Julglädje - Till Liv

evangelisk-luthersk missionstidning nummer 12 2009 

Julglädje 

som förändrar allt 

50 kR

OMSLAGSBILD: TARA BARTAL 




RedakTionen haR oRdeT 

En välsignad jul 

50 kR 

juLen äR GemenskaPens höGTid, brukar man säga. Då samlas släkt 

och vänner, glada och förväntansfulla, kring julmat, julgran och 

julklappar. När klockan börjar närma sig tre på eftermiddagen, dukar 

man undan och fokuserar. Ser man ut över sin omgivning, så ser 

man hur hela samhället stannar upp. Affärsanställda tar in reklamställ 

och vänder öppetskyltar till ”Stängt”. Bussar och tåg slutar 

nästan att gå, det är tomt och tyst på både riksvägar och stadsgator. 

Bara en och annan tom taxibil kryssar runt i förhoppning om att 

kunna ta sig an de fåtal som missat det magiska klockslag då Kalle 

Anka fi rar sin jul på TV. Vartefter man passerar villor och hyreshus, 

syns det blå fl imrande skenet i så gott som varje hem. 

Några organisationer och församlingar anordnar ”Alternativ 

jul” och bjuder in ensamma till mat och ett par timmars jultrivsel. 

Men sedan är det lika tomt och tyst igen. Gemenskapen är till för 

dem som redan har gemenskap. 

TVå sakeR äR GenomGående som teman i detta nummer, båda har 

att göra med detta att vi aldrig är ensamma. ”No man is an island”, 

sa redan poeten John Donne på 1500-talet. Ingen människa är en 

ö, ingen är isolerad från andra, vare sig från människor eller från 

Gud – vi är aldrig ensamma. 

För en kristen är detta den stora tryggheten. Gud lämnar oss 

aldrig. Hur man är känner det, hur man än har det – Gud fi nns 

alltid där och vill dela min dag. Hans löften gäller och håller, även 

om de går så långt tillbaka i tiden som till Abraham, och ännu 

längre tillbaka. 

När Jesus föddes i Betlehem, gick det största löftet i uppfyllelse. 

En Frälsare gavs oss i Jesus, född att dela våra villkor, född för att 

bära våra synd och att dö den död vi skulle ha dött. 

När man upptäcker detta, förvandlas livet. Vi får möta Franciskus, 

som valde ett liv i fattigdom för att kunna vara till hjälp för 

Till Liv ges ut av eLm 

ELM – Evangelisk Luthersk Mission – stöder och arbetar tillsammans med 

de lutherska kyrkorna i Eritrea, Etiopien, Kenya och Peru. ELM vill i Sverige 

samla människor i alla åldrar kring Bibeln, till predikan och bibelstudium, 

barn- och ungdomsläger, bibelskola, kurser m.m. 

ELM vill kännetecknas av Jesusglädje, bibeltillit och missionsiver. ELMs 

arbete bedrivs i samverkan med ungdomsorganisationen ELU, regionala 

organisationer och lokala föreningar/församlingar. 

Besök www.elmbv.se eller www.elungdom.se! Vill du köpa fl er jultidningar? 

Kontakta BV-Förlag, www.bv-forlag.se eller 0435-52177. 

Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. 

Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, 

och han är Messias, Herren. LUK. 2:10–11 

sina medmänniskor. I tre samtal får vi möta några i vår tid som 

gjort liknande erfarenheter – när man mött Jesu kärlek, kan man 

inte fortsätta att leva som vanligt. Det får konsekvenser. Och i en 

enkel berättelse som passar för både unga och gamla ställs saken på 

sin spets. Vad skulle hända om vi tog Jesu ord om kärleken till vår 

medmänniska – och hur vi använder våra resurser! – på allvar? 

i boTTen handLaR deT om hur stort förtroende vi har för Gud. Vågar 

du överlämna dig till honom? Får han vara Frälsaren som räddar 

från både synd och skuld – och kanske från egoismens självgoda 

inkrökthet? Han gav oss allt, skulle inte vi ge honom vad han 

vill ha? Han vet våra villkor, han var själv en människa. Han, om 

någon, vet vad det vill säga att offra. 

Låt denna jul bli en jul då julglädjen i Jesus får ge dig nytt liv och 

djup i din tro, och påverka hur du tänker och handlar gentemot 

dina medmänniskor. 

bön: Gud, vi tackar dig för att du vill och kan ge oss den julglädje 

som består även efter helgdagarna. Låt denna jul få bli en välsignad 

tid, då vi får möta dig i ditt Ord, och förvandlas till din likhet. 

andeRs GöTh, redaktionsassistent i Till Liv, anders_goth@tele2.se 

– med särskilt ansvar för detta nummer. 

Till Liv är en kristen månadstidning 

Undervisning, andakter, vardagskristendom, mission, personporträtt, etik, 

samtidsanalys, kristet arbete för alla åldrar – allt i en tidning! Något för Dig? 

Läs mer på www.tillliv.se, 

VARMT TACK till alla er som på olika sätt har medverkat i decembernumret 

av Till Liv! Tack alla som det gångna året ställt er till förfogande och lagt tid 

och arbete på artiklar och reportage! Tack alla läsare och prenumeranter! 

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR tillönskas Er alla av Till Livs redaktion! 

eVa andeRsson, andeRs GöTh, 

Rebecka enGsTRöm, LaRs-åke niLsson och danieL RinGdahL. 

2 TILL LIV 12 • 2009

Innehåll 

4 Andakt i advent • Se, din Konung kommer till dig! MARTIN HELGESSON 

Meningen med adventstiden är att vi ska möta Jesus! 

6 Jesus och jag – när det gäller pengarna DANIEL ENGELBREKT 

Jesus vill något med våra pengar, vågar vi ge honom full kontroll även där? 

10 Vår kallelse är här och nu REBECKA ENGSTRÖM 

Samtal med Kristina och Mikael Lunnergård, ett ungt, kristet par i Stockholm. 

12 I Guds tjänst, för andra BODIL MÅNSSON 

Om hur öppna hjärtan ger öppet hem – samtal med Lena och Stig Bengtsson. 

15 Bibelaktuellt • Våga prioritera ditt givande ERIK J. ANDERSSON 

Det är en glädje i att få – men ännu större i att få ge! 

16 Jul i Peru! ERIK J. ANDERSSON 

Några församlingsmedlemmar i San Antonio funderar tillsammans över 

julfirandets bakgrund och mening. 

17 Jul i Kenya! KERSTIN NILSSON 

Också i Kenya firar man julens budskap om Immanuel – Gud med oss – med god mat 

och gemenskap i kyrka och hem. 

18 I fokus • Julens dofter ANDERS GÖTH 

Tankar om kanske den mest ursprungliga juldoften … 

20 Andakt i jultid • Guds suveräna timing HASSE ANDERSSON 

Jesus föddes, just i den tid, och just på den plats, Gud ville i sin plan för mänskligheten. 

22 Farlig kompis UR BOKEN BILDER UR LIVET 

Tänk om man skulle ta Jesus undervisning på allvar? Läsning för hela familjen. 

24 Gott för gommen • Recept 

Använd spisplatta, mikro eller ugn. Resultatet avsmakas på julafton, inte tidigare! 

25 Korsord • Julgympa för hjärnan! CARL-JOHAN ANDERSSON 

27 Jul i Etiopien! ENDALE AWGICHEW OCH HANNA-KARIN STARK-HECHAMO 

Hur hör Jesu födelse och hockey ihop? Läs mer om en annorlunda jultradition! 

28 I mötet • Franciskus av Assisi STIG EKELUND 

Pengar är inte allt i livet, säger man käckt. Här är berättelsen om en som tog dessa ord på allvar. 

32 Trygg och glad med Gud MATS LUNDIN 

En glad pensionär berättar om sitt liv med Jesus. Samtal med Yngve Bengtsson. 

33 Undervisning • En Gud som vet och vill vårt bästa MARKUS HECTOR 

Guds löften till Abraham har relevans också i ditt liv. Lita på honom, du också! 

36 Andakt inför nyår • Aldrig ensam DAVID APPELL 

Herren är min hjälpare, jag behöver aldrig vara rädd! 

38 Julklappstips 

Sista minuten-tips om goda böcker och CD-skivor 

39 Adresser, tips om tidningar, almanacka, 

missionsgårdar och lägerverksamhet 

TILL LIV 12 • 2009 3 

4 

6 

18 

20 

24 

33 

36

andakT i adVenT 

Se, din Konung kommer till dig! 

Han gläder sig över dig med lust … han fröjdas över dig med jubel. sefanja 3:17 

FöRsTa söndaGen i adVenT är början på julens crescendo 

där fi nalen är Guds egen ankomst. Varje efterföljande 

söndags texter betonar en ny dimension av julens 

budskap och ger oss redskap för att ta emot Jesus. 

andra söndagen i advent: Guds rike kommer 

Mitt rike är inte av denna världen, säger Jesus till 

Pontius Pilatus och ekot från Jesajas text för denna 

söndag hörs i hans röst. 1 Denna världens riken bygger 

på styrka och makt, Guds rike blomstrar i öknen 

och segrar i den lidande Messias. Guds rike vänder 

upp och ner på allt, för det bygger på honom, inte på 

oss. Där vi bara ser öken eller det lilla senapsfröet, 

där ser Gud möjligheten att göra sig själv stor. 2 Gud 

väljer det svaga för att visa sig som den starke, som 

den för vilken allt är möjligt. 

Löftena om Guds rike är svindlande och ändå 

jordnära. Jakob skriver till den kristna församlingen 

som liksom vi lever efter Jesus första ankomst. 3 Trots 

att Guds rike har kommit in i världen är vi i ett tillstånd 

av väntan. Öknen är ännu lika het, och vår tro 

är i bästa fall som ett senapskorn. Ändå behöver vi 

inte misströsta. Senapskornet och Jesus eget liv är del 

av ett mönster av först ned och sedan upp. Vår del i 

Guds rike ser ut på samma sätt. 

Guds rike kommer. Det är varken förnekelse av vår 

nuvarande smärta eller blind tro. Nej, Guds handlande 

i historien ger oss ett levande och hållfast hopp 

inför hans rikes fulla ankomst. 

Tredje söndagen i advent: korrigering 

Nu uppmanas vi att hålla Guds ord i minnet. En rätt 

förberedelse inför Jesu ankomst innebär att man 

lever i Guds ord för både uppmuntran och korrigering. 

Johannes döparens budskap innehåller både 

djupaste glädje – himmelriket är nära – och dom – 

omvänd er. 

Jesus sätter fi ngret på ett av människans grundläggande 

problem: människan vill sätta ribban för Gud 

och att Gud ska anpassa sig efter hennes önskemål. 4 

Johannes var för sträng, och Jesus för mycket livsnjutare. 

I landet lagom är frestelsen att begå samma 

misstag alltid närvarande. 

Aposteln Petrus lär oss att inte bara egna tankar, 

utan också tolkningar, kan stå i vägen för Gud. 5 Båda 

texterna kallar oss till verkligheten: Vishetens gärningar 

har gett Visheten rätt, säger Jesus. Frukten 

av hans liv är viktigare än våra egna fördomar och 

önskningar. Petrus kontrasterar tolkning och myt 

med profetia och ögonvittnesskildring. Det är Gud 

själv vi ska tillbe, inte våra egna gudsbilder. 

Vi kallas ut ifrån oss själva, bort ifrån det som 

hind rar oss att ta emot Gud i hans fullhet. Det är den 

verklige Guden, som kommer till oss i Ordet, som 

ska forma oss. 

Fjärde söndagen i advent: Glädje och frid 

Förra söndagens allvarsamma ton byts nu i översvallande 

glädje. Adventstiden kallar till omvändelse, 

men får inte vända våra blickar mot vår egen ansträngning 

och religiositet. Jubla ... ropa ut din glädje 

är Sefanjas kraftfulla uppmaning. 6 Vår blick ska riktas 

mot Herren, vår kung, som nu är mitt ibland oss. 

Vi bjuds in att ta del av Guds egen glädje, hans jubel i 

”översvallande kärlek” till oss. Det fi nns tillräckligt i 

dessa tre verser att begrunda i ett helt liv. 

Paulus och Maria fördjupar vår förståelse av julens 

frid. Friden och glädjen kommer när vi går till Jesus i 

bön och i tjänstvillighet. Maria är kanske Bibelns mest 

lysande exempel på tjänstvillighet och ödmjukhet, och 

visar på den glädje som kommer av ett sådant förhållande 

till Gud. 7 Bönen och tjänstvilligheten är enkla 

gåvor till Gud, men det vi får tillbaka är så mycket 

mer värt. Guds frid är mer värd än vad vi kan tänka. 8 

adVenT äR VäGen till julen då vi fi rar Jesus ankomst. 

Den går genom löftet om Guds rike mitt i vårt lidande, 

genom omvändelse och förberedelse, och är 

kantad av påminnelser om Guds ord till oss. Om vi 

vandrar den vägen i bön och handling får vi ta emot 

Guds glädje och frid. Men det verkliga målet för adventstiden 

är inget mindre än Jesus själv. 

bön: Käre Jesus, hjälp mig att vara beredd när du 

kommer. Låt adventstidens texter få fördjupa min 

förståelse av vem du är, så att jag också når glädjen 

och friden i dig. 

maRTin heLGesson, lärare på CredoAkademin, Stockholm 

1. GT Jes. 35:1–10 

2. Ev. Matt. 13:31–34 

3. Ep. Jak. 5:7–11 (GT Mal. 4:4–6) 

4. Ev. Matt. 11:12–19 

5. Ep. 2 Petr. 1:19–21 

6. GT Sef. 3:14–17 

7. Ev. Luk. 1:30–35; se även 

Marias lovsång i de efterföljande 

verserna. 

8. Ep. fil. 4:4–7 

4 TILL LIV 12 • 2009

fOTO: fILIPPA EINARSSON 

Var också ni tåliga och 

styrk era hjärtan, 

ty Herrens ankomst är 

nära. … 

Vi prisar dem saliga 

som håller ut. 

Ni har hört om Jobs 

uthållighet och sett hur 

Herren till slut handlade 

med honom. 

Herren är rik på kärlek 

och barmhärtighet. 

jak. 5:7–11 

Salig är den som har 

Jakobs Gud till sin 

hjälpare. Han sätter sitt 

hopp till Herren, sin Gud, 

till honom som har gjort 

himmel och jord och hav 

och allt som fi nns i dem, 

till honom som är trofast 

för evigt, som skaffar rätt 

åt de förtryckta och ger 

bröd åt de hungriga. 

