Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Årgång 2010<br />
http://www.equil.net/<br />
Objektivistisk pennfäktare och resonör
Även om 2010 inte blev mitt mest produktiva bloggår har jag varit hyfsat aktiv på andra<br />
sätt. Jag har rest omkring en del och tillbringat relativt mycket tid i Stockholm. På så vis<br />
har jag kunnat träffa många liberalt sinnade människor ansikte mot ansikte, och det är ju,<br />
med reservation för enstaka undantag, mycket trevligt. Samtidigt har jag skurit ner på allt<br />
debatterande. Jag har nått en punkt i min intellektuella utveckling där det inte längre<br />
känns givande att träta samma gamla frågor om och om igen. Att jag började få mina<br />
inlägg i Israeldebatten raderade bidrog också till mitt beslut att efter lång och trogen tjänst<br />
lämna Flashback. Eller snarare att inte längre debattera på Flashback; jag besöker sidan<br />
ibland och skriver något enstaka inlägg då och då.<br />
Det har förstås hänt en del på bloggen under årets lopp. Förutom att ha skrivit över tjugo uppsatser har jag<br />
startat ett parallellt projekt under rubriken Fråga en objektivist. Där kan vem som helst ställa frågor till mig –<br />
anonymt eller under eget namn – som jag i mån av tid och lust besvarar. De flesta av dessa ”Q&As” finns<br />
återgivna längre fram i dokumentet. I övrigt har jag skaffat en ”gilla”-knapp för bägge bloggar. Det kan ju<br />
tyckas vara en ren detalj, men det genererar faktiskt en del trafik. Över huvud taget har jag fått fler positiva<br />
omdömen än tidigare, med stort undantag för att ha mordhotats för mina åsikter om invandring (se Till den<br />
fria invandringens försvar). Jag trodde förstås inte att personen skulle försöka göra verklighet av sina hot,<br />
men det hela blev polisanmält. Det är viktigt att markera att sådant inte accepteras.<br />
Jag vet inte om någon bryr sig om att läsa siffror. I vilket fall som helst har min blogg fått ca 283 000 träffar<br />
sedan oktober 2007, och PDF-filen för 2009 har fått ca 4 500. Dessutom blev Ett principiellt försvar för Israel<br />
ett av mina mest lästa inlägg någonsin (över 2 000 träffar) trots att det publicerades så sent som i mitten av<br />
november. Det här dokumentet består för övrigt av ca 76 000 ord.<br />
Till sist något lite mer personligt.<br />
Mitt bloggskrivande har låtit mig lära känna en mängd underbara människor; något jag knappast hade<br />
förutsett när jag började en mörk vinter för fyra år sedan. Inte minst har jag lärt känna någon som på<br />
sistone kommit att betyda mycket för mig. Hon har låtit mig se med egna ögon vilken betydelse filosofi kan<br />
ha för ens liv och hur man väljer att leva det. Jag älskar henne av hela mitt hjärta och med hela mitt huvud;<br />
att hon känner likadant för mig kan jag bara betrakta som en oerhörd gåva. <strong>Här</strong> följer en utlåtelse jag inte<br />
vill spara till slutet av dokumentet. Det skall inte uppfattas som arrogant skryt; det är helt enkelt något av<br />
det finaste någon sagt om mig.<br />
Han är genuin. Underbar hela vägen igenom. Han har en underbar moral, och lever efter den, även när det är svårt.<br />
Han högaktar sanningen så. Han är verkligen 24 karat rätt igenom, inte 18 karat som inte klarar en närmare<br />
granskning. Som jag älskar och beundrar honom.<br />
– Emmelie<br />
Upphovsrätt Donera Kontakta<br />
Arbetet skyddas av min upphovsrätt.<br />
Får citeras med angivande<br />
av källa. Får ej citeras ur<br />
sitt sammanhang.<br />
Donationer uppskattas givetvis.<br />
För detta syfte har jag en PayPalknapp<br />
i min bloggmeny. Donera<br />
efter upplevd förtjänst.<br />
2<br />
Man kan kontakta mig via ett<br />
formulär på bloggen. Annars går<br />
det bra att använda adressen henrik.sundholm@gmail.com
Kompositionsfelslutet ................................................................................................................................ 4<br />
Amway: en nyandlig rörelse ..................................................................................................................... 6<br />
Förnuft och våld är motsatser! ............................................................................................................... 8<br />
Om ett karaktärsmord (gärningsmännen ännu på fri fot) ........................................................... 10<br />
Sex punkter om anarkism ...................................................................................................................... 13<br />
Alternativmedicin: faror med oförnuft inom vården ...................................................................... 22<br />
När mörkrets apostlar står inför dörren ............................................................................................ 27<br />
Varför är ekonomer så oeniga? ............................................................................................................. 29<br />
Kort om bara bröst i badhusen ............................................................................................................ 33<br />
Kort om SVT och TV-licens .................................................................................................................... 34<br />
Pragmatism är opraktiskt ....................................................................................................................... 35<br />
En objektiv moral behövs ....................................................................................................................... 37<br />
Preliminära tankar kring begrepp och essenser ............................................................................. 39<br />
Till den fria invandringens försvar ...................................................................................................... 41<br />
I protest mot det muslimska våldet .................................................................................................... 45<br />
Venusprojektet – en slutgiltig vederläggning ................................................................................... 49<br />
Några ord om naturrätt ........................................................................................................................... 57<br />
Skolplikt: en polemik om barnarov ..................................................................................................... 59<br />
Fleischers tolv teser om liberalismen ................................................................................................. 63<br />
Valåret 2010 – en vecka senare ............................................................................................................ 67<br />
Vad induktion är och inte är ................................................................................................................. 69<br />
Miljöpartiet är inte ett liberalt alternativ ........................................................................................... 71<br />
Ett principiellt försvar för Israel ........................................................................................................... 73<br />
A Principled Defense of Israel ............................................................................................................... 86<br />
Israel i svensk media: en översikt ........................................................................................................ 90<br />
Q&A ............................................................................................................................................................... 99<br />
Utlåtelser .................................................................................................................................................. 124<br />
3
Kompositionsfelslutet – Januari 04<br />
Jag skulle vilja inleda det nya året (och det nya decenniet) med att skriva ett par ord om ett tänkefel som<br />
ofta begås och som sällan pekas ut: kompositionsfelslutet. Det uppstår när man tänker sig att det som är<br />
sant för en del av helheten också måste vara sant för helheten. Till exempel är det ju sant att en mänsklig<br />
kropp består av atomer och att en enskild atom är osynlig för ögat, men det betyder såklart inte att hela<br />
människokroppar är osynliga. Ett annat exempel kan man få sig till livs om man besöker ett sportevenemang.<br />
Om en person i publiken ställer sig upp kommer han att se arenan bättre, men det gäller inte för<br />
helheten, för alla kommer inte att se bättre om alla ställer sig upp. Och skulle det börja brinna kan en person<br />
ta sig ut snabbare genom att springa, men alla tar sig inte ut snabbare om alla springer. Ni förstår vitsen<br />
antar jag?<br />
Nu är de flesta förstås överens om att mänskliga kroppar kan ses med ögat eftersom vi ser dem varje dag,<br />
både i spegeln och i vår omgivning. Det är också allmänt känt att man av hänsyn bör sitta ner i publiksammanhang,<br />
och att man bör gå iväg lugnt och stilla i händelse av brand. Det finns dock andra exempel<br />
där tänkefelet blir mindre uppenbart. I huvudsak vill jag framföra tre sådana.<br />
Det senaste året har man t.ex. pratat mycket om bailouts i samband med finanskrisen. De flesta har ansett<br />
att staten bör kasta pengar på utlåningsföretagen Freddie Mac och Fannie Mae, för att rädda dem från konkurs.<br />
Det har man också gjort. Många har även ansett att staten borde gå in och rädda Saab från samma<br />
öde, trots att företaget gått med stora förluster och nyligen meddelat beslut om nedläggning. Varför då? Av<br />
många olika skäl naturligtvis. Inte minst har man sett det som ekonomiskt förtjänstligt. Och det är klart att<br />
de subventionerade företagen tjänar på kreditexpansion, eftersom det är vad som räddar dem från bankrutt.<br />
Samtidigt betyder inte det att alla tjänar på det. I själva verket förhåller det sig tvärtom: alla förlorar på<br />
inflation – på lång sikt även de som subventionerats med nyskapade pengar. Vad som gäller för en enskild<br />
del eller ett par få delar av marknaden, gäller inte nödvändigtvis för marknaden i stort.<br />
Angående Saab har vi svenskar varit särskilt måna om de tusentals jobb som ”stått på spel”, och som kunde<br />
”gå förlorade” om företaget lades ner. Att de anställda från Saab skulle hitta andra eller skapa nya jobb<br />
förs inte på tal. <strong>Här</strong> finns dessutom, för att använda Bastiats så välbekanta terminologi, följder man ser och<br />
följder man inte ser. Staten kan nämligen bara ge med den ena handen vad den redan tagit med den andra.<br />
Om Saab alltså räddas, måste Saab räddas med pengar som tagits från andra och friskare delar av ekonomin.<br />
Vad man ser är att Saabs anställda får behålla sina jobb, men man ser inte hur många som samtidigt<br />
förlorar sina jobb i andra delar av ekonomin. Att man ”räddat jobben” i ett enskilt företag betyder inte att<br />
man räddat samma antal jobb i hela samhället. Vad som stämmer för en del av Sveriges arbetsmarknad,<br />
stämmer inte för hela landets. (För fler ekonomiska exempel på kompositionsfelslut, se t.ex. kap. 15 i Thomas<br />
Sowells bok Ekonomisk praktika.)<br />
(Inom parentes vill jag poängtera att man räddar jobb genom att slänga pengar på förlustaffärer, lika lite<br />
som man räddar liv genom att hålla patienter i ett vegeterande tillstånd med hjälp av maskiner. I slutet av<br />
2008 betalade staten ut 28 mdkr till Volvo och Saab 1 – trots att Saab förlorat 45 miljoner i veckan under elva<br />
års tid 2, och trots att det ändå skulle tillåtas göra konkurs bara ett år senare. Det hela är med andra ord ett<br />
stort fiasko från början till slut – och hur många jobb räddas av att man tar 28 mdkr av folkets pengar och<br />
eldar upp dem?)<br />
Så långt det ekonomiska exemplet.<br />
En annan grupp som ofta gör sig skyldig till kompositionsfelslut är determinister. <strong>Här</strong> undrar man hur det<br />
kan stämma att människan har fri vilja, när hennes kropp består av delar som är helt och hållet determinerade.<br />
Om inte enskilda atomer eller ens enskilda celler har någon fri vilja, hur kan då en människa som<br />
består av atomer och celler ha det? Enkelt! – man måste hålla i minnet att vad som är sant för delarna inte<br />
behöver vara sant för helheten. Ingen enskild atom eller cell kan cykla på enhjuling, vissla till Bachs Badine-<br />
1 http://en.wikipedia.org/wiki/Automotive_industry_crisis_of_2008–2009#Sweden<br />
2 http://www.e24.se/business/verkstadsindustri/saab-har-forlorat-45-miljoner-i-veckan-i-elva-ar_911809.e24<br />
4
ie eller skriva ett historiskt verk om de åtta hugenottkrigen mellan 1562 och 1598. Men inte påstår vi väl att<br />
det därför är omöjligt för människor att cykla, vissla melodier och skriva historieböcker? Det är ju tydligt att<br />
det är möjligt, eftersom vi observerar att människor faktiskt både cyklar, visslar och skriver böcker. De utövar<br />
också sin fria vilja mest hela tiden, huvudsakligen tack vare två egenskaper som enskilda atomer eller<br />
celler saknar: ett medvetande och ett förnuft.<br />
Jag skall förstås inte brodera vidare på frågan om den fria viljan här, utan bara påpeka själva tänkefelet. Att<br />
utgå från att människan saknar fri vilja därför att atomer och celler är determinerade, det är inte mer intelligent<br />
än att säga att hon av samma skäl saknar förmåga att cykla, vissla och skriva böcker. Inte minst saknar<br />
atomer och celler förmågan att propagera för determinism med hjälp av språk i skrift och tal, så det kan<br />
ju tyckas paradoxalt av deterministen att göra just detta, i alla fall om han skriver under på det resonemang<br />
jag här pekat ut som ett tänkefel.<br />
Så till det tredje exemplet.<br />
<strong>Här</strong> vill jag ta tillfället i akt att skälla helt kort på somliga motståndare till immaterialrätt, nämligen på de<br />
som hävdar att t.ex. en roman är ”en samling bokstäver arrangerade i en viss ordning”, och att digital media<br />
är ”ettor och nollor placerade i en viss sekvens efter varandra”. Jo – det är förstås helt sant att en roman<br />
består av enskilda bokstäver och att de har skrivits i en viss ordning. Det är också sant att digitala medier<br />
består av ettor och nollor i olika följd. Emellertid är det felaktigt att se en författare som ett slags ”bokstavsarrangerare”<br />
eller för den del en spelutvecklare som en ”sifferarrangerare”. Det är att stirra sig blind på<br />
delarna och alldeles missa att lägga märke till helheten. Man gratulerar knappast en skicklig författare därför<br />
att han lyckas arrangera sina bokstäver så vackert, utan därför att hans skrivande innebär något mer än<br />
en lång följd av krumelurer i tryck. På samma sätt är det inte spelutvecklarens yrke att hitta på särskilt roliga<br />
och spännande talserier med ettor och nollor, utan att utveckla roliga och spännande spel – som förvisso<br />
består av ettor och nollor, men som är något mer än det. Vad som är sant för delarna behöver (som sagt) inte<br />
vara sant för helheten.<br />
Jag är säker på att läsaren kan finna fler exempel på kompositionsfelslut; de här var bara några jag spontant<br />
fick på tungspetsen.<br />
PS. Jag fick ett bra fjärde exempel av ”Möbelklister” också. Han påpekar att världsregeringsförespråkare<br />
begår ett kompositionsfelslut, när de tänker att en bra stat för ett land måste innebära en bra stat för hela<br />
världen. Att t.ex. förespråka en nattväktarstat för Sverige är inte samma sak som att förespråka samma<br />
slags stat på global nivå. Under en världsregering uppstår ju ett nytt problem som inte existerade tidigare:<br />
ifall den goda staten förvandlas till ett monster finns ingenstans att fly. (Det kan naturligtvis vara svårt eller<br />
omöjligt att fly från en monsterstat oavsett dess storlek, men det förändrar ju inte själva poängen.) Med<br />
andra ord: att förespråka en nattväktarstat för varje land är inte samma sak som att förespråka en global<br />
nattväktarstat som styr över alla länder.<br />
5
Amway: en nyandlig rörelse – Januari 11<br />
Jag besökte igår ett Amway-seminarium vid Fyrishov i Uppsala. Innan hade jag fått för mig att Amway är<br />
ett pyramidspel, som lockar folk med tomma löften om ett bättre och inte minst rikare liv. När jag efter fyra<br />
timmars predikan lämnade lokalen visste jag bättre. Det är inte bara ett simpelt pyramidspel, även om det<br />
också är det. Jag hade inte alls, som jag väntat mig, besökt ett slags affärskonferens. Vad jag besökt kan bäst<br />
beskrivas som ett väckelsemöte. Prat om att få det bättre ekonomiskt i all ära, men i huvudsak var det inte<br />
min plånbok man ville hjälpa. Man var ute efter att frälsa min själ.<br />
Vad hade jag väntat mig? Siffror, statistik, hårda fakta. Ja, ni vet. Sådant där som ett företag oftast behöver<br />
visa upp för att sälja sin idé. På Amways seminarium förekom inget i den riktningen. Istället stod ett gift<br />
par och presenterade sitt liv i en och en halv timme, före pausen. Jag undrade först varför, och tänkte att de<br />
borde skriva dagbok istället som alla andra. Men så gick det upp för mig. De berättar om hur lyckliga de är<br />
över att ha börjat sälja företagets produkter. De berättar att de velat jobba mindre, få mer ledig tid och samtidigt<br />
tjäna mer pengar – och att Amway är nyckeln till att uppnå det.<br />
Som kronan på verket visade paret några dussin av sina egna semesterfoton, alla från lyxiga platser där de<br />
bott i lyxiga hotell, och alltsammans bekostat av Amway. Inte minst foton från USA där de träffat och skakat<br />
hand med Verksamhetens dignitärer. Alltså en på det hela taget mycket effektiv propaganda. Amway<br />
säljer nämligen inte produkter. De säljer ett koncept. Och konceptet är: ”Du kan uppnå precis allt du vill och<br />
förverkliga dig själv inom vår gemenskap – bara du börjar jobba för Amway.” Men detta kännetecknar ju<br />
inte företagande. Det kännetecknar sekterism, eller i varje fall nyandliga rörelser. (Många har kallat Amway<br />
för en kult, och det kunde nog stämma, vore det inte för att vem som helst både kan gå med eller gå ur<br />
hur som helst.)<br />
Att beskriva Amway som en nyandlig rörelse tror jag är korrekt. Man vädjar helt och hållet till besökarens<br />
önskan att förbättra sig själv och leva ett rikare liv. Med ”rikare liv” åsyftas inte först och främst pengar<br />
utan lycka – en lycka man uppnår när man har mer ledig tid, t.ex. till att träffa och umgås med folket inom<br />
Verksamheten. Det hela påminner mycket om The Secret, ni vet, den där spirituella rörelsen som säger sig<br />
sitta på hemligheten till både andlig och materiell lycka. (”Hemligheten” består i att det finns en oupptäckt<br />
naturlag, attraktionslagen, och ifall man vet hur den utnyttjas kan man genom tankekraft låsa upp himlens<br />
portar på jorden – ungefär som Amway alltså, men med lite mer finess.)<br />
Ett seminarium av Amway har inte formen av föreläsare och passiva åhörare. Publiken är aktiv och spelar<br />
med. Applåder i ett kör, vare sig det finns något att applådera eller ej. Gärna stående ovationer. <strong>Här</strong> är vi<br />
en enda stor familj, och inom familjen visar vi varandra vårt stöd, undertecknad ej upptagen och utan önskan<br />
att bli det. De som har sålt mest får springa upp på scenen och ge ovan nämnda gifta par high five, allt<br />
till hurtig musik och rasande applåder. Det blir ett jäkla spring, för det är många vändor beroende på hur<br />
mycket man tjänat (räknat i PV snarare än SEK). Vitsen med det här är inte att de som varit framgångsrika<br />
skall få dela med sig av sin kompetens. Det är en uppvisning i propagandasyfte. ”Du kan också bli lycklig<br />
och få applåder av oss inom Verksamheten.”<br />
Men vad är det egentligen man säger uppe på scenen? I alla fall inget som har med företagsekonomi att<br />
göra. På det stora hela upprepar man samma saker om och om igen – du är inte nöjd med ditt liv, du kunde<br />
tjäna mer, du kunde ha mer fritid, du vill ha förändring och Verksamheten gör det möjligt. Det är underförstått<br />
att om du mot förmodan skulle vara nöjd med ditt liv, då är du oambitiös, en människa utan visioner<br />
och drömmar. Och vem vill väl vara en sådan?<br />
Framför allt är man noga med att betona följande. Man betonar att Amway ger dig den förmodligen bästa<br />
möjligheten i ditt liv. Till vad? Till allt du vill. Verksamheten erbjuder inte bara pengar utan lycka och gemenskap<br />
(fast såvitt jag förstår inget efterliv med sjuttiotvå oskulder). Man betonar att det är viktigt för dig<br />
att fatta beslut, för om du velar blir inget gjort, och då når du aldrig din dröm. Att du har en dröm är givet,<br />
och den kan uppnås om du slutar tveka och tvivla istället för att agera. Kom ihåg: ingen dag i kalendern<br />
har ordet ”senare” skrivet på sig. (Detta faktum demonstrerades av det gifta paret som bläddrade igenom<br />
6
en hel kalender sida för sida, och till allas exempellösa förvåning saknades ordet varje gång.) Du skall inte<br />
gå med senare. Du skall gå med nu. Det är för ditt eget bästa.<br />
Till syvende og sidst vänder man blicken mot de nya besökarna. Man betonar vilka fantastiska vänner vi<br />
har som tagit med oss till seminariet. (Ja, naturligtvis blir varje insvuren Verksamhetsmedlem uppmanad<br />
att släpa med både vänner och familj till spektaklen.) Han eller hon vill dig så otroligt väl, eftersom<br />
han/hon försöker ge dig en ny möjlighet i livet. Och utan att tjäna ett endaste öre på det hela dessutom!<br />
Det vill säga: utan att tjäna ett endaste öre, såvida du inte låter dig luras. Då blir du istället en lukrativ affärsmöjlighet,<br />
åtminstone i dennes fantasi.<br />
I dennes fantasi – för man tjänar ju faktiskt inte de summor som målas upp i Amways propaganda. Vinstmöjligheterna<br />
är överdrivna. Min vän har t.ex. hållit på med oskicket i snart tio år utan att tjäna ihop en<br />
enda utlandssemester (vilket man gör närmast på löpande band, tog man propagandan på orden). Faktum<br />
är att det inte gör så mycket att de stora vinsterna uteblir. Man har blivit frälst, räddat själen och tagits upp<br />
som en del i gemenskapen. Det är det viktiga, eller i varje fall det viktigaste. Går det inte bra att tjäna pengar<br />
genom att sälja produkterna, då kan man åtminstone betala för Verksamhetens självhjälp i form av seminarier,<br />
cd-skivor, böcker, o.s.v. Det är vad det egentligen handlar om. Självhjälp.<br />
Nå, vad tyckte jag om besöket? Som redan framgår blev jag inte imponerad. Det hela framstod som löjligt<br />
från början till slut. Produkterna (tandkräm, schampo, tvättmedel, m.m.) hyllades som mirakelmedel, trots<br />
att de egentligen är ungefär vilka varor som helst fast dyrare. Amways medarbetare riskerar att stöta bort<br />
sina vänner, som förr eller senare tröttnar på att bli manipulerade till att köpa saker. (De kan också ”prospektera”,<br />
d.v.s. gå runt på stan och truga främlingar att köpa dem.)<br />
Trots allt behöver väl alla tandkräm och schampo, eller hur? Därför är Amway för alla. Men det är inte,<br />
förtydligar man, för alla alltid. Det finns ju bångstyriga människor som vägrar förstå sitt eget bästa och som<br />
inte vill arbeta med Amway eller ens handla av dem. Men även dessa människor kommer i sinom tid att<br />
förstå hur ovärderlig Verksamheten är. Amway är nämligen för alla förr eller senare.<br />
Efter att väckelsemötet – f’låt, seminariet – slutat samlas man och umgås. Inte så mycket av den varan för<br />
mig. En tant frågar mig ändå vad jag tyckte, om jag vill gå med, och – när jag säger att jag inte vill det – om<br />
jag i alla fall prövat någon produkt. Nej, det har jag inte heller gjort. Hon säger då att Amway är för alla<br />
men inte i alla livets skeden, och att jag kommer bli mycket tacksam för den här dagen senare i livet, underförstått<br />
när jag växt till mig och blivit klokare. Själv tänker jag bestraffande tankar, kokande olja och så vidare.<br />
Apropå siffror, statistik och hårda fakta förresten. 72% av alla som kommer till Amway lämnar företaget<br />
inom ett år. 96% slutar inom fem år. Det avstod man från att nämna i seminariet.<br />
7
Förnuft och våld är motsatser! – Januari 21<br />
Det kan ju låta som en truism, att säga att förnuft och våld är motsatser. För vad är det som skulle vara så<br />
förnuftigt med ett rån, en misshandel eller en våldtäkt? Nej, det förstås. Men jag vill hävda att förnuft och<br />
våld också är varandras motsatser i en djupare betydelse. Fundera gärna ett slag över varför man tillgriper<br />
våld. På en konkret nivå kan man t.ex. säga att rånaren rånar för att han vill ha pengar, och att våldtäktsmannen<br />
våldtar för att han vill ha sex. Det kan i och för sig stämma, men bakom de konkreta motiven finns<br />
ett implicit försmående av förnuftet. Hade rånaren valt att använda förnuftiga metoder istället för våld, då<br />
hade han kunnat, eller i varje fall kunnat försöka, få pengarna på annat sätt (övertalning, byteshandel, etc.).<br />
Våldtäktsmannen hade i sin tur kunnat försöka charma kvinnan så att hon frivilligt gått i säng med honom.<br />
Men istället för att vädja till den andres förnuft, och få denne att gå med på idén frivilligt, tar man till våld.<br />
Våldsmannen medger uttryckligt eller underförstått att det han gör inte kan försvaras förnuftigt, och att det<br />
inte finns något rationellt skäl för att vilja samarbeta med honom. För att få sin vilja igenom måste han<br />
kuva sin omgivning – och omgivningen måste besvara hans våld med motvåld, enär förnuftiga argument<br />
blivit otillräckliga.<br />
Som vi ser finns en direkt linje mellan oförnuft och våldsamhet. Om man inte kan eller vill interagera med<br />
andra människor på förnuftig väg, då återstår endast att betvinga dem sin vilja. Det kan man i och för sig<br />
göra utan att använda fysiskt våld. Man lämnar sig alternativet att manipulera och ljuga för sin omgivning,<br />
eller uppträda hotfullt i icke-fysisk mening. Naturligtvis är det också vanligare att folk är falska, än att de<br />
är fysiskt våldsamma. (Jag har i debatter observerat en generell tendens till verbalt våld bland förespråkare<br />
av fysiskt våld, och det synes ju rimligt mot bakgrund av det ovan sagda.) Lögnaktighet och psykologiska<br />
konstgrepp är ofta mer effektiva i långa loppet, och man riskerar inga fängelsestraff över det. Att man behandlar<br />
andra orätt bekymrar man sig föga om, för hade man behandlat dem rätt, då hade man inte fått sin<br />
vilja igenom. Det föresvävar inte lögnaren att hans mål kanske är irrationella, och inte bara i en fackligt<br />
filosofisk betydelse, utan också i den mening att hans mål inte kommer tjäna hans liv såsom han trott.<br />
Lögnaren ser världen som en illvillig plats, där den enes bröd måste innebära den andres död; där det finns<br />
en konflikt mellan människor oavsett hur rationella de är. Allt man kan hoppas på är att kunna roffa åt sig<br />
en del av kakan. Att styra folk så att de gör som man vill, knycka deras pengar eller spruta sin säd i ett ovilligt<br />
sköte.<br />
Jag drar förstås saken till dess spets här. Jag beskriver lögnaren som gjort det till sin sak här i världen att<br />
ljuga, inte den som enstaka gånger undslipper sig en liten lögn. Men vad som är helt och hållet sant för<br />
Lögnaren med stort L, måste också till del vara sant för den lille lögnaren. Om man inte kan uppnå sina<br />
målsättningar genom ärlighet och förnuft, genom att vägra att ”förfalska verkligheten”, bör man fundera<br />
på att byta ut dem mot andra. Stick i stäv mot lögnarens förmenta övertygelse blir man inte lycklig av<br />
falskhet, även när man är falsk i syfte att få mer pengar, ett bättre jobb, en nyare bil eller en snyggare kvinna.<br />
Man vet med sig att man ljuger, och därför vet man också att man inte förtjänat något av detta, givet att<br />
det ens vore värt att ha under andra omständigheter. För att vara lycklig i någon meningsfull bemärkelse<br />
behöver man ha en psykologisk grundtrygghet i sig själv. Man behöver veta att man trots allt är en bra<br />
människa, som uppträder hyggligt och gjort sig förtjänt av respekt – av andras men framför allt sin egen.<br />
Lyckan blir omöjlig när man innerst inne vet med sig att man är en lort; trots att lögnaren brukar ses som<br />
egoismens arketyp är han i allt väsentligt och som egoist betraktad misslyckad. Genom att tillbakavisa förnuftiga<br />
mål och metoder har han också, utan att inse det, tillbakavisat sina egna högsta värden.<br />
På samma sätt är det förstås med fysiskt våld. Man kan råna någon för att få tag på pengar, och man kan<br />
våldta någon för att få ett samlag ”till stånd”. Men vilket värde har egentligen en stulen plånbok eller<br />
påtvingat sex? Nog för att man kan köpa samma saker för stulna pengar som för ärligt tjänade, men saker<br />
gör en inte lycklig i sig. När man saknar den där psykologiska grundtryggheten i sig själv blir en plasmateve<br />
eller en ny dator en klen tröst; i själva verket en förströelse: ett tillfälligt sätt att glömma bort vilken dålig<br />
ursäkt till människa man är. Och vilken njutning består i ett påtvingat samlag, när man är fullt medveten<br />
om att den andre inte vill och kämpar emot? I alla fall ingen som leder till reell lycka. (Man kan förstås vara<br />
så korrupt eller psykiskt sjuk att man inte ens undermedvetet begriper att man gör fel – men då är man<br />
också av samma skäl oförmögen till den lycka som är möjlig för en rättskaffens människa.) Att begå vålds-<br />
8
ott för våldets egen skull är en tredje eventualitet, där vägran till förnuft kanske är som mest påtaglig.<br />
<strong>Här</strong> vill man ju inte ens uppnå ett mål som under andra omständigheter kunde vara lovvärt. Man är helt<br />
och hållet inställd på destruktion, inte som ett medel för ett mål utan som målet i sig. Det är inte bara att<br />
välja en annan väg än förnuftets – det är att spotta beleende i dess riktning.<br />
Att göra bruk av sitt förnuft inbegriper: att inte medvetet förfalska sanningen, och att inte substituera frivilliga<br />
samspel för betvingade. Men hur ofta försvaras en i strikt mening förnuftig utgångspunkt inom sociala<br />
relationer (eller över huvud taget)? Jo, i och för sig. Rätt ofta får man anta, eftersom de flesta av oss inte är<br />
storljugare eller våldsmän. Men hur ofta är försvaret uttryckligt och väl genomtänkt i moralfilosofiska<br />
sammanhang? Nästan aldrig som det verkar. Historiens främsta moralläror kommer från det religiösa, och<br />
det religiösa är till sin natur oförnuftigt. Dessutom går det religiösa budskapet oftast tvärt emot vad jag<br />
skrivit ovan; det menar i regel att våra jordeliv är till för att offras och försakas, med tomma löften om ett<br />
rikt efterliv som morot. <strong>Här</strong> på jorden skall vi lida och lyda under Gud ty Han är Godheten, även när han<br />
tillgriper måttlösa våldsmetoder i form av dödsänglar och syndafloder o.s.v. Att försvara samspel baserade<br />
på förnuft är oförenligt med att knäböja inför en illasinnad intergalaktisk diktator, oaktat det att han är en<br />
fantasiskapelse. Så vad finns det för alternativ till den apokryfiska religiösa moralen? Finns det kanske en<br />
sekulär moral att tillgå som inte förkunnas av koryféer i liturgiska kläder, utan som har att göra med världen<br />
och våra liv i den här och nu?<br />
Jodå, det finns förstås många utomkyrkliga etiska läror, men de baseras ytterst sällan på förnuftighet. Snarare<br />
propagerar de i allmänhet för emotivism och nihilism, om inte till begreppen så i sak. De lär oss att<br />
värden bara är uttryck för känslor. Om jag säger att det är fel att råna och våldta uttrycker jag i själva verket<br />
bara en känslomässig indignation, och mitt känsloliv är ju inte mer sant eller falskt än någon annans.<br />
Om det känns rätt att knivhugga folk på öppen gata för att sno deras pengar, då kan inte du eller jag komma<br />
och påstå att det ändå skulle vara fel! (Visserligen är det inte många som känner positivt inför dylika<br />
våldsbrott, men att det finns de som gör det får vi inte blunda för.) Har man något förnuftigt att invända har<br />
man inget alls, eller det speglar i alla fall en dominerande trend inom den moderna filosofin. (Kunskap är i<br />
sig något misshagligt enligt många filosofer; förborgad i åskådningsformer enligt Kant, förpassad till intuitioner<br />
enligt Bergson – och ändå var Bergsons intuitionism en reaktion mot Kant och ett försök till att återupprätta<br />
försvaret för ”absolut” kunskap.) Nu utgör inte den här korta texten ett försök till att leda förnuftets<br />
giltighet, och behovet av en förnuftig moral, i bevis. Men jag tror den kan vara matnyttig för den som<br />
redan fått sig objektivismen till livs, och som vet med vilken bakgrund jag skriver. Till sist vill jag återge ett<br />
par rader av Per-Olof Samuelsson från 1980-talet:<br />
Det är denna filosofi [nihilismen] som har dominerat våra universitet de senaste 50 åren eller mer. Idéer<br />
tar sin tid att färdas från elfenbenstornen ned på gatorna. Men förr eller senare måste abstrakt teori få<br />
konkreta resultat – teoretisk ”värdenihilism” måste bli till praktisk ”värdedestruktivism”.<br />
Om dagens ungdom får sig denna moral till livs – att alla värden är chimärer och att allt som räknas är<br />
blinda känslor – vad annat än blind förstörelse kan man vänta sig av den? De ser något som är av värde –<br />
det må vara ett skyltfönster, ett konstverk, en medmänniska – och allt de fått lära sig är att värdet är en<br />
chimär. De ”vet” att deras eget blinda hat är lika mycket eller lika lite värt som andras blinda kärlek,<br />
blinda beundran, blinda strävan att skapa det som lika gärna kan förstöras. 1<br />
Låt oss hoppas på en förnuftigare och mindre nihilistisk framtid.<br />
1 http://www.nattvakt.com/online/finrum/a22kristendom.htm<br />
9
Om ett karaktärsmord (gärningsmännen ännu på fri fot) – Januari 26<br />
Tänk om jag skulle säga att Sokrates var en idiot därför att han var så ful. Eller om jag sade att Hume inte<br />
bör tas på allvar, därför att han var en tjockis. Ponera att jag ville avfärda Kants idéer som löjliga, för att<br />
han ”bara satt vid sitt skrivbord utan att se något av världen” (i stort sett lämnade han aldrig Königsberg<br />
under hela sitt 79-åriga liv). Anta att jag sade att vi inte behöver bry oss om Wittgenstein, för som alla vet<br />
var han ju våldsam och hotade oliktänkande med eldgafflar. Och att Kierkegaard bara var en emotionell<br />
lipsill, oförmögen att ta tag i sitt liv. Att Russell var en gubbjävel för att han rökte pipa, att Sartre var ett<br />
patetiskt mobboffer (han blev mobbad under sin skoltid), och att Foucault gillade att knarka (han provade<br />
LSD vid ett tillfälle och tyckte om det). Vad skulle ni tänka om jag, eller för den del någon annan, kritiserade<br />
sagda filosofer så osakligt och på så lösa boliner? Das kann man sich fragen.<br />
Men nu går jag händelserna i förväg.<br />
Jag kom i kontakt med Ayn Rands skriverier för snart tio år sedan. Jag skulle beställa lite böcker och råkade<br />
få syn på Lovsång som verkade intressant och var billig, så den fick följa med i paketet som ett slags bilaga.<br />
Författarinnans namn hade jag väl hört någon gång, men jag kände inte närmare till henne och tänkte inte<br />
mer på saken. Blev jag på något sätt automatiskt ”frälst” när jag väl läst berättelsen, där huvudpersonen<br />
Jämlikhet 7-2521 lämnar sitt despotiska samhälle för att till slut döpa om sig själv till Prometheus (som ju<br />
enligt mytologin försåg människan med gudarnas eld)? Förvisso inte. Jag gillade boken, men det var allt.<br />
Några år senare skulle jag dock betrakta mig själv som objektivist, efter att ha läst Urkällan, Och världen<br />
skälvde, och ett par av de fackfilosofiska bokverken. Vad Rand skrev verkade huvudsakligen mycket vettigt,<br />
och vad jag samtidigt läste av andra filosofer förstärkte intrycket. När jag väl slog ihop pärmarna till<br />
Själviskhetens dygd – alltså i början av år 2004 – bestämde jag mig efter en tids övervägande. Ja, inte för att<br />
Ayn Rand var ofelbar och alltid hade rätt förstås. Men för att jag i huvudsak höll med om vad jag läst, och<br />
att jag därför kunde betrakta mig som en objektivist.<br />
Tre år senare drog jag igång min blogg, och jag har stuckit ut hakan för Ayn Rands idéer ända sedan dess –<br />
till på köpet under eget namn. Nu kanske läsaren har följt mitt författeri ett tag, och kanske läser han också<br />
vad andra objektivister har att säga. Kanske tycker han också att vi objektivister brukar vara lite för defensiva<br />
mot kritik, och alltför snara att i varje händelse ta Rand i försvar. Och visst, det kan jag ibland ha förståelse<br />
för. Men då vill jag samtidigt att läsaren skall förstå min belägenhet, som för övrigt delas av alla objektivister.<br />
För saken är den att det knappast finns något som är så otacksamt som att låta sin filosofiska<br />
hemvist i objektivismen bli allmänt känd. Jag tror inte ens att läsaren kan föreställa sig hur otroligt mycket<br />
skit man blir pådyvlad och tvingas utstå, när man en gång yppat sin sympati med Rands idéer. Om han<br />
t.ex. tänker att jag nu låter som en gnällmåns och att jag gör mig till martyr, är det inget mindre än underpant<br />
för att jag har rätt. Ingen anständig mänska, alltså en mänska som fäster vikt vid ärlighet och saklighet,<br />
skulle nämligen, om han var införstådd med hela situationen, kunna annat än nicka beklagande åt<br />
mina ord.<br />
Jag skall försöka ge läsaren en bild av hur det står till, men tänk på att en ordknapp förklaring inte gör<br />
verkligheten full rättvisa. Rands blotta namn attraherar skadelystna personer. Säg att du skapar en tråd om<br />
objektivismen i ett allmänt forum. Inom tio inlägg kommer den i allmänhet fyllas av personangrepp och<br />
smutskastning, såvida den inte redan skapats av någon annan för just det syftet. Man kommer påpeka att<br />
Rand var ful, att hon rökte (var en ”kedjerökande kärring”), och att hon var avskyvärd som person. Man<br />
kommer förklara att det bara är fjortisar som läser Rand, ni vet, sådana där naiva småpojkar som sitter på<br />
rummet och runkar sönder sitt intellekt. Man hastar att förklara hur himmelsskriande illa hon skrev, och<br />
lägger till att de som tar hennes idéer på allvar, hur man nu kan göra det, är hjärntvättade sekterister. Det<br />
finns ingen lögn som är för gemen för att uttalas, ens sådana som utgör förtal och är brottsliga enligt<br />
svensk lag (se t.ex. den här tre år gamla artikeln av Britta Svensson, där Rand anklagas för att ha begått<br />
våldtäkt på Nathaniel Branden). 1 Sådan här verbal pugilism är vardagsmat för objektivister, och diskuterar<br />
man inte i allmänna forum, då blir man upphittad genom sin blogg, sin e-post eller vad man nu har för<br />
kontaktmöjligheter.<br />
1 http://www.expressen.se/kronikorer/brittasvensson/1.713204<br />
10
Som sagt skrapar det här på ytan, men ett par exempel är bättre än inga alls. (Att upprätta en fullständig<br />
katalog över alla lögner och stickord skulle ta för mycket av min tid i anspråk, och jag vill ju inte reta läsarens<br />
kräkreflexer i onödan.) Poängen bör väl framgå ändå. Uttrycker man sympatier med objektivismen<br />
blir man sedd som en spottkopp, och sådana existerar bara för att man skall kunna spotta i dem. Vad för<br />
ursäkt eller förnuftigt argument behöver man ha för att spotta i en spottkopp? Att man känner för det är<br />
skäl nog. Medan Rands karaktärsmördare kan vara gränslöst oärliga i syfte att göra ned objektivismen, är<br />
de ofta ärliga i sina avsikter. Inte sällan medger de att de är mobbare, och att de anser att somliga helt enkelt<br />
förtjänar att mobbas, t.ex. för att de är fula eller röker tobak eller något tredje lika legitimt skäl (som att<br />
Rand använde hårda ord ibland). Men försöker man mota Olle i grind har man begått ett felsteg. Då blir<br />
man bemött med falsk oskuld, som om man inte kunde ta emot lite kritik och bara försvarar Rand helt<br />
dogmatiskt, oavsett om hon hade rätt eller fel. Ja, det vill säga, som om hennes utseende eller rökvanor<br />
eller vardagliga språkbruk hade något att göra med hur sanna eller falska hennes idéer är. För idéerna diskuteras<br />
nära nog aldrig.<br />
Många häcklare är förstås mer subtila för att enklare kunna ta på sig rollen som oskyldig lammunge, men<br />
sådan falskhet är nästan ännu värre än den uttryckliga som bör vara uppenbar för var och en. Exempel:<br />
nyligen skapade någon en tråd om Rand, och det första han skrev var att ”den äkta debattören skall älska<br />
sin motdebattör”, och att man inte skulle ”håna eller kränka någons självkänsla”. Han fortsatte dock skriva<br />
att Rand i sina romaner ”skickar lönnmördare” till hans föräldrar, att hon ”planerar att kastrera” hans favoritförfattare,<br />
att hon ”vill skära upp” hans favoritfilosofer, att hon ”vill förinta” hans värld. För Rands<br />
idéer är ”idéer som vill döda oss”, t.ex. som de hos Adolf Hitler, Charles Manson, Ted Bundy och Ulrike<br />
Meinhof. Ja, du läste rätt. Så skrev han faktiskt. Om du kräktes över ditt tangentbord ber jag om ursäkt;<br />
kanske borde jag ha förvarnat dig. Men nota bene att det här inte var någon isolerad företeelse. Det är så här<br />
det brukar låta. Och eftersom han börjar med att säga att läsaren skall älska sin motdebattör, och att man<br />
inte bör håna eller kränka, kommer han undan med sitt hat och sitt hån och sina kränkningar. Den som mot<br />
förmodan påpekar att det är hatiskt och kränkande, han avpolletteras som en barnrumpa som ”tar åt sig”<br />
för mycket.<br />
”Men”, frågar läsaren kanske, ”nog blev väl ändå den där trådskaparen åthutad av de andra på forumet?”<br />
Nej, käre läsare, det blev han som vanligt inte. Istället var någon snabb med att påpeka hur smart Ted Kaczynski<br />
(mer känd som Unabombaren) är, för han kan till skillnad från Rand ”resonera om saker”. Förvisso<br />
ett resonemang där den andre blir söndersprängd, men ändock. Efter det kom en antisemit och förklarade<br />
att objektivismen är en judisk konspiration. Sedan orkade jag inte läsa mer.<br />
(För fler exempel kan man läsa Holmgren får svar på tal.) 1<br />
Vad beror det på, att blotta namnet Rand blivit en spottkopp som får saliven att rinna på motståndare av<br />
beskrivna typ? Är det en pavlovsk betingning? Nej, det förstås. Rands idéer ställer många allmänt vedertagna<br />
uppfattningar på huvudet. Jag tror att hennes moralsyn är det mest konturskarpa i det här avseendet,<br />
och hur hon skildrar den i sina romaner. Det är möjligt att belackarna, när de läser Rand, om de läst<br />
Rand, medvetet eller undermedvetet känner igen sig själva i hennes skurkar. Inget kan göra riktigt lika ont,<br />
för ingen har någonsin kastat en lika bjärt som otvetydig förkastelsedom över altruismen och den irrationella<br />
egoismen. Hon säger: en moralisk individ är en individ som svär vid sitt liv och vid sin kärlek till det,<br />
att alltid leva för sin egen skull och aldrig kräva att någon annan skall leva för hans. Många tycker att det<br />
låter ganska hemskt, och det får man förstås tycka om man vill. Men att döma av Rands kritiker, så kallade,<br />
är de som regel snarare än undantag totala motsatser till den moralläran. Om man fäster sådant värde vid<br />
sitt eget liv och väl, då drar man inte ut på korståg mot en filosofi bara för att fylla upp latriner, och för att<br />
hänga spetälskebjällror om andras halsar. Kom ihåg scenen i Urkällan, där skurken Ellsworth Toohey får<br />
tillfälle att gå upp till Howard Roark och fråga vad han tänker om honom. Och Roarks svar: ”Jag tänker<br />
inte på dig.”<br />
1 http://www.equil.net/?p=864<br />
11
Det här är förstås bara en kvalificerad gissning från min sida. Men om det stämmer kan det också förklara<br />
en annan sak, nämligen varför man alltid skall jämra sig över Rands skrivsätt, men sällan kan (eller vill)<br />
analysera de filosofiska resonemang som inte blir klara i romanerna. När man läst Och världen skälvde går<br />
det ju an att kverulera om hur hjältarna framställs som vackra, eller att Galts tal är kolossalt långtråkigt,<br />
men att uttala sig om t.ex. Rands syn på begreppsbildning blir svårare.<br />
Apropå Galts tal förresten. Ulysses, den klassiska romanen av James Joyce, avslutas med en lång inre monolog<br />
utan några som helst skiljetecken. Det finns till och med handböcker i hur den textmassan skall läsas –<br />
men jag ser inga ständiga korståg och hatkampanjer mot James Joyce. Likväl mot Rand.<br />
Gör den här texten göra någon skillnad? Nej. Den kommer bemötas med samma hån och persiflage som<br />
vanligt, ifall den ens blir läst av ifrågavarande personer. Det är inte möjligt att tala förstånd med de som<br />
valt att avlysa förståndet. Allt man kan är att försöka undvika att ha med dem att göra. Jag avslutar det här<br />
med samma ord som jag avslutade ovan nämnda text till Holmgren med: ”Det är möjligt att de som har<br />
något konstruktivt att säga undviker trådar av det här slaget, vilket förstås är begripligt och helt i sin ordning…<br />
Man bör ändå göra sin röst hörd på andra sätt, kanske inte varje gång någon vräker ur sig elakheter,<br />
men då och då, för att inte bli en passiv åskådare. Ibland får man, istället för att fly, erbjuda verbal aggression<br />
lite intellektuellt självförsvar.”<br />
(Se även avdelningen ”Frihet från att ta Ayn Rand” i försvar på Nattväktaren.) 1<br />
Intelligentsian kommenterar<br />
Knappt hade jag publicerat det här inlägget förrän en gammal nätmobbare skrev:<br />
Att du bara orkar <strong>Henrik</strong>, klart folk inte ska få säga emot dig, du är ju Guds gåva till mänskligheten. ;) Du<br />
får gärna berätta för oss hur fel vi har :) vi berättar ju hur fel du har, de ska vara rättvist, fast rättvisa är ju<br />
subjektiv ja :) även för objektivister :D<br />
Jag antar att det utgör ett slags quod erat demonstrandum. I alla fall med avseende på att dylika avskum inte<br />
förnekar sig, och att min text inte väckte deras avlysta förstånd.<br />
1 http://www.nattvakt.com/online/forsvar/forsvar.htm<br />
12
Sex punkter om anarkism – Februari 04<br />
Vad som följer är några reflektioner kring sex påståenden som ofta fälls av anarkister i en eller annan betydelse<br />
av ordet. Det är rena detaljfrågor, men den vidare grunden för liberalism tycker jag mig redan ha lagt<br />
klart förut.<br />
Punkt ett: Tänk på att det är staten som stått för alla större krig och massmord genom historien! Jo, det<br />
stämmer i och för sig, men det är ju skillnad på stat och stat. Fråga dig hellre vilket slags stater som stått för<br />
krig och massmord. Förr var det i allmänhet enväldiga monarkier, och från 1900-talet är det i allmänhet<br />
socialistiska regimer eller muslimska teokratier. (De kan förstås vara enväldiga, de också.) Sant är i alla fall<br />
att ju mer liberal staten är, desto mindre benägen är den att inleda krig, och desto färre betraktas som kanonföda.<br />
En helgjutet liberal stat är en stat som inte inleder några krig alls, och som inte mördar en endaste<br />
stackare. Så att bunta ihop en sådan stat med historiens många förtryckarstater kan väl bara betraktas som<br />
ett slags guilt by association. Att avfärda en liberal ordning på de här grunderna vore som att vägra äta ett<br />
färskt äpple, bara för att alla andra i skålen är hel- eller halvruttna. Att döma ut A för något som B gjort sig<br />
skyldig till är orättvist; en liberal stat kan inte apropå dylika brott jämställas med, eller göras medskyldig<br />
till, exempelvis Kina, Sovjetunionen, Nazityskland, Iran eller Nordkorea. Så visst! Det har oftast varit stater<br />
som fått ta på sig skulden för krig och massmord här i världen. Men ingalunda några liberala.<br />
Punkt två: Tänk på att det inte är särskilt liberalt om poliser har fler rättigheter än alla andra! Nå – förvisso<br />
inte! Men varför i all sin dar skulle de ha det? Man får inte blanda ihop rättigheter och yrkesuppgifter. En<br />
lokförare får inte utge sig för att vara polis och försöka utföra polisiära uppgifter; en polis får inte heller<br />
utge sig för att vara lokförare och försöka utföra lokförarens uppgifter. Att man inte får ta över ens annans<br />
yrke hur som helst är knappast särskilt märkligt, och i en del fall (som med polisen och lokföraren) kan det<br />
bli rent livsfarligt. Så varför hävda att poliser har fler rättigheter än andra, bara för att de har till uppgift att<br />
upprätthålla lag och ordning? I så fall har även lokföraren fler rättigheter, och alla andra med honom, eftersom<br />
alla (eller i varje fall nästan alla) sköter saker och ting som det ankommer på just dem att sköta. En polis<br />
står inte över lagen och måste lyda den precis lika väl som någon annan. Gör han inte det kan han bli<br />
anhållen av andra poliser. Och åklagare kan bli anhållna på order av andra åklagare. Och domare kan bli<br />
dömda av andra domare, etc. etc. Det är helt och fullt en missuppfattning att poliser skulle ha fler rättigheter<br />
än andra, bara för att det är deras yrke att syssla med polisiära uppgifter.<br />
Punkt tre: Tänk på att krig inte lönar sig ekonomiskt! Jaha… så vad? För det första kan man undra hur det<br />
någonsin hindrat folk från att kriga, när kriga är vad de velat göra. Som jag tidigare sagt är förnuft och våld<br />
motsatser; mer konkret betyder det också att handel och krig är motsatser. Ekonomisk vinst är en hörnsten<br />
inom handel, men för krigsherrar är det bara ett möjligt ändamål bland många andra (som att utföra Guds<br />
vilja eller utverka sin hämnd eller uppnå ära och berömmelse). Metoder som bygger på våld spelar enligt<br />
andra regler än metoder som bygger på frivillighet. Pengar har inte samma betydelse för vad man kan utföra<br />
och vad man vill uppnå, om man lika gärna slår in skallen på någon som försöker övertala honom. För<br />
det andra är det inte helt sant att krig inte lönar sig ekonomiskt. Ett land som invaderar och erövrar ett annat<br />
kan gå med vinst, på samma sätt som en enskild rånare eller somaliska pirater kan gå med vinst. (Att<br />
det inte skapar värden, utan bara fördelar värden från A till B, är en annan sak.) Imperialism är naturligtvis<br />
behäftat med risktagande, det är ju ett spel på liv och död, men att det är möjligt att erövra länder och ta för<br />
sig av deras välstånd kan svårligen förnekas. Likaså är det möjligt att inleda krig av helt andra skäl än ekonomiska.<br />
Punkt fyra: Tänk på att det råder internationell anarki mellan alla stater! Nej, det gör det inte. I regel råder<br />
fred mellan stater, och vad innebär det? Det innebär bl.a. att var stat håller sig på sin del av kartan, utan att<br />
göra anspråk på den andres del. Om den ena staten mot förmodan gör ett sådant anspråk övergår freden i<br />
ett krigstillstånd. Och det är först här man kan tala om ”konkurrerande” rättsväsen: när de kämpar för sin<br />
existens inom ett och samma territorium. Än en gång är handel och våld motpoler. Sysslar man med handel<br />
måste man konkurrera med handel (erbjuda efterfrågade produkter till ett bra pris), och sysslar man<br />
med våld måste man ”konkurrera” med våld. Man kan använda våld för gott och för ont, men det är inte –<br />
kan inte vara – en tjänst att bjuda ut på marknaden som vilken som helst. Till skillnad från vad somliga<br />
13
ibland påstår finns heller inget ”mellanrum” mellan stater. Den ena tar vid där den andra upphör; att det<br />
skulle existera något slags anarki vid gränsen är felaktigt. (OK, jag har inte hört så många påstå att det<br />
skulle vara fallet, men det har hänt.) Fred är inte samma sak som anarki. Snarare tvärtom, ifall man lyfter<br />
blicken från de utopiska bokverken och betraktar verkligheten för en stund.<br />
Punkt fem: Tänk på att fallerade stater inte är detsamma som anarki! Nej, det är inte den anarki som utlovas<br />
i fina böcker av t.ex. Bakunin eller Rothbard (för att nämnda två namn från olika anarkistiska skolor). Men<br />
det är definitivt anarki såsom den ter sig i det verkliga livet. Staten misslyckas med att upprätthålla sitt<br />
våldsmonopol vilket gör möjligt för andra individer och organisationer att ta över det. Privata aktörer börjar<br />
då ”konkurrera” med varandra för att få en så stor del av kakan som möjligt, vilket präglas av – nej, är –<br />
våldsaktioner och bristande rättssäkerhet. Å andra sidan brukar väl objektivister hävda att människor är<br />
rationella, inte sant? Nej, de hävdar att varje människa kan vara rationell, om hon vill och försöker vara det.<br />
Det räcker med att någon promille av befolkningen ser initierande av våld som en legitim metod, för att de<br />
skall kunna göra livet surt för resten av landet. Olyckligtvis råder ingen brist på dessa promillen, och när<br />
rättsväsendet fallerar lämnas de fria (eller i varje fall mer fria) att utverka sin egen så kallade rättvisa, genom<br />
så kallad konkurrens. Visserligen är en fallerad stat fortfarande en stat, men konkurrensen om att få<br />
upprätta egna lagar att döma folk efter växer markant. Skulle den fallerade staten upplösas innebär det<br />
endast att landets främste ”konkurrent” tar över, och då är vi tillbaka med ett våldsmonopol igen.<br />
Punkt sex: Tänk på att även den mest liberala stat kan växa! Det här är faktiskt en riktigt klok invändning,<br />
även om den inte utgör ett argument för anarkism. Man bör alltid vara vaksam mot antiliberala tendenser,<br />
och protestera när man hittar dem. Vad som krävs är en konstitution som skyddar individens rättigheter,<br />
och som står över alla andra beslut. Nå, inte omöjliggör väl en sådan konstitution att staten expanderar<br />
utöver sina befogenheter? Naturligtvis inte. Därför är invändningen klok, och därför bör man vara på sin<br />
vakt mot dylik expansion. Men att en liberal stat kan förändras till en antiliberal stat är inget argument för<br />
anarkism, lika lite som anarkister överger sin politiska hemvist, när de inser att en stat kan bildas även där<br />
ingen redan finns. En relaterad fråga är vilket alternativ som vore värst: att staten växer eller att den vittrar<br />
bort. Jag skulle säga att det beror på vad den växer till. Om den växer till en modern välfärdsstat är det i och<br />
för sig beklagligt, men det är ändå möjligt att leva ett ganska gott liv i en sådan, t.ex. därför att rättssäkerheten<br />
i allmänhet är hög. Växer den till en totalitär monsterstat kan det förmodligen kvitta lika. Men att<br />
säga att staten bör vittra bort för att den annars riskerar att bli totalitär, är inte vettigare än att friska bröst<br />
bör operaras bort för att de annars riskerar att få cancer. (Tycker läsaren att kvinnobröst är mer intressanta<br />
än det här ämnet tänker jag inte klandra honom. Jag är rentav böjd att hålla med.)<br />
Efterskrift: Jag försöker naturligtvis inte ”omvända” någon anarkist. Givetvis har han hört alla dessa invändningar<br />
