Det finns gränser för hur många - Patrik Bergner
Det finns gränser för hur många - Patrik Bergner
Det finns gränser för hur många - Patrik Bergner
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Joakim<br />
Kärt barn har <strong>många</strong> namn... Nu ska vi<br />
se här...<br />
Snurrar på trumman, trycker av mot sitt<br />
huvud, lägger ifrån sig revolvern.<br />
Nu är det plötsligt din tur igen. Du var<br />
klar. På väg till <strong>för</strong>läggaren. Satt på<br />
bussen och lyssnade på de där<br />
mammorna med barnvagn och deras<br />
stojande ungar, tänkte att det var en<br />
himla tur att vi inte fick ungar trots<br />
allt...<br />
Sluta.<br />
Monika<br />
Joakim<br />
<strong>Det</strong> är din tur, älskling. Du sitter där<br />
och lyssnar på skriket och mammorna<br />
som <strong>för</strong>söker lugna ner vilddjuren och<br />
plötsligt inser du att du ska av bussen<br />
och sliter med dig portföljen som på<br />
klassiskt filmmanér öppnar sig och<br />
papperna flyger ur väskan, singlar över<br />
passagerna som konfetti, A4 konfetti...<br />
Monika<br />
Tar tag i revolvern, snurrar på trumman<br />
och trycker av.<br />
Joakim<br />
Tiden stod still.<br />
Monika<br />
Nu är det din tur, gör med en gång,<br />
kanske jag har en sådan jävla tur att<br />
historien slutar här.<br />
Joakim<br />
<strong>Det</strong> hade väl inte varit något problem<br />
om det hade varit din, låt säga, andra<br />
-40-<br />
roman... <strong>för</strong> då hade du kommit ihåg<br />
att numrera sidorna.<br />
Sluta! Gör nu!<br />
Monika<br />
Joakim<br />
Som det nu var så låg där utspritt<br />
fyrahundra sextiotre sidor över en<br />
buss, tättskrivet, välberättat... och helt<br />
utan ordning.<br />
Jag varnar dig.<br />
Monika<br />
Joakim<br />
Hon orkade inte med det. Hennes<br />
chans att få bli en <strong>för</strong>fattare blåste bort<br />
den eftermiddagen. Alla på bussen<br />
hjälpte henne samla ihop alla arken och<br />
hon klev av och klev på <strong>för</strong>sta buss<br />
tillbaka hem. Hur gick det? Frågade<br />
jag, är du redan hemma? <strong>Det</strong> tog fyra<br />
dagar innan hon berättade vad som<br />
hade hänt. <strong>Det</strong> var tre år sedan och jag<br />
tror att romanen ligger kvar i sin<br />
portfölj någonstans i något skåp... i<br />
sovrummet, högst upp i garderoben,<br />
till vänster. Jag sade att jag kunde<br />
hjälpa till, men hon skulle fan i sig inte<br />
ha min <strong>för</strong>bannade hjälp, jag som skrev<br />
så <strong>för</strong>lagen grät av lycka, jag skulle ge<br />
fan i att hjälpa henne med hennes<br />
arbete. Så hon <strong>för</strong>edrog att låta hela<br />
härligheten bli så här jättekul. Om man<br />
kunde paginera livet, fan, vad allt<br />
skulle ordna sig då. <strong>Det</strong> är nog helt<br />
enkelt så att livet håller inte. Annars<br />
vore det perfekt.<br />
Monika<br />
Snurrar på trumman.
Change language