Herren befriar de fångna, 

Herren öppnar de blindas 

ögon, Herren reser upp 

de nedböjda, Herren 

älskar de rättfärdiga, 

Herren bevarar främlingar 

och styrker faderlösa 

och änkor, men de 

ogudaktigas väg gör han 

krokig. 

Herren är konung i 

evighet, din Gud, Sion, 

från släkte till släkte. 

Halleluja! 

Ps. 146:5–10 

TILL LIV 12 • 2009 5

undeRVisninG 

Jesus och jag 

– när det gäller pengarna 

”Jag lever i ett modernt samhälle, tjänar pengar, konsumerar, shoppar, lever – och vill följa Jesus. 

Här får jag inte riktigt ihop det …” Just till dig som kan uppleva problem med detta har Jesus mycket 

att säga. Han talar om liv och välsignelse och en plånbok som ska omvändas. 

Hur vi hanterar 

pengar 

och vilken 

summa vi 

skänker 

tycker vi är 

vår ensak. 

jesus äR bRa. Han är full 

av nåd och kärlek. 

Han fyller mina djupaste 

behov och räcker 

mig frälsning av nåd. 

Pengar är också bra. För 

dem kan jag köpa kläder, tjänster, 

mat, njutning 

och julklappar. 

Systemet med 

pengar underlättar 

väldigt mycket 

och är en förutsättförutsättning för ett modernt samhälle. 

Utan pengar hade jag som lärare 

fått gå och fråga bonden om jag fi ck undervisa 

hans barn för att få lite mjölk och kött i utbyte. 

Hade han inte några barn och själv redan kunde 

svensk grammatik så skulle jag blivit utan 

mat. Nu kan jag köpa min mat för pengar som 

jag tjänar ihop genom att undervisa andras 

ungdomar. Pengar är på så vis arbete, och arbete 

är en av de goda saker Gud skapat. Pengar 

är ett väldigt bra system. 

fOTO: MATEUSz KAPCIAK 

Gud vill något med våra pengar! 

Som bibelläsare möter jag Jesus som har väldigt 

mycket att säga om pengar. Ja, han har faktiskt 

så mycket att säga om pengar att jag förvånas. 

Och apostlarna fortsätter på samma sätt 

i breven. Jesus huvudundervisning handlar om 

gudsriket som har kommit till oss. Två saker 

kan skilja oss från detta rike. Det ena är självbedrägeri. 

Det andra är kärleken till pengar. 

Jag bläddrar igenom evangelierna, läser 

snabbt rubrikerna, och hittar genast mer än ett 

dussin tillfällen där Jesus talar om pengar. Jag 

kan fylla resten av artikeln med citat om jag vill 

men väljer att inte göra det, eftersom jag vet att 

många läsare kommer att känna sig precis lika 

dömda och träffade som jag gör just nu. För jag 

vet att hur mycket ekonomin än har kraschat 

under året så är vi fortfarande rika, vårt välstånd 

stort och pengar en stor del av våra liv – 

i alla fall av mitt. 

När Jesus sätter sig vid tempelkistan i templet, 

i berättelsen som är känd som ”änkans 

skärv” (Mark. 12:41–44), är han i mina ögon 

politiskt helt inkorrekt. Hur vi hanterar pengar 

och vilken summa vi skänker tycker vi är vår 

ensak – men det gör inte Jesus. Han sätter sig 

och tittar på när folk lägger pengar i bössan 

och berättar sedan om det för hela världen. För 

honom verkar ekonomi inte vara en privatsak. 

På precis samma sätt är det inte heller vår 

privatsak när vi saknar vad vi behöver. Då 

säger han: Gör er inte bekymmer för ert liv, 

vad ni skall äta eller dricka, inte heller för er 

kropp, vad ni skall klä er med. Är inte livet mer 

än maten och kroppen mer än kläderna? Se på 

himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och 

samlar inte i lador, och ändå föder er himmel- 

6 TILL LIV 12 • 2009

ske Fader dem. Är inte ni värda mycket mer än 

de? (Matt. 6:25–26.) Därför ska vi dela våra 

ekonomiska bekymmer med honom. 

Utifrån detta förstår jag att Jesus ögon vilar på 

mig både när jag är vårdslös med mina pengar 

och när jag kämpar med att få ihop ekonomin, 

eller när jag längtar efter att få ett rätt förhållande 

till mina pengar. Det är Jesus, han som talar 

nåd och sanning, som ser på mig. Med nåd när 

jag önskar hjälp och omvändelse, och med sanning 

när min girighet måste avslöjas. 

Jesus blick vänds också till mig när jag som 

svensk har fått skattelättnader under året och 

på så vis mer pengar i plånboken. Han ser att 

mitt folk detta år skänkt mer till välgörenhet än 

någonsin tidigare, men att missionskassorna sinat. 

Paulus påminner mig om att samma lagar 

som gäller i trädgårdslandet gäller i min ekonomi: 

Den som sår sparsamt skall skörda sparsamt, 

och den som sår rikligt skall skörda rikligt. 

Var och en må ge vad han har beslutat sig för i 

sitt hjärta, inte med olust eller av tvång. Ty Gud 

älskar en glad givare. Och Gud har makt att låta 

all nåd överflöda till er, så att ni alltid och under 

alla förhållanden har nog av allting och kan ge i 

överflöd till varje gott verk (2 Kor. 9:6–8). 

Vi kan gå miste om Guds välsignelser 

Utifrån Bibelns undervisning om pengar har 

det gått upp för mig att det stora problemet 

inte är att pengarna saknas i missionskassorna, 

att kassörerna ligger sömnlösa och det kristna 

arbetet måste krympas. Detta är faktiskt bara 

det lilla problemet. Det stora problemet är att 

evangeliet gått förbi mig och jag går miste om 

Guds välsignelser för att jag är snål med att så 

ut. Jag är helt uppfylld av ’lön-tänkande’ men 

han vill fylla mig med ’nåd-tänkande’. 

Guds frälsning är aldrig lön för min möda 

utan endast nåd för Jesus skull, och så länge 

inte nåden fått ge konsekvenser, till exempel 

i min vilja att öppna min plånbok, till andra 

människors behov, har inte evangeliet nått 

fram till mitt hjärta. Detta är det stora proble- 

fOTO: SANJA GJENERO 

Jag är helt 

uppfylld av 

’lön-tänkande’ 

men han vill 

fylla mig 

med ’nåd- 

tänkande’. 

TILL LIV 12 • 2009 7

met. Till följd av detta får jag heller aldrig se 

den välsignelse som Bibeln ofta utlovar. Tänk 

så enormt fattigt det livet skulle vara om jag än 

hade fl era hundratusen på banken! 

I Nya testamentet har moselagens krav på tionde 

lämnats men Paulus uppmuntrar oss aldrig 

till att skänka mindre än tionde, utan mer. 

Det är härligt att träffa människor som varje 

gång de får löneförhöjning inte bara ökar gåvosumman 

utan också procentsatsen – och att 

glädjen som följer med givandet på samma sätt 

ökar eftersom Gud välsignar dem. 

Guds mål: inte mina pengar, utan mitt hjärta 

Alla vi som längtar efter fi nt boende och bekväma 

hus mår bra av att läsa de små profe- 

fOTO: CIA BJÖRK 

terna, de vågar säga det vi gärna tiger om. Till 

exempel Haggai 1:4–9: Är det då tid för er 

att själva bo i panelade hus, medan detta hus 

[templet] ligger i ruiner? Så säger nu Herren 

Sebaot: Lägg märke till hur det går för er. Ni 

sår mycket men skördar litet. … Den som får 

inkomst har hål i börsen. … Ni väntade er 

mycket, men se, det blev litet. Och när ni förde 

det hem, då blåste jag bort det. Varför? säger 

Herren Sebaot. Därför att mitt hus ligger i ruiner, 

medan ni har bråttom, var och en med sitt 

eget hus. 

Läs sedan Malaki 3:10: För in allt tionde … 

Pröva mig nu i detta, säger Herren Sebaot, om 

jag inte kommer att öppna för er himlens fönster 

och låta välsignelse strömma ut över er i 

rikligt mått. 

Guds resonemang är ofta tvärt emot min 

egen logik. Han har ett mål med mig. Det är 

inte att vinna mina pengar, utan att vinna mitt 

hjärta. Han vill vinna tillbaka mitt korrumperade 

hjärta och fylla det med sin Andes liv. 

Liksom Timoteus är jag en ung predikant. 

Därför läser jag gärna breven till honom i 

Bibeln. Där står det: Uppmana dem som är rika 

i den här världen att inte vara högmodiga eller 

sätta sitt hopp till något så osäkert som rikedom, 

utan till Gud som rikligt ger oss allt att 

njuta av. Uppmana dem att göra gott, att vara 

rika på goda gärningar, att vara generösa och 

dela med sig och samla åt sig en skatt som är en 

god grund för den kommande tidsåldern, så att 

de vinner det verkliga livet (1 Tim. 6:17–19). 

Så, till alla oss som fått behålla våra jobb 

under årets alla uppsägningar och varsel: Småpengarnas 

tid är förbi i kollekterna! I stället ska 

vi vara generösa och ge så mycket vi vågar. Det 

visar vem som äger mitt hjärta. Och visst tillhör 

det Jesus, även i julhandeln? Välsignelsen 

kommer inte att utebli! Kristus blev fattig för 

att göra oss rika. Låt oss efterlikna honom, och 

börja nu i jul! 

danieL enGeLbRekT, Kristianstad 

Lärare på Strandhems Bibel- och lärjungaskola 

8 TILL LIV 12 • 2009

ILLUSTRATION: JOHANNA GUSTAVSSON 

Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt i signad juletid. 

Giv mig Guds ära, änglavakt och över jorden frid. 

Giv mig en fest som gläder mest den konung jag har bett till gäst. 

Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt, giv mig en änglavakt. 

Giv mig ett hem på fosterjord, en gran med barn i ring, 

en kväll i ljus med Herrens Ord och mörker däromkring. 

Giv mig ett bo med samvetsro, med glad förtröstan, hopp och tro. 

Giv mig ett hem på fosterjord, och ljus av Herrens Ord. 

Till hög, till låg, till rik, till arm, kom, helga julefrid. 

Kom barnaglad, kom hjärtevarm i världens vintertid. 

Du ende som ej skiftar om, min Herre och min Konung, kom. 

Till hög, till låg, till rik, till arm, kom glad och hjärtevarm. 

ZachaRias ToPeLius, sVPs 645 

TILL LIV 12 • 2009 9

samTaL 

Vår kallelse är 

här och nu 

Tron på Jesus påverkar hela livet. Kristina och Mikael Lunnergård berättar något om vad det innebär 

för dem att leva med Jesus i vardagen, och vilka utmaningar det för med sig. 

Det mest 

utmanande 

med den 

kristna tron 

är förlåtelsen. 

mikaeL böRjaR med att slå fast att det här med att 

leva med Jesus handlar om världsbild, hur man 

ser på tillvaron, att det fi nns någonting utanför 

en själv, en fast punkt utanför mänskligheten. 

Det handlar i första hand om att vara människa, 

inte att vara andlig. Kristina faller in: 

– Det kan yttra sig i att man har en grundtrygghet. 

Människor söker ofta bekräftelse 

hos andra människor. Det gör även vi, men 

kanske i mindre utsträckning. Det handlar 

också om att detta livet inte är det enda vi har. 

Det påverkar hur man ser på andra människor. 

Att leva för andra människor, inte bara 

för sig själv. 

De är överens om att tron på Gud också ger 

en speciell grund för långvarighet i relationer. 

De har fått erfara att Gud har hjälpt dem och 

lett dem i deras relation. 

– Man känner skillnad om man försöker bygga 

av egen kraft eller om Gud är med. Men man 

får be extra för varandra när det kör ihop sig. 

bygg relationer 

Men även andra relationer är viktiga när man 

vill leva för Jesus, menar de. Kristina menar att 

det är viktigt att bygga relationer där man lär 

känna människor och låter det få märkas där 

att man är kristen. Det kan både handla om 

nära vänskapsrelationer och ytligare bekantskaper, 

till exempel på arbetsplatsen. Tillfällen 

brukar komma om man inte blundar för dem. 

Mikael håller med. 

– Det man egentligen vill visa är inte i första 

hand åsikter – att vi tycker annorlunda i en del 

frågor, eller beter oss annorlunda – utan något 

djupare, en relation. Att vi lever i gemenskap 

med och är beroende av en Gud som har större 

möjligheter att påverka än jag själv. 

Det mest utmanande med den kristna tron är 

förlåtelsen, fortsätter Mikael. Att jag skulle behöva 

någon som förlåter, någon som jag står till 

svars för. Vi är i behov av förlåtelse varje dag, 

och av Guds kraft, kärlekens kraft, för att leva 

som människor. Många människor skulle behöva 

börja om. Bli förlåtna. När den kärleken har 

fått ta tag i en så är den starkare än all annan 

kraft – girighet, droger eller vad det kan vara. 

Och det är bara Guds ande som kan nå fram till 

10 TILL LIV 12 • 2009 

fOTO: SVETLANA BYKOVA

människors hjärtan. Det är utmanande för oss 

att vi inte kan klara det själva – vi får tjäna Gud, 

men det är bara han som kan väcka tro. 

Gud har satt oss här, inte i öknen! 

Snart börjar vi samtala om människor i historien 

som verkligen har levt annorlunda. Jag frågar 

hur de ser på dem, har de förebilder som de 

vill ta efter? 

– Kallelsen är alltid här och nu, säger Mikael. 

Det är fantastiskt att läsa om till exempel Franciskus, 

Moder Teresa eller ökenfäderna. Men 

det jag har är den miljö som jag lever i, de vänner 

som jag har. Jag är satt i Stockholm, inte i 

öknen, och det är här jag har min uppgift i min 

vardag. Sen kan Gud lägga ner en längtan i oss 

till något särskilt, en mer annorlunda tjänst. 

Men man kan inte springa i förväg, man måste 

vänta in. 

– Men samtidigt är det en utmaning för oss 

alla kristna att försöka leva lite mer som Moder 

Teresa här och nu, och inte bara säga att 

det inte är min kallelse, menar Kristina. 

– Jo, säger Mikael. Vi tänker lätt i termer av 

svart eller vitt – antingen så är jag helhjärtad 

idealist, eller så struntar jag helt i att göra något. 