förut, och självklart är han övertygad om att jag alldeles har missuppfattat anarkismen. Men<br />
det är symptom på en kunskapsteoretisk infektion som kallas för rationalism. Denna infektion måste man<br />
tyvärr bota på egen hand, så det är inte nödvändigt att förklara för mig att den-eller-den anarkisten tar avstånd<br />
från det-eller-det skräckväldet. 1 En karta som visar vägen till Eldorado men som i själva verket leder<br />
en rakt utför ett stup är knappast korrekt. När kartan inte stämmer överens med verkligheten, är det verkligheten<br />
man måste rätta sig efter.<br />
1 Se gärna Carl Svanbergs uppsats: http://svanberg.wordpress.com/2008/07/08/rationalistiska-anarkister/<br />
14
Replikskifte på Christopher Hellströms blogg<br />
Till att börja med vill jag uttrycka min förvåning över att de här sex punkterna inte bara blev lästa av rätt<br />
många. De blev till och med livligt omdiskuterade på flera ställen. Bland andra en mutualist startade en hel<br />
tråd om saken på Flashback. 1 Där anklagar man mig för halmgubbar, och säger att man – enligt mig – bara<br />
skall få arbeta om staten först godkänt yrkesvalet. En mer seriös kritik skrev Christopher Hellström på sin<br />
blogg. Jag vill återge ett replikskifte därifrån, med förbehåll att Hellström senare tog ner sin blogg och<br />
övergav anarkismen för objektivism. Läsaren bör alltså ha i åtanke att Hellström inte längre förespråkar<br />
alla saker han skrivit nedan.<br />
OBS! Hellström har tagit ner sin blogg och är numera objektivist. Han förespråkar alltså inte längre den<br />
anarkism han i det här replikskiftet förfäktar.<br />
Per-Olof Samuelsson: Jag har hävdat att två eller flera skyddsbolag inom samma geografiska område<br />
måste leda till konflikter, och att dessa konflikter måste bli väpnade, eftersom det faktiskt<br />
handlar om bruket av tvång och/eller våld. Nu möts jag av försäkringen att det inte alls handlar<br />
om samma geografiska område, utan att varje skyddsbolag ska tänkas operera på sitt eget<br />
territorium.<br />
Men detta leder till en ny fråga: hur stora områden rör det sig om? Ett skyddsbolag för Sörmland<br />
och ett annat för Västmanland? Ett för Eskilstuna och ett annat för Strängnäs? Ett för Nyfors<br />
och ett annat för Fröslunda [stadsdelar i Eskilstuna]? Ett för min bostadsrättsförening i Nyfors<br />
och ett annat för <strong>Henrik</strong> <strong>Sundholm</strong>s hyresrätt i samma stadsdel?<br />
Om det sistnämnda, så finns det ett par gatstumpar <strong>Henrik</strong> måste passera, när han ska hem till<br />
mig (och jag till honom). Vilket av våra skyddsbolag har hand om gatorna? Jag kan inte se annat<br />
än att det måste uppstå gränskonflikter i detta scenario, och då är vi ju tillbaka till att det är<br />
kamp om ett territorium.<br />
(Scenariot är kanske inte realistiskt, men jag ville ställa saken på sin spets. Och är det jag eller<br />
anarkokapitalismen som är orealistisk här?)<br />
Christopher Hellström: Ett skyddsbolag (hädanefter kallat för PDA, vilket är en akronym för Private Defense<br />
Agency) är ju anlitat för att skydda just din egendom, din och ingen annans, så de har ju en avtalsrättslig<br />
anknytning till just din egendom (dvs. deras specifika skyddsobjekt). Då man talar om en PDA:s<br />
”territorium” syftar man enkom på det område som de enligt avtal har i uppgift att skydda och verka<br />
inom.<br />
”Men detta leder till en ny fråga: hur stora områden rör det sig om?” I sig har denna fråga ingen direkt<br />
relevans. Det är helt upp till en egendomsägare om denne vill hyra in ett skydd, eller på annat vis vill försäkra<br />
sin egendom, och i sådana fall har egendomens storlek inte avgörande betydelse. Det finns inga<br />
egentliga hinder för en individ, med ett tämligen litet hus, att ingå ett skyddsavtal. Det finns inte heller<br />
något hinder för att ett företag skulle kunna vara den enda som tillhandahåller skyddstjänster för ett område<br />
stort som Stockholm.<br />
”Vilket av våra skyddsbolag har hand om gatorna? Jag kan inte se annat än att det måste uppstå gränskonflikter<br />
i detta scenario, och då är vi ju tillbaka till att det är kamp om ett territorium.” Det finns inget<br />
som säger att just någon av era företag skulle sköta säkerheten för gator och torg. Det kan mycket väl<br />
tänkas röra sig om ett tredje företag. En person, eller ett företag kanske äger en hel stads yta, och det är<br />
fullt möjligt att endast ett företag tillhandahåller säkerheten där.<br />
Per-Olof Samuelsson: Jag har betonat att en nattväktarstat inte kan ha andra rättigheter eller befogenheter<br />
än de som delegerats till dem av oss enskilda medborgare – och att den rättighet vi de-<br />
1 https://www.flashback.org/t1121012<br />
15
legerar är rätten till självförsvar och vedergällning (bestraffning). Ingen har rätt att initiera<br />
tvång, och därför finns det heller ingen sådan rätt att delegera till någon. Ändå möts jag ideligen<br />
av påståendet att en nattväktarstats monopol är ett monopol på angreppsvåld. Jag har alltid betraktat<br />
detta som intellektuellt ohederligt, eftersom det helt grundlöst sätter likhetstecken mellan<br />
”nattväktarstat” och ”förtryckarstat”.<br />
Men nu kan det ju hända att polisen arresterar någon som senare visar sig vara oskyldig, eller<br />
gör razzia hos någon oskyldig, eller i värsta fall rentav dömer någon oskyldig. Men det beror på<br />
att ingen polis (eller människa) kan vara allvetande och ofelbar, så misstag är alltid möjliga,<br />
t.o.m. om vi hade en ”perfekt nattväktarstat”.<br />
Att det här är ett problem tänker jag inte blunda för. Men saken är ju den att samma problem<br />
skulle existera i ett anarkokapitalistiskt system med privata skyddsbolag. Om nattväktarstaten<br />
inte kan lösa problemet, kan inte heller anarkokapitalismen göra det.<br />
Christopher Hellström: Nej, ingen har rätt att initiera våld, det håller jag till fullo med om. Vidare är jag<br />
enig med dig att ingen kan delegera en ”rätt” som de själva saknar.<br />
En grupp individer, som vid något tillfälle känner att de vill åtnjuta ett organiserat försvar etc., har full<br />
rätt att delegera sin rätt till självförsvar till en viss organisation. Denna organisation skulle ha till uppgift<br />
att ombesörja skyddet av dessa individers egendom, samt eventuellt lösa uppkomna dispyter dem emellan.<br />
Detta är i sig gott och väl. Det är fullständigt moraliskt, och inte det minsta märkligt. Om detta har<br />
jag inget ont att säga.<br />
Det som jag dock ställer mig frågande till är huruvida andra individer, än de som specifikt delegerat sina<br />
rättigheter, skulle vara bundna av de andras agerande. <strong>Här</strong> anser jag att svaret måste vara nekande. Detta<br />
följer ju givetvis av de individuella rättigheternas karaktär; de är ju per definition ”individuella” och det<br />
är endast den enskilda individen som har rätten att delegera sin rätt till självförsvar till annan.<br />
Så när en stat i dagsläget, en stat som jag inte valt att delegera min rätt till självförsvar till, hindrar mig<br />
från att vända mig till andra för beskydd, eller för att lösa judiciella dispyter (dvs. fritt delegera min rätt<br />
till självförsvar) så ser jag det som en kränkning av mina individuella rättigheter. Om jag inte delegerat<br />
min rätt till självförsvar så är det ju högst otillbörligt för någon att tvinga mig att nyttja just deras tjänster,<br />
eller för den delen hindra mig från att söka skydd annorstädes.<br />
”Ändå möts jag ideligen av påståendet att en nattväktarstats monopol är ett monopol på angreppsvåld. Jag<br />
har alltid betraktat detta som intellektuellt ohederligt, eftersom det helt grundlöst sätter likhetstecken<br />
mellan ’nattväktarstat’ och ’förtryckarstat’.” Jag har i alla fall inte påstått att det skulle röra sig om ett<br />
monopol på ”angreppsvåld”, vilket mitt ovan framförda resonemang borde göra klart. Det som jag vänder<br />
mig emot är statens tillskrivna rätt i dagsläget att hindra folk (som inte delegerat sin rätt till självförsvar<br />
till denne) från att finna skydd hos andra.<br />
Anarkokapitalismen är inte en garant för att fel inte kan begås. Människor som inte är allvetande under<br />
nattväktarstaten, skulle ju inte bli det under anarkokapitalismen (om så hade varit fallet hade det dock<br />
varit häftigt, och ett grymt bra argument för anarkokapitalismen!).<br />
Per-Olof Samuelsson: Så länge du talar om ”dagsläget” har jag knappast något att invända. I dagsläget<br />
kränker stater våra rättigheter på otaliga sätt. Men frågan är ju vad vi ska sträva efter som<br />
slutmål, ”nattväktarstat” eller ingen stat alls.<br />
Och om människor skulle bli allvetande och ofelbara under en nattväktarstat, vore det ju häftigt<br />
och ett grymt bra argument för nattväktarstaten! Men nu kan ju inte ens det bästa tänkbara<br />
samhällssystem garantera fullständig rationalitet hos alla människor.<br />
Christopher Hellström: Det är en del av frågan – ja. Den fråga som vi har för handen är egentligen rätten<br />
att delegera sin rätt till självförsvar. Du har tidigare sagt att individen inte behöver vara ”med” i nattväk-<br />
16
tarstaten, och att det föreligger en rätt till utträda (jag gissar att det innebär att man ”av-delegerar” sin<br />
rätt till självförsvar). Tillerkänner du denna individ rätten att delegera sin rätt till självförsvar till någon<br />
annan?<br />
Carl Jakobsson: Det kan nog vara värt att påpeka att valet inte står mellan nvs och ingen stat, utan mellan<br />
nvs och ak. ”Ingen stat” kan ju innebära en hel del saker som inte är ak och därför är inte det alternativet.<br />
Man skulle kunna säga att ett val som vi frihetsälskare ställer oss inför är frågan om vi skall skydda våra<br />
rättigheter med användning av en stat eller av ett polycentriskt lagsystem. Så uppställningen av alternativen<br />
ser, enligt min mening, ut så här:<br />
1) Nattväktarstat eller 2) Anarkokapitalism<br />
a) Ett monocentriskt lagsystem eller b) Ett polycentriskt lagsystem<br />
Christopher Hellström: Du har helt rätt Carl. ”Ingen stat” kan ju ha en helt annan innebörd än ett anarkokapitalistiskt<br />
samhälle, så det är nog klokt att man är tydlig med att man är för en speciell sorts samhällsorganisation<br />
(polycentrisk rättsordning), och inte enkom avsaknaden av en statsmakt.<br />
Vidare så innebär ju ett sådant tydliggörande att idén att anarkokapitalismen är för ett laglöst och kaotiskt<br />
samhälle direkt felaktig. Vi är för lagar och regler, och anser att en polycentrisk rättsordning kan<br />
uppnå detta, samt vara mer förenlig med våra individuella rättigheter.<br />
Per-Olof Samuelsson: Men varför kallas det i så fall ”anarkokapitalism”? ”Anarki” innebär väl just<br />
att det inte ska finnas någon stat? Och ”anarkokapitalism” borde väl innebära kapitalism utan<br />
stat?<br />
Terminologisk förvirring eller en verklig skillnad i sak?<br />
En fråga till: hur skulle ett polycentriskt lagsystem hantera våldsbrott?<br />
Carl Jakobsson: Det beror lite på vilket polycentriska system du tänker på. Det enda jag känner till ganska<br />
väl är det isländska systemet, medan jag bara läst några spridda kommentarer om det engelska systemet<br />
(innan och lite under danerna/vikingarna kom). I regel har systemen många likheter, men deras praktiska<br />
utförande skiljer sig lite åt.<br />
De viktiga detaljerna – som skiljer sig från vårt system – är att<br />
1) alla brott är mot en person, och inte mot mytiska ting som ”staten” eller ”samhället”<br />
2) rättegångsproceduren verkar arbeta för att rätta till skadan som orsakats brottsoffret, varpå det<br />
enda ”straffet” är skyldigheten att göra offret hel igen<br />
3) det är vanligt att man går med i (eller föds in i) olika grupper som fungerar som försäkring ifall<br />
man hamnar i rättstvister. Dels är det en försäkring för att få hjälp att få tag på brottslingar som attackerar<br />
en själv, men också för att hantera rättegångskostnader ifall man är funnen skyldig till<br />
något. Inom den här gruppen – vilket går från familj, släkt, klan och (vilket Ak går ut på) förening<br />
och företag – har man dessutom regler för hur man skall uppföra sig för att få hjälp ifrån andra, så<br />
att man får incitament att agera korrekt.<br />
4) rättegångsproceduren är också riktad mot att lösa konflikter och se till så att ordning råder i samhället/gruppen.<br />
För här sker ett ”möte” mellan två olika grupper, och kanske även, ordningar så<br />
slutsatsen måste vara godtagbar för större delen av de inom grupperna (annars skapar de nya<br />
grupper).<br />
5) lagar uppstår spontant. Det här kräver en längre förklaring som jag inte riktigt orkar mig på just<br />
nu.<br />
Så, rent praktiskt: säg att jag blir misshandlad. Jag går då till min familj/klan/förening och säger vad som<br />
hänt. Dessa hjälper mig då att föra fram min sak till den andres familj/klan/förening och visar att ett<br />
brott har skett. Visar det sig att jag har tillräckligt många bevis för min sak blir personen dömd och skyldig<br />
att ge mig pengar. Jag får pengar och den andra min förlåtelse (jag kommer inte kräva krig mot honom<br />
och ta honom som slav eller dylikt).<br />
17
Per-Olof Samuelsson: Hmmm… Det medeltida Island var ett samhälle som präglades av oupphörliga<br />
vendettor. Och dess ”utrikespolitik” (om man ska kalla den det) bestod i sjöröveri. Så jag<br />
har svårt att se det som ett ideal.<br />
Jag skrev en grej om detta 1987, och det slumpar sig så att den står i tur att läggas ut i min ”retrospektiva<br />
avdelning”. 1<br />
Carl Jakobsson: Det är inte vad jag har hört. Enligt historikern Jesse Byock (i Viking Age Iceland) så skall de<br />
vendettor som sagorna talar om ha varit få och begränsade.<br />
”Och dess ’utrikespolitik’ (om man ska kalla den det) bestod i sjöröveri.” Det tror jag inte stämmer heller,<br />
då de hade brist på båtar (fanns inte så många träd efter ett tag). Men, om vi för sakens skull skulle acceptera<br />
att det stämmer, så har Island för tiden ett bättre rykte än vad de danska och norska kungarna hade.<br />
”Så jag har svårt att se det som ett ideal.” Jag skrev inte heller att det var det. Jag tog det som ett exempel<br />
på hur ett polycentriskt system har fungerat och jag förnekar inte att det hade sina brister. Den stora frågan<br />
är om man hellre hade velat bo på Island eller i Norge under den tiden.<br />
Island-exemplet används som ett motexempel för de som tror att ett samhälle utan stat är omöjligt eller<br />
präglat av eviga konflikter.<br />
Per-Olof Samuelsson: OK, jag går efter de isländska sagornas vittnesbörd här. Men det kan för all<br />
del vara en felkälla, om man generaliserar från de våldsdåd som skildras där och tar dem som<br />
representativa för hela samhället.<br />
”Alla brott är mot en person, och inte mot mytiska ting som ’staten’ eller ’samhället’.” Javisst;<br />
brottsoffer är enskilda personer.<br />
Men stater är inte ”mytiska ting”. De finns ju verkligen. Och ett samhälle är inte heller något<br />
”mytiskt ting”, så länge vi med samhälle menar en ”summa av individer och relationer mellan<br />
individer”. Det är ”mytiskt” om man betraktar samhället som någon sorts entitet ”over and<br />
above” de enskilda individerna.<br />
Men detta var en utvikning. Brottsoffer är individer.<br />
”Rättegångsproceduren verkar arbeta för att rätta till skadan som orsakats brottsoffret, varpå<br />
det enda ’straffet’ är skyldigheten att göra offret hel igen.” Men brottslighet är faktiskt ett hot<br />
mot oss alla. Vi är alla potentiella brottsoffer, så länge det finns brottslingar. Så det är inte bara<br />
en fråga om att gottgöra brottsoffret, utan också om att skydda resten av oss från brottslighet.<br />
(I våra gamla landskapslagar utmättes böter för dråp. Jag finner det rätt märkligt.)<br />
Carl Jakobsson: Ja, stater och samhällen finns. Jag skulle ha kvalificerat mitt påstående att de är mytiska.<br />
Vad jag menar är att de är mytiska i sammanhanget; när jag begår ett brott som misshandel begår jag det<br />
mot en individ och inte mot staten eller gentemot samhället. Ett fåtal brott, som krig, kan ses som brott<br />
mot samhällen, såklart, men i alla andra fall är det bara fel.<br />
”Men brottslighet är faktiskt ett hot mot oss alla. Vi är alla potentiella brottsoffer, så länge det finns<br />
brottslingar. Så det är inte bara en fråga om att gottgöra brottsoffret, utan också om att skydda resten av<br />
oss från brottslighet.” Jag kan tolka din kommentar på två sätt. Det ena är att du menar att man i de polycentriska<br />
samhällena inte enbart tog ut pengar för att göra någon hel, utan även för att behålla ordningen<br />
i samhället (=få ner brottsnivån). Det kan jag hålla med om.<br />
1 Nattväktarstat eller anarkokapitalism: http://nattvakt.com/online/finrum/a30contra.htm<br />
18
Den andra tolkningen jag kan göra är att du menar att dessa samhällen gjorde fel, därför att de även borde<br />
ha bestraffats för att någon har brutit den allmänna freden, och då gör folk oroliga för brott. Just nu<br />
har jag inga bestämda åsikter om vad gäller ytterligare straff – förutom att jag tycker fängelsen är vidriga<br />
och oekonomiska – så jag kan inte direkt kommentera.<br />
Christopher Hellström: Termen [anarkokapitalism] i sig denoterar ett statslöst samhälle, vars ekonomiska<br />
system är kapitalistiskt (marknadsekonomiskt). I min mening så är termen ”anarko” i sammanhanget<br />
överflödig, då ett rent kapitalistiskt samhälle (i anarkokapitalistisk mening!) innefattar en fri marknad av<br />
alla de tjänster som staten i annat fall monopoliserat; ordet ”kapitalism” säger alltså allt.<br />
Så det man kan säga är att anarkokapitalismen inte enbart vill uppnå ett statslöst samhälle, utan en specifik<br />
sorts utformning av detta samhälle. Det finns ju otaliga utformningar av etatistiska samhällssystem<br />
(här menar jag etatistisk i bemärkelsen att man är för en stat, oavsett vilken sort); det existerar ju alltifrån<br />
teokratier och monarkier till republiker och demokratier, men ingen skulle ju våga påstå att ett förespråkande<br />
av en stat leder till att man måste omfamna just en sorts utformning av ett etatistiskt samhälle. Det<br />
finns med andra ord många varianter. Jag har ju själv ställt mig emot ett anarkokommunistiskt samhälle,<br />
både på den här bloggen, och annorstädes, så bara för att ett samhällssystem är anarkiskt så innebär inte<br />
det att jag stödjer det enbart på grund av detta.<br />
Dock så brukar jag själv sällan kalla mig för anarkokapitalist, bl.a. pga. de olika semantiska problem som<br />
tenderar att uppstå. Folk lägger extremt mycket innebörd i båda delarna av termen, och därför går det en<br />
halv debatt att förklara vad man menar med det. Jag brukar därför kalla mig för liberal – kort och gott.<br />
Anarkokapitalismen som idé vilar ju stadigt inom den liberala traditionen, så jag anser att valet av ordet<br />
”liberal” är passande.<br />
Per-Olof Samuelsson: Jag tror jag har gett svaret på din sista fråga, men tydligen accepterar du det<br />
inte.<br />
Hade vi en genuin nattväktarstat, skulle det bara vara dumt att inte delegera sin rätt till självförsvar<br />
och vedergällning till den. De som försöker skapa alternativ till en sådan nattväktarstat<br />
skulle bli utskrattade.<br />
Den som absolut inte vill delegera sin rätt ska förstås slippa. Han får bara ta konsekvensen att<br />
inte åtnjuta nattväktarstatens skydd. (Jag har en gång föreslagit att det borde tryckas upp blanketter<br />
för utträde, men jag tvivlar på att de blanketterna skulle utnyttjas.)<br />
Om det sedan ändå skulle uppstå privata skyddsbolag som konkurrerar med nattväktarstaten<br />
(och inte bara fungerar som komplement, så som privata vaktbolag idag fungerar som komplement<br />
till polismakten), då får vi problem.<br />
Men allt det här är ett spånande om vad som skulle kunna tänkas inträffa i en avlägsen framtid.<br />
Det verkliga problemet är om det är realistiskt att vi kan nå fram till en ”genuin nattväktarstat”,<br />
eller om det bara är en utopisk dröm. Där kan jag se en del problem torna upp sig.<br />
Carl Jakobsson: Om det är billigare med att anställa privata firmor ser jag inte riktigt varför man skulle bli<br />
utskrattad. Med tanke på hur attraktivt det var för privata företag i USA på 70-talet att gå från statliga<br />
domstolar till privata skiljedomstolar så verkar det tala för att det privata alternativet även skulle vara<br />
billigast när det gäller kriminell rätt.<br />
Christopher Hellström: Jag ställer mig högst tveksam till att de skulle bli utskrattade, men det skulle givetvis<br />
bero på den kontext som ligger för handen. Det finns flera anledningar till varför man skulle välja<br />
att inte delegera sin rätt till självförsvar till en viss specifik organisation; det kan röra sig om att det finns<br />
andra alternativ, som är billigare, erbjuder bättre skydd, eller som framstår som tryggare att ha att göra<br />
med. Om en annan organisation visar sig vara bättre så skulle det vara högst rationellt att byta. Vidare så<br />
bidrar möjligheten att byta (samt den faktiska möjligheten att bara begära ”utträde”) ökad press på befintliga<br />
organisationer att erbjuda bättre skydd, och till ett lägre pris.<br />
19
”Den som absolut inte vill delegera sin rätt ska förstås slippa. Han får bara ta konsekvensen att inte åtnjuta<br />
nattväktarstatens skydd.” <strong>Här</strong> är jag helt enig med dig. Det finns ingen anledning varför någon som<br />
inte betalar för skydd ska få åtnjuta skydd gratis. Huruvida folk skulle välja att säga upp skyddet de för<br />
stunden åtnjuter beror ju helt på omständigheterna. Om berörd organisation erbjuder ett bra skydd, och i<br />
allmänhet är måna om sina delegerades säkerhet etc. så finns det ingen anledning att begära utträde. Att<br />
”utträda” skulle i en sådan situation vara högst onödigt – för att inte säga irrationellt.<br />
”Om det sedan ändå skulle uppstå privata skyddsbolag som konkurrerar med nattväktarstaten (och inte<br />
bara fungerar som komplement, så som privata vaktbolag idag fungerar som komplement till polismakten),<br />
då får vi problem.” Inte nödvändigtvis. Skulle folk som begärt ”utträde” delegera sin rätt till självförsvar<br />
till någon annan, så skulle det ju inte vara underligare än då någon vid ett tidigare tillfälle delegerade<br />
sin rätt till självförsvar till din s.k. nattväktarstat. Det skulle röra sig om samma procedur, med<br />
samma nivå av legitimitet.<br />
Det skulle givetvis vara ett problem om en nyskapad organisation väljer att initiera våld gentemot någon,<br />
eller uppträder allmänt hotfullt. Då är det ju absolut tillfälle för befintliga skyddsorganisationer att sätta<br />
ner foten, och neutralisera det uppkomna hotet. Om detta finner du ingen invändning från min sida. Om<br />
en skyddsorganisation inte agerar då ett sådant hot uppkommer, så skulle den ju inte vara värdig sitt<br />
namn.<br />
”Det verkliga problemet är om det är realistiskt att vi kan nå fram till en ’genuin nattväktarstat’, eller om<br />
det bara är en utopisk dröm. Där kan jag se en del problem torna upp sig.” Som dagens samhälle ser ut så<br />
verkar ju en genuin nattväktarstat vara minst sagt avlägsen, men jag ser det dock som ett högst realistiskt<br />
mål, och inte blott som en flyktig dröm. Givetvis finns otaliga problem på vägen, men problem är till för<br />
att lösas. Ingen kan göra allt, men vi kan alla göra något. Inte sant? =)<br />
Per-Olof Samuelsson: Men sitter du inte som anarkokapitalist på två stolar, ifall du ser nattväktarstaten<br />
som ett realistiskt mål?<br />
Såvitt jag kan förstå är ”nattväktarstat” och ”anarkokapitalism” ömsesidigt uteslutande. Det<br />
förra betyder ”kapitalism skyddad av en begränsad statsmakt”, det senare ”kapitalism utan<br />
statsmakt alls”.<br />
Och om man ska gå efter Rothbards Anatomy of the State, som du länkade till, skulle en genuin<br />
nattväktarstat vara en helt omöjlig önskedröm, eftersom det s.a.s. ligger i statens natur att expandera<br />
utöver de befogenheter vi betraktar som legitima.<br />
Christopher Hellström: Att jag uppfattar den som ett realistiskt mål (dvs. att man kan uppnå en för stunden<br />
högst begränsad statsmakt) är väl knappast ett endorsement? Jag tycker att stater som är mindre frihetskränkande<br />
är bättre än andra stater. USA var ju som stat ca. 1800 relativt begränsad, och var då betydligt<br />
mer önskvärd i sin omfattning än var den var 30, 50, eller 100 år senare.<br />
Stater har en tendens att expandera, det har historien visat, men det gör ju inte nattväktarstaten, dvs. en<br />
starkt begränsad statsmakt, mindre önskvärd i förhållande till andra former av statsbildningar under den<br />
tid som den lyckas hållas relativt liten.<br />
Per automatik är en nattväktarstat och ett anarkokapitalistiskt samhälle, som du säger, ömsesidigt uteslutande.<br />
Har man en stat, så föreligger inte anarki – och tvärt om.<br />
Det som är värt att spekulera kring är dock huruvida din nattväktarstat är en stat, eller en ”stat”. Om den<br />
tillåter folk att ansluta, och utträda, samt tillåter folk att delegera sin rätt till självförsvar till andra så är ju<br />
den i det närmaste att liknas vid en anarkokapitalistisk PDA, och inte vid en stat.<br />
Anarkokapitalismens stora problem med staten är ju att den med hjälp av rättighetskränkande våld hindrar<br />
folk från att delegera sin rätt till självförsvar till andra, samt att den (i vanliga fall) tvingar folk att betala<br />
för dess ”tjänster”.<br />
20
Om objektivsternas nattväktarstat både saknar beskattningsrätt (dvs. avstår från att råna folk), och respekterar<br />
folks rätt att fritt delegera sin rätt till självförsvar (dvs. inte med tvång hindrar folk från att<br />
vända sig till andra för säkerhet och lösandet av judiciella dispyter) så är objektivismen anarkokapitalistisk.<br />
Om den däremot inskränker rätten till fri delegering så förespråkar den en kränkning av rättigheter.<br />
Per-Olof Samuelsson: Men då ställer sig ju frågan varför Ayn Rand själv var så helt emot idén om<br />
anarkokapitalism. (Jag menar inte att argumentera ”ad verecundiam”, men ändå.)<br />
Mitt eget bästa svar så här långt är att anarkokapitalism skulle vara en marginell fråga när vi väl<br />
fått en nattväktarstat. (Tjatig upprepning. Och dessutom är det lite kristallkuleskådande över<br />
det.)<br />
Jag har åtskilliga fler funderingar kring ämnet, men det är för tidigt att sätta dem på pränt.<br />
(Kanske senare i eftermiddag, kanske om fem år.)<br />
Ber ändå att få tacka för vänligt bemötande här i lejonens kula. ;-)<br />
Christopher Hellström: Jag vågar inte spekulera djupare kring varför Rand var så pass mycket emot anarkokapitalismen.<br />
Men om jag nu ska våga mig på en gissning så kan det ju ha att göra med hennes åsikt<br />
att det helt enkelt inte skulle funka – att hon helt enkelt ansåg att det förelåg oöverskådliga problem med<br />
en sådan samhällsmodell. Det var ju ganska uppenbart att hon trodde att ett sådant samhälle skulle leda<br />
till väpnade konflikter.<br />
Nu är ju jag personligen av den åsikten att hon hade fel, och att ett anarkokapitalistiskt samhälle inte<br />
nödvändigtvis skulle vara plågat av oupphörliga konflikter, men det får bli en diskussion för en annan<br />
dag.<br />
Varsågod! Du är välkommen åter. :-)<br />
21
Alternativmedicin: faror med oförnuft inom vården – Februari 10<br />
Inledningsvis en personlig anekdot.<br />
Under början av 90-talet fanns en liten butik i centrala Eskilstuna, där man bland annat sålde förädlade<br />
stenar och handmålat porslin. Namnet på butiken var en smula kuriöst, men rakt på sak och lätt att komma<br />
ihåg: ”Chinåbas sten och porslin.” Till en början gick det inte så bra för den här butiken, men efter något<br />
halvår vände det. Och efter ännu ett halvår gjorde man hyfsade vinster. Tiden var den rätta. Butiken höll<br />
en sorts lokalt oligopol, och efterfrågan var hög trots finanskrisen 1990-1994. Ändå skulle den oaktat dessa<br />
modesta framgångar snart gå i konkurs. Varför? Därför att nyandlig healing var på frammarsch. Inom kort<br />
hade efterfrågan på mineraler förtätats till att främst gälla t.ex. kristallpendlar, ametistdruser, massagestavar<br />
av bergkristall eller jaspis, ”magnetisk” hematit, och så vidare. En kund köpte till och med ett stort<br />
block av rosenkvarts att bada med; tydligen skulle det skydda mot ”negativa vibrationer”. Plötsligt var det<br />
alltså många som sålde sten, men nu var folk intresserade av stenar med energier eller kraftfält som kunde<br />
bota sjukdomar. Därför gick det som det gick med Chinåbas sten och porslin, som alltså var mina föräldrars<br />
butik om ni inte redan listat ut det. (Chinåba råkade vara namnet på familjens dalmatiner.) Sedan dess har<br />
jag upphört att förvånas över vilka dumheter folk kan tro på och sätta sin lit till.<br />
Är det inte synnerligen riskabelt att vara vidskeplig just när det gäller något så viktigt som ens egen hälsa?<br />
Att fatta medicinska beslut på grundval av irrationella idéer kan bokstavligt talat kosta en livet. Dessutom<br />
kan det kosta andra livet, om man gör det i egenskap av läkare, privat medicinsk rådgivare eller nyandlig<br />
bedragare. I de flesta fall leder det naturligtvis inte till dödliga tragedier, och vidskepligheten brukar känna<br />
sina gränser. Får man akut behov av riktig vård åker man i allmänhet till ett sjukhus, istället för att sätta sig<br />
i rosenkvartsbadet eller vad för bluffbehandling man nu må föredra. En verklig sjukdom kräver en verklig<br />
behandling, som är bevisat effektiv enligt randomiserade blindstudier. Det inser de allra flesta när det gäller<br />
något mer allvarligt än, säg, huvudvärk eller en stukad fotled – ofarliga tillstånd som blir bättre av sig<br />
själva. Att bada med rosenkvarts mot huvudvärk är riskfritt och man kan intala sig att badet var effektivt,<br />
eftersom värken ändå försvinner efterhand. Man begår med andra ord felslutet post hoc ergo propter hoc: att<br />
anta ett orsakssamband bara för att två händelser följde på varandra (i det här fallet att värken försvann<br />
efter badet, vilket inte bevisar att den försvann på grund av badet). Tyvärr betyder det inte att den så kallade<br />
alternativ”medicinen” alltid är ofarlig. Tvärtom finns många faror, och kanske till och med fler än folk i<br />
allmänhet inser.<br />
Förr hade man inte en evidensbaserad utgångspunkt inom medicinen. Blev man frisk av att kalla på läkare<br />
var det ren tur, för man kunde lika gärna bli sämre; återfick man sin hälsa var det i regel trots behandlingen,<br />
inte tack vare den. Till exempel användes länge kvicksilver och arsenik som läkemedel, och bland andra<br />
George Washington dog troligtvis en iatrogen död, orsakad av blodförlust på grund av åderlåtning. Det är<br />
inte särskilt märkligt att Voltaire skrev: ”Läkare kallar man dem som föreskriver mediciner de vet föga om<br />
för att bota sjukdomar de vet ännu mindre om hos mänskliga varelser de vet noll och intet om.” Det stämde<br />
ganska bra på 1700-talet. Lyckligtvis stämmer det inte alls idag, eftersom medicinen blivit en evidensbaserad<br />
vetenskap. Numera vet läkare mycket om mediciner, sjukdomar och kroppens funktioner. Däremot<br />
kan det ovan sagda, åtminstone i viss mån, fortfarande gälla för alternativ ”medicin”, som ju inte är evidensbaserad<br />
(hade den varit det, skulle den inte vara ”alternativ”). Att man måste lägga till ”åtminstone i<br />
viss mån” har en enkel förklaring: nu för tiden vet vi mer om vad som är och inte är hälsofarligt, och därför<br />
får man problem med lagen om man matar folk med kvicksilver eller arsenik m.m. Som sig bör. Det skall<br />
inte vara lagligt att göra människor sjukare eller rentav döda dem p.g.a. sin egen vidskepelse. Men vilka<br />
faror finns då med alternativa behandlingar?<br />
En av de kanske mest uppenbara farorna är faran för plånboken. För många är det här området en lukrativ<br />
möjlighet till bedrägeri, d.v.s. till att koka ihop en historia de inte ens själva tror på, för att lura pengarna av<br />
folk. De får behandlingen att framstå som en mirakelmedicin, som eftersom den egentligen botar inget kan<br />
sägas bota allt. De påpekar gärna att den har sina rötter i en uråldrig tradition, vilket ofta kan stämma, men<br />
som inte säger något alls om dess verkliga effekter (om några). Med tanke på hur skrockfull läkekonsten<br />
varit bör det snarare ligga behandlingen till last. De framhäver att den är ”naturlig”, vilket har en positiv<br />
22
anklang utan att egentligen betyda något av medicinsk relevans. Radium är exempelvis naturligt men inte<br />
för den skull bra för vår hälsa, medan pacemakers är artificiella, och är det. Dessutom saknar den alternativa<br />
behandlingen biverkningar! Detta kan vara sant eller falskt, men när det är sant beror det troligtvis på<br />
att den saknar verkningar över huvud taget. Det säger sig självt att en verksam behandling riskerar att ge<br />
upphov till mer eller mindre vanliga bieffekter. Det är en ofrånkomlig risk med att inverka på kroppens<br />
processer, liksom det finns en ofrånkomlig risk för armod med att besöka kvacksalvare. Det rör sig inte om<br />
några obetydliga summor, om läsaren trodde det. En bluffbehandling kan kosta tusentals kronor.<br />
Man bör inte heller förminska de medicinska faror som faktiskt existerar, oavsett hur ofarlig behandlingen<br />
är i sig. Till exempel riskerar man att personer inte söker upp den riktiga vård de kanske faktiskt behöver,<br />
därför att de litar blint på sitt homeopatiska vatten eller vad de nu köpt. Det betyder att en verklig sjukdom<br />
går obehandlad, vilket kan vara riktigt allvarligt beroende på vad för sjukdom det rör sig om. (På tft.se –<br />
TFT står för tankefältsterapi – står det att man kan bota bl.a. borrelia och reumatism; att inte söka riktig<br />
vård för sådana krämpor ser nog de flesta faran med.) Dessutom kan det hända att den alternativa behandlingen<br />
interagerar negativt med verklig medicin, om man äter sådan (dock ej homeopatiskt vatten eller<br />
TFT, eftersom det inte ens har några verkningar från första början). Det finns också alternativ ”medicin”<br />
som är skadlig i sig. Tarmrening gör till exempel ingen reell nytta, men riskerar att skada kroppens naturliga<br />
bakterieflora. Med akupunktur finns risk för infektion på grund av för dåligt steriliserade nålar, och det<br />
finns faktiskt folk som fått nålen rakt in i hjärtat och dött. Även kiropraktorer riskerar att göra mer skada<br />
än nytta, speciellt vid manipulation av nackkotorna, och alldeles i synnerhet om det gäller barn som inte<br />
har en färdigutvecklad ryggrad. Och så vidare. Många tänker att alternativ ”medicin” är dumt men åtminstone<br />
harmlöst, vilket tyvärr är att underskatta den. Och som vi skall se finns ännu fler risker.<br />
(Inom parentes en anekdot om homeopati. Som ni kanske vet behandlar homeopater olika tillstånd med<br />
rent vatten, i tron om att vattnet kan ”minnas” vad som en gång funnits i det. Betänk implikationerna om<br />
detta stämde. I så fall vore det omöjligt att över huvud taget rengöra vatten; vattnet skulle ”komma ihåg”<br />
alla giftiga ämnen och annat skadligt som fanns där före reningen. I praktiken måste det innebära döden<br />
för hela mänskligheten, eftersom rent vatten är livsnödvändigt för alla människor.) 1<br />
Minskat förtroende för sjukvården är också ett stort problem i många sammanhang. Det är något man ofta<br />
behöver ta hänsyn till. Att t.ex. ljuga för en patient om dennes hälsa kan i det enskilda fallet anses bra, för<br />
det skapar en placeboeffekt som hjälper kroppen att stå emot ett (för patienten ovetandes) mycket dåligt<br />
tillstånd. Men å andra sidan måste man kunna lita på vården, och på att läkarna spelar med öppna kort.<br />
Det gäller alltså att se till hela kontexten. Ingen patient är en isolerad ö. Sammaledes är det med den alternativa<br />
”medicinen”. Dess angrepp på evidensbaserad medicin skadar förtroendet för verklig sjukvård, som<br />
ofta utmålas som kemisk krigsföring planerad av utvalda lärda från sina elfenbenstorn. Så är det naturligtvis<br />
inte. Att man ser det som något slags skadlig krigsföring beror på att verklig medicin faktiskt har en<br />
effekt, ofta till skillnad från ”alternativen”. Vetenskapen är inte heller ett elitstyrt tyranni. Faktum är att vem<br />
som helst kan skriva om de medicinska läroböckerna, om han lyckas bevisa att en alternativ behandling<br />
har effekt under kontrollerade förhållanden. Istället för att göra det går man ut med nesligt klander av en<br />
typ vi känner igen från vilka religiösa samfund som helst: vetenskapen har inte alla svar, och det finns en<br />
annan väg som är mycket bättre. Att sådant skadar förtroendet för vården är ovedersägligt.<br />
Sist men inte minst finns risken att bluffmakare får sådant gehör att deras vantro drivs igenom med politiska<br />
beslut. Jag tror att det här är den allra största hälsorisken med alternativ ”medicin”. <strong>Här</strong> suddar man<br />
ut skiljelinjen mellan evidensbaserad medicin och vidskeplig, som om bägge hade samma legitimitet. Det<br />
leder till att allmänheten inte kan skilja mellan det som bevisligen fungerar och det som är humbug, vilket i<br />
sin tur leder till minskat förtroende för vården. Plötsligt fungerar den ju sämre, och en del av de politiskt<br />
framtvingade behandlingarna kan verka totalt orimliga. Tyvärr är det inte bara en teoretisk fara. Det är en<br />
praktiskt verklig hotbild, kanske framför allt rest av Miljöpartiet här i Sverige. Mp har drivit igenom amalgamforskning<br />
för miljoner, de har motionerat för elsanerade sjukhus, de har ljugit om att vaccinationer<br />
skulle vara kontroversiella inom vården, de har tagit ställning för antroposofi och biodynamisk odling, de<br />
1 En bekant chefssjuksköterska kommenterar: ”Stämmer bra, du har avrättat homepatins kardinaltes.”<br />
23
har JO-anmält myndigheter för att ha ”mörklagt” vetenskapliga fakta kring mikrovågsstrålning… etc. etc.<br />
ad nauseam. I Läkartidningen 40/2005 skrev Anding och Valtersson (bägge miljöpartister) om hur alternativ”medicinen”<br />
inte skall mätas med samma måttstock som etablerad medicin, eftersom det av någon anledning<br />
inte ansågs möjligt. Det viktiga ansågs vara att behandlingen har en gammal tradition, inte att den<br />
faktiskt fungerar. (Läs Jesper Jerkerts uppsats Miljöpartiet och vetenskapen för en större inblick i detta.) 1 Politiska<br />
hotbilder finns med andra ord, även om de sällan får särskilt stort genomslag. Och tur är väl det, får<br />
allas vårt väl.<br />
För att till slut ställa upp mina kritiska punkter i en överskådlig lista (som säkert kan utökas in extenso):<br />
1. Alternativa behandlingar är ofta mycket dyra, och som vi vet blir en dåre och hans pengar<br />
snart skilda åt. Man kan också bli lurad utan att vara en dåre.<br />
2. Har man påbörjat en bluffbehandling i god tro blir man mindre benägen att söka riktig vård<br />
om man behöver det. Man tror sig ju redan behandla tillståndet trots att man inte gör det.<br />
3. Eventuellt riskerar bluffmedicinen att interagera negativt med riktig medicin, om man äter<br />
någon, och om bluffmedicinen är sådan att den över huvud taget har en verkan i kroppen.<br />
4. Alternativ ”medicin” är inte alltid fullt så riskfri som man kanske vill tro. Det finns behandlingar<br />
som kan vara skadliga, och det bör man inte förneka.<br />
5. Ökad acceptans av medicinsk vidskeplighet leder på motsvarande sida till ett minskat förtroende<br />
för vården.<br />
6. Det allra främsta hotet är politiserad vidskepelse där gränsen mellan sant och falskt suddas ut,<br />
och där allmänheten luras att ta emot vård som saknar stöd i vetenskapliga resultat. Detta leder<br />
också till minskat förtroende för vården.<br />
Jag inser förstås att de alternativt sinnade som läser det här inte håller med. De säger förmodligen att de<br />
upplevt positiva effekter av metoderna, och att vetenskapen är vrång som inte tar hänsyn till dem. Om de<br />
upplever goda resultat så måste de finnas, eller hur? Ja, det tänker jag inte bestrida. Men de goda resultaten<br />
är placeboeffekter. Man känner sig bättre för att man förväntar sig att göra det – inte för att behandlingen i<br />
sig har uträttat något. Placeboeffekten får inte underskattas. Det är på grund av den som medicinska studier<br />
måste randomiseras och förblindas, annars uppnår man helt enkelt inte ett objektivt resultat. Detta betyder<br />
att man kan göra precis vad som helst för att må lika bra, bara det ger en jämförlig placeboeffekt. Man<br />
kan rulla sig i gyttja lika väl som betala för en dyr homeopatisk brygd, bara man tror att det skall göra nytta.<br />
Så vad är fel med det då? Man känner sig ju bättre, är inte det vad som är viktigt? Nej. Det viktiga är att<br />
faktiskt bli bättre – inte bara att känna sig bättre. Om det gäller en vardaglig krämpa i stil med huvudvärk<br />
gör det förstås ingen skillnad. Men om det gäller något allvarligt är välmåendet skenbart; att man mår bra<br />
för stunden är inte detsamma som att faktiskt vara frisk. Just därför är det så viktigt att medicin baseras på<br />
evidens, och att den har effekt utöver placebo.<br />
Skeptikern James Randi erbjuder sedan 1996 en miljon dollar till den som, under kontrollerade förhållanden,<br />
kan bevisa t.ex. att en alternativmedicinsk behandling ger önskad effekt. Det har gått fjorton år, och<br />
ingen har hittills inkasserat pengarna.<br />
Ett hyfsat förbannat additament<br />
Som jag skrev ovan är det vanligt att man försöker få alternativa behandlingar att framstå som rena mirakelmedel.<br />
En och samma ”medicin” sägs kunna bota allt från huvudvärk till fibromyalgi; från depression<br />
till schizofreni; från sorg till svartsjuka. Man tycker ändå att anständigheten bör känna vissa gränser, vilket<br />
den ju oftast gör. Det finns emellertid undantag. Tidigare nämnde jag hemsidan tft.se, där man saluför den<br />
så kallade tankefältsterapin. Redan namnet bör väl få en skäligt kritisk person att höja på ögonbrynen, men<br />
å andra sidan är inte TFT mer märkligt än något annat så kallat ”alternativ”. Förvisso inte mindre märkligt<br />
heller. Man utgår från att kroppen har ett system av meridianer; hur många kan bero på vem man frågar,<br />
men TFT antar såvitt jag vet att det finns fjorton. Dessa meridianer betecknar hur samspelet mellan yin och<br />
1 http://www.jerkert.se/jesper/mp-och-vetenskapen.pdf<br />
24
yang alstrar Ki-energin som flödar inom oss. Det låter väldigt seriöst, inte sant? Med lätta knackningar på<br />
utvalda ”meridianer” säger man sig kunna påverka flödet, och på så vis förbättra hälsan. I sig är det förstås<br />
totalt ofarligt, eftersom det inte gör någon faktisk verkan alls. Det är när man påstår sig kunna bota det<br />
obotliga som det börjar bli läskigt. På tft.se skriver man: 1<br />
Obotliga sjukdomar, går de att bota? Det går naturligtvis inte att svara entydigt på för alla situationer.<br />
Men att det i många fall går att svara ja, finns det gott om belägg för.<br />
Fantastiskt. Men vilka obotliga sjukdomar rör det sig om? Vilka kan man bota, och vad är det för belägg<br />
man talar om?<br />
Söker vi på nätet finner vi många som själva tagit ansvar för sin hälsa och därmed vänt sjukdomsförloppet.<br />
Parkinsons sjukdom, MS eller ALS är bara några diagnoser.<br />
Jag antar att ”på nätet” kan vara en specifik och tillförlitlig källhänvisning i någon värld – men knappast i<br />
den vi lever i. Att lura i folk att de kan bli friska från obotliga tillstånd är i bästa fall oavsiktlig grymhet. Det<br />
har inget att göra med att ”ta ansvar”; om bara den som åstadkom det omöjliga visade ansvar vore begreppet<br />
logiskt absurt. ALS är en neurodegenerativ sjukdom som i allmänhet leder till en tidig död. Den som<br />
tror att Stephen Hawking suttit förlamad i fyra eller fem decennier på grund av blockerad Ki-energi är medicinskt<br />
illitterat. Eller är kanske Hawking en notoriskt oansvarig person?<br />
Det finns många titlar på dessa besvär och sjukvården talar ofta om att det är diagnoser som tar lång tid<br />
att rätta till eller ännu värre, de påstår att de är obotliga. Bara ett sådant beskedet [sic] kan ge fler problem<br />
för den drabbade.<br />
Att få veta att man har en obotlig sjukdom måste naturligtvis vara oerhört nedslående. Att ha en obotlig<br />
sjukdom utan att få veta det är emellertid ingen picknick det heller. Om man verkligen anser att läkare bör<br />
ljuga för sina patienter om deras tillstånd, har man nog inte tänkt igenom saken ordentligt. Och anser man<br />
att det inte finns sådant som är obotligt behöver man betydligt mer än betänketid.<br />
För de som mår dåligt erbjuder och ibland tvingar läkarna personer att ta syntetiska mediciner som skruvar<br />
om i skallen på dem, ibland till oigenkännlighet. Många gånger har dessa mediciner ett stort antal<br />
mycket besvärliga biverkningar som man ger ännu fler syntetiska mediciner för.<br />
Jag har skrivit lite om både antipsykiatri 2 och tvångsvård 3 förut, så det tänker jag inte gå in på här. Det korta<br />
svaret är att alla medikamenter som har verkningar, också har mer eller mindre vanliga biverkningar.<br />
Somliga beskedliga, andra allvarliga. Om risken med ett läkemedel överstiger den förväntade nyttan får<br />
man det inte utskrivet. Och att något är dåligt för hälsan därför att det är syntetiskt stämmer inte. All evidensbaserad<br />
medicin är bra för hälsan, givet rätt besvär och rätt dos. (Att den odört som Sokrates dog av<br />
var ”naturlig”, skänkte honom förmodligen ingen tröst.)<br />
Jag tycker att detta [evidensbaserad medicin] är en märklig väg att gå. Och vad värre är – det är helt i<br />
onödan för det finns naturlig hjälp som är bättre.<br />
Skall man skratta eller gråta? I själva verket förhåller det sig omvänt. Det är märkligt att sätta sin lit till irrationellt<br />
nonsens istället för till vetenskapen. För att inte säga att det är onödigt och potentiellt farligt, eftersom<br />
det finns verklig hjälp som har fördelen att över huvud taget fungera.<br />
För att ett symtom skall finnas behövs alltid något som driver symtomen. Det är enkelt att förstå. Tar vi<br />
bort det som driver på symtomen, ger sig symtomen av sig själv. Det är också ganska enkelt att förstå. I<br />
svensk sjukvård idag är man mycket fixerad på just symtom och man vill till mycket stor del behandla<br />
just dessa. Varför kan vi ju spekulera om.<br />
1 http://tft.se/forkroppen/diagnoser/obotligasjukdomar/<br />
2 http://www.equil.net/?p=805<br />
3 http://www.equil.net/?p=875<br />
25
Det här är en typ av idioti som nästan alla av sjukvårdens fiender företräder. Mot t.ex. huvudvärk finns<br />
huvudvärkstabletter, mot inflammation finns läkemedel som dämpar inflammation, etc. etc. Vad man kritiserar<br />
är alltså att medicinerna faktiskt hjälper mot de konkreta besvär man har, istället för att anta att de<br />
allihop beror på blockerad Ki-energi i påhittade meridianer. Som sagt idioti. Den avslutande lilla spekulationen<br />
har att göra med en populär konspirationsteori, där man tror att modern evidensbaserad medicin<br />
används för att hålla folk sjuka i syfte att lura av dem pengar. Ironiskt nog är det ju på det sättet alternativ<br />
”medicin” ofta fungerar.<br />
När vi kommer till kategorin obotliga sjukdomar ges ju ofta diagnoser som "nu har du endast 3 månader<br />
kvar att leva" eller "detta får du lära dig att leva med" och andra uttalanden. Dessa har jag många gånger<br />
svårt att förstå. Betyder det att läkaren ger upp?<br />
Absolut – när folk drabbas av obotliga sjukdomar beror det endast på att deras läkare är för lata eller ignoranta<br />
för att bota dem. Han ger helt enkelt upp, och struntar i att bota sin patient trots att han skulle kunna<br />
(t.ex. om han började tänka kring hur yin och yang alstrar Ki-energin i kroppens meridianer). Nej, nu är jag<br />
faktiskt sarkastisk – vilket är svårt att låta bli att vara när man skall bemöta vansinne av rang. Att påstå att<br />
en icke evidensbaserad behandling kan bota det obotliga är mer än korkat. Det är grymt mot de som blir<br />
lurade.<br />
Där [inom sjukvården] arbetar massor av människor som anstränger sig till sitt yttersta för att hjälpa till.<br />
Så skall det vara för det betalar vi dyrt för, mycket dyrt.<br />
Evidensbaserad vård kostar mycket därför att den bygger på forskning. Att ta fram ett nytt läkemedel kostar<br />
miljarder kronor, men det har också fördelen att fungera. TFT är emellertid inte så billigt det heller, och<br />
då betalar man endast för placeboeffekt. För någon vecka sedan visades ett program om dyslexi i SVT, och<br />
där framkom att en fem timmars behandling kostade 6 500 kr.<br />
När en läkare uttalar sig skall vi alltid komma ihåg att det är endast utifrån just den läkarens kunskap<br />
och erfarenhet. Det finns mycket mer än så, även om läkaren har svårt att tro det. Söker vi på nätet kan vi<br />
läsa om många människor som tagit sin vård i egna händer och tagit ansvaret för sin hälsa.<br />
Man säger, upprepade gånger och svart på vitt, att vad folk skriver på nätet har högre tillförlitlighet än<br />
evidensbaserad medicin som passerat randomiserade dubbelblinda studier. Folk på nätet skriver också att<br />
det finns talande ormar, att månlandningen var en bluff och att Förintelsen aldrig ägt rum. Att det finns<br />
folk som säger saker på nätet ger ingen särskild legitimitet alls. Det bygger tvärtom på felslutet ad populum<br />
eller ad numerum. Något blir inte sant bara för att somliga tycker eller tror det. Något är sant om det kan<br />
bevisas i blindstudier som motsvarar höga vetenskapliga krav. TFT är lika obevisat, och påverkar oss lika<br />
lite, som tomtar och troll. Det enda som påverkar oss är tron på TFT eller tomtar och troll. Antingen förväntar<br />
vi oss bra saker (placebo) eller så förväntar vi oss dåliga saker (nocebo). Förväntningen i sig är det enda<br />
som gör en skillnad.<br />
26
När mörkrets apostlar står inför dörren – Februari 17<br />
“In the name of the best within you, do not sacrifice this world to those who are its worst.” – Ayn Rand.<br />
Om lite över en månad är det åter dags för Earth Hour – ett årligt globalt spektakel<br />
där mörkrets riddare och apostlar sveper mänskligheten i dunkel. Då lämnar<br />
vi för en stund vår upplysta tillvaro, och ersätter den med luguber skumhet.<br />
Med en symbolisk gest tar vi avstånd från civilisationen och den teknik som<br />
förbättrar och förlänger allas våra liv. Detta gör vi av tacksamhet mot planeten,<br />
som får utstå så mycket lidande på grund av oss. Av ren nåd och välvilja låter vi<br />
henne andas ut, om så bara för en timme varje år. Själva får vi undvika att andas<br />
ut, eftersom det ger upphov till planetdödande utsläpp av koldioxid.<br />
Under en timme kan det vara trevligt att som omväxling släcka ner och stänga<br />
av alla elektriska prylar i hemmet. Många passar på att ordna med fest eller äta<br />
en romantisk middag i skenet från levande ljus (utan att inse att även brinnande<br />
paraffin släpper ut massvis av koldioxid). Det verkar enkelt och kanske till och<br />
med roligt att vara utan de bekvämligheter som präglar en modern civilisation.<br />
Roligt är det emellertid endast för att det är omväxling: ett brott med vardagens<br />
inrutade sysslor och vanor. Och om det gällde mer än en timme skulle det inte<br />
vara enkelt. Earth Hour är i den meningen oförarglig; Earth Year skulle däremot<br />
orsaka fler tragedier än jag har möjlighet att tänka ut eller räkna upp. Modern<br />
sjukvård och massproducerad mat skulle upphöra att existera. Redan det skulle<br />
skörda miljontals liv – ett scenario som får verkligt inbitna mörkermän att drabbas<br />
av lustfylld priapism.<br />
För det är ju så. I verkligheten symboliserar Earth Hour ett ideal som konsekvent tillämpat skulle utrota<br />
större delen av mänskligheten. Många inser det inte, eftersom de blivit lurade ända upp på läktaren och<br />
struntat i att tänka sin egen tanke till slut. Andra inser det, men blundar för det eller ser massdöd som något<br />
eftersträvansvärt. Inte sällan menar folk att några miljarder människor skulle behöva dö för planetens<br />
skull. Betänk vad det innebär. I Auschwitz fick omkring en miljon sätta livet till mellan 1942 och 1944. Det<br />
är en halv miljon om året. Att döda några (alltså minst två) miljarder skulle motsvara att hålla lägrets gasugnar<br />
varma i fyra tusen år. Alla goda föresatser därhän: sådana åsikter trotsar alla beskrivningar, och får<br />
det att vända sig i magen på anständiga mänskor.<br />
Planeten (naturen, klimatet) har inget egenvärde. Den är värdefull för de som sätter värde på den, och det<br />
gör ju nästan alla. Om man värderar sitt eget liv och väl måste man också värdera den planet som gör ens<br />
liv och väl möjligt. Med andra ord: en bra miljö är en miljö som är bra för oss. Det slumpar sig så att vi trivs<br />
bra i en miljö med rinnande färskvatten, elektricitet, belysning, värme, kylskåp, etc. etc. Inte bara för att det<br />
är bekvämt (vilket i och för sig inte är så bara), utan för ren och skär överlevnad. Vår fortsatta existens är<br />
avhängig att vi använder planetens resurser. (The Objectivist Standard har insett detta sedan länge, och startade<br />
år 2007 en kampanj med det väl valda namnet: Exploit the Earth or Die. It’s not a threat. It’s a fact.) 1<br />
Sedan urminnes tider har moralen förkunnat: människans liv är inte till för att levas utan till för att offras;<br />
genom att avstå från livet blir hon rättrådig och dygderik. Det som skiljer är varför hon skall offra sitt liv<br />
och sin lycka på altruismens nattvardsbord. För Gud? För staten? För samhället, kulturen, nationen, rasen<br />
eller arbetarklassen? Ja, alternativen är legio och den gemensamma nämnaren är att individen skall offras<br />
för något man anser vara ett högre syfte. Enligt den ekocentrism som Earth Hour mycket träffande symboliserar<br />
är det planeten eller naturen vi skall offra oss för. Moder Jord sägs lida av oss människor som inte gör<br />
annat än förorenar och förstör. Vi beskrivs inte sällan som parasiter, och alltså är det bara riktigt och rätt att<br />
jorden får revansch och skakar av sig ohyran som angripit den. Det finns till och med en rörelse med namnet<br />
Voluntary Human Extinction Movement (VHEM) som uppmuntrar människor att inte reproducera för<br />
planetens skull.<br />
1 http://www.facebook.com/home.php#!/pages/Exploit-the-Earth-or-Die/259643534381?v=wall&ref=ts<br />
27<br />
Nordkorea är ett land som<br />
firar Earth Hour varje<br />
timme av varje dag, året<br />
runt. Vad sägs om att dela<br />
ut Nobels fredspris 2010<br />
till Kim Jong-il? Som ledare<br />
för en diktatur tjänar<br />
han knappast några humanitära<br />
intressen, men<br />
han gör något så mycket<br />
viktigare. Han bekämpar<br />
dem.
