Det finns gränser för hur många - Patrik Bergner

Gaby.
Gaby
Joakim
Ser stumt på Gaby.
Gaby
Känner sig som en idiot.
Monikas röst
Vänta, jag hör inte, jag har fått vatten i
öronen.
Joakim
Jag fick intrycket av att ni kände
varandra ganska väl.
Gaby
Hon spydde ner min vindruta.
Joakim
Oroligt.
Oj. Blev det repor?
Gaby
"Kör!" sade hon, smällde igen dörren så
jag trodde hon skulle få med sig
handtaget. "Vart ska du då?" frågade
jag. ”Kör bara!” Och jag då: Jaha? Jag
måste ju veta vart hon skulle, jag ska ju
trycka in det på datorn, det är inte bara
att köra, det är mycket att tänka på.
"Jag har inga pengar, kör
vartsomhelst." Och då blev det lite så
där hallå? Stoppa en taxi utan pengar!
”Nämen, då får du kliva ur” sade jag,
”ursäkta liksom!”. "Vart ska du då?"
frågade hon. Och då kom jag av mig.
Vart jag skulle? Inte visste jag. ”Jag ska
väl...”
-6-
Pekar ut en riktning.
"Kör mig dit, då", sade hon. "Du menar
härifrån?", sade jag... och när hon
började gråta hajade jag att det var
ganska illa... och bilen måste ju ändå in
på tvättning. Så... Hur ska jag säga? Det
gör absolut inget, vaddå, det är sådant
som händer.
Med ett litet skratt.
Speciellt mig.
Joakim
Och nu är hon hemma igen.
Monika
In.
Vad pratar ni om då?
Joakim
Till Monika.
Det kommer några och kollar i morgon.
Monika
Vill du ha kaffe eller något?
Joakim
Vi har till och med whisky kvar.
Har vi?
Jag gömde det.
Var då?
Monika
Joakim
Monika
Joakim
Vill du ha en slatt?