Det är allt eller inget. Men det är viktigt att utgå 

ifrån vad Gud har lagt ner i mig, den längtan och 

de gåvor som jag har, och inte titta så mycket på 

andra och vad de väljer att göra. Och i det får vi 

ha tålamod. Gud har ett djupare och större perspektiv 

än vi. Han har en plan, och han slipar 

på mina gåvor även under perioder då jag inte 

tycker att det händer några konkreta saker. Men 

då lär jag mig ofta något viktigt för framtiden. 

Tid med Gud 

De kommer båda två in på hur viktigt det är att 

ta sig tid enskilt med Gud, och poängterar att 

möjligheten att vara salt upphör om vi slutar 

med bibelläsning och bön. Om vi inte har den 

inre strömmen så upphör även den yttre. Kristina 

lyfter fram att när man tar sig tid enskilt 

med Gud, då ändras perspektiven. 

– Man kan till exempel ibland oroa sig i förväg 

när man är bjuden på fest, vara rädd att 

man inte kommer att få så kul. Men om man 

då tar sig tid med Gud så ändras perspektiven, 

man tänker mer på de andra på festen än att 

man själv ska få det roligt. Kanske kan jag hjälpa 

eller uppmuntra någon. Jag önskar att det 

var mer självklart att jag tog mig den tiden, det 

är så lätt att andra saker kommer emellan. 

Mikael berättar om en gång när han fick ett 

riktigt konkret bönesvar. 

– Jag fick en oväntad nattgäst, men hade 

inte någon extra madrass som han kunde sova 

på. Men jag bad till Gud, och sen gick jag ut 

i trappan. Där kom en granne gående med en 

madrass, och jag frågade om jag kunde få låna 

den.”Ja, jag tänkte ändå slänga den, så du får 

gärna ta den”, svarade han. 

Litar vi på tryggheten hos Gud? 

Jag avslutar med att fråga vad de tycker står i 

vägen för att leva mer helhjärtat för Gud. 

– Bekvämlighet, säger Mikael bestämt. Gud 

är trygghet, men ibland kan vi bli alltför fokuserade 

vid tryggheten, så att det blir som en handlingsförlamning. 

Men Gud vill också lära oss att 

gå, och han ger kraften och förmågan till det. 

Inte så att vi ska röra oss bort ifrån Gud, utan 

vi ska gå tillsammans med Gud. Ibland går det 

kanske in på områden som vi är rädda för. Men 

vi måste våga utmana oss själva och lita på Gud. 

Kristina menar att den tryggheten kan det 

stundom vara lite si och så med. 

– Vi har kanske inte vår trygghet enbart i 

Gud, utan i andra människor, anseende, prylar, 

pengar. Det kan hindra oss från att vilja och 

våga. Det är inte det att vi inte ska bry oss om 

vad andra tycker, men det handlar om var vi ytterst 

har vår trygghet. 

– Jag blir utmanad när jag ser och hör om 

munkarna i Burma eller ungdomarna i Iran som 

är beredda att offra livet i sin kamp för friheten, 

säger Mikael. Självklart är de rädda, det är något 

ovisst de ger sig in i, det är inte något tryggt, 

mysigt eller roligt de ägnar sig åt. Men de har 

mod att kämpa sin kamp ändå. Vi har nog tappat 

mycket av det perspektivet. Vi har ett helt liv 

utan Gud, där vi klarar oss med pengar, försäkringar, 

hus och hem, och det andliga är bara som 

en del av det. Det är aldrig på liv och död. Men 

vi skulle kunna stå upp för sanning, rättvisa, och 

för de svaga. Bara kreativiteten sätter gränser, 

det finns massor att göra, och det görs redan 

mycket bra som man kan stödja. 

Vårt samtal avslutas med att Kristina än en 

gång påminner om bönen: 

– Det är en stor förmån att få be, och att få 

räkna med att man får svar. Man kan lita på att 

Gud förser. 

Rebecka enGsTRöm, Hägersten 

kRisTina och mikaeL 

LunneRGåRd 

Yrke: Kristina, gymnasielärare 

och Mikael, 

student. 

Familj: Nygifta sedan 

sommaren. 

intressen: Människor, 

musik, litteratur, kultur, 

secondhand-shopping. 

Båda är med i Roseniuskyrkan 

i Stockholm. 

bibelord: Jer. 29 och 

särskilt v. 7 o 11. Sök den 

stads bästa dit jag har fört 

er i fångenskap och be 

för den till Herren. … Jag 

vet väl vilka tankar jag har 

för er, nämligen fridens 

tankar och inte ofärdens 

för att ge er en framtid 

och ett hopp. 

TILL LIV 12 • 2009 11

fOTON: BODIL MÅNSSON 

samTaL 

I Guds tjänst för andra 

Lena och Stig Bengtssons hus i Åsljunga är för tillfället barntomt – men det lever! Deras liv har alltid varit 

inriktat på relationer, av alla de slag. Relationer som byggs får betydelse för människors liv, för detta livet, 

kommande generationer och för evigheten. Det är detta som Stig och Lena har för ögonen i sin vardag. 

Redan innan jaG möter Lena och Stig 

märks deras livsinriktning. Jag står vid 

deras ytterdörr med vackert dekorerad 

glasinfällning och ringer på dörrklockan 

– men får vänta så pass länge att jag 

funderar på om jag kommit vid fel tidpunkt. 

Men så öppnar Lena leende: 

– Ursäkta, det ringde, så Stig och jag 

hamnade i var sin telefon. Kom in. Jag 

ska bara avsluta. 

Det ena samtalet var från fosterpojken, 

deras yngsta ’barn’, som fyller 

femton år i dag. Han ville prata en 

stund med Lena och Stig, trots att de på 

eftermiddagen skall ha födelsedagsfest 

för honom. 

Kaffet är framdukat vid köksbordet 

och medan det dricks berättar de 

gärna. Livsberättelsen som växer fram 

handlar om långt mer än vad reportaget 

var tänkt att handla om – att ha 

fosterbarn. Öppet och ärligt, varmt 

och med glimten i ögat. Samstämmigt 

och med stor erfarenhet och vishet. 

uppväxt i öppna hem 

Stig växte upp i en stor kristen familj, 

på en bondgård utanför Ängelholm. 

Av och till kom psykpatienter från S:ta 

Maria sjukhus till hans hem för arbete 

och gemenskap. Det var fullständigt 

naturligt för familjen att låta udda 

människor ta del i familjens liv. Stig 

och hans fyra syskon har också alla på 

något sätt hamnat i arbeten som haft 

med mänskliga relationer att göra. På 

liknande sätt är Lena och hennes syskon 

uppvuxna. Föräldrar som vurmade 

för utbildning, ideell verksamhet 

och många sociala kontakter gav eko 

för hela syskonskarans vidare liv. 

Den kristna människosynen med 

allas lika värde och med en stark drivkraft 

att visa på Jesus, var båda familjernas 

grund för allt engagemang. Det 

är mycket tydligt att Lenas och Stigs 

bakgrund har haft stor betydelse för 

de människor de är och för hur de valt 

att leva. 

den första tiden tillsammans 

Jesusrörelsen med dess väckelse på 

70-talet gick hand i hand med en social 

väckelse. Detta har präglat både 

Lena och Stig, som träffades i Malmö 

när de var färdiga med sina socionomutbildningar. 

När Lena var nyutexaminerad 

diakonissa startade hon och hennes 

lägenhetskamrat ett projekt med 

bibelstudier och öppen verksamhet 

för missbrukare och prostituerade 

i Malmö. 

En dag stod Stig utanför Lenas dörr 

för att vara med i projektet. Efter 

några månader spirade kärleken och 

med liknande livsmål var saken given. 

Lena och Stig förlovade sig på Nordiska 

Stadsmissionens möte i Helsingfors 

och de gifte sig på Malmö Stadsmission. 

Släkt och vänner från olika 

håll var där och Malmö Stadsmissions 

besökare var hedersgäster. 

– En av våra bröllopsgäster, en tung 

drogmissbrukare blev den dagen kris- 

12 TILL LIV 12 • 2009

ten och lever fortfarande som det, berättar 

Stig med stor värme. 

Livet som gifta 

Många minnen kommer upp. Detaljerna 

är många, men ändå berättar de 

säkert bara en bråkdel. Idealiteten har 

haft sina fram- och baksidor. Många 

år i Bredbyn, där de fl esta egna barnen 

föddes, innebar hårt arbete. Stig hjälpte 

till med att bygga upp en verksamhet 

på folkhögskolan, där visionen var att 

missbrukare skulle få syn på Jesus och 

också få hjälp till ett fungerande liv. 

Lena arbetade som visionsbärare lika 

mycket som Stig, men oavlönat från 

hemmet. Huset var dagligen fullt av 

egna och andras barn. Ofta var ’lånebarnen’ 

missbrukarnas, de som gick på 

folkhögskolan. 

Så småningom fl yttade de till Borås 

och arbetade inom RIA-verksamheten 

i fem år och slutligen hamnade de i Åsljunga, 

där de på olika sätt mest arbetat 

inom kommunal och statlig verksamhet. 

Det har blivit många möten med 

människor med stora behov. Och fl era 

av dem fi ck en ny livsinriktning. Åtskilliga 

mötte Jesus, några föll senare ifrån. 

Kamp, glädje, framgångar, bakslag – 

allt fanns i en stor blandning. Meningsfullt? 

Ja. Enkelt? Nej. Men för Lena 

och Stig var valet av livsinriktning ändå 

självklart. 

om Guds ledning i livet 

Inriktningen i livet var given – engagemang 

för de människor som behövde 

det mest – och den kristna tron har varit 

drivkraften. 

– Vi kan inte peka på några tydliga 

inre Guds kallelser, vi har bara haft 

en önskan att på olika sätt stå i Guds 

tjänst för andra. Uppgifter har kommit 

i vår väg, vi har sällan sagt nej, men 

ofta ett tydligt ja. 

Den mest påtagliga Guds ledning 

Vi har haft en önskan att på olika sätt stå i Guds 

tjänst för andra. Uppgifter har kommit i vår väg, 

vi har sällan sagt nej, men ofta ett tydligt ja. 

blev i stället när Gud satt stopp på något 

sätt, genom ett barns svåra sjukdom 

eller egen utbrändhet. Guds vägar 

är ibland inte alltid förståeliga, inte ens 

med ett lite längre perspektiv. Men de 

fostrar – ibland till eftertanke och ett 

steg bakåt. 

En ändrad familjesyn gjorde att deras 

syn på sina egna barn blev viktigare, 

samtidigt som de förstod betydelsen 

av förbättrade familjerelationer för de 

barn de mötte. En smärtsam erfarenhet 

för Stig har varit att den egna papparollen 

under en period blev alltför liten. 

Flytten till Åsljunga – då båda gick in i 

offentlig tjänst – gav mer kraft över till 

att stärka den egna familjen – och där 

skapade Gud den miljö där de kunde 

ha ett fosterbarn på heltid. 

hur är det att ha fosterbarn? 

Båda menar att man behöver gå in i 

uppdraget att ha fosterbarn med öppna 

ögon och inse att det kommer att 

påverka alla relationer i familjen. Svårigheter 

i fosterbarnens hemmiljö gör 

ofta att gränser och problem blir knivskarpa 

och det kan skapa problem som 

är svåra att föreställa sig. Men det är 

meningsfullt och ger så mycket! 

Att ha fosterbarn är att låta någon 

komma mycket nära – så ska det ju 

vara i ett hem – därför behöver äktenskapet 

och familjerelationerna vara 

trygga. Bra, stabila och trygga fosterhem 

behövs verkligen i vår tid! 

Lena och Stig betonar starkt att varje 

person och uppgift är unik. 

– Vi har olika roller och uppgifter 

som personer och familj. Ett ”öppet 

hem” kan se mycket olika ut, vårt exempel 

gäller inte alla. 

Rådet till dem som funderar på att ta 

sig an ett fosterbarn är att samtala noga 

om det och låta engagemanget mogna 

fram – också tillsammans med sina barn. 

Sedan kan man prova på, genom att 

vara kontaktfamilj eller helgfamilj. 

Att ta hand om barn i behov av hjälp 

är en stor missionsgärning – konkreta 

handlingar i vardagen kan bli ett starkt 

vittnesbörd. Och en människas hela 

livsväg kan förändras! 

Tänk att två timmar kan gå så fort! 

Att ha fått lyssna på Lena och Stig har 

gett mig mycket och det har också förändrat 

mitt liv och min relation till 

dem. Ett öppet hem betyder inte olåsta 

dörrar. Det består snarare av människor 

som på olika sätt bjuder på sig själva – 

också i sitt hem. På sitt unika sätt. 

bodiL månsson, Starby 

LENA OCH STIG BENGTSSON 

Yrke: Socionomer. Lena, familjerättssekreterare 

i Helsingborg; Stig, pensionär, 

samt arbete med utvärdering inom statens 

institutionsstyrelse (två halvtider). 

Familj: Åtta barn och ett fosterbarn mellan 

15 och 36 år. 

Intressen: Vandringar och cykelturer i 

naturen och resor i andra länder. Stig, 

även kristet ungdomsarbete och Alphakurser; 

Lena, att läsa böcker. Båda är 

medlemmar i ELM i Åsljunga. 

Bibelord: Herren ska bevara din utgång 

och din ingång från nu och till evig tid. 

Ps 121. 

TILL LIV 12 • 2009 13

VinjeTT 

Men åt dem som tog emot 

honom gav han rätten 

att bli Guds barn, 

åt alla som tror på 

hans namn … 

joh. 1:12 

14 TILL LIV 12 • 2009 

fOTO: HANS THOURSIE

ibeLakTueLLT 

Gud älskar glada givare 

När församlingen i Jerusalem råkade i ekonomisk knipa var det självklart för de 

andra församlingarna att starta starta insamlingar – ett bevis på deras kärlek. 

Självklart och med glada hjärtan. Villigt, rikligt och först av allt. 

Vi haR FåTT FöR oss att tvåan är sämre. Om en författare 

skriver en bra bok och det sedan kommer en uppföljare 

tror vi att den senare är sämre, och kanske till och med 

bara tillkommen för att tjäna pengar. Ännu tydligare är 

det i fi lmbranschen. Men om vi drar samma slutsatser 

när det gäller Bibelns böcker så tar vi miste. 1 De bibliska 

tvåorna förtjänar samma uppmärksamhet och är lika lysande 

som ettorna. 