<strong>Här</strong> finns ingen gömd agenda, inga osagda och grumliga avsikter för svåra att uttyda. Man säger svart på<br />
vitt och i klartext att människan skall offras för naturen. Man säger att man vill naturens väl på bekostnad<br />
av människans; betyder det att folkmängden måste decimeras så må det vara hänt. Earth Hour är en perfekt<br />
manifestation av det idealet. Människans livsgnista släcks ut. Fram träder verklighetens dementorer<br />
och suger lyckan ur oss, så fullkomligt att vi kanske inte längre vill leva vidare. En timmes mörker är för<br />
kort tid för att de skall hinna slå klorna i oss. Fick idealet råda fritt och utan hämsko vore de emellertid<br />
snart bland oss. Mest ironiskt är förstås att de som stödjer Earth Hour och dess ekocentriska ideal är sina<br />
egna dementorer. Den lycka de skulle utradera om idealet tillämpades konsekvent vore först och främst<br />
deras egen.<br />
28
Varför är ekonomer så oeniga? – Mars 02<br />
<strong>Här</strong>omdagen fick jag följande i min e-post:<br />
Du skriver att ekonomi är en vetenskap, det är fel. Om du tänkte efter skulle du inse att ekonomer ofta<br />
är oeniga om nästan allt. Inget säger att den ene har mer rätt än den andre, det kan man aldrig bevisa.<br />
Att kalla ekonomi för vetenskap är att försöka ge ekonomin en falsk legitimitet, kanske för att nyliberaler<br />
och andra som springer kapitalets ärenden tjänar på att folk tror det.<br />
Jag ser inget större skäl för att breda ut mig om varför ekonomi är en vetenskap. Det är varken ett felaktigt<br />
eller omstritt påstående. Vetenskap handlar i vid bemärkelse om att identifiera och förklara verkligheten,<br />
och ekonomi studerar en liten del av denna verklighet, mot vilken dess utsagor kan prövas. (Ekonomi är<br />
enligt George Reismans definition ”den vetenskap som studerar produktionen av välstånd under ett system<br />
av arbetsdelning”.) Mer intressant är varför somliga påstår sådant som det ovan citerade, och vad det<br />
trots allt beror på att ekonomer kan vara diametralt oeniga om det allra mesta.<br />
Först av allt vill jag blotta en orimlighet i meddelandet. Om ekonomer ofta är oeniga om nästan allt, då bör<br />
de väl också vara oeniga apropå liberalism och kapitalism? Om så är fallet (vilket det är) kan ju inte ekonomi<br />
vara ett redskap för ”nyliberaler och andra som springer kapitalets ärenden”. Ser man dessutom på<br />
dagens ekonomiska politik blir det svårt att hitta en enda ekonom som låter sig beskrivas med de orden.<br />
Tvärtom lutar de vanligen åt keynesianism. Ekonomiska teorier används nog oftare för att legitimera, snarare<br />
än kritisera, statsingrepp och centralstyrning.<br />
Oförmågan att enas i ekonomiska frågor är praktiskt taget äldre än disciplinen självt. Merkantilismen blev<br />
Europas ledande strömning från 1500-talet, och här ville man se vittgående statlig styrning av ekonomin.<br />
Inte minst som en reaktion mot detta uppstod sedan fysiokratin under andra halvan av 1700-talet, där man<br />
istället såg ekonomisk frihet som naturens rätta ordning. De senaste tre seklerna har inte förmått nivellera<br />
dessa motsättningar, som väsentligen består i precis samma slitning: å ena sidan de som menar att ekonomin<br />
bör styras av staten, å andra sidan de som menar att den bör lämnas fri. (Situationen illustreras träffande<br />
med att Gunnar Myrdal och Friedrich von Hayek, varandras motpoler, fick dela på Riksbankens<br />
ekonomipris 1974.)<br />
Så varför denna splittring? Jag kan tänka mig många olika förklaringar.<br />
En tänkbar förklaring är att ekonomer har olika kunskapsteoretiska premisser. Det är vanligt att man närmar<br />
sig ämnet på samma sätt som en naturvetenskap, trots att det till det bästa av mitt omdöme är grovt<br />
felaktigt. När man studerar naturen kan man utföra enskilda experiment och sedan dra generella slutsatser<br />
utifrån det. Naturen är ett determinerat subjekt med homogena lagar, och variablerna är relativt få. Med en<br />
ekonomi är det tvärtom. Den byggs upp av miljoner individer som hela tiden träffar egna val, baserade på<br />
egna värderingar och begränsad kunskap. Ekonomiska faktorer är heterogena: en individ är inte den andra<br />
lik, en vara eller tjänst är inte den andra lik, och så vidare. Variablerna blir alltså både många och olikartade<br />
från fall till fall.<br />
Vad som behövs är inte statistiska modeller eller ett matematiskt språk. Det ger sken av vetenskaplighet<br />
men bygger i själva verket på en felaktig grund. Ofta sägs det att ekonomin är omöjlig att förstå; att man<br />
inte kan veta hur den kommer att se ut i morgon eller varför den ser ut som den gör redan idag. Man får<br />
lätt det intrycket när man utgår från statistiska modeller, som egentligen bara väger olika kvantiteter mot<br />
varandra utan att förstå mekanismerna bakom dem. Ett matematiskt språk får det hela att se avancerat och<br />
vetenskapligt ut, men det lämpar sig inte för att beskriva eller förklara mänskligt handlande. En mänsklig<br />
handling är inte kvantifierbar. Man kan säga att man föredrar choklad över vanilj, men knappast att choklad<br />
ger en 6,4 utils (eller nyttoenheter), medan vanilj bara ger en 4,2.<br />
Vad som behövs är en lära om mänskligt handlande, i betydelsen att använda knappa medel för att uppnå<br />
specifika mål. Med andra ord: vad som behövs är den praxeologi som den österrikiska skolans Ludwig von<br />
Mises resonerade för, inte minst i sitt pièce de résistance lämpligt kallat Human Action. Istället för att stirra<br />
29
sig blind på det stora sammanhanget utgår man från grundläggande principer om människans natur. Man<br />
hävdar att en medveten handling (”purposeful behavior”) är ämnad att öka ens grad av tillfredsställelse,<br />
och omvänt att eliminera irritationer (”uneasiness”). Utifrån den insikten kan man sedan aprioristiskt<br />
(d.v.s. utan ytterligare empiriska belägg) förklara varför människor har tidspreferens, varför de upplever<br />
marginalnytta, och så vidare.<br />
(Ludwig von Mises var olyckligt influerad av Kant, och därför brukar begreppet a priori användas för att<br />
beskriva praxeologin, även av hans efterföljare. Jag skall inte skriva en lång utläggning om varför detta är<br />
olyckligt. Jag vill bara säga att jag är djupt oenig med Kant i det här som i så mycket annat, och att begreppet<br />
nämns endast för att det är vedertaget.)<br />
För att kunna förklara ekonomiska samband måste man alltså utgå från elementära principer kring de<br />
drivkrafter som ligger till grund för medvetna handlingar. Det är ju dessa medvetna handlingar som i sin<br />
tur ligger till grund för ekonomin. Alltför ofta menar folk att valet står mellan planekonomi och kaos; i själva<br />
verket förhåller det sig omvänt. En fri ekonomi planeras (så långt den är fri) i varje stund av miljoner<br />
aktörer med relevanta kunskaper, och för vilka något står på spel. En planekonomi ”planeras” av byråkrater<br />
utan adekvat kunskap och egen insats i potten. Det kaotiska är väl ändå när ekonomin centralstyrs utifrån<br />
godtyckliga bestämmelser som förgriper sig på dess allmäntillstånd (för att inte tala om aktörernas<br />
rättigheter).<br />
I korthet: fristående empiriska observationer kan inte förklara hur ekonomin fungerar. Människor är olika,<br />
förutsättningar är olika, varor och tjänster är olika, investeringar och kapital är olika, etc. etc. Ens om man<br />
kunde identifiera alla relevanta variabler för en specifik händelse säger det inget om andra händelser, eftersom<br />
variablerna alltid är olika. Därför är statistiska modeller och extrapolering från historiska data felaktiga<br />
sätt att försöka förklara ekonomin på. Det korrekta förfarandet går istället genom den praxeologi som<br />
inte minst von Mises försvarat.<br />
Så långt kunskapsteorin. Men det finns förstås också etiska skäl för slitningar.<br />
Från den dag vi lämnar livmodern får vi höra att man bör vara osjälvisk, att det är omoraliskt att söka profit,<br />
och att samarbete är bättre än konkurrens. Vi har hört att den enes överflöd är den andres armod, att<br />
löner förslavar, att girighet måste ge vika för empati, att pengar (eller kärleken till pengar) är roten till allt<br />
ont, att arbetsdelning gör att arbetaren alieneras från sitt arbete. Och skatt är ett sätt att hjälpas åt, för det<br />
säger Bamse. Et cetera ad nauseam. Det är inte särskilt konstigt att den etiska opinionen påverkar ekonomiska<br />
idéer. Snarare är det väl närmast oundvikligt.<br />
Jag skall inte ägna långa rader åt moralfilosofiska resonemang, men kanske är det på sin plats att framhålla<br />
vissa saker som sällan uttalas högt i det offentliga rummet. Till exempel att ekonomin inte är en fixerad<br />
mängd kaka som alla skall ha en bit utav. Snarare är den en bakugn där nya kakor ständigt kan bakas. Eller<br />
att produktivitet som av en ”osynlig hand” ger alla högre levnadsstandard – inte bara ”de rika”. Eller att<br />
kapital är nödvändigt för att kunna anställa. Eller att en fri ekonomi producerar den största mängden av de<br />
resurser som materiellt utsatta behöver som mest. (För fler exempel, se gärna Economic Facts and Fallacies av<br />
Thomas Sowell.)<br />
Den etiska opinionen säger att människans liv är till för att offras, inte för att levas. Att reglera och styra<br />
över ekonomin kan då enkelt rättfärdigas utifrån det. Trots allt avser man att skapa ett samhälle där var<br />
och en tjänar allmännyttan snarare än sin egen själviska nytta. (Gemeinnutz geht vor Eigennutz, allmännytta<br />
går före egennytta, var upplysande nog punkt 24 i NSDAP:s partiprogram.) Det är ju inte rättvist och jämlikt<br />
att några få sitter på alla resurser och vägrar dela med sig; de rikare blir rikare och de fattiga blir fattigare.<br />
Att detta inte stämmer överens med de verkliga förhållandena kan kvitta lika. Det viktiga är att på<br />
något vis rättfärdiga sig moraliskt; ifall det man säger är sant eller falskt spelar mindre roll. Det här illustre-<br />
30
as inte minst av Michael Moores beundrare, som ofta medger att hans filmer innehåller sakfel, men att det<br />
inte gör så mycket eftersom han har ”rätt ändå”. (Se även Hur övertygande är ett rationellt argument?) 1<br />
Vi kan likaledes tänka oss psykologiska skäl för oenighet i pekuniära frågor.<br />
Det är inte ovanligt att man generaliserar utifrån egen erfarenhet: t.ex. att produkt x bör stödjas med politiska<br />
medel därför att man själv gillar eller behöver den. Eller att uppleva det som orättvist när man får<br />
leva på nudlar medan grannen köper sportbil och åker på lyxkryssning i Medelhavet. Man ser ekonomin<br />
som ett redskap för att tillgodose ens egna behov eller önskemål, och frikopplar den samtidigt från de orsaker<br />
som måste ligga den till grund. Faktum är att den inte är något redskap över huvud taget. Den är en<br />
form av umgänge mellan människor som går ut på att byta materiella värden till ömsesidig förtjänst. Att<br />
förgripa sig på ekonomin är i förlängningen att förgripa sig på andra människor: på den tid och möda de<br />
lagt ner i sitt arbete, och på deras oförvitliga rätt till frukterna därav.<br />
Till skillnad från de flesta andra vetenskapliga fält är ekonomi ett där alla skall ha en åsikt – oavsett vilka<br />
kunskaper man har eller tror sig ha. Överallt ser man problem och på varje problem har man en egen genial<br />
lösning. Eller så kverulerar man, och skyller allt som är fel i världen på Reinfeldt och Anders ”han med<br />
hästsvansen” Borg. Om bara politikerna prioriterade lite annorlunda skulle allt bli frid och fröjd! Att leta<br />
syndabockar är emellertid ett skralt substitut för kunskap, inte minst för att man riskerar att lägga skuld<br />
där den inte hör hemma, eller anklaga förvisso skyldiga på felaktig grund. Det är klart att det finns syndabockar,<br />
inte minst i riksdagen. Men man hittar dem efter att ha studerat ämnet noga, inte som en genväg<br />
för att slippa studierna.<br />
Det finns onekligt ett incitament för makthavare och riksbankschefer att förespråka en viss ekonomisk policy:<br />
nämligen en som låter dem behålla sina jobb och som ökar deras politiska makt. Därför gick Sverige<br />
över till pappersmyntfot 1931, och därför har vi alltsedan dess fört en expansiv finanspolitik. Om inte staten<br />
exproprierat alla privata tryckpressar och monopoliserat SEK som fiatvaluta, då hade den inte kunnat<br />
svälla till dess omfång av idag. (OK, jag hårdrar brytningen med guldstandard här, men visst innebar den<br />
en oöverträfflig möjlighet att expandera statsmakten.) Genom att skapa mer pengar och externalisera förluster<br />
har man råd med nästan vad som helst – i alla fall på kort sikt. Oskicket fick dessutom ett intellektuellt<br />
försvar av Keynes, lägligt nog i samma veva under 30-talet. Och för att återge hans ökända citat: ”På<br />
lång sikt är vi alla döda.”<br />
För att också citera något jag själv skrivit förra året: ”Riksbanken är den uppsvällda statens hjärta, och fiatvalutan<br />
är dess blod. Den som förespråkar stor stat kommer inte vilja amputera den del av maktanatomin<br />
som håller hans syften vid liv. Problemet är att sedelpressarnas raseri höjer blodtrycket i detta hjärta, som<br />
förr eller senare börjar svikta. Och vem får skulden för denna hjärtsvikt? Kapitalismen och liberalismen<br />
naturligtvis! Trots att det var kapitalismens och liberalismens mecenater som ville amputera det onda, redan<br />
innan andra ens insåg att det var ont.” 2 En inflationsseger är en pyrrhusseger; vad man tror sig vinna<br />
idag kommer gå förlorat imorgon. (Läs gärna The Case Against the Fed av Murray Rothbard och End the Fed<br />
av Ron Paul.)<br />
För övrigt får vi inte glömma bort hur kapitalister eller ”de rika” oftast skildras i vår så kallade kultur. De<br />
bär svart kostym och röker feta cigarrer, de är otrevliga för att inte säga elaka, och de känner inga skrupler<br />
inför att stjäla och bedra i syfte att bli rikare. I det närmaste är de (med få undantag, som t.ex. Joakim von<br />
Anka) psykopater som med glädje går över lik om det tjänar dem en krona. De flesta känner förmodligen<br />
igen den här schablonmässiga figuren, och många inser förmodligen också att den har föga med verkligheten<br />
att göra. Ändå är det så kapitalisten brukar framställas, från Krösus Sork i Bamse till Montgomery Burns<br />
i The Simpsons. Att vara affärsman betraktas som något skamligt när det tvärtom borde betraktas som något<br />
ädelt. Man skall inte vara tvungen att urskulda sig för att man är produktiv och tjänar pengar. (Läs med<br />
fördel ”America’s Persecuted Minority: Big Business” ur Capitalism: The Unknown Ideal av Ayn Rand.)<br />
1 http://www.equil.net/?p=854<br />
2 http://www.equil.net/?p=794<br />
31
Till slut finns också en rent praktisk aspekt som bäddar för slitningar, och som beror på svårigheten med<br />
att se uteblivna resultat av ett visst ingrepp i ekonomin. <strong>Här</strong> vill jag för enkelhetens skull citera Robin Ekman<br />
in extenso:<br />
Om en ingenjör bygger en bro baserat på fysik som är felaktig så rasar bron. Om en ekonom föreslår<br />
politik baserad på felaktig ekonomi behöver det inte märkas. Och hur som helst så kan det ju faktiskt<br />
gynna ett särintresse. Ingen tjänar ju på att en felkonstruerad bro rasar, men bönder kan tjäna på jordbrukssubventioner,<br />
trots att de är ekonomiskt irrationella och en felallokering.<br />
När man tillämpar naturvetenskap så tjänar man inte på att ljuga, för det kommer direkt synas i produkten<br />
som inte fungerar och inte säljer (eller går sönder eller så dör folk och så vidare). Man behöver<br />
inte en examen i hållfasthetslära för att se att bron rasade. När det gäller ekonomi måste man kolla<br />
även på det man inte ser, som Bastiat och Hazlitt lärt oss. Det är ju oftast alternativ som man går miste<br />
om som utgör kostnaden för dåliga ekonomiska beslut, och att inse vilka de är kräver en del ekonomisk<br />
tanke och träning. För att inse att kreditexpansion får kapitalstrukturen att rasa behöver man<br />
faktiskt ekonomisk kunskap.<br />
Naturvetenskap tillämpas ju primärt på marknaden, och på marknaden måste man erbjuda något som<br />
fungerar – det är pengens benhårda lag som gäller. Men när man tillämpar samhällsvetenskap kan<br />
man tjäna på att ljuga, och de skadliga effekterna syns inte. Det är som vanligt i den politiska sfären<br />
till skillnad från i marknadssfären: det man konkurrerar om är korruption, kontakter, mutor och lögner,<br />
inte bäst produkt till rätt pris. Ju mindre tillämpad på marknaden en vetenskap är, desto mer<br />
flummig och ovetenskaplig är den, skulle jag tro.<br />
Det är inte omöjligt att veta vem som har rätt, det är bara det att det inte finns något speciellt incitament<br />
att ha rätt – man kan tjäna mer på att ha fel. 1<br />
C’est tout. Det finns säkert fler skäl till oenighet mellan ekonomer och självutnämnda experter, men de<br />
ovan redovisade var de jag kom att tänka på.<br />
1 https://www.flashback.org/sp21510427<br />
32
Kort om bara bröst i badhusen – Mars 06<br />
Bör kvinnor få bada topless i våra badhus? Jag har stött på frågan många gånger – så ofta att den nästan<br />
framstår som avgörande. Kanske beror det på att åsikterna tycks gå brett isär, både bland män och bland<br />
kvinnor. Somliga menar att bara bröst inte gör någon skada; kanhända har kvinnor till och med rätt att bestämma<br />
över sina egna kroppar. Andra menar att de bör förbjudas därför att det skapar sexuell spänning,<br />
eller för att det är oaptitligt. Min egen åsikt är förstås att staten inte bör lägga sig i, vare sig med förbud<br />
eller sanktioner.<br />
Skapar nakna bröst sexuell spänning? Jo, det låter väl rimligt. Men skulle man förbjuda allt som skapar<br />
sexuell spänning, då blev det inte mycket till badhus kvar. En urringad behå löper till exempel samma risk.<br />
För att inte tala om allt annat en kvinna visar upp i bikini eller tajt baddräkt. Är man rädd för att orsaka<br />
eller uppleva sexuell spänning (varför man nu skulle vara det) får man nog hålla sig i sitt eget badrum. Att<br />
sexuella tankar kan uppstå i en miljö där lättklädda personer badar tillsammans är oundvikligt. Eller tror<br />
någon att Baywatch utspelar sig på en strand av ren slump? Inte innehåller serien – såvitt jag minns – några<br />
bara bröst heller.<br />
Att man tycker att nakna bröst är oaptitligt må förstås vara hänt. Men samma princip råder: om man skulle<br />
förbjuda allt som kan verka oaptitligt, då blev det inte mycket till badhus kvar. Vad som verkar sexigt för<br />
den ene kan verka äckligt för den andre. En bikini eller tajt baddräkt kan vara sexigt på somliga men, skall<br />
vi säga, mindre sexigt på somliga andra. (Detsamma bör väl gälla för män i badshorts.) Vill man till på köpet<br />
förbjuda både det sexiga och det oaptitliga måste jag undra vad som återstår. Själv tycker jag att lukten<br />
av klor är oaptitlig, men jag tycker också att smutsigt vatten är det. Betyder det att vi skall ha badhus utan<br />
badvatten?<br />
Min ringa mening är att folk bör få avgöra dessa saker själva. Det är upp till ägaren av badhuset att avgöra<br />
vilka regler som gäller, såväl som till varje kvinna att avgöra hur hon vill göra med sina bröst. Man har<br />
ingen rätt att slippa bli upphetsad eller äcklad av hur andra ser ut eller klär sig, eller mer korrekt: man har<br />
ingen rätt att tvinga andra att vara på ett sätt som gör att man inte blir upphetsad eller äcklad av dem.<br />
(Samma princip bör f.ö. tillämpas på frågan om offentlig amning: det skall inte förbjudas i lag men kan<br />
förbjudas i privatägda inrättningar om dess ägare så önskar.)<br />
33
Kort om SVT och TV-licens – Mars 12<br />
Såvitt jag märkt är de flesta överens om att TV-licensen (formellt TV-avgiften) är lite löjlig. Det verkar på<br />
något sätt förlegat att kräva folk på pengar bara för att de äger en teve. Och det är ju så lätt att smita från<br />
licensen utan att man riskerar något. Nej, det där med TV-licens är inget att bry sig om… men SVT behöver<br />
vi, så avgiften bör läggas på skatten istället. Har du hört någon säga så? Har du kanske rentav själv sagt så?<br />
I så fall: fortsätt läsa.<br />
Tack vare den statliga televisionen, brukar det heta, får vi tillgång till en opartisk kanal utan vinklade budskap.<br />
Men detta är både ologiskt och falskt: ologiskt, för varför skulle inte en stat dra nytta av en egen mediekanal,<br />
och falskt, för många program i SVT bär tydlig socialistisk prägel. I UR Play visas t.ex. just nu ett<br />
politiskt program som heter Banderoll – socialistisk propaganda riktad till barn. 1 Om något som visas i SVT<br />
blir för politiskt inkorrekt tas det ur sändning. Så skedde bl.a. med Sefyr som i slutet av 1990-talet gjorde ett<br />
kultförklarat avsnitt om droger. 2 Trots att (eller för att) man höll sig till sanningen blev avsnittet fällt av<br />
GRN. Varför? För att det var ”för partiskt”. Snarare: det var partiskt, men inte för statlig intervention.<br />
Idag har inte SVT ett monopol på att få sända i teve, men det hade de faktiskt ända in på 1980-talet. Fram<br />
till dess var det olagligt att se andra kanaler än TV1 och TV2. När kabel-tv gjorde sitt intåg i slutet av decenniet<br />
mötte det motstånd av regeringen. Bl.a. kom förslag om att förbjuda paraboler, för att hindra folk<br />
att se TV3 via satellit. År 2010 låter sådant här absurt, men så var det ju. Mycket motvilligt fick staten ge<br />
upp sitt monopol på tevesändningar, i och med att fler kanaler startades, och kabel-tv blev mer utbrett<br />
bland befolkningen. Varför är man så angelägen att få monopol på en mediekanal, om inte för att kunna<br />
bestämma vilka budskap som når folket? Knappast av ekonomiska skäl i alla fall; TV-licens måste man<br />
betala oavsett om man ser SVT eller något annat (eller bara råkar äga en teve).<br />
Nu kanske någon hävdar att SVT inte alls är statlig teve, eftersom det ägs av ett public service-bolag. Skillnaden<br />
är kosmetisk. Bolaget ägs i sin tur av en stiftelse, och de som håller i stiftelsen utses av regeringen.<br />
Man behöver också direkt tillstånd från regeringen om man vill sända något i SVT; alltså är alla program<br />
som visas granskade och godkända av staten. Till yttermera visso är det bara staten som kan ta ut en TVlicens<br />
av folket. En privat kanal måste finansiera sig utan stöd av politiska medel. (Jo, det är många som<br />
ogillar reklampauser i teve, och jag är själv en av dem. Men passar det inte får man väl helt enkelt låta bli<br />
att titta.)<br />
Summa summarum är inte SVT en opartisk mediekanal utan vinklade budskap. Det finns gott om partiska<br />
och vinklade budskap, alltid till förmån för statliga ingrepp i både ekonomi och privatliv. Det är visserligen<br />
fel att kräva pengar av folk bara för att de äger en teve; att tvinga dem betala för en tjänst de kanske varken<br />
använder eller vill ha. Men över allt annat är det fel med statlig opinionsbildning. Staten skall inte ha någon<br />
mediekanal över huvud taget. Den skall inte försöka bestämma vad folket skall tycka och tänka om<br />
saker – och framför allt därför bör inte bara TV-licensen avskaffas. SVT bör säljas ut eller läggas ned. Tillsammans<br />
med SR, UR, etc. etc.<br />
1 http://ur.se/play/155131<br />
2 http://www.youtube.com/watch?v=E20uzyU9BE8<br />
34
Pragmatism är opraktiskt – Mars 20<br />
Metafysiska klubben grundades av Charles Pierce och William James 1872. (Oliver Wendell Holmes Jr. var<br />
medgrundare men irrelevant för sammanhanget.) Den blev ett slags diskussionsgrupp för filosofer, och här<br />
såddes de första fröna av det som skulle komma att bli pragmatismen. I och för sig blev inte klubben långlivad;<br />
den upplöstes efter nästan exakt ett år. Pierce skulle emellertid upprätta den på nytt 1879 när han<br />
börjat arbeta vid Johns Hopkins University i Baltimore, och från den punkten kan man säga att pragmatismens<br />
frön började växa till en synlig planta (eller till veritabelt ogräs om man så vill). Ja, min avsikt är inte<br />
att försöka skriva en exposé över hela den här historien. Det kan vara intressant att känna till hur intimt<br />
pragmatismen är knuten till både Pierce och James, eftersom de var hyfsat oeniga om hur den nya läran<br />
skulle se ut eller tolkas – till och med så oeniga att Pierce ett tag kallade sin inriktning för ”pragmaticism”.<br />
Detta till trots får jag svårt att se olikheten som fundamental. De bägge herrarna är överens om pragmatismens<br />
kärna: att något är sant om det är praktiskt, om det ”fungerar”. Vi upptäcker inte sanningar. Vi skapar<br />
dem.<br />
Vad som framstod som radikalt nytt i slutet av 1800-talet tycks gängse idag. De flesta är (såvitt jag observerat)<br />
pragmatiker i någon betydelse av ordet. Varför skall man gå efter principer? frågar de. Varför låsa fast<br />
sig vid ett enda sätt att tänka? Är det inte ganska opraktiskt att hålla på principer, oavsett om de fungerar<br />
eller ej? Det senaste halvseklet har man till och med pratat om ideologiernas död. Nazityskland besegrades,<br />
det fascistiska Italien gick i graven, och på senare tid fick även Sovjetunionen kasta in handduken. Bara ett<br />
fåtal av dagens stater har tydlig ideologisk förankring, då i form av bl.a. kommunism (t.ex. Nordkorea)<br />
eller islamism (t.ex. Iran). Med andra ord: när politiska principer efterlevs är det i regel klandervärda sådana.<br />
Ibland hävdas till och med att principer som sådana, oavsett vilka det gäller, är totalitära. Så länge politiken<br />
är pragmatisk och utan ideologi kan den inte vara totalitär; enbart en ideologisk stat kan vara det och är det<br />
också alltid – även när dess ideologi är frihetlig. Emellertid kan inte principer undvikas helt och fullt, hur<br />
gärna man än råkar vilja. Det närmsta en pragmatiker kommer, är att så att säga vara principlös av princip.<br />
Att vara pragmatisk verkar tryggt. Man tar inte definitiv ställning för eller mot, utan är alltjämt öppen för<br />
att ändra sin åsikt. Vad som är sant idag kan vara falskt imorgon; att ändra sin position när sanningen skiftar<br />
– och kanske skiftar den för att man ändrar sin position – är endast prov på tolerans. Vad är väl fel med<br />
tolerans? Det är viktigt att komma överens och lägga våra oenigheter åt sidan! Jo, fina ord förvisso, eller i<br />
alla fall ord som låter fina. Vad de faktiskt innebär är i själva verket allt annat än fint. De vädjar till subjektivism.<br />
Det sanna är sant beroende på hur man ser på det; om det fyller en funktion. De vädjar till omdömeslöshet.<br />
Moraliska förmenanden är intoleranta; man bör likaväl komma överens med sin rånare som med<br />
den polis som skyndar till ens räddning. Begrepp som ”godhet” och ”ondska” är obsoleta reliker från religiös<br />
dogmatism; på sin höjd kan man tala i mån av ”bra” och ”dåligt”. För vad som är bra eller dåligt beror<br />
ju på vilket som tycks praktiskt i varje given situation. Är det praktiskt att råna är rån bra, och är det opraktiskt<br />
att bekämpa rån bör man inte göra det.<br />
Låt oss återvända till Charles Pierce och William James. Vari bestod egentligen deras oenighet? Den senare<br />
hävdar att något är sant om det ”fungerar” för dig som individ. Ifall du exempelvis tror på Gud, och upplever<br />
att tron stärker dig, är det sant att Gud existerar. Din gudstro är pragmatiskt sann. Pierce höll inte<br />
med om detta, men hans invändning innebär snarare en gradskillnad än en artskillnad. Han menar (och<br />
John Dewey skulle senare hålla med här) att det krävs allmän konsensus för att något skall kunna sägas<br />
vara sant. Det räcker inte att du tror på Gud och känner dig stärkt i din tro. Först när stärkande gudstro<br />
blivit gängse kan man säga att den är sann. Men inte är väl detta en essentiell skillnad? Hos den ene är en<br />
individs uppfattning tillräcklig; hos den andre krävs det att många individer delar samma uppfattning.<br />
Bägge förenas av pragmatismens subjektivism. Det sanna är inget som upptäcks genom att studera verkligheten.<br />
Det sanna är något som vi skapar, beroende på hur vi ser saker och ting och vad som för stunden<br />
är mest praktiskt att hålla för sant. (Ett tydligt exempel är de senaste årens klimatalarmism, där en falsk<br />
fasad av endräkt har fått sätta tonen och avgöra vad som är sant och falskt.)<br />
Principer behöver inte vara de svävande förpliktande regler pragmatiker tenderar att vilja se dem som.<br />
Faktum är att principiellt tänkande är det enda praktiska valet både på sikt och i det omedelbara nuet. Det<br />
35
är inte praktiskt att stirra sig blind på vad folk anser om verkligheten, när det är verkligheten man bör hålla<br />
under uppsikt. Uttryckt på annat sätt: det är inte praktiskt att ersätta fakta med godtycklig tro eller rena<br />
rama önskedrömmar. (”Wishing won’t make it so.”) Möjligtvis kan det tyckas ”fungera” för stunden, men<br />
stunder är delmängder av hela ens sammansatta livstid, och man vill ju inte bara ha ett fungerande liv just<br />
nu utan även imorgon och dagen efter det. Det kräver att man tar hänsyn till hur saker och ting faktiskt är,<br />
och inte bara till hur andra uppfattar dem. Det kräver också att man tänker långsiktigt och sätter varje enskild<br />
stund i dess rätta kontext. Man måste kunna förlita sig på sitt omdöme. Om det som är sant idag godtyckligt<br />
riskerade att bli falskt imorgon gick det inte att planera sin tillvaro, och hur praktiskt är det? Varför<br />
äta sig mätt när maten kanske förvandlas till gift i nästa stund? Vågar man verkligen andas, om luften när<br />
som helst kan förvandlas till Zyklon B? (Kanske kan man vara hyfsat säker på att inget av detta sker om<br />
man läser de senaste opinionsmätningarna först.)<br />
Uppfattningen av sanningen såsom beroende av fakta, som till stor del undandrar sig människans kontroll,<br />
har varit en av de vägar på vilka filosofin hittills inplantat hos människan ett element av tillbörlig<br />
ödmjukhet. Avskaffar man denna hämsko på den mänskliga högfärden har man tagit ytterligare ett steg<br />
mot ett visst slags vanvett – den maktberusning, som fick insteg i filosofin med Fichte, och för vilken den<br />
moderna människan, hon må vara filosof eller ej, har så stor benägenhet. Jag är övertygad om att denna berusning<br />
är vår tids största fara, och att varje filosofi som – låt vara oavsiktligt – ger näring åt den ökar faran<br />
för stora sociala katastrofer. (Bertrand Russell, Västerlandets filosofi, s. 828.)<br />
36
En objektiv moral behövs – Mars 26<br />
Anders Ekman skrev härom dagen en ny bloggtext med titeln Någon objektiv moral behövs inte. 1 Det påståendet<br />
har jag förstås ett och annat att invända mot, men låt mig först citera vad som föranledde honom att<br />
skriva sitt inlägg:<br />
Igår var jag på ett seminarium som handlade om moral. Eller närmare bestämt om frågan huruvida moral<br />
kan existera utan gudar. Paneldeltagarna ansåg samtliga att det finns en objektiv moral. […] Den ene personen<br />
var kristen och hävdade att gud/gudarna garanterar moralen. Genom att göra som gudarna gör så<br />
gör vi det goda – i gudarna finns det moraliskt goda.<br />
Jag har aldrig hört någon hävda att det moraliska är att göra vad Gud gör. Att försöka sig på något sådant<br />
brukar tvärtom betecknas som syndigt. Se till exempel vad som hände (enligt Bibeln) när människorna ville<br />
bygga en stad med ett torn som gick ända upp till himlen. Då blev de språkförbistrade av Gud i syfte att<br />
”skapa förvirring i deras språk, så att den ene inte förstår vad den andre säger”. Människans roll brukar<br />
anses vara att lyda under Gud – knappast att efterlikna och jämställa sig med Gud. Och med tanke på vilket<br />
moraliskt monster Gud är, sådan han ter sig i Bibeln, skulle jag också se honom som en ytterst olämplig<br />
förebild.<br />
En viktigare poäng är att moralen inte blir objektiv bara för att man knyter den till Gud – ens om Gud hade<br />
existerat. Guds förmenta vilja är ingen objektiv måttstock. Något blir inte moraliskt endast och allenast för<br />
att någon säger att det är moraliskt, ens om den som säger det råkar vara ett allsmäktigt övernaturligt väsen.<br />
En objektiv moral är en moral som knyts till observerade fakta, snarare än till andras åsikter eller<br />
tvingande bud. Vilka fakta ligger till grund för de tio budorden? Vilka fakta ligger till grund för Jesu lära?<br />
Inga alls. Allt vi får höra är att det goda är gott och det onda ont för att Gud säger det. Vi får höra att denne<br />
intergalaktiska diktator infört ett system av positiva och negativa förstärkningar. Goda kommer till himlen,<br />
onda kommer till helvetet. Goda (d.v.s. lydiga) belönas, onda (d.v.s. olydiga) bestraffas. Inte ett objektivt<br />
resonemang någonstans, bara sadism.<br />
För min del gör det ingenting om världen saknar objektiv moral, världen har sin gilla gång ändå.<br />
Naturligtvis kan man säga att världen har sin gilla gång ändå. Inget vi gör löper någon risk att ”stänga av<br />
världens motor” (annat än i metaforisk mening). Om vi så tar livet av oss på stubben kommer universum<br />
fortsätta existera och förändras som om inget hänt. Men är det verkligen ett argument för eller mot existensen<br />
av en objektiv moral? Är det över huvud taget ett argument?<br />
Vad är en objektiv moral? Det är, som jag i och för sig redan sagt, en moral som knyts till observerade fakta.<br />
En objektiv moral bygger på resonemang som kan granskas och kritiseras – eller rentav bevisas – sakligt.<br />
Den består inte i några budord från skyarna eller jämförligt. En moral som kommer ”från skyarna” är inte<br />
objektiv utan subjektiv: dess grund är inte fakta utan någon annans (i det här fallet Guds) befallningar. Vilket<br />
kräk som helst kan säga ”du skall icke”, och hota med stränga straff och pogromer för de undersåtar<br />
som inte lyder. På intet sätt är grymhet en moralens grundval. Att påstå annorlunda kan väl bara ses som<br />
ett ”argument till käppen”, eller om man så vill ett argumentum ad baculum.<br />
Världen kommer onekligt ha sin gilla gång, men det förtar inte vikten av en rationell moralfilosofi. Jämfört<br />
med allt som varit och allt som kommer vara är en enda individs existens något flyktigt övergående. Ser<br />
man till hela universum över de årmiljarder vi kan överblicka, då begränsar sig människans inflytande till<br />
ett sandkorn i en sandlåda av miljoner andra sandlådor. Men så vad? Syftet med en moralkodex är inte att<br />
tala om hur vi skall bära oss åt för att häfta ett outplånligt kännemärke på världen (eller rentav stoppa dess<br />
gilla gång). Dess syfte är att utröna hur vi bör leva våra egna liv. En människa måste hela tiden vara en<br />
aktiv deltagare i sin tillvaro; hon måste ständigt handla och träffa val om hon skall kunna, inte bara överleva,<br />
men också leva väl och må bra. <strong>Här</strong> måste en objektiv moral ta sin början: i det faktum att människan<br />
behöver agera, och agera på ett särskilt sätt i förhållande till sin omgivning, för att upprätthålla och förbätt-<br />
1 http://samhallsfilosofi.blogspot.com/2010/03/nagon-objektiv-moral-behovs-inte.html<br />
37
a sitt liv. Behovet av att veta hur man bör leva förringas inte av att ens liv kan tyckas flyktigt eller till och<br />
med obetydligt för utomstående. Det är ju inte för utomstående vi lever våra liv, eller för universum i största<br />
allmänhet. Vi lever våra liv för vår egen skull. Och en rationell moral behöver vi för att veta i enlighet<br />
med vilka principer som detta blir möjligt.<br />
… man kan klara sig alldeles utmärkt utan objektiv moral i världen: Man kan tänka sig att moralen tillkommit<br />
av rent psykologiska mekanismer, genom överenskommelser, genom konvention, genom uppfostran,<br />
genom mängder av historiska händelser, genom evolution m.m. Man kan grunda moralen i sina<br />
egna känslor, och sedan med förnuftets hjälp utsträcka dessa känslor till andra.<br />
Moralens grundvalar är inte så obetydliga som Ekman verkar vilja se dem. En moral som bygger på konvention<br />
eller uppfostran säger: det här är rätt därför att det brukar anses vara rätt, eller därför att mina föräldrar<br />
sade det. Snarare än något annat är det en simpel ursäkt för att slippa ta ansvar för sina egna handlingar.<br />
Men framför allt är det en logiskt ohållbar position. Vad som är konventionellt skiftar med tiden och<br />
från plats till plats. Något kan inte gärna vara moraliskt i ena ögonblicket och omoraliskt i nästa, eller moraliskt<br />
och omoraliskt på en och samma gång. Den enes förälder säger att man kommer till helvetet om<br />
man befläckar sig själv; den andres att onani är en både allmän och sund aktivitet. Uppenbarligen kan inte<br />
bägge påståenden vara sanna på en och samma gång. Antingen är det (allt annat lika) sunt att onanera,<br />
eller också är det djup synd. En subjektivistisk moralkodex ger inget svar, varken i detta eller annorstädes.<br />
Att någon känner att x är rätt, betyder inte att x är rätt. Känslor saknar kognitiv status och kan inte utgöra<br />
grund för moralen. Vi märker detta när vi betraktar verkligheten. I verkligheten kan inte motsägelser existera,<br />
så något kan inte vara både rätt och fel på samma gång. Om antisemiten känner att juden bör dö, och<br />
juden känner att han bör få leva, uppstår en konflikt. Antingen bör juden dö eller också bör han leva; han<br />
kan inte både dö och leva vidare. Väljer man att placera något som saknar kognitiv status i botten av sitt<br />
resonemang, då är motsägelser och godtycke att vänta i praktiken. Vill man undvika motsägelser och godtycke<br />
måste man göra mer än att känna. Man måste tänka.<br />
Men så länge de flesta människor har en hjärna, känslor och vill skydda och värna vårt liv och våra<br />
medmänniskor lär det inte vara något större problem att det också finns onda personer. Då finns ju alltid<br />
möjligheten att säga att den onda personen har moraliskt fel. För att vi tycker det. För att det motverkar<br />
de känslor som vi upplever är de rätta för att värna de värden vi vill skydda.<br />
Ondska är tvärtom ett stort problem. Att jag får tycka att x handlar fel när han riktar en pistol mot min tinning<br />
är knappast en benådande omständighet. I den situationen spelar det ingen roll vad jag tycker eller<br />
säger, jag har bara att vänta och se om jag får leva eller ej. (Naturligtvis behöver det inte röra sig om något<br />
så uttryckligt som ett pistolhot, det är bara ett exempel bland otaliga andra.) Och så vad om jag tycker att<br />
jag bör få leva? Det blir inte sant enbart för att jag tycker det.<br />
Det främsta problemet med ondska är inte att man skulle sakna en möjlighet att säga ifrån eller motarbeta<br />
det onda. Det främsta problemet är att man förstör sitt eget liv ifall man är ond, och andras liv om man<br />
utsätter dem för sin ondska. Ekman antyder att moral har att göra med att skydda sina värden, och det vill<br />
jag berömma honom för. Men då återstår ju att identifiera vilka värden man har, och klura ut hur man skall<br />
bära sig åt för att skydda dem. Detta är inget känslor duger till, här är man så illa tvungen att tänka. Om<br />
ondska är att motverka de känslor som någon ”upplever är de rätta” hamnar vi i en självuteslutning. Om<br />
någon motverkar mina känslor måste det ju också vara så att jag motverkar hans! Det leder endast tillbaka<br />
in i ett absurt dödläge där antisemiten har rätt att döda judar därför att han inte gillar dem, och omvänt att<br />
juden har rätt att leva för att han gillar att leva. Det är en etik som kan tyckas lämplig i en zombiefilm –<br />
men inte för människor i verkliga livet.<br />
38
Preliminära tankar kring begrepp och essenser – April 06<br />
Vad som följer är några preliminära funderingar kring: primo, vikten av att fokusera, secundo, vikten av att<br />
identifiera essenser.<br />
Varför, kan man då fråga sig, är det viktigt att fokusera? Vi kan ta några enkla och för de flesta bekanta<br />
exempel. Om man inte fokuserar på sina läxor får man inte ett bra betyg, och om man inte fokuserar vid en<br />
provskrivning blir betyget dåligt oavsett hur flitigt man pluggat. Om man inte fokuserar på trafiken riskerar<br />
man att bli påkörd eller köra på någon. Och så vidare.<br />
Ens grad av fokus är den grad till vilken man är medveten. När man skriver prov eller kör bil håller man i<br />
allmänhet hög fokus, därför att man vill ha ett bra betyg respektive undvika olyckor. Men varför vill man<br />
det? Vad är det essentiella skälet till att vilja ha bra betyg och undvika olyckor? För att finna svaret på det<br />
måste man reducera. Till exempel så här: bra betyg ger bättre möjligheter i framtiden; bättre möjligheter är<br />
bra för att man föredrar vissa saker över andra; att kunna syssla med det man föredrar är bra för att det<br />
främjar ens liv… <strong>Här</strong> går det inte att reducera vidare. Det som främjar ens liv är bra helt enkelt för att det<br />
främjar ens liv (eller gör en lycklig eller får en att må bra, vilket är olika sätt att säga samma sak). Sedan på<br />
liknande sätt med att undvika olyckor: olyckor är inte ens liv till gagn. Den essentiella motivationen för att<br />
fokusera på studier och trafik är alltså, i vårt exempel, ens eget liv.<br />
Enligt samma princip behöver man fokusera i det abstrakta: på sina idéer och på vilka resonemang och<br />
argument som ligger dem till grund (och huruvida de är rimliga). Man behöver så att säga tänka på sina<br />
tankar; man behöver identifiera vilka tankar som är essentiella och varför de är det. Att strunta i detta ger<br />
inte lika påtagliga följder som när man struntar i att fokusera på ett prov eller i trafiken. Man riskerar ingen<br />
omgående olycka. Istället begränsar man sin förståelse för idéer, vilket förvisso kan ge lika grava konsekvenser<br />
i långa loppet.<br />
Bristande fokus på idéer och idéers essenser visar sig ofta särskilt tydligt i språket. För vad är ett ord? Det<br />
är en intellektuell genväg. Vi isolerar begrepp genom att identifiera det väsentliga hos dem, och skapar<br />
sedan ett ord för begreppet där vi utelämnar alla specifika mått. Ord binds samman i meningar, och vi har<br />
fått ett språk. Språk hjälper oss att effektivisera vår enhetsekonomi. Istället för att vara medveten om endast<br />
ett fåtal för sinnena givna konkreter kan man bära en stor mängd information samtidigt; ett par enstaka<br />
ord kan isolera en bred faktamängd. Språket hjälper oss framför allt att tänka bättre, och först i andra<br />
hand att kommunicera. (Det finns naturligtvis fler och än mer specialiserade sätt att använda språket på,<br />
såsom för poesi med mera.)<br />
Ord är emellertid inte automatiskt giltiga. Ett ord som saknar definition står inte för ett begrepp och är<br />
därmed nonsens. För att skapa en giltig definition, eller för att granska en redan befintlig, är man tvungen<br />
att fokusera på begreppets essens. Ta begreppet ”människa” som exempel. Vad är väsentligt annorlunda<br />
med en människa? Det beror naturligtvis på sammanhanget. I biologisk mening är t.ex. det mest urskiljande<br />
hennes för sin art unika arvsmassa. Övriga kännemärken, som bipedalism eller förmåga till empati, beskriver<br />
också andra djur och är därför oväsentliga mått som bör utelämnas. I filosofisk mening är människans<br />
mest urskiljande egenskap att hon har ett förnuft. En definition kan då lyda som följer: ”en människa<br />
är ett djur (genus) med förmåga till förnuft (differentia)”. Det var också på det sättet Aristoteles definierade<br />
människan.<br />
Den som inte gjort det till en vana att fokusera på begrepp och deras essenser har lätt för att – det är i alla<br />
fall vad jag observerat – haka upp sig på orden. Man blir inte bara lite osäker på hur ovanliga termer skall<br />
användas, utan befinner sig i ett konstant flux där alla (eller i alla fall många) begrepp måste ges en stipulativ<br />
definition innan det är möjligt att gå vidare i tankebanan. Att diskutera med en sådan person blir snabbt<br />
prövande, eftersom han hellre tycks vilja träta i ord än i sak. I själva verket – hur som helst är det min hypotes<br />
– kan han inte annat. Det är inte möjligt att föra en abstrakt diskussion i sak, om man är ständigt ofokuserad<br />
på begreppen och deras essenser. Mer tid måste då ödas på att komma överens om hur orden skall<br />
användas, än på att få något uträttat ad rem.<br />
39
(För att undvika missförstånd! Jag menar inte att man hela tiden, ständigt och jämt, skall behöva reflektera<br />
över varje ord man använder. Tvärtom är det sådan osäkerhet som uppstår när man inte gjort det till sin<br />
vana att tänka i mån av essenser. Ifall man har vanan inne sker processen till stor del undermedvetet, och<br />
har man redan en gång identifierat essensen hos ett begrepp behöver man ju inte uppfinna hjulet på nytt i<br />
varje ny situation.)<br />
Att inte (medvetet eller undermedvetet) reflektera över begrepp och essenser leder till ett språk där ordens<br />
relation till verkligheten klipps av. Orden blir flytande och kan ha vilken innebörd som helst, i vilket sammanhang<br />
som helst. Jag tror det här är orsaken, eller i alla fall en orsak, till paradoxala begrepp som ”statskapitalism”<br />
och ”frihetlig socialism”. Där staten ingriper råder inte kapitalism, och där kapitalism råder<br />
ingriper ingen stat. Att tala om ”statskapitalism” är med andra ord lönlöst. Och på samma sätt med socialism:<br />
socialismen är inte frihetlig och friheten är inte socialistisk. Att smälta samman begreppen ger ingen<br />
ny information. Det skapar bara ett dödläge mellan två motpoler. Intet återstår.<br />
Tag även som exempel den eviga debatten om egoism kontra altruism. <strong>Här</strong> kan man se till det essentiellt<br />
utmärkande hos begreppen, eller också stirra sig blind på hur de flesta betraktar dem. Vad är innebörden<br />
av egoism? Jo, att man eftersträvar sin egen nytta. Och vad innebär i sin tur det? Att man handlar i enlighet<br />
med sina värderingar; att man inte offrar ett högre värde för ett lägre, eller ett värde för inget värde alls.<br />
Det här resonemanget når inte fram till någon som är oförmögen att se det essentiellt utmärkande hos begreppen;<br />
det förra innebär att man eftersträvar sina värden, det senare innebär att man offrar dem. Istället<br />
ser man endast till hur de brukar användas, och då blir slutsatsen: egoism betyder att vara elak och utnyttja,<br />
medan altruism är att vara snäll och hjälpsam. Således blir uppoffring synonymt med snällhet, och strävan<br />
efter värden synonymt med elakhet. Den som sätter värde på att vara snäll blir en paradox, trots att det<br />
nog beskriver de flesta av oss.<br />
Tag som ett sista exempel begreppet diskriminering. Vad är den essentiella innebörden av att diskriminera?<br />
Att ”dela upp”: att välja och välja bort; att lägga till och dra ifrån. Varje valsituation innebär att man<br />
diskriminerar, för man kan inte gärna välja något, utan att också välja bort något annat. Ser man endast till<br />
hur ordet brukar användas är diskriminering att särbehandla någon p.g.a. dennes kön eller hudfärg eller<br />
liknande. Utifrån en konkretbunden syn på begreppet förstår man inte den kritik som liberaler ofta anför<br />
mot relevanta förbudslagar. Bör man inte också förbjuda män att gifta sig med en viss kvinna, eftersom de<br />
samtidigt diskriminerar alla andra kvinnor? Nej, svarar den konkretbundne, och förklarar att det inte är<br />
samma sak. Men samma sak är just vad det faktiskt är. Faran här är alltså att man ser det som okej att förbjuda<br />
vissa val, endast och allenast för att de kallas diskriminering. Att alla val är diskriminerande blundar<br />
man för.<br />
Det ovan sagda är för att upprepa mig bara några preliminära funderingar. Jag är inte säker på om jag<br />
skingrat Lützendimman eller om den fortfarande ligger tät. Hur det än må vara ser jag det som viktigt att<br />
identifiera essenser. Det tycks mig högst rimligt att just oförmågan (eller oviljan) att göra detta leder till ett<br />
språkligt flux, som gör att man före varje nytt resonemang måste stipulera nya definitioner för alla centrala<br />
ord. Detta lägger i sin tur bromsklossar framför tankarna. Det blir svårt att tänka på ett bra sätt, och knyta<br />
det man tänker till observerade fakta. I sin tur leder det förmodligen till att man har svårare för att urskilja<br />
paradoxer, motsägelser och orimligheter. Har man inte fokuserat på vad som verkar väsentligt, sant och<br />
rimligt, är det ju svårt att lägga märke till det motsatta.<br />
40
Till den fria invandringens försvar – Maj 23<br />
Frågan om invandring diskuteras ofta, och åsikterna delar sig även liberaler emellan. Alltså kan det vara<br />
påkallat att säga några egna ord om saken.<br />
Till en början måste vi konstatera att liberala idéer stödjer fri invandring. Sverige som land ägs inte av någon;<br />
ingen har rätt att avgöra vem som får och inte får flytta hit. Du eller jag bör få hindra en utlänning från<br />
att flytta hit, lika lite som vi bör få hindra svenskar att flytta inrikes från stad till stad, eller från hem till<br />
hem inom samma stad. Alla har rätt att resa fritt, och man kränker inga rättigheter när man köper eller hyr<br />
en bostad, bara genom att komma från utlandet. Med andra ord: om en invandrare vill bosätta sig i Sverige<br />
är det en sak mellan honom och den person som säljer eller hyr ut bostaden ifråga. Vill inte en viss bostadsägare<br />
eller hyresvärd ha vederbörande invandrare som kund – då bör vår invandrare vara fri att söka<br />
upp andra. Ingenstans har politiska ingrepp någon plats i ekvationen.<br />
Men nu finns det alltså många som ser annorlunda på saken.<br />
Somliga motiveras – det måste sägas – av rasism eller generell främlingsfientlighet. De vill inte att några<br />
barbariska folk skall komma och förstöra vår civilisation och vår kultur; att tillåta fri invandring vore att<br />
importera intolerans. Då kan man fråga sig om inhemsk intolerans håller en högre kvalitet än utländsk,<br />
eller vad som nu gör den svenska intoleransen bättre. För nog är det väl ganska intolerant att kalla alla invandrare<br />
för barbarer? Visst är det väl en smula (och kanske rentav mer än bara en smula) intolerant att<br />
utgå från att alla invandrare vill förstöra vår civilisation? Det finns i och för sig saker man inte bör tolerera –<br />
såsom kränkandet av individers rättigheter. Tro det eller ej, men även invandrare är individer, och även de<br />
har rättigheter. Att stänga gränserna för dem är faktiskt ett brott mot deras rättigheter.<br />
Uttrycket att ”importera” intolerans eller barbari (eller vad det nu är) förekommer rätt ofta. Men det är naturligtvis<br />
inte så att ett land med fri invandring importerar folk från andra länder, som om de vore något<br />
slags beställningsvaror. Det enda fri invandring betyder, är att invandringen är fri. Det vill säga: individer<br />
från andra länder är fria att resa och/eller flytta hit, om det är vad de själva vill göra. Något barbari skall de<br />
förstås inte vara tillåtna att orsaka, om vi med det menar att de kränker andras rättigheter. En invandrare<br />
som begår brott skall ställas inför rätta precis som vilken människa som helst. Det enda liberalismen säger<br />
här, är att invandraren inte begår ett brott enbart genom att flytta hit. Tvärtom är det alltså ett brott mot<br />
hans rättigheter, att hindra honom från att göra det.<br />
Ibland hävdas också att vi inte kan ha fri invandring, därför att miljoner av aggressiva muslimer då kommer<br />
att största välfärdsstaten till förmån för en teokratisk diktatur. Jo, med tanke på hur arabvärldens muslimer<br />
beter sig har jag viss förståelse för den rädslan. Men om det är så att miljoner av aggressiva muslimer<br />
bara väntar på att få störta den svenska staten – vad hindrar dem från att göra det redan nu? Inte kan det<br />
väl stämma att vår invandringspolitik är allt som hindrar dem? (Om Polen haft en stramare invandringspolitik<br />
i slutet av 1930-talet, hade det förhindrat invasionen från miljoner av tyskar?)<br />
Många hävdar att invandringen måste begränsas på grund av bristande integration i samhället. I så fall<br />
antyder man att segregation är ett brott – vilket det inte är. Att till exempel inte kunna svenska innebär<br />
förstås ett handikapp, men det är inte ett brott; det kränker ingens rättigheter. Man bör få invandra till Sverige<br />
och leva här, oavsett vilka språk man kan eller inte kan. Emellertid får man också möta konsekvenserna<br />
av sin språkliga begränsning, bland annat i form av segregation. Sedan samma princip för invandrare<br />
som vill bo bland andra invandrare etc. Segregation är inte ett problem i sig. Det är ett problem för invandrare<br />
som inte vill vara segregerade, och då är det först och främst deras eget ansvar att försöka integrera sig<br />
själva med andra svenskar och med svensk kultur. (Jo, det finns politiska orsaker till segregering också,<br />
men i ett liberalt samhälle är inte segregering ett politiskt problem.)<br />
Den kanske vanligaste protesten mot fri invandring säger att utlänningar inte skall få komma hit och sko<br />
sig på Sveriges generösa bidragssystem. I ett liberalt land blir det en icke-fråga, eftersom ett sådant land<br />
saknar bidragssystem av dagens snitt. Om en invandrare får möjlighet att sko sig på bidrag är det något<br />
41
som betalas ut frivilligt till honom, och därvidlag uppstår inget problem då ingen tvingas att bidra till hans<br />
uppehälle.<br />
Nu kan man invända att jag gör det lite väl lätt för mig. Visst är det här en icke-fråga i ett genuint liberalt<br />
samhälle, men vi befinner oss ännu långt därifrån. Bör man tillåta fri invandring under dagens välfärdsstat?<br />
Uppstår inte en situation där vi måste väga skattebetalarens rätt till sina pengar mot invandrarens rätt<br />
att flytta var han vill? Ja på den förra frågan och nej på den senare; primo för att det inte finns någon nödvändig<br />
konflikt mellan rättigheter, secundo för att man kan organisera en liberal reform på ett sätt som gör<br />
det omöjligt för invandrare att lyfta skattebidrag. Allt man behöver göra är att införa en regel om att den<br />
som tar emot bidrag måste ha bott i landet så och så länge, haft den eller den inkomsten, o.s.v. På så sätt är<br />
det möjligt att kombinera fri invandring med välfärdsstat. De som flyttar hit ges inte möjlighet att sko sig<br />
på andra, åtminstone inte utan vidare, men invandringen är ändå fri, och välfärdsstaten är ändå en välfärdsstat.<br />
Den här lösningen är naturligtvis på flera sätt långt från idealisk. Till exempel lär ökad brottslighet bli ett<br />
problem eftersom invandrarna måste arbeta trots att få arbeten (eller snarare anställningar) står att finna.<br />
Om man vill råda bot på detta sakernas tillstånd gör man det lämpligen med fler liberala reformer; t.ex. bör<br />
man avskaffa arbetsgivaravgifter, LAS, de facto minimilöner, och andra regleringar som är direkta orsaker<br />
till strukturell arbetslöshet. Man måste inse att regleringar inte är isolerade företeelser; de påverkar varandra.<br />
När man börjar nysta upp trasslet märker man att det inte räcker att bara dra så hårt man kan i en<br />
enda tåt. Det blir nödvändigt att dra i flera tåtar samtidigt för att motverka knutar och ytterligare trassel –<br />
men det är inte ett argument för att låta bli att försöka reda ut trasslet, eller för att ge upp när man påträffar<br />
en knut eller två. Tvärtom är det ett argument för att välja ett så effektivt och rationellt förfarande som möjligt,<br />
med andra ord att låta en liberal reform följa på andra. Likafullt måste man börja någonstans. Jag säger<br />
inte att fri invandring måste vara den allra första tåten man drar i, men också att det inte, som många menar,<br />
är omöjligt att över huvud taget prioritera frågan.<br />
För att det inte skall råda några tvivel kring den saken: det minst idealiska med att förena fri invandring<br />
med välfärdsstat är naturligtvis att man behåller välfärdsstaten. En politik som aktivt kränker individers<br />
rättigheter kan inte betraktas som idealisk. Däremot är en liberal reform bättre än ingen liberal reform. Mitt<br />
förslag ovan syftar bara till att visa att reformen är möjlig, även innan eller utan att först ha avvecklat välfärdsstaten.<br />
Som allra minst bör Sverige öppna sina gränser för asylsökande från krigsdrabbade länder. Att<br />
på rådande sätt klippa av en människas kanske sista livlina är djupt omoraliskt, och oroar man sig för ekonomin<br />
går det väl utmärkt att prioritera nödställda immigranter över bidrag till slipstensmuseer eller<br />
kommunala bowlinghallar. Ej heller det är en idealisk lösning. Men det vore ett bra steg bland flera, och<br />
min poäng har framför allt varit just den – att migrationspolitiken kan liberaliseras, och att liberala reformer<br />
vore önskvärda.<br />
Om ett därpå följande mordhot<br />
Den korta uppsatsen ovan föranledde Demokratbloggen – jag återger inte adressen men läsaren kan säkert<br />
hitta den ändå – att mordhota mig på ett i högsta grad uttryckligt sätt. Inlägget i sig är inte värt att citera,<br />
men jag återger mitt svar på mordhotet, där det väsentliga framgår:<br />
Hej,<br />
Jag upplever det här inlägget som ett personligt hot. Detta beror främst på följande:<br />
1. Du skriver att jag bör skjutas, och illustrerar det med en bild där en pistol riktas mot läsaren.<br />
2. Du skriver att ”vi kommer när som helst” och att jag ”ska få se vad det leder till”. Detta illustrerar<br />
du med bilder av blodstänk.<br />
42
3. Du väljer att publicera foto på mig och min kontaktinformation. I sig inget brott, men i sammanhanget<br />
framstår det som mycket hotfullt.<br />
Som du förmodligen känner till är det olagligt att mordhota andra människor, även på Internet. Jag skulle<br />
vilja att du tog bort det som jag nämnt och betraktar som hotfullt, samt att du intygar att du inte tänker<br />
försöka göra verklighet av hoten.<br />
I annat fall kommer jag göra en polisanmälan inom kort.<br />
En halvtimme senare fick jag det här svaret:<br />
Det är ju sant. Det kan upplevas som ett personligt hot, och gissa vad, din sketna parasitjävel. DET ÄR<br />
ETT HOT!<br />
Jag uppfattar det som att vi har krig i Sverige och då ska vi ju också döda folkets fiender. Om vi inte skulle<br />
det eller hade planer på det så hade vi ju inte uppfattat det som att vi har krig. Och det är just dina extremliberala<br />
idéer som lett till denna krigssituation, så du gör rätt i att känna dig hotad!<br />
Demokratbloggen har polisanmälts ett antal gånger vid det här laget, men det är bara ett [två?] krux:<br />
Jag är anonym.<br />
Bloggen ligger på en amerikansk server och kan inte kommas åt.<br />
Den enda möjligheten blir då att du övertygar dina sektvänner att verka för att internet i Sverige stängs<br />
ner. Något som ändå är på gång på grund av sådana som dig.<br />
Men så länge internet fortfarande fungerar i det här landet så bygger vi upp motståndsrörelsen mot dig<br />
och dina sektkamrater. Så det är dags för dig att börja titta på klockan hur mycket äldre du blir, eller<br />
snabbt som fan ändra dig.<br />
Vid det här laget stod det bortom allt rimligt tvivel att Demokratbloggen mordhotar mig. Alltså gjorde jag en<br />
polisanmälan per telefon. Förmodligen leder det inte till några åtgärder, trots att man både uppmanar läsarna<br />
till mord och öppet planerar att mörda på bloggen. (I ett annat inlägg mordhotar man även Mona<br />
Sahlin, vilket jag gjorde SAP uppmärksamma på.)<br />
Ett flertal vänner kommenterade inlägget där jag blev mordhotad; däribland Per-Olof Samuelsson, Filip<br />
Björner och Fredrik Fridsten. I väsentliga drag ville de bara säga detta: Vi är fler som förespråkar liberala<br />
invandringspolitiska reformer, och som dessutom vågar göra det under eget namn – tänker du mörda oss<br />
också? Demokratbloggens svar blev, också detta i väsentliga drag, att ”gerillakrigare” skulle ”ta tillbaka<br />
Sverige”, och att vi skulle ”hålla käften” eftersom det var ”vår enda chans”.<br />
Det är svårt att låta bli att dra på munnen åt sådana överdrifter. Såvitt man kan läsa sig till är bloggaren en<br />
pensionär som bor i Skåne. Vad skall han göra – lägga ut sina inkontinensblöjor som landminor? Man kan<br />
bara dra slutsatsen att han skäller värre än han bits. Samtidigt rör det sig naturligtvis om ett mordhot, och<br />
man vet aldrig vad för folk som läser och låter sig inspireras av hans blogg. Om inte annat bör man anmäla<br />
sådana saker av ren princip, för att markera att det inte accepteras. Vilket jag alltså gjorde.<br />
I slutändan blev inlägget där jag (och – i kommentarsfältet – namngivna vänner) mordhotas borttaget. Vi<br />
var tio till femton stycken som hjälptes åt att rapportera det till Wordpress. Efter helgen gjorde man slag i<br />
saken; fortfarande finns dock andra inlägg som definitivt räknas som kriminella enligt svensk lag. Jag har<br />
uppmärksammat polisen på detta. Om de bryr sig tillräckligt för att göra en utredning återstår att se.<br />
Varför berättar jag det här? Därför att det inte bör få passera obemärkt. Allt jag har gjort är att publicera en<br />
kort uppsats där jag argumenterar för liberala reformer inom invandringspolitiken. Jag har utnyttjat det<br />
43
fria ordet. Somliga anser att jag bör mördas på grund av det. Somliga vill skjuta ihjäl mig endast och allenast<br />
för att jag hyser liberala värderingar och väljer att yttra dem offentligt.<br />
Det finns ett samband mellan att förespråka initiering av våld och att själv utöva initiering av våld.<br />
44
I protest mot det muslimska våldet – Juni 13<br />
”Vad vi som är yttrandefrihetsfundamentalister kan påpeka är att satirfriheten är viktigare än religionsfriheten,<br />
för inget samhälle kan vara humant utan att tillåta humor, men religioner kan mänskligheten<br />
klara sig gott utan.” (Filip Björner.) 1<br />
År 1988 publicerades Satansverserna, en roman av Salman Rushdie, i vilken det sägs att profeten Muhammed<br />
lade till verser i Koranen. På grund av denna blasfemiska intrig utsattes Rushdie för dödshot av Irans<br />
ayatollah Ruhollah Khomeini. Han blev tvungen att gå under jorden medan muslimer anordnade bokbål,<br />
brände ner bokhandlar och attackerade eller rentav mördade förläggare och översättare. Trots att Rushdie<br />
bad världens muslimer om ursäkt år 1990, något han i sig inte borde ha behövt göra, har Iran två gånger<br />
(1998 och 2005) bekräftat att dödsdomen inte kommer att hävas.<br />
Theo van Gogh och Ayaan Hirsi Ali gjorde 2004 en kortfilm om muslimskt förtryck mot kvinnor. Bland<br />
annat tar filmen upp kvinnomisshandel och att kvinnor i vissa arabländer inte får vistas på allmän plats<br />
utan manlig eskort. Tydligen var det djupt kränkande att påstå att man inte borde få förtrycka kvinnor –<br />
för strax efter filmens premiär blev van Gogh mördad av muslimer. Ali lever men bor på hemlig adress och<br />
står under beskydd.<br />
Ett år senare publiceras en karikatyr av Muhammed i danska Jyllands-Posten. Teckningen, gjord av Kurt<br />
Westergaard, föreställer profeten med en bomb i sin turban. Detta var två månader efter att muslimer<br />
bombat Londons tunnelbana och mördat 52 människor. Vad gav det för resultat? Jo, naturligtvis utlöste<br />
teckningen ett ramaskri bland världens muslimer, som också var snabba att hota Westergaard till livet. År<br />
2008 greps tre personer för att ha planerat ett mord på honom. År 2010 fick polisen beskjuta en man som<br />
tagit sig in i hans lägenhet beväpnad med en yxa.<br />
Fortsätter vi ännu ett år framåt hamnar vi på svensk mark. Hösten 2007 publicerar Nerikes Allehanda en<br />
teckning av Lars Vilks, där profeten Muhammed föreställer en rondellhund. Ännu en gång hotelser och<br />
ännu en gång attacker. Under 2010 arresterade polisen Colleen LaRose (”Jihad Jane”) och sju andra misstänkta<br />
för att ha planerat ett mord på Vilks. Ett par månader senare blev Vilks attackerad under en föreläsning<br />
vid Uppsala universitet. Strax efter det anlades en mordbrand i hans hem – lyckligtvis var han borta<br />
vid tillfället.<br />
Mot bakgrund av detta och mer uppstod Everybody Draw Mohammed Day, med start från den 20:e maj<br />
2010. Vad som från början kanske gick att avfärda som ett barnsligt påhitt blev till en global manifestation<br />
för yttrandefrihet. Att försöka mörda enskilda personer är en sak – att försöka mörda hundra tusentals användare<br />
på Facebook en annan. Det hindrade förstås inte muslimer från att demonstrera med ”Döda Facebook”-banderoller<br />
(hur ”dödar” man en hemsida?) i Pakistan. Man såg också till att blockera Facebook i<br />
hela landet fram till den 30:e maj. Omsider skapades en ny hemsida, MillatFacebook, för muslimer och<br />
andra där karikatyrer är otillåtna.<br />
*<br />
Är det moraliskt att rita teckningar enbart i syfte att provocera? Har man över huvud taget rätt att göra det;<br />
är det en del av vad yttrandefrihet innebär eller bara ett sätt att sprida hat? Det har muslimer och andra<br />
(ofta retoriskt) frågat sig de senaste veckorna. För att kunna besvara dessa frågor är det nödvändigt att först<br />
återge sammanhanget, vilket jag gjort ovan.<br />
Till en början är det en falsk premiss att teckningarna ritas i syfte att provocera, alltså i syfte att göra andra<br />
ledsna och arga. När Rushdie skrev sin roman var han knappast ute efter att förstöra för andra människor;<br />
han råkade väl bara tycka att intrigen var intressant. När van Gogh och Hirsi Ali gjorde sin film visste de<br />
att den var provokativ – men syftet var inte att skymfa, utan att skapa en förbättring för kvinnor som lever<br />
1 http://www.hef.nu/botulf/file/satirfriheten-botulf-2006-01.pdf<br />
45
under muslimskt förtryck. När Westergaard ritade sin karikatyr var det inte för att håna, utan i protest mot<br />
muslimskt motiverad terrorism. När Vilks ritade sin rondellhund var det för att skapa debatt kring yttrandefrihetens<br />
gränser, och inte för att jävlas med muslimer av pur elakhet. För vissa kanske det kommer som<br />
en chock – men civiliserat folk ser terrorism, mord och mordhot som bra mycket värre och mer provokativt,<br />
än några romaner, filmer och teckningar.<br />
Yttrandefrihet innebär friheten att säga sin mening om saker och ting. Svårare än så är det inte. Man har<br />
rätt att yttra sig, även när det man säger kan väcka anstöt. Och omvänt har man inte rätt att tysta andra<br />
människor bara för att man ogillar vad de säger. För att erinra läsaren om ett citat som felaktigt brukar tillskrivas<br />
Voltaire: ”Jag håller inte med om vad du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rätt att säga<br />
det.” (Det var Evelyn Beatrice Hall som beskrev Voltaires attityd med de här orden, i sin bok The Friends of<br />
Voltaire år 1906.) Förvisso har man inte rätt att förtala andra människor, men den ende som kanske kan<br />
sägas ha blivit förtalad är profeten själv, och han har varit död i nära ett och ett halvt tusen år. Han kan<br />
alltså inte göra en polisanmälan och föra sin egen talan i sak. Och nej, för att föregå en vanlig invändning:<br />
att rita profeten med en bomb i sin turban (eller jämförligt) är inte liktydigt med att förtala alla muslimer i<br />
världen. Man kan förtala enskilda individer vid namns nämnande men inte en hel folkgrupp. De här företeelserna<br />
är så harmlösa att de inte ens kan dömas enligt HMF-lagen, en i sig illegitim inskränkning i yttrandefriheten.<br />
Många icke-muslimer har sagt att de vägrar stödja tecknandet av profeten Muhammed, därför att de ser<br />
det som ett barnsligt försök att såra andra människor. En del har till och med sagt att de ”förstår muslimernas<br />
reaktion” på teckningarna, i betydelsen att deras reaktion är helt eller delvis ursäktlig. <strong>Här</strong> glömmer<br />
man bort sammanhanget. Kurt Westergaard ritade inte profeten med en bomb i sin turban utan skäl. Hans<br />
teckning var rimligtvis en reaktion på terrorattacken mot WTC 9/11, mot bombningen i Londons tunnelbana,<br />
och liknande händelser. Teckningen besvarades av muslimer med bland annat mordhot och mordförsök.<br />
Sedan samma sak för Lars Vilks. Det var därför Everybody Draw Mohammed Day uppstod: som en<br />
manifestation för yttrandefrihet och som en protest mot dessa mordhot. Muslimerna kunde ju inte gärna<br />
mörda hundra tusentals människor över hela världen. Att försvara yttrandefriheten och protestera mot<br />
mördande är varken barnsligt eller ett försök att såra andra. Det är att värna om mänskliga rättigheter.<br />
Dessutom är det inte försvarligt att mordhota folk, även om de vore illvilliga och bara ute efter att håna.<br />
Man kan förstås invända att det är fel att dra alla muslimer över en kam. Att en del muslimer vill mörda<br />
filmskapare och serietecknare betyder inte att alla vill det – eller hur? Nej, förvisso inte. Jag måste dock<br />
markera att muslimer som reser den här invändningen sällan tar uttryckligt avstånd från muslimskt motiverat<br />
våld. Naturligtvis existerar fredliga muslimer som brinner lika mycket för individens frihet som jag<br />
gör. 1 Om de inte vill hamna under samma paraply som Usama bin Laden, Saddam Hussein, Mahmoud<br />
