Det finns gränser för hur många - Patrik Bergner

Joakim
Går långsamt fram till Monika.
Gaby
Monika, lägg ifrån dig den, snälla...
Monika
Det är jag som längtar när du står där
och skriker vad i helvete är det för fel
på mig? Något allvarligt fel är det. När
ingen av oss längre kan längta normalt
utan bara stampar på varandra och
kräks och smetar in varandra med
skiten och älskar och du tar mig så hårt
att jag tror jag ska spricka och du
kommer över mitt ansikte och jag
dricker och älskar dig och önskar att du
någon gång, bara en enda, såg mig. När
jag inte är insmörjd med din sperma,
utan naken. Med mina hängande bröst
och mina veck på magen. Och jag ser
på ditt vackra ansikte och vill bara att
du ska säga... något, vad du tänker på,
vad du inte tänker på, att du älskar
mig, att du inte längre gör det, vad som
helst... Bara du ville säga något.
Joakim
Knäpper upp de översta knapparna på
Monikas blus.
Monika
Och jag tänder en cigarett och väntar.
Den här gången, kanske.
Joakim
Håller om Monikas bröst.
Jag älskar dig.
-42-
Monika och Joakim står tätt. De ser in
i varandras ögon. Revolvern är riktad
in mellan dem, som klämdes den fast
av deras kroppar.
Black. Skottet brinner av.