Därför slår jag upp Andra Korintierbrevet. Paulus 

förs ta brev till församlingen i Korint är jag mer än bekant 

med. Varje dag tror jag att jag funderar över något 

i det brevet, men väldigt sällan tänker jag på det andra. 

Tyvärr – för det är en fantastisk bibelbok som tar upp 

centrala teman som försoningen, prövning och lidande, 

samt det angelägna ämnet ”givande”. 

FöRVaLTaRskaP och GiVande – hur ska en kristen förvalta 

sina tillgångar i förhållande till församling, mission, 

nödhjälp med mera? I ett svenskt sammanhang kompliceras 

frågan av att statskyrkan tar sin del via skattsedeln, 

att de som undervisat konkret om givande ofta anklagats 

för att vara giriga (om de ’talat i egen sak’) eller lagiska, 

och att just den privata ekonomin verkar vara så privat 

för svenskar att vi hellre talar om sex eller matsmältningsproblem. 

Ett av Paulus ärenden i Andra Korintierbrevet är att 

informera om den insamling som pågår för att hjälpa de 

kristna i Judeen som drabbats av fattigdom och hungersnöd. 

I de åttonde och nionde kapitlen kan vi läsa om den 

insamlingen. Det första som slår mig när jag läser är att 

tonen är helt och hållet positiv. Visst var det en svår situation 

som drabbat de kristna i Det heliga landet, men 

när det gäller insamlingen verkar varken Paulus eller de 

församlingar som slutit upp ha sett det som en börda eller 

belastning. Om de fattiga kristna i Makedonien skriver 

Paulus att de till och med tiggde och bad om att få vara 

med i insamlingen. Det är en glädje att få ge! Paulus motiverar 

insamlingen inte bara utifrån behovet, utan lyfter 

fram Jesus exempel – Han var rik men blev fattig för er 

skull – och säger att insamlingen är en möjlighet för korin- 

tierna att visa att deras kärlek 

är äkta: Ge dem ... bevis 

på er kärlek! 

mYckeT Få aV sVeRiGes kRisTna 

– om ens några – skulle kallas 

fattiga av Paulus, i stället gäller att 

Jesus efterföljare i Sverige är materiellt rika. Så verkar det 

också ha varit för många av korintierna. Till dem säger 

Paulus: Meningen är ju inte att andra skall få det bättre 

och ni få det svårt. Nej, det är en fråga om jämvikt; nu 

skall ert överfl öd avhjälpa deras brist, för att en annan 

gång deras överfl öd ska avhjälpa er brist. 

näR ska man Ge? Det är viktigt att fundera över! Är det det 

första man gör när lönen, studiebidraget eller pensionen 

kommit? Eller är det det sista man gör – om det blivit 

något kvar i slutet av månaden? Paulus skickar några 

medhjälpare till Korint för att församlingen ska kunna 

ha gåvan färdig när Paulus och hans team kommer – så 

att den kan ligga färdig och visa att ni ger rikligt och 

inte motvillig. Tänk vad skönt att prioritera givandet, 

offrandet, högt. Att ge det första till Herren och hans 

verk – precis som man kan läsa om israeliterna i Gamla 

testamentet. 

Jesus svarade en gång på frågan: Ska man betala skatt 

till kejsaren? Hans svar var att kejsaren ska ha sitt och 

Gud resten. I vårt land tar ’kejsaren’ sitt via skattsedeln, 

sedan tillhör allt det andra Gud. Han vill att DU ska förvalta 

det väl! 

Läs VidaRe i Andra Korintierbrevet. Fundera över din privata 

ekonomi och dina prioriteringar. Våga samtala med 

några goda vänner. Kanske har du blinda fl äckar? Eller 

goda ideer att dela med dig av? Gud välsigne dig i ditt 

givande – han älskar ju glada givare! 

eRik j andeRsson, missionär, Chiclayo, Peru 

1. I Gamla testamentet (2 Mos., 2 Kung., 2 Krön.) är det kronologin 

som avgjort placeringen och i Nya testamentet (2 Tess., 2 Tim., 2 Petr., 

2 Joh.) är det längden som gjort tvåorna till tvåor. 

TILL LIV 12 • 2009 15

mission i uTLandeT 

fOTON: ERIK J. ANDERSSON 

elisa, cloty och maria bjuder på en nybakad paneton – 

en julkaka typisk för Peru. 

Jul i Peru! 

Också i Peru kan julen lätt bli bara yta och kommers. Kanske även vi tillsammans 

behöver fundera över på vilka grunder vi egentligen fi rar jul? Gärna med en bit 

paneton till kaffet! 

– deT sTåR inTe i Bibeln att vi ska fi ra jul. 

Mina barn ska inte vara med, säger en 

pappa på föräldramöte i Esters skola, 

när den årliga julfesten kommer på tal. 

Efter mötet frågar någon lite osäkert 

om det är fel att fi ra jul? 

När den kommersiella karusellen 

drar igång i mitten av november kan 

man fundera på vad julfi randet egentligen 

tjänar till. Och vilka av alla jultraditionerna 

förmedlar det som vi egentligen 

fi rar? 

Att Gud valde att bli människa. Att 

Guds Son föddes som ett litet barn under 

knappa förhållanden för att börja 

sin uppgift som världens Räddare och 

Återlösare. Det är värt att fi ra. Hela 

året kan vi glädjas över det och fi ra det, 

men julen ger ett särskilt tillfälle att fi ra 

och proklamera Hans födelse. 

En söndag efter gudstjänsten i San 

Antonio talar vi om julen – och vi äter 

paneton, en sockerkaka med torkad 

frukt i (recept fi nns på s. 24!). Den är 

lika förknippad med jul i Peru, som 

pepparkakor och glögg är i Sverige. 

I församlingen brukar de unga spela 

upp ett julspel varje år. Man börjar 

med att gå runt i byn klädda som herdar, 

änglar och vise män för att få med 

PeRu är ELM-BVs senaste missionsland. De första missionärsinsatserna i norra Peru påbörjades 

1994. Sedan 2007 fi nns Chiclayos evangelisk-lutherska kyrka (IELCH), som har tre församlingar 

med drygt 100 medlemmar och två lokala präster. ELM har fyra missionärer som bistår i 

församlings- och missionsarbetet: Maggan och Erik Andersson samt sedan september 2009 Elin 

och Mattias Lindström. 

alberto ser på när mamma cloty skär upp kakan. 

sig folk till kyrkan. Men ska det bli ett 

juldrama som tidigare år? Några av 

de äldre ungdomarna har varit med så 

många gånger att de tröttnat. Kanske 

kan man göra något med förskolan i 

stället? Traditioner på gott och ont. 

– Den viktigaste jultraditionen är 

kalkonen, skrattar Cloty. Sedan ändrar 

hon sig: 

– Nej, visst det är gott med kalkon, 

om någon har fött upp en sådan. Men 

viktigast för mig är att samla familjen. 

Att vara tillsammans allihop, det är det 

viktigaste med julen. 

Några andra medlemmar blandar 

sig i samtalet om jultraditioner. Och 

de skickar en hälsning till sina kristna 

syskon i Sverige: GOD JUL! 

eRik j. andeRsson, missionär, Chiclayo, Peru 

16 TILL LIV 12 • 2009


Jul i Kenya! 

Immanuel – Gud med oss – ger verklig julglädje 

både i Kenya och i Sverige! 

Vad FöRkniPPas juLen med i kenYa? Jag 

bad Geoffrey och Celi säga det ord de 

först tänker på när de hör ordet ”Jul”. 

Den ene sa: ”Mat i glädje”, den andre: 

”Glädje över Jesu födelse.” 

Så pratade vi lite mer, och kom fram 

till att precis som i Sverige är en viktig 

del av julen att äta gott. Maträtter som 

inte är vanlig vardagsmat serveras på 

deras julbord, precis som på våra, men 

ändå så olika: ris, chapati (tunt bröd, 

gräddat i stekpanna), mandazi (ung. 

munkar), kött och höna. Det som förvånade 

mig var dock att man inte äter 

ugali, gröt av majs eller hirs! Vid andra 

fester som till exempel bröllop är det 

annars vanligt, särskilt den bruna hirsgröten. 

Möjligtvis kan man ha lite ugali 

om man får långväga gäster. 

För dem som är kristna börjar julfi - 

randet med att man vakar in juldagen 

Geoffrey koech och celi mrefu på hembesöksvandring 

i kapkochei. 

i kyrkan. Sedan vilar man ett tag och 

möts återigen i kyrkan för gudstjänst 

fram på morgonen, vid åttatiden ungefär. 

Därefter går man hem och fi rar med 

att äta god mat. Julklappar var inte vanligt 

för varken Geoffrey eller Celi, däremot 

börjar barnen önska sig kläder för 

julen redan i oktober–november. 

Naturligtvis gör man julfi nt, också i 

Kenya. Man förbereder huset eller hyddan 

som man bor i god tid genom att 

smeta ny lera på väggarna. Ofta skriver 

man också någon hälsning på väg- 

garna med hjälp av lera i olika färger, 

så att det blir riktigt fi nt. 

Geoffrey förknippar särskilt Matt. 

1:23 med julen: Se, jungfrun skall bli 

havande och föda en son, och man 

skall ge honom namnet Immanuel, det 

betyder Gud med oss. 

Tänk – Immanuel! – Gud är med 

oss! Det skickar han med som en julhälsning 

till oss. 

keRsTin niLsson, missionär, Kenya 

i kenYa påbörjades ELM-BVs arbete 1948, och det har resulterat i en omfattande verksamhet 

i den evangelisk-lutherska kyrkan i Kenya (ELCK) med uppemot 100 000 medlemmar, 600 

församlingar, 130 präster, 200 evangelister och 58 diakonissor. ELM har tre missionärer i Kenya: 

Lina Jämstorp och Sofi a Nilsson arbetar med gatubarn i städerna Nakuru och Gilgil, och Kerstin 

Nilsson är aktiv i församlings- och skolarbete i Rift Valley-provinsen. 

kören sjunger på juldagsgudstjänst i kamarus, ca 10 km från 

chesinende. 

TILL LIV 12 • 2009 17

i Fokus 

Det luktar jul! 

Gud talar till hela människan, också genom gödseldoft … 

jaG kommeR inTe ihåG hur gammal jag var då julen 

försvann för mig. Jag menar, då den där riktigt goa 

julspänningen, barnets förväntan, då man absorberade 

varje doft – lussekatterna, julskinkan, pepparkakorna, 

granen – och varje färgskiftning – från adventets 

lila, via luciamorgonens vita linnen och gula 

lussekatter, till julklappsinslagningens röda papper 

och guldsnören och den gröna granen – i veckorna 

och dagarna innan jul, då barnets känsla i allt detta 

försvann, och allt bara kändes som ett ”Jaha, då 

var det jul igen. Kul. Mysigt. Ska det väl vara.” Jag 

var tvungen att sätta upp lappar i mitt pojkrum för 

att peppa upp mig och komma i stämning: ”GOD 

JUL!” och ”Det är faktiskt JUL!”, men inte heller det 

räckte. Jag hade nog blivit stor. Stackars alla vuxna, 

och stackars mig som inte längre kände julen. 

deT som hände VaR att jag började förstå att allt detta 

yttre inte var jul, inte den riktiga julen. För bortom 

julaftonens crescendo från julmiddagen med farmor 

och farfar och mormor och moster, till julevangeliet 

och julsångerna och drivorna av julklappspapper 

och ljummen, avslagen Pommac i glasen, bortom 

den ytan, fanns den riktiga julen, den som är bortom 

stämning och känslor. 

Historiska fakta fanns kvar, och kunde tolkas i 

en begynnande tro. Ett barn, en Frälsare var född, 

herdar hade överrumplats av himmelens alla änglar 

– och någonting började det betyda för mig också. 

eTT decennium senaRe går jag över en snöfrusen 

gårdsplan någon av juldagarna. Det är tidig morgon, 

stjärnklart och kallt, blåsten river i arbetsoverallen, 

jag fryser och kör händerna djupt i fi ckorna. 

Inne i ladugården är det varmt. Så fort jag 

öppnar dörren och börjar tända upp, möts jag av 

kornas mjuka välkomnande ”Mmmmmm … mmmoooooo 

…” Lagårdsdofterna varierar vartefter 

jag rör mig i lagårn medan jag gör en första koll 

efter natten. Den speciella, varma kodoften, dynga, 

torrt hö, ensilage – och plötsligt förstår jag att just 

detta var det som mötte universums Gud när han 

tog sina första andetag som människa. Den mättade 

doften av ladugård. Han som styr stjärnor och 

planeter hade ju samma luktsinne som jag. 

På en GånG bLeV ladugården välsignad. Han hade 

inte ratat den, han hade valt den som sin ankomsthall 

och audienssal. Ladugården har sin plats i 

frälsningshistorien. Från lagården går en väg via 

snickarverkstad och fi skebåtar, tullkontor och synagogor, 

till korset och till min frälsning. 

Det blev riktig jul. 

Levande ljus går inte att ha i en lagård, det är för 

farligt. Men i kassettbandspelaren ljöd julens psalmer 

och sånger när arbetskamraterna droppade in. 

Vi var överens: jul i en lagård kan inte vara fel. 

andeRs GöTh, redaktionsassistent, Malmö 

ANDERS GÖTH 

anders.goth@tillliv.se 

18 TILL LIV 12 • 2009 

fOTO: ANDREW COLTON

N AT T E N S K A L L V I K A där ångest nu råder. Det folk som 

vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i 

mörkrets land strålar ljuset fram. Du låter jublet stiga, 

du gör glädjen stor. De gläds inför dig som man gläds 

vid skörden, som man jublar när bytet fördelas. Oket 

som tyngde dem, stången på deras axlar, förtryckarens 

piska bryter du sönder, som den dag då Midjan besegrades. 

Stöveln som bars i striden och manteln som 

fl äckats av blod, allt detta skall brännas, förtäras av eld. 

Ty ett barn har fötts, en Son är oss given. Väldet är lagt 

på hans axlar, och detta är hans namn: Allvis Härskare, 

Gudomlig Hjälte, Evig fader, fredsfurste. Väldet skall 

bliva stort, fredens välsignelser utan gräns för Davids 

tron och hans rike. Det skall befästas och hållas vid 

makt med rätt och rättfärdighet nu och för evigt. Herren 

Sebaots lidelse skall göra detta. 

frilagd krubbbild 

jes. 9:1, 2–7 

TILL LIV 12 • 2009 19

andakT Vid juL 

Guds suveräna timing 

Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda ... luk. 2:6 

ViLken oTuR – kan man tycka – att Maria skulle föda 

just då och just där. Långt hemifrån, utan ordentligt 

husrum, mitt i det vardagsgrå fi ck hon föda sin förstfödde. 

