

den tränarleda verksamheten ökade.

I den andra föreningen som studerades, en

kanotförening, användes handslagsmedlen till

medlemsrekrytering, uppbyggnad av omklädningsrum,

inköp av utrustning samt utökade

kontakter med skolan. Det angivna syftet med

det sökta anslaget var att öppna dörrarna för

fler, hålla tillbaka avgifterna, satsa mer på tjejers

idrottande och samverka med skolan. Det klubben

lyckats bäst med tycks vara att hålla tillbaka

avgifterna. Rekryteringen av nya medlemmar

gick inte så bra som man hoppats även om fler

medlemmar anslutit sig. Fler kontakter med skolan

har genomförts men satsningen på fler tjejer

blev inte framgångsrik.

Slutligen vad gällde friidrottsföreningen så sökte

man bidrag för att öppna dörrarna för fler. Det

huvudsakliga målet var att rekrytera och behålla

ungdomar mellan 12-15 år. Man ville bl a skapa

en strategi för att förebygga avgången som sker

mellan högstadie- och gymnasieåldern. Satsning-

Forskning om Handslagets genomförande och resultat - En utvärderande sammanställning

40


en på ”prova på verksamhet” resulterade i 25 nya

medlemmar. Fler medlemmar har också skapat

nya problem, med olikheter i ambitionsnivå, som

inte lösts tillfredställande. Vidare bekostade

handslagsmedlen nytt material, sponsring till

träningsläger och andra aktiviteter för att stärka

samhörigheten. Huruvida man lyckats med att

hejda avgången från friidrotten under tonåren

framgår inte.

I diskussionsavsnittet sammanfattar författaren

resultaten och konstaterar att handslagssatsningen

över lag varit positiv i så motto att föreningarna

givits chansen att satsa på sådant som tidigare

inte varit möjligt, bl a med hjälp av nytt materiel.

Kommentarer: Rapporten är skriven på ett sätt

så att det är svårt att hålla isär författarens egna

värderingar och vad som är ett faktiskt resultat av

handslagssatsningen. Föreningsledarnas positiva

inställning till handslaget, och de medel som

därmed stärkt föreningskassan, är lätt att förstå

då man ofta arbetar under knappa förhållanden.

Även om en viss medlemsökning kan noteras ger

dock rapporteringen skäl att ställa frågan om inte

medlen främst stärkt den befintliga verksamheten

och därmed ökat kvaliteten på verksamheten för

dem som redan är medlemmar. Därigenom skulle

man möjligen på sikt få fler att stanna i föreningen

under sena tonår. Om detta kan dock inte

denna studie lämna något besked.

3. Sammanställning av

forskningsresultaten

inom olika kunskapsområden

I sammanställningen kommer de ursprungliga

områdena att redovisas under en delvis annan

rubricering, som mer knyter an till forskningsrapporternas

innehåll och resultat. Redovisningen

inleds med en sammanfattning av några

projekt som har en mer övergripande karaktär

och i samma avsnitt följer flertalet övriga projekt

som haft ”öppna dörrarna för fler” i fokus. De tre

följande rubrikerna ansluter till angivna projektområden,

varefter resterande projekt presenteras

under två nya rubriker; ”näridrottsplatser”

respektive ”genus och kulturell mångfald”. Under

den senare rubriken diskuteras det forskningsprojekt

som varit inriktat mot ”satsa mer på flickidrotten”.

Redovisningen av rapporterna är disponerad på

följande sätt:

• Övergripande forskningsprojekt samt projekt

inom området ”öppna dörrarna för fler”:

nr 14, 15, 16, 19, 22 och 23

• Ökat samarbete med skolorna: nr 1, 4, 5, 6, 8,

10, 11, 18 och 20

• Kampen mot droger: nr 21

• Hålla tillbaka avgifterna: nr 17

• Näridrottsplatser: nr 2 och 9

• Genus och kulturell mångfald: nr 3, 7, 12 och

13

Övergripande forskningsprojekt samt

projekt inom området ”öppna dörrarna

för fler” (nr 2, 14, 15, 16, 19, 22

och 23 2 )

De generella frågor man ville besvara i dessa studier

var förenklat uttryckt; hur har handslagssatsningen

fungerat och vad har Handslaget betytt

för idrottsföreningarna? Har dörrarna öppnats

för fler? Intresset riktades bl a mot informationsprocessen,

söktryck, kriterier, beslutsprocessen,

utvärdering, ekonomi, organisation och administration

samt effekter av projekten.

Här framkommer bl a att anvisningar om ansökningsförfarande

samt vilka kriterier som

gällde för medelstilldelning var oklara, särskilt

inledningsvis. Detta har på gott och ont skapat

2 Projekt nr 2, 3, 7, 9 och 13 hade ursprungligen denna rubricering

men redovisas under andra rubriker.

Forskning om Handslagets genomförande och resultat - En utvärderande sammanställning

41


utrymme för egna initiativ när det gäller medelstilldelning,

vilket medfört att vissa förbund

haft rejäla beslutsunderlag att utgå ifrån medan

andra inte haft det. Det förekom också att man

inledningsvis delade ut handslagsmedlen som ett

förstärkt LOK-stöd. Eftersom inga anvisningar

gavs fick det till följd att något förbund uteslutit

vissa av de fem delområdena som icke möjliga att

söka inom. Den decentraliserade ansökningsprocessen

tycks dock på det hela taget ha fungerat

tillfredställande och det tycks som man efter

hand kommit tillrätta med problemen.

Projektens temporära karaktär framstår som

riskfylld om man inte samtidigt reser krav på

uppgifter om hur verksamheten ska implementeras

efter projektets slut. Förändringarna riskerar

med andra ord att inte bli varaktiga. Handslagsprojekten

tycks dock ha utgjort en viktig injektion

för verksamheten, inte minst för de mindre

idrotterna. Många projekt bedöms också leva

kvar efter Handslagsprojektets slut.