Ahmadinejad et al. bör de fördöma sådana muslimer offentligt. De bör i klartext säga att terrorism och muslimskt<br />
motiverat förtryck är fördömligt. Istället för att klandra t.ex. Kurt Westergaard som ritade en bomb i<br />
profetens turban, bör de klandra de muslimer som gjort karikatyren så träffande. En fredlig muslim måste<br />
medge att det faktiskt inte är serietecknare som ger bilden av att Islam är en våldsam religion. Deras teckningar<br />
reflekterar bara det verkliga förhållandet: att en oöverskådlig mängd muslimer ser det som legitimt<br />
att bomba och mörda de som inte delar deras värderingar. ”Halshugg alla som säger att Islam är en våldsam<br />
religion” står det på en muslimsk banderoll. Sådana motstridiga budskap är vardagsmat i debatten.<br />
De muslimer som förespråkar terror gör det ofta i klartext; man kunde önska samma klartext hos muslimer<br />
som fördömer terrorn.<br />
Märk väl att det finns en kausal koppling mellan Islam och terrorism, samt det förtryck man lever under i<br />
länder som Iran och Irak. Det är inte ren tillfällighet att de här förtryckarna är muslimer; deras handlingar<br />
motiveras utifrån Islam. Givetvis kan man ifrågasätta huruvida de tolkar Islam korrekt; det är inget jag<br />
tänker diskutera här. Tydligt är att miljoner muslimer tolkar Islam på ett sätt som tillåter och påkallar terror,<br />
må de sedan tolka rätt eller fel. Att, som vissa, hävda att man inte bör tala om våldet som specifikt<br />
1 Jag brukar inte försöka vara diplomatisk, eftersom man så lätt kan råka ge oförtjänta eftergifter. En muslim som bryr sig lika<br />
mycket om individens frihet som jag, kan sannerligen inte vara muslim annat än till namnet.<br />
46
”muslimskt” är därför orimligt. Det är muslimskt; med det sagt behöver inte alla muslimer ställa upp på<br />
det. Inkvisitionen var kristen, men det betyder ju inte att alla kristna vill bränna kättare på bål (eller att alla<br />
kristna ville det, ens när det begav sig). Att vägra identifiera de här företeelserna som muslimska vore en<br />
olämplig eftergift. Man får inte klippa av sambandet mellan idé och handling av rädsla för att trampa någon<br />
på tårna. Vill man bekämpa handlingarna – det bör man vilja – måste man bekämpa idéerna bakom<br />
dem. För att göra slut på våldet som motiveras utifrån Islam måste man bekämpa Islam, d.v.s. Islam såsom<br />
religionen ter sig i ögonen på våldsverkarna (må de se en skenbild eller ej). 1<br />
Varför blev Everybody Draw Mohammed Day ett globalt fenomen? För att ett stort antal muslimer fortsätter<br />
att mordhota alla som fattar pennan och vågar säga sin mening om saker och ting. Om drygt ett år är<br />
fenomenet tillbaka. Det skulle kunna bli sista gången, ifall muslimernas gensvar löd något i stil med detta:<br />
”Äsch, vem bryr sig om några fåniga teckningar, rita vad ni vill, vi är starka i vår tro och känner oss inte<br />
hotade av sådant trams.” Men så länge ett otal muslimer förespråkar terror och mord på folk som bara utnyttjar<br />
sin yttrandefrihet, lär Everybody Draw Mohammed Day komma tillbaka. Med all rätt.<br />
Bilaga om byggandet av en moské vid Ground Zero<br />
Under 2009 lade muslimer nära 5 miljoner dollar på en femvånig byggnad, belägen två kvarter norr om<br />
Ground Zero (d.v.s. platsen där World Trade Center stod före attacken 11.09.01). Omsider har man föreslagit<br />
att bygga en moské på platsen, till en budget av 100 miljoner dollar. Staten har nyligen godkänt projektet,<br />
som eventuellt kommer att invigas 11.09.11, som ett slags tioårsjubileum av al-Qaidas självmordattentat.<br />
2<br />
Detta är osmakligt på ett sätt som knappt låter sig beskrivas med ord. Det är en skymf mot de omkring tre<br />
tusen människor som dog under attacken, och mot deras anhöriga. Att över huvud taget föreslå att bygga<br />
en moské vid Ground Zero är bortom skamlöst. Jag befarar att det svenska språket saknar tillräckligt starka<br />
invektiv för att kunna förmedla hur avskyvärt påfundet är. Det är i paritet med att resa ett monument till<br />
NSDAP:s ära i Auschwitz, eller till de röda khmerernas ära i Phnom Penh. Nog för att män som Adolf Hitler<br />
och Pol Pot hade fler liv på sina samveten än ett par tusen. Men en moské vid Ground Zero handlar inte<br />
bara om vad som varit. Det handlar även och framför allt om vad som kommer att vara.<br />
Man talar om att förbättra relationen mellan västvärlden och arabvärlden, om vikten av att visa tolerans,<br />
etc. Detta är förstås rent munväder. Det är fikonlöv som har till syfte att skyla det oanständiga faktum, att<br />
muslimer vill resa ett åskådligt äreminne över den tro som påbjöd terror och massmord bara två kvarter<br />
därifrån. Relationen mellan väst- och arabvärlden förbättras inte av dylika eftergifter. Al-Qaida har både i<br />
ord och handling förklarat västvärlden krig. Om västvärlden svarar med att låta bygga en moské vid<br />
Ground Zero är budskapet enkelt. Tack för besöket, och kom gärna tillbaka! Nej, det finns gränser för vad<br />
som bör tolereras och gentemot wahhabism bör man vara intolerant, särskilt när den uttrycks av terroristiska<br />
mujaheddin. En god relation till arabvärlden kan uppstå först när jihadismen är kväst, och när grupper<br />
som al-Qaida, Hamas, Hizbollah och Fatah upplösts eller omintetgjorts.<br />
Min position i frågan är enkel. Förslaget om att bygga en moské vid Ground Zero är en styggelse. Alla som<br />
har en fungerande moralisk kompass bör höja sina röster i protest mot projektet. USA bör se terrorism som<br />
en krigsförklaring och gå till motangrepp mot de som anstiftat terrorn. De som försöker bygga en moské<br />
vid Ground Zero gör sig då skyldiga till landsförräderi enligt lag, och bör rätteligen behandlas därefter.<br />
1<br />
Också det här var en oförtjänt eftergift. De som påstår att Islam är en fredlig religion tolkar religionen skevt, eller har ingen<br />
aning om vad den går ut på. Detta inser man vid läsning av Koranen, eller genom att studera vad muslimer faktiskt förespråkar<br />
och verkar för i praktiken. Orkar man inte läsa primärkällan kan man åtminstone studera The Complete Infidel’s Guide-böckerna<br />
av Robert Spencer.<br />
2<br />
Jag hade fel angående tioårsjubileumet. Den källa jag använde (NY Post) är uppenbarligen inte att lita på. Projektet ligger<br />
såvitt jag förstår tre till fem år in i framtiden.<br />
47
Bilaga om huruvida burkan bör förbjudas<br />
Nej, burkan bör inte förbjudas. Folk har i allmänhet rätt att välja sina egna kläder, även om de kan anses<br />
fula eller konstiga i andras ögon. Däremot har man naturligtvis inte rätt att tvinga någon att bära vare sig<br />
burka eller annat specifikt klädesplagg. Sådant tvång förekommer ju faktiskt enligt lag i vissa teokratier,<br />
och förmodligen även privat i mer civiliserade länder som Sverige.<br />
Jag skrev att folk i allmänhet har rätt att välja sina egna kläder. Varför inte alltid? Det beror naturligtvis på<br />
sammanhanget. Många som vill göra det olagligt att klä sig i burka jämför det med att gå runt med en rånarluva<br />
på huvudet. Jämförelsen är såvitt jag kan se illegitim därför att en person i rånarluva direkt framstår<br />
som misstänkt för grov brottslighet (t.ex. bankrån). Så är inte fallet med burka. Å andra sidan finns det<br />
ju tillfällen då ”rånarluvan” kommer väl till pass – som i skidbacken. Med andra ord är det en fråga om<br />
kontext.<br />
Det finns förvisso andra argument, men även de saknar bärkraft. Vissa menar att det bör vara kriminellt att<br />
dölja ansiktet på offentlig plats. Detta blir en tråkig nyhet för frusna personer med stora halsdukar. Åter<br />
andra hävdar att burkan kränker andras känslor, lite som om man skulle gå runt naken. Det kan man å<br />
andra sidan hävda om vilket klädesplagg som helst, och vill man kriminalisera saker bara för att andra kan<br />
känna sig kränkta av dem, då finns snart inga lagliga alternativ kvar.<br />
Därmed inte sagt att bärandet av burka är moraliskt neutralt. De som klär sig i burka säger oftast, med dessa<br />
ord eller andra, att det är ett uttryck för deras underkastelse inför Allah (därav namnet Islam). Många<br />
ser just det här som ett skäl för att acceptera burkan. Jag ser det tvärtom som ett skäl för att fördöma den.<br />
Underkastelse är inte något som bör respekteras. Det bör föraktas och strängeligen kritiseras – eller rentav,<br />
för att tänka på t.ex. Kurt Westergaard och Lars Vilks, karikeras.<br />
48
Venusprojektet – en slutgiltig vederläggning – Juli 17<br />
För något år sedan skrev jag en kritik av Venusprojektet; närmare bestämt en kritik av dess syn på penningen. Jag<br />
förklarade i all korthet vad pengar är, och varför de behövs. Omsider har jag insett att den kritiken var för knapphänt<br />
och för snävt avgränsad. Avskaffandet av penningen är ju bara en liten del av Vp:s program; det finns mer att bemöta.<br />
Syftet med föreliggande text är att ge en full kritik därav, utifrån filmen Zeitgeist Addendum och Jacque Frescos egna<br />
ord.<br />
Vad pengar är och varför vi behöver dem<br />
Pengar är allmänt accepterade betalningsmedel. Vi använder och behöver dem därför att de underlättar<br />
handel. Pengar möjliggör arbetsdelning, vilket i sin tur möjliggör specialisering (vilket i sin tur möjliggör<br />
hela det moderna samhället).<br />
Ponera till exempel att du arbetar som bilmekaniker. Liksom alla andra har du en stor mängd behov: du<br />
behöver mat, husrum, kläder, möbler, och så vidare i all oändlighet (för behov är ju oändliga, i den mening<br />
att man alltid har behov av andra, fler och bättre varor och tjänster). Men trots att du har så många olika<br />
behov kan du bara arbeta med en enda uppgift, eller på sin höjd med ett par få. I exemplet är du en bilmekaniker<br />
och har inte tid eller ork med ett annat arbete vid sidan om det.<br />
Problemet är förstås att du behöver så många olika varor och tjänster medan du erbjuder så få. Hur kan du<br />
få tag på mat, husrum, kläder och möbler, om ingen kund vill byta dessa ting mot ditt snävt inriktade arbete?<br />
Hur kan du få håret klippt, om ingen frisör behöver laga sin bil? Om du behöver en medicin – skall du<br />
då vänta på att en apotekare stiger in genom dörren? Självklart inte. Och det är bland annat därför som<br />
pengar spelar en så viktig roll i en ekonomi. Det är ett allmänt accepterat betalningsmedel. Du får ett visst<br />
belopp för dina tjänster som mekaniker och kan sedan spendera beloppet hur du vill, på vilka varor och<br />
tjänster som helst (såvitt du har råd med dem).<br />
Hur skulle det gå för dig i rollen som bilmekaniker, om pengar inte existerade? Du kan inte hoppas på att<br />
snart få en bonde som kund för mat, eller en apotekare som kund för medicin. Om ingen bonde vill laga sin<br />
bil får du svälta. Och om ingen apotekare behöver service får du härda ut i din sjukdom – eller dö i den.<br />
Som vi ser är det här en ohållbar situation. Vad som gör den ohållbar brukar på engelska kallas för ”coincidence<br />
of wants”, vilket betyder att det helt enkelt är en fråga om lycklig slump när två personer möts, och<br />
har varor eller tjänster som de vill och kan byta med varandra. Tack vare pengar – alltså ett allmänt accepterat<br />
betalningsmedel – kan alla varor och tjänster köpas för alla andra varor och tjänster. Det spelar ingen<br />
roll vilka som lagar sina bilar; oavsett om de är bönder eller apotekare eller något tredje, kommer du kunna<br />
äta dig mätt och medicinera dig frisk.<br />
Om penningen avskaffas återstår två alternativ.<br />
Det ena är vad som på engelska kallas för ”barter”, alltså icke-monetär byteshandel. I ett sådant samhälle<br />
kan du inte vara bilmekaniker. Som vi har sett är det ett alldeles för specialiserat yrke. Ej heller några bilar<br />
kan existera, eftersom bilfabriker och det otal andra industrier som bidrar till dem förutsätter arbetsdelning<br />
(som i sin tur förutsätter penningen). Under ett system av byteshandel måste alla återgå till yrken som tillgodoser<br />
människans bredaste och mest basala behov, m.a.o. yrken där många människor behöver ditt arbete<br />
och du deras. Du får färre möjligheter och måste jobba hårdare under fler timmar per dag, t.ex. som<br />
bonde på en åker.<br />
Det andra alternativet består i att försörja sig själv utan att idka något slags handel över huvud taget. Du<br />
bygger ditt hem och lever av vad du kan skörda eller jaga. Detta är utan tvivel ännu mer primitivt.<br />
Jag behöver säkert inte breda ut mig om vad förlusten av penningen skulle innebära för vår levnadsstandard.<br />
Infrastrukturen skulle brytas ned. Vi skulle inte kunna ha några bilar, tåg, bussar eller flygplan.<br />
Massproducerad mat vore ett minne blott, och sjukvården skulle slungas tillbaka i forna tiders vidskepelse.<br />
49
I stort sett allt som drivs med elektricitet vore omöjligt – inräknat kyl och frys, elektrisk belysning, etc. etc.<br />
Vi skulle leva kortare liv med fler sjukdomar och tyngre arbetsbörda. Det enda som på sikt skulle öka välståndsnivån<br />
igen vore ett återinförande av penningen.<br />
Ludwig von Mises och kalkylproblemet<br />
Ludwig von Mises skrev år 1920 en oerhört betydelsefull uppsats med den något omständiga titeln Economic<br />
Calculation in the Socialist Commonwealth. Där presenterade han för första gången kalkylproblemet, som<br />
innebär att det är omöjligt att göra rationella kalkyler i en ekonomi utan prismekanism. von Mises hade<br />
förstås socialismen i åtanke när han skrev sin uppsats, men problemet är lika aktuellt för det samhälle som<br />
Venusprojektet förespråkar eftersom det saknar en prismekanism. (Jag vill för övrigt göra gällande att Venusprojektet<br />
innebär en form av socialism; detta skall jag återkomma till senare.)<br />
Att prismekanismen är så viktig beror på att den ger kontinuerlig information om vad som är och inte är<br />
lönsamt. Tack vare den kan vi till exempel beräkna våra utgifter och jämföra dem med förväntade inkomster.<br />
Med andra ord: vi kan göra ekonomiska beräkningar för att se om en viss investering lär vara lönsam<br />
eller ej – och när vi väl gjort vår investering kan vi följa den och kontrollera att den också är lönsam, såväl<br />
som jämföra den med möjliga alternativa investeringar. I slutändan betyder det inget mindre än att vi får<br />
en fungerande ekonomi. Priserna ger information om hur kapital behöver allokeras. Investerar man fel går<br />
man med förlust, vilket helt enkelt betyder att ens kapital allokeras till andra delar av ekonomin där det<br />
gör större nytta. Det är ju inte bara du och jag som kan kalkylera utifrån prismekanismen. Alla kan göra<br />
det.<br />
Vad händer när prismekanismen avskaffas? Jo, man förlorar möjligheten till rationella kalkyler. Det betyder<br />
att det blir omöjligt att veta om en investering är lönsam eller ej. I en socialistisk ekonomi där staten<br />
kontrollerar produktionsmedlen ankommer det på en centralplanerare (diktatorn eller styrelsen) att allokera<br />
kapitalet. Men hur skall han veta var kapitalet behöver allokeras när prismekanismens signaler tystnat?<br />
Svaret är att han inte kan veta det. Alltså får han gå på känsla eller låta slumpen avgöra. Vad som händer<br />
när man investerar baserat på känsla eller ren slump begriper alla. Man gör förluster.<br />
Skillnaden med dessa förluster är att kapitalet inte allokeras till andra investerare med bättre information,<br />
bättre omdöme, etc. Oavsett var det hamnar är det under statens kontroll, och oavsett var det investeras<br />
ånyo kommer det att ge förluster av samma skäl som det gav förluster första gången. Omsider leder det till<br />
stagnation och i slutändan till ekonomisk kollaps. Därför måste man förstå att socialism inte är något sådant<br />
som ett alternativ till kapitalism. Socialism är blott en negation av kapitalism. Den erbjuder inte ett<br />
fungerande ekonomiskt system i kapitalismens ställe, utan bara en metod för att skapa ekonomiskt kaos.<br />
En tänkt lösning på kalkylproblemet framfördes f.ö. redan 1936 av Oskar Lange, och går ut på att den socialistiska<br />
staten anställer låtsaskapitalister som sätter låtsaspriser på alla varor och tjänster. Problemet med<br />
Lange-modellen är förstås att den inte alls är någon lösning. von Mises bemöter detta så pregnant att jag<br />
med fördel citerar hans egna ord:<br />
”Ställda inför detta nya problem [kalkylproblemet], som de socialistiska författarna inte hade något svar<br />
på, sade de till sist: ’Vi skall inte avskaffa marknaden helt och hållet; vi skall låtsas som om en marknad<br />
existerar; vi skall leka marknad precis som barn som leker skola.’ Men alla vet att när barn leker skola lär de<br />
sig ingenting. Det är bara en övning, ett spel, och det finns mycket man kan ’leka’.” (Ekonomisk politik,<br />
andra föreläsningen.)<br />
Min erfarenhet säger mig att få anhängare av Vp tar kritiken ovan till sig. Det beror på att de tror att kostnader<br />
försvinner om pengar försvinner. Men pengar är naturligtvis inte kostnader; pengar uttrycker kostnader.<br />
De försvinner när pengar försvinner, lika lite som avstånd försvinner om vi bannlyser linjaler och<br />
måttband. Kan vi inte längre mäta avstånd så existerar de inte! Jag tror alla läsare inser att avstånd inte existerar<br />
för att linjaler och måttband gör det, utan att det förhåller sig omvänt: linjaler och måttband existerar<br />
50
för att avstånd existerar. Likadant är det med pengar. Och precis som vi inte skulle gagnas av att förlora<br />
möjligheten att mäta avstånd, skulle vi inte gagnas av att förlora möjligheten att mäta kostnader.<br />
Wal-Mart och ”kreativ förstörelse”<br />
I Zeitgeist Addendum hävdar man att detaljhandelskedjan Wal-Mart utövar något som kan jämföras med<br />
terrorism. Så fort de bygger ett nytt varuhus tvingar de sina rivaler att göra konkurs. Man får bilden av en<br />
imperialist som erövrar nya territorier. Wal-Mart framställs nästan som en krigsherre – och de småföretagare<br />
som råkar hamna i hans väg blir nedhuggna och deras boplatser ödelagda. En sådan nidbild har förstås<br />
mycket lite med faktisk verklighet att göra.<br />
Terrorism avser ”våldshandlingar som är politiskt betingade och syftar till att påverka samhället eller ett<br />
lands politik utan hänsyn till om oskyldiga drabbas”. Så beskriver NE terrorism. Det kan förvisso sägas<br />
stämpla mycket av vad staten gör som terrorism (!), men det finns ingen beröringspunkt med Wal-Marts<br />
affärsstrategi. Wal-Mart ägnar sig inte åt våld utan åt handel; deras verksamhet är inte politiskt betingad;<br />
de har ingen agenda för att åstadkomma politiska förändringar. Idén bakom Wal-Mart är lika enkel som<br />
den är efterfrågad: genom att förbilliga produktionen av varor och tjänster får kunden möjlighet att köpa<br />
dem till lägre priser. Begreppet ”terrorism” kommer från skräckväldet (regime de la terreur) under franska<br />
revolutionen, då människor avrättades i tusental utan ordentlig rättslig prövning. Att jämföra något dylikt<br />
med hur Wal-Mart fungerar är – jag hittar inget bättre ord för det – svagsint.<br />
Eftersom Wal-Mart har möjlighet att sätta lägre priser än de flesta konkurrenter väljer många att handla<br />
där. Det betyder att andra affärer förlorar kunder, vilket inte sällan driver dem i konkurs. Att göra konkurs<br />
är naturligtvis inte roligt, men på sikt är det bättre för alla – inkl. de som förlorar sina rörelser. Joseph<br />
Schumpeter kallade det med en paradoxal term för ”kreativ förstörelse”. Att gå i konkurs betyder ju inte att<br />
livet är slut, som när man dödas av en krigsherre. Det betyder att man omsider hittar ett nytt arbete. På så<br />
sätt allokeras arbetskraft till andra delar av ekonomin, där den gör mer nytta. När det lönsamma konkurrerar<br />
ut det olönsamma uppstår förvisso en tillfällig omställningsperiod som kan vara påfrestande. I långa<br />
loppet innebär det emellertid att fler varor och tjänster kan köpas billigare, vilket ger en högre levnadsstandard<br />
för alla.<br />
En sak skall understrykas här: att Wal-Marts konkurrenter ofta drivs i konkurs beror inte på att några onda<br />
chefer tvingar dem till det, utan på att kunderna själva väljer att handla hos Wal-Mart tack vare deras lägre<br />
priser.<br />
Outsourcing<br />
Zeitgeist Addendum ondgör sig över att fattiga människor exploateras i u-länder, där de tvingas arbeta till<br />
svältlöner så att de rika skall kunna bli ännu rikare.<br />
En mer korrekt beskrivning vore att fattiga människor i u-länder ges möjlighet att arbeta till marknadslöner,<br />
så att de skall kunna resa sig ur fattigdomen. Vad vi måste förstå är att dessa länder saknar en utvecklad<br />
kapitalstruktur. Vi i västvärlden har det bättre eftersom vi står på tidigare generationers axlar. Dagens<br />
levnadsstandard är ett resultat av att våra föräldrar, och deras föräldrar, och deras föräldrar, och så vidare,<br />
arbetat flitigt. U-länder saknar ett motsvarande förflutet, t.ex. p.g.a. statliga ingrepp som hindrat dem från<br />
att ackumulera kapital och hävda sina komparativa fördelar på en global marknad.<br />
Om det finns en orättvisa här, består den i protesterna mot ”outsourcing”. Det är ju precis det som ger folket<br />
i u-länder arbetstillfällen och på sikt möjlighet att resa sig ur fattigdomen. Frågan är inte om de har det<br />
sämre än vi i väst. (Det har de.) Frågan är om de skulle ha det bättre utan sina arbeten, lågbetalda som de<br />
visserligen är jämfört med västerländska lönenivåer. Bevisligen är svaret nej. Och beviset för det är att om<br />
det hade varit så, skulle de inte acceptera jobben utan helt enkelt neka anställning. I själva verket är dessa<br />
51
jobb så viktiga att de för många gör skillnaden mellan liv och död – inkl. för släkt och vänner som arbetarna<br />
hjälper att försörja på sina låga löner.<br />
Politiken har gjort oss vana vid att se världen som en plats där somliga vinner för att andra förlorar. I dess<br />
nuvarande form är den en kamp mellan intressegrupper, där alla vill ha en så stor del av skattekakan som<br />
möjligt. Handel fungerar inte på samma sätt. Handel kan bara existera om alla inblandade parter vinner på<br />
den. Ifall jag exempelvis köper ett bröd för 20 kr betyder det: att jag vill ha brödet mer än mina 20 kr, och<br />
att ICA – där jag vanligtvis handlar mat – vill ha mina 20 kr mer än sitt bröd. Alltså kan en affär äga rum.<br />
Likadant är det med ”outsourcing” och all annan handel. Det gagnar företagen som värver billig arbetskraft;<br />
det gagnar arbetarna som får nya möjligheter och bättre levnadsstandard – och det gagnar konsumenten<br />
som får sina varor till ett lägre pris.<br />
Som vi sett ovan leder ”outsourcing”, tvärtemot vad många hävdar, inte till en ökad aggregerad arbetslöshet.<br />
Om en fabrik flyttar sin produktion till utlandet betyder det bara att de som blir arbetslösa hittar eller<br />
skapar nya jobb (återigen med förbehållet att det naturligtvis kan innebära en mödosam omställningsperiod).<br />
Det finns ingen fixerad mängd arbeten i samhället. Eftersom människans behov är potentiellt oändliga<br />
är också behovet av produktion potentiellt oändligt.<br />
Summering så här långt<br />
Enligt Venusprojektet bör penningen avskaffas därför att den är en härskarstav under vilken vi tvingas<br />
slava. Den är något som påtvingats oss von oben, och som pressar oss att sätta prislappar på saker och ting.<br />
Vidare hävdar man att pengar manar fram det sämsta inom oss, nämligen vår girighet, vilken ger upphov<br />
till onda saker som Wal-Mart och outsourcing.<br />
Jag har inte tagit upp allt som sägs i Zeitgeist Addendum; det här skall inte tas för en ”punkt för punkt”kritik.<br />
Istället för att kritisera filmens penningteori har jag försökt förklara vad pengar faktiskt är. Och istället<br />
för att ta upp alla exempel på korruption som filmen föreslår, har jag fokuserat på ett par enstaka. Det<br />
bör räcka, inte för att slå omkull samtliga påståenden, men för att visa att de väsentliga är felaktiga. En del<br />
av det här får jag också anledning att återkomma till nedan.<br />
Jag tror mig ha visat att penningen inte alls är någon härskarstav utan en tjänare. Den existerar därför att<br />
den förbättrar och effektiviserar ekonomin. Den gör arbetsdelning och ökad specialisering möjlig – förutsättningar<br />
för dagens industriella välståndsnivå. Till yttermera visso har jag visat att företeelser som så<br />
kallad ”kreativ förstörelse” och ”outsourcing” inte är något ont, utan snarare något som i långa loppet<br />
gagnar oss alla.<br />
Men Venusprojektet går ju inte bara ut på att penningen skall avskaffas. Det erbjuder ett helt samhällssystem<br />
att ersätta dagens med.<br />
Så kallad resursbaserad ekonomi<br />
Venusprojektet föreslår en så kallad ”resursbaserad ekonomi”. Det är ett fullständigt ogiltigt begrepp. Alla<br />
ekonomier är resursbaserade; fanns inga resurser skulle det inte finnas något att förhålla sig ekonomisk till.<br />
Jacque Fresco (som är upphovsmannen bakom Vp) ställer resurser och pengar i ett motsatsförhållande;<br />
antingen är ekonomin baserad på det ena eller på det andra. Detta är en ohemul klyfta eftersom pengar inte<br />
är något slags ersättning för resurser. I själva verket är det ju resurser som gör att pengar behövs, eftersom<br />
de är knappa och heterogena (begränsade och olika i mån av kvalitet, lokalitet, m.m.). Olika människor<br />
behöver olika resurser för olika syften, i olika mängder vid olika tider och tillfällen, etc. etc. Pengar är ett<br />
verktyg för att fylla dessa behov – och blir därmed en resurs i sig självt.<br />
Den så kallat ”resursbaserade ekonomin” är över huvud taget ingen ekonomi. I en ekonomi hushållar man<br />
enligt gängse definition med knappa resurser. När man infört Venusprojektets penninglösa vision kommer<br />
52
esurserna att regna som manna från himlen – eller i alla fall är det vad de hoppas på. De menar att vi med<br />
teknologins hjälp kan producera alla resurser i överflöd. Resurserna kommer (tänker de sig) existera i praktiskt<br />
taget oändliga mängder varför prislappar, och med dem ekonomin som sådan, blir onödig. Det finns<br />
inte längre något behov av att arbeta eller idka handel. Vi kan luta oss tillbaka och få allt vi någonsin önskat<br />
oss gratis, när vi vill det, var vi vill det och hur vi vill det. Om ni är bekanta med kristendomens bild av<br />
Paradiset förstår ni ungefär vad som avses.<br />
Hela den här visionen är naturligtvis fullständigt vettlös.<br />
Automatisk tillgång till alla resurser man önskar sig, när som helst och överallt, är en omöjlighet. Venusprojektets<br />
anhängare illustrerar Rothbards lag (som för övrigt inte var alltför seriöst menad): att folk tenderar<br />
att specialisera sig på vad de är sämst på. De specialiserar sig på resurser, men de begriper föga om resurser.<br />
En resurs är en tillgång som behövs för att uppnå ett visst mål. Människor har vitt skilda målsättningar<br />
och behöver vitt skilda resurser – och de behöver dem (med risk för att verka tjatig) i olika former,<br />
till olika kvaliteter, i olika mängder, vid olika tillfällen, på olika platser. Man får lätt intrycket av att Vp<br />
trivialiserar människans behov av resurser. Hennes behov är figurativt talat oändliga, i den mening att hon<br />
alltid behöver andra, fler och bättre varor och tjänster. Hon kommer inte nöja sig med en enda maträtt. Och<br />
man kan inte producera oändligt många maträtter i oändliga mängder till alla överallt. Utan en prismekanism<br />
kan man inte ens veta hur resurserna behöver allokeras från första början.<br />
Man bör också komma ihåg att några av de viktigaste resurserna inte kan produceras över huvud taget.<br />
Tid är en resurs bland andra, och vi har bara en viss mängd tid här på jorden att leva. Det gör att vi behöver<br />
prioritera, m.a.o. att vi har tidspreferens. Ej heller markyta kan produceras (även om vi kan gräva oss<br />
nedåt och bygga på höjd).<br />
Också att betänka är att Venusprojektet förespråkar en överproduktion av rang. Mer skall produceras än<br />
vad som någonsin kan konsumeras, vilket betyder lika ständiga som grova förluster, speciellt med tanke på<br />
att alla varor och tjänster skall erbjudas utan betalning (även utan icke-monetär betalning). Att de inte begriper<br />
vilka förluster detta skulle ge beror, som jag förklarat ovan, på en falsk premiss: att kostnader försvinner<br />
när pengar försvinner. Vad som försvinner är priser och priser uttrycker kostnader – de är inte kostnader.<br />
Ett barn kan begripa att förluster blir ohållbara i det långa loppet. Förr eller senare leder de till kollaps.<br />
Till sist vill jag be läsaren tänka tillbaka på det första avsnittet i den här uppsatsen. I ett samhälle utan<br />
pengar (d.v.s. utan allmänt accepterade betalningsmedel) lämnas vi två alternativ: vi kan idka icke-monetär<br />
byteshandel eller bli självförsörjande. Oavsett hur vi väljer hamnar vi på en primitiv materiell nivå där arbetsdelning<br />
och specialisering är omöjlig. Det säger sig självt att den teknologi som Venusprojektet pläderar<br />
för inte kan existera i ett pengalöst samhälle. Inte nog med att det är omöjligt att producera oändligt<br />
många resurser i oändlig kvantitet, och att kontinuerliga förluster är ohållbara på sikt – avskaffar man penningen<br />
kan man inte ens ta första steget mot industriell produktion.<br />
En konspirationsteori<br />
Det är inte särskilt konstigt att konspirationsteorier utövar en viss lockelse. Vid första anblick kan de verka<br />
trovärdiga. Man samlar en tillräcklig mängd fakta för att ge sken av sakkunnighet; sedan knyter man ihop<br />
dessa fakta så att de stödjer en på förhand bestämd slutsats, samtidigt som man aktivt ignorerar fakta som<br />
pekar åt ett annat håll. Det är också psykologiskt belönande: man blir fritänkaren som ser igenom alla dimridåer;<br />
man tillägnar sig den hemliga kunskap som andra trevar i blindo efter (eller träget försöker sopa<br />
igen spåren efter). Allt kan vara bevis för att konspirationen är sann – även frånvaron av bevis. På så vis<br />
halkar de på sin egen halhets halka, för att parafrasera vad Nils Ferlin skrivit om teologerna.<br />
Zeitgeist Addendum hävdar att vi är förslavade under penningsystemet; ett system som tvingar oss i knapphet<br />
och arbete för att gynna bankerna och en lönnlig elit på toppen av pyramiden. Man menar att det<br />
egentligen är en hemlig världsregering som drar i alla spakar och håller i alla tåtar. Denna elit – de rika<br />
53
höjdarna på Wall Street – motarbetar aktivt teknologin som skulle göra pengar onödiga, eftersom de av pur<br />
girighet vill fortsätta tvinga människor i det löneslaveri som gagnar dem (men som inte gagnar någon annan).<br />
Vi är blinda inför detta faktum därför att vi blivit lurade och har svårt att tänka i nya banor. Lika<br />
blinda är vi alltså inför Venusprojektets geniala lösning som befriar oss från alla världsliga problem: en<br />
anarki utan pengar där allt existerar i överflöd. Vi skulle till och med bli perfekt goda, eftersom det är<br />
pengar som gör oss giriga och onda. Inga lagar kommer att behövas, och vi skall leva i fullständig harmoni<br />
med varandra.<br />
Mot bakgrund av allt jag redan sagt tror jag inte att mycket behöver tilläggas.<br />
Man kan påpeka att pengar använts i tusentals år – inte för att någon stat eller elit bestämt det, utan för att<br />
enskilda aktörer ville effektivisera sin handel. (Börsen på Wall Street uppstod inte förrän under slutet av<br />
1700-talet.) Man kan påpeka att idén bakom en teknologi som producerar saker utan kostnad är urgammal<br />
– det brukar kallas för en perpetuum mobile. En sådan teknologi bryter mot termodynamikens lagar. Man<br />
kan också påpeka att människor begår brott av många andra skäl än ekonomiska: de hör röster, de söker<br />
spänning, de har svårt att begripa rätt och fel, de lyder en blodtörstig gud eller mänsklig diktator, de höjer<br />
sig över moralen likt en Raskolnikov, de tillägnar sig en ekopolitisk etik i stil med Unabombarens, etc. etc.<br />
Dessutom uppstår konflikter mellan fullt hederliga och laglydiga människor.<br />
Vad gäller den ekonomiska analysen är nästan alla aspekter av den felaktig. Men jag tror mig redan ha sagt<br />
tillräckligt om detta ovan.<br />
Socialismen är inte vacker<br />
Tidigare skrev jag att Venusprojektet förespråkar en sorts socialism. Det bör väl säga sig självt, men eftersom<br />
ingen av de som tror på projektet vill använda etiketten skall jag vara extra tydlig med den. För vad är<br />
socialism? Det är en ideologi och ekonomisk teori säger att produktionsmedlen skall vara allmänt ägda<br />
(ibland en eufemism för statligt ägda). Venusprojektet delar uppenbarligen denna vision. Man tycks t.o.m.<br />
anse att äganderätten blir onödig, av samma skäl som pengar blir det – allt skall existera i överflöd, och då<br />
behöver man vare sig äga något eller idka handel.<br />
Venusprojektet företräder också många andra idéer som är typiskt socialistiska.<br />
• Social holism, d.v.s. idén att enskilda individer egentligen inte existerar, utan att alla människor<br />
hör ihop som delar av en helhet (samhället eller naturen).<br />
• Avskaffande av penningsystemet och fria marknader.<br />
• Motstånd mot globalisering och handel över gränserna till förmån för självförsörjning.<br />
• Statens söndervittrande.<br />
• Altruism (människan bör leva för andra – inte för sin egen skull).<br />
• Historisk materialism – Karl Marx idé att alla historiska händelser kan förklaras av rent materiella<br />
faktorer (allt annat än ”överbyggnad”).<br />
• Social determinism (människor blir goda och alla konflikter försvinner så fort de hamnar i en<br />
miljö som inte främjar girighet).<br />
• Frånvaro av politiska och sociala hierarkier.<br />
54
Socialismen är inte ”en vacker idé som tyvärr inte fungerar i praktiken”. Det är inget vackert med ett system<br />
som centralstyr hur människor skall leva sina liv. Det är en form av intellektualiserad sadism. Man<br />
kan klä denna sadism i fina ord och måla upp en idyllisk bild av hur den kommer att vara, men det förtar<br />
inte att den är och förblir sadism. (Jag menar inte att alla socialister är ute efter att plåga sina medmänniskor,<br />
men att socialismen är en brutal och förslavande teori; fångas man upp av skönbilden är det ju möjligt<br />
att man inte ser grymheten som döljs bakom den.) Vad som kan sägas ”fungera” måste sättas i relation till<br />
ett specifikt syfte. Vill man ha ett kaotiskt samhälle med minimal frihet ”fungerar” socialism. Vill man ha<br />
något annat fungerar den inte.<br />
Man kan inte fjärma det teoretiska ramverket från dess praktiska innebörd. Skulle vi också säga att en karta<br />
till Paradiset är bra, om den gång på gång leder oss utför ett stup? Naturligtvis inte. Och när kartan inte<br />
stämmer överens med verkligheten är det verkligheten man får rätta sig efter. Ett löfte om guld och gröna<br />
skogar är intet värt om slaveri är vad som levereras i praktiken. Vi bör sky sådana bedrägliga löften som vi<br />
skyr pesten. Ingen överdrift. Socialismens löften är minst lika farliga, får de bara – liksom pesten – tillräcklig<br />
medvind och spridning.<br />
Venusprojektets tillskyndare undrar naturligtvis vad fan jag babblar om.<br />
Jag babblar om vad deras teori innebär om man skulle tillämpa den i verkligheten.<br />
Hur skall man få människan att överge penningen? Lämnas hon en gnutta valfrihet kommer hon fortsätta<br />
att använda pengar, av skäl jag redogjort för ovan. Vill man att folk skall sluta använda pengar måste man<br />
införa en massiv diktatur som förbjuder dem att göra det, och som utmäter stränga straff mot penningbrott.<br />
En sådan strategi skulle vid första anblick marginalisera bruket av betalningsmedel… vore det inte för att<br />
staten skulle kollapsa under sin egen tyngd. En modern diktatur kan inte finansieras utan ett penningsystem.<br />
Utan penningsystemet skulle den inte kunna stjäla folkets kapital tillräckligt effektivt (och folket<br />
skulle inte heller kunna producera det tillräckligt effektivt).<br />
Jag avstår från vidare postapokalyptisk spekulation.<br />
Om man förespråkar ett system som i detalj avgör hur människor skall vara och leva sina liv krävs en institution<br />
som framtvingar det. I verkligheten är människor olika, med olika värderingar och målsättningar.<br />
Lämnas de fria att träffa egna val kommer de använda pengar, agera utifrån egna moraliska värderingar,<br />
och anamma diverse samhälleliga hierarkier. Det spelar ingen roll hur teknologin utvecklas och så vidare.<br />
Liksom människor har varit olika förr och är det idag kommer de också att vara olika i framtiden. Venusprojektets<br />
sociala visioner har aldrig uppstått spontant bland folk som varit fria att välja annorlunda. Den<br />
enda framkomliga vägen mot ett försök att göra verklighet av visionen, går genom en massiv diktatur. Det<br />
är därför alla socialistiska länder också är massiva diktaturer.<br />
Epilog<br />
Den här uppsatsen blev längre än jag först hade tänkt mig. Kanske verkar det onödigt att skriva över 4500<br />
ord om en så perifer rörelse som Venusprojektet, men mycket av vad jag sagt är tillämpligt på socialistiska<br />
teorier i största allmänhet. Jag har också en personlig böjelse för ämnet, sedan några av Jacque Frescos huvudlösa<br />
epigoner valt att kontakta mig per e-post och förklarat att ”jag har fel”, ”jag behöver läsa på”, ”jag<br />
måste se om filmen” och ”så skulle det inte alls bli…”. Jag hyser naturligtvis inget hopp om att slippa sådana<br />
tanklösa invändningar här heller. De som stirrar sig blinda på kartan kan bara upprepa vad kartan<br />
säger; de kan inte beakta huruvida den stämmer överens med verkligheten eller ej.<br />
Kanske borde jag ha lagt fram några rationella alternativ till Venusprojektets så flitigt utmejslade utopi. Det<br />
skulle emellertid kräva lika mycket text till. Jag kan i alla fall ge en antydan till var man hittar alternativet:<br />
man hittar det efter att ha studerat lite sund nationalekonomi (förslagsvis av Ludwig von Mises och George<br />
Reisman), och lite sunda liberala teorier (förslagsvis av Ayn Rand). Det betyder inte att Venusprojektets<br />
anhängare uppskattar mina alternativ. Men det är de alternativ jag uppskattar.<br />
55
Till sist en allmän vädjan. Du har ett eget liv att leva. Nöj dig med det. Försök inte avgöra eller göra upp<br />
planer för hur andra skall leva sina liv. Har du tur kommer de andra att följa ditt exempel.<br />
56
Några ord om naturrätt – Juli 27<br />
Människans frihet står eller faller med frågan om hennes rättigheter och vad de bygger på.<br />
Man kan hävda att hennes rättigheter bygger på social konvention. Det betyder att de kan vara vilka som<br />
helst, och att de skiftar när den sociala konventionen skiftar. På en sådan grund står inte människans frihet<br />
säker. Den kan när som helst ryckas undan för vilket alternativ som helst.<br />
Man kan hävda att hennes rättigheter bygger på landets lagar. Det innebär emellertid att människan bara<br />
har rätt till de friheter som den lagstiftande makten tillställer henne. Om staten exempelvis verkställer ett<br />
folkmord kan man bara säga att detta folkmord är rätt och riktigt, eftersom människans rättigheter är vad<br />
lagen säger och inget annat.<br />
Man kan hävda att människans rättigheter kommer från Gud. Men att förlita sig på ett sagoväsen när det<br />
gäller något så viktigt som allas vår frihet är idiotiskt – speciellt när man betänker att Gud, såsom människan<br />
föreställt sig honom genom tiderna, varit en despot utan dess like på jorden.<br />
Det här är de tre vanligaste försöken till ett stadigt fundament att bygga människans rättigheter på. Alla tre<br />
består ändå i något så ostadigt som subjektivism: rättigheter är vad någon (folkflertalet, lagstiftarna eller ett<br />
sagoväsen) hävdar att de är. Att hänvisa till andras åsikter eller påståenden är naturligtvis ingen grund alls;<br />
något blir inte sant endast och allenast för att det hävdas vara sant. Dessutom leder subjektivism till rätt uppenbara<br />
paradoxer: folk tycker olika, och två motstridiga tycken kan inte vara sanna på en och samma<br />
gång.<br />
Så vad finns det för alternativ till dessa falska anbud? Endast ett, och det är att bygga människans rättigheter<br />
på observerade fakta ur verkligheten.<br />
Historiskt har man kallat rättigheter grundade i fakta för naturliga. Det är förstås inte fel i sig, men det ger<br />
ofta upphov till onödiga missförstånd p.g.a. en materialistisk tolkning av begreppet ”naturlig”. Så här<br />
skrev till exempel herr Lindholm på Flashback för inte så länge sedan:<br />
Och var i naturen hittar jag de [naturrättsliga] principerna då? Säg mig vilka mineraler, växter och djur<br />
jag måste undersöka grundligt för att hitta de principerna.<br />
Herr Lindholm behöver inte undersöka några mineraler, växter och djur för att begripa sig på naturrätten.<br />
Det är ju inte mineraler, växter och djur som har rättigheter utan människan. Således är det människans natur<br />
man behöver undersöka. (Det är också den som begreppet ”naturrätt” syftar på.)<br />
Det ligger i människans natur att ha något som mineraler, växter och många djur saknar: ett medvetande.<br />
Hon är medveten om sig själv och om sin omvärld. Vore hon inte medveten kunde hon inte ha några rättigheter,<br />
eftersom rättigheter handlar om hur man får och inte får agera gentemot andra som också har rättigheter.<br />
Utan ett medvetande kan man inte agera över huvud taget.<br />
Men att vara medveten räcker inte. Man måste också ha ett förnuft, d.v.s. en förmåga att tänka begreppsligt.<br />
Om denna egenskap är människan ensam i hela djurriket, varför hon också är ensam om att vara ett<br />
rättsligt subjekt. Många djur har i och för sig ett medvetande, men de är oförmögna att resonera utifrån<br />
principer. De kan inte ha någon kunskap om rättigheter, än mindre välja att agera utifrån dem. Människan<br />
kan det, och bara människan kan det.<br />
(De som talar om djurrätt förväxlar djurrätt med mänsklig moral; de ställer frågor om hur vi människor bör<br />
behandla djuren. Om djur hade rättigheter skulle de även fråga hur djur bör få handla gentemot andra djur,<br />
och vilja stifta lagar som förbjuder lejonet att döda antiloper o.s.v. – något som naturligtvis, eftersom djur<br />
saknar ett förnuft, måste falla på sin egen orimlighet.)<br />
57
Alltså: Mineraler och växter saknar medvetande och kan därför inte ha kunskap eller agera. Medvetna djur<br />
kan visserligen ha kunskap, men bara om sin konkreta och för sinnena givna tillvaro. Människan har därtill<br />
ett förnuft som vidgar hennes medvetande till att också inrymma begreppslig kunskap (”case in point”:<br />
kunskap om rättigheter). Det gör henne förmögen att låta principer vägleda hennes handlingar (”case in<br />
point”: principen om människans rättigheter).<br />
Och på detta svarar herr Lindholm:<br />
Men hur förklarar du att downisar har rättigheter, trots att de bevisligen är mindre rationella och har<br />
sämre förmåga till beslutsfattande?<br />
När man undersöker människans natur måste man undersöka människan som art. Vad som särskiljer människan,<br />
som art betraktad, är att hon har ett förnuft. Och när man i sin tur undersöker förnuftet märker man<br />
att det är vad som gör henne till en organism begåvad med rättigheter.<br />
Givetvis kan man gå ned på individnivå och påpeka att människor är olika. Personer med Downs syndrom<br />
har nedsatt intellektuell förmåga och den som är påverkad av LSD tänker inte särskilt rationellt. Men så<br />
vad? Man har rättigheter som människa – inte för hur man är som person. Rättigheter måste bygga på människans<br />
natur; skulle de bygga på hur rationella enskilda individer är i varje specifik situation krävdes ett<br />
oändligt antal av ständigt föränderliga rättighetsteorier. Det vore naturligtvis vare sig möjligt eller önskvärt.<br />
För dokumentationens skull vill jag också ge ett kort svar på vad herr Lindholm skriver här:<br />
Om det kommer sig nu att naturrätten är så självklar, hur kommer det sig att det finns folk som drar slutsatsen<br />
att immaterialrätt är förenlig med den?<br />
Naturrätten är inte självklar. Att komma fram till den kräver mödosamt arbete, och det är lätt hänt att man<br />
under detta arbete hamnar i en fallgrop (såsom de jag började med att räkna upp).<br />
Att människor når olika slutsatser beror på att de är felbara. Det är inte självklart hur allmänna principer<br />
skall tillämpas i det enskilda fallet. Att komma tillrätta med sådana frågor kräver ännu mer arbete, med<br />
ännu fler fallgropar längs vägen. Vissa enskilda frågor är också lite klurigare än andra. Med andra ord<br />
skulle det vara märkligt om de som förespråkar naturrätt var eniga i precis allt.<br />
Med detta får läsaren tillsvidare vara nöjd.<br />
58
Skolplikt: en polemik om barnarov – Augusti 25<br />
För att undvika missförstånd vill jag uttryckligt påpeka att den här texten är skriven med glimten i ögat (därav ”en<br />
polemik”). Men det betyder inte att jag inte menar allvar i sak, vilket jag gör.<br />
Nu skall vi se.<br />
Försök till välmenande inledning<br />
Idén om skolplikt blev populär med Platon. Platon menade att barn skulle skiljas från sina föräldrar så<br />
snart som möjligt efter födseln, och sedan växa upp utan att veta vilka deras föräldrar var. Tack vare denna<br />
åtgärd i kombination med statligt skoltvång kunde barnen formas till lydiga och krigsdugliga undersåtar.<br />
Hmm. Det där blev ju inte så bra. Jag börjar om.<br />
När aztekerna inte offrade tusentals människor till guden Huitzilopochtlis ära eller lät halshugga dansande<br />
kvinnor för att symbolisera skörden av majskolvar, hade de fullt upp med att inrätta och upprätthålla ett<br />
av världens första skolpliktssystem.<br />
Men vad i helv… OK, vi provar en gång till.<br />
Martin Luther menade att frälsning aldrig kan erhållas genom goda handlingar, utan att det är en nåd man<br />
bara kan få genom tro. Därför insåg han att skolplikten är av yttersta vikt, för med den kan alla barn lära<br />
sig läsa, tvingas att läsa Bibeln och genom indoktrinering öka sina chanser att bli frälsta…<br />
Sak samma. Ingen kan säga att jag inte försökte.<br />
Skolplikt innebär barnarov<br />
För en anständig människa måste frågan om skolplikt vara enkel. En anständig människa, om det ordet<br />
skall betyda något, förespråkar ju inte barnarov. Det följer alltså att en människa av det slaget motsätter sig<br />
skolplikten.<br />
Ändå har vi skolplikt. Det kan t.ex. bero på att det inte finns någon anständighet här i världen; att människor<br />
i allmänhet är skadelystna och drivs av en önskan att plåga varandra. Om inte läsaren köper en så<br />
bister människosyn finns alltid ett alternativ: att de är så okunniga att de inte begriper att skolplikt innebär<br />
en form av barnarov. (Det är mindre bistert, men inte mycket mindre.)<br />
Skolplikt betyder att alla barn i landet rövas bort från sina föräldrar vid en viss ålder för att bli tvångsplacerade<br />
i så kallade skolor. Väl på plats måste de lyda skolans alla regler och utföra en ansenlig mängd mer<br />
eller mindre meningslösa uppgifter. Detta är uppenbarligen barnarov. Om du eller jag försökte oss på<br />
samma sak skulle vi dömas (enligt 4 kap. 1§ brottsbalken) till ett minimum av fyra års fängelse. (Det motsvarar<br />
inte skolpliktens nio år, men det är bättre än inget.) Att staten har laglig rätt att begå systematiska<br />
rikstäckande barnarov är naturligtvis oförenligt med idén om likhet inför lagen. Alla är jämlika, men vissa<br />
är mer jämlika än andra.<br />
Nu kanske läsaren i sitt översvinnliga oförstånd har ett par saker att invända. Han kan t.ex. påpeka att föräldrarna<br />
får information om var deras barn är, vad de gör och hur de mår. Eller att barnen släpps fria efter<br />
skoldagens slut. Eller att många av barnen faktiskt tycker det är roligt att gå i skolan. Men inget av det är<br />
egentligen relevant. Det finns onekligen fall av barnarov som är mer eller mindre grymma än andra. Det<br />
förändrar inte att det rör sig om barnarov. Hade det inte varit barnarov skulle barnen (vad staten angår)<br />
vara fria att lämna skolan när som helst, eller välja att inte gå dit från första början. Så är nu icke fallet.<br />
59
Om gemene man inte begriper något så simpelt som detta när att han tillbringat en stor del av sitt liv i den<br />
statliga skolan måste man fråga: är det trots skolgången eller på grund av den som han inget begriper?<br />
Skolplikt innebär indoktrinering<br />
Grundskolan kallas lämpligare för en korrektionsanstalt. Det är inte bara en plats dit barn rövas för att bli<br />
undervisade i olika ämnen. Det är också och framför allt en plats där statliga direktiv avgör hur barnen<br />
skall bete sig och vilka värderingar de skall ha. Med andra ord möjliggör skolplikten en effektiv och systematisk<br />
indoktrinering av alla barn mellan sju och sexton år.<br />
Många anser att det här är en överdrift eller rakt igenom felaktigt. Deras oförstånd kan enkelt förklaras<br />
med att de blivit indoktrinerade att blunda för sin egen indoktrinering. Men den förklaringen kan precis<br />
lika enkelt avfärdas som ”question begging”, så man får väl tänka ett steg längre: Att många inte begriper<br />
att grundskolan indoktrinerar landets barn, beror på att barnen indoktrineras i gängse värderingar som<br />
inte brukar ifrågasättas. (Att de är gängse och sällan ifrågasätts beror förstås delvis på skolans indoktrinering.)<br />
Kanske tror läsaren att jag hittat på alltihop, och kanske vill han också se några källor för mina påståenden.<br />
Egentligen ser jag inte varför källor skall vara nödvändiga i det här ärendet. Alla vuxna svenskar har tillbringat<br />
nästan ett decennium av sina liv på en eller ett par av landets många korrektionsanstalter. Att hänvisa<br />
till läsarens egna erfarenheter bör vara nog. Men för att i alla fall citera ur Lpo94, alltså den läroplan<br />
som gäller för grundskolan sedan 1994:<br />
”I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker<br />
[förmedlingen av skolans värdegrund, d.v.s. indoktrineringen] genom individens fostran till rättskänsla,<br />
generositet, tolerans och ansvarstagande.”<br />
Förutom att barnen alltså skall fostras enligt två motsägande recept, kristen etik och humanism, skall de<br />
”utveckla en vilja att handla med andras bästa för ögonen”, ”visa respekt för och omsorg om miljön i ett<br />
vidare perspektiv” och utveckla en känsla för ”samhörighet, solidaritet och ansvar för människor utanför<br />
den närmaste gruppen”. Med andra ord: landets barn skall ha värderingar som upprätthåller status quo. De<br />
skall fostras till demokrater, altruister och socialister eller i alla fall ”socialliberaler” (ett motsägande recept<br />
ger som bekant motsägande resultat).<br />
Även när läsaren tvingats medge att våra barn rövas bort av staten för att bl.a. (det står ju svart på vitt)<br />
fostras till solidariska (en socialistisk term för samhällelig altruism) kollektivister, invänder han kanske att<br />
termer som ”korrektionsanstalt” och ”indoktrinering” är lite väl hårda. Han anser förmodligen att det hör<br />
till att barn skall lära sig vad som är rätt och fel; vad som går an och vad som inte går an. Själv menar jag att<br />
det om något är en välvillig terminologi.<br />
Att aktivt pådyvla folket en viss uppsättning värderingar är lika illa som att göra det omvända (men inte<br />
motsatta): att förhindra spridningen av vissa värderingar, t.ex. genom censur och bokbål. Båda metoder tjänar<br />
samma syfte: att kontrollera vad folk tycker och tänker, i avsikt att fostra goda medborgare och undvika<br />
uppror. Skolplikten är statens främsta verktyg för att uppnå detta, helt enkelt därför att barn är lättare<br />
att påverka än vuxna människor som (får vi förmoda) lärt sig att tänka självständigt.<br />
När Lpo94 talar om vikten av ”individens frihet och integritet” o.dyl. är det naturligtvis bara snömos.<br />
Lpo94 är i sig självt ett brott mot individens frihet och integritet. Och när den talar om vikten av ”grundläggande<br />
demokratiska värderingar” måste även det betraktas som snömos, för hur demokratiskt är ett<br />
land där alla som röstar har blivit indoktrinerade att stödja status quo? (Huruvida demokratin är legitim<br />
eller ej kan inte diskuteras; svaret måste enligt läroplanen vara jakande.)<br />
I ett futilt försök att tapetsera över alla dessa kränkningar försöker kanske läsaren vädja till politikernas<br />
goda avsikter. Det för oss tillbaka till vad jag skrev ovan: antingen är dessa politiker moraliskt oanständiga<br />
60
sadister, eller så är de förargligt okunniga om vad den moraliska anständigheten tillåter. Oavsett vilket<br />
som stämmer är det inte en typ av människor man bör vilja överlämna sina barn till. Det finns ingen ursäkt<br />
för att vara okunnig om vad som är och inte är barnarov.<br />
Kortfattad personlig vittnesbörd<br />
Som f.d. intern på två korrektionsanstalter i Eskilstuna kan jag med den personliga erfarenhetens auktoritet<br />
ge konkreta exempel på sagda indoktrinering.<br />
I lågstadiet läste fröken ur en bilderbok med bibliska berättelser som vi fick lära oss var bokstavligt sanna.<br />
På FN-dagen fick vi sitta i ring och sjunga sånger om fred på jorden.<br />
Klassen fick vid flera tillfällen besök av polisen som skulle prata om droger. Till stor del sprider polisen<br />
desinformation, antingen genom överdrifter eller rena lögner. Först i vuxen ålder inser man att ”heroinisten<br />
som dör inne på en toalett vid Plattan” är en tafflig stereotyp hämtad från modstrilogin av Stefan Jarl.<br />
Vi fick liknande desinformation av andra intressegrupper, t.ex. när NSG kom för att tala om cigaretter, eller<br />
under en friluftsdag sponsrad av IOGT.<br />
Vi fick lära oss att det i grund och botten existerar tre olika samhällssystem: fascism (förtryck), demokrati<br />
(frihet) och anarki (kaos).<br />
Vi fick ingen information om Sovjetunionens förtryck. Jag gick ut nionde klass utan att känna till ordet ”gulag”.<br />
(Ordet ”Auschwitz” var naturligtvis desto mer bekant.)<br />
I sexualkunskapen fick man underförstått lära sig att sex var något hemskt. Det var något som präglades av<br />
sjukdomar och oönskade graviditeter. Kanske kunde sex ändå vara givande, men bara om man är riktigt<br />
förälskad. (Av alla saker man kan förmoda att barn lär sig på egen hand…)<br />
Vi hade en antirasistdag (men ingen antibarnarovsdag).<br />
Och det vanliga: alla är lika mycket värda, det är orättvist om den ene får mer än den andre, ingen skall<br />
lämnas utanför, vänd andra kinden till, om du har ett äpple vill du dela det med mig och Sverige är ett fritt<br />
land.<br />
Att kunna läsa, skriva och räkna<br />
Idag anses skolplikten mer eller mindre oantastlig. Den kritiseras sällan och fördöms nästan aldrig, ens på<br />
Internet där alla extremister kan få en syl i vädret. (Att vara en extremist är extremt illa får man lära sig av<br />
skolans extrema antiextremism.) Varför är det så? Jag skrev i och för sig några rader om det ovan. Men det<br />
finns också en myt som jag behöver öppna slagkraftig spärreld mot: myten om att skolplikten behövs för<br />
att alla barn skall kunna lära sig läsa, skriva och räkna.<br />
Man kan inte förneka att barn lär sig många viktiga saker i skolan, men oavsett vad de lär sig kan det aldrig<br />
rättfärdiga skolplikten. Ej heller kan man förneka att skolpaketet innehåller en del meningslösa kurser.<br />
Själv fick jag t.ex. ägna tre timmar i veckan en hel termin åt att spela Kalinka på balalajka. Åter andra kurser<br />
är värre än meningslösa – t.ex. gymnastiken, vars filosofiska och historiska rötter är verkligt motbjudande.<br />
Barnens behov av att kunna läsa, skriva och räkna används som en mur mot all form av kritik mot skolplikten<br />
eller statliga skolor som sådana. Om inte staten rövar bort landets barn för att tvinga dem att lära sig<br />
läsa, skriva och räkna, skulle de aldrig lära sig det, och samhället skulle förfalla och himlen falla ner och<br />
61
världen gå under i ett hav av eld och lågor. Att privat undervisning kunde vara bättre, effektivare och<br />
framför allt ett moraliskt alternativ kan inte komma på fråga.<br />
Låt oss riva den muren en gång för alla. Att barn inte skulle lära sig att läsa, skriva och räkna om skolplikten<br />
avskaffades är lika absurt som att folk skulle svälta för att ICA är privat. Tvärtom borgar marknaden för<br />
relevans, kvalitet och rationellt grundade betyg. (Att gå i försvar för privat undervisning skulle emellertid<br />
kräva en lika lång uppsats till, så det får skjutas på framtiden.)<br />
Nog med antipatier. Dags att avrunda polemiken.<br />
Avrundning<br />
De som fortfarande vägrar inse att skolplikt innebär barnarov, och att indoktrinering av landets barn är en<br />
gigantisk kränkning av deras rättigheter, förblindar sig själva. De påminner om prelaterna som vägrade att<br />
titta i Galileos teleskop, av rädsla för att upptäcka något som skulle förändra deras världsbild. Galileo förändrade<br />
omsider deras världsbild oavsett. Att den här uppsatsen skulle åstadkomma en liknande förändring<br />
ifråga om skolplikt är osannolikt – men det sista som dör med människan är hoppet, brukar det ju<br />
heta.<br />
Tillsvidare får den som inte håller med om teserna kvarsittning, så att han kan läsa uppsatsen en gång till.<br />
Eventuell dumstrut är frivillig.<br />
62
Fleischers tolv teser om liberalismen – September 10<br />
För ett par veckor sedan skrev Rasmus Fleischer tolv teser om liberalismen på sin blogg Copyriot. 1 Jag har<br />
inte läst bloggen förut, men flera bekanta tyckte att jag borde bemöta hans punkter. Det är vad jag gjort här.<br />
*<br />
§1. Fleischer skriver att liberalism är ”ett samlingsnamn för en uppsättning individuella rättigheter”. Det<br />
håller jag väsentligen med om. Men jag kan omöjligen hålla med när han fortsätter att rada upp en katalog<br />
av rättigheter: yttrandefrihet, äganderätt, rätt till liv, rätt till sin kropp, rätt till säkerhet, rätt till bostad, föräldrars<br />
rättigheter, barns rättigheter, ”mänskliga rättigheter av alla möjliga slag”.<br />
Man kan sitta och rabbla upp hur många konkreta rättigheter som helst, från rätten att göra morgontoalett<br />
till rätten att stå på huvudet och samtidigt vissla nationalsången baklänges. Förvisso har man sådana rättigheter,<br />
men de är inget annat än följdsatser från mer grundläggande sådana – ytterst från rätten till liv.<br />
Liberalism är absolut ett samlingsnamn för en uppsättning individuella rättigheter, men det duger inte<br />
med vilken uppsättning som helst. Rättigheter är inte lösryckta dogmer att välja och vraka bland. De måste<br />
förenas hierarkiskt av en rationellt motiverad rättsteori.<br />
En rättsteori måste börja med rätten till liv. Det är inte en godtycklig början; att den måste börja där beror<br />
på att livet är den yttersta förutsättningen för att kunna ha några rättigheter över huvud taget. Alla andra<br />
rättigheter är antingen aspekter eller implikationer av rätten till liv. Denna rätt innebär, i vid bemärkelse,<br />
att man har rätt att handla som man vill kring det som rör ens eget liv. Den innebär rätten att handla för att<br />
bevara sitt liv, förbättra sitt liv, förslösa sitt liv eller avsluta sitt liv. (På omvänt sätt innebär den att man inte<br />
får inskränka andras rätt att leva sina liv som de själva önskar.) Mer specifika rättigheter, som äganderätt<br />
eller yttrandefrihet, existerar redan implicit i den mest grundläggande rätten till liv.<br />
Ifall man missar eller bortser från hierarkin kan det tyckas rimligt att slänga in vilken förment rättighet som<br />
helst i grytan. Men att tala om exempelvis kollektiva (barns eller föräldrars) rättigheter är förrädiskt – inte<br />
därför att barn eller föräldrar skulle sakna dem, men för att de inte har några extra rättigheter i egenskap av<br />
barn eller föräldrar. Individer har rättigheter. Alla individer har samma rättigheter. Ytterst för att alla individer<br />
har en enda uniform rättighet: rätten till liv. Andra exempel, som ”rätten till bostad”, hamnar i direkt<br />
konflikt med rätten till liv. Har man inte rätt att avgöra hur andra skall leva sina liv, har man inte heller rätt<br />
att tvinga dem att förse en med en bostad.<br />
*<br />
§2. Vidare skriver Fleischer att det finns ett överflöd av rättigheter som hamnar i ständig konflikt med varandra.<br />
”Liberal politik handlar därför alltid om urval.” På något sätt måste man alltså välja vilka rättigheter<br />
som skall skyddas och vilka som inte skall skyddas, och resultatet blir en kompromiss han kallar för ”realliberalism”.<br />
”Någon ’ren’ liberalism kan aldrig existera, utom i ord.”<br />
Att det skulle finnas en klyfta mellan idéer och konkret verklighet var Platon den förste att föreslå. Enligt<br />
honom är alla ting bristfälliga kopior av fullkomliga idéer i en annan dimension (”idévärlden”). Man åberopar<br />
väsentligen samma klyfta ifall man hävdar att det finns en idé om ren liberalism, men att varje försök<br />
att förverkliga idén måste ge bristfälliga resultat. Den klyftan är falsk – och försåtlig, eftersom den implicerar<br />
att våra idéer är fundamentalt skilda från verkligheten. Men en idé skild från verkligheten är irrationell.<br />
Idéer behöver bygga på och vara stadigt förankrade i vår konkreta yttervärld. Om de inte handlar om verkligheten<br />
är de kognitivt tomma och därmed meningslösa (eller värre: utgör hinder för kognitionen).<br />
Eftersom Fleischer verkar se rättigheter som lösryckta dogmer, den ena lika god som den andra, märker<br />
han att de hamnar i konflikt med varandra. Han drar slutsatsen att liberalism i ”realvärlden” går ut på att<br />
1 http://copyriot.se/2010/08/24/tolv-teser-om-liberalismen/<br />
63
välja vilka rättigheter som skall upprätthållas och inte. En rimligare slutsats vore att han helt enkelt tänkt<br />
fel. När man upptäcker att ens resonemang leder till paradoxer är det en indikation på att man begått ett<br />
misstag någonstans. Stämmer inte kartan med terrängen är det kartan som har fel – man försöker inte pådyvla<br />
terrängen en felaktig karta (t.ex. genom att gå utför ett stup för att kartan säger att stupet är en väg).<br />
På liknande sätt bör man inte försöka pådyvla liberalismen en motsägelsefull rättsteori. Vad man bör göra<br />
är att kontrollera sitt eget resonemang och försöka eliminera motsägelserna.<br />
När man inser att rätten till liv måste vara den yttersta rättigheten upphör paradoxer av det här slaget. Den<br />
är en ledfyr som antingen ger andra rättigheter fri passage eller låter dem gå på grund. Det finns ingen<br />
nödvändig konflikt mellan min rätt att leva mitt liv som jag vill, och din rätt att leva ditt som du vill. (En<br />
konflikt uppstår först när den ene kränker den andres rätt, genom direkt eller indirekt våld.) Om man upptäcker<br />
att en förment rättighet är oförenlig med rätten till liv har den gått på grund och måste kasseras. Att<br />
hålla fast vid en motsägelsefull ”rättighet” är lika absurt – och i slutändan lika ödesdigert – som att hålla<br />
fast vid en karta som säger att ett stup är en väg.<br />
*<br />
§3–4. Fleischer presenterar två skiljelinjer: en som går mellan det privata och det offentliga, och en som går<br />
mellan det ekonomiska och det politiska. Tudelningen anser han vara ”en allmän ledstjärna för liberalismen”.<br />
Han skriver att ”alla som vill försvara någon av alla individens rättigheter måste i någon mån utgå<br />
från möjligheten att åtskilja ekonomi och politik, privat och offentligt”.<br />
Det här är en artificiell tudelning som bara tjänar till att urvattna rättighetsbegreppet ytterligare. Individer<br />
har rättigheter – nämligen de rättigheter som kan föras tillbaka på den mest grundläggande rätten till liv.<br />
Det finns inga speciella rättigheter som är privata, offentliga, ekonomiska eller politiska. Förvisso finns<br />
”möjligheten att åtskilja” områdena, vilket kan vara rätt och riktigt beroende på sammanhang. Men i det här<br />
sammanhanget implicerar det att det skulle finnas särskilda ”offentliga” rättigheter som gärna hamnar i<br />
konflikt med de ”privata” rättigheterna o.s.v. Mot bakgrund av vad jag skrivit i §1–2 tror jag att läsaren<br />
förstår dilemmat. Att dela in rättigheter i godtyckliga kategorier tillför inget och bäddar för missförstånd<br />
och motsägelser. (Det gäller alla begrepp, inte bara rättigheter.)<br />
En handling är aldrig enbart privat eller offentlig o.s.v. utan överlappar olika områden. Att dricka ett gott<br />
tjeckiskt öl är t.ex. något man gör i sitt privatliv, men det är också ett ekonomiskt val, eftersom öl inte är en<br />
gratisvara. Det kan vara ett offentligt val i olika betydelser av ordet, t.ex. om dricker ölet på krogen eller<br />
under arbetstid. Och det kan vara ett politiskt val om man i protest mot tullavgifter smugglat hem det från<br />
utlandet. Vi må urskilja olika aspekter av en handling (som att dricka öl) men den är alltid individuell, och<br />
huruvida individen har rätt att utföra den eller ej beror ytterst på om den är förenlig med rätten till liv.<br />
(Öldrickande är det, tack och lov.)<br />
I övrigt ett par petiga invändningar.<br />
Fleischer skriver att ”flera av de liberala rättigheterna förutsätter tydliga definitioner”. Alla begrepp förutsätter<br />
tydliga definitioner, inkl. alla rättighetsbegrepp. Ett begrepp som saknar en tydlig definition är inte<br />
alls något begrepp – det är en rad godtyckliga bokstäver eller ett läte utan kognitivt innehåll.<br />
Ett annat uttalande: ”Ekonomin baseras på privat ägande, politiken på offentligt åsiktsutbyte.” Det här<br />
stämmer inte. Privat ägande är nödvändigt på grund av behovet att tänka ekonomiskt – inte tvärtom. Behovet<br />
av att tänka ekonomiskt beror i sin tur på att människan befinner sig i ett tillstånd av knapphet. När<br />
något existerar i överflöd blir det meningslöst att tala om äganderätt. (Det finns få exempel på sådant överflöd,<br />
men luft är i alla fall ett.) Vad gäller politiken baseras den inte på att folk byter åsikter med varandra,<br />
utan på våld eller hot om våld. Ett politiskt beslut är inte en åsikt, det är ett påbud som (på gott och ont)<br />
upprätthålls i lag.<br />
64
*<br />
§5. <strong>Här</strong> hittar vi bara en liten historisk reflektion som jag inte har mycket att säga om. Fleischer gör dock<br />
några märkliga yttranden, som att offentligheten 1789–1914 antogs frikopplad från ekonomiska intressen.<br />
Sällan har väl ekonomiska intressen haft en så framtonad roll som under och efter den industriella revolutionen.<br />
*<br />
§6. Fleischer skriver: ”Fortfarande menar vissa att det finns en sann liberalism, med förmåga att ge det sant<br />
liberala svaret i varje fråga.” Ja, om det liberala kunde vara lite vad som helst vore det ju meningslöst att<br />
tala om liberalism. Antingen försvarar man individens rätt till liv (och följdsatser från den rätten, som frihet,<br />
äganderätt, och rätten att sträva efter lycka). Eller så gör man det inte. Lagen om det uteslutna tredje<br />
gäller.<br />
Vad jag framför allt vill bemöta är emellertid det här: ”Denna [sanna liberalism] må kallas för libertarianism,<br />
nyliberalism eller objektivism – gemensamt för de olika varianterna är att de vill lösa det realliberala<br />
urvalets problem genom att skilja mellan positiva rättigheter och negativa rättigheter.” Objektivismen är<br />
inte en ideologi utan ett filosofiskt system som omfattar (men som inte begränsas till) politisk teori. Den försöker<br />
inte heller lösa något urvalsproblem, eftersom det aldrig uppstår ett sådant när man tänker korrekt,<br />
d.v.s. bl.a. motsägelsefritt. Och vad mer är: påståendet om att objektivismen skulle skilja mellan positiva och<br />
negativa rättigheter visar bara att Fleischer pratar i nattmössan.<br />
Enligt objektivismen är en rättighet ”en moralprincip som definierar och erkänner individens handlingsfrihet<br />
i ett socialt sammanhang”. Med andra ord är en rättighet i grund och botten en rätt att handla. Varje<br />
handling har positiva och negativa aspekter. Ta exempelvis rätten till liv. Den har både en positiv aspekt<br />
(rätt att handla hur man vill i frågor som rör ens egen tillvaro) och en negativ aspekt (rätt att slippa bli<br />
hindrad från att göra det). Eller äganderätten: rätt att handla för att skapa eller skaffa egendom, och rätt att<br />
slippa bli bestulen. Det är också en felaktig uppfattning att man aldrig kan ha rätt att kräva aktiva handlingar<br />
från andra människor. Det beror alldeles på situationen. Om man t.ex. skrivit kontrakt på att få produkt<br />
x av person y inom tidsperiod z har man också rätt att kräva det, inte sant?<br />
Att kalla rättigheter för antingen positiva eller negativa är således felaktigt. Vill man nödvändigtvis göra en<br />
liknande uppdelning går skiljelinjen mellan motsägande och icke motsägande rättigheter. Att Fleischer talar så<br />
mycket om ett ”överflöd” av rättigheter som man måste skapa ett ”urval” från, beror av allt att döma på att<br />