Man kunde önska världens Frälsare en mer 

glansfull entré på världsscenen. 

Eller det kanske inte är olyckliga omständigheter? 

”Tiden var inne”, säger Lukas. Betyder det något mer 

än att Maria nu varit gravid i nio månader? Var det 

kanske just så det skulle ske? Mitt i vardagens smuts 

och kyla stiger Gud ner för att möta människan där 

hon är. I den unga kvinnans kropp växer Guds Son, 

och när tiden är inne föds han som en liten judisk 

pojke. Det sant mänskliga och det i god mening vardagliga 

är inget hinder för Gud. Detta är en del av 

Guds goda skapelse som Gud också använder i sitt 

frälsningsverk. 

aLLTsedan sYndaFaLLeT är människan frestad att bli något 

mer än människa, och åtminstone sedan antiken 

har det att vara ”andlig” ofta tolkats som att vara 

mindre fysisk, mindre mänsklig. Vi sjunger i vår tid 

sånger om att Gud ska tömma oss på vårt eget så att 

han sedan får fylla oss med sitt liv. Och rätt förstått 

kan vi fortsätta att sjunga de sångerna – nämligen 

om vi menar att Gud ska ta bort det som inte är av 

honom i våra liv. Men gränsen är hårfi n att vi sjunger 

in ett förakt för våra kroppar, våra tankar, våra förmågor, 

vår vilja, vår längtan och allt det goda Gud 

har gett oss i våra liv. Då behöver vi få hjälp att återerövra 

det en boktitel för några år sedan proklamerade: 

”Gör som Gud – bli människa.” 

juLens budskaP om människoblivandet handlar om det 

stora att Gud delar våra villkor. Det är en solidaritetshandling, 

Gud vet vad vi talar om när vi kommer till 

honom i vår nöd. Han har ju själv delat detta sargade 

liv. Det är också en förutsättning för frälsningen. Om 

Gud inte varit sann människa kunde han inte bära 

mänsklighetens skuld. På ’teologiska’ innebär det att 

inkarnationen är en förutsättning för försoningen. 

Men så fi nns ytterligare en aspekt av julnatten i 

Betlehem. Valet av tid och plats. Det var naturligtvis 

inte ”otur” eller ”olyckliga omständigheter” att Jesus 

föddes just då och just där. Att den utlovade Davidskungen 

föddes i Davids stad Betlehem ingick i Guds 

plan – liksom att han skulle födas på ett unikt sätt, 

av en jungfru och genom den helige Ande; för att inte 

dela människosläktets arv av synd och bortvändhet 

från Gud. Därför är också de yttre omständigheterna 

kring Jesu födelse till vägledning för oss. I det enkla 

och vardagliga sker Guds under – också i dag. I det 

enkla och vardagliga möter Gud – också i dag. 

så kan juLFiRandeT få hjälpa oss att återupptäcka vardagens 

dubbla möjligheter. Gud är här och vi är här: 

• Gud är här – det är julens stora budskap. Gud 

delar vår verklighet och vill vara närvarande i vår 

vardag och fylla den med kraft och glädje. Vilken 

skillnad det gör en måndagsmorgon om jag får tro 

att Gud gett mig denna nya dag, och att han är med 

mig i dagens möten med människor och i olika uppgifter. 

• Vi är här – vår vardag är inget hinder för Gud, 

utan en möjlighet. Frestaren vill ibland lura oss att tro 

att om saker och ting bara varit på ett annat sätt så 

kunde Gud göra stora ting … Så fl yr vi i tanken och 

längtan till något annat, något ”grönare på andra sidan” 

och ser inte att Gud förberett just denna dag för 

mig. För Gud möter oss alltid där vi är – inte någon 

annanstans. Därför få vi också helhjärtat vara där vi 

är och tro att Gud vill använda vår vardag och våra 

omständigheter till något gott. 

bön: Gud, tack för att du är hos mig alla dagar, vardagar 

och festdagar, hur jag än känner det. Låt din 

närvaro välsigna varje dag jag får, och så låta mig 

upptäcka mer av din omsorg och ledning. 

hasse andeRsson, präst, Istorp 

20 TILL LIV 12 • 2009

fOTO: VALERIO LO BELLO 

... och hon födde sin förstfödde son och lindade 

honom och lade honom i en krubba, 

eftersom de inte fick plats i härbärget. 

TILL LIV 12 • 2009 21 

Luk. 2:7

LäsninG FöR heLa FamiLjen 

Farlig kompis 

FöRäLdRaR äR oFTa oroliga över sina 

barn. De vill till exempel inte att deras 

barn ska komma i ”dåligt sällskap”, 

som det heter. Barnen ska leka med 

snälla barn som inte slåss, som inte är 

bråkiga. 

– Är det snälla barn du leker med, 

kan föräldrar fråga ibland. 

Men vad skulle hända om man lekte 

med någon som var för snäll? Hur 

skulle det gå då? Skulle man få leka 

med någon som Jesus till exempel? Vad 

skulle de säga då? Det kanske skulle gå 

till så här: 

En dag kommer Pelle hem från 

skolan. 

– Jag har fått en ny kompis! säger 

han. 

– Vad heter han? frågar mamma. 

– Han heter Jesus, svarar Pelle. Han- 

kommer från ett annat land. Han är 

den snällaste kompis jag har! 

Dagen därpå kommer Pelle hem från 

skolan. När han kommer in i köket frågar 

han pappa: 

– Får jag en krona? 

– Men du fi ck din veckopeng i går! 

Vad har hänt med den? 

– Den har jag gett bort! 

– Gett bort!!! 

– Det är så här, förklarar Pelle. Jag 

har en kompis som inte får någon 

vecko peng alls. Och min nya kompis 

Jesus – han som är så snäll – han säger 

att om någon ber att få pengar så 

ska man ge dem pengar. Och man ska 

inte vänta sig att få pengarna tillbaka. 

Och det gjorde jag. Var inte det snällt 

pappa? Var inte det snällt? 

– Jo … det så klart … men sånt får 

inte gå till överdrift. 

– Det sa han ingenting om. 

Veckan därpå kommer Pelle hem 

från skolan. När han kom mer innanför 

dörren frågar mamma: 

– Var har du mössan? 

– Den gav jag bort! 

– Gav du bort din mössa!? 

– Jo, det är så här, förklarar Pelle. 

Det fi nns en kille som hänger nere vid 

stationen. Jag tror att han har sprit- 

eller knarkproblem eller någonting. 

Han har i alla fall dåligt med vinterkläder. 

När jag gick förbi stationen i 

dag, så frågade han om han inte kunde 

få min mössa. Jag visste inte vad jag 

skulle göra, men min kompis Jesus var 

med. Han sa till mig: ”Om någon ber 

att få din mössa så ge honom mössan, 

men ge också bort täckjackan!” 

– Täckjackan!? frågar mamma förskräckt. 

Var har du täckjackan? 

22 TILL LIV 12 • 2009

– Jag gav bort den också så klart. Till 

den där killen. Han frös ju!! Var inte 

det snällt mamma? Var inte det snällt? 

Veckan därpå kommer Pelle in i köket 

och frågar mamma: 

– Har vi gott om mat hemma? 

– Varför frågar du det? undrar mamma 

oroligt. 

– Därför att jag har bjudit hem en 

familj till oss i kväll. 

– Men Pelle, jag har sagt att om du 

ska bjuda hem Petters sons och deras 

grabb så får du lov att tala om för mig 

i förväg! 

– Men det är inte Petterssons och 

Kalle. 

– Vem är det då?? 

– Det är en flyktingfamilj som har 

flyttat in här för bara två veckor sen. 

De kan nästan ingenting om Sverige. 

Jag tänkte att det kunde vara fint om vi 

bjöd hem dem så att de kände sig hemma 

här i vårt samhälle. 

– Men Pelle … vad har du gjort? 

– Men min kompis Jesus, han säger 

att det är inte folk såna som Pettersson 

man ska bjuda hem, därför att de kan 

bjuda tillbaka. Det gör ju hedningarna, 

säger han. Man ska i stället bjuda hem 

dem som har det svårt – de som inte 

kan bjuda tillbaka. Den här familjen 

kan inte bjuda tillbaka därför att de vet 

inte ens vad ”bjuda” heter på svenska. 

Var inte det snällt mamma? 

– Jo, jo! … Men hur många är de? 

– Det är bara mamma, pappa och sex 

barn. Visst var det snällt att jag bjöd 

dem mamma? 

så kunde deT gå till om man hade Jesus 

som kompis. Man undrar om mamma 

och pappa skulle tillåta en att leka 

med honom. 

Med den här berättelsen kanske 

man också kan förstå varför det var så 

många som inte tyckte om Jesus, utan 

ville bli av med honom. Man kan också 

förstå varför man aldrig har kunnat 

glömma honom. Trots att ingen av oss 

kan leva helt på det sättet han lärde, så 

vet vi ändå att det är rätt och riktigt. Så 

borde det vara. Så snälla borde vi vara 

mot varandra. Allt vad ni vill att människorna 

skall göra för er, det skall ni 

också göra för dem. Det är vad lagen 

och profeterna säger (Matt. 7:12). 

daVid F. oLson 

Ur Bilder ur livet; Andaktsberättelser 

för ungdom, Verbum 1983. (Lätt bearb.) 

TILL LIV 12 • 2009 23 

ILLUSTRATION: JOHANNA GUSTAVSSON

RecePT 

julbål – god och nyttig juldricka 

det här behöver du: 

2 röda äpplen urkärnade och i tunna skivor 

4 apelsiner urkärnade och i tunna skivor 

2 citroner urkärnade och i tunna skivor 

1,5 liter äppelcider 

5 kanelstänger 

2,5 tsk hela nejlikor 

1,5 dl sköljda russin 

Gör så här: 

Blanda cider, hälften av frukten, kanel och nejlikor nejlikor i en stor gryta och 

koka upp. 

Sänk värmen och låt sjuda 8–10 minuter. Sila bort frukt och kryddor. 

Lägg i resterande frukt och russin och servera rykande het i muggar. 

Receptet räcker till 6–8 muggar god dricka! 

inlagd sill med 

pepparrot 


4 st inlagda sillfi léer 

2 dl crème fraiche 

2 ½ msk riven pepparrot 

1 rågad msk ljus fransk senap 

dill, hackad 

gräslök, hackad 

några droppar citronsaft 

vitpeppar efter behag 

1 tsk strösocker 


Peppra lite på sillen. 

Blanda resten av ingredienserna. 

Skär sillen i bitar och blanda 

ner den i såsen. 

Späd eventuellt med lite mjölk. 

Låt stå i kylen och dra i två 

dagar. 

Paneton – julkaka från Peru 


5 dl vetemjöl 

0,5 msk salt 

30 g torrjäst (8–10 tsk) 

1 msk socker 

1 dl mjölk 

100 g smör/margarin 

3 äggulor 


Blanda mjöl och salt och lägg lägg mjölblandningen på bakbordet och och forma en 

vulkan. Blanda torrjästen med 0,5 0,5 msk socker socker och 2 msk ljummet vatten. vatten. Låt stå i 

2 minuter tills jästen sväller. Vispa smöret med äggulorna, kryddorna och och det rivna 

fruktskalet. Lägg det i i vulkanen. Tillsätt därefter jästen, sockret och mjölken. Blanda och 

knåda ihop degen tills den inte fastnar på händerna. Låt den jäsa i 2 timmar. 

Mjöla russin och suckat. Knåda in i det i degen. 

Klä en rund form med bakplåtspapper och pensla med ägg. Tryck ut degen i formen och 

skär ett kryss uppe på panetonen. 

Låt jäsa i 1 timme. Grädda i ugn, 180 grader, ca 45–60 min. 

snöbollar – vita chokladkulor 


100 g vit choklad 

1,25 dl kokos 

knappt 1 msk pressad citron 

Till garnering: 

välj mellan kokos, strössel eller fl orsocker 

1,5 dl socker 

75 g russin 

0,5 tsk kanel 

en knivsudd muskotnöt 

0,25 tsk rivet citronskal 

0,25 tsk rivet apelsinskal 

75 g suckat 

1 tsk vaniljsocker 


Smält choklad i mikron eller i vattenbad på spisen. 

Blanda i kokos och den pressade citronen. Smaka gärna av så att du får lagom 

mängd citron i – dosera efter eget tycke och smak. 

Ställ smeten svalt och låt den svalna något. Smeten får inte hinna stelna helt. 

forma till små kulor. 

Tips: Om du vill kan du rulla kulorna i kokos eller i färgglatt strössel. Det fungerar 

också bra att pudra på fl orsocker. 

förvara i kylen i tillsluten burk. 

OBS! Receptet – som räcker till ca 15–20 snöbollar – kan dubblas vid stort godissug! 

24 TILL LIV 12 • 2009

a JOD gillar jag. 

ak! 

ÄLMÅENDE 

itt i Karlstad 

T VAL > SIST I 

de > Kanske 

förordningen) 

MITT I 

KORSORD 

FÖRNEKAS 

juLkRYss 

JULKRYSS: CARL-JOHAN ANDERSSON 

Julkryss 

©CJA 

GÅR EJ 

I ARV 

MADA- 

GASKAR 

PREDIKAD 

ERSÄTTER 

MUSIKER 

@ 

URAN 

MUNK 

BEGÄRAN 

HUVUD- 

STAD 

DÖPTE 

PERUANSK 

KAKA 

JOD 

VITAMIN 

PAPPERS- 

ARBETE 

SLÖA 

DEL AV 

ISRAEL 

STOR I KINA 

FICK 

FÖRTUR 

GUDS- 

VÄLDE 

BOSTAD 

PÅ 

SMÖRGÅS 

COLOS- 

SEUM 

KVÄVE 

GREKÖ 

VERKAR 

RING 

NORR- 

KÖPING 

DEL AV 

HJÄRN- 

BARKEN 

SMÅ BOKSTÄVER 

ARAME- 

ISKT GUD 

ÄR 

MÅNGA 

HUNDAR 

GÅVAN 

AVSLUTAR 

TILL LIV 

VRÅLA 

OSTDJUR 

MANS- 

NAMN 

ROPAS PÅ 

MITT I 

KARLSTAD 

BALKAN- 

LAND 

TROND- 

HEIMSK 

MITT I 

KÖKET 

FÖRA 

SAMMAN 

MÅR 

VÄL 

HAR 

BOK I GT 

GRÖT I 

KENYA 

RÄTT I 

SPANIEN 

YTTRADE 

HELGE 

GRÖNLÄN- 

NINGEN 

ULLA PIHL 

GREDELIN 

UTHÄRDAR 

TRÄSLAG 

LARMA 

FALLER 

LITTERÄR 

KUNG 

IDROTTS- 

PLATS 

GRUND- 

LAG 

POETEN 

ELIOT 

TA 

NORSKT NEKANDE 

MAN I 

1 KRÖN 

2:2 

EFTER RE 

ENG. TIA 

när väntan på läsningen av julevangeliet med efterföljande julklappsutdelning blir för lång, samla familjen 

och grannarna kring årets julkryss och en kopp julkaffe! det kan ge en anledning till att ge bort en 

jultidning – för man bör ju ha läst artiklarna i förväg, för att lättast kunna lösa korsordet. 

skicka in lösningen till: Till Liv, sandgatan 14b, 223 50 Lund före den 15 januari 2010. 

märk kuvertet ”julkryss”. Lösningen publiceras i februarinumrets bilaga. 

bland de rätta svaren dras tre vinnare som får var sitt presentkort på bV-förlag. 