För att kunna göra en adekvat bedömning av

handslagets effekter måste man dock ha ett

längre tidsperspektiv och koppla samman flera

projekt. I ett kortsiktigt perspektiv har inte

Handslaget utmanat den ordinarie verksamheten

utan kan mer karaktäriseras som ”mer av samma

sak”. Den uppbyggda ”infrastrukturen” kan dock

på sikt ge möjligheter till förändringar. Man

framhåller också att handslagssatsningen kan

ha bidragit till en ökad reflektion över den egna

verksamheten, men betonar samtidigt att den

förhärskande idrottskulturen, den som man är

inskolad i, försvårar större förändringar.

Vissa projekt har anställt projektledare och också

arvoderat ledare. Dessa funktioner fanns spridda

på både män och kvinnor. Informationen tyder på

att idrottsföreningarna varit framgångsrika med

att rekrytera nya medlemmar. Det finns uppgifter

på att man lyckats rekrytera ca 15 barn/ungdomar

per projekt, de flesta i åldersgruppen 9-12 år,

medan andra är mer svävande i sina uppgifter.

Det finns skäl att framhålla att denna skattning är

svår att göra då man inte vet hur många som hade

rekryterats om inte handslagssatsningen påbörjats.

Det är ju i de flesta föreningar ett pågående

både in- och utflöde av medlemmar. Dessutom

finns det ett besvärande bortfall som gör skattningarna

osäkra. Med dessa reservationer i

minnet så indikerar ändå forskningsresultaten att

handslagssatsningarna har haft en positiv effekt

på rekryteringen av nya medlemmar.

Resultatredovisningen visar att det i flera avseenden,

från såväl RF, SF som från DF, funnits en

otydlighet i mål och anvisningar för projektverksamheten.

De administrativa funktionerna har heller

inte fungerat helt tillfredställande när det gäller

medelstilldelning, rapportering och utvärdering.

Dokumentationen av de olika projektens innehåll

och resultat har också varit mycket varierande.

Den fördelningsnyckel som använts har inneburit

att de stora förbunden, d v s specialidrotter med

många föreningar, stort deltagarantal och omfattande

LOK-stödsberättigad verksamhet, fått mest.

Medlen tycks också i störst utsträckning ha hamnat

i tätorter och i välbärgade kommuner.

Det ovan sagda gäller en utvärdering på makronivå.

När det gäller en närgranskning av hur en

handslagssatsning kan fungera i en förening finner

man att den ömsesidiga kommunikationen mellan

ledare och barn är av stor betydelse för en framgångsrik

verksamhet, liksom ledarnas förmåga till

anpassning och förändring. Om däremot ledarna

försöker anpassa barnen till en befintlig idrott,

vilket är det vanliga förhållningssättet, förläggs

problemet till barnet som ska passas in i sammanhanget

på bästa möjliga sätt. Här måste barnet ha

den rätta viljan och lusten att förkovra sig i den

aktuella idrotten, annars fungerar det inte.

I ett forskningsprojekt där en riktad satsning i

huvudsak gjordes mot ungdomar med invandrarbakgrund

i en kriminellt och socialt belastad

stadsdel kunde flera positiva resultat noteras.

I föreningen fanns inte bara fotboll utan också

andra idrotter och verksamheter som bordtennis,

dans, work-out, biljard och schack samt

även video- och diskussionskvällar. Man hade

också ett omfattande samarbete med kommunen,

skolor och fritidsgårdar. Bredden i satsningen,

idrottsligt, socialt och i samverkan med andra

samhällsföreträdare, var av central betydelse för

rekryteringen av nya medlemmar och ledare och

för en positiv utveckling. Man bröt således upp

från den traditionella förenings- och tävlingslogiken

att satsa på idrottslig framgång. Studien

uppvisade en sensationell samtidig brottsreduktion

i området över de studerade åren. Även om

kausaliteten mellan den igångsatta ledarutbildningen

och nedgången i antal brott kan diskuteras,

det kan ju finnas andra orsaker, är det värt

att notera att detta hoppfulla resultat är kopplat

till en omfattande social satsning där idrotten är

medlet och inte målet.

Sammanfattningsvis kan sägas att medelstilldelnings-

och utvärderingsprocessen inte fungerat

helt tillfredställande, även om förhållandena

Forskning om Handslagets genomförande och resultat - En utvärderande sammanställning

42


efter hand blivit bättre. Uppenbarligen har dörrarna

öppnats för fler även om det är svårt att

med säkerhet slå fast omfattningen. Det är också

rimligt att anta att man kan förvänta sig positiva

framtidseffekter av handslagssatsningen, även

om det krävs en mer systematisk uppföljning för

att fastställa dessa förändringar. Det vore också

önskvärt med fortsatta studier på mikronivå,

i den enskilda föreningen, för att tydliggöra

vad som sker i praktiken på idrottsplatsen eller

idrottshallen, och samtidigt också studera vad

som sker i det omgivande samhället.

Avslutningsvis kan konstateras att Handlagsmedlen

mestadels rönt stor uppskattning i föreningarna

och att man på många håll kunnat visa upp

verksamheter som varit viktiga ur den enskilda

föreningens perspektiv.

Ökat samarbete med skolan (nr 1, 4,

5, 6, 8, 10, 11, 18 och 20)

Inom detta område återfanns nio forskningsprojekt.

Idrottens samverkan med skolan har också

enligt flera av rapporterna varit omfattande även

om uppgifterna varierar kraftigt. I Örebro län

uppgav ca hälften av lärarna att ett sådant samarbete

utvecklats. I Halland uppgavs att 90 procent

av alla skolor hade deltagit i någon form av

handslagsaktivitet. I ett slumpmässigt urval bland

skolor i fyra län, ca 80 skolor, uppgav omkring

40 procent av alla rektorer att de samverkat med

idrottsrörelsen inom ramen för handslaget. Över

hälften av dessa uppgav att det endast var vissa

klasser som hade deltagit. I Malmö bedömer man

att ungefär häften av samtliga skolor berörts av

verksamheten, men här görs också det viktiga

tillägget att endast 10 till 20 procent av eleverna

berörts.