han accepterar att motsägelser kan existera. Istället för att försöka formulera en motsägelsefri rättsteori<br />
hävdar han att det finns ömsesidigt uteslutande rättigheter.<br />
*<br />
§7–8. <strong>Här</strong> skriver Fleischer att konservatismen och socialismen uppstod som svar på liberalismen under<br />
1800-talet. Det är uppenbart felaktigt eftersom bägge ideologier är äldre än liberalismen, och ingen av dem<br />
uppstod så sent som på 1800-talet. Konservatismen har sina rötter i engelsk toryism, vilken dök upp runt<br />
mitten av 1600-talet, och socialismen kan vi spåra ända till Platon, även om ordet socialism användes först<br />
vid mitten av 1700-talet. Liberala anor kan vi spåra genom renässansen, men som ideologi formades den av<br />
John Locke, som publicerade Andra avhandlingen om styrelseskicket 1690.<br />
Fleischer skriver att ”varken socialism eller konservatism går utanför det realliberala ramverket”. Enligt<br />
honom är en ideologi liberal ifall den talar om rättigheter, oavsett vilka dessa rättigheter är och vad de innebär<br />
i konkret verklighet. Eftersom socialister och konservativa talar om rättigheter, står de innanför det<br />
liberala ramverket. Men att dela in ideologierna på detta sätt är vettlöst. Alla ideologier måste antingen tala<br />
om rättigheter, eller förutsätta dem i tysthet. En rättighet är inget annat än en legitim handlingsfrihet, och<br />
65
alla ideologier måste ju hävda att någon handlingsfrihet är legitim, vare sig de använder begreppet ”rättighet”<br />
eller ej. Det väsentliga är inte om man talar om rättigheter eller ej. Det väsentliga är vilka rättigheter<br />
man talar om.<br />
Liberalismens unika kärna är rätten till liv, med dess aspekter och implikationer. Andra ideologier talar om<br />
andra rättigheter. Konservativa kan exempelvis tala om rätten till ett arv, en kultur o.dyl. Sådana ”rättigheter”<br />
står i konflikt med rätten till liv, för om folk tillåts leva sina liv på eget sätt kan arvet komma att suddas<br />
ut och kulturen lär sannolikt förändras och blandas med andra kulturer. Därför önskar konservativa lagar<br />
som säkerställer arvet, kulturen, och vad mer de nu kan vilja skydda. Likadant blir det för socialister. Vi<br />
märker att de olika ideologierna står i direkt konflikt med varandra. De är varandras motsatser på flera<br />
fundamentala punkter. Att påstå att konservatism och socialism verkar inom ett liberalt ramverk är alltså<br />
både felaktigt och förvirrande.<br />
Fleischer skriver att fascismen är antiliberal men kommunismen ickeliberal. Drar vi skiljelinjen där den hör<br />
hemma – mellan respekt och respektlöshet för rätten till liv – märker vi emellertid att både konservatism,<br />
fascism och socialism/kommunism är antiliberala (d.v.s. står i direkt motsats till liberalismens grundläggande<br />
värderingar).<br />
*<br />
§9. Fleischer reflekterar kring hur de olika ideologierna skiljer sig i synen på familj och barnuppfostran. Jag<br />
har inget att tillägga, förutom att tesen inte har med liberalism att göra.<br />
*<br />
§10. Fleischer skriver att konservatism och socialism kan jämföras och ställas mot varandra i demokratiska<br />
val, medan fascism och kommunism ”inte går att begripa som ideal vars för- och nackdelar kan jämföras<br />
med andra”. Jag förstår inte vad som skulle vara så svårt med att begripa fascismens eller kommunismens<br />
ideal. Förvisso delar jag dem inte, men jag kan förstå vilka de är. Jag kan uppenbarligen också jämföra dem<br />
med varandra och väga eventuella för- och nackdelar mot varandra. Vidare kan både fascister och kommunister<br />
ställa upp i folkval, även om deras ideologier är eller kan vara antidemokratiska. Samma sak gäller<br />
väsentligen även för liberaler.<br />
*<br />
§11. ”Enda sättet att förhålla sig gentemot liberalismen är helt utan kritisk distans.” Vad det innebär vet jag<br />
inte riktigt. Det enda som kommer mig för att svara, är att många verkar förhålla sig både kritiska och distanserade<br />
till liberalismen.<br />
§12. Fleischer repeterar bara klyftan som tar upp i §3–4. Jag har inget att tillägga.<br />
*<br />
66
Valåret 2010 – en vecka senare – September 25<br />
Schumpeter menade att demokrati är konkurrens om politiskt ledarskap. Det stämmer såvitt jag kan se väl<br />
överens med verkligheten. Varje politiker, parti eller block går till val på enskilda sakfrågor de vill genomdriva<br />
till stöd för något särintresse (implicit på bekostnad av andras särintressen). Socialdemokraterna<br />
gjorde till exempel stor sak av att unga får vänta tre månader på Arbetsförmedlingen innan de kommer in i<br />
systemet. Det är knappast en viktig fråga på det stora hela, men många väljare är unga. Alltså gäller det att<br />
fiska upp deras röster genom att fokusera på något som många av dem har skäl att beklaga sig över.<br />
Det för oss vidare till Bastiats idé om statens natur: han skrev att ”staten är den stora illusion i vilken alla<br />
tror sig kunna leva på andras bekostnad”. Och det är ju faktiskt den illusion som präglar kampen mellan<br />
särintressen. Vad somliga vill ha tvingas alla betala för; det ena särintresset infrias på bekostnad av andra<br />
särintressen. Jag har en aversion mot detta sakernas tillstånd som många har svårt att förstå. För mig är det<br />
hela enkelt. Ett samhälle består inte av spelpjäser för mäktiga händer att flytta runt hur de vill. Det består<br />
av individer begåvade med rättigheter. Människor är mål i sig själva – inte medel för andras mål.<br />
Med andra ord är jag ganska ointresserad av partipolitik. Vad som engagerar mig är idéer, inte vilka särintressen<br />
politiker vill uppfylla eller göra ned. Till skillnad från många följde jag inte ens valvakan. Istället<br />
släckte jag ner, tände en rökelse och redigerade foton från en trevlig kväll i Hammarby Sjöstad en månad<br />
tidigare. Ärligt talat hade jag inte ens tänkt skriva något om valet. Men efter allt nonsens folk sagt både före<br />
och efter att resultatet presenterats kan jag inte låta bli. Att ”fatta pennan” är ibland det enda sättet att bli<br />
kvitt den där gnagande känslan av irritation. Ni vet. Den man ibland får när vissa saker förblir osagda.<br />
En aspekt av valet 2010 är den dubbla enkelspårighet som rått bland väljarna. Före valdagen var många<br />
inställda på att taktikrösta på alliansen, för att slippa de rödgröna och inte minst Lars Ohly på utlovad ministerpost.<br />
Själv tänkte jag annorlunda. Som alla vet eller bör veta är en enskild röst försumbar i ett folkval.<br />
Ifall man röstar i hopp om att påverka valresultatet ägnar man sig åt självbedrägeri. Det enda man strängt<br />
taget kan uppnå med sin röst är att ge uttryck för sina egna värderingar, och då kan man inte – i alla fall<br />
inte som klassiskt liberal – stödja alliansen. Min röst i det här valet gick därför till det enda befintliga parti<br />
som representerar mina värderingar: med andra ord Liberala partiet.<br />
Efter valdagen var hotet från de rödgröna bortglömt. De förlorade, och vi slapp se en kommunist som<br />
svensk minister. Istället en ny enkelspårighet, i och med SD som kom in i riksdagen med hyfsad marginal.<br />
Vissa förvånades, som om de levt under en sten det senaste decenniet. Andra fick sina onda aningar besannade.<br />
Och alla – frånsett de tre hundra tusen väljare som röstat på SD – gick till ljudligt indignerad protest<br />
mot oförrätten. Johan Norberg gjorde stort nummer av partiets nynazistiska förflutna, och Mattias<br />
Svensson ville ”gråta och slå någon på käften”. För egen del är jag inte mer förtjust i SD än någon annan av<br />
dess motståndare, men det gäller också att behålla proportionerna. En oförutsedd hotbild reser sig nämligen<br />
från ett ännu värre parti.<br />
Problemet med att stirra sig blind på en sak är att man förlorar allt annat ur sikte. Man ser inte att environmentalisterna<br />
fick nära sjuttiofem tusen fler röster än SD. Eller att kommunisterna fick nästan lika<br />
många. Man hakar upp sig på en enda fråga, den om invandring, och glömmer alla andra även om de är<br />
minst lika viktiga. SD vill ha en begränsad invandring och Mp vill på sikt ha en alldeles fri invandring. Om<br />
det vore den enda fråga all politik handlade om skulle jag ha sympati med enkelspårigheten. Även jag förespråkar<br />
fri invandring. Men nu finns det ju faktiskt fler frågor att ta hänsyn till, och Mp eller Vpk blir inte<br />
ett mindre hot bara för att det är svårt att kalla dem rasister.<br />
Många har frågat sig: ”Hur kunde det hända?” Hur kunde rasister få en fot i riksdagen? Ett otal mer eller<br />
mindre plausibla teorier har framförts, som om några behövdes. SD fick sina tjugo mandat på samma sätt<br />
som alla andra partier får mandat: genom att många ville rösta på dem. Det är inte märkligare att vilja rösta<br />
på SD än att vilja rösta på Mp och Vpk eller något annat särdeles ofrihetligt parti. Kanske är det till och<br />
med mindre märkligt. SD ställer upp en dikotomi mellan svenskar och invandrare. Den är förvisso falsk,<br />
67
men alla väljare är svenskar och tillhör den potentiella intressegruppen. Att de fångar upp en bred folkmängd<br />
är i och för sig tragiskt, men inte obegripligt.<br />
Som många har påpekat beror SD:s framgångar delvis på att inga velat argumentera mot dem i sak. Kom<br />
ihåg Schumpeters övertygelse om att demokrati är konkurrens om politiskt ledarskap. När bara en affär<br />
säljer den vara man vill ha, är det dit man får gå. Och när bara ett parti tar upp den fråga man tycker är<br />
viktig, är det på det man får lägga sin röst. För att kunna argumentera effektivt mot SD måste vi överge<br />
tanken på speciella ”anti-SD-argument” och börja tänka i mån av allmängiltiga principer. Jag tror inte väljarna<br />
bryr sig om pejorativa tillmälen och floskler om ”allas lika värde”. De behöver höra argument för<br />
individens frihet och rättigheter – helst i samband med sunda nationalekonomiska teorier.<br />
De flesta SD-väljare kommer förmodligen aldrig höra sådana argument och teorier, i alla fall inte mer än<br />
ytterst undantagsvis. Skälet är enkelt: argument och teorier av det slaget gör mer än att stjälpa SD. De stjälper<br />
på samma gång partier som Mp och Vpk, såväl som i långa loppet de andra riksdagspartierna. Svenska<br />
medier saknar en Thomas Sowell. Vad de har är Johan Norberg och Mattias Svensson. Så länge den förre<br />
hellre talar om SD:s förflutna än om de principer som ligger partiets politik till grund sker ingen opinionsförändring.<br />
Och eftersom den senare valde att lägga sin röst på environmentalism i år, har vi nog inget att<br />
vänta oss från det hållet. (OK, de har några fler, men inte många.) 1<br />
Summan av kardemumman är ändå att man fokuserar för mycket på SD, som om det fanns en grundläggande<br />
skillnad mellan deras politik och de andra partiernas. Det gör det inte. Alla partier ställer särintresse<br />
mot särintresse, och jag har svårt att se varför ”svenskar mot invandrare” är så mycket värre än t.ex. ”de<br />
fattiga mot de rika” eller ”miljön mot teknologin”. Och vad gäller tillmälen borde ”socialist”, ”kommunist”<br />
och ”environmentalist” vara precis lika pejorativa som ”rasist”. Rasismen må stå till svars för de omkring<br />
11 miljoner människor som dog i nazistiska koncentrationsläger under andra världskriget. Men vad skall<br />
stå till svars för de 20-43 miljoner som dog av svält under Maos ”stora språng”, eller de 2-10 miljoner som<br />
dog under Holodomor i Ukraina – eller de hundra tusentals som dött varje år i malaria, på grund av FN:s<br />
miljöpolitiska förbud mot DDT? Inte är det rasismen i alla fall.<br />
Saken är den att gemene man inte tänker i mån av idéer och deras implikationer i det verkliga livet. Skall vi<br />
bilda effektiv opinion mot SD är det vad vi måste förändra. Så länge en bred allmänhet låter sig styras av<br />
rena hugskott (som om Lars Ohly blev en bättre människa för att han inte vill sminka sig med Jimmie<br />
Åkesson) eller lösryckta sakfrågor kan vilket parti som helst vinna mandat. Behöver läsaren ytterligare belägg<br />
för den saken kan jag tala om att Svenskarnas parti (gamla NSF) knep ett kommunalt mandat i år. Regelrätta<br />
nazister har enligt lag politiskt inflytande över Grästorp, en ort i Västergötland. Jag har sagt det<br />
förut och jag säger det igen: demokratin bör begränsas av en konstitution som säkerställer individens rättigheter.<br />
2 Det skulle göra processen kort med den hotbild som reser sig från socialister och andra.<br />
Det finns förstås glada nyheter också. Liberala partiet fick 716 registrerade röster i år, jämfört med 202 valåret<br />
2006.<br />
1 Jag rekommenderar gärna Fredrik Segerfeldts analys av Miljöpartiet här: http://www.svensktidskrift.se/?p=8899<br />
2 Närmare bestämt har jag sagt det förut här: http://www.equil.net/?p=1101<br />
68
Vad induktion är och inte är – Oktober 19<br />
En tjock skotte hävdade för ett par hundra år sedan att det finns ett grundläggande problem med induktion.<br />
Men det säger dig förstås inte så mycket, om du inte först vet vad induktion är.<br />
Induktion innebär enligt NE ”slutledning i vilken man sluter sig till en allmän lag från ett antal enskilda<br />
iakttagelser”. Ponera till exempel att du sparkar på en boll och ser hur den rör sig framåt. Så sparkar du<br />
igen och igen, varje gång med samma resultat. Till sist drar du en allmän slutsats i stil med ”bollar sätts i<br />
rörelse när man sparkar på dem”. Så går induktion till. Det var väl inte så komplicerat?<br />
Faktum är att du drar den här typen av slutsatser jämt och ständigt. Det är mer eller mindre ofrånkomligt,<br />
något som även den tjocke skotten insåg, David Hume hette han förresten. Vore du oförmögen att inducera<br />
skulle tillvaron framstå som ett slumpartat flux; varje händelse skulle verka frikopplad från varje annan.<br />
Induktion är en oavvislig aspekt av att ha förstått lagen om orsak och verkan. Om du begriper att en händelse<br />
måste ha orsakats av en annan, begriper du också att det råder lagbundenhet i hur orsak ger upphov<br />
till verkan.<br />
Men så var det alltså det där förmenta problemet.<br />
Ofta illustreras det på följande sätt: Länge hade man bara sett vita svanar och antog därför att alla svanar är<br />
vita. Den slutsatsen visade sig naturligtvis felaktig så fort man upptäckte att det också finns svarta svanar.<br />
Hur kan det då sägas vara giltigt att dra generella slutsatser från enskilda iakttagelser? Oavsett hur många<br />
vita svanar man ser och oavsett hur ofta man ser dem, säger det inget om huruvida det existerar svanar<br />
som är svarta.<br />
Eller så här av en engelsk piprökare: Tänk dig en kalkon som under första morgonen på farmen märker att<br />
den får mat klockan nio. Så upprepas detta mönster dag för dag och vecka efter vecka, tills kalkonen känner<br />
sig tryggt försäkrad om att den kommer utfodras samma tid varje morgon. Omsider visar det sig att<br />
kalkonen invaggats i en falsk förhoppning, eftersom den på julaftonsmorgonen blir nackad. Oavsett hur<br />
många gånger kalkonen fått mat klockan nio på morgonen, säger det inget om huruvida rutinen kommer<br />
upprepas även i framtiden.<br />
Saken är bara den att ingen inducerar på det här sättet.<br />
Alla kan begripa att iakttagelser av vita svanar inte bevisar att det vore omöjligt för en svan att vara svart.<br />
Den enda allmänna slutsats man rimligtvis kan dra av alla dessa iakttagelser är att ”det kanske bara finns<br />
svanar som är vita” eller ”svanar är såvitt vi hittills kunnat se alltid vita”. På samma sätt kan vi till exempel<br />
inte hävda att vädret måste bli soligt och fint imorgon, bara för att det varit soligt och fint idag, igår och<br />
dagen före det. Vi kan bara säga något i stil med att det ”förhoppningsvis blir soligt och fint även imorgon”.<br />
Hur kommer det sig? Induktion består inte i att räkna upp ett visst antal iakttagelser och sedan, baserat<br />
endast på iakttagelsernas antal, dra slutsatsen att ”eftersom det hänt x antal gånger måste det alltid hända”.<br />
Snarare består induktion i att identifiera kausala samband, grundat på en förståelse för att lagen om orsak<br />
och verkan (med Rands ord) är ”identitetslagen tillämpad på handling”. Det låter kanske lite invecklat,<br />
men det betyder bara att vad saker är avgör hur de påverkar och påverkas av andra saker.<br />
Gå tillbaka till din slutsats att ”bollar sätts i rörelse när man sparkar på dem”. Det är en allmän slutsats,<br />
men man måste vara noga med att behålla kontexten. Kunskap är kunskap om något specifikt; byter man ut<br />
det specifika mot något väsentligt annorlunda är kunskapen inte längre tillämplig. Det är sant att bollar<br />
sätts i rörelse när man sparkar på dem, givet den kontext i vilken slutsatsen dras. Ifall vi byter ut bollen<br />
mot en blyklump på flera hundra kilo kanske det inte längre stämmer, men att anföra det som kritik mot<br />
den ursprungliga induktionen vore ett missgrepp. En boll av bly är i sammanhanget väsensskild från en<br />
69
vanlig fotboll. Är bollarna väsentligt annorlunda betyder det att de kausala förhållandena ändras, och det<br />
innebär i sin tur att man blir tvungen att göra en ny induktion.<br />
Ett annat problem med exemplen är att de behandlar iakttagelserna som isolerade fenomen, skilda från alla<br />
andra.<br />
Kunskap måste integreras med annan relevant kunskap. Det finns bara en verklighet och i denna enda<br />
verklighet kan inte finnas några motsägelser; alltså måste vi förena nya kunskaper med gamla. När du t.ex.<br />
ser alla dessa vita svanar vet du förmodligen en del om både svanar och andra djur. Du vet att det finns<br />
stor variation i djurriket, och kanske till och med att mörk pigmentering skyddar mot solens UV-strålning.<br />
Om du vet så mycket inducerar du kanske att ”svenska svanar tycks vara vita, men om det finns svanar på<br />
södra halvklotet är de kanske bruna eller svarta”. (Mycket riktigt kommer svarta svanar från Australien.)<br />
Likadant bör du resonera ifråga om vädret. När du sitter där i solen och hoppas att det ska bli sol även<br />
imorgon är du inte bara ett par dagar gammal. Du har levt många år och har tillgång till bredare kunskaper.<br />
Du har sett vår bli till sommar, sommar bli till höst och höst bli till vinter. Du har märkt att vissa dagar<br />
kan börja med sol men övergå i regn och rusk (eller omvänt). Du har läst meteorologernas väderrapporter<br />
och märkt att inte ens de kan förutspå morgondagens väder med säkerhet. Dina slutsatser om vad för väder<br />
det kan tänkas bli i framtiden måste förenas med dessa kunskaper.<br />
Alltså samma sak för kalkonen i den engelske piprökarens exempel, Bertrand Russell hette han förresten.<br />
Det finns väsentliga skillnader på vad en människa och en kalkon vet och kan veta. En kalkon saknar förmåga<br />
att tänka begreppsligt och kan därför inte inducera. Den kan säkert vänja sig vid något som hela tiden<br />
upprepas, men den kan inte identifiera abstrakta kausala samband och dra slutsatser om allmänna<br />
lagar. Ej heller kan den ha någon ringaste kunskap om vad julafton är och hur en sådan högtid brukar firas<br />
– något som varenda människa kan förväntas veta.<br />
Och så var det med det! OK, några ord till då.<br />
Det här är inte ett ”försvar” för induktion, utan ett rudimentärt försök att förklara vad induktion är (och<br />
vad det inte är). Frågan är inte om induktion är en giltig metod, som om man på något sätt skulle behöva<br />
rättfärdiga den. Frågan är bara hur induktion går till och hur man inducerar på korrekt sätt. Många hävdar<br />
att det är logiskt ogiltigt att inducera, därför att man inte kan bevisa eller motbevisa en induktiv slutsats<br />
annat än med en annan induktiv slutsats. Jag menar tvärtom. Detta innebär att induktion är en fundamental<br />
byggsten i vårt abstrakta vetande, och att det faktiskt är omöjligt att på rationella grunder hävda något<br />
annat.<br />
70
Miljöpartiet är inte ett liberalt alternativ – Oktober 27<br />
"Gå framför allt inte med i fel ideologisk grupp eller rörelse, i syfte att 'göra något'... Att gå med i sådana grupper<br />
innebär att vända på den filosofiska hierarkin och köpslå med grundläggande principer för att vinna någon ytlig politisk<br />
sakfråga, vilket är dömt att misslyckas. Det betyder att du undergräver dina idéer och hjälper dina fiender till<br />
seger."<br />
– Ayn Rand<br />
Någon undrade vad jag tycker om att Mattias Svensson blivit miljöpartist. Svaret är att jag tycker det är<br />
tragiskt. Svensson brukade vara någon med ovanlig intellektuell skärpa. På sistone framstår han som ett<br />
skämt. Och att han gör det beror inte så mycket på att han lade sin röst på Miljöpartiet i årets val – utan<br />
framför allt på hur han motiverar det.<br />
På sin blogg 1 skriver Svensson att han "egentligen" är centerpartist, förutom att han inte längre vill rösta på<br />
centern. Han skriver att en röst på Miljöpartiet är orättvis, men att han vill rösta på dem. Han tillägnar sin<br />
röst på Wetterstrand en mängd andra politiker han anser vara frihetsvänner, inkl. två vänsterpartister. Han<br />
skriver att han och Wetterstrand "inte är särskilt överens i sakfrågorna", men att Wetterstrand "knappast<br />
[har] låga ambitioner" (vilket bara kan betyda att ambition enligt Svensson har företräde framför sakfrågor).<br />
Han skriver i en diskussion på Facebook att han skulle ogilla ifall de rödgröna fick majoritet, trots att<br />
han valde att rösta för just det. Han uppger sig fortfarande lite besviken över att Federley röstade för FRAlagen<br />
2008, trots att en röst på Miljöpartiet är en röst för "mobilfria vagnar, genetikförbud, kärnkraftsmotstånd,<br />
stängda krogar klockan 3, bevarat alkoholmonopol, normkritiska myndigheter, höjda skatter". Nej,<br />
ta inte mitt ord för det. Ta Svenssons. Det är ett direkt citat från hans blogg.<br />
Svenssons spaltmeterlånga förklaring kan i princip kokas ner till "jag tillhör ett annat parti, jag vill inte se<br />
de rödgröna få majoritet, vi är inte överens i sakfrågorna, att rösta grönt vore orättvist – men jag tänker<br />
göra det ändå". Vad är det som gör att Svensson vill rösta på Miljöpartiet? Jo, Wetterstrand har sagt att Mp<br />
är det mest liberala alternativet det här valet. (Jakob Dlouhý har träffsäkert svarat att "vi får hoppas att Jehovas<br />
Vittnen, EAP, Kommunistiska Partiet eller dylika inte plingar på Mattias dörr och lovar detsamma".)<br />
Förvisso har Wetterstrand fel eftersom det finns ett klassiskt liberalt partiman kunde rösta på. Men Svensson,<br />
som kallar sig klassiskt liberal, vill inte rösta klassiskt liberalt. Det beror enligt hans blogg på att han<br />
"vill ha något positivt" för sin röst. Vad som menas med det framgår inte, men jag tror bara en tolkning är<br />
möjlig. Liberala partiet är litet medan Miljöpartiet nått förbi 4%-spärren sedan länge. Precis som ambition<br />
får gå före sakfrågor, får maktinflytande gå före ideal. (Se min gamla uppsats Idéer eller makt?) 2<br />
Mattias Svensson är ingen dumskalle. Om jag ansett det skulle jag inte orka gå i svaromål. Och som jag en<br />
aning beskt skrivit på Facebook är det viktigt att behålla proportionerna – Svensson är trots allt mycket mer<br />
sympatisk än de människofiender han i och för sig väljer att rösta på. För vad det kommer an på är ju att<br />
man inte bör stirra sig blind på lösryckta sakfrågor (eller för den del på lösryckt ambition och maktinflytande).<br />
Man bör framför allt titta på den ideologi och de värderingar som ligger sakfrågorna till grund.<br />
Ingen av oss skulle rösta på Svenska Nazistpartiet, även om de höll lovtal till människans rättigheter och<br />
fria marknader. Vi skulle inte rösta på Hamaspartiet oavsett hur träget de ville framstå som frihetliga. Varför<br />
inte? Därför att vi ser igenom sådana dimridåer. Vi begriper att det saknar betydelse ifall nazister eller<br />
muslimska mujaheddin tycker att kärnkraft är bra. De är fortfarande nazister eller muslimska mujaheddin.<br />
De eventuellt sympatiska sakfrågorna är bara lockbete och distraktion, i syfte att få väljarna att blunda för<br />
detta ovedersägliga faktum.<br />
Miljöpartiet är inte nazistiskt eller islamistiskt, men det är ett miljöparti som har rötter i ekologismen. De ger<br />
en koncis förklaring i sitt handlingsprogram: "Vi anser att allt liv har ett värde i sig, oberoende av dess nytta<br />
för människan." 3 Enligt ekologismen bör man inte först och främst eftersträva en god tillvaro för människan,<br />
utan en god miljö för miljöns egen skull (underförstått: om "nödvändigt" även på bekostnad<br />
av människans goda tillvaro). Nu är det förstås inte så att Miljöpartiet tillämpar ekologismen konsekvent. I<br />
1 http://magasinetneo.se/mattias/2010/09/17/min-rost-gar-till/<br />
2 http://www.equil.net/?p=825<br />
3 http://www.mp.se/templates/mct_177.aspx?number=101211<br />
71
så fall hade det varit ett omisskännligt totalitärt parti utan någon som helst respekt för människoliv. Men<br />
det är i ekologismen som partiet har sina ideologiska rötter, och det kan man inte bortse från. (Johan Norberg<br />
skrev före valet om SD:s rötter i nynazismen; att ha sina rötter i ekologismen är inte mindre komprometterande.)<br />
1 I sitt handlingsprogram skriver Miljöpartiet att tillväxt "varken är möjlig eller eftersträvansvärd".<br />
De förespråkar med andra ord lägre allmän levnadsstandard. De skriver att "motmakten till en allt<br />
mer skenande globaliserad ekonomi ligger i ett starkt lokalsamhälle som producerar och konsumerar sina<br />
egna livsmedel". De förespråkar med andra ord minskad arbetsdelning och specialisering – precis det<br />
som ger upphov till ökad allmän levnadsstandard. <strong>Här</strong> är rötterna i ekologismen tydlig.<br />
Miljöpartiet skriver (ibidem) att "det ska ställas hårdare kvar för att få genmanipulerade grödor godkända".<br />
Det betyder att de vill försvåra en utveckling som räddat och fortsätter rädda miljarder människor från att<br />
dö i svält. Varför vill de göra det? Jo, att genmanipulera grödor kan få "oväntade effekter", med vilket de<br />
menar att "det kan slå hårt mot insekter eller andra arter". 2 Att det räddar människoliv är en bisak; det viktiga<br />
är att måna om de stackars insekterna. Samma ekologism döljer sig bakom en motion till riksdagen,<br />
där Miljöpartiet vill "föra in ett grundlagsskydd för människans gener, så att t.ex. ingrepp på könsceller och<br />
blastem med bl.a. ärftliga effekter blir olagliga". 3 Detta skulle försvåra forskning kring ärftliga sjukdomar<br />
och utvecklingsstörningar och göra det praktiskt omöjligt att bota eller utrota dem. Men när det gäller forskning<br />
som stödjer partiets miljöagenda ger de "grönt ljus". De underblåser IPCC:s gravt politiserade klimatforskning.<br />
De har drivit igenom amalgamforskning för miljoner, ljugit om att vaccin skulle vara kontroversiella<br />
inom vården och JO-anmält myndigheter för att ha "mörklagt" vetenskapliga fakta kring mikrovågsstrålning.<br />
Listan över antiliberala sakfrågor (tobinskatt, apoteksmonopol, total militär avrustning, stöd av FN, fortsatt<br />
medlemskap i EU, etc.) kan göras lång. Men det här är inte menat som en exposé över enskilda frågor; avsikten<br />
är att lyfta fram Miljöpartiets ideologiska grund i ekologismen och förklara vad som är motbjudande<br />
med den. Som Christopher Hellström så träffande sagt: "Att höra Miljöpartiet lova att de ska vara liberala<br />
är ungefär som att höra den mexikanska regeringen iAtlas Shrugged lova att inte nationalisera D'Anconia<br />
Copper." Om man heter Mattias Svensson lär man nu (som flera gånger tidigare på Facebook) påpeka att<br />
även alliansen förespråkar en mängd antiliberala saker. Det är naturligtvis sant. Men det går inte att tapetsera<br />
över Miljöpartiets ekologism (eller om man så vill dess miljöpartism) genom att peka på andra partier<br />
och säga att de också är dumma. Är man besviken efter att som klassiskt liberal ha röstat på alliansen, då är<br />
det mot sig själv man bör rikta besvikelsen. Man kan inte förvänta sig liberalism av ett gäng pragmatiker;<br />
de saknar grund i liberala värderingar och deras politik blir därefter. Än mindre kan man förvänta sig liberalism<br />
av ett gäng ekologister, vars värdegrund står i rak opposition till liberalismens.<br />
Miljöpartiet är inget liberalt alternativ. Det är ett parti med sina rötter i en människofientlig ideologi. Att<br />
det f.n. råkar gå en hyfsat liberal väg i vissa sakfrågor är oväsentligt, precis som det vore oväsentligt om<br />
Svenska Nazistpartiet eller Hamaspartiet (eller SD eller Vpk) gjorde det. Det är möjligt att Maria Wetterstrand<br />
är en särdeles sympatisk miljöpartist, även om jag inte har fått det intrycket i diskussionerna på Facebook.<br />
Det är i så fall också oväsentligt. Ett parti måste bedömas utifrån dess principer och nedskrivna<br />
program, inte för vad dess språkrör tycker sig kunna lova några veckor före ett val. Speciellt inte som det<br />
här språkröret avgår i maj nästa år. Svensson frågar sig om han riskerar att bli lurad och besviken. Javisst,<br />
svarar vi bägge, men av olika skäl. Det enda som skiljer sig från valet 2006 är att han den här gången lade<br />
sin röst på ett rent ut sagt läskigt parti. Inget garanterar besvikelse så säkert som självbedrägeri.<br />
1 http://www.metro.se/2010/09/08/44576/lattare-fa-valjare-med-slips-an-med-a/<br />
2 Politiska beslut kan däremot aldrig få oväntade effekter. Inte sant?<br />
3 http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=410&doktyp=mot&rm=2000/01&bet=So546&dok_id=GO02So546<br />
72
Ett principiellt försvar för Israel – November 12<br />
Låt mig först säga att den som ger Hamas så mycket som ett lillfinger är moraliskt medskyldig till folkmord.<br />
Har jag er uppmärksamhet nu? Bra.<br />
En gång i tiden – faktiskt ganska nyligen – trodde jag att liberaler i allmänhet stödjer Israel. Det verkade så<br />
självklart. När en relativt fri demokrati attackeras av terrorister borde det inte finnas några betänkligheter.<br />
Man stödjer den sida som kämpar för frihet, inte den sida som kämpar för att ersätta frihet med diktatur.<br />
Ändå finner jag att många så kallade liberaler vägrar ge Israel moraliskt stöd, och att de inte sällan, åtminstone<br />
av implikation, ställer sig på samma sida som Hamas och andra organisationer (t.ex. Hizbollah) som<br />
vill se staten Israel utplånas.<br />
Det finns en handfull argument som liberaler gärna och ofta reser mot Israel. Ett går ut på att den israeliska<br />
staten bildades på ett otillbörligt sätt. Ett annat säger att Israel kränker oskyldiga civila palestinier. Ett tredje<br />
att blockaden mot Gazaremsan är illegitim. Och så vidare. Min avsikt är att bemöta sådana argument i ett<br />
principiellt försvar för Israel. En bredare historisk analys kommer att publiceras framöver av gästbloggaren<br />
Jakob Dlouhý.<br />
Bara en detalj innan vi fortsätter. Det finns inget sådant som en palestinsk etnicitet. Palestina är den geografiska<br />
region som idag omfattar Israel, Västbanken och Gaza (och som fram till 1917 var en del av det Osmanska<br />
riket). Att det skulle finnas en palestinsk etnicitet är ett mediapåfund. Jag talar därför inte om någon<br />
Israel-Palestina-konflikt. Istället för Palestina säger jag Palestinska myndigheten (PA) och istället för<br />
palestinier säger jag invånarna på Västbanken och i Gaza.<br />
Israels tillkomst irrelevant<br />
Hur det gick till år 1948 när Israel bildades är irrelevant för att bedöma dagens situation. Varje individ bär<br />
ansvar för sig och sitt, men inte för vad andra gör eller har gjort. Det betyder att man inte kan döma dagens<br />
araber eller judar för något som hände för över sextio år sedan. Alla som hade verkställande makt på 40talet<br />
lär vara döda idag, och de som mot förmodan lever saknar garanterat det inflytande de en gång hade.<br />
Poängen är alltså att skuld inte går i arv. Kunskap om den historiska bakgrunden till en militär konflikt ger<br />
ökad förståelse, men för att avgöra vilken sida man bör stödja (om någon) blir man tvungen att studera<br />
samtiden. Man kan ju inte stödja eller bekämpa något för hur det en gång varit, men inte längre är.<br />
De flesta länder har (eller när det inte är historiskt belagt, kan antas ha) bildats på ett sätt som är mer eller<br />
mindre oförenligt med liberala principer. Men så vad? Ta bara Hongkong som ett exempel bland andra.<br />
Idag är det är en av världens friaste ekonomier, men regionen grundades som resultat av ett krig (första<br />
opiumkriget) år 1842. Freden i Nanking innebar att Kina fick avträda ön som blev en kronkoloni under de<br />
brittiska ockupanterna. Bör vi då säga att Hongkong saknar rätt att existera, på grund av dessa mer än 150<br />
år gamla händelser? Bör vi säga att det var rätt och riktigt att överlämna regionen till Kommunistkina år<br />
1997? Visst inte. Frågan om ursprunglig tillkomst är irrelevant för huruvida landet kan sägas ha rätt att<br />
existera i dagsläget. Det gäller för Israel, lika mycket som det gäller för Hongkong.<br />
Vad vi kan göra är att betrakta olika länder, sådana de är idag, och fråga vilka av dem som i högst grad<br />
respekterar människors rättigheter. Israel är i och för sig inte renodlat liberalt, men det är en parlamentarisk<br />
och relativt sekulariserad demokrati jämförbar med länderna här i väst. "Palestina" leds å andra sidan<br />
av PLO och Hamas, det senare en i princip nazistisk organisation vars uttalade mål är att utplåna staten<br />
Israel och ersätta den med en judenrein muslimsk teokrati. Detta är pudelns kärna. Man behöver inte anse<br />
att allt som Israel gör är rätt, men i termer av väsentligheter är det Israel som förtjänar stöd i konflikten.<br />
PA och Hamas bär ansvar för civila offer<br />
Många talar om ”fred i Mellanöstern” som om freden skulle ha ett egenvärde. Tvärtom kan fred innebära<br />
olika saker som är olika önskvärda. Det kan innebära att man eliminerar ett hot, eller att man låter sig eli-<br />
73
mineras av det. Det kan innebära att man kämpat för och vunnit sin frihet, eller att man gett upp och låtit<br />
sig slås i bojor eller avrättas. Fred kan råda mellan fria människor eller mellan herrar och deras slavar. Min<br />
bestämda åsikt är att frihet bör ha företräde framför fred; när ens frihet hotas är inte längre fred önskvärt<br />
utan aktivt motstånd. (De flesta verkar önska den fred som uppstår om Israel slutar göra anspråk på sin<br />
frihet; inte den fred som uppstår om Hamas lägger ner sina vapen eller möter adekvat spärreld.)<br />
Det är ofrånkomligt att civilpersoner drabbas i krig; ett land kan inte försvara sig mot yttre hot om det måste<br />
ta hänsyn till fiendens civilbefolkning. Skulden för civila dödsoffer bör emellertid inte läggas på den sida<br />
som försvarar sig, utan på den sida som initierat och förevigar konflikten. Israel har all rätt att gå till motattack<br />
mot sina angripare, och ifall det innebär att civila skadas faller skulden på män som Khaled Meshal<br />
och Ismail Haniya (bägge höga ledare för Hamas). För att inte tala om de många underhuggare som utför<br />
dåden mot Israel på plats.<br />
Betyder det att du i rollen som butiksägare får ta fram ett maskingevär och döda alla dina kunder, bara för<br />
att någon av dem ertappats med snatteri?<br />
Jag har hört den jämförelsen fler gånger än en, och svaret är nekande av flera skäl. Till exempel har inte<br />
snattaren beskjutit dig med Qassam-raketer eller haft som slutgiltig målsättning att utplåna dig och din<br />
butik. En småstöld är också en isolerad företeelse. Snattaren kan gripas utan att det drabbar andra människor.<br />
Ponera istället att snattaren gått ut på gatan och monterat upp en avfyrningsramp. Han är i färd med<br />
att bomba din butik, vilket skulle döda dig och alla andra i närheten av den. Har du i så fall rätt att sätta<br />
stopp för hans planer, även med medel som riskerar att skada förbipasserande? Nu är scenariot i paritet<br />
med Israels verkliga situation. Och svaret blir därefter. Du har all rätt att försvara dig mot hotet, även med<br />
ett maskingevär.<br />
Betänk vad det pacifistiska argumentet innebär. Ju större hot, desto mindre är ens rätt att värja sig mot det.<br />
Blir man angripen av en aggressiv krigsmakt har man endast att passivt invänta sin egen undergång. Istället<br />
för att lägga skulden där den hör hemma – på angriparen – lägger man den på angriparens offer. Jag får<br />
svårt att tänka mig något argument som mer effektivt kan undergräva ett lands frihet. Det ser vi också hos<br />
Israel som, delvis på grund av dylika påtryckningar utifrån, ofta är tvunget att avstå från lämpligt självförsvar.<br />
Blockaden mot Gazaremsan är legitim<br />
Sedan år 2007 upprätthåller Israel (tillsammans med Egypten) en sjöblockad mot Gazaremsan. På så vis<br />
hindrar de, så långt det är möjligt, Hamas från att importera vapen och andra militära resurser ämnade för<br />
Israels utplåning.<br />
Det hävdas ibland att blockaden utgör ett hinder för frihandel. I somras skrev t.ex. Johan Norberg att den<br />
”saboterar den handel över gränserna som kan etablera kontakter och vänskap”. 1 Men jag kan inte för mitt<br />
liv begripa hur ”vänskapen” mellan Israel och Gaza gagnas av att Hamas får tag på fler vapen att bomba<br />
israeler med. Norberg skriver att blockader ”ofta stärker härskarna”, vilket är sant. De ger nämligen kolumnister<br />
som han själv en anledning att kritisera Israel, vilket i långa loppet försvagar Israels position i<br />
konflikten. Till slut kan inte landet lyfta ett finger utan att bli fördömda av omvärlden, såvida fingret inte<br />
syftar till självutplåning förstås. Norberg skriver att Israel ”bidrar till att grannarna är bittra”. Javisst. Israelerna<br />
envisas ju med att inte dö.<br />
Ett skall man ha klart för sig: det bör inte vara lagligt att sälja militära resurser till terrorister. Att bistå Palestinska<br />
myndigheten eller Hamas med vapen är inte att utöva frihandel. Det är att medverka till ett folkmord.<br />
Blockaden är naturligtvis inte perfekt. Hamas får tag på vapen ändå, och åtgärden slår tillbaka mot<br />
Israel i form av utlandskritik. Men vad skall Israel annars göra? Knappast overksamt se på medan deras<br />
bödlar växer sig starkare.<br />
1 http://www.metro.se/2010/06/02/81429/blockader-brukar-starka-harskarna/<br />
74
Hamas är något så exotiskt som en folkkär islamonazistisk terrororganisation. I Sverige blir man snabbt<br />
åthutad om man säger något ont om Hamas, som om det skulle vara fel att vilja utplåna all frihet i Mellanöstern<br />
och ”driva judarna ut i havet”. I det svenska debattklimatet anser man att israelerna är dumma som<br />
inte vill samarbeta med Hamas för detta ädla syfte – faktiskt så dumma att det nog är ursäktligt att bomba<br />
dem med tusentals raketer under många års tid. Och samma personer som anser detta är snabba att fördöma<br />
Nazityskland och uppvisa indignation över att SD kom in i riksdagen. Finns ett lämpligt talesätt, har<br />
att göra med kappor och vindar.<br />
Dödens moral är Israels fiende<br />
Vilken moral är det som hindrar omvärlden från att ge Israel det stöd som är nödvändigt för en frihetsseger?<br />
Altruismens moral; den moral som säger att livet inte är till för att levas utan till för att offras. Israelerna<br />
vill leva sina liv. Hamas med gelikar är beredda att offra både sig själva och andra för att ersätta Israel<br />
med en religiös diktatur, och därmed sätta offrandet i system. Det är inte svårt att se vilken sida i konflikten<br />
som appellerar till traditionell moral.<br />
Dekorum hindrar de flesta från att uttryckligt stödja terrorism och folkmord. Det hindrar dem inte från att<br />
även fördöma det egoistiska Israel, som bara tänker på sin egen frihet, och inte uppoffrar sig för t.ex. civilbefolkningen<br />
på Västbanken och i Gaza. Alltså är det på Israels lott att sträcka fram handen till PA och<br />
Hamas snarare än omvänt. Alltså bör Israel be om ursäkt för sin egoism, lägga ner vapnen och börja samarbeta<br />
med sina skarprättare. Det moraliska är för Israel att offra sig, att acceptera sin undergång, så att<br />
fred kan råda.<br />
Att uttryckligt stödja terrorismen vore fel, men att ge den indirekt stöd genom att fördöma Israels kamp<br />
mot den – det är rätt och riktigt! <strong>Här</strong> gäller faktiskt lagen om det uteslutna tredje. Antingen tar man avstånd<br />
från terror, folkmord och PA/Hamas. Eller så gör man det inte.<br />
Altruism är för övrigt drivfjädern bakom invändningar som ”men det dör ju färre på Israels sida” och<br />
”men Israel är ju större och starkare”. Implicit är att Israel bara kan ha rätten på sin sida när de blivit svagare<br />
och när fler israeler dött; med andra ord att den svagare parten i en konflikt alltid har rätt. I klartext<br />
alltså att man har rätt att utöva terror, ifall man riktar terrorn mot någon som är större och starkare än man<br />
själv. Varför? Därför att de som är stora och starka bör uppoffra sig för de svaga! Således är det inte mer än<br />
rätt att Israel viker sig, underminerar sitt eget övertag och låter fler israeler dö. (<strong>Här</strong> ignorerar man förvisso<br />
att Israel har fler fiender än Palestinska myndigheten och Hamas; i praktiken står de mot hela arabvärlden<br />
– och jämfört med hela arabvärlden är naturligtvis Israel den mindre och svagare parten.)<br />
När objektivister säger att altruismen är dödens moral är det inte för att låta högtravande. De menar det,<br />
bokstavligt.<br />
Kort summering<br />
Det här är ett enkelriktat försvarstal. Jag tror att sådana behövs. De flesta texter om Israel förlorar sig i ett<br />
myller av konkreta detaljer, som om man behövde känna till minsta händelse från 1948 och framåt för att<br />
kunna bilda ett eget omdöme. Jag har valt att fokusera på de kärnpunkter som enligt mig tillhör de mest<br />
väsentliga, och resonerat kring dem utifrån enkla principer om individens rättigheter och människovärde.<br />
Mitt omdöme är att Israel har rätten på sin sida. Det betyder som sagt inte att allt Israel gör är rätt, utan att<br />
de i termer av väsentligheter förtjänar stöd.<br />
Låt mig till sist säga att den som ger Hamas så mycket som ett lillfinger är moraliskt medskyldig till folkmord.<br />
Fick jag er uppmärksamhet nu? Bra.<br />
75
Fortsatt replikskifte i kommentarsfältet<br />
David: Man måste se till proportionerna i denna konflikt, det är inte rimligt att döda 10, 20, 100 eller 1000… (gjutet<br />
bly) palestinier för att hindra att Qassamraketer skickas över gränsen om man ser till de skador som dessa orsakar,<br />
vilka är relativt sett små i jämförelse med vad motatackerna orsakar. Hade det varit scudmissiler hade situationen<br />
varit en annan.<br />
Något som många israelkramare verkar ha svårt att förstå är att palestinier är vanliga människor. Vanliga människor<br />
vill leva i fred och välstånd och inte kriga för krigandets skull. Visserligen kommer det alltid finnas<br />
knäppgökar som med religiösa, etniska eller nationalistiska argument lobbar för krig, våld och andras utplåning<br />
eller deportation, MEN den absolut största orsaken till konflikt är inte dessa, utan det handlar istället om<br />
resurser och möjligheter att leva ett gott liv, vilket israelerna genom blokaden av Gaza, bosättningar, vägspärrar<br />
med mera hindrar palestinerna från att få.<br />
Om en fri demokratisk palestinsk stat skulle bildas, med möjlighet att utvecklas och skapa goda förutsättningar<br />
för sina invånare så skulle dessa extremister som förespråkar israels utplåning förmodligen endast utgöra en ytterst<br />
liten minoritet, eftersom att folk i allmänhet är mer intresserade av att leva ett gott liv än att förstöra<br />
andras. Vi får inte heller glömma att det finns en likadan minoritet på andra sidan som i princip propagerar för<br />
ett folkmord på palestinier, ett återupprättande av det “ursprungliga judiska Israel” m.m. men denna farliga<br />
minoritet, som är stark i detta land med kärnvapen, talar israelkramarna ofta tyst om.<br />
Lösningen är inte konflikt, lösningen är två stater som får lära sig att leva sida vid sida, på samma sätt som Israel<br />
lärt sig att leva med Egypten och Jordanien vid sin sida.<br />
Stefan Karlsson: David, du har helt fel i din bedömning. Naturligtvis finns det gott om vanliga palestinier<br />
som är förhållandevis vettiga, trots allt finns det tusentals palestinier som valt att arbeta i de judiska<br />
samhällerna i Västbanken.<br />
Men huvudfåran i det muslimsk-arabisk-palestinska samhället är djupt irrationalistiskt. När judiska<br />
invandrare i slutet på 1800-talet och början av 1900-talet ledde det till ett stort ekonomsikt uppsving,<br />
som också attraherade många araber. Men på grund av den irrationalistiska ideologi som framförallt<br />
den palestinska nationalismens fader, Jerusalems stormufti Haj Amin al-Husseini (som senare blev<br />
ökände för sitt samarbete med nazi-Tyskland) lät sprida, så kom många av de araber som ville ingå<br />
konstruktivt ekonomiskt samarbete med judar att dödas.<br />
Denna ideologiska attityd som nazi-kollaboratören al-Husseini spred, har sedan helt förgiftat det palestinska<br />
samhället. Vi ser än idag hur den påstått “moderata” ledningen i Fatah som såväl den<br />
svenska som den amerikanska regeringen ekonomiskt stödjer med skattebetalares pengar besluatat<br />
att utdöma dödsstraff för alla som arbetar för judar i Västbanken.<br />
Det fanns inga hinder för arabisk-palestinsk ekononomisk verksamhet när araberna under 1920- och<br />
1930-talen inledde pogromer mot judar. Inte heller fanns några innan den första “intifadan” inleddes<br />
i slutet av 1980-talet.<br />
Det du gör är att förväxla orsak med effekt. Judarna har aldrig inlett någon aggresion mot araberna<br />
eller försökt begränsa deras aktiviteter, utan de vägspärrar och liknande har varit försvarsaktioner<br />
mot arabiskt våld.<br />
David: Stefan, jag köper inte alls din essentialistiska argumentationslinje. Att hävda att palestiniers inställing till<br />
våld, israel eller judar inte skulle kunna ändras är precis som att hävda att tyskars åsikt mot minoriteter, oliktänkande<br />
och andra inte skulle kunna ändras efter andra världskriget. Att ta upp nazisympatisören Haj Amin<br />
al-Husseini känns inte heller helt relevant, eftersom vi tidigare konstaterat att människan inte har någon arvssynd.<br />
Jag säger inte att hatet kommer försvinna över en natt. Har man blivit kränkt genom vägspärrar, blockader eller<br />
andra trakasserier under hela, eller stora delar, av sitt liv så tar det tid, kanske hela ens liv, kanske aldrig, innan<br />
man kan förlåta de som kränkt en. Men det jag hävdar är att under förutsättningen att man ger människor en<br />
76
möjlighet att leva ett gott liv, där man kan försörja sig själv och bestämma över sitt eget liv så kommer människor<br />
välja att leva i fred. Hatet kommer leva kvar, men “tiden läker alla sår”, och hatet kommer så småningom<br />
bli ogillande, som så småningom blir likgiltighet, som med en gnutta tur så småningom kanske kan bli till acceptans,<br />
eller med ännu större tur, vänskap. Detta är en process som tar lång tid, det går inte på några månader<br />
eller ens år, vi pratar här om generationer. Men ger man inte människor rätt till ett värdigt liv så kommer det<br />
aldrig att ske, och konflikten kommer att fortsätta eskalera.<br />
Det kommer dock alltid att finnas irrationella människor på båda sidor i konflikten som kommer att anföra nationalistiska,<br />
religiösa eller etniska argument, men dessa argument slår kraftigast mot de missnöjda, frustrerade<br />
och desperata människor, tar man bort dessa ur ekvationen så återstår endast en ytterst liten minoritet som har<br />
möjlighet att utgöra ett hot mot freden.<br />
Att hävda att större delen av en hel folkgrupp är irrationell, och därmed indirekt att för att freden skall vara<br />
möjlig måste palestinierna “ta sitt förnuft till fånga” är bara kontraproduktivt. De handlar utifrån en situation<br />
där ingen direkt förbättring skett de senaste 15-20 åren.<br />
Med detta menar jag föståss inte att ansvaret för freden helt ligger på Israels sida, ansvaret ligger hos BÅDE palestinier<br />
och israeler om freden skall vara möjlig. Men någon sida måste ta det första steget, någon sida måste<br />
visa god vilja, någon sida måste våga ta risken och göra en uppoffring för att en liknande prestation så småningom<br />
skall kunna göras av den andra sidan.<br />
Och enligt mig så bör den starke räcka ut sin hand till den svage, för varför skulle den starke ta den svages<br />
hand om den svage sträckte ut handen till den starke?<br />
Stefan Karlsson: David, det handlar inte om “arvssynd” för folkgrupper, något jag naturligtvis inte tror<br />
på, utan det handlar om realism. Och det är faktiskt realistiskt att påpeka att huvudfåran i det palestinska<br />
samhället, inklusive ledningarna för såväl Fatah som Hamas är djupt irrationalistiskt.<br />
Haj Amin al-Husseinis samarbete med nazi-Tyskland åberopas inte för att åberopa någon “kollektiv<br />
skuld”, vilket jag som sagt inte tror på, utan för att illustrera en mentalitet som funnits under de senaste<br />
90 åren. Det finns inga tecken på att hans ideologi förvunnit från huvudfråran av det palestinska<br />
samhället.<br />
Visst kan de dominerande ideologierna i samhällen ändras. Oftast gradvis genom ideologisk aktivism,<br />
men ibland mer abrupt genom omvälvande händelser.<br />
I fallen med Tyskland och Japan under och efter andra världskriget åstadkoms det genom att med<br />
brutala metoder krossa hoppet om seger. I Tyskland brandbombade man nästan alla städer, krossade<br />
tyska styrkor utöver Europa samtidigt som de sovjetiska styrkorna våldtog nästan alla tyska kvinnor<br />
mellan 10 och 70 i de områden i Östeueropa som Sovjetunionen erövrade samt etniskt rensade runt<br />
12 miljoner etniska tyskar från områden i Östeuropa. I Japan åstadkoms det genom först massiv<br />
brandbomning av en rad japanska städer inklusive Tokyo, och sedan då kärnvapenbombningarna av<br />
Hiroshima och Nagasaki.<br />
Det gjordes med andra ord väldigt klart att allt motstånd från tysk och japansk sida var meningslöst<br />
på grund av den överväldigande styrkan hos motståndarsidan. Detta krossade motståndsviljan från<br />
tyskar och japaner och de insåg då att det var bättre att ägna sig åt konstruktivt handelsutbyte istället.<br />
Det är just det som behövs här också. Det arabiska hoppet om att någonsin kunna förinta Israel måste<br />
krossas grundligt. Fullt så brutala metoder som användes mot Tyskland och Japan tror jag dock som<br />
tur var inte är nödvändigt. Det räcker nog med att Sverige och andra länder på ett klart och tydligt<br />
sätt slutar ge något som helst stöd (finansiellt eller moraliskt) till palestinierna. Skulle vi dra in all<br />
form av bistånd till “Palestina” och ge Israel fullt stöd att krossa terrororganisationerna Fatah och<br />
Hamas skulle palestinierna likt tyskarna och japanerna 1945 nog genomgå den önskvärda attitydförändringen.<br />
77
David: Realistiskt sett måste man ju faktiskt se det “arabiska hoppet om att någonsin kunna förinta Israel” som totalt<br />
krossat. Finns det något sätt, utom med kärnvapen förstås, som något arabiskt land, eller någon arabisk gruppering<br />
utgör ett faktiskt hot mot den israeliska staten, förutom i retoriken? Att skicka några Qassamraketer över<br />
gränsen från gaza, eller göra ett eller annat anfall mot bosättare eller soldater utgör knappast något hot mot den<br />
israeliska staten.<br />
Anledningen till att det gick så bra i [väst]Tyskland och Japan var en kombination av att man totalt krossade<br />
motståndet OCH att man fick till stånd en snabb ekonomisk återhämtning, vilket gjorde att människorna kunde<br />
åter börja leva värdiga liv och läka sina sår. Om ockupationen hade fortsatt i 20 år, utan att någon som helst<br />
förbättring skett för tyskarna mot 1946, med skyhög arbetslöshet och befolkningen tvingats leva på utländskt<br />
bistånd så hade situationen varit en helt annan. Då hade vi nog sett att tyskar organiserat sig i väpnade (kanske<br />
nazistiska) grupperingar för att försöka köra ut ockupanterna.<br />
Och jag tror absolut att den sistnämnda faktorn var bra mycket viktigare i processen än den förstnämnda.<br />
Josef Dlouhý: Den svage är Israel, som har hela världen mot sig. det kommer att krävas mycket brutala<br />
metoder för att grundligt krossa Israels fiender om om världen kommer att fortsätta stödja terrorister,<br />
som blir starkare med tiden (Iran…). All välvilja och hänsyn från Israels sida betraktas som svaghet.<br />
Gaza, Golan och Västbanken behöver Israel för att överhuvudtaget kunna förvara sig militärt. Även<br />
då förblir Israel det minsta landet i området. S.k.”palestinierna” har redan fått Jordanien. Någon ny<br />
“palestinsk” stat är nonsens och kommer aldrig att fungera. För övrigt var det dumt av Israel att<br />
lämna tillbaka Sinai, anser jag. Ännu dummare skulle det vara att lämna Västbanken, som förr var israelisk,<br />
ockuperades sen av Jordanien och örevrades tillbaka av Israel. Araber har allt, olja och land,<br />
Israel inget, bara sig självt. Vad bråkar man om?<br />
Olof Carlsson: Stefan, det är lite rörande att se dig förespråka mer av den politik (massmord) som bedrivs i Irak<br />
och Afghanistan för att lösa staten Israels problem. Det är ju denna ständiga “overkill”-metodik som har lett<br />
fram till den situation vi har idag.<br />
Sedan var det nog så att huvudskälet till att Japan och Tyskland ändrade politisk inriktning berodde framförallt<br />
på den massiva renindustrialiseringen som skedde från och med cirka 1947 (Marschall-planen). Alltså inte det<br />
militära krossandet i sig.<br />
Troligen är det också riktigt att ett massivt stöd för en industrialisering av mellanöstern skulle lösa många av de<br />
problem som finns där idag. Men problemet är att USA/Israel vill fortsätta att ha en kolonial relation med övriga<br />
mellanöstern. Alltså ha kvar området som i huvudsak råvaruproducent istället för jämlik industrivaruproducent.<br />
Därmed blir problemet olösligt för USA/Israel eftersom det är just denna koloniala relation som man<br />
får allt svårare att upprätthålla.<br />
Slutligen håller jag med om att Sverige och övriga kan sluta att stödja “Palestina”. Men resultatet av detta blir<br />
troligen den enstatslösning som debattörer av din kaliber sällan brukar förespråka.<br />
Stefan Karlsson: Olof: det var självfallet en kombination av att man fullständigt krossade de drömmar<br />
om omfattande kontinentala imperier som var del av statsideologin i både Tyskland och Japan fram<br />
tills deras nederlag 1945, samt att man därefter visade att de hade en framtid om de ändrade attityd<br />
och istället blev mer konstruktiva och istället ägnade sig åt produktion och handel av exempelvis<br />
Mercedes- och Toyotabilar som gynnade andra länder istället för krigsmaskiner avsedda att erövra<br />
andra länder.<br />
Det är just så vi bör behandla “palestinierna”. Vi bör göra klart genom stöd för Israels försvar och för<br />
krossandet av åtminstonde Hamasstyret i Gaza att de aldrig någonsin kommer kunna uppnå drömmen<br />
om att krossa Israel. Men de palestinier som har en mer konstuktiv attityd att istället producera<br />
nyttiga saker och handla med sina judiska grannar bör samarbete och stöd ges.<br />
78
Sen angående Davids fråga om hur araberna vill krossa Israel, så bör noteras att efter de förkrossande<br />
nederlagen i krigen 1967 och 1973 så har arabländerna gett upp den gamla strategin att Israel ska utplånas<br />
genom ett militärt frontalangrepp från de nuvarande gränserna.<br />
Tanken är istället en tvåstegsplan, där det första steget utgörs av att Israel ska tvingas tillbaka till de<br />
gränser som de hade före 1967, där [västra] Jerusalem ska direkt angränsa arabiskt territorium, och<br />
där Tel Aviv och resten av den tätbefolkade kustremsan (inklusive Ben Gurion-flygplatsen) bara ska<br />
vara något tiotal kilometer från gränsen, vilket skulle göra Israel mycket mer sårbart både för raketeld<br />
i terrorsyfte (av det slag som Sderot fått erfara från Gazaremsan efter det att Israel drog sig tillbaka<br />
därifrån 2005) och för frontalangrepp mot befolkningscentra som förhindrar den mobilisering av<br />
reservister som är en central del av israelisk försvarsstrategi.<br />
Magnus Jernkrok: Jag slutar aldrig att förvånas och fascineras av till synes intelligenta människor som<br />
skriver oerhört korkade saker.<br />
David: Ja, och varför har inte de palestinska områdena haft någon egentlig ekonomisk tillväxt? Har<br />
palestinier tillerkänts äganderätt, goda institutioner och lag och ordning inom de palestinskstyrda<br />
områdena av det palestinska ledarskapet? De senaste åren har saker börjat hända på Västbanken,<br />
mycket tack vare premiärminister Salam Fayyad, men det är som sagt först på senare år. Problemet är<br />
att du skyller på Israel för både situationen som inträffat OCH alternativet. Om Israel låter Västbanken<br />
styra sin egen politik, som idag, får Israel skit. Om Israel började styra politiken på de palestinska<br />
områdena skulle de också få skit.<br />
Ang. Qassam-raketerna bör sägas två saker.<br />
1. Ja, det är få som dör av raketerna. De är ineffektiva. Det är ett trettiotal som dött, och flera hundra<br />
som skadats. Men skulle du acceptera om Norge bombade Sverige med ca 10,000 raketer? “Det är ju<br />
så få som dör ändå.”<br />
2. Varför skjuter de av dessa ineffektiva raketer? Jo, för att självmordsbombningarna är enormt svåra<br />
att genomföra på grund av den mur som du OCKSÅ kritiserar! Allvarligt talat, du kan inte argumentera<br />
emot muren på grund av att attackerna idag är så mesiga, när attackerna idag är mesiga PÅ<br />
GRUND AV muren. *suck*<br />
Olof Carlsson: Mm, för man kan säga att förändringen av tysk och japansk politik var helt frikopplat<br />
från kriget. :D<br />
Olof Carlsson: Stefan, det Israel har prövat åtminstone de senaste 40 åren är ju att krossa alla självständiga palestinska<br />
ambitioner för att uppnå en kolonial situation. Någon Marschall-plan har dock aldrig synts till. Och när<br />
nu två stats-lösningen i stort sett är sönder byggd har man försatt sig i en närmast olöslig situation.<br />
Alternativet två jämlika stater vill man inte ha eftersom den koloniala relationen då riskerar att gå förlorad.<br />
Och en en-statslösning vill man inte ha eftersom den judiska majoriteten då riskeras.<br />
Det är förståeligt att sionismens försvarare börjar låta lite desperata.<br />
C.H. Hellström: Jag har inte märkt av någon “desperation” bland Israels försvarare här, och inte heller ser<br />
jag skäl till det. Att en tvåstatslösning nu ter sig ogenomförbar är bara positivt. Likaså är det positivt<br />
att den av dig nämnda “en-statslösningen” är än mer ogenomförbar.<br />
Lösningen på konflikten är att Israel totalt krossar araberna på Gazaremsan och i Judea och Samaria,<br />
och att det även i fortsättningen bara rör sig om en stat – Israel.<br />
79
Stefan Karlsson: Olof: Nej, Israel har tyvärr inte krossat dessa planer. Tvärtom. 2005 drog man sig tillbaka<br />
från Gazaremsan och fördrev tvängsmässigt alla dess judiska invånare och genomförde den palestinska<br />
drömmen om ett judenrein område.<br />
Vad fick man för tack för denna eftergift? Jo, ungefär samma tack som Neville Chamberlain fick av<br />
Hitler när han gav nazi-Tyskland de sudettyska områderna av Tjeckien: palestinierna tolkade likt<br />
Hitler 1938 eftergiften som ett tecken på svaghet och gav den islamo-nazistiska rörelsen Hamas makten<br />
där, och därefter så började raketbeskjutningen.<br />
Och man har vidare upprättat en korrupt och antisemtitisk Fatahdiktatur i delar av Västbanken. Där<br />
har man dock fortfarande tillräckligt stor närvaro för att förhindra raketbeskjutning.<br />
Dessutom så är det tyvärr ett faktum att till och med det land som ska föreställa vara Israels bästa<br />
vän, USA (särskilt då nu under Obama, men även tidigare presidenter gjorde det också i bara något<br />
mindre grad), ständigt pressat Israel att göra eftergifter av Chamberlain-typ. Om Israel istället för att<br />
behandlas som Tjeckoslovakien behandlades 1938 fick västerländsk uppbackning för sin sak, skulle<br />
det palestinska hoppet om att krossa Israel kunna krossas.<br />
Magnus Jernkrok: Olof Carlsson: När du påstår att de vill uppnå en “kolonial situation”, kanske du bör<br />
förklara A) Varför de skulle vilja det, och B) Något som helst belägg för det.<br />
Gaza och Västbanken är två områden som får bland de största bistånden i världen. Trots detta står<br />
utvecklingen i åtminstone ett av områdena still, och i det andra stod det still fram till att den palestinska<br />
ledningen själva förändrade sin politik.<br />
Ang. tidigare: Du försökte skilja på de nazityska och shintofascist-japanska nederlagen, och den ekonomiska<br />
utvecklingen efter krigen. Jag var sarkastisk i mitt påpekande att det är ogörbart.<br />
Olof Carlsson: C.H. Hellström, när Stefan Karlsson pläderar för att “vi” bör behandla “palestinierna” som segrarmakterna<br />
behandlade Tyskland/Japan i samband med Andra Världskriget, tycker jag att det är exempel på en<br />
desperat och verklighetsfrämmande argumentering. Så länge sionisterna kräver underkastelse av palestinierna<br />
så kommer staten Israels problem att öka och till slut bli olösliga. Jag ser detta synsätt som det på sikt största<br />
hotet mot den judiska kulturen i området.<br />
Du själv pläderar för “att Israel totalt krossar araberna på Gazaremsan och i Judea och Samaria, och att det även<br />
i fortsättningen bara rör sig om en stat – Israel”. Jag kan inte tolka detta som annat än att staten Israel för evig<br />
tid skall kontrollera den palestinska befolkningen i dessa områden. Var i världen har en sådan politik varit<br />
framgångsrik. Och var i världen har detta gått att förena med en demokratisk rättsstat som Israel säger sig vara.<br />
C.H. Hellström: Det är varken något desperat eller verklighetsfrämmande i att föreslå att man behandlar<br />
araberna i nämnda områden som man behandlade Tyskland/Japan under andra världskriget. Dessa<br />
två stater besegrades genom att dess motståndare krossade deras vilja att slåss (vilket uppnåddes genom<br />
att angripa kärnan i deras motivation att slåss; deras ideologier). Samma sak måste göras i det<br />
här fallet, och likt ovanstående situation måste segern för Israel vara så total, och freden så hård, att<br />
inga araber (i Gaza eller Judea och Samaria) ens får för sig tanken att angripa Israel. Israel kräver vidare<br />
ingen underkastelse från araberna, utan att de avhåller från att angripa dem; Israel vill inte<br />
härska över araber, utan vill bli kvitt deras våldsutövning.<br />
Jag har ingen önskan att Israel ska ”kontrollera” araberna (i bemärkelsen härska), utan snarare att Israel<br />
ska avvärja det högst det reella hot som de utgör. Det är helt förenligt med att vara en ”demokratisk<br />
rättsstat” att avlägsna existentiella hot.<br />
Olof Carlsson: Magnus Jernkrok, A) Frågan varför Israel vill ha en kolonial relation till palestinierna kan ju för mig<br />
bara bli en gissning. Men det kan väl eventuellt bero på att man vill ha kontroll över områdets resurser tex<br />
80
vattnet samtidigt som man garanterar att palestinierna inte tillåts utveckla sin ekonomi så att man blir ekonomiskt<br />
jämnstarka.<br />
B) Belägget är väl att ingen export, import, industriell utveckling eller annan ekonomisk aktivitet på de palestinska<br />
områdena kan ske utan israeliskt godkännande.<br />
Kan man beskriva en sådan relation som något annat än kolonial?<br />
Du begrep tydligen inte min argumentering gällande Tyskland/Japans politiska förändring. Jag hävdar att om<br />
krossandet av dessa stater inte hade följts av en omedelbar reindustrialisering så hade troligen grogrunden för<br />
revanschism ökat. Misär tror jag nämligen inte är en bra grogrund för demokrati och tolerans. Ska det vara så<br />
svårt att förstå ett resonemang som förs i två steg.<br />
Magnus Jernkrok: A) Antingen går Israel plus ekonomiskt genom “ockupationen”, eller drivs de av en<br />
vilja till överlägsenhet? Sen uppvisar du enorm ekonomisk okunnighet om du hävdar att det är Israel<br />
som är orsaken till fattigdomen på de palestinska områdena. Det stämmer lika lite som att Israel skulle<br />
vara orsaken till den ekonomiska tillväxten på Västbanken. På Västbanken insåg man att man<br />
skyllt på Israel i alla år, och använt det som ursäkt för att inte göra något själva. De senaste åren har<br />
man dock börjat införa de nödvändiga institutionerna för ekonomisk utveckling, med fantastiska resultat.<br />
B) Det där var varken en bra beskrivning av situationen eller av kolonialism. Gaza styrs av Hamas,<br />
och Västbanken är hyfsat autonomt (om än betydlig mindre än Gaza). Däremot skulle Israel kunna<br />
kontrollera alla de faktorer du räknar upp. Idag kontrollerar man bara import och export från Gaza,<br />
vilket även du bör förstå poängen med. 1 Om detta skulle innebära kolonial status är Kuba en koloni<br />
till USA.<br />
Kort sagt går det aldrig att påstå att Gaza är en koloni, och det vore oprecist att påstå samma sak om<br />
Västbanken, på den grund att situationen mer liknar Västtysklands status mellan 1945-1955 (eller argumenterbart<br />
än idag med tanke på de amerikanska soldaternas fortsatta närvaro i landet), än det<br />
liknar Spaniens koloniserande av Peru. Det vi ser en klar inskränkning i de två områdenas autonomi,<br />
men inte en kolonisering.<br />
Ja, jag förstod att du menade att det var industrialiseringen som var det viktiga. Men när du påstår<br />
att Israel agerar fel idag, måste du klippa bort besegrandet ur ekvationen. Du påstår att det var industrialiseringen<br />
som var det viktiga, och att den följde besegrandet av länderna i fråga. Samtidigt<br />
menar du att Israel agerar fel när de försöker besegra Hamas.<br />
Olof Carlsson: Stefan, Israel har aldrig hävt sjö- eller luftblockaden av Gaza. Detta är ju förutsättningen för att<br />
hävda att ockupationen är upphävd.<br />
Om du tror att ökat förtryck och kontroll av palestinier är bra grogrund för att få palestinier att agera i enligt<br />
med israeliska statens önskemål så är du milt sagt verklighetsfrämmande. Var har en sådan politik visat sig<br />
framgångsrik?<br />
Stefan Karlsson: Olof, du saknar all historisk kunskap. När Israel sommaren 2005 utrymde Gazaremsan<br />
fanns ingen blockad. Den kom först långt efter när Hamas hade tagit över området och förvandlat det<br />
till ett islamo-nazistiskt terrornäste.<br />
Och ja, jag hävdar att Tyskland och Japan efter andra världskriget är framgångsrika exempel. Något<br />
nämnvärt motstånd fanns där inte och under flera år hade ockupationsmakterna total kontroll. Det är<br />
just det jag menar bör göras med de palestinska områderna: krossa framförallt Hamasstyret i Gaza<br />
1 http://en.wikipedia.org/wiki/Karine_A_Affair<br />
81
men också Fatahstyret i delar av Västbanken och sedan etablera en konstruktiv regim för att upprätta<br />
mer rationella förhållanden.<br />
Dock hänger som sagt framgången på detta även på att klimatet utomlands ändras. I Tyskland och<br />
Japan fanns aldrig någon chans/risk om att någon utomstående makt skulle ingripa för att återupprätta<br />
nazistiskt respektive imperialistiskt-kejserligt styre. Så länge som USA, Sverige och andra västländer<br />
fortsätter att backa upp Fatah och i bara något mindre grad Hamas så kommer de att hålla fast<br />
vid sin destruktiva linje.<br />
Olof Carlsson: Magnus Jernkrok, A) Ekonomin på det ockuperade Västbanken är helt beroende på Israels välvilja.<br />
Att påstå att utvecklingen på ett ockuperat territorium beror på någon annan än den som styr där är att sprida<br />
dimmor. Just nu byggs en del och handel har tillåtits expandera, uthålligheten i detta återstår att se. Men ev industrialisering<br />
ser jag inga större spår av och detta är avgörande för om utvecklingen är uthållig. Jag vill se en<br />
verklig förändring innan jag skriver under på “fantastiska resultat”. Att ekonomin i Gaza är låst av blockaden<br />
säger sig självt.<br />
B) Jämförelsen med Kuba är heltokig. USA har ingen kontroll av vad Kuba handlar med tredje land. Man hindrar<br />
viss handel men har hittills inte lyckats strypa handeln.<br />
Det jag avser med koloniala relationer är när ett land eller länder hindrar självständig industrialisering i ett territorium.<br />
Det kan ske på olika sätt. Även många formellt självständiga länder är idag utsatta för detta. I fallet Israel<br />
kontra palestinierna måste Israel välja en stat eller två stater. Nuvarande mellanting med viss ekonomisk<br />
integrering under israelisk ockupation och palestinier utan varken självständighet eller Israeliskt medborgarskap<br />
kommer att bli allt svårare för Israel att upprätthålla. Väntar staten Israel med att välja för länge så väljer<br />
någon annan.<br />
Magnus Jernkrok: A) Västbanken och Gaza hade 11e högst tillväxt i världen förra året. Givet att Gaza<br />