TILL LIV 12 • 2009 25 

KAN 

TRON 

VARA


Herdarna skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet 

som låg i krubban. När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till 

dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. 

Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. 

Luk. 2:16–19 

26 TILL LIV 12 • 2009


barnen sjunger på julfesten. 

Jul i Etiopien! 

Julglädje i Etiopien innebär att inte glömma hockeyspelet genna, ett 

särskilt spel med anknytning till julens budskap! 

eTT namn FöR juL på amhariska är Genna, 

från grekiskans genea = födelse. 

Som julhälsning säger man inte ”God 

jul” utan en hälsning som ordagrant 

översatt betyder: ”Så väl att Han har 

låtit oss nå fram till ljusets födelse.” 

Om man tänker efter, är detta uttryck 

ett vittnesbörd om evangeliet. Med 

Jesus kom ljuset till denna mörka värld 

som vi läser i Jes. 9:2, 6. Det påminner 

också om orden i athanasianska trosbekännelsen 

där vi bekänner om Jesus 

Kristus att han är Gud av Gud, ljus 

och ljus. 

I Etiopien tänder man i hemmen vid 

jul en slags facklor som kallas tjibbo, 

gjorda av hopbundna torra kvistar, 

som ger starkt ljus. Varje familjemedlem 

har sin egen fackla och man tänder 

dem gärna även tillsammans med grannar 

och vänner. Jag minns att som barn 

tävlade vi gärna om vems tjibbo som 

gav det kraftigaste ljuset. Dessa tänds 

vanligen på julnatten. Ju mörkare det 

är, desto klarare lyser ju ljuset. 

Genna är också namnet på en slags 

hockey som spelas endast vid julen. 

Man har en hockeyklubba och slår en 

liten boll. Legenden säger att det var 

herdarna som började spela hockey 

som uttryck för den glädje de var fyllda 

av när de hade fått se Jesusbarnet (Luk. 

2:10, 20). Även nu är det ute på en äng 

på landet som man spelar genna. Detta 

spel är också erkänt som unikt för etiopisk 

kultur. 

Julfi randet i lutherska kyrkan på julaftonen 

karakteriseras också av ljus. 

Kören vandrar in i den mörka kyrkan 

med tända ljus, söndagsskolbarnen 

läser bibelord utantill och tänder ljus, 

och de sjunger om Jesus som kom med 

ljuset hit till denna mörka värld. Julbudskapet 

görs ofta personligt då det 

poängteras att på samma sätt som 

Jesus föddes i en krubba vill han också 

bli född i våra hjärtan. 

endaLe aWGicheW, gen.sekr. EELC, Etiopien 

hanna -kaRin sTaRk hechamo, Addis Abeba 

eLm-bVs mission i eTioPien 

är på sätt och vis en fortsättning av 

insatserna i grannlandet Eritrea sedan 

år 1921. Etiopiens evangelisk-lutherska 

kyrka (EELC) har mer än 20 000 medlemmar 

i 140 församlingar med drygt 

40 präster och cirka 120 evangelister 

och lärare. Under det gångna året har 

en stor insats gjorts i samband med 

ett kyrkbygge i Asella, ett projekt som 

invigdes i mitten av mars. från och 

med hösten 2009 fokuserar ELM på att 

särskilt stödja det teologiska seminariet 

i Asella, när en treårig kurs för blivande 

pastorer påbörjas. 

eRiTRea är ELM-BVs äldsta missionsland. 

Missionsinsatser går tillbaka 

till 1911 och innan dess, genom 

Evangeliska fosterlandsstiftelsens 

verksamhet, till mitten av 1860-talet. 

Evangelisk-lutherska kyrkan i Eritrea 

(ELCE) har mer än 12 000 medlemmar 

i 72 församlingar och betjänas av 40 

präster. ELM ger ekonomiskt stöd till 

ELCE, bland annat till en musikskola i 

Asmara som har 58 elever. 

TILL LIV 12 • 2009 27

RePoRTaGe PeRsonPoRTRäTT FRån sPoRTLoVeT 

• deL 24 

Franciskus 

av Assisi 

Han ville bli riddare och vinna jordisk ära. Men en personlig omvändelse gjorde att livet fi ck en annan 

riktning. Nu ville han efterlikna Jesus och leva i bön, fattigdom och kärlek. Han grundade en orden 

vi känner som ”gråbröderna” – den glade munken franciskus blev ett redskap för Guds frid. 

28 TILL LIV 12 • 2009 

fOTO: BRAD MCDOWELL

dag och natt, må liv och död nu lova Gud i samma kör. 

Halleluja, halleluja. En enda sång i allt som finns, 

min Gud, min Gud och alla ting. Tack för alla dina under. 

Halleluja, halleluja, halleluja. 

uR FRanciskus ”soLsånG” sV. Ps. 23:7 

– Franciskus, återställ mitt hus, som 

faller i ruiner. 

Frans löd omedelbart och under två 

’’Må 

VaRje daG TRäFFaR jag en man, som jag 

är riktigt glad för. Franciskus heter 

han. Visserligen är det mer än 800 år 

sen han dog. Men han ’lever’ väldigt 

mycket fortfarande. Över hela världen. 

Och när jag öppnar min Bibel träffar 

jag Guds lille glade munk som ler mot 

mig från ett bokmärke. 

FRanciskus VaR Född GLad. Han sjöng alltid 

och hittade på hyss. Men han ville 

bli stor och berömd. För att bli omtalad 

på den tiden gällde att visa sig modig 

som krigare. Men ’Frans’ var aldrig 

bra på att slåss. 

Snart gjorde han halt och helt om. 

Något hade hänt. Kamraterna undrade 

om han hade blivit kär i någon vacker 

flicka. 

– Jo, det har jag, sa han. I en mycket 

vacker flicka, som är så ädel, rik, vis 

och skön som ingen annan. Henne 

skall jag gifta mig med, sa Franciskus. 

– Vem är hon och vad heter hon? 

– Jo, hennes namn är fru Fattigdom! 

Plötsligt insåg nämligen Franciskus 

hur meningslöst det liv var som han 

hittills levt. Frans blev gripen av en 

makt som förvandlade hela hans liv. En 

ljuvlig ström av kärlek strömmade genom 

honom. Så gav Franciskus sig åt 

Guds verk och blev munk. 

En dag kom Frans förbi ett förfallet 

kapell nära Assisi. Då han stannade inför 

krucifixet, såg han hur Kristus öppnade 

sin mun och sa: 

år arbetade han med egna händer på 

att reparera det förfallna huset. 

Men snart förstod munken att det 

inte bara var kapellet San Damiano 

som Jesus Kristus menat, utan hela 

kyrkan. På den tiden var nämligen kyrkans 

innersta mycket förfallen. 

Nu började män komma till munken. 

De önskade följa honom. 

– Vilka krav ställer du, Frans? 

– Jo, sälj allt och ge åt de fattiga. 

Bankdirektören, läkaren, juristen och 

andra gjorde så. Och det visade sig, att 

ju mer de gav, desto mer fick de av glädje 

och frimodighet. 

Då allt fler slöt sig till Franciskus, 

gick han till Rom för att hos påven be 

om att få bilda en orden. Påven sa nej, 

för han tyckte att den lille glade munken 

verkade helt överspänd. Men Franciskus 

lät sig inte avspisas. Efter några 

dar gav påven audiens på nytt. På natten 

hade påven i en dröm sett hur en 

liten munk rusat fram och satt axeln 

till och så räddat kyrkan då den höll 

på att rasa samman. När nu Franciskus 

kom på nytt kände påven igen 

honom från drömmen, och nu var det 

ingen tvekan. Frans fick bilda en av de 

ordnar som har betytt oerhört mycket 

genom många sekler och länder, och 

blivit till välsignelse för miljontals 

människor. 

deT beRäTTas aTT FRans kunde trollbinda 

skarorna med sin enkla predikan. Han 

var dessutom mycket charmig och, 

liksom de munkar som följde honom, 

oerhört glad och spelade människor de 

mötte en hel del roliga spratt. Somliga 

trodde att munkarna rent av var tokiga 

i sin sång och glädje. 

Franciskus älskade hela Guds skapelse. 

Han värnade om allt levande. 

För honom var djur och fåglar systrar 

och bröder. När Frans såg en skock 

fåglar, kunde han börja predika för 

dem. De satte sig helt stilla och lyssnade. 

När de väl blivit välsignade, började 

fåglarna sjunga igen. Franciskus 

prisade solen, månen och stjärnorna. 

Han älskade blommor, ja hela skapelsen 

var helig för den lille munken. Till 

och med döden tackade Frans för och 

kallar henne syster. 

FRanciskaneRoRden VäxTe mer och mer 

i Europa. Men Frans nöjde sig inte. 

Jesus Kristus måste bli älskad och 

trodd av muslimerna också. År 1219 

vandrade han till Egypten med det glada 

budskapet. 

Genom Guds under kom Franciskus 

ända fram till sultanen. Väl framme 

uppmanade munken den mäktige 

mannen att omvända sig med sitt 

folk till den enda sanna tron, tron på 

Jesus Kristus. Sultanen fascinerades av 

Frans, men, sa han, hur skall jag veta 

att du har rätt och jag fel? 

TILL LIV 12 • 2009 29

– Jo, det skall jag bevisa, sa Franciskus. Hetta 

upp smältugnen så ska jag och ett par av dina 

präster gå in dit. Då ska du få se, att jag har rätt. 

Innan munken talat till punkt hade alla prästerna 

försvunnit. Då erbjöd sig Franciskus att 

ensam gå in i den upphettade ugnen mot löfte 

att sultanen då skulle övergå till kristendomen. 

Sultanen ville inte ge något löfte. Han erbjöd 

däremot Frans stora gåvor. Munken ville inte ha 

något mer än ett horn som han kunde blåsa i då 

han ville kalla hop folk till gudstjänst. 

FRanciskus hade FåTT en gåva från Gud. I hans 

mun blev det mesta guld. Han kunde predika så 

att gamla fi ender blev vänner och började älska 

varandra. Tron, hoppet och kärleken växte där 

Franciskus drog fram. Guds lille glade munk 

hade satt igång en glädjens och kärlekens revolution, 

som gick som en löpeld över Europa, 

och sen vidare. I dag fi nns franciskanermunkar i 

stort sett över hela världen. 

Franciskus hade under hela livet haft en klen 

hälsa. Då han fyllt 46 var krafterna slut. Frans 

frågade läkaren hur lång tid han hade kvar. När 

han fi ck reda på att det inte var många dagar, 

reste han sig upp och ropade glatt: ”Välkommen 

broder död!” Så kallade han på några bröder, 

som natt och dag sjöng Solsången. När slutet var 

nära bad Franciskus att man skulle läsa Passionshistorien 

enligt Johannes, så försökte han sjunga: 

”För min själ ut ur fängelset, så att jag får prisa 

ditt namn.” 

I samma ögonblick som Franciskus dog, slog 

en mängd lärkor ned på taket till hyddan där 

han låg och de begrät med hjärtslitande pip sin 

väns bortgång. Och hela natten ekade skogen av 

brödernas psalmsång. 

jaG TackaR Gud för alla förebilder i tron. För alla 

dem som älskade Gud för Hans underbara skapelse. 

Och som allra mest älskade Gud för att 

han sände sin Son, Jesus Kristus, Frälsaren. 

bön: Tack, Gud, för alla dem som i Andens kraft 

tagit emot och gett evangelium vidare så att också 

jag har fått del av det bästa. Gode Gud, hjälp mig 

att förvalta Ditt Ord och Din kärlek så, att fl er 

får höra och vill ta emot evangelium. 

sTiG ekeLund, präst, Ramlösa 

30 TILL LIV 12 • 2009 

ILLUSTRATION: JOHANNA GUSTAVSSON

Franciskus bön 

HE R R E, gör mig till ett redskap 

för din frid. 

Där hatet härskar – 

låt mig sprida kärlek, 

förlåtelse där orätt har begåtts, 

och enighet där splittring råder. 

Där villfarelse fi nns – 

låt mig få bringa sanning, 

tro där tvivlet härskar, 

och förtröstan där förtvivlan råder. 

Låt mig bringa ljus i mörkret 

och glädje i bedrövelsen. 

Min Gud och Mästare, 

lär mig sträva efter att trösta 

hellre än att bli tröstad, 

att förstå hellre än att bli förstådd, 

att älska hellre än att bli älskad. 

Ty det är genom att ge som vi får, 

det är genom att glömma oss själva 

som vi fi nner oss själva, 

det är genom att förlåta 

som vi själva får förlåtelse, 

och det är genom att dö 

som vi föds på nytt till evigt liv. 

TILL LIV 12 • 2009 31

samTaL 

Trygg och glad 

med Gud 

En augustidag sätter vi oss i vardagsrummet i villan 

i Broby. Hustrun Brita har just gått till arbetet och vi 

har förmiddagen på oss att samtala. Yngve, 87 år, 

poängterar att han är en ”vanlig människa” – för det 

fi nns många människor som har mycket att säga, 

men som aldrig vågat. Det vi har att säga behöver 

inte vara så tillkrånglat. 

Yngve, berätta vad det innebär för dig 

att leva med Jesus? 