Vilken utformning har då denna samverkan haft?

En stor del av verksamheten bestod i ”prova-på

verksamhet” eller någon form av information

från idrottsföreningarna, d v s en slags marknadsföring

av den egna föreningens verksamhet.

Det finns också skolor där idrottsledarna deltagit

i regelbunden schemalagd träning varje vecka

och också haft huvudansvaret för den aktuella

lektionen även om läraren varit närvarande. Det

måste dock konstateras att informationen om hur,

på vilket sätt, man genomfört denna samverkan

överlag är otydlig.

Föreningsrepresentanterna rapporterade övervägande

positiva erfarenheter och menar också att

verksamheten lett till ökad fysisk aktivitet och

till ökad rekrytering av medlemmar. Ungefär

hälften av skolornas representanter menade också

att den fysiska aktiviteten bland barnen hade

ökat. Det finns också andra positiva effekter av

Handslaget inrapporterade, på t. ex. hälsotillstånd

och beträffande inställningen till ämnet idrott

och hälsa, men kausaliteten är här dock inte

övertygande. Dokumentationen vad gäller iakttagna

faktiska förändringar framstår överlag som

otillräcklig.

Flera föreningar planerade, eller hade redan

påbörjat, en fortsatt samverkan med skolorna. En

mindre andel hade dock ansökt om projektmedel

för en fortsättning. Bland anledningar till att inte

fortsätta sitt engagemang nämndes ledarbrist,

brist på intresse från skolan och för mycket arbete

från föreningen. Från Halland rapporterades

positiva erfarenheter från elever, idrottsledare

och lärare. Som bidragande orsak framhålls att

idrottslärarna fått en viss avlastning i sin undervisning.

Ansökningsförfarandet, den så kallade

Hallandsmodellen där idrottsföreningen och

skolrepresentanter gemensamt stod för ansökan,

kan också ha haft en positiv effekt.

Sammanfattningsvis kan noteras att idrottens

samverkan med skolan har varit omfattande och i

de flesta sammanhang uppskattad. Det råder dock

en osäkerhet om hur detta samarbete genomförts

och hur framgångsrik denna satsning har varit i

ett längre perspektiv. Några särskilda satsningar

hade inte gjorts på de fysiskt inaktiva eleverna

eller på elever med särskilda behov. De ledare

som engagerats i verksamheten hade heller ingen

särskild utbildning för dessa elevkategoriers

behov och efterlyste heller inte någon sådan.

Handslagssatsningen har heller inte använts som

ett inslag i skolornas arrangemang av daglig fysisk

aktivitet. Det blir tydligt att idrotten, med det

innehåll och den logik som den bygger på, flyttas

in i skolan utan att någon större anpassning skett.

Verksamheten torde i första hand ha nått de

redan aktiva eleverna.

Delta i kampen mot droger (nr 21)

Endast ett forskningsprojekt hade denna rubricering.

Den kartläggning som genomfördes visade

att bara någon procent av alla handslagsprojekt

gick till drogförebyggande arbete. Sammantaget

utgjorde dock de 200 inrapporterade projekten

en av de mest omfattande satsningar som gjorts

inom idrottsrörelsen på föreningsnivå när det gäller

denna verksamhet. Satsningen fick också ett

nationellt genomslag men det fanns stora regio-

Forskning om Handslagets genomförande och resultat - En utvärderande sammanställning

43


nala skillnader i innehåll och utformningen av

projekten. Efter projektens slut var det dock bara

ett fåtal projekt som hade förslag om ett fortsatt

arbete med denna inriktning.

Inrapporteringen till RF:s databas stämde inte

alls överens med det faktiska antalet genomförda

projekt, vilket pekar på att registreringssystemet

måste stramas upp. Anvisningarna om

hur specialidrottsförbunden skulle organisera

administration och hantering av föreningarnas

projektansökningar och rapporter var också

knapphändiga.

Studien hade inte som syfte att besvara frågan

om det drogförebyggande arbetet haft någon effekt

på användningen av t ex alkohol och tobak.

En sådan studie skulle kräva ett helt annat och

longitudinellt upplägg. Huruvida idrottsrörelsen

har varit framgångsrik med sina insatser i sådant

avseende går därför inte att uttala sig om. Studien

ger ändå en god överblick över de insatser som

genomförts, och pekar på vissa brister i den administrativa

hanteringen, och kan därför utgöra

en bra plattform för fortsatta satsningar.

Hålla tillbaka avgifterna (nr 17)

Inom detta område fanns också endast ett projekt.

Även om många frågor av självklara skäl måste

lämnas obesvarade görs här många intressanta

iakttagelser och problematiseringar. Författarna

menar bl a ”att hålla tillbaka kostnaderna” vore

en mer adekvat etikett då det i grunden handlar

om att skapa en ekonomisk effektiv balans mellan

intäkter och kostnader.

De erhållna projektmedlen i föreningarna hade

uppenbarligen kommit till användning. Endast

sex procent hade kunnat fullfölja sin ursprungliga

plan om medel inte erhållits. Två huvudstrategier

kunde urskiljas när det gällde medlens

användning. Antingen hade medlen gått till

långsiktiga satsningar för att på ett strategiskt

sätt bearbeta ekonomiskt/administrativa problem

eller också hade de använts till att bekosta operativ

verksamhet som aktiviteter (läger mm) eller

som kostnadsteckning för utgifter (som hyror

mm) och materielinköp.