stod still måste Västbanken ha haft enormt hög tillväxt. Det är så nära en exakt definition av “fantastiska<br />
resultat” man kan komma.<br />
B) Israel har samma blockad av Gaza som USA har av Kuba. Det är bara effektiviteten som skiljer fallen<br />
åt, men även där har Israel svårt p.g.a. smuggling från främst Egypten.<br />
Detta är sista kommentaren till dig. Jag orkar inte besvara så dumma påståenden som att det är IS-<br />
RAEL som förhindrar tvåstatslösningen, industrialisering och/eller att Västbanken blir en del av Israel.<br />
*suck*<br />
Olof Carlsson: A) Vilken industri etableras på Västbanken?<br />
B) Att säga att det är samma blockad av Kuba som av Gaza men inte lika effektiv är ju samma sak som att säga<br />
att blockaden inte är likartad.<br />
Du gör nog klokt i att inte kommentera vidare.<br />
Magnus Jernkrok: Kan inte låta bli. :(<br />
A) 11e högst tillväxt i världen. Ökad turistnäring p.g.a. ökad stabilitet. Outsourcning från Israel.<br />
Stenhuggning. Men framförallt små företag. Kräver du tung industri? Varför? Det vore att bra fånigt<br />
kvasi-religiös-marxistiskt påstående. Indien har visat att ett land inte behöver tung industri för att ha<br />
en stark ekonomisk utveckling.<br />
B) Nej. Förstår du skillnad på grad och art? Det är en fråga om grad, inte art.<br />
I övrigt är du rätt humoristiskt när du i ena stunden anklagar Israel för att vilja kolonisera de palestinskdominerade<br />
områdena, och i nästa stund för deras velighet i frågan. Sen påstår du att Japan och<br />
82
Tyskland “omvändes” genom att de besegrades och industrialiserades. När Israel försöker besegra<br />
extremistiska palestinska grupperingar som Hamas menar du dock att det är dåligt. När Västbanken<br />
ser en enormt fin ekonomisk utveckling efter att de de facto har besegrats av Israel, viftar du bort resultaten,<br />
och fortsätter att klaga på Israel.<br />
Olof Carlsson: A) Nej jag kräver ingen tung industri. Det jag däremot tror är nödvändigt för att industrialisera<br />
exempelvis Västbanken är att palestinierna där under lång tid får föra en ekonomisk politik som skyddar svag<br />
och dåligt konkurrenskraftig industri tills den växt sig stark. Den betingelsen är det inte särskilt troligt att en<br />
yttre ockupant är bästa garanten för. Du kan ju fundera över varför inte Amerikanerna vill bli industrialiserade<br />
under Engelskt styre. Jag skulle bli ytterst förvånad om inte den av dig lovprisade högkonjunkturen på Västbanken<br />
är tillfällig.<br />
Du kritiserar mig för att jag inte är tillfreds med den nuvarande situationen för palestinierna, men du mörkar<br />
var du själv står. Inte kan väl ens du tro att nuvarande situation på ockuperad mark skall bestå för evigt.<br />
Magnus Jernkrok: A) Så att ditt hela argument har gått ifrån att Israel är helt bortkomna, och att de vill<br />
kolonisera Västbanken, till att Västbanken har en fantastisk ekonomisk utveckling idag under rådande<br />
förhållanden, men att dessa förhållanden inte säkert är optimala? Vem argumenterar du emot i<br />
nuläget? Jag skulle kunna föra fram den ståndpunkten: Dagens situation är inte optimal. Fantastiskt.<br />
Skillnaden med USA-England-exemplet är att USA inte självmordsbombar, organiserar invasioner eller<br />
skjuter raketer mot England. Inte heller uttalar sig de högsta amerikanska ledarna om att det enda<br />
som hindrar dem från att göra detta idag är att de inte är starka nog, och att England egentligen inte<br />
borde existera.<br />
I övrigt skulle jag inte heller bli förvånad om utvecklingen är tillfällig. Jag litar inte på det palestinska<br />
ledarskapet att ta sitt förnuft till fånga, och inse att de måste fortsätta med den politik de nu har inlett.<br />
Risken är stor att Tredje Vägens tar bort ur maktposition av tokiga fundamentalister.<br />
Nej, jag kritiserade dig inte för att du inte var “tillfreds med den nuvarande situationen för palestinierna”.<br />
Är det en eufemism eller har du backat i dina ursprungspåståenden? Påstår du enbart att dagens<br />
situation är olycklig finns det troligtvis max 4-5 personer på hela jordklotet som inte håller med<br />
dig. Jag kritiserar dig för:<br />
A) Du påstod att Israel vill ha ett kolonialt styre av Västbanken och Gaza.<br />
B) Du påstod att dagens underutveckling i dessa länder är Israels fel, och att eventuell framtida ekonomisk<br />
utveckling i Gaza och på Västbanken beror på Israels agerande främst.<br />
C) Du finner alltid lägen att kritisera Israel, men ännu har jag inte hört kritik av det palestinska ledarskapet.<br />
Olof Carlsson: Det vore lättare om du byggde dina svar utifrån det jag faktiskt skriver.<br />
Jag bad dig fundera kring varför amerikanarna inte ville låta sig industrialiseras under engelskt styre. Svaret är<br />
naturligtvis att England hellre ville att Amerika skulle leverera råvaror alltså inte bli industrialiseras. Båda parter<br />
insåg att råvaruproducerande territorier skulle förbli underordnade. Du svara istället med en irrelevant harang<br />
om självmordsbomber och raketer.<br />
Apropå att backa från ursprungspåståenden. Dom kan du hitta ovan men den texten är väl det enda av det jag<br />
skrivit här som ingen har velat besvara och den var riktad till <strong>Henrik</strong> <strong>Sundholm</strong>.<br />
Så till det som du kritiserar mig för.<br />
A) Jag har faktiskt inte skrivit att “Israel vill ha ett kolonialt styre av Västbanken och Gaza”. Jag har skrivit att<br />
Israel vill ha en kolonial relation till palestinierna. Och efter 40 år av ockupation med bosättningar och nyttjande<br />
av territoriernas råvaror är det väl ganska svårt att bestrida detta.<br />
83
B) Jag har skrivit “att påstå att utvecklingen på ett ockuperat territorium beror på någon annan än den som styr<br />
där är att sprida dimmor”. Detta måste väl anses vara självklart. Naturligtvis finns det mer än en faktor som<br />
påverkar. Men ockupanten har huvudansvaret eftersom den kan intervenera när den vill och var den vill.<br />
C) Jag finner inte alls alltid lägen att kritisera Israel. Jag kritiserar att Israel skapades genom en kupp med efterföljande<br />
etnisk rensning och markstölder. Och jag kritiserar Israel för att inte ge medborgarskap åt befolkningen<br />
i det område man militärt behärskar.<br />
Vad sedan gäller det palestinska ledarskapet så kritiserar jag dem för mycket (kanske det mesta). Dock inte deras<br />
vilja att antingen få självständighet från Israel eller medborgarskap däri.<br />
Magnus Jernkrok: Jag missförstod dig när du skrev “låta sig industrialiseras”. Nu är jag inte ens säker på<br />
vad du menar. Det kan antingen betyda att Amerika inte industrialiserades, eller att USA inte ville bli<br />
industrialiserade, eller att de inte ville att Storbritannien skulle styra industrialiseringsprocessen.<br />
Vad menar du?<br />
Med ursprungspåståenden menar jag de påståenden som jag kommenterade från början.<br />
A) Vad är skillnaden på kolonial relation och kolonialt styre?<br />
B) Du påstår alltså inte att underutvecklingen är Israels fel? Inte heller att eventuell framtida ekonomisk<br />
utveckling främst beror på Israels agerande?<br />
C) Jag har då bara läst Israel-kritik från din sida, och ännu har du inte skrivit ut en enda kritisk mening<br />
om det palestinska ledarskapet.<br />
Olof Carlsson: Det må jag säga var en taktisk missuppfattning. Läs #73, här ovan. Det är klart att nybyggarna i det<br />
som idag är USA:s östra delstater vid mitten av 1700-talet upplevde att det engelska styret hämmade möjligheten<br />
att industrialisera detta område. Om du inte begriper parallellen mellan att Israelisk ockupation hämmar<br />
palestiniernas ekonomiska utveckling (industrialisering). Och att nybyggarna i det som idag är östra USA upplevde<br />
att engelsk överhöghet hämmade deras möjlighet att industrialisera så är väl diskussion med dig omöjlig.<br />
Men du skall få en chans till att missuppfatta. Jag skall svara på dom frågor du ställde.<br />
A) Syftet med kolonialism är att integrera främmande territorier i sin ekonomi utan att utveckla dem. Förr<br />
genomfördes det oftast genom att man direktstyrde på plats. Idag sker det oftare genom det vi lite slarvig kallar<br />
“frihandel”. Eftersom ny industri har mycket svårt att etableras under frihandel, ny industri är nämligen inte<br />
“konkurrenskraftig”. Kolonialt styre beskriver det som var mer vanlig förr. Kolonial relation är ofta mer relevant<br />
för att beskriva hur det ser ut idag.<br />
B) Du ställer den vridna frågan “Du påstår alltså inte att underutvecklingen är Israels fel?” Jag har redan svara<br />
på den frågan i # 80 B). Men som slutkläm kan jag ju travestera dig. Kan du exakt förklara vad du menar med<br />
den frågan? Det kan ju nämligen vara ganska svårt att förklara “vad man inte påstår”<br />
Magnus Jernkrok: Taktisk missuppfattning? Va? Är du månne konspiratoriskt lagd?<br />
Den amerikanska självständighetsförklaringen berodde inte på en vilja att industrialisera. Det var<br />
inte ekonomiska faktorer som låg bakom det hela. Faktum är att de amerikanska kolonierna under<br />
brittiskt styre hade betydligt lägre skatter än vad britterna själva hade. Det är inte underligt att de<br />
amerikanska kolonierna påbörjade sin industrialiseringsprocess långt innan självständigheten. Vidare<br />
fortsätter du att undvika det faktum att Västbanken har en fantastisk ekonomisk tillväxt idag, som<br />
de fick först efter att de själva förändrade sin ekonomiska politik. Basically: Du påstår saker som du<br />
saknar grund för.<br />
84
A) Men lysande! Då kan vi alltså konstatera att varken USA eller Indien är forna kolonier. Dessa två<br />
exempel passar inte in i din definition.<br />
B) Det absurda i ditt resonemang är att du påstår att Israel är skyldiga till den låga utvecklingsnivå<br />
för att de har förmåga att stoppa utveckling, inte för att de faktiskt gör det. Oavsett så tappar du all<br />
trovärdighet i o m att Västbanken faktiskt har en fantastisk utveckling.<br />
C) Och du har ännu inte ens nästan kritiserat det palestinska ledarskapet, men har lyckats kritisera<br />
Israel i varje inlägg, även i situationer som de inte har att göra med.<br />
Olof Carlsson: Vi kommer inte så mycket längre. Du hävdar att USA:s industrialiseringsprocess inleddes långt<br />
före 1776. Om du nu inte menar bysmedjor och liknade så menar jag att du har fel. Tullfrågor och handelsregler<br />
var viktiga skäl för att vilja frigöra sig. Dessa frågor är strategiska för att kunna skydda ny industri innan en är<br />
så effektiv att den klarar internationell konkurrens. Den som vill kan ju studera fakta själv.<br />
A) Både USA och Indien har industrialiserats efter sin självständighet. Om du anser att Indien var industrialiserat<br />
1948 så är du nog tämligen ensam om den villfarelsen. Jag har aldrig hävdat att ett land som någon gång varit<br />
koloni aldrig någonsin kan industrialiseras.<br />
B) Du tittar på ett år, men om vi bedömer tiden från 1967 så har inte Västbanken och Gaza närmat sig Israel vad<br />
gäller välstånd eller industrialisering.<br />
Men Israel gör som man behagar så länge USA vill/orkar backa upp. Just nu är taktiken att göda Västbanken<br />
och svälta Gaza. <strong>Här</strong>ska och söndra är en klassisk kolonial paradgren. Om några år får vi se vad det leder till<br />
och om metoden stärkt eller försvagat sionismen.<br />
Magnus Jernkrok: Om du inte tänker räkna den amerikanska industrialiseringen före 1776 finns det ingen<br />
industrialisering på jorden ö h t vid den tidpunkten. Självständighetsförklaringen var en fråga om<br />
främst representation. Som bra exempel är att Boston Tea Party föranleddes av en skattesänkning för<br />
kolonierna, pådriven av en vilja att kontrollera koloniernas konsumtion.<br />
A) “Syftet med kolonialism är att integrera främmande territorier i sin ekonomi utan att utveckla<br />
dem.” Denna beskrivning stämmer varken in på USA eller Indien.<br />
B) Nej, utvecklingen har varit igång i några år nu. Inte bara ett, och det finns inga tecken på att den<br />
håller på att avta. Att närma sig är för övrigt ointressant. Storbritannien har ökat det ekonomiska avståndet<br />
till Indien sedan 1750 – innebär det att Indien inte har utvecklats? Innebär det att avståndet är<br />
det intressanta för att mäta indisk utvecklingsnivå? Nej.<br />
Olof Carlsson: Jag hävdar att industrialisering kräver att det berörda området tillåts föra en protektionistisk ekonomisk<br />
politik. Detta tillåts med få undantag i världshistorien av en kolonialmakt eller ockupationsmakt. I fallen<br />
Indien och området som sedan blev USA var Englands politik att industriella verksamheter inte skulle få<br />
konkurrera ut egen industri. Man ville ha dessa områden i första hand som råvaruproducenter.<br />
Just nu passar det Israel att ekonomi får spira på Västbanken. Men för att travestera dig så tror jag inte att invånarna<br />
där är särskilt nöjda med “representationen”.<br />
Magnus Jernkrok: Syftet med New England var aldrig att använda det som råvaruproducent. Trots att<br />
New England inte fick använda sig av din så högvördade protektionism påbörjades industrialiseringen<br />
under 1700-talet. Tänka sig.<br />
85
A Principled Defense of Israel – November 14<br />
This is an English translation of my essay Ett principiellt försvar för Israel (see above). It was made by Christopher<br />
Hellström (I have made only a few alterations) and will perhaps make the content available to a wider audience.<br />
First let me say that anyone who gives Hamas even an iota of support is morally complicit in genocide. Do<br />
I have your attention? Good.<br />
Once upon a time – quite recently in fact – I thought that liberals in general supported Israel. It seemed so<br />
obvious. When a relatively free democracy is being attacked by terrorists there should be no doubt. You<br />
support the side that is fighting for freedom, not the side struggling to replace freedom with dictatorship.<br />
Yet, I find that many so-called liberals refuse to give moral support to Israel, and that they, at least by implication,<br />
often stand with Hamas and other organizations (e.g. Hezbollah) that want to see Israel destroyed.<br />
There are a handful of objections that liberals frequently raise against Israel. One is that the Israeli state was<br />
created in an improper manner. Another is that Israel is violating the rights of innocent Palestinian civilians.<br />
A third is that the blockade of the Gaza Strip is illegitimate. And so on. I intend to respond to these<br />
arguments in order to defend Israel. A more extensive historical analysis will be published at a later date<br />
(albeit in Swedish) by guest blogger Jakob Dlouhý.<br />
Only one detail before we continue. There is no such thing as a Palestinian ethnicity. Palestine is the geographical<br />
region that today includes Israel, the West Bank and Gaza (which until 1917 was part of the Ottoman<br />
Empire). The existence of a Palestinian ethnicity is simply a media gimmick. Therefore, I do not talk<br />
about any Israeli-Palestinian conflict. Instead of Palestine, I say the Palestinian Authority (PNA), and instead<br />
of calling the people Palestinians I call them residents of the West Bank and Gaza.<br />
Israel's founding is irrelevant<br />
What happened in 1948, when Israel was founded, is irrelevant to assessing the current situation. Each individual<br />
is responsible for what he does, but not for what others do or have done. This means that one cannot<br />
judge today's Arabs or Jews for something that happened more than sixty years ago. All those who had<br />
executive power in the 40's are probably dead by now, and those who may still be alive lack the power they<br />
once had. The point is that guilt cannot be inherited. Knowledge of the historical background behind a military<br />
conflict provides increased understanding, but when one is to decide which side to support (if any) it<br />
is necessary to study the present. One cannot support or fight anything based on what it once was, but no<br />
longer is.<br />
Most countries have (or when it has not been historically confirmed, are likely to have) been founded in a<br />
manner that is more or less incompatible with liberal principles. But so what? Just take Hong Kong as an<br />
example. Today it is one of the world's freest economies, but it was founded as a result of war (the First<br />
Opium War) in 1842. The peace of Nanking meant that China had to cede the island, which became a<br />
crown colony under the British occupants. Should we then say that Hong Kong has no right to exist, because<br />
of what happened more than 150 years ago? Should we say that it was right to hand it over to Communist<br />
China in 1997? Certainly not. The manner in which a country was founded is irrelevant to whether<br />
it has a right to exist today. This applies to Israel, as much as it applies to Hong Kong.<br />
We can merely examine various countries, as they are today, and ask which of them respects human rights<br />
the most. Israel is not an entirely free country, but it is a relatively secular parliamentary democracy, comparable<br />
to countries in the West. "Palestine", on the other hand, is currently led by PLO and Hamas, the<br />
latter being more or less a Nazi-organization whose stated goal is to destroy Israel and replace it with<br />
a judenrein Muslim theocracy. This is the crux of the matter. One need not believe that everything Israel<br />
does is right, but in terms of essentials, it is Israel that deserves our support.<br />
86
PNA and Hamas are responsible for civilian deaths<br />
Many talk of "peace in the Middle East" as if peace had an intrinsic value. On the contrary, peace can mean<br />
very different things, that differ in terms of desirability. It can mean that you eliminate a threat, or that you<br />
let yourself be eliminated by it. It can mean that you fought for and won your freedom, or that you gave up<br />
and allowed yourself to be shackled or executed. Peace can prevail among free people, or between masters<br />
and slaves. It is my firm belief that freedom should prevail over peace; when freedom is threatened resistance,<br />
not peace, is desirable.<br />
It is inevitable that civilians suffer in war; a country cannot defend itself against external threats if it must<br />
take the enemy's civilian population into account. The attackers, not the defenders, are morally responsible<br />
for civilian deaths. Those who initiated and perpetuate the conflict (in this case PNA/Hamas) are properly<br />
blamed. Israel has every right to fight back against their attackers, and if that results in civilian casualties,<br />
the blame is on men like Khaled Meshal and Ismail Haniyeh (both senior leaders of Hamas). Not to mention<br />
the many minions who carry out the actual attacks against Israel.<br />
Does this mean that you, assuming the role as store owner, may use a machine gun and kill all your customers,<br />
just because one of them is caught shoplifting?<br />
I have heard this comparison more than once, and the answer is no – for several reasons. For example, the<br />
shoplifter is not firing Qassam rockets at you, and his goal is not to destroy you and your store. A minor<br />
theft is also an isolated incident. A shoplifter can be arrested without it affecting other people. Suppose<br />
instead that the shoplifter went out on the street and put up a launch pad for a rocket. He is about to bombard<br />
your store, which would kill you and everyone else in proximity. Do you, in this scenario, have the<br />
right to put a stop to his plans, even by means that would risk harming innocent bystanders? Now the scenario<br />
is on par with Israel's actual situation. And the answer is unequivocally yes. You have every right to<br />
defend yourself against the threat, even with the use of a machine gun.<br />
Consider what the pacifist argument implies: The greater the threat, the lesser the right to defend yourself.<br />
If you get attacked by an aggressive military power you should passively await your demise. Instead of<br />
placing blame where it belongs – on the attacker – it places it on the victims. I cannot think of any argument<br />
that more effectively undermines a country's chance at liberty. We see that Israel, in part due to such external<br />
pressure, often has to abstain from appropriately defending itself.<br />
The blockade of the Gaza Strip is legitimate<br />
Since 2007, Israel (together with Egypt) has maintained a blockade of the Gaza Strip. This is done to – as far<br />
as possible – prevent Hamas from importing weapons and military equipment intended for Israel's destruction.<br />
It is sometimes argued that the blockade is an obstacle to free trade. This summer, for example, the Swedish<br />
liberal Johan Norberg wrote that it "sabotages cross-border trade, which can establish contact and friendship."<br />
1 I cannot for the life of me understand how "friendship" between Israel and Gaza would benefit from<br />
Hamas acquiring more weapons to bombard the Israelis with. Norberg writes that blockades "often strengthen<br />
the rulers", which is true. They give columnists like himself a reason to criticize Israel, which in the<br />
long run weakens Israel's position in the conflict. In the end, Israel cannot lift a finger without being condemned<br />
by the outside world, unless the finger is aimed at its own destruction. Norberg writes that Israel<br />
"makes their neighbors bitter." Of course. The Israelis insist on not dying.<br />
One thing needs to be sorted out: it should not be legal to sell military equipment to terrorists. To assist the<br />
Palestinian Authority or Hamas in acquiring weapons is not free trade. It is to participate in genocide. The<br />
1 http://www.metro.se/2010/06/02/81429/blockader-brukar-starka-harskarna/<br />
87
lockade is obviously not perfect. Hamas gets hold of weapons anyway, and the measure strikes back at<br />
Israel in the form of foreign criticism. But what should Israel do? Sit idly by whilst their executioners grow<br />
stronger – not likely.<br />
Hamas is something as exotic as a beloved Islamofascist terrorist organization. In Sweden, one quickly becomes<br />
badgered if one says anything bad about Hamas, as if there is nothing wrong with wanting to destroy<br />
all freedom in the Middle East, and to "drive the Jews into the sea". According to Swedish opinion,<br />
the Israelis are bad because they don't cooperate with Hamas to fulfill this noble purpose – in fact so bad<br />
that it might be excusable to bombard them with thousands of rockets over many years. The same people<br />
who hold these views are quick to condemn Nazi Germany, and show outrage over the xenophobic Sweden<br />
Democrats who entered parliament in 2010. How is that for coming in like a lion and going out like a<br />
lamb?<br />
Israel's Enemy: The Morality of Death<br />
What morality prevents the world from providing Israel with the necessary support for a triumph of freedom?<br />
The answer is the morality of altruism; it is the morality that says that life is not meant to be lived,<br />
but sacrificed. The Israelis want to live their lives. Hamas and its ilk are willing to sacrifice themselves and<br />
others to put a religious dictatorship in Israel's place, and thus institutionalize the morality of sacrifice. It is<br />
not difficult to see which side appeals to traditional morality.<br />
Decorum prevents most people from explicitly supporting terrorism and genocide. It does not prevent<br />
them from condemning the selfish Israel, a country that only aspires to its own freedom, and refuses to<br />
sacrifice itself for the civilians on the West Bank and in Gaza. Thus it falls on Israel to extend a hand to the<br />
Palestinian Authority and Hamas rather than vice versa. Thus, Israel should apologize for its selfishness,<br />
lay down its weapons, and start cooperating with its executioners. The moral thing is for Israel to sacrifice<br />
itself, to accept its doom – so that peace may prevail.<br />
To expressly support terrorism is wrong, but indirectly supporting it, by denouncing Israel's struggle<br />
against it – that is considered right and proper! Here, the law of excluded middle applies. Either one denounces<br />
terror, genocide, and the PNA/Hamas. Or one does not.<br />
Altruism is the main culprit behind arguments like "but fewer die on Israel's side" and "but Israel is bigger<br />
and stronger". Implicit in these arguments is that Israel has a right to self-defense, only when they become<br />
weaker and when more Israelis have died, in other words: the weaker party in a conflict is always right. To<br />
speak plainly, this means that one has a right to exercise terror, so long as it is directed against anyone who<br />
is bigger and stronger than oneself. Why? Because the big and strong should sacrifice themselves for the<br />
weak! Thus, it is only right that Israel give concessions, undermine its advantage, and allow more Israelis<br />
to die. (This ignores the fact that Israel has other enemies than just the PNA and Hamas. In practice they<br />
stand against the whole Arab world – and compared to the whole Arab world, Israel is, of course, the<br />
smaller and weaker party.)<br />
When Objectivists say that altruism is the morality of death it is not to sound bombastic. They mean it –<br />
literally.<br />
A Brief Summary<br />
This is a one-way apology. I think it is urgent to present one. Most texts on Israel get lost in a maze of concrete<br />
events, as if one has to know the tiniest of details from 1948 onwards in order to form an opinion. I<br />
have chosen to focus on what I regard as some of the essentials, and to reason based on simple principles of<br />
individual rights and human dignity. My judgment is that Israel has a right to exist and defend itself. As I<br />
have said, I don't think Israel is always right about everything, but that it, in terms of essentials, deserves<br />
our support.<br />
88
Let me conclude by saying that anyone who gives Hamas even an iota of support is morally complicit in<br />
genocide. Do I have your attention? Good.<br />
89
Israel i svensk media: en översikt – Dec 14<br />
Följande uppsats är skriven av gästbloggare Jakob D.<br />
Den här texten syftar inte till att utmåla Israel som ett perfekt land, men däremot till att förklara varför Israel<br />
är ett fullt normalt och legitimt land, i klass med vilket annat västerländskt land som helst med sina<br />
respektive positiva och negativa sidor. Detta genom att ge en snabb översikt över de vanligaste konkreta<br />
propagandalögnerna som används i syfte att uppnå det motsatta. En delegitimisering av Israel som stat,<br />
vare sig det handlar om att frånkänna den existensberättigande, att kalla den en ”illegal statsbildning” som<br />
tillkommit genom illegitima metoder, eller att utmåla den som en blodtörstig förövare snarare än ett utsatt<br />
offer. Likt de flesta länder i väst är Israel en välfärdsstat, en blandekonomi, men också ett land som i hög<br />
grad erkänner individuella rättigheter. Israel är en sekulär demokrati av västerländskt snitt och är en del av<br />
den civilisation som vi känner som Västvärlden. Precis som med andra välfärdsstater är det självklart att<br />
man stödjer dem när de hotas av en till naturen totalitär fiende. I fallet Israel kan man, med rätta, göra jämförelsen<br />
mellan Storbritannien och Nazityskland under Slaget om Storbritannien. Det är en självklarhet<br />
vilken sida som förtjänar uttalat, direkt och kompromisslöst stöd i den konflikten, och att underlåta att<br />
identifiera och uttala detta explicita stöd vore moraliskt förkastligt. Lika mycket är alltså även detta en konflikt<br />
som är lika självklar med samma krafter i spel som i fallet Storbritannien och Nazityskland: civilisation<br />
ställs mot anti-civilisation.<br />
Pudelns egentliga kärna: Israels rätt att existera<br />
Om man följer medias rapportering kan man lätt få för sig att konflikten i Israel handlar om en ”palestinsk<br />
stat” och dess vara eller icke vara. Det är en felaktig uppfattning. Pudelns kärna i den här konflikten är i<br />
stället Israels vara eller icke vara. Israelerna har varit beredda att acceptera en ”palestinsk stat” i formen<br />
tvåstatslösning sedan FN:s första delningsplan, en delningsplan som arabstaterna förkastade. I över 60 år<br />
har israelerna varit beredda att upprätta fred enligt en sådan lösning, och lika länge har den arabiska sidan<br />
i konflikten kategoriskt vägrat. Det är ett faktum att fred skulle kunna uppnås bokstavligen över en natt,<br />
samma dag som araberna accepterar en israelisk stat. Israelerna har vid ett flertal tillfällen visat att de är<br />
beredda till mycket vittgående eftergifter (de kan och bör i själva verket tvärtom kritiseras för att föra<br />
en alltför vittgående eftergiftspolitik på många punkter).<br />
Det går inte att förneka att förhandlingsfrågor förvisso existerar, men de är detaljer i sammanhanget och de<br />
skulle enkelt kunna lösas i förhandlingar mellan två parter som är ärliga i sin strävan efter fred, om de bara<br />
var överens om kärnfrågan. Israel har mer än en gång visat sig vara just en sådan förhandlingspartner. Senast<br />
2008 tackade till exempel den palestinska myndigheten nej till ett erbjudande om en lösning från Israels<br />
försvarsminister Ehud Barak, som skulle ha gett dem 99,3 procent av Gaza och Västbanken, noll ”bosättningar”<br />
samt en lösning i Jerusalem. 2005 lämnade Israel Gazaremsan; Israel tvångsevakuerade området<br />
på judar och gjorde det precis så judefritt som Hamas, vänstern i Europa och nu också Barack Obama<br />
kräver (när han t.ex. nyligen utmålade ”bosättningarna” som ”huvudproblemet”).<br />
Hamas tog snart över och startade direkt en beskjutning med lokalt producerade Qassamraketer. Samma<br />
sak hände när man drog sig tillbaka från södra Libanon år 2000. Hezbollah satte i gång med att avfyra missiler<br />
(levererade av Iran) mot Israel. ”Land för Fred” blev och blir gång efter annan endast ”Land för Krig”<br />
och från Gaza regnade Qassamraketer in över södra Israel dagligen under många långa år, innan Israel till<br />
slut fann sig tvungna att genomföra Operation Gjutet Bly 2009. (Samma skäl föranledde det som kallas för<br />
”det andra Libanonkriget” i södra Libanon 2008.) Det är på flera sätt tydligt att Israels rätt att existera<br />
är kärnfrågan i den här konflikten. Arabvärlden har motsatt sig en sådan statsbildning sedan långt före Israels<br />
officiella självständighetsförklaring.<br />
Vi i Väst förnekar ofta Israels rätt att försvara sig (som i fallet med reaktionerna på Operation Gjutet Bly<br />
2009), och på så sätt ställer vi oss på den sida i konflikten som också förnekar Israels (ofta explicit även ju-<br />
90
darnas) rätt att existera. Att förneka Israel rätten till självförsvar blir detsamma som att förneka Israel ett<br />
existensberättigande. Vissa har dock å andra sidan inga problem med detta och hymlar inte med det.<br />
Sedan landet bildades officiellt (och även innan dess) har arabstaterna i området gjort sitt yttersta för att<br />
utplåna Israel. Det första utplåningskriget, 1948, syftade till att ”driva judarna ut i havet”. I dag heter det<br />
bland annat från Irans president Ahmadinejads håll att Israel skall ”avlägsnas från kartan”. Hezbollahs<br />
ledare Nasrallah har uttalat att Israel ”besparar dem en hel del möda” eftersom ”det samlar alla judar på<br />
ett ställe” så att ”de slipper jaga dem över hela världen”. Hamas refererar ständigt till judarna som ”apor<br />
och grisar” och indoktrinerar sina barn i judehat, bland annat genom skolsystemet och bisarra barnprogram<br />
i teve. De blir därigenom instruerade att ”mörda judar” och att ”offra sig för att uppnå martyrskap”<br />
är ”det högsta man kan uppnå” i sitt liv.<br />
PLO/Fatah på Västbanken är endast snäppet bättre och knappt ens det (i bästa fall är de pragmatiker som<br />
inser det fruktlösa i sin kamp, för stunden kanske skall tilläggas): de vägrar att ta bort målet Israels utplåning<br />
ur sina stadgar och Mahmoud Abbas, ledare för Fatah, sa nyligen (2010) att de är för ett utplåningskrig<br />
mot Israel, men att ”de inte tänker bära bördan ensamma” och att resten av arabvärlden i så fall också<br />
får dra sitt strå till stacken.<br />
När till exempel judarna valde att lämna växthus, fabriker och annan infrastruktur intakt under sitt uttåg<br />
från Gazaremsan (för att ge Gazaborna en chans att få igång en ekonomi), slog ”palestinierna” i Gaza sönder<br />
dem med hänvisning till att de inte ville ”befatta sig” med det som ”aporna och grisarna” lämnat efter<br />
sig. Därmed försatt man med berått mod en enorm chans att utveckla sin ekonomi och i stället valde man<br />
än en gång våldets väg, bl.a. genom att rösta fram Hamasregimen med bred majoritet. I stället för att producera<br />
fredliga varor och tjänster satsade man på att tillverka Qassamraketer. I stället för att utnyttja fördelen<br />
av att gränsa till en av Mellanösterns mest dynamiska ekonomier och marknader, och att följaktligen<br />
handla med Israel, valde man att föra krig mot Israel.<br />
Detta är ett sammanhang som väl beskriver konfliktens natur och problematik. Om kärnfrågan är Israels<br />
vara eller icke vara så är arabvärldens ideologiska och institutionella problematik ett mycket stort hinder<br />
på vägen för att lösa den. Antisemitismen är långt mer utbredd i Mellanöstern än många vill eller kan förstå<br />
här i väst. Hitlers samarbete med Stormuftin av Jerusalem är något som börjar tas upp först nu. Det<br />
glöms alltför ofta bort att Arabvärlden var allierad till Japan, Italien och Tyskland under Andra världskriget<br />
och att nazipropaganda och antisemitism var utbrett innan och under Andra världskriget. Till skillnad<br />
från de tre tidigare länderna som fick långtgående ställda fredsvillkor och påtvingades samhälleliga förändringar<br />
i och med krigsslutet, levde och lever denna antisemitism kvar obearbetad i Mellanöstern, till<br />
stor del anammad och uppbackad av områdets regeringar och vida spridd bland annat genom TV och<br />
press. Att som statsvetaren Lisbeth Lindeborg kalla Hamas för ”arvtagare till Hitlers arabiska vänner” är<br />
långtifrån felaktigt, vare sig idéhistoriskt sett eller sett till organisationens agenda, medel och mål (detsamma<br />
gäller till exempel Iran). I det första utplåningskriget mot Israel direkt efter Staten Israels utropande<br />
1948 så anfördes detta av flera höga arabofficerare som precis nyligen tvingats till att avsluta sina militära<br />
och politiska allianser med Hitler. Vi hade alltså en situation där judiska förintelseöverlevare slogs för sina<br />
liv mot ett nytt hot om utplåning anfört av höga Nazi-ledare.<br />
Israel är också den enda sekulära demokratin av västerländskt snitt i Mellanöstern, och ses därför som ett<br />
existentiellt hot gentemot och av områdets diktaturer. Israel betraktas som en förlängd arm till USA (därav<br />
bl.a. benämningarna ”lilla satan” och ”stora satan” från Irans håll på de två länderna i fråga). Till stor del<br />
spelar antagligen också islamistisk doktrin in som säger att mark som en gång varit under ”helig” muslimsk<br />
kontroll måste så förbli för alltid. Att då släppa denna mark till sekulära och/eller judar vore ett brott<br />
mot islam enligt islamisterna.<br />
Sionismen, bosättarrörelsen, och myten om det stulna landet<br />
Åtminstone när man diskuterar Israel-Palestina-konflikten med liberaler tenderar de att haka upp sig på<br />
hur landet bildades 1948. Om man än en gång utgår från den gängse svenska och europeiska mediebilden<br />
91
av Israel och rapporteringen därifrån, är landet en närmast onaturlig och påstått ”neo-kolonial” entitet som<br />
”stulit” land från ”de rättmätiga ägarna”. Inget kunde vara mer verklighetsfrånvänt. För det första brukar<br />
dessa debattörer felaktigt förutsätta att endast araber är hemmahörande i Mellanöstern. Faktum är att Mellanöstern<br />
är hem för en lång rad etniska, religiösa och kulturella minoriteter. Däribland judarna.<br />
Det har vidare aldrig existerat något sådant som en ”palestinsk” stat, nation eller etnicitet innan eller efter<br />
Staten Israels bildande 1948. Mellan 1517 och 1917 tillhörde området det Ottomanska Imperiet som var<br />
turkiskt. När detta imperium föll utsågs britterna till förvaltare av ”det palestinska mandatet”, som då var<br />
att betraktas som ingenmansland – ett område som inkluderade dagens Israel och Jordanien samt Gaza och<br />
Västbanken. Området beboddes bland annat av araber och judar. Något sådant som en ”palestinsk” etnicitet<br />
existerade alltså inte, utan är ett mediepåfund från cirka 1960-tal av bland annat europeiska marxister<br />
för att ytterligare förvränga och förvanska omständigheterna i konflikten. (Anledningen till att denna text<br />
använder sig av benämningen ”palestinier” detta till trots, med citationstecken märk väl, är för att inte förvirra<br />
läsaren ytterligare i en redan av media och andra parter komplicerad kontext.) ”Palestinierna” är inga<br />
andra än de araber som råkade bo i området, och frågan är hur de kan ha större rätt till det land som bebotts<br />
av judar ännu längre.<br />
”Det palestinska mandatet” var ämnat att säkra ett hemland för judarna, även om de i slutändan bara fick<br />
ett par få procent av det. Jordanien gavs till hashemiterna av Winston Churchill, och den israeliske ledaren<br />
Chaim Weizmann slöt ett avtal runt 1920-talets början i syfte att fördela mandatet så att araberna fick runt<br />
80 procent av det, medan judarna fick nöja sig med ynka 20 procent. Avtalet innehöll också ett löfte från de<br />
arabiska ledarna att ”inga ytterligare löften eller anspråk skulle göras” från deras sida efter detta. Ytterligare<br />
delningar (Gaza och Västbanken) ledde sedan till att den judiska andelen blev ännu mindre.<br />
Jordanien är alltså just den ”palestinska stat” som var tänkt att tillfalla områdets araber (”palestinierna”),<br />
och om nu konflikten verkligen handlar om ”`palestiniernas´ rätt till självbestämmande och en `palestinsk´<br />
etnicitet och ett eget land i Palestina” – var är intifadan i Jordanien i så fall? Med andra ord existerar redan i<br />
dag en stabil tvåstatslösning där Jordanien är ”palestiniernas” land och Israel judarnas. Västbanken och<br />
Gazaremsan var dessutom i jordansk respektive egyptisk ägo mellan 1948 och 1967; då förvägrade även de<br />
därmed ”palestinierna” detta land, men som de nu kräver att israelerna skall avstå ifrån. Det är i och med<br />
detta än en gång tydligt att konflikten handlar om att Israel inte bör existera, snarare än om en särskild och<br />
påstådd palestinsk etnicitet och dess rätt till självbestämmande.<br />
Redan under perioden från 1917 till 1948 genomgick området stridigheter gällande mark och judarnas anspråk<br />
på den. FN bestämde sig då för att än en gång dela upp de återstående knappa 20 procent som tillfallit<br />
judarna, i en delningsplan där till slut endast 6 till 8 procent av det ursprungliga palestinska mandatet<br />
tillföll judarna – en sjättedel av en procentav Mellanöstern totalt sett. Trots att judarna som sagt bott i Israel<br />
och på många andra håll i Mellanöstern och Nordafrika sedan tusentals år tillbaka, var även en sådan minimal<br />
mängd mark som judisk och sekulär nationalstatlig statsbildning oacceptabel för arabstaterna och<br />
muslimerna i området. Fem arabstater gick ihop och inledde det första utplåningskriget mot Israel, redan<br />
dagen efter att Israel officiellt utropat sin självständighet. Ett krig som israelerna, i likhet med senare krig,<br />
vann trots att de hade alla odds mot sig – militärt, ekonomiskt och numerärt.<br />
Sionismen är alltså i själva verket en rörelse för nationellt självbestämmande. Det har bott judar i Israel obrutet<br />
sedan många tusen år tillbaka (åtminstone i 3700 år eller längre) och de har dessutom bott där längst;<br />
judarna är minst lika mycket ”urbefolkning” i området som araberna. Det är sant att många i den judiska<br />
diasporan valt att flytta till Israel sedan andra världskrigets slut, men är migration något man alltså bör<br />
motsätta sig? De människor som påpekar att en stor del av Israels befolkning är invandrare är inte bättre än<br />
andra protektionister och migrationskritiker. I konsekvensens namn skulle vi då också behöva motsätta oss<br />
invandringen till Sverige och all annan mänsklig migration. Det är naturligtvis inte ett rimligt ställningstagande<br />
i något av fallen.<br />
Kan man också klandra judar som flyttade från Europa och Ryssland efter Sovjets sönderfall, med tanke på<br />
vad de fått uppleva där? Andra världskriget gav ju dessutom sionismens grundare Herzl rätt i något (sio-<br />
92
nismen kom till eftersom dessa judar med Theodor Herzl i spetsen i samband med den s.k. ”Dreyfussaffären”<br />
konkluderade på basis av denna och den långa rad av judeförföljelser genom historien att judar aldrig<br />
skulle kunna leva i fred som minoriteter i andra stater.) I media förtigs också sådana saker som att t.ex.<br />
Jerusalem bevisligen haft en obruten judisk befolkningsmajoritet sedan åtminstone folkräkningen i staden<br />
började (mitten av 1800-talet).<br />
Poängen är alltså att Israel är en lika legitim nationalstatlig statsbildning som vilken annan erkänd och legitim<br />
västerländsk, demokratisk, nationalstat som helst, enligt det system med nationalstater som uppkommit<br />
efter den Westfaliska freden 1648 och varit både helt dominerande och allmänt accepterat. Om inte<br />
Israel har rätt att existera och försvara sig så har ej heller Schweiz, Kanada, USA, Italien eller Danmark (eller<br />
Sverige) det. Något som inte en enda svensk journalist eller politiker så vitt jag vet skulle drömma om<br />
att yppa och ifrågasätta utan att riskera att bli till allmänt åtlöje. Trots det är det fullt gångbart just och endast<br />
vad gäller Israel av någon anledning (t.ex. att Danmark ej är ett legitimt land och inte hade rätt att försvara<br />
sig mot Nazityskland under ockupationen).<br />
Vidare har inte judarna och israelerna ”stulit” något land i begreppets verkliga innebörd som innebär att<br />
orättfärdigt tillförskansa sig något med hjälp av tvång, hot eller våld. Att använda ordet ”stjäla” i det här<br />
sammanhanget är också som att säga att danskar, skåningar, stockholmare och tyskar som köper upp röda<br />
sommarstugor i Värmland för att de värderar detta högt "stjäl svensk mark" eller ”stjäl marken från dess<br />
rättmätige ägare” trots att de köper den i frivilligt upprättade köpeavtal enligt gängse normer och lagstiftning.<br />
Att då använda detta begrepp i sammanhanget är inte bara felaktigt utan djupt ohederligt. Sionismen<br />
och denna rörelses metoder utgjordes till exempel av att köpa upp, bebo och odla upp mark som ett sätt att<br />
hävda sin rätt över den, utöver och föregåendes de beslut i NF och FN som togs för att tillerkänna judarna<br />
ett nationalhem. Ofta såg de till att med hjälp av innovativa metoder, såsom droppbevattning och torrläggning<br />
av ökenområden respektive sumpmarker, göra dessa tidigare obeboeliga områden beboeliga. Sionisterna<br />
har alltså ägnat sig åt klassisk ”homesteading” av mark, ett om något i grunden liberalt koncept.<br />
Detta gäller också den ”bosättarrörelse” som idag kritiseras hårt. Den har aldrig stulit mark utan bara köpt<br />
upp och bosatt sig på den mark de tagit i anspråk genom fullt legitima metoder. Att förbjuda judar att<br />
köpa, äga och bebo mark i vissa delar av Mellanöstern är inget annat än, och kan inte vara något annat än,<br />
en fortsättning på de nazityska Nürnberglagar som stipulerade att vissa områden skall vara ”judenrein”,<br />
d.v.s. etniskt rensade. Sen när var det liberalt att säga att människor inte får flytta och köpa och äga och<br />
bruka mark baserat endast på deras etniska eller religiösa ursprung? Sen när blev det anständigt att kräva<br />
att delar av Mellanöstern (hela Mellanöstern?) skall förklaras "judenrein"? Ändå är detta precis vad det<br />
internationella samfundet, politiker och presskår ägnar sig åt i dag, uppenbarligen utan att reflektera över<br />
vad dessa krav innebär.<br />
Israel som ”ockupationsmakt”<br />
Att Israel ”ockuperar” vissa delar av Mellanöstern (Västbanken, Gaza, Golan, etc.) är en vanligt uttalad<br />
kritik i syfte att delegitimisera Israel och dess ageranden. Men faktum är att man då frångår en mycket viktig<br />
kontext: att Israel (i folkrättslig mening) annekterat dessa områden i krig som de vunnit – krig som varenda<br />
ett har varit angreppskrig gentemot Israel (i syfte att utplåna Israel och judarna). Israelernas enda<br />
”brott” i det här fallet är alltså att de har varitframgångsrika i sitt självförsvar varje gång områdets omkringliggande<br />
skurkstater bestämt sig för att återigen försöka göra processen kort med Israel (och judarna).<br />
Om arabvärlden inte vill förlora ytterligare land till israelerna bör de därmed ge upp sina otaliga anfallskrig<br />
syftandes till utplåning av Israel och judarna. Israel håller också dessa områden i dag av bland annat<br />
strategiska skäl; i och med att de upptäckte att de levde med ett synnerligen fientligt närområde insåg de<br />
att de militär-strategiskt behövde ett visst geografiskt djup. Annars skulle det inte ta många minuter att<br />
invadera det mycket lilla och grunda Israel från gräns till gräns på bredden.<br />
”Folkrätten” brukar hävdas och användas av många som ännu ett slagträ mot Israel. Denna folkrätt är som<br />
sådan djupt problematisk på många sätt, åtminstone ur ett liberalt perspektiv. Det gör att folkrätten ur en<br />
93
moralisk synvinkel bör ignoreras och helst förkastas som måttstock på rätt och fel i konflikten (vilket förvisso<br />
även gäller för en lång rad av de andra argument som bemöts i denna text). Bara för att en lag är en<br />
lag innebär det inte nödvändigtvis att den är moraliskt korrekt och exemplen på detta är många på nationell<br />
nivå. Samma problematiska förhållningssätt existerar naturligtvis även på internationell nivå, om än<br />
gällandes andra sorters sakfrågor. Det bör alltså hållas i minnet att folkrätten inte på något sätt speglar den<br />
moraliska aspekten med vilken man bör bedöma konflikten och dess parter.<br />
För vissa teknikaliteter kan den vara vägledande, men FN och FN-organ används också ofta som en plattform<br />
från vilken arabvärlden (med européernas hjälp) leder ett diplomatiskt angrepp på Israel, ofta med en<br />
för syftet anpassad form av folkrätt som inte motsvarar dess ursprungliga innehåll, innebörd och syfte. Att<br />
hänvisa till FN som någon sorts opartisk part i konflikten är alltså en grav missuppfattning av FN:s roll och<br />
natur (en missuppfattning som verkar vara särskilt utbredd här i Sverige). Anti-israelisk lobby anger ofta<br />
vanskliga eller direkt felaktiga tolkningar av folkrätten som stöd för sin argumentation. Folkrätten är långt<br />
ifrån en så enkel affär som dessa lobbyorganisationer försöker hävda, och det finns många tunga folkrättsexperter<br />
som klart och tydligt visat att enligt folkrätten och de folkrättsliga turer som denna konflikt varit<br />
med om hittills som bl.a. ger israelerna rätt till både bosättningar, Gaza, Västbanken och som påvisar det<br />
absurda i att kalla Israel för ockupant. Symptomatiskt nog nämns aldrig dessa fakta i debatten, aldrig av<br />
vänstern med en klar agenda i frågan, men vad värre är, aldrig av journalister som åtminstone ytligt sett<br />
utger sig för att vara objektiva. Jag nämner detta för er kännedom, men det är en diskussion om juridiska<br />
teknikaliteter som förvisso är till Israels fördel, men som jag av nämnda anledningar inte anser bör utgöra<br />
lackmustestet för Israels anspråk.<br />
Ännu ett exempel på mycket tveksam nyhetsrapportering är när svensk press till exempel rapporterar att<br />
Israels försvarsmakt (IDF) avhyst eller flyttat ”palestinier” från ”deras hem”, och får det på så sätt implicit<br />
(och många gånger explicit) att låta som en i det närmaste medveten ”etnisk rensning” och att israelerna<br />
”stjäl” vad som är rättmätigt ”palestiniernas hem”. Vad få läsare får reda på är att dessa ”palestinier” oftast<br />
inte äger marken, att de upprättat bostäder eller andra strukturer olagligt och mer eller mindre utövar ren<br />
och skär ”squatting”, vilket knappast accepteras någonstans i Västvärlden i dag. När de blir avhysta av<br />
israelisk militär är det alltså oftast på grund av att de saknar legitim äganderätt eller liknande, och ärendet<br />
har ofta genomgått långdragna legitima domstolsprocesser under många år (decennielånga processer är<br />
ingen ovanlighet) innan beslutet verkställs. Israels Högsta Domstol är också känd för att upprätthålla en<br />
mycket hög standard vad gäller människorättsfrågor och går ofta emot den israeliska staten när det kommer<br />
till mål som involverar ”palestinier” (ett bevis på att Israel är en livaktig rättsstat om något, långt från<br />
anklagelserna om ”apartheid”).<br />
När sådana viktiga fakta konsekvent underlåts att rapporteras, en kontext som naturligtvis helt förändrar<br />
de fakta som framhålls, bör det egentligen betraktas som medveten desinformation (lögn, helt enkelt). En<br />
allvarlig anklagelse om journalisters arbetssätt som dessutom helt och hållet utgör standard i svensk media;<br />
en rapportering utan ett spår av journalistisk hederlighet eller ett djupare journalistiskt hantverk. Man<br />
kan tänka sig att detta sker eftersom man outtalat anser att araber har en naturlig rätt till marken och att<br />
judar inte har det – felaktigt förvisso, och dessutom föga smickrande om man drar tankegången till sin<br />
spets. Det finns också en uttalad ambition från till exempel SVT att rapportera vad man uppfattar som ”den<br />
svagare partens perspektiv” i sin utrikesnyhetsrapportering, baserat på en ganska simplistisk form av<br />
klassanalys.<br />
Problemet som uppstår av detta är att man får en rapportering som inte tar kontext eller orsakssamband<br />
med i beräkningen och bidrar inte till en djupare problematisering av den verklighet som denna återger<br />
(utan snarare tvärtom bidrar till en ”fördumning” av debatten i fråga). Folkopinionen blir också därefter,<br />
naturligtvis. På sistone har denna rapportering dessutom tagit sig alltmer emotionalistiska uttryck, och<br />
journalister försöker inte ens längre låtsas att de är objektiva i sakfrågan eller rapporteringen. Med tanke på<br />
den genomslagskraft som finns samlad i statlig teve och radio och ett antal korporativistiska tidningar beroende<br />
av presstöd, är det inte så konstigt att debatten tar sig de uttryck och den natur den har tagit (inte<br />
att glömma de effekter av ökande svensk inhemsk antisemitism vi också nu åser samtidigt där det inte är<br />
helt långsökt att sätta detta i korrelation med tonen i media). Debatten är alltså, än en gång, baserad på en<br />
94
falsk diskurs och ett förljuget narrativ om konfliktens orsaker och problem, och som sedan lång tid reproduceras<br />
av media. En förljugen debatt med hetsiga utfall mot Israel är närmast en tradition inom svensk<br />
presskår som det råder ganska bred konsensus kring (även på vad som skall vara borgerliga ledarsidor är<br />
det mer regel än undantag att samma falska anklagelser och uppskruvade ton mot Israel figurerar).<br />
I den här konflikten kan listan över sådana exempel göras mycket lång, och att täcka allt skulle kräva ett<br />
stort antal bloggposter i samma längd. Läsaren bör åtminstone vara medveten om denna omständighet när<br />
han tar del av nyhetsrapporteringen, och om omfattningen, vidden och naturen hos detta problem som<br />
faktiskt inte kan underdrivas (om man har som mål att uppnå en objektiv och ärlig förståelse av konflikten).<br />
”Naqba” & ”Apartheid”<br />
Vidare har vi frågan om de så kallade ”palestinska flyktingarna”. Detta är en mycket vanlig anklagelse och<br />
orsak till ilska mot Israel. Det är också ännu ett utmärkt exempel på ett falskt och förljuget narrativ, nämligen<br />
det om den ”palestinska” motsvarigheten till judarnas förintelse. Sakfrågan gäller de cirka 600 000 till<br />
800 000 araber som flydde Israel i samband med det första utrotningskriget anfört av arabstaterna mot Israel.<br />
Dessa ”palestinier” flydde på eget bevåg efter att delningsplanen (en delningsplan som tagit demografiska<br />
realiteter i beaktning, de områden som skulle bli Israel beboddes av en majoritet av judar och vice<br />
versa) förkastats av arabstaterna och Israel utropat sin självständighet och arabstaterna alltså startat sitt<br />
första anfallskrig i utplåningssyfte.<br />
Denna flyktingvåg prånglas i dag ut under benämningen ”Naqba” (arabiska för ”katastrof”, att jämföras<br />
med det hebreiska uttrycket ”hashoah” som också betyder ”katastrof” och i vissa kontexter avser Förintelsen)<br />
där det påstås att araberna handgripligen fördrevs av israelerna, och att israelerna hade explicita planer<br />
på etnisk rensning (den s.k. ”Plan Dalet”) som de passade på att sätta i verket. Sanningen är en annan.<br />
Arabstaterna deklarerade att de bokstavligen skulle ”driva judarna ut i havet” och att det säkraste var att<br />
överge området för att sedan komma tillbaka när jobbet var avklarat och området judefritt. De araber som<br />
lydde och/eller omfamnade denna uppmaning (det ansågs vara förräderi av arabstaterna att inte lyda den)<br />
är de som i dag sitter i ”flyktingläger” (eller deras ättlingar). I många fall utgörs dock dessa ”flyktingläger”<br />
av vanliga städer; flyktingstatusen är något som FN stipulerat och som för individer numera ärvs i både<br />
tredje och fjärde generation. De araber som inte flydde utan hörsammade judarnas explicita uppmaning<br />
att stanna kvar blev däremot fullvärdiga medborgare i Staten Israel, och det är dessa araber och deras ättlingar<br />
som i dag utgör till stor del de cirka 20 procent av Israels befolkning som är icke-judisk. Att de araberna<br />
i egenskap av fullvärdiga medborgare av Staten Israel (med en del särskilda positiva rättigheter dessutom,<br />
såsom till exempel garanterad representation i Knesset sedan den första israeliska regeringen) åtnjuter<br />
bäst skydd för sina rättigheter (särskilt om man råkar vara en arabisk kvinna eller homosexuell) av alla<br />
araber i Mellanöstern säger en hel del.<br />
Hur man kan påstå sig vara ”solidarisk” med ”palestinierna” och samtidigt önska dem att inte kunna leva<br />
under den enda rättsstat som respekterar rättigheter i området är en gåta. Majoriteten av alla arab-israeler<br />
deklarerar också i opinionsundersökningar gång efter annan att de ej vill se Israel upplösas eller ingå i en<br />
”palestinsk stat”.<br />
Vidare: Gazaborna eller araberna på Västbanken är inte israeliska medborgare och har aldrig så varit, och<br />
Israel kan därför inte sägas utöva ”apartheid” på grund av att de utsätter dem för en militär blockad, eller<br />
bygger en barriär för att skydda sina medborgare. Särskilt inte när ett krigstillstånd de facto råder (var<br />
Storbritanniens försvar mot Nazitysklands bombningar av London och underlåtenhet att ge upp också att<br />
betrakta som ”apartheid” i så fall?) Det lidande som ”palestinierna” som sitter i flyktingläger utstår är till<br />
största del dessutom förvållat av de arabländer som låter dem bo generation efter generation utan att tillerkänna<br />
dem medborgarskap eller hjälpa till att lösa deras situation, i mångt och mycket för att cyniskt utnyttja<br />
dem som ännu ett slagträ mot Israel och för att använda det som grogrund för terrorism och missnöje.<br />
Ett faktum som konsekvent ignoreras av vänstern (men så har ju denna fråga för vänstern knappast aldrig<br />
handlat om ”palestiniernas” väl och ve heller, kärnfrågan handlar som sagt om att motsätta sig Israel,<br />
95
vilket t.ex. bevisas av det faktum att vänstern har mer än överseende med Hamas trots att de är en mycket<br />
brutal regim som terroriserar inte bara israeler utan också ”palestinierna” i Gaza eller medlemmarna av<br />
PLO/Fatah).<br />
När vänstern talar om ”Naqba” och sådant som ”Plan Dalet” (den påstått medvetna israeliska planen om<br />
etnisk rensning i samband med självständighetskriget) så refererar den ofta till en israelisk och ”antisionistisk”<br />
historiker vid namn Ilan Pappé. Denne Pappé, som saknar utbildning i Mellanösternhistoria, påstår<br />
alltså att Israel ska ha planerat en ”etnisk rensning”, och att landet bär skulden för att palestinierna flydde i<br />
samband med det arabiska anfallskriget. Han motsätter sig tvåstatslösningen och säger själv att han inte<br />
baserar sin ståndpunkt på historiska fakta i sina böcker, utan på sin ideologi. Alla historiker, inkl. ”nya”<br />
historiker, avfärdar Pappé som en kvacksalvare. Nedan är utdrag från en intervju med honom som publicerades<br />
2008 på Pappés egen hemsida, ur den belgiska tidningen Le Soir (11/99):<br />
”Jag är inte lika intresserad av vad som [verkligen] skedde, som jag är av människors bild av vad som skedde. [...]<br />
Jag erkänner att min ideologi påverkar mitt historieskrivande men, so what? [...]<br />
Vem vet egentligen vad fakta är? Vi försöker övertyga så många som möjligt om att vår tolkning av fakta är den rätta,<br />
och vi gör det av ideologiska skäl, inte för att vi söker sanningen.”<br />
Historikern Benny Morris är en av flera som motbevisar Pappés påståenden. Trots dessa omständigheter<br />
har detta falska narrativ helt och hållet anammats av både svensk press, svensk debatt, och lärs ofta ut som<br />
objektiv sanning i svenska grundskolor och institutioner för högre bildning.<br />
De judiska flyktingarna från Mellanöstern<br />
Däremot finns det ett faktiskt flyktingproblem med fördrivna (i ordets verkliga och rätta bemärkelse) flyktingar<br />
som symptomatiskt nog aldrig adresseras av vänstern, media, politiker och debatt. Det är alla de<br />
judar som i och med Staten Israels bildande fördrevs från sina hem runtom i hela Mellanöstern och Nordafrika,<br />
innan och efter Staten Israels självständighetsförklaring (man räknar med att det handlar om cirka en<br />
miljon individer). Dessa judar var många gånger välbärgade (andra gånger inte) och tillhörde ofta judiska<br />
samhällen som funnits i Mellanöstern och Nordafrika sedan tusentals år tillbaka, men tvangs att ge upp all<br />
sin egendom och mark och fly hals över huvud för att bosätta sig i Israel.<br />
I Jemen existerade 55 000 judar 1948, idag endast 200. I Algeriet fanns 140 000 judar 1948, idag färre än 100.<br />
I Egypten fanns 80 000 judar 1948, idag färre än 100. I Iran fanns 100 000 judar 1948, idag 25 000. I Libyen<br />
fanns över 30 000 judar före 1945, idag inte en enda. I Irak fanns 150 000 judar 1948, idag färre än 40. I Libanon<br />
fanns 30 000 judar 1948, idag endast 30. I Marocko bodde hela 500 000 judar 1948, idag endast 7 000. I<br />
Syrien fanns 30 000 judar 1948, idag färre än 100. I Tunisien fanns 105 000 judar 1948, idag 1 500. 50 procent<br />
av Israels judiska befolkning är idag av judisk-arabiskt ursprung från olika platser i Mellanöstern och<br />
Nordafrika (en stor del av resten är också invandrade från Ryssland och omkringliggande länder i spåren<br />
av Sovjetunionens sammanbrott där antisemitismen var utbredd med otaliga, ofta statligt initierade, pogromer<br />
och andra svårigheter ålagda den judiska befolkningen).<br />
Flyktingproblemet består dock inte huvudsakligen i att dessa flyktingar vill åka tillbaka. Till skillnad från<br />
de oljerika arabstaterna, som alltså högst cyniskt vägrar att ta sig an de palestinska flyktingarna och deras<br />
problematik för att på så sätt medvetet använda dem som en bricka i spelet mot Israel, så integrerade det<br />
då ganska fattiga Israel dessa judiska flyktingar som flytt undan arabstaternas pogromer (judeförföljelser).<br />
Det som utgör det huvudsakliga problemet är de egendomar som stulits från dessa judiska flyktingar i<br />
samband med att de tvingades fly (enligt beräkningar gäller det egendom för åtminstone sammanlagt 80<br />
miljarder US-dollar).<br />
Det kan också tilläggas att dessa cirka en miljon judiska flyktingar tvingades lämna 100 040 kvadratkilometer<br />
mark bakom sig som befann sig i deras personliga ägo, mark som befunnit sig i deras ägo ofta sedan<br />
många generationer tillbaka. Israel, hela Staten Israel, har en sammanlagd markyta på endast 20 700 kva-<br />
96
dratkilometer i dag. Medan Israel i dag, som ett av få länder som överhuvudtaget bryr sig, tar emot muslimska<br />
flyktingar från det pågående folkmordet i Darfur, och på andra sätt tillåter araber och muslimer att<br />
röra sig och leva i Israel, är judar och israeler portförbjudna i större delen av arabvärlden. (En tändsticksask<br />
med hebreisk text eller annat som påminner om ”den sionistiska enheten” är tillräckligt för att sätta dig i<br />
trubbel i vilken arabisk gränskontroll som helst, israeliskt pass och judisk härkomst eller inte.)<br />
Staten Israels moraliskt försvarbara kärnuppgifter<br />
En aspekt som är särskilt viktig att tänka på när man debatterar sådant som säkerhetsbarriären (”muren”;<br />
större delen består dock av staket), är att Israel inte har någon som helst plikt att offra sina medborgare för<br />
att ”gå Hamas eller `palestinierna´ till mötes” (särskilt inte under de faktiska omständigheter som råder),<br />
eller något liknande argument som inte tar i beaktning konfliktens natur och kontext, och utgår från ovan<br />
nämnda mediala och intellektuella vanföreställningar. Staten Israel bör inte sätta sina medborgares liv på<br />
spel för att tillfredsställa europeiska marxisters krav på eftergifter och självuppoffring långt bortom självutplåningens<br />
rand. Dock skall man också hålla i minnet att experter gång på gång gör gällande att ingen<br />
armé tar större hänsyn till civila i sin krigsföring än IDF (Israels armé). Det går heller inte att komma ifrån<br />
att säkerhetsbarriären tillsammans med andra säkerhetsansträngningar varit effektiv, det har märkts bland<br />
annat genom en minskad frekvens av självmordsbombningar och också uttalanden från terroristorganisationerna<br />
själva (de har explicit angett denna som skäl till den minskade frekvensen av genomförda självmordsbombningar<br />
inne i Israel).<br />
Det går inte att argumentera för att Israel kränker någons rättigheter när de skyddar sina medborgare genom<br />
att till exempel bygga en säkerhetsbarriär, eller genom att upprätthålla en militär blockad. Tvärtom är<br />
detta vad Staten Israelbör göra. Ibland anförs att säkerhetsbarriären går över ”palestinskt” område på Västbanken,<br />
vilket förvisso stämmer, cirka 10 procent av Västbanken hamnar på den Israeliska sidan. Men de<br />
som gör dessa invändningar glömmer att säkerhetsbarriärens dragning är av militär-strategisk natur vilket<br />
gör gränslinjer ointressanta och Israel är i sin fulla rätt till detta så länge en verklig och stabil fred inte råder<br />
(d.v.s. per definition ett krigstillstånd råder). ”Check Points” och andra olägenheter för ”palestinierna” som<br />
Israel företar sig för att skydda sig och sina medborgare skulle alltså kunna försvinna i morgon, om ”palestinierna”<br />
och arabvärlden är beredda att acceptera Staten Israels rätt att existera och en fred. Ändå är det<br />
Israel som anklagas för dessa omsändigheter, vilket per definition är detsamma som att anklaga ett rån-<br />
eller våldtäktsoffer för att det bjuder förövaren motstånd och inte direkt underkastar sig angriparens vilja.<br />
Samma resonemang kan föras även vad gäller Israels agerande gentemot Gaza (och även sådant som Ship<br />
to Gaza incidenten, där sanningen om vad som skedde dessutom finns tillgänglig för alla ett par klick bort<br />
via sidor såsom Youtube där filmer klart och tydligt visar vilken sorts ”fredsaktivister” Israel mötte och<br />
vem som såg till att bordningen urartade i dödsfall).<br />
Det tillhör statens kärnuppgifter att skydda sina medborgares frihet och staten har inga (och bör inte heller<br />
ha) andra moraliska skyldigheter förutom att skydda de egna civila medborgarna och deras rättigheter (liv,<br />
frihet, egendom). Därmed är det vansinne och direkt omoraliskt att kräva att Israel skall ”bete sig `proportionerligt´”,<br />
”riva `muren´”, ”upphäva blockaden”, etc., med det enda argumentet att ”Israel måste offra sig<br />
och sina medborgares frihet i syfte att göra araberna mer vänligt inställda”. Detta baserar sig dessutom på<br />
den felaktiga premissen att Israel är drivande i konflikten, att Israel är ”förövaren”, ”den starka parten”,<br />
och att det är israelerna som ”blockerar en verklig och rättvis fred”. Detta är, som sagt, inget annat än historieförfalskningar,<br />
propaganda och förvanskningar. Ser man konflikten i sin verkliga kontext så står Israel<br />
inför ett hot om existentiell utplåning, ett hot som i första hand inte kommer från ”palestinska” terrororganisationer<br />
utan från de skurkstater (främst, men inte enbart, Iran) som står bakom dessa finansiellt, materiellt,<br />
ideologiskt.<br />
När man tar in det faktum att Israel redan har upplevt ett flertal utplåningsförsök och står under ett konstant<br />
hot om utplåning från inte bara Hamas och Hezbollah utan också nationalstater och regeringar som<br />
till exempel Iran är det lätt att se att den utsatta och svaga parten i sammanhanget i själva verket är Israel.<br />
Israel är också den part som hela tiden har fått försvara sig och den part som inget annat önskar än att leva<br />
i fred och idka handel i stället för krig. Var är rättvisan (rättvis i begreppets autentiska innebörd, inte den<br />
97
variant av begreppsligt innehåll som pressen försöker prångla ut) i att neka judarna nationellt självbestämmande<br />
i ett område dessa alltid har levt i? Var är rättvisan för de judiska flyktingarna från Mellanöstern<br />
och Nordafrika som tvingades lämna land och egendom bakom sig? Vari ligger rättvisan i att debattera<br />
på grundval av lögner och propaganda?<br />
98
Nytt för bloggen i år är Q&A-avdelningen Fråga en objektivist, där vem som helst kan ställa frågor till mig,<br />
anonymt eller i eget namn. <strong>Här</strong> återges några av de mer utvecklande svaren, halvt om halvt sorterat efter<br />
ämnesordning.<br />
• Vet folk sitt eget bästa?<br />
• Vad säger du om försiktighetsprincipen?<br />
• Varför är det fel att förklara moralfrågor utifrån evolutionen?<br />
• Varför skall man agera moraliskt hela tiden?<br />
• Varför är Immanuel Kant den ondaste människan i<br />
världshistorien?<br />
• Vad har du att säga om historisk materialism?<br />
• Är den akademiska filosofin meningslös?<br />
• Vad har du emot välvillighetsprincipen?<br />
• Är inte känslor ett bättre kriterium än förnuft för<br />
djurs rättigheter?<br />
• Vad är fel med pacifismen?<br />
• Vad tycker du om Wikileaks?<br />
• Hur bör man lösa situationen med Nordkorea?<br />
• Är tortyr legitimt?<br />
• Bör brandkåren privatiseras?<br />
• Vad anser du om vaktbolag?<br />
• Är inte arv oförtjänta och därmed illegitima?<br />
• Hur förhindrar liberalism överanvändning av antibiotika?<br />
• Är det okej att sätta sjuka människor i karantän?<br />
• Bör organhandel vara tillåtet?<br />
• Har man rätt att förhindra ett självmordsförsök?<br />
• Kan en psykiskt sjuk bli tvångsvårdad?<br />
• Blir de rika rikare och de fattiga fattigare?<br />
• Blir inte karteller ett stort problem i en ren kapitalism?<br />
• Tycker du att valutor skall kunna privatiseras?<br />
• Bör Sverige gå med i EMU?<br />
• Är ekonomisk frihet viktigare än personlig frihet?<br />
• Bör man inte få lika lön för lika arbete?<br />
• Vad anser du om sex timmars arbetsdag?<br />
• Kan man inte stoppa inflation genom pristak?<br />
• Varför anser du att löneslaveri är en självmotsägelse?<br />
• Finns det inte en risk för prisdumpning på en fri<br />
marknad?<br />
99<br />
• Varför är minimilöner fel?<br />
• Leder automatisering till arbetslöshet?<br />
• Hur fri är egentligen den som fötts in i fattigdom?<br />
• Är det inte okänsligt att kalla bidragstagare för<br />
parasiter?<br />
• Bör man skicka pengar till fattiga länder?<br />
• Är fotbollsspelare värda sina höga löner?<br />
• Bör prostitution legaliseras?<br />
• Bör alla droger legaliseras?<br />
• Har du tänkt på hur drogmissbruk drabbar anhöriga?<br />
• Vad anser du om obligatoriska drogtest i skolorna?<br />
• Är det okej att köpa ut cigaretter eller alkohol till<br />
minderåriga?<br />
• Varför är promiskuitet fel?<br />
• Vad söker du i en flickvän?<br />
• Skulle du vilja ha en icke-liberal flickvän?<br />
• Vad har du att säga om olycklig kärlek?<br />
• Hur stor roll bör utseende spela?<br />
• Är det medierna som formar vårt skönhetsideal?<br />
• Är du någonsin oenig med Ayn Rand?<br />
• Vad tror du händer efter döden?<br />
• Varför bör man inte tro på Gud?<br />
• Existerar arvssynd?<br />
• Har du några tankar kring Pascals vad?<br />
• Är inte en röst på Liberala partiet bortkastad?<br />
• Vad anser du om bordningen av Gazakonvojen?<br />
• Vad har du att säga om BP och oljekatastrofen?<br />
• Borde man bojkotta de företag som ingår i Bröllopsserien?<br />
• Vad anser du om SD:s utspel i Storkyrkan?