– Det innebär att äga Guds frid och det 

eviga livets hopp. Att få se på alla människor 

som kallade till Guds rike – som 

återlösta – som mitt i liknöjdhet, trots 

och syndautbrott har möjlighet att få 

erkänna sin synd och få förlåtelse och 

ta emot frälsningens gåva av Herren 

Jesus Kristus. 

Om jag själv lever i Jesu gemenskap 

ger det sen en önskan att peka på nåden 

i Kristus, och att erbjuda grannarna att 

dela gemenskapen kring Guds Ord. Och 

att inte förtröttas att be för dem. 

Jag försöker också hälsa på alla skolbarn 

som kommer på gatan, när jag är 

ute i trädgården. De verkar uppskatta 

det och det gläder mitt gamla hjärta. 

Det är kanske inte alla som uppmärksammar 

dem … 

Som kristna är vi också förvaltare. 

Det vi kallar vårt tillhör Gud. Faran 

fi nns att vi tar undan något för att 

synas. I mitt yrke var det regel att låta 

företaget betala inom vissa gränser. Det 

utnyttjades kanske så att det inte alltid 

kändes bra. 

Berätta lite om några kristna som betytt 

mycket för dig! 

– Jag har haft många positiva möten i 

arbetsliv och vardag med människor 

som inte varit uttalat kristna. Men de 

som betytt mest för mig är trossyskonen. 

Jag minns hur jag som tonåring, 

i ett förvirrat försök att vittna, efteråt 

kände mig nedslagen. Då var det en av 

de äldste i föreningen som i stor omsorg 

och kärlek fi ck trösta mig. 

Vid 18 år ålder var det tid att lämna 

det trygga hemmet i Örkelljunga, för 

anställning i Tidaholm. Mor citerade 

ur 5 Mos. 33:27: En tillfl ykt är han, 

urtidens Gud, och här nere råder hans 

eviga armar. Och innan dörren till gengasbussen 

slog igen ropade min far: 

”Herren vare med dig!” 

I Tidaholm delade ELM-BV och Östra 

Smålands Missionsförening ett missionshus. 

Jag var så glad åt de gamla 

gubbarna. De höll verkligen fast vid 

Ordet! För att få kontakt med andra 

ungdomar gick jag en del till Missionsförbundet. 

Trots olika syn i vissa frågor 

var missionsvännerna i ELM-BV 

mycket förstående, och de förebrådde 

mig aldrig för det. 

Jag kom till Stockholm 1945 för att 

gå en handelsskola. Där hade jag mitt 

andliga hem i Roseniuskyrkan. Vi samlades 

på lördagskvällarna i ungdomsvåningen, 

som då låg ovanpå expeditionen, 

på Upplandsgatan. Det var en 

väldigt god gemenskap i föreningen. 

Särskilt minns jag familjen Göth som 

tog väl hand om oss ungdomar. Vi träffades 

ganska ofta i deras hem. Familjens 

pojkar, Ingvar och Einar, var med 

när vi cyklade runt till ålderdomshem 

och sjöng. 

År 1950 fl yttade jag till Malmö och 

bildade familj. Med hustrun Lena fi ck 

jag fyra barn. Under den drygt 30-åriga 

vistelsen där var vi med i missionsföreningen. 

En person som var en förebild 

för mig var Erik H. Persson. Han 

var djupsinnig men inte instängd, och 

han vågade visa andlig smärta. Vi hade 

uppfriskande samtal om det härliga 

målet för en kristen. 

Vi fl yttade till Broby 1984. Där var 

jag med och bildade en bibelstudiegrupp. 

I den var Einar Jönsson en verklig 

stöttepelare. Vi använde bland annat 

några av Bengt Pleijels böcker och Curt 

Westmans band om ”Vägen genom 

Bibeln”. I gruppen deltog även min nuvarande 

hustru Brita (Lena avled efter 

en kort tids sjukdom redan 1987). 

Något råd till unga familjer …? 

– Jag vill gärna poängtera husandaktens 

betydelse. Att läsa Guds Ord och 

be tillsammans i familjen morgon och 

kväll är grundläggande för att barnen 

ska bli bevarade i den kristna tron. 

fOTO: MATS LUNDIN 

maTs Lundin, Knislinge 

32 TILL LIV 12 • 2009

fOTO: CHALEERAT NG. 

undeRVisninG 

En Gud som vet och 

vill vårt bästa 

Abraham fi ck tre löften av Gud: löftet om en stor efterkommande släkt, löftet om ett 

land att kalla sitt eget, och löftet om Guds välsignelse och att få vara till välsignelse. 

Gäller dessa löften bara Abraham, eller kan vi få del av dem, vi också? 

Löften som går igen 

Den som studerar Fem Moseböcker noterar tre löften 

som ständigt återkommer: löftena om efterkommande, 

om ett land och om en levande relation till Gud. 

Gud säger till Abraham: Gå ut ur ditt land och från 

din släkt och din fars hus och bege dig till det land 

som jag skall visa dig. Där skall jag göra dig till ett 

stort folk. Jag skall välsigna dig och göra ditt namn 

stort, och du skall bli en välsignelse (1 Mos. 12:1–2). 

Dessa löften betyder något för oss i dag. 

Löftet om efterkommande 

Gud är livets Gud! När han hade skapat människan 

välsignade han henne genom goda, harmoniska relationer. 

Dessvärre brast dessa när människan senare 

föll i synd. Hon fi ck en skadad relation till Gud, medmänniskan, 

jorden och djuren. I människans allra 

närmaste relationer, de mellan man och kvinna samt 

tvillingar emellan, blev det särskilt tydligt. 

Slutligen förlorade människan också förbindelsen 

med sin egen livsande. Temat liv/död blir centralt. För 

var och en som utväljs genom förbundet – Abraham, 

Isak, Jakob, Josef – ställs frågan: Ska han överleva 

och få efterkommande? Det blir olidligt spännande 

läsning. Gud uppmanar Abraham att offra Isak. Sara 

och Rebecka klarar sig nätt och jämt ur kungars 

harem. De båda, liksom också Rakel senare, visar 

sig vara infertila. Hungersnöd drabbar landet. Hela 

tiden svävar läsaren i osäkerhet om utgången. 

Andra Mosebok börjar med notisen om hur de var 

TILL LIV 12 • 2009 33

sjuttio personer ur Jakobs hus som kom till Egypten. 

I de efterföljande verserna har befolkningen 

ökat kraftigt. Men ökat har då också hotet mot dem. 

Mose räddas undan Farao i en vassbåt. Åttio år senare 

räddar han själv folket undan förintelse när han 

vid Sinai vädjar för dem inför Gud och hänvisar till 

just patriarklöftet. Vänd dig från din glödande vrede 

och ångra det onda du har i sinnet mot ditt folk. Kom 

ihåg Abraham, Isak och Israel, dina tjänare, som du 

med ed vid dig själv har lovat: Jag skall göra era efterkommande 

lika talrika som stjärnorna på himlen, 

och hela det land som jag har talat om skall jag ge 

åt era efterkommande. De skall få det till arvedel för 

evigt. Gud lyssnar till Mose, och vi läser att han ångrade 

det onda som han hade hotat att göra mot sitt folk 

(2 Mos. 32:12b–14). Folket får leva vidare och fortsätta 

att växa. Dock uppfylls aldrig löftet slutgiltigt. 

Löftet om ett land 

Löftet om ett land är för Abraham inte mer än just 

ett löfte. Han rör sig i Kanaan, men sånär som på en 

begravningsplats för sig och sin hustru är landet inte 

hans. Snarare än att vara israeliternas och överflödande 

av mjölk och honung, är det kanaanernas och 

svältdrabbat. Samma sak upplever de andra patriarkerna. 

De vistas lika mycket utanför landets gränser 

som i Kanaan. Första Mosebok slutar med att hela 

Jakobs hus är i Egypten. 

Först några hundra år senare börjar vandringen 

fOTO: ROBERT MACDONALD 

tillbaka. Resan blir dock besvärlig. Folket gjuter sig 

en avgudabild, försöker avsätta Mose och drömmer 

sig nostalgiskt tillbaka till Egypten. Till slut når de 

fram till Moab. Längre kommer de inte. Där dör deras 

ledare, och där slutar Fem Moseböcker. 

Detta kan man fundera länge kring. Det som skapar 

nerv i berättelser om människors öden är inte sällan 

både äventyret i att ge sig av och tryggheten i att 

komma hem. Resandet blir en bild av våra egna liv. 

I vår rotlöshet söker vi ett hem, och i vår trygghet 

spänning. Fem Moseböcker bryter mot det. Den handlar 

om ett folk som går på ett löfte. De rör sig mot ett 

land som är deras tidiga fäders, och knappt det. Och 

de når aldrig fram! Det blir ingen hemkomst. 

Tänker vi efter så är det så här ganska ofta för oss 

också. Mose blir ett paradigm för Israels existens 

och för mänsklig existens. Vi hinner aldrig vad vi har 

tänkt. Aldrig lyckas vi att utföra vad vi skulle vilja 

utföra eller vara vad vi skulle vilja vara. Vad som 

inledningsvis tycks som ett deprimerande budskap 

är emellertid egentligen ett uppmuntrande. Om den 

store Mose inte nådde ända fram då kanske det inte 

är en så stor katastrof att vi inte heller gör det. 

Löftet om en relation till Gud 

Fem Moseböcker söker engagera och undervisa en 

gemenskap om hur de ska leva i relation till Gud. Det 

finns en dynamik i en tro som bygger på en relation, 

men också en osäkerhetsfaktor som gör berättelserna 

34 TILL LIV 12 • 2009 

fOTO: KRISS SzKURLATOWSKI

öppna och spännande. Gud ger löften och verkar, 

men kräver samtidigt människan på ett gensvar och 

ett steg i tro. Efter räddningen genom Röda havet uttrycks 

detta gensvar i lovsång, och vid Sinai genom 

löftet att följa Guds bud. Tron på Guds godhet driver 

människor till bön, lydnad och barmhärtighet. 

Men i tron ligger också ett trots, ett mod att våga 

lita på en Gud som förmår det mänskligt sett omöjliga. 

Eller som Sören Kierkegaard uttryckt det: det 

finns i tron en ”passion för det omöjliga”. Här brister 

det ofta. Abraham ler åt tanken att han ska få en son 

på sin ålderdom. Israel har svårt att tro att Herren 

strider för dem, också mot arméer som egentligen är 

dem övermäktiga. När Gud väljer sina tjänare, väljer 

han de yngre, Set, Isak, Rakel, Josef, Juda. De får 

förtroendet genom vad de inte på naturlig väg förtjänat, 

och visar att det är Gud som verkar och arbetar. 

Trons väg är inte enkel, men många är de som härdar 

ut i väntan på vad Gud vill göra. Människor som nått 

gränsen för sin egen förmåga svarar i tro på löftena 

genom att åter och åter kasta sig i armarna på den 

Gud som är starkare. Och om och om igen går löftena 

i uppfyllelse. 

Välsignelsens betydelse i våra liv 

Det är lätt att tänka att landet, de efterkommande 

och gudsrelationen var springande frågor för Gamla 

testamentets hebréer, men inte för oss. Men tänker vi 

efter är de, alla tre, grundläggande för all mänsklig 

fOTO: AKBAR NEMATI 

existens. Vi borde verkligen fira vår nationaldag och 

tacka Gud för att vi får ha ett land att kalla vårt. Assyrier, 

kurder och palestinier har med sådan smärta och 

tydlighet lärt oss något om vad det faktiskt betyder. 

De efterkommande är grundläggande för framtiden 

och för vår egen trygghet på ålderdomen. Relationen 

till Gud, slutligen, är helt nödvändig för att 

bevara vårt livsmod och hopp inför döden. Adam 

Zagajewskij, en poet som ser tillvarons sköra villkor 

med öppna ögon, konstaterar ”att världen är byggd 

på avgrundens rand, att den inte är grundmurad och 

trygg, att den varken har botten eller fundament”. Vi 

måste få relatera till en makt som både är större än vi 

själva och som vill oss väl, en makt som välsignar genom 

att möta oss i våra mest grundläggande behov. 

I Jesus möter Gud oss i dessa behov på ett unikt 

sätt och ger ett svar som tillgodoser vår allra innersta 

längtan. Genom hans nåd blir vi trygga och får se 

fram emot att få gå in i det himmelska landet tillsammans 

med Abraham och en skara som är lika omöjlig 

att räkna som sanden på havets strand. 

maRkus hecToR, pastor, Stockholm 

denna aRTikeL ingår i en serie och bygger på föreläsningar 

som Markus Hector haft i Roseniuskyrkan, Stockholm. första 

delen publicerades i Till Liv nr 07/08 2009 (En Gud att lita på), 

och del tre beräknas kunna läsas i nr 01 2010. 

TILL LIV 12 • 2009 35 

fOTO: WOJCIECH WOLAK

andakT inFöR eTT nYTT åR 

Aldrig ensam 

Lev inte för pengar, utan nöj er med vad ni har. 

Gud har själv sagt: Jag skall aldrig lämna dig eller överge dig. 

Därför kan vi frimodigt säga: Herren är min hjälpare, jag skall inte frukta. 

Vad kan en människa göra mig? 

Tänk på era ledare, som har predikat Guds Ord för er. Se, hur de slutade sin levnad, och följ deras tro. 

Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet. hebr. 13:5–8 

Vi FiRaR nYåR. Men vad är det egentligen vi fi rar? När 

en födelsedag fi ras är det inte ett datum som fi ras, utan 

en person. Vi står nu vid skiftet mellan år 2009 och år 

2010 efter Kristus. Det är ett Herrens år som läggs till 

historien, och vi går in i ett nytt Herrens år. 

ensamheT och öVeRGiVenheT sägs ibland vara vår tids 

stora folksjukdom. Man kan ha det mesta – pengar, 

bra arbete, många bekantskaper osv. – och ändå 

känna sig ensam och tom. Livet blir en ständig jakt 

efter nya upplevelser i nya relationer, allt för att fi nna 

den fulländade gemenskapen. Men bara hos Gud fi nner 

själen ro. Gud har lovat att aldrig svika dig, aldrig 

överge dig. Kanske tvivlar du på hans löfte, och säger: 

”Gud har övergett mig, han varken hör mina böner 

eller visar mig någon omsorg.” Du känner det som om 

Gud inte varit särskilt nära under året som gått. Men 

Gud har ända till idag låtit sin sol gå upp över onda 

och goda och han har låtit det regna över rättfärdiga 

och orättfärdiga. Han har inte lämnat dig ensam. 