Närmare tre fjärdedelar av ledarna ansåg att

kostnaderna hade en hämmande effekt på nyrekrytering.

Hälften ansåg också att man nu hade

lyckats rekrytera fler medlemmar. Material och

utrustning var bland de mest betungande kostna-

derna följt av hyror för lokaler och tränings- och

tävlingsverksamhet. Förutsättningarna för att

bedriva verksamheten var mer betungande än

verksamheten själv. Närmare hälften av respondenterna

angav att aktivitetsstödet var en av de

tre viktigaste inkomstkällorna följt av medlemsavgifter

och sponsorer. Bingo och bingolotto hade

en relativt liten betydelse.

Rapporten visar också att man från RF:s sida inte

varit tillräckligt tydlig i sina direktiv för projektansökningar.

I framtida satsningar bör man skilja

mellan att söka bidrag för å ena sidan investeringar

i kapitalvaror och punktinsatser och å den

andra sidan strategiska satsningar för att utveckla

kunskap för idrottsrörelsens framtida ekonomiska

arbete. Om inga ansträngningar görs i det

senare avseendet är det i högsta grad tveksamt

om insatserna på sikt är kostnadseffektiva.

Näridrottsplatser (nr 2 och 9)

Det finns två relativt omfattande projekt, som har

näridrottsplatsen som studieobjekt.

I RF:s egen förteckning över fördelade bidrag noterades

111 anläggningar i landet, där 78 anläggningar

fick bidrag första året. Bland studiens (nr

9) 92 respondenter fanns både anläggningar som

fått bidrag från RF, och de som inte fått bidrag,

representerade. Skolmiljön var den vanligaste

platsen för anläggningen, men varken bostadsområden

eller i anslutning till idrottsförening var

ovanliga. Belyst konstgräsplan med fotbollsmål,

och basketbollkorgar förekom på över hälften av

näridrottsplatserna i undersökningen. Däremot

var t ex frisbeegolfbana, höjdhoppsställning,

vippgunga, bangolf och rutschkana ovanliga

inslag och förekom i mindre än 10 procent av fallen.

Kommunen var den vanligast förekommande

aktören vid planeringen av näridrottsplatsen.

Ungefär en femtedel av anläggningarna hade ett

förbud mot organiserad verksamhet i form av

föreningsanknutna träningar. Merparten av anläggningarna

kunde således idrottsföreningarna

utnyttja.

Den vanligast förekommande aktiviteten var

fotboll vilket inte är att förvåna då anlagda fotbollsplaner,

som nämnts ovan, var vanligt förekommande.

Typanvändaren av näridrottsplatsen

var en pojke i högstadieåldern som inte var ombytt

och som inte har någon särskild utrustning

med sig. I en studie uppgav två tredjedelar av

flickorna att de överhuvudtaget inte hade använt

Forskning om Handslagets genomförande och resultat - En utvärderande sammanställning

44


anläggningen, att jämföra med hälften av pojkarna.

Majoriteten av eleverna vid den näraliggande

skolan uppgav att de aldrig använde näridrottsplatsen.

I relation till andra specifika aktiviteter

under rasttid kan det konstateras att betydligt fler

elever besökte biblioteket än näridrottsplatsen.

Det visade sig också att elever som ägnade sig åt

föreningsidrott i betydligt högre grad använde

näridrottsplatsen under kvälls- och helgtid än

icke föreningsidrottande skolungdomar. Någon

ökad tillströmning till idrottsföreningarna kunde

dock inte förmärkas.

Vid en av de studerade näridrottsplatserna kunde

stora könsskillnader iakttas. Helt lediga dagar

användes den mycket ofta av 26 procent av

pojkarna och av 5 procent av flickorna. Å andra

sidan visade en annan studie av en multisportarena

att de könsmässiga skillnaderna var betydligt

mindre. Förklaringen till detta torde vara att det

just är en spontanidrottsplats och lättillgänglig

för spontan aktivitet. Denna arena är belägen i

ett lugnt område som nås relativt lätt av många i

området. Arenan tycks vara en del av ungdomarnas

vardag och lätt att uppehålla sig vid på väg

hem från skolan.

Näridrottsplatsens utformning tycks med andra

ord vara central för användandet. Om före-

ningslivet får ett stort inflytande över näridrottsplatsernas

utformning är det inte troligt att de

barn som står utanför idrotten lockas att delta.

De har inte samma förutsättningar, preferenser

och behov som de föreningsanslutna. Man

skulle också kunna påstå att genom idrottsplatsens

utformning så skrivs också den förväntade

aktiviteten in. Finns en fotbollsplan med mål eller

en basketplan med korgar är aktivitetsformerna

givna. Näridrottsplatsen ställer i detta fall krav

på grupptillhörighet, ålder, kön och en kompetens

i själva utövandet, som är minst lika, om

inte mer, utslagsgivande än de krav på prestation

som ställs i föreningsidrottens aktiviteter eller i

idrottsundervisningen. Den till synes oreglerade

verksamheten blir i själva verket reglerad och

gynnar de äldre idrottsaktiva pojkarna. Dessa

s k multianläggningar blir i praktiken fotbollsanläggningar

om inte särskilda arrangemang vidtas.

Själva egenorganiseringen och därmed frånvaron

av ledare kan med andra ord bidra till exkluderingen

av de svagare grupperna. Då ett av de

främsta inkluderingskriterierna är de färdigheter

och kunskaper som tillmäts betydelse av gruppen

i den aktuella aktiviteten är det de individer som

besitter dessa färdigheter och kunskaper som har

makten över inkludering och exkludering. Satsningen

på inaktiva löper alltså på det här sättet en

risk att bli en förstärkning av satsningen på dem

som redan är aktiva

Den fråga som måste ställas är hur näridrottsplatsen

skall utformas så att inte själva inrättandet

i sig blir en kontraproduktiv åtgärd som motar

bort dem som man främst ville nå, nämligen de

inaktiva.