Vet folk verkligen sitt eget bästa?<br />
Det är utan tvivel sant att det finns människor som inte vet sitt eget bästa. Detta kan gälla för vilken samhällsgrupp<br />
som helst – inräknat yrkespolitiker. Politiker vet inte alltid sitt eget bästa, precis som det finns<br />
målare, chaufförer, poliser, kolumnister och industrimän etc. som inte alltid vet det. Den verkliga frågan är<br />
inte huruvida alla vet sitt eget bästa eller ej. Den verkliga frågan är: vet folk vad som är bäst för andra, bättre<br />
än de själva vet det?<br />
<strong>Här</strong> blir svaret omedelbart nekande. Att ha en åsikt om hur andra borde leva är i och för sig enkelt. Det är<br />
enkelt att hitta ”fel” i andras livsstil: han borde äta nyttigare, röra på sig mer, tänka mer på sina barn, studera<br />
hårdare, vara mer karriärslysten, skänka pengar till fattiga, ge blod, läsa fler böcker, bilda familj eller<br />
ha en mer positiv syn på tillvaron. Emellertid har människor olika värdehierarkier. De värderar olika saker<br />
olika mycket. Vad jag sätter högt värde på behöver inte vara vad grannen sätter högt värde på, och vice<br />
versa.<br />
Fördomar och förmynderi därhän: att faktiskt veta vad som är bäst för någon annan, sådär i största allmänhet,<br />
är omöjligt. Ibland är det onekligen svårt att veta sitt eget bästa, men det är i alla fall möjligt, vilket ju<br />
faktiskt är det grundläggande skälet till att frihet är önskvärt. Man har bara sitt eget huvud att tänka med,<br />
och sitt eget förnuft att lyda under. Därför bör man bara fri att använda och följa det.<br />
Vad säger du om försiktighetsprincipen?<br />
Försiktighetsprincipen går ut på att man skall ”ta det säkra före det osäkra”. Kanske står vi inför dörren till<br />
en miljökatastrof och kanske gör vi det inte, men bör vi inte då, säger man, agera som om vi gör det? Bör vi<br />
inte ta det säkra före det osäkra?<br />
Att ta det säkra före det osäkra kan vara en högst rationell strategi. Det är ju därför man köper försäkringar<br />
eller lägger ett reservdäck i skuffen. Om det sker en olycka är det bra att vara försäkrad, och får man punktering<br />
är det bra att ha ett reservdäck. Handlar det istället om miljöpolitik blir saken en helt annan.<br />
Försiktighetsprincipen vänder på bevisbördan. Det är inte förespråkarna av politiska förbud som skall bevisa<br />
att förbuden ”behövs”. Om vi andra inte gillar förbuden är det upp till oss att bevisa att en miljökatastrof<br />
inte hotar bakom nästa krön (eller krönet efter det, eller krönet efter det, o.s.v.). Detta är naturligtvis<br />
skevt. Den som hävdar att något är fallet har också skyldigheten att bevisa detta. Det är inte vi andra som<br />
har skyldigheten att försöka hitta motbevis.<br />
Omvänd bevisbörda spelar miljöaktivisten i händerna. Han kan inte bevisa att hans rädsla för en närstående<br />
katastrof är välgrundad, så han förkunnar istället att vi behöver ta det säkra för det osäkra. Det vill säga:<br />
att han inte behöver bevisa sin sak, utan att vi skall driva igenom hans förbud ändå, om inte för annat så<br />
bara utifall att.<br />
Från samma premiss kan man driva igenom vad som helst, på grund av vilka farhågor som helst. Man kan<br />
tro att alla skördar i hela världen kommer slå fel om fem år, och ange det som skäl för att grunda ett internationellt<br />
jordbrukspolitiskt kontrollorgan. Man kan tro att fientliga utomjordingar skall anfalla oss om<br />
samma tidsperiod, och därför säga att vi behöver rusta inför ett interplanetariskt världskrig (med inflaterad<br />
penningmängd, tvångsvärvning, och allt vad det innebär). Varför inte? Är det inte bäst att ta det säkra före<br />
det osäkra? Det kan ju hända! Om man tror på det! Kanske!<br />
Ibland är det bra att ta det säkra före det osäkra, t.ex. i sitt eget privatliv. Men att använda det som en rationalisering<br />
för att inskränka andra människors frihet är både irrationellt och hårresande vidrigt.<br />
100
Varför är det fel att förklara moralfrågor utifrån evolutionen?<br />
I en mening är det inte alls fel att förklara moralen utifrån evolutionära processer. Trots allt har människan<br />
utvecklats till följd av naturligt urval, och utan människan skulle ju ingen moral finnas. Det är också evolutionära<br />
processer som gett upphov till det faktum att människan besitter förmåga till förnuft, d.v.s. förmåga<br />
att tänka begreppsligt.<br />
Moraliska överväganden ("böran") är emellertid en given aspekt av förnuftigt tänkande. Har man ett förnuft,<br />
har man också möjlighet att reflektera över olika valmöjligheter. Och man kan inte gärna göra detta,<br />
utan att i samma stund fråga sig vilket val som är att föredra, med andra ord: hur man bör välja.<br />
Nu hävdar somliga att t.ex. välvilja mot andra är något människan i allmänhet ser som gott, därför att det<br />
gynnat henne under årmiljoner av evolution. Man kan ju med gott fog tänka sig att illvilliga människor får<br />
färre möjligheter till reproduktion, och att de inte kan dra samma fördel av livsuppehållande samarbete<br />
inom gruppen. Därför, hävdar man, ser människor i allmänhet välvilja mot andra som något gott.<br />
Detta innebär emellertid materialism; att moralen skulle vara någon fysisk egenskap lagrad i arvsmassan.<br />
Det innebär också determinism; att vi ser saker som moraliska helt enkelt för att våra gener säger det – inte<br />
för att det är något vi själva kommit fram till.<br />
En såvitt jag kan se mycket rimligare förklaring är följande. Vi har en moral därför att vi är förnuftiga individer<br />
för vilka saker och ting står på spel. Vi har inte endast förmågan att väga alternativ mot varandra. Vi<br />
är absolut tvungna att göra det om vi alls vill överleva (och då menar jag våra egna liv, inte artens eller genernas<br />
fortlevnad).<br />
Välvilja mot andra är dels något vi tjänar på att visa, dels något vi uppskattar att bli föremål för. Att välvilja<br />
i allmänhet är något gott är alltså inget man i sig behöver årmiljoners evolution för att komma underfund<br />
med. Allt man behöver göra är att leva på jorden i några år. Omsider upptäcker man själv, av egen erfarenhet,<br />
välviljans fördelar.<br />
Varför skall man agera moraliskt hela tiden?<br />
En sådan här fråga beror förmodligen på att man ser moralen som plikt eller en mängd tvingande bud. Det<br />
är i så fall inte särskilt märkligt. Enligt den förhärskande synen på etik är det ju så: moralisk är den som<br />
offrar sig själv, som lever i fattigdom och i kyskhet, som lyder Gud, som ger bort sin sista skärv och lever<br />
för ett ”högre syfte” bortom sin egen själviska lycka. Ja, om detta är moral – varför skall man agera moraliskt<br />
hela tiden?<br />
Jag betraktar förstås moralen på ett annat sätt. Den är inte en uppsättning regler, eller ett sadistiskt påhitt<br />
för att bryta ner människor inifrån. Snarare är den ett system av vägledande principer som hjälper oss att<br />
agera uppbyggligt. Det moraliska är inte att offra sina intressen utan att eftersträva dem; det är inte blind<br />
lydnad utan rationellt ifrågasättande; det är inte fattigdom utan välstånd; det är inte bedrövelse utan att<br />
söka lycka och välmående.<br />
Så varför agera moraliskt hela tiden? För att man tjänar på det – inte i någon himmel bortom döden, utan<br />
här och nu på jorden. Att handla omoraliskt är (givet en sund moralkodex) synonymt med att handla mot<br />
sitt välförstådda egenintresse. Därmed undergräver man också sina möjligheter till lycka och vad för andra<br />
intressen man nu må offra.<br />
Varför är Immanuel Kant den ondaste människan i världshistorien?<br />
Det är visserligen sant att Rand ansåg Kant vara den ondaste människan i världshistorien. Jag är dock inte<br />
beredd att hålla med Rand i det omdömet. Var Kant ond? I alla fall är hans filosofi det. Han menar att<br />
människans handlingar når moralisk halt först när hon inte bara handlar i enlighet med plikten, utan av<br />
101
plikt. Och av plikt handlar hon först när livet blivit så outhärdligt att hon inget hellre vill dö, men ändå<br />
fortsätter att leva. Med andra ord: syftet med livet är att vara plikttrogen, och vägen dit går genom att avsky<br />
sitt liv på gränsen till det suicidala. Detta är ett av filosofihistoriens mest avskyvärda påfund om man<br />
frågar mig.<br />
Av den händelse någon tycker att jag missrepresenterar Kant, citerar jag ur Gundläggning av sedernas metafysik:<br />
Att bevara sitt liv är däremot en plikt, och dessutom känner var och en omedelbar böjelse härför. Men<br />
därför har dock den ofta ängsliga omsorg, som de flesta människor hava om sitt liv, icke något inre värde<br />
och maximen härför icke någon moralisk halt. De bevara visserligen sitt liv pliktenligt, men icke av plikt.<br />
När däremot motgångar och en hopplös sorg fullständigt borttagit lusten att leva, när den olycklige, stark<br />
till själen och mera upprörd över sitt öde än försagd eller nedslagen, önskar sig döden och dock bevarar<br />
sitt liv utan att älska det – icke av böjelse eller fruktan, utan av plikt – då har hans maxim en moralisk<br />
halt. (Sid 36f.)<br />
Men var Kant den ondaste människan i världshistorien? Visst inte. Världshistorien är full av mördare, våldtäktsmän,<br />
rånare, tyranner, kräk av alla de slag. Skulle Kant vara mer ond än Hitler? Än Mao? Än Unabombaren?<br />
Robespierre? Bathory? Torquemada? (Obama?) Poängen här är att Kant inte gjorde något mer<br />
än att framlägga en filosofi. Han mördade aldrig, han våldtog ingen, han fick aldrig för sig att råna. Att<br />
begå dylika brott måste väl ändå anses värre än att bara skriva ner en livsfientlig filosofi?<br />
Kant står knappast högt i kurs hos mig. Men det är grovt felaktigt att säga att Kant var ondare genom sin<br />
penna, än Hitler var genom sina gasugnar och arbetsläger. Det är ett, för mig motbjudande, missgrepp där<br />
jag och Rand för ovanlighetens skull är oeniga. (Å andra sidan är inte frågan om Kants grad av ondska någon<br />
central gren inom objektivismen.)<br />
Vad har du att säga om historisk materialism?<br />
Det här är en så bred frågeställning att den egentligen kräver en längre uppsats till svar. Tillsvidare i alla<br />
fall några centrala poänger.<br />
För den som inte känner till det är historisk materialism en teori utarbetad av Karl Marx. Den hävdar att<br />
alla historiska händelser bottnar i materiella faktorer; i konflikter kring arbetsdelning och klasstillhörighet.<br />
Idéer och ideal har alltså ingen nämnvärd påverkan på historiska händelser utan är blott ”överbyggnad”;<br />
de uppstår som en följd av de materiella faktorerna.<br />
Till en början kan man fråga vad Marx byggde den här teorin på. Och svaret är att han (influerad av Hegel)<br />
byggde den på dialektik. De materiella konflikterna driver historien framåt som en utveckling av tes, antites<br />
och syntes. Den nuvarande tesen (kapitalismen) måste övergå i dess antites (proletariatets diktatur) för<br />
att till sist bilda en slutgiltig syntes (socialismen eller kommunismen). Men detta är pur skrivbordsfilosofi.<br />
Vilka bevis har Marx för att den historiska materialismen (och dialektiken) är sann? Inga alls. Och det är lätt<br />
att hitta motexempel på historiska händelser där ideal spelat en central om inte avgörande roll: amerikanska<br />
och franska revolutionen, andra världskriget, Israel-Palestina-konflikten och Tjetjenienkrigen för att<br />
nämna ett par få.<br />
Huruvida ideal uppstår som en följd av materiella faktorer kan prövas introspektivt. Hur uppstod dina<br />
egna ideal? Själv håller jag kapitalistiska ideal oberoende av min så kallade klasstillhörighet (”arbetarklass”).<br />
Jag anser att förnuftet måste avgöra vad som är rätt och riktigt, inte ens materiella situation. Det förhåller sig<br />
tvärtom så att de materiella faktorerna är en följd av ideal. Dagens välstånd är en följd av kapitalistiska ideal.<br />
Och kapitalismens ideal kan inte vara en följd av de materiella faktorerna eftersom det vore ett cirkelresonemang.<br />
De materiella faktorerna gjordes nämligen möjliga av kapitalismen.<br />
102
Vidare kan man påpeka att Karl Marx höll sina socialistiska ideal utan att själv tillhöra arbetarklassen. Han<br />
kom från en advokatfamilj och såg aldrig insidan av en fabrik.<br />
Den allra främsta poängen att resa mot historisk materialism är att det inte är min (eller din) sak att sitta<br />
och tänka ut mängder av motargument och motexempel. Det ankommer, enligt principen om bevisbörda,<br />
på de historiska materialisterna att bevisa sin teori. Några sådana bevis existerar inte, och teorin bör avfärdas<br />
på den grunden allena.<br />
Är den akademiska filosofin värdelös?<br />
Till del är den värre än meningslös – den är skadlig. Filosofins uppgift är att svara på frågor om verklighetens<br />
natur, och om hur vi människor bör förhålla oss till denna verklighet. Sagt med andra ord är dess uppgift<br />
att svara på frågor som ”var är vi?” (metafysik), ”hur vet vi det?” (kunskapsteori) och ”vad bör vi<br />
göra?” (etik). Den filosofi som ger rationella svar är meningsfull. Den filosofi som ger intetsägande svar är<br />
meningslös. Den filosofi som ger absurda svar är skadlig. Akademisk filosofi är inte en homogen samling<br />
idéer; den har definitivt vettiga inslag. Det hindrar inte att en stor del av den också erbjuder absurda – och<br />
därför skadliga – svar.<br />
Många ser filosofi som ett slags skrivbordsövning eller tankelek utan större betydelse för människors vardagsliv.<br />
Jag hävdar det omvända: att filosofi spelar en rent avgörande roll för vilka uppfattningar vi har,<br />
och hur vi väljer att inrätta våra liv. Jag menar inte att alla människor läser (eller nödvändigtvis bör läsa) en<br />
mängd tunga filosofiska avhandlingar. Jag menar att vi alla är tvungna att ha åtminstone implicita svar på<br />
frågor om hur verkligheten är beskaffad, vad kunskap är, vad som är rätt och fel, m.m. Dessa svar påverkar<br />
allt vi tar oss för, även när vi kanske inte ens är medvetna om det. Då är det av avgörande betydelse att<br />
svaren är hyfsat vettiga.<br />
Jag tror att människor i allmänhet skaffar sig hyfsat rationella (men ofta implicita) svar genom livet. De vet<br />
att verkligheten inte försvinner när de blundar eller somnar. De vet att man inte kan skaffa kunskap genom<br />
att spå i gässens inälvor. De vet att det är fel att gå ut på stan och misshandla någon. Men när de studerar<br />
akademisk filosofi kommer de i kontakt med idéer om att verkligheten är en illusion, att kunskap är omöjlig<br />
och (som hos Platon m.fl.) att diktatur är rätt och riktigt – vilket är skadligt i den mån idéerna accepteras<br />
eller gror ett frö av rådvillhet.<br />
Därmed inte sagt att intuitiva svar alltid är korrekta eller tillräckliga, att man bör förbjuda vissa idéer, eller<br />
att det räcker att avvisa dem utan argument. Naturligtvis inte. Jag besvarar frågeställningen och utlämnar<br />
sådana sidospår av utrymmesskäl.<br />
Vad har du emot välvillighetsprincipen?<br />
Välvillighetsprincipen säger att man bör tolka andras yttranden så välvilligt som möjligt. Det kan ju låta<br />
rimligt vid första anblick, så jag skall ge er ett konkret exempel på hur förödande principen kan vara.<br />
I förra veckan diskuterade jag med någon som sade sig delvis stödja Hamas. Jag frågade då vad det var<br />
med Hamas han ville stödja – terrorismen, despotismen, förföljelserna av homosexuella, eller kanske deras<br />
strävan till folkmord? Inget av det; i själva verket stödde han deras soppkök. Vidare blev jag klandrad för<br />
att ha gjort en illvillig tolkning av hans delvisa stöd för Hamas. Varför skulle jag utgå från att han gillade så<br />
avskyvärda saker som terror och folkmord, när det var möjligt att han bara gillade soppköksverksamhet?<br />
Syftet med en diskussion är inte välvilja eller illvilja, utan att få något sagt i sak. När man hör ett yttrande<br />
bör man göra den mest rimliga tolkningen, vare sig den kan uppfattas som välvillig eller illvillig. Om du<br />
säger att Idi Amin var bra är den rimliga tolkningen att du stödjer massmorden i Uganda – inte att du gillar<br />
tungviktsboxning. Om du säger att Maximilien de Robespierre var bra är den rimliga tolkningen att du<br />
103
stödjer skräckväldet – inte att du gillar mannens allbekanta omutlighet. Och gillar du Hitler är det förmodligen<br />
inte för hans hundkärlek eller välprydda mustasch.<br />
Vi märker snabbt att välvillighetsprincipen gagnar de värsta yttrandena mest. Bakom den ligger förstås<br />
altruismens moral: den moral som säger att man bör offra sig själv för att gynna andra. Vad man gör är ju<br />
att förvrida yttranden för att det skall spela sin meningsmotståndare i händerna. (Förvrider man dem för<br />
att man själv tjänar på det, kallas det plötsligt för ett argumentationsfel.)<br />
Är inte känslor ett bättre kriterium än förnuft för djurs rättigheter?<br />
Känslor är inte bara ett sämre kriterium utan ett omöjligt kriterium. I alla fall om man fäster någon väsentlig<br />
betydelse vid ordet "rättigheter". Att tycka att människor bör vara snälla mot djuren och inte plåga dem<br />
i onödan är i och för sig berömvärt, men det har inte med rättigheter att göra. Det har att göra med mänsklig<br />
moral. Ofta talar man om detta i mån av "djurrätt" vilket är missvisande.<br />
Att ha rättigheter innebär inte endast att man enligt lag skall slippa våld eller hot om våld. Det innebär också,<br />
på motsatt sätt, att man själv inte får initiera våld eller hot om våld mot andra. Implikationen av detta<br />
blir i sammanhanget att lejonet som dödar en antilop på savannen är en brottsling. Och inte bara det, utan<br />
en brottsling som bör underkastas rättslig prövning, och eventuellt dömas för mord. Vad det implicerar för<br />
djurparker och djurägare behöver jag säkert inte förklara i detalj. Samma principer gäller där som alltid<br />
annars.<br />
Rättigheter är inte tillämpliga på djur (eller om man så vill på andra djur än människan). Att somliga djur<br />
kan känna smärta betyder inte att de har rättigheter. Det betyder bara att vi människor - som har vad de<br />
andra djuren saknar: ett förnuft - bör ta väl hand om djur, och inte åsamka dem onödigt lidande.<br />
Vad är fel med pacifismen? Är inte fredlighet bra?<br />
Fred är något positivt när man kan leva i frihet, utan att bli angripen av en annan individ eller statsmakt.<br />
Om eller när man blir angripen har man inte bara rätt att försvara sig. Man bör försvara sig. Den fred som<br />
uppstår när man kastar sig för en despots fötter är inte önskvärd. Den fred som uppstår när ens armar och<br />
ben är satta i järn är inte önskvärd.<br />
Men det är ju precis denna typ av fred som pacifismen önskar. Vad som utmärker pacifismen är inte att den<br />
värjer sig mot initierande av våld. Det gör exempelvis liberalismen också. Vad som utmärker pacifismen är<br />
att den fördömer våld i självförsvar – med andra ord människans rätt att värna om sina rättigheter. Jag vet<br />
att detta i allmänhet betraktas som en from idé, men själv ser jag den som morbid och grotesk. Om du vill<br />
få en mer illustrativ bild att pacifismens problem, läs gärna Naked Empire av Terry Goodkind.<br />
Vad anser du om Wikileaks?<br />
Jag har länge varit ambivalent inställd till Wikileaks.<br />
Det är varken märkligt eller i och för sig omoraliskt att hemligstämpla information. Det behöver inte betyda<br />
att man mörklägger något brott mot mänskligheten. Ofta tjänar det till att skydda individers eller landets<br />
säkerhet. Att staten bör hålla viss information hemlig ser jag som självklart, och det är lika självklart att<br />
lagen måste påbjuda straff mot illegal spridning av dylik information.<br />
Man kan naturligtvis ha bra eller dåliga skäl för att hemligstämpla något. Och man kan ha bra eller dåliga<br />
skäl för att avslöja något hemligstämplat. Jag är den förste att glädjas över exempelvis Climategate, men det<br />
är inte okej att offentliggöra partiers medlemslistor eller klubbars mötesrapporter. Än mindre militärstrategisk<br />
information som spelar islamister i händerna.<br />
104
Om Wikileaks varit mer urskiljande i vad de väljer att publicera hade jag kanske gillat dem. Rådande trend<br />
säger att ”information vill vara fri”, även om det innebär att hacka privata e-postkonton, eller avslöja namn<br />
på amerikanska agenter och därmed utsätta dem för livsfara.<br />
Förstå mig rätt. Wikileaks har definitivt avslöjat saker som borde ha avslöjats, såsom Hassan Dahir Aweys<br />
planerade lönnmord eller kärnkraftsolyckan i Iran. Men som Leonard Peikoff har sagt: Att vara god är att<br />
vara god hela tiden, och att vara ond då och då är att vara ond. Wikileaks mer huvudlösa publikationer gör<br />
att jag inte tänker stödja dem, även om de förvisso också publicerat bra saker.<br />
Wikileaks nästa stora avslöjande bör väl bli var Julian Assagne håller hus, och hur man kan få tag i honom.<br />
Borde inte informationen vara fri, även för de som längtar efter att sätta en kula i pannan på honom?<br />
Hur bör man lösa situationen med Nordkorea?<br />
Jag är inte tillräckligt insatt i alla relevanta detaljer för att ge några praktiska råd.<br />
Rent principiellt är frågan enkel. Nordkorea är inte bara ett av världens minst fria länder. Det är också en<br />
kärnvapenmakt som upprepade gånger visat sig vara ett militärt hot. I den bästa av världar skulle man<br />
kunna storma landet, avsätta Kim Jong-il och införliva det med Sydkorea (som alltså helt enkelt skulle bli<br />
Korea). Vad som är möjligt att göra utifrån nuvarande situation är förstås en annan femma.<br />
Framför allt bör omvärlden sluta kasta pengar på Nordkorea i utbyte mot tomma löften om avveckling. Det<br />
är att offra sig själv för att stärka sin fiende.<br />
Är tortyr legitimt?<br />
Jag anser att tortyr kan vara legitimt i vissa snävt avgränsade sammanhang.<br />
Det finns faktiskt en nyutkommen film som belyser frågan på ett ganska bra sätt: Unthinkable med Samuel<br />
L. Jackson och Carrie-Anne Moss i huvudrollerna. Där får vi möta en terrorist som säger sig ha placerat tre<br />
kärnvapen i centrala delar av USA. Han tillfångatas och hamnar omsider på en militärbas; väl på plats blir<br />
militärens uppgift att få honom att avslöja var bomberna är gömda. Vad som följer är en utdragen kamp<br />
där Jacksons karaktär torterar terroristen för att få information, medan Moss’ karaktär tycks oförmögen att<br />
säga en hel mening utan ordet ”Genèvekonventionen”.<br />
I en sådan situation ser jag tortyr som legitimt. Det rör sig om en terrorist som hotar att mörda miljoner<br />
människor. Man måste få reda på var bomberna finns inom en snäv tidsrymd. Endast terroristen själv har<br />
informationen, men vill inte lämna ut den. Att inte utföra tortyren vore här ett svek mot miljontals oskyldiga<br />
bomboffer. Naturligtvis upphör också tortyren så fort informationen är utlämnad. Med andra ord: terroristen<br />
blir bara torterad så länge som han fortsätter att mordhota hela populationer. Sådan tortyr är inte<br />
”övervåld”. Det vore praktiskt taget omöjligt att dela ut oproportionerligt mycket våld mot en dylik brottsling;<br />
man kan inte gärna döda honom miljoner gånger om.<br />
Tortyr av det här slaget är inte bestraffning. Det är en sista utväg för att rädda ett stort antal människor till<br />
livet. ”Medlidande med de skyldiga är att förråda de oskyldiga”, som en klok gammal tant en gång sagt.<br />
Bör brandkåren privatiseras?<br />
Javisst! Brandkårer finansieras lämpligen med försäkringar. Antagligen skulle fastighetsägare köpa dem,<br />
och baka in kostnaden i hyresavtalen. Det är dock bara en kvalificerad gissning från min sida; hur marknaden<br />
sköter detta är till sidst og syvende upp till marknaden att visa.<br />
105
Vad anser du om vaktbolag?<br />
Vaktbolag är bra eftersom de arbetar med att skydda människors äganderätt.<br />
Anarkister använder ibland privata vaktbolag som exempel på hur fint det kan fungera när statens kärnfunktioner<br />
säljs ut på marknaden. Men detta är att missuppfatta hela saken. Ett vaktbolag sysslar med<br />
övervakning av egendomar och kan på sin höjd hålla fast en brottsling tills polisen kommer. Ett vaktbolag<br />
är ingen polis. Än mindre är det en domstol som opererar enligt egenförfattade lagar. Vaktbolag måste hålla<br />
sig inom lagens gränser precis som alla andra företag. Och tur är väl det.<br />
Statens legitima funktioner (polisväsen, domstolar och försvarsmakt) utgör inte en del av marknaden. Det<br />
är dessa funktioner som säkerställer marknaden.<br />
Är inte arv oförtjänta och därmed illegitima?<br />
Arv kan, liksom alla gåvor, vara förtjänta eller oförtjänta. Vad som skiljer arv från de flesta andra gåvor är<br />
väl dess storlek. Man ger inte bort sitt hem och sina samlade förmögenheter särskilt ofta, men att göra det i<br />
sitt testamente ses ofta som självklart, både av den som upprättar det och av de som förväntar sig kunna<br />
ärva.<br />
Ändock är ett arv just det – en gåva. Vi bör inte förbjuda gåvor därför att de ibland ges till oförtjänta. Det<br />
man äger har man rätt att ge bort, och ingen har rätt att bestämma vem man skall ge det till. Kärnpunkten är<br />
inte gåvans storlek eller huruvida den tillägnas någon förtjänt eller ej. Kärnpunkten är äganderätt, d.v.s. det<br />
faktum att man har rätt att förfoga över sin egendom, inbegripet att skänka bort den när man vill och till<br />
vem man vill.<br />
Somliga förfasas över att stora förmögenheter ibland går i arv till någon ungtupp, som inte begriper värdet<br />
av vad han fått, och som inte heller kan göra något konstruktivt med det. Men varför då? Det brukar heta<br />
att en dåre och hans pengar snart går skilda vägar. Kan man inte hantera sitt arv på ett konstruktivt sätt<br />
(t.ex. genom att spara och investera) allokeras förmögenheten snart till bättre förvaltare. Att förfasas över<br />
hur andras rikedomar går i arv kan väl bara motiveras av simpel avundsjuka?<br />
Hur förhindrar liberalism överanvändning av antibiotika?<br />
Överanvändning av antibiotika är absolut ett stort problem, och jag ser inte hur liberalismen löser det. Att<br />
överanvända antibiotika är inte ett brott; det kränker ingens rättigheter. Dessutom är det inget som kan<br />
lösas inom ett enskilt land. Om Sverige slutar överanvända antibiotika gör det ingen väsentlig skillnad alls,<br />
så länge den övriga världen inte följer efter.<br />
Det enda motmedel jag kan se är att man (ej staten) informerar folk om faran med överanvändning, samt<br />
låter läkemedelsföretagen utveckla nya och bättre mediciner (nya typer av antibiotika såväl som nya typer<br />
av mediciner över huvud).<br />
Är det okej att sätta sjuka människor i karantän?<br />
Det svarar jag jakande på.<br />
Givetvis måste detta jakande sättas i en relevant kontext, där vi frågar oss vilka krav som är rimliga för åtgärden.<br />
Man bör ju inte sätta folk i karantän bara för att de är en smula förkylda. I dagsläget regleras detta i<br />
Smittskyddslagen, som såvitt jag förstår bara räknar två sjukdomar som farliga nog att legitimera karantän:<br />
SARS och smittkoppor.<br />
Jag har inte ägnat den här frågan några större funderingar, men ett är säkert: det är inte en rättighet att vistas<br />
bland folk om man bär på en farlig och smittsam sjukdom. Att utsätta andra människor – människor<br />
106
som inte känner till risken och som inte fått möjlighet att välja bort den – för potentiell livsfara bör vara<br />
olagligt. Därför ser jag inget fel i karantäner givets dessa omständigheter. Tvärtom. Karantän skyddar individers<br />
rättigheter – de individer som inte blivit smittade, och som slipper utsättas för risken att bli det.<br />
I sammanhanget vill jag också nämna att de rödgröna partierna vill ta bort HIV från Smittskyddslagen, och<br />
därmed göra det lagligt att som HIV-smittad ha sex utan att berätta för sin partner om smittorisken. ”Bekämpa<br />
HIV – inte de människor som lever med HIV!” heter det på Socialdemokraternas hemsida. 1 Naturligtvis<br />
fullständigt vidrigt. Informationsplikten är inte kränkande. Att medvetet utsätta sin sexpartner för<br />
potentiellt dödlig smittorisk är emellertid kränkande.<br />
Bör organhandel vara tillåtet?<br />
Ja. Individen bör vara fri att själv fatta beslut kring sådant som rör hennes eget liv. Det inkluderar hennes<br />
kropp och kroppens organ.<br />
De enda argument jag hört mot organhandel går ut på att ”köpkraften inte skall avgöra vem som får leva<br />
eller dö”. Sådana avgöranden är naturligtvis fruktansvärda och innebär ett högst reellt dilemma inom vården.<br />
Men faktum är ju att organhandel gör dilemmat mindre förekommande. Det ger fler möjlighet att överleva.<br />
Den väsentliga motfrågan blir alltså: varför bör man hindra folk att överleva bara för att de har råd att<br />
göra det?<br />
Organhandelsfrågan präglas av ett rent ut sagt äckligt jämlikhetstänk, underförstått baserat på Rawls differensprincip.<br />
Om det gynnar de sämst ställda är det okej, annars är det inte okej. Har inte de sämst ställda<br />
råd att köpa organ skall ingen göra det. Det är bättre att fler människor dör, än att fler överlever i strid mot<br />
differensprincipen. Man har inte rätt att leva, om ens liv inte gynnar de sämst ställda.<br />
Nej, de flesta som protesterar mot organhandel tänker förstås inte så långt. Men de borde.<br />
Har man rätt att förhindra ett självmordsförsök?<br />
Förvisso har man rätt till sitt eget liv, och därmed också rätt att avsluta sitt liv om man så skulle vilja. Men<br />
man måste ta hänsyn till sammanhanget.<br />
Det finns olika skäl till att någon försöker ta sitt liv. Kanske är personen påverkad av någon substans, så att<br />
han inte riktigt vet vad han gör. Kanske är han deprimerad eller psykotisk, d.v.s. lider av en psykisk sjukdom.<br />
Kanske har något tragiskt hänt och han agerar, drabbad av sorg, överilat på ren känsla. Kanske är<br />
hans försök till suicid ett rop på hjälp, något han när allt kommer kring vill bli räddad från. Poängen är att<br />
det finns många (i och för sig relaterade) skäl till att försöka ta sitt liv, men att de allra flesta personer i efterhand<br />
är tacksamma om någon hindrat dem.<br />
Givet denna kontext ser jag inte hur man kan fördöma att någon hindrar ett försök till självmord. I de flesta<br />
fall skulle jag snarare se det som oansvarigt att inte göra det. Ibland bör det t.o.m. vara brottsligt att inte<br />
ingripa – t.ex. om en patient på en psykiatrisk avdelning försöker begå självmord.<br />
Egentligen ser jag frågeställningen som poänglös. Om personen blir glad åt att få leva vidare är allt frid och<br />
fröjd. Och om han inte blir glad har han väl endast att försöka på nytt – nästa gång lite mer genomtänkt så<br />
att han slipper bli räddad.<br />
1 Artikeln togs omsider ner. Det var nog lika bra det.<br />
107
Kan en psykiskt sjuk bli tvångsvårdad?<br />
Det här är en fråga som liberala teoretiker brukar tvista om. Har man rätt att tvinga en vuxen människa att<br />
ta emot vård – kränker det inte hans rättigheter? Jag svarar att tvångsvård kan vara legitimt, och att det inte<br />
alls behöver kränka den vårdades rättigheter. Vad man måste göra är att ta hänsyn till sammanhanget.<br />
Rättigheter ankommer inte på människor först och främst för att de är vuxna, utan för att de är autonoma.<br />
Det vill säga: de är begåvade med ett förnuft, och med förmåga att följa sitt eget omdöme. Skulle de bli tillfälligt<br />
oförmögna att följa sitt eget omdöme är de inte längre autonoma, och tillämpningen av deras rättigheter<br />
måste anpassas efter situationen.<br />
Kravet för tvångsvård bör vara att personen ifråga inte längre kan bedömas som autonom. Rättssäkerheten<br />
behöver naturligtvis vara hög, och hur den tryggas på bästa sätt är en praktisk fråga där medicinskt utbildade<br />
kan ge bättre råd än jag själv. Huvudsaken är att processen är transparent, och att ingen skall kunna<br />
tvångsvårdas godtyckligt, på grund av någon oseriös eller labil läkares bristande omdöme.<br />
Så här har jag skrivit på min blogg förut: "Den sjuke kanske frestas av rakbladet under en panikattack, men<br />
är glad åt att leva bara en kort stund senare. Att hindra en psyksjuk människa från suicid är inte att kränka<br />
hennes rättigheter utan att hejda inflytandet av hennes sjukdom. Det är vad varje ansvarsfull läkare bör göra." 1<br />
Den läkare som bara står och ser på medan en psykotisk eller deprimerad patient försöker ta livet av sig är<br />
inte bara olämplig för sitt jobb. Han bör kunna anmälas och göras medskyldig till patientens skador/död.<br />
Detta summerar vad jag har att säga om tvångsvård. Jag tror att många liberaler som motsätter sig tvångsvård<br />
saknar kunskap om de psykiska sjukdomar som kan göra vård under tvång nödvändigt. Åter andra<br />
sätter i system att låta principer hänga fritt i luften, skilda från verklighet och sammanhang. Jag försöker att<br />
inte begå samma misstag själv.<br />
Blir de rika rikare och de fattiga fattigare?<br />
Den här tankegången förutsätter en felaktig premiss: att mängden välstånd är fixerad; att ekonomin är en<br />
kaka av begränsad storlek snarare än en bakugn där nya kakor hela tiden kan bakas. I verkligheten är inte<br />
ekonomin ett nollsummespel. För att bekräfta detta behöver vi inte mer än se oss omkring. Hade mängden<br />
välstånd varit fixerad skulle vi fortfarande ha samma levnadsstandard som man hade på stenåldern. Istället<br />
har vi ett större välstånd nu än då. Och vi kan ha ett ännu större välstånd imorgon än idag.<br />
Hade ekonomin varit en kaka skulle det innebära att vissa blir utan därför att andra tar för sig. De rika<br />
skulle ha mycket på grund av att andra har lite. Nu förhåller det sig emellertid annorlunda. I verkligheten<br />
kan alla ha mycket – och de allra flesta har faktiskt mycket också. Idag handlar fattigdom sällan om att leva<br />
eller dö. Den handlar snarare om huruvida man har råd att köpa en ny iPod eller ej. De rika blir rikare och<br />
de fattiga blir rikare. Alla tjänar på en ökad allmän levnadsstandard – i synnerhet de som har minst.<br />
Det är ganska sällan man hör detta, trots att det är uppenbart för alla som har ögon att se med. Än mer sällan<br />
hör man att de fattiga tjänar på att de rika är rika. Hur kommer det sig? De rika är rika för att de är bra<br />
på att förvalta sin rikedom. De gör goda investeringar vilket leder till kapitaltillväxt, vilket i sin tur leder till<br />
ökad levnadsstandard för alla. Dåliga investerare förlorar snart sina rikedomar; välstånd tenderar att fördelas<br />
efter produktivitet (och investering är en form av produktivitet).<br />
Gårdagens lyx är dagens standard, och dagens lyx blir förhoppningsvis morgondagens standard. Tillväxt<br />
gör alla rikare – vilket främst gagnar de som har minst.<br />
1 http://www.equil.net/?p=875<br />
108
Blir inte karteller ett stort problem i en ren kapitalism?<br />
Karteller är sällsynta på en fri marknad, och när de uppstår blir deras existens rimligtvis kortvarig. Detta<br />
beror på att alla har incitament för att motarbeta kartellen – även och i synnerhet de som gått med i den.<br />
Vad man gör är ju att man går samman för att höja sina priser över det marknadsmässiga. Vad som uppstår<br />
är ett gyllene tillfälle att slå sig in på marknaden. Allt man behöver göra för att gå med vinst är, allt<br />
annat lika, att sätta marknadsanpassade priser. Med andra ord gäller det inte bara för nya aktörer, utan<br />
som sagt i synnerhet för de aktörer som gått med i kartellen. Varför i synnerhet dem? Därför att de redan<br />
sitter på de nödvändiga resurserna (kapital, kompetens, etc.), och redan producerar aktivt.<br />
Som en sidopoäng vill jag också fråga vad problemet skulle vara? Människor har rätt att organisera sig, och<br />
ingå ekonomiska avtal med andra. Karteller är ingen brottsverksamhet, ehuru väldigt opraktiska och sannolikt<br />
olönsamma i långa loppet.<br />
Tycker du att valutor skall kunna privatiseras?<br />
Absolut. Faktum är att jag ser avskaffandet av valutamonopolet som en av de allra största frågorna. Statliga<br />
tryckpressar skapar inte bara bolånekriser av den typ vi ser idag, även om detta vore skäl nog för att se<br />
frågan som ytterst viktig. Det är också genom dem staten får råd att växa vida utöver sina legitima befogenheter<br />
(polis, domstolar, försvarsmakt). Med andra ord: avskaffar man valutamonopolet får man samtidigt<br />
bukt med många andra samhälleliga problem.<br />
Mycket mer finns förstås att säga här, men detta är min ståndpunkt i breda ordalag. Jag inser förstås att<br />
valutamonopolet inte kommer ges upp inom kort. De flesta (även många liberaler) har inte ens insett vilket<br />
problem och vilken inskränkning detta monopol faktiskt utgör. Protesterna är alltså få, och många kan inte<br />
ens tänka sig hur ekonomin skulle fungera om betalningsmedel skulle bli en vara att konkurrera om på<br />
marknaden. Men som med allt annat måste man ju börja i någon ände, och man kan bara hoppas att frågan<br />
diskuteras oftare i framtiden.<br />
Bör Sverige gå med i EMU?<br />
Absolut inte. Många mer eller mindre liberalt sinnade anser att vi borde göra det för att euron står högre i<br />
kurs än den svenska kronan (antas vara ”mer stabil”), och för att det finns vissa fördelar med en internationellt<br />
gemensam valuta. Det stämmer i och för sig. Å andra sidan är ECB en gigantisk centralbank som<br />
spänner över en hel världsdel. Statliga centralbanker är alltid av ondo – men en riksbank riskerar inte att<br />
orsaka lika stor skada som en europeisk centralbank. Jag skulle alltså påstå att den svenska riksbanken är<br />
det säkrare (eller snarare det mindre riskabla) alternativet. Som jag nyligen sagt apropå ämnet: En riksbank<br />
är illa nog, men en centralbank som kontrollerar en hel kontinents valutor – det är mardrömsmaterial.<br />
Är ekonomisk frihet viktigare än personlig frihet?<br />
Det finns ingen klyfta mellan ekonomisk frihet och personlig frihet. Tvärtom är ekonomisk frihet en form av<br />
personlig frihet.<br />
Vi måste komma ihåg att ekonomisk frihet inte handlar om ”pengarnas frihet” eller ”prisernas frihet” (eller<br />
”girighetens frihet”), även om folk ofta antyder att det är så. En ekonomi byggs upp av individers val och<br />
handlingar i förhållande till varor och tjänster – inte tvärtom. Ytterst handlar ekonomisk frihet om friheten<br />
att träffa egna val och att utföra egna handlingar. Att själv få avgöra sina val och handlingar är i högsta<br />
grad en personlig frihet.<br />
Med andra ord ser jag ekonomisk frihet och personlig frihet som likvärdigt viktiga. Det tidigare är bara en<br />
form av (eller underkategori till) det senare. Man kan inte ha det ena utan att också ha det andra.<br />
För övrigt är det onödigt att tala om ”personlig” frihet. All frihet är personlig; all frihet är frihet för någon.<br />
109
Bör man inte få lika lön för lika arbete?<br />
När folk talar om ”lika lön för lika arbete” har de oftast inte en aning om vilka faktorer som påverkar priser.<br />
Vid närmare granskning märker man att de arbeten man jämför inte är fullständigt lika trots allt. Det<br />
ena företaget kanske är etablerat, det andra en uppstickare. Det ena må ha ett stort kapital, det andra ett<br />
litet. Den ene har kanhända erfarenhet och särskilda kunskaper som den andre saknar. Och så vidare i figurativ<br />
oändlighet. Det finns så många tänkbara skillnader mellan "lika arbeten" att det ter sig löjligt att ens<br />
rada upp exempel.<br />
Vi kan i och för sig leka med tanken att två arbeten är precis likadana, även om det nästan aldrig är fallet i<br />
praktiken. Då lär bägge personer, om vi förutsätter marknadens frihet, få en likadan lön. Marknadspriset<br />
för två exakt likadana arbeten kan ju bara bli ett och samma. De som talar om ”lika lön för lika arbete” bör<br />
alltså inte vända sig till staten, utan till marknaden, om det är vad de vill ha.<br />
Jag vill understryka att ”lika lön för lika arbete” är en naturlig följd av fri konkurrens, även om arbeten<br />
sällan är så lika som man kan tror att de är. Statliga ingrepp i syfte att främja denna lönlikhet kan ironiskt<br />
nog bara åstadkomma motsatsen: gynnandet av somliga intressegrupper på bekostnad av andra. Om vårt<br />
slagord skall bära mening, och förespråkas mot bakgrund av verklig ekonomisk kunskap, är det inte socialistiskt<br />
utan liberalt.<br />
Vad anser du om sex timmars arbetsdag?<br />
Det bör inte vara statens uppgift att avgöra hur långa arbetsdagar människor skall ha. I och för sig kan jag<br />
sympatisera med visionen att behöva arbeta mindre för samma reala inkomst. Trots allt är det en del av<br />
vad ökad levnadsstandard ger oss. Förr fick man arbeta hela dagarna för att slippa svälta – numera tjänar<br />
man ihop till sin diné under de första femton minuterna av arbetsdagen. Ganska bra, inte sant?<br />
Möjligheten att arbeta mindre för samma reallön måste emellertid uppstå som en följd av ökat välstånd. Om<br />
man tror att en lag som påtvingar sex timmars arbetsdag med bibehållen lön ger samma resultat är man<br />
ekonomiskt illitterat. En sådan lag skulle fördyra all produktion. Välståndet skulle minska och massarbetslöshet<br />
utbryta.<br />
Förslaget om sex timmars arbetsdag innebär att folk måste arbeta mindre till ett högre arbetspris – med<br />
andra ord ett arbetsförbud och en minimilön. Redan minimilönen (som här består i att få lön för åtta timmars<br />
arbete när man uträttat sex) i sig leder till minskad produktion och arbetslöshet. Arbetsförbudet utöver<br />
dessa sex timmar bidrar endast till att skynda på och förvärra processen.<br />
Somliga hävdar förstås att produktionen inte alls kommer hämmas, eftersom man arbetar så mycket mer<br />
effektivt när man får gå hem tidigare. Men om det fanns en sådan allmän tendens skulle sex timmars arbetsdag<br />
uppstå utan statliga ingrepp. Både arbetsgivare och arbetstagare tjänar ju faktiskt på effektivitet.<br />
Vill man arbeta mindre får man ta ett deltidsjobb – med tillhörande deltidslön.<br />
Kan man inte stoppa inflation med pristak?<br />
Inflation innebär ökad penningmängd. Uppenbarligen är det inte så att mängden pengar minskar, bara för<br />
att man inför en priskontroll på en produkt eller flera produkter.<br />
När penningmängden ökar höjs den generella prisnivån. Folk kommer ofrånkomligen att klaga över att<br />
saker och ting blivit dyrare, ja, att de kanske inte längre har råd att köpa produkt x (som kan stå för alltifrån<br />
mjölk och bröd till gymkort och biobesök). Då tänker den klyftiga staten att ifall man inför ett maximipris<br />
på sagda produkt så måste den säljas till ett pris som folket har råd med, och harmoni skall åter<br />
110
åda. Men vad som sker i praktiken är något helt annat. Den produkt som tidigare var dyr blir nu svår att<br />
få tag på, ens om man har råd med det gamla priset.<br />
Vad beror det på? Priskontrollen har orsakat ett problem. Dels leder det lägre priset till en ökad efterfrågan.<br />
Fler vill köpa produkten eftersom fler har råd att göra det. Och dels har inte företaget råd att möta denna<br />
efterfrågan, eftersom det tvingas sälja under marknadspris och lider därmed underskott. Det är inte svårt<br />
att räkna ut vad som händer med ett företag när produktionskostnaden överstiger konsumentintäkterna.<br />
Det gör bankrutt, och varan eller tjänsten försvinner från marknaden.<br />
Det enda priskontroller skapar är brist och köer. (Se t.ex. Sovjetunionens brödköer, eller varför inte Sveriges<br />
vårdköer.) Tyvärr är det här en "slippery slope"; det är ju frestande för den som är ekonomiskt illiterat<br />
att försöka lösa de problem som priskontrollen orsakat mer fler priskontroller. Företaget ovan gör bankrutt<br />
därför att kostnaderna överstiger intäkterna. Kan man då inte belägga företagets leverantörer med en priskontroll,<br />
så att det kan producera billigare och fortsätta existera? Det är uppenbart att man bara skapar<br />
samma problem en gång till, och därmed ännu mer brist och ännu fler köer. Det vill säga: det är uppenbart<br />
för alla utom stadsplanerarna.<br />
Att försöka rädda en produkt på det här sättet är som att försöka rädda en drunknande genom att trycka<br />
ner hans huvud under ytan, och samtidigt hälla på mer vatten. Istället kommer personen att dö. På samma<br />
sätt dör en produkt när man trycker ner priserna under marknadsnivån, samtidigt som man ökar penningmängden.<br />
Varför anser du att löneslaveri är en självmotsägelse?<br />
Vad är en lön? Det är beloppet en arbetsgivare är villig att betala ut till en viss anställd för att utföra en viss<br />
arbetsinsats. Med andra ord: lön är priset på arbete. Hur sätts ett sådant pris? Som alltid annars tenderar<br />
människor att vilja köpa billigt och sälja dyrt. Arbetsgivaren vill helst betala ut låga löner, medan den anställde<br />
helst vill ha en hög lön. Lönen måste alltså vara tillräckligt hög för att den anställde inte skall säga<br />
upp sig och gå över till en konkurrent med förmånligare arbetspriser. Samtidigt får den inte bli så hög att<br />
anställningen skapar underskott, d.v.s. att den anställde får mer i lön än hans arbete genererar vinst.<br />
När vi talar om slaveri menar vi att en person i allt väsentligt äger en annan. Man behöver inte förhandla<br />
med en slav, eller ta hänsyn till hans intressen. En slav har endast att lyda eller bli bestraffad (till döden om<br />
herren så önskar det). Om en herre ger en slant till sin slav är den ingen lön för uträttat arbete. Det är en<br />
nådegåva som lika gärna kunnat nekas slaven. Herren behöver inte erbjuda konkurrenskraftiga löner eftersom<br />
slaven är förbjuden att erbjuda någon annan sina tjänster. Faktum är att han över huvud taget inte erbjuder<br />
några löner. Hans nådegåva, ifall han alls skänker den, är inte ett pris. Priser kan bara existera mellan<br />
autonoma människor som konkurrerar med sina intressen, kunskaper och förmågor.<br />
Nu tänker säkert minst ett dussin liberala läsare att man visst kan tala om löneslaveri. Det finns ju faktiskt<br />
en allmän och hög skatt på arbete, nämligen inkomstskatten. Runt en tredjedel av ens arbetsinsats går rakt<br />
ner i statens djupa fickor. Är inte detta en form av löneslaveri? Nej. Problemet här är inte lönen utan skatten.<br />
Vad man försöker namnge kallas mer lämpligt för skatteslaveri. Men ej heller den termen skulle jag anse<br />
korrekt, för det handlar inte om slaveri utan om stöld. Att staten konfiskerar en viss procentsats av lönen<br />
gör en inte till slav, ehuru det finns grundläggande filosofiska samband mellan stöld och slaveri. (Mer om<br />
dem någon annan gång.)<br />
Finns det inte en risk för prisdumpning på en fri marknad?<br />
En sådan risk kan förstås verka rimlig vid första ögonkastet. Men såvitt jag känner till finns inte ett enda<br />
praktiskt exempel på prisdumpning (eller "predatory pricing"). Med andra ord är det här ett rent skrivbordsscenario.<br />
Frågan är inte om det kan hända, så mycket som varför det inte händer.<br />
111
Några egna tankar:<br />
Att dumpa sina priser betyder att man drar på sig förluster. Ifall man har ett enormt kapital kan man förstås<br />
hantera en tids underskott. Men hur länge? Det större företaget kan inte veta hur lång tid det kommer<br />
ta innan det mindre företaget gör bankrutt. Kanske försöker konkurrenten härda ut, precis som man själv<br />
försöker härda ut. Nya lån kan tas, onödiga utgifter slopas, och så vidare.<br />
Men för all del. Naturligtvis kan företaget med ett större kapital (ceteris paribus) överleva förluster under<br />
längre tid. Som vanligt när det gäller ekonomi finns dock många faktorer att ta hänsyn till. Är det andra<br />
företaget så konkurrenskraftigt att man verkligen gör nämnvärda vinster ifall det går omkull? Väger dessa<br />
vinster i så fall upp andra möjliga investeringar, och den risk man måste ta?<br />
Det avgörande skälet till att prisdumpning aldrig sker tror jag emellertid är mycket enkelt. För vad händer<br />
när konkurrensen eliminerats? Man blir tvungen att höja priserna för att ta igen sina förluster. Och hur<br />
länge kommer det i så fall dröja tills någon ny konkurrent slår upp portarna? Det lufthål man försöker skapa<br />
genom prisdumpning blir helt enkelt mycket kortvarigt, om det över huvud taget uppstår.<br />
Vid första anblick kan risken för prisdumpning verka rimlig; vid närmare analys märker vi att prisdumpning<br />
lär ge enorma förluster. Även om det varit annorlunda kan jag inte riktigt se problemet. Ett företag<br />
har rätt att bestämma sina egna priser, och kan man erbjuda en produkt till ett billigare pris är det ofrånkomligt<br />
att dyrare konkurrenter förlorar kunder. På intet sätt kränks några rättigheter här.<br />
Varför är minimilöner fel – är det inte bra att arbetarna får löner de kan leva på?<br />
En lön är ett pris på arbete. Om lönen tvingas upp över marknadsnivån betyder det att arbetsgivaren drar<br />
på sig förluster. Det blir helt enkelt olönsamt att anställa ny arbetskraft, eller låta de redan anställda vara<br />
kvar. Arbetslöshet uppstår, både för att företag tvingas dumpa låginkomstanställningar, och för att de löper<br />
ökad risk för konkurs. De arbetare som klagat över för låga löner riskerar att bli av med lönen helt och<br />
hållet. Priskontroller skapar brist.<br />
Att ha en lön man kan leva på är naturligtvis önskvärt. Men vad för slags lön är det? I allmänhet menar<br />
man väl: en godtycklig lönenivå bestämd av någon byråkrat. Har man inte råd att leva på sin lön bör man<br />
söka ett annat arbete, eller fler arbeten. Jag tror dock inte att det kommer an på det, så mycket som på att<br />
sänka sin konsumtion. Man måste anpassa sina utgifter efter sina inkomster. När man talar om en ”lön<br />
man kan leva på” antyder man ofta att folk har rätt till en viss konsumtionsnivå. Men det är naturligtvis<br />
nonsens.<br />
Vad man däremot har rätt till är frukten av sitt eget arbete – en rätt som minimilöner och alla andra priskontroller<br />
kränker.<br />
Leder automatisering till arbetslöshet?<br />
Nej, det är förstås en populär myt att automatisering leder till arbetslöshet. I själva verket leder det bara till<br />
ökad specialisering, något som naturligtvis är positivt. Det betyder ju att fler saker produceras snabbare<br />
och billigare, vilket ger oss en högre levnadsstandard. Det betyder också att fler och fler slipper arbeta med<br />
mekaniska uppgifter, sådana som vanligen uppfattas som tråkiga. Vi blir rikare, och våra arbetsliv mer<br />
intressanta och flexibla.<br />
Vore det annorlunda skulle varje effektivisering leda till allt större arbetslöshet. Varför gräva med spade<br />
när man kan gräva för hand? Varför gräva med grävskopa när man kan gräva med spade? Varför åka bil<br />
när man kan cykla, och varför cykla när man kan gå? Ifall effektivisering ledde till ökad arbetslöshet borde<br />
vi fördöma spadar och bilar och cyklar – dessa uppfinningar som orsakar sådan arbetslöshet! Men så är det<br />
förstås inte. Och på samma sätt är det inte så med robotar och andra maskiner på fabriker och olika arbets-<br />
112
platser. Det betyder bara att möjligheter frias upp för att utnyttjas till andra och mer specialiserade uppgifter.<br />
Det finns förstås människor som avskyr teknik och det industriella samhället. De hävdar att vi levde bättre<br />
förr i tiden, när vi ”kände större samvaro” och ”stod närmare naturen” etc. etc. Det vill säga: när vi arbetade<br />