Det fi nns bara en enda person i världshistorien som 

varit helt övergiven av Gud. När Jesus dog på korset 

måste han utbrista: Min Gud, min Gud, varför har 

du övergivit mig? Jesus var övergiven av Gud, för att 

Gud inte skulle överge oss för evigt. I Jesus Kristus 

är Gud med oss, till befrielse från evig ensamhet och 

övergivenhet. 

ännu RäknaR Vi Tiden efter Kristi ingripande i världshistorien. 

Det innebär att detta nya år är ett nytt nådens 

år från honom. Därför kan du tryggt få säga: 

Herren är min hjälpare, jag skall aldrig frukta. Vad 

kan en människa göra mig? Även om du får möta 

männi skors förakt, oförstående och övergivenhet, så 

är Herren din hjälpare varje ny dag du får. Du vet inget 

om morgondagen, om du alls får någon. Men just 

i dag får du lägga allt det gamla, och all din ovisshet 

för framtiden, i Jesu händer och veta att han vänder 

allt till godo för dig. 

näR nu eTT GammaLT åR läggs bakom dig och du står 

inför ett nytt år, vad skulle du då komma ihåg av det 

gångna och ta lärdom inför det nya? Tänk på era 

ledare som har förkunnat Guds ord för er, se vad 

deras liv förde fram till och ta efter deras tro. Du 

har säkert haft någon i din närhet som levt med Gud 

i bibelläsning och gudstjänst – föräldrar eller far- och 

morföräldrar – och som kanske också läst Guds Ord 

för dig. De var inga fullkomliga människor, men de 

levde med Jesus. De fi ck lämna varje dag och varje 

år av det förgångna i Jesu händer. I hans blod fann 

de rening från synden, ett gott samvete, frid i sitt inre 

och ett hopp om att i evigheten få vara med Jesus 

i hans härlighet. 

Tänk på tidigare generationers liv med Jesus och ta 

efter deras tro. Tron går inte i arv. Du kan inte leva för 

evigt på andras tro. Men tron på Jesus som din personlige 

Frälsare från all ondska, synd och död, den tron 

håller för dig. Den höll att leva och dö på för tidigare 

generationer, den håller för år 2010 och den håller för 

evigt. Ty Jesus Kristus är densamme i går, i dag och 

i evighet. 

bön: Låt mig börja med dig, o min Frälsare kär, varje 

år som du giver mig än. Låt mig börja med dig varje 

dag du beskär, och förnya mitt uppsåt igen att vara 

och bliva din egen! 

Låt mig börja med dig – hör dock ännu en bön: Låt 

mig sluta min vandring med dig! Och när dagen är 

slut, giv mig vilan så skön, tills ur sömnen du uppväcker 

mig att leva med dig i ditt rike! (Sv.Ps. 196; LH 130) 

daVid aPPeLL, präst, Umeå 

36 TILL LIV 12 • 2009

fOTO: KONRAD MOSTERT 

Jesus Kristus är densamme 

i går, i dag och i evighet. 

hebR. 13:8 

TILL LIV 12 • 2009 37

okTiPs 

Laga kryddigt, etiopisk 

och eritreansk mat 

Gennet Awalom 

En kryddig kokbok som tar oss 

med in i en ny värld av smaker 

och dofter. 

Uppsala Gennet Awalom, 2005 

med dig vill jag leva 

alla mina dagar 

Dietrich Bonhoeffer 

En andaktsbok med dagliga 

andakter för årets alla dagar, 

en djup källa att ösa ur, både 

morgon och kväll. Bonhoeffer 

var tysk präst, teolog och 

motståndsman under 2:a 

världskriget. 

Marcus förlag, 2009 

den svårlösta konfl ikten 

– om den ofödda 

människan 

Anna Dunér/Erwin Bishofberger/Sture 

Gustafson 

En bok som lyfter fram den 

tabustämplade abortfrågan, 

frilägger den ofödda människan 

och det märkliga resonemang 

som berövat henne 

mänskliga rättigheter. 

Veritas, 2009 

På väg – Göran skytte 

Göran Skytte 

Att bli omvänd innebär att 

man ger sig ut på en ny väg 

som man inte känner. Både ett 

storslaget äventyr och en svår 

resa in i okänt land – där man 

tvingas lära känna sig själv på 

ett nytt sätt. 

Libris, 2009 

accent 

ELU, 2009 

En bibelläsningsplan för 

ungdomar – eller för den som 

gått en Alphakurs. En hjälp i 

den dagliga andakten, för att 

växa i relationen till Gud och i 

förståelsen av hans ord. 

www.accent.nu 

Levande vatten 

Broder Yun 

– en kinesisk evangelist, vars 

liv är märkt av förföljelser och 

troliga mirakler, delar med 

sig av den Guds nåd som följt 

honom. 

Ljus i Öster, 2009 

dagar av dimma, 

dagar av sol 

Birger Thureson 

När livet skakas om av en 

cancerdiagnos – om viljan att 

leva och överleva, om kroppens 

bräcklighet och hur allt 

ohjälpligt förändras när tillvaron 

ställs på sin spets. 


Tre koppar té 

Greg Mortensson 

– äventyrare och bergsklättrare, 

som misslyckas med att bestiga 

K2, världens näst högsta 

berg. Hamnar i en fattig by där 

böcker bränts av kommunister 

och talibaner, och grundar där 

över 50 skolor. 


Välsignat givande 

Olof Edsinger 

Givandet är en välsignelse, 

inte bara för mottagaren utan 

också för givaren. En utgångspunkt 

för samtal om givandet i 

förening och församling. 

EfS läser, 2005 

berättelsen om när 

jesus föddes 

Marilyn Lashbrook 

Det är smutsigt i stallet. Inte 

alls så mysigt. Men Maria och 

Josef anar att något stort ska 

ske. På natten föds Jesus. Julevangeliet 

med ett enkelt språk 

och stora bilder. För 2–4 år. 


en har dött för alla 

C. O. Rosenius 

Den tredje boken i en serie av 

sju där nåden i Kristus står i 

centrum. En pågående nyutgivning 

av en betydande väckelsepredikants 

undervisning. 

BV-förlag, 2009 

handla på 

bV-Förlag 

www.bv-forlag.se 

0435-521 77, 

042-14 57 22 

38 TILL LIV 12 • 2009

Välkommen till ELMs missionsgårdar! 

På missionsgårdarna anordnas läger för alla åldrar – konfi rmandläger och semesterveckor, 

lägerskola och temadagar, tonårsläger och bibelkurser. Välkommen! 

breanäs 

missionsgård 

Sibbhult i nordöstra Skåne 

Per Modig 

tel. 0708-54 11 50 

info@breanas.org 

www.breanas.org 




Droppen 

en kristen barntidning 

18 nr/år. Gratis provex. 

http://droppen.elmbv.se 

Helår 250 kr, termin 140 kr 

pg 19 40 79-0 

a.i.einarsson@hem.utfors.se 

missionsgården 

strandhem 

Örkelljunga i norra Skåne 

Kerstin Bengtsson 

tel. 0435-500 77, 514 77 

info@strandhem.nu 

www.strandhem.nu 

Till Livs jultidning 

PRis 50 kR + PoRTo 

Insidan 

en tidning för ungdomar 

8 nr/år 

www.insidan.net 

Helår stud. 195 kr 

Helår övriga 295 kr 

Pg 49 42 68-6 

åhus 

missionsgård 

Kristianstad i östra Skåne 

Per-Anders Einarsson 

tel. 044-24 75 55 

info@ahusmissionsgard.se 

www.ahusmissionsgard.se 

missionsgården 

Fridhem 

Vännäs i södra Västerbotten 

Jan-Ulrik Smetana 

tel. 0935-103 01 

info@fridhem.info 

www.fridhem.info 

Julens gåva 

Prenumerera på ELMs tidningar! 

Till Liv 

För dig som vill veta mer 

om kristen tro 

11 nr/år. www.tillliv.se 

Helår 450 kr, stud. 250 kr 

Ny prenumerant 350 kr 

Prova på 4 nr för 100 kr 

Pg 607 98 94-9 

Falketorp 

missionsgård 

Vikbolandet i Östergötland 

Anders Andersson 

tel. 0125-320 72, 0125-320 51 

haraldwaldemarson@telia.com 

www.falketorp.se 

DIN NÅD ÄR NY VARJE MORGON 

Almanacka2010 

TiLL LiV GeR uT en aLmanacka FöR 2009 med fi na fotografi er 

och gott om plats att skriva på. Kyrkoårets texter och teman 

fi nns med för varje söndag. 

besTäLL FöR endasT 85 kR + PoRTo På bV-FöRLaG 

Smålandsv. 48, 286 35 Örkelljunga, tel. 0435-521 77, 

042-14 57 22, info@bv-forlag.se 

FöR baRn 

PRis 25 kR + PoRTo 

mänGdRabaTT 

Julens 

Gåva 

Julens Gåva 

Julens Gåva 

drppen 

beställ fl er ex från bV-Förlag, 0435-521 77, 042-14 57 22, info@bv-forlag.se 

18 

Begrunda 

För dig som önskar 

fördjupning 

2 nr/år. www.tillliv.se 

Som bilaga i Till Liv 70 kr/år 

Endast Begrunda 90 kr 

Pg 607 98 94-9 

BARNENS 

JULTIDNING! 

Möt julens huvudpersoner 

Vinn krubba från 

Peru 

Berättelser för större 

och mindre barn 

Pyssel 

24 sidor inbjudande 

julläsning 

Sprid julens budskap till barnen! 

Ge bort, dela ut eller sälj Julens Gåva! 

BV-förlag 042-14 57 22 

info@bv-forlag.se www.bvforlag.se 

Pris 25:- + porto. Mängdrabatter. 

eLm-bV 

www.elmbv.se pg 5 58 43-7, bg 476-1144 

Smala Gränd 5, 111 39 Stockholm 

Tel 08-559 23 104, fax 08-22 59 22 

Ordförande Arne Engström 

Tel 042-678 30 

E-post ordf@elmbv.se 

Missionsdirektor 

Roland Gustafsson (även Eritrea och Peru) 

Tel 08-559 23 142, 076-165 15 59 

fax 0435-522 05 

E-post roland.gustafsson@elmbv.se 

Administrativ chef Jakob Birgersson 

Tel 08-559 23 164, 076-161 65 59 

E-post jakob.birgersson@elmbv.se 

Kassör Ingegerd Johansson 

Tel 08-559 23 109 

E-post ingegerd.johansson@elmbv.se 

Missionssekreterare 

Jens Aage Nielsen (Etiopien) 

Tel 08-559 23 156 

E-post jens-aage.nielsen@elmbv.se 

Karin G. Ekström (Kenya) 

Tel 08-559 23 157, 070-241 82 30 

E-post karin.g.ekstrom@elmbv.se 

eLm nord 

Ordförande Carlåke Söderlind 

eLm syd 

www.elmsyd.se pg 38 16 87-3, bg 917-4418 

Ordförande Anders Månsson Tel 0431-290 56 

E-post anders.mansson@elmsyd.se 

Expedition: ELM Syd c/o Erling Hansson, 

Esplanaden 3f, 280 40 Skånes fagerhult 

Tel. 0433-34063 

E-post erling.hansson@lm.lrf.se 

eLu 

www.elungdom.se pg 3 16 86-9, bg 305-0960 

Ordförande Daniel Ringdahl Tel 0768-985 551 

E-post ordforande@elungdom.se 

bV-Förlag 

www.bv-forlag.se pg 87 81 74-2, bg 503-3147 

Smålandsvägen 48, 286 35 Örkelljunga 

Tel 0435-521 77, fax 0435-522 05 

E-post info@bv-forlag.se 

Kristen bokhandel i Helsingborg 

Tel 042-14 57 22. Bollbrogatan 8 

TiLL LiV 

www.tillliv.se pg 607 98 93-1, bg 5316-4000 

Ägare och utgivare ELM-BV 

Ansvarig utgivare Nils-Göran Nilsson 

Redaktör för Till Liv 

Eva Andersson, tel 046-39 93 65 

Till Liv, Sandgatan 14B, 223 50 Lund 

E-post eva.andersson@tillliv.se 

Redaktionsråd för Till Liv 

Rebecka Engström, Anders Göth, 

Lars-Åke Nilsson, Daniel Ringdahl 

Redaktör för Begrunda 

Peter Henrysson, tel. 046-211 84 61 

E-post peter.henrysson@tillliv.se 

Grafi sk form Johanna Gustavsson 

Expedition & annonser 

Till Liv, Sandgatan 14B, 223 50 Lund 

Tel 046-39 93 60, fax 046-39 93 61 

E-post design@tillliv.se 

Annonser insändes senast: 

10:e jan, mars, maj, aug, okt, nov. 

Kostnad för privata/kommersiella annonser: 

10:50 kronor/spaltmillimeter, min pris 125 kr 

(ELM/ELU-föreningar: 5:50 kr/mm) 

Prenumeration Till Liv, 11 nr/år 

Ny pren. 350 kr; ord. 450 kr; student 250 kr 

Prenumeration Begrunda, 2 nr/år 

Bilaga i Till Liv 70 kr/år för Till Liv-pren. 

Endast Begrunda 90 kr, lösnummer 45 kr 

Prenumeration pg 607 98 94-9 

Annika Lind, tel 0435-543 47 

Göingegatan 1 A, 286 32 Örkelljunga 

E-post prenumeration@tillliv.se 

Taltidning Annika Lind, tel 0435-543 47 

Tryck Norra Skåne Offset Hässleholm 

13:e årgången ISSN 1402-1838

ilagor medföljer. 

PosTTidninG 

bVid obeställbarhet återsänds tidningen till 

Annika Lind, Göingegatan 1 A, 286 32 Örkelljunga 

Ge Jesus äran! 

Ja, sannerligen, 

du ensam är värd vårt lov, 

allsmäktig Fader, helige Gud. 

Dig vill vi prisa och välsigna 

genom Jesus Kristus. 

Ty så älskade du världen 

att du lät din Son 

bli människa för vår skull. 

I honom är vi ditt folk, 

frälsta från mörkret 

till ditt underbara ljus. 

Därför vill vi med alla dina 

trogna i alla tider och med hela 

den himmelska härskaran 

prisa ditt namn, 

och tillbedjande sjunga … 

PReFaTionsbön FöR juL 

uR DEN SVENSKA KYRKOHANDBOKEN 

näsTa nummeR aV TiLL LiV uTkommeR ca 7 januaRi. 

fOTO: BENJAMIN EARWICKER

Julglädje - Till Liv

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?