Genus och kulturell mångfald . (nr 7,

12 och 13)

Under denna rubrik sammanfattas det enda projekt

som fanns med direkt inriktning mot ”satsa

på flickors idrottande” samt två projekt med

inriktning mot kulturell mångfald. Ett av dessa

hade ”öppna dörrarna för fler” som rubrik och

ett hade erhållit medel från ”speciella insatser”.

Anledningen till att de sammanfogats i denna

redovisning är att de i flera avseenden identifierar

samma typ av problematik.

I en analys av inkomna ansökningar om att satsa

på flickors idrott valdes tre idrotter ut som var

pojk-/mansdominerade och tre som var flick-

/kvinnodominerade. Det visade sig att bland de

senare så utmålades främst tonårsflickan som

problematisk. Risken fanns, menar man, att hon

skulle lämna idrotten för mindre uppbyggliga

aktiviteter. Som motmedel vill man arrangera

andra, icke idrottsliga, aktiviteter. När det gällde

flickor i de pojkdominerade idrotterna kommer

yngre flickor i blickfånget. Flickorna framställs

här som annorlunda. De är inte som pojkar och

därför måste särskilda insatser göras, som t ex att

tränarna bör ha speciella kunskaper. Det handlar

således inte om att ändra idrottens utformning.

Ett kritiskt perspektiv till idrottens manligt

präglade normer saknas i stort sett och man uppehåller

sig vid de egenskaper man menar präglar

flickor.

I ytterligare en analys av ansökningshandlingar,

som i det fallet gällde mångfald och integration,

beskrivs i merparten av projekten mottagande

grupp i termer av etnicitet och som passiva

mottagare som behöver kunskap. I en fjärdedel

av ansökningshandlingarna vände man dock

på utgångspunkten och beskriver hur idrotten

behöver deltagare från en bredare mångfald för

att utvecklas. Det kan även handla om att med

idrotten som bas kunna bidra till att utveckla hela

samhällen. Minoritetsgrupperna beskrivs fortfarande

som målgrupp, men inte utifrån att dessa

tillhör en passiv, svag etnisk och social kategori.

Forskning om Handslagets genomförande och resultat - En utvärderande sammanställning

45


Att pojkar och män har tolkningsföreträde problematiseras

sällan. De problem som fanns i att

t ex rekrytera fler flickor med utländsk bakgrund,

förläggs oftast till dessa flickors egenskaper.

Problemen ansågs med andra ord finnas hos de

presumtiva deltagarna inte i idrottsföreningens

struktur eller i verksamhetens uppläggning.

4. Sammanfattande

analys och förslag till

fortsatt verksamhet

Det blir helt uppenbart att forskningsinsatserna

fördelats ojämnt över de prioriterade områdena,

varför ofrånkomliga kunskapsluckor finns om

hur handslagssatsningarna utfallit beträffande

att hålla tillbaka utgifterna, satsa på flickidrotten

och i kampen mot droger. Vissa sammanfattande

och mer generella iakttagelser kan dock göras.

Den formella och innehållsliga hanteringen

av handslagsprojekten

En generell iakttagelse är att bortfallsproblematiken

har varit svårbemästrad. I flera fall har inte

mer än hälften av de tillfrågade svarat på forskarnas

frågor trots påstötningar. Man har i föreningarna

uppfattat det som en rättighet att avstå från

att svara. Vissa SF har varit mindre samarbetsvilliga

än andra och framhållit att de inte hade

tillräckliga resurser för att kunna ställa upp på

vetenskapliga undersökningar. Det har också på

flera håll, och särskilt i början av handslagsperioden,

rått oklarheter om den formella hanteringen

och målsättningen med projekten.

Mot denna bakgrund blir det av största vikt att

Riksidrottsförbundet tillförsäkrar sig möjligheter

till kontinuerlig uppföljning, utvärdering och

forskning. Hur en sådan verksamhet skall byggas

upp får bli föremål för en särskild utredning. Ett

rimligt krav borde vara att det förbund och den

förening, som efter ansökan tilldelas särskilda

medel också har skyldighet att rapportera hur

pengarna använts och vilket resultat man uppnått.

I detta sammanhang måste en organisation byggas

upp där man skapar rutiner för insamling och

dokumentation av information. Denna verksamhet

måste få ett innehåll som karaktäriseras av

mer kumulativa och framtidsorienterade mål och

arbetssätt än vad som varit fallet i handslagssatsningen.

Detta förutsätter i sin tur att proceduren

för ansökningsförfarandet och medelstilldelningen

måste ses över, men också att målen för

verksamheten diskuteras och fastställs. Har man

inga särskilda mål med satsningen, utom att förbättra

befintlig verksamhet i föreningarna, så kan

ju extra tilldelade medel, som t ex Idrottslyftet,

lika gärna delas ut som ett förstärkt LOK-stöd.

Förfaringssättet att låta handslagsmedlen tämligen

förutsättningslöst kunna sökas av föreningar

kan ju också faktiskt förstärka det man från

centralt håll, med bl a utgångspunkt i Idrotten

Vill, vill stävja t ex för tidig elitsatsning eller att

stereotypa uppfattningar om flickor och flickors

idrottande förstärks.

Målen och dess förverkligande

Vilka mål skulle nås med Handslaget och vilka

strategier skulle användas för att nå dessa mål?

Här finns oklarheter redan på den så kallade

formuleringsarenan. I regeringsbeslutet, som citerades

inledningsvis i denna rapport, framgår att

Handslaget skulle bidra till att öka möjligheterna

för att aktivera barn och ungdomar som inte redan

är idrottsligt aktiva och att idrottsföreningar

i nära samarbete med skolorna skulle utveckla

metoder som lockar alla elever till fysisk aktivitet

i olika former. Man skulle också delta i kampen

mot droger. Här finns således delar av regeringens

allmänna folkhälsopolitiska mål inskrivna.