tolv timmar om dagen på åkrarna, och när medellivslängden var det som vi idag kallar för medelåldern.<br />
Det är främst dessa människor som sprider myten att automatisering leder till arbetslöshet, och vi andra<br />
går på den, närmast tanklöst, i brist på bättre vetande. Om det är något vi bör passa oss för, är det dylik<br />
teknikfientlighet!<br />
Hur fri är egentligen en individ som fötts in i fattigdom och som inte haft tillgång<br />
till en bra utbildning?<br />
Hur stor frihet har jag själv om jag inte äger en splitterny Porsche? Lösningen kan bara vara: att tvinga folk<br />
att utan betalning tillverka en Porsche åt mig.<br />
På samma sätt är jag förslavad av alla kvinnor som inte vill ha sex med mig. De inskränker min frihet att ha<br />
sex som jag vill, och slaveri är ju dåligt. Det enda frihetliga är alltså att se till så att kvinnor jag vill ha sex<br />
med ställer upp på detta, om nödvändigt under hot om fängelsestraff m.m.<br />
Som synes vänder vi totalt upp och ned på frihetsbegreppet här. Hur tjock ens plånbok är, eller hur kunnig<br />
man är, avgör inte ens grad av frihet i samhället. Många som resonerar på det här sättet menar att vissa har<br />
mindre för att andra har mer. Det stämmer inte. Ekonomin är inte en fixerad mängd kaka som alla skall ha<br />
en del utav; snarare är den en bakugn där nya kakor ständigt kan bakas.<br />
Det är sant att ekonomisk frihet inte leder till en situation där alla har nästan lika mycket. Klyftor kommer<br />
att existera därför att människor är heterogena. De är olikt kapabla, olika mycket drivna, har olika prioriteringar<br />
och värderingar etc. etc. Klyftor är emellertid inget problem. Det är en naturlig aspekt av ekonomisk<br />
frihet. Och det enda möjliga alternativet är att, genom kränkande regleringar, göra så att alla blir fattigare<br />
(men kanske mer jämlikt fattiga).<br />
Är det inte okänsligt att kalla bidragstagare för lata parasiter?<br />
Jo, det kan det mycket väl vara. En bidragstagare behöver inte alls vara lat. I och för sig är han en parasit i<br />
den bemärkelse att han lever på medel som producerats av andra än han själv. Däremot tycker jag inte det<br />
är nödvändigt att använda ordet på grund av dess pejorativa konnotationer. Det finns ju faktiskt fullt begripliga<br />
och sympatiska skäl till att söka bidrag, och jag tror inte att de flesta som gör det är arbetsskygga<br />
latmaskar som vägrar lyfta ett eget finger. Mina erfarenheter säger snarare att mycket få människor låter<br />
sig beskrivas på det sättet.<br />
Tyvärr har många liberaler anammat en retorik som kan uppfattas som både elak och förnedrande. Min<br />
ringa åsikt är att varje individ har ett egenintresse att måna om. Blir man nödsakad att ta emot bidrag bör<br />
man göra det, och så länge man strävar efter att kunna stå på egna ben går det utmärkt att se bidraget som<br />
ett slags skatteåterbäring.<br />
Även det mest liberala land behöver ett socialt skyddsnät. Det jag vill kritisera är hur skyddsnätet bekostas<br />
genom beskattning.<br />
Bör man skicka pengar till fattiga länder?<br />
Ja, om man vill och har råd. För de som svälter kan minsta krona komma till användning. Se bara till att<br />
skänka pengarna till organisationer som når fram till dessa utsatta människor; hamnar de i klorna på en<br />
terrorregim (vilket det ju inte sällan handlar om) gör gåvan mer skada än nytta. Och man bör naturligtvis<br />
113
inte hysa några illusioner om att välgörenhet kan leda till en långvarig förbättring av det allmänna tillståndet<br />
i ett fattigt land. Den allmänna levnadsstandarden kan bara öka som följd av kapitalackumulation; så<br />
länge ett lands politik kväver möjligheten att ackumulera kapital kan det inte resa sig ur fattigdomen.<br />
Ett relaterat faktum man bör känna till är att omvärldens biståndspolitik kramar livet ur de fattiga ländernas<br />
ekonomier. Att rikare länder skickar varor till fattiga kan ju tyckas leda till bra saker, vilket det väl också<br />
gör på kort sikt. På lång sikt gör det bara de fattiga länderna beroende av dessa allmosor. Vad händer<br />
t.ex. med inhemska jordbruk när spannmål m.m. anländer i form av bistånd? De gör förluster, kan tvingas<br />
bränna sina skördar, och går i värsta fall i konkurs. Inget jordbruk kan konkurrera med gratis – allra minst<br />
ett som i princip saknar kapital.<br />
Välvilja är berömvärt, men det brukar också sägas att vägen till helvetet är cementerad med goda avsikter.<br />
Det är viktigt att grunda sin välvilja i kunskap snarare än i önsketänkande; i annat fall riskerar man att<br />
uppnå, inte vad man haft för avsikt att uppnå, utan det rakt motsatta. Om ett fattigt land skall kunna förbättra<br />
dess levnadsstandard måste det lämnas fritt att ackumulera kapital och att utnyttja dess komparativa<br />
fördelar på en global marknad.<br />
Med det vill jag ha sagt att gåvor till utsatta individer absolut kan vara dem till omedelbar hjälp, men att<br />
man inte skall tro att enskilda gåvor kan bringa en bestående förbättring på sikt. Snarare kan det få oönskade<br />
konsekvenser om man ger alltför mycket, alltför ofta.<br />
Är fotbollsspelare värda sina höga löner?<br />
Jag är själv ytterligt ointresserad av fotboll, men det hindrar mig inte från att svara jakande. Professionella<br />
spelare tjänar mycket därför att de är skickliga, passar väl ihop med sina lag, gillas av åskådarna, med<br />
mera. Det är naturligtvis lätt att komma med cynismer av typen ”allt de gör är ju att springa fram och tillbaka<br />
efter en boll”. Men faktum är att många tycker om fotboll, och spelarnas löner blir därefter.<br />
Vi står inför två grundläggande alternativ. Antingen medger vi att folk har rätt att sluta ömsesidiga avtal<br />
till ömsesidig förtjänst. Eller också menar vi att de inte har någon sådan rätt. Antingen medger vi att folk<br />
har rätt att leva sina liv efter eget huvud, eller också menar vi att deras liv skall offras för något ”högre syfte”<br />
(t.ex. ”de fattiga” eller ”de svaga”). Ytterst handlar frågan om huruvida livet är till för att levas eller till<br />
för att offras. Om livet är till för att levas – låt då bli att diktera för spelare vilka avtal de får och inte får<br />
acceptera (eller vilka avtal lagens ägare får och inte får erbjuda). Om livet är till för att offras… tja, då behöver<br />
jag större utrymme för att ta läsaren ur den villfarelsen.<br />
Som jag fått anledning att säga många gånger förut är inte ekonomin en kaka där den ene får mindre därför<br />
att den andre får mer. De fattiga är inte fattiga därför att de rika är rika. Snarare är ekonomin en bakugn<br />
där nya kakor ständigt kan bakas. Vill man värna om ”de fattiga” eller ”de svaga” bör man verka för deras<br />
frihet, snarare än för de rikas förtryck. Att förtrycka de bättre bemedlade gagnar ingen. Det gör inte de fattiga<br />
mindre fattiga. Vad som skulle göra de fattiga mindre fattiga är friheten att ”baka kakor”, d.v.s. friheten<br />
att utnyttja sina komparativa fördelar på en global marknad. De behöver ackumulera kapital – och det är<br />
precis det som blir svårt när de rika inte tillåts vara rika. Sådant gör alla fattigare.<br />
Bör prostitution legaliseras?<br />
<strong>Här</strong> är min ståndpunkt lika enkel som kontroversiell. Jag anser att det sexuella samlivet mellan samtyckande<br />
vuxna är något som enbart angår de inblandade parterna.<br />
114
Menar du verkligen att alla droger bör legaliseras? Har du tänkt på de liv det förstör<br />
och på vad det kostar samhället?<br />
Det menar jag. Har du själv tänkt på de liv som ”kriget mot drogerna” förstör? Som narkoman har man ett<br />
centralt problem i sitt liv som förmodligen överskuggar alla andra. Det hjälper inte narkomanen att hans<br />
problem dessutom är kriminellt. Till yttermera visso innebär förbud högre priser, och de högre priserna<br />
gör att narkomanen kan behöva råna/stjäla för att försörja sitt missbruk. <strong>Här</strong> blir alltså oskyldiga människor<br />
offer för hans destruktivitet, vilket mer sällan skulle vara fallet om drogerna var lagliga.<br />
I slutändan kommer det förstås an på något helt annat. Nämligen att vuxna människor har rätt att välja sin<br />
egen bana här i livet, utan inblandning av statligt förmynderi. Om de väljer att förstöra sina liv är det beklagligt,<br />
men inte desto mindre ett val de i så fall måste stå för, och möta konsekvenserna av. Staten har<br />
inte rätt att avgöra vad myndiga medborgare gör i sina egna privatliv, med sina egna kroppar.<br />
Angående kostnaden för samhället måste jag väl svara som ovan: har du tänkt på hur många hundratals<br />
miljoner kronor som årligen spenderas på att upprätthålla narkotikalagstiftning? Jag anser att skattebetalarna<br />
skall besparas den utgiften. Jag anser också att de inte skall belastas för några övriga brott som drogpåverkade<br />
eller andra begår. Det är brottslingarna som först och främst skall kompensera sina offer.<br />
Du anser att droger bara skadar en själv. Har du tänkt på hur det också skadar<br />
anhöriga?<br />
Jag har aldrig påstått att man bara skadar sig själv genom att hålla på med droger. Kanske använder man<br />
droger för att de förbättrar ens hälsa (även läkemedel man köper på apoteket är droger). Kanske använder<br />
man drogen på ett sätt som inte är destruktivt. Men om man använder drogen på ett destruktivt sätt, är det<br />
naturligtvis något som även drabbar anhöriga. Vad jag har sagt är att man bör få göra vad man vill med sig<br />
själv i sitt eget privatliv, utan statlig inblandning.<br />
Är det här med drabbade anhöriga ett bra argument för att kriminalisera vissa droger? Nej. Att vara fri<br />
innebär att få välja sitt levnadssätt även när det inte accepteras eller gillas av andra människor. Man är<br />
knappast fri om man inför varje val måste ta hänsyn till vad alla andra tycker. Detta vore istället kollektiv<br />
terror, draget till dess spets ett samhälle där polisen arresterar människor så fort de gjort något som en anhörig<br />
ogillar. Man kan inte gärna säga att resonemanget bara skall tillämpas på de droger som staten valt<br />
att kriminalisera. Det måste tillämpas universellt. Om farmor inte gillar dina nitar eller musiken i dina hörlurar<br />
bör du enligt lag tvingas att byta klädstil och musikval. Detta är ju vad argumentet säger om vi följer<br />
det hela vägen ut.<br />
Kanske tänker du att det trots allt är stor skillnad på den smärta man upplever när en närstående håller på<br />
att förstöra sitt liv, och på den smärta man upplever när samme person lyssnar på ”dålig” musik. För all<br />
del. Men hur avgör man i så fall när graden av smärta blir för hög? Man kan inte kvantifiera kvalia; det går<br />
inte att sätta siffror på en subjektiv upplevelse. Dessutom är människor olika och reagerar olika hårt på<br />
olika saker. Den inbitne homofoben kanske blir djupt skakad när sonen ”kommer ut ur garderoben” – betyder<br />
det att homosexualitet bör vara olagligt? Eller att det bör vara olagligt att berätta för sin far att man är<br />
homosexuell, ifall han råkar vara homofob?<br />
Det finns helt enkelt ingen substans här. Att man drabbar anhöriga ifall man missbrukar droger är ett rent<br />
ad hoc-argument, och kan inte stödjas av allmänna principer om mänskliga rättigheter.<br />
Vad anser du om obligatoriska drogtest i skolorna?<br />
Jag anser det vara småaktigt, löjligt, och djupt kränkande. Om vi nu menar att polisen rutinmässigt skall gå<br />
in i grundskolorna och tvinga eleverna att drogtesta sig. Den som inte misstänks för något brott skall ej<br />
tvingas bli drogtestad.<br />
115
I förlängningen anser jag förstås också att narkotikalagstiftning skall avskaffas. Men drogtester kunde fortfarande<br />
vara legitima i vissa avseenden, t.ex. inför en anställning, eller inför en idrottstävling. Statliga drogtester<br />
bör emellertid endast äga rum när en konkret brottsmisstanke föreligger. I annat fall bör inte staten<br />
ha någon behörighet alls att avgöra vad du stoppar i din egen kropp.<br />
För övrigt anser jag att stat och skola bör skiljas åt. Grundskolan är en inkörsport för statlig propaganda och<br />
kontroll över folket när det är som mest mottagligt och sårbart. För att inte tala om den bristfälliga kunskapstillägnelsen.<br />
Är det okej att köpa ut cigaretter eller alkohol till minderåriga?<br />
Jag skulle säga att det beror på sammanhanget. Skulle jag köpa en flaska vodka åt en 14-åring? Nej, rimligtvis<br />
inte. Åt en 19-åring som vill fira att han tagit studenten? För all del, varför inte.<br />
Den bakomliggande principen är att jag inte vill aktivt understödja ett beteende jag ser som, eller misstänker<br />
är, destruktivt. En vuxen människa är förstås fri att vara så konstruktiv eller destruktiv som denne själv<br />
behagar vara, men då är det inget jag behöver befatta mig med, än mindre möjliggöra.<br />
Någon särskild statlig åldersgräns för inköp av tobak och/eller alkohol förespråkar jag inte. Däremot har<br />
jag tidigare argumenterat för det legitima med en statligt utmätt allmän myndighetsålder. Före man uppnått<br />
denna ålder (exakt vilken kan inte avgöras utifrån liberala principer) hamnar saken på föräldrarnas<br />
ansvar. Och det vore naturligtvis fel av mig att gå emot föräldrarnas vilja genom att köpa ut tobak<br />
och/eller alkohol till någon som är minderårig.<br />
Jag har aldrig köpt ut till någon, men förmodligen skulle jag inte ha något emot att göra det, ifall personen<br />
nått myndig ålder. I alla fall så länge han/hon i mina ögon verkar mogen nog för att kunna hantera det.<br />
Varför är promiskuitet fel?<br />
En ordboksdefinition av "promiskuitet" kan lyda "sexualliv med fler än en partner". (Så lyder den i SAOL.)<br />
Jag kan inte påstå att det ligger något nödvändigt fel i att ha sex med fler än en partner. Det väsentliga är<br />
inte hur ofta man har sex med hur många, utan med vem man har det.<br />
Enligt ett mer vardagligt bruk av ordet promiskuitet betyder det lösaktighet, d.v.s. att gå i säng med praktiskt<br />
taget vem som helst. Man ställer inga särskilda krav på vad för person man väljer att ha sex med, annat<br />
än måhända ytliga krav (som stora bröst eller en stor plånbok). Detta ser jag däremot ett fel med.<br />
Jag är den siste att se sex som något syndigt och att vilja återuppväcka det oskarianska pryderiet, men man<br />
kommer inte ifrån att sex är en högst personligt intim aktivitet. Om man är mån om sin självkänsla och sitt<br />
långsiktiga egenintresse – det bör man vara – delar man inte intim samvaro med vem som helst. Detta gäller<br />
för övrigt inte bara sex, utan alla typer av personligt umgänge. Man bör exempelvis inte vara vän med<br />
någon som är elak. Man bör inte öda tid och personligt engagemang på lögnaktiga idioter; man bör inte<br />
visa upprepad frikostighet mot de upprepat otacksamma. Om man gör det erbjuder man värden som inte<br />
har förtjänats och som gång på gång visat sig oförtjänade. Sådant gör bara att man mår dåligt. Man får sin<br />
självkänsla kantstött.<br />
Precis på samma sätt är det med umgängen av sexuell karaktär. Vi bör ställa vissa krav på vad för slags<br />
människor vi går i säng med, såsom vi ställer vissa krav på vilka vi bjuder in i våra hem och visar vänskap<br />
mot. Kanske bör kraven till och med ställas högre, därför att sex är en särdeles intim aktivitet. Självklart har<br />
folk olika uppfattningar om hur speciellt sex är. Vissa vill endast ha sex med någon de befinner sig i en<br />
monogam relation med, andra har det gärna ändå om situationen "känns rätt", åter andra ser möjligheten<br />
att ligga med en främling som varje fredagskvälls höjdpunkt.<br />
116
I de första två fallen tänker jag inte uttala mig. Man får rannsaka sina känslor och sina värderingar, och<br />
sedan agera utifrån det. Det är endast den tredje attityden jag vill kritisera. Sex handlar ofrånkomligen om<br />
mer än bara fysisk njutning. Det är också – trots att det ofta betraktas som "gammaldags" att säga det – ett<br />
intimt umgänge med en annan människa.<br />
Vad söker du i en flickvän?<br />
Min flickvän är någon jag delar mitt liv med. Jag ser relationer som något seriöst, menat att hålla i långa<br />
loppet. Det är i alla fall visionen och utgångspunkten; sedan blir det inte alltid så i praktiken.<br />
Det är en hel del som måste stämma överens. Hon måste ha värderingar som ligger hyfsat nära mina egna.<br />
Hon måste vara hyfsat mogen när det kommer till självinsikt och relationsfrågor. Personkemin är naturligtvis<br />
viktig, liksom hyfsat attraktivt utseende. Ett fungerande sexliv, ej att förglömma. Och som jag kommit<br />
att inse är det också rätt viktigt att hon är hyfsat frisk i psyket.<br />
Det viktiga därutöver är att man befinner sig på samma blad, och har samma syn på relationen. Det är ju<br />
inte bra om den ene tänker sig ett långvarigt seriöst förhållande medan den andra bara söker tillfällig förströelse.<br />
Förhållanden är något som bägge parter aktivt måste arbeta på att hålla ihop. Jag tror alltför<br />
många tar dem ”för givna”, som om relationer automatiskt blev lyckliga. Men precis som man får jobba för<br />
att bli lycklig själv, måste man jobba gemensamt för att uppnå och/eller uppehålla en lycklig relation.<br />
Inte för att jag är någon expert på relationsfrågor förstås. Det är bara några spontana tankar kring det hela.<br />
Skulle du vilja ha en icke-liberal flickvän?<br />
Jag diskuterade faktiskt frågan för inte så länge sedan, och frapperades över hur skilda åsikter liberaler har.<br />
Någon sade att ”ideologi bestämmer inte vem man umgås med”. Någon annan hade ”inget problem med<br />
kommunister”. En tredje person kunde mycket väl tänka sig att vara ihop med en kommunist ”om hon såg<br />
bra ut”. En fjärde kom med en motfråga: ”Kärleken är blind, så blir man kär så vad fan gör man?”<br />
Själv skulle jag inte vilja vara ihop med en kommunist. Min flickvän är någon som, i alla fall väsentligen,<br />
delar mina grundläggande värderingar. Hon är någon jag kan älska – inte någon vars värden jag föraktar.<br />
Trots allt är min flickvän en person jag delar mitt liv med, och som jag investerar mig själv i. När man investerar<br />
sitt kapital på ett dåligt sätt förlorar man det. Att slarva bort ekonomiska tillgångar är illa nog – här<br />
slarvar man bort något ännu viktigare: sin självkänsla, sin integritet, sin lycka.<br />
Därmed inte sagt att min flickvän måste tycka precis som jag i alla frågor. Hon behöver naturligtvis inte<br />
ägna sin fritid åt att studera filosofi eller österrikisk ekonomi. Hon behöver inte vara politiskt intresserad.<br />
Jag talar om grundläggande värderingar, däribland idén att människor är sina egna och bör få leva sina liv<br />
efter eget huvud.<br />
Vad har du att säga om olycklig kärlek?<br />
Strikt talat anser jag att olycklig kärlek är en självmotsägelse. Kärlek är i sig något lyckligt; däremot kan<br />
olika omständigheter göra att situationen med den man älskar blir olycklig. Det här kan ju tyckas vara en<br />
praktiskt sett meningslös distinktion, för hur kan man skilja mellan sin kärlek för någon och den relation<br />
man har till denne? Svaret är att det inte bara går att göra det; det är rentav väldigt viktigt.<br />
Att man älskar någon betyder inte nödvändigtvis att man kan ha en välmående relation tillsammans. För<br />
att ta ett personligt exempel fungerar det inte om ens flickvän blir psykiskt sjuk på ett sätt som kommer<br />
vara över tid. Det spelade ingen roll att jag älskade henne och hon mig; på sikt kunde vi inte vara lyckliga<br />
ihop. Det är inte sant att ”kärleken övervinner allt”. Verklig kärlek är både stark och hållbar; men den är<br />
117
inte något löfte om en lång och lycklig framtid. För att man ska få en sådan krävs aktivt engagemang från<br />
bägge sidor, god kommunikation, och en del annat jag inte tänker breda ut mig över här.<br />
Det är förstås inte märkligt att kärlek förknippas med olycka. Relationer är allt annat än enkla och de kan<br />
gå i stöpet av så många olika anledningar. Jag påstår ändå att det här är mer än semantiskt hårklyveri; att<br />
det är meningsfullt att skilja på å ena sidan hur högt man värderar en annan, och å andra sidan hur ens<br />
faktiska relation till personen kan se ut.<br />
Hur stor roll bör utseende spela?<br />
Spela roll för vem och för vad? Det är en bred fråga och man tillmäter olika utseenden olika högt värde i<br />
olika sammanhang.<br />
I vissa fall bör utseende spela en relativt stor roll. Fysisk attraktion är en oundgänglig del av ett romantiskt<br />
förhållande (eller av sexuella relationer i största allmänhet). Det betyder inte att det bör vara den enda eller<br />
den främsta delen, men det är en nog så nödvändig komponent. Och vad som uppfattas som attraktivt är<br />
förstås individuellt.<br />
Det är också högst plausibelt att utseende spelar roll inom vissa yrken. Ligger det t.ex. i en hamburgerrestaurangs<br />
intresse att anställa personer med svår övervikt? Eftersom det inte krävs någon speciell kompetens<br />
för att vända burgare är svaret förmodligen nekande. De anställer (allt annat lika) hellre personer utan<br />
övervikt än med, eftersom de inte vill sända ut signalen att man blir fet av deras mat. Jag inser förstås att<br />
det finns regler mot diskriminering av den här typen, men det är min fasta övertygelse att företagen själva<br />
bör få avgöra vem som skall anställas och inte. Och det ligger ju inte i restaurangens intresse att anställa<br />
folk som riskerar att minska affärerna.<br />
Det finns naturligtvis mer självklara exempel. Inte varje kvinna kan pryda omslaget på ett nummer av<br />
Playboy Magazine, och inte varje man kan posera i underkläder för en Dressmann-reklam.<br />
Utseende spelar ofrånkomligen en stor roll i många olika sammanhang. Till skillnad från kanske de flesta<br />
anser jag inte att det finns någon avgrundsdjup klyfta mellan utseende och personlighet. Man är (eller har)<br />
inte nödvändigtvis det ena på bekostnad av det andra. Och bägge spelar roll på olika sätt.<br />
Är det medierna som formar vårt skönhetsideal?<br />
Jag skulle påstå att det förhåller sig omvänt: våra skönhetsideal formar medierna. Det är väl egentligen<br />
ganska självklart att en tidning inte kan få mig att tycka att något är snyggt eller sexigt, om jag faktiskt<br />
tycker att nämnda något är både fult och avtändande. Det är ju inte så att jag till en början äcklas av Slitzmodeller<br />
för att omsider upphöja dem till skönhetsideal. (Nota bene: Slitz är bara ett exempel i sammanhanget.)<br />
Den förhärskande synen är att människor faktiskt väljer vad de tycker är snyggt och inte, och att medierna<br />
manipulerar och pådyvlar dem ett ideal som accepteras i brist på (eller mot) bättre vetande. Själv ser jag<br />
inte riktigt vad som kan tala för en sådan förklaringsmodell. Jag själv kan inte välja vad jag tycker är<br />
snyggt, lika lite som jag kan välja att tända på män istället för kvinnor. Såvitt jag känner till är det också<br />
likadant för andra människor. Det kan bara betyda: att medierna matar oss med något vi redan tycker om<br />
och vill ha.<br />
Eftersom jag inte ser estetiska preferenser som något man väljer, ser jag heller inte varför frågan skulle vara<br />
särskilt intressant att diskutera. Naturligtvis är våra preferenser till somligas förfång, precis som de är<br />
andra till gagn. Men det gäller för många andra preferenser också – inte minst huruvida man tänder på<br />
män eller kvinnor (eller bägge). Att tycka att smala kvinnor är snyggare än tjocka, eller tjocka kvinnor<br />
118
snyggare än smala, är inte mer intressant än huruvida man tycker att män är sexigare än kvinnor, eller<br />
kvinnor sexigare än män. Chacun à son goût!<br />
Men det är förstås lätt att klaga över upplevda orättvisor här i världen. Och att hitta en syndabock att skylla<br />
dem på.<br />
Är du någonsin oenig med Ayn Rand?<br />
Javisst, men egentligen bara i konkreta detaljfrågor.<br />
Jag håller inte med Rand när hon säger att Immanuel Kant är den ondaste människan i världshistorien.<br />
Kant formulerade en i högsta grad livsfientlig filosofi – men det är väl inte ondare än att gå runt och misshandla,<br />
våldta eller mörda? Det är svårt att se hur Kant skulle vara ondare än Hitler eller Stalin eller Mao.<br />
Eller ens mer ond än varje annan hustrumisshandlare eller våldtäktsman.<br />
Jag håller inte med Rand om att homosexualitet skulle vara omoraliskt. Det är inte något man faktiskt väljer,<br />
och har man ingen valfrihet kan det inte bli föremål för moraliska omdömen. Ens om man kunde välja<br />
eller välja bort homosexualitet skulle jag inte se vari omoralen låg.<br />
Jag anser inte att offentlig nakenhet kränker någons rättigheter. Rand menar att man har rätt att slippa se<br />
offentlig nakenhet därför att den är anstötlig. Å andra sidan: skall vi förbjuda saker för att de kan väcka<br />
anstöt blev det inte många lagliga saker kvar. Jag anser alltså inte att man kan förbjuda saker genom att<br />
säga att man ”känner sig stött” av dem.<br />
För övrigt är jag inte heller övertygad om att pornografi skulle vara omoraliskt. Vi har olika värdehierarkier<br />
och ser sex på olika sätt. Om någon finner glädje i att visa upp sig sexuellt framför en kamera så förstår<br />
jag inte vad som skulle vara omoraliskt med det. Nota bene: Naturligtvis kan det vara omoraliskt, om man<br />
genom att medverka i porr offrar sina värden, motarbetar sin långsiktiga lycka, o.s.v. Jag ser dock inte varför<br />
det nödvändigtvis skulle vara omoraliskt.<br />
Tidigare har jag ifrågasatt Rands position att fotografering inte är en form av konst. Jag har inte kommit<br />
tillrätta med frågan helt och hållet än, men det lutar åt att jag måste ge Rand rätt.<br />
För övrigt gillar jag Beethoven och tycker att Hemingway är ganska bra (i alla fall Den gamle och havet, som<br />
är den enda av hans böcker jag läst).<br />
Vad tror du händer efter döden?<br />
Enligt konvention kan man inte veta vad som händer efter döden. Det är naturligtvis en kvarleva från<br />
gammal mysticism.<br />
Döden innebär att man förlorar medvetandet, och att kroppen inleder en irreversibel nedbrytningsprocess.<br />
Hjärtat slutar pumpa runt blod, lungorna slutar fyllas med syre. Man upphör helt enkelt att existera. Inget<br />
händer efter döden – inget, i dess allra mest bokstavliga betydelse. ”Döden” är begreppet icke-existens tilllämpat<br />
på organismer.<br />
Hur kan jag vara så säker på det då? Det finns inga fakta som tyder på något annat. Om man utgår från<br />
observerad verklighet är döden ekvivalent med en organism som upphör att existera. Idén att man skulle<br />
kunna uppleva något nytt när man dött är helt enkelt irrationell: i dödsögonblicket upphör alla sinnen att<br />
fungera, och man själv med dem.<br />
Är inte tanken på evig icke-existens ganska trist? Jo, kanske det. Desto större skäl att leva sitt liv ordentligt<br />
medan man har det!<br />
119
Varför bör man inte tro på Gud?<br />
Det finns många invändningar att resa mot gudstro. Ytterst är tron på övernaturliga väsen arbiträr, d.v.s.<br />
godtycklig och skild från fakta. Frågan ”men tänk om…?” bemöts ofta som om den angav en möjlighet<br />
eller sannolikhet värd att ta på allvar. Det gör den inte. Frågan saknar grund och kastas bara upp i luften<br />
där den blir hängandes. En fråga som saknar grund är inte en fråga om verkligheten; frågor skilda från<br />
verkligheten kan inte besvaras. De saknar kognitiv status och kan därför inte bemötas utan bara ignoreras<br />
som om inget sagts. Kognitivt har ju inget sagts.<br />
En annan invändning består i svårigheten att definiera Gud på ett sätt som gör att han blir både logiskt<br />
möjlig och relevant. Begrepp som ”allsmäktig” och ”allvetande” strider mot identitetslagen; att vara är att<br />
vara något specifikt – och att vara något specifikt är att ha en bestämd och därmed begränsad natur. Man<br />
kan tala om att det finns ett oändligt antal decimaler på pi, vilket är sant i teorin. Däremot kan man inte<br />
skriva ner det oändliga antalet. Skrivytan är begränsad, pennorna är begränsade, ens livslängd är begränsad<br />
etc. etc. Av samma skäl som man inte kan skriva ned ett oändligt antal decimaler på pi, är det omöjligt<br />
att vara allsmäktig, allvetande, eller dylikt. Oändlighet är inte ett mått utan avsaknad av mått. Det anger<br />
potential, aldrig faktisk realitet.<br />
Det finns olika försök att komma runt den här problematiken. Panteister tänker sig t.ex. att Gud är naturen.<br />
Därmed gör man begreppet trivialt; det blir med Dawkins ord ”ateism i kostym”. Ett annat försök gjorde<br />
teologen Rudolf Otto, som menade att Gud var das ganz andere, m.a.o. det helt och hållet annorlunda. Men<br />
vad är det som förenar allt som existerar, om inte det faktum att allt som existerar existerar. Det helt och<br />
hållet annorlunda kan bara vara det som ej finns till, och därmed har vi skjutit Ottos definition i sank. Det<br />
vanligaste är emellertid att man helt bortser från dilemmat, och menar att det helt enkelt är fråga om att ta<br />
ett trossprång (”a leap of faith”).<br />
Jag vill passa på att ta upp en värdeteoretisk invändning också. Ayn Rand menar att vi har värden därför<br />
att saker och ting står på spel för oss. Vi har saker att vinna, och vi har saker att förlora. Således definierar<br />
hon värden som ”det man strävar efter att vinna och/eller behålla”. Skulle Gud kunna ha några värden?<br />
Inget står på spel för den som är odödlig, immun mot sjukdomar och skador, som inte kan förstöras och är<br />
oberoende av allt och alla för sin fortsatta existens. (Rand illustrerar principen med en oförstörbar robot.)<br />
En sådan Gud kan inte ha några värden eller målsättningar. Hur skulle han då motiveras att över huvud<br />
taget agera? Den som inte agerar kan inte skapa någon värld, än mindre bry sig om hur människorna i<br />
världen lever sina liv (ned till minsta onanivana).<br />
Det här blev lite längre än jag hade tänkt mig. Den främsta invändningen är dock de metafysiska och kunskapsteoretiska;<br />
den värdeteoretiska nämner jag bara för att den så sällan blir hörd.<br />
Existerar arvssynd?<br />
Arvssynd (eller "ursprunglig synd") är ett kristet påfund. Man säger att alla människor är behäftade med<br />
en synd som går tillbaka till Adam och Eva i Lustgården. Närmare bestämt till det ögonblick då Adam och<br />
Eva åt från trädet som ger kunskap om gott och ont, vilket Gud som bekant förbjudit dem att göra. Bland<br />
de som förespråkat arvssynd finner vi Augustinus, Martin Luther, Jean Calvin, et al.<br />
Det finns en hel del man skulle kunna säga om detta. Men det mest väsentliga anser jag är vad det betyder<br />
för verkliga människor i deras verkliga liv. Arvssyndsläran förkunnar att människor är moraliskt befläckade,<br />
inte för vad de tänkt eller sagt eller gjort, utan helt enkelt för att de finns till. De föds in i en tillvaro av<br />
skuld, och endast gudstro och villig underkastelse inför Gud kan leda till rättfärdiggörelse.<br />
Vad innebär det, omsatt i reella termer? Människan är redan förlorad, inget hon säger eller gör kommer<br />
någonsin spela roll, det enda hon kan är att tro och lyda i hopp om räddning. Chansen att vara en god per-<br />
120
son är förverkad från födseln. Man är redan skuldsatt och skamfilad och ond. Det enda som återstår detta<br />
kräk är underkastelse. Hon förtjänar inte kärlek eller förlåtelse, men Gud kanske erbjuder henne det ändå.<br />
Ty endast ur det oförtjänta föds möjligheten att välja det goda (d.v.s. möjligheten att offra något).<br />
Jag behöver inte breda ut mig om hur det påverkar ens liv, ifall man är övertygad om det ovanstående.<br />
Man ser sig själv som en lort bland andra lortar. Underkastelse är livets hela, det oförtjänta livets enda förhoppning.<br />
Naturligtvis är jag en svuren fiende till detta livsfientliga påhitt.<br />
Har du några tankar kring Pascals vad?<br />
Jag ser Pascals vad som en styggelse. Pascal säger oss att man bör tro på Gud därför att om Gud existerar<br />
blir man belönad i efterlivet, och om Gud inte existerar har man inget förlorat. I bästa fall går man med<br />
vinst; i värsta fall är vadet ett nollsummespel. Och om man inte tror på Gud bör man ändå leva som om<br />
man gjorde det, för att till slut övertyga även sig själv om att Gud faktiskt existerar.<br />
Min ringa mening är att Pascals analytiska förmåga sviktar. För visst drar man på sig förluster genom att<br />
tro på Gud, eller leva som om man gjorde det! Man vänder sig från jordelivet, och mot ett icke-existerande<br />
paradis i efterlivet. Man tar avstånd från de värden och den lycka som är möjlig i verkligheten, för att bejaka<br />
en illusion om evig lycka bortom döden. Man offrar det verkligt viktiga för rena önskedrömmar. Man<br />
gör sig till slav under en allsmäktig despot, istället för att stå rakryggad som sin egen herre. Nå – man kan<br />
säga mycket om Pascals vad, men inte gärna att det i värsta fall är ett nollsummespel. Absolut inte. Det är<br />
en brakförlust.<br />
Sedan finns det förstås ”lärda” invändningar också, som att Gud, om han existerat, skulle känna till vadet<br />
och att ens tro var spelad. Dylik kritik ser jag inte som mer än skrivbordsfilosofi. Det väsentliga här är att<br />
man i det verkliga livet offrar sin enda chans till lycka och övriga värden, för en irrationell idé om ett elyseiskt<br />
Schlaraffenland bland molnen. Frågan handlar inte om att komma in eller inte komma in i himmelriket.<br />
Frågan handlar om huruvida livet är till för att levas eller till för att offras.<br />
Är inte en röst på Liberala partiet bortkastad?<br />
Först måste man naturligtvis avgöra om man sympatiserar med partiets idéer eller ej. Men låt oss utgå från<br />
att man gillar vad partiet har att säga. Är det i så fall onödigt att rösta på dem; är rösten ”bortkastad”?<br />
Man kan hävda att partiet är för litet, och att det inte kommer ta sig över 4%-spärren även om man röstar<br />
på det. Å andra sidan blir det tänkesättet en återvändsgränd – att partiet är litet beror ju på att det inte får<br />
så många röster. Vill man att ens parti skall nå över 4%-spärren kan det alltså vara en god idé att rösta på<br />
det.<br />
Man kan hävda att ens röst istället ”gör skillnad” om man röstar på ett större parti. Men vad är det för<br />
skillnad? Inget folkval har någonsin avgjorts av en enda röst. Din eller min röst är praktiskt taget försumbar,<br />
och blir mer och mer försumbar, ju större partiet är som man röstar på. Ifall man har för avsikt att påverka<br />
valets utgång lär man märka att ens röst är ”bortkastad” hur man än använder den.<br />
Min slutsats är att om du gillar Liberala partiets idéer och vill se det växa, visa då ditt stöd genom att lägga<br />
din röst där. Men förvänta dig inte att din enstaka röst skall göra någon skillnad i praktiken.<br />
Vad anser du om bordningen av Gazakonvojen?<br />
Den 31:a maj 2010 bordar den israeliska flottan sex fartyg som är på väg till Gaza. På Mavi Marmara utbryter<br />
skottlossning; minst nio personer dör och flera skadas. Det här blir sedan ett aktuellt medieämne världen<br />
över – men läser man frågan om några år kanske man inte minns vad den handlade om. Alltså en kort<br />
förklaring.<br />
121
Enligt den allmänna opinionen har Israel agerat fel. Man påpekar att fartygen bordades på internationellt<br />
vatten, och att de bara fraktade kläder och mat till nödställda. Min egen åsikt är emellertid att Israel, utifrån<br />
vad jag fått veta om situationen, agerade helt korrekt.<br />
Israel upprätthåller en blockad mot Gazaremsan. Det har de all rätt i världen att göra, med tanke på att<br />
Hamas har den israeliska statens förintelse som mål. Med andra ord handlar det om en krigssituation där<br />
Israel måste försvara sig, och hur skall egentligen den israeliska flottan veta vad som finns på fartygen, om<br />
de inte får bordas och inspekteras? Lika gärna som mat och kläder kan de ju frakta vapen till fienden. Man<br />
bör också komma ihåg att Israel inte attackerade konvojen. Skottlossning uppstod efter att aktivisterna på<br />
Mavi Marmara angrep de israeliska männen och stal ett av deras automatvapen.<br />
Diskussionen om folkrätt lämnar jag därhän. Det väsentliga är inte om Israel brutit mot någon juridisk disciplin<br />
eller ej, utan om de agerat moraliskt riktigt. Svaret är jakande – den israeliska flottan agerade i självförsvar<br />
och hade all rätt att borda konvojen som var på väg till Gaza. För skottlossningen är det aktivisterna<br />
ombord som bär ansvaret.<br />
Vad har du att säga om BP och oljekatastrofen?<br />
Jag har inte följt situationen under lupp, men vad jag kommit fram till är följande.<br />
Oljeplattformen Deepwater Horizon exploderade mot slutet av april 2010. För att spetsa till det kan man<br />
säga att världens största oljeborrningsföretag (Transocean) skapade världens djupaste borrhål, som i sin tur<br />
blev föremål för den största läckan i USA:s historia. Frågan är nu: vem bär ansvaret för det här, och vad<br />
skall man göra åt saken.<br />
Läckan tycks inte ha uppstått på grund av slarv från BP:s sida. Med andra ord handlar det om en olycka<br />
bortom BP:s kontroll; de har inte begått något fel, vare sig praktiskt eller moraliskt. Risken för sådana här<br />
olyckor är förstås mycket liten, men vad som ändå ökat riskfaktorn markant är miljöpolitiska beslut. BP<br />
borrade inte efter olja 5000 fot under havet för att de gillar onödigt omständiga och kostsamma projekt. De<br />
hade med glädje borrat närmare land – eller rentav på land – om de kunnat. Men det kan de inte, på grund<br />
av miljöpolitiska beslut som gör sådan borrning kriminell. Trots att den skulle minska risken för olyckor<br />
och förbilliga oljepriset. Vill man hitta något att lägga moralisk skuld på: lägg den på lagstiftningen, och på<br />
den environmentalistiska filosofi som gjorde lagstiftningen möjlig.<br />
Hur man skall stoppa läckan är en praktisk fråga som jag inte kan svara på. Men jag kan säga att det vore<br />
enklare att stoppa den om inte BP tvingats borra 1½ kilometer under havet.<br />
Borde man bojkotta de företag som ingår i Bröllopsserien?<br />
Först ett förtydligande: Vi talar alltså om olika företag som sponsrar bröllopet mellan kronprinsessan Victoria<br />
och Daniel Westling som går av stapeln om tio dagar.<br />
Som liberal har jag förstås inte mycket till övers för monarki och kungahus. Traditioner i all ära – men något<br />
blir inte önskvärt eller moraliskt bara för att det upprepas över en längre tid. Monarkin upprätthålls<br />
inte med frivilliga bidrag utan med skattemedel. Den gör ingen nämnvärd nytta, trots invändningar om att<br />
svenskar utan monarki vore ett ”rotlöst folk” och jämförlig rappakalja. Snarare är monarkin en kvarleva<br />
från, och en påminnelse om, ett förflutet av enväldig despoti. Vad mig angår är inte kungahuset en höjdpunkt<br />
i svensk kultur och tradition – det är en skamfläck.<br />
Bör man bojkotta företag som väljer att sponsra denna skamfläck? Det enda svar jag kommer på är att man<br />
bör göra det om man vill göra det. I slutändan handlar det om vad som ligger i ens egenintresse, och det<br />
finns ju fler faktorer att överväga, t.ex. om företagen tillverkar bra och prisvärda produkter – och ifall<br />
122
sponsringen är ett så allvarligt snedsprång att det väger tyngre än eventuella fördelar. Bland kungliga hovleverantörer<br />
hittar vi producenter av dagligvaror som Abba, Gevalia, Löfbergs Lila, Cloetta Fazer, Ramlösa,<br />
Arla, Skogaholms bröd, Spendrups, Pågen och Wasabröd. Bör inte dessa företag i så fall också bojkottas?<br />
Jag säger inte att det vore omöjligt att göra det. Men jag undrar om det verkligen är värt det.<br />
En bojkott av företag som sponsrar kungahuset leder inte till någon förändring. Det är ett sätt att ta ställning<br />
för sina egna principer. Såvitt jag kan se finns tydligare, roligare och enklare sätt att göra det på (exempelvis<br />
genom att offentligt yttra sin mening och argumentera för den). Men vill man verkligen bojkotta<br />
företagen så är det inget jag fördömer eller ser snett på. Tvärtom och som jag skrev ovan: är det vad man<br />
vill göra så bör man göra det.<br />
Vad anser du om SD:s utspel i Storkyrkan?<br />
Som ni kanske vet kom Jimmie Åkesson och Louise Erixson till riksmötets öppnande iklädda svensk folkdräkt.<br />
Och snart gick de sin väg, när biskop Eva Brunne började tala om demonstrationerna mot rasism och<br />
främlingsfientlighet. Efteråt bad de kungen om ursäkt. Hela förloppet är naturligtvis inget annat än briljant<br />
humor.<br />
Men vad bör man dra för slutsatser om farsen? Jo, det var förstås oprofessionellt av Brunne att över huvud<br />
taget ta upp händelserna, eftersom hon i den rollen skall vara neutral. Samtidigt har jag inte så mycket till<br />
övers för neutralitet gentemot rasism. Det väsentliga problemet är inte Brunnes klavertramp, utan att det<br />
finns svenska makthavare som blir indignerade över antirasistiska budskap. ”Jag tror aldrig jag känt mig så<br />
kränkt” sade Åkesson efteråt. Men om Åkesson haft mindre kränkande åsikter om saker och ting, skulle<br />
det vara svårare att kalla dem vid kränkande namn.<br />
För SD är det problematiskt att deras främlingsfientlighet och rasism kallas vid just dessa namn. Jag vet<br />
inte vilka namn de skulle föredra, eller om man bör låtsas att de här elementen inte existerar i deras politik.<br />
Det må vara hur det vill med det. Min åsikt om utspelet är att det blev till storartad humor som alla utom<br />
sverigedemokrater kan uppskatta. Samtidigt lite smolk i glädjebägaren. Det måste väl vara första gången i<br />
svensk historia som yrkespolitiker sagt sig vara kränkta av antirasism och prat om allas lika värde.<br />
123
<strong>Här</strong> har jag samlat en del av det man sagt om mig under årets lopp. Jag har sparat det som varit mest iögonfallande<br />
eller intressant för mig. Man kan säkert ifrågasätta vikten av att medräkna dessa utlåtelser,<br />
men jag tycker ändå att de ger ett illustrativt helhetsintryck. Till yttermera visso tycks andra finna nöje i<br />
att läsa dem, och något skall man väl erbjuda för den rena underhållningens skull!<br />
cDk123: Du tycker inte att det är någon skillnad alls på rätten att inte bli våldtagen/mördad/rånad och<br />
att bo i en stat som avkräver dig skatt tex? Få höra ett "Skatt är stöld!11111" också så är du snäll... och där<br />
hade liberalmuppen slut på fantasiargument. 1-0 alltså? "titta på mig jag är också utvecklingsstörd!!"?<br />
Trollkonto: Vem i helvete är du att bestämma vad som är "rättigheter" och vad som inte är det? Prata<br />
om din personliga (subjektiva) uppfattning om vad som bör vara en lagstiftad rättighet och vad som inte<br />
bör vara det och hänvisa till att det är just dina personliga jävla åsikter också. Satans grottmongo.<br />
iddqd: Smart kille och bra debattör, även om han ibland kan vara lite svår.<br />
Avsiktaren: Jag skulle vilja säga att Sveriges mest kände objektivist är <strong>Henrik</strong> <strong>Sundholm</strong>.<br />
Göran: Jag menar allvar nu, <strong>Henrik</strong> <strong>Sundholm</strong>. Det är alldeles vansinnigt irriterande och vi är många (de<br />
flesta) som inte får ut någon som helst glädje av din blogg. Tragiskt är vad det är! [Det tragiska är väl<br />
ändå att du läser min blogg trots att den är så vansinnigt irriterande och glädjelös?]<br />
Hanna: Hittade din blogg, mycket läsvärd måste jag säga! Såg att du var påläst, kunnig och hade ett intresse<br />
för filosofin.<br />
Columbo1Legend: Du skriver bara dynga, <strong>Henrik</strong>. Du borde skämmas, hycklare! Fy fan vad vidrigt!<br />
Har du ingen skam i kroppen, pojk? Ha, du är ju inte ens medveten om ditt eget beteende! Vilken objektivist!<br />
Du kallar dina politiska motståndare [i det här fallet Hitler och Stalin] för mördare, galna och psykiskt<br />
sjuka, men om någon ifrågasätter dina politiska uppfattningar börja du grina. Vilken dubbelmoral<br />
du har, <strong>Henrik</strong>! Vad fan är det med dig? Jag är trött på dig, nu. Ryck upp dig för helvete!<br />
Columbo1Legend: … du med dina billiga känsloargument…<br />
Columbo1Legend: För mig, liksom för de flesta andra, är det lätt att ta avstånd från personer som förespråkar<br />
våld och mord på oskyldiga. Varför är det så svårt för dig? För innerst inne vet du nog att du har<br />
fel...<br />
124
Locrian: I övrigt så vill jag passa på att tacka för att du skriver en sådan fantastisk blogg. Utan den hade<br />
jag nog aldrig kommit i kontakt med Ayn Rands verk, utan vilken jag hade fortsätt vara ett vilset vrak i<br />
en värld jag inte förstod. Så tack. :)<br />
mpolzkill: It must give you all a thrill, but you Randians must realize that reciting your usually indecipherable<br />
rant provokes nothing but laughter in the uninitiated, as you've seen here. Bala is right of<br />
course, cut the crap and tell us more about your world government.<br />
Arvin Johansson Arbab: ... en sådan person är irrationell med flit.<br />
cp-apa: Lite grann som en religiös stolle kan man säga.<br />
Victor: Bra blogg du har, tack för intressant material att läsa!<br />
Impulsivan: Tycker att du har skrivit många välformulerade kloka saker här på Flashback, saker som<br />
gett mig bättre bild av liberalismen!<br />
erobwen: Jävla altruist.<br />
Gainerexplosion: Beundrar din kunnighet och ihärdighet.<br />
Evil Joke: <strong>Henrik</strong> är en jävligt bra bloggare.<br />
LFE: Haha du är så jävla självgo.<br />
LFE: <strong>Sundholm</strong> är alltid 2 steg längre fram i tankarna än alla andra.<br />
Zhongda om Slavkontrakt bör vara olagliga!: Mycket gott resonemang! Det löste mina grubblerier –<br />
tack! Främst uppskattade jag att det var så otroligt simpelt och självklart – förstå mig rätt. Du är vis, du.<br />
BRT: <strong>Sundholm</strong> är som vanligt väldigt förvirrad när han pratar om socialism.<br />
Eric: Du har ofta vettiga inlägg, just saying!<br />
Magnus: Du är en av de vettigare personerna jag känner och du är inte mensamedlem.<br />
aremac: Det krävs emellertid en speciell typ av galning för att tycka att Tännsjö är galen, men att anse att<br />
Peikoff 'talar sanning'.<br />
125
Niclas Wennerdal: Dessutom, genom att bunta ihop alla muslimer till terrorister och anse att en moské<br />
är hyllning till terrorism så är du, min herre, en jävla kollektivist.<br />
HeavyPop: Du är inte liberal, du är anarkist. Eller va fan, jag tycker bara du är pseudointellektuell.<br />
Sociopatrik: Du var tyvarr dummare an jag trodde. Ar smatt besviken pa dig. Du är ful.<br />
Sociopatrik: jag ocksa tycker det ar kul att kasta skit pa den fule fan.<br />
Per-Olof Samuelsson om Venusprojektet – en slutgiltig vederläggning: <strong>Henrik</strong> <strong>Sundholm</strong> går från<br />
klarhet till klarhet! […] Bra skrivet! Riktigt bra! Finns det någon ledig professur i nationalekonomi som<br />
du skulle kunna söka?<br />
Carsi: din blogg är totalt värdelös precis som dessa papperslappar som vi kallar pengar<br />
är..pengarsystemet suger precis som din blogg suger..<br />
OcensureraD: Du tror att du är så jävla bra när du sitter och röker gräs och filosoferar som en gammal<br />
stofil för att sedan lägga ut allt innehållsfattigt flummande på dina meningslösa blogg men sanningen är<br />
att du inte vet ett skit.<br />
Birk: Jag skulle bara tacka för all den "tid och pengar" du lagt ner på den här fullständigt underbara<br />
bloggsidan!<br />
Hittills har jag fått intrycket av att du är smått genialisk! Nåja, men en sann objektivist är du allt! Pallar<br />
man att vara liberal samtidigt, klickar det väl med min tolkning av "genialisk".<br />
Njut av sommaren nu, för somliga har ju så fullt upp med att läsa intressanta bloggar. Det är nästan att<br />
växthuseffekten kan bromsas genom att folk bara sticker ut näsan i det här landet.<br />
Decitron: Du är en dumhet.<br />
Handskakning: Ni kan verkligen orda väl, herr <strong>Sundholm</strong>!<br />
Nick: Mestadels enorma textväggar, men ofta riktigt vettiga.<br />
Fri: Men somliga är libertarianer bara i andra hand, och fanatiska kärnvapenapartheidstats-israelister i<br />
första hand.<br />
Fri: Enligt <strong>Sundholm</strong> så är det alldeles för känsligt att tillåta dig bygga ett rätblocksformat Apollondyrkande<br />
hus på din egen tomt på Höstgatan 18 i Utstad, en plats så extremt helgad därför att en av Apollons<br />
solstrålar en gång har träffat just den fläcken. Äganderätten är inte mer värd än så för fascister som<br />
<strong>Sundholm</strong>.<br />
126
Mattias: Jag vill bara säga att du har en fantastisk blogg. Du verkar oerhört påläst och verkar ha sinne<br />
för logik. Hur överlever du vardagen? Drabbas du inte av enorm frustration över folks ovilja att lystra till<br />
rationella argument?<br />
Tjabo: Hur kan en människa som ägnar så mycket tid åt Age of Empires vara så fanatiskt och programmatiskt<br />
emot allt som organiseras av staten? [Jag har inte spelat AoE på många år, men det var ett mycket<br />
bra spel på sin tid.]<br />
Mysfarbrorn om Venusprojektet – en slutgiltig vederläggning: Detta var onekligen den mest välformulerade<br />
hästdyngan jag har läst på länge.<br />
Pahlavi om I protest mot det muslimska våldet: Du är ju patetisk! Har läst en del inlägg på din blogg<br />
men blir nära på illamående när jag läser liknande struntprat.<br />
Roi: <strong>Sundholm</strong> är objektivist, vilket av någon anledning innebär att man inte kan ge credit åt någon annan<br />
lära [Aleister Crowleys Thelema] ö.h.t.<br />
Andreas: Grattis till en riktig dräpare btw, bloggposten om Israel. Otroligt välnyanserat.<br />
Maria om Ett principiellt försvar för Israel: Kvalificerat bullshit! Detta är tillsammans med många av<br />
kommentarerna en hat-text med klart fördummande och ignoranta drag. Hade du varit amerikan hade<br />
det varit vardagsmat. Inget av dina argument eller fakta håller och de är långt ifrån objektiva men det vet<br />
du ju… Eller är du så självgod att du inte ser dig själv. Detta är en medveten text där avsteg från historia,<br />
verklighet och fakta har gjorts för att rättfärdiga hat, etnisk självmord, apartheid, kolonialisering, moder<br />
och tortyr. Mao en banal pro-israelisk framföran som omedelbart gör sig verklighetsfrånvänd. Det är som<br />
vanligt när vita hatiska män får skrika och råda.<br />
Adam ibidem: It seems like you have turned into a genocide-supporter.<br />
Samuel ibidem: Hahaha, tillåt mig skratta. Har nog aldrig läst en så snedriven historia.<br />
Hampus Eckerman ibidem: Att som <strong>Sundholm</strong> vägra kalla en palestinier för palestinier, att erkänna en<br />
persons etnicitet och samhörighet med de som alltid bott på denna plats, är att medverka i ett kulturellt<br />
och intellektuellt folkmord. 1<br />
Filip Björner ibidem: Detta är något av det bästa jag någonsin har läst i ämnet.<br />
Christopher Hellström ibidem: Jag kan inte göra annat än att hålla med Filip! Det här är ett RIKTIGT<br />
BRA inlägg som, likt få andra texter jag läst om konflikten, visar varför liberaler bör stödja Israel mot de<br />
judehatande islamisterna som hotar dess existens.<br />
1 http://motbilder.se/2010/11/13/israelhaveristernas-gamla-sorgliga-soppa/<br />
127
Martin Ekberg ibidem: Du smular sönder varje argument som Israel-hatarna slänger ut sig. Väl skrivet!<br />
Jonathan Rieder Lundkvist ibidem: Jag applåderar stående för denna eminenta och välskrivna text.<br />
Väl arbetat! *länkar vilt*<br />
Bitten ibidem: Jag känner inte dig ett dugg, men just nu vill jag bara säga : Jag älskar dig!!!