Men är detta också idrottsrörelsens mål? Nej,

inte fullt ut. Så långt som att aktivera alla barn

vill man inte gå i sin målsättning. Här framhåller

man istället från RF, som också citerades inledningsvis,

”Att idrottsrörelsen ska nå alla barn

och ungdomar var och är förmodligen en utopi.

….Därför har Handslaget snarare varit en metod

för att utveckla och förbättra idrottens verksamhet,

än ett projekt med en början och ett slut.”

Här finns en viss, men viktig, diskrepans mellan

statens mål med handslagssatsningen och

idrottsrörelsens och det gäller främst de fysiskt

inaktiva barnen och ungdomarna. Vem ska ta

hand om dem? Enligt regeringsbeslutet skall, genom

Handslaget, alla skolelever lockas till fysisk

aktivitet. Kan detta rimligen vara idrottsrörelsens

uppgift? Så uppfattar man det uppenbarligen

inte på centralt håll inom RF, men inom flera

handslagsprojekt har man haft denna ambition.

Flera av forskarna har också tagit utgångspunkt

i att det är de fysiskt inaktiva som är den viktiga

målgruppen. Här finns uppenbarligen en otydlighet

i målen.

Forskning om Handslagets genomförande och resultat - En utvärderande sammanställning

46


Det finns också klyftor mellan olika beslutsnivåer,

där det som sker på formuleringsarenan

på RF-nivå ska transformeras ner i systemet via

en SF/DF-nivå, via en eventuell styrelse- eller

skolledningsnivå, för att sedan realiseras i den

enskilda idrottsföreningen eller skolan. Här finns

utrymme för olika tolkningar viket innebär att

glappet mellan formulerings- och realiseringsarenan

har varit stort.

Öppnas dörrarna för fler?

Målet att öppna dörrarna för fler var övergripande

för hela handslagssatsningen. Hur har man

då lyckats? Ett flertal studier visar att föreningarna

har varit framgångsrika i sin nyrekrytering,

vilket i sig är imponerande när man redan

sysselsätter mellan hälften och två tredjedelar av

hela barn- och ungdomsgruppen. Hur mycket är

det egentligen möjligt att öppna dörren om hallen

eller idrottsplatsen redan är full? Svaret skiftar

naturligtvis beroende på idrott, lokala villkor och

tillgång till ledare.

För vilka barn har dörren öppnats? Här blir det

generella svaret att dörren, i mån av utrymme

innanför dörren, står öppen för dem som kan

acceptera den idrottsverksamhet som erbjuds,

d v s en verksamhet som ofta består av träning,

förkovran och tävling. Och som också kräver

regelbunden närvaro, intresse för verksamheten

samt ett visst mått av motorisk och social kompetens.

Av detta följer att den som är fysiskt inaktiv

och inte intresserad av idrott, och heller inte

upplever sig ha kompetens för denna verksamhet,

betraktar dörren som stängd eller kanske inte ens

överväger att se om den är öppen.

Här ska dock påpekas att några studier visar att

de föreningar som bryter mot idrottsrörelsens

traditionella logik, som bygger på en tävlingsfostran

med sytematisk träning, tävling och rangordning,

och istället satsar på föreningsfostran där

man tonar ner allvaret, sysslar med fler idrotter

och iscensätter andra former av verksamhet, som

utflykter, fikakvällar, discodans etc., har varit

framgångsrika i att dra till sig ungdomar.

Har då inte idrottsföreningarnas samverkan med

skolan inneburit att fler barn fått upp ögonen för

idrott som en intressant fritidssysselsättning?

Flera studier visar att så är fallet även om en viss

osäkerhet råder om utfallet. Däremot framhålls,

både från föreningar och från skolor, att man i

de flesta fall inte nått de fysiskt inaktiva barnen.

En sådan målsättning tycks man heller inte heller

haft även om detta mål på något sätt ändå svävat

över och legitimerat idrottsrörelsens närvaro i

skolan. Detta resultat är heller inte förvånande.

De barn som inte alls är intresserade av idrott,

kanske har motoriska och/eller sociala problem

eller mer påtagliga funktionshinder, behöver en

professionellt utbildad pedagog för att lockas till

motorisk träning och utveckling. Idrottsledaren,

som ofta har en begränsad om ens någon ledarutbildning,

kan naturligtvis vara framgångsrik

när det gäller att lära ut sin idrott till barn som

har lust att delta i verksamheten, så också inom

skolans värld, men har knappast något att erbjuda

det fysiskt inaktiva och ointresserade barnet. Här

möts två svårförenliga logiker; idrottens logik -

som innebär träning och förkovran, och ofta med

tävlingsmoment, i en särskild idrott, vars form

och villkor redan är givna – och den logik som

bör gälla i skolämnet idrott och hälsa; att med

till buds stående medel förbättra barns motoriska

och fysiska förmåga och fördjupa deras insikter i

en hälsosam livsföring. Idrottsrörelsen och skolan

har med andra ord inte samma uppdrag. Handslagssatsningen

har heller inte använts i skolornas

program för daglig fysisk aktivitet.

Men har då inte idrottsrörelsen i sin medverkan

i utvecklingen av näridrottsplatser ändå försökt

att bryta mot sitt traditionella innehåll och öppnat

upp för spontan idrottslig verksamhet? Forskningsrapporterna

ger här en något överraskande

bild. Flera spontanidrottsplatser utnyttjas av

idrottsrörelsens ordinarie verksamhet och de som

står öppna för alla som vill använda dem drar

företrädesvis till sig dem som redan är invigda,

oftast de fotbollsspelande pojkarna. Verksamheten

finns så att säga inskriven i näridrottsplatsens

utformning med fotbollsmål, basketkorgar etc.

Även om det finns näridrottsplatser som inbjuder

till spontan lek så blir det övervägande intrycket

att de som står utanför idrottsrörelsen inte lockats

av detta arrangemang. De redan aktiva har blivit

mer aktiva.

I de särskilda satsningar som riktats mot speciella

grupper, t ex tonårsflickor och invandrarflickor,

så förläggs de förväntade eller uppkomna

problemen till individen (eller till föräldrarna)

inte till idrottens struktur. Det är individen som

ska lockas och anpassas till idrotten. Att förändra

idrotten så att den ska passa individernas behov

kommer inte i första rummet. Idrottens struktur

ifrågasätts sällan.

Forskning om Handslagets genomförande och resultat - En utvärderande sammanställning

47


Sammanfattningsvis

Denna sammanfattning, liksom den tidigare

texten, baseras på de studier som presenteras i

föreliggande rapport. Självfallet är inte denna

belysning heltäckande, vilket som tidigare

påpekats bl a beror på den ojämna fördelningen

av forskningsinsatserna på olika områden. En

mer täckande kunskapsöversikt skulle kräva mer

omfattande finansiellt stöd och helt andra villkor

än vad som nu varit fallet. Även om den anslagna

summan för forskning, 5,4 miljoner kronor, kan

ses som ansenlig, så motsvarar den endast 0,5

procent av handslagsmedlen.

Handslagssatsningen kan sägas ha varit framgångsrik

i så motto att fler barn och ungdomar

rekryterats och att verksamheten vitaliserats

genom att många inom idrottsrörelsen har tvingats

till reflektion och nytänkande. Man skulle

därmed kunna säga att Handslaget varit framgångsrikt

som ett kunskapsprojekt, och därmed

viktigt för framtida satsningar, även om det finns

en del frågetecken kring administration och

beslutsprocesser. Medlen skulle också i större

utsträckning ha kunnat användas till strategiska

och mer långsiktigt verkande projekt än till

löpande, operativ, verksamhet. Vilken effekt som

Handslaget har haft, eller kommer att få på sikt,

kan dock egentligen inte besvaras förrän efter

flera års uppföljning.

Styrningen från Riksidrottsförbundet, liksom

från distrikts- och specialidrottsförbunden, har

i de flesta fall varit minimal, vilket inneburit

att friheten varit stor och att många olika typer

av dörrar har öppnats. Dessa dörrar har dock

företrädesvis öppnats upp för en traditionell

verksamhet, d v s mer av samma sak. Dörröppningarna

har, trots olikheter i utseende, också

varit riktade åt samma håll, mot dem med ett

intresse av att få delta på de villkor idrotten ställer.

Några dörrar för de fysiskt inaktiva, som är

ointresserade av idrott, har dock inte öppnats,

mer än undantagsvis. Detta gäller också inom

skolans värld. Och det är väl här som det största

frågetecknet kring handslagssatsningen infinner

sig.

Framtiden

Påpekandet att de ointresserade inte lockats till

idrotten kan ju synas banalt, men denna insikt,

som man inom idrottsrörelsen förmodligen

hade redan när Handslaget startade, måste få

konsekvenser. En konsekvens, som redan är

tydliggjord i Idrottslyftet, är att man särskilt

uppmärksammar utmaningen att få de ungdomar

som kommit in genom idrottsdörren att stanna

kvar bakom denna dörr. En annan konsekvens är

att något måste göras för de barn och ungdomar

som är fysiskt inaktiva och inte vill vara med i

idrottsrörelsens aktiviteter. I början av tonåren

är ca hälften av ungdomarna inte medlemmar i

idrottsföreningar. Idrottsrörelsen bär upp mycket

av barns och ungdomars fysiska aktivitet men det

kan rimligen inte vara idrottsrörelsens uppgift att

ta ansvar för att alla barn aktiveras.

Ett hälsopolitiskt mål är förstås att alla barn och

ungdomar ska ges möjligheter till daglig fysisk

aktivitet. Hur ska detta mål nås? Statens uppenbara

viljeyttring är att idrottsrörelsen ska anta

denna utmaning. Här finns, enligt min och flera

forskares mening, en orealistisk förväntan inbyggd.

Idrottsrörelsen lockar många, till och med

majoriteten av alla barn, med en särskild form av

idrottskultur, där prestation och tävlingsmoment

inom en given idrottsgren är självklara inslag.

Alla barn och ungdomar känner sig inte hemma

i denna kultur. Att föra in denna kultur i skolan

kan därför bli kontraproduktivt. Fysisk aktivitet

kan på detta sätt komma att förknippas med prestationsutveckling,

ofta tävling, inom en speciell

idrottsgren och inte med allmän och allsidig motorisk

inlärning utan konkurrens. Föreningsidrottens

upplägg lockar många barn, kanske de flesta,

men kan skrämma bort de barn som behöver det

största stödet. Grovt uttryckt kan man säga att

inom idrottsrörelsen förväntas barnet anpassas

till idrotten men inom skolan förväntas aktiviteten

anpassas till barnet.

Att idrottsrörelsen fått extra medel att utveckla

sin verksamhet kommer med all säkerhet att höja

kvaliteten på denna verksamhet, och därmed att

locka till sig fler, men dess närvaro i skolan kan

ändå bli problematisk om inte tydliga riktlinjer

ges. Idrott i skolan på lektionstid och idrott i en

idrottsförening är två olika saker och bygger på

olika logiker. Skolämnet idrott och hälsa är inte

en ”light-variant” av idrott i en förening, det är

något annat. Handslaget har ju heller inte kommit

till användning i skolornas strävan att barnen ska

få daglig fysisk aktivitet. Att idrottsföreningarna

kommer till skolorna för att demonstrera sin

idrott, och låta barnen pröva på, kan säkert vara

ett framgångskoncept för att få fler till idrotten,

men löser inte problemen med de fysiskt inaktiva.

Vem bör ha detta ansvar? Det självskrivna svaret

blir skolan, dit alla barn kommer och där det

finns pedagogiskt utbildad personal. Här måste

särskilda resurser sättas in och det kan inte vara

idrottsrörelsens uppgift att axla detta ansvar.

Forskning om Handslagets genomförande och resultat - En utvärderande sammanställning

48


En halv procent av handslagsmedlen gick till

forskningsverksamhet med syftet att utvärdera

verksamheten. Av de 23 ovan redovisade rapporterna

framgår att mycket ny kunskap har tagits

fram men att det fortfarande finns stora kunskapsluckor.

Det gäller särskilt tre av de angivna

områdena ”hålla tillbaka utgifterna”, ”satsa på

flickidrotten” och ”kampen mot droger”. Men det

finns också en rad andra områden där kunskapsläget

är otillräckligt. Idrottens största problem

tycks ju inte vara nyrekrytering utan svårigheten

att behålla dem som börjat. Detta konstaterande

reser frågor inom många områden. Det gäller

bland annat avgångsproblematiken, eller snarare

in- och utflödet, inom idrotten, som i sin tur berör

idrottens strukturella villkor. Finns det en tidig

elitsatsning som gör det mindre intressant för

barnen att fortsätta eller kan de t o m bli direkt

utslagna? Vilken betydelse har de olika seriesystemen

i lagbollspelen i detta sammanhang? Vad

betyder idrottsgren, bostadsort, kön och etnicitet

i sammanhanget? Vilka hinder finns för tonåringar

att fortsätta sin verksamhet? Vilka strategier

för verksamheten har de föreningar som lyckas

behålla sina ungdomar under tonårstiden? Ett

kunskapssökande om orsakerna till dessa förhållande

ställer krav på omfattande forskningsprojekt,

med flera samverkande forskare. För att få

svar på många viktiga frågor om effekter av olika

åtgärder, eller av samhällsförändringar, krävs

longitudinella studier.

Det vore ur min synvinkel rimligt att RF prioriterade

vissa forskningsområden som centrala

och inbjöd forskargrupper att söka medel med ett

speciellt kunskapssökande i blickfånget. Regelbundet

återkommande tvärsnittsstudier bör kombineras

med uppföljningsstudier för att avläsa

förändringar i medlemsrekryteringar m m och vilka

effekter som olika insatser fått. Vid sidan av detta

skulle möjligheter också finnas att söka för ”fria”

forskningsprojekt. Jag menar också att det är en

självklarhet att man här liksom i forskningen kring

Handslaget tar forskarsamhället, d v s Centrum för

idrottsforskning, till hjälp när det gäller den vetenskapliga

bedömningen av projekten. Om en procent

av de medel som nu förväntas satsas på Idrottslyftet

öronmärks för forskning motsvarar denna summa

20 miljoner kronor, vilket borde vara ett absolut

minimum för en sådan forskningsinsats.

Med utgångspunkt i de redovisade forskningsresultaten

och diskussionerna kring dessa vill jag

avslutningsvis formulera ett antal utmaningar,

som jag menar idrottsrörelsen står inför, och där

medel från Idrottslyftet skulle kunna användas i

en långsiktig strategisk satsning.

• Hur ska målen i Idrottslyftet förtydligas och

synliggöras, på RF-, SF- och DF-nivå, och

därefter transformeras till och realiseras på

föreningsnivå? Vilka mål ska prioriteras?

• Vilken relation ska dessa mål ha till de mål

och visioner som finns uttryckta i Idrotten

vill? Är det förnyelse man vill ha, eller är det

”mer av samma sak”? Vilka är de viktigaste

målgrupperna?

• Ska medelstilldelningen, med utgångspunkt

i vad som framkommer under ovan nämnda

punkter, villkoras eller är det fritt fram för

SF:en och DF:en att disponera medlen som

man önskar och att i föreningen göra det man

vill under förutsättning att ansökan är genomtänkt?

• För vilka ska dörrarna öppnas? Ska de, kan

de och bör de vara öppna även för dem som

i nuläget är fysiskt inaktiva och/eller ointresserade?

Om så är fallet, är man då inom

idrottsrörelsen beredd att byta innehåll och

logik i sin verksamhet för att tillmötesgå

andra behov? I vilken utsträckning är idrotten

målet respektive medlet?

• Hur ska samverkan med skolan utformas? Är

syftet i första hand att rekrytera fler till den

egna föreningsverksamheten eller menar man

inom idrottsrörelsen att man kan bidra till att

aktivera fler elever? I så fall på vilket sätt ska

detta ske och vilka elevgrupper ska prioriteras?

• Vilken roll ska idrottsrörelsen ha vid etableringen

och driften av näridrottsplatser? I

vilken utsträckning är föreningarnas medverkan

motiverad av att rekrytera fler till föreningslivet

respektive att få fler att vara fysiskt

aktiva?

• Vilka strategier ska idrottsrörelsen använda

sig av för att få ned kostnaderna för den enskilde

idrottsutövaren?

• Hur ska den interna och externa utvärderingen

ske? Hur ska RF tillförsäkra sig möjligheter

till kontinuerlig uppföljning, utvärdering

och forskning?

• Inom vilka områden vill RF, med hjälp från

forskarsamhället, i första hand få en solid

kunskapsuppbyggnad till stånd. Vilken

omfattning ska denna satsning få och hur ska

den organiseras?

Forskning om Handslagets genomförande och resultat - En utvärderande sammanställning

49


Idrottens Hus, 114 73 Stockholm • Tel: 08-699 60 00 • Fax: 08-699 62 00

9 789197 739658

Forskning om E-post: Handslagets riksidrottsforbundet@rf.se genomförande och • resultat Hemsida: - www.rf.se En utvärderande sammanställning

52

More magazines by this user
Similar magazines